Bet. 2001/02:BOU13

Bostadsutskottets betänkande

2001/02:BOU13

Hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägenheter m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet de

motionsförslag som väckts under allmänna

motionstiden 2001 och som främst avser

lagstiftningen om hyresrätt, bostadsrätt och

ägarlägenheter. Vissa bostadsförsörjningsfrågor

liksom frågan om tredimensionell fastighetsbildning

behandlas också. I betänkandet behandlas dessutom

några motioner som utskottet ansett det vara mer

lämpligt att överväga i detta sammanhang än

samtidigt med de propositioner och den skrivelse som

föranlett att de väckts.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 22 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hyressättningen - den allmänna

lagregleringen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo240,

2001/02:Bo276 yrkande 1, 2001/02:Bo295,

2001/02:Bo318 yrkande 7, 2001/02:Bo320 yrkandena

13 och 14, 2001/02:Bo325 yrkande 9 och 11 samt

2001/02:A226 yrkande 8.

Reservation 1 (m, kd, c, fp, -)

2. Hyressättningen - regleringen för

nyproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo276

yrkande 2, 2001/02:Bo318 yrkande 9, 2001/02:Bo320

yrkandena 11 och 12, 2001/02:Bo324 yrkande 3 samt

2001/02:Bo325 yrkande 10.

Reservation 2 (m, kd, c, fp, -)

3. Förutsättningarna för vräkning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo25

yrkande 4, 2001/02:Bo243 yrkande 6 och

2001/02:Bo246 yrkande 5.

Reservation 3 (kd, c, fp)

Reservation 4 (v)

4. Andrahandsuthyrning - besittningsskydd

m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo246 yrkande

7.

Reservation 5 (v)

5. Andrahandsuthyrning - överhyra och andra

olägenheter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo6 yrkande

4 i denna del, 2001/02:Bo320 yrkande 16 och

2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna del.

Reservation 6 (kd, c)

6. Obligatorisk försäkring

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo301.

7. Svarthandel

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo6 yrkande

4 i denna del, 2001/02:Bo215 yrkande 2,

2001/02:Bo312 och 2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna

del.

Reservation 7 (v)

Reservation 8 (c)

8. Självförvaltning

Riksdagen avslår motion 2001/02:A226 yrkande 9.

Reservation 9 (kd, c)

9. Förbudet mot dubbelupplåtelse vid

ombildning till bostadsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo245

yrkande 2, 2001/02:Bo247 yrkande 7 och

2001/02:Bo320 yrkande 15.

Reservation 10 (m, kd, -)

10. Ombildning från andelsrätt till

bostadsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo321 yrkandena

1 och 2.

Reservation 11 (m, -)

11. Bostadsrättens pantvärde

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo247 yrkandena

3-5.

Reservation 12 (m, -)

12. Bostadsrättsföreningens

självbestämmande

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo247 yrkande

6.

Reservation 13 (m, -)

13. Ägarlägenheter och tredimensionell

fastighetsindelning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo211,

2001/02:Bo318 yrkande 4, 2001/02:Bo320 yrkandena

18 och 19, 2001/02:Bo324 yrkandena 5 och 6,

2001/02:Bo325 yrkande 14 samt 2001/02:N319

yrkande 3.

Reservation 14 (m, kd, c, fp, -)

14. Rätten att hyra

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo246 yrkande

6.

Reservation 15 (v, mp)

15. Obligatorisk bostadsförmedling

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo224

yrkandena 3 och 4 samt 2001/02:Bo246 yrkande 8.

Reservation 16 (m, kd, c, fp, -) - motiv.

16. Särskilda uppgifter för

bostadsförmedlingar, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo265,

2001/02:A317 yrkande 11 och 2001/02:Sf30 yrkande

8.

Reservation 17 (m, kd, c, fp, -) - motiv.

17. Förmedling av bostadslägenheter i andra

hand

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo215 yrkande

1.

Reservation 18 (v)

18. Avräkning av köavgift mot

förmedlingsavgift

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo224 yrkandena

5 och 6.

Reservation 19 (v)

19. Förmedlingsavgiftens storlek, m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo215 yrkande

4.

Reservation 20 (v)

20. Yrkesmässiga bostadsförmedlare

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo215 yrkande

3.

Reservation 21 (v)

21. Bostadsanvisning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo246

yrkande 9, 2001/02:A317 yrkande 12 och

2001/02:Sf30 yrkande 9.

Reservation 22 (v, mp)

Stockholm den 14 maj 2002

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Lilian Virgin (s),

Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Carina

Moberg (s), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s),

Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Annelie

Enochson (kd), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Carina Adolfsson

Elgestam (s), Ewa Thalén Finné (m) och Sten

Andersson (-).

2001/02

BoU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

motionsförslag som väckts under den allmänna

motionstiden 2001 (fristående motioner) och som

främst gäller lagstiftningen om hyresrätt,

bostadsrätt, ägarlägenheter, tredimensionell

fastighetsbildning och bostadsförsörjning m.m. I

betänkandet behandlas också fyra motioner som under

riksdagsåret väckts med anledning av två

propositioner och en annan skrivelse från

regeringen, vilka motionsförslag utskottet funnit

mer lämpligt att behandla samtidigt med de

fristående motionerna.

Utskottets överväganden

Hyresrätt

Hyressättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bruksvärdessystemet gällande

· den allmänna lagregleringen, jämför

reservation 1 (m, kd, c, fp, -) och

·

- regleringen för nyproduktion, jämför

reservation 2 (m, kd, c, fp, -).

-

Den allmänna lagregleringen

I motion 2001/02:Bo318 (m) yrkande 7 (partimotion)

föreslås att allmännyttans hyror avskaffas som

förstahandsnorm. Enligt motionen bör

jämförelseprövningen ske utan hänsyn till

ägarförhållandena. Förslaget i motion 2001/02:Bo240

(m) yrkande 1 avser att riksdagen genom ett

tillkännagivande skall ta ställning för en fri

hyressättning. I motionen föreslås vidare - yrkande

2 - att en fri hyressättning skall införas under en

övergångsperiod. Hur man i detalj skall gå från

dagens reglerade system till ett friare skall enligt

motionärerna utredas närmare. Motionärerna

förespråkar också -- yrkande 3 - att en avtalad hyra

inte skall kunna överklagas utan att den skall gälla

enligt kontraktet och att tvister om hyreskontrakt,

liksom andra tvister, skall avgöras vid allmän

domstol varvid hyresnämnderna kan avskaffas.

Slutligen föreslås - yrkande 4 - att allmännyttans

hyresledande ställning avskaffas. I motion

2001/02:Bo276 (m) yrkande 1 föreslås att

marknadshyror införs på sikt. Övergången bör göras

smidig utan negativa konsekvenser för enskilda,

t.ex. genom att marknadshyra skall få tillämpas

endast när ett nytt hyresavtal träffas. Motion

2001/02:Bo295 (m) yrkandena 1 och 2 avser att

bruksvärdessystemet avskaffas och att en fri

marknadsbaserad hyressättning införs.

I motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 13 och 14

föreslås en översyn av bruksvärdessystemet. Enligt

motionärerna skall allmännyttan avskaffas som

förstahandsnorm och avtalen om hyra skall relateras

till efterfrågan på bostäder och avspegla underhåll

och service m.m. Hyresgästens besittningsskydd skall

inte försvagas och det skall finnas en spärregel mot

oskälig hyra. För att inte fastighetsägaren skall

kunna kringgå besittningsrätten skall tvister om

hyran kunna prövas i domstol.

I motion 2001/02:Bo325 (c) yrkande 9 (partimotion)

föreslås att allmännyttans hyresledande roll skall

avskaffas. De privata fastighetsföretagen och deras

organisation skall således göras till en reell och

fullvärdig förhandlingspart i det kollektiva

förhandlingssystemet. Systemet skall ge utrymme för

de lokala hyreskommittéerna, med företrädare från

hyresgästorganisationen, fastighetsägarföretagen och

de kommunala bostadsföretagen, att påverka

bruksvärdesbestämningen. Enligt motion 2001/02:Bo325

(c) yrkande 11 (partimotion) bör det skapas ett

utrymme för individuell hyressättning så att

enskilda hyresgästers önskemål och krav på

inflytande tillgodoses. Det kan gälla utrustning och

nivå på underhåll. Förslaget avser också att

möjliggöra betalning av värme och vatten efter

förbrukning m.m. Förslaget i motion 2001/02:A226 (c)

yrkande 8 (partimotion) avser att göra

bruksvärdessystemet mer flexibelt med syfte att det

skall ge utslag i lägre hyror i mindre exklusiva

områden.

Hyreslagens bruksvärdesreglering innebär att hyran

skall fastställas till skäligt belopp. En hyra är

inte att anse som skälig, om den är påtagligt högre

än hyran för lägenheter som med hänsyn till

bruksvärdet är likvärdiga. Vid prövningen skall

främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs

och förvaltas av kommunala bostadsföretag. Tidigare

angav bruksvärdesregeln de allmännyttiga

bostadsföretagen som hyresledande (förstahandsnorm).

Från den 1 april utpekas som hyresledande i stället

sådana kommunala bostadsföretag som avses i 1 kap. 2

§ lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag.

Ändringen innebär i sakligt hänseende endast en

mindre justering. Avsikten har inte varit att

förändra den påverkan på hyresutvecklingen som de

kommunala bostadsföretagen redan förut hade.

Utskottet har tidigare (bet. 1998/99:BoU3) givit

uttryck för att det finns anledning att uppmärksamma

bruksvärdesregelns tillämpning och utformning, dock

utan annat syfte än att bruksvärdesregeln på ett

effektivt sätt skall garantera hyresgästerna skäliga

hyresnivåer och därmed även fortsättningsvis kunna

upprätthålla hyresgästernas besittningsskydd.

Utskottet förutsatte att regeringen skulle ta de

initiativ som behövdes.

En särskild utredare har genomfört en utvärdering

av bruksvärdessystemet (SOU 2000:33). En

sammanfattande slutsats av de studier som genomförts

är att samspelet mellan bruksvärdessystemet,

hyresförhandlingslagen och allmännyttans roll som

förstahandsnorm resulterar i en förhållandevis god

måluppfyllelse. Samtidigt konstateras det att

systemet är utsatt för spänningar som kan relateras

till ökad individualisering av hyreskontakten,

minskad nyproduktion inom allmännyttan och allmänt

sett förändrade ekonomiska förutsättningar.

Resonemang förs i betänkandet om vissa begränsade

förändringar av bruksvärdessystemet.

Diskussionsförslagen avser bl.a. avskaffandet av

allmännyttan som förstahandsnorm och att

bruksvärdesregeln inte skall tillämpas på

nyproduktion under en s.k. karenstid. Utredningen

har remissbehandlats och bereds nu inom

Regeringskansliet.

Med hänsyn till den beredning som pågår inom

Regeringskansliet finns det enligt utskottets mening

inte skäl för riksdagen att nu i sak ta ställning

till de ovan angivna motionerna som rör systemet för

hyressättningen. Utskottet avstyrker med hänvisning

till detta m-, kd- och c-motionerna.

Regleringen för nyproduktion

I flera motioner tas frågan upp om en särskild

lagreglering av hyran vid nyproduktion.

I motion 2001/02:Bo318 (m) yrkande 9 (partimotion)

föreslås en friare hyressättning vid nyproduktion.

Parterna skall vara bundna av en avtalad hyra också

efter det att sex månader förflutit. I motion

2001/02:Bo276 (m) yrkande 2 lämnas förslag om att

marknadshyror skall gälla vid nyproduktion.

I motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 11 och 12

föreslås ett undantag från bruksvärdesprincipen för

nyproducerade lägenheter. En hyresvärd och en

hyresgäst skall i fråga om nyproduktion kunna avtala

om en förstagångshyra som regleras genom mångårigt

avtal och som inte, vilket är fallet i dag, skall

kunna omprövas efter sex månader.

Också förslaget i motion 2001/02:Bo325 (c) yrkande

10 (partimotion) avser ett undantag från

bruksvärdesprincipen för lägenheter som

nyproduceras. Hyresavtal som tecknats vid

nyproduktion bör inte kunna omprövas i efterhand,

men hyresgästen skall ha ett kvarstående starkt

besittningsskydd.

I motion 2001/02:Bo324 (fp) yrkande 3 föreslås

också en friare hyressättning i nyproduktion.

Allmännyttan skall inte längre utgöra

förstahandsnorm vid hyressättningen. Särskilt

uppmärksammas att osäkerheten om framtida

hyresnivåer motverkar nyproduktion. Till förslaget

är kopplat införandet av en möjlighet för

hyresnämnden att avgöra hyresnivån före byggstart.

En hyresgäst har möjlighet att vid hyresnämnden få

sina hyresvillkor prövade. För tidsobestämda

hyresavtal, som är det mest vanliga, gäller att ett

avtalat villkor måste gälla i sex månader innan en

ändring får träda i kraft. Ikraftträdandet är också

beroende av bl.a. när hyresgästen gör ansökan till

hyresnämnden.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta

ställning i sak till de framförda förslagen om en

friare hyressättning vid nyproduktion. Som redan

framgått pågår inom Regeringskansliet överväganden

om eventuella förändringar av bruksvärdessystemets

utformning och tillämpning. Utskottet avstyrker

därför m-, kd-, c- och fp-motionerna.

Förutsättningarna för vräkning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om mer

restriktiva förutsättningar för vräkning,

jämför reservation 3 (kd, c, fp) och 4 (v).

I motionerna 2001/02:Bo243 (kd) yrkande 6 och

2001/02:Bo25 (kd) yrkande 4 föreslås att ett

samrådsförfarande med socialtjänsten bör vara

obligatoriskt i förhållande till hyresvärden inför

hot om vräkning på grund av förverkande.

Motionärerna föreslår att en översyn av

lagstiftningen görs.

I motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 5 (partimotion)

föreslås en översyn av 46 § hyreslagen om vräkningar

vad gäller dröjsmål med hyresbetalningar. Det bör

enligt motionärerna vara en rimlig ordning att vid

dröjsmål en betalningspåminnelse ges och därefter

någon form av straffavgift utgår. Ingen bör kunna

avhysas enbart på grund av försenade inbetalningar.

Kommittén för hemlösa har nyligen lagt fram sitt

slutbetänkande. I betänkandet framförs att ett

gemensamt uppsökande arbete från hyresvärdar och

socialtjänst bör bedrivas gentemot hushåll med

hyresskulder. Arbetet skall ske med beaktande av

socialtjänstens uppgifter och ansvar. Kommittén

anser att hyresvärdar och socialtjänst bör sträva

efter att utveckla en gemensam strategi för att så

långt det är möjligt förhindra vräkning. Vidare

föreslås att förverkandefrågor som gäller avhysning

på grund av betalningsförsummelse och störningar

förs över från allmän domstol till hyresnämnden.

Hyresnämnden skall även i förverkandefallen kunna

göra en allsidig skälighetsbedömning. Vidare

omfattar kommitténs förslag att rättelseanmaning

till hyresgästen och underrättelse till

socialnämnden skall göras i samtliga fall när en

uppsägning sker till hyrestidens utgång med grund i

betalningsförsummelse eller störningar.

Återvinningsfristen föreslås bli förlängd från tre

till fyra veckor för att ge socialtjänsten utökade

möjligheter att utreda och besluta. Kommittén

föreslår också att regeringen i en särskild

utredning granskar om en tydligare reglering av

rutinerna för utsändande av hyresavier och

betalningspåminnelser kan minska antalet vräkningar

som uppkommer genom upprepade

betalningsförsummelser. Kommitténs förslag återfinns

i betänkandet Att motverka hemlöshet (SOU 2001:95).

Förslagen är nu föremål för beredning inom

Regeringskansliet.

De viktiga frågeställningar och problem som tas

upp i motionerna är nu föremål för beredning. Enligt

utskottets mening bör riksdagen nu inte i sakligt

hänseende behandla motionsförslagen. Resultatet av

den pågående beredningen bör i stället avvaktas.

Motionerna avstyrks därför.

Andrahandsuthyrning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- besittningsskydd för andrahandshyresgäster,

jämför reservation 5 (v) och

-

- överhyra och andra olägenheter vid

andrahandsuthyrning, jämför reservation 6

(kd, c) och särskilt yttrande 1 (v).

-

Besittningsskydd m.m.

I motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 7 (partimotion)

föreslås att en översyn genomförs med syfte att

skärpa reglerna kring besittningsskyddet för

innehavare av "sociala/kommunala" andrahandskontrakt

(hyresgäster på den sekundära bostadsmarknaden) med

krav som har med vård och tillsyn att göra. Ofta

handlar det om krav som det skulle vara omöjligt att

ställa på vanliga hyresgäster bl.a. från

integritetssynpunkt. Förslaget syftar också till att

en ordning skapas för att en andrahandshyresgäst

skall ges möjlighet att bli förstahandshyresgäst.

Kommunen har rätt att utan hyresvärdens medgivande

eller hyresnämndens tillstånd i andra hand upplåta

en lägenhet den hyr (39 § andra stycket hyreslagen).

En andrahandshyresgäst har inte något

besittningsskydd, om hyresförhållandet upphör innan

det varat två år i följd (45 § första stycket 1

hyreslagen). Iakttar hyresvärden gällande hyres- och

uppsägningstid dessförinnan är andrahandshyresgästen

skyldig att flytta, oavsett hyresvärdens skäl för

uppsägningen.

Vid längre hyresförhållanden kan hyresgästen ha

avstått från sitt besittningsskydd. Har hyresnämnden

godkänt ett avstående av besittningsskydd föreligger

inte något skydd vad gäller en uppsägning som

grundas på de omständigheter som föranlett

avståendet.

Även om ett andrahandsavtal är förenat med

besittningsskydd är det i allmänhet svagare än när

det gäller ett förstahandskontrakt. Det ligger så

att säga i sakens natur att andrahandsavtal inte

skall gälla på samma sätt som avtal i första hand.

En andrahandshyresgästs rätt till lägenheten faller

i och med att förstahandshyresgästens avtal upphör,

t.ex. på grund av uppsägning.

Hyreslagen har nyligen ändrats så att en hyresgäst

som hyr en bostad i andra hand av en hyresvärd som i

sin tur har hyrt den tillsammans med två andra

lägenheter för att hyra ut dem i andra hand

(blockhyra) skall ha samma besittningsskydd som en

förstahandshyresgäst (bet. 2001/02:BoU3).

Lagändringen berör en del av de hyresgäster som

motionen avser men torde inte innebära en reell

förändring av de förhållanden motionärerna avser.

Skälet till detta är bl.a. att

andrahandshyresgästens avstående av sitt

besittningsskydd kan göras till förutsättning för

förhyrningen.

Enligt nu gällande regler skyddas

andrahandshyresgäster under de två första åren av

hyresförhållandet i sin besittning endast av de

regler som gäller om hyres- och uppsägningstider. Är

hyrestiden mycket kort betyder det att hyresgästen

kan förlora sin lägenhet mycket snabbt. Hans

möjligheter att få sina hyresvillkor ändrade

påverkas på ett praktiskt plan av att han kan sägas

upp utan att han har några lagliga möjligheter att

få sitt hyresavtal förlängt. De hyreskontrakt som

avses i motionen utgör vanligen tillsammans med

andra åtgärder ett led i samhällets insatser för att

den enskilde skall få det stöd, den vård eller annan

hjälp han behöver. Hur samhällets insatser närmare

skall utformas är och bör naturligtvis vara

individuellt betingade. Enligt socialtjänstlagen

skall den verksamhet som bedrivs som socialtjänst i

samtliga fall bygga på respekt för människors

självbestämmanderätt och integritet. Vanligen torde

hyresrättsliga överväganden av gängse slag inte utan

vidare kunna appliceras på de hyreskontrakt det är

fråga om. Ibland reagerar en hyresgäst mot de

villkor som gäller för hans fortsatta boende eller

mot tillämpningen av dessa. Det har framgått att det

ofta saknas möjligheter för honom att enligt

hyreslagen ta strid i frågan. I övrigt torde

hyresgästen i allt väsentligt endast genom

Riksdagens ombudsmäns verksamhet och annan tillsyn

över socialtjänsten och annan myndighetsutövning

kunna få till stånd ett ingripande mot sådana

uppställda villkor för ett fortsatt boende som inte

är godtagbara.

Kommittén för hemlösa (SOU 2000:14) har behandlat

förhållandena på den sekundära bostadsmarknaden och

uttalat att det är väsentligt att kommunerna

tillsammans med berörda bostadsföretag ingår en

överenskommelse där formerna och villkoren för

andrahandskontrakt klargörs. Det bedömdes som

oacceptabelt att hyresgäster med andrahandskontrakt

hos socialtjänsten vilka har skött sig klanderfritt,

skall nekas förstahandskontrakt och därmed under

obegränsad tid tvingas underkasta sig onormala

hyresvillkor. Kommittén för hemlösa har i sitt

slutbetänkande återigen behandlat kommunernas

andrahandsuthyrning (SOU 2001:95) och framhållit

bl.a. att det är väsentligt att öka tryggheten och

självständigheten i boendet för

andrahandshyresgästen och därvid påtalat vikten av

att långa kontraktstider tillämpas och att

eventuellt vidhängande hyresvillkor inte strider mot

hyreslagen samt lämnat en uppmaning om att

förstahandskontrakt skall tillämpas i större

utsträckning. Kommittén anser att det finns skäl för

socialnämnderna att aktivt verka för att

andrahandsuthyrningen reduceras. Kommitténs

utredningsbetänkande bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet kan ställa sig bakom de uttalanden

kommittén gjort. Förhoppningsvis kan de till

kommunerna och bostadsföretagen ställda förslagen

leda till förbättringar varigenom motionsförslaget

åtminstone delvis skulle bli tillgodosett. Utskottet

är nu inte berett att föreslå utredningsinsatser om

förändringar av hyreslagen i anledning av motionen.

V-motionen avstyrks därför.

Överhyra och andra olägenheter

I motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkande 16 föreslås en utredning av

regelverket avseende andrahandsuthyrning med syfte

att bl.a. få bukt med oskäliga hyresuttag.

Hyresvärdarna föreslås få utökade

kontrollmöjligheter genom att tillstånd till

uthyrning i större omfattning förenas med villkor om

vilken hyra som får tas ut. Samtidigt uppmärksammas

i motionen att andrahandsuthyrning i vissa fall är

mycket angelägen. Motionärerna anser dessutom att

nuvarande lag bör förtydligas på en del punkter för

att missförstånd skall undvikas. Det gäller bl.a. i

fråga om att en andrahandshyresgäst aldrig får något

besittningsskydd gentemot fastighetsägaren, att

hyresrätten kan förverkas vid otillåten

andrahandsuthyrning och att hyresnämnden kan bevilja

tillstånd efter det att förstahandshyresgästen vid

otillåten uthyrning får en rättelseanmaning från

fastighetsägaren.

Också förslagen i motionerna 2001/02:Bo325 (c)

yrkande 1 i denna del (partimotion) och 2001/02:Bo6

(c) yrkande 4 i denna del avser att få till stånd en

utredning om att få bort olägenheterna med

andrahandsuthyrning, främst ockerhyrorna, men även

den bristande rörlighet på den ordinarie marknaden

som följer av en omfattande andrahandsmarknad.

Hyreslagens bestämmelser om när tillstånd skall

ges till andrahandsupplåtelse präglas av en

restriktivitet. Motsvarande gäller också

bostadsrättslagens bestämmelser. Ett av skälen bakom

denna lagstiftning är de negativa konsekvenser som

är förbundna med en andrahandsmarknad. Det gäller

den osäkerhet hyresgästerna upplever när de saknar

ett normalt besittningsskydd till sitt hem. Det

gäller vidare andrahandshyresvärdarnas obenägenhet

eller oförmåga att sköta sina skyldigheter som

hyresvärd, t.ex. när det gäller underhåll,

reparationer och annan service. Erfarenheterna visar

också att det är mycket vanligt att

andrahandshyresvärdar tar ut en överhyra, dvs. en

hyra som ligger över bruksvärdesnivån (då bortsett

vad som är skälig ersättning för möbler, husgeråd

osv.). För den senare situationen ger hyreslagen

särskilda möjligheter för en andrahandshyresgäst att

återkräva överhyra (55 d § hyreslagen). Enligt

vanliga regler kan hyresnämnden fastställa skälig

hyra för framtiden.

Utskottet tror inte att det skulle vara ett

särskilt effektivt sätt att minska uttagen av

överhyror om man skulle öka fastighetsägarens

kontrollmöjligheter såsom föreslås i kd-motionen.

Det är i och för sig naturligt att en

fastighetsägare vill ha så få andrahandshyresgäster

i sitt hus som möjligt, men när väl ett tillstånd

till uthyrning föreligger torde en fastighetsägare

knappast ha tid eller resurser att närmare

intressera sig för den hyra en andrahandshyresgäst

betalar. Mot bakgrund av de möjligheter hyreslagen

anvisar för att återkräva en redan erlagd överhyra

och att för framtiden sänka en avtalad sådan hyra är

utskottet inte berett att ställa sig bakom de krav

på utredningsinsatser som motionerna innehåller.

Såsom utskottet ser det blir det då inte heller

aktuellt att i detta sammanhang överväga de

förtydliganden av hyreslagen som efterlyses i kd-

motionen. Utskottet vill samtidigt rikta

uppmärksamheten mot att flera av de problem som

finns på andrahandsmarknaden i många kommuner

ytterst är beroende på att bostadsbyggandet i dessa

varit alltför lågt och att det är genom ett ökat

byggande som den effektivaste lösningen står att

finna. Utskottet avstyrker kd- och c-motionerna.

Obligatorisk försäkring för hyresgästen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

obligatorisk försäkring för hyresgästerna.

I motion 2001/02:Bo301 (s) lämnas förslag om

obligatorisk brand- eller hemförsäkring för

hyresgästerna t.ex. genom att hyresvärden skall ha

laglig rätt att kräva att hyresgästen tecknat en

brandförsäkring/hemförsäkring för att erhålla

hyreskontrakt. Syftet med förslaget är bl.a. att

säkerställa hyresgästen mot hyresvärdens krav på

skadestånd upp till hyresvärdens självrisknivå i de

fall hyresgästen varit vållande till en brandskada.

Motionärernas i och för sig vällovligt syftande

förslag synes närmast förutsätta en ordning där

hyresförhållandets bestånd görs beroende av att

hyresgästen innehar en försäkring. Det skulle

nämligen vara föga meningsfullt med en ordning som

innebär att en av hyresgästen tagen försäkring skall

utgöra ett villkor för en förhyrning, om hyresgästen

sedan hyreskontraktet tecknats utan vidare skulle

kunna säga upp försäkringen.

Det förekommer att hyresvärdar ställer upp krav på

hemförsäkring för att en hyresgäst skall få hyra en

lägenhet. En hyresvärd kan ju som förutsättning för

uthyrning i princip ställa upp de villkor han anser

viktiga. (Det finns undantag, se t.ex. brottsbalkens

förbud mot olaga diskriminering.)Villkoret kan i

efterhand prövas av hyresnämnden. Bedöms det som

oskäligt kan nämnden besluta att det inte längre

skall gälla. Enligt vad utskottet erfarit har det

inte genom ett överrättsavgörande prövats om ett

krav på försäkring är att anse som skäligt.

Enligt utskottets mening får det anses rimligt att

en hyresgäst själv får bestämma om denne genom en

försäkring vill skydda sig för det fall att

skadeståndskrav riktas mot honom eller hans egendom

förstörs. Det kan befaras att ett krav på hem- eller

brandförsäkring skulle försvåra en resurssvag

hyresgästs möjlighet att erhålla ett hyreskontrakt.

Det kan i vart fall inte komma i fråga att i

förhållande till en normalt aktsam hyresgäst göra

dennes rätt att fortsättningsvis hyra en lägenhet

beroende av att han vidmakthåller en försäkring.

Inte heller på annat sätt finner utskottet skäl att

förorda att en hem- eller brandförsäkring görs

obligatorisk även om en tagandet av en sådan

försäkring framstår som en klok handling. Utskottet

avstyrker således motionen.

Svarthandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

åtgärder mot svarthandeln med

hyreslägenheter, jämför reservation 7 (v) och

8 (c).

I motion 2001/02:Bo312 (s) föreslås att åtgärder

skall vidtas mot svarthandeln med hyresrätter.

Motionärerna nämner bl.a. följande möjliga åtgärder.

Ett "skälighetsrekvisit" kan införas i hyreslagens

bytesregler. Enligt detta skall bytesparterna göra

det troligt att det rör sig om ett faktiskt byte för

att få bytet godkänt av hyresnämnden, om bytet

erfarenhetsmässigt framstår som uppenbart oäkta.

Yrkesförbud bör införas för svarthandlande mäklare.

Tvångsförvaltning bör ske av svarthandlande

hyresvärdars fastigheter. En hyresgäst som medverkar

till att en svart lägenhetsaffär kommer till

myndigheternas kännedom skall kunna få behålla sitt

besittningsskydd samtidigt som han får tillbaka 70 %

av köpeskillingen. Resterande 30 % bör tas ut som

kontrollavgift. En andrahandshyresgäst som sätter

stopp för en svart lägenhetsaffär bör få ta över

förstahandskontraktet.

I motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 2 föreslås att

en utredning görs av möjligheterna att använda det

kommande lägenhetsregistret i syfte att bekämpa

svarthandel med hyreslägenheter. Förslaget avser det

lägenhetsregister Lantmäteriverket bygger upp med

syfte bl.a. att effektivisera folk- och

bostadsräkningen.

I motionerna 2001/02:Bo325 (c) yrkande 1 i denna

del (partimotion) och 2001/02:Bo6 (c) yrkande 4 i

denna del lämnas förslag om att en utredning ges i

uppdrag att få bort olägenheterna med svarthandel

med hyreskontrakt.

Det kan här erinras om att

besittningsskyddsreglerna inte skyddar en hyresgäst

som olagligt förvärvat sin lägenhet av en annan

hyresgäst. Hyresgästen kan alltså bli vräkt från en

lägenhet som han bytt till sig mot ersättning, om

hyresvärden begär det. Har hyresgästen köpt sin

lägenhet av fastighetsägaren torde han däremot ha

vanligt besittningsskydd. Hyresgästen har i dag rätt

att återfå hela det belopp han betalat som

ersättning i strid mot hyreslagens förbud.

Utskottet har nyligen till Riksdagens revisorer

lämnat förslag om ett granskningsärende avseende

svarta lägenhetsaffärer. Revisorerna föreslås att

granska i vilken utsträckning dagens lagstiftning

liksom myndigheternas insatser bidrar till att

motverka handeln med hyreslägenheter. Utskottet är

inte berett att nu för riksdagen redovisa ett

sakligt ställningstagande till de förslag motionerna

innehåller utan anser att det finns skäl att först

avvakta vad utskottets förslag till Riksdagens

revisorer ger för resultat. Motionerna avstyrks.

Självförvaltning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att

självförvaltning skall stimuleras, jämför

reservation 9 (kd, c).

I motion 2001/02:A226 (c) yrkande 9 (partimotion)

förespråkas att de kommunala bostadsföretagen i

högre utsträckning skall stimulera de boende till

självförvaltning av bostadshusen. Förslaget syftar

bl.a. till att motverka segregation i utsatta

områden.

Den 1 juli 1997 infördes i hyresförhandlingslagen

bestämmelser avseende kollektiva avtal om öppna

system för självförvaltning. Samtidigt gjordes viss

mindre ersättning till hyresgästerna för deras

deltagande skattefri (prop. 1996/97:119, yttr.

1996/97:BoU8y).

Sedan den 1 april gäller en permanent lagstiftning

om kooperativ hyresrätt. Kooperativ hyresrätt

förekommer i två former, ägarmodellen och

hyresmodellen. Den förstnämnda formen innebär att

hyresgästerna själva äger det hus i vilket de är

hyresgäster. Den sistnämnda upplåtelseformen innebär

att hyresgästerna genom en kooperativ förening i

stället hyr huset och sedan upplåter lägenheterna

med hyresrätt till sig själva. Hyresmodellen innebär

att praktiskt taget hela fastighetsförvaltningen kan

föras över från fastighetsägaren till hyresgästerna.

Utskottet ser gärna att självförvaltning som

förvaltningsform utvecklas både till omfattning och

innehåll. Ett stort ansvar för detta ankommer på

kommunerna i deras egenskap av fastighetsägare.

Hyresmarknadens parter kan genom överenskommelser

anpassa självförvaltningsverksamheten så att den

tillgodoser önskemålen hos de boende i olika

bostadsområden eller hus. Utskottet är inte berett

att nu förorda utredningsinsatser i fråga om

självförvaltning utan anser att ytterligare

erfarenheter bör vinnas av den lagstiftning som

finns. Utskottet avstyrker med hänvisning till det

sagda c-motionen.

Ombildning till bostadsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

· att förbudet mot dubbelupplåtelse

avskaffas, jämför reservation 10 (m, kd, -)

och

·

- att särskilda regler skall införas för

ombildning från andelsrätt till bostadsrätt,

jämför reservation 11 (m, -).

-

Förbudet mot dubbelupplåtelse

I tre motioner lämnas förslag om att förbudet mot

dubbelupplåtelse skall avskaffas partiellt. Förbudet

bör enligt motionärerna inte gälla i förhållande

till kommunen eller ett kommunalt bostadsföretag.

Sådana förslag lämnas i motionerna 2001/02:Bo247 (m)

yrkande 7, 2001/02:Bo245 (m) yrkande 2 och

2001/02:Bo320 (kd) yrkande 15. I den senast nämnda

m-motionen föreslås därutöver att en utredning bör

göras av frågan om förbudet bör kvarstå även i

förhållande till andra fastighetsägare.

Förbudet mot dubbelupplåtelse innebär att

bostadsrätt inte får upplåtas till en lägenhet som

är upplåten med hyresrätt (4 kap. 3 §

bostadsrättslagen). Bostadsrätt kan dock upplåtas

till en hyresgäst som önskar få sin hyresrätt

omvandlad till bostadsrätt. Förbudet kan i vissa

fall försvåra ombildningen till bostadsrätt.

Förbudet har behandlats vid många olika

tillfällen. Bland annat skedde det i en

departementspromemoria om s.k. bostadsrättsoptioner

m.m. (Ds 1993:54). I promemorian bedömdes att

förbudet inte skulle tas bort eftersom detta skulle

kunna innebära oklarheter och missförstånd som i sin

tur skulle kunna leda till rättsförluster för

hyresgäster i bostadsrättslägenheter. Bakgrunden

till den bedömningen är att hyreslagen i vissa

avseenden särreglerar uthyrning av

bostadsrättslägenheter, bl.a. vad gäller

hyresgästens besittningsskydd.

Utskottet har flera gånger tidigare avstyrkt

motsvarande motionsyrkande (senast i bet.

2000/01:BoU3). Utskottet har då ansett - liksom

redovisats i promemorian - att negativa effekter

skulle uppstå om förbudet togs bort helt eller

delvis. Ett partiellt förbud skulle dessutom, för

att skydda hyresgästerna, behöva medföra ett förbud

för kommunen eller dess bolag att överlåta

bostadsrätten.

Det kan enligt utskottets mening inte komma i

fråga att avskaffa förbudet helt. Kommittén för

hemlösa har föreslagit att förbudet skall upphävas

delvis. Förslaget skall göra det möjligt för en

hyresgäst att kunna bibehålla ett kommunalt

bostadsföretag som hyresvärd eller alternativt få

kommunen direkt som hyresvärd i samband med en

ombildning till bostadsrätt. Förslaget avser att öka

möjligheterna till bostadsförsörjning för hushåll

med en svag ställning på bostadsmarknaden. Samtidigt

lämnas med samma syfte en del andra förslag, bl.a.

att en bostadsanvisningslag skall införas. Enligt

utskottets mening finns det skäl att med de

utgångspunkter kommittén angivit överväga om

förbudet bör kvarstå helt och fullt. Denna fråga

bereds nu inom Regeringskansliet. Det finns därför

inte anledning för riksdagen att nu ta ett sakligt

ställningstagande. Utskottet avstyrker med

hänvisning till detta m- och kd-motionerna.

Ombildning från andelsrätt m.m.

I motion 2001/02:Bo321 (m), yrkandena 1 och 2,

uppmärksammas problemen kring andelsrätter och

föreslås att ombildningen till bostadsrätt därför

skall underlättas. Motionen avser sådant

andelsägande av ett flerfamiljshus där delägarna var

och en har rätt att använda en lägenhet i huset.

Rätten grundas på ett avtal mellan samtliga

delägare. Avtalet ger inte upphov till något

hyresförhållande. Motionären pekar bl.a. på att en

andelsrätt inte är pantsättningsbar och de

svårigheter som därmed följer vad gäller

möjligheterna till överlåtelse samt att

skattelagstiftningen inte medger uppskov med

reavinstbeskattningen m.m.

Lagstiftningen är inte avpassad till andelsägande

som en upplåtelseform. Andelsägande med denna

inriktning ger ibland de boende en del särskilda

svårigheter och problem som bostadsrätt och

kooperativ hyresrätt inte har. En övergång till en

sådan upplåtelseform har därför många fördelar.

Möjligheter till ombildning finns enligt gällande

rätt. Motionsförslaget synes syfta till införandet

av en särskild, lagreglerad beslutsordning som

lättare gör det möjligt för en grupp andelsägare att

få en ombildning genomförd mot övrigas vilja. Utan

att förringa de problem som ett andelsägande av

förevarande slag kan medföra för enskilda personer

kan lagstiftningsbehovet knappast betecknas som

omfattande. Utskottet är därför, i vart fall för

närvarande, inte berett att förorda den i m-motionen

efterlysta lagstiftningen.

Bostadsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- att bostadsrättens pantvärde skall stärkas,

jämför reservation 12 (m, -) och

-

· att en bostadsrättsförenings

självbestämmande över sina stadgar skall

stärkas, jämför reservation 13 (m, -).

·

Pantvärde

I motion 2001/02:Bo247 (m) yrkande 3 föreslås en

utredning om möjligheterna att förstärka

bostadsrättens pantvärde. Översynen skall omfatta en

bostadsrättshavares möjligheter att avsäga sig sin

bostadsrätt. Motionen innehåller också förslag -

yrkande 4 - om att alla panthavare - oavsett om

panthavaren är en juridisk eller fysisk person - som

skyddar sin rätt genom att själv förvärva

bostadsrätten vid exekutiv försäljning och

tvångsförsäljning bör få ovillkorlig rätt till

inträde i föreningen och till andrahandsupplåtelse.

Genom motionens yrkande 5 föreslås att en

pantförskrivning i förmånsrättshänseende bör ge

utdelning framför alla de fordringar mot

bostadsrättshavaren som föreningen har, även

avseende avgifter.

Utskottet vill inledningsvis uppmärksamma att

motionsförslaget inte berör bostadsrättshavarens

möjligheter att efter uppsägning frånträda

bostadsrätten om avgiften höjts väsentligen (7 kap.

17 § bostadsrättslagen) eller en förhandstecknares

möjligheter att efter uppsägning frånträda ett

förhandsavtal (5 kap. 8 § bostadsrättslagen).

En bostadsrättshavare får avsäga sig sin

bostadsrätt tidigast två år från upplåtelsen och

därigenom bli fri från sina förpliktelser som

bostadsrättshavare. Genom avsägelsen övergår

bostadsrätten till föreningen tidigast vid det

månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader

från avsägelsen (4 kap. 11 § bostadsrättslagen).

Syftet med bestämmelsen är att ge en

bostadsrättshavare som inte klarar av de ekonomiska

förpliktelser som bostadsrätten medför, möjlighet

att komma ifrån sitt betalningsansvar för framtiden.

Föreningens skyldighet att ta emot bostadsrätten kan

vara ekonomiskt betungande för föreningen och därmed

övriga bostadsrättshavare. Det är alltså ytterst

fråga om en avvägning mellan två mot varandra

stående intressen. I departementspromemorian

Bostadsrätt - Bostadsrättsföreningens och

panthavares rätt till betalning, tvångsförsäljning

m.m. (Ds 1994:7) övervägdes att införa ett förbud

mot avsägelse av en bostadsrätt som är pantsatt.

Något förbud befanns inte motiverat eftersom det

skulle innebära ett alltför stort ingrepp i en

bostadsrättshavares grundläggande rätt till skydd

för sina ekonomiska intressen. En avsägelse bedömdes

för övrigt vara till fördel för panthavaren på så

sätt att bostadsrätten inte belastas av ytterligare

avgifter under den tid som bostadsrätten innehas av

föreningen.

Utskottet delar utredarens värdering att skyddet

för den enskilde bostadsrättshavaren väger så tungt

att rätten till avsägelse inte bör avskaffas.

Hösten 1995 beslutade riksdagen om vissa ändringar

av bostadsrättslagen som syftar till att stärka

bostadsrättens pantvärde (bet. 1995/96:BoU3). Genom

denna lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari

1996, har en juridisk person tillagts en rätt att

under tre år utöva bostadsrätten utan att vara

medlem i föreningen, om den juridiska personen har

förvärvat bostadsrätten vid exekutiv försäljning

eller tvångsförsäljning och då hade panträtt i

bostadsrätten. Till denna rätt är kopplad en rätt

att upplåta den i bostadsrätten ingående lägenheten

i andra hand. Denna lagtekniska lösning har delvis

som förebild de regler som gäller dödsbons rätt att

utöva bostadsrätt efter en avliden.

Ett motionsförslag med samma innebörd som det som

nu väckts om rätten till medlemskap och

andrahandsuthyrning behandlade riksdagen vid sitt

ställningstagande till de nya reglerna. Utskottet

anförde då sammanfattningsvis bl.a. följande. De

betänkligheter som är förknippade med att

panthavaren inte har rätt till medlemskap är inte av

sådan styrka att någon annan lösning bör väljas.

Tidsbegränsningen av rätten att utnyttja

bostadsrätten är skälig eftersom bostadsrättslagen

inte ger juridiska personer någon rätt till

medlemskap. Fysiska personers lån med bostadsrätten

som säkerhet är uteslutande personligt betingade och

behöver därför inte behandlas på samma sätt som en

juridisk persons förvärv. Motionsförslagen avslogs

av riksdagen. Utskottet finner inte skäl att ändra

sitt ovan redovisade tidigare ställningstagande.

Genom det nyss nämnda lagstiftningsärendet

infördes en legal panträtt för föreningen omfattande

fordran på förfallna avgifter. Föreningen erhöll

därvid, jämfört med tidigare, en mindre omfattande

rätt till företräde i förhållande till en panthavare

för fordringar gentemot bostadsrättshavaren.

Utskottet har tidigare intagit den ståndpunkten

att omfattningen av den legala panträtten utgör en

bra avvägning mellan å ena sidan föreningens

intressen och å andra sidan panthavarens krav att

erhålla betalning för sin fordran (bet.

1995/96:BoU3). Utskottet finner inte heller på denna

punkt skäl till annat ställningstagande.

Bostadsrättsutredningen har lämnat ett förslag

till införande av ett bostadsrättsregister och ett

helt nytt system för pantsättning.

Utredningsbetänkandet Bostadsrättsregister (SOU

1998:80) har varit ute på remiss och är nu föremål

för vidare beredning inom Regeringskansliet. De av

Bostadsrättsutredningen föreslagna förändringarna

avser bl.a. att höja bostadsrättens värde som pant.

Enligt utskottets mening bör riksdagens

ställningstagande till behovet av en utredning om en

förstärkning av bostadsrättens pantvärde i övrigt

anstå till dess att man vet hur

pantsättningssystemet skall se ut.

Utskottet avstyrker på anförda skäl m-motionens

samtliga förslag.

Bostadsrättsföreningens självbestämmande

Det föreslås i motion 2001/02:Bo247 (m) yrkande 6

att medlemmarnas inflytande över sina

bostadsrättsföreningar bör stärkas genom att andra

villkor för ändringar av föreningsstadgarna som går

utöver bostadsrättslagens villkor bör vara ogiltiga.

I bostadsrättslagen anges att om det i en

förenings stadgar intagits något villkor för ändring

av stadgarna utöver vad som följer av lagen så

gäller det villkoret (9 kap. 24 §

bostadsrättslagen). Ett exempel på ett villkor av

detta slag är att en vid sidan av en

bostadsrättsförening stående

bostadsrättsorganisation skall godkänna ett beslut

om stadgeändring.

Senast under förra riksmötet (bet. 2000/01:BoU3)

avstyrkte utskottet en motsvarande motion med

motiveringen att det får anses vara en fråga för

medlemmarna i en bostadsrättsorganisation att själva

besluta om organisationen skall ha det inflytande

ett i motionen åsyftat stadgevillkor ger.

Utskottet finner inte anledning att ändra sitt

ställningstagande och avstyrker m-motionen.

Ägarlägenheter och tredimensionell

fastighetsindelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om att

lagstiftning om ägarlägenheter och

tredimensionell fastighetsindelning skall

införas, jämför reservation 14 (m, kd, c,

fp, -) och särskilt yttrande 2 (m, kd, c, fp,

-).

I flerpartimotionen 2001/02:Bo211 (m, kd, c, fp)

yrkandena 1 och 2 liksom i motionerna 2001/02:Bo318

(m) yrkande 4 (partimotion), 2001/02:N319 (m)

yrkande 3, 2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 18 och 19,

2001/02:Bo325 (c) yrkande 14 (partimotion) samt

2001/02:Bo324 (fp) yrkandena 5 och 6 (partimotion)

föreslås införandet av ägarlägenheter och

tredimensionell fastighetsbildning. I bl.a.

flerpartimotionen föreslås att riksdagen nu skall

anta den lagstiftning som behövs.

Ägarlägenhetsutredningen har lagt fram sitt

förslag i betänkandet Att äga sin lägenhet (SOU

2002:21). Förslaget ansluter till att

tredimensionell fastighetsindelning införs.

Utredningsbetänkandet bereds inom Regeringskansliet.

För närvande pågår remissbehandling. Remisstiden

utgår den 30 september.

Förslag om införande av tredimensionell

fastighetsbildning återfinns i utredningsbetänkandet

Tredimensionell fastighetsindelning (SOU 1996:87).

Också det förslaget bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Det finns mot bakgrund av det beredningsarbete som

pågår inom Regeringskansliet inte anledning för

riksdagen att nu sakligt ta ställning till

motionsförslagen. De avstyrks därför.

Bostadsförsörjning

Rätten att hyra

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om en

inventering m.m. av krav och villkor som

hyresvärdar ställer upp, jämför reservation

15 (v, mp).

I motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 6 (partimotion)

föreslår motionärerna att Boverket skall få i

uppdrag att genomföra en inventering och

kartläggning av vilka krav och villkor som

hyresvärdar ställer upp för den som önskar hyra en

lägenhet.

Den frågeställning som motionärerna tar upp har

hög aktualitet. Framför allt på orter där tillgången

på hyresbostäder inte är tillräcklig ges det

förutsättningar för hyresvärdar att ställa allehanda

krav och villkor för förhyrning.

I den mån det handlar om villkor i hyresavtalet

vill utskottet erinra om hyresgästers möjligheter

att vid hyresnämnd få villkors skälighet prövad mot

hyreslagens (12 kap. jordabalken) bestämmelser. I de

fall det handlar om att vissa hyressökande nekas

avtal, på grund av att hyresvärden t.ex. inte önskar

hyra ut till barnfamiljer, kan dock som motionärerna

påpekar frågan inte komma till rättslig prövning.

Motionärerna förespråkar vidare, dock utan något

yrkande om tillkännagivande i denna del, att det

skulle införas en rätt att överklaga hyresvärdens

skäl att neka rätten till ett hyreskontrakt. Det får

antas att motionärerna anser att överprövningen

skall göras av en myndighet och att denna skall

kunna besluta att hyresgästen skall erhålla

hyreskontrakt.

En sådan överprövning skulle i sig innebära en

inskränkning i fastighetsägares rätt att bestämma

över sin egendom.

Överprövningsrätten kan ifrågasättas även av andra

skäl. Utskottet har tidigare (bet. 1999/2000:BoU3)

pekat på att lägenheten i de allra flesta fall inte

skulle vara ledig när ett avgörande av tvisten

föreligger. Om hyresvärden då skulle bli tvungen att

tillhandahålla annan lägenhet kan det visa sig vara

omöjligt. I andra fall torde det kunna bli en

vansklig uppgift att avgöra om hyresvärden som

alternativ erbjuder en tillräckligt bra lägenhet. Om

avsikten i stället är att hyresvärden inte skall få

hyra ut lägenheten innan tvisten är avgjord

föreligger en risk för att lägenheten under långt

tid skulle komma att stå tom. Om myndighetens beslut

skulle vara överklagningsbart, vilket synes

naturligt inte minst då det handlar om enskildas

rättigheter, skulle tidsutdräkten bli än längre. I

det perspektivet skulle överprövningsrätten kunna

leda till att tillgången på hyreslägenheter blev än

mindre än den är i dag.

Det kan i sammanhanget även påpekas att man inom

arbetsrättens område valt att inte ge arbetssökande

möjlighet att genom myndighetsbeslut erhålla en sökt

privat tjänst. Diskrimineringslagstiftningen

innehåller i stället skadeståndssanktioner. En

motsvarande möjlighet inom hyresrättens område kan i

och för sig inte helt uteslutas. Den torde dock föra

med sig vissa tillämpningsproblem. Till exempel kan,

om hyresvärden inte skulle betas rätten att utan

sanktioner hyra ut till den som först hör av sig,

bevissvårigheter förutses om han och den

hyressökande har olika uppfattningar om tidpunkterna

för olika ansökningar. I det begränsade antalet fall

där hyresvärden inte godtar en av en kommunal

bostadsförmedling anvisad hyressökande synes dock

detta problem inte infinna sig.

Enligt bostadsutskottets mening måste det

beträffande alla förslag om utredningsinsatser

ställas frågan om syftet med utredningen och vad den

i förlängningen skulle kunna leda till. Det

motionärerna anför i denna del är att det borde

ligga i regeringens intresse att få en samlad bild

av alla de krav och regler som finns på

bostadssektorn avseende rätten till hyreskontrakt.

Det ligger även nära till hands att anta att

motionärerna ser utredningsuppdraget som ett försteg

till den önskade överprövningsrätten.

Om regeringen vill få tillgång till de

efterfrågade uppgifterna så kan den på eget

initiativ ge Boverket, eller annan, det aktuella

uppdraget. Beträffande det begränsade antalet fall

där en hyresvärd avvisar en hyressökande som har

anvisats en lägenhet får det förutsättas att

regeringen utan något särskilt tillkännagivande i

frågan följer utvecklingen på området och tar de

initiativ som behövs.

Ett tillkännagivande är på de av motionärerna

anförda skälen inte behövligt. Utskottet finner inte

heller tillräckliga skäl för att med hänvisning till

den förespråkade överprövningsrätten eller annat nu

gå motionärerna till mötes beträffande den önskade

utredningen. Utskottet avstyrker förslaget.

Förmedling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- obligatorisk bostadsförmedling, jämför

reservation 16 (m, kd, c, fp, -) och särskilt

yttrande 3 (v),

-

1. särskilda uppgifter för

bostadsförmedlingar, m.m., jämför

reservation 17 (m, kd, c, fp, -) och

särskilt yttrande 3 (v),

2.

3. förmedling av bostadslägenheter i andra

hand, jämför reservation 18 (v),

4.

5. avräkning av köavgift mot

förmedlingsavgift, jämför reservation 19

(v),

6.

7. förmedlingsavgiftens storlek, m.m., jämför

reservation 20 (v),

8.

9. yrkesmässiga bostadsförmedlare, jämför

reservation 21 (v).

10.

Obligatorisk bostadsförmedling

Motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 3 och 4 (partimotion)

innehåller förslag om införande av obligatorisk

kommunal bostadsförmedling med möjlighet till

undantag efter regeringsbeslut. I första hand

förespråkas riksdagsbeslut om ändring av 3 §

bostadsförsörjningslagen i enlighet med ett i

motionen intaget lagtextförslag och i andra hand ett

tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram

ett motsvarande förslag.

Även motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 8

(partimotion) innehåller förslag om införande av

obligatoriska kommunala bostadsförmedlingar.

Den nuvarande regleringen innebär att regeringen,

om en kommun inte anordnar bostadsförmedling trots

att det behövs, kan förelägga kommunen att anordna

sådan. Motionärerna önskar att skyldigheten att

anordna bostadsförmedling skall vara huvudregel och

att regeringen skall kunna medge dispens därifrån.

Vid införandet av bostadsförsörjningslagen yttrade

sig konstitutionsutskottet till bostadsutskottet

över ett motsvarande yrkande (se bet. 2000/01:

BoU2). Utskottet anförde bl.a. att den förordade

lagtekniska lösningen var mindre lämplig eftersom

den innebar att vad som i realiteten är ett undantag

formuleras som huvudregel. Bostadsutskottet anslöt

sig till denna bedömning och avstyrkte förslaget.

Det finns skäl för att här framhålla att det inte

finns någon principiell skillnad mellan utskottet

och motionärerna i frågan om när kommuner skall

anordna bostadsförmedling. Båda anser att

bostadsförmedling bör anordnas om det behövs och att

regeringen, antingen genom att ta ställning till

ansökningar om dispens eller genom att överväga att

förelägga en kommun att anordna förmedling, bör ha

ett stort inflytande på lagens tillämpning.

Bostadsförsörjningslagen har varit i kraft endast

under en kort tid. Enligt utskottets mening behöver

ytterligare erfarenheter vinnas innan den nuvarande

ordningen på ett meningsfullt sätt kan utvärderas

eller ändringar av densamma kan bli aktuella.

Utskottet finner därför inte tillräckliga skäl för

att nu gå motionärerna till mötes.

Det finns dock all anledning att noga följa

utvecklingen. Vidare bör regeringen för riksdagen

snarast redovisa vilka åtgärder som har vidtagits

eller som kommer att vidtas för att intentionerna i

bostadsförsörjningslagen skall kunna uppfyllas.

Utskottet kan således inte utesluta möjligheten att

i en framtid ställa sig bakom en förändring av

lagstiftningen om det skulle visa sig att det krävs

en skärpt lagstiftning.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motionsförslaget.

Särskilda uppgifter för bostadsförmedlingar,

m.m.

I motion 2001/02:Bo265 (s) förespråkas bostadsförmedlingar med

uppgifter att bryta segregationen i boendet.

Motionerna 2001/02:A317 (v) yrkande 11

(partimotion) och 2001/02:Sf30 (v) yrkande 8

förespråkar obligatoriska bostadsförmedlingar på

kommunal eller regional nivå som avgiftsfritt skall

kunna förmedla sociala och medicinska förturer och

göra det möjligt för människor med särskilda behov

att hitta en passande bostad och boendeform.

Utskottet vill inledningsvis erinra om den

möjlighet att fördela lägenheter efter ett

förturssystem som ges i 4 § bostadsförsörjningslagen

och att regeringen, om två eller flera kommuner

behöver gemensam bostadsförmedling, enligt 3 § samma

lag kan förelägga dem att anordna det. Det bör

beträffande frågorna om blandat boende och

förtursförmedling även påpekas att regeringen i

propositionen Bostadsförsörjningsfrågor m.m.

(2000/01:26) anförde bl.a. följande:

Inom ramen för kravet på förmedling i turordning

efter kötid bör kommunen dock själv få bestämma

de närmare principerna för hur kösystemet skall

vara utformat. En kommun bör t.ex. kunna ha flera

köer för olika kategorier av hyressökande. Vidare

bör det vara möjligt att hålla vissa lägenheter

utanför kösystemet, exempelvis för att kunna

tillgodose önskemål om ett blandat boende.

(- - - )

Vid kommunal bostadsförmedling förekommer viss

förtursförmedling på grund av särskilda behov.

Enligt regeringens mening är det angeläget att en

sådan förtursförmedling är möjlig och att den

därvid kan omfatta även lägenheter som annars

fördelas enligt kösystemet.

Vidare bör det arbete som Kommittén för hemlösa har

utfört uppmärksammas. Kommittén har i sitt

slutbetänkande föreslagit bl.a. att

socialtjänstlagen skall kompletteras med en

bestämmelse om att rätt till bistånd skall omfatta

en fast bostad till en person som är att betrakta

som hemlös och vars livsvillkor är sådana att han

eller hon inte av egen kraft kan erhålla en bostad

på den reguljära bostadsmarknaden. (SOU 2001:95). I

frågan om ett regionalt bostadsförsörjningsansvar

anför kommittén bl.a. att det i storstadsregionerna

framstår som alltmer uppenbart att det kommunala

planmonopolet skulle behöva kompletteras med ett

regionalt bostadsförsörjningsansvar.

Utskottet kan inte ställa sig bakom den

avgiftsfrihet som förespråkas men delar i allt

väsentligt de synpunkter som motionärerna för fram i

övrigt. Här kan särskilt framhållas att regionala

bostadsförmedlingar skulle kunna vara ett effektivt

medel för att klara bostadsförsörjningssituationen i

vissa regioner. I stora delar synes dock det som

motionärerna eftersträvar vara uppfyllt eller

möjligt att uppfylla med dagens lagstiftning. I de

delar motionsförslagen berör frågor som har

behandlats i det redovisade betänkandet bör

beredningen inom Regeringskansliet inte föregripas.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte

tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna till

mötes och avstyrker motionsförslagen.

Förmedling av bostadslägenheter i andra hand

Motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 1 innehåller

förslag om utredning av förutsättningarna och

villkoren för förmedling och uthyrning av lägenheter

i andra hand. Motionärerna förspråkar bl.a. en

obligatorisk avgiftsfri förmedling av

andrahandslägenheter i kommunala bostadsförmedlingar

samt att förmedlingarna ges i uppdrag att

kontrollera att hyrorna inte är oskäliga och att

fastighetsägarna skall ges ökade skyldigheter att

kontrollera detsamma.

Även utskottet anser det vara av stor betydelse

att hyror inte är oskäliga samt att regelsystemet är

ordnat så att det motverkar försök att kräva

oskäliga hyror. Frågan är på vem det skall ankomma

att övervaka detta.

Enligt nu gällande regler har den

andrahandshyresgäst som erlägger för hög hyra

möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av

hyrans skälighet. Detsamma gäller för

förstahandshyresgäster. Andrahandshyresgäster har

dessutom tillagts särskilda möjligheter till

återbetalning av för hög hyra för förfluten tid. I

detta hänseende har alltså andrahandshyresgäster

getts en bättre ställning än förstahandshyresgäster.

Vad motionärerna förespråkar om obligatorium och

avgifter skulle innebära att andrahandshyresgäster

även i detta hänseende behandlades förmånligare.

Enligt utskottets mening föreligger det inte

tillräckliga skäl att gå motionärerna till mötes

varför utskottet avstyrker förslaget.

Avräkning av köavgift mot förmedlingsavgift

I motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 5 och 6

(partimotion) lämnar motionärerna förslag om att

köavgiften skall räknas av mot den förmedlingsavgift

som den som får en lägenhet måste betala förutom

köavgiften. I första hand förespråkar de

riksdagsbeslut om ändring av 4 §

bostadsförsörjningslagen och i andra hand ett

tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram

ett sådant förslag. Motionärerna anser även att

kommunen skall ha ett bestämmande inflytande över

bostadsförmedlingsverksamheten.

Av den kommunala s.k. självkostnadsprincipen (8

kap. 3 c § kommunallagen) följer att kommuner rent

allmänt inte får ta ut högre avgifter än som svarar

mot kostnaderna för de tjänster eller de nyttigheter

som de tillhandahåller. Det är det totala

avgiftsuttaget för en verksamhet som begränsas av

självkostnadsprincipen.

I den mån som avgiftsuttaget får till följd att en

kommunal bostadsförmedling ger ett överskott finns

det således starka skäl för kommunen att se över

debiteringen av avgifterna.

Det motionärerna förespråkar, nämligen att den som

erhåller bostad skulle få något som motsvarar en

återbetalning av erlagda köavgifter, skulle under

förutsättning att förmedlingen totalt sett skall ge

ett nollresultat kräva att de bostadssökande som

ännu inte har erhållit någon bostad får höjda

avgifter.

I frågan om det bestämmande inflytandet över en

bostadsförmedling vill utskottet erinra om att en

kommun som lägger ut en bostadsförmedlingsverksamhet

på entreprenad alltjämt har huvudmannaskapet och det

yttersta ansvaret för den. Därför åligger det

kommunen att i samband med att den lämnar över

vården av den kommunala angelägenheten ange bl.a.

mål och riktlinjer för verksamheten.

Utskottet finner mot denna bakgrund inte

tillräckliga skäl för att ställa sig bakom

motionsförslaget och avstyrker detsamma.

Förmedlingsavgiftens storlek, m.m.

I motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 4 förespråkar

motionärerna en utredning om ersättningen för

förmedling av hyresbostäder omfattande bl.a.

avgifts-nivån och frågan om avgiften skall få tas ut

i förskott.

Förra året avstyrkte utskottet ett motsvarande

motionsförslag (bet. 2000/01:BoU2). Utskottet ansåg

bl.a. att införandet av köavgifter gav grund för

Kammarkollegiet att se över taxan för

förmedlingsavgifter. Enligt vad utskottet nu har

erfarit har Kammarkollegiet inte för avsikt att göra

en sådan översyn.

Sedan den 21 juni 2000 är 2 000 kr den högsta

ersättning, inklusive mervärdesskatt, som får tas ut

för förmedling av möblerad eller omöblerad

bostadslägenhet. Tidigare var ersättningen maximerad

till 1 200 kr.

Utskottet anser, vilket även redovisats

beträffande köavgifter, att i den mån som ett

avgiftsuttag får till följd att en kommunal

bostadsförmedling ger ett överskott så finns det

starka skäl för kommunen att se över debiteringen av

avgifterna. Av redovisningen i det föregående

stycket framgår att Kammarkollegiets taxa utgör en

högsta nivå för ersättning för förmedling av

bostadslägenheter. Avgiften kan alltså sättas under

taxenivån. Det ankommer på kommunen att mot denna

bakgrund ta ställning till vilken avgift som skall

tas ut.

Utskottet finner att det inte föreligger något

behov av att med motionärernas utgångspunkter se

över nivån på de förmedlingsavgifter som kommunala

bostadsförmedlingar och övriga förmedlare har rätt

att ta emot vid förmedling av bostadslägenheter.

Beträffande möjligheten att kräva

förskottsbetalning ansåg utskottet under förra

riksmötet (bet. 2000/01:BoU2) att den inte borde

förbjudas. Utskottet gör samma bedömning i dag.

Utskottet avstyrker motionens förslag.

Yrkesmässiga bostadsförmedlare

Motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 3 innehåller

förslag om att yrkesmässiga bostadsförmedlare skall

omfattas av registreringsskyldighet hos

Fastighetsmäklarnämnden och att en översyn av

fastighetsmäklarlagen därför bör göras.

Fastighetsmäklarlagen gör för sin tillämpning

undantag för mäklare som enbart förmedlar

hyresrätter. De står således inte under tillsyn av

Fastighetsmäklarnämnden. Boendesociala beredningen

lämnade den 1 juni 1999 delbetänkandet Oseriösa

bostadsförmedlare (SOU 1999:71). Betänkandet

innehåller ett förslag med krav på registrering av

sådana yrkesmässiga bostadsförmedlare som enbart

förmedlar hyreskontrakt i första eller andra hand.

Förslaget bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Liksom vid behandlingen av motsvarande förslag

under förra riksmötet (bet. 2000/01:BoU2) vill

utskottet inte heller nu föregripa den pågående

beredningen och avstyrker därför det nu aktuella

motionsförslaget.

Bostadsanvisning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

bostadsanvisning, jämför reservation 22 (v,

mp).

Förslag om återinförande av en bostadsanvisningslag

förs fram i motionerna 2001/02:Bo246 (v) yrkande 9

(partimotion), 2001/02:A317 (v) yrkande 12

(partimotion) och 2001/02: Sf30 (v) yrkande 9.

Kommittén för hemlösa har föreslagit en särskild

lag om bostadsanvisning med samma principiella

uppbyggnad och motsvarande regler som i 1987 års

bostadsanvisningslag (SOU 2001:95). Förslaget bereds

i Regeringskansliet.

Bostadsutskottet vill inte föregripa beredningen i

Regeringskansliet och avstyrker motionsförslagen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Hyressättningen - den allmänna

lagregleringen (punkt 1) (m, kd, c, fp,

-)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo240 yrkandena 3 och

4, 2001/02:Bo318 yrkande 7, 2001/02:Bo320 yrkandena

13 och 14, 2001/02:Bo325 yrkandena 9 och 11 samt

2001/02:A226 yrkande 8 och avslår motionerna

2001/02:Bo240 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo276

yrkande 1 samt 2001/02:Bo295.

Ställningstagande

Bibehållen trygghet i boendet, större rättvisa

mellan hyresgästerna och bättre möjligheter till

individualiserade hyresavtal är de viktigaste syften

vi vill tillgodose när det gäller att förändra

hyressättningssystemet för de redan färdigställda

hyreslägenheterna.

När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta

syfte att skapa ett hållbart besittningsskydd för

hyresgästerna och motverka hyreshöjningar på

bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet

var marknadsbaserat och hyresrelationerna skulle

återspegla förhållandena på bostadsmarknaden.

Bruksvärdessystemet har i praktiken kommit att

användas för att styra all hyressättning efter

resultaten av hyresförhandlingarna för de kommunala

bostadsföretagens lägenheter. I en del fall får det

ett rent orimligt resultat. Hyresnivån i en hel

kommun skall inte drivas upp bara därför att

kommunens bostadsbolag har dålig ekonomi eller på

annat sätt har misskötts.

Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de

kommunala bostadsföretagen är hyresledande, innebär

att många hyresgäster upplever hyressättningen som

orättvis. I storstaden är hyran för en lägenhet i

stadens ytterkanter i allt väsentligt densamma som

för en attraktiv lägenhet i stadskärnan.

Omsättningen av lägenheter har blivit liten med en

omfattande svarthandel och en stor andrahandsmarknad

som följd. Överprissättningen i mindre attraktiva

områden i våra städer drabbar de boende hårt. Ett

billigare boende i sådana områden skulle utan vidare

ökas deras attraktivitet och bidra till en större

integration. Dagens bruksvärdessystem innebär också

att en överprissättning sker när hyrorna utanför

storstadsområdena bestäms. Det är en följd dels av

att systemet motverkar konkurrens, dels av att på

hyran - direkt eller indirekt - läggs kostnaderna

för de lägenheter de kommunala företagen inte lyckas

hyra ut. Lägre hyror på sådana orter skulle öka

deras attraktivitet. Det kapital som finns nedlagt i

dessa bostäder skulle åter komma att utnyttjas på

ett samhällsekonomiskt riktigt sätt. Det skulle ge

många delar av landet en ny chans att överleva och

utvecklas.

Vi anser att ursprungstankarna med

bruksvärdessystemet bör vara vägledande för de

förändringar av hyreslagstiftningen som nu framstår

som mer än nödvändiga.

De kommunala bostadsföretagens hyresnormerande

roll skall avskaffas. Därmed skapas förutsättningar

för en hyressättning som tar större hänsyn till

hyresgästernas och de bostadssökandes önskemål. Alla

likvärdiga lägenheter bör - oavsett vem som äger

fastigheten - få ingå i jämförelseunderlaget med

samma vikt när hyran för en lägenhet skall prövas.

Först då får man det omfattande och rättvisande

jämförelseunderlag som avsågs när

bruksvärdessystemet infördes.

De kommunala bostadsföretagens hyresledande roll

motverkar i sig bruksvärdessystemets grundtanke,

dvs. att hyressättningen skall spegla vad de olika

lägenheterna från hyresgästsynpunkt kan anses värda

i förhållande till varandra.

Hyresgästernas intresse av trygghet och

framförhållning i boendet skall förbli säkrat genom

ett fortsättningsvis starkt besittningsskydd. En

fastighetsägare skall inte kunna kringgå detta skydd

genom oskäligt höga hyreskrav. Vid tvist mellan

hyresvärd och hyresgäst bör rimligheten av en av

hyresvärden krävd hyreshöjning även fortsättningsvis

kunna prövas.

Det bör vara möjligt för den som hyr sin bostad

att skriva mångåriga kontrakt när det gäller

hyresnivån och därigenom på samma sätt som en

egnahemsägare ha möjlighet att skapa förutsebara

bostadskostnader. En något mer flexibel tillämpning

av bruksvärdessystemet innebär också i sig att

enskilda hyresgästers individuella önskemål kan

prissättas och tillgodoses. Möjligheten till

mångåriga kontrakt om hyran gör också att sådana

önskemål kan tillgodoses i större utsträckning. För

tydlighetens skull vill vi ange att vårt förslag

till mångåriga kontrakt avser att hyresgästen binds

till hyresvillkoren men för den skull inte skall

vara förhindrad att säga upp sitt hyresavtal för

avflyttning.

Det bör ankomma på regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med de förslag till

ändringar av hyreslagen som vi förordar. En

utredning bör i anslutning till att ett sådant

förslag läggs fram få till uppgift att utvärdera

resultatet av de genomförda förändringarna.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo318 (m)

yrkande 7, 2001/02:Bo240 (m) yrkandena 3 och 4,

2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 13 och 14,

2001/02:Bo325 (c) yrkandena 9 och 11 samt

2001/02:A226 (c) yrkande 8 och avslår motionerna

2001/02:Bo240 (m) yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo276

(m) yrkande 1 samt 2001/02:Bo295 (m) yrkandena 1 och

2.

2. Hyressättningen - regleringen för

nyproduktion (punkt 2) (m, kd, c, fp. -)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo276 yrkande 2,

2001/02:Bo318 yrkande 9, 2001/02:Bo320 yrkandena 11

och 12, 2001/02: 2001/02:Bo324 yrkande 3 samt Bo325

yrkande 10.

Ställningstagande

Vi befinner oss nu i ett läge där nyproduktionen av

hyresrätter ligger på en avsevärt för låg nivå.

Bostadsbrist råder på många orter. Och hyresrätten

som upplåtelseform är hotad.

Vi har tidigare föreslagit att bruksvärdessystemet

i allt väsentligt skall återfå den utformning som

det hade när det infördes. Det är emellertid inte

tillräckligt för att snabbt få fart på produktionen

av nya hyresrätter. Vi anser därför att en särskild

reglering är nödvändig för tillkommande

hyreslägenheter. Enligt vår mening bör de hyresavtal

som träffas vid inflyttning i nybyggda hus inte

kunna prövas mot hyreslagens bruksvärdesregel. Den

hyra hyresgästen och hyresvärden träffar avtal om

skall följaktligen gälla under den hyrestid som

avtalats. Härigenom kommer man till rätta med den

kanske allvarligaste bristen i utformningen av

bruksvärdessystemet, vilken förlamat

bostadsproduktionen. Den föreslagna förändringen

möjliggör nämligen tillräckligt stora hyresintäkter

för att möta de kostnader som är förknippade med

nyproduktion och inte minst undanröjer den dagens

osäkerhet om de framtida hyresintäkternas storlek

vilken i sig hindrat många bostadsföretag att bygga

nytt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo318 (m)

yrkande 9, 2001/02:Bo276 (m) yrkande 2,

2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 11 och 12,

2001/02:Bo325 (c) yrkande 10 samt 2001/02:Bo324 (fp)

yrkande 3.

3. Förutsättningarna för vräkning (punkt 3)

(kd, c, fp)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo243 yrkande 6 och

2001/02:Bo25 yrkande 4 samt avslår motion

2001/02:Bo246 yrkande 5.

Ställningstagande

De bestämmelser i 42-44 §§ hyreslagen som anger

förutsättningarna för vräkning är mycket restriktiva

för den enskilde hyresgästen. Hyresgästens

möjligheter blir i många fall ytterst beroende av

kommunens förhållande till fastighetsägaren. I flera

kommuner finns det visserligen ett gott samarbete

där socialtjänsten går in som stöd för den enskilde

och fastighetsägaren. Det finns dock ett behov av

att utveckla ett samrådsförfarande för

vräkningssituationer.

Enligt vår mening bör det i samtliga fall där

frågan om vräkning blir aktuell ställas krav på att

hyresvärden medverkar i ett samrådsförfarande som

syftar till att göra det möjligt för hyresgästen att

behålla sin bostad.

Det kan regleras i hyreslagen på det viset att

hyresvärdens medverkan i ett samråd görs till en

förutsättning för att en vräkning skall få beslutas.

I den meningen bör samrådsförfarandet vara

obligatoriskt. I de fall en hyresgäst inte deltar i

samrådet eller förklarar att han inte önskar att

samråd skall ske skall detta inte hindra att

hyresgästen vräks.

Samrådsförfarandet skulle kunna innebära att

hyresvärden och hyresgästen samt en företrädare för

kommunen, t.ex. socialförvaltningen, träffas för att

diskutera om och under vilka förutsättningar

hyresavtalet skulle kunna förlängas. Parterna i

hyresförhållandet skulle i samband med detta kunna

träffa avtal om att hyresavtalet under en prövotid

(t.ex. ett år) skall gälla för en kortare bestämd

tid (t.ex. en månad) med rätt till en kortare

förlängning (t.ex. en månad) vid utebliven

uppsägning. Tanken är att avtalet efter en

problemfri prövotid skall förlängas på obestämd tid,

vilket är det normala. Vidare skulle det med

kommunen kunna träffas avtal angående

hyresbetalningen m.m. Samrådsförfarandet skulle även

kunna innehålla andra moment. Beroende på grunden

för uppsägningen kan vitt skilda lösningar vara att

föredra.

Vi är av den uppfattningen att ett

samrådsförfarande tveklöst skulle leda till färre

vräkningar och anser att det nu skissade

samrådsförfarandet förtjänar en närmare utredning.

Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt låta

utföra en sådan utredning och därefter återkomma

till riksdagen med de lagförslag m.m. som kan bli

aktuella.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo243 (kd)

yrkande 6 och 2001/02:Bo25 (kd) yrkande 4 samt

avslår motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 5.

4. Förutsättningarna för vräkning (punkt 3) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo25 yrkande 4,

2001/02:Bo243 yrkande 6 och 2001/02:Bo246 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi konstaterar att hyreslagens regler om

betalningsdröjsmål medverkar till att antalet

avhysningar ligger på en nivå som inte är rimlig.

Hyresgästernas skydd behöver därför förbättras.

Sedan en översyn av hyreslagens regler om

betalningsdröjsmål genomfördes för några år sedan

valde regeringen att inte föreslå några förändringar

av dessa. Vi anser däremot att reglerna bör

förändras. Vräkningar sker ofta för skulder som är

små i relation till kostnaderna för själva

vräkningen. Sedda i förhållande till den mänskliga

kostnad den vräkte ofta får betala i form av

familjesplittring eller ett marginaliserat liv,

kanske t.o.m. som uteliggare, framstår skuldbeloppen

som obetydliga.

I v-motionen föreslås en översyn av de

bestämmelser som reglerar hyresgästens

besittningsskydd när hyresgästen gjort sig skyldig

till betalningsdröjsmål. Bostaden utgör för

flertalet människor den grundläggande tryggheten i

tillvaron. Det framstår därför som i det närmaste

obegripligt att en hyresgäst kan förlora sin bostad

i anledning av sådant dröjsmål från hans sida. Vi

vill på intet sätt förringa de syften som ligger

bakom hyreslagens bestämmelser. Men dessa når inte

ända fram till den rättvisa som bör gälla. En

hyresgäst kan på ett oskäligt sätt mista sin bostad

på grund av en försummelse som i det stora hela

framstår som rätt obetydlig och där hans fortsatta

rätt till förhyrning är lätt försvarbar. En rimlig

utgångspunkt för besittningsskyddsbestämmelserna bör

vara att en hyresgäst inte skall förlora sin

hyresrätt enbart på grund av försenade

hyresbetalningar. En hyresgäst som betalat sin hyra

för sent bör i stället erhålla en

betalningspåminnelse och därefter någon form av

sanktionsavgift. Enligt vår mening bör genom en

särskild utredare en översyn göras av hyreslagens

bestämmelser med de utgångspunkter vi angivit.

Vi anser att i alla de fall en hyresgäst ställs

inför ett hot om vräkning ett samrådsförfarande med

socialtjänsten bör vara obligatoriskt i förhållande

till hyresvärden. Det bör klargöras att vi även

avser de fall när en hyresrätt förverkats och

oavsett anledningen till förverkandet. Utredaren bör

därför föreslå sådana förändringar att ett sådant

samrådsförfarande blir möjligt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande

5, 2001/02:Bo243 (kd) yrkande 6 och 2001/02:Bo25

(kd) yrkande 4.

5. Andrahandsuthyrning - besittningsskydd m.m.

(punkt 4) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo246 yrkande 7.

Ställningstagande

Samtidigt med att hemlösheten har ökat har också den

sekundära bostadsmarknaden blivit större. En del av

denna består av hyresgäster med s.k.

sociala/kommunala kontrakt. För den sekundära

marknaden gäller att de boende har en svagare

ställning än de hyresgäster som har kontrakt direkt

med fastighetsägaren.

Det ställs ibland krav på hyresgäster med

sociala/kommunala kontrakt som inte skulle kunna

ställas vid uthyrning till vanliga hyresgäster.

Kraven kan variera från urinprovstagning till att

hyresvärden (kommunen) skall ha möjligheter att göra

inspektioner vid tidpunkt som den själv bestämmer.

Hyres- och uppsägningstiderna är korta, vilket

innebär att hyresvärden snabbt kan avsluta

hyresförhållandet. Hyresgästen har i praktiken inte

någon möjlighet att få skäligheten av sina

hyresvillkor prövade eftersom han riskerar att bli

uppsagd. Han har under de två första åren av

hyresförhållandet heller ingen möjlighet att få

hyresvärdens skäl för en uppsägning prövad eftersom

han enligt lagen då saknar besittningsskydd.

Det är naturligtvis nödvändigt att samhället

underlättar för olika utsatta grupper att komma in i

ett boende och att då vissa villkor för ett

hyreskontrakt utgör en del av vård och tillsyn. Vi

vänder oss naturligtvis inte mot detta. Å andra

sidan får det inte leda till rättslöshet för den

hyresgäst som är föremål för samhällets bistånd. Det

är inte ovanligt att man bor kvar med ett socialt

kontrakt i mer än två år.

Reglerna om besittningsskyddet, eller snarare

reglerna om när sådant skydd saknas, måste ändras så

att de redan från början utsatta kategorierna av

hyresgäster erhåller en god trygghet i sin bostad.

Syftet måste vara att de skall ha rimliga

möjligheter att komma in på den reguljära

bostadsmarknaden. En tänkbar ordning är att lagen

gör det möjligt att omforma ett andrahandskontrakt

till ett förstahandskontrakt. Det framstår som

utomordentligt viktigt att det närmare övervägs

vilka lagändringar som behövs för att uppnå dessa

mål. Enligt vår mening bör regeringen på lämpligt

sätt se till att en sådan översyn genomförs.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande

7.

6. Andrahandsuthyrning - överhyra och andra

olägenheter (punkt 5) (kd, c)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo6 yrkande 4 i denna

del, 2001/02:Bo320 yrkande 16 och 2001/02:Bo325

yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

En hyresgäst som inte själv kan använda sin

hyreslägenhet har enligt hyreslagen rätt att under

vissa förutsättningar hyra ut den i andra hand om

fastighetsägaren inte går med på uthyrningen. Det är

inte ovanligt med hög omsättning bland

andrahandshyresgästerna och att en lägenhet hyrs ut

i både tredje och fjärde hand. Andrahandsuthyrningen

ger skadeverkningar för hyresmarknaden genom att

lägenheter inte friställs. Fastighetsägarens

kontrollmöjligheter över vilka som vistas i

fastigheten minskar och slitaget på lägenheterna

ökar. Pengar som skulle kunna användas av

fastighetsägare till nyproduktion av hyresrätter och

upprustning av fastighetsbeståndet undandras

marknaden.

Ändå är andrahandsuthyrning i vissa fall mycket

angelägen, rent av en nödvändighet för svaga grupper

på bostadsmarknaden.

En tydlig signal om att hyresmarknaden i våra

storstäder är i allvarlig obalans är den kraftiga

ökningen av antalet andrahandsuthyrningar. På grund

av att utbudet av bostäder på marknaden styrs av

regleringar, resulterar inte efterfrågan i att det

görs investeringar och byggs nya hyreslägenheter.

Betalningsviljan syns i stället på marknaden för

andrahandsuthyrningar och på svarthandel med

hyreskontrakt. Det är framför allt i storstäderna

andrahandsuthyrningen ger problem. I Stockholm

bedömer fastighetsägareföreningen att över 13 000

hyreslägenheter i Stockholms innerstad är uthyrda i

andra hand. Det rör sig om 12 % av lägenheterna.

Andrahandsuthyrningarna beräknas vara lägre i

Stockholms ytterstad och förorterna.

Andrahandshyresgästerna betalar i genomsnitt ca 60 %

högre hyra än den som förstahandshyresgästen betalar

till hyresvärden. Om andrahandshyresgästen är ett

företag betalar man ännu mer, ca 120 % mer än

förstahandshyresgästen. Detta innebär att de

hyresgäster som har förstahandskontrakt i Stockholms

innerstad under förra året sannolikt gjorde en vinst

på andrahandsuthyrningarna med ca 500 miljoner

kronor.

Den som hyr i andra hand har en svag

rättsställning och saknar enligt huvudregeln

besittningsskydd, vilket innebär att hyresgästen med

kort varsel kan förlora sin bostad. En

andrahandshyresgäst kan efter två år erhålla ett

besittningsskydd i förhållande till

förstahandshyresgästen, dock aldrig till

fastighetsägaren. Detta borde tydligt framgå av

hyreslagen. Av dagens formuleringar kan man få

intrycket att hyresgästen som hyr i andra hand får

besittningsskydd gentemot fastighetsägaren. Den som

hyr ut i andra hand utan tillstånd från hyresvärden

eller hyresnämnden kan få sin hyresrätt förverkad i

de fall hyresvärden inom två månader från att han

fått vetskap om uthyrningen skriftligen uppmanar

hyresgästen att vidta rättelse (42 § hyreslagen).

Hyresgästen kan då i efterhand söka hyresnämndens

tillstånd. Eftersom andrahandsuthyrning i vissa fall

är mycket angelägen, måste hyresnämnden vara generös

med tillstånd. Dessa regler behöver förtydligas.

Enligt lag skall hyresnämnden anse en hyra oskälig

om den är påtagligt högre än vad hyran är i en

jämförbar lägenhet hos ett kommunalt bostadsföretag.

Bruksvärdesregeln gäller också för den som hyr i

andra hand (i förhållande till den som har

förstahandskontraktet). Hyresnämnden brukar godkänna

ett påslag på cirka tio procent om lägenheten hyrs

ut möblerad. Det är dock ovanligt att

andrahandshyresgästen vänder sig till hyresnämnden.

Detta beror troligtvis på att besittningsskydd

saknas.

För att förbättra förhållandena på

andrahandsmarknaden bör hyresvärdarnas

kontrollmöjligheter öka genom att tillstånd i större

omfattning förenas med villkor om vilken högsta hyra

som får tas ut. En för hög hyra skulle då kunna leda

till att förstahandshyresgästens hyresrätt förverkas

vilket skulle ha en starkt avskräckande effekt när

det gäller förstahandshyresgästens vilja att ta ut

överhyror.

Vi har flera gånger tidigare lämnat förslag som

syftar till att få en bättre fungerande hyresmarknad

i våra storstäder. Bland annat behöver det byggas

fler hyreslägenheter. Men det räcker inte. Också med

siktet inställt på att fler lägenheter skall komma

ut på den reguljära (förstahands)marknaden behövs en

översyn av andrahandsuthyrningen.

Mot bakgrund av situationen på bostadsmarknaden

anser vi att regeringen bör se över reglerna för

andrahandsuthyrning. Vi har angivit några särskilda

frågeställningar denna översyn bör omfatta.

Bostadsutskottet har i annat sammanhang tagit upp

svarthandeln med hyreskontrakt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 (kd)

yrkande 16, 2001/02:Bo325 (c) yrkande 1 i denna del

och 2001/02:Bo6 (c) yrkande 4 i denna del.

7. Svarthandel (punkt 7) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo6 yrkande 4 i denna del,

2001/02:Bo312 och 2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna

del.

Ställningstagande

Fastighetsägareföreningen uppskattar att svarthandel

med hyreslägenheter omsätter ca 600 miljoner kronor

per år. Det är osäkra uppgifter, men det ger ett hum

om omfattningen. De former av spekulation och

ekonomisk exploatering som förekommer inom boendet

skapar stora orättvisor och skall bekämpas.

Svarthandel med förstahandskontrakt, liksom

ockerhyror vid andrahandsuthyrning, handlar om hur

resurser överförs på orättfärdiga grunder mellan

parter som befinner sig i ett icke jämlikt

maktförhållande. Boendet skall vara en social

rättighet och inte en marknadsvara som utnyttjas för

ekonomisk vinning.

Lantmäteriverket håller på att bygga upp ett

lägenhetsregister. Huvudsyftet med registret är att

få en effektivare folk- och bostadsräkning. När

registret är färdigt kommer det dessutom att vara

ett utmärkt verktyg för att motverka svarthandel med

hyreslägenheter. Det vanligaste sättet att köpa en

lägenhet svart är att arrangera ett skenbyte.

Köparen skriver sig då vanligtvis på en fiktiv

adress med ett falskt kontrakt, som sedan används

som bytesobjekt. Genom att söka historiskt i ett

register kan hyresvärd eller hyresnämnd enkelt

kontrollera hur en byteskedja ser ut och om vissa

lägenheter förekommer mer frekvent i byteskedjorna.

Regeringen bör se över möjligheterna att använda det

kommande lägenhetsregistret i syfte att bekämpa

svarthandeln med hyreslägenheter.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande

2 samt avslår motionerna 2001/02:Bo312 (s),

2001/02:Bo325 (c) yrkande 1 i denna del och

2001/02:Bo6 (c) yrkande 4 i denna del.

8. Svarthandel (punkt 7) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo6 yrkande 4 i denna

del och 2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna del samt

avslår motionerna 2001/02:Bo312 och 2001/02:Bo215

yrkande 2.

Ställningstagande

Allra värst är bostadsbristen i och kring Stockholm

och Göteborg. I Storstockholm var endast 0,1 % av

allmännyttans lägenheter lediga till uthyrning den 1

mars i år enligt Statistiska centralbyrån (SCB). I

Storgöteborg var motsvarande andel lediga lägenheter

0,4 %. Kötiden för att få en lägenhet via

bostadsförmedlingen är i Stockholm bortåt 15 år. De

bostadssökande får allt svårare att få tak över

huvudet, vilket tvingar många att acceptera allt

sämre villkor för sitt boende. Många människor

tvingas att betala svart för att få en hyresrätt.

Det gör samtidigt att det finns allt färre vita

lägenheter på marknaden.

Den kraftiga ökningen av antalet svarta

lägenhetsförsäljningar, liksom

andrahandsuthyrningar, är en tydlig signal på att

hyresmarknaden i våra storstäder är i allvarlig

obalans. På grund av att utbudet av bostäder på

marknaden styrs av regleringar, resulterar inte

efterfrågan i att det görs investeringar och byggs

nya hyreslägenheter. Betalningsviljan syns i stället

på marknaden för svarthandel med hyreskontrakt och

andrahandsuthyrningar.

Svarthandeln med hyreskontrakt frodas. Det vill

jag göra någonting åt. För att fler lägenheter skall

komma ut på den reguljära, öppna marknaden behövs en

ordentlig översyn av svarthandeln med hyreskontrakt.

Det förslag till granskningsärende bostadsutskottet

tillställt Riksdagens revisorer är i och för sig bra

men det är inte tillräckligt. Jag vill att en

särskild utredare tillkallas med uppdrag att

förutsättningslöst överväga åtgärder av vad slag de

vara må för att motverka svarthandeln med

lägenhetskontrakt. Det är angeläget att arbetet

sätts i gång med det snaraste så att förslag till

ändrad lagstiftning och andra åtgärder kan läggas på

riksdagens bord redan under hösten.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo325 (c)

yrkande 1 i denna del och 2001/02:Bo6 (c) yrkande 4

i denna del samt avslår motionerna 2001/02:Bo312 (s)

och 2001/02:Bo215 (v) yrkande 2.

9. Självförvaltning (punkt 8) (kd, c)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:A226 yrkande 9.

Ställningstagande

Hyresgästernas möjligheter till självförvaltning bör

stimuleras från statsmakternas sida.

Självförvaltningen väcker intresse för bostaden och

det hus och område den är belägen i, vilket kan få

särskilt stor betydelse i s.k. utsatta områden. Den

bidrar till att motverka ett segregerat boende. De

möjligheter till hyressänkning som självförvaltning

ger kan vara av avgörande betydelse för många

hyresgäster. Självförvaltningen ger därutöver

möjligheter till grannkontakter, gemenskap och ökad

trivsel.

Mot bakgrund av de positiva resultat som kan

uppnås bör enligt vår mening en utvärdering göras i

syfte att kartlägga på vilka konkreta sätt

självförvaltningen kan uppmuntras. Särskilt bör

uppmärksammas förutsättningarna för

självförvaltningen i de större bostadsområdena.

Många goda exempel finns på att ett långt gående

inflytande och ansvar har varit till gagn för

boendet och närmiljön. En sådan utveckling

möjliggörs om de lokala förutsättningarna får avgöra

och där inflytandet och ansvaret delas av det stora

flertalet boende. Genom förändringarna av

hyresförhandlingslagen och skattelagstiftningen samt

införandet av kooperativ hyresrätt som permanent

upplåtelseform har ett par viktiga steg tagits på

vägen. Enligt vår mening bör man fortsätta. Det

gäller främst att se till att lagstiftningen kommer

till användning. Ett särskilt ansvar har de

kommunala bostadsföretagen och dessa måste

uppmuntras att stimulera de boende till

självförvaltning. En utredare bör tillsättas för att

överväga hur självförvaltning kan uppmuntras. Hans

uppdrag bör också omfatta om hyresförhandlingslagen

och andra lagar bör ändras för att detta mål skall

uppnås. Bland annat kan det gälla att

skattefrihetsreglerna förenklas. Övervägandena bör

också kunna omfatta andra åtgärder som uppmuntrar de

boende till att ta del i och medverka i utformningen

av sin närmiljö. Inte minst viktigt är det att

ungdomar aktivt medverkar i skötseln och

utformningen av denna miljö. Goda exempel bör lyftas

fram och stimuleras.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:A226 (c) yrkande

9.

10. Förbudet mot dubbelupplåtelse vid

ombildning till bostadsrätt (punkt 9) (m,

kd, -)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Ewa

Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo245 yrkande 2,

2001/02:Bo247 yrkande 7 och 2001/02:Bo320 yrkande

15.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs flera åtgärder som

underlättar ombildning av hyresfastigheter till

bostadsrätt. Sådan ombildning är av särskild

betydelse i områden med en ensidig social

sammansättning, vilka områden ofta är dominerade av

kommunalt ägda hyreshus. Fler bostadsrätter i dessa

områden kan öka intresset för inflyttning liksom det

kan öka intresset bland dem som redan bor där både

för området och för de hus de bebor.

Priset för en ombildning är starkt beroende av

andelen hyresgäster som vill medverka. Förbudet mot

dubbelupplåtelse bör upphävas så att det blir

möjligt att upplåta en lägenhet med bostadsrätt till

kommunen eller ett kommunalt bostadsbolag oavsett

ett pågående hyresförhållande. Detta skulle innebära

att kommunen eller dess bolag kan ligga kvar med

kapital när fastigheten ombildas. Ombildning skulle

på detta sätt kunna bli möjlig också i de fall där

det i dagsläget inte finns ett tillräckligt antal

hushåll med en ekonomi som tillåter dem att delta i

ombildningen. De hushåll som förblir hyresgäster kan

tillförsäkras rätten att senare förvärva

bostadsrätten. I de fall ett hyresförhållande upphör

kan bostadsrätten försäljas på marknaden med

inkomster för kommunen eller bolaget. Naturligtvis

kan det kommunala bolaget i stället välja att på

nytt hyra ut lägenheten. Hur bolaget skall handskas

med de lägenheter som efter hand blir lediga är en

fråga vilken, i enlighet med den grundlagsfästa

principen om den kommunala självstyrelsen, får

avgöras av respektive kommun med hänsyn till de

lokala förhållandena. Kommunen kan t.ex. använda

dessa lägenheter för integrationsändamål eller för

att tillgodose akuta bostadsbehov.

Hyresgästerna i de lägenheter som efter en

ombildning innehas av kommunen eller dess

bostadsbolag skulle fortsättningsvis ha samma

hyresvärd som tidigare. Detta ger kontinuitet åt

hyresförhållandet, vilket av många hyresgäster

upplevs som tryggt. Hyresgästerna bör dessutom i lag

tillförsäkras samma rättigheter som andra

hyresgäster, t.ex. vad gäller byte av lägenheten.

Vid riksmötet 1993/94 behandlade riksdagen ett med

m-motionen i allt väsentligt likalydande

motionsförslag. På förslag av ett enhälligt

bostadsutskott gav riksdagen regeringen till känna

(bet. 1993/94:BoU21, rskr. 1993/94:373) att det

förslag som förts fram i motionen borde ingå i

regeringens fortsatta överväganden beträffande de

närbesläktade förslag som förts fram i en

departementspromemoria om bostadsrättsoptioner m.m.

(Ds 1993:54). Regeringen valde att inte efterkomma

tillkännagivandet.

Enligt vår mening bör regeringen nu åter ges i

uppdrag att se över bestämmelserna i

bostadsrättslagen och hyreslagen med syfte att ändra

förbudet mot dubbelupplåtelse så att det i en

ombildningssituation blir möjligt att upplåta en

lägenhet med bostadsrätt till en kommun eller ett

kommunalt bostadsbolag oaktat att lägenheten är

uthyrd. Vi anser alltså att riksdagen bör ställa sig

bakom vårt och Kommittén för hemslösas förlag till

förändring av bostadsrättslagens bestämmelser.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo247 (m)

yrkande 7, 2001/02:Bo245 (m) yrkande 2 och

2001/02:Bo320 (kd) yrkande 15.

11. Ombildning från andelsrätt till bostadsrätt

(punkt 10) (m, -)

av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Ewa

Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo321 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Som ett minne av äldre tider och lagregler finns det

fortfarande s.k. andelsrättslägenheter. Andelsrätter

köps och säljs på ungefär samma sätt som

bostadsrätter. Lägenheterna upplevs dock ofta som

mindre attraktiva både av de som innehar dem eller

de som önskar köpa sig en bostad.

Andelsrätten skiljer sig på en del punkter från

bostadsrätten även om det i båda fallen är fråga om

en indirekt form av ägande.

Andelsrätten är inte belåningsbar som en

bostadsrätt eller fast egendom är. Köptrycket är

inte särskilt stort eftersom få köpare kan betala

kontant för en lägenhet. Det krävs i normalfallet

enighet för beslut om investeringar och om

ombildande. Reavinsten från en

andelsrättsförsäljning kan inte skjutas upp på samma

sätt som den för bostadsrättsförsäljning. Effekten

blir att lägenheter med andelsrätt inte säljs,

eftersom skatten då måste betalas direkt även om

säljaren behöver pengarna för en villa eller en

bostadsrätt.

Ombildning till bostadsrätt försvåras eller

omöjliggörs på grund av dagens reglering eller

snarare brist på reglering. Enligt vår mening bör

ombildning av andelsrätter till bostadsrätter

underlättas så att lägenheterna lättare kan omsättas

och förvaltningen av husen kan bedrivas effektivare.

En sådan ordning skulle också medverka till att en

större rörlighet på bostadsmarknaden uppnås.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo321 (m)

yrkandena 1 och 2.

12. Bostadsrättens pantvärde (punkt 11) (m, -)

av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Ewa

Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo247 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

Den 1 januari 1996 trädde nya regler i

bostadsrättslagen i kraft som hade som syfte att

stärka bostadsrättens värde som pant. Syftet med de

nya reglerna var vällovligt, men det finns enligt

vår mening anledning att anta att det eftersträvade

målet inte har nåtts. Bostadsrätter har lägre

belåningsvärde och högre ränta än fast egendom.

Det är nu lämpligt att göra en vittomfattande

översyn av de regler som påverkar bostadsrättens

värde som pant. Syftet bör vara att åstadkomma en

pantvärdighet motsvarande den som fast egendom har.

Översynen bör inledas med en utvärdering av 1996 års

förändringar av bostadsrättslagen som hade som syfte

att stärka bostadsrättens pantvärde.

Lagens regler om en panthavares möjligheter att

skydda sin rätt genom att själv förvärva

bostadsrätten vid exekutiv försäljning och

tvångsförsäljning har fått en inte helt lyckad

utformning. De nu gällande reglerna avser endast

långivare som är juridiska personer. M-motionen tar

sikte på att alla långivare skall ha denna

möjlighet. En fysisk person som inte själv avser att

använda lägenheten som bostad, utan endast för

andrahandsupplåtelser, kan möta svårigheter att bli

antagen som medlem i föreningen liksom att få

tillstånd att hyra ut lägenheten. Vi anser inte att

det finns några skäl för att juridiska personer

skall ha en privilegierad ställning. Långivare med

panträtt i en bostadsrätt bör ges samma ställning

oavsett om det rör sig om juridiska eller fysiska

personer.

Intresset av att den juridiska personens innehav

skall vara tidsbegränsat har gjort att en

konstruktion valts som ansluter till vad som i dag

gäller ett dödsbos innehav av bostadsrätt. Den

gällande regleringen ger långivaren särskilda

rättigheter under en tid av endast tre år. Enligt

vår mening förlorar de nu gällande bestämmelserna

mycket av sin effekt genom att lagen ställer upp en

längsta tid för innehavet. I värsta fall kan en

sådan reglering t.o.m. innebära att långivaren

tvingas sälja med ytterligare förlust. Någon

tidsbegränsning bör därför inte gälla. Enligt vår

mening bör långivaren ha alla de befogenheter som

endast ett medlemskap kan innebära för att han på

bästa sätt skall kunna skydda det kapital

bostadsrätten representerar. Regeringen bör till

riksdagen återkomma med förslag som innebär lika

rättigheter för långivare, oavsett om de är

juridiska eller fysiska personer. Dessa rättigheter

skall även omfatta en rätt till medlemskap.

En bostadsrättshavares rätt till avsägelse av sin

bostadsrätt bör enligt vår mening avskaffas.

Utnyttjas rätten övervältras den avsägande

bostadsrättshavarens förpliktelser på de andra

medlemmarna. Detta framstår som en principiell

felaktighet som kan äventyra hela det gemensamma

bostadsföretagets framtid i en situation av

lågkonjunktur på bostadsmarknaden. I vart fall

påverkas de enskilda bostadsrätternas marknadsvärde

och därmed även deras pantvärde. Det finns anledning

att anta att avsägelser varit en starkt bidragande

orsak till att många bostadsrättsföreningar gått i

konkurs.

Den sedan den 1 januari 1996 gällande legala

panträtten begränsar för-eningens rätt till

betalning före panthavaren i förhållande till vad

som tidigare gällt. Bostadsrättens pantvärde har

därigenom stärkts något. Enligt vår mening bör de

tankar som ligger bakom bestämmelserna dras till sin

logiska slutpunkt. En pantförskrivning av

bostadsrätten bör således i förmånsrättshänseende ge

utdelning före alla de fordringar mot

bostadsrättshavaren som föreningen har, alltså även

före fordringar avseende avgifter. Regeringen bör

till riksdagen återkomma med förslag till

lagändringar så att detta förverkligas.

De nu nämnda frågorna bör ingå i den utredning vi

önskar skall arbeta fram regeländringar som stärker

bostadsrättens värde som pant.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo247 (m)

yrkandena 3-5.

13. Bostadsrättsföreningens självbestämmande

(punkt 12) (m, -)

av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Ewa

Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo247 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör bostadsrättslagen inte

innehålla regler som möjliggör för t.ex.

bostadsrättsorganisationer att lägga in sitt veto

mot föreningens stadgeändringar. Det är de enskilda

föreningarna som genom demokratiska beslut själva

skall avgöra hur deras stadgar skall se ut.

Föreningens rätt till självbestämmande bör

garanteras av lagstiftningen så att sådana villkor

för stadgeändring som går utöver bostadsrättslagens

villkor skall vara ogiltiga.

Vi anser att regeringen till riksdagen bör

återkomma med ett förslag med denna innebörd.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo247 (m) yrkande

6.

14. Ägarlägenheter och tredimensionell

fastighetsindelning (punkt 13) (m, kd, c,

fp, -)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo211, 2001/02:Bo318

yrkande 4, 2001/02:Bo320 yrkandena 18 och 19,

2001/02: Bo324 yrkandena 5 och 6, 2001/02:Bo325

yrkande 14 samt 2001/02:N319 yrkande 3.

Ställningstagande

Den 11 mars 1999 föreslog utskottet riksdagen ett

tillkännagivande i fråga om att ägarlägenheter

skulle införas som en ny besittningsform

(upplåtelseform) i Sverige (bet. 1998/99:BoU7).

Riksdagen biföll utskottets förslag fjorton dagar

senare. Först mer än ett år därefter, den 6 april

2000, beslutade regeringen direktiv till en

utredning i enlighet med riksdagens avgörande (dir.

2000:27). Först drygt två månader därefter

förordnades en utredare. Utredaren skulle enligt

sina ursprungliga direktiv redovisa sitt uppdrag

senast den 1 juni 2001. Hon redovisade uppdraget

först i mars i år. Utredningsförslaget rimmar illa

med de intentioner riksdagen har om att öka

valfriheten vad gäller besittningsform eftersom

ägarlägenheter endast skall kunna bildas i samband

med nyproduktion och därmed bostadsrättshavare och

hyresgäster inte skall kunna omvandla sina bostäder

till ägarlägenheter.

Nu skall utredningsförslaget remissbehandlas och

beredas vidare inom Regeringskansliet. Mot den givna

bakgrunden finns det anledning att anta att det kan

dröja avsevärt innan ett förslag kan komma att

läggas fram på riksdagens bord. Det finns anledning

att sätta i fråga om det över huvud taget kommer

fram ett förslag.

Utskottet har tidigare uttalat sig om fördelarna

med och behovet av ägarlägenheter som en ny

boendeform på en bostadsmarknad som bör präglas av

mångfald och styras av konsumenternas önskningar (se

bet. 1998/99:BoU2 och BoU7).

Det finns ett klart behov av ett nytt, progressivt

och flexibelt fastighetsbildningsbegrepp. Det

utredningsbetänkande som finns om tredimensionell

fastighetsindelning (SOU 1996:87) behöver

förverkligas för att fastighetsutnyttjandet skall

bli mer rationellt och för att byggandet skall kunna

ökas. Dagens tvådimensionella fastighetsbildning

innebär i sig ett hinder för utvecklingen inte bara

vad gäller bostäder utan också av företagandet. Från

Regeringskansliet får vi nu höra att förslaget

fortfarande är föremål för beredning.

Utredningsförslaget bör omgående genomföras.

Det redan på regeringens bord liggande förslaget

om tredimensionell fastighetsindelning gör det

möjligt att bilda ägarlägenheter för annat än

bostadsändamål. Förslaget möjliggör inte bildandet

av bostadsägarlägenheter på grund av ett i detta

insatt förbud mot sådan fastighetsbildning. Det

förbud förslaget innehåller är en följd av de

tilläggsdirektiv utredningen erhöll år 1994 av en

nytillträdd socialdemokratisk regering.

Eftersom grundstenarna för ägarlägenheter redan

finns framtagna bör den nödvändiga tillkommande

lagregleringen kunna arbetas fram mycket snabbt.

Enligt vår mening bör regeringen kunna

färdigställa och för riksdagen lägga fram de

lagförslag som behövs för att ägarlägenheter och

tredimensionell fastighetsindelning skall kunna

införas med ett ikraftträdande redan den 1 oktober

2002.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo211 (m, kd,

c, fp) yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo318 (m) yrkande

4, 2001/02:N319 (m) yrkande 3, 2001/02:Bo320 (kd)

yrkandena 18 och 19, 2001/02:Bo325 (c) yrkande 14

samt 2001/02:Bo324 (fp) yrkandena 5 och 6.

15. Rätten att hyra (punkt 14) (v, mp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och

Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo246 yrkande 6.

Ställningstagande

Många hyresgäster som begär att få hyra en lägenhet

vägras på osakliga grunder ett hyreskontrakt. Det

kan gälla rent diskriminerande ställningstaganden

från hyresvärdens sida som grundar sig på den

bostadssökandes etniska eller sociala

grupptillhörighet. En hyresgäst bör ha en möjlighet

att i sådana fall få hyresvärdens ställningstagande

prövat. Den hyresvärd som på felaktiga grunder

vägrat att hyra ut en lägenhet bör drabbas av en

sanktion.

Ett alternativ är att hyresvärden förpliktas att

hyra ut lägenheten, om den alltjämt är outhyrd. Ett

annat alternativ är att han blir skyldig att hyra ut

en likvärdig lägenhet. Skadestånd skulle också kunna

vara ett alternativ.

Även den hyresgäst som inte vill eller kan

uppfylla oskäliga avtalsvillkor som ställs på honom

för att han skall få ett hyreskontrakt och därför

tackar nej till detta bör ha möjlighet att få

upprättelse.

Innan den av oss efterlysta prövningsmöjligheten

närmare övervägs bör emellertid det aktuella

problemets omfattning undersökas.

Vi föreslår därför att Boverket skall få i uppdrag

att genomföra en inventering och kartläggning av

vilka krav och villkor som hyresvärdar ställer upp

för den som önskar hyra en lägenhet.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 6.

16. Obligatorisk bostadsförmedling (punkt 15,

motiveringen) (m, kd, c, fp, -)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Sten Andersson (-).

Ställningstagande

Motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 3 och 4

innehåller förslag om införande av obligatorisk

kommunal bostadsförmedling med möjlighet till

undantag efter regeringsbeslut. I första hand

förespråkas riksdagsbeslut om ändring av 3 §

bostadsförsörjningslagen i enlighet med ett i

motionen intaget lagtextförslag och i andra hand ett

tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram

ett motsvarande förslag.

Även motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 8 innehåller

förslag om införande av obligatoriska kommunala

bostadsförmedlingar.

Den nuvarande regleringen innebär att regeringen,

om en kommun inte anordnar bostadsförmedling trots

att det behövs, kan förelägga kommunen att anordna

sådan. Motionärerna önskar att skyldigheten att

anordna bostadsförmedling skall vara huvudregel och

att regeringen skall kunna medge dispens därifrån.

Den nuvarande regleringen utgör ett betydande

ingrepp i kommunernas självstyre. Enligt vår mening

borde lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

aldrig ha införts. Det finns mot den bakgrunden inte

anledning att överväga lagens närmare utformning.

Lagen bör i stället omedelbart avskaffas.

Motionsförslagen avstyrks med hänvisning härtill.

17. Särskilda uppgifter för

bostadsförmedlingar, m.m. (punkt 16,

motiveringen) (m, kd, c, fp, -)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Sten Andersson (-).

Ställningstagande

I motion 2001/02:Bo265 (s) förespråkas

bostadsförmedlingar med uppgifter att bryta

segregationen i boendet.

Motionerna 2001/02:A317 (v) yrkande 11 och

2001/02:Sf30 (v) yrkande 8 förespråkar obligatoriska

bostadsförmedlingar på kommunal eller regional nivå

som avgiftsfritt skall kunna förmedla sociala och

medicinska förturer och göra det möjligt för

människor med särskilda behov att hitta en passande

bostad och boendeform.

Den nuvarande regleringen utgör ett betydande

ingrepp i kommunernas självstyre. Enligt vår mening

borde lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

aldrig ha införts. Det är därför enligt vår mening

uteslutet att, som motionärerna föreslår, ålägga

kommunerna att ta ansvar för nya uppgifter m.m.

Lagen bör i stället omedelbart avskaffas.

Motionsförslagen avstyrks med hänvisning härtill.

18. Förmedling av bostadslägenheter i andra

hand (punkt 17) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 1.

Ställningstagande

En översyn av förmedlingen av lägenheter är

nödvändig för att skapa rättvisa villkor för dem som

söker bostad i regioner med bostadsbrist. Översynen

skall omfatta frågan om obligatorisk avgiftsfri

förmedling av andrahandslägenheter i kommunala

bostadsförmedlingar. Den typen av förmedling är

önskvärd för att minska riskerna för att redan

utsatta människor drabbas av ocker i form av

oskäliga hyror och orimliga förmedlingsavgifter. Det

är befogat att i dessa avseenden behandla

andrahandshyresgäster bättre än

förstahandshyresgäster.

Kommunala förmedlingar bör ges uppdraget att

kontrollera att hyror sätts på en nivå som motsvarar

bruksvärdet. Det bör även utredas möjligheterna att

ge fastighetsägare ökade skyldigheter att

kontrollera att oskäliga hyror inte tas ut av

andrahandshyresgäster.

Mot bakgrund av detta bör regeringen utreda

förutsättningarna och villkoren för förmedling och

uthyrning av lägenheter i andra hand.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 1.

19. Avräkning av köavgift mot förmedlingsavgift

(punkt 18) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:Bo224 yrkandena 5

och 6.

Ställningstagande

Vi anser att det genom ändringar i

bostadsförsörjningslagen bör införas en ordning som

innebär att köavgifterna alltid skall räknas av mot

den förmedlingsavgift som den som får en lägenhet

måste betala förutom köavgiften. Det bör ankomma på

regeringen att lägga fram förslag till ändring i

enlighet med detta eftersom förslaget inte kan anses

berett på sådant sätt att det nu kan antas av

riksdagen som lag.

Vad vi har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 5 och 6.

20. Förmedlingsavgiftens storlek, m.m.

(punkt 19) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 4.

Ställningstagande

De yrkesmässiga bostadsförmedlingarna finansierar

sin verksamhet genom att ta ut förmedlingsavgift av

dem som söker och tilldelas lägenheter. Denna avgift

har sedan år 1992 varit begränsad till 1 200 kr, men

höjdes år 2000 av Kammarkollegiet till maximalt 2

000 kr. Det är en förhållandevis hög avgift som

bostadssökande tvingas betala för att hitta en

lägenhet i andra hand. Under 1990-talet har en del

av dessa företag agerat oseriöst och lurat

bostadssökande genom att ta ut avgiften i förskott

och sedan driva företaget i konkurs. Någon

återbetalning av förmedlingsavgiften har det aldrig

blivit tal om. Grundläggande för sådan oseriös

verksamhet är att avgiften tas ut i förskott, vilket

leder till frågan om det verkligen är riktigt att

förskott tillåts.

Boendesociala beredningen genomförde en

kartläggning som visade att avgifter överstigande

det tillåtna beloppet ofta tas ut. Det är även

vanligt med avgifter för registrering, information

och andra kringtjänster. En översyn av taxan och

andra ersättningsregler är nödvändig för att främja

seriös bostadsförmedling. Översynen skall omfatta

frågan om vilken nivå på förmedlingsavgiften som kan

anses skälig samt rimligheten i att ta ut avgiften i

förskott. Mot bakgrund av detta bör regeringen låta

utreda villkoren för ersättning för förmedling av

hyresbostäder.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 4.

21. Yrkesmässiga bostadsförmedlare (punkt 20)

(v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 3.

Ställningstagande

Mäklare som enbart förmedlar hyresrätter är

undantagna från fastighetsmäklarlagens tillämpning.

Erfarenheterna av sådana förmedlares verksamhet

motiverar inte detta undantag. Flera av dem har

visat sig vara oseriösa. I dag får en bostadssökande

betala ett högt pris för en genomförd förmedling,

upp till 2 000 kr. Avgiften tas ut i förskott. Det

innebär att en bostadssökande tvingas ligga ute med

åtskilliga tusenlappar om han eller hon genom att

anlita flera förmedlare söker öka sina chanser att

få tag i en lägenhet. En del av förmedlingsföretagen

tar in förskottsbeloppen och avslutar sedan sin

verksamhet, genom konkurs eller på annat sätt, utan

möjligheter för de bostadssökande att återfå

förskottsbeloppen.

Bostadsbristen ökar hela tiden. De oseriösa

förmedlingsföretagen kan antas öka i takt med att

bostadsbristen förvärras. Detta har påvisats av

bl.a. Boendesociala beredningen i delbetänkandet

Oseriösa bostadsförmedlare (SOU 1999:71).

Betänkandet innehåller ett förslag med krav på

registrering av sådana yrkesmässiga

bostadsförmedlare som enbart förmedlar hyreskontrakt

i första eller andra hand. Förslaget bereds

visserligen för närvarande inom Regeringskansliet.

Vi anser ändå att riksdagen bör uttala sitt stöd för

förslaget.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 3.

22. Bostadsanvisning (punkt 21) (v, mp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och

Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo246 yrkande 9,

2001/02:A317 yrkande 12 och 2001/02:Sf30 yrkande 9.

Ställningstagande

Det har aldrig blivit utrett vad borttagandet av

bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen

har inneburit för hushåll med svag position på

bostadsmarknaden, men det är tydligt att

borttagandet av dessa lagar kraftigt försvårat

förhållandet för dessa grupper. Den nya

bostadsförsörjningslagen ger staten rätt att ålägga

en kommun att inrätta bostadsförmedling. Detta är

ett steg i rätt riktning.

En förmedling kan bara fungera om det finns lediga

lägenheter att förmedla. Bostadsanvisningslagen som

gav kommunerna rätt att fördela ett visst antal

lägenheter i både det privata och det kommunala

beståndet var ett kraftfullt redskap för att

garantera kommunmedborgarna en möjlighet till

bostad. Givetvis bör i första hand överenskommelser

träffas med fastighetsägare om att dessa skall lämna

lediga lägenheter till förmedling. När detta inte

fungerar skall det finnas lagstiftad möjlighet för

kommunen att begära in lediga lägenheter. Därför bör

bostadsanvisningslagen återinföras.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo246 (v) yrkande 9, 2001/02:A317

(v) yrkande 12 och 2001/02:Sf30 (v) yrkande 9.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Andrahandsuthyrning - överhyra och andra

olägenheter (punkt 5) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Vi vill naturligtvis komma till rätta med de

överhyror och andra olägenheter som är förbundna med

dagens andrahandshyresmarknad. Vi har därför i

motion 2001/02:Bo214 (v) yrkande 1 föreslagit en

utredning om förutsättningarna och villkoren för

förmedling och uthyrning i andra hand. Vårt förslag

omfattar en obligatorisk avgiftsfri förmedling av

andrahandslägenheter i de kommunala

bostadsförmedlingarnas regi. Utredningen skall

omfatta dessa förmedlingars skyldighet att

kontrollera att andrahandshyrorna är

bruksvärdesmässiga. Vårt förslag omfattar också att

det förutsättningslöst skall utredas om och hur

fastighetsägaren skall vara skyldig att kontrollera

att inte oskäliga hyror tas ut. Vår motion kommer

att behandlas senare i detta betänkande. Vi finner

mot denna bakgrund inte skäl att nu reservera oss

mot utskottets förslag till riksdagsbeslut.

2. Ägarlägenheter och tredimensionell

fastighetsindelning (punkt 13) (m, kd, c,

fp, -)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Sten Andersson (-).

Vi har i vår gemensamma reservation som gäller

införandet av ägarlägenheter och tredimensionell

fastighetsindelning föreslagit att regeringen

skyndsamt skall utarbeta erforderliga lagförslag och

lägga fram dessa på riksdagens bord. Vi anser dock

att det finns skäl att bifalla flerpartimotionen

fullt ut. Riksdagen borde enligt vår mening vid sin

behandling av vår gemensamma motion anta nödvändig

lagstiftning för att besittningsformen och

tredimensionell fastighetsindelning skall bli

verklighet. Av tidsmässiga skäl har vi inte kunnat

förse reservationen med de önskade lagförslagen.

3. Obligatorisk bostadsförmedling, m.m.

(punkterna 15 och 16) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

En vägledande princip inom respektive kommun måste

vara att den enskilde invånaren lätt och

överskådligt skall kunna få information om kommunens

bostadsbestånd och att rättvisa köregler skall

ersätta dagens situation där kontakter och en tjock

plånbok styr möjligheterna att få en bostad.

Bostadsförmedlingen skall kunna ge bostadssökande

möjlighet att få en passande bostad. Detta kan lösas

på kommunal eller regional nivå.

Kommuner bör kunna samverka med varandra för att

på ett bättre sätt bryta bostadssegregationen.

Storstockholm är ett typiskt område där sådan

samverkan skulle kunna ske. Genom regional

bostadsförmedling skulle man kunna underlätta för

invandrare, flyktingar och andra hushåll som vill

flytta från de segregerade områdena inom kommunens

gränser eller till andra närliggande kommuner som

bättre motsvarar deras behov av egen bostad.

I en bostadsförmedlings uppgifter skall också ingå

att förmedla sociala och medicinska förturer.

Förmedlingen skall även göra det möjligt för

människor med särskilda behov att hitta en passande

bostad och boendeform. När staten nu, bl.a. genom

införandet av investeringsbidrag, åter tar ett

större ansvar för bostadsfinansiering och därmed ger

kommunerna en möjlighet att bygga nya bostäder är

det ett ypperligt tillfälle att bryta den svåra

bostadssegregation som rått under flera års tid. Det

sagda gör sig gällande på alla orter, även de där

tillgången på bostäder är god.

Det visar sig nu att ett flertal städer bl.a.

Göteborg och Malmö fortfarande inte har anordnat

kommunala bostadsförmedlingar. Det framstår som

naturligt att göra det obligatoriskt för kommunerna

att ha en kommunal bostadsförmedling, men vi ställer

inte något sådant krav i dagsläget. Den nuvarande

bostadsförsörjningslagen ger trots allt verktyg för

att driva bostadsförsörjningsfrågorna på det sätt

som vi nu har skisserat. Det är tillämpningen av

lagen som brister.

Det finns således all anledning att även

fortsättningsvis följa utvecklingen och studera den

nya lagens verkningar. I den mån det nuvarande

systemet för kommunala bostadsförmedlingar inte får

de önskade effekterna eller om förändrade

förhållanden inom bostadssektorn skulle visa att det

mer allmänt skulle behövas kommunala

bostadsförmedlingar eller att förmedlingarnas

uppgifter bör närmare regleras avser Vänsterpartiet

att på nytt ta initiativ i dessa frågor.

Bilaga: Förteckning över behandlade

förslag

Motion väckt med anledning av

proposition 2001/02:41

Hyresgästinflytande vid ombyggnad

och andra hyresrättsliga frågor

(följdmotion)

2001/02:Bo6 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

4. Riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att

utreda möjligheterna att få bort olägenheterna med

andrahandsuthyrning och svarthandel med

hyreskontrakt.

Motion väckt med anledning av

proposition 2001/02:62 Kooperativ

hyresrätt (följdmotion)

2001/02:Bo25 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av hyreslagens bestämmelser

kring omedelbar uppsägning av hyresavtal i syfte

att tillförsäkra ett samrådsförfarande.

Motion väckt med anledning av

regeringens skrivelse 2001/02:129

Integrationspolitik för 2000-talet

(följdmotion)

2001/02:Sf30 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunala och

regionala bostadsförmedlingar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

anvisninglagstiftningen bör återinföras.

Motioner från allmänna motionstiden

2001 (fristående motioner)

2001/02:Bo211 av Knut Billing m.fl. (m, kd, c, fp):

1. Riksdagen beslutar om sådan lagstiftning som

innebär att ägarlägenheter omedelbart införs.

2. Riksdagen beslutar om sådan lagstiftning som

innebär att tredimensionell fastighetsbildning

omedelbart införs.

2001/02:Bo215 av Sten Lundström och Owe Hellberg

(v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

förutsättningarna och villkoren för förmedling och

uthyrning av lägenheter i andra hand.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheterna att använda det kommande

lägenhetsregistret i syfte att bekämpa svarthandel

med hyreslägenheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att även

yrkesmässiga bostadsförmedlare skall omfattas av

registreringsskyldighet hos

Fastighetsmäklarnämnden och att en översyn av

fastighetsmäklarlagen därför bör göras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

ersättningen för förmedling av hyresbostäder.

2001/02:Bo224 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen beslutar om ändring av 3 § lagen

(2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som

anförs i motionen.

4. Riksdagen begär - om yrkande 3 avslås - att

regeringen lägger fram förslag till ändring av 3 §

lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som

anförs i motionen.

5. Riksdagen beslutar om ändring av 4 § lagen

(2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som

anförs i motionen.

6. Riksdagen begär - om yrkande 5 avslås - att

regeringen lägger fram förslag till ändring av 4 §

lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2001/02:Bo240 av Anna Kinberg (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om det önskvärda

i en fri hyressättning.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av nuvarande hyresregleringar

så att en fri hyressättning kan införas under en

övergångsperiod.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att avskaffa

hyresnämnden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att avskaffa

allmännyttans hyresledande ställning.

2001/02:Bo243 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagstiftningen kring

vräkningsförfarande.

2001/02:Bo245 av Anna Lilliehöök (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommunala

bostadsbolag och andra fastighetsägare skall kunna

äga bostadsrätter som bebos med hyresrätt.

2001/02:Bo246 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 46 § hyreslagen i enlighet

med vad som i motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att ge

Boverket i uppgift att inventera och kartlägga

kraven och villkoren för att få en bostad.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om reglerna för

besittningsskydd för innehavare av

andrahandskontrakt.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om obligatoriska

bostadsförmedlingar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att införa en

bostadsanvisningslag.

2001/02:Bo247 av Knut Billing m.fl. (m):

3. Riksdagen beslutar att utreda möjligheterna att

förstärka bostadsrättens pantvärde i enlighet med

vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att ge panthavare, juridisk

eller fysisk person, som tar en bostadsrättspant i

anspråk, rätt till inträde i

bostadsrättsföreningen samt rätt till

andrahandsuthyrning i enlighet med vad som anförs

i motionen.

5. Riksdagen beslutar att ge en pantförskrivning av

bostadsrätt företräde framför

bostadsrättsföreningens fordringar avseende

avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

bostadsrättsföreningars självbestämmande över sina

stadgar.

7. Riksdagen beslutar att partiellt upphäva förbudet

mot dubbelupplåtelse i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2001/02:Bo265 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av

bostadsförmedlingar med speciella uppgifter att

bryta segregation i boendet.

2001/02:Bo276 av Karin Enström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motion-

en anförs om att på sikt införa marknadshyror.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av hyres-lagen för att

möjliggöra marknadshyror vid nyproduktion av

hyresbostäder.

2001/02:Bo295 av Lars Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffandet av

bruksvärdessystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fri,

marknadsbaserad hyressättning.

2001/02:Bo301 av Siw Wittgren-Ahl och Claes-Göran

Brandin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om obligatorisk

(brandförsäkring) hemförsäkring.

2001/02:Bo312 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rättsliga åtgärder mot

svarthandeln med hyreskontrakt.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att införa ägarlägenheter.

7. Riksdagen beslutar att avskaffa allmännyttans

hyresnormerande ställning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen an-förs om en friare

hyressättning i nyproduktionen.

2001/02:Bo320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av jordabalken i syfte att

undanta hyran för nyproducerade lägenheter från

gällande bruksvärdesregler.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en hyresgäst

och hyresvärd vid nyproduktion bör kunna avtala om

en förstagångshyra som regleras genom mångårigt

avtal.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

besittningsskyddet för hyresgästen inte försvagas.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

bruksvärdessystemet behöver ses över och

allmännyttans hyresledande ställning upphävas.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbudet mot

dubbelupplåtelse bör upphävas.

16. Riksdagen begär att regeringen utreder

regelverket kring andrahandsuthyrning av

lägenheter.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om införande av tredimensionell

fastighetsbildning.

19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ett snart införande av en

upplåtelseform med ägarlägenheter.

2001/02:Bo321 av Anna Kinberg (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

andelsrättslägenheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att underlätta

ombildandet av andelsrätter till bostadsrätter.

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om friare

hyressättning i nyproduktion.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ägarlägenheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vertikal

fastighetsbildning.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheterna att få bort olägenheterna med

andrahandsuthyrning och svarthandel med

hyreskontrakt.

9. Riksdagen beslutar att slopa allmännyttans

hyresledande roll och att göra de privata

fastighetsföretagen och deras organisation till en

reell och fullvärdig förhandlingspart i det

kollektiva förhandlingssystemet.

10. Riksdagen beslutar att undanta nyproducerade

lägenheter från bruksvärdessystemet.

11. Riksdagen beslutar att skapa ett utrymme för

individuell hyressättning i enlighet med vad i

motionen anförs.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att snarast

presentera lagförslag om ägarlägenheter och

tredimensionell fastighetsbildning i enlighet med

tidigare fattat riksdagsbeslut.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en flexiblare

anpassning av bruksvärdessystemet för

hyressättning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade stimulanser

för självförvaltning i boendet.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att det skall finnas bostadsförmedlingar på

kommunal eller regional nivå som förmedlar sociala

och medicinska förturer, och som gör det möjligt

för människor med särskilda behov att hitta en

passande bostad och boendeform.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att anvisningslagstiftningen bör

återinföras.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

3. Riksdagen beslutar att av regeringen begära

lagförslag om införande av tredimensionell

fastighetsbildning.