Bet. 2001/02:BOU9

Bostadsutskottets betänkande

2001/02:BOU9

Byggfrågor

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande

motioner från allmänna motionstiden 2001 som tar upp

dels frågor om bygglov, tillsyn och kontroll, dels

frågor som i vid bemärkelse avser de krav som bör

ställas på byggnaders egenskaper. Det gäller bl.a.

frågor om kvalitetssäkring i byggandet, master för

mobitelefoni m.m., kraven på tillgänglighet,

barnsäkerhet i bostäder, krav på obligatorisk

användning av brandvarnare respektive

jordfelsbrytare, ett miljöanpassat byggande och

boende, energianvändningen i bostäder samt regler

för äldreboende.

Utskottet avstyrker samtliga behandlade motioner.

I flertalet frågor hänvisar utskottet till redan

pågående utvecklingsarbete och utredningar eller

till beredningen inom Regeringskansliet.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 2

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Byggande i vissa miljöer med lokal

särprägel

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo216 yrkande

12.

Reservation 1 (m, -)

2. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo255 yrkande

7.

Reservation 2 (v, kd, c, fp)

3. Master och antenner för mobiltelefoni

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo244

yrkandena 11 och 12, 2001/02:Bo253, 2001/02:Bo289

yrkandena 1, samt 4-6, 2001/02:Bo317,

2001/02:MJ422 yrkande 3 samt 2001/02:So621

yrkande 5.

Reservation 3 (v, kd, c, fp, mp)

4. Samrådsplikt inför markarbeten

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo216

yrkande 11 och 2001/02: N267 yrkande 10.

Reservation 4 (m, kd, c, fp, -)

5. Ledningsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo309.

6. Placering av kraftledningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo291 yrkande

1.

Reservation 5 (v, c)

7. Konstnärlig gestaltning

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo284.

8. Kvalitetssäkring i byggandet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo220,

2001/02:Bo244 yrkande 2, 2001/02:Bo255 yrkandena

3-6 och 8, 2001/02:Bo305, 2001/02:Bo308 yrkande 3

samt 2001/02:Bo320 yrkande 7.

Reservation 6 (kd, c, fp)

Reservation 7 (mp)

9. Kraven på tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo255

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo313 yrkande 1 samt

2001/02:So618 yrkande 2.

Reservation 8 (c, fp)

10. Ansvars- och finansieringsprincipen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo243 yrkande

7.

Reservation 9 (kd)

11. Tillgänglighet vid bomässor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo262 och

2001/02:Bo313 yrkande 2.

12. Barnsäkerhetskrav i bostäder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo256

yrkande 2 och 2001/02: So634 yrkande 14.

Reservation 10 (v, kd, c, fp, mp)

13. Jordfelsbrytare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo222 och

2001/02:Bo238.

Reservation 11 (kd, c, mp)

14. Brandvarnare

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo302.

Reservation 12 (c)

15. Kretsloppslösningar som krav vid

byggande

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo255 yrkande

9.

Reservation 13 (v, c, mp)

16. Direktverkande elvärme

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo255 yrkande

10.

17. Byggregler för äldreboende

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo320 yrkande

20.

18. Byggande i trä

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo223.

Reservation 14 (v, kd, c, fp, mp)

Stockholm den 21 mars 2002

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Sten Andersson (-), Carina Moberg

(s), Inga Berggren (m), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten

Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Rigmor Stenmark (c), Yvonne

Ångström (fp), Ewa Thalén Finné (m) och Leif

Jakobsson (s).

2001/02

BoU9

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas motioner från 2001 års

allmänna motionstid i frågor om bygglov, tillsyn och

kontroll samt egenskapskrav på byggnader.

Inför utskottet har synpunkter i ärendet lämnats

av företrädare för Betongvaruindustrin och

Föreningen Svenskt Trä.

Bakgrund

Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras

utformningen av byggnad och tomt genom plan- och

byggnadslagstiftningen. De centrala lagarna i detta

sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL -

samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk m.m. - BVL. De tekniska egenskapskraven

förtydligas i förordningen (1994:1215) om

egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I

Boverkets byggregler - BBR - finns föreskrifter och

allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF. BBR gäller

vid uppförande av nya byggnader och tillbyggnader.

För andra ändringar än tillbyggnader gäller enbart

bestämmelserna i PBL, BVL och BVF.

Utskottets överväganden

Inledning

De grundläggande bestämmelserna om planering och

byggande finns i plan- och bygglagen (PBL). På

förslag av bostadsutskottet (bet. 2001/02:BoU6) har

riksdagen uttalat att en bred översyn av PBL bör

komma till stånd. Utskottets ställningstagande görs

bl.a. mot bakgrund av att PBL nu varit i kraft i

drygt 15 år och att delar av regelsystemet under

denna period har reviderats i väsentliga avseenden.

Samtidigt har behovet av ytterligare reformer

aktualiserats vid upprepade tillfällen. Ett flertal

utredningsförslag liksom andra förslag till

justeringar i PBL har också förts fram under årens

lopp. Den av utskottet och riksdagen förordade

översynen har dock inte en total och genomgripande

revidering av PBL som syfte. Översynen skall i

stället inbegripa uppgiften att sammanställa och

strukturera de överväganden och förslag om PBL som

tidigare framförts i flera utredningar och där den

fortsatta beredningen ännu inte lett fram till ett

ställningstagande. Även de iakttagelser om

reformbehovet som Boverket gjort i sin egenskap av

ansvarig myndighet för uppföljning och utvärdering

av lagens tillämpning skall ingå i underlaget för

översynen.

Utskottets och riksdagens ställningstagande

innebär bl.a. följande. Förutom frågor om åtgärder

för att motverka förseningar i plan- och

byggprocessen bör även ställning tas till frågor om

bl.a. bygglov, tillsyn och kontroll. Översynen bör

bedrivas så att resultat och förslag kan redovisas

etappvis. Det innebär att förslag i frågor som redan

varit föremål för mera ingående beredning bör kunna

föreläggas riksdagen utan att översynen i övrigt har

slutförts.

I Regeringskansliet pågår nu ett arbete med denna

inriktning. Till grund för detta arbete ligger

förutom bostadsutskottets och riksdagens

ställningstagande bl.a. en av Boverket upprättad PM

i vilken redovisas de frågor som enligt verkets

mening bör ingå i översynen. De frågor som tas upp

är bl.a. följande:

- byggherrerollen, bl.a. hur olika

byggherrekategorier kan stödjas t.ex. via

internationellt accepterade

kvalitetssäkringssystem,

-

- förtydligande av miljökvalitetsmålet att bevara

och bruka kulturarvet genom ändringar i PBL,

-

- den kvalitetsansvariges ställning m.m.,

-

- genomförandet av byggsamrådet (bl.a. vad gäller

handikapporganisationernas påverkan i

tillgänglighetsfrågor) och eventuella former för

tidigare "inträde" för samhället vid allt byggande,

-

- förbättring av systemet för bygglovsprövning och

egenkontroll samt förtydligande av länsstyrelsens

tillsynsroll m.m. och

-

hur krav på byggnader som bör gälla

under byggnadens hela livslängd

skall säkras.

Bygglov m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- byggande i vissa miljöer med lokal

särprägel, jämför reservation 1 (m, -),

-

- kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

jämför reservation 2 (v, kd, c, fp),

-

- master och antenner för mobiltelefoni m.m.,

jämför reservation 3 (v, kd, c, fp, mp),

-

- samrådsplikt inför markarbeten, jämför

reservation 4 (m, kd, c, fp, -),

-

- ledningsrätt,

-

- placering av kraftledningar, jämför

reservation 5 (v, c),

-

konstnärlig gestaltning.

Byggande i vissa miljöer med lokal särprägel

Det finns enligt motion 2001/02:Bo216 (m) yrkande 12

många byar som har en särprägel som innebär att

näringsverksamhet, ofta jordbruk och annan

småföretagsamhet, blandas med bostäder. I de fall

pågående näringsverksamhet behöver utvecklas på

dessa orter har det i flera fall inneburit problem.

En naturligt utveckling har stoppats eller försenats

därför att närboende har besvärat sig över olika

typer av utbyggnader inom ramen för pågående

markanvändning. Mot denna bakgrund bör enligt

motionen en utredning tillsättas för att utröna om

det behövs ett klargörande av nuvarande lagstiftning

så att fortsatt diversifierad verksamhet med såväl

näringsverksamhet som boende kan fortgå i dessa

miljöer.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen

behandlat motsvarande förslag (senast i bet.

2000/01:BoU9 s. 27). Utskottet har härvid uttalat

att de frågor som aktualiseras i motionerna utgör

exempel på avvägningar mellan olika intressen som

det ankommer på kommunerna att göra t.ex. vid

detaljplaneläggning. Liknande avvägningar kan bli

aktuella vid bygglovsprövning. Utskottet vidhåller

mot denna bakgrund att det framstår som mindre

lämpligt att lösa de i motionen aktualiserade

frågorna genom ytterligare preciseringar i

lagstiftningen. Motion 2001/02:Bo216 (m) yrkande 12

avstyrks sålunda.

Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Enligt motion 2001/02:Bo255 (v) yrkande 7 har

införandet av PBL inneburit att skyddet för

kulturhistoriskt värdefulla byggnaders inre blivit

sämre än tidigare. Det krävs därför en ändring i PBL

så att varsamhetskravet beträffande dessa byggnaders

inre kommer till tydligt uttryck.

När det gäller ändringar av byggnaders inre gäller

i korthet följande. Inredande av ytterligare bostad

eller lokal är bygglovspliktigt enligt 8 kap. 1 §

PBL, medan inre förändringar i övrigt i princip inte

är det. Med stöd av bestämmelserna i 8 kap. 6 § kan

dock kommunen införa prövningsplikt för byggnader

som är särskilt värdefulla från historisk,

kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig

synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av

denna karaktär. Kommunen har på detta sätt möjlighet

att bevaka att olika detaljer på och även inne i

dessa byggnader bevaras. Det kan gälla t.ex.

gipsfigurer, ornament, stuckaturer, dörrar, fönster,

verandasnickerier, kakelugnar och takmålningar.

Kommunen har även möjlighet att genom

skyddsbestämmelser tillgodose bevarandeintressen.

Planlösning, intressanta konstruktioner,

installationer och fast inredning av olika slag

avsågs kunna omfattas av denna möjlighet (prop.

1985/86:1).

Vid sin tidigare behandling av motsvarande

motionsförslag har utskottet (senast i bet.

2000/01:BoU9 s. 25) uttryckt uppfattningen att det

genom nu gällande reglering finns ett väl tilltaget

utrymme för att genom kommunala beslut införa

prövningsplikt för inre åtgärder. Utskottet

vidhåller denna uppfattning. Det kan rent av hävdas

att PBL i sin nuvarande utformning (efter 1995)

erbjuder större möjligheter att skydda

kulturbyggnader och kulturmiljöer än tidigare. Här

kan nämnas möjligheten att i detaljplan eller

områdesbestämmelser precisera varsamhetskravet i 3

kap. 10 § PBL (5 kap. 7 § första stycket 4 och 16 §

4 PBL). Samtidigt är det viktigt att framhålla det

ansvar som kommunerna har på området.

Det är således i första hand ett kommunalt ansvar

att med stöd av PBL utfärda erforderliga

skyddsbestämmelser m.m. Genom plan- och bygglagen

har också kommunerna givits möjligheter att ta detta

ansvar. Regeringen har emellertid aviserat sin

avsikt att låta utreda om bl.a. kommunernas

möjlighet att vidta skyddsåtgärder behöver

förbättras. Utskottet har erfarit att utformningen

av direktiv för en utredning om ett förbättrat skydd

för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse pågår inom

Regeringskansliet. Frågor om kommunernas möjligheter

att genom planeringsåtgärder skydda värdefulla

kulturmiljöer tas även upp av utskottet i det

tidigare i dag justerade betänkandet 2001/02:BoU8

Planfrågor.

Utskottet är med hänvisning till det anförda inte

berett att ställa sig bakom förslaget i motion

2001/02:Bo255 (v) yrkande 7.

Master och antenner för mobiltelefoni m.m.

I sammanlagt sex motioner förs fram förslag som

avser utbyggnaden av master, antenner och andra

anläggningar för mobiltelefoni.

Den påbörjade utbyggnaden av nät för den tredje

generationens mobiltelefoni ställer enligt motion

2001/02:Bo244 (kd) yrkande 11 krav på samarbete

mellan operatörerna, länsstyrelserna och kommunerna

så att befintliga master och höga byggnader kan

användas för att minimera antalet nya master. Lika

viktigt är det enligt motionen att operatörerna

samordnar sina nät och samutnyttjar varandras

master. En strävan bör vidare vara att antenner och

master placeras så att människors oro begränsas.

Samtidigt förordas i motionens yrkande 12 att

särskild hänsyn skall tas till natur- och

kulturvärden vid mobilnätsutbyggnaden.

Utbyggnaden av den tredje generationens

mobiltelefoni ligger även till grund för förslaget i

motion 2001/02:Bo253 (s). Enligt motionen kan man

redan nu konstatera att samarbetet mellan

operatörerna brister när det gäller att samutnyttja

master. Åtgärder måste därför vidtas för att

begränsa antalet master.

Förslagen i motion 2001/02:Bo289 (mp) har sin

utgångspunkt i en strävan att minimera den

elektromagnetiska strålningen i samhället. Enligt

motionen befinner vi oss mitt i ett gigantiskt

experiment av korsande elektromagnetiska fält.

Försiktighetsprincipen bör därför gälla vid

uppsättning av mobiltelefonsändare (yrkande 4) och

rekommendationer om säkerhetsavstånd till sändare

bör utfärdas (yrkande 5). När det gäller den nya

generationens mobiltelefoni, det s.k. UMTS-systemet,

bör krav ställas på att mäta strålningen och

säkerhetsavstånd sättas upp (yrkande 6). För att

försiktighetsprincipen skall få genomslagskraft

föreslås dessutom att det skall krävas bygglov vid

all uppsättning av sändare-basstationer för

mobiltelefoni (yrkande 1).

Enligt motion 2001/02:Bo317 (mp) bör

försiktighetsprincipen tillämpas i stadsmiljön för

att inte öka den elektromagnetiska strålningen.

Vägledande för utbyggnaden bör vara hur kraftig

elektromagnetisk strålning som utvecklas vid olika

elektriska installationer.

Även i motion 2001/02:So621 (c) förs det fram

förslag som avser tillämpningen av

försiktighetsprincipen. Enligt motionens yrkande 5

bör försiktighetsprincipen tillämpas vid alla

installationer (datainstallationer, trådlös

telefoni, mobiltelefoni, elinstallationer m.m.) och

vid all planering. Även strålningsfria zoner bör

inrättas i kommunerna.

I avvaktan på ytterligare kunskap om risker och

gränsvärden när det gäller strålning från

mobilsändare m.m. bör enligt Vänsterpartiets

partimotion 2001/02:MJ422 yrkande 3 stor

restriktivitet iakttas i fråga om bygglov för sådana

anläggningar. Regeringen bör dessutom ges i uppdrag

att utreda möjligheterna att genom lagstiftning

eller på annat sätt bättre styra placeringen av

mobiltelefonmaster och fasadantenner - detta för att

minska exponeringen i bebyggelsen.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

om mobiltelefonmaster m.m. vill utskottet anföra

följande.

Utgångspunkten för flera av förslagen är den nu

inledda utbyggnaden för tredje generationens

mobiltelefoni. Tillgängliga uppgifter pekar på att

ett stort antal master och andra anläggningar för

mobiltelefoni torde komma att uppföras under de

närmaste åren. Det är en situation som kräver att

åtgärder vidtas för att effekterna av utbyggnaden

minimeras med avseende på bl.a. natur- och

kulturvärden, stadsmiljö och inte minst på

människor. Det finns också regler som i väsentliga

avseenden styr placeringen av vissa anläggningar för

mobiltelefoni, men frågan är om dessa kan anses

tillräckliga.

Dagens regler innebär i korthet följande. Vid

uppförande av master för mobiltelefoni (liksom andra

master) gäller i tillämpliga delar miljöbalkens

bestämmelser om bl.a. skydd av värdefulla natur- och

kulturområden, anmälan om samråd till länsstyrelsen

samt krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Genom PBL

krävs bygglov för master som inte endast är av ringa

storlek (master för enskilda fastigheters

behov/amatörsändare).

Mot den nu beskrivna bakgrunden har Boverket haft

regeringens uppdrag att i samarbete med

Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Post- och

telestyrelsen, Glesbygdsverket samt Svenska

Kommunförbundet belysa vilken inverkan utbyggnaden

av mobiltelenätet kan få för främst natur- och

kulturvärden. Uppdraget har redovisats i en rapport

till regeringen i maj 2001.

Av Boverkets rapport framgår bl.a. att

- det bör vara ett krav att de olika operatörerna

samnyttjar master,

-

- det blir ett omfattande behov av information till

och samverkan mellan kommunala och statliga

myndigheter,

-

- det finns nödvändig och tillräcklig kompetens och

erfarenhet hos myndigheter för att hantera

intressekonflikter,

-

- det kommer att ställas höga krav på

beslutsunderlag, konsekvensbedömningar och

möjlighet till inflytande i planeringen från

intressenterna, inte minst medborgarna samt

-

- det är viktigt att operatörerna tidigt förser

kommuner och länsstyrelser med information om sina

utbyggnadsplaner.

-

Boverkets rapport bereds i Regeringskansliet.

Samtidigt har regeringen i sitt regleringsbrev för

budgetåret 2002 för Post- och telestyrelsen (PTS)

uppdragit åt styrelsen att utreda och lämna förslag

till utformning av myndighetens sektorsansvar för

miljöfrågor. Ansvaret avser bl.a. elektromagnetiska

fält inom området för trådlös kommunikation och

inverkan på natur- och kulturvärden av en utbyggnad

av infrastrukturen för en sådan kommunikation. PTS

skall lämna förslag till hur dess roll bör

definieras, sektorsansvarets omfattning, eventuella

problem och på vilket sätt ansvaret kan integreras i

myndighetens verksamhet.

Arbetet skall ske i samråd med berörda myndigheter

som Boverket, Statens strålskyddsinstitut,

Socialstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och

Naturvårdsverket. Uppdraget skall enligt

regleringsbrevet slutredovisas senast den 1 juni

2002.

Den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten som nu

pågår aktualiserar på ett mycket påtagligt sätt

frågan om de eventuella hälsokonsekvenserna av

strålningen från anläggningarna liksom deras

påverkan på natur- och kulturmiljön. Vid sin

tidigare behandling av frågan har också utskottet

uttalat att det av flera skäl finns anledning att

iaktta försiktighet vid lokalisering av nya sändare

för mobiltelefoni. Utskottet står fast vid denna

uppfattning. Försiktighet och återhållsamhet bör

även i fortsättningen var vägledande vid uppförande

av olika anläggningar för mobiltelefoni m.m. Den

ovan redovisade utredningen liksom Post- och

telestyrelsens uppdrag på området har också denna

inriktning. Det innebär att de frågor som tas upp i

motionerna i allt väsentligt redan är föremål för

överväganden. Utskottet är mot denna bakgrund inte

nu berett att förorda ytterligare insatser på

området. Motionerna 2001/02:Bo244 (kd) yrkandena 11

och 12, 2001/02:Bo253 (s), 2001/02:Bo289 (mp)

yrkandena 1 samt 4-6, 2001/02:Bo317 (mp) och

2001/02:So621 (c) yrkande 5 liksom partimotion

2001/02:MJ422 (v) yrkande 3 avstyrks med hänvisning

härtill.

Samrådsplikt inför markarbeten

Gatuarbeten och andra ingrepp som medför

trafikavstängningar leder ofta till att affärer och

andra småföretag drabbas i form av minskade intäkter

m.m. Enligt motionerna 2001/02:Bo216 (m) yrkande 11

och 2001/02:N267 (fp) yrkande 10 bör därför införas

en skyldighet för kommuner och andra utförare att i

samband med bl.a. gatuarbeten informera och samråda

med näringsidkare och andra som berörs av ingreppen.

Förslag motsvarande de nu aktuella har behandlats

och avstyrkts av utskottet vid ett flertal

tillfällen (senast i bet. 2000/01:BoU9 s. 27).

Utskottet vill mot den bakgrunden i korthet anför

följande.

Arbeten som medför att gator, torg och andra

sådana platser grävs upp gäller i stor utsträckning

reparationer av olika ledningsnät, utbyte eller

omläggningar av ledningar och liknande. I dessa fall

föreligger normalt inga krav enligt lag på att

information skall ha lämnats till eller att samråd

skall ha skett med nyttjanderättshavarna på de

fastigheter som påverkas av arbetena, t.ex.

näringsidkare. Gatuarbeten och andra åtgärder av

detta slag utförs inte bara av kommunen utan också

av ledningsägande bolag, och de närmare

förutsättningarna för när och hur arbetena skall

utföras kan vara reglerade i avtal mellan kommunen

och bolaget.

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden

vill utskottet framhålla värdet av att ett

informations- och samrådsförfarande kommer till

stånd. Särskilt gäller detta om arbetena beräknas

dra ut på tiden eller på annat sätt är mer

omfattande. Ett sådant förfarande har fördelar för

samtliga inblandade, något som bör vara skäl nog för

kommunerna att agera på detta sätt. Det torde också

i praktiken vara det vanliga att kommunerna

informerar och bereder möjligheter till samråd.

Trots de värden som ligger i att så sker anser

utskottet att det skulle föra för långt att införa

ett generellt krav på kommunerna i dessa avseenden.

Enligt utskottets mening bör således den i

motionerna väckta frågan inte få sin lösning genom

lagstiftning. Motionerna 2001/02:Bo216 (m) yrkande

11 och 2001/02:N267 (fp) yrkande 10 avstyrks.

Ledningsrätt

Det finns enligt motion 2001/02:Bo309 (s) ett behov

av att tydliggöra ansvaret för kablar under jord.

När det gäller teleledningar m.m. är det ofta oklart

vem som har rätt att gräva ned kablarna i marken och

osäkert vem som ansvarar för underhåll och liknande

åtgärder. En översyn av frågan bör därför komma till

stånd.

Som framhålls i motionen är det i många fall svårt

både att veta vilka ledningar som finns nedgrävda

och vem som innehar ledningsrätten för dem. Frågan

om registrering av vem som innehar ledningsrätten

eller nyttjanderätten har också uppmärksammats i

flera sammanhang bl.a. av Lantmäteriverket. Verket

har föreslagit att ledningsrättslagen kompletteras

med regler om obligatorisk registrering av aktuell

innehavare av ledningsrätten. I proposition

2000/01:138 Överföring av fastighetstillbehör (s.

39) uttalar dessutom regeringen att det kunde vara

värdefullt att ha tillgång till ett sådant register.

Regeringen har därefter den 7 februari 2002 utfärdat

direktiv (dir. 2002:17) för en översyn av vissa

frågor om ledningsrätt. I uppdraget ingår bl.a. att

överväga behovet av och kostnaderna för ett

ledningsrättsregister. Om utredningen ger underlag

för det skall ställning tas till om det bör inrättas

ett register och vem som i så fall bör föra

registret och hur registret bör regleras. Uppdraget

skall redovisas senast den 31 mars 2003.

Enligt utskottets mening bör resultatet av det nu

inledda utredningsarbetet avvaktas innan slutlig

ställning tas vilka eventuella ytterligare åtgärder

som kan erfordras för att tydliggöra ansvaret för

ledningar under jord. Motion 2001/02:Bo309 (s)

avstyrks sålunda.

Placering av kraftledningar

Mot bakgrund av de risker som kan finnas med att

utsätta sig för långvarig exponering av

elektromagnetisk strålning bör enligt motion

2001/02:Bo291 (v) yrkande 1 en skärpning av reglerna

för placering av kraftledningar komma till stånd.

Tidigare misstag, som att placera bostäder, skolor

och daghem i omedelbar närhet av kraftledningar, bör

inte upprepas.

Utskottet har ovan uttryckt uppfattningen att

försiktighet och återhållsamhet bör vara vägledande

vid uppförande av olika anläggningar för

mobiltelefoni m.m. Bakgrunden till utskottets

ställningstagande är bl.a. den osäkerhet som råder i

fråga om påverkan på människor och miljö av

elektromagnetiska fält. Av samma skäl finns det

anledning att iaktta försiktighet när det gäller att

placera bostäder och lokaler i närheten av

kraftledningar och andra anläggningar som ger upphov

till elektromagnetiska fält. De planinstrument m.m.

som kommunerna redan i dag förfogar över torde också

göra det möjligt för kommunerna att undvika av dessa

skäl olämplig lokalisering av bebyggelse.

Det får mot den nu i korthet beskrivna bakgrunden

i första hand anses vara ett kommunalt ansvar att

bostäder och lokaler inte uppförs inom områden där

den elektromagnetiska strålningen är hög. Den ökade

kunskapen om och uppmärksamheten kring dessa frågor

ger också förutsättningar för att kommunerna tar och

kommer att ta detta ansvar. Även kommunmedborgarnas

medvetenhet kan förväntas bidra till att så blir

fallet.

Utskottet är med hänvisning till det anförda inte

nu berett att förorda regeländringar av den innebörd

som föreslås i motion 2001/02:Bo291 (v) yrkande 1.

Konstnärlig gestaltning

Konstnärlig gestaltning i vår gemensamma miljö är

enligt motion 2001/02: Bo284 (s) en viktig del i

kulturutbudet i människors vardag. De krav på att

bebyggelsen skall vara estetiskt tilltalande som

införts i plan- och bygglagen bör enligt motionen

därför kompletteras med ett motsvarande krav på

konstnärlig gestaltning.

Som redovisas i motionen har det i plan- och

bygglagen införts bestämmelser som syftar till att

estetiska värden skall beaktas och tas till vara vid

utformningen av vår miljö. Bestämmelserna, som

trädde i kraft den 1 januari 1999, innebär bl.a. att

en estetisk utformning av bebyggelsen m.m.

uttryckligen anges som ett allmänt intresse som

skall beaktas vid planläggning och lokalisering av

bebyggelse. Dessutom ställs krav på att byggnader

skall ha en yttre form och färg som är estetiskt

tilltalande.

Det ligger enligt utskottets mening ett värde i

att kraven på estetiska värden i bebyggelsen kommer

till tydligt uttryck i lagstiftningen. Sedan några

år tillbaka är detta också fallet. Utskottet är

däremot inte berett att föra dessa krav så långt att

de också kommer att omfatta konstnärlig utsmyckning

av det slag som motionärerna åsyftar. Motionen

avstyrks sålunda.

Tillsyn och kontroll m.m.

Kvalitetssäkring i byggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

kvalitetssäkring i byggandet. Utskottets

ställningstagande görs främst mot bakgrund av

det arbete som pågår på området. Jämför

reservationerna 6 (kd, c, fp) och 7 (mp) samt

särskilt yttrande 1 (v).

Förslag som på olika sätt avser att säkra kvaliteten i

byggandet förs fram i sex motioner. I motionerna

förs bl.a. fram förslag om förbättrad tillsyn och

kontroll liksom om ett tydligare producentansvar.

Enligt motion 2001/02:Bo220 (mp) bör åtgärder

vidtas så att det över huvud taget inte skall komma

in miljöfarligt material i byggnationen - detta

bl.a. för att förhindra att fler allergier uppstår,

att oväntade miljömässiga bakslag inträffar och för

att säkra att framtidens byggnation blir så

ekologiskt hållbar som möjligt. Det kan enligt

motionen åstadkommas genom att en utredning

tillsätts som

- klarlägger att byggsektorn klarar sitt frivilliga

producentansvar (yrkande 1),

-

- överväger behovet av ett lagreglerat

producentansvar för byggsektorn (yrkande 2) och

-

- ger förutsättningar för att utse en

helhetsansvarig vid byggnation (yrkande 3).

-

Förslag om att se över det frivilliga

producentansvaret och överväga införandet av ett

lagreglerat sådant ansvar förs även fram i

Miljöpartiets partimotion 2001/02:Bo308 yrkande 3.

Dagens ofta hetsiga byggnadstempo med korta

byggtider gör enligt motion 2001/02:Bo244 (kd)

yrkande 2 kvalitetssäkringen extra viktig för att se

till så att byggnader blir sunda och hälsosamma att

bo i. En översyn måste därför göras av plan- och

bygglagens bestämmelser om kvalitetssäkring som de

kommer till uttryck i bestämmelserna om

byggnadsarbeten, tillsyn och kontroll i 9 kap.

Även enligt motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkande 7

måste en förändring av plan- och bygglagen komma

till stånd i syfte att förtydliga produkt- och

kvalitetsansvaret. Förslaget lämnas främst för att

komma till rätta med problemen i inomhusmiljön.

En bra planering, en helhetssyn på byggprocessen

och ett aktivt deltagande av såväl fastighetsägare

som berörda bostadskonsumenter är enligt motion

2001/02:Bo255 (v) krav som måste uppfyllas för att

goda bostäder till rimliga kostnader skall komma

till stånd. För att nå målet med goda och sunda

bostäder förs i motionen fram förslag om att

- åtgärder för att säkerställa byggkontrollen i

byggprocessen skall vidtas (yrkande 3),

-

- bygganmälan för större projekt skall göras i ett

tidigare skede av byggprocessen (yrkande 4),

-

- den kvalitetsansvariges ställning stärks (yrkande

5),

-

- byggherren skall åläggas att göra slutanmälan

innan en byggnad tas i bruk m.m. (yrkande 6) samt

-

- tillsynsansvaret i byggprocessen utreds (yrkande

8).

-

Det behövs enligt motion 2001/02:Bo305 (s) åtgärder

för att komma till rätta med fuskbyggen. Regeringen

bör därför överväga vilka åtgärder som kan vidtas

för att genom förbättrad kvalitetskontroll hindra

fuskbyggen. I arbetet bör enligt förslaget även ingå

en översyn av reglerna för det statliga

bidragssystemet.

De förslag som förs fram i motionerna syftar alla

till att på olika sätt skapa förutsättningar för att

den färdiga byggnaden skall erbjuda den goda och

sunda boendemiljö som alla har rätt att kräva.

Utskottet delar helt motionärernas strävanden i

detta avseende. Det frågan gäller är hur detta

närmast självklara mål skall nås.

En förutsättning för en bra boendemiljö är att

byggande och planering sker på rätt sätt och att

lämpliga material och andra komponenter används i

den färdigställda byggnaden. Även om byggandet är en

i vissa avseenden komplicerad process med många

olika aktörer bör detta enligt utskottets mening

inte i sig utgöra något hinder för ett slutresultat

som svarar mot de uppställda målen. Samtidigt

tvingas utskottet konstatera att många byggnader

inte erbjuder den kvalitet och den sunda miljö som

de borde. Utskottet har i likhet med flera av

motionärerna noterat de nyhetsinslag och andra

rapporter som visat på byggprojekt av olika slag och

omfattning där fusk och slarv och kanske också

okunskap lett till skador på bl.a. byggnader och

bostäder. Det är utskottets uppfattning att dessa

skador i mycket stor utsträckning är onödiga och att

de till helt övervägande del hade kunnat undvikas.

Det finns i dag goda kunskaper om de problem som

skapar fukt- och mögelskador. Forskningen på området

är omfattande och nya kunskaper och erfarenheter

vinns ständigt. Det finns inte heller några belägg

för att regelsystemet som sådant skulle vara grunden

till problemen. Det innebär naturligtvis inte att

reglernas utformning är given en gång för alla. I

takt med att nya kunskaper vinns måste

regelsystemets utformning ses över och anpassas till

de nya rön som kommer fram. Reglernas utformning i

sig är dock inte en garanti för ett fullgott

slutresultat. En ytterligare förutsättning är

självfallet att de också följs. Ansvaret för detta

åvilar i första hand alla de som är involverade i

plan- och byggprocessen.

En grundläggande förutsättning för en fullgod

slutprodukt är att kvaliteten säkras under hela

plan- och byggprocessen. För en långsiktigt god

miljö fordras dessutom att byggnaden under

bruksperioden hålls i stånd och brukas på avsett

sätt. För att dessa mål skall nås måste

förutsättningar för en fullgod kvalitetssäkring i

alla led skapas. Här kan naturligtvis regelsystemet

bidra genom att ställa krav på tillsyn och kontroll

som syftar till att säkerställa kvaliteten i olika

skeden av plan- och byggprocessen. Samtidigt bör det

understrykas att dagens regler i hög grad bygger på

att ansvaret primärt ligger hos den som bygger. Det

har dock i olika sammanhang satts i fråga hur detta

ansvar har kommit till uttryck. Frågan har också

väckts om hur ansvaret kan göras tydligare och vilka

åtgärder som kan erfordras för att underlätta ett

ansvarstagande.

Frågan om en förbättrad kvalitetssäkring i

byggande och boende i vid mening ingår i det

förberedelsearbete inför den kommande översynen av

PBL som nu pågår inom Regeringskansliet. Som framgår

ovan har sålunda Boverket föreslagit att i översynen

skall ingå flera för kvalitetssäkringen i byggande

och boende viktiga frågor. Det gäller bl.a. frågor

om

- byggherrerollen, bl.a. hur olika

byggherrekategorier kan stödjas t.ex. via

internationellt accepterade

kvalitetssäkringssystem,

-

- den kvalitetsansvariges ställning m.m.,

-

- förbättring av systemet för bygglovsprövning och

egenkontroll samt förtydligande av länsstyrelsens

tillsynsroll m.m. och

-

- hur krav på byggnader som bör gälla under

byggnadens hela livslängd skall säkras.

-

Utan att gå händelserna i förväg kan det enligt

utskottets mening förutsättas att den nu initierade

översynen av PBL kommer att ge underlag för insatser

av olika slag som innebär att ytterligare steg kan

tas mot ett kvalitetssäkrat byggande och boende.

Frågor om vilka åtgärder som kan behöva vidtas i

syfte att förbättra kvaliteten i byggandet skall

också uppmärksammas av den kommission som regeringen

nyligen tillsatt för att överväga frågor om

konkurrensen, kvaliteten och kostnaderna i

byggsektorn. Enligt sina direktiv (dir. 2002:24)

skall kommissionen arbeta utifrån ett tydligt

konsumentperspektiv vari bl.a. ingår behovet av att

säkra kvalitet och hälsa och samtidigt nå sänkta

bygg- och boendekostnader. Kommissionen skall

redovisa sina förslag senast den 15 oktober 2002.

Kvalitet och effektivitet i bygg- och

förvaltningsprocessen är också centrala frågor i ett

utvecklat energi- och miljöriktigt byggande. Behovet

av ökad samverkan i processen har framhållits i

flera utredningar och rapporter. Ett underliggande

problem är fragmenteringen av byggprocessen.

Samordning av hela bygg- och förvaltningsprocessen

behövs för att få en ökad helhetssyn på byggnaden,

ett tydligare fokus på förvaltningsskedet och den

färdiga produkten och en systematisk

erfarenhetsåterföring. Detta förutsätter samordning

mellan alla inblandade där ett tydligt ansvar,

garantier, kontinuitet i processerna och

kompetensutveckling utgör nyckelbegrepp. Regeringen

har mot denna bakgrund initierat bildandet av Rådet

för byggkvalitet (BQR) där de statliga byggherrarna,

som ett första steg, samverkar omkring

kompetensutveckling. I rådets uppdrag ingår sålunda

som en viktig del kompetensutveckling hos alla

aktörer i byggande och förvaltning av byggnadsverk.

Av ett frågesvar från statsrådet Sommestad den 6

februari 2002 framgår också att regeringen avser att

noga följa rådets arbete.

Utskottet delar sammanfattningsvis motionärernas

syn på vikten av att genom en väl utvecklad

kvalitetssäkring få till stånd ett byggande och

boende som svarar såväl mot de boendes krav som mot

samhällets mål. Som framgår av framställningen ovan

har också en rad insatser med denna inriktning redan

påbörjats. Enligt utskottets mening bör resultatet

av detta arbete avvaktas. Utskottet är mot den

bakgrunden inte berett att nu ställa sig bakom

förslagen i motionerna 2001/02:Bo220 (mp),

2001/02:Bo308 yrkande 3, 2001/02:Bo244 (kd) yrkande

2, 2001/02:Bo320 (kd) yrkande 7 ,2001/02:Bo255 (v)

yrkandena 3-6 och 8 samt 2001/02:Bo305 (s).

Tillgängligheten i boendemiljön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- kraven på tillgänglighet, jämför reservation

8 (c, fp),

-

- ansvars- och finansieringsprincipen, jämför

reservation 9 (kd),

-

- tillgänglighet vid bomässor.

-

Kraven på tillgänglighet

Trots de krav på tillgänglighet som ställs genom PBL

och BVL uppförs det enligt motion 2001/02:Bo313 (s)

yrkande 1 byggnader som inte är tillgängliga.

Regeringen bör därför överväga att ytterligare

stärka kravet på tillgänglighet så att människor med

funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i

samhällslivet.

Även i motion 2001/02:So618 (fp) yrkande 2

förordas skärpta krav på tillgänglighet i

byggnadslagstiftningen. Enligt motionen bör plan-

och bygglagen kompletteras med riktlinjer som

tvingar fram rimliga anpassningsåtgärder för

funktionshindrade.

Huvuddelen av vår byggda miljö har utformats innan

det fanns tydliga lagfästa krav på tillgänglighet.

Detta förhållande tillsammans med en försämring av

bygglovsreglerna och kontrollfunktionen gör det

enligt motion 2001/02: Bo255 (v) nödvändigt att ta

ett helhetsgrepp för att uppnå den tillgänglighet

som måste eftersträvas. Boverket bör därför ges i

uppdrag att utreda hur de ökade behoven av

tillgänglighet skall mötas bl.a. genom ändringar i

reglerna för bygglov (yrkande 1). Ett ytterligare

sätt att förbättra tillgängligheten är enligt

motionen att genomföra byggsamråd i ett tidigare

skede än i dag och samtidigt ge

handikapporganisationerna rätt att delta i samrådet

(yrkande 2).

Mot bakgrund av vad som föreslagits i motionerna

avseende tillgängligheten i bebyggelsen vill

utskottet anföra följande.

Frågor om tillgängligheten i bebyggelsen har under

många år varit föremål för ingående diskussioner och

överväganden inom bostadsutskottet. Utskottet har i

dessa sammanhang betonat vikten av att

bebyggelsemiljön görs tillgänglig för alla.

Utskottet står självfallet fast vid denna

ståndpunkt. Hur tillgängligheten för personer med

funktionshinder skall tillgodoses måste även

fortsättningsvis ingå i alla överväganden och beslut

som rör den byggda miljön. Målet bör vara att

bebyggelsen ges en utformning som inte utestänger

delar av befolkningen, utan att också personer med

nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga får

tillträde på sina villkor. Även om avsikten i första

hand är att öka tillgängligheten för personer med

funktionshinder bör det påpekas att de

tillgänglighetsskapande åtgärderna dessutom ofta

innebär en bättre utformning av den byggda miljön

för hela befolkningen. I olika delar av livets

skeden kan dessutom behovet av en god tillgänglighet

öka även för den del av befolkningen som inte i

första hand åsyftas när behovet av

tillgänglighetsskapande åtgärder diskuteras. Kravet

på tillgänglighet bör sålunda inte ses som ett

särintresse, utan som ett allmänt intresse som

gynnar samhället i dess helhet.

Inom bostadsutskottet har det sedan länge rått en

bred enighet i synen på vikten av att

tillgänglighetsfrågorna ges stor uppmärksamhet i

planeringen och byggandet av den fysiska miljön.

Inte heller behovet av att vidta åtgärder mot

bristerna i befintliga miljöer har ifrågasatts.

Däremot har en diskussion förts om vilka

förbättringar som kan förväntas bli genomförda på

frivillig väg och vad som kan kräva ett bättre stöd

genom lag. De lagstadgade kraven på tillgänglighet

stärktes emellertid i flera avseenden genom ett

riksdagsbeslut år 2001 (bet. 2000/01:BoU5). Efter

dessa ändringar i PBL, som trädde i kraft den 1 juli

2001, ställs numera också tydligare krav på att

personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga skall få ökad tillgänglighet

till allmänna platser. Kraven ställs i samband med

ändring av allmänna platser och områden för andra

anläggningar än byggnader. I befintliga byggnader

som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde

och på befintliga allmänna platser skall enkelt

avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas

tillgänglighet och användbarhet undanröjas, i den

utsträckning som följer av föreskrifter som Boverket

fått i uppdrag att arbeta fram. Inom Boverket pågår

också utarbetandet av förslag till föreskrifter och

allmänna råd i detta avseende. De upprättade

förslagen skall därefter konsekvensutredas och

sändas ut på en bred remiss och eventuellt

notifieras inom EU. Boverket räknar med att de nya

föreskrifterna och allmänna råden kan underställas

regeringen för godkännande under 2002.

De nu i korthet redovisade lagändringarna innebär

att ytterligare ett steg har tagits i riktning mot

en ökad tillgänglighet. Det innebär dock inte att

arbetet med att förbättra tillgängligheten kan

avbrytas. Ansträngningarna att åstadkomma ett

tillgängligt samhälle måste tvärtom fortgå. Ett

område där det ännu finns uppenbara brister är i

planerings- och bygglovsskedet. Detta faktum har

också uppmärksammats av bl.a. Boverket. Verket har

sålunda i en rapport (Handikapporganisationernas

möjlighet till insyn och samråd i plan- och

byggärenden och former och metoder för lokala

åtgärdsprogram för tillgänglighet) redovisat

handikapporganisationernas erfarenheter i detta

avseende. Enligt organisationerna är möjligheterna

att i samrådsskedet påverka byggnaders utformning

för att underlätta tillgängligheten i nyproduktionen

och vid ändringar otillfredsställande. Hur

byggsamrådet skall kunna förbättras i detta och

andra avseenden ingår därför i regeringens

överväganden inför den förestående översynen av PBL.

Tillgänglighetsfrågorna har bl.a. genom de nyligen

införda ändringarna i plan- och bygglagen och genom

de pågående övervägandena i Regeringskansliet en

betydande aktualitet. Det kan mot den bakgrunden

förutsättas att olika möjligheter nu ingående kommer

att prövas för att ytterligare förbättra

tillgängligheten. Enligt utskottets mening bör

resultatet av dessa överväganden avvaktas innan

ställning tas till hur tillgänglighetsarbetet skall

drivas vidare. Utskottet är mot denna bakgrund inte

berett att nu ställa sig bakom förslagen i

motionerna 2001/02:Bo313 (s) yrkande 1,

2001/02:Bo255 (v) yr-kandena 1 och 2 samt

2001/02:So618 (fp) yrkande 2.

Ansvars- och finansieringsprincipen

Kostnaderna för ökad tillgänglighet måste enligt

motion 2001/02:Bo243 (kd) yrkande 7 täckas enligt

ansvars- och finansieringsprincipen, där staten är

en part. Förutom att statliga myndigheter ser till

att lokaler m.m. är tillgängliga för personer med

funktionshinder bör staten även bidra med medel för

att genomföra tillgänglighetsskapande åtgärder m.m.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

(senast i bet. 2000/01:BoU5 s. 14) tagit principiell

ställning för att ansvars- och

finansieringsprincipen skall tillämpas när det

gäller åtgärder för att förbättra tillgängligheten.

Utskottet har härvid uttalat bl.a. att

utgångspunkten för finansieringen av åtgärder för

ökad tillgänglighet bör vara att kostnaderna skall

täckas inom ramen för den ordinarie verksamheten.

Bostadsutskottet står fast vid sin bedömning av

vilken huvudprincip som bör tillämpas när det gäller

det ekonomiska ansvaret för genomförandet av de

tillgänglighetsskapande åtgärderna. Motion 2001/02:

Bo243 (kd) yrkande 7 avstyrks.

Tillgänglighet vid bomässor

När bomässor arrangeras bör det enligt motionerna

2001/02:Bo262 (s) och 2001/02:Bo313 (s) yrkande 2

ställas krav på att de görs tillgängliga för

funktionshindrade. Tillgänglighet bör bl.a. vara ett

krav för statligt stöd till kommande bomässor.

Bostadsmässorna avser normalt bostäder som efter

mässperioden kommer att användas som

permanentbostäder på den plats där de uppförts. Det

innebär att bostäderna och den omgivande miljön

skall svara mot de krav på tillgänglighet som ställs

med stöd av plan- och bygglagen. Det får mot den

bakgrunden förutsättas att bostäderna liksom

bostadsområdet blir tillgängligt på det sätt som

följer av lagstiftningen och de till denna kopplade

byggreglerna. Samtidigt kan naturligtvis själva

mässperioden och visningsverksamheten som sådan

kräva olika anordningar och tillfälliga arrangemang

som kan medföra svårigheter vad beträffar

tillgängligheten. Med tanke på den planering som

föregår mässorna får det förutsättas att också

tillgänglighetsaspekten beaktas inför själva mässan.

Ett av syftena med mässorna är att visa på nya

lösningar och trender i boendet. Det är naturligtvis

frågor som har ett intresse för alla boende oavsett

fysiska och andra förutsättningar. I den mån det

fordras för att ge tillgänglighet för alla får det

därför förutsättas att framtida mässarrangörer

svarar för en fullgod tillgänglighet till

mässområdet också under själva mässperioden - detta

utan att bostadsutskottet och riksdagen gör ett

formellt uttalande om detta. Något tillkännagivande

i enlighet med förslagen i motionerna 2001/02: Bo262

(s) samt 2001/02:Bo313 (s) yrkande 2 kan därmed inte

anses erforderligt. Motionerna avstyrks.

Säkerheten i boendemiljön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- barnsäkerhetskrav i bostäder, jämför

reservation 10 (v, kd, c, fp, mp),

-

- jordfelsbrytare, jämför reservation 11 (kd,

c, mp),

-

- brandvarnare, jämför reservation 12 (c).

-

Barnsäkerhetskrav i bostäder

Barns fysiska säkerhet i boendemiljön är enligt

motion 2001/02:Bo256 (v) en mycket viktig fråga.

Samtidigt konstateras att tillgänglig statistik

visar att hemmet och dess närhet är den miljö där

barn oftast råkar ut för skador. Ett av skälen till

detta är att barnsäkerhetskraven inte omfattar hus

som är byggda före 1973 eller ombyggda före 1976.

Lagstiftningen bör därför ses över dels utifrån

vilka krav som skall gälla, dels vilka krav som kan

ställas på de befintliga hus som inte omfattas av

dagens krav (yrkande 2).

Även i motion 2001/02:So634 (fp) yrkande 14

föreslås att barnsäkerhetskraven skall utsträckas

till att också omfatta hus som är byggda före 1973.

Barn som bor i äldre hus skall enligt motionen inte

ha ett sämre skydd än de som bor i ett nybyggt hus.

I sin bakgrundsbeskrivning pekar motionärerna även i

detta fall på att olycksfall i hemmiljön är mer

vanliga än i andra miljöer.

Det kan med fog hävdas att bostadsutskottet och

riksdagen varit en pådrivande kraft när det gäller

att söka förbättra säkerheten i boendemiljön.

Sålunda gjorde riksdagen redan våren 1997 på

bostadsutskottets förslag ett tillkännagivande om

barnsäkerhet i byggnader (1996/97:BoU12). Enligt

utskottet borde frågan ges hög prioritet och

särskild vikt läggas på informationsinsatser.

Utskottet ansåg det viktigt att de erfarenheter som

vunnits om barnsäkerhet i byggnader gavs stor

spridning genom information om vilka krav som följde

av gällande regler, men också om vad som kunde

åstadkommas med enkla medel på frivillig väg.

Regeringen har också återkommit till riksdagen med

den begärda redovisningen. När det gäller Boverkets

byggregler har en skärpning genomförts avseende

balkongräcken och balkonginglasningar.

De senast vidtagna åtgärderna har gällt kraven på

säkerhet i nybyggnationen. De krav som förts fram i

såväl de nu aktuella motionerna som i tidigare

motioner avser krav på åtgärder i den befintliga

bebyggelse som inte omfattas av dagens regler. De

bostäder som avses är bostäder byggda före 1973

eller ombyggda före 1976.

När bostadsutskottet tidigare har behandlat

motsvarande förslag har utskottet understrukit att

frågan om barnsäkerhet i byggnader är av sådan vikt

att den bör vara föremål för kontinuerlig

uppmärksamhet från berörda myndigheter och övriga

parter som kan bidra till en bättre barnsäkerhet.

Ett arbete med denna inriktning har nu inletts.

Regeringen har sålunda hösten 2001 tillsatt en

särskild delegation - Barnsäkerhetsdelegationen -

med uppgift att se över och arbeta med frågor om

säkerhet och förebyggande av skador i barns och

ungdomars miljö. En fråga som enligt direktiven

(dir. 2001:79) skall uppmärksammas särskilt i

arbetet är säkerhetsreglerna i bostäder.

Delegationen skall därför beskriva och analysera hur

olycksfallsmönstren i olika delar av

bostadsbeståndet ser ut. Om analysen visar att det

behövs åtgärder i form av förändrad lagstiftning

skall delegationen lämna förslag till sådana

åtgärder. Uppdraget skall slutredovisas senast den

31 januari 2003.

Som framgår av redovisningen ovan har ett arbete

med den inriktning som motionärerna efterfrågar nu

inletts. Enligt utskottets mening bör resultatet av

detta arbete avvaktas. Motionerna 2001/02:Bo256 (v)

yrkande 2 samt 2001/02:So634 (fp) yrkande 14

avstyrks med hänvisning härtill.

Jordfelsbrytare

Frågor om elsäkerheten i byggnader tas upp i två

motioner. Enligt motionerna finns det brister i

elsäkerheten i de lokaler och bostäder som saknar

jordfelsbrytare.

Mot denna bakgrund föreslås i motion

2001/02:Bo222 (s) att alla offentliga lokaler där

barn vistas skall utrustas med jordfelsbrytare. Som

exempel på lokaler där kravet bör gälla nämns

daghem, fritidshem och skolor.

Förslaget i motion 2001/02:Bo238 (kd) innebär att

Elsäkerhetsverket bör få i uppdrag att utarbeta

förslag till nya bestämmelser som innebär att

jordfelsbrytare skall installeras i samtliga

byggnader som uppförs, oavsett för vilket ändamål.

Vid sin behandling av motsvarande förslag under

föregående riksmöte (bet. 2000/01:BoU8 s. 16)

anförde utskottet följande.

Regler om att elinstallationer i byggnader skall

utföras på ett säkert sätt finns både i byggnads-

och i ellagstiftningen. Enligt förordningen om

tekniska egenskapskrav på byggnader skall

byggnadsverk vara projekterade och utförda på ett

sådant sätt att det inte innebär oacceptabel risk

för bl.a. elektriska stötar. I Boverkets

byggregler anges att byggnader skall utformas så

att risken för personskador till följd av

elstötar och elchocker begränsas. I övrigt

hänvisas i byggreglerna till Elsäkerhetsverkets

starkströmsföreskrifter (ELSÄK:FS 1999:5). Enligt

dessa föreskrifter gäller sedan den 1 juli 2000

vid nyuppförande av bostäder, grundskolor,

fritidshem och daghem att den elektriska

installationens gruppledningar skall skyddas av

jordfelsbrytare. Detsamma gäller vid utbyte av

befintliga gruppcentraler.

En ändring i ellagstiftningen har således

nyligen genomförts som åtminstone till en del

tillgodoser vad som motionärerna åsyftar.

Bostäder och lokaler där barn vistas kommer

successivt att förses med jordfelsbrytare, dels

genom nyproduktion, dels i samband med

ombyggnader som omfattar elinstallationerna i

byggnaden. Bostadsutskottet kan instämma i att

det vore önskvärt om hela det befintliga

byggnadsbeståndet, och då särskilt bostäder och

de lokaler där barn vistas, snarast skulle kunna

förses med en så god elstandard som ny elteknik

och jordfelsbrytare ger möjlighet till. Ingrepp i

befintliga elinstallationer är emellertid ofta

tekniskt komplicerade och kostsamma att

genomföra. Det får därför accepteras att en

förbättring av säkerhetsstandarden på det sätt

som motionärerna efterfrågar tar en viss tid att

genomföra. Det bör emellertid understrykas att

gällande regelverk ställer höga krav på

elstandarden även i de fall när inte

jordfelsbrytare är obligatorisk. Vidare kan det

erinras om att det i dag finns enkla lösningar

som kan höja elstandarden utan att en fast

jordfelsbrytare installeras i en anläggnings

gruppcentral. Exempelvis finns det på marknaden

billiga portabla jordfelsbrytare som kan användas

för att höja elstandarden i delar av befintliga

elsystem.

Bostadsutskottet delar sammanfattningsvis

motionärernas uppfattning att frågor om

elsäkerheten, särskilt i lokaler där barn vistas,

bör ägnas stor uppmärksamhet. Det är angeläget

att de myndigheter som har uppgifter inom det

aktuella området och övriga berörda parter

informerar om de möjligheter som finns att

förbättra elsäkerheten i våra byggnader. En ökad

användning av jordfelsbrytare utgör en viktig del

i dessa strävanden. Utskottet är emellertid i

dagsläget inte berett att ställa sig bakom ett

krav på att jordfelsbrytare skall installeras i

den befintliga bebyggelsen utöver vad som följer

av den nyligen genomförda revideringen av

starkströmsföreskrifterna.

Utskottet står fast vid sitt tidigare

ställningstagande. Motionerna 2001/02: Bo222 (s) och

2001/02:Bo238 (kd) avstyrks med hänvisning härtill.

Brandvarnare

Enligt motion 2001/02:Bo302 (s) vill det nu till

kraftfulla åtgärder för att kunna rädda fler

människoliv och minska skadeverkningarna i samband

med bränder. Det anges därför vara dags att införa

en lagstiftning som gör det obligatoriskt med

brandvarnare på varje våningsplan i alla bostäder.

Kravet skall gälla såväl vid nyproduktion som i

befintliga bostäder.

Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs i

motionen om vikten av att förebygga bränder i vårt

bostadsbestånd och i övriga byggnader. Frågan gäller

hur detta bör ske. Genom Boverkets byggregler ställs

krav på att nya bostadshus skall förses med

"anordning för tidig upptäckt av brand samt

utrymningslarm". Dessutom har Boverket och andra

myndigheter och organisationer genomfört

informationsinsatser om behovet av att installera

brandvarnare även i befintliga bostäder. Samtidigt

tvingas utskottet konstatera att det är nödvändigt

att fortsätta arbetet med att öka användningen av

brandvarnare även i det befintliga bostadsbeståndet.

Kostnaden för att installera en brandvarnare är i

dag så begränsad att detta inte bör hindra en

betydligt bredare användning.

Den fråga som aktualiseras genom motionen är om

det är nödvändigt eller lämpligt att införa en

särskild lag med krav på att det i varje hushåll

skall finnas en brandvarnare. Utskottet har tidigare

ställt sig tveksamt till en sådan lösning med

hänvisning till bl.a. de insatser som myndigheter,

försäkringsbolag och andra genomför för att öka

användningen på frivillig basis. Det bör också

framhållas att redan gällande lagstiftning ställer

mycket höga krav på fastighetsägare att förebygga

bränder. I räddningstjänstlagen (1986:1102) finns

således regler som berörda myndigheter i sin

tillämpning i princip ansett motsvara vad som

efterfrågas i motionen.

Enligt 41 § räddningstjänstlagen skall ägare av

byggnader i skälig omfattning hålla utrustning för

bl.a. släckning av brand och i övrigt vidta de

åtgärder som behövs för att förebygga brand och för

att hindra eller begränsa skador till följd av

brand. Flera kommuner har också med stöd av lagen

beslutat att brandförsvaret skall verka för att alla

bostäder i kommunen skall ha fungerande brandlarm.

Ytterligare kommuner planerar att vidta åtgärder för

att kräva en obligatorisk användning av brandvarnare

med hänvisning till räddningstjänstlagen.

Räddningsverket har i november 2001 beslutat

meddela allmänna råd och kommentarer om brandvarnare

i befintliga bostäder. Av råden framgår att varje

byggnad som stadigvarande eller tillfälligt används

för bostadsändamål bör vara försedd med fast

installerad och fungerande brandvarnare eller

motsvarande anordning för tidig varning vid brand. I

syfte att bl.a. minska antalet dödsbränder har

Räddningsverket dessutom beslutat om ett treårigt

handlingsprogram inom det brandförebyggande området.

Verket svarar också för fortlöpande uppföljning av

bränder, sammanställning av statistik och

informationskampanjer.

Den åtgärder som redan vidtagits innebär att

installationen av brandvarnare i det befintliga

bostadsbeståndet kan förväntas bli väsentligt

påskyndad. Det utesluter dock inte att ytterligare

insatser kan behöva sättas in. I ett frågesvar den 6

februari 2002 har också statsrådet Sommestad uttalat

att ökningen av antalet omkomna till följd av

bränder leder till slutsatsen att det kan finnas

skäl att på nytt överväga behovet av skärpt

lagstiftning när det gäller brandvarnare. Utskottet

kan sålunda konstatera att regeringen inte bara

uppmärksamt följer utvecklingen utan dessutom

uppenbarligen har beredskap för att vidta

ytterligare åtgärder som gäller brandvarnare.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att

frågan om installation av brandvarnare har

uppmärksammats på ett helt annat sätt än tidigare av

såväl berörda myndigheter som av ett ökande antal

kommuner. Även regeringen följer uppmärksamt

utvecklingen. Enligt utskottets mening bör mot

bakgrund härav resultatet av de initiativ som nu

tagits avvaktas. Ett riksdagens tillkännagivande i

enlighet med förslaget i motion 2001/02:Bo302 (s)

kan därmed inte nu anses vara nödvändigt.

Övriga egenskapskrav på byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- kretsloppslösningar som krav vid byggande,

jämför reservation 13 (v, c, mp),

-

- direktverkande elvärme, jämför särskilt

yttrande 2 (v, c, mp),

-

- byggregler för äldreboende,

-

- byggande i trä, jämför reservation 14 (v,

kd, c, fp, mp).

-

Kretsloppslösningar som krav vid byggande

I lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnader, m.m. (BVL) ställs krav på byggnadsverk

och byggprodukter. I 2 § BVL anges att byggnadsverk

som uppförs eller ändras skall uppfylla väsentliga

tekniska egenskapskrav i fråga om egenskaper som

anges i nio punkter. I motion 2001/02:

Bo255 (v) yrkande 9 föreslås att paragrafen

kompletteras med en tionde punkt med krav på

tillämpning av ett ekologiskt kretsloppstänkande i

sin helhet. Motionärerna framhåller att motsvarande

krav enligt miljöbalken bör få en uppföljning i BVL.

Vidare föreslås i motionen att Boverket skall få i

uppdrag att komplettera de nu gällande byggreglerna

utifrån det nya egenskapskravet.

Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen

(senast i bet. 2000/01: BoU8 s. 8) behandlat och

avstyrkt motsvarande motionsförslag. Utskottet har i

dessa sammanhang bl.a. hänvisat till det omfattande

arbete som pågår med att åstadkomma en

kretsloppsanpassning av byggsektorn. Inte minst har

detta gällt inom ramen för arbetet med att utveckla

miljökvalitetsmålen. I detta sammanhang bör det

också framhållas att det bland de nio punkterna med

egenskapskrav enligt 2 § BVL finns krav bl.a. på

skydd med hänsyn till miljön, energihushållning och

hushållning med vatten och avfall. Vad gäller

hushållningskrav med en bredare inriktning finns

sådana, som motionärerna själva framhåller, i

miljöbalken. Här kan exempelvis nämnas balkens 2

kap. 5 § som ger uttryck för den s.k. hushållnings-

respektive kretsloppsprincipen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 2001/02:

Bo255 (v) yrkande 9.

Direktverkande elvärme

Enligt förordningen om tekniska egenskapskrav på

byggnader m.m. (10 §) skall i byggnader som

innehåller bostäder eller arbetslokaler

uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas

så att skilda energislag kan användas utan

omfattande ändringar. En- och tvåbostadshus som i

huvudsak skall värmas upp med el eller naturgas

skall ha en sådan planlösning att ett byte till

uppvärmning med ett annat energislag underlättas. I

fråga om en- och tvåbostadshus gäller emellertid att

de får förses med uppvärmningssystem för

direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt

goda egenskaper när det gäller energihushållning.

Möjligheten att enligt det sistnämnda villkoret

installera direktverkande elvärme vid nybyggnad

eller ombyggnad av en- och tvåbostadshus tas upp i

motion 2001/02:Bo255 (v) yrkande 10. Motionärerna

föreslår att denna möjlighet tas bort utom vad

gäller fritidshus. Förslaget motiveras med behovet

av att minska elanvändningen samt av att använda el

till annat än uppvärmning.

Användningen av el för uppvärmningsändamål har

sedan länge varit omdiskuterad i den energipolitiska

debatten. Detta har särskilt gällt för

direktverkande elvärme. Denna uppvärmningsmetod har

visserligen fördelen av begränsade

investeringskostnader i den enskilda bostaden, men

samtidigt nackdelen att byte av värmekälla normalt

inte kan ske utan relativt kostsamma och

komplicerade ingrepp. Svårigheterna att anpassa en

bostad med direktverkande elvärme till nya system

och värmekällor är också bakgrunden till de

särregler som i dag finns i byggnadslagstiftningen.

Det kan samtidigt konstateras att de krav på

särskilt goda egenskaper när det gäller

energihushållning som ställs upp i förordningen som

villkor för installation av direktverkande elvärme

inte finns preciserade närmare genom exempelvis

myndighetsföreskrifter.

Frågan om användningen av direktverkande elvärme

har haft särskild aktualitet i samband med

miljömålsarbetet. Regeringen angav sålunda i

miljömålspropositionen att ett förbud mot

direktverkande elvärme i nya byggnader borde

analyseras. Mot denna bakgrund har regeringen den 28

februari 2002 givit Boverket i uppdrag att genomföra

en analys av konsekvenserna av ett eventuellt förbud

mot uppvärmning med direktverkande elvärme i nya

byggnader fr.o.m. år 2005. I uppgiften ingår också

att se över möjligheterna att begränsa användningen

i fritidshus. Analysen skall avse de tekniska och

ekonomiska konsekvenserna av ett förbud. Uppdraget

skall redovisas senast den 30 juni 2002.

Enligt utskottets mening bör resultatet av den

kommande analysen avvaktas. Motion 2001/02:Bo255

(v) yrkande 10 avstyrks med hänvisning härtill.

Byggregler för äldreboende

Behovet av nya former för äldreboende tas upp i

motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkande 20. Motionärerna

framhåller särskilt behovet av en "mellanboende-

form" som ett steg mellan en vanlig bostad och

särskilt äldreboende. Enligt motionen bör Boverket

ges i uppdrag att förenkla regelsystemet så att

sådana boendeformer kan skapas.

I huvudsak gäller samma egenskapskrav på bostäder

oavsett om de är avsedda att användas av personer i

en viss ålderskategori eller ej. Vissa särregler

finns emellertid i Boverkets byggregler för bl.a.

särskilda boendeformer för äldre. Enligt dessa

regler är det möjligt att göra vissa avsteg från de

regler som gäller för övriga bostäder. Det gäller

framför allt möjligheten att göra vissa

inskränkningar i den enskilda lägenhetens standard

och ersätta detta med gemensamma lösningar för flera

bostäder.

Det framgår inte av den aktuella motionen i vilka

avseenden som det nuvarande regelverket anses

motverka den form av boende som motionärerna

förespråkar. Utskottet har därför inte underlag för

vidare överväganden i frågan. Motion 2001/02:Bo320

(kd) yrkande 20 avstyrks.

Byggande i trä

Fördelarna med att bygga i trä lyfts fram i motion

2001/02:Bo223 (v). Inte minst miljöskäl talar enligt

motionen för att andelen trä i byggkonstruktioner

av olika slag måste öka. Inom så viktiga sektorer

som offentliga byggnader och flervåningshus har trä

mer eller mindre varit uteslutet som material. För

att få byggsektorn att på allvar införa

träbyggnadstekniken i stor skala krävs politiska

beslut.

Som framhålls i motionen har Sverige god tillgång

på högkvalitativ träråvara och en ökad träanvändning

inom byggsektorn är bra för både miljön och

samhällsekonomin. Trä är ett miljövänligt material

som även enligt utskottets mening i ökad

utsträckning bör kunna användas i byggandet.

Framställningen av träprodukter kräver lite energi,

och huvuddelen av denna energi genererar sågverken

dessutom själva genom att förbränna bioprodukter som

bark, spån och flis.

Den svenska träbaserade industrin, som har ett

högt produktkunnande och ligger långt framme vad

gäller att minimera miljöpåverkan vid tillverkning

och användning, har goda förutsättningar att stärka

sin position på den internationella marknaden för

byggprodukter. I den av riksdagen antagna (bet.

2001/02:NU4) regionalpolitiska propositionen (prop.

2001/02:4) framgår att ett program för att främja en

hållbar tillväxt inom det nationella träklustret bör

bedrivas under perioden 2002-2004. Programmet bör

inriktas mot projekt som främjar samverkan mellan

träindustriföretag i regionala leverantörsgrupper

och som stimulerar till en optimal användning av

skogsråvaran och en mer varierad lokal

vidareförädling av denna. En ökad förädlingsgrad av

träprodukter för ett utvecklat byggande kan ha

positiva effekter på såväl miljön som

samhällsekonomin.

Som ett led i arbetet med det aviserade

träklustret har regeringen den 28 februari 2002

beslutat uppdra åt Verket för näringslivsutveckling

(NUTEK) att i samråd med Verket för

innovationssystem (Vinnova) och Delegationen för

utländska investeringar i Sverige (ISA) utarbeta ett

förslag till ett program för utveckling av det

nationella träklustret. Programmet skall utgöra ett

insatsområde inom ett nationellt program för

utveckling av innovationssystem och kluster. Syftet

med det nationella programmet är att stärka den

regionala konkurrenskraften. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 31 maj 2002.

Regeringen avser därefter att besluta om programmets

närmare inriktning och finansiering.

Det nu inledda arbetet med ett träkluster innebär

ett viktigt steg i syfte att stärka den svenska

träindustrin och därmed också byggandet i trä.

Enligt utskottets mening får förslaget i motion

2001/02:Bo223 (v) därmed anses i inte ringa grad

tillgodosett. Ett tillkännagivande i enlighet med

motionsförslaget torde därmed kunna undvaras.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Byggande i vissa miljöer med lokal särprägel

(punkt 1) (m, -)

av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Ewa

Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo216 yrkande 12.

Ställningstagande

I Sverige finns det många miljöer som präglas av

olika tidsepoker och av olika byggnadstraditioner.

Ett exempel på detta är de många byar som

karakteriseras av att där finns en blandad

bebyggelse som omfattar såväl bostäder och

småföretagsamhet som jordbruk. Det är samhällen där

gårdarna ligger tätt och där livsstilen många gånger

bygger på gamla traditioner. Utvecklingen i

samhället i övrigt har inneburit att dessa byar i

dag representerar en värdefull typ av miljö som

måste bevaras och tas till vara. Den blandning av

olika verksamheter som finns i dessa små samhällen

och den särprägel som detta skapar har också gjort

dem till attraktiva boendemiljöer.

En förutsättning för att dessa byar skall bestå

och kunna behålla sin särprägel är att de kan

fortsätta att utvecklas. Det innebär att de som

bosätter sig där måste ta hänsyn till och acceptera

att mångsidigheten består. För att dessa samhällens

karaktär och särdrag skall bestå fordras att alla

verksamheter ges möjlighet till förändring och

utveckling. En förutsättning för att så skall bli

fallet är att inte bara de boendes utan också de

olika näringsverksamheternas krav på byns utveckling

kan tillgodoses.

Det tycks i dag råda oklarhet kring vilken

utbyggnad av t.ex. småföretagsverksamhet som kan

komma till stånd inom ramen för pågående

markanvändning. Denna oklarhet är enligt vår mening

olycklig, då den bl.a. riskerar att stoppa

utvecklingen i byar och mindre samhällen med en

särpräglad blandning av boende och annan verksamhet.

En utredning bör därför tillsättas för att se över

behovet av att klargöra dagens lagstiftning på denna

punkt. Syftet med utredningen bör sålunda vara att

skapa förutsättningar för att såväl boende som

näringsverksamhet kan fortgå i dessa särpräglade

miljöer.

Det vi nu med anledning av motion 2001/02:Bo216

(m) yrkande 12 anfört om byggande i vissa miljöer

med lokal särprägel bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

2. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

(punkt 2) (v, kd, c, fp)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo255 yrkande 7.

Ställningstagande

Dagens regler ger inte det skydd av byggnaders inre

som bör krävas. Med stöd av den tidigare

lagstiftningen kunde byggnadsnämnden, genom att inte

ge bygglov, förhindra sådana inre ändringar som

ansågs förvanska byggnaden. I den nya lagstiftningen

är inre förändringar i princip inte bygglovspliktiga

och därmed svårare att förhindra. Byggnadsnämnden

kan visserligen i kontrollplanen ställa vissa krav.

Enligt vår mening är detta emellertid inte

tillräckligt, och särskilt värdefulla byggnader har

därför i dag ett betydligt sämre skydd.

Kommuner kan visserligen med stöd av plan- och

bygglagen utöka bygglovsplikten för särskilt

värdefulla byggnader när det gäller vissa

underhållsåtgärder. Häri inbegrips enligt vad som

sagts i proposition 1985/86:1 även vissa inre

arbeten. En betydande osäkerhet om vad som gäller

uppkommer dock vid en jämförelse med Boverkets

redovisning av sin syn på frågan i den utvärder-ing

som verket har gjort. Lagstiftningen bör därför

skärpas genom att 8 kap. 6 § första stycket 3 PBL

ändras så att bestämmelserna uttryckligen gäller

alla förändringar inne i byggnaderna.

Det vi nu med anledning av motion 2001/02:Bo255

(v) yrkande 7 anfört om kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

3. Master och antenner för mobiltelefoni m.m.

(punkt 3) (v, kd, c, fp, mp)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Bo244 yrkandena

11 och 12, 2001/02:Bo253, 2001/02:Bo289 yrkandena 1

och 4-6, 2001/02:Bo317, 2001/02:MJ422 yrkande 3 samt

2001/02:So621 yrkande 5.

Ställningstagande

I takt med den enorma ökningen av antalet

mobiltelefoner ökar också antalet sändare. Sändarna

sätts upp på hyreshus, master och vattentorn. För

att få en bra täckningsgrad behövs alltfler antenner

som vidarebefordrar signalerna från

mobiltelefonerna.

Antennerna sätts i allt större utsträckning upp i

boendemiljöer. De sänder ut elektromagnetisk

strålning och bidrar till att den omgivande luften

fylls med mikrovågor. Situationen skulle kunna

beskrivas som ett gigantiskt experiment med korsande

elektromagnetiska fält. Ingen vet vad det kommer att

få för betydelse i framtiden.

Forskning om elektromagnetisk strålning pågår i

hela världen. Det finns undersökningsresultat som

klart visar på sambandet mellan elektromagnetisk

strålning och påverkan på människor. Vi anser därför

att det är angeläget att regeringen ger prioritet

till forskningen på området så att eventuella

hälsorisker kan uppdagas.

Enligt vår mening bör givetvis

försiktighetsprincipen tillämpas vid alla

installationer (datainstallationer, trådlös

telefoni, mobiltelefoni, elinstallationer m.m.) och

vid all planering samt vid bedömningen av vilka

säkerhetsavstånd till antennerna som bör råda. En

uttalad strävan bör vara att antenner och master

placeras så att människors oro begränsas. Det bör

även iakttas stor restriktivitet i fråga om bygglov

för sådana anläggningar. Regeringen bör dessutom ges

i uppdrag att utreda möjligheterna att genom

lagstiftning eller på annat sätt bättre styra

placeringen av mobiltelefonmaster och fasadantenner

- detta för att minska exponeringen i bebyggelsen.

Vidare skall särskilda hänsyn tas till natur- och

kulturvärden vid mobilnätsutbyggnaden. Även

strålningsfria zoner bör inrättas i kommunerna.

Det bör härutöver ställas krav på samarbete mellan

operatörer, länsstyrelserna och kommunerna så att

befintliga master och höga byggnader kan användas

för att minimera antalet nya master. Det är också

mycket betydelsefullt att operatörerna samordnar

sina nät och samutnyttjar varandras master.

Vad vi nu anfört bör riksdagen med anledning

motionerna 2001/02:Bo244 (kd) yrkandena 11 och 12,

2001/02:Bo253 (s), 2001/02:Bo289 (mp) yrkandena 1

och 4-6, 2001/02:Bo317 (mp), 2001/02:MJ422 (v)

yrkande 3 samt 2001/02:So621 (c) yrkande 5 som sin

mening ge regeringen till känna.

4. Samrådsplikt inför markarbeten (punkt 4)

(m, kd, c, fp, -)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Bo216 yrkande 11

och 2001/02:N267 yrkande 10.

Ställningstagande

I en relativt stor omfattning förekommer det att

gator, torg och andra allmänna platser grävs upp för

att nya ledningar skall kunna läggas ned eller för

att befintligt ledningsnät skall kunna repareras.

Arbetena är i många fall så omfattande att de

allvarligt inskränker tillgängligheten till

omkringliggande fastigheter. Trots detta föreligger

det normalt sett inte något krav på att information

skall lämnas till eller samråd hållas med

fastighetsägare eller andra berörda.

Ett stort antal butiker och andra

serviceinrättningar i hyrda lokaler drabbas hårt vid

grävarbeten på gator, torg m.m. Det kan leda till

förluster och andra avbräck som kan äventyra deras

möjligheter till fortsatt verksamhet. Särskilt

utsatta är de mindre företagarna. Det förekommer att

berörda näringsidkare inte erhåller någon

information inför de arbeten som skall genomföras,

eller att de inte ges tillräckliga möjligheter till

samråd. Ett samråd ger butiksinnehavare och andra

möjlighet att minska eller helt eliminera sina

förluster till följd av arbetena. Vid samrådet kan

lösningar tas fram för hur tillgängligheten till

lokalerna skall ordnas, liksom hur skyltning och

liknande åtgärder skall utformas, för att minska

näringsidkarnas avbräck. Samrådet kan också ha

betydelse för att en företagarvänlig tidpunkt för

arbetena väljs. Samförståndslösningar torde vanligen

innebära fördelar också för kommunen eller andra som

utför grävningsarbetena. Även om det många gånger

förekommer att information lämnas och samråd sker

bör det införas en laglig skyldighet att vidta

sådana åtgärder i syfte att garantera att

näringsidkarna ges de bästa möjligheterna att

minimera skadorna på sina företag. Skyldigheten bör

naturligtvis inte omfatta brådskande arbeten eller

sådana som genomförs endast under kortare tid eller

på annat sätt är av mindre betydelse.

Det vi nu med anledning av motionerna

2001/02:Bo216 (m) yrkande 11 och 2001/02:N267 (fp)

yrkande 10 anfört om samrådsplikt inför markarbeten

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

tillkänna.

5. Placering av kraftledningar (punkt 6) (v,

c)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och

Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo291 yrkande 1.

Ställningstagande

Det har länge funnits misstankar om att en långvarig

exponering av elektromagnetisk strålning ger upphov

till cancer. Forskning inom detta område har också

bedrivits under lång tid. Det föreligger nu ett

stort antal epidemiologiska studier av eventuella

samband mellan exponering av magnetfält och cancer.

I vissa undersökningar har man sett att det bland de

exponerade människorna finns ett något större antal

fall av leukemi och cancer i hjärnan än bland dem

som exponerats endast obetydligt. Det finns dock

undersökningar som inte påvisar någon ökad risk.

Resultaten är sålunda motsägelsefulla och

frågetecknen många. Forskningen fortsätter, och

eftersom det verkar som om flera olika faktorer

samverkar, kan det dröja flera år innan vi har säkra

svar.

Eftersom ett samband inte kan uteslutas har

svenska myndigheter enats om att

försiktighetsprincipen skall gälla. Den innebär: "Om

åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan

vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i

övrigt bör man sträva efter att reducera fält som

avviker starkt från vad som kan anses normalt i den

aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar

och byggnader bör man redan vid planeringen sträva

efter att utforma och placera dessa så att

exponeringen begränsas".

På många platser i Sverige har kommunerna tillåtit

byggnation intill kraftledningar. Så var fallet i

synnerhet under sjuttiotalets expansiva

bostadsbyggande. I dag finns ett betydande antal

bostäder, skolor och daghem i omedelbar närhet av

kraftledningar. För att undvika att samma misstag

görs på nytt är en skärpning av reglerna för nya

kraftledningars placering nödvändig. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo291 (v)

yrkande 1.

6. Kvalitetssäkring i byggandet (punkt 8) (kd,

c, fp)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo244 yrkande 2 och

2001/02:Bo320 yrkande 7 samt avslår motionerna

2001/02:Bo220, 2001/02:Bo255 yrkandena 3-6 och 8,

2001/02:Bo305 samt 2001/02:Bo308 yrkande 3.

Ställningstagande

Byggande med kvalitet för bättre innemiljö är en av

oss högt prioriterad frågeställning. Ansvaret måste

tydliggöras.

Byggsektorn står för drygt en tredjedel av det

globala resursuttaget, energiförbrukningen och det

genererade avfallet. En stor del av

energiförbrukningen går åt till uppvärmning av

byggnader. Återvinningsbara och hälsodeklarerade

byggmaterial, användning av förnybar energi och

resurseffektiva lösningar är viktiga medel för att

minska byggandets miljöpåverkan. Bostäder måste

också planeras så att de ger utrymme för

kretsloppsanpassade lösningar, som källsortering av

avfall. Olika typer av utsläpp måste minimeras,

avloppshanteringen effektiviseras och

återanvändningen av byggmaterial öka. En

harmonisering av europeiska byggprodukter är

angelägen, med krav på fullständiga

innehållsdeklarationer och varningstexter.

Samhället har stora kostnader för att sanera

bostäder och offentliga lokaler från t.ex. radon och

PCB. Vid nybyggnation måste kommunerna i sin

myndighetsutövning säkerställa att bostäder och

andra lokaler är ekologiskt anpassade, så att

problem kan undvikas. Experimentbyggande för att

utveckla mer miljövänliga och hälsosamma lösningar

är mycket värdefullt. Inomhusmiljön behöver särskilt

uppmärksammas, i offentliga lokaler som skolor och

gruppboende, men också i bostäder. Innemiljön har

stor betydelse för vår hälsa, eftersom större delen

av tiden tillbringas inomhus. Undermålig

ventilation, obeprövade bygg- och inredningsmaterial

liksom fukt- och mögelskador bidrar till att

människor upplever besvär. Den stora ökningen av

allergier och annan överkänslighet beror till stor

del på dålig inomhusluft, fukt och mögel. Därför

behövs det en återkommande kontroll av fukt, mögel,

radon, ventilation m.m.

För att komma till rätta med problemen i

inomhusmiljön krävs hälsodeklarerade bostäder. Det

behövs också system för miljö- och hälsovärdering av

byggmaterial och byggnader som underlag vid

beskrivningar av byggobjekts konsekvenser för

ekologisk hållbarhet. De olika ansvarsfrågorna måste

bli tydligare, och vi föreslår därför att plan- och

bygglagen ses över i syfte att förtydliga

produktansvaret.

När det gäller 9 kap. PBL om byggnadsarbeten,

tillsyn och kontroll bör en översyn göras så att

kvaliteten på våra bostäder och övriga byggnader

säkras. Kvalitetssäkringen måste fungera praktiskt i

alla led. Uppföljning och ersättning av skada skall

också möjliggöras. Dagens ofta hetsiga byggnadstempo

med korta byggtider gör kvalitetssäkringen extra

viktig för att våra byggnader skall vara sunda och

hälsosamma att bo i under en lång tid. Detta har

inte minst aktualiserats av mögelproblemen i

Hammarby Sjöstad och Moderna museet.

Riksdagen har tidigare i vår ställt sig bakom

utskottets förslag om att en översyn skall göras av

PBL:s regelverk. Vi anser att denna översyn bör få

en klar och otvetydig inriktning avseende de frågor

vi nu tar upp. Vi föreslår således att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad vi anför.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo244

(kd) yrkande 2 och 2001/02:Bo320 (kd) yrkande 7 samt

avslår övriga motionsförslag.

7. Kvalitetssäkring i byggandet (punkt 8) (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo220 och 2001/02:Bo308

yrkande 3 samt avslår motionerna 2001/02:Bo244

yrkande 2, 2001/02:Bo255 yrkandena 3-6 och 8,

2001/02:Bo305 och 2001/02:Bo320 yrkande 7.

Ställningstagande

Satsningen på det som är ekologiskt hållbart i

samhället måste öka, och i det sammanhanget har

byggsektorn en viktig uppgift, eftersom den svarar

för en stor del av miljöbelastningen. Långsiktig

effektiv användning av energi- och naturresurser,

god inomhusmiljö, miljösäkrade byggmetoder och sunda

materialval bidrar till att åstadkomma ett hållbart

samhällsbyggande.

Inom byggsektorn finns inget lagstadgat

producentansvar. Byggsektorns Kretsloppsråd har

frivilligt åtagit sig att bl.a. utforma

byggvarudeklarationer för redovisning av

miljöegenskaper hos byggvaror och kretsloppsanpassa

branschdokument, omhänderta bygg- och rivningsavfall

på ett kretsloppsanpassat sätt och även annat avfall

utifrån vad som är miljömässigt riktigt. Dessutom

har ett byggbranschens kvalitetsråd bildats för att

påskynda arbetet med ett systematiskt

kvalitetsarbete på byggområdet. Meningen är att

detta skall minska kvalitetsfel och kostnader,

medföra färre byggskador och uppnå bättre

inomhusmiljö. Under tiden inträffar sådana missar

som Hammarby Sjöstad är ett exempel på. Det finns

flera husbyggen där fukt byggts in och husen får

mögelskador. Under självaste arkitekturåret får vi

veta att Arkitekturmuseet har drabbats.

Uppenbarligen är det något som är fel i processen.

Byggandet är hårt tidspressat och det slarvas. Någon

måste ta ansvar för detta. Det är naturligtvis

byggherren som är ansvarig, men vid en

generalentreprenad delas ansvaret och byggherren

utser en byggledare, ofta en konsult, till ansvarig

för kvaliteten. Det är dags att se över det

frivilliga producentansvaret och överväga om en

lagstiftning behövs.

Kretsloppsrådet framhåller att byggindustrin inte

kan behandlas på samma sätt som t.ex.

förpackningsindustrin eller däckbranschen. Inom

byggsektorn är det inte möjligt att finna en

producentansvarig eller att lägga ansvaret på endast

en part.

Problemet inom byggbranschen är att det finns

flera aktörer. Byggherren anlitar arkitekt,

entreprenör och underentreprenörer och tar

materialet från olika firmor. Alla dessa aktörer

delar ofta på ansvaret för om material m.m. är

miljöanpassat. I dagens läge har det blivit ett

säljande argument att kunna peka på att företaget

tar miljöhänsyn och kanske är anslutet till EMAS

eller ISO 14000. Detta är naturligtvis mycket bra,

men man måste också garantera att företaget orkar

fortsätta på den inslagna vägen, så att det tagna

miljöansvaret inte försvinner.

Inom byggbranschen används olika slags

entreprenader. Vid en totalentreprenad tar

byggentreprenören vanligtvis allt ansvar. Tidigare

hade stadsarkitekten kontrollansvaret, men nu läggs

ansvaret på byggherren. En generalen-treprenad

innebär delat ansvar. Byggherren försöker då sälja

ansvaret i delar. Det är här det är viktigt att hela

ansvaret läggs på byggherren. Ofta utser byggherren

en byggledare, vanligen en konsult, som ansvarig för

kvaliteten. Problemet är att byggherren kanske inte

har de kunskaper inom bl.a. miljöområdet, som ett

producentansvar innebär. Det behövs klara riktlinjer

i alla en-treprenadformer för att veta vem som har

det yttersta ansvaret för de material som används

vid byggnationen. Primärt är att ansvaret inte

ramlar mellan stolarna. Ett exempel på detta är

tunnelbygget vid Hallandsåsen och följderna av

användandet av preparatet Rhoca-Gil. Här skyllde de

inblandade aktörerna på varandra.

Det huvudsyfte som bör tillgodoses är att det över

huvud taget inte skall komma in miljöfarligt

material i byggnationen. Genom detta förhindras att

fler allergier och oväntade miljömässiga bakslag

uppstår och uppnås att framtidens byggnation blir så

ekologiskt hållbar som möjligt. Problemet med olika

entreprenörer i en byggnation kan vara att de olika

aktörerna har skilda utgångspunkter. En kanske tar

mer miljöhänsyn än en annan, som plockar in ett

skadligare material i byggnationen. Här behövs

alltså en helhetssyn, och det krävs att någon har

det slutliga ansvaret, så att inget ansvar faller

mellan stolarna om det i framtiden visar sig att

något har gått snett. Det är helt enkelt onödigt att

det uppstår fler "Lindomefall" eller "Hallandsåsar"

där ingen tar det slutliga ansvaret.

Byggsektorns Kretsloppsråds frivilliga riktlinjer,

som i vissa delar berörts av mig inledningsvis, är

bra men bör följas upp. Regeringen bör utvärdera

byggsektorns åtagande och snarast återkomma med hur

ansvarsdelen skall utformas. Viktigt är också att

normera vilka material som kommer in i byggnationen

från början och att de deltagande entreprenörernas

miljöpolicy finns klart uttalad. En minskning av

avfallsberget medför också att de ingående

komponenterna bör ha en bra miljöstatus. En

utredning bör göras för att klarlägga om byggsektorn

klarar sina åtaganden med ett frivilligt

producentansvar, och om en lagstiftning behövs bör

sådan införas. I en utredningen bör också frågan om

en helhetsansvarig vid en byggnation tas upp.

Jag föreslår således att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad jag anför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo220 (mp) och

2001/02:Bo308 (mp) yrkande 3 samt avslår övriga

motionsförslag.

8. Kraven på tillgänglighet (punkt 9) (c, fp)

av Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:So618 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo255 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02: Bo313 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi vill drastiskt förbättra tillgängligheten för de

funktionshindrade. Det är enligt vår mening dags för

en ny stor tillgänglighetsreform.

Ansvaret för att öka tillgängligheten skall i

första hand ligga lokalt, på kommuner och andra

lokala aktörer, t.ex. privata fastighetsägare.

Ansvars- och finansieringsprincipen bör gälla, men

mot bakgrund av bl.a. den ekonomiska situationen i

landets kommuner kommer, åtminstone initialt, en

statlig medverkan i finansieringen av en

tillgänglighetsreform att vara nödvändig för att

utvecklingen verkligen skall ta fart. Statens stöd

bör bestå i stimulansbidrag till bland andra

kommuner, fastighetsägare och kollektivtrafikföretag

i kombination med riktlinjer från statsmakten.

Boverket har konstaterat att kostnaderna kan minskas

om samtliga aktörer tar fram en systematisk och

långsiktig plan för åtgärderna.

Plan- och bygglagen måste kompletteras med

riktlinjer som verkligen tvingar fram rimliga

anpassningsåtgärder för de funktionshindrade. Den

socialdemokratiska regeringen stoppade ett sådant

förslag 1995 med hänvisning till att det skulle vara

för dyrt för kommunerna. Med vissa stimulansmedel

kan plan- och bygglagens bestämmelser kompletteras

så att all nybyggnation anpassas till

funktionshindrades behov och så att äldre byggnader

och annan infrastruktur kan anpassas. Lokala

handikapporganisationer bör engageras lokalt för att

tillsammans med myndigheter, företag och

organisationer identifiera hinder för tillgänglighet

och komma med förslag till åtgärder.

Handikappombudsmannen bör få i uppdrag att följa och

utvärdera tillgänglighetsutvecklingen.

Vi föreslår således att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad vi anför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:So618 (fp) yrkande

2 och avslår övriga motionsförslag.

9. Ansvars- och finansieringsprincipen

(punkt 10) (kd)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo243 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi har i flera år efterfrågat åtgärder som kan

påskynda omställningen mot ett samhälle som är

tillgängligt för alla. De förändringar i PBL med

ökade krav på tillgänglighet på allmänna platser och

i befintliga miljöer som riksdagen fattade beslut om

våren 2001 var ett steg i rätt riktning. Beslutet

borde emellertid också ha innefattat en redovisning

av hur staten skall ta sitt ansvar för de ekonomiska

konsekvenserna av de nya kraven på tillgänglighet.

Regeringen anförde att kostnaderna skall täckas

enligt ansvars- och finansieringsmetoden. Vi delar

denna utgångspunkt men anser att staten måste ta på

sig ett delansvar för kostnaderna när nya krav

ställs på kommuner och fastighetsägare att åtgärda

befintliga miljöer. Det är också angeläget att

staten anslår tillräckliga medel för genomförandet

av den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken.

Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen i ett

tillkännagivande begär att regeringen återkommer med

förslag om medel för genomförandet av de åtgärder

som kommer att krävas för att tillgodose de utökade

krav på tillgänglighet som lagändringen år 2001

innebär. Vårt förslag lämnas med anledning av motion

2001/02:Bo243 (kd) yrkande 7.

10. Barnsäkerhetskrav i bostäder (punkt 12) (v,

kd, c, fp, mp)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo256 yrkande 2 och

2001/02:So634 yrkande 14.

Ställningstagande

Under en lång rad år har det i motioner föreslagits

att åtgärder skall vidtas för att förebygga

barnolycksfall i våra bostäder. Bostadsutskottets

och riksdagens majoritet har avvisat dessa förslag

med hänvisning till pågående överväganden eller

genomförda informationskampanjer. Några mer

påtagliga åtgärder för att förbättra barnsäkerheten

i det befintliga bostadsbeståndet har emellertid

inte vidtagits. Under tiden har ett skrämmande stort

antal barnolycksfall varje år understrukit behovet

av att vidta åtgärder för en ökad barnsäkerhet.

Regler som syftar till att förhindra

barnolycksfall infördes i byggnadslagstiftningen för

nybyggda hus 1973 och för ombyggnader 1976. Det

innebär med stor sannolikhet att bl.a. större delen

av miljonprogrammets bostäder inte från början

försetts med sådan utrustning. Även om vissa

kompletteringar i efterhand kan ha gjorts i delar av

det äldre bostadsbeståndet finns det förmodligen ett

mycket stort antal lägenheter i områden med en hög

andel barnfamiljer som helt saknar

säkerhetsutrustning.

De undersökningar som bl.a. Barnombudsmannen (BO)

gjort av barnolycksfall utgör en sorglig bekräftelse

på detta förhållande. BO:s undersökningar har visat

att nästan alla dödsolyckor under senare år där barn

fallit ut från fönster och balkonger har inträffat i

hus byggda före 1973. BO har konstaterat att många

av olyckorna hade kunnat undvikas om krav på

säkerhetsanordningar funnits även för dessa årgångar

av hus. BO har också vid flera tillfällen föreslagit

att barnsäkerhetskraven i Boverkets byggregler även

skall gälla fastigheter byggda före 1973. Boverket

föreslog samma sak redan 1993.

Under en följd av år reagerade regeringen inte

alls på de förslag som myndigheterna fört fram. Nu

har regeringen till slut tillsatt en

barnsäkerhetsdelegation med uppgift att se över

frågor om säkerhet och förebyggande av skador i

barns och ungdomars miljö. Delegationen skall bl.a.

beskriva hur olycksmönstret ser ut i olika delar av

byggnadsbeståndet och överväga behovet av ändrad

lagstiftning. Som framgått ovan finns emellertid

redan såväl kunskap om olycksmönstret som färdiga

förslag om åtgärder framtagna. Vi anser därför att

det är hög tid att regeringen nu agerar och snarast

lägger fram ett förslag för riksdagen.

Vi föreslår att riksdagen med bifall till

motionerna 2001/02:Bo256 (v) yrkande 2 och

2001/02:So634 (fp) yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad vi ovan anfört om

barnsäkerhetskrav i bostäder.

11. Jordfelsbrytare (punkt 13) (kd, c, mp)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar

Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservationen. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo222 och

2001/02:Bo238.

Ställningstagande

Det finns i dag stora brister i elsäkerheten i vårt

byggnadsbestånd. Många tragiska olyckor skulle kunna

undvikas om lämpliga åtgärder för att höja

elstandarden kom till stånd. En jordfelsbrytare

utgör ett mycket effektivt skydd mot elolycksfall.

Framför allt i de lokaler där barn vistas, dvs. i

förskolor och skolor, borde det vara en självklarhet

att elinstallationerna är försedda med

jordfelsbrytare. Även på bostäder finns det

anledning att ställa motsvarande krav.

Sedan den 1 juli 2000 skall jordfelsbrytare

installeras i ledningsgruppcentralerna vid

nyuppförande av daghem, fritidshem, grundskolor och

bostäder. Dessa regler innebär emellertid att det

under överskådlig tid endast kommer att vara en

mycket liten del av det totala byggnadsbeståndet som

har en acceptabel elstandard. Vi anser att det

behövs en lagstiftning som medför att alla

elinstallationer i förskolor, skolor och offentliga

lokaler snarast förses med jordfelsbrytare. Där det

är möjligt bör jordfelsbrytare även krävas i äldre

bostäder. För bostäderna bör emellertid en

tillräcklig tidsperiod medges för att genomföra

installationerna.

En brist i de nya föreskrifterna med krav på

jordfelsbrytare är att de inte omfattar samtliga

nybyggnationer. Hotell och arbetsplatser behöver

också ökad elsäkerhet. Att installera

jordfelsbrytare vid nybygge är varken komplicerat

eller kostsamt. Regeringen bör därför ge

Elsäkerhetsverket i uppdrag att utarbeta förslag

till nya regler som innebär att jordfelsbrytare

skall installeras i samtliga byggnader som uppförs,

oavsett för vilket ändamål. Målet måste vara att

jordfelsbrytare skall bli standard i samhället.

Det vi ovan har föreslagit om krav på

jordfelsbrytare bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Vårt förslag lämnas med

anledning av motionerna 2001/02:Bo222 (s) och

2001/02:Bo238 (kd).

12. Brandvarnare (punkt 14) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo302.

Ställningstagande

Varje år dör över 100 människor till följd av

bränder. Den vanligaste dödsorsaken är förgiftning

av brandröken och inte själva elden. Trots det

saknar var fjärde hyresgäst brandvarnare. Det är

inte nog med att bränder förorsakar stora mänskliga

tragedier, de medför också stora samhällskostnader.

Riksdagen gjorde 1997 ett tillkännagivande om

behovet av brandvarnare. Bostadsutskottet har

dessutom vid flera tillfällen uttalat att

brandvarnare behövs i alla hem och lokaler där

människor vistas, men i huvudsak hänvisat till olika

åtgärder för att på frivillig väg öka användningen.

Under det senaste året har flera kommuner med stöd

av räddningstjänstlagen ställt krav som innebär att

alla bostäder skall utrustas med brandvarnare. Detta

är i och för sig ett steg i rätt riktning men det

kan starkt ifrågasättas om brandskyddet skall vara

beroende av vilken kommun man bor i. Ett krav på

brandvarnare som gäller i hela landet skulle till en

låg kostnad kunna rädda ett stort antal människoliv

varje år och minska skadeverkningarna i samband med

bränder.

Jag anser att enhetliga regler som gäller i hela

landet bör utarbetas. Kravet bör vara att minst en

brandvarnare per våningsplan installeras i alla

bostäder. Ansvaret för installationen bör läggas på

fastighetsägaren.

Vad jag ovan anfört med anledning av motion

2001/02:Bo302 (s) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

13. Kretsloppslösningar som krav vid byggande

(punkt 15) (v, c, fp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v), Rigmor

Stenmark (c), Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo255 yrkande 9.

Ställningstagande

Det talas i många sammanhang om ekologisk

hållbarhet. Det är numera ett begrepp som närmast

fått status av ett honnörsord som tillgrips för att

förstärka uttalanden i olika sakfrågor. Risken med

detta är att begreppet kan komma att tappa sin

verkliga innebörd. Det kan alltså konstateras att

ekologisk hållbarhet är ett svårdefinierat begrepp,

vilket blir väldigt tydligt när det gäller den

byggda miljön. Den nu gällande lagstiftningen ger

inte något bra svar på vad som menas med ekologisk

hållbarhet när det gäller bebyggelsen. I lagen om

tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL)

finns en rad egenskapskrav som skall uppfyllas i

samband med byggnation. Där nämns skydd med hänsyn

till miljön, energihushållning och värmeisolering

samt hushållning med vatten och avfall. Ingenting

nämns däremot om ekologisk kretsloppstillämpning i

sin helhet.

Av miljöbalkens 2 kap. 4 och 5 §§ framgår att

mark, vatten och fysisk miljö skall användas så att

en från ekologisk synpunkt långsiktigt god

hushållning tryggas. Återanvändning och återvinning,

liksom annan hushållning med material, råvaror och

energi skall främjas så att ett kretslopp uppnås.

Principen om ekologiskt kretsloppstänkande bör få

genomslag i byggprocessen och slås fast genom de

författningsbestämmelser som gäller byggnadsverk och

byggprodukter. Detta kan ske genom att miljöbalkens

krav följs upp i BVL. Andra paragrafen i BVL bör i

detta syfte kompletteras med ett tionde

egenskapskrav, nämligen ett krav på tillämpning av

ekologiskt hållbara kretsloppslösningar i sin

helhet.

Regeringen bör till riksdagen snarast återkomma

med ett lagförslag med den innebörd som vi förordat.

Vidare bör Boverket få i uppdrag att komplettera de

nu gällande byggreglerna utifrån detta nya

egenskapskrav. Vi föreslår att riksdagen ger

regeringen detta till känna. Vårt förslag lämnas med

anledning av motion 2001/02:Bo255 (v) yrkande 9.

14. Byggande i trä (punkt 18) (v, kd, c, fp,

mp)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo223.

Ställningstagande

Vi har i Sverige omfattande skogstillgångar som

dessutom är av hög kvalitet. Vårt virkesförråd ökar

därtill med 35-40 miljoner kubikmeter årligen.

Tränäringen håller en hög kompetens och intar en

tätposition när det gäller att minimera

miljöpåverkan vid tillverkning och användning. I

branschen finns förutsättningar för att öka

vidareförädlingsgraden. Samtidigt pågår en

utveckling på miljöområdet där alltfler inser att

valet av material för byggande och boende på ett

helt nytt sätt måste bli en naturlig del av

framtidens klimatpolitik. Sett i detta perspektiv

står det enligt vår mening helt klart att

träbaserade skogsprodukter kan spela en viktig roll.

Tyvärr är detta ännu inte fallet i Sverige, särskilt

inte inom byggsektorn.

Byggandet av offentliga lokaler och flervåningshus

är två viktiga områden som uppvisar en låg träandel.

I stället är det stål och betong som dominerar.

Givetvis är detta anmärkningsvärt mot bakgrund av

det faktum att Sverige sedan mer än ett sekel är ett

av världens starkaste exportländer av trävaror.

Denna export avser emellertid i hög grad relativt

lågförädlade produkter från sågverksindustrin -

detta trots att det under flera decennier gjorts

statliga insatser för att öka vidareförädlingen,

inte minst inom forskning och utveckling.

Den främsta förklaringen till dagens situation är

att tränäringen i Sverige inte haft möjligheter att

konkurrera inom framför allt delar av byggsektorn.

Mer avancerade träkonstruktioner har under lång tid

varit uteslutna från viktiga områden inom bygg- och

infrastruktursektorn såsom flervåningshus, större

offentliga byggnader samt väg- och järnvägsbroar.

När det gäller större offentliga byggnader och

flervåningshus inom bostadssektorn kan detta till en

del förklaras med att det fram till den 1 januari

1994 existerade en otidsenlig byggnorm som innebar

att det inte var tillåtet att bygga högre än två

våningar med träkonstruktion.

För att få framför allt byggsektorn - som

fortfarande är helt inriktad på byggande i

traditionell betong- och stålbyggnadsteknik - att på

allvar implementera träbyggnadstekniken i större

skala, krävs politiska beslut. Ett sådant kan vara

att uppmärksamma byggandet av stora träbyggnader i

det nya träprogrammet. Sverige skulle därmed följa i

spåren på en rad europeiska länder som redan i dag

har väl fungerande nationella program för byggande i

trä. Inget av dessa program hade kommit till stånd

utan fattade beslut i respektive parlament. Exempel

på länder med nationella program är inte bara

traditionella träproducenter som Finland och Norge

utan också länder som Holland och Frankrike.

För att bryta dagens utveckling och ge byggandet

en ny inriktning krävs sålunda ett nationellt

program för ökad träanvändning. I ett sådant program

bör ingå såväl stöd och information som lagstiftning

och andra tvingande åtgärder.

Vad vi nu med anslutning till motion 2001/02:Bo223

(v) föreslagit om en ökad träanvändning i byggandet

bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Kvalitetssäkring i byggandet (punkt 8) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Det är alldeles uppenbart att dagens byggande i

alltför stor omfattning inte svarar mot de

kvalitetskrav som måste ställas. Rapporterna om

byggfusk kommer tätt. Det senaste exemplet är från

ett av de mest omtalade bostadshusen från

bostadsmässan Bo01 i Malmö. För att de boende skall

tillförsäkras goda och sunda bostäder av hög

kvalitet måste en rad åtgärder vidtas. Som vi

framhåller i vår motion 2001/02:Bo255 (v) bör därför

- byggkontrollen säkerställas,

-

- bygganmälan göras i ett tidigare skede av

processen,

-

- den kvalitetsansvariges ställning stärkas,

-

- kraven på slutanmälan skärpas och

-

- tillsynsansvaret i byggprocessen klarläggas.

-

Först när dessa och andra åtgärder för att säkra

kvaliteten i byggandet och boendet vidtagits kommer

förutsättningar att skapas för ett ur alla aspekter

bra byggande och boende. Det får mot den bakgrunden

anses vara självklart att det arbete med en översyn

av plan- och bygglagen som nu inletts kommer att

behandla dessa och andra kvalitetsfrågor. Med tanke

på frågornas betydelse och det uppenbara behovet av

snabba åtgärder utgår vi från att utredningen kommer

att behandla dem med förtur.

Med avseende på det arbete som nu påbörjats har vi

nu avstått från att yrka bifall till våra förslag

för att säkra kvaliteten i byggandet och boendet. Vi

kommer dock att noga följa arbetet med frågorna och

om så visar sig nödvändigt återkomma till riksdagen

med de förslag som kan erfordras.

2. Direktverkande elvärme (punkt 16) (v, c, mp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v), Rigmor

Stenmark (c) och He-

lena Hillar Rosenqvist (mp).

Det är vår bestämda uppfattning att direktverkande

elvärme skall tas bort som uppvärmningsalternativ.

Det gäller såväl vid nybyggnation som vid ombyggnad.

Trots detta har vi nu avstått från att ställa oss

bakom motionsförslag med denna innebörd. Skälet till

detta är att regeringen nu trots allt givit Boverket

i uppdrag att genomföra en analys av konsekvenserna

av ett eventuellt förbud mot uppvärmning med

direktverkande elvärme i nya byggnader fr.o.m. år

2005. I uppgiften ingår också att se över

möjligheterna att begränsa användningen i

fritidshus. Förutsättningar har därför skapats för

att införa det av oss förordade förbudet. Om

Boverkets uppdrag, mot förmodan, inte leder till ett

förbud är det dock vår avsikt att omedelbart

återkomma till riksdagen med ett förslag om ett

sådant förbud mot installation av direktverkande

elvärme.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Bo216 av Knut Billing m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om information och

samrådsplikt inför markarbeten.

12. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan

om byggande i vissa miljöer med lokal särprägel i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Bo220 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

bör genomföras för att klarlägga att byggsektorn

klarar sitt frivilliga producentansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i ovanstående

utredning också ta upp frågan om lagstiftat

producentansvar för byggsektorn.

3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om att en helhetsansvarig för en

byggnation utses. Detta bör också göras inom ramen

för ovanstående utredning.

2001/02:Bo222 av Anders Karlsson och Bengt

Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barns rätt till en eltrygg

miljö i offentliga lokaler.

2001/02:Bo223 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att träprogrammet

uppmärksammar byggandet av stora byggnader i trä.

2001/02:Bo238 av Inger Strömbom (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att Elsäkerhetsverket

skall ges i uppdrag att arbeta fram en förordning

som anger att jordfelsbrytare skall installeras i

samtliga byggnader som uppförs.

2001/02:Bo243 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om staten som part i

ansvars- och finansieringsprincipen för ett

tillgängligt samhälle.

2001/02:Bo244 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

plan- och bygglagens bestämmelser om

kvalitetssäkring.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en

samordning av mobilnätsutbyggnaden.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

hänsyn tas till natur- och kulturvärden vid

mobilnätsutbyggnaden.

2001/02:Bo253 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att begränsa antalet master

vid utbyggnaden av tredje generationens

mobiltelefonisystem.

2001/02:Bo255 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om att ge

Boverket i uppdrag att utreda hur behovet av

tillgänglighet skall bemötas för att säkra

tillgängligheten vid nybyggnation och större

ombyggnader.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om att ge

handikapporganisationerna rätt att delta i

byggsamråd med byggherren och byggnadsnämnden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om att vidta

åtgärder för att säkerställa byggkontrollen i

byggprocessen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om bygganmälan

för större byggprojekt i ett tidigare skede av

byggprocessen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om

kvalitetsansvarig i byggprocessen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om slutanmälan i

byggprocessen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om varsamhetskrav

i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om att utreda

tillsynsansvaret i byggprocessen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om att tillföra

ekologiskt hållbara kretsloppslösningar som

egenskapskrav i BVL.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om att ta bort

undantaget för direktverkande elvärme i en och

tvåbostadshus.

2001/02:Bo256 av Sten Lundström m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening det som i motionen anförs om barns säkerhet

i boendemiljön.

2001/02:Bo262 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillgänglighet vid bomässor

och andra arrangemang i de fall statligt bidrag

utgår.

2001/02:Bo284 av Eva Arvidsson och Anne Ludvigsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av konstnärlig

gestaltning av vår gemensamma miljö och att

konstnärlig gestaltning skrivs in i plan- och

bygglagen precis som arkitektur, formgivning och

design skrevs in som tillägg i lagen 1998.

2001/02:Bo289 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bygglov skall

införas för all uppsättning av basstationer för

mobiltelefoni.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

försiktighetsprincipen bör gälla vid uppsättning

av master för mobiltelefoni med

basstationer-sändare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en rekommendation

om säkerhetsavstånd till master för mobiltelefoni

med sändare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mätning och

säkerhetsavstånd till basstationerna i UMTS-

systemet.

2001/02:Bo291 av Willy Söderdahl och Gunilla Wahlén

(v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en skärpning av

reglerna för placering av kraftledningar.

2001/02:Bo302 av Sonja Fransson och Berndt Ekholm

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om införande av lag om

brandvarnare i varje hushåll.

2001/02:Bo305 av Agneta Ringman och Eva Arvidsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot fuskbyggen.

2001/02:Bo308 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

se över det frivilliga producentansvaret och

överväga om en lagstiftning behövs.

2001/02:Bo309 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att göra

ansvaret för kablar under jord tydligt.

2001/02:Bo313 av Catherine Persson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga att

förstärka kravet på tillgänglighet i plan- och

bygglagen samt i lagen om tekniska egenskapskrav

på byggnadsverk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kravet på

tillgänglighet för att erhålla statligt stöd vid

bomässor och andra arrangemang.

2001/02:Bo317 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att försiktighetsprincipen

skall tillämpas i stadsmiljön för att inte öka den

elektromagnetiska strålningen.

2001/02:Bo320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

7. Riksdagen begär att regeringen utreder en

förändring av plan- och bygglagen i syfte att

förtydliga produkt- och kvalitetsansvaret.

20. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i

uppdrag att se över regelverket för att möjliggöra

mellanboendeformer.

2001/02:MJ422 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att utreda möjligheten att styra placering

av mobiltelefonmaster och fasadantenner för att

minska exponering för bebyggelse.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunernas

samrådsplikt med näringsidkare.

2001/02:So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att förstärka plan- och bygglagen för

att inleda reformarbetet med tillgänglighet.

2001/02:So621 av Marianne Andersson och Gunnel

Wallin (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

försiktighetsprincipen skall tillämpas vid alla

installationer och planering samt strålningsfria

zoner i kommunerna.

2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

information och forskning och av att ändra

bygglagstiftningen på ett sådant sätt att bostäder

i fastigheter byggda före 1973 kommer att omfattas

av reglerna om barnsäkerhet.