Bet. 2001/02:FÖU11

Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU11

Materielförsörjning och forskning

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

bedömning när det gäller en samlad strategi för det

militära försvarets materielförsörjning och

forskning. Denna bedömning redovisas i kap. 15 i

proposition 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av

totalförsvaret. Utskottet behandlar vidare

Riksdagens revisorers förslag angående styrningen

m.m. av försvarets materielförsörjning (förs.

2001/02:RR7) samt sex motioner som rör

materielfrågor med sammanlagt åtta yrkanden avgivna

under den allmänna motionstiden 2001/02 och med

anledning av propositionen.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning

att det finns ett behov av en övergripande strategi

för det militära försvarets materielförsörjning,

forskning och teknikutveckling.

Materielförsörjningen behöver bli mer flexibel och

ges större utrymme för handlingsfrihet än hittills.

Den s.k. spårbarheten mellan operativ förmåga och

materielförsörjning behöver utvecklas, liksom

formerna för styrning och uppföljning. Utskottet

konstaterar att Reger-ingskansliet inlett ett arbete

med att utforma en sådan strategi. Arbetet

förutsätts leda fram till den precisering av roller

och ansvar för regering och myndigheter som

Riksdagens revisorer och flera motioner efterlyser,

liksom till andra effektiviseringar av försvarets

materielförsörjning.

Utskottet delar också regeringens syn på den

försvarsindustriella utvecklingen. Att inom utvalda

områden behålla försvarspolitiskt viktig

industrikompetens bidrar till en säker

materielförsörjning.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

förutsättningarna för Försvars-maktens

materielförsörjning har förändrats i flera viktiga

avseenden. Den analytiska kompetensen för

försvarsindustriärenden i Regeringskansliet behöver

därför förstärkas. Det bör dock ankomma på

respektive departementsledning att besluta om de

organisatoriska formerna för en sådan förstärkning.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer

till riksdagen med eventuella förslag om ändrade

finansiella regler för materielförsörjningen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår Riksdagens

revisorers förslag och samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns tre reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Strategi för det militära försvarets

materielförsörjning

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR7 förslagen 1, 2 och 5 samt motionerna

2001/02:Fö6 yrkandena 14 och 15 och

2001/02:Fö243.

Reservation 1 (mp)

2. Försvarsindustriell utveckling och

internationellt materielsamarbete

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö3 yrkande

1, 2001/02:Fö8 yrkande 4, 2001/02:Fö9 yrkande 10

och 2001/02:Fö10 yrkande 21.

Reservation 2 (v, mp)

Reservation 3 (fp)

3. Försvarsindustriell kompetens i

Regeringskansliet

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR7 förslag 3 samt motion 2001/02:Fö6

yrkande 16.

4. Handlingsfrihet vid budgetårsskiften

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR7 förslag 4.

Stockholm den 16 maj 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf

Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s), Berndt Sköldestig

(s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),

Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c) och Runar Patriksson (fp).

Ärendet och dess beredning

Regeringens proposition Fortsatt förnyelse av

totalförsvaret (prop. 2001/02:10) innehåller ett

särskilt avsnitt (kap. 15) om det militära

försvarets materielförsörjning. I beredningen av

denna proposition under hösten 2001 valde utskottet

att bryta ut kapitlet om materielförsörjningen för

att behandla detta vid ett senare tillfälle i ett

särskilt betänkande tillsammans med Riksdagens

revisorers förslag angående styrningen av försvarets

materielförsörjning (skr. 2001/02:RR7) och de

motioner om materielfrågor som avgivits under

allmänna motionstiden 2000/01 respektive 2001/02.

Utskottet har som en del i den nu aktuella

beredningen fått föredragningar dels av företrädare

för Regeringskansliet (Försvarsdepartementet), dels

av generaldirektören Jan Tånneryd. Tånneryd har av

regeringen utsetts (dir. 2001:21) att genomföra en

översyn av bl.a. regeringens styrning av Försvarets

materielverk, Försvarsmaktens uppdragsstyrning av

Försvarets materielverk och Försvarets materielverks

resursutnyttjande och organisation.

2001/02

FöU11

Utskottets överväganden

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Strategi för det militära försvarets

materielförsörjning (punkt 1) (mp)

av Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Fö243 och avslår

Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR7 förslagen

1, 2 och 5 samt motion 2001/02:Fö6 yrkandena 14 och

15.

Ställningstagande

En viktig del i anpassningen av svenskt försvar till

de nya omständigheterna är att successivt ställa om

försvarets verksamhet till civil verksamhet.

Internationell försvarsforskning har stora spin

off-effekter som vid en omställning av svensk

försvarsforskning kan komma den civila forskningen

till godo. Det är därför intressant att behålla och

utveckla Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI)

forskningsverksamhet samtidigt som verksamheten

inriktas så att den gagnar det civila samhället. Jag

anser att det behövs en särskild utredning för att

besvara frågan hur en omställning och ominriktning

av försvarsforskningen mot civil verksamhet skall

kunna genomföras. Riksdagen bör därför bifalla

motion Fö243 (mp), som bl.a. föreslår en sådan

utredning.

Jag ansluter mig i övrigt till vad utskottet anför

i betänkandet om strategi för det militära

försvarets materielförsörjning och förordar således

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

1, 2 och 5 samt motion Fö6 (kd) yrkandena 14 och 15.

2. Försvarsindustriell utveckling och

internationellt materielsamarbete (punkt 2)

(v, mp)

av Stig Sandström och Berit Jóhannesson (båda v)

samt Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Fö8 yrkande 4 samt

avslår motionerna 2001/02:Fö3 yrkande 1, 2001/02:Fö9

yrkande 10 och 2001/02:Fö10 yrkande 21.

Ställningstagande

Det kan inte vara riktigt att försvarsmakten ägnar

tid åt att stödja krigsmate-rielindustrins

exportansträngningar. Skattebetalarna subventionerar

redan denna sektor i en utsträckning som saknar

motstycke inom svenskt näringsliv. Att staten inte

får stödja inhemsk tillverkning av alternativa

bilbränslen med hänvisning till EU:s

konkurrensregler, men att det däremot går bra med

statligt stöd till en alltmer utlandsägd

krigsindustri, är en politik som varken är

konsekvent eller inger förtroende.

Försvarsmaktens medverkan i

krigsmaterielexportansträngningar står också i ett

direkt motsatsförhållande till vad regeringen

skriver om att upprätthålla respekten för de

mänskliga rättigheterna. Hur gör man det när man

beväpnar diktaturer som systematiskt kränker de

mänskliga rättigheterna?

Det vore långt bättre om regeringen lät en

överdimensionerad vapenindustri ta konsekvenserna av

en krympande marknad och tillät en nödvändig

avveckling. Mot bakgrund av förre överbefälhavarens

bedömning om behovet av 60-80 JAS-flygplan är det

inte rimligt att fullfölja köpen av 200 stycken. Mot

bakgrund av den gynnsamma säkerhetspolitiska

utvecklingen kan det heller inte vara rimligt att

köpa ett stort antal JAS-flygplan utöver behovet för

att ha som en tillväxtberedskap. Det måste bli

billigare för skattebetalarna att avbeställa den

materiel som inte längre behövs.

Vi anser därför att riksdagen skall bifalla motion

Fö8 (mp) yrkande 4 och avslå motionerna Fö3 (m)

yrkande 1, Fö9 (m) yrkande 10 och Fö10 (fp) yrkande

21.

3. Försvarsindustriell utveckling och

internationellt materielsamarbete (punkt 2)

(fp)

av Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Fö10 yrkande 21

samt avslår motionerna 2001/02:Fö3 yrkande 1,

2001/02:Fö8 yrkande 4 och 2001/02:Fö9 yrkande 10.

Ställningstagande

De viktiga frågorna kring det svenska försvarets

materielförsörjning och utvecklingen mot allt större

internationell samverkan kring

materielförsörjningsfrågor har behandlats vid

upprepade tillfällen av riksdagen de senaste åren.

Senast i samband med att riksdagen godkände

förslaget till ramavtal mellan Sverige och fem

europeiska EU-/Natomedlemsstater om åtgärder för att

underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin. Folkpartiet

liberalerna har bejakat detta samarbete men varnat

för varje försök att se ett samarbete mellan olika

europeiska stater på detta område som ett alternativ

till handel och samarbete med amerikansk

försvarsindustri. Vi har likaså framfört att detta

samarbete skall följa den restriktiva svenska

politiken vad gäller export av krigsmateriel, att

Sverige inom ramen för samarbetet skall verka för

att motsvarande politik får genomslag också i övriga

EU-stater, att det internationella samarbetet skall

präglas av en allt större öppenhet och att det

svenska kontrollsystemet kommer in på ett så tidigt

stadium att en realprövning kan ske.

Jag anser därför att riksdagen skall bifalla

motion Fö10 (fp) yrkande 21 och avslå motionerna Fö3

(m) yrkande 1, Fö8 (mp) yrkande 4 och Fö9 (m)

yrkande 10.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Riksdagens revisorers förslag

I Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR7 angående

styrningen av försvarets materielförsörjning

föreslås följande:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen och försvarsmyndigheterna bör klara ut

vilka roller och vilket ansvar regeringen,

försvarsmyndigheterna och industrin skall ha i den

nya materielförsörjningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen med jämna mellanrum bör ta initiativ

till en fördjupad uppföljning av hur

statsmakterna, försvarsmyndigheterna och industrin

lämpligast samverkar för att trygga ett effektivt

system för materielförsörjning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen bör tillföra Försvarsdepartementet

nödvändig analytisk kompetens. I första hand bör

departementet tillföras en mindre arbetsgrupp som

huvudsakligen ägnar sig åt materielförsörjningens

långsiktiga inriktning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen bör överväga att öka Försvarsmaktens

ekonomiska utrymme över budgetårsgränser. En

förutsättning är dock att regeringen har

tillräcklig förmåga att styra och kontrollera att

Försvarsmakten håller sig inom de ekonomiska ramar

riksdagen beslutar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen bör utse en särskild utredare med

uppdrag att utvärdera LEMO-reformen och styrningen

av försvaret.

Motioner

2001/02:Fö3 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grunder för en

långsiktig strategi för det militära försvarets

materielförsörjning.

2001/02:Fö6 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att industrin bör

beredas möjlighet att tidigt vara med i

framtagandet av en strategi för

materielförsörjningen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en redovisning av

hur resurserna skall fördelas mellan långsiktiga

åtaganden och de som krävs för att säkerställa

handlingsfrihet och anpassningsförmåga.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förstärkning av

den försvarsindustriella kompetensen i

Regeringskansliet.

2001/02:Fö8 av Lars Ångström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen inte tillåter försvarsmakten

att stödja en alltmer utlandsägd krigsindustris

exportansträngningar utan i stället avbeställer

det krigsmateriel man inte anser sig behöva.

2001/02:Fö9 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Försvarsmaktens

materielförsörjning.

2001/02:Fö10 av Runar Patriksson och Eva Flyborg

(fp):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

materielförsörjning och internationellt samarbete.

2001/02:Fö243 av Gunnar Goude m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om utveckling av

försvarets forskning i civil verksamhet.

Propositionen

Bakgrund

Regeringen redovisar i propositionen sin syn på hur

det militära försvarets forskning och

materielförsörjning bör utvecklas under

försvarsbeslutsperioden. Till grund för regeringens

ställningstagande ligger främst de förslag som

redovisas i Materielförsörjningsutredningen (SOU

2001:21) och utredningen Översyn av forskning och

utveckling inom totalförsvaret (SOU 2001:22) samt

Försvarsberedningens rapport Ny struktur för ökad

säkerhet - nätverksförsvar och krishantering

(Ds 2001:44). Andra rapporter som har beaktats är

exempelvis Riksrevisionsverkets rapport (RRV

2000:23) Från hot till skrot, Statskontorets rapport

Med världen i sikte (2000:46) och Ingenjörsveten-

skapsakademiens (IVA) rapport Försvar och industri i

internationell konkurrens - Ett nytt perspektiv på

forskning och utveckling.

Regeringens bedömning är att det finns behov av en

övergripande och samlad strategi för det militära

försvarets forskning och materielförsörjning.

Regeringen avser att bedriva arbetet med denna

strategi så att den kan tillämpas successivt, bl.a.

i samband med budgetprocessen. Regeringen avser även

att återkomma till riksdagen när en samlad strategi

föreligger.

Regeringen anför att den i det fortsatta arbetet

med att utveckla Försvars-maktens

materielförsörjning samt forskning och

teknikutveckling kommer att beakta såväl nyss nämnda

utredningars förslag som remissinstansernas

synpunkter.

Regeringens bedömning

Regeringen bedömer att det bör tas fram en samlad

strategi för det militära försvarets

materielförsörjning och forskning. Strategin bör

utformas utifrån behovet av att:

1. skapa ett tydligt samband mellan den önskade

utvecklingen av det militära försvarets operativa

förmåga och kompetens och behovet av

materielutveckling och forskning,

2.

· utveckla bättre förutsättningar för att tidigt

kunna identifiera och värdera alternativa

handlingsvägar,

·

· skapa tillgång till nödvändig kompetens för

Försvarsmaktens materielförsörjning samt

·

· skapa goda förutsättningar för internationellt

samarbete och för en inom utvalda områden

konkurrenskraftig inhemsk industri för

försvarsmateriel.

·

Utgångspunkten för det militära försvarets

materielförsörjning och forskning måste vara

försvarets behov av operativ förmåga, beredskap och

anpassningsförmåga.

I syfte att förbättra Försvarsmaktens

anpassningsförmåga bör en ökad handlingsfrihet i

samtliga faser av materielförsörjningen

eftersträvas. Handlingsfrihet ställer också krav på

en väl fungerande styrning och uppföljning från

statsmakternas sida, vilket i sin tur resulterar i

krav på ökad tydlighet i relationerna mellan

uppgifter, förmåga i olika avseenden och materiell

utveckling.

Större vikt bör läggas vid materielförsörjningens

tidiga faser för att öka möjligheterna att

identifiera och värdera alternativa handlingsvägar

innan beslut fattas.

Materielsystemens ökade komplexitet, liksom

tilltagande internationellt samarbete, gör vägval i

tidiga faser allt viktigare. Materielförsörjningen

bestäms i stor utsträckning redan i dessa tidiga

faser. Regeringen avser att under de närmaste åren

omfördela medel från materielförsörjningens senare

faser till dess tidigare faser.

För att förbättra styrning och uppföljning av de

s.k. strategiska kompetenserna bör detta begrepp

preciseras och avgränsas.

För att försörja det militära försvaret med

materiel bör Sverige sträva efter långsiktigt

internationellt samarbete. För att bl.a. öka

möjligheterna att anpassa materielen och befrämja

inhemsk kompetensuppbyggnad bör samarbetet

koncentreras till länder och områden där det kan

omfatta flera av materielförsörjningens faser.

Fortsatt gynnsamma förutsättningar bör

eftersträvas för inhemsk industris deltagande i

internationella samarbetsprojekt. Fortsatt vikt bör

av säkerhetsskäl och försvarspolitiska skäl läggas

vid att utveckla möjligheterna för inhemsk

försvarsindustri att exportera försvarsmateriel.

I skälen för sin bedömning framhåller regeringen

bl.a. följande.

En övergripande strategi

Regeringen hänvisar till riksdagens beslut (prop.

1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.

1999/2000:168) om att Försvarsmaktens anskaffning av

materiel och inriktningen av forskning och

teknikutveckling skall vara så flexibel att den kan

utgöra en integrerad del av Försvarsmaktens förmåga

att anpassas mot framtida nya hot och risker.

Forskning och teknikutveckling samt utveckling och

anskaffning av ny försvarsmateriel skall inriktas så

att den tillgodoser Försvarsmaktens förnyelse.

Nationell och internationell interoperabilitet skall

prioriteras.

Genom riksdagens beslut, anför regeringen, finns i

dag en övergripande inriktning som är gemensam för

det militära försvarets materielförsörjning samt

forskning och teknikutveckling. Regeringen bedömer i

likhet med Försvarsberedningen att denna inriktning

behöver vidareutvecklas till en strategi.

Den framtida materielförsörjningen bör sålunda

inriktas mot

· en ökad anpassningsförmåga,

·

· en tydligare spårbarhet mellan uppgifter, förmåga

och utveckling,

·

· en ökad förmåga att identifiera och värdera

alternativa vägval samt

·

· mot att skapa goda förutsättningar för

internationellt samarbete och en inom utvalda

områden konkurrenskraftig inhemsk

försvarsindustri.

·

Spårbarhet mellan uppgifter, förmåga och

materiell utveckling

Det är enligt regeringens bedömning nödvändigt att

tydliggöra de krav på materiell utveckling som

följer av Försvarsmaktens uppgifter och kraven på

operativ förmåga. Det militära försvarets

materielförsörjning och forskning måste successivt

kunna anpassas till förändringar i krav på

Försvarsmaktens operativa förmåga, tekniska

möjligheter samt förändrade ekonomiska

förutsättningar. Detta innebär att forskning och

teknikutveckling, utveckling av befintlig materiel

och anskaffning av ny materiel måste ta sin

utgångspunkt i kraven på operativ förmåga,

kompetensbehov och behov av anpassning. Det innebär

vidare att materiel som inte motsvarar ett

långsiktigt behov, eller inte behövs för

anpassningsförmågan, skall avvecklas.

Enligt regeringen ger en ökad spårbarhet, liksom

ökad insyn i de tidiga faserna av

materielförsörjningen, förbättrade möjligheter till

att styra och följa upp materielförsörjningen.

Regeringen anmäler att den avser att pröva en styr-

och uppföljningsform som innebär en uppdelning i

funktioner på operativ nivå. Exempel på sådana

funktioner kan vara förmåga till

precisionsbekämpning eller luftförsvar. Genom en

styrning i funktioner får regeringen bättre

möjligheter att i ett tidigt skede ta ställning till

avgörande vägvalsfrågor som till exempel val av

operativ funktion eller anskaffningsstrategi.

Regeringen avser också att se över andra styr- och

uppföljningsformer för materielförsörjningen.

Vägval i materielförsörjningens tidiga faser

Alltmer komplexa materielsystem och tilltagande

internationellt samarbete gör i ökad utsträckning

vägval i tidiga faser nödvändiga. Regeringen avser

därför att under de närmaste åren i samband med

budgetprocessen successivt överföra medel från

materielförsörjningens senare faser till dess tidiga

faser, vilket bl.a. innebär en ökad satsning på

forskning.

Genom tidiga vägval prioriteras vilka funktioner

som behöver utvecklas. Då görs ansatser beträffande

ambitionsnivåer, tider och kostnader. Då klarläggs

också möjligheter till internationell samverkan.

Ställningstaganden om vilka funktioner eller delar

därav som skall utvecklas blir i praktiken styrande

för vilka alternativ som kommer att stå till buds

när det senare i processen blir aktuellt att göra en

beställning. Därmed bestäms tidigt, i relativt hög

grad, vilken handlingsfrihet, flexibilitet och

anpassningsförmåga som kommer att finnas. De tidiga

vägvalen kan därför inte enbart göras ur ett

försvarsmakts-perspektiv, även om kraven på operativ

förmåga och kompetens måste vara styrande. Även

säkerhets- och försvarspolitiska intressen i övrigt

måste beaktas.

Regeringen anser att dess roll i dessa tidiga

faser bör stärkas för att förbättra regeringens

förutsättningar att från flera olika perspektiv

kunna identifiera och värdera möjliga alternativa

handlingsvägar, bl.a. avseende framtida

handlingsfrihet, industriell förmåga och

internationella beroenden.

Behov av handlingsfrihet

Regeringen anser att det är angeläget att söka

begränsa långsiktiga åtaganden och att minska

riskerna för fördyringar och förseningar som

begränsar utrymmet för nya projekt. Det går dock

inte att driva kraven på handlingsfrihet för långt

utan att riskera bristande tillgång till materiel

eller alltför höga kostnader. Fortfarande måste

därför stora delar av materielförsörjningen ske i

ett långsiktigt perspektiv, inte minst då

internationella samarbetsprojekt ingås.

En ökad satsning på forskning och utveckling

kommer att bidra till en ökad handlingsfrihet.

Tillgång till nationell och internationell kompetens

för forskning och utveckling samt myndighets- och

industrikompetens är vidare väsentlig för

handlingsfriheten för anpassning. Även valet av

anskaffningsform är av stor betydelse för

handlingsfriheten. En ökad tillämpning av stegvis

upphandling kan sålunda innebära en större

handlingsfrihet, även när anskaffningen är påbörjad.

Enligt regeringen är det väsentligt att det även

på medellång sikt finns ekonomiskt utrymme för

omprioriteringar med hänsyn till alternativa behov.

Det ekonomiska utrymmet som inte är knutet till

specifika objekt bör därför i planeringen successivt

öka från en på medellång sikt relativt liten andel

till en allt större andel längre fram i tiden

Strategisk kompetens för materielförsörjningen

Regeringen hänvisar till att de s.k. strategiska

kompetenserna behandlades i proposition 1999/2000:30

Det nya försvaret. Regeringen bedömde då att Sverige

behövde ha kompetens inom delar av ett antal

utpekade teknikområden, nämligen

ledningssystemteknik, informationskrigsteknik,

telekrigsteknik (inkl. sensorer och målsökare),

signaturanpassningsteknik, undervattensteknik,

vapenteknik och ballistiskt skydd, skydd mot NBC-

stridsmedel, människa-system-interaktion samt

systemteknik för obemannade farkoster. Denna

bedömning kvarstår, men regeringen understryker nu

att de utpekade teknik-områdena kan komma att

förändras över tiden.

Regeringen anser sålunda att innebörden av

begreppet strategiska kompetenser i enlighet med

proposition 1999/2000:30 har blivit för vid och

otydlig, vilket riskerar att försvåra styrningen och

uppföljningen. Kriterier för att avgöra vad som

avses med strategisk kompetens bör därför, enligt

regeringen, vara att kompetensen rör dels specifikt

svenska förhållanden, dels sådana områden som

Sverige av sekretesskäl måste ha tillgång till, dels

försvarets förmåga till anpassning.

Regeringen erinrar om att den i

budgetpropositionen för 2001 har aviserat att den

avser att återkomma till riksdagen om en strategi

för att säkerställa strategisk kompetens.

Försvarsindustriell utveckling

Att inom utvalda områden behålla försvarspolitiskt

viktig kompetens vid industrin bidrar, säger

regeringen, till en säker materielförsörjning för

det svenska försvaret. Denna kompetens är också en

viktig del av förmågan till anpassning. För att

kunna behålla kompetensen krävs att regeringen och

myndigheterna stöder industrins deltagande i

internationella samarbetsprojekt och

exportansträngningar. Ett sätt att göra detta är att

Sverige deltar i internationella utvecklingsprojekt.

Sverige bör tidigt markera sitt intresse för att

gå med i internationella samarbetsprojekt för att ge

industri som verkar i Sverige en möjlighet att

delta. Det är också viktigt att Sverige deltar i

olika forsknings- och teknikutvecklingsprojekt för

att inhemsk försvarsindustri skall kunna vara

konkurrenskraftig internationellt.

Regeringen pekar på den inledda

tyngdpunktsförskjutningen för försvarsindustrin,

vilken innebär att produktion i långa serier mer går

över till en utvecklings- och

demonstratorverksamhet. Som följd härav leder

utvecklingen inte alltid till serieproduktion,

alternativt att produktionen kommer att ske i

relativt korta serier. Sammantaget innebär detta en

stor förändring för försvarsindustrin.

Regeringen framhåller vidare att om delar av det

svenska militära underhållet genomförs av olika

företag bidrar detta till att behålla en

försvarsindustriell bas. Mot bakgrund av den

pågående omstruktureringen och rationaliseringen av

det militära försvaret bör en sådan ordning kunna

utvecklas ytterligare.

Internationellt materielsamarbete

Regeringen hänvisar till Materielutredningens

slutbetänkande och att utredaren där konstaterar att

den säkerhetspolitiska, försvarspolitiska, tekniska

och ekonomiska utvecklingen gör det alltmer

nödvändigt att samarbeta internationellt om

utveckling och produktion av försvarsmateriel. Detta

sägs överensstämma med vad regeringen anförde i

proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat

försvar. Den inriktning som regeringen då angav

ligger alltjämt fast.

Grundläggande för ett väl utvecklat

internationellt materielsamarbete är att samtliga

deltagare kan dra fördel av samarbetet. Andra

viktiga faktorer är att samarbetsparterna i huvudsak

kan enas om operativa och taktiska funktionskrav och

tidsförhållanden liksom om fördelningen av ansvar

och kostnader. Vidare bör ländernas regelverk vara

tillräckligt harmoniserade. Regeringen har hittills

drivit dessa frågor bl.a. i det s.k.

sexnationssamarbetet och i det nordiska samarbetet.

Sveriges internationella försvarsmaterielsamarbete

bör enligt regeringen koncentreras till länder och

områden där det kan komma till uttryck i flera av

materielförsörjningens olika faser; från forskning,

tidiga studier och värderingar till anskaffning och

drift. Det är också viktigt att samarbetet kan

omfatta både myndigheter och företag.

Gemensam anskaffning och utvecklingsprojekt i

samverkan med andra länder kommer att få en ökad

betydelse för att Sverige även fortsättningsvis

skall kunna anskaffa avancerad materiel till rimlig

kostnad. Regeringen anser att strävan bör vara att

aktivt förbättra samarbetsmöjligheterna och

effektiviteten i samarbetsprojekt genom att delta i

bl.a. multilaterala forum som sexnationskretsen,

Västeuropeiska försvarsmaterielgruppen (WEAG),

Organisationen för gemensamt

försvarsmaterielsamarbete i Europa (OCCAR) och den

nordiska samarbetskretsen.

Exportstödjande verksamhet

Regeringen anser att försvarsmaterielexport som ett

medel för att säkerställa försörjning av materiel

och kompetens till det svenska militära försvaret

har ökat i betydelse de senaste åren.

Försvarsutskottet har uppmanat regeringen att i en

situation med en vikande internationell marknad för

försvarsmateriel och skärpt konkurrens vidta

ytterligare åtgärder i syfte att skapa bättre

förutsättningar för angelägna exportframgångar för

viktiga försvarsmaterielprojekt, däribland JAS 39

Gripen (bet. 1998/99:FöU1, rskr. 1998/99:222).

Motiven för staten att engagera sig i

exportstödjande verksamhet är flera, säger

regeringen. Export av försvarsmateriel bidrar till

att långsiktigt säkerställa en teknologisk och

industriell bas för nyutveckling. Den bidrar också

till att vidmakthålla och vidareutveckla befintliga

materielsystem. Exporten är vidare en viktig

förutsättning för att stärka den inhemska industrins

konkurrenskraft. Det finns också ett värde i att

kundbasen för materiel som används i Försvarsmakten

breddas. Därigenom uppstår möjligheter att dela

kostnader, samordna utbildning och underhåll och att

utbyta erfarenheter om materielens användning.

Regeringen anser att export av väsentliga och

större svenska materielsy-stem fortfarande har stor

försvarspolitisk betydelse för Sverige. Exporten

bidrar till att upprätthålla och utveckla inhemsk

kompetens och kapacitet, vilket medför att

försvarsindustrin i Sverige uppfattas som en

intressant samarbetspartner internationellt. En

grundläggande utgångspunkt för statens exportstöd är

givetvis att aktuella materielobjekt skall vara

godkända från exportkontrollsynpunkt.

Riksdagens revisorers förslag

Inledning

Revisorerna har på eget initiativ granskat hur

regeringen och Försvarsmakten styr

materielförsörjningen inom ramen för

avgiftsfinansiering. Försvarsmakten beställer

försvarsmateriel från Försvarets materielverk (FMV).

FMV är helt avgiftsfinansierat. FMV skall bidra till

att Försvarsmaktens behov av materiel tillgodoses på

det mest kostnadseffektiva sättet.

I samband med att Försvarsmakten bildades i juli

1994 övergick de flesta stödmyndigheter som ingår i

utgiftsområde 6 Totalförsvar från att ha varit

anslagsfinansierade till att i huvudsak eller delvis

vara avgiftsfinansierade. Genom att införa

avgiftsfinansiering skulle både statsmakterna och

Försvars-makten få goda möjligheter att påverka

verksamheten i stödmyndigheterna. Med en

avgiftsfinansiering skulle Försvarsmakten och FMV få

tydliga roller som beställare och utförare.

Försvarsmakten skulle få stort inflytande över

materielförsörjningen.

Revisorernas rapport

Revisorerna redovisar resultatet av sin granskning i

rapporten Styrningen

av försvarets materielförsörjning - Inom ramen för

avgiftsfinansiering (2000/01:11).

LEMO-reformen

Revisorerna hänvisar inledningsvis till den s.k.

LEMO-reformen (Utredningen om lednings- och

myndighetsorganisationen för försvaret) i mitten av

1990-talet. Syftet med denna reform var att

Försvarsmakten genom avgiftsfinansiering skulle få

stort inflytande över materielfrågorna. Genom

beställningar till FMV skulle Försvarsmakten styra

materielförsörjningen (SOU 1991:112).

LEMO-reformen innebar emellertid inte, menar

revisorerna, att Försvars-makten automatiskt fick

större inflytande över materielfrågorna.

Avgiftsfinansiering förutsätter att myndigheterna

har tydliga roller som beställare och utförare.

Finansiering med avgifter förutsätter också att den

beställande myndigheten har kompetens och förmåga

att styra den utförande myndighetens verksamhet. Av

revisorernas granskning framgår att Försvarsmakten

fram till för några år sedan var en svag beställare

av försvarsmateriel. FMV och industrin hade därmed

behållit den huvudsakliga kontrollen över

materielförsörjningen.

Revisorerna anför vidare att deras granskning

visar att Försvarsmakten under de senaste åren har

utvecklat sin beställarkompetens. Nya arbetsformer

och högre krav på FMV har medfört att dialogen

mellan myndigheterna har blivit mer stringent. De

nya arbetsformerna har inneburit att myndigheterna

har fått tydligare roller som beställare och

utförare. Genom att Högkvarteret har börjat finna

former för hur man skall arbeta med materielfrågorna

har Försvarsmakten stärkt sitt inflytande över

materielförsörjningen.

Av revisorernas rapport framgår emellertid att

Försvarsmakten och FMV till vissa delar har haft

svårt att tillämpa beställar- och utförarmodellen.

Myndigheternas nära samarbete och starka beroende av

varandra har medfört att beställar- och

utförarmodellen inte har fungerat fullt ut.

Oklart vem som skall göra vad i den nya

materielförsörjningen

Revisorerna hänvisar till att statsmakterna,

Materielförsörjningsutredningen (Fö 2000:03),

försvarsmyndigheterna m.fl. anser att

materielförsörjningen måste bli mer flexibel för att

kunna möta Försvarsmaktens alltmer skiftande behov.

Revisorerna delar uppfattningen att dialogen

mellan Försvarsmakten, FMV och industrin har blivit

för stel och omständlig. De har därför inget att

erinra mot Materielförsörjningsutredningens slutsats

att materielförsörjningen måste bli mer flexibel.

Som nämnts förutsätter avgiftsfinansiering att

myndigheterna har tydliga roller som beställare och

utförare. Enligt revisorerna synes

Materielförsörjningsutredningen och

försvarsmyndigheterna vara överens om

materielförsörjningens huvudsakliga inriktning. Den

nya materielförsörjningen kommer att bli både

komplicerad och svåröverskådlig, inte minst till

följd av internationella samarbeten. Revisorerna

anser det emellertid ännu vara oklart vilka roller

och vilket ansvar statsmakterna,

försvarsmyndigheterna och industrin skall ha för att

förverkliga den nya inriktningen.

Ständiga förändringar

I rapporten konstaterar revisorerna att

materielförsörjningens förändringar under de senaste

tio åren medfört att gränssnitten och formerna för

samverkan mellan statsmakterna, Försvarsmakten, FMV

och industrin också har ändrats. Fortsatta

förändringar är att vänta, inte minst till följd av

den pågående internationaliseringen.

Enligt revisorerna kan det därför vara lämpligt

att med jämna mellanrum genomlysa hur statsmakterna,

Försvarsmakten, FMV och industrin samverkar för att

trygga en effektiv materielförsörjning.

I rapporten föreslår revisorerna att regeringen

mellan vartannat och vart fjärde år skall göra en

fördjupad uppföljning av hur statsmakterna,

försvarsmyndigheterna och industrin samverkar för

att trygga ett effektivt sy-stem för

materielförsörjning.

Försvarsdepartementet saknar tillräcklig

kompetens

Regeringen skall kunna spela en aktiv roll i

materielförsörjningen och ha förmåga att fatta

beslut om viktiga vägval och olika

handlingsalternativ.

Revisorerna anser att

Materielförsörjningsutredningen, utredningen Översyn

av forskning och utveckling inom totalförsvaret,

Statskontoret och Totalförsvarets

forskningsinstitut, liksom revisorernas egen

granskning, visar att Försvarsdepartementet saknar

tillräcklig förmåga att strategiskt styra den nya

materielförsörjningen. Enligt revisorernas mening är

det angeläget att reger-ingen tillför

Försvarsdepartementet nödvändig analytisk kompetens.

Regeringens budgetrestriktioner är för snäva

Revisorerna anser att deras granskning visar att

regeringens snäva budgetrestriktioner medför problem

för försvarsmyndigheterna att hantera den osäkerhet

som är förknippad med materielförsörjningen. Brist

på ekonomisk flexibilitet över enskilda

budgetårsgränser har resulterat i fördyrande

omförhandlingar med försvarsindustrin.

Budgetrestriktionerna sägs också leda till att

myndigheterna lägger ned betydande resurser på att

parera de förändringar som inträffar i

materielförsörjningen.

Enligt revisorerna kan därför Försvarsmakten

behöva ökat ekonomiskt utrymme över enskilda

budgetårsgränser. En förutsättning är dock att

regeringen har god förmåga att styra och kontrollera

att Försvarsmakten håller sig inom de ekonomiska

ramar som riksdagen beslutar.

Försvarsmaktens personalomsättning är för hög

Revisorernas granskning visar att hög

personalomsättning i Högkvarteret medför

effektivitetsproblem. Den höga personalomsättningen

innebär att Högkvarteret är mycket beroende av de få

personer som leder materielförsörjningen. Av

granskningen framgår också att det finns en rad

faktorer som leder till Högkvarterets höga

personalomsättning. Enligt revisorernas uppfattning

är dock Försvarsmaktens karriärsystem den viktigaste

orsaken till att Högkvarterets officerare ständigt

byts ut.

Enligt vad revisorerna erfarit skulle ett flertal

arbetsuppgifter i Högkvarteret lika väl kunna

utföras av civila.

Öka försvarsmyndigheternas valfrihet

Trots att avgiftsfinansiering medfört att

Försvarsmakten fått större inflytande över

materielfrågorna finns det enligt revisorerna en rad

faktorer kring materielförsörjningen som motverkar

de positiva effekterna av avgiftsfinansieringen. Det

är därför svårt att få beställar- och

utförarmodellen att fungera mellan Försvarsmakten

och FMV.

Av revisorernas granskning framgår att

Försvarsmaktens och FMV:s valfrihet är starkt

begränsad. Ett sätt att minska

försvarsmyndigheternas beroende av varandra sägs

vara att låta Försvarsmakten lämna beställningar

till andra länders anskaffningsmyndigheter. FMV

skulle också kunna ta beställningar från

försvarsmyndigheter i andra länder.

I rapporten föreslår därför revisorerna att

regeringen bör undersöka Försvarsmaktens möjligheter

att vända sig till andra länders

anskaffningsmyndigheter med sina beställningar.

Revisorernas förslag sägs inte syfta till att

skapa en kommersiell relation mellan Försvarsmakten

och FMV. Det skall i stället bidra till att infria

LEMO-reformens intentioner som innebär att

Försvarsmakten skall ha ett stort inflytande över

materielförsörjningen. För att avgiftsfinansiering

skall kunna fungera är det viktigt att beställaren

både har kunskap och möjlighet att sätta press på

utföraren. Revisorerna anser att Försvarsmakten

skulle få ökad möjlighet att sätta press på FMV om

Försvarsmakten fick möjlighet att vända sig till

anskaffningsmyndigheter i andra länder.

Revisorernas förslag

Med stöd av sina överväganden föreslår Riksdagens

revisorer att riksdagen fattar följande beslut.

1. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen och försvarsmyndigheterna bör klara ut

vilka roller och vilket ansvar regeringen,

försvarsmyndigheterna och industrin skall ha i

den nya materielförsörjningen.

2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen med jämna mellanrum bör ta initiativ

till en fördjupad uppföljning av hur

statsmakterna, försvarsmyndigheterna och

industrin lämpligast samverkar för att trygga ett

effektivt system för materielförsörjning.

4.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen bör tillföra Försvarsdepartementet

nödvändig analytisk kompetens. I första hand bör

departementet tillföras en mindre arbetsgrupp som

huvudsakligen ägnar sig åt materielförsörjningens

långsiktiga inriktning.

6.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen bör överväga att öka Försvarsmaktens

ekonomiska utrymme över budgetårsgränser. En

förutsättning är dock att regeringen har

tillräcklig förmåga att styra och kontrollera att

Försvarsmakten håller sig inom de ekonomiska

ramar riksdagen beslutar.

8.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen att

regeringen bör utse en särskild utredare med

uppdrag att utvärdera LEMO-reformen och

styrningen av försvaret.

10.

Motionerna

Moderata samlingspartiet kritiserar det nuvarande

beställar-utförar-systemet när det gäller försvarets

materielförsörjning. I kommittémotion Fö3 (m) av

Henrik Landerholm m.fl. anses detta system vara

alltför förvaltningsinriktat och ha inneburit att

regeringen frånhänt sig viktiga styrmedel i

försvarspolitiken.

Motionärerna hänvisar till att Moderata

samlingspartiet i de senaste försvarsbesluten

efterlyst en samlad strategi för försvarets framtida

utveckling och därmed även för

materielförsörjningen. De välkomnar därför

regeringens bedömning att en sådan strategi måste

tas fram.

Motionärerna anser vidare att det i ljuset av de

stora förändringar som sker i det svenska försvaret

i flera hänseenden finns anledning att överväga om

de förhållanden som hittills rått för svensk

försvarsindustri är optimala med de nya

förutsättningarna. Det bör t.ex. övervägas om inte

försvarsindustrin skulle kunna erbjudas att mer

aktivt få konkurrera om den del av

materielunderhållet som i dag sköts inom

Försvarsmakten. På så sätt kan viktig kompetens

behållas inom försvarsindustrin samtidigt som

volymerna upprätthålls.

Motionärerna säger sig också vara positiva till

det pågående mellanstatliga samarbetet inom

försvarsmaterielområdet. Detta bör fördjupas och

utvidgas. De anser också att det är angeläget att

fortsätta att stödja svensk försvarsindustris

exportansträngningar varvid det är angeläget att få

enkla och gemensamma EU-regler för export av

försvarsmateriel.

Motionärerna menar vidare att vår industrins

konkurrenskraft skulle förbättras om vi i ökad

utsträckning krävde att våra stridskrafter generellt

skall ha en ökad interoperabilitet.

I motionen föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

grunder för en långsiktig strategi för det militära

försvarets materielförsörjning (yrkande 1).

I partimotion Fö9 (m) anför motionärerna att svensk

försvarsindustri i framtiden inte ensam kan

upprätthålla samma breda kompetens på samma mängd

områden som tidigare. Varken inhemsk eller utländsk

efterfrågan sägs vara tillräcklig för detta. Vidare

accentuerar den tekniska utvecklingen behovet av ett

allt närmare samarbete med utländska partner. Det

pågående mellanstatliga samarbetet inom

försvarsmaterielområdet bör enligt motionärerna

därför fördjupas och utvidgas. Det är också

angeläget att fortsätta att stödja svensk

försvarsindustris exportansträngningar. En av de

viktigaste förutsättningarna för detta sägs vara att

det vi vill exportera också värderas så högt att vi

själva anskaffar det till våra egna förband.

Motionärerna anser att Sverige bör driva på så att

de initiativ till samarbete, bl.a. inom EU, som

pågår också leder till gemensamma regler för export

av krigsmateriel och strategiska produkter.

Demonstratorer och simulatorer sägs vara till

hjälp vid utveckling av gamla och nya vapensystem,

men de kan inte ersätta en verklig anskaffning.

Motionärerna anser att en grundläggande faktor för

att kunna ge försvaret en ny inriktning är att det

skall få en ökad förmåga till samverkan

(interoperabilitet) såväl nationellt som

internationellt. Detta bör vara ett generellt krav

på Försvarsmaktens materielanskaffning.

Motionärerna föreslår att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Försvarsmaktens materielförsörjning (yrkande 10).

I kommittémotion Fö6 (kd) Åke Carnerö m.fl. ansluter

sig Kristdemokraterna till bedömningen att en samlad

strategi för materielförsörjning och forskning bör

utarbetas. Denna bör omfatta alltifrån teknisk

forskning och utveckling till anskaffning,

vidmakthållande, vidareutveckling och avveckling av

materiel. En levande materielstrategi kopplad till

internationellt samarbete och hotbildsförändringar

sägs vara en viktig del av anpassningsförmågan.

Motionärerna anser att industrin bör beredas

möjlighet att tidigt delta i arbetet med denna

strategi för materielförsörjningen (yrkande 14).

Motionärerna anser att det finns en påtaglig risk

för att regeringen övervärderat möjligheterna att

förena anpassningsförmåga, flexibilitet och korta

serier med svensk industris möjligheter att skapa

internationella samarbeten som leder till ömsesidiga

beroenden. Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen med en redovisning av hur resurserna skall

fördelas mellan långsiktiga åtaganden och åtaganden

som krävs för att säkerställa handlingsfrihet och

anpassningsförmåga (yrkande 15).

I motionen påpekas nödvändigheten av att i ökad

utsträckning göra tidiga vägval i

materielanskaffningen. Myndigheterna måste ha god

kapacitet och kompetens för att kunna leda

materielförsörjningen i alla dess faser.

Motionärerna anser att den försvarsindustriella

kompetensen i Regeringskansliet bör förstärkas

(yrkande 16). Förutsättningarna att besluta om

vägval, forskning, försvarsindustrins framtida

utveckling och internationella samarbeten skulle då

förbättras.

I kommittémotion Fö10 (fp) av Runar Patriksson och

Eva Flyborg pekar motionärerna på att Folkpartiet

liberalerna har bejakat ramavtalet mellan Sverige

och fem europeiska EU-/Natomedlemsstater om åtgärder

för att underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin. Samtidigt sägs att

Folkpartiet liberalerna har varnat för varje försök

att se ett samarbete mellan olika europeiska stater

på detta område som ett alternativ till handel och

samarbete med amerikansk försvarsindustri.

Motionärerna påpekar vidare att detta samarbete

skall följa den restriktiva svenska politiken vad

gäller export av krigsmateriel, att Sverige inom

ramen för samarbetet skall verka för att motsvarande

politik får genomslag också i övriga EU-stater, att

det internationella samarbetet skall präglas av en

allt större öppenhet och att det svenska

kontrollsystemet kommer in på ett tidigt stadium.

I motionen föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

materielförsörjning och internationellt samarbete

(yrkande 21).

Miljöpartiets kommittémotion Fö8 (mp) av Lars

Ångström m.fl. behandlar stödet till

krigsmaterielexporten. Motionärerna anser att det

inte är riktigt att Försvarsmakten ägnar tid åt att

stödja krigsmaterielindustrins exportansträngningar.

Att skattebetalarna subventionerar denna sektor, som

dessutom blir alltmer utlandsägd, är en politik som

sägs vara varken konsekvent eller inge förtroende.

Försvarsmaktens medverkan i

krigsmaterielexportansträngningar sägs också stå i

ett direkt motsatsförhållande till vad regeringen i

propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret

anfört om att upprätthålla respekten för de

mänskliga rättigheterna.

Enligt motionärerna vore det långt bättre om

regeringen lät en överdimensionerad vapenindustri ta

konsekvenserna av en krympande marknad och tillät en

nödvändig avveckling. Mot bakgrund av förre

överbefälhavarens bedömning av behovet av 60-80 JAS-

plan är det inte rimligt att fullfölja köpen av 200

stycken sådana flyplan.

Motionärerna föreslår att riksdagen begär att

regeringen inte tillåter Försvarsmakten att stödja

en alltmer utlandsägd försvarsindustris

exportansträngningar utan i stället avbeställer den

krigsmateriel man inte anser sig behöva (yrkande 4).

I kommittémotion Fö243 (mp) av Gunnar Goude m.fl.

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om utveckling

av försvarets forskning i civil verksamhet.

Motionärerna anser att en viktig del i

anpassningen av svenskt försvar till de nya

omständigheterna är att successivt ställa om

försvarets verksamhet till civil verksamhet. Detta

sägs kunna ske på olika sätt.

Internationell försvarsforskning har stora spin

off-effekter som vid en omställning av svensk

försvarsforskning kan komma den civila forskningen

till godo. Det är därför intressant att behålla och

utveckla Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI)

forskningsverksamhet samtidigt som verksamheten

inriktas så att den gagnar det civila samhället.

Motionärerna anser att det behövs en särskild

utredning för att besvara frågan hur en omställning

och inriktning av försvarsforskningen mot civil

verksamhet skall kunna genomföras.

Miljöpartiet föreslår emellertid att verksamhet

redan nu inleds i form av tre pilotprojekt inom

angelägna områden, nämligen

· ett sensorprojekt syftande till utveckling av den

s.k. elektroniska näsan som kan detektera låga

koncentrationer av gaser,

·

· ett projekt för att öka kunskaperna om samspelet

mellan människan och den maskin hon hanterar,

·

· ett riksanalysprojekt som skall kunna användas i

olika delar av samhällsplaneringen.

·

Erfarenheterna från dessa pilotprojekt sägs kunna

utgöra grund för planeringen av fortsatt arbete.

Utskottets ställningstagande

Försvarsbeslutet 2000

Som en del i försvarsbeslutet i mars 2000 godkände

riksdagen (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2,

rskr. 1999/2000:168) den av regeringen föreslagna

inriktningen av Försvarsmaktens materielanskaffning

och forskning och teknikutveckling. I det

sammanhanget anförde utskottet att Försvarsmaktens

materielförsörjning måste förändras. Den behöver bli

mer flexibel för att på ett bättre sätt än hittills

kunna anpassas till nya hot och förändrade krav på

det militära försvaret. Handlingsfrihet betonades.

Utskottet framhöll att Försvarsmaktens

materielplanering måste innehålla ett ekonomiskt

utrymme för framtida alternativa

anskaffningsmöjligheter. Detta utrymme får inte vara

bundet till specifika objekt eller system.

Utskottet ansåg vidare att det var viktigt att

successivt förbättra Försvars- maktens förmåga att

delta i internationella insatser. Det är därför

nödvändigt att den framtida utvecklingen och

anskaffningen av försvarsmateriel inriktas så att

den också tillgodoser Försvarsmaktens behov för

internationell samverkan (interoperabilitet).

Utskottet ansåg också att en internationellt väl

integrerad försvarsindustri, med hög och

internationellt efterfrågad kompetens, bidrar till

att säkerställa en oberoende och för våra behov

anpassad materielförsörjning. Utskottet bedömde att

mellanstatlig samverkan och ömsesidiga beroenden

ytterligare bör utvecklas för att uppnå tillräcklig

säkerhet i den framtida materiel- och

kompetensförsörjningen. Den svenska

försvarsindustrin borde därför aktivt delta i såväl

nationell som internationell omstrukturering.

Härutöver ansåg utskottet att stödet till svensk

försvarsindustris exportansträngningar fortfarande

har stor betydelse.

Samlad strategi för det militära försvarets

materielförsörjning och forskning

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens

bedömning att det finns ett behov av en

övergripande strategi för det militära

försvarets materielförsörjning, forskning och

teknikutveckling. Materielförsörjningen

behöver bli mer flexibel och ges större

utrymme för handlingsfrihet än hittills. Den

s.k. spårbarheten mellan operativ förmåga och

materielförsörjning behöver utvecklas, liksom

formerna för styrning och uppföljning.

Utskottet konstaterar att Regeringskansliet

inlett ett arbete med att utforma en sådan

strategi. Arbetet förutsätts leda fram till

såväl den precisering av roller och ansvar

för regering och myndigheter som Riksdagens

revisorer och flera motioner efterlyser

liksom till andra effektiviseringar av

försvarets materielförsörjning. Utskottet

föreslår därför att riksdagen avslår

Riksdagens revisorers förslag 1, 2 och 5 samt

motionerna Fö6 (kd) yrkandena 14 och 15 samt

Fö243 (mp).

Utskottet förutsätter att riksdagen ges

möjlighet att ta ställning till den

övergripande strategin för försvarets

materielförsörjning.

Regeringen återkommer i proposition 2001/02:10

Fortsatt förnyelse av totalförsvaret till frågor som

rör det militära försvarets materielförsörjning och

forskning. Några förslag till riksdagsbeslut lämnas

dock inte. Regeringens bedömning nu grundar sig på

ett omfattande utredningsunderlag, bl.a. rapporterna

Försvarsmateriel på nya villkor (SOU 2001:21),

Översyn av forskning och utveckling inom

totalförsvaret (SOU 2001:22) och Ny struktur för

ökad säkerhet - nätverksförsvar och krishantering

(Ds 2001:44).

En huvudpunkt i regeringens bedömning är behovet

av en övergripande strategi för det militära

försvarets materielförsörjning, forskning och

teknik-utveckling. Regeringen anser att denna

samlade strategi kan utvecklas ur den inriktning för

materielförsörjningen som riksdagen beslutade i mars

2000. Avsikten är att strategin ur ett

statsmaktsperspektiv skall

· beskriva ett tydligt samband mellan önskad

operativ förmåga och kompetens och behovet av

forskning, teknikutveckling och

materielförsörjning,

·

· tydliggöra övergripande prioriteringar och

avvägningar,

·

· ange hur processerna för forskning,

teknikutveckling och materielförsörjning bör

utvecklas,

·

· ange förutsättningarna för att tidigt kunna

identifiera och värdera alternativa

handlingsvägar,

·

· skapa goda förutsättningar för internationellt

samarbete och för en inom utvalda områden

konkurrenskraftig inhemsk försvarsindustri.

·

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av

behovet av en övergripande strategi för det militära

försvarets materielförsörjning, forskning och

teknikutveckling. Denna strategi måste vara

långsiktig. Den framtida materielförsörjningen

behöver anpassas till de nya förutsättningarna för

försvarets utveckling. Den behöver bli mer flexibel

och ge utrymme för en större handlingsfrihet än

hittills. Det är således inte längre godtagbart med

en materielplanering där regering och riksdag i sena

skeden tvingas till beslut utan reella

valmöjligheter utöver bifall eller avslag, där

avslag ofta får besvärande industrikonsekvenser.

Riksdagens insyn i och inflytande över frågor som

rör försvarets materielförsörjning bör därför

förstärkas. Vidare behöver den s.k. spårbarheten

mellan operativ förmåga och materielförsörjningen

utvecklas. Likaså behöver formerna för styrning och

uppföljning utvecklas. Det finns härvid anledning

att granska och precisera olika aktörers roller och

uppgifter i materielförsörjningen.

Utskottet har erfarit att Regeringskansliet

(Försvarsdepartementet), sedan proposition

2001/02:30 har beslutats, har påbörjat arbetet med

att utforma en samlad och övergripande strategi för

materielförsörjning, forskning och teknikutveckling.

Flera uppdrag har getts till försvarsmyndigheterna

med begäran om underlag i olika avseenden, och ett

särskilt strategiseminarium har hållits med

deltagare från Regeringskansliet, berörda

myndigheter och försvarsindustrin. Regeringen avser

att successivt börja tillämpa strategin, bl.a. i

budgetarbetet. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen när en samlad strategi föreligger.

Utskottet förutsätter att riksdagen då ges möjlighet

att ta ställning till denna strategi.

Utredningen (dir. 2001:21) för översyn av styrning

och organisation av materielförsörjningen för

försvaret (STYROM) har nyligen lämnat sina förslag

till regeringen (SOU 2002:39). Utredningsmannen har

för utskottet föredragit utredningens överväganden

och förslag.

Utskottet kan konstatera att Riksdagens revisorers

granskning och Reger-ingskansliets arbete med

försvarets materielförsörjning har utgått från i

stort samma förutsättningar och problembeskrivning.

Revisorernas granskning har i praktiken avslutats i

juni 2001 i och med att revisorerna beslutade om sin

granskningsrapport (2000/01:11). I Regeringskansliet

har emellertid arbetet med

materielförsörjningsfrågorna pågått och kunnat föras

ytterligare framåt. Proposition 2001/02:10, och

Regeringskansliets arbete därefter, aviserar i flera

fall åtgärder som täcker in vad Riksdagens revisorer

föreslår.

Utskottet kan vidare konstatera att utredningen

STYROM föreslår flera åtgärder som syftar till att

effektivisera statsmakternas styrning och

uppföljning av försvarets materielförsörjning.

Utskottet förutsätter därför att det nyss nämnda

arbetet i Regeringskansliet, kompletterat med

underlag från STYROM-utredningen, leder fram till

den precisering av roller och ansvar för regering,

försvarsmyndigheter och industri som Riksdagens

revisorer efterlyser. Arbetet bör vidare ge en god

grund för att kunna besluta om den av revisorerna

förordade uppföljningen av effektiviteten i

materielförsörjningen.

Arbetet förutsätts också leda fram till slutsatser

om resultatet av den s.k. LEMO-reformen och

eventuella behov av att förändra styrningen. Frågan

behandlas av STYROM-utredningen varför det bör

finnas tillräckligt beslutsunderlag. Någon särskild

utredare, vilket revisorerna förordar, ser utskottet

för närvarande inte behov av. Utskottet anser därför

att Riksdagens revisorers förslag 1, 2 och 5 inte

behöver bifallas.

I kommittémotion Fö6 (kd) ansluter sig motionärerna

till bedömningen av behovet av en samlad strategi

för materielförsörjning, forskning och

teknikutveckling. Samtidigt framförs yrkanden om att

industrin bereds möjlighet att delta i arbetet med

denna strategi (yrkande 14) och att regeringen för

riksdagen bör redovisa hur resurserna fördelas

mellan långsiktiga åtaganden och åtaganden som krävs

för att säkerställa handlingsfrihet och

anpassningsförmåga (yrkande 15). Utskottet utgår

från att arbetet med den samlade strategin kommer

att tillgodose motionärernas förslag varför

yrkandena avstyrks.

I kommittémotion Fö243 (mp) föreslås en särskild

utredning för att ge underlag för hur

försvarsforskningen skall kunna inriktas mot civil

verksamhet. Motionärerna föreslår också tre

pilotprojekt som grund för planering av fortsatt

arbete. Utskottet anser att arbetet med den

övergripande materielförsörjningsstrategin skall ge

underlag för att inrikta forskningen. I det

sammanhanget är det aktuellt att prioritera mellan

olika angelägna forskningsbehov, vilket kan leda

till eventuella omavvägningar. Utskottet anser

därmed att det inte nu finns skäl för en särskild

utredning enligt motionens förslag. Utskottet anser

vidare att riksdagen inte bör ta ställning till

enskilda forskningsprojekt. Det är regeringens och

myndigheternas ansvar. Utskottet avstyrker därför

motionen.

Försvarsindustriell utveckling och

internationellt materielsamarbete

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Utskottet delar regeringens syn på den

försvarsindustriella utvecklingen. Att inom

utvalda områden behålla försvarspolitiskt

viktig industrikompetens bidrar till en säker

materielförsörjning.

Det internationella materielsamarbetet, som

bör utvidgas och fördjupas, skall vara till

nytta för alla berörda parter. En

förutsättning för statens exportstöd skall

vara att aktuella materielprojekt skall vara

godkända från exportkontrollsynpunkt.

Utskottet anser att motionerna Fö3 (m)

yrkande 1 och Fö9 (m) yrkande 10 är

tillgodosedda i berörda delar varför

yrkandena bör avslås. Riksdagen bör även

avslå motionerna Fö8 (mp) yrkande 4 och Fö10

(fp) yrkande 21.

Utskottet delar den syn på den försvarsindustriella

utvecklingen som reger-ingen redovisar i

propositionen. Att inom vissa utvalda områden

behålla försvarspolitiskt viktig industrikompetens

bidrar således till en säker materielförsörjning

till det svenska försvaret. För att behålla och

utveckla denna kompetens behövs aktiva åtgärder från

regeringen och myndigheterna för att stödja

industrins medverkan i internationella

samarbetsprojekt och exportansträngningar. Det är

också viktigt att vi från svensk sida deltar i olika

forsknings- och utvecklingsprojekt.

En av de viktigaste förutsättningarna för att

kunna stödja svensk industris exportansträngningar

är, som också särskilt framhålls i motion Fö9 (m),

att materiel som vi vill exportera också värderas så

högt att vi själva är beredda att anskaffa denna

materiel till våra egna förband.

Grundläggande för det internationella

materielsamarbetet är att det skall vara till nytta

för alla berörda parter. Det är också viktigt att

samarbetsparterna kan enas om krav och

specifikationer för materielen, liksom om

tidsförhållanden, ansvarsfördelningen för olika

delar i projekten och om finansieringen. Nationell

och internationell samverkansförmåga

(interoperabilitet) bör prioriteras.

I kommittémotion Fö3 (m) föreslås vissa grunder

för en långsiktig strategi för det militära

försvarets materielförsörjning, bl.a. att det

mellanstatliga materielsamarbetet bör fördjupas och

utvidgas samt att industrins konkurrenskraft skulle

förbättras med ökade krav på samverkansförmåga

(interoperabilitet). I stort likalydande resonemang

och förslag framförs i partimotion Fö9 (m).

Enligt utskottets mening ger propositionen uttryck

för en sådan fördjupad och utvidgad ambition för

materielsamarbetet som motionärerna i de båda

motionerna efterlyser. Propositionen uttalar sig

vidare för att ländernas regelverk bör vara

tillräckligt harmoniserade och att försvarsindustrin

i högre utsträckning än för närvarande bör kunna

konkurrera om underhållet av militär materiel, något

som motionärerna också förordar. Ett annat uttalande

i propositionen, vilket också utskottet ställer sig

bakom, är att en förutsättning för statens

exportstöd är att de aktuella materielprojekten

skall vara godkända från exportkontrollsynpunkt.

Utskottet anser därför att de båda motionerna är

tillgodosedda i här berörda delar. Följaktligen

avstyrks Fö3 (m) yrkande 1 och Fö9 (m) yrkande 10.

Kommittémotion Fö10 (fp) har också synpunkter på det

internationella samarbetet kring försvarsmateriel

och hävdar att detta samarbete måste vara i linje

med den svenska restriktiva politiken när det gäller

export av krigsmateriel. Utskottet ser inga

avgörande skillnader mellan de ambitioner som det

ges uttryck för i propositionen och de synpunkter

som motionärerna anför. Utskottet avstyrker därför

yrkande 21 i nämnda motion.

Kommittémotion Fö8 (mp) avvisar stödet till

krigsmaterielexporten. Som framgått av det

föregående har utskottet en annan uppfattning.

Utskottet erinrar för övrigt om att det tidigare

uttalat sig för att regeringen (bet. 1998/99:FöU1) i

en situation med en vikande internationell marknad

för försvarsmateriel och skärpt konkurrens skall

ytterligare förbättra förutsättningarna för

angelägen export av viktiga försvarsmaterielprojekt,

bl.a. JAS 39 Gripen. Utskottet avstyrker därför

yrkande 4 i nämnda motion.

Försvarsindustriell kompetens i

Regeringskansliet

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Utskottet anser i likhet med regeringen att

förutsättningarna för Försvarsmaktens

materielförsörjning har förändrats i flera

viktiga avseenden. Som såväl Riksdagens

revisorer som motionärer och utredningen om

materielförsörjningen för försvaret (STYROM)

påpekar behöver därför den analytiska

kompetensen för försvarsindustriärenden i

Regeringskansliet förstärkas. Att besluta om

de organisatoriska formerna för detta bör

dock ankomma på respektive

departementsledning, inte på riksdagen.

Utskottet föreslår därför att riksdagen

avslår Riksdagens revisorers förslag 3 och

motion Fö6 (kd) yrkande 16.

Riksdagens revisorer bedömer att

Försvarsdepartementet inte har tillräcklig förmåga

att styra den nya materielförsörjningen. De föreslår

därför (förslag nr 3) att regeringen förstärker den

analytiska kompetensen i Försvarsdepartementet. Med

samma motiv föreslås i kommittémotion Fö6 (kd) att

den försvarsindustriella kompetensen i

Regeringskansliet bör förstärkas (yrkande 16).

Utskottet kan för sin del konstatera att

förutsättningarna för Försvarsmaktens

materielförsörjning har förändrats i flera viktiga

avseenden. Materielförsörjning och forskning behöver

styras över mot nya behov och operativa förmågor.

Vidare behövs en ökad handlingsfrihet i samtliga

skeden i materielförsörjningen, liksom en förbättrad

förmåga att värdera och tidigt välja alternativ.

Samtidigt ökar kraven på att kunna delta i det

internationella materielsamarbetet. Allt detta

medför i sin tur att styr- och

uppföljningsprocesserna behöver utvecklas.

Med dessa förändrade förutsättningar är det

självfallet avgörande att Re-geringskansliet

självständigt kan bedöma behov och konsekvenser av

olika handlingsalternativ samt att det aktivt kan

styra och följa upp materielförsörjningen och

forskningen. Såväl revisorer som motionärer, liksom

STYROM-utredningen, påpekar därför att den

analytiska kompetensen för försvarsindustriärenden

behöver förstärkas. Utskottet anser emellertid att

de organisatoriska konsekvenserna härav är en fråga

som respektive departementsledning skall bedöma och

avgöra, inte riksdagen. Riksdagens krav på

regeringen bör i första hand formuleras i funktions-

och måltermer. Materielförsörjningsprocessen skall

sålunda vara effektiv. Den skall kunna förse

regering och riksdag med ett beslutsunderlag som

tidsmässigt och i sak är relevant och som i övrigt

har hög kvalitet. Utskottet har i betänkande

1996/97:FöU4 Styrning och uppföljning av

totalförsvaret (s. 11 och 12) relativt utförligt

redovisat sin syn på beslutsunderlag m.m. till

riksdagen i materielförsörjningsfrågor. Utskottet

utgår från att berörda departementsledningar

genomför de kompetensförändringar som kan föranledas

av de förändrade förutsättningarna för

materielförsörjningen. Härav följer att utskottet

inte ser skäl för att riksdagen skall bifalla

Riksdagens revisorers förslag 3 och motion Fö6 (kd)

yrkande 16.

Handlingsfrihet vid budgetårsskiften

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Utskottet utgår från att regeringen

återkommer till riksdagen med eventuella

förslag om ändrade finansiella regler, t.ex.

ändringar i budgetlagen (1996:1059).

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

Riksdagens revisorers förslag 4.

Riksdagens revisorer anser att den ekonomiska

flexibiliteten kring budgetårsskiften är för låg och

föreslår att regeringen överväger att öka

Försvarsmaktens handlingsutrymme över

budgetårsgränserna (förslag 4).

Utskottet erinrar om att regeringen enligt lagen

(1996:1059) om statsbudgeten får bevilja

Försvarsmakten och andra myndigheter en

anslagskredit som motsvarar högst 10 % av tilldelat

anslag. Regeringen prövar årligen behovet av

anslagskredit. För 2001 har regeringen beslutat om

krediter motsvarande ca 3 % av Försvarsmaktens

anslag. Budgetlagen medger också att regeringen kan

besluta att Försvarsmakten får använda outnyttjade

medel under följande år. Med stöd av detta har

regeringen i anslagsförordningen (1996:1189)

föreskrivit att en myndighet får disponera ett

anslagssparande upp till 3 % av anslaget och att en

myndighet efter särskilt beslut av regeringen även

kan få disponera den del som överstiger 3 %.

Regeringen har vid flera tillfällen prövat och

medgivit att Försvarsmakten i sin helhet fått

disponera anslagssparanden som överstiger 3 %.

Utskottet anser att det ankommer på regeringen,

inte på riksdagen, att besluta om anslagskrediter

och anslagssparande inom de ramar som budgetlagen

(1996:1059) ger. Utskottet anser att denna lag för

närvarande ger utrymme för erforderlig flexibilitet

för regeringens handlande. Härav följer att

utskottet avstyrker Riksdagens revisorers förslag 4.

STYROM-utredningen föreslår vissa förändringar av de

finansiella styrmedlen så att dessa

bättre än hittills kan främja en effektiv

resursanvändning och minska behovet av

likviditetsstyrning. Utskottet utgår från

att regeringen, efter överväganden med

utgångspunkt i vad STYROM föreslår, vid

behov återkommer till riksdagen med

förslag om ändrade finansiella regler,

t.ex. ändringar i budgetlagen

(1966:1059).