Bet. 2001/02:FÖU12

Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU12

Det frivilliga försvaret

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag i propositionen Frivillig försvarsverksamhet

inom totalförsvaret (prop. 2001/02:159). Utskottet

tar också ställning till följdmotioner till

propositionen och till propositionen Fortsatt

förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) samt

till motioner om frivillig försvarsverksamhet från

allmänna motionstiden 2000/01.

Utskottet understryker, liksom det gjort vid

tidigare tillfällen, den frivilliga

försvarsverksamhetens - dvs. de frivilliga

försvarsorganisationernas och hemvärnets - mycket

viktiga roll inom totalförsvaret.

Regeringens förslag till riktlinjer för

organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga

försvarsverksamheten bör enligt utskottet godkännas.

Utskottet anser också att regeringens förslag till

inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna bör bifallas.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

I betänkandet finns 6 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riktlinjer för organisationsstöd och

uppdrag till den frivilliga

försvarsverksamheten

Riksdagen godkänner proposition 2001/02:159

punkt 1 om riktlinjer för organisationsstöd och

uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö201,

2000/01:Fö208 yrkande 12, 2001/02:Fö6 yrkandena 2

och 3, 2001/02:Fö7, 2001/02:Fö10 yrkande 19,

2001/02:Fö13, 2001/02:Fö23 yrkande 1,

2001/02:Fö24 yrkandena 1-7 samt 2001/02:Fö26

yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (mp)

2. Inriktning av hemvärnsförbanden

Riksdagen godkänner proposition 2001/02:159

punkt 2 om inriktning av hemvärnsförbanden inom

de nationella skyddsstyrkorna.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö208 yrkande

11, 2001/02:Fö23 yrkandena 2-4, 2001/02:Fö24

yrkandena 8-11 samt 2001/02:Fö26 yrkandena 3 och

4 .

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (mp)

3. Rättsskydd

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö305.

4. Ersättning och förmåner

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö902.

5. Rätt till ledighet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö25.

Reservation 6 (fp)

Stockholm den 14 maj 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf

Gunnarsson (m), Berndt Sköldestig (s), Margareta

Viklund (kd), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Kurt Kvarnström

(s), Björn Leivik (m) och Charlotta L Bjälkebring

(v).

2001/02

FöU12

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade i november 1999 om direktiv

till en utredning med uppgift att lämna förslag om

den frivilliga försvarsverksamhetens framtida

inriktning och uppgifter inom totalförsvaret (dir.

1999:95). Frivilligorganisationsutredningen lämnade

i februari 2001 betänkandet Frivilligheten och

samhällsberedskapen (SOU 2001:15) till regeringen.

Betänkandet har efter remissbehandling varit ett

underlag för den proposition Frivillig

försvarsverksamhet inom totalförsvaret (prop.

2001/02:159) som utskottet tar ställning till här.

Utskottet tar också ställning till följdmotioner

till propositionen och till propositionen Fortsatt

förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) samt

till motioner om frivillig försvarsverksamhet från

allmänna motionstiden 2000/01. Som ett led i sin

beredning av ärendet har utskottet haft

överläggningar med representanter för de frivilliga

försvarsorganisationerna.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar här vad regeringen i

propositionen har föreslagit om riktlinjer för

organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga

försvarsverksamheten samt inriktning av

hemvärnsförbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna. Utskottet behandlar också

motionerna 2000/01:Fö201 (s), 2000/01:Fö208 (kd)

yrkandena 11 och 12, 2000/01:Fö305 (m), 2000/01:

Fö902 (m), 2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3,

2001/02:Fö7 (m), 2001/02: Fö10 (fp) yrkande 19,

2001/02:Fö13 (m), 2001/02:Fö23 (m) yrkandena 1-4,

2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 1-11, 2001/02:Fö25 (fp)

samt 2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 1-4.

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Utskottet understryker den frivilliga

försvarsverksamhetens - dvs. de frivilliga

försvarsorganisationernas och hemvärnets -

mycket viktiga roll inom totalförsvaret.

Regeringens förslag till riktlinjer för

organisationsstöd och uppdrag till den

frivilliga försvarsverksamheten bör enligt

utskottet bifallas.

Utskottet anser också att regeringens förslag

till inriktning av hemvärnsförbanden inom de

nationella skyddsstyrkorna bör bifallas.

Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:Fö201

(s), 2000/01:Fö208 (kd) yrkandena 11 och 12,

2000/01:Fö305 (m), 2000/01:Fö902 (m),

2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3,

2001/02:Fö7 (m), 2001/02: Fö10 (fp) yrkande

19, 2001/02:Fö13 (m), 2001/02:Fö23 (m)

yrkandena 1-4, 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena

1-11, 2001/02:Fö25 (fp) samt 2001/02:Fö26

(mp) yrkandena 1-4.

Propositionen

Regeringen framhåller att vi i Sverige har en lång

tradition av medborgarengagemang. De frivilliga

försvarsorganisationerna och hemvärnet utgör en

viktig del av detta engagemang och har under

efterkrigstiden utgjort en väsentlig resurs för det

svenska totalförsvaret. Regeringen anser att det är

betydelsefullt att även i framtiden ta tillvara det

engagemang och kunnande som finns i de frivilliga

försvarsorganisationerna.

De säkerhetspolitiska förändringarna under det

senaste decenniet ligger till grund för det

omfattande reformarbetet inom den svenska

försvarspolitiken. Det svenska totalförsvaret är

inne i en förändringsfas som innebär den största

reformeringen som genomförts i modern tid.

Propositionen om frivillig försvarsverksamhet är en

konsekvens av och en fortsättning på de förändringar

av totalförsvaret som riksdagen beslutade om våren

1999 och våren 2000.

Den struktur som det nya insatsförsvaret har

skiljer sig enligt regeringen i många stycken från

hur invasionsförsvaret var uppbyggt. Många av de

uppgifter som organisationerna tidigare utfört eller

förberett sig på att utföra har inte längre samma

relevans.

Regeringen anser att stödet till den frivilliga

försvarsverksamheten därför måste anpassas till de

förändringar som sker i övrigt inom totalförsvaret.

Reformbehovet inom den frivilliga

försvarsverksamheten är lika påtagligt som inom

totalförsvaret i övrigt. Myndigheternas uppdrag till

den frivilliga försvarsverksamheten behöver därför

successivt förändras.

Regeringen anser att det bör göras återkommande

översyner av vilka organisationer som skall få del

av stödet. Stödet bör ges till ideella

organisationer med demokratisk struktur som bedriver

verksamhet som är angelägen och betydelsefull

utifrån de fyra målen för totalförsvarets förmåga.

De frivilliga försvarsorganisationerna bör

stimuleras till att sprida kunskap och information

om totalförsvaret, medverka till fortbildning,

utgöra rekryteringsbas och i övrigt medverka till

totalförsvarets folkliga förankring. Regeringen

bedömer att frivilligpersonal i högre utsträckning

kan komma att tjänstgöra i Försvarsmaktens

grundorganisation och i utlandsstyrkan.

I propositionen Det nya försvaret (prop.

1999/2000:30) framhöll regeringen att

territorialförsvaret, hemvärnet och vissa andra

delar av det militära försvaret borde organiseras

som nationella skyddsstyrkor och utgöra en del av

insatsorganisationen.

Vad gäller de nationella skyddsstyrkornas

uppgifter anförde regeringen att dessa, med

varierande beredskap, skall ha förmåga att skydda

befolkningen och infrastrukturen samt att stödja de

operativa insatsförbanden.

Hemvärnsförbanden tillhör enligt regeringen de

viktigaste förbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna och skiljer sig främst från övriga

förband genom att bemanningen sker frivilligt och

att rekryteringen är lokal. Regeringen anser att

huvuddelen av den förmåga som kommer att behövas

inom de nationella skyddsstyrkorna finns i

hemvärnsförbanden vilkas verksamhet och utveckling

därför bör ställas i centrum. Detta gör att det är

av stor betydelse att tillräckliga resurser avdelas

så att hemvärnet kan ha en fungerande utbildning och

rekrytering.

Regeringen anser att hemvärnsförbanden skall

differentieras avseende uppgifter. Tyngdpunkten bör

även fortsättningsvis ligga på bevaknings- och

skyddsuppgifter av infrastruktur och viktiga

skyddsobjekt samt verksamhet som stärker samhället

vid svåra påfrestningar i fred.

Vissa hemvärnsförband bör få uppgifter med högre

svårighetsgrad och i förhållande till övriga förband

bör dessa ha en högre kompetens. Dessa förband skall

ha möjlighet att lösa bevaknings- och

skyddsuppgifter av objekt som är nya för förbanden.

Personalen i de förstärkta hemvärnsförbanden och

de frivilliga försvarsorganisationerna bör kunna

vara aktuella som en utökad rekryteringsbas för

internationella insatser.

Med den i propositionen angivna inriktningen för

de frivilliga försvarsorganisationerna och

hemvärnsförbanden anser regeringen att de kommer att

ha en relevant och viktig roll i det framtida

totalförsvaret.

Eftersom försvarspolitiken har fått en ny

inriktning från den tidigare fokuseringen på

invasionsförsvar till en inriktning mot ett modernt,

flexibelt och rörligt insatsförsvar bör en

förändring ske av uppdragsstyrningen av

organisationernas försvarsverksamhet så att den

bättre överensstämmer med den förändrade

inriktningen av försvarspolitiken.

Regeringen föreslår att de uppdrag och stöd i form

av statliga medel som ges till de frivilliga

försvarsorganisationerna skall inriktas mot de behov

totalförsvaret har utifrån den nya inriktning som

formulerats i de fyra målen för totalförsvarets

förmåga.

Regeringen anser att det som framgår av

förordningen (1994:524) om frivillig

försvarsverksamhet även fortsättningsvis bör gälla.

Med frivillig försvarsverksamhet avses i denna

förordning verksamhet som främjar totalförsvaret och

som omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och

utbildning av frivilliga för uppgifter inom

totalförsvaret. En organisation som bedriver

frivillig försvarsverksamhet benämns i denna

förordning frivillig försvarsorganisation.

Det är enligt regeringen angeläget att den

organisation som bedriver frivillig

försvarsverksamhet och benämns frivillig

försvarsorganisation utöver verksamhet för

totalförsvaret också kan ianspråktas för att utföra

uppgifter i syfte att stärka samhällets förmåga att

förebygga och hantera svåra påfrestningar på

samhället i fred samt bidra till fred och säkerhet i

omvärlden.

Regeringen föreslår vidare att stödet till de

frivilliga försvarsorganisationerna får ges till

sådana ideella organisationer med demokratisk

struktur som bedriver angelägna och betydelsefulla

verksamheter utifrån de fyra huvudmålen för

totalförsvarets förmåga. Återkommande översyner av

vilka organisationer som skall få ta del av stödet

skall genomföras.

För att en organisation skall omfattas av

frivilligförordningen skall enligt regeringen en

bedömning göras av i vilken utsträckning

organisationen

- har verksamhet som tydligt främjar totalförsvaret

och som bedöms vara angelägen och betydelsefull

utifrån de fyra huvudmålen för totalförsvarets

förmåga,

-

- har sådan verksamhet som omfattar eller möjliggör

rekrytering och utbildning av frivilliga för

behov inom totalförsvaret,

-

- genomför aktiv totalförsvarsupplysning till

föreningens medlemmar,

-

- är rikstäckande,

-

- är medlemsstyrd med demokratiskt vald ledning och

har antagna stadgar samt

-

- är ideell och har regelbundna medlemsaktiviteter.

-

Nya verksamhetsområden inom den frivilliga

försvarsverksamheten bör kunna prövas och utgöra

skäl för att en organisation skall kunna omfattas av

frivilligförordningen. Det kan t.ex. gälla frivillig

verksamhet inom informationsteknologiområdet eller

avseende skydd mot NBC-stridsmedel. Detta kan

innebära att nya organisationer kan tillkomma eller

att befintliga organisationer utvecklar sin

verksamhet i dessa avseenden. Regeringen anser att

en återkommande översyn bör genomföras av vilka

organisationer som skall kunna få stöd och att man

därvid bör ha en öppen hållning i förhållande till

de organisationer som är intresserade och som

tillför totalförsvaret kompetens och förmåga.

Regeringen föreslår att organisationsstöd får lämnas

för att stödja verksamhet hos de frivilliga

försvarsorganisationerna som behövs från

totalförsvarssynpunkt, som medverkar till att stärka

samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra

påfrestningar på samhället i fred och som bidrar

till fred och säkerhet i omvärlden.

Stödet skall fördelas av Krisberedskapsmyndigheten

för det civila försvarets behov och av

Försvarsmakten för det militära försvarets behov.

Organisationsstödet fastställs och fördelas efter

dialog med de frivilliga försvarsorganisationerna.

Fördelningen av organisationsstödet skall bestämmas

årligen.

Förslagen som lämnas i proposition medför enligt

regeringen inga totala utökade utgifter för staten

utan finansiering sker genom att befintliga resurser

inom utgiftsområde 6 eller genom att resurser inom

annat ansvarigt utgiftsområde tas i anspråk.

Regeringen anser att de uppdrag som ges inom det

civila försvaret till frivilliga

försvarsorganisationer bör utgå från de behov som

det civila försvaret har och från de behov som

uppstår i samhället vid svåra påfrestningar. De

resurser och den förmåga som skapas bör också kunna

användas vid annan fredstida krishantering.

Regeringen framhåller att en övergång från ett

invasionsförsvar till ett insats- och

nätverksförsvar medför, liksom för övriga delar av

totalförsvaret, förändrade förutsättningar för de

frivilliga försvarsorganisationernas och hemvärnets

inriktning, uppgifter och personalförsörjning, både

nationellt och internationellt.

För att möta behoven av ökad kompetens kan därför

frivillig personal i högre utsträckning behöva tas i

anspråk i Försvarsmaktens grundorganisation och vid

internationella insatser.

Regeringen föreslår att hemvärnsförbanden skall

utvecklas i syfte att integreras i och utgöra ett

viktigt inslag i de nationella skyddsstyrkorna. Som

en följd av detta differentieras hemvärnsförbandens

uppgifter. Vissa hemvärnsförband skall få uppgifter

med högre svårighetsgrad, varför resurser omfördelas

till detta. Den förändrade inriktningen skall totalt

sett inte medföra några ökade utgifter. Den

resterande delen av hemvärnsförbanden skall

emellertid bibehålla nuvarande uppgifter, dvs.

bevaknings- och skyddsuppgifter avseende

infrastruktur och skyddsobjekt samt verksamhet som

stärker samhället vid svåra påfrestningar i fred.

I den insatsorganisation riksdagen har beslutat om

t.o.m. 2004 ingår bl.a. 170 hemvärnsbataljoner i de

nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnsförbanden

tillhör de viktigaste förbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna och skiljer sig främst från övriga

genom att bemanningen sker frivilligt och att

rekryteringen sker lokalt.

Med sin höga beredskap kan hemvärnet både lösa

uppgifter vid väpnat angrepp och stärka samhället

vid svåra påfrestningar i fred. Förbanden kan med

mycket kort varsel sättas in i bevaknings- och

skyddsuppgifter och även ställas till samhällets

förfogande vid framför allt räddningstjänst. Vidare

utgör hemvärnsförbanden med sin spridning över hela

landet en grund för folkförankringen och

försvarsviljan.

Regeringen anser att hemvärnsförbanden skall

differentieras vad avser uppgifter m.m. Den större

delen av hemvärnsförbanden skall även i

fortsättningen ha liknande uppgifter som i dag. Det

är framför allt fråga om bevaknings- och

skyddsuppgifter avseende infrastruktur och

skyddsobjekt samt verksamhet som stärker samhället

vid svåra påfrestningar i fred.

Vissa hemvärnsförband skall efter utbildning få

uppgifter med högre svårighetsgrad. Tyngdpunkten

skall även fortsättningsvis ligga på bevakning,

skydd och ytövervakning, men till skillnad från

övriga förband skall förmågan att lösa nya uppgifter

vara högre. Dessa förband skall ha möjlighet att

lösa bevaknings- och skyddsuppgifter av objekt som

är nya för förbanden. Utrustningen skall anpassas

till dessa uppgifter och överföras från bl.a.

avvecklade territorialförsvarsförband. För berörda

hemvärnsförband innebär de nya uppgifterna en

ambitionsökning, men skall inte förstås som att

hemvärnsförbanden ersätter nedlagda förband.

De mer kvalificerade hemvärnsförbanden skall även

kunna lösa vissa försvarsunderrättelseuppgifter. Med

tanke på hemvärnsförbandens höga beredskapsnivå,

samt den geografiska spridningen över hela landet,

kommer det att innebära möjlighet till

underrättelseinhämtning på bredden i händelse av

kris. Därutöver kan hemvärnsförbanden komma att tas

i anspråk för likartade uppgifter som i dag, t.ex.

försvar, fältarbeten, transportskydd och eskort,

transport- och trafikledning, räddnings- och

röjningsarbeten, målangivning och målutpekning,

gränsövervakning samt eventuellt vid indikering och

sanering av nukleära, biologiska och kemiska

stridsmedel.

Den övriga personalförsörjningen till hemvärnet

kommer till största delen att ske genom rekrytering

av totalförsvarspliktig personal som fullgjort

totalförsvarsplikt.

Den internationella frivilligt stödjande

försvarsverksamheten som har bedrivits i Estland,

Lettland, Litauen, Polen och Ryssland och som syftat

till att stödja utvecklingen av frivilliga

försvarsverksamheter under demokratisk kontroll bör

enligt regeringen fortsätta. Stödet bör inriktas på

närområdet, dvs. Estland, Lettland, Litauen,

Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Stödet till Polen

bör minskas och successivt övergå till normalt

grannlandssamarbete. Försvarsmakten och

Krisberedskapsmyndigheten bör samordna

frivilligorganisationernas stöd till ovan nämnda

länder med den verksamhet som Försvarsmakten och

Krisberedskapsmyndigheten bedriver inom ramen för

det säkerhetsfrämjande samarbetet med Öst- och

Centraleuropa.

Frivilliga försvarsorganisationer bör i utökad

omfattning kunna utbilda enskilda personer som kan

rekryteras till militära och civila internationella

fredsfrämjande insatser samt verksamhet inom ramen

för det säkerhetsfrämjande samarbetet. Ansvariga

myndigheter bör i uppdragsdialoger med de frivilliga

försvarsorganisationerna klarlägga vilka behov,

vilken kompetens och vilka kvalitetskrav som skall

gälla.

Det säkerhetsfrämjande stödet utgör enligt

regeringen en hörnsten i svensk östersjöpolitik.

Stödet avser främst olika former av

kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad

(utbildning och rådgivning), men omfattar även visst

materielstöd. Det är av betydelse att det

säkerhetsfrämjande stödet främjar kandidatländernas

framtida inträde i EU och anpassning till andra

internationella samarbetsstrukturer.

Regeringen anser att det nuvarande regelsystemet för

ersättningar eller förmåner när frivilliga tas i

anspråk vid höjd beredskap eller vid räddningstjänst

i fred bör gälla även i fortsättningen. Vid avtal

mellan statliga myndigheter eller kommuner och

frivilliga försvarsorganisationer för uppgifter i

fred som inte är räddningstjänst bör parterna själva

avtala om vilka förutsättningar som då skall gälla.

Motionerna

I Kristdemokraternas kommittémotion 2000/01:Fö208

(kd) av Åke Carnerö m.fl. framhålls att hemvärnet är

en del av Försvarsmakten och utgör med sin anpassade

beredskap en viktig resurs vid väpnat angrepp. I det

fredstida samhället är hemvärnet en omedelbart

gripbar resurs när det gäller stöd vid svåra

påfrestningar.

Genom att det nu blir färre förband i det svenska

försvaret försvåras den kontinuerliga utbildningen i

hemvärnet. De personella resurser som förbanden fått

är inte dimensionerade för att tillgodose hemvärnets

behov av instruktörer. Eftersom bl.a. hemvärnet

skall utgöra en del av insatsorganisationen är det

viktigt att säkerställa hemvärnets framtida behov av

instruktörer (yrkande 11).

Motionärerna påpekar att Kristdemokraterna vid

flera tillfällen har betonat de frivilliga

försvarsorganisationernas stora betydelse för

försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets

förankring i samhället. För att underlätta

utbildning och rekrytering för de frivilliga

försvarsorganisationerna är det viktigt att deras

verksamhet knyts till totalförsvaret så nära som

möjligt på lokal och regional nivå. För den

regionala territoriella ledningen, stödet till

frivilligorganisationerna och för samverkan med

totalförsvarets civila delar har det inrättats fyra

militärdistrikt och 29 militärdistriktsenheter.

Militärdistriktsstaberna och

militärdistriktsenheterna måste förses med en

personalvolym som medger god förmåga till utbildning

av frivilligorganisationerna (yrkande 12).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö6 (kd) av Åke

Carnerö m.fl. understryks att för att öka det

allmänna säkerhetsmedvetandet i vårt samhälle måste

den enskilda människans möjlighet att agera på rätt

sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i

samhällsviktiga infrastruktursystem förbättras. Här

har bland annat de frivilliga organisationerna en

viktig uppgift. Det är därför enligt motionärerna

angeläget att målmedvetet stimulera och stödja de

frivilliga försvarsorganisationerna samt dra nytta

av dessa i samhällsarbetet (yrkande 2).

Sårbarheten och säkerheten bör enligt

motionärerna utvecklas till en angelägenhet inte

bara för statliga och kommunala myndigheter utan

även för företag, frivilligorganisationer och den

enskilda människan. Säkert skulle allmänheten också

på ett mer påtagligt sätt få upp ögonen för de olika

frivilliga försvarsorganisationerna och deras

verksamhet om dessa ges utrymme att visa prov på sin

förmåga inom olika områden. Det är därför enligt

motionärerna nödvändigt att beredskapsansvariga

instanser noga prövar möjligheterna att ta

frivilliga i anspråk vid svåra påfrestningar på

samhället (yrkande 3).

I Folkpartiet liberalernas kommittémotion Fö10 (fp)

av Runar Patriksson och Eva Flyborg framhålls att i

takt med den alltmer mångfasetterade bilden av hot

mot vår säkerhet såväl i fredstid som i krigstid och

den grundläggande omstrukturering det svenska

försvaret undergår kommer den frivilliga

försvarsverksamheten att möta nya och viktiga

uppgifter och utmaningar. Till skillnad från

värnpliktsvolym är det motionärernas uppfattning att

omfattningen av den frivilliga försvarsverksamheten

spelar en betydande roll vad gäller totalförsvarets

folkliga förankring. Det är viktigt att regeringen

utan dröjsmål återkommer till riksdagen med

aviserade förslag rörande den frivilliga

försvarsverksamheten (yrkande 19).

I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö23 (m)

av Henrik Landerholm m.fl. framålls att syftet med

frivillig försvarsverksamhet bör vara att denna

bidrar till totalförsvarets folkliga förankring. Den

skall därvid förankra demokratins utveckling inom

totalförsvaret. De frivilliga insatserna på ideell

grund inom totalförsvaret måste samhället slå vakt

om. Förändringen inom Försvarsmakten innebär även en

naturlig kommande förändring inom den frivilliga

försvarsverksamheten. Denna förändring tar sin

utgångspunkt i bemanningsansvar respektive

organisatorisk tillhörighet.

Det organisatoriska stödet till de frivilliga

försvarsorganisationerna bör som tidigare utgå från

de grunder som regeringen redovisar i propositionen.

Däremot bör det delas upp i två delar. En del som

utgör ett direkt organisatoriskt stöd för den

administrativa verksamheten som är nödvändig för

drift och utveckling av verksamheten. Detta stöd bör

tilldelas organisationerna genom beslut i riksdagen.

Det bör dessutom vara av långsiktig karaktär. Den

andra delen bör vara verksamhetsbundet och utgöra

ersättning för de kostnader som uppkommer på grund

av de uppdrag som de olika

totalförsvarsmyndigheterna ger till de frivilliga

försvarsorganisationerna (yrkande 1).

Distriktsförsvaret utgörs av territoriellt (luft,

sjö och mark) bundna förband och skall finnas

tillgängliga över hela landet. Samtliga förband

eller enheter är mobiliserande.

Militärdistriktscheferna bör förordnas som huvudman

med odelat ansvar för verksamhetsledning och

territoriell ledning för Distriktsförsvaret (yrkande

4).

Hemvärnsförbanden utgör som tidigare en del av

Försvarsmakten. De ingår i de nationella

skyddsstyrkorna. Hemvärnsförbandens organisation,

utrustning och utbildning skall därmed ses som en

del av avvägningen mellan olika förband ingående i

Försvarsmakten, helt eller delvis bemannade av

frivilligrörelsen. Därmed bör också benämningen,

hemvärnet, på förbanden förändras. De kan därvid

lämpligen ges benämningar som knyter an till bygden,

t.ex. Dalregementet och Roslagens båtsmän.

Det skulle vara ansvarslöst att nu ta ställning

till de militära hemvärnsförbandens uppgifter och

roll innan regeringen redovisat en helhetssyn vad

gäller distriktsförsvarets organisation, utrustning,

utbildning och uppgifter som riksdagen fattade

beslut om år 2000. Regeringens förslag avvisas i

avvaktan på ett samlat förslag vad gäller utveckling

m.m. av distriktsförsvaret (yrkande 2).

Riksdagen bör enligt motionärerna tillkännage för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

hemvärnet (yrkande 3).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö24 (kd) av

Margareta Viklund m.fl. framhålls att dagens

försvarspolitiska säkerhet och trygghet handlar inte

enbart om vilken materiel eller vilka system vi har

samt kunskap om hur vi skall handskas med dessa. Det

handlar också om oväntade hot och företeelser i vår

vardag som kan drabba oss var och en. Tryggheten och

säkerheten handlar om hur vi som enskilda individer

kan skydda oss och bli skyddade om det fruktansvärda

och oväntade skulle inträffa.

Motionärerna anser att den översyn av den

frivilliga försvarsverksamheten som utförts var

angelägen men är kritiska till att det alltjämt

saknas en helhetsbild av Försvarsmaktens egna behov

av de frivilliga organisationerna i relation till

totalförsvarets verksamhet i stort (yrkande 1).

Motionärerna anser det självklart att resurser

till och uppfyllandet av de fyra målen skall ha den

säkerhetspolitiska hotbilden på både kort och lång

sikt som utgångspunkt (yrkande 2).

Det finns enligt motionärerna risk för att oklara

beslutsunderlag och förslag kan resultera i

felaktiga beslut. Det är därför angeläget att

regeringens propositioner är grundade på

tillförlitliga och väl genomarbetade underlag. Om

det inte är så ser motionärerna det som ett

allvarligt hot mot demokratin (yrkande 3).

Propositionen beskriver enligt motionärerna att de

frivilliga organisationernas medverkan och

engagemang behövs i den frivilliga

försvarsverksamheten. Det framkommer dock inte vare

sig hur dessa organisationer skall engageras, vilka

uppgifter de skall ha eller hur de skall fogas

samman till en fungerande enhet bestående av de

många olika delarna. Denna brist på helhetssyn kan

också ha inneburit att ledningsfrågan för den

frivilliga försvarsverksamheten inte berörs i

propositionen, vilket är en stor brist. Det är

därför angeläget att ledningsorganisationen för den

frivilliga totalförsvarsverksamheten ses över

(yrkande 4).

Motionärerna anser att det är alltför många

obesvarade frågor i de förslag regeringen lägger

fram och anser därför att det behövs en fullständig

översyn av totalförsvaret där begreppet helhetssyn

och samverkan skall vara grundläggande

utgångspunkter, och där totalförsvarets alla olika

grenar skall ingå (yrkande 5).

Motionärerna anser att uppdrag till och stöd i

form av statliga medel till frivilliga

försvarsorganisationer, som för övrigt bör benämnas

frivilliga totalförsvarsorganisationer, bör utgå

från följande huvuduppgifter (yrkande 6):

§ Att verka för totalförsvarets demokratiska

förankring.

§

§ Att verka för en höjning av samhällets och

medborgarnas beredskap att möta olika

påfrestningar genom information/upplysning.

§

§ Att höja individens förmåga att dels själv kunna

förebygga och klara olika påfrestningar, dels att

ge stöd och hjälp åt andra medborgare som

drabbas.

§

§ Att utgöra en förstärkningsresurs för kommuner

och statliga myndigheter vid extraordinära

situationer.

§

§ Att medverka med kompetens och resurser vid olika

typer av internationella insatser.

§

§ Att bidra till personalförsörjningen till

totalförsvarets utbildnings-, beredskaps- och

krigsorganisationer.

§

Motionärerna anser dessutom att även om vi inte kan

ha beredskap mot rena självmordsattacker bör

totalförsvarets beredskap mot olika former av

terrorattacker med okonventionella metoder och vapen

stärkas (yrkande 7). Det har enligt motionärerna

händelsen den 11 september 2001 visat. I den

beredskapen har den frivilliga försvarsverksamheten

inom totalförsvaret en viktig roll som behöver

vidareutvecklas.

Motionärerna anser att en fråga som är angelägen

att få besvarad är hur hemvärnet skall klara av sin

framtida rekrytering på ett effektivt och trovärdigt

sätt om minskad värnpliktsutbildning gröper ur

rekryteringsunderlaget. De anser att regeringens

passiva personalförsörjningsstrategi för hemvärnet

måste ersättas med en offensiv strategi som bygger

på direktrekrytering enligt den modell som finns

redan i dag. De unga män och kvinnor som vid

mönstringen inte kan erbjudas en plats i

insatsorganisationen skall i stället erbjudas

möjligheten att skriva kontrakt med hemvärnet

(yrkande 8). En kontrakts-/rekryteringsmodell bör

enligt motionärerna även anpassas för studerande vid

universitet och högskola (yrkande 9). I det fallet

genomförs den grundläggande hemvärnsutbildningen,

cirka 10 veckor lång, i en följd under en sommar. En

kontrakts-/rekryteringsmodell bör vidare anpassas

för unga män och kvinnor som just har tagit steget

in i förvärvslivet (yrkande 10). Här kan den modell

med tre månaders skräddarsydd hemvärnsutbildning

fördelad över tre år tillämpas.

Kristdemokraterna anser att regeringen snarast

skall återkomma med ett klargörande förslag om hur

den frivilliga totalförsvarsverksamheten skall

integreras i de nationella skyddsstyrkorna och hur

den verksamheten skall organiseras och ledas samt

vad den konkret skall innehålla och innebära för

totalförsvaret i stort (yrkande 11).

I Folkpartiet liberalernas kommittémotion Fö25 (fp)

av Runar Patriksson och Eva Flyborg understryks att

frivilligorganisationerna, inte minst de kvinnliga,

spelar en mycket betydelsefull roll för vårt

försvar. Den frivilliga försvarsverksamheten är till

skillnad från värnpliktsvolymen viktig för

totalförsvarets folkliga förankring. I takt med den

alltmer mångfasetterade bilden av hot mot vår

säkerhet såväl i fredstid som i krigstid och den

grundläggande omstrukturering det svenska försvaret

undergår kommer den frivilliga försvarsverksamheten

att möta nya och viktiga uppgifter och utmaningar.

Det är enligt motionärerna viktigt att de som

verkar inom frivilligorganisationerna ges reella

förutsättningar att delta fullt ut i verksamheten,

bl.a. genom möjlighet att få ledigt vid t.ex. grund-

, repetitions- och kompletteringsutbildningar. En

sådan lagstadgad rätt finns ej i dag.

I motion Fö26 (mp) av Lars Ångström påpekas att

regeringens förslag tyvärr i huvudsak går ut på

att i första hand befästa de

frivilliga försvarsorganisationernas

roll som opinionsbildare och rekryteringsbas för det

traditionella invasionsförsvaret. Vad gäller de

frivilliga försvarsorganisationernas internationella

roll nämner propositionen att frivilliga

försvarsorganisationer i utökad omfattning bör kunna

utbilda enskilda personer som kan rekryteras till

militära och civila internationella fredsfrämjande

insatser. Denna inriktning bör enligt motionären

vara vägledande och bör utgöra de frivilliga

försvarsorganisationernas huvuduppgift (yrkande 1).

Regeringens syn på de frivilliga

försvarsorganisationernas roll i det traditionella

invasionsförsvaret återspeglas enligt motionären i

de föreslagna riktlinjerna för organisationsstöd.

Motionären anser att inget ytterligare

organisationsstöd, inte heller resurser som frigörs

genom omfördelning, skall gå till frivilliga

försvarsorganisationer som ser som sin roll att

stärka vårt traditionella territorialförsvar.

Motionären anser att organisationsstödet till de

frivilliga försvarsorganisationerna i huvudsak bör

gå till organisationer som sprider kunskap om eller

bedriver utbildning och rekryterar till deltagande i

internationella fredsfrämjande missioner. Det totala

organisationsstödet till frivilliga

försvarsorganisationer bör kunna minskas (yrkande

2).

Motionären framhåller att i stället för att

utnyttja hemvärnet som rekryteringsbas till de

internationella insatser som Sverige behöver delta i

befäster propositionen hemvärnets roll som den

viktigaste delen av de nationella skyddsstyrkorna.

Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna är en

del av det traditionella invasionsförsvaret och har

enligt motionären inte längre någon framträdande

roll att spela när invasionshotet avskrivits och

Sverige omformar sitt försvar för att kunna

genomföra internationella insatser. Den roll som

motionären kan se att hemvärnet bör ha är att

utbilda för samt utgöra en rekryteringsbas för

internationella fredsfrämjande insatser (yrkande 3).

Motionären anser att inga ytterligare resurser,

inte heller resurser som frigörs genom omfördelning,

skall gå till att befästa hemvärnets roll inom de

nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnets resurser bör

omfördelas till verksamheter som rör internationella

fredsfrämjande insatser, och det totala anslaget

till hemvärnsförbanden bör kunna minskas (yrkande

4).

I motion 2000/01:Fö201 (s) av Carina Hägg påpekas

att den kraftiga förändring som nu sker av försvaret

ändrar förutsättningarna också för de frivilliga

försvarsorganisationerna. Utgångspunkten borde

rimligtvis vara att stödet till dem måste öka. Det

är då angeläget att stödet går både till de

kvinnliga och de manliga försvarsorganisationerna.

Det får inte vara så att de manliga organisationerna

och deras företrädare gynnas.

Regeringen bör därför så snabbt som möjligt redovisa

hur stödet till de frivilliga

försvarsorganisationerna skall utformas och då även

belysa fördelningen mellan manliga och kvinnliga

organisationer.

I motion 2000/01:Fö305 (m) av Rolf Gunnarsson

påpekas att då det gäller rättsskyddet för den

enskilde hemvärnsmannen finns det många oklarheter.

Hemvärnskretsar i landet har länge försökt att få

klara besked då det gäller rättsskyddet och vilken

hjälp en hemvärnsman kan räkna med om det skulle

inträffa något som föranleder exempelvis åtal eller

krav om skadestånd.

Motionären hänvisar till att svar som lämnats av

såväl rikshemvärnschefen som försvarsministern

lämnar många frågetecken kring rättshjälpen för

hemvärnsmännen.

I motion 2000/01:Fö902 (m) framhåller Rolf

Gunnarsson att det är den sjukpenninggrundande

inkomsten som i dag ligger till grund för den

ersättning som betalas ut då

hemvärnet/frivilligorganisationerna genomför

insatser. Detta innebär att studerande, arbetslösa,

hemarbetande med små barn, pensionärer och

deltidsarbetande är de första som vid behov finns på

plats, men oftast de som har den minsta

ersättningen. Motionären anser att en översyn av

ersättningsbestämmelserna bör göras.

I motion Fö7 (m) av Cristina Husmark Pehrsson och

Ewa Thalén Finné understryks att utvecklingen i

världen har, inte minst med tanke på den senaste

tidens händelser av hot och angrepp, tydligt visat

på nödvändigheten och behovet av allas deltagande.

Allt färre tas ut till värn- eller civilplikt.

Samhällets skyddsnät kan därför inte garanteras

endast genom dessa insatser. Därför är enligt

motionärerna ett frivilligt engagemang ett

nödvändigt inslag i samhällets beredskap och

totalförsvar.

I motion Fö13 (m) av Elizabeth Nyström och Jan-Evert

Rådhström påpekas att det behövs folklig förankring

byggd på delaktighet och medansvar när det gäller

sårbarheten och säkerheten i samhället. Det är

främst avhängigt det faktum att samhället aldrig

kommer att kunna bygga upp ett heltäckande skyddsnät

via offentligt finansierade institutioner. Därför är

ett frivilligt engagemang ett nödvändigt inslag i

samhällets beredskap och i totalförsvaret. En ny

generation frivilliga med kompetens inom skilda

områden kommer med utgångspunkt i detta att ha en

tydligare roll i samhällsberedskapen och i

totalförsvaret.

Utskottets ställningstagande

I försvarsutskottets betänkande Det nya försvaret

(bet. 1999/2000:FöU2) framhöll utskottet följande om

den frivilliga försvarsverksamheten.

Utskottet har i tidigare uttalanden framhållit

den frivilliga försvarsverksamhetens betydelse.

Genom sitt starka engagemang och sin breda

kompetens inom skilda områden utgör dessa

organisationer en viktig resurs för landets

försvar. Utskottet har också framhållit att deras

verksamhet ger breda medborgargrupper en chans

att engagera sig och göra en insats för

totalförsvaret. Frivilligorganisationerna bidrar

även till en bred och djup folklig förankring av

totalförsvaret, liksom att de även har en viktig

roll i totalförsvarets

personalförsörjningssystem. Mot bakgrund av den

omstrukturering som nu pågår inom totalförsvaret

välkomnar därför utskottet regeringens initiativ

att utreda den frivilliga försvarsverksamhetens

framtida inriktning och uppgifter inom

totalförsvaret. Utskottet anser det vara av stor

vikt att den frivilliga försvarsverksamheten

förnyas i takt med ominriktningen av

totalförsvaret.

Utredningen om den frivilliga försvarsverksamheten

(Frivilligorganisationsutredningen), som utskottet

hänvisar till i det föregående, överlämnade i

februari 2001 betänkandet Frivilligheten och

samhällsberedskapen (SOU 2001:15) till regeringen.

Betänkandet har efter remissbehandling varit

underlag för den proposition om frivillig

försvarsverksamhet som utskottet tar ställning till

här. Som ett led i sin beredning av ärendet har

utskottet haft överläggningar med representanter för

de frivilliga försvarsorganisationerna.

Utskottet understryker ånyo den frivilliga

försvarsverksamhetens - dvs. de frivilliga

försvarsorganisationernas och hemvärnets - mycket

viktiga roll inom totalförsvaret. Verksamheten

omfattar för närvarande försvarsupplysning samt

rekrytering och utbildning av frivilliga för

uppgifter inom totalförsvaret. Dessa uppgifter -

inte minst upplysningsverksamhet - är viktiga också

i den förändringsprocess som det frivilliga

försvaret genomgår och som beskrivs i det följande.

De omfattande säkerhets- och försvarspolitiska

förändringar som skett under senare år medför delvis

nya förutsättningar för den frivilliga

försvarsverksamheten liksom för

totalförsvarsverksamheten i övrigt. Det frivilliga

försvaret kommer även framgent att ha en

betydelsefull roll, inte bara då det gäller

verksamhet för totalförsvaret, utan också för att

stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera

svåra påfrestningar på samhället i fred samt för att

bidra till fred och säkerhet i omvärlden.

Det frivilliga försvaret spelar genom sin breda

organisatoriska och geografiska spridning och sin

frivilliga rekryteringsgrund en viktig roll för

försvars-viljan och totalförsvarets förankring i

samhället. Rekryteringsbasen för den frivilliga

försvarsverksamheten har under de senaste åren

minskat i takt med att allt färre genomför värnplikt

och civilplikt. Det är därför viktigt att finna nya

rekryterings- och utbildningsvägar till det

frivilliga försvaret, bl.a. bör ansträngningar göras

för att i större utsträckning än i dag rekrytera

yngre personer och också i större utsträckning än

för närvarande engagera reservofficerare i

verksamheten. Utskottet bedömer att personalens

möjligheter att på olika sätt delta i internationell

verksamhet kan komma att ha betydelse för att främja

rekryteringen. Det frivilliga försvaret utgör

samtidigt en viktig rekryteringsbas för

anställningar inom totalförsvaret.

Utskottet anser - liksom regeringen - att stöd

till de frivilliga försvarsorganisationerna även

fortsättningsvis skall kunna lämnas till ideella

organisationer med demokratisk struktur, vars

verksamhet kan utnyttjas för totalförsvarets fyra

huvuduppgifter, dvs. att

- försvara Sverige mot väpnat angrepp,

-

- hävda vår territoriella integritet,

-

- bidra till fred och säkerhet i omvärlden

och

-

- stärka det svenska samhället vid svåra

påfrestningar i fred.

-

Riksdagen har sedan lång tid över statsbudgeten

anvisat anslag till stöd för de frivilliga

försvarsorganisationernas verksamhet. För

innevarande budgetår har riksdagen anvisat drygt 88

miljoner kronor. Utskottet har i anslutning till

budgetbehandlingen (bet. 2001/02:FöU1) bl.a. anfört

följande (s. 92):

Utskottet anser att de frivilliga

försvarsorganisationerna genom sitt starka

engagemang och sin breda kompetens inom skilda

områden i samhället utgör en viktig resurs för

landets försvar. Stödet bör därför enligt

utskottets mening även fortsättningsvis lämnas

till de frivilliga försvarsorganisationerna så

att deras verksamhet främjar totalförsvaret och

ger verksamheten en bred folklig förankring. Ett

statligt stöd till denna verksamhet bör därför

inte enbart hänföras till krigsorganisationens

kvantitativa eller kvalitativa behov av utbildad

personal, utan även lämnas som ett allmänt stöd

till den frivilliga försvarsverksamheten.

Det statliga bidraget för det mer allmänna stödet

har sålunda bestämts av riksdagen. Riksdagen har

emellertid inte beslutat om hur medlen skall

fördelas mellan organisationerna.

De frivilliga försvarsorganisationerna får

härutöver uppdragsmedel från andra anslag på

statsbudgeten. Sålunda har t.ex. Försvarsmakten

lämnat bidrag om drygt 58 miljoner kronor under år

2001 till organisationerna för

utbildningsverksamhet.

Utskottet förutsätter att riksdagen i likhet med

nuvarande ordning bereds tillfälle att ta ställning

till statsbidragets totala omfattning och därmed

till den frivilliga försvarsverksamhetens

förutsättningar. I det sammanhanget bör även den

beräknade omfattningen redovisas av de medel som

utöver särskilt anslag på statsbudgeten lämnas av

Försvarsmakten m.fl. för utbildningsverksamhet m.m.

Härutöver bör även fortsättningsvis myndigheter

med uppgifter inom totalförsvaret i enlighet med

förordningen (1994:524) om frivillig

försvarsverksamhet även i övrigt stödja denna

verksamhet, t.ex. med instruktörer, materiel och

anläggningar.

Med hänvisning till vad utskottet anfört bör

regeringens förslag till riktlinjer för

organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga

försvarsverksamheten (förslag 1) godkännas.

I flera motioner tas från olika utgångspunkter

frågor upp om folkförankring, organisation,

uppgifter, utnyttjande, stöd m.m. till den

frivilliga försvarsverksamheten. Utskottet anser

inte att det finns behov av ytterligare uttalanden i

dessa frågor utöver det ovan anförda, varför

motionerna 2000/01:Fö201 (s), 2000/01:Fö208 (kd)

yrkande 12, 2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3,

2001/02:Fö7 (m), 2001/02:Fö10 (fp) yrkande 19,

2001/02:Fö13 (m), 2001/02:Fö23 (m) yrkande 1,

2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 1-7 samt 2001/02:Fö26

(mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Riksdagen godkände våren 2000 regeringens förslag

till inriktning av Försvarsmaktens organisation,

innebärande bl.a. att det skulle inrättas nationella

skyddsstyrkor, inkluderande hemvärnsförband. I

försvarsutskottets betänkanden Det nya försvaret

(bet. 1999/2000:FöU2) och Försvarsbeslut för

2002-2004 (bet. 2001/02:FöU2) begär utskottet att

regeringen skall återkomma till riksdagen med en

närmare redovisning av utformningen av de nationella

skyddsstyrkorna.

I propositionen lämnar regeringen nu förslag till

inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna. Regeringen anmäler också att den

vad avser de nationella skyddsstyrkornas närmare

utformning avser att återkomma i budgetpropositionen

för 2003 och i nästa försvarsbeslutsproposition för

att lämna den berörda redovisningen.

Innebörden av den stora omstrukturering av

försvaret som riksdagen beslutade om våren 2000 är

att hemvärnet får - relativt sett - en väsentligt

ökad betydelse i framtidens försvar. Hemvärnet har

en hög beredskap och kan lösa skydds- och

bevakningsuppgifter samt kan utnyttjas för att

stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred.

Hemvärnet kan säkerställa den territoriella närvaron

i olika delar av landet. Vissa hemvärnsförband är

lämpade att få uppgifter med högre svårighetsgrad än

vad som gäller för huvuddelen av förbanden. De

förbanden skall kunna lösa bevaknings- och

skyddsuppgifter som är nya. De skall också kunna ha

vissa underrättelseuppgifter. Hemvärnsförbanden bör

tillföras materiel och resurser i övrigt för att

kunna lösa de allt viktigare uppgifter som de får.

Materiel bör sålunda överföras från nedlagda

krigsförband till hemvärnet. För att säkerställa

nödvändig rörlighet bör förbanden ha tillgång till

fordon.

Regeringen har i propositionen lämnat en

redovisning av hemvärnsförbandens roll inom de

nationella skyddsstyrkorna. Regeringen bör när den

återkommer med den aviserade redovisningen av de

nationella skyddsstyrkorna också redogöra för

ledningsförhållandena för hemvärnsförbanden inom

ramen för de nationella skyddsstyrkorna, bl.a.

militärdistriktens roll i sammanhanget.

Utskottet anser att regeringens förslag till

inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna (förslag 2) bör bifallas.

I flera motioner tas frågor upp om inriktning m.m.

för hemvärnet. Några särskilda uttalanden utöver vad

utskottet nyss har gjort i det föregående anser

utskottet inte är nödvändiga. Motionerna

2000/01:Fö208 (kd) yrkande 11, 2001/02:Fö23 (m)

yrkandena 2-4, 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 8-11 samt

2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 3 och 4 avstyrks.

I motion 2000/01:Fö305 (m) anförs att det finns

många oklarheter då det gäller rättsskydd för

enskilda hemvärnsmän. Utskottet har inhämtat att

hemvärnsmän i tjänst är likställda med anställda i

försvaret och med totalförsvarspliktiga vad avser

frågor om rättsskydd. Utskottet utgår från att För-

svarsmakten i mån av att det blir aktuellt lämnar

juridiskt bistånd. Motion 2000/01:Fö305 (m) behöver

därför inte bifallas.

Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten bör

samordna frivilligorganisationernas internationella

arbete med den verksamhet som dessa myndigheter

bedriver inom ramen för det säkerhetsfrämjande

samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Utskottet

anser sålunda - i likhet med regeringen - att

frivilligorganisationernas stödjande verksamhet i

det säkerhetsfrämjande samarbetet bör fortsätta.

Frivilliga försvarsorganisationer bör ges ökade

möjligheter att utbilda personer som kan rekryteras

till militära och civila internationella

fredsfrämjande uppgifter samt till annan verksamhet

inom ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet.

Utskottet anser vidare - i likhet med regeringen -

att det nuvarande systemet för ersättningar och

förmåner då frivilliga utnyttjas vid höjd beredskap

eller vid räddningstjänst i fred bör gälla också i

fortsättningen. Vid uppgifter i fred som inte är

räddningstjänst bör parterna själva komma överens om

vad som bör gälla. Med anledning härav avstyrks

motion 2000/01:Fö902 (m) vari yrkas att

ersättningsbestämmelserna bör ses över.

I motion 2001/02:Fö25 (fp) framhålls vikten av att

de som verkar inom frivilligverksamheten skall ha

rätt till ledighet för att delta i sådan verksamhet.

Arbetsmarknadsutskottet har vid olika tillfällen

avstyrkt liknande motioner. Utskottet gör ingen

annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet, varför

motion 2001/02:Fö25 (fp) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag

till den frivilliga försvarsverksamheten

(punkt 1)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö208 yrkande

12, 2001/02:Fö6 yrkandena 2 och 3 och 2001/02:Fö24

yrkandena 1-7 samt avslår proposition 2001/02:159

punkt 1, motionerna 2000/01:Fö201, 2001/02:

Fö7, 2001/02:Fö10 yrkande 19, 2001/02:Fö13,

2001/02:Fö23 yrkande 1 och 2001/02:Fö26 yrkandena 1

och 2.

Ställningstagande

Inför alla mer eller mindre olika stora och

betydelsefulla delar av totalförsvarets framtida

organisation och innehåll, som riksdagen vid skilda

tidpunkter fått att ta ställning till, saknas en

helhetsbild av den omfattande omorganisation och

omvälvning av försvaret som fortfarande pågår.

Regeringen presenterar gång på gång olika delar av

en komplicerad och kostnadskrävande verksamhet utan

att det ges möjlighet att överblicka helheten. Detta

ger ett svårbedömt intryck, där konsekvenserna av

det förslag som det är aktuellt att besluta om inte

är överblickbart. Detta gäller också proposition

2001/02:159 Frivillig försvarsverksamhet inom

totalförsvaret.

Den översyn av den frivilliga försvarsverksamheten

som utförts var angelägen, men även i detta

sammanhang saknas en helhetsbild av Försvarsmaktens

eget behov av de frivilliga organisationerna i

relation till totalförsvarets verksamhet i stort.

Utan att det bekräftas i proposition 2001/02:159

infinner sig tanken att frivilligorganisationerna

skall ersätta åtminstone en del av de funktioner som

försvunnit i det hårt nedbantade totalförsvaret.

Detta måste i så fall tydligt framgå i planerna för

verksamhet och organisation av det framtida

totalförsvaret.

Kristdemokraterna har vid flera tillfällen, i

motioner, debatter, särskilda yttranden m.m.,

framhållit att proposition 1999/2000:30 Det nya

försvaret, som riksdagen beslutade om den 30 mars

2000, inte var den helhetslösning som regeringen,

Centerpartiet och Vänsterpartiet ansåg att den var.

Kristdemokraterna avstyrkte därför propositionen.

En annan av de invändningar som vi kristdemokrater

framförde i anslutning till riksdagens beslut den 30

mars 2000 var att regeringens förslag vilade på ett

dåligt genomarbetat beslutsunderlag. Den kritiken

kan även riktas mot propositionen Frivillig

försvarsverksamhet inom totalförsvaret.

Propositionens förslag är otydliga. Många frågor

lämnas obesvarade. Som exempel kan nämnas den

frivilliga försvarsverksamhetens organisation,

innehåll och ledarskap. Även frågan hur hemvärnet

skall inordnas i de nationella skyddsstyrkorna

klargörs inte.

Vi anser att det är alltför många obesvarade

frågor i de förslag som regeringen lägger fram. Det

behövs därför en fullständig översyn av

totalförsvaret där begreppet helhetssyn och

samverkan skall vara grundläggande utgångspunkter

och där totalförsvarets alla olika grenar skall

ingå.

De uppdrag och de statliga medlen till frivilliga

försvarsorganisationer, som vi för övrigt anser bör

benämnas frivilliga totalförsvarsorganisationer,

anser Kristdemokraterna bör utgå från

huvuduppgifterna:

· Att verka för totalförsvarets demokratiska

förankring.

·

· Att verka för en höjning av samhällets och

medborgarnas beredskap att möta olika

påfrestningar genom information/upplysning.

·

· Att höja individens förmåga att dels själv kunna

förebygga och klara olika påfrestningar, dels att

ge stöd och hjälp åt andra medborgare som

drabbas.

·

· Att utgöra en förstärkningsresurs för kommuner

och statliga myndigheter vid extraordinära

situationer.

·

· Att medverka med kompetens och resurser vid olika

typer av internationella insatser.

·

· Att bidra till personalförsörjningen till

totalförsvarets utbildnings-, beredskaps- och

krigsorganisationer.

·

Med hänvisning till vad som anförts bör motionerna

2000/01:Fö208 (kd) yrkande 12, 2001/02:Fö6 (kd)

yrkandena 2 och 3 samt 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena

1-7 godkännas. Regeringens förslag till riktlinjer

för organisationsstöd och uppdrag till den

frivilliga försvarsverksamheten (förslag 1) samt

motionerna 2000/01:Fö201 (s), 2001/02:Fö7 (m),

2001/02:Fö10 (fp) yrkande 19, 2001/02:Fö13 (m),

2001/02:Fö23 (m) yrkande 1 och Fö26 (mp) yrkandena 1

och 2 avstyrks.

2. Riktlinjer för organisationsstöd

och uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten

(punkt 1)

av Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Fö26 yrkandena

1 och 2 samt avslår proposition 2001/02:159 punkt 1,

motionerna 2000/01:

Fö201, 2000/01:Fö208 yrkande 12, 2001/02:Fö6

yrkandena 2 och 3, 2001/02:Fö7, 2001/02:Fö10 yrkande

19, 2001/02:Fö13, 2001/02:Fö23 yrkande 1 och

2001/02:Fö24 yrkandena 1-7.

Ställningstagande

Som en följd av förändringarna inom totalförsvaret

ger regeringen i propositionen förslag på nya

riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till

frivilliga försvarsorganisationer. Regeringen anser

att de frivilliga försvarsorganisationerna skall

sprida information om totalförsvaret och bidra till

totalförsvarets folkliga förankring. De frivilliga

försvarsorganisationerna skall också utgöra

rekryteringsbas, och regeringen bedömer att

frivilligpersonal i högre utsträckning kan komma att

tjänstgöra i Försvarsmaktens grundorganisation och i

utlandsstyrkan.

Regeringens förslag går tyvärr i huvudsak ut på

att i första hand befästa de frivilliga

försvarsorganisationernas roll som opinionsbildare

och rekryteringsbas för det traditionella

invasionsförsvaret. Vad gäller de frivilliga

försvarsorganisationernas internationella roll, så

nämner propositionen att frivilliga

försvarsorganisationer i utökad omfattning bör kunna

utbilda enskilda personer som kan rekryteras till

militära och civila internationella fredsfrämjande

insatser. Denna inriktning bör enligt Miljöpartiet

vara vägledande och bör utgöra de frivilliga

försvarsorganisationernas huvuduppgift. Men tyvärr

nämns denna uppgift för frivilligpersonalen bara som

kortast, och i stället tycks propositionens syn på

de frivilliga försvarsorganisationernas

internationella roll i huvudsak vara begränsad till

dess roll att bygga upp motsvarande organisationer i

Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland.

Miljöpartiet anser att regeringen bör uppmuntra de

frivilliga försvarsorganisationerna att ha som sin

främsta uppgift att bidra till Sveriges förmåga att

delta i internationella fredsfrämjande insatser.

Frivilligorganisationerna bör därför inrikta sin

verksamhet på att utbilda personer som kan

rekryteras till sådana insatser. Ett utomordentligt

exempel på sådan utbildning som lyfts fram i

propositionen är den rekrytering av s.k.

ammunitionshundekipage som syftar till att under fem

år bygga upp en sammanslutning av 35 ekipage

bestående av frivilligpersonal med hundar som skall

vara beredda att ingå i utlandsstyrkan.

Regeringens syn på de frivilliga

försvarsorganisationernas roll i det traditionella

invasionsförsvaret återspeglas i de föreslagna

riktlinjerna för organisationsstöd. Regeringen anser

att värdet av organisationens verksamhet i

förhållande till behov för totalförsvaret för att

kunna uppnå grundläggande försvarsförmåga och

anpassningsförmåga och värdet av organisationens

bidrag till totalförsvarets folkförankring skall

väga tungt. Verksamhet avseende internationella

fredsfrämjande insatser nämns över huvud taget inte

som prioriterad vid fördelning av organisationsstöd.

Regeringen säger att finansieringen av förslagen

om organisationsstöd till de frivilliga

försvarsorganisationerna inte kräver ytterligare

resurser utan att de kan finansieras genom

omfördelning inom försvarsanslaget. Miljöpartiet

anser att inget ytterligare organisationsstöd, inte

heller resurser som frigörs genom omfördelning,

skall gå till frivilliga försvarsorganisationer som

ser som sin roll att stärka vårt traditionella

territorialförsvar.

De frivilliga försvarsorganisationerna får redan i

dag ett stort statligt organisationsstöd. Det kan

dessutom vara värt att notera att de frivilliga

försvarsorganisationerna får 10-20 % mer stöd än de

svenska ideella fredsorganisationerna. Som exempel

kan nämnas att Utrikesdepartementets

organisationsstöd till Svenska Freds- och

Skiljedomsföreningen motsvarar ca 139 kr per medlem,

medan Försvarsdepartementets stöd t.ex. till

Lottakåren är 191 kr per medlem, till

Flygvapenfrivilligas Förbund 1 141 kr per medlem och

till Sjövärnskåren 510 kr per medlem. Det kan också

vara värt att notera att sex andra

fredsorganisationer får 205 kr per medlem.

Miljöpartiet anser att organisationsstödet till de

frivilliga försvarsorganisationerna i huvudsak bör

gå till organisationer som sprider kunskap om eller

bedriver utbildning och rekryterar till deltagande i

internationella fredsfrämjande missioner. Det totala

organisationsstödet till frivilliga

försvarsorganisationer bör kunna minskas.

Med hänvisning till vad som anförts bör motion

2001/02:Fö26 yrkandena 1 och 2 godkännas.

Regeringens förslag till riktlinjer för

organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga

försvarsverksamheten (förslag 1) samt motionerna

2000/01:Fö201 (s), 2000/01:Fö208 (kd) yrkande 12,

2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3, 2001/02:Fö7 (m),

2001/02:Fö10 (fp) yrkande 19, 2001/02:Fö13 (m),

2001/02:Fö23 (m) yrkande 1, 2001/02:Fö24 (kd)

yrkandena 1-7 avstyrks.

3. Inriktning av hemvärnsförbanden (punkt 2)

av Henrik Landerholm, Olle Lindström, Rolf

Gunnarsson och Anna Lillie-

höök (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller regeringen motion 2001/02:Fö23 yrkandena

2-4 samt avslår regeringens proposition 2001/02:159

punkt 2, motionerna 2000/01:Fö208 yrkande 11,

2001/02:Fö24 yrkandena 8-11 samt 2001/02:

Fö26 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Moderata samlingspartiet bejakar i grunden den av

regeringen föreslagna inriktningen vid utvecklingen

av hemvärnet. Hemvärnet utgör emellertid enbart en

del av de nationella skyddsstyrkorna. Vi kan därför

inte acceptera att riksdagen nu beslutar om

inriktning av hemvärnet och genomföra denna innan vi

vet om och hur huvuddelen av de nationella

skyddsstyrkorna avses utvecklas. Det måste enligt

vår mening vara fullständigt klarlagt att de

nationella skyddsstyrkorna kommer att utvecklas

innan ett beslut om inriktningen av hemvärnet kan

fattas. Om så ej blir fallet kommer hela det ansvar

som avses läggas på de nationella skyddsstyrkorna

att falla på hemvärnet. Detta är orimligt.

Regeringens förslag bör därför avvisas i avvaktan på

ett samlat förslag till utveckling av samtliga

förband inom de nationella skyddsstyrkorna.

Med hänvisning till vad som anförts bör motion

2001/02:Fö23 (m) yrkandena 2-4 godkännas.

Regeringens förslag till inriktning av

hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna

(förslag 2) samt motionerna 2000/01:Fö208 (kd)

yrkande 11, 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 8-11 och

2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 3 och 4 avstyrks.

4. Inriktning av hemvärnsförbanden (punkt 2)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller regeringen motionerna 2000/01:Fö208 yrkande

11 och 2001/02:Fö24 yrkandena 8-11 samt avslår

regeringens proposition 2001/02:159 punkt 2,

motionerna 2001/02:Fö23 yrkandena 2-4 och

2001/02:Fö26 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Folkrörelserna har haft en stor betydelse för den

demokratiska utvecklingen i vårt land. Även inom

totalförsvaret finns en väl etablerad frivillig

verksamhet. Den informerar och engagerar människor

om bland annat värdet av ett fungerande

totalförsvar. Dessa frivilliga organisationer har

också en stor betydelse för rekrytering av bland

annat officersaspiranter till totalförsvaret. Genom

sin tydliga koppling till Försvarsmaktens

krigsorganisation har hemvärnet en särställning

bland frivilligorganisationerna.

Eftersom totalförsvaret dragits ned kraftigt, med

många förbandsnedläggningar, har det inneburit att

många orter som tidigare haft regementen och

garnisoner nu saknar sådana. Därmed har den

sammanhållande länken mellan hemvärnet och det

övriga totalförsvaret försvunnit i många regioner.

Detta kan vara en förklaring till att

hemvärnsmännens antal minskat i stället för att

enligt målsättningen öka. I och med

förbandsnedläggningarna anser många hemvärnsförband

och hemvärnsmän att de har ett alldeles för stort

ansvar och för stora områden att bevaka. De upplever

sig inte heller vara särskilt uppskattade för de

insatser de gör och skall utföra. Dessutom råder en

stor osäkerhet om den framtida organisationen med

bl.a. den planerade integreringen i de nationella

skyddsstyrkorna.

Hemvärnet har tilldelats en stor roll i det

framtida försvaret och i de nationella

skyddsstyrkorna. I stora delar av vårt land är det

hemvärnet som skall säkerställa Försvarsmaktens

möjligheter till territoriell närvaro. Men det

framkommer inte i proposition 2001/02:159 hur

regeringen tänkt att hemvärnet skall organiseras

inför framtiden och utifrån de fyra huvudmålen. Det

påpekas att hemvärnet skall ingå i de nationella

skyddsstyrkorna. Det låter bra, men i propositionen

anges inte hur denna samordning skall organiseras

eller fungera. Det anges i stället att regeringen

skall återkomma i budgetpropositionen för 2003 samt

i nästa försvarsbeslutsproposition avseende de

nationella skyddsstyrkornas närmare utformning.

Kristdemokraterna anser att regeringen snarast

skall återkomma med ett klargörande förslag om hur

den frivilliga totalförsvarsverksamheten skall

integreras i de nationella skyddsstyrkorna och hur

den verksamheten skall organiseras och ledas samt

vad den konkret skall innehålla och innebära för

totalförsvaret i stort.

En annan fråga som är angelägen att få besvarad är

hur hemvärnet skall klara av sin framtida

rekrytering på ett effektivt och trovärdigt sätt

eftersom bl.a. minskad värnpliktsutbildning gröper

ur rekryteringsunderlaget.

Kristdemokraterna anser att regeringens passiva

personalförsörjningsstrategi för hemvärnet måste

ersättas med en offensiv strategi som bygger på

direktrekrytering enligt den modell som finns redan

i dag. De unga män och kvinnor som vid mönstringen

inte kan erbjudas en plats i insatsorganisationen

skall i stället erbjudas möjligheten att skriva

kontrakt med hemvärnet.

Men eftersom unga människor i dag lever ett mer

hektiskt liv än för bara något decennium sedan,

måste kontraktsmodellen bygga på ett betydande mått

av flexibilitet och någon form av ekonomiskt

incitament som ter sig tillräckligt lockande.

Grunden för deltagande måste dock alltid vara

frivillighet och medborgerligt engagemang.

En kontrakts- och rekryteringsmodell bör anpassas

för studerande vid universitet och högskola. I det

fallet genomförs den grundläggande

hemvärnsutbildningen, cirka tio veckor lång, i en

följd under en sommar. Ersättningsnivån bör motsvara

studiemedel, och den bör vara skattefri.

Utbildningen bedrivs vid något av landets militära

förband, med reservofficerare som instruktörer.

Efter avslutad grundutbildning följer skyldighet att

placeras i en hemvärnsbataljon och delta i den

ordinarie verksamheten under tre till fem års tid.

Därefter följer deltagandet de regler som för

närvarande gäller. Den högre graden av obligatorisk

närvaro under de inledande åren kan motiveras med

ersättningen under utbildningstiden.

En kontrakts- och rekryteringsmodell bör även

anpassas för unga män och kvinnor som just har tagit

steget in i förvärvslivet. Här kan en modell med tre

månaders skräddarsydd hemvärnsutbildning fördelad

över tre år tillämpas. Utbildningen bedrivs

sommartid, och hemvärnsaspiranten avstår delar av

sin semester för att genomföra utbildningen.

Ersättningsnivån bör motsvara studiemedel och den

bör vara skattefri. Utbildningen bedrivs vid något

av landets militära förband, med reservofficerare

som instruktörer. Efter avslutad grundutbildning

följer skyldighet att placeras i en hemvärnsbataljon

och delta i den ordinarie verksamheten under tre

till fem års tid. Därefter följer deltagandet de

regler som för närvarande gäller. Den högre graden

av obligatorisk närvaro under de inledande åren kan

motiveras med ersättningen under utbildningstiden.

Modellen medger en jämn och kontinuerlig

personalförsörjning som innebär att i stort sett

samtliga hemvärnsbataljoner ständigt är kompletta.

Modellen innebär också att folkförsvarstanken i

högre grad än med nuvarande urholkade

värnpliktssystem kan vidmakthållas. Det är därför

Kristdemokraternas uppfattning att regeringen

snarast bör utreda förutsättningarna för en

personalförsörjningsmodell i linje med vad som

beskrivits ovan.

I enlighet med vad som anförts bör motionerna

2000/01:Fö208 (kd) yrkande 11 och 2001/02:Fö24 (kd)

yrkandena 8-11 bifallas. Regeringens förslag till

inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna (förslag 2), motionerna 2001/02:Fö23

(m) yrkandena 2-4 samt 2001/02:Fö26 yrkandena 3 och

4 bör avslås.

5. Inriktning av hemvärnsförbanden (punkt 2)

av Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5. Därmed

bifaller regeringen motion 2001/02:Fö26 yrkandena 3

och 4 samt avslår regeringens proposition

2001/02:159 punkt 2, motionerna 2000/01:Fö208

yrkande 11, 2001/02:Fö23 yrkandena 2-4 och

2001/02:Fö24 yrkandena 8-11.

Ställningstagande

Regeringen föreslår i propositionen att

hemvärnsförbanden skall utvecklas i syfte att

integreras och utgöra ett viktigt inslag i de

nationella skyddsstyrkorna. Regeringen anser att

hemvärnsförbanden tillhör de viktigaste förbanden

inom de nationella skyddsstyrkorna, vilkas

verksamhet och utveckling därför bör ställas i

centrum. Regeringen anser att vissa hemvärnsförband

skall få ökat ansvar och ökade befogenheter och

därför hävdas att tillräckliga resurser bör

omfördelas till detta. Regeringen föreslår att

hemvärnet skall kunna lösa uppgifter vid väpnat

angrepp, stärka samhället i fred samt utgöra en

grund för folkförankringen och försvarsviljan.

Miljöpartiet är mycket kritiskt till regeringens

förslag. I stället för att utnyttja hemvärnet som

rekryteringsbas till de internationella insatser som

Sverige behöver delta i så befäster propositionen

hemvärnets roll som den viktigaste delen av de

nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnet och de

nationella skyddsstyrkorna är en del av det

traditionella invasionsförsvaret och har enligt

Miljöpartiet inte längre någon framträdande roll att

spela när invasionshotet avskrivits och Sverige

omformar sitt försvar för att kunna genomföra

internationella insatser. Den roll som Miljöpartiet

kan se att hemvärnet bör ha är att utbilda om samt

utgöra en rekryteringsbas för internationella

fredsfrämjande insatser.

Vad gäller finansiering av hemvärnets utökade roll

inom de nationella skyddsstyrkorna lovar regeringen

att förändringen inte kräver nya resurser utan att

den skall kunna finansieras genom omfördelning inom

försvarsanslaget. Miljöpartiet anser dock att inga

ytterligare resurser, inte heller resurser som

frigörs genom omfördelning, skall gå till att

befästa hemvärnets roll inom de nationella

skyddsstyrkorna. Hemvärnets resurser bör omfördelas

till verksamheter som rör internationella

fredsfrämjande insatser, och det totala anslaget

till hemvärnsförbanden bör kunna minskas.

Med hänvisning till vad som anförts bör motion

2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 3 och 4 godkännas.

Regeringens förslag till inriktning av

hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna

(förslag 2) samt motionerna 2000/01:Fö208 (kd)

yrkande 11, 2001/02:Fö23 (m) yrkandena 2-4 och

2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 8-11 avstyrks.

6. Rätt till ledighet (punkt 5)

av Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Därmed

bifaller regeringen motion 2001/02:Fö25.

Ställningstagande

Det är viktigt att de som verkar inom

frivilligorganisationerna ges reella förutsättningar

att delta fullt ut i verksamheten, bl.a. genom

möjlighet att få ledigt vid t.ex. grund-,

repetitions- och kompletteringsutbildningar. En

sådan lagstadgad rätt finns ej i dag. Frågan om en

lagfäst rätt till ledighet för frivillig personal i

försvaret har varit under utredning i mer än 16 år

utan att man har kommit ett enda steg framåt. Med

tanke på behovet av frivilliga

försvarsorganisationer bör frågan om ledighet för

utbildning och tjänstgöring inom frivilligförsvaret

få en snar lösning. Denna möjlighet borde vara

densamma för frivillig personal som den i dag är för

värnpliktiga.

Med anledning av det anförda bör motion 2001/02:Fö25

(fp) bifallas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2001/02:159:

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag till riktlinjer för

organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga

försvarsverksamheten (avsnitt 5.1, 5.2 och 5.3).

2. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag till inriktning av

hemvärnsförbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna (avsnitt 8.1).

Följdmotioner till proposition

2001/02:159

2001/02:Fö23 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppdelning av det

organisatoriska stödet till de frivilliga

försvarsorganisationerna.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till

inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella

skyddsstyrkorna och uppdrar åt regeringen att

återkomma med ett samlat förslag avseende

organisation, utrustning och utveckling av de

nationella skyddsstyrkorna i enlighet med

riksdagens beslut 2000.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hemvärnet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förordna

militärdistriktscheferna som huvudman för

distriktsförsvaret.

2001/02:Fö24 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det saknas en

helhetsbild av totalförsvarets behov av de

frivilliga organisationerna i relation till

totalförsvarets verksamhet i stort.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppfyllandet

av de fyra huvudmålen som totalförsvarsresurserna

får användas till skall ha den säkerhetspolitiska

hotbilden på både kort och lång sikt som

utgångspunkt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

arbetet inför kommande försvarspolitiska

propositioner säkerställer att de är grundade på

tillförlitliga och väl genomarbetade underlag där

det går att göra en helhetsbedömning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ledningsfrågan

för den frivilliga totalförsvarsverksamheten inte

berörs i propositionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det behövs en

fullständig översyn av totalförsvaret där

begreppet helhetssyn och samverkan skall vara

grundläggande utgångspunkter och där

totalförsvarets alla olika grenar skall ingå.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppdrag till

och stöd i form av statliga medel till frivilliga

försvarsorganisationer bör utgå från de i motionen

angivna huvuduppgifterna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

totalförsvarets beredskap mot olika former av

terrorattacker med okonventionella metoder och

vapen måste stärkas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att unga män och

kvinnor som vid mönstringen inte kan erbjudas en

plats i insatsorganisationen skall erbjudas

möjligheten att skriva kontrakt med hemvärnet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

kontrakts- och rekryteringsmodell för

hemvärnsutbildning anpassad för studerande vid

universitet och högskola.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

kontrakts- och rekryteringsmodell för

hemvärnsutbildning anpassad för unga män och

kvinnor som just har tagit steget in i

förvärvslivet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall återkomma med ett klargörande förslag om

hur hemvärnet och övrig frivillig

totalförsvarsverksamhet skall integreras i de

nationella skyddsstyrkorna samt deras framtida

roll, organisation, arbetsuppgifter,

ledningsorganisation m.m.

2001/02:Fö25 av Runar Patriksson och Eva Flyborg

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagstadgad rätt till

ledighet för deltagande i utbildning och

tjänstgöring inom frivilligförsvaret.

2001/02:Fö26 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppdrag till

frivilliga försvarsorganisationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om organisationsstöd

till frivilliga försvarsorganisationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hemvärnets

roll inom det framtida försvaret bör vara att

utbilda om samt utgöra en rekryteringsbas för

internationella fredsfrämjande insatser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om resurstilldelning

till hemvärnet.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01

2000/01:Fö201 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om stöd till frivilliga

försvarsorganisationer.

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att säkerställa

hemvärnets behov av instruktörer.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

militärdistriksstaberna och

militärdistriktsenheterna måste förses med en

personalvolym som medger god förmåga till

utbildning av frivilligorganisationerna.

2000/01:Fö305 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rättshjälp för

hemvärnspersonal.

2000/01:Fö902 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en översyn sker av

ersättningssystemet för hemvärnet/frivillig-

organisationerna.

Följdmotioner till proposition

2001/02:10

2001/02:Fö6 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att målmedvetet

stimulera och stödja de frivilliga

försvarsorganisationerna samt dra nytta av dessa i

samhällsarbetet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

beredskapsansvariga instanser noga prövar

möjligheterna att ta frivilliga i anspråk vid

svåra påfrestningar på samhället.

2001/02:Fö7 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa

Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av allas

delaktighet och ansvar för att skapa en mer

sammanhållen organisation i tider av hot och våld.

2001/02:Fö10 av Runar Patriksson och Eva Flyborg

(fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frivillig

försvarsverksamhet.

2001/02:Fö13 av Elizabeth Nyström och Jan-Evert

Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den civila delen av

totalförsvaret.