Bet. 2001/02:FÖU13

Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU13

Beredskapslagring av olja och kol

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag om vissa

ändringar i lagen (1984:1049) om beredskapslagring

av olja och kol. Lagändringarna innebär att

möjligheten för tillsynsmyndigheten att medge att

lagringsskyldighet fullgörs genom uppdrag åt annan

vidgas, uppdrag att hålla lagringsbränslen skall

generellt kunna lämnas till andra lagringsskyldiga

eller till företag som bedriver

oljelagringsverksamhet. En förutsättning är dock att

även lagerhållaren fått tillsynsmyndighetens

särskilda godkännande. Den som driver

oljeraffinaderi skall kunna få tillstånd att

fullgöra lagringsuppdrag genom att lagra råolja och

halvfabrikat i stället för lagringsbränslen. Vidare

föreslås att beredskapslagring av gasol skall

upphöra. Lagändringen avseende gasollagring föreslås

träda i kraft den 1 juli 2002 och övriga

lagändringar den 1 januari 2003.

Utskottet bedömmer att de förändringar regeringen

föreslagit ger förutsättningar för en önskvärd

effektivisering av beredskapslagringen av olja och

kol med en bibehållen energiberedskap.

Vad gäller gasollagringens upphörande kan

utskottet konstatera att den inhemska

tillgängligheten på och leveranssäkerheten av gasol

får anses vara fullt tillfredsställande, varför ett

upphörande av lagringsskyldigheten inte torde leda

till någon försämring av energiberedskapen.

Regeringens förslag bör därför bifallas av

riksdagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändringar i lagen om beredskapslagring av

olja och kol

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av

olja och kol.

Stockholm den 16 maj 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf

Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s), Berndt Sköldestig

(s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),

Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c) och Runar Patriksson (fp).

2001/02

FöU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen gav i regleringsbrevet för 1999 Statens

energimyndighet i uppdrag att se över regelverket

när det gäller oljeberedskapen och att lämna förslag

till eventuella ändringar i detta. Översynen skulle

särskilt beakta de senaste årens utveckling på

området inom EU och Internationella energiorganet

IEA. Uppdraget redovisades den 14 november 2000 (dnr

N2000/9195/

ESB). Översynen publicerades även i myndighetens

rapportserie (ER 23:2000).

Energimyndigheten lämnade flera förslag till

förändringar av olje-beredskapen. I propositionen

behandlas endast de förslag som berör lagringen.

De förslag som Energimyndigheten lämnat

förutsätter ändringar i lagen (1984:1049) om

beredskapslagring av olja och kol.

Energimyndighetens förslag, i de delar som rör

lagringen, har remissbehandlats.

Regeringen beslutade den 21 februari 2002 att

inhämta Lagrådets yttrande. Lagrådet lämnade

förslaget utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2001/02:169 föreslås vissa ändringar i

lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och

kol.

Enligt förslaget utvidgas möjligheten för

tillsynsmyndigheten att medge att lagringsskyldighet

fullgörs genom uppdrag åt annan att ombesörja

lagringen. Uppdrag att hålla lagringsbränslen kan

generellt lämnas till andra lagringsskyldiga eller

till företag som bedriver oljelagringsverksamhet. En

förutsättning är dock att även lagerhållaren fått

tillsynsmyndighetens särskilda godkännande. Den som

driver oljeraffinaderi kan få tillstånd att fullgöra

lagringsuppdrag genom att lagra råolja och

halvfabrikat i stället för lagringsbränslen. Vidare

föreslås att beredskapslagring av gasol skall

upphöra.

Lagändringen avseende gasollagring föreslås träda i

kraft den 1 juli 2002 och övriga lagändringar den 1

januari 2003.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Nuvarande reglering av beredskapslagring av

olja och kol

I beredskapsåtgärderna ingår lagring av olja och kol

i syfte att trygga tillgången på dessa varor inom

landet för energiförsörjningen under krig och andra

allvarliga kriser.

Beredskapslagringen av olja är av principiellt två

slag, lagring för fredstida oljekriser och

krigslagring. Kol beredskapslagras endast för

krigssituationer. Lagringen regleras av lagen

(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.

Lagen, som fortsättningsvis benämns LBOK, bygger i

huvudsak på lagstiftning från 1957. Till LBOK

ansluter förordningen (1995:971) om

beredskapslagring av olja och kol och även den

årliga förordning som bestämmer lagringsnivåerna

(den senaste SFS 2001:168). Tillsynsmyndighet enligt

LBOK är Statens energimyndighet.

De senaste större förändringarna i fråga om

beredskapslagringen av olja och kol företogs våren

1995. Då beslutade riksdagen (prop. 1994/95:176,

bet. 1994/95:NU25, rskr. 1994/95:393) om ett antal

författningsändringar i och med att nya riktlinjer

för lagringen godkändes, baserade på de kraftigt

förändrade planeringsförutsättningar som följde på

1992 års försvarsbeslut. Dessutom gjordes även en

allmän förenkling och modernisering av regelverket,

inkluderande en anpassning till gällande EU-

bestämmelser. Regeringen gavs även ökade möjligheter

att delegera beslut till myndighet. För el- och

värmeproducerande anläggningar gjordes

lagringskraven beroende av individuell prövning.

Lagringen bygger på att staten med stöd av LBOK

ålägger enskilda säljare eller förbrukare att hålla

vissa kvantiteter i lager. Lagren är i fysisk mening

normalt integrerade med de lagringsskyldiga

företagens kommersiella lager. Beredskapslagren får

tas i anspråk av den lagringsskyldige efter beslut

av regeringen vid en allvarlig försörjningskris.

Den totala omfattningen av denna tvångslagring

bestäms årligen av regeringen med utgångspunkt i

hela landets behov av beredskapslager, därefter

fastställer tillsynsmyndigheten åläggandena för

varje lagringsskyldig. Volymerna baseras på

försäljning och förbrukning av ett antal i LBOK

angivna lagringsbränslen under det närmast

föregående året. För el- och värmeproducerande

anläggningar bestäms dock lagringsskyldigheten vad

beträffar krigslager efter prövning av behoven för

varje särskild anläggning. Lagringsåren löper

fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30 juni. Under

lagringsåret 2001/02 är sammanlagt ca 100 företag

lagringsskyldiga.

Lagringen för oljekriser (tidigare fredskrislagring)

tar sikte på svåra störningar i oljeförsörjningen

som uppstår utan samband med krig eller

säkerhetspolitiska kriser i vår nära omvärld.

Lagringen sker sedan 1975 enligt internationella

åtaganden som Sverige gjort i avtalet om ett

internationellt energiprogram (IEP) och nu även

enligt EU:s regelverk på området. Under 1990-talet

har inga stora förändringar gjorts beträffande

lagringen för oljekriser, dock har en koncentration

till färre lagringsskyldiga skett. Beredskapslagren

av olja motsvarar i dag 90 dagars normal konsumtion

och hålls helt av näringslivet. De lagringsskyldiga

företagen svarar för finansieringen.

Krigslagringen tar sikte på det civila försvarets

behov vid höjd beredskap. Som en följd bl.a. av

försvarsbeslutet 1992 och det faktum att krigslagren

blivit allt mindre i förhållande till näringslivets

beredskapslager för oljekriser beslöt riksdagen 1994

(prop. 1993/94:141, bet. 1993/94:NU19, rskr.

1993/94:311) att den statliga krigslagringen för det

civila försvaret skulle avvecklas successivt och i

stället åläggas oljehandeln och vissa storförbrukare

med stöd av LBOK. Regeringen har i proposition

2001/02:10 (s. 179) aviserat att näringslivet tills

vidare inte kommer att åläggas att hålla permanenta

krigslager. Lagringskraven för krigssituationer

anpassas därmed till den aktuella

planeringsinriktningen för totalförsvaret i enlighet

med av riksdagen godkända riktlinjer.

Lagringsbehovet avses omprövas löpande utifrån en

förstärkt omvärldsbevakning. Vissa

rapporteringsrutiner kommer att bibehållas som ett

led i grundberedskapen även under den tid själva

lagringen är suspenderad. Om situationen så kräver

skall krigslagring återigen åläggas företagen enligt

reglerna i LBOK.

EG:s regler angående oljeberedskap

De EG-regler som berör oljeberedskap är

oljelagringsdirektivet och oljeberedskapsdirektivet.

Oljelagringsdirektivet (rådets direktiv 68/414/EEG

av den 20 december 1968) reglerar skyldigheten för

medlemsstater i EEG att inneha minimilager av råolja

och/eller petroleumprodukter (EGT L 308, 23.12.1968,

s. 14, svensk specialutgåva område 12, volym 1, s.

28, Celex 31968L0414), ändrat genom rådets direktiv

98/93/EG av den 14 december 1998 (EGT L 358,

31.12.1998, s. 100, Celex 31998L0093). Direktivet

innehåller detaljerade regler om bl.a.

lagringsbränslen, lagringsmängder, omräkningstal

mellan produkter och råolja, rapportering, tillsyn

och utlandslagring. Vidare krävs att medlemsländerna

antar bestämmelser och vidtar åtgärder som

säkerställer kontrollen och övervakningen av lagren.

Straff för överträdelser av bestämmelserna skall

enligt direktivet vara effektiva, proportionerliga

och avskräckande. Direktivet har implementerats

genom LBOK med tillhörande förordningar.

Oljeberedskapsdirektivet (rådets direktiv

73/238/EEG av den 24 juli 1973) innehåller krav på

att medlemsländerna skall vidta åtgärder för att ge

behöriga myndigheter rätt till lageruttag,

fördelning till förbrukare, prisreglering,

ransonering etc., för att dämpa verkningarna av

svårigheter vid försörjningen med råolja eller

petroleumprodukter (EGT L 228, 16.8.1973, s. 1,

svensk specialutgåva område 12, volym 1, s. 61,

Celex 31973L0238). Kommissionen har även bildat en

kommitté för oljeberedskapsfrågor, i vilken samtliga

medlemsländer deltar. Direktivet är sedan några år

under omarbetning. Direktivet har genomförts i

Sverige genom bland annat oljekrislagen,

ransoneringslagen och prisregleringslagen.

Regeringen

Lagring genom uppdrag åt annan

Uppdrag åt annan att ombesörja lagring

Regeringen föreslår att tillsynsmyndigheten får

medge att en lagringsskyldig uppdrar åt den som fått

särskilt medgivande att ombesörja lagring för hans

räkning samt att ett medgivande får tidsbegränsas

och skall förenas med de villkor som behövs från

beredskaps- och kontrollsynpunkt.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt

förslag att kravet på att den lagringsskyldige skall

äga sitt beredskapslager har medfört begränsningar

för en rationell och kostnadseffektiv

lagerhantering. Reglerna har också uppfattats som

konkurrenssnedvridande då möjligheten att låta annan

hålla lagren inte gällt lika för alla

lagringsskyldiga.

I dag är ett hundratal företag lagringsskyldiga

och vart och ett av dessa måste ständigt äga minst

ett lager motsvarande 90 dagars förbrukning. Det

innebär i praktiken att de lagringsskyldiga vid

varje tidpunkt sammantaget håller ett

beredskapslager som överstiger det totala

beredskapsbehovet för landet, detta "överlager"

innebär en kostnad för i första hand företagen och

slutligen för oljekonsumenterna. Regeringen gör

bedömningen att en anpassning avseende kravet på

ägande till de samarbetsmönster som råder inom

branschen inte behöver innebära någon försvagning

från beredskapssynpunkt, förutsatt att en effektiv

tillsyn kan upprätthållas.

Tillsynsmyndigheten bör få möjlighet att efter

ansökan av lagringsskyldig ge denne ett medgivande

att få uppdra åt någon annan att sköta lagringen för

hans räkning. Ett sådant medgivande bör kunna ges

generellt, och myndigheten behöver därmed inte pröva

varje enskilt lagringsuppdrag. Om

lagringsskyldigheten skall uppfyllas genom avtal med

annan är det viktigt att den lagringsskyldige vid en

krissituation verkligen får tillgång till det

bränsle det andra företaget lagrar för hans räkning.

I första hand är detta en fråga företagen emellan,

men det torde också ankomma på tillsynsmyndigheten

att i samband med tillståndsgivningen formulera krav

och ställa villkor i detta syfte.

Tillsynsmyndigheten bör ha rätt att tidsbegränsa de

generella medgivandena och ställa villkor som behövs

utifrån beredskaps- och kontrollsynpunkt. I ett

inledningsskede ter det sig naturligt att

medgivandena begränsas till att gälla högst ett

lagringsår åt gången.

Ett medgivande från tillsynsmyndigheten att låta

annan ombesörja lagringen för kortare eller längre

tid innebär inget avsteg från principen att

lagringen sker på den lagringsskyldiges ansvar,

exempelvis skall lagringsavgift kunna tas ut av den

lagringsskyldige med stöd av LBOK även i de fall då

den lagerhållare man avtalat med inte uppfyller sina

åtaganden.

Det kan förväntas att det nya systemet gradvis

kommer att leda till en viss ytterligare

centralisering av lagerhållningen, vilket i sin tur

skulle kunna leda till ökad sårbarhet. Ett par

remissinstanser har särskilt påpekat detta och

framhållit vikten av att en strategi finns för hur

en tillräcklig geografisk spridning av lagren skall

säkerställas. Det ingår enligt regeringens

uppfattning i tillsynsmyndighetens åligganden att

noga följa utvecklingen härvidlag och att vidta

lämpliga åtgärder för det fall att en ökad

centralisering skulle visa sig få negativa

konsekvenser från beredskapssynpunkt.

Lagring för annans räkning

Regeringen föreslår att tillsynsmyndigheten får

medge att en lagringsskyldig inom landet ombesörjer

lagring av lagringsbränsle för en annan

lagringsskyldigs räkning. Ett sådant medgivande får

även ges till den som utan att vara lagringsskyldig

bedriver oljelagringsverksamhet. För den som inom

landet driver oljeraffinaderi får medgivandet

innefatta att lagringen sker i form av råolja, andra

råvaror för tillverkningen eller halvfabrikat. Ett

medgivande får tidsbegränsas och skall förenas med

de villkor som behövs från beredskaps- och

kontrollsynpunkt.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt

förslag att det i det nuvarande systemet inte

funnits behov av att i lagen särskilt reglera vad

som gäller för den som håller lager åt andra, då

uppdrag åt andra att hålla lager enligt nu gällande

regler endast får vara tillfälliga och dessutom är

förbehållna en begränsad krets av lagringsskyldiga.

Den utökade möjlighet att uppdra åt annan att

ombesörja lagring som föreslås innebär att det

enligt regeringens uppfattning inte längre räcker

med att säkerställa att de lagringsskyldiga

uppfyller sina skyldigheter. En prövning bör

därutöver ske av lämpligheten hos den som för annans

räkning skall tillhandahålla beredskapslager. Liksom

när det gäller medgivande att uppdra lagringen åt

annan bör tillsynsmyndigheten individuellt pröva

vilka företag som skall kunna åta sig sådana

uppdrag. Tillstånd bör lämnas endast till företag

som uppfyller rimliga krav på resurser och

stabilitet. Tillsynsmyndigheten bör vidare ha rätt

att tidsbegränsa medgivanden och ställa de villkor

som behövs från beredskaps- och kontrollsynpunkt.

De företag som vill åta sig att vara lagerhållare

åt annan bör få ansöka om detta hos

tillsynsmyndigheten, i första hand torde det bli

aktuellt att ge andra lagringsskyldiga sådant

tillstånd då dessa företag redan ingår i beredskaps-

systemet och är väl kända av tillsynsmyndigheten och

kan förväntas fungera väl i krissituationer av olika

slag. Det är också hos dessa företag de

lagringsbränslen och den lagringskapacitet torde

finnas tillgängliga som är grundförutsättningen för

att kunna åta sig uppdrag som lagerhållare åt andra.

Det finns dock även andra företag som är verksamma i

försörjningskedjan avseende bränsle och drivmedel

och som ägnar sig åt lagring utan att själva vara

lagringsskyldiga enligt LBOK. Möjligheten att åta

sig beredskapslagring åt annan bör bl.a. av

konkurrensskäl finnas även för dessa företag. Detta

öppnar också möjligheten för flera lagringsskyldiga

att bilda gemensamma lagringsföretag, som efter

prövning kan få tillsynsmyndighetens medgivande att

hålla beredskapslager. Beredskapslagring genom icke

lagringsskyldiga bör vara begränsad till olja och

olika slags oljeprodukter. För kolbränslen, som

endast tvångslagras för drift av el- och

värmeproducerande anläggningar i krigssituationer,

är den beredskapsmässiga utgångspunkten väsentligt

annorlunda och lagringskraven bör uppfyllas inom

kretsen av lagringsskyldiga. Tillsynsmyndigheten

kommer dock genom den föreslagna lagändringen att

kunna pröva ansökningar från dessa företag om att få

lagra åt varandra.

För företag som driver oljeraffinaderier i Sverige

har tillsynsmyndigheten möjlighet att medge att

deras lagringsskyldighet fullgörs genom lagring av

råolja, andra råvaror för tillverkningen eller

halvfabrikat. Övervägande skäl talar för att

motsvarande bör gälla ifall dessa företag åtar sig

beredskapslagring åt annan. Det ankommer på

tillsynsmyndigheten att vid tillståndsgivningen

beakta hur de omräkningstal för råolja och

halvfabrikat i förhållande till lagringsbränslen som

anges i EU:s oljelagringsdirektiv skall

säkerställas.

Tillsyn

Regeringen föreslår att den som efter

tillsynsmyndighetens medgivande ombesörjer lagring

åt annan skall lämna myndigheten de uppgifter som

behövs för tillsynen av att lagen och med stöd av

lagen meddelade föreskrifter efterlevs.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela

även den som fått medgivande att ombesörja lagring

åt annan föreläggande som behövs för att

uppgiftsskyldigheten skall fullgöras och att

myndigheten skall kunna utföra undersökningar av

lager och granskning av bokföring m.m.

Tillsynsmyndigheten får återkalla ett medgivande

om den som fått medgivandet i något väsentligt

avseende inte iakttar villkor som ställts av

myndigheten eller det annars finns synnerliga skäl.

Tillsynsmyndighetens beslut att återkalla ett

sådant medgivande får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt

förslag att det enligt 30 och 31 §§ föreligger en

långtgående skyldighet för lagringsskyldiga, och de

som bedriver viss verksamhet med lagringspliktiga

bränslen, att lämna uppgifter till

tillsynsmyndigheten. För att inte syftet med lagen

skall frångås bör tillsynsmyndigheten enligt

regeringen ha samma möjlighet att utöva tillsyn över

de företag som genom avtal åtagit sig att hålla

beredskapslager åt annan som när det gäller

lagringsskyldiga som själva håller lagren. Detta kan

lämpligen åstadkommas genom att 30 och 31 §§ görs

tillämpliga på den förstnämnda kretsen företag och

att därigenom även vitesföreläggande enligt 33 §

andra stycket som behövs för att denna

uppgiftsskyldighet skall fullgöras får meddelas

dessa företag.

Tillsynsmyndigheten har vidare, enligt 32 §, stora

befogenheter när det gäller möjligheterna att

undersöka lager som hålls av den som är

uppgiftsskyldig enligt lagen samt att granska dennes

bokföring och övriga handlingar som hör till

verksamheten. Genom att 30 och 31 §§ görs

tillämpliga på den krets av företag som avses i

föreslagna 23 §, och som inte själva är

lagringsskyldiga, kommer även dessa - såsom

uppgiftsskyldiga enligt LBOK - att bli underkastade

tillsynsmyndighetens undersöknings- och

granskningsmöjligheter enligt lagen.

Tillsynsmyndigheten får därigenom möjlighet att

enligt

33 § vitesförelägga även denna kategori företag om

de inte uppfyller sina åligganden enligt

bestämmelserna i 32 §. De lagringsföretag som avses

i den föreslagna 23 § kommer också att omfattas av

ansvarsbestämmelsen i 35 §.

Om ett medgivande enligt 22 § återkallas får den

lagringsskyldige inte längre låta annan sköta

lagringen utan han måste själv hålla lagret enligt

huvudregeln. Därmed kommer också, i förekommande

fall, de övriga sanktionsbestämmelser som LBOK

anvisar att kunna tillämpas. För den som har fått

medgivande enligt den föreslagna 23 §, dvs.

möjlighet att lagra åt annan, innebär ett beslut om

återkallande att det inte längre blir möjligt att

åta sig uppdrag som hållare av beredskapslager.

Beredskapslagring av gasol upphör

Regeringen föreslår att skyldigheten att

beredskapslagra gasol upphör.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt

förslag att det enligt Energimyndigheten och övriga

remissinstanser inte föreligger någon oro för en

bristsituation på gasol under en oljekris. Marknaden

i Nordvästeuropa är dessutom i hög grad lokal, och

det råder balans mellan produktion och konsumtion av

gasol. Den inhemska produktionen av gasol sker i

Sverige vid raffinering av råolja vid samtliga tre

raffinaderier. Leveranssäkerheten och

tillgängligheten på gasol anses vara mycket god.

Gasol som bränsle är hos många användare direkt

konverterbar till andra bränslen. Eftersom det inom

EU endast är Sverige som föreskriver

beredskapslagring av gasol uppfattas detta som en

viss snedvridning av konkurrensläget.

Lagringskostnaden för gasol är också avsevärt mycket

högre än för andra bränslen.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att

tvångslagringen av gasol kan upphöra utan att det

leder till någon avgörande försämring av

energiberedskapen och föreslår därför att

näringslivet inte längre skall tvingas att lagra

gasol, vare sig för fredstida oljekriser eller för

krigssituationer.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att lagändringarna avseende

gasollagring träder i kraft den 1 juli 2002, övriga

ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt

förslag att då det för avvecklingen av

gasollagringen inte krävs några längre

förberedelser, och skyldigheten att hålla

beredskapslager fastställs per lagringsår som räknas

fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30 juni, bör

lagändringarna i denna del träda i kraft den

1 juli 2002. Därmed upphör tvångslagringen av gasol

fr.o.m. lagringsåret 2002/03.

Regeringen bedömer vidare att Energimyndigheten

bör kunna ha ett fungerande system den 1 januari

2003 för att kunna behandla ansökningar från företag

som vill begagna sig av de möjligheter som

nyordningen erbjuder. Därför föreslås att de

författningsändringar som hör samman med

lagringsskyldigs uppdrag till annan träder i kraft

först den 1 januari 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag.

Genom att utöka möjligheterna för lagringsskyldiga

att uppdra åt annan att ombesörja lagring ser

utskottet att möjligheterna för en mer rationell och

kostnadseffektiv lagerhantering öppnas. Vidare anser

utskottet att tillsynsmyndigheten, genom de

lagändringar som här behandlats, ges goda

förutsättningar att kunna upprätthålla tillsynen av

beredskapslagringen. Utskottet bedömmer sålunda att

de förändringar regeringen föreslagit ger

förutsättningar för en önskvärd effektivisering av

beredskapslagringen av olja och kol med en

bibehållen energiberedskap.

Vad gäller gasollagringens upphörande kan

utskottet konstatera att den inhemska

tillgängligheten på och leveranssäkerheten av gasol

får anses vara fullt tillfredsställande, varför ett

upphörande av lagringsskyldigheten inte torde leda

till någon försämring av energiberedskapen.

Utskottet ser även att ett upphörande av

gasollagringsskyldigheten innebär en anpassning till

gällande EU-reglering, vilket i sin tur skulle rätta

till den snedvridning som i viss mån förekommit i

konkurrensläget, då det inom EU i dag endast är

Sverige som föreskriver beredskapslagring av gasol.

Lagändringen avseende gasollagring föreslås träda i

kraft den 1 juli 2002 och övriga lagändringar den 1

januari 2003. Utskottet gör ingen annan bedömning än

regeringen vad gäller tidpunkterna för

ikraftträdande.

Regeringens förslag bör därför bifallas av

riksdagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:169

Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1984:1049) om beredskapslagring av

olja och kol

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1049)

om beredskapslagring av olja och kol

dels att 5-7, 11, 12, 18 a, 22-24, 27, 30, 31, 33

och 37 §§ samt rubriken närmast före 22 § skall ha

följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 33

a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

5 §

Beredskapslagringen skall omfatta följande bränslen

(lagringsbränslen).

KN-nr Varuslag

1. 2701 Kolbränslen

2702

2704

2. 2710 00 27 Motorbensin

2710 00 29

2710 00 32

2710 00 34

2710 00 36

3. 2710 00 51 Flygfotogen och annan

2710 00 55 fotogen

4. 2710 00 69 Dieselbrännolja och

eldningsolja 1

5. 2710 00 74 - Övriga

eldningsoljor

2710 00 78

6. 2711 12 11 - Gasol

2711 12 98

2711 13 10 -

2711 13 98

Föreslagen lydelse

5 §[1]

Beredskapslagringen skall omfatta följande

bränslen (lagringsbränslen).

KN-nr Varuslag

1. 2701 Kolbränslen

2702

2704

2. 2710 00 27 Motorbensin

2710 00 29

2710 00 32

2710 00 34

2710 00 36

3. 2710 00 51 Flygfotogen och annan

2710 00 55 fotogen

4. 2710 00 69 Dieselbrännolja och

eldningsolja 1

5. 2710 00 74 - Övriga

eldningsoljor

2710 00 78

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

6 §[2]

Denna lag tillämpas inte på

1. kol annat än såvitt avser lagringsskyldighet

för värmeverk och kraftvärmeverk enligt 18 a §,

2. bränsle som utvinns inom landet eller som

framställs ur råvara som har utvunnits inom landet,

3. bränsle som säljs för utförsel,

-----------------------------------------------------

4. bränsle som 4. bränsle som

förbrukas för drift av förbrukas för drift av

fartyg i utrikes trafik fartyg i utrikes trafik

eller som införs i landet eller som införs i landet

på annat transportmedel på annat transportmedel

för detta transportmedels för detta transportmedels

drift, drift.

-----------------------------------------------------

5. gasol som används som

råvara i petrokemisk

industri.

-----------------------------------------------------

Att lagringsskyldigheten i vissa fall kan avse annat

än lagringsbränsle framgår av 14 och 19-21 §§.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1995:921.

[2]: Ändringen innebär att punkt 5 upphävs.

7 §[3]

Skyldig att hålla beredskapslager av annat

lagringsbränsle än kol under ett lagringsår är den

som

1. till landet infört annat lagringsbränsle än kol

och under basåret sålt eller förbrukat sådant

bränsle,

2. drivit oljeraffinaderi inom landet och under

basåret sålt annat lagringsbränsle än kol,

-----------------------------------------------------

3. av lagringsskyldig 3. av lagringsskyldig

som avses i 1 eller 2 som avses i 1 eller 2

köpt samt under basåret köpt samt under basåret

sålt sålt minst 50 000

kubikmeter andra

a) minst 2 500 ton lagringsbränslen än kol.

gasol eller

b) minst 50 000

kubikmeter andra

lagringsbränslen än kol.

-----------------------------------------------------

11 §[4]

Lagringsskyldigheten skall fullgöras med bränslen

inom de varuslag som de lagringsskyldiga sålt eller

förbrukat.

Lagringsskyldigheten skall fullgöras med varor som

den lagringsskyldige äger. Den får inte fullgöras

med varor som transiteras.

-----------------------------------------------------

Om undantag från denna Om undantag från denna

paragraf finns paragraf finns

bestämmelser i 14, 22 och bestämmelser i 14 och 22

23 §§. §§.

-----------------------------------------------------

12 §[5]

Lagringsbränslen skall förvaras inom landet i

lageranläggningar, som de lagringsskyldiga förfogar

över, på ett från beredskaps- och kontrollsynpunkt

tillfredsställande sätt.

-----------------------------------------------------

Om undantag från denna Om undantag från denna

paragraf finns paragraf finns

bestämmelser i 14 §. bestämmelser i 14 och 22

§§.

-----------------------------------------------------

18 a §[6]

Den som vid basårets utgång innehar ett värmeverk

får av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i

lager sådant bränsle som behövs för att driva

verket, om vid anläggningen under basåret förbrukats

1. minst 5 000 kubikmeter eldningsolja eller

dieselbrännolja,

-----------------------------------------------------

2. minst 4 000 ton 2. minst 8 000 ton kol,

gasol,

3. minst 5 miljoner

3. minst 8 000 ton kol, kubikmeter naturgas eller

4. minst 5 miljoner 4. bränsle som anges i

kubikmeter naturgas eller 1-3 mot-

svarande minst 5 000

5. bränsle som anges i kubik-

1-4 motsvarande minst 5 meter olja.

000 kubikmeter olja.

-----------------------------------------------------

Vid beräkning av Vid beräkning av

förbrukningen av bränslen förbrukningen av bränslen

enligt första stycket 5 enligt första stycket 4

skall 1 kubikmeter olja skall 1 kubikmeter olja

anses motsvara 0,8 ton anses motsvara 1,6 ton

gasol, 1,6 ton kol eller kol eller 1 000

1 000 kubikmeter kubikmeter naturgas.

naturgas.

-----------------------------------------------------

Den som vid basårets utgång innehar ett

kraftvärmeverk med en installerad elektrisk effekt

av minst 5 megawatt får av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under

lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs

för att driva verket.

-----------------------------------------------------

Lagringsskyldigheten Lagringsskyldigheten

enligt första och tredje enligt första och tredje

stycket skall avse olja, stycket skall avse olja

gasol eller kolbränslen. eller kolbränslen.

Lagringsmängden bestäms Lagringsmängden bestäms

av regeringen eller den av regeringen eller den

myndighet som regeringen myndighet som regeringen

bestämmer med bestämmer med

utgångspunkt i utgångspunkt i

värmeverkets eller värmeverkets eller

kraftvärmeverkets eget kraftvärmeverkets eget

beredskapsbehov. beredskapsbehov.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Lagring ombesörjd av Lagring ombesörjd av

annan lagringsskyldig annan

-----------------------------------------------------

22 §[7]

-----------------------------------------------------

Tillsynsmyndigheten får Tillsynsmyndigheten får

medge att en medge att en

lagringsskyldig, som till lagringsskyldig uppdrar

landet inför åt den som fått

lagringsbränsle och som medgivande enligt 23 §

säljer oljeprodukter, att ombesörja lagring för

eller en lagringsskyldig, hans räkning.

som driver

oljeraffinaderi inom Ett medgivande får

landet och som säljer tidsbegränsas och skall

oljeprodukter, utan förenas med de villkor

tillstånd i varje som behövs från

särskilt fall uppdrar åt beredskaps- och

en annan sådan kontrollsynpunkt.

lagringsskyldig att

tillfälligt ombesörja

lagring av oljeprodukter

för hans räkning.

-----------------------------------------------------

23 §

-----------------------------------------------------

Om särskilda skäl Tillsynsmyndigheten får

föreligger, får medge att en

tillsynsmyndigheten för lagringsskyldig inom

visst fall medge att en landet ombesörjer lagring

lagringsskyldig uppdrar av lagringsbränsle för en

åt en annan annan lagringsskyldigs

lagringsskyldig att helt räkning. Sådant

eller delvis ombesörja medgivande får ges även

lagring för hans räkning. till den som utan att

vara lagringsskyldig

bedriver

oljelagringsverksamhet.

För den som inom landet

driver oljeraffinaderi

får medgivandet innefatta

att lagringen sker i form

av råolja, andra råvaror

för tillverkningen eller

halvfabrikat.

Ett medgivande får

tidsbegränsas och skall

förenas med de villkor

som behövs från

beredskaps- och

kontrollsynpunkt.

-----------------------------------------------------

24 §[8]

-----------------------------------------------------

Regeringen eller den Regeringen eller den

myndighet som regeringen myndighet som regeringen

bestämmer får medge bestämmer får medge

befrielse helt eller befrielse helt eller

delvis från delvis från

lagringsskyldigheten i lagringsskyldigheten i

visst fall, om den till visst fall, om den till

vilken lagringspliktigt vilken lagringspliktigt

bränsle sålts under ett bränsle sålts under ett

basår själv blivit basår själv blivit

lagringsskyldig för lagringsskyldig för

motsvarande kvantitet motsvarande kvantitet

bränsle under bränsle under

lagringsåret, eller lagringsåret, eller

annars synnerliga skäl annars synnerliga skäl

föranleder att föranleder att

skyldigheten inte behöver skyldigheten inte behöver

fullgöras vare sig genom fullgöras vare sig genom

egen lagring eller genom egen lagring eller genom

lagring hos någon annan lagring som uppdras åt

enligt 23 §. någon annan enligt 22 §.

-----------------------------------------------------

Ett medgivande får förenas med villkor.

27 §

Den som inte håller fastställt beredskapslager

skall till staten erlägga särskild avgift

(lagringsavgift).

-----------------------------------------------------

Lagringsavgift skall Lagringsavgift skall

erläggas även av den som erläggas även av den som

utan medgivande enligt 22 utan medgivande enligt 22

eller 23 § uppdrar åt § uppdrar åt någon annan

någon annan att ombesörja att ombesörja lagring

lagring eller som eller som förvarar

förvarar lagrade varor i lagrade varor i strid mot

strid mot föreskrifter föreskrifter som har

som har meddelats med meddelats med stöd av 13

stöd av 13 §. §.

-----------------------------------------------------

30 §

-----------------------------------------------------

Den som är Den som är

lagringsskyldig skall lagringsskyldig, och den

lämna tillsynsmyndigheten som ombesörjer lagring

de uppgifter som behövs med stöd av medgivande

för tillsynen av att enligt 23 §, skall lämna

lagen och med stöd av tillsynsmyndigheten de

lagen meddelade uppgifter som behövs för

föreskrifter efterlevs. tillsynen av att lagen

och med stöd av lagen

meddelade föreskrifter

efterlevs.

-----------------------------------------------------

Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet

av uppgifts-skyldigheten.

31 §

-----------------------------------------------------

Den som har importerat, Den som har till landet

sålt eller förbrukat infört, sålt eller

lagringsbränsle eller förbrukat lagringsbränsle

annan lagringspliktig eller annan

vara skall, även i annat lagringspliktig vara, och

fall än som avses i 30 §, den som ombesörjer

på begäran lämna lagring med stöd av

tillsynsmyndigheten de medgivande enligt 23 §,

uppgifter om importen, skall, även i annat fall

försäljningen, än som avses i 30 §, på

förbrukningen och lagret begäran lämna

som behövs för tillsynen tillsynsmyndigheten de

av att lagen och med stöd uppgifter om införseln,

av lagen meddelade försälj-ningen,

föreskrifter efterlevs. förbrukningen och lagret

som behövs för tillsynen

av att lagen och med stöd

av lagen meddelade

föreskrifter efterlevs.

-----------------------------------------------------

33 §

Underlåter en lagringsskyldig att

1. hålla beredskapslager av den omfattning eller

på det sätt som åligger honom enligt denna lag eller

föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

2. iaktta villkor som avses i 14 eller 24 § eller

3. lämna deklaration enligt 16 § eller redovisning

enligt 21 §, får tillsynsmyndigheten förelägga honom

vid vite att fullgöra sina åligganden.

-----------------------------------------------------

Tillsynsmyndigheten får Tillsynsmyndigheten får

också vid vite meddela också vid vite meddela en

föreläggande som behövs lagringsskyldig, och den

för att som ombesörjer lagring

uppgiftsskyldigheten med stöd av medgivande

enligt 30 eller 31 § enligt 23 §, föreläggande

skall fullgöras eller för som behövs för att

att undersökning eller uppgiftsskyldigheten

granskning enligt 32 § enligt 30 eller 31 §

skall kunna utföras. skall fullgöras eller för

att undersökning eller

granskning enligt

32 § skall kunna utföras.

-----------------------------------------------------

Vitesföreläggande skall delges. Ett utdömt vite får

inte förvandlas till fängelse.

33 a §

-----------------------------------------------------

Tillsynsmyndigheten får

återkalla ett medgivande

som lämnats enligt 22

eller 23 § om den som

fått medgivandet i något

väsentligt avseende inte

iakttar villkor som

ställts av myndigheten

eller det annars finns

synnerliga skäl.

-----------------------------------------------------

37 §[9]

-----------------------------------------------------

Tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndighetens

beslut i frågor som avses beslut i frågor som avses

i 17, 29 och 33 §§ får i 17, 29, 33 och 33

överklagas hos allmän a §§ får överklagas hos

förvaltningsdomstol. allmän

förvaltningsdomstol.

-----------------------------------------------------

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut till

regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002 såvitt

avser 5-7 och 18 a §§ samt i övrigt den 1 januari

2003.

**FOOTNOTES**

[3]: Senaste lydelse 1995:921.

[4]: Senaste lydelse 1995:921.

[5]: Senaste lydelse 1995:921.

[6]: Senaste lydelse 1995:921.

[7]: Senaste lydelse 1995:921.

[8]: Senaste lydelse 1995:921.

[9]: Senaste lydelse 1995:921.