Bet. 2001/02:FÖU4

Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU4

Samhällets räddningstjänst och sotningsväsendetm.m.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Deltidsbrandmännens situation

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö201,

2001/02:Fö211 och 2000/01:Fö242.

2. Rekryteringen till brandmannayrket

Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande

26.

3. Brandskydd för medeltida kyrkor

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö268.

4. Transporter av farligt gods m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö224 och

2001/02:So501 yrkande 13.

5. Räddningstjänst m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö240 och

2001/02:Fö262.

6. Säkerheten vid allmänna

badanläggningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö233 yrkandena

1 och 2.

7. Avgifter för tillsyns- och

myndighetsutövning

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö234.

8. Sotningsväsendet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om sotningsväsendet.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2000/01:Fö208 yrkande 19, 2000/01:Fö703 yrkandena

1-3, 2000/01: Fö705, 2000/01:Fö717, 2000/01:Fö719

och 2001/02:Fö219.

Stockholm den 7 mars 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf

Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s), Berndt Sköldestig

(s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),

Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c) och Runar Patriksson (fp).

2001/02

FöU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet tolv motioner från

den allmänna motionstiden 2001/02 och fem motioner

från den allmänna motionstiden 2000/01 som rör

sotningsväsendet. I motionerna tas bl.a. frågor upp

som rör deltidsbrandmännens situation, transporter

av farligt gods, räddningstjänstlagen, säkerheten

vid badanläggningar, sotningsmonopolet m.m.

När det gäller transporter av farligt gods utgår

utskottet ifrån att regeringen noga följer denna

angelägna fråga och vid en lämplig tidpunkt

återkommer till riksdagen med en redovisning. En

sådan redovisning kan bl.a. innehålla en uppföljning

av beslutet om införandet av säkerhetsrådgivare vid

transporter av farligt gods m.m.

Frågan om monopolet inom sotningsväsendet har nära

nog behandlats vid varje riksmöte sedan riksdagen

fattade beslut om en ny räddningstjänstlag vid

riksmötet 1986/87. Utskottet anser det

anmärkningsvärt att regeringen inte heller under

innevarande riksmöte kommer att lämna någon

proposition i ärendet. Utskottet förutsätter att

regeringen snarast återkommer till riksdagen med

förslag om en avveckling av det s.k.

sotningsmonopolet.

Vad utskottet anfört om monopolet inom

sotningsväsendet bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionsyrkandena i denna

fråga föreslår utskottet delvis bifallas av

riksdagen.

Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Utskottets överväganden

Rekrytering av deltidsbrandmän,

brandskydd m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motionerna Fö201 (m) av Rolf Gunnarsson, Fö211 (m)

av Anders G Högmark och Jan-Evert Rådhström och

Fö242 (kd) av Chatrine Pålsson framhålls bl.a. att

deltidsbrandkårerna fyller en viktig uppgift i vårt

avlånga och glest befolkade land. Enligt

motionärerna finns det på många håll problem med att

rekrytera personer till dessa deltidskårer. I

motionerna pekas också på att deltidsbrandmännens

låga löner ofta blir hårt beskatttade genom orimliga

marginalskatteeffekter. Enligt motion Fö211 har även

regeringen, som uppdrog åt Statens räddningsverk att

till den 1 november 2001 redovisa förutsättningarna

för deltidsanställda brandmän vad avser rekrytering,

ersättning, utbildning och arbetsförhållanden, också

uppmärksammat problemen.

Enligt motionärerna måste åtgärder vidtas för att

säkerställa deltidsbrandmännens medverkan i den

framtida brand- och räddningstjänsten.

I partimotion A317 (v) tas frågan upp om

rekryteringen till brandmannayrket av personer med

utländsk bakgrund. Enligt Vänsterpartiet finns

uppskattningar om att det bland de 5 000 brandmännen

i Sverige finns ca 1 % med utländsk bakgrund. En

orsak till detta är enligt motionen att den allmänna

uppfattningen alltjämt är att det krävs svensk

medborgarskap för att få tjänstgöra som brandman

trots att detta krav inte längre finns. En annan

orsak är att rekryteringen till brandmannayrket är

annorlunda än till andra yrkeskårer, vilket många

ungdomar med utländsk bakgrund inte känner till. För

att rekryteras till brandman måste man först ha ett

arbete på en brandstation för att därefter få sin

utbildning på någon av Räddningsverkets skolor.

Enligt Vänsterpartiet bör Räddningsverket utveckla

åtgärder i syfte att öka andelen personer med

utländsk bakgrund inom brandmannayrket (yrkande 26).

I motion Fö268 (c) av Rigmor Stenmark och Birgitta

Carlsson föreslås en översyn av räddningstjänstlagen

beträffande brandskydd för medeltida kyrkor. Enligt

motionärerna är det inte rimligt att jämföra

medeltida kyrkobyggnader med moderna lokaler och

därmed ha samma bestämmelser som för bygdegårdar,

församlingshem, varuhus, restauranger osv. där

risken för brandspridning torde vara betydligt

större än i dessa medeltida kyrkor, ofta byggda i

sten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade frågor om deltidsbrandmännens

situation m.m. vid förra riksmötet. I april 2001

redogjorde utskottet för de initiativ som regeringen

vidtagit i denna fråga (bet. 2000/01:FöU8 s. 8).

Utskottet redovisade bl.a. att Statens räddningsverk

avslutat ett regeringsuppdrag där verket tillsammans

med berörda fackförbund, kommuner och Svenska

Kommunförbundet lämnat ett förslag till ett nytt

utbildningssystem för den kommunala

räddningstjänstpersonalen. Förslaget syftade till

när det gäller deltidsutbildningen att göra den mer

flexibel och därigenom underlätta rekryteringen.

Räddningsverket genomförde under år 2001 denna nya

deltidsutbildning på försök.

Utskottet redovisade också försvarsminister Björn

von Sydows svar till ledamoten Tomas Eneroth (s),

som i skriftlig fråga till försvarsministern tagit

upp deltidsbrandmännens situation. Enligt

försvarsministern har Statens räddningsverk

framhållit att det blivit svårare att rekrytera

deltidsanställda brandmän och att det medfört att 15

% av landets kommuner haft problem med att

upprätthålla den i räddningstjänstplanen angivna

beredskapen. Med hänsyn till detta övervägdes det

därför inom Regeringskansliet att ge Räddningsverket

i uppdrag att redovisa förhållandena för

deltidsanställda brandmän vad avser rekrytering,

ersättning, utbildning och arbetsvillkor.

Enligt vad som nu framkommit har regeringen i juni

2001 gett Räddningsverket detta uppdrag. Enligt

uppdraget skall Räddningsverket göra en bedömning av

framtida behov av deltidsanställda brandmän och

redovisa en analys av framtida rekryteringsproblem.

Räddningsverket skall även lämna förslag till

förändringar för att underlätta rekryteringen.

Regeringen har också i regleringsbrev för år 2001

uppdragit åt Räddningsverket att redovisa en

utvärdering av den försöksutbildning av

deltidsbrandmän som genomförts under år 2001.

Utvärderingen skall redovisas senast den 1 mars

2002.

Som utskottet ser det har regeringen uppmärksammat

de problem som motionärerna pekar på och bereder

därför nu frågan inom Regeringskansliet. Utskottet

bedömer att den beredning som nu pågår borde kunna

ge det underlag som behövs för att bl.a. se om behov

finns om ytterligare ekonomiska incitament för att

trygga bemanningen framöver i enlighet med vad som

efterfrågas i motionerna. Resultatet av denna

beredning bör därför avvaktas. Utskottet avstyrker

därmed motionerna Fö201 (m), Fö211 (m) och Fö242

(kd).

Frågan om rekrytering till brandmannayrket av

personer med utländsk bakgrund har tidigare

behandlats av utskottet. Vid denna behandling (bet.

1999/2000:FöU5 s. 6) hänvisade utskottet bl.a. till

utredningsuppdraget om en reformerad

räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94).

Utredningsuppdraget är nyligen överlämnat till

regeringen (SOU 2002:10). I uppdraget har bl.a.

ingått att lämna förslag om

räddningstjänstpersonalens kompetens och utbildning.

För denna del av uppdraget uppdrogs samma dag åt

Statens räddningsverk och Svenska Kommunförbundet

att se över den kommunala

räddningstjänstutbildningen. Utskottet har erfarit

att en särskild utredningsgrupp den 3 december 2001

redovisat ett förslag i denna fråga och att ärendet

nu bereds i Regeringskansliet.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att

regeringen i propositionen (prop. 2001/02:10 s. 184)

Fortsatt förnyelse av totalförsvaret uppmärksammat

frågor som tas upp i Vänsterpartiets motion när det

gäller Försvarsmaktens personalförsörjning.

Utskottet kan därvid glädjande nog konstatera att

regeringen anser att etnisk och kulturell mångfald

bör betraktas som en förutsättning för

Försvarsmaktens personalförsörjning och för

myndighetens förankring i samhället som helhet.

Beträffande rekryteringen till brandmannayrket

vill utskottet framhålla att detta är en kommunal

personalförsörjningsfråga som hanteras av den

enskilda kommunen. Som utskottet ovan redogjort för

har nu Svenska Kommunförbundet tillsammans med

Räddningsverket gjort en översyn av den kommunala

räddningstjänstutbildningen. Utskottet utgår från

att frågor som rör rekryteringen till

brandmannayrket i enlighet med vad som efterfrågas i

motionen behandlas i detta sammanhang. Utskottet

anser att det inte finns anledning att nu föregripa

pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet.

Något uttalande från riksdagen anser utskottet

därför inte vara påkallat. Motion A317 (v) yrkande

26 avstyrks av utskottet.

Med anledning av motion Fö268 (c) som tar upp frågan

om en översyn av räddningstjänstlagen beträffande

brandskydd av medeltida kyrkor vill utskottet anföra

att räddningstjänstlagen nyligen blivit föremål för

en översyn. Av utredningsdirektiven (dir. 1999:94)

framgår att utredaren bl.a. skall beakta

möjligheterna att minska detaljregleringen av den

kommunala räddningstjänsten och i övrigt modernisera

bestämmelserna i lagstiftningen i syfte att skapa en

effektiv räddningstjänst på såväl det kommunala som

statliga området. Exempel på områden som skall

utredas är kommunala räddningstjänstplaner och

ledningen vid stora olyckshändelser. Lagstiftningen

måste även med minskad detaljreglering tillgodose

det behov av reglering som krävs för att stat och

kommun skall kunna utöva tillsyn m.m. på ett

ändamålsenligt sätt.

Utredaren har i januari 2002 överlämnat sitt

betänkande (SOU 2002:10) om en reformerad

räddningstjänstlagstiftning. Frågan bereds nu vidare

inom Regeringskansliet. Som utskottet ser det torde

frågor av det slag som motionärerna pekar på ligga

inom ramen för denna översyn. Om behov av

förändringar i enlighet med förslagen i motion Fö268

(c) skulle bedömas föreligga utgår utskottet från

att regeringen tar sådana initiativ. Något uttalande

från riksdagen anser utskottet inte vara påkallat.

Motion Fö268 (c) avstyrks av utskottet.

Farligt gods m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet utgår ifrån att regeringen noga

följer frågan om transport av farligt gods

och vid en lämplig tidpunkt återkommer till

riksdagen med en redovisning i denna

angelägna fråga.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motion Fö224 (m) av Lars Björkman och Anders G

Högmark tas frågan upp om ett sammanhållet

informationssystem för farligt gods. Ett nationellt

databaserat system som skulle kunna hantera hela

kedjan, tillverkare/importörer, speditörer,

transportörer, godsmottagare, larmcentraler, polis,

räddningsorganisation och Statens räddningsverk

finns på marknaden. Därmed skulle alla aktörer kunna

vara anslutna till ett gemensamt datanätverk där man

kan lagra alla uppgifter om det farliga godset och

dess färdväg. Enligt motionärerna bör regeringen ge

Räddningsverket i uppdrag att finna vägar för en

samordning och ett samutnyttjande av det redan

befintliga datanätverket.

I partimotion So501 (c) framhålls att tung trafik

och transporter av farliga ämnen måste flyttas från

städernas innerområden och en övergång till säkra

spårbundna transporter av miljöfarliga varor bör

utvecklas. För att i största mån minska gas- och

bränsletransporter genom storstäderna bör dessa

frakter styras över till ytterhamnarna (yrkande 13).

Utskottets ställningstagande

Frågan om informationssystem för farligt gods

behandlades av utskottet vid förra riksmötet (bet.

2000/01:FöU5 s. 29-30). Utskottet hänvisade då till

det nystartade projektet inom Statens räddningsverk

om användningen av transporttelematik inom området

farligt gods. Med transporttelematik menas då

integration av telekommunikation och

informationsteknik inom transportområdet. Den

referensgrupp som knöts till projektet om

användningen av transporttelematik inom området för

farligt gods bestod av representanter från

räddningstjänsten, tillsynsmyndigheterna,

Räddningsverket, SOS Alarm och transportföretagen.

Enligt vad utskottet då erfor hade Statens

räddningsverk i två rapporter redovisat läget vad

beträffar användningen av transporttelematik inom

området farligt gods. Av rapporterna framgick att

utvecklingen går mot en sammankoppling av olika

delsystem. Rent generellt finns stora delar av den

nödvändiga informationen lagrad i olika system och

dessa behöver nu anpassas till varandra. Det

framgick också bl.a. att tillsynsmyndigheternas

vision är att på ett enda ställe kunna nå

elektroniskt lagrad information om transporter av

farligt gods.

Enligt vad utskottet nu erfarit i fråga om

telematikens användning inom området för transporter

av farligt gods har Vägverket gjort försök med att

följa vissa utvalda fordon lastade med farligt gods

och lagra data på deras rörelser. För närvarande

studerar Vägverket riskerna med transporter av

farligt gods. Vägverket ser fördelarna med

telematikens användning ur perspektivet som ansvarig

väghållare. Räddningsverket ser fördelarna ur

säkerhetssynpunkt genom att telematiken kan ge

räddningstjänsterna snabb information om att en

olycka inträffat och vad fordonets last innehåller.

I fråga om telematik för vägtransporter samarbetar

de båda verken.

Enligt Räddningsverket använder alltfler företag

GPS (Global Positioning System) för att kunna följa

sin fordonsflotta. Kostnaden för utrustningen

sjunker stadigt. Ett telematiksystem skulle i ett

första steg kunna vara applicerbart för de

transporter av farligt gods på väg som vid en olycka

kan orsaka mycket allvarliga skador på människor

eller i miljön. Explosiva ämnen och föremål,

kondenserade brännbara gaser (t.ex. gasol),

kondenserade giftiga gaser (t.ex. klor) skulle då

kunna vara sådana grupper av ämnen där ett krav på

telematik införs. Räddningsverkets uppfattning är

dock att kostnaderna för ett sådant system i nuläget

inte är motiverat.

Räddningsverket ser att en ny riskbild framtonat

det senaste året som innebär att olyckor med farliga

ämnen avsiktligt arrangeras genom t.ex. terrorister

som vill uppnå vissa mål. Detta är en ny ingrediens

i motiveringen för att införa ett telematiksystem

som i varje fall medger att ett fordon med mycket

farliga ämnen kan spåras om det bortförs för andra

syften än endast transport.

Som utskottet ser det arbetar berörda myndigheter,

transportföretag m.fl. mer aktivt med

säkerhetsåtgärder, varav utvecklingen av

transporttelematik ingår som ett moment i linje med

vad som yrkas i motionen. Utskottet finner det

därför inte motiverat att riksdagen begär

ytterligare initiativ av regeringen i denna fråga.

Motion Fö224 (m) avstyrks av utskottet.

Frågan om transporter av farligt gods i

storstadsområden m.m. behandlades utförligt av

utskottet vid riksmötet 1999/2000 (bet.

1999/2000:FöU5 s. 8-9). Inledningsvis erinrade då

utskottet om de gällande internationella

bestämmelserna för farligt gods-transporter på väg

och järnväg. Dessa bestämmelser gäller även vid

nationella transporter. När det gäller

vägvalsstyrning spelar länsstyrelserna en viktig

roll då många transportleder berör flera kommuner.

Med stöd av trafikförordningen (1998:1276) beslutar

länsstyrelsen om lokala trafikföreskrifter som

gäller för transporter av farligt gods.

Ur risksynpunkt anser utskottet att

vägvalsstyrning är ett mycket värdefullt instrument

för att kunna styra om transporter av farligt gods,

så att befolkningstäta och miljöansträngda områden

avlastas från sådana transporter. Utskottet inser

dock att möjligheterna att styra om farligt gods i

den befintliga infrastrukturen kan vara begränsade.

Detta gäller inte minst i järnvägsnätet. Utskottet

bedömer mot den bakgrunden därför det som särskilt

viktigt att säkerhetsaspekten rörande transport av

farligt gods tidigt kommer in i den regionala och

lokala planeringsprocessen. Ett genomtänkt

samhällsbyggande bäddar, som utskottet ser det, för

en framtida säkrare ordning inom området för

transport av farligt gods.

Mot bakgrund av de senaste årens allvarliga

olyckor med farligt gods ser utskottet det som

självklart att regering och berörda myndigheter m.m.

tar initiativ till förändringar som ytterligare

minimerar riskerna vid transport av farligt gods.

Utskottet kan i det sammanhanget glädjande nog

konstatera att Stockholms stad för närvarande

utreder frågan om transport av farligt gods i

kommunen - i första hand flygbränsletransporterna

till Arlanda. Utredningen syftar till att hitta en

långsiktigt hållbar lösning på dessa transporter. I

detta arbete övervägs olika lösningar, bl.a. att

frakta flygbränslet på järnväg från någon lämplig

ytterhamn till en depå, varifrån sedan flygbränslet

fraktas vidare i rörledning till Arlanda.

Utskottet ser positivt på de utredningsinitiativ

som kommunen nu tagit och den lösning som bl.a.

övervägs om transport av flygbränslet i rörledning

till Arlanda. Utskottet ställer stora förhoppningar

till detta utredningsarbete och räknar med att den

svårlösta frågan med flygbränsletransporterna till

Arlanda inom förestående tid kan komma att lösas på

ett långsiktigt tillfredsställande sätt.

Vid utskottets behandling av frågan om transport av

farligt gods under riksmötet 1999/2000 redogjorde

också utskottet för en arbetsgrupp för transporter

av farligt gods på järnväg som tillsatts av

generaldirektörerna för Banverket och

Räddningsverket. Arbetsgruppen, vari även ingår

representanter från trafikutövarna,

kemikalieindustrin, vagnsägarna och Svenska

Kommunförbundet, skall bl.a. kartlägga erfarenheter

och risker samt föreslå eventuella åtgärder som kan

reducera riskerna.

Utskottet har nu erfarit att arbetsgruppen har

värderat ca 20 olika åtgärder avseende effektivitet,

kostnad, genomförbarhet och prioritet för att öka

säkerheten vid transporter av farligt gods på

järnväg. Dessa åtgärder är bl.a. telematik,

vägvalsstyrning, förbättrad tillbudsrapportering,

hastighetsnedsättning, förbättrad vagnskonstruktion,

information till allmänheten och tillsättande av en

permanent arbetsgrupp i riskfrågor om farligt gods.

Inom EU pågår också ett arbete med dessa frågor, och

på förslag av Tyskland införs i RID-reglerna för

transport av farligt gods på järnväg bestämmelser om

att länderna måste upprätta planer för

olycksberedskap, informera berörd allmänhet och

minska riskerna genom olika åtgärder på de

rangerbangårdar som har den största hanteringen av

farligt gods.

Den nu permanenta arbetsgruppen i riskfrågor om

farligt gods har under år 2001 i första hand ägnat

sig åt frågor rörande säkerhet i järnvägstunnlar,

säkerhet vid rangerbangårdar, forskning och

utveckling m.m.

Utskottet utgår ifrån att regeringen noga följer

frågan om transport av farligt gods och vid en

lämplig tidpunkt återkommer till riksdagen med en

redovisning i denna angelägna fråga. En sådan

redovisning kan bl.a. innehålla en uppföljning av

beslutet om införandet av säkerhetsrådgivare vid

transporter av farligt gods m.m.

Som utskottet ser det pågår det ett intensivt

arbete med säkerhetsfrågorna inom området för bl.a.

transporter av farligt gods i enlighet med vad som

efterfrågas i motion So501 (c). Motion So501 (c)

yrkande 13 avstyrks av utskottet.

Räddningstjänstlagen,

räddningsinsatser m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motion Fö262 (s) av Ann-Kristine Johansson pekar

motionären bl.a. på erfarenheterna från den extrema

situation som rådde hösten 2000 i Värmland och

konstaterar att det finns brister i lagstiftningen

vid sådana påfrestningar på samhället. Ofta berörs

flera kommuner, och i många fall är det inte

räddningstjänst, enligt räddningstjänstlagens

mening, i den kommun där dammen ligger, varför

länsstyrelsen ibland tvivelaktigt beslutat att ta

över räddningstjänsten endast för att framtvinga en

ökad eller minskad tappning i ett vattendrag, ett

beslut som egentligen borde tas av dammägaren mycket

tidigare när signalerna om ökade vattenmängder

kommer. Det finns ett glapp i lagstiftningen mellan

miljöbalkens vattenregleringsbestämmelser och

räddningstjänstlagens tvingande bestämmelser i en

nödsituation.

En annan aspekt som finns som ett viktigt

kriterium för räddningstjänsten är "behov av ett

snabbt ingripande". Om ordet "snabb" i kriteriet för

räddningstjänst "behov av snabbt ingripande" i

sammanhanget kunde betraktas som ett relativt

begrepp och kanske röra sig om veckor till månader

vid den här typen av händelser med långsamma förlopp

skulle den kommunala räddningstjänsten kunna ta ett

tvingande beslut om ökad tappning med stöd av

räddningstjänstlagen långt innan några större

översvämningar inträffat i kommunen och utan att

länsstyrelsens övertagande krävdes.

Därför behövs det förändringar i

räddningstjänstlagen, kriterierna för

räddningstjänst "behovet av snabbt ingripande" är

inte ändamålsenliga för denna typen av händelser.

Men även bristen i lagstiftningen, glappet mellan

räddningstjänstlag och miljöbalk, måste täppas igen.

I motion Fö240 (s) av Urban Ahlin och Carina Ohlsson

tas frågor upp som rör räddningsinsatser från

Landvetter. Enligt motionärerna gör start- och

landningsavgifterna på Landvetter att Statens

räddningsverk inte kan använda flygplatsen utan i

stället flyger ut förnödenheterna från Billund i

Danmark, eftersom flygplatsen i Billund inte tar ut

någon sådan avgift. Materielen som skickas ut av

Räddningsverket är placerat i förråd mycket nära

Landvetter.

Denna hantering måste anses vara synnerligen

opraktisk. Avgifterna på Landvetter gör att onödig

tid spills på att transportera materiel från förråd

nära Landvetter till flygplatsen i Billund, vilket

leder till att hjälpen inte kommer fram så fort som

den borde ha kunnat göra. Regeringen bör undersöka

möjligheten att finna en lösning på detta problem.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av en motion togs frågan om

räddningstjänstbegreppet upp vid förra riksmötet

(bet. 2000/01:FöU8 s. 7-8). Utskottet erinrade då om

att regeringen uppdragit åt en särskild utredare att

lämna förslag till en reformerad

räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94). I

uppdraget har ingått att bl.a. föreslå hur

lagstiftningen kan moderniseras och hur

detaljregleringen av den kommunala räddningstjänsten

kan minskas. Vidare har i uppdraget ingått att

tydliggöra gränsdragningen mellan

räddningstjänstlagstiftningen och annan lagstiftning

som reglerar olycks- och skadeförebyggande

verksamhet.

Utskottet kan nu konstatera att

utredningsuppdraget har slutförts och att ett

betänkande om en reformerad

räddningstjänstlagstiftning har överlämnats till

regeringen (SOU 2002:10).

Utskottet vill därtill erinra om att Utredningen

om kommuners och landsting beslutsfattande vid

extraordinära fredstida händelser i samhället

nyligen har överlämnat sitt slutbetänkande (SOU

2001:105) till justitieministern. Av

utredningsdirektiven (dir. 2001:40) framgår att en

översyn skall göras och förslag lämnas till de

lagändringar som behövs för kommunernas och

landstingens organisation och beslutsfattande vid

extraordinära fredstida händelser. Frågan när en

sådan reglering får tillämpas och hur detta avgörs i

varje situation skall också utredas. I uppdraget

ingår också att överväga om det med hänsyn till

kommunernas och landstingens behov finns anledning

att förtydliga de regler som styr deras planering

inför extraordinära fredstida händelser och, om så

är fallet, lämna förslag till författningsändringar.

Som utskottet ser det har regeringen uppmärksammat

de frågor som motionären tar upp. Beredningen av de

utredningar som utskottet ovan redovisat pågår inom

Regeringskansliet.

Utskottet finner inte anledning att med särskilda

uttalanden föregripa detta beredningsarbete utan

vill avvakta till dess förslag i frågan föreligger

från regeringen. Motion Fö262 (s) avstyrks av

utskottet.

Storleken på start- och landningsavgifterna på

Landvetters flygplats och dess inverkan på

effektiviteten vid räddningsinsatser från Landvetter

är en fråga för den myndighet som svarar för

insatsen, i detta fall Statens räddningsverk. Enligt

vad utskottet erfarit finns det många aspekter att

ta hänsyn till när Räddningsverket skall upphandla

transporter m.m. vid en räddningsinsats.

Räddningsinsatserna måste bl.a. utformas efter

behov, tidsförhållanden och finansiering för att

kunna uppnå mesta möjliga nytta och största

effektivitet. Utskottet, som anser att detta är ett

rimligt tillvägagångssätt, har inte funnit anledning

att ifrågasätta detta. Något utskottsinitiativ anses

därför inte vara påkallat. Motion Fö240 (s) avstyrks

av utskottet.

Tillsynen vid badanläggningar,

avgifter för tillsyn m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

I motion Fö233 (s) av Kent Härstedt och Annika

Nilsson tas frågor upp som rör tillsynen vid

badanläggningar. Enligt motionärerna finns det i dag

inga särskilda rättsregler för säkerhetsfrågor för

badanläggningar utomhus eller inomhus, inte heller

för hur tillsynen skall gå till eller vem som skall

utföra densamma. Det som gäller är samma rättsliga

regler som för resten av samhället. Motionärerna

pekar också på att det under den gångna sommaren har

inträffat flera tragiska drunkningsolyckor där barn

förolyckats.

Det är enligt motionärernas mening angeläget att

vi i Sverige får en lag som gör det till ett

obligatorium att det skall finnas badvakter vid alla

badanläggningar där allmänheten har tillträde, att

vi slår fast att det skall finnas krav på

utbildningsnivå för badvakter där vattensäkerheten

skall ligga i paritet med de krav som håller på att

införas i övriga Europa samt att det skall finnas

krav på uppdatering av badvaktskompetensen

(yrkandena 1 och 2).

I motion Fö234 (m) av Anita Sidén och Cecilia

Magnusson framhålls den kommunala räddningstjänstens

rätt att av företag ta ut avgifter för tillsyns- och

myndighetsutövning.

Den kommunala räddningstjänsten utför flera typer

av tillsyn och myndighetsutövning. Nuvarande

räddningstjänstlag möjliggjorde 1986 för kommunerna

att ta betalt för brandsynen, det vill säga kontroll

av brandskyddet i vissa objekt, likaså möjliggjordes

att ta betalt för tillsyn av brandfarlig vara enligt

lagen om brandfarlig och explosiv vara.

I andra delar av lagstiftningen finns inte

liknande formuleringar om kommuners möjlighet att ta

betalt för tillsyn och myndighetsutövning. Detta har

skapat en osäkerhet om denna möjlighet i dessa

lagrum. I motionen nämns bl.a. exempel på

kommunernas tillsyn över farliga anläggningar med

tonvikt på storskalig kemikaliehantering s.k.

Sevesoanläggningar.

Motionärerna föreslår att det i lagar, om det som

åläggs kommuners räddningstjänster, förtydligas att

kommuner ges möjlighet att ta betalt av företagen

för det säkerhetsarbete de är skyldiga att utföra.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade frågor om säkerheten vid

badanläggningar vid förra riksmötet (bet.

2000/01:FöU8 s. 9-10).

Utskottet redogjorde då för tidigare

riksdagsbehandlingar (bet. 1996/97: BoU12 och

1999/2000:BoU9). Bostadsutskottet som beredde dessa

frågor våren 1997 och våren 2000 instämde i

motionärernas uppfattning om att säkerheten vid bad-

och simanläggningar skall vara mycket god.

Bostadsutskottet hänvisade också till generella krav

på säkerhet beträffande simanläggningar som följer

av bl.a. plan- och bygglagen jämte av Boverket

utfärdade byggregler samt 3 kap. 5 § ordningslagen

(1993:1617).

I sin beredning anförde bostadsutskottet bl.a.

också att ett ytterligare sätt att förbättra

säkerheten är att med andra insatser, som ökad

tillsyn t.ex. med hjälp av badvakter eller annan

personal. I anslutning härtill kan det naturligtvis

också vara aktuellt att kräva viss kompetens av den

personal som har att svara för tillsynen. I vilken

utsträckning tillsynspersonal erfordras vid en sim-

eller badanläggning är dock primärt en fråga för den

för anläggningen ansvarige att avgöra. Även

kommunerna måste enligt bostadsutskottets mening

anses ha ett betydande ansvar i hithörande frågor. I

många fall är det dessutom kommunen som driver eller

på annat sätt ansvarar för bad- och simanläggningar.

Enligt utskottets mening har ingenting nytt

framkommit, sedan frågan senast behandlades i

utskottet våren 2001, som skulle kunna föranleda en

omprövning av utskottets tidigare ställningstaganden

om säkerheten vid badanläggningar. Utskottet

instämmer också i vad bostadsutskottet tidigare

uttalat i denna fråga. Motion Fö233 (s) yrkandena 1

och 2 avstyrks av utskottet.

När det gäller frågan om avgifter för tillsyns- och

myndighetsutövning har utskottet erfarit att den

nyligen avslutade Räddningstjänstlagsutredningen har

behandlat denna fråga i sitt betänkande (SOU

2002:10) Reformerad räddningstjänstlagstiftning.

Betänkandet överlämnades till försvarsministern den

25 januari 2002 och remissbehandlas för närvarande.

Utskottet, som kan förstå motionärernas

synpunkter, anser dock att regeringens beredning av

frågan bör få slutföras och förslag föreligga innan

utskottet uttalar sig om frågan om avgifter för

tillsyns- och myndighetsutövning. Motion Fö234 (m)

avstyrks av utskottet.

Sotningsväsendet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är anmärkningsvärt

att regeringen inte heller under innevarande

riksmöte kommer att lämna någon proposition i

detta ärende.

Utskottet förutsätter att regeringen - när

effekterna av bl.a. avregleringen av

taxiväsendet och elmarknadsreformen m.m.

utvärderats - snarast återkommer till

riksdagen med förslag om en avveckling av det

s.k. sotningsmonopolet.

Vad utskottet anfört i denna fråga bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Motionsyrkandena föreslår utskottet delvis

bifallas av riksdagen.

Motioner

I ett flertal motioner från allmänna motionstiden

2000/01 tas frågor upp som rör sotningsväsendet.

I kommittémotion 2000/01:Fö208 (kd) yrkande 19 av

Åke Carnerö m.fl. och motionerna 2000/01:Fö703 (m)

yrkande 1 av Sten Tolgfors, 2000/01:Fö705 (kd) av

Amanda Agestav, 2000/01:Fö717 (fp) av Helena

Bargholtz samt 2000/01:Fö719 (m) av Roy Hansson

föreslås sotningsmonopolets avskaffande.

I motionerna motiveras detta bl.a. med att onödiga

kostnader som uppstår på grund av sotningsmonopolet

drabbar villaägare och hyresgäster i form av ökade

boendekostnader.

I dag tvingas nämligen fastighetsägaren anlita den

av kommunen utsedda sotaren för sotning av

rökkanaler, eldstäder, imkanaler m.m. och den

obligatoriska brand- skyddskontrollen. Det är inte

tillåtet för en fastighetsägare att sota själv,

eller anlita annan lämplig person för att utföra

sotningen. Den lokala sotaren har monopol på sotning

och säkerhetskontroller inom sitt sotningsdistrikt.

Det gör att varken pris eller kvalitetskonkurrens

förekommer, vilket starkt talar för att prisnivån är

onödigt hög. Det gör också att den enskilda

fastighetsägaren inte har någon valfrihet, vilket

hindrar gemensamma uppköp av sotartjänster bland

fastighetsägare och försvårar val av lämpliga

tidpunkter för sotning.

Vidare anförs i motionerna att regeringen

förhalar frågan. Sotningsutredningen föreslog för

snart två år sedan att sotningsmonopolet skulle

avskaffas. Regeringen har dock ännu inte lagt fram

förslag till riksdagen i frågan trots att riksdagen

på olika sätt uppmärksammat frågan.

I någon motion framhålls också att Svenska

Kommunförbundet, SABO, Sveriges

Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund,

HSB:s Riksförbund, Riksbyggen och Sveriges

Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC) i

slutet av 1999 gemensamt begärde att

sotningsmonopolet, liksom kravet på

sotning/rengöring av imkanaler, skulle slopas.

I motionerna 2000/01:Fö703 (m) yrkande 2 av Sten

Tolgfors och 2001/02:Fö219 (s) av Sören Lekberg och

Anita Johansson föreslås att kravet på rengöring av

imkanaler tas bort.

I motion 2001/02:Fö219 (s) anförs att det, med

hänsyn till att genomförandet av förslaget om en

reformering av sotningsväsendet kräver en

tidsutdräkt av flera år, är angeläget att vissa

frågor kan brytas ut ur helheten och behandlas

separat. En sådan fråga, som enligt motionärernas

mening bör behandlas med förtur, är den

obligatoriska rensningen av imkanaler i bostadskök.

Den anses inte av expertisen ha någon

brandförebyggande effekt utan betraktas som onödig

och dyr. Obligatoriet är således ineffektivt och

höjer boendekostnaderna samtidigt som det orsakar

onödiga besvär för de boende i samband med att de

myndighetsutövande skorstensfejarna skall beredas

tillträde till lägenheterna. Liknande resonemang

finns också i motion 2000/01:Fö703 (m).

I motion 2000/01:Fö703 (m) yrkande 3 av Sten

Tolgfors föreslås att regeringen lägger fram förslag

om förstärkt brandskyddskontroll i enlighet med

Sotningsutredningens förslag. I motionen, vari även

föreslås sotningsmonopolets avskaffande, framhålls

att det i hög grad ligger i fastighetsägarnas

intresse att brandsäkerheten i landets fastigheter

är god. Det ligger likaså i fastighetsägarnas

intresse att värmeanläggningar fungerar effektivt

och rökgångar m.m. rensas och underhålls. Vidare

ligger det i fastighetsägarnas och övriga boendes

intresse att sotning och brandsäkerhetsbesiktningar

kan ske smidigt, samordnat och effektivt.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om att motioner

som tog upp frågor rörande konkurrensen inom

sotningsväsendet behandlades redan i samband med

riksdagens beredning av nu gällande

räddningstjänstlag i november 1986 (bet.

1986/87:FöU2 s. 23). Nära nog vid varje riksmöte

sedan dess har motioner av detta slag behandlats av

riksdagen. Samtliga motioner, vari bl.a. yrkanden om

en avveckling av det s.k. sotningsmonopolets

framförts, har avslagits av riksdagen. Under de

senaste tio årens riksmöten har detta skett med

bl.a. hänvisning till att frågan utreds eller avses

bli utredd. Så t.ex. anförde utskottet i oktober

1992 att regeringen avsåg tillkalla en utredare med

uppgift att lägga fram förslag om hur ordningen med

långvariga entreprenadavtal för skorstenfejarmästare

kan förnyas. Utredaren skulle också undersöka

möjligheterna att öka inslaget av konkurrens i

verksamheten (bet. 1992/93:FöU1 s. 7).

När utskottet senast behandlade frågan om

konkurrensen inom sotningsväsendet i april 2000

(bet. 1999/2000:FöU5) lämnade utskottet en utförlig

redovisning av frågans grundliga beredning under

senare år. Utskottet uttryckte sin förståelse för

att konsekvenserna av ett hävande av monopolet måste

belysas grundligt, så att fördelarna med en

konkurrensutsatt marknad gagnar brandsäkerheten inom

sotningsväsendet. Utskottet utgick dock ifrån att de

fördjupade analyser i ärendet som återstod skulle

komma att beredas skyndsamt och att regeringen

skulle återkomma till riksdagen med förslag i

ärendet, senast under påföljande riksmöte 2000/01.

I maj 2001 kom den senaste statliga redovisningen

om konkurrensen inom sotningsväsendet. Då

överlämnades utredningen (SOU 2001:42) Reformerat

sotningsväsende till försvarsministern. Utredningen

konstaterade att det är förenat med uppenbara

fördelar om det kommunala sotningsmonopolet upphävs

och om ansvaret för rengöring och

brandskyddskontroll (brandskyddsbesiktning) kan

föras över på den enskilde.

Utskottet kan nu konstatera att försvarsministern

i svar på interpellation 2001/02:172 av Gunnel

Wallin (c) den 29 januari 2002 anfört att en

reformering av sotningsväsendet får anstå till dess

resultatet av en utvärdering av de genomgripande

avregleringar och förändringar av offentlig

verksamhet som genomdrivits under senare år

genomförts. Konsekvenserna av detta är, som

utskottet ser det, att regeringen inte heller kommer

att lämna någon proposition om ett reformerat

sotningsväsende till riksdagen under innevarande

riksmöte. Utskottet anser detta anmärkningsvärt.

I en föredragning inför utskottet den 7 mars 2002

har representanter för Svenska Kommunförbundet

framhållit att nuvarande lagstiftning inom

sotningsväsendet är föråldrad och att den senaste

tidens lokala förhandlingar om taxor visat på stora

lokala problem. Enligt Kommunförbundet hade

flertalet av Sveriges kommuner förväntat sig en

proposition om sotningsväsendet under hösten 2001

och inriktat sin planering därefter. Kommunförbundet

anser att den ordning som nu råder inom området är

ohållbar i längden.

Om nu regeringen gör den bedömningen att

effekterna av bl.a. avregleringen av taxiväsendet

och elmarknadsreformen m.m. först bör utvärderas

innan förslag till några förändringar inom

sotningsväsendet kan föreligga bör - enligt

utskottets mening - denna utvärdering prioriteras

och genomföras med stor skyndsamhet.

När utvärderingen är genomförd förutsätter

utskottet att regeringen snarast återkommer till

riksdagen med förslag om en avveckling av det s.k.

sotningsmonopolet. Förslag som rör brandsäkerhet,

brandskyddskontroll, rengöring av imkanaler m.m. bör

naturligtvis i det sammanhanget också redovisas för

riksdagen.

Vad utskottet nu anfört och med anledning av

motionerna 2000/01:Fö208 (kd) yrkande 19,

2000/01:Fö703 (m) yrkandena 1-3, 2000/01:Fö705 (kd),

2000/01:Fö717 (fp), 2000/01:Fö719 (m) och

2001/02:Fö219 (s) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör lämna förslag om en avveckling av

sotningsmonopolet som inte äventyrar en hög

brandsäkerhet.

2000/01:Fö703 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som säkerställer sotningsmonopolets

avskaffande.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som säkerställer borttagande av kravet på

rengöring av imkanaler.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om förstärkt brandskyddskontroll i

enlighet med Sotningsutredningens förslag.

2000/01:Fö705 av Amanda Agestav (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avreglering av

sotningsmonopolet.

2000/01:Fö717 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av förändringar

rörande sotningsväsendet.

2000/01:Fö719 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att avskaffa

sotningsmonopolet.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02

2001/02:Fö201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om villkoren för och

rekryteringen av deltidsbrandmän.

2001/02:Fö211 av Anders G Högmark och Jan-Evert

Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skyndsamma åtgärder för att

säkerställa deltidsbrandmännens medverkan i den

framtida brand- och räddningstjänsten.

2001/02:Fö219 av Sören Lekberg och Anita Johansson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att slopa den obligatoriska

rensningen av imkanaler i bostadskök.

2001/02:Fö224 av Lars Björkman och Anders G Högmark

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om registrering och

utnyttjande av lagrad information kring farligt

gods.

2001/02:Fö233 av Kent Härstedt och Annika Nilsson

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av säkerheten vid allmänna

badanläggningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag på lämpliga

åtgärder.

2001/02:Fö234 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den kommunala

räddningstjänstens rätt att av företag ta betalt för

tillsyns- och myndighetsutövning.

2001/02:Fö240 av Urban Ahlin och Carina Ohlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att hindra

onödig tidsspillan vid räddningsinsatser.

2001/02:Fö242 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen utreder vilka

förändringar som är möjliga att genomföra i syfte

att stimulera medborgare att åta sig frivilliga

samhällsuppdrag, utan att behöva drabbas av orimliga

marginalskatteeffekter.

2001/02:Fö262 av Ann-Kristine Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om räddningstjänstlagen.

2001/02:Fö268 av Rigmor Stenmark och Birgitta

Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

räddningstjänstlagen beträffande brandskydd för

medeltida kyrkor.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att minimera

transporter av miljöfarligt gods i

innerstadsområden.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Räddningsverket behöver utveckla åtgärder

i syfte att öka andelen personer med utländsk

bakgrund inom brandmannayrket.