Bet. 2001/02:FÖU5

Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU5

Naturkatastrofer m.m.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet 12 motioner med 16

yrkanden från den allmänna motionstiden. 7 yrkanden

rör det förebyggande arbetet för att minska skadorna

när en naturkatastrof inträffar, och 9 yrkanden tar

upp frågor om ekonomisk ersättning till drabbade i

samband med naturkatastrofer.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med

bl.a. hänvisning till det omfattande

beredningsarbete som för närvarande pågår inom

området. Många av de frågor som tas upp i motionerna

har uppmärksammats i detta beredningsarbete.

Särskilda yttranden har avgivits av (kd), (fp) och

(mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förebyggande arbete m.m. i samband med

naturkatastrofer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö214

yrkande 1, 2001/02:Fö230 yrkandena 1-3,

2001/02:Fö236 i denna del, 2001/02:Fö264 och

2001/02: Fö267.

2. Ekonomisk kompensation m.m. till

drabbade i samband med naturkatastrofer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fö213,

2001/02:Fö214 yrkande 2, 2001/02:Fö216,

2001/02:Fö220, 2001/02:Fö221, 2001/02:Fö230 yrkande

4, 2001/02:Fö236 i denna del, 2001/02:Fö238,

2001/02:Fö239 och 2001/02:Fö252.

Stockholm den 5 mars 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s),

Håkan Juholt (s), Berndt Sköldestig (s), Berit

Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd), Anna

Lilliehöök (m), Erik Arthur Egervärn (c), Runar

Patriksson (fp), Björn Leivik (m) och Ingegerd

Saarinen (mp).

2001/02

FöU5

Utskottets överväganden

Förebyggande arbete m.m. i samband

med naturkatastrofer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena med

hänvisning till pågående beredningsarbete

bl.a. inom Regeringskansliet.

Ett särskilt yttrande har avgivits av (kd).

Motionerna

I flera motioner tas olika frågor upp som har

anknytning till det förebyggande arbetet för att

minska skadorna i samband med inträffade

naturkatastrofer.

I två motioner av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. -

motion Fö264 (s) och Fö267 (s) - tas detta ämne upp.

Motionärerna menar att den förebyggande förmågan

måste utvecklas och att det förebyggande arbetet

prioriteras. Väl genomförda förebyggande insatser

medför såväl minskat lidande som bättre

samhällsekonomisk användning av resurserna.

I motion Fö264 (s) anförs att väl genomförda

förebyggande insatser enligt vad som framförs i

motionen är mer kostnadseffektivt än att begränsa

konsekvenserna av en redan inträffad naturolycka.

Motionärernas uppfattning är att behovet av

förebyggande åtgärder mot naturolyckor har ökat

kraftigt, och anser att det är bra att en översyn nu

skall ske av bidragssystemet. Enligt motionärerna

bör därvid även ingå att se över behovet av bidrag

för att korrigera långsamma naturliga processer.

I motion Fö267 (s) framhålls att med de

ansökningsregler som nu gäller för att söka bidrag

för förebyggande insatser mot ras i vattendrag, kan

det dröja nästan två år innan sådana ärenden kan

lösas. Det innebär att enskilda människor kommer i

kläm. De kan inte få ut några ersättningar för sina

hus och kan inte heller bo i dem. De har inte heller

resurser att låna till köp av ytterligare ett hus,

och försäkringsbolagen betalar ingen ersättning

förrän husen har rasat. Motionärerna anser att en

översyn av befintliga regler måste ske så att

enskilda människor inte skall behöva vänta så

orimligt länge på att få sin besvärliga situation

löst.

Frågor om det förebyggande arbetet tas också upp i

motion Fö230 (kd) av Jan Erik Ågren och Dan

Kihlström. I motionen pekar motionärerna på de

återkommande översvämningarna i bl.a.

Norrlandslänens älvdalar. Härvid noteras att trots

att översvämningar återkom vid flera tillfällen har

inte åtgärder vidtagits i tillräcklig omfattning för

att minska vissa av de skador som då uppstod. Det

finns ett behov av att vidta åtgärder för att säkra

de broar och vägavsnitt som visat sig vara särskilt

sårbara vid översvämningar runt om i landet.

Avstängda Europa-, läns- och riksvägar samt andra

vägar, liksom järnvägar, orsakar stora merkostnader

inte bara för reparationer och återställande utan

också för företag och enskilda (yrkande 2).

I motion Fö236 (m) i denna del av Per-Samuel

Nisser och Jan-Evert Rådhström pekar motionärerna

också på betydelsen av att göra vissa översyner för

att bl.a. öka intresset för att förebygga skador i

samband med naturkatastrofer.

I motion Fö214 (c) av Viviann Gerdin m.fl., som

bl.a. behandlar frågor om översvämningarna runt

Vänern 2002, vari föreslås att regeringen utreder

kostnader och samhällsvinster för att investera i en

kanal från Vänern till Uddevalla. I motionen

framhålls att vädrets makter tillsammans med

vattenkraftbolagens och myndigheternas agerande

försätter mark- och fastighetsägarna i en besvärlig

situation. De kan varken påverka nederbörden eller

avtappningen av vatten utan endast genom invallning

försöka begränsa skadorna.

Nuvarande lagstiftning innebär att någon maximal

avtappning för att sänka en hög vattennivå inte kan

garanteras. Vattendomarna är inte effektiva nog.

Andra vägar bör sökas. Ett uppdrag har därför getts

till Miljöbalkskommittén och frågan kommer att

diskuteras, vilket dock innebär att inga åtgärder

kommer att vidtas under de kommande åren.

Ett argument som framkommit till varför Vänerns

vatten inte kan tappas av i högre takt är den

rasrisk som uppstår längs Göta älv. Med hänsyn till

de begränsade möjligheter som erbjuds att reglera

Vänern bör regeringen ge i uppdrag att utreda andra

vattenvägar. Regeringen bör utreda kostnader och

samhällsvinster för att investera i en kanal från

Vänern till Uddevalla (yrkande 1).

I motion Fö230 (kd) föreslås också förbättrade

rutiner när det gäller förvarning om risk för

översvämningar och vattenkraftsbolagens ansvar

därvid. Man skulle kunna införa förvarningssystem i

samband med prognoser från SMHI tillsammans med

tydliga besked från vattenkraftsföretagen om vilka

nivåer som vattenmagasinen skall kunna hålla, detta

med tanke på de enorma problem som uppstått när man

tvingats släppa tusentals kubikmeter vatten per

sekund från vattenmagasinet (yrkande 3). I motionen

framhålls vidare att i samband med den senaste

tidens katastrofer har även risken för

översvämningar och dammbrott vid mindre dammar

aktualiserats. Detta visar att dammsäkerheten inte

är tillfyllest varför åtgärder för att rätta till

detta måste vidtas. Ingen kan med säkerhet säga att

vi inte kommer att drabbas av översvämningar även

kommande år (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Vid förra riksmötet behandlade utskottet i april

2001 mycket utförligt olika frågor rörande det

förebyggande arbetet för att minska skadorna vid

naturkatastrofer, dammolyckor m.m. (bet.

2000/01:FöU7). Vid tidpunkten för

utskottsbehandlingen var frågorna alltjämt många

efter översvämningarna i landet sommaren och hösten

2000. Utskottet redovisade då de olika

föredragningar i detta ärende som genomförts inför

utskottet av representanter från Försvars- och

Näringsdepartementen, länsstyrelserna i Värmland och

Västra Götaland, Statens räddningsverk samt

Försäkringsförbundet.

Utskottet redovisade också olika initiativ som

regeringen tagit, bl.a. ett uppdrag till Boverket

och Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut (SMHI) att undersöka i vilken omfattning

risken för översvämningar behandlas i kommunernas

översiktsplaner och om det planeringsunderlag

kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att

risken skall kunna redovisas i översiktsplanen och

beaktas vid efterföljande beslut om användningen av

mark- och vattenområden. Utskottet redovisade också

att det av regeringens skrivelse om beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred (skr.

2000/01:52) framgick att med anledning av

översvämningarna under sommaren och hösten 2000 har

även frågan om vattendomarna och deras betydelse för

höga vattenflöden diskuterats liksom frågan om

möjligheter att inom ramen för befintlig

lagstiftning ompröva domarna.

Med anledning av de nu väckta motionerna med många

intressanta förslag om förebyggande åtgärder för att

minska skadorna vid inträffade naturkatastrofer vill

utskottet anföra följande.

Vid utskottets tidigare utskottsbehandlingar i

dessa frågor har utskottet bl.a. erinrat om att det

finns ett anslag för förebyggande åtgärder mot

jordskred och andra naturolyckor och ett anslag för

ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.

Båda anslagen disponeras av Statens räddningsverk.

Av budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1

utg.omr. 6) framgår att regeringen finner ordningen

för utbetalningar från anslaget för förebyggande

åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor oklar

varför regeringen avser att låta genomföra en

översyn av detta system. Det framgår också att

regeringen i fråga om anslaget för ersättning för

verksamhet vid räddningstjänst m.m. anser det vara

viktigt att förutsättningarna och reglerna för dessa

ersättningar klarläggs av Utredningen om översyn av

räddningstjänstlagen (dir. 1999:94). Utredningen,

som i januari 2002 överlämnade sitt slutbetänkande

till försvarsministern, bereds nu inom

Regeringskansliet.

Utskottet har nu erfarit att Boverket i en

rapport, Översvämningsfrågor i översiktsplaneringen,

redovisat det ovan nämnda uppdraget till regeringen

i september 2001. I rapporten redovisas hur

översvämningsfrågorna hanteras i kommunernas

översiktsplanering mot bakgrund av översvämningarna

i Sverige år 2000 samt i vilken omfattning vissa

byggnader skadades. Frågan bereds nu inom

Regeringskansliet.

Utskottet vill därtill anföra att av SMHI:s

årsredovisning för år 2000 framgår att SMHI genomför

- på Statens räddningsverks uppdrag - en översiktlig

kartering som omfattar ca 1 000 mil vattendrag.

Detta innebär att översikts-kartor över speciellt

utsatta områden utarbetas för att identifiera

kritiska områden där man bör vara restriktiv med

etableringar av bebyggelse eller annan

översvämningskänslig verksamhet. Den här

översiktliga karteringen bör sedan kompletteras med

mer detaljerade studier av den berörda kommunen.

I sammanhanget vill utskottet också anföra att

Statens räddningsverk i regleringsbrev för år 2002

fått i uppdrag att göra en översyn av nuvarande

system för att förebygga olyckor såsom t.ex. ras och

skred. Uppdraget skall redovisas senast den 1

augusti 2002.

När det gäller frågan om vattendomarna

konstaterade utskottet vid sin beredning av frågan i

april 2001 att Miljöbalkskommittén (1999:03) i ett

tilläggsdirektiv (2001:25) fått i uppdrag att gå

igenom sådana vattendomar som kan ha betydelse för

riskerna för översvämningar. Syftet med genomgången

skall vara att ta fram ett relevant underlag för en

analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning av

gällande tillstånd och villkor för vat-

tenanläggningar och vattenreglering.

Kommittén skall bl.a. bedöma om förutsättningarna

för omprövning är tillräckliga för att förbättra

möjligheterna att förebygga och begränsa riskerna

för översvämningar. Kommittén skall också bedöma om

de processuella reglerna är ändamålsenliga. Vidare

skall kommittén analysera om ersättningsreglerna och

bestämmelserna om rättegångskostnader lägger hinder

i vägen för angelägna omprövningar som syftar till

att förbättra t.ex. dammsäkerhet och minska riskerna

för och skadeverkningarna av översvämningar. Om

kommittén vid sin analys kommer fram till att det

finns behov av lagstiftning, skall kommittén föreslå

sådan.

Utskottet har nu erfarit att resultatet av

Miljöbalkskommitténs översyn av vattendomarna kommer

att redovisas i ett delbetänkande i juli 2002.

Utskottet har också erfarit att frågan om

utvecklingen av dammsäkerheten kommer att redovisas

i den civila proposition som regeringen kommer att

överlämna till riksdagen i mars 2002.

Av den redovisning som utskottet ovan lämnat

framgår att regeringen uppmärksammat betydelsen av

det förebyggande arbetet för att minska skadorna i

samband med inträffade naturkatastrofer som ligger

väl i linje med vad som efterfrågas i motionerna.

Huruvida behov bedöms föreligga om förbättrade

rutiner när det gäller förvarning om risk för

översvämningar m.m. eller att bygga en kanal från

Vänern till Uddevalla bör detta framkomma i det

omfattande arbete som nu pågår på olika håll.

Utskottet inser att det påbörjade åtgärdsarbetet

är omfattande och komplicerat och välkomnar

regeringens olika initiativ i dessa frågor.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört anser

utskottet det inte motiverat att nu göra några

särskilda uttalanden och inte heller att särskilt

förorda någon av de i motionerna föreslagna

åtgärderna. Motionerna Fö214 (c) yrkande 1, Fö230

(kd) yrkandena 1-3, Fö236 (m) i denna del, Fö264 (s)

och Fö267 (s) avstyrks av utskottet.

Ekonomisk kompensation m.m. till

drabbade i samband med

naturkatastrofer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena med

hänvisning till pågående beredningsarbete

bl.a. inom Regeringskansliet.

Särskilda yttranden har avgivits av (mp) och

(fp).

Motionerna

Ett flertal motioner tar upp frågor rörande

ekonomisk kompensation till drabbade i samband med

naturkatastrofer.

I motionerna Fö214 (c) yrkande 2 av Viviann Gerdin m.fl., Fö216

(fp) av Runar Patriksson, Fö220 (c) av Birgitta

Sellén och Sven Bergström, Fö230 (kd) yrkande 4 av

Jan Erik Ågren och Dan Kihlström, Fö236 (m) i denna

del av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert Rådhström,

Fö238 (v) av Marie Engström, Fö239 (s) av Hans

Stenberg och Susanne Eberstein samt Fö252 (s) av

Lars U Granberg och Birgitta Ahlqvist framhålls

behovet av att inrätta en katastroffond i syfte att

bl.a. hjälpa enskilda som drabbas mycket hårt

ekonomiskt i samband med inträffade

naturkatastrofer. I motionerna hänvisas bl.a. till

att återkommande översvämningar under de gångna åren

har inneburit omfattande skador för såväl kommuner,

näringsidkare som enskilda. Stora ekonomiska värden

har gått förlorade.

Regeringen bör därför utreda möjligheterna att

inrätta en katastroffond som kan användas för att

bl.a. stötta enskilda som drabbas av extraordinära

kostnader i samband med naturkatastrofer. I en del

motioner hänvisas också till att sådana fonder

byggts upp på olika sätt i bl.a. Norge, Schweiz,

Kanada, Belgien och Holland.

I motionerna finns även förslag om att ur fonden

kunna ta resurser för att arbeta förebyggande.

I motion Fö221 (m) av Lars Elinderson och Lars

Hjertén tas översvämningarna runt Vänern år 2000 upp

och statens ekonomiska ansvar i samband med detta.

Översvämningarna av Vänern berodde i huvudsak på

föråldrade vattendomar i kombination med extrema

klimat och väderförändringar, möjligen också i

kombination med en missbedömning av behovet av

avtappning av Vänern under sensommaren 2000.

Motionärerna anser därför att staten, på liknande

sätt som i Tuvefallet, skall ta sitt ekonomiska

ansvar för de följder översvämningarna i Vänern fick

för enskilda och enskilda företag.

När det gäller ersättning direkt till enskilda i

Tuvefallet övertog staten ansvaret gentemot

fastighetsägarna för de bostadsfastigheter inom

skredriskområdet som inte blev inlösta av

försäkringsgivarna.

I motion Fö213 (mp) av Matz Hammarström och Per

Lager föreslås att en klimatakut inrättas där

kommuner kan söka ekonomisk kompensation. Bakgrunden

till detta förslag framhålls i motionen är att de

snabba förändringarna av klimatet för med sig stora

påfrestningar för kommunerna. I statens budget finns

en s.k. kommunakut. Den är till för att rädda

kommuner som kommit på ekonomiskt obestånd. I

huvudsak får kommuner som drabbas av

klimatförändringarnas följder själva stå för de

extra kostnader som detta medför. Detta är givetvis

inte rimligt; vem kan t.ex. argumentera för att

Sundsvalls ekonomi bör belastas mycket hårdare av

klimatförändringarna än Vellinges eller Danderyds -

orter som inte på samma sätt drabbats av skyfallen?

I avvaktan på att få en bredare acceptans för den

radikala klimatpolitik som föreslås, yrkar

motionärerna att en särskild klimatakut inrättas.

Från denna kan översvämnings- och stormdrabbade

kommuner (inklusive landstingskommuner) söka

ekonomisk kompensation för de åtgärder de tvingats

vidta. Akuten skall fungera så snabbt och fritt från

byråkrati att den också kan bli en reell hjälp att

hålla skola, sjukvård och annan essentiell

medborgerlig service öppen under tider av

översvämningar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har sedan riksmötet 1997/98 behandlat

frågan om inrättandet av en katastroffond eller

andra former av ekonomisk ersättning för skador som

uppstår i samband med inträffade naturkatastrofer.

Senast detta skedde var i april 2001 (bet.

2000/01:FöU7). Utskottet redovisade då - som

framgått - de olika föredragningar som genomförts

inför utskottet av representanter från Försvars- och

Näringsdepartementen, länsstyrelserna i Värmland och

Västra Götaland, Statens räddningsverk samt

Försäkringsförbundet med anledning av

översvämningarna som drabbade landet sommaren och

hösten 2000.

Utskottet har vid sina tidigare beredningar i

detta ärende bl.a. redovisat de anslag - 7:2

Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra

naturolyckor och 7:3 Ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m. - som ger kommunerna ekonomisk

ersättning för förebyggande åtgärder respektive för

genomförda räddningsinsatser.

Som utskottet ovan redovisat framgår det av

budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1

utg.omr. 6) att regeringen finner ordningen för

utbetalningar från anslaget för förebyggande

åtgärder mot jordskred och andra natur-olyckor oklar

varför regeringen avser att låta genomföra en

översyn av detta system. Det framgår också av

budgetpropositionen att regeringen i fråga om

anslaget för ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m. anser det är viktigt att

förutsättningarna och reglerna för dessa

ersättningar klarläggs av Utredningen om översyn av

räddningstjänstlagen (dir. 1999:94). Utredningen,

som i januari 2002 överlämnade sitt slutbetänkande

(SOU 2002:10) till försvarsministern, bereds nu inom

Regeringskansliet.

När utskottet i april 2001 behandlade

motionsyrkanden om inrättandet av en katastroffond

eller andra former av ekonomisk ersättning för

skador som uppstår i samband med inträffade

naturkatastrofer redogjorde också utskottet för

riksdagens beslut att på tilläggsbudget för år 2000

bevilja att högst 100 miljoner kronor av anslaget A2

Bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting får användas för att bistå kommuner som

har haft betydande kostnader till följd av

översvämningar i juli 2000. Finansutskottet anförde

med anledning av detta beslut att frågan om

ersättning till de översvämningsdrabbade kommunerna

i Mellansverige borde prövas i samma former som

gäller för de Norrlandskommuner som tidigare i

sommar drabbades av översvämningar (bet.

2000/01:FiU3).

Utskottet har nu erfarit att 65 miljoner kronor

har beviljats i ersättning till de

översvämningsdrabbade kommunerna för kostnader till

följd av översvämningarna.

Utskottet vill i detta sammanhang också peka på

utredningsförslaget i betänkandet (SOU 2001:105)

Extraordinära händelser i kommuner och landsting om

att kommuner och landsting får rätt att, om det

finns synnerliga skäl, stödja enskild som drabbats

av extraordinär händelse. Stödet skall vara ett led

i kommunens eller landstingets egen krishantering

och får endast ges i begränsad omfattning.

Utredningen bereds nu inom Regeringskansliet.

Med anledning av yrkandena om inrättandet av en

katastroffond vill utskottet anföra att regeringen i

propositionen (prop. 2001/02:10) anfört att den

delar Sårbarhets- och säkerhetsutredningens och

Försvarsberedningens uppfattning att en

katastroffond för ersättning till enskilda vid

extrema situationer inte skall inrättas. Regeringen

anförde vidare att det dock är önskvärt med en högre

grad av konsekvens vid bedömningen av om staten bör

ta på sig ett ersättningsansvar. Utskottet instämmer

i detta. Regeringen avser att återkomma till denna

fråga i den civila propositionen i mars 2002.

Som utskottet ser det har regeringen på olika sätt

uppmärksammat frågor om ekonomisk ersättning till

drabbade för skador som uppstår i samband med

inträffade naturkatastrofer. Utskottet ser mycket

positivt på detta och bedömer att de

utredningsinitiativ m.m. som regeringen nu tagit

kommer att behandla frågeställningar av det slag som

aktualiserats i motionerna. Utskottet utgår från -

där behov om ekonomisk kompensation bedöms föreligga

- att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder. Några

särskilda uttalanden därutöver anser utskottet inte

vara påkallat. Motionerna Fö213 (mp), Fö214 (c)

yrkande 2, Fö216 (fp), Fö220 (c), Fö221 (m), Fö230

(kd) yrkande 4, Fö236 (m) i denna del, Fö238 (v),

Fö239 (s) och Fö252 (s) avstyrks av utskottet.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

. Förebyggande arbete m.m. i samband med

naturkatastrofer (punkt 1) (kd)

..

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).

Under senare år har Sverige blivit utsatt för svåra

naturkatastrofer som i huvudsak orsakats av stora

vattenmängder beroende på kraftig nederbörd

och/eller hastig snösmältning. Kraftig storm upp

till orkanstyrka har även bidragit till svåra

problem. De skador som åsamkats både mark,

bebyggelse, el- och telenät samt människor är

omfattande.

I betänkandet 2001/02:FöU5 påpekas att flera

utredningar och kommittéer tillsatts för att finna

regler och bestämmelser som kan medverka till att de

flödande vattenmängderna blir mindre hotfulla.

Kristdemokraterna har vid flera tillfällen påpekat

nödvändigheten av dels att beredskapen för

översvämningar måste öka, dels att särskilt utsatta

områden behöver kartläggas för att

katastrofsituationer skall kunna förebyggas och

undvikas.

Kristdemokraterna har också vid flera tillfällen

pekat på behovet av samverkan mellan olika

offentliga och frivilliga instanser för att dels

förebygga katastrofer, dels medverka med praktiska

insatser när katastrofen är ett faktum. Det skall

aldrig behöva råda oklarheter om ansvar och

befogenheter för olika insatser vid katastrofer och

andra nödsituationer.

Kristdemokraterna anser att det är positivt att

ett omfattande beredningsarbete pågår rörande flera

frågor för att minska skadorna vid naturkatastrofer,

dammolyckor m.m. Det är också positivt att frågan om

vattendomarna och deras betydelse för höga

vattenflöden diskuterats av regeringen samt om

möjligheter att inom befintlig lagstiftning ompröva

domarna samt att regeringen för närvarande bereder

frågan om anslag för ersättning vid räddningstjänst

m.m.

Men eftersom frågan om ledning och ansvar vid

katastrofer är mycket aktuell och akut anser

Kristdemokraterna att det är angeläget att frågan om

naturkatastrofer behandlas med skyndsamhet och inte

läggs under rubriken "pågående utredning" alltför

länge. Det är också angeläget att begreppet

helhetssyn får en framträdande position vid

planeringen för framtida förebyggande och aktiva

insatser för naturkatastrofer.

2. Ekonomisk kompensation m.m. till drabbade

i samband med naturkatastrofer (punkt 2)

(fp)

av Runar Patriksson (fp).

Arvika med omnejd, Dalarna och Norrland visar på

behovet av en katastroffond för oväntade katastrofer

på grund av regn eller andra oförutsägbara

händelser.

De händelser som i inledningen har omnämnts har ju

förorsakat stora utgifter som har utbetalats direkt

från statsbudgeten. Medel har då anvisats från

konton med redan planerade projekt. Detta får därför

också konsekvenser i negativ riktning på andra orter

i landet där inte olyckan varit framme, men där en

investering t.ex. i ett vägbygge har fått stå

tillbaka på grund av översvämningar och liknande.

Vid besök hos drabbade efter Byälven och hos

jordbrukare vid Vänern förstår man att en

katastroffond snarast borde inrättas innehållande

betydande belopp för att snabbt kunna ersätta

drabbade och snabbt kunna sätta in hjälp-åtgärder

varhelst man drabbas i landet. Snabb hjälp kan

förhindra mycket onödigt lidande och spara pengar.

1. Ekonomisk kompensation m.m. till drabbade i

samband med naturkatastrofer (punkt 2) (mp)

2.

av Ingegerd Saarinen (mp).

De kraftiga stormar och översvämmningar vi upplevt

de senaste åren är just den typen av

klimatstörningar som FN:s International Panel on

Climate Change (IPCC) varnat för. Klimatstörningarna

beräknas ge Sverige 30 % ökad nederbörd och

omfattande regnväder blir alltmer av ett

normaltillstånd. Stormar och översvämningar skapar

stor materiell skada för såväl kommuner och

landsting som enskilda men det drabbar olika

kommuners ekonomier olika hårt. Det kan knappast

vara rimligt att Sundsvalls kommun belastas mycket

hårdare av klimatförändringarna än till exempel

Danderyds kommun.

Det är därför bra att regeringen, i linje med

Miljöpartiets intentioner, genomför en översyn av

systemet för utbetalningar från anslaget för

förebyggande åtgärder mot naturkatastrofer. Det är

också mycket positivt att regeringen i sin

tilläggsbudget beviljat 100 miljoner kronor för att

bistå kommuner och landsting som haft betydande

kostnader till följd av översvämmningarna i juli

2000. I praktiken kommer detta anslag att fungera

som en slags klimatakut i linje med Miljöpartiets

förslag. Likaså ser vi med tillfredställelse på det

utredningsförslag som nu bereds på Regeringskansliet

för att se över möjligheterna för kommuner och

landsting att inom ramen för den egna

krishanteringen stödja enskilda som drabbats hårt av

klimatrelaterade skador.

Klimatrelaterade skador genom översvämningar och

stormar förväntas öka de kommande åren. Miljöpartiet

kommer fortsätta att bevaka i vilken utsträckning

samhällets gemensamma ersättning till enskilda,

kommuner och landsting tillgodoser drabbades behov.

Finner vi att klimatstörningarna på ett orimligt

sätt drabbar enskilda, kommuner och landsting utan

att staten tar ett gemensamt ansvar, återkommer vi i

frågan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Fö213 av Matz Hammarström och Per Lager

(mp):

Riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter

utreda hur kommuner som särskilt drabbas av

klimatförändringsrelaterade väderfenomen skall kunna

kompenseras genom en "klimatakut".

2001/02:Fö214 av Viviann Gerdin m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

kostnader och samhällsvinster genom att investera

i en vattenväg från Vänern till Uddevalla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast utreder möjligheterna att inrätta en

katastroffond för att människor som drabbats av

översvämningar skall hållas ekonomiskt skadefria.

2001/02:Fö216 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en katastroffond.

2001/02:Fö220 av Birgitta Sellén och Sven Bergström

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning

i syfte att tillskapa en fond för naturkatastrofer.

2001/02:Fö221 av Lars Elinderson och Lars Hjertén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översvämningarna av Vänern

hösten och vintern 2000.

2001/02:Fö230 av Jan Erik Ågren och Dan Kihlström

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

genomgång av dammsäkerheten i landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

åtgärder för att säkra de broar och vägavsnitt som

visat sig vara särskilt sårbara vid de senaste

årens omfattande översvämningar runt om i landet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

förbättrade rutiner när det gäller förvarning om

risk för översvämningar och vattenkraftbolagens

ansvar i samband därmed.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utredning om en nationell katastroffond.

2001/02:Fö236 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert

Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översvämningsproblemen i

Vänern vad gäller katastroffond, regleringar av

vattensystemen, räddningstjänstlagen och samordning

av ansvar vid katastrofer.

2001/02:Fö238 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att

bygga upp en fond för att både förebygga och ersätta

skador vid naturkatastrofer.

2001/02:Fö239 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om inrättandet av en katastroffond.

2001/02:Fö252 av Lars U Granberg och Birgitta

Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en nationell fond vid

naturkatastrofer.

2001/02:Fö264 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förebyggande åtgärder mot

översvämningar.

2001/02:Fö267 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om naturolyckor såsom

risker vid ras i vattendrag.