Bet. 2001/02:FÖU7

Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU7

Försvarsmaktens personal

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas den del av

regeringens proposition Fortsatt

förnyelse av totalförsvaret (prop.

2001/02:10) som är benämnt Personal i det

nya försvaret. Utskottet tar också här

ställning till följdmotioner till

propositionen och till propositionen

Bättre villkor för totalförsvarspliktiga

(prop. 2001/02:11). Dessutom tar

utskottet ställning till motioner i olika

personalfrågor från de allmänna

motionstiderna 2000/01 och 2001/02.

Utskottet framhåller följande områden som

särskilt viktiga i ett nytt

personalförsörjningssystem.

§ Personalförsörjningssystemet bör

reformeras så att det möter de krav som

de nya uppgifterna i Försvarsmakten för

med sig.

- Totalförsvarsplikten bör

alltjämt utgöra grunden för

Försvarsmaktens personalförsörjning.

- Befordrings- och karriärsystemet

för de anställda bör utvecklas.

- Tjänstgöring i fredsfrämjande

verksamhet utomlands bör betraktas som en

naturlig del av yrkesofficerarnas

tjänstgöring.

- Försvarsmakten bör vidta

åtgärder så att andelen kvinnliga

officerare ökar.

- De civilanställdas kompetens bör

utnyttjas bättre.

- Reservofficerssystemet bör

reformeras.

- Utnyttjandet av kompetensen hos

dem som nyss genomfört värnplikt bör

säkerställas.

- Det militära skolsystemet bör

fortsätta att reformeras.

- Den frivilliga

försvarsverksamheten bör utformas utifrån

de förändringar som totalförsvaret i

övrigt genomgår.

- Försvarsmakten bör förstärka och

samordna sin arbetsgivarroll.

- Etnisk och kulturell mångfald

bör betraktas som en förutsättning för

Försvarsmaktens personalförsörjning.

- Försvarsmakten bör öka sina

ansträngningar för att förhindra olika

former av trakasserier.

Karriär- och utvecklingsmöjligheter samt

utbildningsfrågor m.m.

Utskottet anser att nya karriär- och

utvecklingsmöjligheter skall skapas för

de olika personalkategorierna i

Försvarsmakten. Befälssystemet för

yrkesofficerarna och

reservofficerssystemet bör utvecklas. De

civilt anställdas kompetens bör särskilt

beaktas och tas till vara.

Kvinnliga officerare

Enligt utskottet bör andelen kvinnliga

officerare i Försvarsmakten öka. Detta

bör ske genom olika åtgärder, bl.a. bör

rekryteringsmål för kvinnliga officerare

införas samt förändringar av fysiska

baskrav och förbättringar i arbetsmiljön

för kvinnor ske. Regeringen bör vid nästa

riksmöte återkomma till riksdagen med en

redovisning.

Visstidsanställning av soldater och

sjömän

Utskottet framhåller att det finns ett

behov av att inom olika områden kunna

utnyttja den kunskap som de har som nyss

genomfört grundutbildning. Utskottet har

erfarit att det inom Högkvarteret och

Regeringskansliet pågår ett arbete med

att ta fram ett system för att

säkerställa detta.

Tjänstgöringsskyldighet i internationell

verksamhet för yrkesofficerare

Utskottet framhåller att deltagande i

internationell fredsfrämjande verksamhet

dnda sedan 1996 har varit en av

Försvarsmaktens huvuduppgifter. Utskottet

anser det självklart att yrkesofficerarna

skall ha skyldighet att delta i all den

internationella verksamhet som kan

ifrågakomma, inklusive fredsbevarande och

fredsframtvingande verksamhet, sett mot

bakgrund av den ökade vikt som

deltagandet i den internationella

verksamheten successivt fått för

Försvarsmakten.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till

riksdagen med erforderliga

lagändringsförslag för att möjliggöra att

tjänstgöringsskyldighet i all

internationell verksamhet för

yrkesofficerare kan införas. Utskottet

anser emellertid i likhet med regeringen

att själva skyldigheten att tjänstgöra

inte skall regleras i lag.

Försvarsmakten kommer efter

erforderliga lagändringar att ha en grund

för att som arbetsgivare kunna införa ett

system där yrkesofficerare har skyldighet

att tjänstgöra i all internationell

verksamhet.

Reservationer

Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet

liberalerna har lämnat en gemensam

reservation om visstidsanställning av

soldater. Härutöver har Moderata

samlingspartiet, Vänsterpartiet,

Folkpartiet liberalerna och Miljöpartiet

de gröna avgivit reservationer i några

olika frågor.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Karriär- och

utvecklingsmöjligheter samt

utbildningsfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fö1 yrkandena 6-8, 2001/02:Fö9

yrkande 13, 2001/02:Fö265,

2000/01:Fö306 yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (v, mp)

2. Kvinnliga officerare

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fö1 yrkande 10, 2001/02:Fö10

yrkande 20 (i denna del), 2001/02:Fö15

yrkandena 1 och 2, 2000/01:Fö306

yrkande 3, 2001/02:Fö212 yrkandena 1,

2 (i denna del) och 3-5 samt

2001/02:Fö222 yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (fp)

3. Visstidsanställning av

soldater och sjömän

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fö1 yrkande 9, 2001/02:Fö9

yrkande 12 och 2001/02:Fö10 yrkande

17.

Reservation 4 (m, kd, fp)

4. Avtals- och försäkringsfrågor vid

civil krishantering

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö12

yrkande 4.

5. Trakasserier på grund av

sexuell läggning

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fö10 yrkande 20 (i denna del),

2000/01:Fö331 yrkandena 1 och 2,

2000/01:Ju724 yrkande 15, 2001/02:

Fö266 och 2001/02:L371 yrkande 36.

Stockholm den 14 mars 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Henrik Landerholm (m), Tone

Tingsgård (s), Karin Wegestål (s), Stig

Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle

Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf

Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s), Berndt

Sköldestig (s), Berit Jóhannesson (v),

Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök

(m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c), Runar Patriksson (fp) och

Kurt Kvarnström (s).

2001/02

FöU7

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlade i betänkandet

Försvarsbeslut för 2002-2004 (bet.

2001/02:FöU2) regeringens förslag i

propositionen Fortsatt förnyelse av

totalförsvaret (prop. 2001/02:10).

Utskottet valde då att inte behandla

det avsnitt i propositionen som är

benämnt Personal i det nya försvaret.

Regeringen lämnade inte några förslag i

anslutning till detta avsnitt. Utskottet

behandlar nu propositionens personal-

avsnitt i detta betänkande

Försvarsmaktens personal (bet.

2001/02:FöU7). Utskottet tar också här

ställning till motioner från de allmänna

motionstiderna 2000/01 och 2001/02 samt

följdmotioner till proposition 2001/02:10

och till propositionen Bättre villkor för

totalförsvarspliktiga (prop. 2001/02:11).

Vid ärendets beredning har utskottet

särskilt hört Försvarsmakten och

Försvarsdepartementet i frågor om

utlandstjänstgöring för officerare och om

hur kompetensen hos dem som nyss

genomfört värnplikt skall säkerställas.

Försvarsmakten har vidare lämnat en

särskild redovisning för det arbete som

pågår inom myndigheten för att öka

antalet kvinnliga officerare och förändra

attityder mot homosexuella. Vid

beredningen av ärendet har utskottet

också mottagit uppvaktningar av

Officersförbundet och

Reservofficersförbundet.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar här motionerna Fö1

(m) yrkandena 6-10, Fö9 (m) yrkandena

12 och 13, Fö10 (fp) yrkandena 17 och

20 (i denna del), Fö12 (v) yrkande 4,

Fö15 (kd) yrkandena 1 och 2,

2000/01:Fö306 (v) yrkandena 1-3,

2000/01:Fö331 yrkandena 1 och 2,

2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande

15, Fö212 (v) yrkandena 1, 2 (i denna

del) och 3-5, Fö222 (kd) yrkandena 1

och 2, Fö265, Fö266 (s) och L371 (v, s,

c, fp, mp) yrkande 36.

Utskottets bedömning och förslag i

korthet:

Karriär- och utvecklingsmöjligheter

samt utbildningsfrågor m.m.

Utskottet anser att nya karriär- och

utvecklingsmöjligheter skall skapas för

de olika personalkategorierna i

Försvarsmakten. Befälssystemet för

yrkesofficerarna och

reservofficerssystemet bör utvecklas.

De civilt anställdas kompetens bör

särskilt beaktas och tas till vara.

Utskottet föreslår att motionerna Fö1

(m) yrkandena 6-8, Fö9 (m) yrkande 13,

Fö265 (s), 2000/01:Fö306 (v) yrkandena

1 och 2 avslås.

Kvinnliga officerare

Enligt utskottet bör andelen kvinnliga

officerare i Försvarsmakten öka. Detta

bör ske genom olika åtgärder, bl.a. bör

rekryteringsmål för kvinnliga

officerare införas samt förändringar av

fysiska baskrav och förbättringar i

arbetsmiljön för kvinnor ske.

Regeringen bör vid nästa riksmöte

återkomma till riksdagen med en

redovisning. Utskottet föreslår att

motionerna Fö1 (m) yrkande 10, Fö10

(fp) yrkande 20 (i denna del), Fö15

(kd) yrkandena 1 och 2, 2000/01:Fö306

(v) yrkande 3, Fö212 (v) yrkandena 1, 2

i denna del och 3-5 samt Fö222 (kd)

yrkandena 1 och 2 avslås.

Visstidsanställning av soldater och

sjömän

Utskottet framhåller att det finns ett

behov av att inom olika områden kunna

utnyttja den kunskap som de har som

nyss genomfört grundutbildning.

Utskottet har erfarit att det inom

Högkvarteret och Regeringskansliet

pågår ett arbete med att ta fram ett

system för att säkerställa detta.

Utskottet föreslår att motionerna Fö1

(m) yrkande 9, Fö9 (m) yrkande 12 och

Fö10 (fp) yrkande 17 avslås.

Avtals och försäkringsfrågor vid civil

krishantering

Såväl utrikesutskottet som det

sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet har tidigare

understrukit vikten av att arbetet med

att utveckla den civila internationella

krishanteringsförmågan drivs framåt.

Utskottet delar denna uppfattning och

avstyrker motion Fö12 (v) yrkande 4.

Trakasserier på grund av sexuell

läggning

Enligt utskottet är det viktigt att

Försvarsmakten fortsätter att vidta

etgärder för att förebygga och

förhindra att någon utsätts för

trakasserier på grund av sexuell

läggning. Motionerna Fö10 (fp) yrkande

20 (i denna del), 2000/01:Fö331 (s)

yrkandena 1 och 2, 2000/01:Ju724 (v, s,

c, fp, mp) yrkande 15, Fö266 (s) och

L371 (v, s, c, fp, mp) yrkande 36 bör

enligt utskottet inte bifallas.

Propositionen

Regeringen inleder personalavsnittet i

propositionen Fortsatt förnyelse av

totalförsvaret (prop. 2001/02:10) med den

redovisning som försvarsutskottet begärt

av ett sammanhållet reformerat

personalförsörjningssystem som gäller

samtliga personalkategorier inom

Försvarsmakten. Redovisningen bör enligt

regeringen betraktas som en

sammanfattning av den förändring som är

nödvändig för att

personalförsörjningssystemet skall kunna

tillgodose de personella behov som följer

av Försvarsmaktens förändrade uppgifter.

Regeringen utvecklar därefter sin syn på

de åtgärder som bör vidtas.

Ansvaret för att genomföra de

förändringar som regeringen redovisar är

i allt väsentligt Försvarsmaktens och

förutsätter sedvanliga överenskommelser

med de fackliga organisationerna.

Regeringen avser att göra de

författningsändringar som är nödvändiga

och vid behov återkomma till riksdagen om

lagstiftningsfrågor.

Regeringen erinrar om att huvuddelen av

de frågor som rör totalförsvarsplikten

behandlas i den särskilda propositionen

Bättre villkor för totalförsvarspliktiga

(prop. 2001/02:11). Regeringen anmäler

också att den avser att återkomma till

riksdagen med frågor som berör den

frivilliga försvarsverksamheten. Till

följd av de totalförsvarspliktigas och de

frivilligas betydelse för Försvarsmaktens

förmåga att utföra sina uppgifter

redovisas dock i propositionen sådant om

dessa personalkategorier som ingår i den

samlade synen på den framtida

personalförsörjningen.

Regeringen anför också att den i

budgetpropositionen för 2002 (prop.

2001/02:1 utg.omr. 6 Totalförsvar) har

redovisat några av de strukturella

personalförsörjningsproblem som för

närvarande finns i Försvarsmakten.

Försvarsmaktens

personalförsörjningssystem bör enligt

regeringen reformeras så att det

tillgodoser de personella behov som

följer med de uppgifter som regeringen

ger myndigheten. Reformarbetet bör

grundas på de krav som övergången från

ett invasionsförsvar till ett

insatsförsvar, de internationella

insatserna, anpassningsförmågan och den

väpnade striden ställer.

Totalförsvarsplikten bör vidare alltjämt

utgöra grunden för Försvarsmaktens

personalförsörjning.

Bland de svårigheter som

personalförsörjningssystemet har att

möta, anser regeringen att

rekryteringskraften, dvs. förmågan att i

konkurrens med andra anställa eller

engagera personal på frivillig basis,

utgör den största utmaningen. I takt med

att läget i den närmaste omvärlden

förbättras, antalet totalförsvarspliktiga

reduceras och den militära

infrastrukturen förändras påverkas också

Försvarsmaktens

rekryteringsförutsättningar. Regeringen

menar att det är nödvändigt för

Försvarsmakten att utveckla formerna för

sin rekrytering och att ge

personalförsörjningssystemet en sådan

utformning att det även i framtiden

attraherar människor med olika bakgrund.

Var och en av de personalkategorier som

regeringen beskriver har sina speciella

rekryteringsförutsättningar. Regeringen

fäster därvid särskild vikt vid att

Försvarsmakten skapar en tillräckligt

bred bas för sin rekrytering av yrkes-

och reservofficerare. Traditionellt har

dessa rekryterats bland de befälsuttagna

totalförsvarspliktiga som fullgör

värnplikt. Med det begränsade antal

totalförsvarspliktiga som Försvarsmakten

behöver för sin insatsorganisation menar

regeringen att det kan komma att visa sig

vara svårt att rekrytera de ca 1 000

yrkes- och reservofficersaspiranter som

Försvarsmakten årligen behöver. Enligt

regeringens uppfattning krävs det därför

kraftfulla informationsinsatser som

riktas till alla ungdomar, och särskilt

till unga kvinnor, för att Försvarsmakten

långsiktigt skall behålla den starka

rekryteringskraft som de båda

officersyrkena har.

Tjänstgöring i den fredsfrämjande

verksamhet som Försvarsmakten bedriver

utomlands bör betraktas som en naturlig

del av de anställdas yrkesutövning.

Yrkesofficerare som nyanställs bör vara

skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan.

Redan anställda yrkesofficerare bör ges

möjlighet att göra ett sådant åtagande.

Den internationella verksamheten bör även

i framtiden i första hand grundas på

frivillighet, vilket ställer krav på att

Försvarsmakten vidtar åtgärder som gör

sådan tjänstgöring attraktiv.

Tillgången till den militära kompetens

som yrkesofficerarna har kommer även i

framtiden att vara av stor betydelse för

Försvarsmaktens förmåga att utföra de

uppgifter som regeringen ger myndigheten.

Yrkesofficerare bör företrädesvis

placeras på befattningar som kräver deras

kompetens. Det nuvarande befälssystemet

bör utvecklas. Genom att erbjuda nya

karriär- och utvecklingsmöjligheter bör

en ökad kompetensbredd kunna uppnås.

Kopplingen mellan s.k. nivåhöjande

utbildning och befordran bör tas bort. I

stället bör befordran grundas på en

helhetsbedömning av den enskildes

förutsättningar. Det bör vara möjligt att

anställa personer med särskild kompetens

efter en anpassad

yrkesofficersutbildning. Utbildningen bör

ges en utformning som tillgodoser

kvalitetsaspekterna på officersyrket.

Tidsbegränsade anställningar för

yrkesofficerare bör inte införas.

Försvarsmakten bör vidta omfattande

åtgärder för att påtagligt öka andelen

kvinnliga officerare. I detta bör ingå

att ange tydliga och successivt ökande

rekryteringsmål, att differentiera de

fysiska baskraven samt att förbättra

arbetsmiljön för kvinnor. Vidare är det

nödvändigt att fördjupa kunskaperna om

varför så få kvinnor söker sig till

officersyrket och om vilka erfarenheter

kvinnor har av att utöva yrket, så att

kraftfulla åtgärder kan vidtas.

De civilanställdas kompetens bör

utnyttjas bättre i Försvarsmaktens

verksamhet. Vidare bör möjligheterna att

utvecklas i sitt arbete förbättras

exempelvis genom kompetensutveckling,

internationell tjänstgöring och

distansarbete. Den civilanställda

personalen bör i en ökande omfattning

komma i fråga för befattningar som

tidigare i allt väsentligt bemannats av

yrkesofficerare. Detsamma gäller

möjligheterna till en chefskarriär. De

nya karriär- och utvecklingsmöjligheter

som avses införas bör bidra till

utvecklingen.

Reservofficerssystemet bör behållas men

reformeras i grunden. Ett attraktivt och

effektivt reservofficerssystem bör kunna

skapas genom att erbjuda reservofficerare

placeringar i insatsorganisationen samt

tjänstgöring i grundorganisationen och

utomlands. Reservofficerarnas betydelse

för Försvarsmaktens anpassningsförmåga

kommer fortsatt att vara av avgörande

betydelse. Behovet bör vara styrande för

antalet reservofficerare. Behovet bör

bestämmas av Försvarsmakten. Ett

obligatoriskt tjänstgöringsår bör införas

för nyexaminerade reservofficerare.

Tjänstgöringsåret bör kunna genomföras i

såväl nationell som internationell

verksamhet och när så är lämpligt delas

upp i flera perioder. Reservofficerarnas

fortsatta tjänstgöring bör ges en

individuell utformning. Reservofficerare

bör i likhet med vad som föreslagits för

yrkesofficerare kunna befordras utifrån

en helhetsbedömning av den enskildes

förutsättningar. Det bör vara möjligt att

anställa personer med särskild kompetens

efter en anpassad

reservofficersutbildning.

Grundutbildningen för de

totalförsvarspliktiga bör planeras så att

eftergymnasiala studier endast i

undantagsfall skall behöva skjutas upp

eller så att uppehåll inte skall behöva

ske under mer än två terminer. Inryckning

till grundutbildning får först ske efter

det att gymnasieutbildning eller

utbildning som kan jämställas med

gymnasieutbildning avslutats. De

förbättringar som efter hand sker av de

tekniska hjälpmedlen i den militära

utbildningen bör kunna begränsa

utbildningstidens längd. Det bör finnas

en flexibilitet i bedömningen av hur lång

utbildningstiden för olika befattningar

eller verksamheter skall vara. Det finns

anledning att även i fortsättningen för

olika kategorier reglera den tid som

utbildningen får ta i anspråk. Regeringen

bedömer att antalet inryckande

totalförsvarspliktiga som fullgör

värnplikt bör vara ca 15 350 under 2002,

ca 16 000 under 2003-2004 för att

därefter öka till 17 000-18 000 fr.o.m.

2005.

Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska

utvecklingen har behovet av att genomföra

grundutbildning som är längre än 60 dagar

för totalförsvarspliktiga med civilplikt

minskat. Under 2002 bör antalet

inryckande totalförsvarspliktiga

räddningsmän, sanerare och

ammunitionsröjare för kommunala behov

vara ca 500. Från och med 2003 bör

antalet minskas till ca 300. Utbildningen

av totalförsvarspliktiga

flygplatsbrandmän bör avbrytas helt

fr.o.m. 2004. För energiförsörjningen bör

ca 120 totalförsvarspliktiga

linjereparatörer och driftbiträden

inkallas årligen.

Kompetensen hos dem som nyligen

fullgjort värnplikt bör tillvaratas för

att kunna säkerställa en rationell

flygtidsproduktion, för att förstärka

säkerheten i bemanningen av de

internationella insatserna samt för att

förstärka utbildningsverksamheten. Detta

bör åstadkommas genom att utnyttja och

utveckla befintliga anställningsformer.

Vidare bör ett system med

beredskapssoldater studeras.

Det militära skolsystemet bör fortsatt

reformeras så att det tillgodoser de

framtida kompetensbehoven och bidrar till

att skapa alternativa karriärvägar för

anställd personal. Utbildningens status

samt utbildningsmål, längd, antal,

innehåll och inbördes samband för de

olika stegen i skolsystemet, bör ses över

liksom möjligheterna att införa en

treårig grundläggande utbildning och att

utnyttja utbildningar utanför det

militära skolsystemet. De militära

skolornas antal, organisation,

huvudmannaskap och lokalisering bör inte

förändras förrän ett reformerat

skolsystem utformats. Ytterligare

överväganden är nödvändiga innan ett

förslag kan redovisas för riksdagen.

Skolsystemet bör bli flexiblare

avseende såväl chefsutbildningar som fack-

och expertutbildningar. En större

flexibilitet avseende antalet tjänsteår

mellan skolstegen bör medges och den

tidigare kopplingen mellan vissa skolsteg

och befordran bör tas bort. Det växande

internationella engagemanget bör på ett

tydligare sätt återspeglas i utbildningen

samtidigt som en ökad individuell

anpassning bör övervägas. Inom ramen för

detta reformarbete bör ansvar för olika

delar av utbildningen och dess

genomförande ses över.

Inriktningen för den fortsatta

reformeringen av relevanta delar av det

militära skolsystemet bör vara att

utbildningen ges en utformning som

innebär att den kvalitetsmässigt kan

likställas med högskoleutbildning enligt

högskolelagen (1992:1434). En utredning

bör tillsättas så snart det är möjligt

med uppgift att se över det militära

skolsystemets utveckling. Utredningen bör

även pröva och föreslå vilka examina som

bör införas för denna utbildning. Vidare

bör villkoren för yrkes- och

reservofficersaspiranter, inklusive det

eventuella införandet av

studiemedelsfinansiering, ses över. Tills

denna översyn skett bör villkor

motsvarande dagens behållas. Utredningen

bör redovisa resultatet av sitt arbete

senast den 1 juli 2003.

Den frivilliga försvarsverksamhetens

inriktning bör anpassas utifrån de

förändringar som totalförsvaret i övrigt

genomgår.

Försvarsmakten bör stärka och samordna

sin arbetsgivarroll. Bland annat bör

myndigheten vidta åtgärder för att

förbättra styrningen och uppföljningen av

personalförsörjningen. Försvarsmakten bör

också vidta åtgärder för att förbättra

förtroendet för myndigheten i frågor som

rör arbetsgivarrollen.

Tjänstgöringstiderna för yrkesofficerare

i befattningar bör generellt vara längre

än för närvarande. Försvarsmakten bör

utveckla sina metoder för att bedöma

behovet av personal och

kostnadsutvecklingen inom

personalområdet. De underlag som

utarbetas bör vara kvalitetssäkrade.

Etnisk och kulturell mångfald bör

betraktas som en förutsättning för

Försvarsmaktens personalförsörjning och

för myndighetens förankring i samhället

som helhet. Vidare bör Försvarsmakten öka

sina ansträngningar att förhindra olika

former av trakasserier.

De åtgärder som regeringen redovisar

kommer att ge effekt i olika

tidsperspektiv. Några åtgärder, t.ex. de

förbättrade utvecklingsmöjligheterna för

civilanställd personal och att tillvarata

den kompetens som de som nyligen

genomfört värnplikt har, kan enligt

regeringens uppfattning komma att ge

effekt redan inom något år. Andra

åtgärder, som att öka andelen kvinnliga

officerare och att reformera

reservofficerssystemet, bedöms ge effekt

först något år senare. Regeringen

redovisar också åtgärder, t.ex. en

översyn av det militära skolsystemet, som

till följd av sin komplexitet kommer att

påverka personalförsörjningen först i ett

längre perspektiv.

Personalförsörjningsutredningens

förslag överensstämmer i allt väsentligt

med det som regeringen redovisat. I fråga

om hur kompetensen hos dem som nyligen

fullgjort värnplikt bör tillvaratas,

antalet yrkesofficerare, en lagreglerad

internationell tjänstgöringsskyldighet

för nyanställda yrkesofficerare och

utvecklingen av det militära skolsystemet

har dock regeringen kommit till delvis

andra slutsatser än utredningen.

Försvarsberedningen har i sin rapport

Ny struktur för ökad säkerhet -

nätverksförsvar och krishantering (Ds

2001:44) redovisat sin syn på

Försvarsmaktens personalförsörjning.

Regeringen delar genomgående

Försvarsberedningens syn.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets

kommittémotion Fö1 (m) av Henrik

Landerholm m.fl. framhålls att för en ung

människa som skall välja livsbana är

försvaret en av många möjliga vägar,

oavsett om avsikten är ett kortsiktigt

engagemang som värnpliktig eller en mer

permanent karriär som anställd.

Anställning i försvaret måste ges en

positiv bild. Meritvärdet måste stå i

samklang med möjligheter på andra håll.

De högt specialiserade officersyrkena

kräver en extra stor insats för att

uppfattas som en plattform för andra

yrken och andra arbetsgivare.

Förutsättningarna för yrkesväxling bör

byggas in redan i utbildningen genom

samordning med civila utbildningsvägar.

Löfte om livstidskarriär kan förefalla

attraktivt för vissa men kan lika gärna

uppfattas som begränsning utifrån dagens

värderingar och är kanske också svårt att

göra trovärdigt när många lämnar

officersyrket i 35-40-årsåldern. Insatser

för yrkesväxling kan inte begränsas till

kortsiktiga beslut om vidareutbildning

när organisationsförändringar redan är

beslutade.

För en person som funderar på att byta

arbete inom ett civilt yrke skall

försvaret vara ett alternativ. Inom många

funktioner i försvaret behövs i första

hand civil kompetens och där skall också

kunna anställas civila experter.

Officerare skall kunna rekryteras direkt

från andra yrkesområden och få

komplettera med militär utbildning. Med

möjligheter till yrkesväxling kan fler

officerare som sökt sig till områden

utanför försvaret också söka sig

tillbaka.

Fler av de anställda i försvaret

behöver ha erfarenheter från andra yrken.

Också inom försvaret behövs mer

specialiserade karriärvägar. Med fler

specialister och människor med varierande

bakgrund ställs nya krav på

organisationen att utveckla ledarskap,

yrkesroller, attityder och arbetssätt.

Det krävs en ökad öppenhet för olikhet

och en utmaning att också acceptera

större konkurrens i en krympande

organisation.

Ambitionen att få fler kvinnliga

officerare sätter ljuset på flera

förändringskrav för officersyrket och

försvarets organisation. Många av dessa

förändringar behövs för att göra

officersyrket och försvaret till den

attraktiva arbetsplats vi anser nödvändig

inför framtiden. Hur det går att

rekrytera fler kvinnor till försvaret kan

utgöra ett mått på hur man lyckas med en

nödvändig förnyelse för att skapa

attraktionskraft för flera och inte

enbart kvinnor. Det har visat sig svårt

att gå från ord, planer och program till

verklig handling och förändring. Detta är

ett exempel på att försvarets

organisation behöver bli bättre på att få

förändringskrav från omvärlden att

genomsyra hela verksamheten.

Möjligheterna att få fler kvinnliga

officerare påvisar de stora krav som

ställs på en officer och hans/hennes

familj. Med färre förbandsorter måste

många officerare och deras familjer

flytta till nya tjänstgöringsorter.

Villkoren måste uppväga de olägenheter

detta medför, det kan vara svårt att

finna arbete för den andra parten, barnen

måste byta skolor, det kan vara omöjligt

att finna en bostad. Skyldighet för

officerare att delta i internationell

tjänstgöring har aviserats. I familjer

med barn måste den andra föräldern ta

hela ansvaret. Om dessa olägenheter kan

lösas på ett bra sätt, förenligt med de

krav som ställs av samhället i övrigt,

skulle säkert fler kvinnor kunna

rekryteras till officersyrket samtidigt

som villkoren skulle bli mer rimliga

också för manliga officerare. Avdragsrätt

för hemnära tjänster har länge

diskuterats, kanske det första steget

kunde tas genom att införa det för

officerare i utlandstjänstgöring?

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

skattemässig avdragsrätt för hushållsnära

tjänster vid utlandstjänstgöring (yrkande

10).

Icke-traditionella anställnings- och

kontraktsvillkor som kan tillgodose

försvarets rekryteringsbehov och som

samtidigt är attraktiva för den enskilde

måste enligt motionärerna övervägas.

Lagstiftningen för anställningar måste

ändras så att det blir möjligt att arbeta

för försvaret under en begränsad period

och med andra uppgifter än enbart

utlandstjänstgöring. Visstidsanställning

och kontraktsanställning för

officerare, soldater och sjömän kan vara

nya kontraktsformer som skapar den

flexibilitet som behövs när

organisationen och antalet värnpliktiga

minskas. Väl utformade kan sådana

anställningar göras attraktiva, exempel

finns i det danska försvaret. Om

alternativen och förväntningarna beskrivs

tydligt kan den enskilde ta ställning

till för- och nackdelar.

Motionärerna påpekar att kärnan i de

militära yrkena är förmågan att leda

människor och vapensystem i väpnad strid.

Denna kärnkompetens skall prägla all

officersutbildning. Officersrekryteringen

är god även om erfarenheter pekar på att

en något större andel av de duktiga

studiebegåvningarna borde lockas att

välja officersyrket. Snabbare

karriärvägar för särskilt dugliga och

motiverade unga officerare bör sålunda

skapas.

På samma sätt bör också karriärvägar

som tidigt inriktas mot specialiserad

trupp-, flyg- och sjötjänst möjliggöras.

Kontinuiteten och kvaliteten i våra

alltmer komplicerade förband kräver en

ryggrad av genuint erfarna fackmän och

utbildare. En karriär mer inriktad på

fackmanna- och utbildarbanan bör därför

införas parallellt med dagens helt

generella inriktning. Yrkeserfarenheter

från det civila samhället bör kunna

utgöra ett inslag i yrkesofficerens

karriär. Systemet med enbart

internrekrytering till ett livstidsyrke

är inte längre hållbart och

direktrekrytering till officersyrket

behöver möjliggöras.

Internationell tjänst är en naturlig

del av officersyrket. Det normala bör

vara att en officer följer det förband

han eller hon är placerad vid. Även

tjänstgöring vid internationella staber

hör till yrket och bör inte enbart bygga

på åtaganden från den enskilde. Om

Sverige snabbt skall kunna lösa uppgifter

av central betydelse för vår

säkerhetspolitik kan enskilda anställda

inte ges vetorätt i förhållande till

dessa politiska beslut.

Reservofficerssystemet bör stärkas. Det

är en effektiv grund för tillförsel av

kunskap och erfarenhet från det civila

samhället. Att bättre utnyttja reserv-

och värnpliktsofficerare i organisationen

är en möjlighet som bör tas till vara,

särskilt som kompetensutvecklingen i

accelererande takt sker på det civila

området. Logistik, management och teknik

- områden inom vilka militära

organisationer varit ledande - utvecklas

nu snabbare på den civila sidan.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

kompletterande officerskarriär med

inriktning på fackmanna- och

utbildningsfunktioner (yrkande 6),

karriärutveckling och utbildning av

officerare i övrigt (yrkande 7) samt

karriärväxling och utbildning för andra

yrkesgrupper (yrkande 8).

Motionärerna menar att gränsen mellan

yrkes-, reserv- och värnpliktsofficeren

suddas ut på många områden. Det behövs

möjligheter till yrkesväxling för

officerare för att också på detta sätt

tillföra civil kompetens. Att integrera

delar av officersutbildningen med det

civila samhällets universitets- och

högskoleutbildning är nödvändigt. Detta

får dock inte ske på ett sådant sätt att

officerarnas specifikt militära kompetens

urholkas. Den delen av utbildningen bör

snarast göras än mer målinriktad. Högre

officerare måste däremot ha en lång

utbildning på akademisk nivå. En

urholkning av denna innebär en urholkning

av officerskårens kompetens och leder

obönhörligen till en urholkning av

Försvarsmaktens förmåga och

utvecklingskraft.

Den försvarsmaktsgemensamma

grundläggande officersutbildning som

införts bör omprövas. En utbredd oro vad

gäller den nyligen införda

utbildningsgången är de unga officerarnas

begränsade förmåga att föra befäl över

sina typförband i insatsorganisationen.

Även i perspektivet av vårt förslag om en

kompletterande officerskarriär med

inriktning på fackmanna- och

utbildarfunktionerna bör den

grundläggande officersutbildningen noga

utvärderas.

Den högre officersutbildningen

utvecklas snabbt. Militärhögskolan bröts

ur Försvarsmakten med LEMO-reformen 1994

och inlemmades i den nya

Försvarshögskolan för några år sedan. Det

har vuxit fram en helt ny skola med ny

inriktning.

Bärande i förändringsarbetet har varit

en vällovlig akademisering, vilket ibland

har ifrågasatts. Behöver officerare

verkligen högre utbildning likställd med

civila akademiker? Är det inte något helt

annat att vara civilingenjör och läkare

än bataljons- och fartygschef? Dessa

frågor utgår från ett felaktigt synsätt

att Försvarsmakten och dess officerare är

något främmande från samhället i övrigt.

Försvaret behöver officerare med högre

utbildning av samma snitt och status som

kvalificerade civila befattningshavare.

Det är viktigt med en kvalificerad

officersutbildning baserad på

vetenskaplig grund och beprövad

erfarenhet eftersom krig är svårt, t.o.m.

ohyggligt svårt. Försvarsmaktens fyra

huvuduppgifter ställer stora och nya krav

på framtidens officerare deras ledarskap,

taktiska, operativa och strategiska

tänkande och deras tekniska förståelse.

För att utveckla detta tänkande - och

därmed också försvarets förmåga på sikt -

krävs ett vetenskapligt synsätt på

problemlösning, dvs. förmåga att skapa

också ny kunskap och föra organisationen

framåt i metod och i sak.

Försvarshögskolans kärnuppgift är

samtidigt att utbilda krigsmän till

förmän på mellannivå och högre nivå.

Krigskonst och krigsvetenskap måste

studeras teoretiskt, eftersom de flesta

lyckligtvis sluppit de praktiska

erfarenheterna av krig. Krigskonsten

byggs också av skickliga hantverkare som

på olika nivåer förmår utöva ett mer

direkt ledarskap och behärska befintliga

system.

Utbildning av krigsmän och av

krigsvetenskapsmän är två sidor av samma

mynt. Det ena förutsätter det andra.

Försvarsmaktens dimensionerande uppgift -

förmågan till väpnade strider - grundad

på krigets krav står i centrum för båda.

Forskning behövs inom försvars- och

säkerhetspolitikens områden. Den fria

forskningen bör ges ett större utrymme

vid Försvarshögskolan. En större fri kvot

av direktantagna studenter skulle också

innebära att civila studenter kan få del

av den unika kunskap som

Försvarshögskolan härbärgerar. Detta kan

också utgöra en okonventionell ingång

till de militära yrkena för akademiskt

skolade som saknas i dag.

Regeringen har i försvarspropositionen

aviserat en ny skolutredning. Vi

välkomnar detta initiativ och förutsätter

att hela officersutbildningen "från ax

till limpa" kommer att ses över i ett

sammanhang.

Att korttidsanställa soldater och

sjömän som meniga är enligt motionärerna

en nödvändighet. Främst de

internationella insatserna men också

kraven på samtränade förband av hög

kvalitet som bidrar till att utveckla

förbandens förmåga talar för detta. När

regeringen öppnat för en förkortad

grundutbildning av värnpliktiga ter det

sig än mer angeläget att korttidsanställa

soldater och sjömän.

Regeringens idé om beredskapssoldater

löser ett helt annat problem. Dessa

behövs för att hålla hög beredskap i

förband med internationella uppgifter men

de är inte utbytbara mot kontinuerligt

tjänstgörande soldater i den arbetande

organisationen. Med korttidsanställda

"soldater och sjömän" utnyttjas dessutom

den dyrbara utbildning de värnpliktiga

får under sin grundutbildning och bidrar

till organisationen under längre tid. Den

hemförlovade soldaten och den

förrådsställda materielen fungerar inte

längre som huvudprincip för vårt försvar.

Detta måste regeringen inse. Utan

korttidsanställda äventyras hela

ambitionen att skapa ett insatsberett

försvar med hög kvalitet. Förnyelsen av

försvaret kommer av sig redan innan den

påbörjas.

Även höjda beredskapskrav, t.ex. för

att snabbt kunna reagera vid t.ex. en

terroristattack talar för en större andel

anställda. När värnpliktiga inte längre

kontinuerligt tas in till utbildning

finns det under vissa tider av året,

särskilt under sommaren, mycket begränsad

beredskap. I förband med förmåga att

motverka biologiska och kemiska

stridsmedel bör andelen anställda vara

hög av rena beredskapsskäl.

Det ankommer på regeringen att i

enlighet med

Personalförsörjningsutredningens

slutsatser utforma arbetsrättsliga regler

som är utformade på ett sätt som

möjliggör korttids- och

kontraktsanställning också av annan

militär personal än befäl. Motionärerna

föreslår att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag om ändring

av arbetsrättslagstiftningen så att

visstids- och kontraktsanställning

möjliggörs (yrkande 9).

I Moderata samlingspartiets partimotion

Fö9 (m) framhålls att Försvarsmaktens

personalförsörjning står inför stora

utmaningar. Nya uppgifter och annorlunda

beredskapskrav kräver en översyn av

rekrytering och tjänstgöring för alla

personalkategorier i försvaret; yrkes-

och reservofficerare, civilanställda,

värnpliktiga och frivilliga. Särskilt

viktigt är att åtgärder vidtas på ett

sådant sätt att behovet av olika

personalkategorier avvägs på samma

grunder och utan onödiga bindningar till

hittillsvarande förhållanden.

De styrande faktorerna för

personalförsörjningen är främst

- ett oeftergivligt krav på

befälskårens kompetens,

-

- kravet på högre och mer relevant

beredskap,

-

- den militärtekniska

utvecklingens krav samt

-

- det säkerhetspolitiskt

motiverade behovet av förband av högre

kvalitet än i det mobiliserande

massförsvaret.

-

Kärnan i de militära yrkena är enligt

motionärerna förmågan att leda människor

och vapensystem i väpnad strid. Denna

kärnkompetens skall prägla all

officersutbildning. Officersrekryteringen

är för närvarande god även om samstämmiga

erfarenheter pekar på att en något större

andel av högpresterande individer med

mycket god studieförmåga borde lockas att

välja officersyrket. Snabbare

karriärvägar för särskilt dugliga och

motiverade unga officerare bör sålunda

skapas.

På samma sätt bör också karriärvägar

redan tidigt inriktade mot långvarig

trupp-, flyg- och sjötjänst möjliggöras.

Kontinuiteten och kvaliteten i våra

alltmer komplicerade förband kräver en

ryggrad av genuint erfarna fackmän och

utbildare. Därför bör ytterligare en

karriär mer inriktad på fackmanna- och

utbildarbanan införas parallellt med

dagens helt generella inriktning.

Även yrkeserfarenheter från det civila

samhället bör vara ett normalinslag i

yrkesofficerens karriär. Systemet med

enbart internrekrytering till ett

livstidsyrke är inte längre hållbart. Med

en allt smalare rekryteringsbas bör även

direktrekrytering till officersyrket

möjliggöras.

Internationell tjänst är en naturlig

del av officersyrket. Det normala bör

vara att en officer följer det förband

han eller hon är placerad vid. Även

tjänstgöring vid internationella staber

hör till yrket och bör inte enbart bygga

på åtaganden från den enskilde. Om

Sverige snabbt skall kunna lösa uppgifter

av central betydelse för vår

säkerhetspolitik kan enskilda anställda

inte ges vetorätt i förhållande till

dessa politiska beslut.

Reservofficerssystemet bör stärkas. Det

är en effektiv grund för tillförsel av

begåvning och erfarenhet från det civila

samhället. Att bättre utnyttja reserv-

och värnpliktsofficerare i organisationen

är således en möjlighet som bör tas till

vara, särskilt sett i ljuset av den

kompetensutveckling som i accelererande

takt sker på det civila området.

Logistik, management och teknik - områden

inom vilka militära organisationer varit

ledande under det gångna seklet -

utvecklas just nu snabbare på den civila

sidan.

Därmed suddas också gränsen mellan

yrkes-, reserv- och värnpliktsofficeren

ut på många områden. Utan goda

möjligheter för officeren till

yrkesväxling flera gånger under livet

avsäger vi oss att ge Försvarsmakten

möjlighet till den tillförsel av

kompetens från det civila samhället som

enligt vår uppfattning kommer att bli

alltmer nödvändig i framtiden. Att

integrera delar av officersutbildningen

med det civila samhällets universitets-

och högskoleutbildning är nödvändigt.

Detta får dock inte ske på ett sådant

sätt att officerarnas specifikt militära

kompetens urholkas. Den delen av

utbildningen bör snarast göras än mer

målinriktad. Högre officerare måste

däremot ha en lång utbildning på

akademisk nivå. En urholkning av denna

innebär en urholkning av officerskårens

kompetens och leder obönhörligen till en

urholkning av Försvarsmaktens förmåga och

utvecklingskraft.

Den försvarsmaktsgemensamma

grundläggande officersutbildning som

införts bör omprövas. En utbredd oro vad

gäller den nyligen införda

utbildningsgången är de unga officerarnas

begränsade förmåga att föra befäl över

sina typförband i insatsorganisationen.

Även i perspektivet av vårt förslag om en

kompletterande officerskarriär med

inriktning på fackmanna- och

utbildarfunktionerna bör den

grundläggande officersutbildningen noga

utvärderas.

Vid sidan av rekrytering av officerare,

såväl grundrekrytering som kompletterande

rekrytering av civila experter senare i

livet, bör frågan om vilken civil

kompetens som bör tillföras försvaret

också övervägas. Kvalificerade

civilanställda, där den militära

befälsnivån inte har betydelse, kommer

att få en allt viktigare funktion i

framtidens försvarsmakt. I motionen

föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om översyn av officerarnas

utbildning och karriärgång (yrkande 13).

Motionärerna hävdar att

korttidsanställda soldater och sjömän är

en nödvändighet. Främst de

internationella insatserna men också

kraven på samtränade förband av hög

kvalitet som bidrar till att utveckla

förbandens förmåga talar för detta. I

ljuset av att regeringen öppnat för en

förkortad grundutbildning av värnpliktiga

ter det sig än mer angeläget med

korttidsanställda soldater och sjömän.

Den av regeringen framförda idén om

beredskapssoldater löser ett helt annat

problem. För att hålla hög beredskap i

förband med internationella uppgifter

behövs dessa självfallet, men de är inte

utbytbara mot kontinuerligt tjänstgörande

soldater i den arbetande organisationen.

Med korttidsanställda "yrkessoldater och

-sjömän" utnyttjas dessutom den dyrbara

utbildning de värnpliktiga får under sin

grundutbildning, vilket bidrar till att

utveckla organisationen under längre tid.

Den hemförlovade soldaten och den

förrådsställda materielen fungerar inte

längre som huvudprincip för vårt försvar.

Detta måste regeringen inse. Utan

korttidsanställda äventyras hela

ambitionen att skapa ett insatsberett

försvar med hög kvalitet. Förnyelsen av

försvaret kommer av sig redan innan den

påbörjas.

Även höjda beredskapskrav, t.ex. för

att snabbt kunna reagera vid t.ex. en

terroristattack, talar för en större

andel anställda. I förband med förmåga

att motverka biologiska och kemiska

stridsmedel bör t.ex. andelen anställda

vara hög av rena beredskapsskäl.

Det ankommer på regeringen att - i

enlighet med

Personalförsörjningsutredningens

slutsatser - utforma arbetsrättsliga

regler som är utformade på ett sätt som

möjliggör korttids- och

kontraktsanställning också av annan

militär personal än befäl. Motionärerna

föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om korttidsanställda soldater och

sjömän (yrkande 12).

Runar Patriksson och Eva Flyborg

framhåller i kommittémotion Fö10 (fp) att

i diskussionen kring förutsättningarna

för att kunna rekrytera personal till

internationella insatser har Folkpartiet

liberalerna pekat på de positiva

erfarenheter man gjort i Danmark med sitt

konstapelsystem och sin

kontraktsanställningsform för

internationella insatser som en väg att

pröva också för Sverige. Därefter har det

bl.a. från försvaret också påpekats visst

behov av att för ytterligare viss tid

kunna tillgodogöra sig viss

specialistkompetens hos nyligen utbildade

soldater. Personalförsörjningsutredningen

föreslog att försvaret ges möjlighet att

anställa högst 1 000 soldater som nyligen

gjort värnplikt för viss tid och vissa

uppgifter. Motionärerna finner detta vara

ett utmärkt förslag att låta pröva.

Regeringen avvisar förslaget om

visstidsanställning. Bakom detta

ställningstagande döljer sig en fruktan

att misstänkas för att smygvägen införa

ett yrkesförsvar i Sverige. Folkpartiet

liberalerna finner helt övertygande

argument för ett system med allmän

värnplikt som ett yrkesförsvar inte alls

skulle kunna uppfylla i samma

utsträckning. Förutsättningen är att bara

de som behövs för krigsorganisationen tas

ut och att de får utbildning, skydd och

utrustning för sin uppgift.

Det finns enligt motionärerna bland

riksdagens partier ingen opinion för att

införa ett yrkesförsvar. Regeringens

ängslan torde därför handla om bristande

självförtroende och att socialdemokratin

så ofta beslås just med att smygvägen,

utan bred och öppen debatt, införa sådant

man på alla sätt förnekat sig ha avsikt

att införa. Det kan inte vara skäl nog

att avvisa möjligheten att pröva system

inom värnpliktens ram som skulle stärka

försvarets möjligheter att fullgöra sina

uppgifter på hemmaplan och

internationellt. Motionärerna föreslår

att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

visstidsanställning eller tidsbegränsad

anställning av yrkesofficerare (yrkande

17).

Motionärerna understryker att det

militära försvaret är en del av det

svenska samhället. I allt högre

utsträckning avspeglas det övriga

samhället och dess utveckling inom

försvaret, vilket är både naturligt och

önskvärt. Trots detta är det militära

försvaret på centrala områden inte alls

representativt för det samhälle det

verkar i och för. Attityder och

förhållningssätt gentemot det som är

annorlunda eller ovanligt i försvaret

måste förändras, så att alla är lika

välkomna på likvärdiga villkor att

tjänstgöra på varje befattning inom

försvaret. Övergrepp och diskriminering

är aldrig godtagbara och måste varje gång

motverkas kraftfullt.

Försvaret är i hög utsträckning

fortfarande enkönat. De få kvinnor som

söker sig till försvaret möts alldeles

för ofta av attityder och

förhållningssätt som inte är godtagbara.

Regeringen förordar i propositionen att

åtgärder vidtas för att rekrytera fler

kvinnliga officerare. Det är välkommet.

Trots en öppning för kvinnor som

frivilligt ansöker om att få göra

värnplikt är antalet som gör detta mycket

litet. Och detta är i sin tur den utan

jämförelse viktigaste orsaken till att

antalet kvinnliga officerare är så litet.

Detsamma torde vara fallet vad gäller de

attityder och förhållningssätt till

kvinnor som i alldeles för hög

utsträckning fortfarande förekommer.

Lika viktigt som det är att vidta

åtgärder för att få fler kvinnor i

försvaret, är det att vidta åtgärder för

att främja en bättre etnisk och kulturell

mångfald inom försvaret. Dagens svenska

samhälle består av en stor grupp

medborgare med utländsk bakgrund i

föräldra- och/eller

farföräldragenerationen. Detta

återspeglas inte heller

tillfredsställande i det svenska

försvaret.

Som både Diskrimineringsombudsmannen

(DO) och Ombudsmannen mot diskriminering

på grund av sexuell läggning (HomO)

framhåller i remissvar till

Personalförsörjningsutredningen krävs

kraftfulla åtgärder också för att det

militära försvaret på alla nivåer och i

alla funktioner skall vara lika öppet,

välkomnande och tillgängligt på

likvärdiga villkor för homo- och

bisexuella som för heterosexuella.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mångfald

och diskriminering inom försvaret

(yrkande 20 i denna del).

I Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 (v)

av Berit Jóhannesson m.fl. påpekas att

för internationella insatser med militära

medel framställs en styrkekatalog som

visar vad Sverige kan erbjuda i form av

personal och materiel. För det civila

försvarets del finns begränsningar i form

av regler, befogenheter och finansiering,

vilka begränsar det civila försvarets

internationella verksamhet.

Målsättningen för arbetet med att

inventera det civila försvaret, och

förslag till hur begränsningar kan

elimineras, är att sammanställa en

motsvarande resurskatalog med de civila

resurserna, vilken kan ställas till

förfogande för FN, OSSE och EU för

konfliktförebyggande och civil

krishantering.

Motionärerna menar att riksdagen därför

bör ge regeringen i uppdrag att utreda

och komma med förslag till åtgärder i

syfte att lösa de avtals- och

försäkringsfrågor som blir aktuella i

samband med denna verksamhet (yrkande 4).

Margareta Viklund och Amanda Agestav

framhåller i motion Fö15 (kd) att antalet

kvinnliga officerare ännu efter cirka tio

års satsningar utgör en mycket låg

procent inom försvaret. Men satsningen

för att få in kvinnor i försvaret har

inte varit särskilt helhjärtad. Hur skall

annars exempelvis de prover och tester

tolkas, vilka är utformade för män och

som kvinnor måste genomgå för att

eventuellt bli antagna till

värnpliktsutbildning?

Om regeringen och Försvarsmakten

verkligen vill ha fler kvinnor i

försvaret och som officerare krävs en

helt ny typ av rekrytering.

Försvarsmakten måste exempelvis ha en

klar målsättning för hur många kvinnor

som behövs och som borde komma in i

försvaret (yrkande 1). I målsättningen

måste också ingå vilka uppgifter

kvinnorna skall ha. Dessutom måste

rekryteringsförfarandet ändras, miljön

förbättras och attityder och inställning

till kvinnor ändras (yrkande 2).

I kommittémotion 2000/01:Fö306 (v) av

Berit Jóhannesson m.fl. understryker

motionärerna att freds- och

konfliktforskning kommer att vara en

nödvändig komponent för att bredda

kunskapen hos officerare i framtiden. Det

finns många universitet och högskolor som

har utbildningar inom detta område.

Dessutom har Sida Sandö en unik

kompetens. Militär utbildning har i allt

större utsträckning breddat sina

kontaktytor med de civila delarna av

samhällslivet och dess utbildningar,

vilket är en positiv utveckling. Ett

naturligt led i detta är att koppla

utbildningsanordnare inom freds- och

konfliktforskningen till de befintliga

utbildningarna inom försvarsområdet.

Detta kan ske genom att Försvarsmakten

antingen förlägger utbildningen på annan

skola eller köper in kurser. Därför bör

regeringen ge Försvarsmakten i uppdrag

att föreslå hur freds- och

konfliktforskning kan integreras inom det

militära utbildningssystemet. Det ovan

anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna (yrkande 1).

Motionärerna pekar på att ett annat

viktigt område att bevaka och öka

kunskapen inom är säkerhet och

arbetarskydd. Skaderiskerna för de

värnpliktiga är höga. Som officer har man

ansvar inte bara för att utbilda de

värnpliktiga inom det militära området

utan även för att denna utbildning sker,

för alla parter, under säkra former.

Därför bör det, på ett tidigt stadium, i

officersutbildningen ingå kurser i

arbetarskydd, arbetsmiljö och övriga

preventiva åtgärder, i syfte att undvika

skador, olyckor, invalidisering och i

allra värsta fall död. Dessa kurser

skulle kunna göras i samarbete med

Arbetarskyddsstyrelsen och fackliga

organisationer. Regeringen bör ge

Försvarsmakten i uppdrag att föreslå hur

detta skall ske. Det ovan anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna (yrkande 2).

Sexuella trakasserier är enligt

motionärerna ett allvarligt problem som

finns överallt i samhället. Denna typ av

trakasserier är ett uttryck för

samhällets ojämställda maktförhållanden,

där män som grupp är överordnad kvinnor

som grupp. Problemet med sexuella

trakasserier är särskilt stort inom

Försvarsmakten (Statistiska centralbyråns

Rapport om förekomst av sexuella

trakasserier inom försvaret från 1999 av

Inger Eklund och Marie-Louise Jädert

Rafstedt). Detta beror sannolikt på att

militären som samhällsinstitution av

tradition domineras av män och en

hierarkisk struktur. En förutsättning för

en förändring av de rådande

maktförhållandena, som sexuella

trakasserier är ett uttryck för, är ökade

kunskaper. Ett led i regeringens arbete

med att befrämja jämställdhet är att

integrera ett genusperspektiv i

undervisningen på högskola och

universitet. Detta bör gälla även för

officersutbildningen inom Försvarsmaktens

högskolor. Det ovan anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna

(yrkande 3).

Tommy Waidelich m.fl. hänvisar i motion

2000/01:Fö331 (s) till att inom ramen för

en enskild uppsatsskrivning vid

Försvarshögskolans managementinstitution

har våren 2000 gjorts en studie över

homosexuellas situation inom den svenska

försvarsmakten.

Bakgrunden till rapporten är bl.a. att

ingen liknande undersökning tidigare

gjorts. Försvarsmakten är en stor

offentlig arbetsgivare med allt det

ansvar detta medför. En uppföljning av

lagen om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning

är därför angelägen.

Det är en liten studie och det finns

därför anledning att inte dra alltför

långtgående slutsatser av dess resultat.

Studien är ändå intressant dels därför

att den är den första av sitt slag, dels

på grund av resultatet som indikerar

behov av ytterligare undersökningar.

De sammanfattande slutsatserna är att

diskriminering och trakasserier i viss

utsträckning förekommer. Ett större

problem är dock den bristande öppenheten.

Arbetsplatsens förväntat negativa

värderingar gör att många enskilda lever

i en påtvingad slutenhet. I studien förs

omfattande resonemang kring just

öppenhetens dilemma och hur detta på

olika sätt påverkar såväl organisationen

som den enskilde.

De tillfrågade upplever Försvarsmakten

som homofientlig, det gällde både bland

öppet och icke öppet homosexuella.

Slutsatsen är att Försvarsmakten inte

lyckats följa den allmänna

samhällsutvecklingen i fråga om mer

liberala värderingar.

Den samlade bilden av enkätsvaren och

intervjuerna indikerar tydligt att detta

uppfattas som en påtvingad slutenhet att

dölja sin läggning. Även om beslutet

alltid är individens eget vilar ett stort

ansvar på arbetsgivaren och dess yttersta

företrädare att främja ett klimat präglat

av öppenhet. Ingen skall rimligen behöva

känna att sexuell läggning kan komma att

vägas in i en bedömning av ens fortsatta

karriärmöjligheter.

I undersökningen ges några exempel på

tänkbara insatser som syftar till att

förbättra homo- och bisexuellas situation

inom försvaret.

Försvarsmaktens yttersta företrädare

bör medvetet börja tala om homosexuella

som en naturlig del av

mångfaldsperspektivet.

Tillsätt en arbetsgrupp med uppgift att

dra upp riktlinjerna och samordna

insatserna för Försvarsmakten som helhet.

Omarbeta överbefälhavarens

policydokument avseende Försvarsmaktens

syn på homosexualitet.

Utarbeta en informationsfolder om

homosexualitet och de särskilda

betingelser som följer av tjänstgöring i

försvaret.

Inarbeta obligatorisk information och

diskussion om homosexualitet såväl i

värnpliktsutbildningen som i olika skeden

av officersutbildningen.

Deltag med observatör vid RFSL:s årliga

kongress och andra större arrangemang för

homosexuella.

Ge Försvarsmakten officiella stöd till

olika former av enskilda initiativ till

förmån för en förbättring för

homosexuella. Ett sådant exempel skulle

kunna vara bildandet av ett (informellt)

nätverk.

Gör en aktiv uppföljning av förekomsten

av diskriminering och trakasserier av

homosexuella ute på förbanden.

Försvarsmakten skall följa den

lagstiftning som syftar till att skydda

homosexuella mot diskriminering i

arbetslivet. Målsättningen i det korta

perspektivet bör vara att Försvarsmakten

skall "komma i takt" med samhället i

övrigt. I det längre perspektivet vore

det önskvärt att Försvarsmakten kunde ta

sig an något av en föregångsroll.

Försvarsmakten är en väldigt viktig

skola, inte minst för många ungdomar. Den

normgivande funktionen skall inte

underskattas.

I motionen föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet

av en attitydundersökning avseende synen

på homosexualitet (yrkande 1).

I motionen föreslås vidare att

riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en översyn av Försvarsmakten

som arbetsgivare i syfte att tydliggöra

vikten av ett mångfaldsperspektiv inom

Försvarsmakten (yrkande 2).

Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp)

menar i motion 2000/01:Ju724 att det

finns fog för att uppmärksamma

situationen när det gäller HBT-frågor

(homo, bisexuella och transpersoner) för

de anställda och för värnpliktiga inom

försvaret. Under våren 2000 har inom

ramen för en enskild uppsatsskrivning vid

Försvarshögskolans managementinstitution

en studie gjorts över homosexuellas

situation inom den svenska

Försvarsmakten. Studien har gjorts i form

av en enkätundersökning bland

homosexuella. Den behandlar frågan om

huruvida diskriminering eller

trakasserier förekommer bland anställda,

samt arbetsplatsens attityder gentemot

homosexuella inom Försvarsmakten.

Slutsatsen utredaren drar är att det

förekommer viss diskriminering och

trakasserier i försvaret. Arbetsplatsen

är inte öppen och många vågar inte leva

öppet på grund av de förväntade

reaktionerna. Ca 80 % upplever att

Försvarsmaktens attityder gentemot

homosexuella är negativa. Många av de

homo- och bisexuella som svarat upplever

därför en påtvingad slutenhet. Rapporten

pekar på en psykosocial ohälsa till följd

av de förhållanden som råder.

Studien omfattar 37 homo- och

bisexuella inom försvaret, vilket är en

liten studie. Studien är ändå intressant

då den är den första i sitt slag och

tyder på att det behövs mer kunskap om

ämnet.

För transpersoner i Försvarsmakten är

situationen troligen extra problematisk,

eftersom det innebär yttre förändringar

som lättare kan uppmärksammas.

Försvarsmakten bör enligt motionärerna

därför uppdras att initiera en

undersökning om attityderna gentemot HBT-

personer inom Försvarsmakten samt utreda

situationen för värnpliktiga homo- och

bisexuella och transpersoner och utifrån

dessa vidta erforderliga åtgärder.

Försvarsmakten bör vidare enligt

motionärerna uppdras att också redovisa

hur man avser att hantera om personal

önskar byta kön och hur dessa personer

skall ges stöd före, under och efter

könsbytesutredning. Försvarsmakten bör

också uppdras att utreda hur interna

regelverk och policy som är direkt

kopplade till könstillhörighet och

utseende påverkar transsexuellas

situation.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet

av kunskap om attityderna gentemot HBT-

personer bland de anställda inom

Försvarsmakten samt de värnpliktigas

situation (yrkande 15).

I Vänsterpartiets kommittémotion Fö212

(v) av Berit Jóhannesson m.fl framhålls

att det finns välutvecklade lagar, mål

och riktlinjer för jämställdhet och mot

sexuella trakasserier som Försvarsmakten

måste efterleva. En förutsättning för att

finna effektiva och givande åtgärder är

att synliggöra och analysera problemen.

Det betyder att Försvarsmakten måste

förbättra möjligheterna till att

uppmärksamma händelser som diskriminerar

kvinnor, värnpliktiga som anställda.

Därför bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna att Försvarsmakten

skall utarbeta och införa ett nytt

anmälningssystem för anställda som bryter

mot organisationens jämställdhetspolicy

och policy mot sexuella trakasserier för

att öka möjligheterna att uppmärksamma

diskriminering grundad på kön (yrkande

1).

Motionärerna konstaterar att

Försvarsmakten i dag satsar resurser på

att öka andelen kvinnor bland

värnpliktiga och i personalstyrkan. Men

statistiken säger oss att detta inte ger

det önskade resultatet: fler kvinnor i

försvaret. Orsakerna kan vara flera,

alltifrån att resurserna varit för små

till att insatserna varit felaktiga för

att uppnå det utsatta målet.

För att effektivisera och

resultatinrikta detta arbete bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna att Försvarsmakten, som ett

led i jämställdhetsarbetet, skall

upprätta en målsättning för hur stor

andelen kvinnor minst skall vara varje år

av den totala personalstyrkan och bland

de värnpliktiga (yrkande 2 i denna del).

Utvecklingen på Balkan visar enligt

motionärerna på ett ökat behov av

genuskunskap. I två rapporter,

Engendering the Peace Process från år

2000 och Getting it right? från i år,

redovisar organisationen Kvinna till

Kvinna just hur bristen på kvinnors

delaktighet i fredsprocessen och

avsaknaden av ett genusperspektiv på den

internationella (hjälp)verksamheten de

facto motverkar en hållbar fred och

byggandet av ett demokratiskt samhälle. I

rapporternas slutsatser uttrycks behovet

av genuskunskap hos FN:s personal.

Försvarsmaktens kompetens och resurser

inom fredsfrämjande insatser är samlat i

ett centrum för internationell

verksamhet, Swedint. Det är Swedint som

stöder den svenska utlandsstyrkan, på

t.ex. Balkan, med rekrytering,

utbildning, planering, underhåll och

uppföljning.

För att öka genuskunskapen hos

personalen i utlandsstyrkan bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening

att Försvarsmakten skall integrera ett

genusperspektiv i utbildningen för

utlandstjänst på Swedint (yrkande 3).

Motionärerna menar att då andelen

kvinnor fortfarande är så försvinnande

liten inom Försvarsmakten är

kvoteringsprincipen över huvud taget inte

användbar. Men som ett led i

jämställdhetsarbetet, vad gäller både

arbetet för att fler kvinnor skall söka

sig till och stanna kvar inom

Försvarsmakten och arbetet mot

diskrimineringen av kvinnor, bör

Försvarsmakten aktivt verka för att öka

genuskunskapen hos sin personal.

Därför bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna att Försvarsmakten

skall införa genuskunskap och

jämställdhetsarbete som en formell merit

i tjänstgöringsomdömena och som kriterium

för bedömning i nomineringsnämnderna

(yrkande 4).

Motionärerna konstaterar att det är ett

komplicerat och mycket svårt arbete för

Försvarsmakten att bryta normen om den

oövervinnelige manlige soldaten. Liksom

för alla andra mansdominerade

yrkesområden krävs det stora insatser i

arbetet för en jämställd arbetsplats. Det

är mycket viktigt att Försvarsmakten tar

de problem som uppstår i samband med att

bryta traditionen av den manliga

militären på allvar. De kvinnor som

utbildas eller är anställda, både civilt

och militärt, inom försvaret får inte på

något sätt utsättas för diskriminering på

grund av sitt kön. Jämställdhetsarbetet

måste ha hög prioritet och långsiktiga

målsättningar för att man skall lyckas

komma till botten med problemen.

Därför bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna att Försvarsmakten

skall prioritera arbetet för jämställdhet

mot diskriminering grundad på kön genom

långsiktiga satsningar (yrkande 5).

Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström

anför i motion Fö222 (kd) att det från

olika samhällssektorer ofta återkommer

rapporter om mobbning av flickor och

kvinnor. I det militära säger nästan 50 %

av flickorna att de är utsatta för

kränkande behandling av sina manliga

kamrater. Begreppet sexuella trakasserier

omfattar allt från sexuella antydningar

till nedvärderande kommentarer om det

motsatta könet.

Motionärerna påpekar att den allmänna

uppfattningen både inom totalförsvaret

och på andra håll är att värnplikten

skall göras mer attraktiv så att fler

kvinnor väljer att göra värnplikt. Vid

besök vid olika militära förband uttalar

officerarna samfällt sin uppskattning av

de kvinnliga värnpliktiga. Många önskar

att fler flickor söker

militärtjänstgöring, då de anser att

många flickor är mycket lämpade för den

militära utbildningen och verksamheten.

Olika aktiviteter pågår för att öka

andelen kvinnor både bland

totalförsvarspliktiga som fullgör

värnplikt och bland officerare. Stora

insatser har gjorts för att förbättra

miljön också för kvinnliga värnpliktiga,

men fortfarande finns mycket att göra på

det området. Framför allt måste synen på

och attityderna till kvinnan ändras. Det

handlar om ett arbete som börjar redan i

hem och förskola. Trakasserier på grund

av könstillhörighet kan inte accepteras i

ett land som säger sig vilja arbeta för

mänskliga rättigheter. Enligt

motionärerna är en förutsättning för en

ändrad attityd till flickan och kvinnan

att kraftåtgärder vidtas för att få ett

slut på sextrakasserierna (yrkande 1) och

att den sociala miljön präglas av hänsyn

och anpassning även till flickors och

kvinnors behov (yrkande 2).

Martin Nilsson understryker i motion

Fö265 (s) att den svenska utlandsstyrkan

fyller en mycket viktig funktion för vår

säkerhets- och försvarspolitik. Sverige

har deltagit i fredsbevarande operationer

sedan 1948, och just nu arbetar ungefär 1

000 svenska män och kvinnor ute på olika

missioner runt-om i världen.

Efter utlandstjänstgöringen har Swedint

ett hemkomstprogram för alla som deltagit

i missionerna. Som en del av programmet

återlämnas utrustning och vapen, man

håller hemkomstsamtal och man genomför en

medaljceremoni där soldaterna får en

medalj för sina insatser. Efter

tjänstgöringen finns även en obligatorisk

återträff som organiseras av Swedint 4

till 12 månader efter hemkomsten. Om man

upplever besvär kopplade till

utlandstjänstgöringen och vill ha hjälp

med stödsamtal eller fysisk

rehabilitering kan man vända sig till

stödsektionen. Har man ådragit sig en

skada har man rätt till rehabilitering

och till ersättning enligt lagen om

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. 1999

antogs lagen om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten (1999:568) och

förordningen om utlandsstyrkan inom

Försvaret (1999:569). Försvarsmakten har

därmed fått ett utökat ansvar för

rehabilitering och stöd till dem som

deltagit i utlandstjänstgöring. Lagen

gäller retroaktivt sedan 1993.

Efter tjänstgöringen finns även

Fredsbaskrarna Sverige som är en

rikstäckande kamratförening som samlar

alla som gjort FN-tjänst eller deltagit i

andra utlandsuppdrag sanktionerade av FN.

Fredsbaskrarna har olika former av social

verksamhet och bedriver även

kamratstödsverksamhet.

Sverige har inte så omfattande

tradition av att ta hand om

"krigsveteraner" och personal som

deltagit i missioner utomlands. Det som

görs, både i offentlig och ideell regi,

är bra, har förbättrats genom åren och

fyller en mycket stor funktion. Samtidigt

är behovet mycket stort både av ett

erkännande för de insatser som våra

soldater i utlandsstyrkan har gjort och i

vissa, säkert många, fall för fysisk och

psykisk rehabilitering. Möjligen finns

också ett behov av att detta erkännande

tydliggörs utåt mot den svenska

allmänheten, t.ex. i form av en

utställning som ständigt hålls aktuell.

Motionärerna föreslår att Försvarsmakten

därför bör utarbeta en sammanhållen

handlingsplan för mottagandet vid

hemkomst från utlandstjänst och för hur

varje enskild soldat skall följas upp

efter tjänstgöringen. Vid utarbetandet av

en sådan sammanhållen handlingsplan kan

det kanske vara bra att titta på hur

andra länder gör. Det är också viktigt

att detta inte ses som en fråga enbart

för Försvarsmakten utan att hela

samhället deltar i mottagande och

uppföljning för personer som kommer hem

efter internationell tjänst.

Kent Härstedt och Hillevi Larsson pekar i

motion Fö266 (s) på att våren 2000 en

studie gjorts inom ramen för en enskild

uppsatsskrivning vid Försvarshögskolans

managementinstitution över homosexuella

anställdas situation inom det svenska

försvaret. Studien har och är ett försök

till verklighetsbeskrivning sedd genom de

homosexuellas egna ögon. Bland resultaten

återfinns bl.a. att åtta av tio upplever

Försvarsmaktens attityder gentemot

homosexuella som ganska eller mycket

negativa. Vidare väljer närmare tre av

fyra att inte berätta om sin läggning ens

för de närmaste medarbetarna. En klar

majoritet uppger att man egentligen

skulle vilja göra det men avstår på grund

av rädsla för olika former av

tråkigheter. Dessa förhållanden bedöms

oacceptabla, inte minst mot bakgrund av

det särskilda ansvar Försvarsmakten kan

sägas ha som den enskilt största statliga

arbetsgivaren. Högkvarteret har haft

möjlighet att ta del av studien i sin

helhet sedan hösten 2000. Regeringen å

sin sida återger delar av slutsatserna i

årets försvarspolitiska proposition.

Tidningen Värnpliktsnytt har i en serie

artiklar återgivit den verklighet som

många homosexuella upplever under sin

värnpliktstid. Den bild som där förmedlas

kan sägas utgöra en förstärkning av de

resultat utredningen tidigare

presenterat. Detta blir särskilt tydligt

utifrån två perspektiv: dels att

värnpliktiga inte omfattas av den

lagstiftning som förbjuder diskriminering

i arbetslivet på grund av sexuell

läggning, dels mot bakgrund av den

normgivande funktion försvaret har i

samhället, inte minst som förebild för

många ungdomar. Det borde vara självklart

att Försvarsmakten har att leva upp till

de grundläggande demokratiska värderingar

man faktiskt är satt att försvara. Flera

indikationer finns emellertid på att så

inte fullt ut är fallet. De

sammanfattande slutsatserna är att

diskriminering och trakasserier i viss

utsträckning förekommer. Ett än större

problem är dock den bristande öppenheten.

Arbetsplatsens förväntade negativa

värderingar gör att många enskilda lever

i något som kan liknas vid en påtvingad

slutenhet, en värld av utanförskap.

Regeringen bör därför ålägga

Försvarsmakten att redovisa en

handlingsplan för hur man skall

åstadkomma att de värnpliktiga skyddas

mot diskriminering på motsvarande sätt

som lagen garanterar skydd mot

diskriminering i arbetslivet.

Målsättningen för Försvarsmakten i det

korta perspektivet bör vara att "komma i

takt" med samhället i övrigt vad gäller

attityder gentemot homo- och bisexuella.

I det längre perspektivet vore det

önskvärt att Försvarsmakten kunde ta sig

an något av en föregångsroll.

Försvarsmakten är fortfarande en viktig

skola för väldigt många, och den

normgivande funktionen skall härvid inte

underskattas.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

Försvarsmakten som normgivande funktion i

samhället i stort.

Tasso Stafilidis m.fl. anför i motion

L371 (v, s, c, fp, mp) att när det gäller

HBT-kompetens förekommer det inom

Försvarsmakten flera brister. Dels

handlar det om direkta kunskapsbrister,

dels mycket om den attityd som de

stamanställda förmedlar till de

värnpliktiga. Motionärerna anser att

regeringen borde ge Försvarsmakten i

uppgift att utbilda samtliga

stamanställda i frågor rörande HBT-

personer. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening (yrkande

36).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen

begärt redovisning från regeringen om

ett sammanhållet reformerat

personalförsörjningssystem gällande

samtliga personalkategorier inom

Försvarsmakten.

Regeringen tillsatte under hösten 1999

en utredning med uppgift att redovisa en

samlad syn på Försvarsmaktens

personalförsörjning. Utredningen

redovisade under våren 2001 sina förslag

i betänkandet Personal för ett nytt

försvar (SOU 2001:23). Enligt

utredningens direktiv (dir. 1999:84) har

utredningen haft i uppgift att bl.a.

belysa förutsättningarna för och lämna

förslag till hur Försvarsmakten skall

kunna rekrytera, utveckla och avveckla

personal på ett avvägt sätt och över

tiden. Förslaget skulle enligt direktiven

avse samtliga personalkategorier och även

beakta behovet av jämställdhet mellan

könen samt etnisk och kulturell mångfald.

Eldersstrukturen för samtliga

personalkategorier inom Försvarsmakten

skulle belysas. Även

anpassningsprincipens påverkan på

personalförsörjningen skulle belysas.

Härvid skulle särskilt belysas behovet av

ett nytt reservofficerssystem och

reservofficerarnas

tjänstgöringsförhållanden i fredstid.

I försvarsutskottets betänkande Det nya

försvaret (bet. 1999/2000:FöU2) framhöll

utskottet i denna fråga följande.

Utskottet välkomnar den av regeringen

nu tillsatta utredningen om

Försvarsmaktens personalförsörjning.

Utskottet vill framhålla betydelsen av

att regeringen i den samlade översynen

bl.a. kommer att belysa frågor rörande

utvecklingen av den befintliga

personalen. Det gäller frågor om ett

effektivare befordrings- och

karriärsystem, en väl avvägd och

verksamhetseffektiv rörlighet för

yrkesofficerare och de civilanställdas

kompetensutveckling. Utskottet anser

att det finns ett stort behov av att

se över reservofficerssystemet, så att

denna personalresurs på ett

kostnadseffektivt sätt kan utnyttjas i

det nya försvaret. Utskottet bedömer

det som självklart att

jämställdhetsfrågor får en

framträdande roll i regeringens

översyn.

Utredningen om Försvarsmaktens

personalförsörjning har bedrivits i

samverkan med den parlamentariskt

sammansatta Försvarsberedningen.

Beredningen har under hösten 2001 i

rapporten Ny struktur för ökad säkerhet -

nätverksförsvar och krishantering (Ds

2001:44) lämnat sin syn på hur ett nytt

personalförsörjningssystem i

Försvarsmakten bör vara utformat.

Utskottet kan konstatera att regeringen

i propositionen på grundval av

Personalförsörjningsutredningens förslag

och Försvarsberedningens rapport nu

lämnar den redovisning som utskottet har

begärt. Några förslag till riksdagsbeslut

har inte lämnats av regeringen. Det är i

allt väsentligt Försvarsmaktens ansvar

att genomföra de förändringar som

regeringen redovisat.

Utskottet vill särskilt framhålla -

vilket också i huvudsak regeringen och

Försvarsberedningen gör - följande

områden som särskilt viktiga i ett nytt

personalförsörjningssystem.

- Personalförsörjningssystemet bör

reformeras så att det möter de krav som

de nya uppgifterna i Försvarsmakten för

med sig.

- Totalförsvarsplikten bör

alltjämt utgöra grunden för

Försvarsmaktens personalförsörjning.

- Befordrings- och karriärsystemet

för de anställda bör utvecklas.

- Tjänstgöring i fredsfrämjande

verksamhet utomlands bör betraktas som en

naturlig del av yrkesofficerarnas

tjänstgöring.

- Försvarsmakten bör vidta

åtgärder så att andelen kvinnliga

officerare ökar.

- De civilanställdas kompetens bör

utnyttjas bättre.

- Reservofficerssystemet bör

reformeras.

- Utnyttjandet av kompetensen hos

dem som nyss genomfört värnplikt bör

säkerställas.

- Det militära skolsystemet bör

fortsätta att reformeras.

- Den frivilliga

försvarsverksamheten bör utformas utifrån

de förändringar som totalförsvaret i

övrigt genomgår.

- Försvarsmakten bör förstärka och

samordna sin arbetsgivarroll.

- Etnisk och kulturell mångfald

bör betraktas som en förutsättning för

Försvarsmaktens personalförsörjning.

- Försvarsmakten bör öka sina

ansträngningar för att förhindra olika

former av trakasserier.

Utskottet utvecklar i det följande i

anslutning till behandling av

motionsförslag sin syn på några av dessa

frågor. Härutöver lämnar utskottet sin

syn på yrkesofficerarnas tjänstgöring i

internationell verksamhet.

Som underlag för sina överväganden har

utskottet särskilt hört Försvars-makten

och Försvarsdepartementet i frågor om

utlandstjänstgöring för officerare och om

hur kompetensen hos dem som nyss

genomfört värnplikt skall säkerställas.

Försvarsmakten har vidare lämnat en

särskild redovisning om det arbete som

pågår inom myndigheten för att öka

antalet kvinnliga officerare och förändra

attityder mot homosexuella. Utskottet har

vid beredningen av ärendet också mottagit

uppvaktningar från Officersförbundet och

Reservofficersförbundet.

Karriär- och utvecklingsmöjligheter samt

utbildningsfrågor m.m.

Utskottet anser det viktigt att nya

karriär- och utvecklingsmöjligheter

skapas för de olika personalkategorierna

inom Försvarsmakten, dvs. yrkes- och

reservofficerare samt civilt anställda.

Det nuvarande befälssystemet för yrkes-

officerarna bör utvecklas så att nya

karriärvägar och förändrade former för

befordran införs. Reservofficerssystemet

bör förändras och reservofficerarna

erbjudas placering på befattningar i

Försvarsmaktens krigsförband och

tjänstgöring i grund- och

fortsättningsutbildningen. Utskottet

bedömer att det är nödvändigt för att

reservofficerssystemet skall vara

attraktivt. Reservofficerarna bör vidare

i högre grad än för närvarande erbjudas

möjlighet att tjänstgöra i den

internationella verksamheten. Därigenom

behöver yrkesofficerare ianspråktas i

mindre omfattning. De civilt anställda

får en ökad betydelse i framtiden i

Försvarsmakten. Deras kompetens bör

särskilt beaktas och tas till vara. Den

militära organisationen bör fortsätta att

reformeras så att det möter framtida krav

och bidrar till att skapa alternativa

karriärvägar för anställd personal.

Regeringen har som ett led i detta denna

dag beslutat tillsätta en utredning för

att se över det militära skolsystemet. De

synsätt som utskottet redovisat här

överensstämmer i hög grad med den

uppfattning som Försvarsberedningen och

regeringen framfört. I några motioner tas

frågor om karriär- och

utvecklingsmöjligheter samt

utbildningsfrågor m.m. för

Försvarsmaktens olika personalkategorier

upp. Utskottet anser inte att det finns

något behov av ytterligare uttalanden i

dessa frågor utöver det ovan anförda,

varför motionerna Fö1 (m) yrkandena 6-8,

Fö9 (m) yrkande 13, Fö265 (s),

2000/01:Fö306 (v) yrkandena 1 och 2

avstyrks.

Kvinnliga officerare

Utskottet anser - i likhet med

Försvarsberedningen och regeringen - att

andelen kvinnliga officerare inom

Försvarsmakten bör öka. Detta bör ske

genom olika åtgärder såsom att

rekryteringsmål för kvinnliga officerare

införs, förändring av fysiska baskrav och

förbättringar i arbetsmiljön för kvinnor.

Vidare bör Försvarsmakten fortsätta sina

ansträngningar att förbättra attityder

och inställning till kvinnliga

officerare. Försvarsmakten bör också

fördjupa sin analys av varför så få

kvinnor söker sig till officersyrket.

Utskottet har erfarit att Försvarsmakten

har intensifierat sitt

jämställdhetsarbete och nu integrerar ett

genusperspektiv i utbildningen vid

militära skolor och i

ledarskapsutbildningen. Regeringen bör

vid nästa riksmöte återkomma till

riksdagen med en redovisning i dessa

frågor. I flera motioner tas frågor upp

av det slag som utskottet här uttalat sig

om. Motionärernas syfte torde därmed

delvis vara tillgodosett, varför

motionerna Fö1 (m) yrkande 10, Fö10 (fp)

yrkande 20 (i denna del), Fö15 (kd)

yrkandena 1 och 2, 2000/01:Fö306 (v)

yrkande 3, Fö212 (v) yrkandena 1, 2 i

denna del och 3-5 samt Fö222 (kd)

yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Visstidsanställning av soldater och

sjömän

Utskottet anser liksom

Försvarsberedningen och regeringen att

det finns ett behov av att inom olika

områden kunna utnyttja den kunskap som de

har som nyss genomfört grundutbildning.

Sådana områden är bemanning av de

internationella insatserna (bl.a.

insatser med förband som har 30 dagars

beredskap), flygtidsproduktionen och inom

utbildningsverksamheten. Utskottet har

erfarit att det inom Högkvarteret och

Regeringskansliet pågår ett arbete med

att ta fram system för att säkerställa

detta. Utskottet anser därför att

motionerna Fö1 (m) yrkande 9, Fö9 (m)

yrkande 12 och Fö10 (fp) yrkande 17 bör

avslås.

Avtals- och försäkringsfrågor vid civil

krishantering

I Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 (v)

framhålls att regeringen bör komma med

förslag till åtgärder för att lösa de

avtals- och försäkringsfrågor som blir

aktuella i samband med det civila

försvarets förebyggande internationella

verksamhet. Såväl utrikesutskottet i

betänkande 2000/01:UU4 som det

sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet i betänkande

2001/02:UFöU1 har understrukit vikten av

att arbetet med att utveckla den civila

internationella krishanteringsförmågan

drivs framåt. Utskottet delar denna

uppfattning och utgår från att relevanta

avtals- och försäkringsfrågor också

behandlas i detta sammanhang. Utskottet

anser inte att ytterligare uttalanden är

nödvändiga, varför motion Fö12 (v)

yrkande 4 avstyrks.

Trakasserier på grund av sexuell läggning

I några motioner framförs förslag om s.k.

HBT-frågor (homo, bisexuella och

transpersoner) i Försvarsmakten.

Utskottet anser att övergrepp och

diskriminering aldrig är godtagbart och

varje gång måste motverkas kraftfullt.

Det krävs kraftfulla åtgärder också för

att det militära försvaret på alla nivåer

och i alla funktioner skall vara lika

öppet, välkommet och tillgängligt på

likvärdiga villkor för alla, oavsett

sexuell läggning.

Enligt utskottet är det viktigt att

Försvarsmakten fortsätter att vidta

åtgärder för att förebygga och förhindra

att någon utsätts för trakasserier på

grund av sexuell läggning. Enligt vad

utskottet erfarit pågår också i

Försvarsmakten ett arbete med att

förändra attityder i organisationen i

dessa frågor. Motionärernas syfte torde

därmed delvis vara tillgodosett, varför

motionerna Fö10 (fp) yrkande 20 (i denna

del), 2000/01:Fö331 (s) yrkandena 1 och

2, 2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp)

yrkande 15, Fö266 (s) och L371 (v, s, c,

fp, mp) yrkande 36 inte bör bifallas.

Tjänstgöringsskyldighet i internationell

verksamhet för yrkes-officerare

När det gäller frågan om yrkesofficerarna

skall ha skyldighet att tjänstgöra i den

internationella verksamheten lämnas det

inga förslag varken i propositionen eller

i motionerna. Utskottet har dock funnit

att yrkesofficerarnas tjänstgöring i

internationell verksamhet är av sådan

principiell betydelse att utskottet gjort

särskilda överväganden i frågan.

Enligt lagen (1992:1153) om väpnad

styrka för tjänstgöring utomlands skall

den personal som ingår i styrkan

anställas särskilt och ingå i Försvars-

maktens utlandsstyrka. Regeringen

redovisar i proposition 2001/02:10 att

det hittills har ansetts att tjänstgöring

i väpnad tjänst utomlands skall vara

frivillig och att en anställning i

Försvarsmakten inte medför någon

skyldighet att tjänstgöra i

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Däremot medför en anställning skyldighet

att tjänstgöra utomlands i övrigt.

Exempelvis innefattar anställningen

skyldighet att tjänstgöra utomlands i

väpnad styrka för deltagande i utbildning

för fredsfrämjande verksamhet inom ramen

för internationellt samarbete.

Regeringen anger i proposition

2001/02:10 - utan förslag - att

tjänstgöring i den fredsfrämjande

verksamhet som Försvarsmakten bedriver

utomlands bör betraktas som en naturlig

del av de anställdas yrkesutövning.

Yrkesofficerare som nyanställs bör vara

skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan.

Redan anställda yrkesofficerare bör ges

möjlighet att göra ett sådant åtagande.

I några motioner framhålls - utan

förslag - att internationell tjänst är en

naturlig del av officersyrket.

Personalförsörjningsutredningen har

samma uppfattning som regeringen men vill

lagreglera tjänstgöringsskyldigheten för

nyanställda yrkesofficerare.

Försvarsberedningen anser att

tjänstgöringsskyldigheten bör omfatta

såväl nyanställda som redan anställda

officerare. De redan anställda bör ges

möjlighet att frivilligt göra ett sådant

åtagande genom tillägg i sina

anställningsavtal.

Det hittills tillämpade synsättet i

tjänstgöringsskyldighetsfrågan var

rimligt så länge arbetsuppgiften låg

utanför Försvarsmaktens normala

verksamhet. Deltagande i internationell

fredsfrämjande verksamhet har emellertid

ända sedan 1996 varit en av

Försvarsmaktens huvuduppgifter. Utskottet

anser det självklart att yrkesofficerarna

skall ha skyldighet att delta i all den

internationella verksamhet som kan

ifrågakomma, inklusive fredsbevarande och

fredsframtvingande verksamhet, sett mot

bakgrund av den ökade vikt som

deltagandet i den internationella

verksamheten successivt fått för

Försvarsmakten.

Utskottet har övervägt olika former för

hur en sådan tjänstgöringsskyldighet för

yrkesofficerare skall kunna utformas.

Utskottet anser i likhet med regeringen

att lagen om väpnad styrka utomlands bör

ändras med innebörden att någon särskild

anställning i utlandsstyrkan inte behövs

för den som är yrkesofficer inom

Försvarsmakten. Regeringen bör därför

skyndsamt återkomma till riksdagen med

erforderliga lagändringsförslag i denna

del.

När det gäller frågan om någon

bestämmelse om tjänstgöringsskyldighet i

väpnad styrka utomlands skall tas in i

lag anser regeringen inte att detta skall

ske. Utskottet anser heller inte att

någon sådan lagreglering skall genomföras

med hänsyn till vad utskottet ovan anför

om yrkesofficerarnas självklara

skyldighet att numera delta i all

internationell verksamhet.

Försvarsmakten kommer efter

erforderliga lagändringar att ha en grund

för att som arbetsgivare kunna införa ett

system där yrkesofficerare har skyldighet

att tjänstgöra i all internationell

verksamhet. Strävan måste därvid vara att

skapa ett system där yrkesofficerare i

Försvarsmakten är skyldiga att tjänstgöra

i fredsbevarande och fredsframtvingande

verksamhet utomlands. Beslut om att

ålägga en yrkesofficer tjänstgöring

utomlands bör enligt utskottet i rimlig

utsträckning ske utifrån den enskildes

personliga situation och förhållanden och

i samråd med den enskilde i likhet med

vad som är fallet vid nationell

tjänstgöring. Enligt utskottet kan dock

Sveriges och Försvarsmaktens intresse

ibland behöva sättas före den enskildes

för att landet skall kunna leva upp till

de olika åtaganden som gjorts för

medverkan i fredsfrämjande verksamhet.

Beträffande de närmare villkoren för dem

som tjänstgör i utlandsstyrkan avseende

olika förmåner har utskottet erfarit att

det pågår förhandlingar mellan parterna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1.Karriär- och utvecklingsmöjligheter

samt utbildningsfrågor m.m. (punkt 1)

(m, fp)

av Henrik Landerholm, Olle Lindström,

Rolf Gunnarsson och Anna

Lilliehöök (alla m) samt Runar

Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Fö1 yrkandena 6-8 och

2001/02:Fö9 yrkande 13 samt avslår

motionerna 2001/02:Fö265 och

2000/01:Fö306 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att kärnan i de militära yrkena

är förmågan att leda människor och

vapensystem i väpnad strid. Denna

kärnkompetens skall prägla all

officersutbildning.

Genom att skapa snabbare och

alternativa karriärvägar inom

officersyrket kan högpresterande

individer med mycket god studieförmåga

lockas att välja officersyrket. Även

karriärvägar som tidigt inriktas mot

långvarig trupp-, flyg- och sjötjänst

måste skapas. Våra alltmer komplicerade

förband kräver en ryggrad av genuint

erfarna fackmän och utbildare. Denna

karriärväg bör införas parallellt med

dagens helt generella inriktning.

Yrkesutbildning i och yrkeserfarenheter

från det civila samhället bör dessutom

vara ett normalinslag i yrkesofficerens

karriär. Med en allt smalare

rekryteringsbas bör även

direktrekrytering till officersyrket

möjliggöras.

Det finns en utbredd oro vad gäller de

unga officerarnas förmåga att föra befäl

över sina typförband i

insatsorganisationen. Den

försvarsmaktsgemensamma grundläggande

officersutbildning som införts bör därför

omprövas.

Den högre officersutbildningen

utvecklats snabbt. Försvaret behöver

officerare med högre utbildning av samma

snitt och status som kvalificerade civila

befattningshavare. Det är viktigt att

denna utbildning baseras på vetenskaplig

grund och beprövad erfarenhet eftersom

krig är svårt. Att integrera delar av

officersutbildningen med det civila

samhällets universitets- och

högskoleutbildning är därför nödvändigt.

Av framtidens officerare - ledarskap,

taktiskt, operativt och strategiskt

tänkande, teknisk förståelse och därmed

också försvarets förmåga på sikt - krävs

ett vetenskapligt synsätt på

problemlösning, ny kunskap samt ledarskap

för att föra organisationen framåt i

metod och i sak. Detta får dock inte ske

på ett sådant sätt att officerarnas

specifikt militära kompetens urholkas. En

urholkning av denna innebär en urholkning

av officerskårens kompetens och leder

obönhörligen till en urholkning av

Försvarsmaktens förmåga och

utvecklingskraft. Försvarsmaktens

dimensionerande uppgift - förmågan till

väpnad strid grundad på krigets krav -

måste stå i centrum.

Den fria forskningen bör ges ett större

utrymme vid Försvarshögskolan. En större

fri kvot av studerande vid högskolan

skulle också innebära att civila

studenter kan få del av den unika kunskap

som Försvarshögskolan härbärgerar. Därmed

kan de akademiskt skolade få en

okonventionell ingång till de militära

yrkena som saknas i dag.

2.Karriär- och utvecklingsmöjligheter

samt utbildningsfrågor m.m. (punkt 1)

(v, mp)

av Berit Jóhannesson och Stig

Sandström (båda v) samt Lars Ångström

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i

reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:Fö306 yrkandena 1 och 2

samt avslår motionerna 2001/02:Fö1

yrkandena 6-8, 2001/02:Fö9 yrkande 13 och

2001/02:Fö265.

Ställningstagande

I det nya försvarets uppgifter ingår att

bidra till fred och säkerhet i omvärlden.

Detta är en uppgift som innebär att en

större andel än tidigare av officerarna

kommer att tjänstgöra utomlands. Ökat

internationellt arbete kräver bl.a. en

bättre förberedelse av och kompetens till

civil och militär samverkan både när det

gäller förberedelsearbetet i Sverige och

på plats i en konflikthärd utomlands. Det

är viktigt att den civila och den

militära personalen i internationella

insatser har kunskaper om varandras

område och förståelse för varandras

villkor.

Freds- och konfliktforskning kommer att

vara en nödvändig komponent för att

bredda kunskapen hos officerare i

framtiden. Ett naturligt led i detta är

att koppla utbildningsanordnare inom

freds- och konfliktforskningen till de

befintliga utbildningarna inom

försvarsområdet.

Ett annat viktigt område att bevaka och

öka kunskapen inom är säkerhet och

arbetarskydd. Därför bör det på ett

tidigt stadium i officersutbildningen

ingå kurser i arbetarskydd, arbetsmiljö

och övriga preventiva åtgärder. Dessa

kurser skulle kunna göras i samarbete med

Arbetarskyddsstyrelsen och fackliga

organisationer.

Regeringen har i dag tillsatt en

utredning för att se över det militära

skolsystemet. Vi anser att det i samband

med den översynen även borde utredas om

hur man skall kunna implementera ovan

nämnda utbildningsområden i den framtida

officersutbildningen.

3.Kvinnliga officerare (punkt 2) (fp)

av Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Fö10 yrkande 20 (i denna

del) samt avslår motionerna 2001/02:Fö1

yrkande 10, 2001/02:Fö15 yrkandena 1 och

2, 2000/01:Fö306 yrkande 3, 2001/02:Fö212

yrkandena 1, 2 (i denna del) och 3-5 samt

2001/02:Fö222 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Försvaret är i alltför hög utsträckning

fortfarande enkönat. Antalet kvinnliga

officerare måste öka. Det stora antalet

människor som verkar i försvaret är

värnpliktiga. Trots en öppning för

kvinnor som frivilligt ansöker om att få

göra värnplikt, är antalet som gör detta

mycket begränsat. Det faktum att så få

kvinnor söker sig till försvaret är utan

jämförelse i sin tur den viktigaste

orsaken till att antalet kvinnliga

officerare är så få.

En könsneutral mönstring/värnplikt

skulle givetvis öka andelen kvinnor i

försvaret samt leda till att antalet

kvinnliga officerare blev fler. En

könsneutral mönstring/värnplikt bör

därför vara en självklarhet.

4.Visstidsanställning av soldater och

sjömän (punkt 3)

(m, kd, fp)

av Henrik Landerholm, Olle Lindström,

Rolf Gunnarsson och Anna

Lilliehöök (alla m), Åke Carnerö och

Margareta Viklund (båda kd) samt Runar

Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Fö1 yrkande 9,

2001/02:Fö9 yrkande 12 och 2001/02:Fö10

yrkande 17.

Ställningstagande

Dagens tillämpning av värnpliktssystemet

gör att den långa och dyra utbildning som

många värnpliktiga genomgår inte ger

Försvarsmakten och därmed skattebetalarna

valuta för pengarna. Genom

försvarsbeslutet 2000 bytte försvaret

åtminstone retoriskt "affärsidé" från att

ha varit ett mobiliserande massförsvar

med i huvudsak nationella uppgifter till

en mer allsidig och flexibel organisation

med uppgift att utföra ett bredare

spektrum av uppgifter i tid och rum. Det

nuvarande värnpliktssystemet räcker inte

längre till för att lösa de nya

uppgifterna. Kvalitet och beredskap i

alltmer komplexa och tekniskt

komplicerade förband kräver längre

utbildning och tjänstgöring.

För att kunna förbättra möjligheterna

att personalförsörja de internationella

insatserna, förbättra beredskapen och

höja kvaliteten i verksamheten anser vi

att Försvarsmakten för viss tid och vissa

uppgifter skall kunna anställa den som

nyligen fullgjort värnplikt.

Personalförsörjningsutredningen har

utrett hur ett sådant system bör

utformas. Vi anser - liksom

Personalförsörjningsutredningen - att ett

system med visstidsanställning av

soldater och sjömän som ett första steg

bör införas, som omfattar högst 1 000 man

som anställs på högst två år.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda yttranden.

1.Kvinnliga officerare (punkt 2) (kd)

av Åke Carenerö och Margareta Viklund

(båda kd).

Från olika samhällssektorer återkommer

ofta rapporter om mobbning av flickor och

kvinnor. Det kan antingen gälla skolan,

arbetslivet, vården, forskningen eller de

flickor som valt att göra värnplikt och

att utbilda sig inom det militära.

I det militära säger nästan 50 % av

flickorna att de är utsatta för kränkande

behandling av sina manliga kamrater.

Begreppet sexuella trakasserier omfattar

allt från sexuella antydningar till

nedvärderande kommentarer om det motsatta

könet.

Den allmänna uppfattningen både inom

totalförsvaret och på andra håll är att

värnplikten skall göras mer attraktiv så

att fler kvinnor väljer att göra

värnplikt. Vid besök vid olika militära

förband uttalar officerarna samfällt sin

uppskattning av de kvinnliga

värnpliktiga. Många önskar att fler

flickor söker militärtjänstgöring, då de

anser att många flickor är mycket lämpade

för den militära utbildningen och

verksamheten.

Olika aktiviteter pågår för att öka

andelen kvinnor både bland

totalförsvarspliktiga som fullgör

värnplikt och bland officerare. Stora

insatser har gjorts för att förbättra

miljön också för kvinnliga värnpliktiga,

men fortfarande finns mycket att göra på

det området. Framför allt måste synen på

och attityderna till kvinnan ändras. Det

handlar om ett arbete som börjar redan i

hem och förskola. Trakasserier på grund

av könstillhörighet kan inte accepteras i

ett land som säger sig vilja arbeta för

mänskliga rättigheter. En förutsättning

för en ändrad attityd till flickan och

kvinnan är att kraftåtgärder vidtas för

att få ett slut på sextrakasserierna och

att den sociala miljön präglas av hänsyn

och anpassning även till flickors och

kvinnors behov. Kvinnor/flickor måste

genom behövlig uppmuntran och stöd ges

möjlighet att utvecklas efter sina

förutsättningar. Försvaret/samhället har

inte råd att misshushålla med

kvinnors/flickors vilja, kraft, kunskap

och engagemang. Alla måste ges samma

chans och inom försvaret användas efter

sin förmåga.

Kristdemokraterna anser att det är hög

tid att regeringen vidtar kraftåtgärder

för att få ett slut på sextrakasserierna

inom framför allt totalförsvaret och att

miljön i olika offentliga sammanhang, i

detta fall försvaret, anpassas även till

kvinnors behov och trivsel.

2.Tjänstgöringsskyldighet i

internationell verksamhet för

yrkesofficerare (kd)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund

(båda kd).

Regeringen framför i propositionen

Fortsatt förnyelse av totalförsvaret

(prop. 2001/02:10) att tjänstgöring i den

fredsfrämjande verksamhet som

Försvarsmakten bedriver utomlands bör

betraktas som en naturlig del av de

anställdas yrkesutövning och att

yrkesofficerare som nyanställs bör vara

skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan.

Utan att lämna förslag anförs att redan

anställda yrkesofficerare bör ges

möjlighet att göra ett sådant åtagande.

Sedan 1996 har deltagande i

internationell fredsfrämjande verksamhet

varit en av Försvarsmaktens fyra

huvuduppgifter. Enligt lagen om väpnad

styrka för tjänstgöring utomlands

(1992:1153) skall den personal som ingår

i styrkan anställas särskilt och ingå i

utlandsstyrkan. I proposition 1992/93:77

om väpnad styrka för tjänstgöring

utomlands anges i motiven att den

särskilda anställningen är en markering

att utlandsstyrkan skall rekryteras på

frivillig grund.

Kristdemokraterna anser att

anställningen för yrkesofficerare som

nyanställs i fortsättningen bör innebära

en skyldighet att tjänstgöra såväl inom

som utanför Sverige i samtliga de

uppgifter som Försvarsmakten har. Det får

till följd att en yrkesofficer skall

kunna tjänstgöra i utlandsstyrkan utan

att vara tjänstledig från Försvarsmakten.

Nu verksamma yrkesofficerare har ingått

ett anställningsavtal under andra

förutsättningar. Vi avvisar därför vad

utskottsmajoriteten anför om att

yrkesofficerarna skall ha skyldighet att

delta i all den internationella

verksamhet som kan komma i fråga

inklusive fredsbevarande och

fredsframtvingande verksamhet. Ett

åtagande i utlandsstyrkan för redan

anställda yrkesofficerare bör enligt vår

mening vila på frivillighet. Redan

anställda yrkesofficerare bör ges

möjlighet att göra ett sådant åtagande.

Vi vill också betona att det är viktigt

att skapa sådana förutsättningar som

leder till att en utlandstjänstgöring

blir ett naturligt val.

Tjänstgöring i internationell tjänst

bör i första hand och i största möjliga

utsträckning ske med frivilligheten som

grund och ske i nära samråd med den

enskilde. Stor respekt måste t.ex. visas

den enskilde när det gäller hänsyn till

de egna familjeförhållandena.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Följdmotioner till proposition 2001/02:10

2001/02:Fö1 av Henrik Landerholm m.fl.

(m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en kompletterande officerskarriär med

inriktning på fackmanna- och

utbildningsfunktioner.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

karriärutveckling och utbildning av

officerare i övrigt.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

karriärutveckling och utbildning för

andra yrkesgrupper.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag om ändring av

arbetsrättslagstiftningen så att

visstids- och kontraktsanställning

möjliggörs.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs

om skattemässig avdragsrätt för

hushållsnära tjänster vid

utlandstjänstgöring.

2001/02:Fö9 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs

om korttidsanställda soldater och

sjömän.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs

om översyn av officerarnas utbildning

och karriärgång.

2001/02:Fö10 av Runar Patriksson och Eva

Flyborg (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs

om visstidsanställning eller

tidsbegränsad anställning av

yrkesofficerare.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs

om mångfald och diskriminering inom

försvaret (i denna del).

2001/02:Fö12 av Berit Jóhannesson m.fl.

(v):

4. Riksdagen begär att regeringen i

samband med den aviserade propositionen

om det civila försvaret 2002 utreder och

kommer med förslag till åtgärder i syfte

att lösa de avtals- och försäkringsfrågor

som blir aktuella i samband med det

civila försvarets förebyggande

internationella verksamhet.

Följdmotion till proposition 2001/02:11

2001/02:Fö15 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

målsättning för hur många kvinnor som

behövs och borde komma in i försvaret.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att rekryteringsförfarandet ändras,

miljön förbättras och attityder och

inställning till kvinnor ändras.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01

2000/01:Fö306 av Berit Jóhannesson m.fl.

(v):

1. Riksdagen begär att regeringen ger

Försvarsmakten i uppdrag att föreslå

hur freds- och konfliktforskning kan

integreras inom det militära

utbildningssystemet.

2. Riksdagen begär att regeringen ger

Försvarsmakten i uppdrag att föreslå

hur kurser i arbetarskydd, arbetsmiljö

och övriga preventiva åtgärder kan ingå

i officersutbildningen.

3. Riksdagen begär att regeringen ger

Försvarsmakten i uppdrag att föreslå

hur genusperspektiv kan integreras i

officersutbildningen inom

Försvarsmaktens högskolor.

2000/01:Fö331 av Tommy Waidelich m.fl.

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en attitydundersökning inom

Försvarsmakten avseende synen på

homosexualitet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en översyn av Försvarsmakten

som arbetsgivare i syfte att tydliggöra

vikten av ett mångfaldsperpektiv inom

Försvarsmakten.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, fp, mp, s, c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av kunskap om attityderna

gentemot HBT-personer bland de

anställda inom försvarsmakten samt de

värnpliktigas situation.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02

2001/02:Fö212 av Berit Jóhannesson m.fl.

(v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att Försvarsmakten skall

utarbeta och införa ett nytt

anmälningssystem för anställda som

bryter mot organisationens

jämställdhetspolicy och policy mot

sexuella trakasserier för att öka

möjligheterna att uppmärksamma

diskriminering grundad på kön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att Försvarsmakten, som

ett led i jämställdhetsarbetet, skall

upprätta en målsättning för hur stor

andelen kvinnor av den totala

personalstyrkan och bland de

värnpliktiga minst skall vara varje år

(i denna del).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att Försvarsmakten skall

integrera ett genusperspektiv i

utbildningen för utlandstjänst på

Swedint.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att Försvarsmakten skall

införa genuskunskap och

jämställdhetsarbete som en formell

merit i tjänstgöringsomdömena och som

kriterium för bedömning i

nomineringsnämnderna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att Försvarsmakten skall

ytterligare prioritera arbetet för

jämställdhet mot diskriminering grundad

på kön genom långsiktiga satsningar.

2001/02:Fö222 av Margareta Viklund och

Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att vidta kraftåtgärder för att få ett

slut på sextrakasserierna inom

totalförsvaret.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att vidta sådana åtgärder att miljön

inom totalförsvaret anpassas även till

kvinnors behov.

2001/02:Fö265 av Martin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

uppdra åt Försvarsmakten att ta fram en

handlingsplan för att förbättra

mottagandet och uppföljningen för

personer som deltagit i internationell

tjänst.

2001/02:Fö266 av Kent Härstedt och

Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

Försvarsmakten som normgivande funktion i

samhället i stort.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, s, c, fp, mp):

36. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs

om att de som verkar inom

Försvarsmakten har kompetens i HBT-

frågor.