Bet. 2001/02:FIU13

Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU13

Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- ochkreditupplysningsfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner

från allmänna motionstiden 2000 och tio motioner

från allmänna motionstiden 2001. Motionerna

behandlar dels vissa finansmarknads- och

försäkringsrörelsefrågor, dels vissa frågor som rör

kreditupplysning.

Med delvis bifall till fyra motioner förordar

utskottet att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad utskottet anfört beträffande

bank- och fastighetskrisen samt konsumenternas

ställning på finansmarknaden. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

I betänkandet finns fyra reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bank- och fastighetskrisen m.m.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om bank- och

fastighetskrisen samt om konsumenternas ställning

på finansmarknaden. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna

2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth m.fl. (v, c, kd),

2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s),

2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s) och

2001/02:Fi275 av Per Landgren och Kenth Skårvik

(kd, fp)

samt avslår motionerna

2000/01:Fi709 av Siw Persson och Kenth Skårvik

(fp),

2001/02:Fi229 av Jan Backman (m) och

2001/02:N308 av Kenth Högström (s).

2. Försvaret av kronan 1992

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s) samt

2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s).

3. Jäv vid nyemissioner och

börsintroduktioner

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp).

Reservation 1 (fp)

4. Aktiefonder

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v).

Reservation 2 (v, mp)

5. Kollektiva hemförsäkringar

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m).

Reservation 3 (m, kd, fp)

6. Kreditupplysning

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v).

Reservation 4 (v, mp)

Stockholm den 14 februari 2002

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Johan Lönnroth (v), Sonia

Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg

(s), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne

Ruwaida (mp), Tommy Waidelich (s), Carl-Axel

Johansson (m), Hans Hoff (s), Lars Bäckström (v),

Rolf Kenneryd (c) och Camilla Dahlin-Andersson (fp).

2001/02

FiU13

Utskottets överväganden

Bank- och fastighetskrisen m.m.

Utskottets förslag i korthet

I ett antal motioner behandlas bank- och

fastighetskrisen samt konsumenternas

ställning på finansmarknaden. Utskottet

föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen vad utskottet anfört angående

dessa frågor. Förslaget innebär att riksdagen

delvis bifaller fyra motioner. Övriga

motioner avstyrks.

Motioner

I motion 2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth (v), Rolf

Åbjörnsson (kd) och Lena Ek (c) anförs att det nu är

ett decennium sedan den svenska bank- och

finanskrisen bröt ut. Krisen fick stora ekonomiska

och politiska konsekvenser och det är först nu som

följderna av krisen börjat klinga av. Därför är det

nu dags att tillsätta en kommission med uppgift att

utreda bankkrisens följder och föreslå eventuella

lagändringar. Kommissionen bör bestå av personer som

själva inte varit inblandade i bankkrisen. En

möjlighet är att tillkalla utländsk expertis. En

kommission är viktig för att lärdomar skall kunna

dras så att misstagen inte upprepas. Frågor som

bl.a. bör analyseras är om företag och institutioner

som Securum och Finans/Bankinspektionen behandlat

enskilda personer/företag på ett rimligt sätt eller

om vissa parter fick en mer privilegierad behandling

än andra. En annan fråga är om livskraftiga företag

med goda överlevnadsmöjligheter fick sina krediter

uppsagda och därigenom tvingades i konkurs. Vidare

bör de processer som drivits granskas ur ett

juridiskt perspektiv, inklusive en granskning av de

sekretessfrågor som diskuterats i anslutning till

rättegångarna.

I motion 2001/02:Fi275 av Per Landgren (kd) och

Kent Skårvik (fp) anförs att många småföretag

drabbades av bankkrisen i början av 1990-talet.

Osäkra värden på fastigheter och nya

rekommendationer från Finansinspektionen om

fastighetsvärdering var några av de faktorer som

slog hårt mot många småföretagare. Antalet konkurser

för juridiska personer fördubblades under de första

åren på 1990-talet. Till detta skall också läggas de

konkurser som drabbade enskilda firmor, som i

statistiken finns redovisade som fysiska personer.

För att undvika missgrepp i framtiden är det enligt

motionärerna viktigt att reda ut vad som hände

småföretagen under bankkrisen. De drabbade har också

ett berättigat intresse av att få förhållandena

utredda och få svar på om de kan gå vidare och

begära ersättning för det inträffade. En utredning

av bankkrisen och dess effekter för småföretagen bör

genomföras av en oberoende kommission (yrkande 1).

Motionärerna anser vidare att det är viktigt att

överväga hur småföretagens ställning mot

kreditgivarna kan stärkas. Det bör övervägas om

småföretagarnas ställning bör förbättras genom att

det t.ex. öppnas en möjlighet för Konsumentverket

eller någon annan myndighet att ta till vara

småföretagarnas intressen (yrkande 2).

I motion 2000/01:Fi709 av Siw Persson och Kenth

Skårvik (fp) föreslås att en oberoende kommission

tillsätts med uppgift att utreda bankkrisen och dess

följder. Kommissionen är nödvändig för att bl.a.

undvika en upprepning men också för att återställa

ett förtroendefullt förhållande mellan företag,

banker, myndigheter och domstolar. Ett stort antal

företag gick i konkurs i början av 1990-talet. En

del av konkurserna berodde på den svaga efterfrågan

i ekonomin, men ett stort antal företag tvingades i

konkurs då bankerna sade upp krediter eller krävde

nya säkerheter för lånen. Kommissionen bör, enligt

motionärerna, utreda omfattningen av denna

tvångsnedläggning av livskraftiga företag och hur

detta var politiskt, ekonomiskt och juridiskt

möjligt (yrkandena 1 och 3). Dessutom bör

kommissionen försöka värdesätta hur stora

förmögenheter som omfördelades från låntagare till

långivare samt vilka sociala konsekvenser

omfördelningarna fick (yrkande 2). I motionen anförs

att de analyser och undersökningar som efter

bankkrisen gjorts av konkurs- och

rekonstruktionslagstiftningen varit inriktade på

lagens tillämpning under normala tider. Kommissionen

bör därför också analysera om regelverket för

finansföretag och konkurslagstiftningen är

ändamålsenlig även under svårare ekonomiska

förhållanden (yrkande 4). Vidare bör kommissionen

belysa regeringens och Finansinspektionens agerande

under krisen (yrkande 5). Även domstolarnas agerande

och deras ekonomiska kompetens i den här typen av

tvistefrågor bör utvärderas (yrkande 6).

I motion 2001/02:Fi229 av Jan Backman (m) anser

motionären att allmänhetens förtroende för bank- och

försäkringssektorn och dess produkter måste bevaras.

För att uppnå detta bör Finansinspektionen vidta de

åtgärder som krävs för att finansiella tjänster

skall marknadsföras på ett ansvarsfullt sätt. I

motionen lämnas förslag på åtgärder, t.ex.

ångervecka vid telefonförsäljning av finansiella

tjänster och skriftlig dokumentation.

I motion 2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s)

anför motionären att när pengar flyttas mellan olika

banker så tar det några dagar innan pengarna når

mottagaren. Pengarna "flyter" mellan avsändare och

mottagare, den s.k. floaten. Ränteintäkterna under

överföringstiden tillfaller bankerna. I Sverige

finns inte några regler för hur snabbt bankerna

skall överföra pengar mellan avsändare och

mottagare. På området har det skett en omfattande

teknikutveckling. Det är i dag möjligt att flytta

pengar betydligt snabbare än vad som sker.

Motionären anser att det bör införas en tidsgräns

för när en överföring från avsändare till mottagare

skall vara genomförd. Det bör också införas regler

som innebär att om tidsgränsen inte hålls så skall

kunden erhålla räntekompensation.

I motion 2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s)

anförs att utvecklingen på den svenska marknaden för

finansiella tjänster ställer allt större krav på

konsumenternas kunskaper, kompetens och vilja att

ägna tid och kraft åt att lära sig och anpassa sig

till en förändrad servicesituation. Bankkunderna

måste numera ta ett mycket större eget ansvar, något

som långt ifrån alla har möjlighet till. I dag kan

man se tendenser på att bankerna skiktar kunderna

efter lönsamhet. Motionärerna är mycket kritiska

till denna utveckling. Det är viktigt att alla

grupper har tillgång till god bankservice till

rimliga avgifter. Enligt motionärerna uppvisar

bankerna nonchalans mot stora grupper av mindre

bankkunder. Som exempel nämns de orimligt långa

överförings- tiderna vid betalning mellan vissa

banker. Motionärerna tar även upp problemen vid

distansförsäljning av finansiella tjänster. Det är

orimligt att konsumentskyddet är bättre vid

telefonförsäljning av dammsugare än vid motsvarande

försäljning av finansiella tjänster. Motionärerna

anser att bankmarknaden kännetecknas av stora

vinster, internationalisering och en snabb

strukturomvandling. Det är viktigt att det skapas

bättre institutionella förutsättningar för fler

aktörer, ökad konkurrens och större konsumentmakt.

En positiv förändring skulle vara att avskaffa det

inlåningsmonopol som enligt dagens lagstiftning är

förbehållet banker. Då skulle även andra än banker

kunna konkurrera med inlåning till gagn för

konsumenter. Ett annat bidrag till en bättre ordning

kan vara att ge Allmänna reklamationsnämnden

möjlighet att på ett helt annat sätt än hittills

stärka konsumenternas ställning på de finansiella

marknaderna.

I motion 2001/02:N308 av Kenth Högström (s) anför

motionären att konkurrensen på den svenska

kreditmarknaden, särskilt den svenska bankmarknaden,

är alldeles för svag. Man kan tala om en marknad med

kraftigt utvecklade oligopoltendenser. Numera finns

det knappt en handfull fullskaliga banker med

någorlunda heltäckande kontorsnät. De nya

nischbankerna har svagt utvecklade kontorsnät och få

produkter. Gemensamt för de nya kreditaktörerna är

att de undviker den mer riskabla företagsmarknaden.

Denna utveckling har, enligt motionären, medfört att

svenska företag har fått ett försämrat

kreditprövningsklimat. För att råda bot på detta

anser motionären att Finansinspektionen vid prövning

av om bankoktroj skall beviljas borde ställa krav på

fullskaliga produktsortiment.

Bakgrund

Bank- och fastighetskrisen

Regeringen tillkallade i början av år 1993 en

kommitté (Bankkriskommittén, Fi 1993:02). I

kommitténs uppdrag ingick att kartlägga och beskriva

utvecklingen på kreditmarknaden samt att analysera

orsakerna till de problem som uppstått. Vidare

ingick en översyn av tillsynens innehåll och

inriktning i uppdraget. Översynen skulle göras mot

bakgrund av en analys av det regelverk som omgärdar

bankernas verksamhet. Kommitténs arbete har

resulterat i ett antal rapporter, författade av

kommitténs ordförande och av personer knutna till

kommittén. Rapporterna har publicerats.

Bankkriskommitténs arbete avslutades dock utan att

något betänkande avlämnades.

Regeringen beslutade i juni 1995 att tillsätta en

kommitté, Banklags- kommittén, som fick i uppdrag

att utreda behovet av ändringar i det regelverk som

styr framför allt bankers och andra kreditinstituts

verksamhet (dir. 1995:86). Kommittén skulle även

utreda behovet av ändringar i tillsynens innehåll

och inriktning på detta område. Om kommittén fann

det lämpligt skulle den föreslå ändringar av

regelverket. Av direktiven framgår vidare att

kommittén skulle

· överväga behovet av ändrade regler för hantering

av ekonomiska risker och för intern kontroll i

banker, kreditmarknadsbolag och

värdepappersbolag,

·

· överväga behovet av ändrade regler för

beslutsdelegation och besluts- fattande inom

instituten, innefattande arbetet inom styrelse

och ledning,

·

· analysera de mål som bör styra

tillsynsverksamheten, värdera hur angelägna olika

tillsynsuppgifter är samt bedöma hur riktlinjerna

för verksamheten skall läggas fast,

·

1. överväga vissa frågor om revisorernas roll,

2.

· överväga behovet av ändrade regler för

Finansinspektionens ingripanden och sanktioner,

·

· överväga behovet av särskilda regler för

situationer då ett enskilt kreditinstitut har

finansiella svårigheter, samt

·

· analysera det nuvarande straffrättsliga systemets

sätt att verka på området och överväga reformer.

·

Under våren 1999 fick Banklagskommittén

tilläggsdirektiv som bl.a. innebar att kommitténs

uppdrag begränsades på så sätt att det inte skulle

omfatta utredning av behovet av ändringar i det

regelverk som styr värdepappersbolags och

försäkringsbolags verksamhet (dir. 1999:36).

Banklagskommittén har avlämnat fyra betänkanden:

(SOU 1995:106) Rapporteringsskyldighet för revisorer

i finansiella företag, (SOU:1998:27) Nya

ledningsregler för bankaktiebolag och

försäkringsbolag, (SOU 1998:160) Reglering och

tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag, samt

(SOU: 2000:66) Offentlig administration av banker i

kris. Banklagskommitténs arbete är därigenom

avslutat.

Betänkandena SOU 1995:106 och SOU 1998:27 har lett

till lagstiftning (prop. 1995/96:173 Förstärkt

tillsyn över finansiella företag, bet. 1995/96:

NU23, rskr. 1995/96:285 samt prop. 1997/98:166 Ny

associationsrätt för bankaktiebilag, m.m., bet.

1998/99:LU4, rskr. 1998/99:23).

Huvudbetänkandet (SOU 1998:160) Reglering och

tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag handlar

om reglering av och tillsyn över betalningsväsendet

och kreditförsörjningssystemet. Av betänkandet

framgår att till grund för förslagen ligger en

förutsättningslös analys av betalningsförmedlingens

och kapitalförsörjningens roll i samhällsekonomin

och de skyddsintressen som finns på dessa områden.

Enligt kommittén bör den aktuella lagstiftningen

främst inriktas på frågor rörande systemstabilitet.

Kommittén föreslår bl.a. en ny definition av

bankrörelse och nya rörelseregler för banker.

Kommittén anser att risken för systemkriser bäst

motverkas genom att enskilda banker är solida, dvs.

motståndskraftiga mot olika former av störningar.

Enligt kommittén bör ett mål för banklagstiftningen

vara att säkerställa att banker är solida. För att

nå det övergripande soliditetsmålet föreslår

kommittén tre inledande bestämmelser som anger

ramarna för rörelsen. Dessa bestämmelser ställer

krav på soliditet, genomlysbarhet och riskhantering.

Bankerna har en särställning i samhällsekonomin och

de flesta banker tillhandahåller ett brett utbud av

finansiella tjänster. För att bankerna skall kunna

fylla sin funktion i samhällsekonomin är det

betydelsefullt att förtroendet för bankmarknaden

upprätthålls. Kommittén föreslår i detta syfte en

bestämmelse som ålägger en bank att hålla god

bankstandard i sin rörelse. Enligt kommittén utgör

denna bestämmelse också en viktig del av

konsumentskyddet på området. Kommitténs förslag

innebär bland annat att bankernas ensamrätt att ta

emot inlåning avskaffas. Vad gäller tillsynen

innebär kommitténs förslag att rörelsereglerna skall

prägla inriktningen på och formerna för tillsynen.

Rörelsereglerna är grundade på bedömningar av vilka

krav som måste ställas för att bankerna skall

fungera på ett ändamålsenligt sätt. Därav följer att

tillsynen skall inriktas på att övervaka de

förhållanden som regleras i rörelsereglerna och att

det är de inledande bestämmelserna om soliditet,

riskhantering och genomlysbarhet som framför allt

bör prägla tillsynen.

I slutbetänkandet (SOU: 2000:66) Offentlig

administration av banker i kris föreslår kommittén

en särskild ordning för rekonstruktion och

avveckling av bankaktiebolag med problem - kallad

offentlig administration. Kommittén föreslår att det

skall inrättas en särskild myndighet,

Krishanteringsmyndigheten, med huvudansvar för

institutet offentlig administration. Betänkandet

innehåller också en analys av rollfördelningen

mellan Krishanteringsmyndigheten,

Finansinspektionen, Riksbanken och

Insättningsgarantinämnden. Förslagen är tänkta att

komplettera det regel- och tillsynssystem som

kommittén föreslagit i sitt huvudbetänkande.

Dessa båda utredningsbetänkanden bereds för

närvarande inom Finansdepartementet. En proposition

är planerad att avlämnas till riksdagen under hösten

2002. I budgetpropositionen för 2002 (prop.

2001/02:1, volym 1, avsnitt 1.5.2) redovisar

regeringen att den anser att bankernas ensamrätt att

ta emot inlåning bör avskaffas eller begränsas.

Beskrivningar av den finansiella krisens bakgrund

och orsaker samt ansvarsförhållanden har lämnats i

flera olika sammanhang. I propositioner och i

särskilda skrivelser har det redogjorts för

kreditmarknadens utveckling, för hur olika banker

påverkats av krisen och för de åtgärder som

vidtagits för att stärka det finansiella systemet,

(prop. 1992/93:135, skr. 1992/93:251, skr.

1993/94:61, skr. 1993/94:238). I Banklagskommitténs

huvudbetänkande lämnas en redogörelse för

bankkrisen, dess bakgrund, förlopp och lärdomar.

Statliga utredare samt fristående forskare och

skribenter har också publicerat rapporter om

finanskrisen, t.ex. Finansbolagskrisen Ds 1991:47,

Otto Rydbecks utredning om Nordbanksstyrelsens

ansvar, Bertil Södermarks utredning om Nordbankens

kreditgivning samt tre utredningar om Sparbankens

kreditgivning. Stödet till bankerna summerades i

Avveckling av bankstödet Ds 1995:67 och proposition

1995/96:172 samt i Bankstödsnämndens

verksamhetsberättelser och slutrapport. Vidare har

bank- och finanskrisen behandlats i ett stort antal

artiklar, skrifter, böcker och på olika konferenser

under temat den svenska finanskrisen. Till exempel

ägnade tidskriften Ekonomisk Debatt under 1998 ett

helt nummer åt finanskrisen (1998:1) och i

Riksbankens kvartalstidskrift Penning och

valutapolitik finns flera artiklar med samma

inriktning. År 1994 publicerade Johan A Lybeck boken

Facit av finanskrisen. En mer personlig betraktelse

av finanskrisen finns i Bo Lundgrens bok - När

bubblan brast. Bo Lundgren var mitt under krisen

statsråd i Finansdepartementet med ansvar för bl.a.

skatte- och finansmarknadsfrågor.

Konsumenternas ställning på finansmarknaden

Regeringen tillsatte i början av 1999 en

parlamentarisk kommitté som fick i uppdrag att lämna

förslag på hur den framtida konsumentpolitiken skall

kunna ge människor förutsättningar att känna sig

trygga som konsumenter och ha ett starkt inflytande

över sin vardagssituation (dir. 1999:1). Kommittén

skulle identifiera konsumentpolitikens långsiktiga

innehåll och prioriteringar. Kommittén skulle

särskilt analysera målen och medlen för

konsumentaspekterna bl.a. inom området finansiella

tjänster. I enlighet med uppdraget lämnades i

september 1999 en delrapport om finansiella

tjänster. Kommittén redovisade sitt arbete i april

2000 i slutbetänkandet (SOU 2000:29) Starka

konsumenter i en gränslös värld. I betänkandet

konstaterar kommittén bl.a. att det grundläggande

konsumentskydd som finns på området för finansiella

tjänster är gott. Kommittén lämnade ett antal

förslag om ytterligare förstärkningar av

konsumentskyddet avseende finansiella tjänster.

Beträffande finansiell rådgivning ansåg kommittén

att nuvarande bestämmelser inte ger konsumenterna

ett tillräckligt skydd vid vårdslös finansiell

rådgivning och föreslog därför att konsumentskyddet

på området borde stärkas genom tvingande

civilrättslig lagstiftning. Viktiga inslag i en

sådan lagstiftning borde, enligt kommittén, vara en

lättnad i konsumentens bevisbörda, en skyldighet för

rådgivare att dokumentera uppdraget och att med

omsorg ta tillvara konsumentens intressen. Vidare

uppmärksammade kommittén frågan om vilka krav som

bör ställas på rådgivare i fråga om praktisk och

teoretisk utbildning. Kommittén redovisade inte

något författningsförslag utan ansåg att frågan

borde bli föremål för en djupare och mer noggrann

analys.

I proposition 2000/01:135 Handlingsplan för

konsumentpolitiken 2001-2005 presenterar regeringen

sina förslag om den framtida svenska

konsumentpolitikens mål och inriktning. I

propositionen konstaterar regeringen att mycket

arbete pågår vad gäller finansiella tjänster, såväl

nationellt som inom EU. Olika projekt bedrivs både

inom myndigheterna och i företagen. Vidare

konstaterar regeringen att på flera områden pågår

redan arbeten som har beröringspunkter med vad den

Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit.

Vad gäller konsumentskyddet vid finansiell

rådgivning så delar regeringen kommitténs

bedömningen att frågan om ansvar för finansiell

rådgivning bör bli föremål för en djupare och mer

noggrann analys än den som kommittén haft möjlighet

att genomföra. Genom beslut den 10 maj 2001

tillkallade regeringen en särskild utredare med

uppgift att kartlägga och analysera frågor om

konsumentskyddet vid finansiell rådgivning (dir.

2001:41). Enligt direktiven skall utredaren

kartlägga dels de åtgärder som vidtas av de

finansiella företagen för att uppnå en hög kvalitet

på rådgivningen, dels berörda myndigheters arbete på

området. Kartläggningen skall följas av en analys av

frågan om vilka åtgärder som kan vara lämpliga att

vidta för att stärka konsumentskyddet i samband med

finansiell rådgivning. Utredaren skall i det

sammanhanget undersöka om det finns behov av

särskilda bestämmelser av näringsrättslig eller

civilrättslig natur. Om utredaren finner att ett

sådant behov finns, skall denne också lämna förslag

till reglering. Utredaren skall dessutom undersöka

behovet av andra lämpliga åtgärder som kan vidtas i

syfte att stärka konsumenternas ställning på området

och får lämna förslag även till sådana åtgärder.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2002.

När det gäller frågor kring distansförsäljning av

finansiella tjänster erinrar regeringen i

propositionen om det pågående lagstiftningsarbetet

inom EU på området. År 1998 lade kommissionen fram

ett förslag till direktiv om distansförsäljning av

finansiella tjänster. Sedan dess har ett antal

reviderade förslag diskuterats inom EU:s

institutioner, och i slutet av september 2001 nådde

rådet en politisk överenskommelse om en gemensam

ståndpunkt. I denna ingår regler om bl.a. ångerrätt

och krav på information. Vidare finns bestämmelser

som reglerar under vilka förutsättningar en

konsument får kontaktas utan att denne dessförinnan

bett om det. Den gemensamma ståndpunkten kommer att

bli föremål för Europaparlamentets andra läsning

under första halvåret 2002.

Tidigare riksdagsbehandling

Den konsumentpolitiska propositionen har under

hösten 2001 beretts i lagutskottet. I det

sammanhanget behandlade lagutskottet ett antal

motioner liknade de som finansutskottet nu behandlar

angående konsumenternas ställning på

finansmarknaden. I motionerna ställdes bl.a. krav på

ett starkt konsumentskydd vid finansiell rådgivning

och vid distansförsäljning av finansiella tjänster.

Lagutskottet hade inte någon annan uppfattning än

motionärerna när det gäller vikten av ett fullgott

konsumentskydd vid finansiell rådgivning och

distansförsäljning av finansiella tjänster.

Lagutskottet konstaterade att den civilrättsliga

lagstiftning som skisseras i den konsumentpolitiska

kommitténs betänkande väcker en rad komplicerade

frågeställningar av rättslig natur som kommittén

inte haft möjlighet att närmare överväga.

Lagutskottet ansåg därför, liksom regeringen, att

frågan om rådgivaransvaret borde bli föremål för en

djupare och noggrannare analys. Lagutskottet ansåg

inte att det fanns skäl att förorda nya direktiv.

Lagutskottet ansåg i stället att resultatet av den

nyligen påbörjade utredningen borde avvaktas.

Motionerna avstyrktes med hänvisning till det

pågående arbetet inom Sverige och inom EU.

Lagutskottet tillstyrkte propositionens förslag.

Riksdagen beslutade i november 2001 i enlighet med

lagutskottets förslag (bet. 2001/02:LU2, rskr. 51).

Övrigt

I maj 2001 presenterade Finansinspektionen rapporten

Aktiemarknad för alla - nya krav i ny miljö

(2001:3). I rapporten säger Finansinspektionen att i

spåren av de senaste årens börsutveckling finns på

många håll ett tydligt missnöje när det gäller

rådgivning och information. Både med tanke på

enskilda konsumenter och med tanke på betydelsen av

att hävda förtroendet för aktiemarknaden i stort

anser Finansinspektionen att det är viktigt att ta

fasta på kritiken. Brister kan också konstateras.

Finansinspektionen anser att de finansiella

företagen bör säkerställa kvaliteten i den

rådgivning som de ger sina kunder. Det är önskvärt

att det sker en målmedveten och systematisk

utveckling mot standardiserade metoder för

kvalitetsmätning och säkring av kvaliteten i

rådgivningen till konsumenter. För att säkerställa

att personal inom finanssektorn har erforderlig

förmåga att hantera kunder krävs en viss

grundläggande kompetens och kunskapsnivå. För att

stärka denna har Fondhandlarföreningen tagit fram

ett licensieringsprogram som innebär att anställda i

värdepappersinstitut skall genomgå utbildning och

kunskapstest. Finansinspektionen anser att

licensieringsprogrammet utgör ett viktigt inslag i

förbättringen av rådgivarnas kompetens. I rapporten

sägs vidare att ett ökat behov av tvistlösning

mellan finansföretag och deras kunder kan förutses.

Finansinspektionen anser att en god dokumentation är

central för väl fungerande tvistlösning. Det finns

här anledning att höja kraven på finansföretagen.

Finansinspektionen kommer att ta upp en dialog med

de finansiella företagen och företrädare för olika

konsumentintressen i syfte att öka möjligheten att

lösa tvister inom Allmänna reklamationsnämnden.

Enligt uppgift från Finansinspektionen så pågår

för närvarande en utvärdering av rapporten.

Beträffande kraven på dokumentation så förbereder

Finansinspektionen att ge ut föreskrifter i ämnet.

Finansinspektionen har från och med den 1

september 2001 utfärdat nya allmänna råd som bl.a.

innehåller regler angående överföringsuppdrag

(FFFS 2001:8). I de allmänna rådens 12 § sägs bl.a.

att "ett överföringsuppdrag bör genomföras på ett

snabbt och säkert sätt". Den 24 september 2001

startade Finansinspektionen en granskning av vilken

tid det tar för en betalningsöverföring mellan

banker både inom Sverige och till EES-området.

Arbetet skall redovisas i en rapport senast under

februari 2002. I budget- propositionen för 2002

(prop. 2001/02:1, volym 1, avsnitt 1.5.2) redovisar

regeringen att den anser att tidsåtgången för

överföring av pengar mellan banker bör minskas

ytterligare. Regeringen följer utvecklingen och

avser att återkomma med lagförslag om detta bedöms

som nödvändigt.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har till

uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och

näringsidkare som rör en vara, tjänst eller annan

nyttighet som tillhandahållits huvudsakligen för

enskilt bruk (s.k. konsumenttvister) samt att ge en

rekommendation om hur tvisten bör lösas. I

budgetpropositionen för 2002 (volym 11, utg. omr.

24, avsnitt 5.8.3) redovisas att ARN under de

senaste åren erhållit tillfälliga tillskott. För att

säkerställa verksamhetens kvalitet och omfattning

föreslog regeringen en nivåhöjning om 3 miljoner

kronor fr.o.m. år 2002. På förslag från

näringsutskottet biföll riksdagen regeringens

förslag ( bet. 2001/02:NU1, rskr. 109-111).

Beträffande småföretagen kan nämnas att frågan om

kapitalförsörjning för småföretag intar en central

ställning inom näringspolitiken. Det finns ett stort

utbud av lån och stöd till företag som administreras

av statliga myndigheter, bolag och stiftelser. I

utredningsrapporten Statens åtgärder för fler och

växande företag behandlades riskkapitalförsörjningen

för småföretag. I utredningsrapporten redovisades en

förteckning över olika organisationer som har till

uppgift att tillhandahålla kapital, ge service till

och i övrigt främja utvecklingen av små och

medelstora företag. NUTEK har i regleringsbrevet för

år 2001 fått i uppdrag att, tillsammans med ALMI,

göra en samlad redovisning av erfarenheter och

möjligheter för särskilda grupper av småföretagare

att utnyttja de finansiella lånesystem som finns för

närvarande. Rapporten har presenterats i oktober

2001 och den bereds för närvarande i

Näringsdepartementet. Det kan även nämnas att staten

på olika områden vidtar en mängd åtgärder för att

hjälpa småföretagare med kompetensutveckling och

rådgivning, t.ex. genom NUTEK.

Utskottets ställningstagande

Det är i år ett decennium sedan den stora bank- och

finanskrisen på allvar bröt ut i Sverige. Den fick

djupgående ekonomiska konsekvenser och det är först

under de senaste åren som vi kan se att följderna

börjar klinga ut.

Krisen på fastighetsmarknaden fick stora

konsekvenser för bankväsendet. En situation som

förekom i flera fall var att den långivande banken

sade upp kreditavtalet med det låntagande

småföretaget därför att den fastighet som var

pantsatt för lånet hade minskat i värde. Banken

hänvisade då ofta till skrivningar i kreditavtalet

som medgav uppsägning vid försämring av pantens

värde. Detta värde påverkades av de nya

rekommendationer om fastighetsvärdering som

Finansinspektionen utfärdade 1991. Detta förändrade

villkoren för redan givna krediter. Många

småföretagare som klanderfritt skött sina

betalningar och var utan skuld till det inträffade

försattes i ett nytt och försämrat förhållande till

sina kreditgivare.

Ett stort antal småföretagare förlorade inte bara

sina inkomstkällor, företagen, utan de förlorade

också många års investeringar och stod sedan med

stora skulder som påverkade hela deras

livssituation.

Bankkrisen ledde till ett antal rättsprocesser

mellan företagare och banker. Flera sådana pågår än

i dag. I många fall har man dock kunnat se en

kraftig obalans mellan småföretagaren och storbanken

när det gäller de ekonomiska möjligheterna att

anlita juridisk expertis vid sådana rättsprocesser.

Man kan också utgå från att många småföretag har

avstått från att driva sina krav i domstol på grund

av alltför svaga ekonomiska resurser.

En av de frågor som rests i samband med

rättsprocesserna är om rätten för processande kunder

att få se samtliga handlingar som banken hade till

sitt förfogande och som rörde den drabbade kundens

enskilda fall.

Mot denna bakgrund är det viktigt att vi försöker

lära så mycket som möjligt om bank- och

finanskrisens orsaker och förlopp, så att vi kan

undvika att hamna i liknande krissituationer i

framtiden. Det är också viktigt att överväga hur

konsumenternas ställning på finansmarknaden kan

stärkas och hur småföretagen kan få en starkare

ställning i förhållande till kreditgivarna.

Banklagskommittén har analyserat bank- och

finanskrisen i syfte att upprätthålla ett effektivt

banksystem. Kommittén har föreslagit ett helt nytt

regelsystem som bl.a. innebär en ny definition av

bankrörelse och nya rörelseregler för banker.

Kommittén har också föreslagit en särskild ordning

för rekonstruktion och avveckling av bankaktiebolag

med problem. Utskottet anser att det

beredningsarbete som för närvarande pågår inom

Finansdepartementet av Banklagskommitténs förslag är

mycket viktigt. Enligt utskottet är det angeläget

att vi så snart som möjligt får ett regelverk som

kan klara eventuella framtida kriser.

Utvecklingen på det finansiella området har under

de senaste åren varit snabb och intensiv.

Konsumenterna och de små näringsidkarna har ställts

inför nya valsituationer och de agerar delvis på nya

marknader. Allt större krav ställs på dem och

behovet av kunskap har ökat. Mot denna bakgrund

anser utskottet att det är mycket viktigt med ett

fullgott skydd för konsumenter och näringsidkare på

området för finansiella tjänster. Även om det

grundläggande skyddet på området är gott anser

utskottet ändock att skyddet bör förstärkas

ytterligare i några väsentliga avseenden.

Utskottet anser att konsumentskyddet vid

finansiell rådgivning måste stärkas. En särskild

utredare har, som redovisats ovan, fått i uppdrag

att kartlägga och analysera frågor om konsumentskydd

vid finansiell rådgivning. Utskottet välkomnar att

frågan redan är föremål för en analys. Utskottet

vill för sin del framhålla att viktiga frågor att

överväga i detta sammanhang är en skyldighet för

rådgivare att dokumentera uppdrag och en lättnad i

konsumenternas bevisbörda. Enligt utskottets mening

är en god dokumentation central för en väl

fungerande tvistlösning. Vidare anser utskottet att

konsumentskyddet vid distansförsäljning av

finansiella tjänster måste förbättras avsevärt. Det

är inte rimligt att konsumentskyddet är bättre vid

telefonförsäljning av dammsugare än vid motsvarande

försäljning av finansiella tjänster. Utskottet anser

därför att det är glädjande att direktiven till

utredningen om rådgivaransvaret är så brett upplagda

att de ger utrymme för en analys av

frågeställningarna i linje med motionsönskemålen.

Därtill kommer att det också inom EU pågår ett

lagstiftningsarbete i linje med vad motionärerna

efterfrågar. Utskottet anser vidare att tidsåtgången

för överföring av pengar mellan banker är orimligt

lång, vilket medför att kunderna går miste om

ränteintäkter. Tidsåtgången för överföringar måste

därför minskas ytterligare. En annan åtgärd som bör

vidtas i syfte att stärka konsumenternas ställning

på området är att öka möjligheten att lösa tvister

inom Allmänna reklamationsnämnden. Frågan om att

stärka möjligheten för näringsidkare att föra talan

mot bankerna behöver också prövas. Även konkurrensen

på bankmarknaden måste stärkas till nytta för

konsumenterna och de små näringsidkarna. Enligt

utskottets mening bör därför bankernas ensamrätt att

ta emot inlåning avskaffas eller begränsas.

Utskottet anser också att regeringen skall tillsätta

en expertpanel, gärna med utländska deltagare, med

uppgift att komplettera genomgången av att alla

viktiga erfarenheter av bank- och finanskrisen har

beaktats vid utformningen av den lagstiftning som

skall gälla för framtiden på det finansiella

området. Det kan därvid finnas skäl att ägna

särskild uppmärksamhet åt hur lagstiftning och

reglering av bankverksamhet fungerar i relation till

konkurslagstiftningen gällande företag och enskilda

personer. Panelens arbete får dock inte försena

införandet av den nya lagstiftning som regeringen

avser att lägga fram i riksdagen under år 2002. Vad

utskottet här anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Detta innebär att

riksdagen delvis bifaller motionerna 2000/01:Fi712

(v, c, kd), 2001/02:Fi238 (s), 2001/02:Fi257 (s) och

2001/02:Fi275 (kd, fp) samt avstyrker motionerna

2000/01:Fi709 (fp), 2001/02:Fi229 (m) och

2001/02:N308 (s).

Försvaret av kronan 1992

Utskottets förslag i korthet

I motionerna föreslås bl.a. att en utredning

om kronförsvarets förlopp och konsekvenser

tillsätts. Utskottet avstyrker motionerna

bl.a. med hänvisning till att det redan har

publicerats ett stort antal utredningar,

rapporter, analyser och artiklar om försvaret

av den fasta växelkursen hösten 1992.

Motioner

I motion 2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s)

anförs att försvaret av kronan hösten 1992 var ett

misslyckande. Ett misslyckande skall enligt

motionären kallas för ett misslyckande. Det är inte

acceptabelt att ett försvar som kostat från 8 till

143 miljarder kronor inte grundligt utreds så att

erfarenheter kan vinnas och ansvar utkrävas. En

utredning bör därför tillsättas om kronförsvarets

förlopp, konsekvenserna både för statens finanser

och för näringslivet och hur ansvarsförhållandena

såg ut. En mer begränsad fråga som också bör utredas

är olika aktörers agerande under de sista veckorna

före kronfallet. Det är, enligt motionären,

angeläget att undersöka om det förekommit särskild

information från regeringen eller vissa statsråd

till utvalda aktörer. En undersökning bör bl.a.

omfatta utfrågningar med personer som hade en

central ställning under valutakrisen.

I motion 2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s)

anförs att för att undvika liknande katastrofer i

framtiden bör försvaret av kronan 1992 utredas

grundligt.

Utskottets ställningstagande

Det är viktigt att ekonomiska händelser och förlopp

noga analyseras och diskuteras så att erfarenheter

kan tas till vara och eventuella framtida misstag

undvikas. När det gäller försvaret av den fasta

växelkursen hösten 1992 kan utskottet, efter en

noggrann och bred kartläggning, konstatera att det

publicerats ett stort antal utredningar, analyser,

rapporter, artiklar och böcker som ur skilda

perspektiv behandlar kronförsvarets upprinnelse och

följder. Till exempel diskuteras valutakrisen i två

bilagor till Demokratiutredningen - Marknaden som

politisk aktör (SOU 1999:131) av Jon Pierre och Vad

hände med Sveriges ekonomi efter 1970 (SOU 1999:150)

av Torsten Sverenius. Orsakerna till händelserna i

början 1990-talet utvecklas också i ESO-rapporten

Med backspegeln som kompass - om

stabiliseringspolitiken som läroprocess Ds 1999:9.

Rapporten är författad av Lars Jonung, och den

diskuterades vid ett stort seminarium i maj 1999.

Diskussionen vid seminariet finns publicerad i Ds

1999:27. Mot denna bakgrund anser utskottet att det

inte finns skäl att ta initiativ till en ny

offentlig utredning om kronförsvarets förlopp och

konsekvenser.

I motion 2000/01:Fi711 anförs att även olika

aktörers, bl.a. enskilda statsråds, agerande under

de sista veckorna innan den fasta växelkursen

övergavs bör utredas. Riksdagen har tidigare vid ett

flertal tillfällen behandlat motioner med ungefär

samma innehåll (bet. 1996/97:KU25, 1997/98:KU25 och

1999/2000:KU20). Konstitutionsutskottet anger i sitt

betänkande 1999/2000: KU20 att det inte är berett

att vidare granska frågan om regeringens eller

enskilda statsråds hantering av kronförsvaret. Det

har inte framkommit några uppgifter som gör att det

finns förutsättningar att undersöka om det

förekommit särskild information från regeringens

eller statsråds sida till vissa aktörer, konstaterar

konstitutionsutskottet vidare. Enligt utskottets

mening finns det ingen anledning att ifrågasätta

konstitutionsutskottets bedömning i denna fråga.

Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:Fi711 (s) och

2001/02:Fi254 (s).

Jäv vid nyemissioner och

börsintroduktioner

Utskottets förslag i korthet

I en motion begärs att regeringen skall

utreda frågan om jäv vid nyemissioner och

börsintroduktioner. Utskottet anser inte att

det finns skäl att föreslå riksdagen att

vidta någon åtgärd med anledning av motionen

varför motionen avstyrks. Jämför reservation

1 (fp).

Motionen

I motion 2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp) anför

motionären att när ett företag skall introduceras på

den svenska börsen så ges ett prospekt ut till

eventuella kunder. Där finns information om

företaget, strategin och företagets

framtidsutsikter. Till sin hjälp har man också ett

antal företag som skall stå för själva

introduktionen och vara de som säljer aktien. Dessa

företag är intresserade av att aktien köps av många

samt att kursen blir hög. Ju högre kurs, desto

bättre inkomster. Enligt motionären uppstår problem

när även dessa företag står för den s.k.

företagsanalysen. Det är denna analys som utgör

grunden för om vanliga småsparare skall våga

investera i aktien eller ej. Motionären anser att

det är olyckligt när det är samma företag som sköter

både analys och försäljning. Det allvarliga är att

jävssituationer kan drabba tilltron till

börsanalyser och aktiesparande i stort. Motionären

anser därför att regeringen bör utreda frågan om jäv

vid nyemissioner och börsintroduktioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade en likalydande motion i

betänkande 2000/01:FiU18. I samband med beredningen

av den motionen inhämtade utskottet viss information

från Stockholms fondbörs. Av informationen från

Stockholms fondbörs framgick följande: "I princip

överallt i världen är det en vanlig ordning att det

företag som gör företagsanalysen även ombesörjer

försäljningen. Läsarna av företagsanalysen är

medvetna om att det förhåller sig på det här sättet.

Därför är det viktigt att det finns en objektiv

handling - prospektet. Det finns ett omfattande

regelverk angående skyldigheten att upprätta

prospekt och om innehållet i sådana prospekt. Varken

i Sverige eller i övriga världen uppfattas det

förhållande som motionären tar upp som något som

behöver åtgärdas." (bet. s. 6). På förslag från

utskottet avslog riksdagen motionen.

I sammanhanget kan nämnas att Aktiebolagskommittén

i sitt delbetänkande, (SOU 1997:22) Aktiebolagets

kapital, har föreslagit en reformerad

prospektlagstiftning. Kommittén har även övervägt

frågan om ansvaret för fel och brister i prospekt.

Prospektreglerna är även föremål för översyn inom

EU.

Finansinspektionen presenterade i maj 2001

rapporten Aktiemarknad för alla - nya krav i ny

miljö (2001:3). I rapporten skriver

Finansinspektionen att

företagsfinansieringsverksamheten har uppvisat vissa

problem vad gäller hanteringen av

intressekonflikter. Inspektionen har på olika sätt

vidtagit åtgärder för att motverka dessa problem.

Frågan har även varit föremål för arbete inom

Fondhandlarföreningen. I februari 2001 har

Fondhandlarföreningen fastställt principer och

riktlinjer för företagsfinansieringsverksamheten för

sina medlemmar. Inspektionen anser att

Fondhandlarföreningens riktlinjer utgör viktiga steg

för att stärka kulturen inom företagsfinansiering.

Finansinspektionen för löpande en dialog med

marknadsaktörerna i frågan.

Den ordning som beskrivs i motionen är alltså en

internationell lösning. Enligt Finansdepartementet

skulle en reglering av frågan vara mycket svår

eftersom det inte finns någon naturlig lösning. En

reglering skulle vara mycket lätt att kringgå.

Utskottet anser att det är viktigt att arbeta med

prospektreglerna, etiska riktlinjer och information.

Det är också viktigt att Finansinspektionen för en

löpande dialog med marknadsaktörerna. Som framgått

ovan pågår ett arbete både i Sverige och inom EU där

man följer dessa frågor. På grund av det anförda

anser inte utskottet att det finns skäl att föreslå

regeringen att vidta någon åtgärd med anledning av

motionen. Motion 2001/02:Fi233 (fp) avstyrks

således.

Aktiefonder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med begäran om

att fondbolagen bör åläggas att redovisa sin

uppfattning i vissa viktiga frågor i företag

där fonderna har större placeringar. Jämför

reservation 2 (v, mp).

Motionen

I motion 2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v)

anförs att i dag äger majoriteten av medborgarna

aktier, direkt eller indirekt. Aktiefonderna står

för en allt större andel av ägandet på aktiebörsen.

Samtidigt som fler än någonsin äger aktier så har

den direktägda andelen minskat och därmed det

personliga engagemanget i företagen. Anonyma fonder

med stor ägarandel agerar fördolt och oftast genom

att köpa och sälja. Ett aktivt engagerat ägande som

tar ansvar saknas. Det är fondbolagen som äger

aktierna och har möjlighet att rösta. För att råda

bot på det passiva ägandet och skapa ökad insyn och

därmed ge underlag för en öppen redovisning anser

motionärerna att fonderna bör åläggas att redovisa

hur de ser på styrelsens sammansättning i bolag som

de investerar i. Fonderna bör också öppet kunna ta

ställning i andra viktiga frågor i företag där de

har större placeringar. Det rör sig t.ex. om

fusioner, uppköp av andra företag eller strategisk

och långsiktig inriktning. Fondsparare bör också ges

rätt att ställa förslag till viss fond vad gäller

inriktning och ställningstaganden i de av fonden

ägda företagen samt ges rätt att föreslå ledamöter i

fondens styrelse.

Utskottets ställningstagande

Finansinspektionen har den 20 december 2001

publicerat rapporten Fondbolagens information och

interna kontroll (2001:7). I rapporten skriver

Finans- inspektionen att fondbolagens ägarpolicy är

viktig för konsumenterna att känna till.

Inspektionen överväger därför att i föreskrifter

kräva att fondbolagen tydligt anger sin strategi i

ägarfrågor.

Fondbolagens förening har nyligen antagit en

rekommendation som innebär att alla fondbolag skall

ha en ägarpolicy som skall göras offentlig.

Värdepappersfondutredningen (dir. 1999:108) skall

enligt direktiven bl.a. undersöka möjligheten till

ett ökat inflytande för andelsägarna. Arbetet skall

redovisas senast den 30 juni 2002.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motion

2001/02:Fi244 (v).

Kollektiva hemförsäkringar

Utskottets förslag i korthet

I en motion föreslås bl.a. att kollektiva

hemförsäkringar skall förbjudas. Utskottet

avstyrker motionen med hänvisning till att

det inte finns skäl att frångå riksdagens

tidigare ställningstagande. Jämför

reservation 3 (m, kd, fp).

Motionen

I motion 2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m) anför

motionären att varje individ själv måste få välja

vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita.

Samtliga fackförbund som har valt att teckna

kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar har

tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag har

inte givits tillfälle att vara med och konkurrera.

Fackförbunden har valt att stödja det

fackföreningsägda Folksam utan att veta om deras

medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att

handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta

grad konkurrenshämmande och stötande. Motionären

förespråkar att ett förbud mot kollektiva

hemförsäkringar bör införas.

Tidigare riksdagsbehandling

Finansutskottet har tidigare behandlat likalydande

motioner angående kollektiva hemförsäkringar i

betänkandena 2000/01:FiU18, 1999/2000:FiU15,

1998/99:FiU28, 1997/98:FiU15 och 1996/97:FiU18.

Motionsyrkanden om kollektiva hemförsäkringar har

även behandlats av näringsutskottet vid ett flertal

tillfällen, senast i betänkande 1993/94:NU5.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid samtliga tillfällen då motioner

angående kollektiva hemförsäkringar behandlats

avstyrkt motionerna, och riksdagen har beslutat i

enlighet med utskottets förslag. Utskottet anser

alltjämt att det inte bör införas några särskilda

rörelse- eller tillsynsregler för gruppförsäkringar.

Som utskottet tidigare konstaterat bör de

särförhållanden som råder för gruppförsäkringar

beaktas inom ramen för de allmänna rörelsereglerna.

Ett antal av dessa frågor rör ställningstaganden som

i första hand bör göras inom ramen för en ny

försäkringsavtalslagstiftning som för närvarande

övervägs inom Justitiedepartementet. Utskottet

finner inte anledning att föreslå någon ändring av

riksdagens tidigare ställningstaganden. Motion

2001/02:Fi243 (m) avstyrks.

Kreditupplysning

Utskottets förslag i korthet

I en motion föreslås att regeringen bör göra

en översyn av beloppsgränserna för

betalningsförsummelser som det får lämnas

uppgift om i en kreditupplysning samt av

gallringstiderna. Utskottet avstyrker

motionen med hänvisning till att regeringen,

Finansinspektionen och Datainspektionen noga

följer utvecklingen på marknaden. Jämför

reservation 4 (v, mp).

Motionen

I motion 2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v)

anser motionärerna att det bör göras en översyn av

beloppsgränserna för betalningsförsummelser och en

översyn av gallringstiderna. Motionärerna anser att

det är nödvändigt att se över möjligheten att införa

en beloppsgräns under vilken betalningsförsummelser

över huvud taget inte skall bli föremål för

registrering i kreditupplysningsregistren. En

beloppsgräns kan vara knuten till en enskild skuld

eller till ett sammanlagt skuldbelopp. Det bör också

övervägas att förkorta gallrings- tiderna för mindre

betalningsförsummelser. Översynen skall göras med

beaktande av personlig integritet samt vilka

uppgifter som anses vara nödvändiga, adekvata och

relevanta i ett kreditupplysningsregister.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Frågor om kreditupplysningar behandlade utskottet

senast i betänkande 2000/01:FiU21. I det

sammanhanget behandlade utskottet motioner liknande

den nu aktuella.

I betänkandet konstaterade utskottet att det i

vissa fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt

att kreditupplysningar får innehålla uppgifter om

enstaka mindre betalningsförsummelser. Utskottet

redovisade att regeringen föreslagit ny lagstiftning

som syftar till att komma till rätta med problemet.

Från och med den 1 oktober 2001 gäller att en

uppgift om att en gäldenär hamnat i kronofogdens

utsökningsregister omfattas av sekretess om

gäldenären betalat sin skuld innan kronofogden

hunnit vidta några åtgärder. Om gäldenären inom en

tvåårsperiod blir föremål för fler ansökningar om

verkställighet får dock även uppgifter om skulder

som är betalda användas i

kreditupplysningsverksamhet. Utskottet ansåg att om

det skulle visa sig att den föreslagna

lagstiftningen inte är tillräcklig för att komma

till rätta med problemen borde regeringen överväga

andra metoder för att förhindra

kreditupplysningsföretagen att i kreditupplysningar

lämna information om enstaka mindre

betalningsförsummelser, t.ex. en beloppsgräns och

kortare gallringstider. Utskottet föreslog att

riksdagen skulle tillkännage för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Riksdagen beslutade i

enlighet med utskottets förslag (rskr. 2000/01:184).

I maj 2001 presenterade Datainspektionen och

Finansinspektionen en rapport angående missvisande

kreditupplysningar (Finansinspektionen 2001:2,

Datainspektionen 2001:1a). I rapporten föreslås

bl.a. att det bör återinföras en beloppsgräns för

vilka skulder som får finnas med i en

kreditupplysning.

Datainspektionen, Finansinspektionen och

Riksskatteverket har följt upp den ovan redovisade

rapporten, och de konstaterar att myndigheterna har

vidtagit åtgärder i syfte att förbättra hanteringen

av underlag till kreditupplysningar. Inom

Finansinspektionens område ingår numera i

undersökningar av bankernas kredithantering också

att verifiera att bankerna löpande utvärderar

användandet av kreditupplysningar och information om

antalet omfrågningar. Det är viktigt för

inspektionen att bankerna använder sig av

kreditupplysningar på ett korrekt sätt.

Finansinspektionen har i allmänna råd 2001:8 pekat

på bankernas skyldighet att tillhandahålla

inlåningskonton och att en betalningsanmärkning inte

är tillräckligt skäl för att neka öppnande av

inlåningskonto. I de allmänna råden har inspektionen

också reglerat att bankerna bör tillhandahålla

betaltjänster till inlåningskonton. Inspektionen

anser det viktigt att bankerna inte ser skyldigheten

att ta emot inlåning på ett snävt sätt utan också

möjliggör för kunderna att på ett praktiskt sätt

kunna uträtta sina löpande betalningar.

Utskottets ställningstagande

Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 oktober

2001. Enligt riksdagens tillkännagivande till

regeringen i betänkande 2000/01:FiU21 så bör

regeringen, om det skulle visa sig att den nya

lagstiftningen inte är tillräcklig, överväga andra

metoder för att förhindra kreditupplysningsföretagen

att i kreditupplysningar lämna uppgifter om enstaka

mindre betalningsförsummelser Som exempel på metoder

som i så fall bör övervägas nämns att införa en

beloppsgräns och att korta gallringstiderna.

Utskottet konstaterar att de nya reglerna har

varit i kraft under en relativt kort tid. Av det

tidigare riksdagsbeslutet följer att regeringen

bevakar det problem som motionären tar upp. Därtill

kommer att även Finansinspektionen och

Datainspektionen noga följer utvecklingen på

marknaden. Mot denna bakgrund anser utskottet att

det är för tidigt att nu bedöma om det behöver

vidtas ytterligare åtgärder för att komma till rätta

med problemet. Utskottet avstyrker därför motion

2001/02:Fi212 (v).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Jäv vid nyemissioner och börsintroduktioner

-punkt 3 (fp)

av Camilla Dahlin-Andersson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Riksdagen

bifaller därmed motion 2001/02:Fi233 av Eva Flyborg

(fp).

Ställningstagande

Aktiesparande berör i dag en majoritet av det

svenska folket. Då ett företag skall introduceras på

den svenska börsen ger man ut ett prospekt till

eventuella kunder. Där berättar man om företaget,

strategin och företagets framtidsutsikter. Till sin

hjälp har man också ett antal företag som skall stå

för själva introduktionen och vara de som säljer

aktien. Dessa företag är alltså intresserade av att

aktien köps av många samt att kursen blir hög. Ju

högre kurs, desto bättre inkomster. Problem uppstår

när även dessa företag står för den s.k.

företagsanalysen. Det är denna analys som utgör

grunden för om vanliga småsparare skall våga

investera i aktien eller ej. Det är olyckligt när

samma företag sköter både analys och försäljning.

Det allvarliga är att sådana jävssituationer kan

drabba tilltron till börsanalyser och aktiesparande

i stort. Jag anser därför att regeringen bör utreda

frågan om jäv vid nyemissioner och

börsintroduktioner.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag har anfört om jäv

vid börsintroduktioner och nyemissioner. Detta

innebär att riksdagen bifaller motion 2001/02:Fi233

(fp).

2. Aktiefonder - punkt 4 (v, mp)

av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och

Lars Bäckström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi244 av Lennart

Värmby m.fl. (v).

Ställningstagande

I Sverige äger i dag majoriteten av medborgarna

aktier, direkt eller indirekt. Aktiefonderna står

för en allt större andel av ägandet på aktiebörsen.

Samtidigt som fler än någonsin äger aktier så har

den direktägda andelen minskat och därmed det

personliga engagemanget i företagen. Anonyma fonder

med stor ägarandel agerar fördolt och oftast genom

att köpa och sälja. Ett aktivt engagerat ägande som

tar ansvar saknas. Det är fondbolagen som äger

aktierna och har möjlighet att rösta. För att råda

bot på det passiva ägandet och skapa ökad insyn och

därmed ge underlag för en öppen redovisning anser

motionärerna att fonderna bör åläggas att redovisa

hur de ser på styrelsens sammansättning i bolag som

de investerar i. Fonderna bör också öppet kunna ta

ställning i andra viktiga frågor i företag där de

har större placeringar. Det rör sig t.ex. om

fusioner, uppköp av andra företag eller strategisk

och långsiktig inriktning. Fondsparare bör också ges

rätt att ställa förslag till viss fond vad gäller

inriktning och ställningstaganden i de av fonden

ägda företagen samt ges rätt att föreslå ledamöter i

fondens styrelse. Mot denna bakgrund anser vi att

regeringen bör utreda frågan om mer aktiva

aktiefonder och möjlighet för fondsparare att utöva

inflytande.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om

aktiefonder. Detta innebär att riksdagen bifaller

motion 2001/02:Fi244 (v).

3. Kollektiva hemförsäkringar - punkt 5 (m, kd,

fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Anna

Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m)

och Carl-Axel Johansson (m) och Camilla Dahlin-

Andersson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Riksdagen

bifaller därmed delvis motion 2001/02:Fi243 av Kent

Olsson (m).

Ställningstagande

Kollektiva hemförsäkringar snedvrider konkurrensen.

Flera fackförbund har de senaste åren tecknat

kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar. I

nästan samtliga fall har man valt att teckna sina

försäkringar hos ett och samma bolag utan

anbudsförfarande. Andra bolag har inte givits

tillfälle att vara med och konkurrera. Fackförbund

har valt att stödja det fackföreningsägda Folksam

utan att veta om deras medlemmar gynnas.

Det är också anmärkningsvärt att fackförbunden

tecknat kollektiva hemförsäkringar för sina

medlemmar utan att de tillfrågats. Detta måste anses

vara ett grovt intrång i den enskildes privata sfär.

Varje människa skall naturligtvis själv avgöra var

han eller hon vill teckna sina försäkringar.

Reaktionen på fackförbundens beslut att teckna dessa

försäkringar har varit hård. Många drabbas nu av

betydligt fördyrade försäkringspremier. De som sedan

tidigare har hemförsäkringar i andra bolag får

antingen säga upp sina tidigare hemförsäkringar

eller gå ur facket för att undgå kostnadsökningar.

De kollektiva hemförsäkringarna ger också orimliga

effekter eftersom de leder till minskad konkurrens,

vilket är till men för hela branschen.

På grund av det anförda anser vi att ett förbud

mot kollektiva hemförsäkringar såsom de nu är

utformade bör införas. Vi föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad vi

har framfört om kollektiva hemförsäkringar. Detta

innebär att riksdagen delvis bifaller motion

2001/02:Fi243 (m).

4. Kreditupplysning - punkt 6 (v, mp)

av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och

Lars Bäckström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi212 av Marie

Engström m.fl. (v).

Ställningstagande

Uppgifter i ett kreditupplysningsregister om en

försenad eller utebliven betalning kan få mycket

stora konsekvenser för den enskilde. Från

integritetssynpunkt bör kreditupplysningar inte

innehålla uppgifter om enstaka mindre

betalningsförsummelser.

Vi anser att den lagstiftning som trädde i kraft

den 1 oktober 2001 är ett steg i rätt riktning. Det

är dock inte tillräckligt. Vi anser att det är

nödvändigt att se över möjligheten att införa en

beloppsgräns under vilken betalningsförsummelser

över huvud taget inte skall bli föremål för

registrering i kreditupplysningsregistren. En

beloppsgräns kan vara knuten till en enskild skuld

eller till ett sammanlagt skuldbelopp. Det bör också

övervägas att förkorta gallringstiderna för mindre

betalningsförsummelser. Översynen skall göras med

beaktande av personlig integritet samt vilka

uppgifter som anses vara nödvändiga, adekvata och

relevanta i ett kreditupplysningsregister.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om

kreditupplysning. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Fi212 (v).

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:Fi709 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en oberoende

kommission bör utreda hur omfattande den

tvångsmässiga nedläggningen av livskraftiga

företag var under krisåren.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en oberoende

kommission bör utreda i vilken mån förmögenheter

omfördelades från låntagare till långivare i

samband med konkurser och vilka sociala men kanske

inte oundvikliga kostnader som uppstod i

processen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en oberoende

kommission bör utreda vilka ekonomiska, politiska

och juridiska mekanismer som orsakade och

möjliggjorde den omfattande nedläggningen och

omfördelningen till långivarnas förmån.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en oberoende

kommission bör utreda om regelverket för bankernas

och andra finansiella företags verksamhet samt

konkurslagstiftningen är ändamålsenliga i

ekonomiskt svåra tider.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en oberoende

kommission bör utreda om Finansinspektionen och

ansvariga departement i förhållande till banker i

kris agerade på ett sätt som bidrog till att

livskraftiga företag gick i konkurs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en oberoende

kommission bör utreda om domstolarna, som helt

plötsligt fick en stor mängd ekonomiska fall av

ett nytt slag, hade ekonomisk kompetens att förstå

konsekvenserna av sina ställningstaganden.

2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om ansvarsförhållanden i kronförsvaret

1992, dess förlopp och konsekvenser -

statsfinansiellt och för näringslivet.

2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth m.fl. (v, c, kd):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

kommission som skall utreda bankkrisens följder och

det eventuella behovet av lagändringar med anledning

av detta enligt vad som anges i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av beloppsgräns

för betalningsförsummelser och en översyn av

gallringstider.

2001/02:Fi229 av Jan Backman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Finansinspektionens roll

för att förtroendet för privata pensionsförsäkringar

skall bevaras.

2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan

om jäv vid nyemissioner/börsintroduktioner.

2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att för banker och

betalningsförmedlare i övrigt införa tidsgräns för

när medelsöverföring från avsändare till mottagare

skall vara genomförd.

2. Riksdagen tillkännager för riksdagen som sin

mening vad i motionen anförs om att om stadgade

tidsgränser för transfereringar i

betalningssystemen ej efterlevs skall kunden från

betalningsförmedlaren erhålla räntekompensation.

2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kollektiva hemförsäkringar.

2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att frågan om mer aktiva aktiefonder och möjlighet

för fondsparare att utöva inflytande i enlighet med

vad i motionen anförs skall utredas.

2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av att

kronförsvaret 1992 utreds.

2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stärka konsumenternas

ställning på finansmarknaden.

2001/02:Fi275 av Per Landgren och Kenth Skårvik (kd,

fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

kommission som skall utreda bankkrisens effekter

för småföretagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

utreda hur småföretagens ställning skall kunna

stärkas mot kreditgivarna.

2001/02:N308 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av ökad

konkurrens på kreditmarknaden.