Bet. 2001/02:FIU20

Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)

Sammanfattning

Den ekonomiska politiken

Riksdagen beslutade förra året om en ny

ordning för hur den ekonomiska

vårpropositionen skall utformas.

Propositionen innehåller numera

regeringens förslag till riktlinjer för

den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken. Beslut om utgiftstak för

de närmaste tre åren fattar riksdagen på

hösten efter förslag i

budgetpropositionen.

Den ekonomiska vårpropositionen bygger

på budgetpropositionen för 2002 om vilken

det finns en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Därmed finns en politisk majoritet för

riktlinjerna för den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken som är inriktade på

full sysselsättning, ett offentligt

överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över

en konjunkturcykel och prisstabilitet.

Finansutskottet tillstyrker regeringens

förslag till inriktning av den ekonomiska

politiken.

Tillväxttakten i den svenska ekonomin

sjönk under förra året till följd av den

kraftiga internationella

konjunkturnedgången som förstärktes av

terrordåden i Förenta staterna. Statistik

och indikatorer visar att nedgången nått

sin botten och att en återhämtning

påbörjats, såväl internationellt som i

Sverige. Tillväxttakten i den svenska

ekonomin kommer att stiga under de

närmaste åren.

Så här i slutet av mandatperioden

1998-2002 kan utskottet konstatera att

den svenska ekonomin står på en stabil

grund. De offentliga finanserna visar

överskott och har överstigit uppsatta

mål, den offentliga bruttoskulden

sjunker, den offentliga nettoskulden har

vänts till en nettoförmögenhet, de

svenska räntorna ligger endast något över

räntorna i Tyskland och inflationen är

låg, även om en viss uppgång noterats det

senaste året på grund av bl.a.

tillfälliga prishöjningar. Dessutom har

Sverige ett stort överskott i de samlade

affärerna med utlandet.

Styrkan i de offentliga finanserna har

gjort det möjligt att möta

konjunkturförsvagningen med en expansiv

ekonomisk politik. Trots den svagare

tillväxten har den öppna arbetslösheten

varit fortsatt låg och sysselsättningen

har ökat samtidigt som de offentliga

finanserna visat överskott.

Sysselsättningen i den svenska ekonomin

har sedan 1997 ökat med omkring 360 000

personer och målet om en halvering av den

öppna arbetslösheten till 4 % nåddes i

slutet av 2000.

Den positiva utvecklingen på

arbetsmarknaden, och styrkan i de

offentliga finanserna har också gjort det

möjligt att stärka välfärden. Den

kommunala sektorn har sedan 1998 ökat sin

omslutning med omkring 84 miljarder

kronor, och fler personer har anställts i

skolan, vården och omsorgen. Omfattande

resurser har satsats på utbildning.

Barnbidrag, studiebidrag och

flerbarnstilläggen har höjts, och

maxtaxan har införts i barnomsorgen.

Pensionerna och bostadstilläggen har

höjts, och förbehållsbelopp, maxtaxa i

äldreomsorgen och ett högkostnadsskydd i

tandvården har införts.

Arbetslöshetsförsäkringen förstärks och

arbetsskadeförsäkringen reformeras.

Skatter riktade mot låg- och

medelinkomsttagare har sänkts samtidigt

som fastighetsskatten och skatter riktade

mot företagen justerats ned.

Studiesystemet har reformerats och

biståndet har höjts. Samtidigt har stora

avbetalningar gjorts på statsskulden, och

stora satsningar har gjorts för att skapa

en ekologiskt hållbar utveckling.

Resurser har lagts på miljöforskning,

miljöövervakning, skydd av biotoper och

biologisk mångfald, och den gröna

skatteväxlingen fortsätter.

Stora insatser genom såväl

resursförstärkningar som skattesänkningar

görs för att minska den svaga

konjunkturens effekter på

arbetsmarknaden. Den stora utmaningen är

att Sverige på nytt skall närma sig full

sysselsättning. Alla människors vilja

till arbete skall tas till vara. Kraften

riktas mot att sysselsättningsmålet skall

nås, dvs. att 80 % av den vuxna

befolkningen skall vara reguljärt

sysselsatt 2004 (sysselsatta exklusive

sysselsatta i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program). Den

ekonomiska politiken inriktas därför på

fortsatt starka offentliga finanser och

låg inflation för att Sverige även skall

klara de långsiktiga utmaningar som den

demografiska utvecklingen innebär. Målet

om 2 % överskott i de offentliga

finanserna över en konjunkturcykel ligger

fast. Utgiftstaken skall hållas. Den

svenska ekonomins långsiktiga

produktionsförmåga skall höjas genom att

lediga arbetskraftsresurser mobiliseras.

En central uppgift är att bryta den

dramatiskt stigande sjukfrånvaron och

förhindra att alltfler människor slås ut

från arbetsmarknaden genom sjukdom eller

förtidspension. Det elvapunktsprogram som

regeringen presenterade i

budgetpropositionen följs löpande upp.

Reformerna för rättvisa och trygghet

fortsätter. Levnadsvillkoren skall

fortsätta att förbättras, och som en

följd av detta skall

socialbidragsberoendet halveras mellan

1999 och 2004. Nästa år utökas

studiebidraget och biståndet höjs.

Satsningar görs på infrastruktur,

bostadsbyggande, hälso- och sjukvården,

rättsväsendet och skolan. Ett system för

individuell kompetensutveckling skall

införas, och inkomstprövningen av

änkepensioner slopas. Sammantaget handlar

det om reformer på ca 17 miljarder

kronor.

År 2004 får vården, förskolan och

skolan ytterligare resurser. Biståndet

höjs ytterligare, och rättsväsendet

tillförs mer resurser. Nya satsningar

görs på infrastruktur, miljö och

bostäder. Sammantaget betyder det refomer

på ca 12 miljarder kronor.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till inriktning av budgetpolitiken.

Med sitt redovisade förslag till

inriktning av budgetpolitiken fullföljer

regeringen en politik som innebär att de

budgetpolitiska målen ligger fast.

Utgiftstaken skall klaras och överskottet

i de offentliga finanserna skall under en

konjunkturcykel vara i genomsnitt 2 % av

BNP.

Regeringen kommer efter valet i höst att

genomföra en rad reformer som tidigare

redovisats för riksdagen. I sammandrag

fördelar sig reformerna på år och åtgärd

på följande sätt.

Regeringens utgifts- och inkomstreformer

2002-2004

Effekt på de offentliga finanserna i

förhållande till föregående år

Miljarder kronor

200 200 200 2002-2

2 3 4 004

Utgiftsreformer 21, 17, 12, 50,8

51 07 22 0

Inkomstreformer 27, - 0.2 24,5

30 3,0 0 0

0

Summa utgifts- 48, 14, 12, 75,3

och 81 07 42 0

inkomstreformer

Finansiering m.m. -7, -5, -2, -15,

71 44 59 74

Reformer 41, 8,6 9,8 59,5

inklusive 10 2 4 6

finansiering

De olika oppositionspartiernas förslag

till inriktning av budgetpolitiken

avvisas av utskottet.

Skattepolitiken

Utskottet ställer sig bakom den

inriktning av skattepolitiken som

regeringen redovisar i propositionen.

Enligt utskottet är det viktigt att

skattepolitiken har en inriktning som gör

det möjligt att upprätthålla en varaktig,

stabil och rättvis finansiering av

välfärden.

Inkomstbeskattningen har under senare

år reformerats varvid tyngdpunkten legat

i en inkomstskattereform på ca 50

miljarder kronor. Tre av fyra steg i

denna reform har genomförts, och

regeringen planerar att ta ett fjärde och

avslutande steg när det finns utrymme för

en sådan åtgärd.

Under mandatperioden har flera steg

tagits i en grön skatteväxling med ökade

skatter på utsläpp av bl.a. koldioxid och

sänkta skatter på arbete.

Skatteväxlingsstrategin beräknas under en

tioårsperiod omfatta sammanlagt

30 miljarder kronor.

Utskottet avvisar de alternativa

inriktningar av skattepolitiken som

förordas av de fyra olika

oppositionspartierna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riktlinjer för den

ekonomiska politiken (avsnitten

1.1-1.3)

Riksdagen godkänner de riktlinjer

för den ekonomiska politiken som

regeringen förordar och tillkännager

för regeringen vad utskottet anfört

(avsnitt 1.3). Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:100

punkt 1 och avslår motionerna

2001/02:Fi36 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 1,

2001/02:Fi37 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkandena 1, 2, 4 och 5,

2001/02:Fi38 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkande 1 samt

2001/02:Fi39 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkandena 1 och 4.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Riktlinjer för

budgetpolitiken (avsnitt 2.2.3)

Riksdagen godkänner det förslag till

riktlinjer för budgetpolitiken som

regeringen förordar och tillkännager

för regeringen vad utskottet anfört

(avsnitt 2.2). Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:100

punkt 2 och avslår motionerna

2001/02:Fi36 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 2 i denna del,

2001/02:Fi37 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 3 i denna del,

2001/02:Fi38 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkande 2 samt

2001/02:Fi39 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 3.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

Reservation 5 (fp)

3. Riktlinjer för

skattepolitiken (avsnitt 2.2.4)

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fi36 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 2 i denna del,

2001/02:Fi37 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 3 i denna del,

2001/02:Fi38 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkande 3 samt

2001/02:Fi39 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 2.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (kd)

Reservation 8 (c)

Reservation 9 (fp)

4. Riktlinjer för kommunernas

ekonomi (avsnitt 3.1)

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi40 av Gudrun Schyman m.fl.

(v).

Reservation 10 (v, mp)

5. Årsredovisning för staten

2001 (avsnitt 4.1)

Riksdagen lägger skrivelse

2001/02:101 Årsredovisning för staten

2001 till handlingarna.

Stockholm den 30 maj 2002

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell

(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt

Silfverstrand (s), Johan Lönnroth (v),

Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s),

Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg (s),

Siv Holma (v), Per Landgren (kd), Gunnar

Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek

(c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich

(s) och Hans Hoff (s).

2001/02

FiU20

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 2001/02:100 2002 års

ekonomiska vårproposition om förslag till

riktlinjer för den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken, punkterna 1 och 2,

dels regeringens skrivelse 2001/02:101

Årsredovisning för staten 2001 och

dels de motioner som väckts med anledning

av ärendena enligt förteckningen i bilaga

1.

Yrkande 3 i proposition 2001/02:100 har

för beredning överlämnats till

konstitutionsutskottet. Övriga yrkanden i

proposition 2001/02:100 samt övriga

motioner väckta med anledning av

propositionen behandlas i

finansutskottets betänkande 2001/02:FiU21

Tilläggsbudget I för budgetåret 2002 med

undantag för motionerna 2001/02:Fi36

yrkande 3 och 2001/02:Fi41 yrkande 1 som

för beredning överlämnats till

socialförsäkringsutskottet, 2001/02:Fi41

yrkande 2 som behandlas i

finansutskottets betänkande 2001/02:FiU27

Vissa motioner inom finansutskottets

beredningsområde samt 2001/02:Fi42

yrkande 16 som behandlas i

finansutskottets betänkande 2001/02:FiU19

Utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Yttrande från annat utskott (proposition

100)

Yttrande över vårpropositionens förslag

jämte motioner i de delar som berör

utskottets beredningsområde har inkommit

från

- skatteutskottet (2001/02:SkU4y).

Yttrandet återfinns i bilaga 2 i

betänkandet.

Utfrågning

Finansutskottet anordnade den 2 april

2002 en offentlig utfrågning om

övervakning om aktiemarknaden med vd

Kerstin Hessius, Stockholmsbörsen,

generaldirektör Claes Norgren,

Finansinspektionen, vd Pia Nilsson och

vice vd Eva Broms, Fondbolagens Förening,

samt vd Lars-Erik Forsgårdh och

aktieägarombudsman Lars Milberg,

Aktiespararna.

Protokoll från utfrågningen återfinns i

bilaga 3 i betänkandet.

Inkomna skrivelser

Skrivelser i ärendet har inkommit från

bl.a. Småhusägare mot boendeskatt.

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska politiken

1.1 Den internationella utvecklingen

1.1.1 Återhämtning efter fjolårets snabba

konjunkturnedgång

Den snabba internationella

konjunkturnedgången och oron efter

terrorattackerna i Förenta staterna

gjorde att tillväxttakten i

världsekonomin nära nog halverades under

förra året, från 4,7 % 2000 till ca 2,5 %

under 2001. Det är den lägsta tillväxten

som noterats i världsekonomin sedan

början av 1990-talet. Den ekonomiska

aktiviteten dämpades i alla större

ekonomiska regioner och avmattningen i

världsekonomins draglok, Förenta

staterna, förstärktes av fallande

industriinvesteringar, speciellt inom den

s.k. IKT-sektorn (sektorn för

informations- och kommunikationsteknik),

och en kraftig utförsäljning av tidigare

uppbyggda lager.

Statistik och s.k. ledande indikatorer

som publicerats under första kvartalet i

år tyder på att konjunkturnedgången nått

sin botten och att en återhämtning

påbörjats. Drivkraften bakom uppgången är

bl.a. den omläggning av både penning- och

finanspolitiken i en kraftig expansiv

riktning som genomfördes i Förenta

staterna och i flertalet andra länder

efter terrorattackerna i New York och

Washington i september i fjol. En

stigande internationell efterfrågan ökar

världshandeln och produktionen.

Diagram 1. Tillväxten i olika delar av

världen

(diagram borttaget)

Källa: Finansdepartementet

Som framgår av tabell 1 räknar regeringen

i vårpropositionen med att tillväxttakten

i världsekonomin stiger med 0,1

procentenheter i år, till 2,6 %. Det är

nästan 1 procentenhet lägre än vad

regeringen räknade med i

budgetpropositionen för 2002. Anledningen

till att tillväxten i år inte bedöms

stiga mer är bl.a. en svag inledning på

året samt att investeringarna, till följd

av bl.a. lågt kapacitetsutnyttjande inom

tillverkningsindustrin, förväntas

fortsätta att utvecklas svagt under

större delen av året. I takt med att

överkapaciteten inom IKT-sektorn avtar

stiger investeringarna, framför allt

under 2003. Detta, tillsammans med en

stigande konsumtionsefterfrågan, gör att

tillväxttakten i världsekonomin stiger

till 4,2 % 2003 och 4,1 % 2004, enligt

regeringens bedömning.

Tabell 1. Tillväxt, inflation och

arbetslöshet i världsekonomin

(tabell borttagen)

Förra årets kraftiga

konjunkturförsvagning innebar att

efterfrågan på svenska exportvaror avtog

väsentligt. Marknadstillväxten för den

svenska exportindustrin ökade inte alls

under förra året, efter en uppgång under

2000 på omkring 12 %. Återhämtningen i

världsekonomin gör att marknaden för

bearbetade svenska produkter väntas stiga

med 3,3 % i år och 9 % under nästa år.

1.1.2 Tydliga tecken på återhämtning i

Förenta staterna

Förra året steg BNP i Förenta staterna

med 1,2 % - den svagaste tillväxten i den

amerikanska ekonomin sedan början av 1980-

talet, om man bortser från 1991 då BNP

bl.a. till följd av det s.k. Kuwaitkriget

sjönk med 0,5 procentenheter. Förra årets

kraftiga avmattning drevs på av en

försvagning inom industrin, då speciellt

inom IKT-sektorn där produktionen,

investeringarna och vinsterna sjönk

snabbt. Industrins kapacitetsutnyttjande

föll kraftigt och tidigare uppbyggda

lager avvecklades i en mycket stor

omfattning. Även hushållens efterfrågan

försvagades, till följd av svagare

sysselsättning, stigande arbetslöshet och

fallande kurser på aktiebörserna.

Under de senaste månaderna har det

skett en tydlig stabilisering av den

amerikanska ekonomin, efter

konjunkturnedgången och den ekonomiska

oron månaderna efter terrorattackerna i

september förra året. Tecknen på en

återhämtning blir alltfler. De

framåtriktade ledande indikatorerna

förbättras samtidigt som både företagens

och hushållens förtroende för den

ekonomiska framtiden ökar.

Industriproduktionen har återigen börjat

stiga, även inom IKT-sektorn, vilket

bl.a. är en signal om att förra årets

kraftiga lagerutförsäljning upphört eller

är på väg att upphöra. Återhämtningen

gynnas av den mycket expansiva

finanspolitiken - främst i form av

omfattande skattesänkningar som ökar

hushållens disponibla inkomster - och den

historiskt sett mycket låga räntenivån.

Hushållens konsumtion steg mot slutet av

förra året och uppgången har fortsatt

under inledningen av 2002.

Den stigande konsumtionen gör att BNP i

år ökar med 1,8 % - vilket är nästan 1

procentenhet lägre än den bedömning som

regeringen gjorde i budgetpropositionen

för 2002. I takt med att produktionen

ökar och kapaciteten i industrin stiger

börjar även investeringarna att stiga,

vilket bidrar till att tillväxttakten i

Förenta staterna stiger ytterligare 2003,

till omkring 4 % enligt regeringens

bedömning.

1.1.3 Uppgången i Förenta staterna sätter

fart på Europa

Nedgången i IKT-sektorn och den minskade

internationella efterfrågan bidrog till

att konjunkturen i euroområdet

försämrades drastiskt under förra året.

Särskilt markant var nedgången under

andra halvåret, då även hushållens

konsumtion försvagades väsentligt, bl.a.

till följd av en snabb försvagning av

sysselsättningstillväxten i framför allt

de större euroländerna och en stigande

inflation. Sammantaget mer än halverades

BNP-tillväxten i euroområdet, och i de

enskilda länderna var nedgången extra

kraftig i Tyskland, Nederländerna och

Finland. I Tyskland och Nederländerna

sjönk tillväxttakten med 2,4

procentenheter, medan den gick ned med

4,9 procentenheter i Finland, från 5,6 %

2000 till 0,7 % 2001.

Trots en svag ekonomisk aktivitet i

början av 2002 visar flertalet ledande

indikator för euroländerna, i likhet med

indikatorerna för Förenta staterna, på en

begynnande återhämtning i konjunkturen.

Regeringen räknar med att tillväxten i

euroområdet stiger under loppet av 2002,

främst till följd av den stigande

internationella efterfrågan och en ökad

export. Hushållens konsumtion väntas dock

inte ta fart på allvar förrän under nästa

år, bl.a. på grund av att det svaga

arbetsmarknadsläget i de stora

euroländerna dämpar konsumtionstillväxten

under framför allt 2002. Vid sidan av en

ökad konsumtion väntas även

investeringarna öka under nästa år.

Sammantaget bedömer regeringen att BNP i

euroområdet stiger med 1,2 % i år och 2,7

% nästa år. Tillväxten i Tyskland, som är

en av Sveriges viktigaste handelspartner,

förväntas emellertid ligga en bra bit

under genomsnitt för euroländerna, på

grund av minskad sysselsättning och

stigande arbetslöshet. Enligt regeringens

bedömning stiger BNP i Tyskland i år och

nästa år med 0,5 % respektive 2,4 %.

Trots den internationella

konjunkturnedgången och sjunkande

industriproduktion växte den brittiska

ekonomin med 2,4 % i fjol. Uppgången

förklaras bl.a. av en stark inhemsk

konsumtion och en kraftig expansion inom

tjänstesektorn. En fortsatt låg

arbetslöshet och en låg ränta gör att

konsumtionen fortsätter att öka under de

närmaste åren samtidigt som industrin

återhämtar sig i takt med den stigande

internationella efterfrågan.

Storbritanniens BNP stiger med 1,9 % 2002

och 2,6 % 2004, enligt regeringens

bedömning i vårpropositionen.

Vid sidan av Tyskland är de övriga

nordiska länderna - Danmark, Finland och

Norge - de viktigaste marknaderna i

Europa för den svenska exportindustrin.

Som framgår av tabell 1 räknar regeringen

med att Norges BNP stiger med 2,2 % 2002

och 2,4 % 2003, efter en uppgång under

förra året med 1,4 %. I likhet med i

Storbritannien är det hushållens

konsumtion som står för större delen av

tillväxten medan exporten hålls tillbaka

av den starka norska kronan och ett högt

kostnadsläge. Den internationella

avmattningen och nedgången i IKT-sektorn

slog hårt mot den finländska ekonomin

under förra året. Tillväxttakten sjönk

till 0,7 %. Den stigande internationella

efterfrågan och en ökad konsumtion,

stimulerad av bl.a. skattesänkningar,

bidrar till att BNP i år stiger med 1,6

%. Tillväxttakten stiger ytterligare

under 2003, till 3,2 %, bl.a. på grund av

stigande investeringar.

Arbetslösheten i EU har sjunkit med 3-4

procentenheter under de senaste åren. Som

framgår av tabell 1 räknar regeringen med

att den svaga tillväxten ökar

arbetslösheten med ungefär 0,5

procentenheter i år. Trots det minskar

skillnaden i arbetslöshet mellan Förenta

staterna och Europa, eftersom

arbetslösheten i den amerikanska ekonomin

väntas stiga mer än i Europa. Under andra

halvan av 1990-talet, år 1997, var

arbetslösheten i Europa drygt 6

procentenheter högre än i Förenta

staterna. I år kommer skillnaden i

arbetslöshet att uppgå till 2,5

procentenheter för att sjunka ytterligare

något under nästa år, enligt regeringens

bedömning.

1.1.4 Fortsatt allvarligt läge i Japan

Situationen i den japanska ekonomin har

inte förbättrats, snarare tvärtom. Den

internationella konjunkturnedgången har

ytterligare försämrat

tillväxtförutsättningarna och förstärkt

det deflationstryck som Japan levt under

i snart tio år.

BNP sjönk under förra året med omkring

0,5 procentenheter, och arbetslösheten

och antalet konkurser ligger fortfarande

på historiskt höga nivåer. Samtidigt har

inflationen fallit kontinuerligt i drygt

två år och den offentliga bruttoskulden

är den högsta i OECD-området.

Några avgörande tecken på förbättring

finns inte i det korta perspektivet.

Tvärtom riskerar de åtgärder som

regeringen vidtar för att förbättra

ekonomins funktionssätt och reformera

finans- och företagssektorn att leda till

en ännu lägre inhemsk efterfrågan.

Möjligheterna att via finanspolitiken

stimulera konsumtionen och

investeringarna är också begränsade genom

den snabbt växande offentliga skulden.

Regeringen räknar med att Japans BNP

faller med ytterligare 1,4 % i år, men

att tillväxten ökar med 1 % under nästa

år till följd den stigande

internationella efterfrågan och en ökad

japansk export.

De exportberoende mindre länderna i

övriga Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan,

Malaysia och Singapore, drabbades hårt av

nedgången i IKT-sektorn och den

internationella konjunkturförsvagningen.

Den ökade internationella efterfrågan gör

att tillväxttakten i dessa länder stiger

under perioden.

En hög inhemsk efterfrågan gjorde att

tillväxten i Kina och Indien var fortsatt

hög under förra året, och uppgången

väntas fortsätta under de närmaste åren.

Sydostasien som helhet växer med 5,8 % i

år och 6,6 % under nästa år, enligt

regeringens bedömning.

1.1.5 Ljusare i Latinamerika trots krisen

i Argentina

Den svaga internationella utvecklingen

under förra året bidrog till att förvärra

krisen i Argentina. Nedgången i

produktionen kommer att fortsätta i år.

En viss återhämtning kan komma under

nästa år, men utvecklingen är mycket

svårbedömd till följd av osäkerheten

kring den ekonomiska politiken och de

finansiella marknaderna. Den brasilianska

ekonomin påverkades till en början

negativt av utvecklingen i Argentina, men

dessa effekter har avtagit och under de

senaste månaderna har det kommit tydliga

tecken på en återhämtning av den

ekonomiska aktiviteten i Brasilien.

Även i Mexiko, som under förra året

drabbades hårt av avmattningen i Förenta

staterna, finns tecken på återhämtning.

Exporten stiger och förtroendet hos

hushållen och företagen ökar. Regeringen

gör bedömningen att tillväxten i

Latinamerika som helhet blir 1,1 % under

2002 och 4,2 % under 2003.

1.1.6 Osäkerheter i den internationella

bedömningen

Sammanfattningsvis räknar regeringen med

att den internationella konjunkturen

vänder uppåt under de närmaste åren. Låga

räntor och en expansiv finanspolitik

bidrar bl.a. till att öka aktiviteten i

Förenta staterna, vilken genom

utrikeshandeln sprider sig till Europa

och övriga delar av världen. Fortsatt

låga investeringar och en utdragen

uppgång inom IKT-sektorn gör att

återhämtningen tar rejäl fart först mot

slutet av 2002 och under 2003.

Det finns flera risker och osäkerheter

i bedömningen av den internationella

utvecklingen. Det senaste årets

avmattning beror bl.a. på kraftigt

fallande investeringar inom IKT-sektorn.

I prognosen gör regeringen bedömningen

att sektorn successivt återhämtar sig

under 2002 och 2003, vilket väntas bidra

till att öka investeringarna i

världsekonomin under framför allt 2003.

En klar risk är att uppgången inom IKT-

sektorn dröjer, vilket i sin tur skulle

kunna innebära att den internationella

återhämtningen blir långsammare och mer

utdragen än vad regeringen räknar med i

vårpropositionen.

En annan risk är konsumtionen och

hushållens agerande. Trots oron efter

terrorattackerna har hushållens

efterfrågan i Förenta staterna utvecklats

överraskande starkt. Till exempel kan

ökad osäkerhet om utvecklingen på

arbetsmarknaden dämpa konsumtionen, med

svagare tillväxt som följd. Hittills i år

har hushållskonsumtionen i euroområdet

och då särskilt i Tyskland utvecklats

betydligt svagare än i Förenta staterna.

En fortsatt försvagning av

sysselsättningstillväxten i de större

euroländerna kan dämpa hushållens

konsumtion ytterligare och fördröja

återhämtningen i Europa.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1.2.1 Tydliga tecken på återhämtning

Den internationella nedgången slog hårt

mot den svenska konjunkturen. Enligt

Statistiska centralbyråns (SCB) första

preliminära beräkning av utfallet steg

BNP med 1,2 % under förra året. Det är en

kraftig nedgång jämfört med 2000 då BNP

ökade med 3,6 %. Det är också 0,5

procentenheter lägre än vad regeringen

räknade med i budgetpropositionen för

2002.

Exporten av varor och tjänster sjönk

samtidigt som investeringsverksamheten

inom industrin minskade, bl.a. till följd

av sjunkande kapacitetsutnyttjande och

den globala nedgången inom IKT-sektorn.

Trots kraftigt stigande inkomster

utvecklades konsumtionen mycket svagt.

Hushållens konsumtion steg med 0,2 %

under förra året, vilket kan jämföras med

en konsumtionsökning under perioden

1999-2000 på i genomsnitt nästan 4 % per

år. Precis som när det gäller exporten

och investeringarna kan en del av

avmattningen i konsumtionen förklaras av

försämringen inom IKT-sektorn. Hushållens

förmögenhetsställning förbättrades

markant i slutet av 1990-talet i och

början av 2000-talet bl.a. på grund av

stigande aktiekurser i IKT-företagen.

Under framför allt 2001 föll kurserna i

bl.a. IKT-bolagen kraftigt, vilket

försämrat hushållens

förmögenhetsställning och påverkat deras

konsumtionsbenägenhet. En annan

förklaring kan vara att hushållen nått en

viss mättnad när det gäller att köpa

bilar och andra kapitalvaror.

Konsumtionsuppgången i slutet av 1990-

talet berodde bl.a. på att det fanns ett

stort behov hos hushållen att ersätta

gamla och slitna kapitalvaror med nya. En

del av detta behov har nu tillgodosetts.

Återhållsamheten med att konsumera

resulterade i att hushållens finansiella

sparande steg kraftigt under förra året.

Sparkvoten, dvs. hushållens sparande som

andel av den disponibla inkomsten, ökade

med 3 procentenheter, efter en stadig

nedgång sedan mitten av 1990-talet.

I likhet med utvecklingen

internationellt har det under de senaste

månaderna kommit tydliga tecken på att

även den svenska ekonomin är på väg att

återhämta sig efter förra årets

konjunkturnedgång. Som framgår av diagram

2 har både hushållens och företagens

förväntningar om den ekonomiska framtiden

stigit under de senaste månaderna. När

det gäller hushållen är det framför allt

förväntningarna om den svenska ekonomins

och arbetslöshetens utveckling under det

närmaste året som ökat. Även

förväntningarna om den egna ekonomin har

stigit, men de låg, trots

konjunkturnedgången, på en relativt hög

nivå under större delen av förra året.

Diagram 2. Hushållens och företagens

framtidsförväntningar1

(grafik borttaget)

1 Skillnaden mellan andelen positiva och

andelen negativa.

Källa: Konjunkturinstitutet och

Statistiska centralbyrån

Återhämtningen internationellt och den

expansiva ekonomiska politiken gör att

regeringen i vårpropositionen räknar med

att tillväxttakten i den svenska ekonomin

i år stiger till 1,4 % från fjolårets 1,2

%. I takt med att världskonjunkturen och

hushållens förtroende för ekonomins

utveckling förstärks ytterligare mot

slutet av året och under nästa år

fortsätter tillväxttakten att öka. Enligt

regeringens bedömning stiger Sveriges BNP

med 2,8 % 2003 och 2,5 % 2004. Som

framgår av tabell 2 är det framför allt

den inhemska efterfrågan och hushållens

konsumtion som väntas vara motorn i den

svenska ekonomin under de närmaste åren.

Hushållens stigande framtidsförtroende,

kraftigt stigande inkomster bl.a. till

följd av den expansiva finanspolitiken

och en god förmögenhetsställning i

hushållssektorn, trots det senaste årens

börsfall, gör att konsumtionen framöver

stiger betydligt snabbare än under förra

året.

Tabell 2. Bidrag till BNP-tillväxten1

(grafik borttaget)

Regeringen räknar i vårpropositionen med

att hushållskonsumtionen ökar med 1,7 % i

år mätt som genomsnitt mellan åren. Det

är en relativt låg siffra som bl.a.

förklaras av den låga konsumtionsnivån i

inledningen av 2002. Mätt som en uppgång

under loppet av året bedöms konsumtionen

stiga med drygt 3 %. Under 2003 stiger

konsumtionen i genomsnitt med nästan 3 %,

enligt regeringens bedömning.

Trots sjunkande export gav

utrikeshandeln som helhet ett starkt

bidrag till tillväxten förra året.

Anledningen var att importen av varor och

tjänster till Sverige sjönk betydligt mer

än exporten, på grund av sjunkande

industriproduktion och svag inhemsk

konsumtionstillväxt.. Den stigande

internationella efterfrågan och ökad

aktivitet i IKT-sektorn bidrar till att

den svenska exporten stiger framöver,

framför allt under 2003. Samtidigt ökar

importen när produktionen och

konsumtionen stiger, vilket medför att

utrikeshandelns bidrag till BNP-

tillväxten begränsas till 0,3 % per år

under 2002 och 2003.

I takt med att resursutnyttjandet i

ekonomin och inom industrin stiger ökar

investeringarna under, framför allt,

2003. Regeringen bedömer att årets ökade

efterfrågan till stor del kan mötas genom

att ledig kapacitet tas i anspråk och att

det först mot slutet av året och under

nästa uppstår ett mer utpräglat behov av

att investera och bygga ut kapaciteten.

Sammantaget ökar investeringarna med 1,1

% respektive 5 % under 2002 och 2003,

efter en uppgång i fjol på 1,5 %.

Regeringen gör vidare bedömningen att

det fortfarande finns lediga resurser i

ekonomin, trots att förra årets stigande

inflation i kombination med den svaga

tillväxten indikerar ett stramt

resursläge. Det s.k. BNP-gapet i

ekonomin, dvs. skillnaden mellan faktiska

produktionsnivån i samhället och den

praktiskt möjliga, var negativt under

förra året. Den relativt sett låga

tillväxten i år plus en mindre stram

arbetsmarknad innebär att det även 2003

finns lediga resurser att tillgå. Det

betyder i sin tur att ekonomin efter 2003

kan växa snabbare än den svenska

ekonomins långsiktiga tillväxttrend på ca

2 % utan att inflationen tar fart, enligt

regeringens bedömning.

Som redovisats ovan räknar regeringen i

sitt huvudscenario med att BNP stiger med

2,8 % respektive 2,5 % under 2003 och

2004. Mot bakgrund av att beräkningarna

över ekonomins resursläge är osäkra

redovisar regeringen två alternativa

utvecklingsscenarier för perioden fram

till 2004 - det s.k.

högtillväxtalternativet som utgår ifrån

att det finns gott om lediga resurser i

ekonomin och att sysselsättningsmålet nås

2004 och det s.k. lågtillväxtalternativet

i vilket antas att resursläget är

betydligt mer ansträngt än i

huvudalternativet. Dessa bägge alternativ

redovisas mer utförligt nedan under

avsnittet Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004.

1.2.2 Prognosförutsättningar och

nyckeltal

Regeringens prognos bygger på den

information som fanns tillgänglig t.o.m.

den 5 april 2002. Ett viktigt antagande i

prognosen är att de avtalsmässiga

löneökningarna och löneglidningen hålls

tillbaka så att de totala

lönekostnadsökningarna i ekonomin

begränsas till 3,5 % per år.

I tabellerna 3 och 4 redovisas

förutsättningarna för och nyckeltalen i

regeringens prognos. I punkterna nedan

sammanfattas några av de viktigaste

faktorerna.

Tabell 3. Prognosförutsättningar

2002-2004

· (grafik borttaget)

·

· Som nämndes ovan antar

regeringen att de totala

lönekostnadsökningarna i ekonomin

begränsas till 3,5 % under perioden

2002-2004. I fjol steg lönekostnaderna

med 4,2 %.

·

· Sedan slutet av förra året har

kronan stärkts något på den

internationella valutamarknaden.

Regeringen räknar med att kronans värde

fortsätter att stiga relativt kraftigt

framöver, till ett värde enligt det s.k.

TCW-index på i genomsnitt 122,5 under

2003 (ju högre värde, desto svagare

krona).

·

· Till följd av den kraftiga

konjunkturnedgången under förra året har

regeringen justerat ned sin

arbetsmarknadsprognos för 2002. Efter de

senaste årens kraftiga uppgång väntas

sysselsättningen sjunka i år och den

öppna arbetslösheten stiga till 4,3 % av

arbetskraften, efter en nivå i fjol på 4

%. I budgetpropositionen för 2002 räknade

regeringen med att sysselsättningen i år

skulle stiga med 0,5 % samtidigt som den

öppna arbetslösheten väntades sjunka till

3,8 %. Regeringen har vidare, jämfört med

budgetpropositionen för 2002, skrivit upp

sin prognos över antalet personer som

deltar i olika arbetsmarknadspolitiska

program.

·

Tabell 4. Nyckeltal 2002-2004

(grafik borttaget)

· En kraftig inkomstökning i

kombination med en relativt svag

konsumtion gör att hushållens sparande

fortsätter att stiga under 2002. Under

2003 och 2004 sjunker dock sparandet

beroende på bl.a. en högre konsumtion och

en svagare inkomstutveckling.

·

1.2.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att den

internationella återhämtningen fortsätter

sker en successiv ökning av aktiviteten i

den svenska ekonomin och Sveriges BNP

växer med i genomsnitt 2,2 % per år under

prognosperioden 2002-2004. Det är 1,5

procentenheter lägre än vad den svenska

ekonomin växte med under perioden

1998-2000, men något högre än

genomsnittstillväxten under de senaste 30

åren. Regeringens prognos innebär vidare

att Sverige under de närmaste åren ligger

på ungefär samma tillväxttal som

genomsnittet av EU-länderna. Under

perioden 1998-2000 steg Sveriges BNP med

nästan 1 procentenhet mer per år än EU:s

genomsnitt.

De olika delarna av

försörjningsbalansen utvecklar sig enligt

regeringens bedömning på följande sätt

(se tabell 5):

Tabell 5. Försörjningsbalansen 2002-2004

· (grafik borttaget)

·

· Tillväxten i hushållens

konsumtion avtar markant jämfört med

perioden 1998-2000. Efter en relativt

svag konsumtionsutveckling i år stiger

tillväxttakten framöver, framför allt

under 2003.

·

· Den svagare BNP-tillväxten under

perioden innebär att den offentliga

konsumtionen, framför allt den kommunala

konsumtionen, under prognosperioden blir

lägre än vad regeringen räknade med i

budgetpropositionen för 2002.

·

· Under 2001 bidrog

utförsäljningen av lager inom industrin

och varuhandeln till att dämpa tillväxten

med 0,5 procentenheter.

Lagerutförsäljningen väntas även i år dra

ned BNP-tillväxten med motsvarande 0,2 %.

I takt med att den internationella och

svenska efterfrågan ökar väntas företagen

på nytt bygga upp sina lager, vilket

bidrar till att öka BNP med 0,2

procentenheter 2003.

·

1.2.4 Återhämtning efter förra årets

exportnedgång

Förra året var det svagaste året för den

svenska exportindustrin sedan mitten av

1970-talet. Den totala exporten av varor

och tjänster sjönk med 1,4 %, efter en

uppgång under 2000 på mer än 10 %. En

stor del av nedgången förklaras av

försvagningen inom IKT-sektorn och den

minskade efterfrågan på teleprodukter.

Enbart exporten av teleprodukter sjönk

under förra året med 34 %, trots att den

svenska konkurrenskraften förbättrades

kraftigt på grund av bl.a. den lågt

värderade kronan. Om exporten av

teleprodukter exkluderas ökade

varuexporten med nästan 2 % under 2001.

Förutom den IKT-relaterade nedgången

drabbades den svenska exporten även av

den minskade efterfrågan i EU, och då

framför allt i Tyskland - en av

exportindustrins viktigaste marknader.

Som framgår av bl.a. diagram 3 har

situationen för exporten ljusnat något

under inledningen av 2002, men den

statistik och de indikatorer som finns

tyder inte på en snabb återhämtning. Till

exempel var tillverkningsindustrins

exportorderingång svag under de första

månaderna i år, enligt KI:s barometrar.

Diagram 3. Varuexport och orderingång

(grafik borttaget)

Källa: Konjunkturinstitutet och

Statistiska centralbyrån

Regeringen räknar emellertid med att den

stigande internationella efterfrågan och

den svenska exportindustrins goda

konkurrenskraft gör att den svenska

exporten på nytt tar fart under andra

halvan av 2002 för att stiga ytterligare

under nästa år. Importefterfrågan på

svenska exportmarknader, dvs.

världsmarknadstillväxten, väntas öka med

drygt 3 % i år och 9 % nästa år, efter

förra årets nolltillväxt, då de svenska

företagen förlorade andelar på

världsmarknaden. Den svaga avslutningen

på förra året och en svag inledning på

2002 innebär att exporten av

teleprodukter väntas börja öka först mot

slutet av året.

Sammanfattningsvis gör regeringen

bedömningen att den totala svenska

exporten stiger med 1,3 % i år och med

7,5 % respektive 6,5 % under 2003 och

2004. I prognosen ingår, som redovisades

ovan, en relativt kraftig förstärkning av

kronans värde på de internationella

valutamarknaderna under framför allt

2003. Prognosen innebär också att

exportindustrin fortsätter att tappa

marknadsandelar, bl.a. till följd av en

relativt långsam uppgång i

teleproduktexporten.

1.2.5 Efterfrågan på arbetskraft minskar

2002

Trots den kraftiga internationella

konjunkturnedgången fortsatte den svenska

arbetsmarknaden att förbättras under

förra året. Sysselsättningen ökade med

omkring 80 000 personer, mätt som

genomsnittlig förändring mellan åren,

samtidigt som den öppna arbetslösheten

sjönk till 4 % av arbetskraften. Som

framgår av diagrammen 4 och 5 var dock

utvecklingen under loppet av året mer

blygsam. Sett till förändringen under

året ökade sysselsättningen med omkring

20 000 personer. Sysselsättningen steg

starkt i början av året men tillväxten

avtog under hösten och tidiga vintern.

Sjukfrånvaron fortsatte att öka kraftigt,

vilket bidrog till att medelarbetstiden

sjönk under 2001, precis som under 2000,

samt att antalet arbetade timmar inte

steg lika mycket som sysselsättningen.

Diagram 4. Sysselsättningen 1995-mars

2002

(grafik borttaget)Källa: Statistiska

centralbyrån

Under de första månaderna i år har

sysselsättningen minskat något, och det

finns ett flertal indikatorer som tyder

på att sysselsättningen fortsätter att

minska och att den öppna arbetslösheten

ökar något under 2002. Till exempel har

antalet nyanmälda lediga platser till

landets arbetsförmedlingar sjunkit under

det senaste halvåret. Speciellt kraftig

har nedgången av lediga platser varit

inom industrin, handeln och hotell- och

restaurangverksamheten. Historiskt sett

har antalet nyanmälda lediga platser

varit en tillförlitlig indikator på

sysselsättningsutvecklingen under de

kommande sex till tolv månaderna. Den

snabba nedgången i industrikonjunkturen

gjorde också att antalet varsel om

uppsägningar mer än fördubblades under

2001 jämfört med 2000. Under senare delen

av förra året ökade även antalet varsel i

tjänstesektorerna relativt kraftigt.

Under årets första månader har

visserligen det totala antalet varsel

minskat något, men nivån är fortfarande

hög jämfört med utvecklingen under de

senaste fem åren. Till detta kommer att

företagen inom t.ex.

tillverkningsindustrin och byggsektorn

anger i KI:s senaste barometrar att man

planerar att ytterligare minska antalet

anställda framöver.

Den minskade efterfrågan på arbetskraft

betyder å andra sidan att den brist på

arbetskraft som började märkas i slutet

av 1990-talet och början av 2000-talet

generellt sett har försvunnit. T.ex. har

andelen företag i KI:s barometrar som

anger brist på arbetskraft stadigt

sjunkit sedan slutet av 2000, och andelen

är nu låg i ett historiskt perspektiv.

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)

undersökningar finns det emellertid en

ganska omfattande brist på arbetskraft i

den kommunala sektorn. Till exempel

saknas utbildade lärare och utbildad

personal inom vård- och omsorgsyrkena.

Diagram 5. Den öppna arbetslösheten

1995-mars 2002

(grafik borttaget)

Källa: Statistiska centralbyrån

Sammantaget räknar regeringen med att

sysselsättningen sjunker med 0,4 % i år.

I takt med att både den svenska och

internationella konjunkturen förstärks

ökar efterfrågan på arbetskraft på nytt,

och sysselsättningen bedöms stiga med 0,4

% både 2003 och 2004. Regeringen räknar

vidare med att utbudet av arbetskraft

sjunker med 0,1 % i år för att öka med

0,1 % respektive 0,3 % 2003 och 2004. Den

förväntade utvecklingen av

sysselsättningen och arbetskraftsutbudet

gör att den öppna arbetslösheten stiger

till 4,3 % 2002. Under 2003 och 2004

sjunker den på nytt, till 4 % respektive

3,9 %. Regeringen gör också bedömningen

att medelarbetstiden stabiliseras i år

och stiger under 2003 och 2004, bl.a.

till följd av att regeringens program för

ökad hälsa i arbetslivet bedöms dämpa

utvecklingen av sjukfrånvaron. Samtidigt

leder neddragningen av antalet platser i

Kunskapslyftet till att frånvaron på

grund av studier sjunker.

Diagram 6. Sysselsättningsgrad enligt

definitionen i regeringens

sysselsättningsmål

1995-mars 2002

(grafik borttaget)

Källa: Statistiska centralbyrån

Riksdagens och regeringens mål för

sysselsättningen är att

sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.

antalet sysselsatta i åldern 20-64 år i

procent av befolkningen i samma

åldersgrupper, skall stiga till 80 %

2004. Som framgår av diagram 6 har

sysselsättningsgraden stigit under de

senaste åren till en nivå i början av

2002 på omkring 78 %. Regeringens

prognoser i vårpropositionen

Tabell 6. Nyckeltal för arbetsmarknaden

(grafik borttaget)

över sysselsättningen och

arbetskraftsutbudet innebär att

sysselsättningsgraden 2004 ligger kvar på

ungefär samma nivå som i dagsläget. Det

innebär i sin tur att

sysselsättningsmålet inte infrias utan

vidare och att det behövs omkring 100 000

jobb för att målet skall uppnås.

I en alternativ kalkyl för den

ekonomiska utvecklingen under de närmaste

åren redovisar regeringen vad som krävs

för att målet skall nås. Kalkylen, som

går under benämningen

högtillväxtalternativet, redovisas nedan

under avsnittet Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004. För att

målet skall uppfyllas krävs, vid sidan av

en högre ekonomisk tillväxt, att utbudet

av arbetskraft ökar betydligt mer än i

det huvudalternativ som redovisats ovan.

1.2.6 Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004

På grund av bl.a. osäkerheter kring den

internationella konjunkturen och

storleken på resursutnyttjandet i den

svenska ekonomin redovisar regeringen i

vårpropositionen två alternativa

scenarier för den ekonomiska utvecklingen

2001-2004 - det s.k.

lågtillväxtalternativet och det s.k.

högtillväxtalternativet. I

lågtillväxtalternativet antas att

arbetsmarknaden och lönebildningen

fungerar sämre samt att utnyttjandet av

resurser i ekonomin i utgångsläget är

betydligt mer ansträngt än vad som antas

i huvudalternativet, dvs. det s.k. BNP-

gapet är positivt i inledningen. I

högtillväxtalternativet antas i stället

att arbetsmarknaden fungerar bra och att

det finns gott om lediga resurser i

ekonomin.

Lågtillväxtalternativet

Utgångspunkten i detta alternativ är att

fjolårets utveckling med sjunkande BNP-

tillväxt, svagare arbetsmarknad i

kombination med stigande löneökningstakt

och stigande inflation är ett tecken på

att arbetsmarknaden fungerar dåligt och

att det faktiska resursutnyttjandet i

ekonomin är högre än vad som antas i

huvudalternativet.

Tabell 7. Nyckeltal för

lågtillväxtalternativet

(grafik borttaget)

Som framgår av tabell 7 för detta med sig

att lönerna i inledningen av

prognosperioden stiger mer än vad som är

förenligt med en balanserad

samhällsekonomisk utveckling.

Löneökningarna leder till stigande

inflation, en högre konsumtion och en

högre BNP-tillväxt under 2002 än i

huvudalternativet. För att hålla

inflationen innanför inflationsmålet

tvingas Riksbanken höja reporäntan

kraftigt, vilket i sin tur leder till att

tillväxten avtar samtidigt som

sysselsättningen sjunker och

arbetslösheten stiger. När

inflationstrycket sedan sjunker sänker

Riksbanken reporäntan med den effekten

att tillväxten ökar något snabbare mot

slutet av prognosperioden.

Sammantaget innebär

lågtillväxtalternativet att BNP-nivån

2004 är ungefär 2 % lägre än i

huvudalternativet och att

sysselsättningsgraden 2004 uppgår till 77

%, jämfört med 78 % i huvudalternativet.

Vidare innebär lågtillväxtalternativet

att de offentliga finanserna utvecklas

sämre. Den kommunala ekonomin försvagas

och den kommunala konsumtionen utvecklas

betydligt sämre än i huvudalternativet.

Högtillväxtalternativet

I detta alternativ väntas

sysselsättningen och produktionen kunna

stiga betydligt snabbare än i

huvudalternativet utan att inflationen

tar fart. BNP stiger varje år mer än i

huvudalternativet och BNP-nivån 2004 är

drygt 2,5 % högre.

Tabell 8. Nyckeltal för

högtillväxtalternativet

(grafik borttaget)

Sysselsättningen ökar kraftigt, med drygt

100 000 fler sysselsatta än i

huvudalternativet. Därmed uppnås

riksdagens och regeringens

sysselsättningsmål om en

sysselsättningsgrad på 80 % för personer

i åldern 20-64 år 2004. För att det skall

vara möjligt krävs att

arbetskraftsutbudet ökar betydligt mer än

i huvudalternativet samt att andelen

långtidssjuka och förtidspensionerade

sjunker kraftigt. Dessutom antas att

antalet deltagare i olika

arbetsmarknadspolitiska program och i

vuxenutbildningen är färre än i

huvudalternativet.

Den högre tillväxten och den högre

inkomstnivån gör att de offentliga

finanserna stärks mer varaktigt. Jämfört

med huvudalternativet förstärks de

offentliga finanserna med motsvarande 1 %

av BNP fram till 2004 samtidigt som

utrymmet för kommunal konsumtion stiger.

1.2.7 Ny information efter det att

regeringens prognos färdigställts

Den nya information som kommit sedan

regeringen avslutade arbetet med

vårpropositionen tyder på att

återhämtningen i både den internationella

och svenska konjunkturen fortsätter. Ökad

osäkerhet på de finansiella marknaderna,

sjunkande kurser på aktiebörserna bl.a.

till följd av nedreviderade

vinstprognoser i företagens, framför allt

IKT-företagens, kvartalsrapporter och

stigande oljepriser på grund av bl.a.

oron i Mellanöstern har under den senaste

månaden påverkat hushållens och

företagens bedömningar av nuläget och den

ekonomiska framtiden.

Den ekonomiska aktiviteten i Förenta

staterna var oväntat stark under årets

första kvartal visar de preliminära

beräkningarna från Förenta staternas

handelsdepartement. BNP steg med 5,8 % i

uppräknad årstakt. Jämfört med första

kvartalet i fjol var uppgången 1,6 %. Det

var främst företagens lagerhållning och

en ökad hushållskonsumtion som bidrog

till den stigande BNP-tillväxten.

Investeringarna sjönk, men endast

marginellt, vilket kan vara ett tecken på

att den tidigare kraftiga nedgången i

investeringarna nu har bromsats upp.

Dessutom ökade investeringarna inom IKT-

sektorn för första gången på mer än ett

år. Företagens investeringar i datorer

ökade för andra kvartalet i rad.

Produktiviteten i det amerikanska

näringslivet steg med 8,6 % i årstakt

under första kvartalet i år.

Nya siffror bekräftar att även

industrikonjunkturen fortsätter att

förbättras. Industriproduktionen i

Förenta staterna steg i mars för tredje

månaden i rad. Produktionen inom IKT-

sektorn steg för sjätte månaden i följd

och produktionen av

kommunikationsutrustning ökade med

omkring 2 %. Samtidigt steg orderingången

och kapacitetsutnyttjandet inom industrin

fortsatte att öka, om än från en

historiskt låg nivå. Arbetslösheten har

dock stigit under de senaste två

månaderna till en nivå i april på 6 % av

arbetskraften. Eftersom sysselsättningen

steg i april beror uppgången bl.a. på ett

ökat utbud av arbetskraft.

Både de amerikanska hushållens (mätt

enligt det s.k. Conference Board-index)

och de amerikanska företagens förtroende

(mätt enligt det s.k. inköpschefsindex)

för den ekonomiska utvecklingen sjönk

något i april efter en kraftig uppgång i

mars. När det gäller hushållen var det

framför allt deras uppfattning om det

nuvarande ekonomiska läget som

försämrades, medan deras förväntningar om

utvecklingen under de närmaste månaderna

låg kvar på ungefär samma siffra som i

mars.

I EU och euroområdet fortsatte däremot

företagens förtroende för den ekonomiska

utvecklingen att stiga i april, enligt

inköpschefsindex. Indexvärdet för EU och

euroområdet ligger över 50-strecket, dvs.

över det värde som anses vara gränsen

mellan avmattning och tillväxt. Värden

över 50 tyder på stigande aktivitet i

företagen medan värden under 50 pekar på

att aktiviteten avtar. I Tyskland ligger

inköpschefsindex fortfarande strax under

50.

EU-kommissionens konjunkturbarometer

för euroområdet sjönk dock något i april

efter en kontinuerlig uppgång sedan

december förra året. Nedgången förklaras

av ett minskat förtroende bland hushållen

och byggföretagen, medan industrins och

handelns förtroende var oförändrat

jämfört med marsmätningen. För EU som

helhet steg dock barometern under april.

Inflationen i EU- och euroområdet har

varit relativt stabil de senaste

månaderna. I april låg inflationstakten

på 2,2 % i EU och 2,4 % i euroområdet.

En viss ljusning har under de senaste

månaderna kunnat skönjas i den japanska

industrikonjunkturen. Orderingången och

produktionen har ökat något samtidigt som

företagens framtidsförväntningar steg i

den japanska centralbankens senaste

rapport, den s.k. Tankan. Framför allt är

det de stora tillverkningsföretagens

framtidstro som ökat sedan den senaste

mätningen i december i fjol. En viktig

brasklapp är emellertid att

tillverkningsindustrins förväntningar

historiskt sett nästan alltid legat högre

än utfallet.

Även den svenska industrikonjunkturen

fortsätter att förbättras, visar t.ex.

KI:s barometer för första kvartalet som

publicerades i slutet av april. Den s.k.

konfidensindikatorn, som speglar

företagens konjunkturförväntningar, har

stigit kraftigt sedan bottennoteringen

under tredje kvartalet i fjol. Under

första kvartalet i år steg såväl

orderingången som produktionen. Även om

företagens missnöje med orderstocken

minskat är orderläget fortfarande ganska

svagt. Speciellt gäller det

exportindustrin, där ordertillförseln

under årets första månader var betydligt

svagare än väntat. Sysselsättningen

fortsatte att minska under första

kvartalet, men andelen företag som anger

minskad personalstyrka är nu mindre än i

slutet av förra året. Företagen är

tydligt optimistiska om framtiden.

Orderingången väntas öka kraftigt från

både hemma- och utlandsmarknaderna

samtidigt som produktionen väntas stiga,

under framför allt andra halvåret i år.

Bland de olika branscherna är det framför

allt insatsvaruindustrin som uppvisar en

märkbar återhämtning, men även inom

investeringsvaruindustrin stärks

konjunkturen. I de privata

tjänstenäringarna är efterfrågan dock

fortfarande svag. För t.ex. datakonsulter

och uppdragsverksamhet har missnöjet med

orderläget ökat sedan i slutet av förra

året. Företagen i tjänstesektorn är dock

optimistiska om utvecklingen framöver.

Resultaten i KI:s barometrar verifieras

bl.a. av att både produktion och

orderingång steg relativt starkt i mars,

enligt nya siffror från SCB.

Orderingången till teleproduktindustrin

steg under första kvartalet i år med 11

%, varav orderingången från

hemmamarknaden steg med 42 % och

exportorderingången med 4 %.

Även inköpschefsindex för den svenska

industrin fortsatte att stiga i april,

till värdet 56,9, dvs. ovanför

expansionsgränsen 50. Det var framför

allt delindex för insats- och

råvarupriser som steg i april, medan

index för produktion och orderingång

sjönk något.

Sysselsättningen steg under mars med

säsongsrensat 1,3 % från februari, enligt

SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU).

Jämfört med mars i fjol var uppgången ca

1 %. Den öppna arbetslösheten sjönk till

3,8 % av arbetskraften från 4 % i

februari. I april minskade

sysselsättningen med 0,5 % jämfört med

april i fjol. Den öppna arbetslösheten

låg i april kvar på 3,8 %.

Efter en fortsatt hög inflation i

början på året sjönk inflationstakten i

april, till 2,5 % mätt enligt

konsumentprisindex (KPI).

Inflationstakten enligt det underliggande

inflationsmåttet, UND1X, uppgick i april

till 2,8 %, 0,6 procentenheter lägre än i

mars.

Hushållens kraftigt stigande optimism

under de senaste månaderna om både den

svenska ekonomins och den egna ekonomins

utveckling bröts något i april när

hushållens förtroendeindikator den s.k.

CCI föll i april jämfört med mars, enligt

KI:s statistik. Indikatorn gick ned från

11,8 i mars till 10,5 i april. Det är

framför allt hushållens syn på den

svenska ekonomins utveckling under det

kommande året som blivit mer

pessimistisk.

Efter en relativt svag utveckling inom

detaljhandeln under januari och februari

steg omsättningen i detaljhandeln starkt

i mars, med 4,3 % jämfört med samma månad

i fjol, enligt SCB:s statistik. Enligt

Handelns Utredningsinstituts (HUI)

snabbindex fortsatte omsättningen i

detaljhandeln att växa i april med 3 %

jämfört med april i fjol. Andra tecken på

stigande konsumtion är att registreringen

av nya bilar ökade med 1,6 % i april

jämfört med samma månad i fjol. Hittills

i år är emellertid inregistreringen av

bilar 2 % lägre än under samma period

förra året.

I slutet av april höjde Riksbanken

reporäntan med ytterligare 0,25

procentenheter, till 4,25 %. I början av

april meddelade ratinginstitutet Moody''''''''''''''''s

att organisationen höjer Sveriges

kreditbetyg på långfristig upplåning från

betyget Aa1 till Aaa, vilket är det

högsta möjliga kreditbetyget. Några

veckor senare presenterade Ericsson sin

rapport för företagets utveckling under

första kvartalet. I rapporten redovisades

bl.a. en större förlust än vad marknaden

förväntat, och företaget reviderade ned

tidigare prognoser om vinst- och

efterfrågeutvecklingen under 2002.

Rapporten bidrog i kombination med bl.a.

en allmän nedgång på aktiemarknaden till

att försvaga värdet på den svenska

kronan. Kronan återhämtade sig under

andra halvan av maj, bl.a. på grund av

förbättrade konjunkturutsikter och något

stigande aktiekurser. Vid handelns slut

den 29 maj låg kronans värde på 133,9,

enligt det s.k. TCW-index. I början av

april i år låg TCW-index på omkring

133,5.

Sedan regeringen offentliggjorde sin

konjunkturprognos har Svenska

handelsbanken, Föreningssparbanken och

Nordea presenterat nya bedömningar av den

svenska ekonomins utveckling under 2002

och 2003. I genomsnitt räknar dessa med

att BNP stiger med 1,7 % i år och 2,9 %

nästa år. Det kan jämföras med

regeringens bedömning om en BNP-tillväxt

på 1,4 % 2002 och 2,8 % 2003.

1.2.8 Finansutskottets syn på

vårpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Utskottet delar regeringens bedömning i

vårpropositionen att tillväxttakten i den

svenska ekonomin stiger under de närmaste

åren, efter förra årets svaga tillväxt.

Utvecklingen under inledningen av 2002

visar på en tydlig återhämtning i såväl

den internationella som den svenska

konjunkturen. Till följd av bl.a. den

expansiva finans- och penningpolitiken

har det under de senaste månaderna skett

en märkbar stabilisering och uppgång i

den ekonomiska aktiviteten i Förenta

staterna, vilket även spridit sig till

Europa och andra för svensk

exportindustri viktiga länder och

marknader.

Hushållens framtidstro har ökat under

det senaste halvåret, vilket i

kombination med starkt stigande inkomster

bäddar för ökad svensk

hushållskonsumtion. Som redovisades ovan

har också konsumtionen utvecklats

gynnsamt under de senaste månaderna,

enligt SCB:s senaste siffror. Den

stigande internationella efterfrågan och

en god konkurrenskraft i utgångsläget

bidrar även till en ökad export under de

kommande åren, jämfört med den svaga

utvecklingen i fjol.

Mot bakgrund av den lägre aktiviteten i

ekonomin, en viss minskning av antalet

lediga platser och en fortsatt pressad

situation inom industrin, försvagas

arbetsmarknaden efter de senaste årens

kraftigt stigande sysselsättning och

sjunkande arbetslöshet. I takt med att

eterhämtningen förstärks både

internationellt och i Sverige stiger

sysselsättningen på nytt. Regeringens

bedömning är att antalet sysselsatta ökar

med i genomsnitt 0,4 % per år både 2003

och 2004. Den öppna arbetslösheten bedöms

stiga till i genomsnitt 4,3 % i år för

åter sjunka till i genomsnitt 4 %

respektive 3,9 % av arbetskraften 2003

och 2004.

I partimotionerna görs inga

allvarligare invändningar mot regeringens

bedömning av den internationella

utvecklingen. Samtliga partier pekar på

att det under de senaste månaderna skett

en stabilisering och att en återhämtning

i bl.a. Förenta staternas ekonomi är på

väg. Motionärerna pekar emellertid på ett

antal risker och frågetecken som kan leda

till att den internationella

återhämtningen dämpas och fördröjs.

I motion Fi39 (fp) anförs att

börsnedgången kan påverka konsumtionen i

Förenta staterna negativt.

"Förmögenhetsökning har medgivit att

hushållen - som i Sverige - hållit ett

lågt sparande. Sparkvoten har de senaste

tre åren legat på drygt 1,5 %. En

fortsatt svag börs kan leda till att

sparandet ökar och konsumtionen hålls

tillbaka."

Motionärerna menar vidare att den

mycket snabba lättnaden i den ekonomiska

politiken kan medföra inflationsrisker

som den amerikanska centralbanken,

Federal Reserve (FED), måste möta med

räntehöjningar.

"FED har tidigare inte tvekat att höja

räntan kraftigt när den ansett att

inflationsrisker måste kvävas. Tendenser

till överhettning kan därmed leda till en

kraftig skärpning av den ekonomiska

politiken som dämpar tillväxten", menar

motionärerna.

Även motionärerna i motion Fi37 (kd)

pekar på riskerna med aktiekurserna.

"Den amerikanska börsen kan stå inför

ytterligare kurskorrigeringar nedåt då

många aktier enligt vissa

värderingsmodeller fortfarande är

övervärderade. Detta gör att den

amerikanska återhämtningen låter vänta på

sig fram till senare delen av 2002 och

först 2003 kan USA uppnå en tillväxt som

ligger i paritet med den långsiktigt

möjliga."

När det gäller den svenska utvecklingen

menar motionärerna i Fi36 (m) och Fi37

(kd) att bl.a. den stigande inflationen

tyder på att resursutnyttjandet i den

svenska ekonomin är högre än vad

regeringen räknar med i vårpropositionen,

och att det sannolikt gör att tillväxten

i den svenska ekonomin framöver inte blir

lika hög som regeringen kalkylerar med i

vårpropositionen.

Som utskottet redovisat ovan räknar

regeringen att med det finns lediga

resurser i ekonomin som gör att ekonomin

under de närmaste åren kan växa något

snabbare än den långsiktiga

tillväxttrenden utan att inflationen tar

fart. Enligt regeringens beräkningar var

det s.k. BNP-gapet, dvs. skillnaden

mellan den faktiska produktionsnivån i

samhället och den praktiskt möjliga,

negativt under 2001. Till följd av den

svagare arbetsmarknaden och den låga

tillväxten tas inte resurser i anspråk i

år, vilket betyder att det även under

2003 och åren därefter finns lediga

resurser att tillgå.

Enligt utskottets mening är olika

beräkningar av nivån på ekonomins

resurser mycket osäkra. Till exempel är

svårigheterna att fastställa den möjliga

produktionsnivån betydande. Stigande

inflation kan vara ett tecken på att

resursläget skärpts men som utskottet

redovisat ovan berodde

inflationsuppgången under förra året till

stor del på tillfälliga prisökningar vars

kopplingar till det aktuella

resursutnyttjandet i ekonomin är svaga.

Utskottet vill i anslutning till detta

erinra om att regeringen, på grund av

osäkerheten om resursläget, i

vårpropositionen redovisar olika

alternativa utvecklingsscenarier -

högtillväxtalternativet och

lågtillväxtalternativet - i vilka olika

antaganden om BNP-gapet görs.

I motion Fi36 (m) anförs också att

problemen för företaget Ericsson kan leda

till att regeringens tillväxtprognoser

för 2002 och 2003 måste revideras ned.

Enligt utskottets mening är Ericsson ett

utomordentligt viktigt företag för

Sverige, den svenska ekonomin och

enskilda medborgare. Det framgår inte

minst av utvecklingen under förra året då

exporten av teleprodukter, av vilken

Ericsson står för en betydande andel,

minskade med 34 %. Men enligt utskottets

mening måste problemen ses i ljuset av

den betydande överkapacitet och den

omstrukturering som sedan mer än ett år

tillbaka präglar IKT-branschen världen

över. Enligt utskottets mening är det

därför glädjande att det under de senaste

månaderna kommit signaler som tyder på

att även IKT-sektorn är på väg att

eterhämta sig. Till exempel har

produktionen i IKT-sektorn i Förenta

staterna ökat under det senaste halvåret

samtidigt som investeringarna i IKT-

sektorn för första gången på länge ökade

i början av 2002, enligt preliminära

beräkningar av Förenta staternas

nationalräkenskaper under första

kvartalet i år.

1.3 Inriktningen av den allmänna

ekonomiska politiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner det förslag till allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken

som regeringen redovisar i

budgetpropositionen. Förslaget bygger

på budgetpropositionen för 2002 om

vilken det finns en överenskommelse

mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna. Riksdagen avslår de förslag som

förs fram i motionerna.

Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp).

1.3.1 Finansutskottets förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Den ekonomiska vårpropositionen bygger på

budgetpropositionen för 2002 om vilken

det finns en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Utskottet konstaterar att det därmed

finns en politisk majoritet för den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken

som är inriktad på full sysselsättning,

ett offentligt överskott om 2 % av BNP i

genomsnitt över en konjunkturcykel och

prisstabilitet.

Samarbetet har under mandatperioden

berört fem områden - ekonomi,

sysselsättning, rättvisa, jämställdhet

och miljö - och innefattat både konkreta

förslag och långsiktiga åtaganden inför

framtiden. Överenskommelserna bekräftas i

vårpropositionen. Träffade uppgörelser

fullföljs.

Tillväxttakten i den svenska ekonomin

sjönk under förra året till följd av den

kraftiga internationella

konjunkturnedgången som förstärkes av

terrordåden i Förenta staterna. Statistik

och indikatorer visar att nedgången nått

sin botten och att en återhämtning

påbörjats, såväl internationellt som i

Sverige. Tillväxttakten i den svenska

ekonomin kommer att stiga under de

närmaste åren.

Så här i slutet av mandatperioden

1998-2002 kan utskottet konstatera att

den svenska ekonomin står på en stabil

grund. De offentliga finanserna visar

överskott och har överstigit uppsatta

mål, den offentliga bruttoskulden

sjunker, den offentliga nettoskulden har

vänts till en nettoförmögenhet, de

svenska räntorna ligger endast något över

räntorna i Tyskland och inflationen är

låg, även om en viss uppgång noterats det

senaste året på grund av bl.a.

tillfälliga prishöjningar. Dessutom har

Sverige ett stort överskott i de samlade

affärerna med utlandet. Trots förra årets

avmattning har tillväxten varit hög under

perioden, i genomsnitt 3,2 % per år.

Styrkan i de offentliga finanserna och

saneringspolitiken under åren 1994-1998

har skapat ett utrymme för att möta

konjunkturförsvagningen med en expansiv

ekonomisk politik. Trots den svagare

tillväxten har den öppna arbetslösheten

varit fortsatt låg och sysselsättningen

har ökat samtidigt som de offentliga

finanserna visat överskott.

Sysselsättningen i den svenska ekonomin

har sedan 1997 ökat med omkring 360 000

personer och målet om en halvering av den

öppna arbetslösheten till 4 % nåddes i

slutet av 2000. Samtidigt har antalet

personer i olika arbetsmarknadspolitiska

program minskat kraftigt.

Den positiva utvecklingen på

arbetsmarknaden, och styrkan i de

offentliga finanserna, har också gjort

det möjligt att stärka välfärden och

genomföra ett antal stora reformer under

mandatperioden. Den kommunala sektorn har

sedan 1998 ökat sin omslutning med

omkring 84 miljarder kronor och fler

personer har anställts i skolan, vården

och omsorgen. Omfattande resurser har

satsats på utbildning, och högskolan

expanderar med 100 000 utbildningsplatser

perioden 1997-2003. Barnbidragen,

studiebidragen och flerbarntilläggen har

höjts och maxtaxan har införts i

barnomsorgen. Pensionerna och

bostadstilläggen har höjts och

förbehållsbelopp, maxtaxa i äldreomsorgen

och ett högkostnadsskydd i tandvården har

införts. Arbetslöshetsförsäkringen

förstärks och arbetsskadeförsäkringen

reformeras. Skatter riktade mot låg- och

medelinkomsttagare har sänkts samtidigt

som även fastighetsskatten och skatter

riktade mot företagen justerats ned.

Studiesystemet har reformerats och

biståndet har höjts från 12 miljarder

kronor 1998 till 16 miljarder kronor.

Samtidigt har stora avbetalningar gjorts

på statsskulden och stora satsningar har

gjorts för att skapa ett ekologiskt

hållbart samhälle. Resurser har lagts på

miljöforskning, miljöövervakning, skydd

av biotoper och biologisk mångfald, och

den gröna skatteväxlingen fortsätter.

Den förhållandevis höga tillväxten har

gynnat hela Sverige. Arbetslösheten har

gått ned i alla delar av landet och det

kommunala utjämningssystemet bidrar till

att alla kommuner får del av den

ekonomiska utvecklingen. Den regionala

klyvningen motverkas. Det är dock inte

tillräckligt. Sverige präglas fortfarande

av alltför stora klyftor och av

otrygghet. Klyftorna skall minskas och

den ekonomiska politiken skall fortsatt

inriktas på att motverka konsekvenserna

av den internationella

konjunkturnedgången och att stärka

Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga.

Högst upp på dagordningen står kampen

om jobben. Stora insatser genom såväl

resursförstärkningar som skattesänkningar

görs för att minska den svaga

konjunkturens effekter på

arbetsmarknaden. Den stora utmaningen är

att Sverige på nytt skall närma sig en

situation med full sysselsättning. Alla

människors vilja till arbete skall tas

till vara. Kraften riktas mot att

sysselsättningsmålet skall nås, dvs. att

80 % av den vuxna befolkningen skall vara

reguljärt sysselsatt 2004 (sysselsatta

exklusive sysselsatta i

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program).

Uppgiften är därför att understödja de

senaste årens goda utveckling. Den

ekonomiska politiken inriktas på fortsatt

starka offentliga finanser och låg

inflation för att Sverige även skall

klara de långsiktiga utmaningarna som

ställs till följd av den demografiska

utvecklingen. Målet om 2 % överskott i de

offentliga finanserna över en

konjunkturcykel ligger fast. Utgiftstaken

skall hållas. Den svenska ekonomins

långsiktiga produktionsförmåga skall

höjas genom att lediga

arbetskraftsresurser mobiliseras. En

central uppgift är att bryta den

dramatiskt stigande sjukfrånvaron och

förhindra att alltfler människor slås ut

från arbetsmarknaden genom sjukdom eller

förtidspension. Det elvapunktsprogram som

regeringen presenterade i

budgetpropositionen följs löpande upp.

Reformerna för rättvisa och trygghet

fortsätter. Välfärden skall ytterligare

byggas ut. För att tillväxten skall bli

långsiktigt hållbar måste den också komma

alla till del. Det innebär att rättvisan

skall stärkas genom en aktiv

fördelningspolitik och genom åtgärder som

förbättrar utvecklingsmöjligheterna för

alla medborgare oavsett kön, etnisk eller

kulturell tillhörighet eller var i landet

man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt

utskottets mening hand i hand. I dagens

värld med snabba förändringar behövs

rättvisa med trygga människor som vågar

utbilda sig och som vågar anta nya

utmaningar. I år har maxtaxan införts,

föräldraförsäkringen förlängts och

ytterligare steg tas i den särskilda

satsningen på personalförstärkningar i

skola och fritidshem. Den reformerade

arbetsskadeförsäkringen träder i kraft,

liksom högkostnadsskyddet i tandvården

för äldre samt maxtaxa och

förbehållsbelopp i äldreomsorgen.

Arbetslöshetsförsäkringen höjs.

Levnadsvillkoren skall fortsätta att

förbättras, och som en följd av detta

skall socialbidragsberoendet halveras

mellan 1999 och 2004.

Ytterligare reformer genomförs 2003 och

2004. Nästa år utökas studiebidraget och

biståndet höjs. Taken i

socialförsäkringarna höjs, om det

statsfinansiella läget medger, och

satsningar görs på infrastruktur,

bostadsbyggande, hälso- och sjukvården,

rättsväsendet och skolan. Ett system för

individuell kompetensutveckling skall

införas och inkomstprövningen av

änkepensioner slopas. Sammantaget handlar

det om reformer på ca 17 miljarder

kronor.

År 2004 får vården, förskolan och

skolan ytterligare resurser. Biståndet

höjs ytterligare och rättsväsendet

tillförs mer resurser. Nya satsningar

görs på infrastruktur, miljö och

bostäder. Sammantaget betyder det

reformer på ca 12 miljarder kronor.

1.3.2 Partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

I Moderata samlingspartiets motion Fi36

anförs att Sveriges ekonomiska

eftersläpning mot andra länder måste

brytas. Många djupgående strukturella

problem som förhindrar att tillväxten och

sysselsättningen varaktigt ökar finns

kvar. De strukturreformer som den svenska

ekonomin har nytta av i dag genomfördes

eller initierades under den borgerliga

regeringstiden i början av 1990-talet.

Regeringen har inte under innevarande

mandatperiod genomfört några

strukturreformer i syfte att förbättra

ekonomins utbudssida och höja den

långsiktiga tillväxtkraften. Det har fått

till effekt att Sverige från

högkonjunkturen tar med sig den högsta

öppna arbetslösheten någonsin, stigande

inflation trots svag tillväxt, den lägsta

privata investeringsverksamheten i

Europa, omfattande utflyttning av

arbetskraft och företag, låg nivå på

nyföretagandet och en svag krona som

urholkar välfärden och ytterligare höjer

inflationstrycket i ekonomin.

Enligt motionärerna är också de senaste

årens sysselsättningsökning till stor del

en bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat

kraftigt under samma tid. Regeringens

brist på reformer betyder att

tillväxtpotentialen i den svenska

ekonomin inte ökat för att förhindra en

fortsatt eftersläpning. Detta är en

allvarlig utveckling eftersom bl.a.

globaliseringen gör att behovet av

reformer är större i dag än vad det var i

början av 1990-talet.

För att bryta eftersläpningen måste,

enligt motionärerna, reformeringen av den

svenska ekonomin återupptas och

intensifieras. De stora strukturella

problemen med stor konjunkturkänslighet i

statsfinanserna, höga offentliga

utgifter, världens högsta skatter samt

stora politikerstyrda monopol måste

åtgärdas.

Reformpolitiken bör utgå från att

Sverige långsiktigt skall kunna ha en

tillväxt på drygt 3 % per år. Detta

ställer bl.a. krav på en politik för

företagande och för att öka konkurrensen

och mångfalden i samhället. Bättre

förutsättningar för kreativitet,

företagsamhet, tillväxt och möjlighet för

medborgarna att öka inflytandet över sina

liv och kunna leva på sin lön skapas

bl.a. genom sänkta och slopade skatter på

företagande, arbete och sparande. Till

exempel bör inkomstskatterna

genomgripande reformeras och sänkas bl.a.

genom att förvärvsavdrag införs och

grundavdraget vid den kommunala

beskattningen höjs kraftigt till på sikt

50 000 kr och den statliga inkomstskatten

successivt avvecklas. Dessutom bör ett

särskilt extra grundavdrag för

barnfamiljer på 15 000 kr per barn

införas. Vidare bör dubbelbeskattningen

på aktier och förmögenhetsskatten samt

arvs- och gåvoskatten slopas och en

avveckling av fastighetsskatten påbörjas.

Beskattningen av kapitalinkomster bör på

sikt sänkas till genomsnittlig EU-nivå

för att underlätta kapitalbildningen och

nyföretagandet. Skatten på hushållsnära

tjänster och skatterna på bensin, diesel

och produktionsmedel i jordbruket bör

sänkas. Totalt föreslås i motionen

skattesänkningar som i slutet av 2004

uppgår till netto 60 miljarder kronor

utöver regeringens förslag. Vidare måste

företagskrånglet minskas genom färre och

enklare regler.

För att pressa ned sjukfrånvaron,

minska utgifterna för ohälsan och öka

arbetskraftsutbudet i ekonomin

presenterar motionärerna en omfattande

aktionsplan med bl.a. ökade anslag för

rehabilitering. Utbildningspolitiken

måste läggas om och forskningen

förstärkas. Två nya stiftelseuniversitet

bör bildas. Arbetsmarknadspolitiken bör

reformeras med sikte på att skapa en

större flexibilitet och mångfald. Flera

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

aktivitetsgarantin bör slopas till förmån

individuella insatser och

arbetsförmedlingen utvecklas genom att

fler privata förmedlingsföretag får

konkurrera med de offentliga. AMS bör

ersättas med en ny renodlad myndighet.

Vidare bör en allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring införas.

Konkurrenstrycket i ekonomin måste ökas

genom reformeringar och avregleringar av

t.ex. bostadsmarknaden, vården, omsorgen

och utbildningen. För att öka

konkurrensen, den privata företagsamheten

och amorteringen av statsskulden bör

också de statliga företagen privatiseras

i en betydligt snabbare takt än vad

regeringen räknar med.

Sveriges behov av utbyggda och

förbättrade vägar är stort och en utökad

satsning på vägar och järnvägar bör

genomföras. Friheten och mångfalden i

samhället bör ökas genom att t.ex. en

nationell obligatorisk hälsoförsäkring,

en äldrepeng och en nationell skolpeng,

vilken innebär att staten tar över

kostnaderna för skolväsendet, införs. Det

första steget i den nationella

hälsoförsäkringen bör vara att införa en

nationell vårdgaranti. De offentliga

utgifternas andel av ekonomin måste

sänkas för att minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet, öka medborgarnas

frihet och öka konkurrensen. Besparingar

som i slutet av 2004 motsvarar 57

miljarder kronor netto presenteras i

motionen.

För att förbättra barnfamiljernas

ekonomiska situation och öka deras

valfrihet bör det särskilda grundavdraget

för barnfamiljer införas. Motionärerna

reserverar också i motionen medel för en

alternativ barnomsorg som skall öka

barnfamiljernas valfrihet och medföra

etableringsfrihet och mångfald inom

barnomsorgen. Eftersom detta system skall

gälla från ett års ålder bör den nyligen

införda 13:e månaden i

föräldraförsäkringen tas bort. De

kommunala verksamheterna måste fokuseras

på kärnverksamheterna så att medborgarna

får ut mer av varje skattekrona, vilket

enligt motionärerna underlättas av

införandet av en skolpeng och en allmän

hälsoförsäkring.

En översyn bör snarast göras om

uppgiftsfördelningen mellan, stat,

kommun, det civila samhället och

gemenskaperna för att bl.a. minska

kommunernas obligatoriska åtaganden.

Verksamheter bör avregleras och utsättas

för konkurrens. Enligt motionärerna

innebär deras politik att statsbidragen

till kommunerna kan sänkas under de

närmaste åren. Dessutom innebär bl.a. de

senaste årens snabbt stigande kommunala

skatteinkomster att det finns utrymme för

sänkta kommunalskatter i många kommuner.

Kommunernas ekonomiska problem löses bäst

genom en politik som ökar den allmänna

tillväxten. Euron bör införas så snart

som möjligt, och det långsiktiga målet

för budgetpolitiken bör vara att den

offentliga skulden understiger 40 % av

BNP 2005 och att de offentliga finanserna

skall vara i balans över

konjunkturcykeln. För att möjliggöra en

skuldnivå på under 40 % av BNP bör de

offentliga finanserna under en

övergångsperiod ge överskott. Minskad

skuldkvot och lägre utgifts- och

skattekvoter ökar stabiliteten i de

offentliga finanserna avsevärt och

minskar behovet av en offentlig

förmögenhetsuppbyggnad över

konjunkturcykeln (yrkande 1).

I Kristdemokraternas motion Fi37 anförs

att regeringen i vårpropositionen, i

likhet med i alla större propositioner

som regeringen lagt på riksdagens bord

sedan 1994, ägnar föga politisk kraft åt

företagsklimatet och de strukturella

problem som gjort att Sverige sedan 1970-

talet halkat långt ned i OECD-ländernas

välståndslista. Nu i lågkonjunkturen står

regeringen helt utan en strategisk plan

för att höja tillväxtförutsättningarna i

den svenska ekonomin. Den totala

arbetslösheten är hög, kunskapen,

kapitalet och företagen flyttar utomlands

eller säljs ut till utländska ägare,

sjukfrånvaron ökar kraftigt och

arbetsmarknaden fungerar dåligt.

Tillsammans hotar detta att förvärra

konjunkturnedgången och öka på Sveriges

eftersläpning mot övriga OECD-länder.

Det är, enligt motionärerna, nu hög tid

att rätta till strukturfelen i den

svenska ekonomin - rekordhögt skattetryck

och stora marginaleffekter som gör att

det lönar sig dåligt att arbeta och

skapar ett osunt bidragsberoende, en hög

beskattning som gör det svårt att locka

och behålla företag i landet, en dåligt

fungerande arbetsmarknad och lönebildning

och en svag konkurrens i stora delar av

ekonomin. Målet bör vara en varaktigt

hållbar tillväxt på minst 3 % per år.

För att öka sysselsättningen, minska

arbetslösheten och öka möjligheterna för

medborgarna att klara sig på sin egen lön

föreslås att inkomstskatten reformeras i

fyra delar bl.a. genom en kraftig höjning

av grundavdraget, en skattereduktion, ett

förvärvsavdrag och genom att värnskatten

avskaffas. Vidare sänks

arbetsgivaravgifterna på lönesummor upp

till 900 000 kr, och en 50-procentig

skattereduktion på hushållens köp av

tjänster i det egna hemmet införs. Vidare

bör rimliga och rättvisa

konkurrensvillkor för jordbruket, åkeri-

och transportsektorn skapas.

Förmögenhetsskatten och

dubbelbeskattningen på

utdelningsinkomster avvecklas stegvis och

arvskatten på bundet kapital vid

generationsskifte i företag avskaffas.

Avdragsrätten på pensionssparande höjs

och en avdragsrätt för insättningar på

individuella utbildningskonton införs.

Dessutom bör fastighetsskatten avskaffas

2003 samtidigt som kommunerna ges rätt

att ta ut avgift på bostäder,

kommersiella fastigheter och

industrifastigheter. Sammantaget föreslås

skattesänkningar som i slutet av 1994

uppgår till netto omkring 37 miljarder

kronor utöver regeringens förslag.

Arbetsmarknadens funktionssätt måste

förbättras för att minska riskerna för

arbetskraftsbrist inom vissa områden och

stigande löne- och inflationstryck. Ett

av de allvarligaste hoten mot den svenska

ekonomin är att lönerna fortsätter att

stiga snabbare än i EU-länderna.

Villkoren för lönebildningen bör

förbättras genom t.ex. en högre

egenfinansiering i en ny obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring, och regler i

lönebildningen bör skapas som främjar

dynamik och flexibilitet i

lönesättningen. De nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste

ses över och minskas och regelverket

förenklas. Ökade satsningar bör göras på

kvalificerad yrkesutbildning för att

avhjälpa bristsituationer. Nya alternativ

som kompletterar den traditionella

arbetsförmedlingen måste släppas fram.

Konkurrensen måste öka inom t.ex.

detaljhandeln, byggsektorn och den

offentliga sektorn. För att öka

effektiviteten i vården och omsorgen

anser motionärerna att konkurrensen skall

öka genom att bl.a. fler privata

initiativ tillåts. Kvarvarande

konkurrenshämmande regleringar i den

privata sektorn bör avvecklas. De

regelförenklingar som

Småföretagsdelegationen föreslår bör

snarast genomföras. Kristdemokraterna

presenterar tillsammans med de övriga

borgerliga partierna ett program inom

olika områden för att öka företagandet.

Motionärerna anför vidare att regeringens

okänsliga budgetsanering har varit

förödande för enskilda människor, bl.a.

pensionärerna. Motionärerna föreslår

därför att bl.a. inkomstprövningen i

bostadstillägget inte skall innehålla

fritidsfastigheter och att

omställningspensionen för efterlevande

återställs. Pensionärernas situation

förbättras också fr.o.m. 2003 genom

grundavdragshöjningen. Vården, skolan och

omsorgen tillförs ytterligare resurser

genom att resurserna till kommunsektorn

ökar med 5,5 miljarder kronor de närmaste

två åren utöver regeringens förslag.

Dessutom tillförs landstingen ytterligare

resurser för en nationell vårdgaranti.

Som delar i ett program för att minska

sjukfrånvaron och öka hälsan föreslås att

en ny samordnad rehabiliteringsförsäkring

införs och att stödet till anhörig

vårdare utökas. Satsningar görs också för

att återupprätta rättsväsendet och

upprusta den svenska infrastrukturen.

Kristdemokraterna kritiserar regeringen

för valet av samarbetspartier.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av

tradition negativa till ekonomisk

tillväxt, och deras inflytande över

regeringspolitiken har ytterligare ökat

osäkerheten om regeringens ekonomiska

kurs och regeringens förmåga att göra

någonting åt ekonomins grundläggande

strukturella problem.

Familjepolitiken bör reformeras bl.a.

för att öka valfriheten inom

barnomsorgen. Ett barnomsorgskonto bör

införas samtidigt som familjernas

situation stärks genom att bl.a.

garantinivån i föräldraförsäkringen höjs

till 200 kr per dag och en statlig

skattereduktion för varje barn upp till

16 år införs och genom att reglerna för

beräkning av den sjukpenninggrundande

inkomsten förändras. Bostadsbidragen för

de sämst ställda barnfamiljerna bör

förbättras. Från och med 2004 bör också

studiebidragen och studiemedlen höjas.

Enligt motionärerna bör

socialförsäkringssystemen reformeras och

utvecklas mer mot fonderade system. För

att se över marginaleffekterna i skatte-

och socialförsäkringssystemen bör

överläggningar ske mellan de fem partier

som står bakom pensionsreformen. Sverige

bör delta i EMU fullt ut och för att

minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet bör statsskulden

avbetalas i en snabbare takt än vad

regeringen föreslår, bl.a. genom att fler

statliga företag säljs ut. En sådan

utförsäljning motiveras också av att

staten måste renodla sin roll.

Motionärerna vill komplettera och senare

ersätta överskottsmålet i de offentliga

finanserna med ett mål för statens

finanser (yrkandena 1, 2, 4 och 5).

I Centerpartiets motion Fi38 anförs att

trots de senaste årens högkonjunktur har

inkomstklyftorna ökat och den totala

arbetslösheten varit hög. I många delar

av landet har inte konjunkturuppgången

blivit märkbar förrän ekonomin nu åter

vänder nedåt. Resultatet är att det

svenska samhället klyvs både socialt och

regionalt och att denna klyvning tydligt

återspeglas i de stigande ohälsotalen.

Regeringen talar i vårpropositionen om

tillväxt och rättvisa men verkligheten

talar ett annat språk. Många saknar

arbete och förmåga att försörja sig

själva och många har fastnat i en

fattigdomsfälla. Hela regioner står

utanför utvecklingen med sjunkande

skattekraft och service som följd.

Regeringen har gjort ett politiskt

dubbelfel under den gångna

mandatperioden. Dels har regeringen inte

förmått att driva igenom strukturella

förändringar som gör svensk ekonomi mer

robust och mindre känslig för

internationella konjunktursvängningar,

dels har regeringen inte förmått göra

alla delaktiga i utvecklingen. I

vårpropositionen presenteras inte heller

några åtgärder som tar tag i dessa

allvarliga strukturella problem eller

minskar statsfinansernas

konjunkturkänslighet.

Den ekonomiska politikens främsta

uppgift är enligt motionärerna att skapa

framtidstro för människor och företag

över hela landet. Den svenska modellen

med höga skatter, höga offentliga

utgifter och hög konjunkturkänslighet i

statsfinanserna har hämmat tillväxten och

välfärden. Enligt Centerpartiet bör en

viktig inriktning av den ekonomiska

politiken vara att långsiktigt sänka

såväl skatternas som utgifternas andel av

BNP ned till samma nivåer som i

jämförbara OECD-länder. I motionen

presenteras reformer för lika villkor,

ökad livskraft och livskvalitet och

självbestämmande som en grund för att öka

tillväxten i hela landet och minska både

de regionala och sociala klyftorna. Några

av dessa områden är:

· Lika villkor för lärande och

utbildning. Kunskaper är viktiga för

tillväxt och lika tillgång till bra

utbildning är en rättvisefråga. Skolan

bör därför ges kraftigt ökade resurser

under de närmaste åren, och tre stora

reformer inom skolan bör genomföras -

rätt till kunskaper, lokal makt och fler

lärare. Ett nationellt kvalitetsinstitut

bör inrättas för att garantera alla en

bra utbildning. Forskningen måste

förstärkas vid framför allt de mindre och

medelstora högskolorna och

studiemedelssystemet bör reformeras bl.a.

genom att principen hälften bidrag och

hälften lån etableras.

·

· Lika villkor i beskattningen.

Skatteförslag presenteras som skall

uppmuntra företagandet, ge större utrymme

åt landets familjer och minska

marginaleffekterna för låg- och

medelinkomsttagare. En reform genomförs

där inkomstskatten sänks för framför allt

medel- och låginkomsttagare genom en

skattereduktion på 10 000 kr, lika för

alla, och en särskild skatterabatt på

högst 10 800 kr för förvärvsinkomster.

Vidare bör en skatterabatt för barn

införas, motsvarande 1 200 kr per år upp

till 18 års ålder. Grundavdraget slopas

och egenavgifter görs avdragsgilla.

Vidare bör beskattningen av boendet

sänkas genom att bl.a. fastighetsskatten

avskaffas och ersätts med en

schablonintäkt på taxeringsvärdet som

beskattas som inkomst av kapital.

Åtskillnad bör också göras mellan

fastigheter för fastboende och

fritidsboende. Förmögenhetsskatten sänks

genom bl.a. slopad sambeskattning och

genom att endast halva

taxeringsunderlaget skall ingå i

förmögenhetsbeskattningen. En

skattereduktion på hushållstjänster

införs och reseavdraget höjs. Sammantaget

föreslås skattesänkningar som under 2004

uppgår till netto 48 miljarder kronor.

·

· Lika villkor för arbete och

företagande. Arbetsgivaravgifterna bör

fortsätta att sänkas och arbetet med att

förenkla det regelverk som omger

företagandet måste ta fart på allvar.

Arbetet inom den s.k. Simplexenheten med

att minska antalet regler har

misslyckats. Det svenska jordbrukets

konkurrenskraft måste förstärkas bl.a.

genom att den s.k. ryggsäcken lyfts av.

Inom ramen för en miljödriven och

uthållig tillväxt föreslås höjda skatter

på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i

industrin och att en skatt på förbränning

av osorterat avfall införs och att

skatten på deponering av avfall höjs.

·

· Arbetsmarknaden. Regeringens

arbetsmarknadspolitik har misslyckats.

För att få ned arbetslösheten måste

arbetsmarknadspolitiken förnyas och

decentraliseras för att bl.a. minska den

sociala och regionala klyvningen i

samhället. En utbildningsgaranti bör

införas, volymåtgärderna bör fasas ut och

större vikt bör läggas på mer

individanpassade utbildningar. De olika

försörjningsstöden vid arbetslöshet bör

samordnas. Vidare bör s.k.

övergångsarbetsmarknader inrättas. På

dessa marknader skall arbetskraften vara

billigare genom en återföring av

arbetsgivaravgifterna. Dessutom bör en

allmän arbetslöshetsförsäkring införas

med ökad självfinansieringsgrad.

·

· Lika villkor genom bra

kommunikationer. För att hela Sverige

skall utvecklas föreslås en extra

satsning utöver regeringens på

kommunikationer, främst för drift och

underhåll av väg- och järnvägsnätet.

Dessutom bör en digital allemansrätt

införas som gör att den digitala

infrastrukturen kommer alla till del.

Regeringens program för utbyggnad av

bredband skapar en digital klyfta.

·

· Lika villkor för hälsa och

rehabilitering. Ohälsan och de kraftigt

stigande sjukskrivningarna är ett av

samhällets största problem. Ett mål om

att ohälsan och att samhällets kostnader

för ohälsan skall vara halverade till

2008 bör införas. Enligt motionärerna bör

bl.a. en rehabiliteringsgaranti och en

nationell vårdgaranti införas för att

minska ohälsotalen. Den finansiella

samordningen mellan hälso- och

sjukvården, socialförsäkringarna och

socialtjänsten måste förbättras och

utökas.

·

Familjepolitiken bör förnyas och göras

mer rättvis bl.a. genom ökad valfrihet i

barnomsorgen. Dessa krav uppfyller inte

maxtaxan enligt motionärerna. Resurser

motsvarande nästan 2,5 miljarder kronor

bör avsättas för att utveckla

maxtaxesystemet så att även de som inte

utnyttjar kommunal barnomsorg får del av

samhällets stöd till barnomsorgen.

Förutom den tidigare redovisade

skatterabatten för barn bör dessutom

garantinivån i föräldrapenningen höjas

till 200 kr per dag. Pensionärernas

ekonomi förbättras bl.a. genom

inkomstskattereformen. Rättstryggheten

måste förbättras, genom bl.a.

resursförstärkningar av det

brottsförebyggande arbetet och

polisväsendet. Försäljningen av statlig

verksamhet bör under de kommande två åren

uppgå till i genomsnitt omkring 50

miljarder kronor mer per år än vad

regeringen planerat. Besparingar

motsvarande 48 miljarder kronor föreslås

i motionen, genom bl.a. dämpade utgifter

för sjukpenning, reformeringen av

arbetsmarknadspolitiken och minskat behov

av bostadstillägg för barnfamiljerna

(yrkande 1).

I Folkpartiet liberalernas motion Fi39

konstateras att Sverige fortsätter att

falla i den internationella

välståndsligan. När Göran Persson blev

statsminister låg Sverige på femtonde

plats. Nu har vi sjunkit till sjuttonde

plats. Trots en relativt hög tillväxt i

slutet av 1990-talet har regeringen inte

vidtagit de strukturella reformer som

skulle ha rustat Sverige för sämre tider

och ökat tillväxtpotentialen. Ekonomins

svaga sidor finns kvar med dåligt

företagsklimat, höga skatter och

offentliga utgifter, rigid arbetsmarknad

och en näringsverksamhet som är omgärdad

med alltför många regler. Det senaste

årets tvärstopp i tillväxten illustrerar

vikten av strukturella förändringar i

ekonomin. Att Riksbanken redan i början

av en konjunkturuppgång tvingas höja

räntan visar att det finns problem i den

svenska ekonomins sätt att fungera, där

t.ex. lönebildningen riskerar att bli

samma problem som under 1980-talet.

Enligt motionärerna är det nödvändigt

att genomföra en rad strukturreformer som

bl.a. stärker ekonomins utbudssida, höjer

tillväxtpotentialen och ökar

förutsättningarna för en långsiktigt hög

svensk tillväxt utan inflation. Det

övergripande målet för den ekonomiska

politiken bör vara en tillväxt på 3 % per

år eller mer. För att nå det målet

presenteras i motionen ett antal åtgärder

och reformer. En del av innehållet

redovisas i punkterna nedan.

· En ny skattereform. En

inkomstskattereform genomförs med sänkta

marginalskatter genom att värnskatten

slopas, brytpunkten för den statliga

skatten höjs, ett nytt förvärvsavdrag på

4 % införs och genom att grundavdraget

inte trappas av i den s.k. LO-puckeln.

Inkomstskatterna sänks ytterligare genom

en skattereduktion, lika för alla.

Motionärerna vill dessutom införa en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Avgifterna till denna skall kompenseras

genom en särskild skattesänkning. Som ett

led i att reformera familjepolitiken bör

barnfamiljernas marginaleffekter minskas

genom att generella utökningar av

barnstödet utformas som en

skattereduktion på knappt 2 000 kr år

2003, som höjs till 2 650 kr år 2004.

Reduktionen kombineras med en avtrappning

av bostadsbidraget. Hushållstjänster får

en skattereduktion på 50 %. Sparande

underlättas genom att förmögenhetsskatten

sänks och slopas på sikt. Ett första steg

är en avskaffad sambeskattning och en

höjning av fribeloppet. Fastighetsskatten

sänks genom att taxeringsvärdena fryses

på 2000 års nivå och skattesatsen sätts

till 1,0 % för småhus och 0,5 % för

flerbostadshus. Systemet för

fastighetstaxering bör reformeras i

grunden och olika boendeformer måste

behandlas lika. Kompetens/pensions

sparandet underlättas genom att

avdragsrätten höjs till ett basbelopp.

Principerna från 1990/91 års skattereform

- hälften kvar och att de allra flesta

bara skall betala kommunalskatt - skall

återupprättas. En särskild miljöskatt på

sopförbränning bör införas som ett led i

en grön skatteväxling.

·

· Företagarreform. För att skapa

fler företagare och jobb måste

företagsskatterna sänkas, antalet regler

för att driva företag minskas och

förenklas samtidigt som konkurrensen

måste öka bl.a. genom att statlig och

kommunal bolagsverksamhet privatiseras.

Dubbelbeskattningen på aktier bör slopas,

arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn

sänkas, de s.k. fåmansbolagsreglerna

förenklas och sociala avgifter på

vinstandelar avskaffas. Tillsammans med

de övriga borgerliga partierna har

Folkpartiet utarbetat en rad förslag för

att förbättra det svenska

företagsklimatet. Motionärerna föreslår

även en utökad satsning på

väginvesteringar och vägunderhåll.

Avgörande för tillväxt och sysselsättning

är att trafikfrågorna i storstäderna får

en lösning. Vidare måste bostadspolitiken

förnyas. Bostadsmarknaden är i dag en av

de främsta flaskhalsarna mot tillväxt.

·

· Socialförsäkringsreform.

Trovärdigheten för socialförsäkringarna

är viktig för ett bra arbets- och

företagarklimat. Förutom det nya

pensionssystemet bör ytterligare två

obligatoriska och från statens budget

fristående försäkringar skapas - en

allmän sjukförsäkring (inkl.

förtidspensionen) och en allmän

arbetslöshetsförsäkring. Försäkringarna

skall bygga på inkomstbortfallsprincipen

och det skall råda raka rör mellan

avgifter och förmåner. Enligt

motionärerna bör taket i

föräldraförsäkringen höjas till 10

basbelopp.

·

· En kunskaps- och

utbildningsreform. En rad åtgärder

föreslås för att förbättra skolan och öka

kvaliteten inom högskolan, och större

resurser bör avsättas till forskning.

Bland annat bör en speciallärarutbildning

inrättas och en skolpeng införas som

betalas ut till den skola elever och

föräldrar väljer. Även en studentpeng bör

införas så att utbildningsplatserna

fördelas efter studenternas önskemål.

·

· Jämställdhetsreform. Några av de

mest prioriterade uppgifterna är att

avskaffa löneskillnaderna mellan män och

kvinnor och öka individernas inflytande

över sina liv. Det bör enligt

motionärerna ske bl.a. genom att de

offentliga monopolen inom omsorgen,

skolan och vården bryts upp. Förutom

bl.a. olika skatteåtgärder bör en

barnomsorgspeng och valfrihet i

barnomsorgen och barnkonto införas för

att stärka kvinnornas position och öka

medborgarnas och familjernas möjlighet

att själva ordna sin vardag.

·

· Frihandelsreform och global

solidaritet. Frihandel är avgörande för

välfärdsutvecklingen. Sverige bör gå i

spetsen för ökad frihandel i världen och

verka för en avveckling av EU:s

jordbruksstöd. Sverige bör också gå med i

EMU och arbeta för en fortsatt

reformering av den inre marknaden.

Biståndet bör höjas kraftigt.

Enprocentsmålet bör vara återställt 2005.

För att förhindra växthuseffekten bör

bl.a. en europeisk eller, om möjligt, en

global koldioxidskatt införas.

·

· Reformering av

arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiken och

lönebildningen måste reformeras.

Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader bör minskas

väsentligt och andra former som

bemanningsföretag utnyttjas. AMS i dess

nuvarande form bör läggas ned.

Arbetssökande bör få en omställningspeng.

·

· Friskvårdsreform. I motionen

föreslås en krisplan mot

långtidssjukskrivningarna och ohälsan i

arbetslivet. Bland annat införs ett nytt

system för rehabilitering och resurserna

utökas. Finansiering av vården samordnas

mellan olika aktörer och ett förslag till

nationell vårdgaranti läggs fram i

samarbete med övriga borgerliga partier.

·

För att effektivisera kommunverksamheten

bör uppgifterna koncentreras till

kärnverksamheterna, vilket bl.a. innebär

att kommunala bolag bör säljas. I princip

bör all verksamhet inom den offentliga

sektorn som inte är myndighetsutövning

vara konkurrensutsatt. Vården och skolan

bör avregleras. Motionärerna anser att

det bör finnas ett överskott i de

offentliga finanserna motsvarande 2 % av

BNP över en konjunkturcykel. Det innebär

emellertid inte att detta skall gälla för

varje år. I rådande läge kan ett

överskott på strax under 2 % av BNP anses

vara acceptabelt, enligt motionärerna.

Avbetalningen av statsskulden bör

påskyndas. Det skall ske genom att

statliga företag säljs i en större

omfattning än vad regeringen räknar med.

Staten bör endast i undantagsfall driva

företag (yrkande 1).

1.3.3 Finansutskottets ställningstagande

till partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Utskottet börjar med att diskutera

arbetsmarknaden. I motion Fi36 (m) hävdar

motionärerna att regeringen misslyckats i

sina viktigaste mål. Den samlade

arbetslösheten är fyra gånger högre än

den öppna arbetslösheten.

Arbetsmarkspolitiken måste förändras i

grunden för att sysselsättningen skall

öka, menar motionärerna. Liknande

argument framförs i motion Fi37 (kd),

Fi38 (c) och Fi39 (fp).

Till skillnad från motionärerna kan

utskottet konstatera att läget på den

svenska arbetsmarknaden har förbättrats

markant under de senaste åren.

Sysselsättningen har ökat samtidigt som

både den öppna och den totala

arbetslösheten sjunkit. Sedan 1997 har

sysselsättningen i säsongsrensade siffror

stigit med omkring 360 000 personer, och

den öppna arbetslösheten har gått ned med

drygt 4 procentenheter. Trots den

betydligt svagare internationella

konjunkturen och nedgången i den svenska

industrikonjunkturen fortsatte

sysselsättningen att stiga under förra

året. Under januari och februari i år

sjönk sysselsättningen i säsongsrensade

tal medan den åter steg under mars.

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB)

senaste s.k. arbetskraftsundersökning var

4 182 000 personer sysselsatta i april i

år. Det är 19 000 personer eller 0,5 %

färre än i april 2001. Den öppna

arbetslösheten låg i april på 3,8 %,

samma nivå som i mars.

Det är tydligt att

konjunkturavmattningen inneburit att

tillväxttakten i sysselsättningen avtagit

under det senaste året. Under våren i

fjol steg sysselsättningen med i

genomsnitt omkring 3 % per månad jämfört

med utvecklingen samma period året innan.

Under sommaren och hösten sjönk

tillväxttakten markant, och under de

senaste sex månaderna har

sysselsättningen vuxit med i genomsnitt

0,2 % per månad (november 2001 till april

2002).

Målet för den öppna arbetslösheten nåddes

hösten 2000

Målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten till 4 % 2000 som regering

och riksdag satte upp 1996 nåddes i

oktober 2000, och den öppna

arbetslösheten var i genomsnitt 4 % under

2001. Även hittills i år har den öppna

arbetslösheten legat på i genomsnitt 4,0

% per månad, med den ovan redovisade

nivån i april 2002 på 3,8 %.

Samtidigt som detta är en god

utveckling vill utskottet framhålla att

arbetsmarknadsstatistiken även visar att

skillnaderna mellan olika regioner i

Sverige är stora. Det totala s.k.

obalanstalet, dvs. andelen öppet

arbetslösa plus andelen personer i

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program, uppgick

i hela riket till 6,5 % i april i år,

enligt AMS uppgifter. I Stockholms län

var siffran 3,5 % medan den i Norrbottens

län uppgick till 13,1 %. En närmare

genomgång av siffrorna visar att den

totala arbetslösheten under det senaste

året sjunkit i alla län utom sex. Störst

var nedgången i Värmlands län, Kalmar

län, Västernorrlands län och Norrbottens

län. Störst var uppgången i Uppsala län,

Stockholms län och Jämtlands län.

Siffrorna visar också att den öppna

arbetslösheten under det gångna året

sjunkit i alla län utom Stockholms län,

Uppsala län och Gotlands län. I april i

år uppvisade 13 av 21 län en öppen

arbetslöshet under 4 %. Under samma månad

förra året var antalet 10 län.

Sysselsättningsmålet utvecklas gynnsamt

men ...

SCB:s undersökningar visar att även

riksdagens och regeringens s.k.

sysselsättningsmål har utvecklats

relativt väl, dvs. att antalet

sysselsatta i åldern 20-64 år som andel

av befolkningen i samma åldersgrupp skall

uppgå till 80 % 2004. Till följd av den

svagare sysselsättningstillväxten har

dock sysselsättningsgraden varit relativt

oförändrad, eller t.o.m. sjunkit något,

under det senaste året, efter den

kraftiga uppgången under perioden

1997-2000.

Samtidigt som sysselsättningstillväxten

mattats väsentligt det senaste året har

efterfrågan på arbetskraft försvagats.

Antalet nyanmälda lediga platser till

arbetsförmedlingarna har sjunkit, även om

nyanmälningarna jämfört med förra året

ökat något under de senaste månaderna.

(Jämförelsen försvåras dock av AMS nya

tjänst Annonsera Direkt där arbetsgivarna

själva via Internet kan skriva in

platsanmälan. Andelen direktinskrivna

anmälningar har ökat kraftigt hittills i

år, vilket gör att jämförbarheten

minskar). AMS statistik visar vidare att

antalet varsel om uppsägningar ökat

kraftigt under det senaste året. Under de

senaste månaderna har dock antalet varsel

halverats jämfört med de mycket höga

nivåer som noterades sent i höstas.

Av Konjunkturinstitutets (KI) senaste

barometer från april framgår också att

företagen i industrin räknar med en

fortsatt minskad sysselsättning framöver.

Det finns dock skillnader mellan de olika

branscherna. I t.ex. den kemiska

industrin planerar företagen att

nyanställa under de närmaste månaderna

medan företagen i teleprodukt- och järn-

och stålverksindustrin anger minskad

sysselsättning. Samtidigt innebär detta

att företagen nu uppger att de tidigare

svårigheterna med att rekrytera lämplig

personal avtagit markant - endast 4 % av

industriföretagen angav i april att de

upplevde en brist på arbetskraft. I

tjänstesektorn är situationen lite mer

blandad än inom industrin. Företagen inom

detaljhandeln anger minskad

sysselsättning framöver medan företagen

inom t.ex. sällanköpshandeln och

uppdragsverksamheten behöver anställa

arbetskraft. I byggindustrin, framför

allt inom väg- och

anläggningsverksamheten, räknar företagen

med stigande sysselsättning.

... det krävs insatser för att målet

skall nås

För att öka förutsättningarna för att nå

målet om en sysselsättningsgrad på 80 %

är det enligt utskottets mening angeläget

att åtgärder vidtas inom en rad områden.

Utbudet av arbetskraft måste öka och den

svenska arbetsmarknadens sätt att fungera

måste förbättras ytterligare. I

traditionell svensk

arbetsmarknadspolitisk anda måste

arbetslinjen, som numera kan betraktas

som en arbets- och kompetenslinje,

hävdas. Matchningen mellan arbetssökande

och lediga platser måste effektiviseras

ytterligare så att sysselsättningen kan

fortsätta att öka utan att

inflationsdrivande och tillväxthämmande

flaskhalsar uppstår.

Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i

ännu högre grad inriktas på att förhindra

bristsituationer och förmedla lediga

jobb. Vakanstiderna måste kortas och

långtidsarbetslösheten minskas.

Förmedlingarna måste dock även

fortsättningsvis prioritera personer som

är långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna. Stora ansträngningar

måste göras för att öka

sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre,

funktionshindrade och utomnordiska

grupper.

Arbetsmarknadspolitiken har lagts om

Till skillnad mot vad som hävdas i

partimotionerna kan utskottet konstatera

att arbetsmarknadspolitiken har en klart

tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen

har tagits bort och inslagen av matchning

och utbildning har ökat markant.

I regeringens regleringsbrev till

Arbetsmarknadsverket för 2002 anges att

målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a.

skall vara att vakanstiderna för lediga

platser och arbetslöshetstiden för

arbetssökande skall hållas nere. Ett

konkret mål är att minst 80 % av

företagen skall få tag på den personal de

vill anställa. I februari i år angav 85 %

av företagen att de utan problem kunde

rekrytera efterfrågad personal, enligt

AMS undersökningar. Vidare skall antalet

långtidsinskrivna minska kontinuerligt

och uppgå till i genomsnitt högst 42 000

personer per månad. Kompetenshöjande

åtgärder skall sättas in för dem som har

svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Ett konkret mål inom detta område är att

andelen personer som fått arbete 90 dagar

efter avslutad arbetsmarknadsutbildning i

genomsnitt skall uppgå till minst 70 %.

Dessutom skall i genomsnitt minst 59 000

arbetshandikappade personer per månad ha

lämpligt arbete. Andelen personer som går

från lönebidragsfinansierat arbete till

osubventionerat skall öka under året.

Åtgärderna inriktas i allt högre grad

mot sektorer där brist på arbetskraft

bedöms uppkomma. I sin prognos över

arbetskraftsbehovet 2002 och framåt pekar

AMS bl.a. ut IT-specialister, vård- och

omsorgsyrken och lärare som exempel på

områden där behoven av arbetskraft

stadigt ökar och där utbildningsinsatser

i olika former behövs. Till exempel har

en bristyrkesutbildning för redan

anställda införts som en

försöksverksamhet, och ett förstärkt

anställningsstöd har införts för att öka

de långtidsinskrivnas möjligheter att få

ett reguljärt arbete. Anställningsstödet

förstärktes ytterligare i fjol, och

utskottet vill i anslutning till detta

nämna att det förstärkta

anställningsstödet för personer som varit

inskrivna i arbetsförmedlingen under två

år i mars omfattade drygt 8 500 personer.

Vidare kan utskottet notera att det pågår

ett löpande arbete med att förenkla det

arbetsmarknadspolitiska regelverket.

Till följd av konjunkturnedgången

bedömer regeringen i vårpropositionen att

antalet deltagare i de konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen i år

uppgår till i genomsnitt 110 000, ungefär

samma antal som i fjol men 6 000 fler än

vad regeringen bedömde i samband med

budgetpropositionen för 2002. I takt med

att aktiviteten i ekonomin ökar väntas

antalet deltagare minska, till i

genomsnitt 97 000 personer 2003. Detta

kan jämföras med att antalet deltagare

1994 var drygt 235 000 personer - en

nedgång med omkring 125 000 personer

perioden 1994-2001.

Som följd av propositionen om

omläggningen av arbetsmarknadspolitiken

(1999/2000:98) infördes under 2000 en

aktivitetsgaranti för personer som är

eller löper risk att bli

långtidsarbetslösa. Antalet deltagare i

aktivitetsgarantin uppgick i mars i år

till drygt 37 500 personer.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt

betänkande om arbetsmarknadspolitiska

frågor (2001/02:AU5) att det inom ramen

för aktivitetsgarantin bör vidtas

ytterligare insatser för de personer som

befinner sig långt från den reguljära

arbetsmarknaden. Regeringen anger också i

vårpropositionen att den avser återkomma

till riksdagen i dessa frågor.

Riksdagen beslutade också under 2000 om

en relativt omfattande reformering av

arbetslöshetsförsäkringen. Reformeringen

innebar bl.a. att försäkringens roll som

omställningsförsäkring förtydligades.

Kraven på den arbetslöse tydliggjordes

samtidigt som rättssäkerheten för den

enskilde förstärktes.

I förra årets vårproposition och i

budgetpropositionen för 2002 föreslog

regeringen ett antal nya åtgärder för att

höja arbetsutbudet, öka sysselsättningen

och förbättra tillväxtmöjligheterna i

alla delar av landet. Bland annat

permanentas fr.o.m. i år de extra 700

miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket

de senaste åren använt för tillfällig

personal vid arbetsförmedlingarna.

Förstärkningen skall bl.a. användas för

att förbättra kvaliteten i

aktivitetsgarantin, kontakterna med

arbetsgivarna och de individuella

handlingsplanerna. För att minska

deltidsarbetslösheten har 100 miljoner

kronor avsatts under perioden 2002-2004.

Från och med i år inrättas ytterligare

motsvarande 1 000 lönebidragsplatser så

att fler arbetshandikappade får möjlighet

komma ut på arbetsmarknaden. För att

bl.a. minska tendenserna till flaskhalsar

och arbetskraftsbrist i

storstadsregionerna har ett tidsbegränsat

investeringsbidrag införts för att öka

produktionen av främst små och medelstora

hyreslägenheter. I februari i år

påbörjades en försöksverksamhet med ett

s.k. friår. Friåret innebär att anställd

personal skall få möjlighet att ta ledigt

upp till ett år under förutsättning att

arbetsgivaren samtidigt anställer en

person som varit arbetslös som vikarie.

Försöket skall hålla på till december

2004 och omfattar tolv kommuner -

Botkyrka, Gällivare, Göteborg, Hultsfred,

Hällefors, Katrineholm, Landskrona, Lund,

Piteå, Strömsund, Västerås och Åmål.

Satsningarna på utbildning och kompetens

höjer arbetskraftsutbudet

Till insatserna för att öka

arbetskraftsutbudet och minska riskerna

för inflationsdrivande flaskhalsar skall

enligt utskottets mening också läggas de

reformer och de medel som satsas på att

effektivisera och öka utbildningen och

kompetensutvecklingen. I anslutning till

detta vill utskottet erinra om att

regeringen nyligen presenterade ett

förslag om system för individuell

kompetensutveckling. Systemet skall

enligt planerna träda i kraft den 1 juli

2003 och bygger på att den enskilde

individen skall kunna göra avdragsgilla

insättningar på ett kompetenskonto.

Dessutom genomförs under perioden

2001-2003 ett program för att öka

invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden. Bland annat förstärks

den kompletterande utbildningen för

arbetslösa invandrare med utländsk

utbildning inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en

kompletterande utbildning för personer

med utländsk utbildning inom lärarområdet

och inom teknik och naturvetenskap. Den

s.k. valideringen av utländsk

yrkeskompetens har utökats, och en

försöksverksamhet med alternativ

platsförmedling för invandrare prövas.

Ytterligare åtgärder är att

Högskoleverket fått i uppdrag att

analysera hur högskolans utbildningsutbud

bättre skall kunna anpassas till

arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets

mening bidrar också maxtaxan i

barnomsorgen och de skattesänkningar för

särskilt låg- och medelinkomsttagare som

genomförts under perioden 2000-2002 till

att öka utbudet av arbetskraft. Vidare

kan också den införda möjligheten att

fortsätta att arbeta efter 65 års ålder

bidra till stigande sysselsättning.

I anslutning till diskussionen om

arbetsmarknaden vill utskottet kommentera

det påstående som görs i bl.a. motionerna

Fi36 (m) och Fi37 (kd) om att den

kraftiga sysselsättningsökningen sedan

1997 är en bubbla eftersom sjukfrånvaron

ökat starkt under samma tid. Enligt

motionärerna i Fi36 (m) svarar ökningen

av sjukfrånvaron för tre fjärdedelar av

sysselsättningstillväxten.

Enligt utskottets mening är de senaste

årens dramatiska ökning av antalet

sjukskrivna ett mycket allvarligt

problem. Utskottet tar i kommande avsnitt

upp olika åtgärder för öka hälsan och öka

andelen människor i arbete. Däremot är

beskrivningen i Moderata samlingspartiets

motion missvisande. Enligt SCB:s AKU-

undersökning, vilken är den officiella

svenska arbetsmarknadsstatistiken, steg

sysselsättningen under perioden första

kvartalet 1997 till fjärde kvartalet 2001

med 9,4 % eller ca 360 000 personer.

Under samma period ökade antalet personer

i arbete (dvs. sysselsatta exklusive de

som varit frånvarande under mätperioden)

med 7 % eller ca 239 000 personer.

Skillnaden på 1,6 procentenheter eller

123 000 personer förklaras av ökad

frånvaro av olika slag, däribland framför

allt sjukfrånvaro.

Innan utskottet övergår till att

diskutera lönebildningen vill utskottet

bestämt avvisa förslaget i Folkpartiet

liberalernas motion Fi39 och motion Fi36

(m) om att skära ned AMS verksamhet för

att i stället bl.a. lägga ut

jobbförmedlingsverksamhet på t.ex.

privata vinstdrivande bemanningsföretag.

Utskottet vill också starkt avvisa de

omfattande nedskärningar av AMS olika

program som t.ex. Centerpartiet föreslår

i motion Fi38. Om motionernas förslag

genomfördes skulle situationen för många

arbetslösa försämras på ett mycket

allvarligt sätt.

Lönebildningen spelar stor roll för

tillväxten och sysselsättningen

Om sysselsättningsmålet skall kunna nås

och tillväxten fortsätta att stiga i nivå

med utvecklingen i slutet av 1990-talet

och början av 2000-talet är det enligt

utskottets mening av avgörande betydelse

att den svenska lönebildningen fungerar

väl och att löneökningarna i alla

sektorer av ekonomin ligger på en rimlig

nivå. Om de totala lönekostnaderna ökar

snabbare än produktiviteten riskerar den

svenska ekonomin att hamna i en

överhettningssituation med stigande

inflation, räntehöjningar, svagare

tillväxt och ökad arbetslöshet som följd.

I ett sådant läge äventyras också

utrymmet för framtida reformer och

skattesänkningar, vilket framgår tydligt

av regeringens olika

utvecklingsalternativ -

högtillväxtalternativet och

lågtillväxtalternativet - i

vårpropositionen.

Enligt utskottets mening är de

grundläggande förutsättningarna för en

bra fungerande svensk lönebildning goda.

Förtroendet för låginflationspolitiken

bland ekonomins olika aktörer är hög,

vilket innebär att risken minskat för att

avtalade löneökningar skall gröpas ur av

en kraftig och okontrollerad inflation.

Löntagarna har också under de senaste

åren fått historiskt höga

reallöneökningar trots att de nominella

lönepåslagen varit måttfulla. Sedan

mitten av 1990-talet har reallönerna

stigit med i genomsnitt ungefär 3 % per

år. Det kan jämföras med utvecklingen

under 1980-talet då reallönerna var i

stort sett oförändrade samtidigt som de

nominella löneökningarna ökade dubbelt så

mycket som i slutet av 1990-talet. Till

det kommer att företagen och

arbetsgivarna i dag är medvetna om

svårigheterna att vältra över stigande

lönekostnader på konsumenterna. Utskottet

kan i det här sammanhanget även

konstatera att lönebildningens

institutionella omgivning har förändrats

påtagligt de senaste åren. Inom t.ex.

industrin och inom delar av handeln har

nya samarbetsavtal tecknats. Avtalen

utgör den ram inom vilken

avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har

Medlingsinstitutet inrättats, vars

uppgift är att understödja avtalsparterna

i deras strävan att uppnå både en stabil

reallöneutveckling och en snabb och

uthållig uppgång i sysselsättningen.

En stor del av arbetsmarknaden omfattas

av de avtal som slöts under förra året.

Merparten av avtalen är fleråriga. De

slutliga resultaten av dessa avtal kommer

att få en avgörande betydelse för

utvecklingen på den svenska

arbetsmarknaden. Det framgår inte minst

av den årliga rapport om de

samhällsekonomiska förutsättningarna för

lönebildningen i Sverige som

Konjunkturinstitutet (KI) publicerade i

slutet av förra året. Rapporten tas fram

på uppdrag av regeringen, och KI

konstaterar att Sverige under de närmaste

åren skulle behöva komma ned i en

löneökningstakt på runt 3-3,5 % per år

för att uppnå en fortsatt gynnsam

utveckling, med fortsatt stigande

sysselsättning och minskad arbetslöshet.

Trots den svagare tillväxten steg dock

de nominella lönerna under förra året mer

än under åren i slutet på 1990-talet

samtidigt som inflationen började stiga.

Lönerna steg med 4,2 %, enligt

Medlingsinstitutets preliminära

beräkningar, bl.a. till följd av en ökad

löneglidning i bygg- och

tjänstesektorerna. Det är omkring 1

procentenhet högre än de sammantagna

löneökningarna i euroområdet under förra

året. En sådan utveckling kan i sin

förlängning dämpa både ekonomins och

sysselsättningens tillväxtkraft.

Avmattningen i konjunkturen innebär att

riskerna för flaskhalsar och överhettning

på vissa delar av arbetsmarknaden

minskat. Men som utskottet redovisat

tidigare finns fortfarande en omfattande

brist på arbetskraft inom vissa

yrkeskategorier, och när konjunkturen

åter vänder upp ökar risken för ett tryck

uppåt på lönerna för de mest

eftertraktade grupperna på

arbetsmarknaden och i de snabbast växande

delarna av landet. Detta kan få till

effekt att löneglidningen ökar mer än vad

som ingår i de olika avtalen på

arbetsmarknaden.

Enligt utskottets mening har

arbetsmarknadens parter ett särskilt

ansvar för att löneökningarna inte

överskrider vad som är samhällsekonomiskt

försvarbart.

Arbetsrätten

När det gäller arbetsrätten är det

utskottets principiella uppfattning att

det i många fall finns en felaktig

föreställning om att en försvagning av

arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora

positiva effekter på tillväxten och

sysselsättningen. Enligt en studie av

arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD

publicerade i Employment Outlook sommaren

1999 har arbetsrättens utformning inga

större effekter på den totala

sysselsättningen eller den totala

arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan

utformningen av arbetsrätten i viss mån

påverka den demografiska sammansättningen

av arbetslösheten och sysselsättningen,

t.ex. att en viss grupp av människor i

högre grad än andra drabbas av

arbetslöshet om t.ex. arbetsrätten är

kraftigt reglerande. Enligt OECD är dock

den effekten statistiskt sett osäker.

Företagen och globaliseringen

Innan utskottet går in på frågorna kring

konkurrens och företagsklimat vill

utskottet kort kommentera diskussionen i

bl.a. motionerna Fi36 (m) och Fi37 (kd)

om försäljningar av företag till utlandet

och ökat utlandsägande. Statistiska

uppgifter från olika centralbanker och

andra finansiella organisationer visar

att det pågår en omfattande globalisering

av ägandet och produktionen och en

internationell omstrukturering i

näringslivets olika branscher. Både

ingående och utgående direktinvesteringar

och s.k. portföljinvesteringar har ökat

mycket kraftigt under de senaste åren,

även om en viss avmattning noterats under

2001 och hittills under 2002 till följd

av den svaga konjunkturen och nedgången i

IKT-sektorn.

Enligt utskottets mening är det

utomordentligt viktigt att

globaliseringens och det ökade

utlandsägandets effekter på ekonomin,

näringslivet och sysselsättningen noga

följs och analyseras. Frågan är

emellertid inte unik för Sverige. Runt om

i både Europa och övriga industrivärlden

pågår en intensiv debatt om utländska

förvärv, företagsutflyttningar,

sammanslagningar och företagsklimat.

Debatten är emellertid ofta osaklig och

onyanserad och ibland rent av behäftad

med undergångstoner. Enligt utskottets

mening finns det mycket som tyder på att

utländska investeringar i Sverige kan

spela en viktig roll för utvecklingen i

svensk ekonomi. I många fall tillför nya

internationella ägare nytt kapital, ny

kompetens och nya förutsättningar för en

ökad expansion.

Bilden av en ödesmättad utförsäljning

av svenska företag måste kompletteras med

att även svenska företag i stor

utsträckning köper utländska företag för

att stärka sin ställning och kompetens.

Enligt Riksbankens

betalningsbalansstatistik har svenska

företag under perioden 1995-2001

direktinvesterat i utlandet för omkring

129 miljarder kronor mer än vad utländska

företag direktinvesterat i Sverige (i

dessa siffror har för 1999 den jämbördiga

fusionen mellan Astra och Zeneca rensats

bort eftersom Astras innehav i Zeneca är

bokfört som ett portföljinnehav och

därmed inte registrerat i

direktinvesteringsstatistiken medan

Zenecas innehav i Astra är registrerat

som en direktinvestering).

För att ytterligare nyansera debatten

vill utskottet även referera en

enkätundersökning som Svenska

Industritjänstemannaförbundet (SIF) gjort

bland de större medlemsklubbarna med

anledning av debatten om utflyttning av

svensk industriproduktion. Enligt enkäten

var det under perioden 1999-2001 lika

många företag som flyttade in verksamhet

till Sverige som det var företag som

flyttade ut verksamhet till andra länder.

Utskottet vill i anslutning till frågan

om globaliseringen också erinra om att

regeringen tillsatt en utredning om

internationaliseringens betydelse för

svenska skattebaser och Sveriges framtida

skattestruktur. Enligt planen skall

utredningen presentera sitt

slutbetänkande i november 2002.

Sverige - en av världens främsta IT-

nationer

Utlandets kraftigt stigande intresse för

Sverige, svenska företag och svenskt

näringsliv beror till en del på Sveriges

framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av

direktinvesteringar i svenska IT-företag

sker ett betydande inflöde av utländska

investeringar och kapital när det gäller

forskning och utveckling inom IT. Även om

den s.k. IKT-sektorn (sektorn för

informations- och kommunikationsteknik)

för tillfället karakteriseras av kraftig

avmattning och omstrukturering kommer IT-

sektorn att få stor betydelse för Sverige

och den svenska tillväxten framöver. Ett

tydligt bevis på sektorns betydelse för

den svenska ekonomin är den oro och

osäkerhet som det senaste årets problem i

företaget Ericsson skapat.

Helt avgörande för Sverige, den svenska

tillväxten och sysselsättningen är att

Sveriges konkurrenskraft är hög och

företagsklimatet gott. Till skillnad mot

vad som hävdas i motionerna Fi36 (m),

Fi37 (kd), Fi38 (c) och Fi39 (fp) anser

utskottet att det grundläggande klimatet

för företagande, expansion och högre

sysselsättning är gott.

De offentliga finanserna har sanerats,

vilket har gett en stabil och hållbar

makroekonomisk situation. Räntorna har

sjunkit kraftigt både i förhållande till

tidigare under 1990-talet och till

räntenivåerna under 1970- och 1980-talen.

Under det senaste åren har också de

svenska obligationsräntorna legat på

ungefär samma nivå eller enbart någon

eller några tiondelar över de tyska

obligationsräntorna. Under det senaste

årets turbulens på valuta- och

räntemarknaderna med bl.a. sjunkande

värde på den svenska kronan har dock

skillnaden mot de tyska räntorna stigit

till omkring 0,5 procentenheter. Det kan

jämföras med ett räntegap mot Tyskland

sommaren 1994 på mellan 4 och 5

procentenheter. Innebörden av denna

utveckling är att svenska företag och

hushåll kan finansiera sig till ungefär

samma kostnad som de tyska kan. Det

stimulerar både företagens investeringar

och den inhemska efterfrågan.

En annan mycket viktig del i tillväxts-

och företagsklimatet är att inflationen

sjunkit kraftigt, till en nivå som tidvis

understigit den i våra viktigaste

konkurrentländer. Om man bortser från

utvecklingen i fjol har löneökningarna

under de senaste åren varit relativt

måttliga, trots en hög tillväxttakt och

att sysselsättningen sedan 1997 stigit

med omkring 360 000 personer. Bland annat

som en följd av denna utveckling har de

svenska företagen under de senaste åtta

åren markant ökat sina andelar på

världsmarknaden samtidigt som icke

konjunkturkänsliga kunskapsintensiva

branscher ökat sina andelar av svensk

export. På grund av den svaga

internationella efterfrågan förlorade

emellertid den svenska industrin andelar

under förra året, speciellt inom IKT-

området.

Som utskottet redovisat tidigare är det

av avgörande vikt att pris- och

löneökningarna i den svenska ekonomin

förblir måttliga och i nivå med våra

konkurrentländer för att

konkurrenskraften skall kunna bevaras och

sysselsättningen stiga ytterligare.

Konkurrensklimatet förbättras

Utskottet konstaterar vidare att

konkurrensen och ekonomins

tillväxtvillkor har förbättrats under det

senaste decenniet.

Regeringen presenterade i

budgetpropositionen för 2002 ytterligare

åtgärder för att öka konkurrensen och

pressa ned den svenska prisnivån.

Regeringens strävan är att de svenska

konsumentpriserna skall sjunka till den

genomsnittliga prisnivån i EU. I mars

lades en proposition på riksdagens bord

om en skärpning av konkurrenslagen för

att skapa effektivare regler för

bekämpning av karteller. Vidare skall

gasmarknaden öppnas för konkurrens 2003

och ytterligare åtgärder vidtas för att

öka konkurrensen på elmarknaden, inom

fjärrvärmeområdet samt inom

inrikesflyget. Regeringen har dessutom

gett Konkurrensverket i uppdrag att

djupare analysera konkurrensen inom t.ex.

bygg- och bostadssektorn,

livsmedelsbranschen och på

finansmarknaden. Vidare har en kommission

tillsatts om konkurrensen, kvaliteten och

kostnaderna i byggsektorn. Enligt

planerna skall kommissionen avlämna ett

slutbetänkande i oktober 2002. Till detta

kommer det arbete som pågår inom EU för

att öka konkurrensen på den inre

marknaden för att EU i enlighet med den

s.k. Lissabonstrategin skall bli världens

mest dynamiska och konkurrenskraftiga

ekonomi fram till 2010. Bland annat kan

nämnas att det inom EU pågår en process

med att öppna el- och gasmarknaderna samt

att öka konkurrensen på transport- och

postområdena.

Sverige - en framstående kunskapsnation

Enligt utskottets mening är den svenska

företagsbeskattningen som helhet

konkurrenskraftig i ett internationellt

perspektiv. Utbildnings- och kunskaps

nivån hos den svenska arbetskraften är

hög och ökar ytterligare genom de

satsningar på kunskap och kompetens som

regeringen vidtar i alla delar av

utbildningssystemet. Sverige skall

konkurrera med kompetens och välutbildad

arbetskraft. Enligt OECD är Sverige det

land i världen som investerar mest

resurser i kunskap som andel av BNP, och

utgångspunkten är att Sverige även i

fortsättningen skall vara världens

främsta kunskapsnation. I samband med

budgetpropositionen för 2001 beslutade

därför riksdagen om kraftigt utökade

resurser till skolan. I år ökar

resurserna med 1 miljard kronor jämfört

med i fjol, och därefter ökar

tilldelningen med 1 miljard kronor per år

fram tills nivån 5 miljarder kronor nås.

Denna resursförstärkning gör att det

t.ex. kan anställas ytterligare 15 000

lärare eller annan personal i skolan

eller fritids. Expansionen inom högskolan

fortsätter och antalet utbildningsplatser

stiger med omkring 100 000 mellan 1997

och 2003. Utbyggnaden har hittills varit

koncentrerad till naturvetenskapliga och

tekniska ämnen, men nu sker successivt en

breddning. Universitet och högskolor ges

t.ex. möjlighet att omfördela resurser

för att möta det ökade behovet av

välutbildad personal inom vården. Vidare

tillförs resurser för att höja kvaliteten

på grundutbildningen inom humaniora,

teologi, juridik och samhällsvetenskap.

Det långsiktiga målet är att 50 % av en

årskull skall ha börjat på högskolan vid

25 års ålder. För att bl.a. öka

mångfalden och minska snedrekryteringen

byggs distansutbildningen ut, ett s.k.

nätuniversitet införs och en

rekryteringsdelegation inrättas. Som

utskottet nämnt tidigare har regeringen

också nyligen presenterat ett förslag

till ett system för kompetensutveckling.

Vidare har studiestödet reformerats och

bidragets andel av studiemedlen höjdes

vid halvårsskiftet i fjol från 27,8 %

till 34,5 % av totalbeloppet. Dessutom

höjdes fribeloppet och bidragsdelen

gjordes pensionsgrundande. Från och med

2003 införs även ett nytt

vuxenstudiestöd. Det stödet skall bl.a.

riktas mot personer som är eller riskerar

att bli arbetslösa.

De senaste tio åren har antalet

utexaminerade forskare fördubblats och

den tidigare aviserade satsningen på

forskning fortsätter. Under perioden

2001-2003 tillförs olika lärosäten 214

miljoner kronor för 14 nya forskarskolor.

Totalt ökar de statliga anslagen till

grundforskning och forskarutbildning med

1,5 miljarder kronor till 2004. Dessutom

skall ett arbete påbörjas för att öka

insatserna för att se till att olika

forskningsresultat får praktiska

tillämpningar.

Enligt utskottets mening finns det

också anledning att påpeka att en viktig

del i näringsklimatet är det faktum att

Sveriges inhemska efterfrågan vuxit

starkt under de senaste åren efter en

svag utveckling under en stor del av 1990-

talet. Enligt regeringens bedömning

kommer också den inhemska efterfrågan att

fortsätta att vara en stark drivkraft i

den svenska ekonomin, även om

tillväxttakten avtog markant under

konjunkturnedgången i fjol och

utvecklingen varit förhållandevis svag

under inledningen av 2002. Det gynnar

speciellt de mindre företagen som till

stor del är inriktade på hemmamarknaden.

Regelverket för företagen

I bl.a. motion Fi38 (c) anförs att

arbetet med att förenkla regelverket som

styr företagen måste ta fart på allvar

och att den s.k. Simplexenheten på

Näringsdepartementet misslyckats med sitt

arbete.

Utskottet vill med anledning av detta

framhålla att företagande och

småföretagande spelar en avgörande roll i

den offensiv för uthållig tillväxt och

ökad sysselsättning som regeringen första

gången presenterade i vårpropositionen

1998 och som löpande följts upp i de vår-

och budgetpropositioner som presenterats

sedan dess. Därför har riksdagen under de

senaste åren beslutat om en rad

förbättringar för företagen och då

framför allt för de mindre företagen.

Exempelvis har enskilda näringsidkare och

delägare i handelsbolag fått regler som

är mer likvärdiga dem som gäller för

aktiebolag. För nystartad enskild

näringsverksamhet har möjlighet införts

att kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot tjänsteinkomster.

Dessutom har lättnader i

ägarbeskattningen för ägare till

onoterade aktiebolag genomförts.

Arbetsgivaravgifterna har reducerats för

att särskilt gynna de mindre företagen.

Reglerna för skattetillägg vid

periodiseringsfel i momsredovisningen har

lindrats. Vidare har

reserveringsmöjligheterna för enskilda

näringsidkare och handelsbolag förstärkts

ytterligare. Avdragsreglerna för

pensionskostnader, beskattningen av

personaloptioner och avdraget för

pensionssparande för enskilda

näringsidkare har förenklats.

Informationen kring nyföretagande och

stödet till kooperativ utveckling har

utökats. Villkoren för avsättningar till

periodiseringsfonder har förbättrats.

Beskattningen av utländska experter har

lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning

av tull har sänkts, och kupongskatten för

utdelning på näringsbetingade aktier till

utländska ägare har avskaffats. Flertalet

av de s.k. stoppreglerna för

fåmansföretag har tagits bort, och de

s.k. 3:12-reglerna som reglerar

beskattning av utdelning och reavinst på

aktier i fåmansföretag är föremål för

översyn. Sedan i fjol är det också

tillåtet för företag att under vissa

förutsättningar köpa tillbaka egna

aktier. Fullständig kvittningsrätt har

införts för reavinster på onoterade

aktier mot förluster på noterade aktier.

Kvittningsbegränsningen för vinster och

förluster på marknadsnoterade blandfonder

har slopats samtidigt som reglerna om

schablonavdrag för ökade

levnadsomkostnader har förenklats och

förbättrats. I oktober i fjol infördes

ett nytt sjöfartsstöd. Ytterligare

åtgärder vidtas för att främja

kooperativt företagande samtidigt som

ökade resurser ges för att understödja

kvinnors, invandrares och ungas

företagande. Skatten på investmentbolag

har sänkts och beskattningen av s.k.

näringsbetingade andelar i bolagssektorn

har avskaffats. Vidare har momsen på

böcker, tidskrifter och persontransporter

sänkts och socialavgifterna för vissa

företag i stödområde A reducerats.

Dessutom har medel avsatts under tre år

för ett nationellt program för

entreprenörskap.

Förenkling av regelverket

När det gäller Småföretagsdelegationens

förslag till åtgärder för att förbättra

för småföretagen vill utskottet erinra om

den andra redogörelsen till riksdagen om

förenklingsarbetet med särskild

inriktning på småföretagen (skr.

2000/01:143) som regeringen avlämnade

sommaren 2001. I likhet med tidigare

anges i skrivelsen att det övergripande

målet är att förbättra småföretagens

arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga

och villkor i övrigt för att öka

sysselsättningen och tillväxten. Ett

viktigt delmål, som regeringen sätter

upp, är att inom en treårsperiod tydligt

minska regelverkens administrativa börda

för småföretagen. Målet skall löpande

följas upp och resultaten redovisas för

riksdagen. Förutom detta redovisas i

skrivelsen bl.a. hur myndigheterna under

2000 tillämpat förordningen om särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för

småföretagens villkor samt resultaten av

olika förenklingsinsatser i

Regeringskansliet och i EU.

Arbetet med regelförenklingar drivs

bl.a. inom den s.k. Simplexenheten på

Näringsdepartementet. Prioriterade

uppgifter för närvarande är utbildning om

bl.a. Simplexförordningen för tjänstemän

i Regeringskansliet och på myndigheter

och i utredningsväsendet. Vidare skall

det befintliga regelverket ses över inom

framför allt skatteområdet och

arbetsrätts- och miljölagstiftningen.

Dessutom har bl.a. ett utökat samråd med

företrädare för små och medelstora

företag vid regelförändringar införts. I

Näringsdepartement pågår dessutom ett

projekt avseende nya företagsformer och

nya anställningsformer. Syftet med

projektet är bl.a. att studera de hinder

som finns när människor går från ett

anställningsförhållande till att bli

företagare.

Utskottet vill i detta sammanhang även

nämna Företagsguiden som regeringen

lanserade under 2001. Företagsguiden är

en Internetportal med

myndighetsinformation riktad till företag

och blivande företagare. Adressen till

företagarguiden är

www.foretagarguiden.gov.se. I

vårpropositionen anger regeringen också

att den s.k. 24-timmarsmyndigheten är ett

mål i den offentliga förvaltningen. Det

innebär i praktiken att all offentlig

myndighetsservice som kan skall

tillhandahållas elektroniskt, vilket

t.ex. underlättar för företagare i deras

verksamhet.

Tillväxt och full sysselsättning i hela

Sverige

I motion Fi38 (c) hävdas också att det

sker en regional klyvning av Sverige. Som

utskottet påpekat tidigare är inte de

senaste årens kraftiga tillväxt- och

sysselsättningsökning jämnt fördelad i

landet. I många län och kommuner brottas

man med utflyttning och en svag

arbetsmarknad, medan det i andra regioner

snarare råder brist på arbetskraft och

inflyttningen är stor. Denna situation är

enligt utskottets mening ett allvarligt

hot mot en balanserad regional utveckling

i landet.

Som utskottet tidigare framhållit är

ett viktigt mål i den ekonomiska

politiken att hela Sverige skall växa.

Staten har ett övergripande ansvar för

utvecklingen i hela landet samtidigt som

det även krävs aktiva lokala insatser i

alla delar av landet för att skapa

förutsättningar för högre tillväxt och

ökad sysselsättning. Genom det kommunala

utjämningssystemet sker en långtgående

utjämning av skatteinkomster och

strukturellt betingade merkostnader.

Därigenom ökar förutsättningarna för alla

kommuner och landsting i landet att kunna

erbjuda sina invånare en bra service,

vård, omsorg och skola. I motion Fi36 (m)

föreslås förändringar och enligt

utskottets mening allvarliga

försvagningar av utjämningssystemet. Om

dessa förslag genomfördes skulle de

regionala obalanserna bli större än vad

de är i dagsläget.

Inriktningen av regionalpolitiken är

att skapa förutsättningar för hållbar

ekonomisk tillväxt, rättvisa och

valfrihet, så att likvärdiga

levnadsvillkor skapas för medborgarna i

hela riket. Decentraliseringen av

högskolan, insatser för att öka

underhåll, bärighet och rekonstruktion av

vägar och järnvägar, satsningarna inom

infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan

och förbättringen av Ådalsbanan, och de

senaste årens stora bidragsökningar för

att säkra en god kvalitet inom skolan,

vården och omsorgen är några av de

åtgärder som vidtas för att skapa

förbättrade möjligheter runt om i landet.

För att stärka småföretagandet i

utsatta områden sänks fr.om. i år

företagens socialavgifter i stödområde A

med motsvarande 15 % av lönesumman upp

till ca 850 000 kr. Sänkningen gäller

även enskilda näringsidkare och motsvarar

under 2002 en satsning på ungefär 600

miljoner kronor.

Som en följd av regeringens proposition

om regionalpolitiken - En politik för

tillväxt och livskraft i hela landet

(prop. 2001/02:4) - som lämnades till

riksdagen i höstas, införs under 2003 och

2004 ett särskilt statsbidrag för

kommuner och landsting med kraftig

befolkningsminskning. Vidare inrättas

under året en särskild statlig myndighet

med uppgift att ge fortsatt stöd till

omstruktureringen av kommunala

bostadsföretag. Myndigheten skall

underlätta avvecklingen av tomma bostäder

och nedskrivningen av fastighetsvärden.

Preliminärt bedöms dessa åtgärder kräva

resurser på ca 3 miljarder kronor.

Vidare har två delegationer, Inlands-

och Tillväxtdelegationerna, inrättats för

att stärka utvecklingen i två av de mest

utsatta delarna av landet - norra

Sveriges inland och Bergslagen, Dalsland

och Värmland. Under perioden 2002-2004

avsätts 50 miljoner kronor för att öka

samarbetet mellan universitet, högskolor

och kommuner i syfte att öka

rekryteringen till högskolorna och skapa

tillväxt i olika regioner. Under samma

period inrättas ett nationellt program

för utveckling av s.k. innovationssystem

och kluster. Programmet skall innehålla

flera delprogram och programmen skall

förutom en generell förstärkning av den

regionala konkurrenskraften även stärka

tillväxten inom turistnäringen,

träindustrin och de mineralutvinnande

branscherna. Dessutom skapas ett särskilt

program för att öka användningen av IT i

företag i stödområde A.

De s.k. tillväxtavtalen, som

introducerades 1998, vidareutvecklas och

förlängs t.o.m. 2003 för att säkerställa

den kompetens och kreativitet som finns

på det lokala och regionala planet. Efter

2003 skall tillväxtavtalen ändra namn

till Regionala tillväxtprogram och en ny

period genomföras 2004-2007.

Tillväxtavtal har under de senaste åren

utarbetats i samtliga län, där

företrädare för statliga myndigheter,

kommuner, landsting, regionala

självstyrelseorgan, företag,

arbetsmarknadens parter,

utbildningsväsendet och många andra

arbetat fram gemensamma förslag om hur

länets tillväxt och sysselsättning skall

kunna öka. Förra våren presenterade

Näringsdepartementet en utvärdering av

tillväxtavtalens utveckling hittills

under rubriken Det första året (Ds

2001:15). De viktigaste slutsatserna i

rapporten är bl.a. att avtalen ökat

medvetenheten om den regionala och lokala

näringslivsmiljöns betydelse för

företagens konkurrenskraft. Vidare

framgår att de regionala nätverken av

offentliga aktörer,

näringslivsrepresentanter och

kommunaltjänstemän stärkts under avtalens

utarbetande. Enligt utskottets mening är

tillväxtavtalen en viktig process som

driver på den lokala och regionala

mobiliseringen för en bättre ekonomisk

utveckling.

Kraftig satsning på infrastrukturen

Av avgörande betydelse för tillväxten och

näringslivets utveckling i olika delar av

landet är att det finns en väl fungerande

infrastruktur av bl.a. vägar och

järnvägar. I den proposition om

infrastrukturen som regeringen i höstas

lade på riksdagens bord föreslås en

satsning på svenska vägar och järnvägar

under perioden 2004-2015 på sammanlagt

364 miljarder kronor. Av detta belopp

skall omkring 150 miljarder kronor

användas för att bevara och säkerställa

befintligt väg- och järnvägsnät, omkring

100 miljarder kronor användas för nya

järnvägsinvesteringar och ytterligare 69

miljarder kronor för utbyggnad av

vägnätet. Resterande ca 30 miljarder

kronor föreslås avsättas för t.ex.

kollektivtrafik, kommunala flygplatser

och kajanläggningar och vägar som inte är

s.k. nationella stamvägar. Utskottet vill

i detta sammanhang peka på den

regionalpolitiska betydelsen av

infrastruktursatsningarna genom att bl.a.

17 miljarder kronor avsätts för

tjälsäkring och bärighet av de mindre

vägarna.

För att starta ytterst angelägna

infrastrukturprojekt påbörjas i år den

tidigareläggning av vissa investeringar

som presenterades i propositionen. Det

innebär att ytterligare ungefär 12

miljarder kronor i

infrastrukturinvesteringar tillkommer

fram t.o.m. 2004.

En annan viktig satsning för att ge

hela Sverige utvecklingsmöjligheter är

den pågående utbyggnaden av IT-

infrastrukturen. I motion Fi38 påstår

motionärerna att utbyggnaden skapar en

digital klyfta genom att den inte kommer

alla till del. Enligt utskottets

uppfattning stämmer inte den

beskrivningen överens med verkligheten.

Ett mycket viktigt inslag i IT-satsningen

är nämligen att även hushåll och företag

i glesbygd skall få tillgång till snabb

dataöverföring till en rimlig kostnad.

Sammantaget innebär utbyggnaden en

satsning på omkring 17 miljarder kronor

under en fyraårsperiod, inklusive

satsningar som görs av marknadens olika

aktörer. Enligt utskottets mening är

utbyggnaden av infrastrukturen inom IT-

området en mycket viktig del i ambitionen

att ytterligare stärka Sveriges ställning

som en av världens ledande IT-nationer.

Dessutom är utbyggnaden viktig för att

öka utvecklingskraften i alla delar av

vårt avlånga land. Utskottet vill här

erinra om att regeringen i

vårpropositionen anger att ett stöd till

kommuner införts för att stimulera en

utbyggnad av IT-infrastruktur med hög

överföringshastighet i icke kommersiellt

intressanta områden.

För utvecklingen inom olika regioner

är det också viktigt att länen fullt ut

utnyttjar de resurser från EU:s

strukturfonder som ställs till Sveriges

förfogande. Till sist vill utskottet

också peka på de s.k. lokala

utvecklingsavtalen som tecknats mellan

staten och vissa storstadskommuner för

att öka tillväxten i storstadsregionerna

och minska segregationen. Merparten av de

2 miljarder kronorna som tidigare avsatts

för detta ändamål har fördelats ut på

olika kommuner.

Sänkta inkomstskatter

När det gäller skatterna vill utskottet

framhålla att regeringen under perioden

2000-2002 tagit de tre första stegen i en

inkomstskattereform för att sänka

skatterna för framför allt låg- och

medelinkomsttagare. Bland annat har en

skattereduktion införts som kompenserar

för 75 % av de egenavgifter som tas ut

för att finansiera det nya

ålderspensionssystemet. Samtidigt har

skiktgränsen för statlig inkomstskatt

höjts. Gränsen höjs automatiskt med 2

procentenheter per år utöver inflationen.

För att minska andelen skattebetalare som

betalar statsskatt har gränsen höjts

utöver den automatiska uppräkningen. I år

ligger gränsen för statlig skatt vid en

inkomst på ca 24 000 kr i månaden. År

1999 var gränsen 20 000 kr i månaden.

Skattesänkningarna bidrar till att minska

de marginaleffekter som är särskilt

kännbara för låg- och medelinkomsttagare.

Det kan i sin tur leda till att

arbetskraftsutbudet stiger, vilket är en

nödvändig utveckling om vi skall kunna

bibehålla och förstärka uppgången i den

svenska ekonomin. Regeringen anger i

vårpropositionen att den avser att i höst

göra en bedömning av om det finns ett

samhällsekonomiskt utrymme för att under

2003 ta det fjärde och sista steget i

inkomstskattereformen.

För att kompensera pensionärerna för de

besparingar som genomfördes under 1990-

talet införs fr.o.m. i år en särskild

skattesänkning för pensionärer (se vidare

avsnitt nedan om pensionärerna och

pensionerna). Den 1 januari infördes även

en skattereduktion för en del av

fackföreningsavgiften. Detta är enligt

utskottet en viktig reform sett ur ett

rättviseperspektiv. Avdragsrätten för

fackföreningsavgifter slopades 1993. Det

fick till följd att löntagarnas bidrag

till den fackliga verksamheten

missgynnades jämfört med arbetsgivarnas

bidrag till sina intresseorganisationer.

Som framgår ovan under avsnittet om

regelverken för företagen har även en del

skattesänkningar riktade mot företagen

införts.

Nivån på de skatter som staten och

kommunerna tar ut bestäms bl.a. av vilka

välfärds- och fördelningspolitiska

ambitioner man har. Enligt utskottets

mening riskerar de mycket omfattande

skattesänkningar som föreslås i bl.a.

Moderata samlingspartiets motion Fi36 att

leda till stora nedskärningar av viktig

offentlig verksamhet. Dessutom ökar

risken för instabila statsfinanser. En

sådan utveckling kommer att få starkt

negativa konsekvenser för den svenska

välfärden.

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten är enligt utskottets

mening ett exempel på en viktig

inkomstkälla för staten. Den ger ungefär

20 miljarder kronor per år, pengar som

bidrar till att finansiera den gemensamma

välfärden.

Förra året släpptes den frysta

taxeringen, och taxeringsvärdena steg

kraftigt i de områden där

fastighetspriserna ökat mest. För att

minska effekterna av denna utveckling har

skattesatserna sänkts i flera steg

samtidigt som det s.k. fribeloppet i

förmögenhetsskatten höjts. Skattesatsen

för småhus och hyreshus ligger nu på 1 %

respektive 0,5 %, en nedgång med 0,5

procentenheter respektive 1 procentenhet

under innevarande mandatperiod.

Fribeloppet i förmögenhetsskatten har

höjts från 900 000 kr till i år 1,5

miljoner kronor för ensamstående och 2

miljoner kronor för sambeskattade par.

Dessutom har en begränsningsregel i

fastighetsbeskattningen införts.

Begränsningsregeln innebär att hushåll i

normala inkomst- och förmögenhetslägen

maximalt skall betala 5 % av sin inkomst

i fastighetsskatt.

Utskottet vill i anslutning till

diskussionen om fastighetsskatten erinra

om att regeringen i vårpropositionen

anger att omräkningsförfarandet vid

taxeringen skall ersättas med en

förenklad fastighetstaxering mellan de

allmänna fastighetstaxeringarna. Dessutom

skall regler införas som gör att höjda

taxeringsvärden inte omedelbart får

genomslag på fastighetsskatteuttaget.

Vidare skall en ny utredning om

fastighetsskatt tillsättas och en

särskild utredare skall se över

utformningen av förmögenhetsbeskattningen

i ett längre perspektiv. En översyn av

arvs- och gåvobeskattningen skall också

genomföras.

Grön skatteväxling och ett ekologiskt

hållbart Sverige

En god miljö och en ekologiskt hållbar

utveckling är enligt utskottets mening

ett av den ekonomiska politikens

viktigaste mål. Sverige skall vara ett

föregångsland för en ekologiskt hållbar

utveckling.

De 15 nationella miljökvalitetsmål som

riksdagen ställt upp visar tydligt den

ekologiska dimensionen i begreppet

hållbar utveckling. Målen är formulerade

utifrån den miljöpåverkan som naturen tål

och definierar det tillstånd för den

svenska miljön som skall nås inom en

generation. Förra hösten beslutade

riksdagen om nya mätbara delmål och

åtgärdsstrategier för att uppnå 14 av de

uppsatta 15 målen. Under våren har

riksdagen också antagit regeringens

förslag till strategi och delmål för det

femtonde miljökvalitetsmålet: Begränsad

klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålen och

delmålen skall vara styrande för statens

miljöpolitik och miljöstyrning och andra

samhällsaktörers åtgärder på området.

Under mandatperioden har en rad steg

tagits i en grön skatteväxling, samtidigt

som en strategi för den fortsatta gröna

skatteväxlingen har presenterats.

Under 2000 omfattade den gröna

skatteväxlingen omkring 1,7 miljarder

kronor - dieselskatten höjdes med 25 öre,

elskatten med 1 öre och kärnkraftsskatten

0,5 %. Skatteintäkterna användes till

reducerad skatt i samband med det system

för individuell kompetensutveckling som

utskottet redovisat tidigare och för att

skattemässigt likställa jordbruket med

industrin. Förra året gjordes en grön

skatteväxling om drygt 3 miljarder

kronor. Koldioxidskatten gavs en ökad

tyngd i förhållande till energiskatten

genom att koldioxidskatten höjdes med 25

% medan skatten på el och bränslen

sänktes med 8 %. Samtidigt höjdes

koldioxidskatten med ytterligare 15 % och

energiskatten på el höjdes med 1,8

öre/kWh. För bensin, diesel och industrin

neutraliserades dessa skatteförändringar.

Därutöver höjdes skatten på dieselolja

med 10 öre per liter. Intäkterna användes

för en sänkning av arbetsgivaravgifterna

med 0,1 procentenhet samt en höjning av

grundavdraget med 1 200 kr.

I år omfattar den gröna skatteväxlingen

ca 2 miljarder kronor - energiskatten på

el höjdes med 1,2 öre per kWh,

koldioxidskatten höjdes med 15 %

(industrin undantogs från höjningar medan

effekter för bensin och diesel

neutraliserades genom lika stora

sänkningar av energiskatten) och

avfallsskatten höjdes med 15 %.

Skatteintäkterna utnyttjades för att

finansiera höjningen av grundavdragen i

inkomstskatten med 900 kr.

Vidare har en mängd andra åtgärder och

resursförstärkningar vidtagits för att

öka den ekologiskt hållbara utvecklingen.

Stora satsningar om ca 7,3 miljarder

kronor från 1999 och framåt har gjorts på

lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet (LIP) och klimatåtgärder

(KLIMP).

Dessutom har stora resurser avsatts för

bl.a. bevarandet av biologisk mångfald,

sanering av förorenade områden,

miljöforskning, information om

klimatfrågor och miljöövervakning.

Sammantaget har utgiftsområdet miljö- och

naturvård ökat från 1,2 miljarder kronor

1998 till 3,1 miljarder kronor 2002.

Regeringen anger i vårpropositionen att

satsningarna kommer att fortsätta, och

anslagen inom området beräknas uppgå till

4,2 miljarder kronor 2004.

Ovanpå detta kommer att ca 11 miljarder

kronor under perioden 2000-2006 avsätts

till jordbruket i svensk medfinansiering

till miljöåtgärder inom EU:s miljö- och

landsbygdsprogram. Dessutom görs

ytterligare satsningar på myndigheternas

miljömålsarbete, forskning kring

biologisk mångfald och ekologisk

uthållighet och biotopskydd i

skogspolitiken.

Utskottet vill också erinra om att

regeringen aviserat att ett kvotbaserat

elcertifikatssystem bör införas för att

främja elproduktion från förnyelsebara

energikällor. Vidare behålls den s.k.

miljöbonusen för vindkraft under sju år

samtidigt som en successiv avtrappning

sker.

Utskottet vill i anslutning till detta

också hänvisa till de gröna nyckeltal som

sedan 1999 redovisas i budget- och

vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett

komplement till de ekonomiska

nyckeltalen, och de är ett viktigt

instrument för att nå det övergripande

miljömålet om att till nästa generation

lämna över ett samhälle där de stora

miljöproblemen är lösta.

Reformering av barn- och familjepolitiken

Under de senaste åren har en omfattande

satsning på barnen och barnfamiljerna

vidtagits. Den stegvisa reformeringen av

familjepolitiken framfördes första gången

i vårpropositionen för 2000 och fortsatte

i budgetpropositionen för 2002, trots den

svagare konjunkturen. Situationen för de

unga och barnfamiljerna har stor

betydelse för det framtida Sverige.

Utgångspunkten för politiken är att

Sverige skall vara ett land där alla barn

och ungdomar får en bra uppväxt.

Därför har barnbidraget under perioden

höjts med 200 kr till 950 kr i månaden.

På motsvarande sätt har

flerbarnstilläggen och studiebidragen

höjts. Från och med nästa år utökas

studiebidraget ytterligare genom att

bidraget utgår under tio månader i

stället för som i dag under nio månader.

I fjol fick barn till arbetssökande

rätt till förskoleverksamhet samtidigt

som de s.k. kontaktdagarna i den

tillfälliga föräldrapenningen infördes.

Maxtaxan i barnomsorgen infördes vid

årsskiftet och kommunerna tillfördes

samtidigt 500 miljoner kronor för att

säkra kvaliteten inom barnomsorgen.

Maxtaxan innebär att familjerna betalar

högst 1 140 kr i månaden för det första

barnet i omsorgen, 760 kr för det andra

barnet och 380 kr för det tredje barnet.

Utskottet vill också erinra om att det

samtidigt med maxtaxan infördes en

spärregel med inbörden att ingen skall

betala mer än 3 % av sin inkomst i

barnomsorgsavgift för det första barnet,

2 % för det andra barnet och 1 % för det

tredje barnet. Hittills har samtliga

kommuner utom två infört maxtaxan och

enligt regeringen skall en första

utvärdering av reformen göras redan

hösten 2002. Det sista steget i

maxtaxereformen tas nästa år då en allmän

förskola för fyra- och femåringar införs.

Från och med i år förlängs

föräldraförsäkringen med en månad till

totalt 13 månader, och den s.k. pappa-

och mammamånaden utökas med en månad.

Samtidigt fördubblades den lägsta

dagpenningen, dvs. den s.k. garantinivån

i försäkringen, till 120 kr per dag.

Garantinivån höjs ytterligare, till 150

kr per dag 2003 och 180 kr per dag 2004.

I vårpropositionen anger också regeringen

att inkomsttaket i föräldraförsäkringen

skall höjas från 7,5 till 10 basbelopp

fr.o.m. den 1 juli 2003, om det

statsfinansiella läget så tillåter.

Vid sidan av dessa åtgärder har det

också ett införts ett stöd om 100

miljoner kronor för att hjälpa barn till

missbrukare eller barn i familjer där det

förekommer våld och övergrepp.

Sammantaget innebär dessa satsningar

att tillskotten till barnfamiljerna år

2004 uppgår till omkring 13 miljarder

kronor.

Den generella välfärden skall bevaras och

utvecklas

Den generella välfärdspolitiken är enligt

utskottets mening en avgörande del i

politiken för tillväxt, rättvisa och

jämställdhet. En generellt upplagd

välfärdspolitik minskar klyftorna mellan

olika grupper i samhället. Social- och

arbetsförsäkringarna ger trygghet när en

person drabbats av t.ex. sjukdom eller

arbetsskada samtidigt som försäkringarnas

koppling till förvärvsarbete uppmuntrar

till ett högt arbetskraftsdeltagande och

arbetskraftsutbud.

Till följd av de kraftiga

reallönehöjningarna under de senaste åren

har antalet personer som får ersättning

med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller

föräldraledighet minskat. I fjol hade ca

36 % av alla heltidsarbetande en inkomst

på över 7,5 basbelopp, vilket är den övre

gränsen för ersättningsberättigad

inkomst. Enligt utskottets uppfattning är

det angeläget att se över

ersättningsnivåerna i försäkringssystemen

för att bevara och utveckla den generella

välfärden. Regeringen anger också i

vårpropositionen att taken i

socialförsäkringarna skall höjas år 2003,

dock under förutsättning att det

statsfinansiella läget tillåter en sådan

justering.

Vid halvårsskiftet förra året höjdes

ersättningen i arbetslöshetskassan. Den

högsta dagpenningen höjdes med 100 kr

under de första hundra dagarna, samtidigt

som golvet, dvs. den lägsta

ersättningsnivån, höjdes från 240 till

270 kr. I både budgetproposition för 2002

och i vårpropositionen 2002 anger

regeringen att ersättningen kommer att

fortsätta att höjas om det

statsfinansiella läget så medger. Den 25

april 2002 meddelade regeringen att

ersättningsnivåerna höjs ytterligare

fr.o.m. den 1 juli 2002. Golvet i

arbetslöshetskassan höjs med 50 kr till

320 kr. Taket i försäkringen under de 100

första ersättningsdagarna höjs till 730

kr per dag, taket från dag 101 höjs till

680 kr.

Ohälsan i arbetslivet måste åtgärdas

I samtliga partimotioner presenteras

olika typer av åtgärder för att hejda den

stigande sjukfrånvaron.

De senaste åren har antalet

sjukskrivningar och utgifterna för

sjukpenning stigit dramatiskt. Speciellt

stor är ökningen av sjukskrivningar för

kvinnor som arbetar i den offentliga

sektorn. Som utskottet framhållit

tidigare är den stigande ohälsan ett hot

mot både tillväxten och välfärden.

Utvecklingen måste brytas. Regeringen

föreslog därför i budgetpropositionen för

2002 ett program om elva punkter för att

förbättra arbetsvillkoren och minska

ohälsan i arbetslivet. Arbetet med att

följa upp och implementera programmet

pågår, och regeringen anger i

vårpropositionen att förslag kommer att

lämnas till riksdagen i höst.

I elvapunktsprogrammet anges bl.a. att

ett mål för ökad hälsa i arbetslivet bör

införas. Dessutom skall samtal mellan

regeringen och arbetsmarknadens parter

genomföras för att skapa en samsyn och

samordning av insatserna. Samtalen

inleddes i slutet av förra året och en

första avstämning skall göras i slutet av

juni i år. Ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivare att förebygga ohälsa skall

införas, och Arbetsmiljöverket har getts

i uppdrag att utreda hur en

arbetsmiljöcertifiering av både privata

och offentliga arbetsgivare kan

utvecklas. Utskottet noterar därvid att

regeringen redovisar som sin uppfattning

att arbetsgivaransvaret i en situation

med förändrat finansieringsansvar skall

utformas med särskilt beaktande av de

mindre företagens villkor och

förutsättningar. För att öka

uppmärksamheten mot de enskilda

arbetsplatserna skall förslag till

hälsobokslut läggas fram senast i samband

med budgetpropositionen för 2003.

Särskilda försök pågår hos stora

offentliga arbetsgivare för att förebygga

och minska sjukfrånvaron. För att förnya

rehabiliteringen fick

Riksförsäkringsverket och

Arbetsmarknadsstyrelsen i slutet av förra

året i uppdrag att inleda ett arbete med

att förnya den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Vidare har riksdagen

beslutat att försäkringskassorna skall

koncentrera rehabiliteringsarbetet på mer

komplicerade ärenden. Kunskaperna om

sjukskrivningsprocessen skall förbättras,

och Riksförsäkringsverket har fått i

uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen

utreda orsakerna till t.ex. den stora

geografiska variationen i

sjukskrivningarna.

En särskild utredare har tillsatts för

att lägga fram förslag om hur statistiken

och forskningen på området skall

förbättras för att öka kunskaperna om

sjukskrivningarnas orsaker, samband och

konsekvenser. För att minska ohälsan

krävs också ökade resurser och förbättrad

tillgänglighet inom hälso- och

sjukvården. Utskottet diskuterar frågan

ytterligare under avsnittet Ökade

resurser till vården, skolan och omsorgen

nedan.

Privatisering och avreglering

När det gäller frågor om förändringar av

de svenska socialförsäkringarna och

privatiseringar av t.ex. vård- och

omsorgssektorerna vill utskottet erinra

om att principerna om en solidariskt

finansierad och rättvist fördelad

sjukvård är några av de mest centrala

inslagen i den generella

välfärdspolitiken. I motion Fi36 (m)

föreslås att en obligatorisk nationell

hälsoförsäkring införs. Enligt utskottets

mening finns det inga belägg för att

Sverige skulle vinna på att övergå till

en försäkringslösning. Internationella

erfarenheter tyder tvärtom på att de

skattefinansierade hälso- och

sjukvårdssystemen fungerar bättre i t.ex.

jämställdhets- och fördelningspolitiskt

avseende än försäkringsfinansierade

system. Erfarenheterna tyder också på att

en försäkringsfinansierad sjukvård på

olika sätt begränsar patienternas

valfrihet.

I t.ex. motion Fi36 (m) framförs också

förslag om omfattande avregleringar och

privatiseringar i den statliga och

kommunala sektorn. Skulle dessa förslag

genomföras skulle det enligt utskottets

mening leda till en dramatisk förändring

av de offentliga verksamheterna. Följden

skulle sannolikt bli en mycket instabil

situation till skada för medborgarna.

Effektiviteten och produktiviteten inom

t.ex. vården, omsorgen och skolan skulle

drabbas hårt. I motionen föreslås också

mycket stora skattesänkningar. Det är

utskottets övertygelse att

skattesänkningar av denna art leder till

nedskärningar av viktig och angelägen

offentlig verksamhet. Dessutom får stora

skattesänkningar av den här typen helt

oacceptabla fördelningspolitiska

konsekvenser. Skadorna på den svenska

generella välfärden skulle bli betydande.

Utskottets uppfattning är vidare att

skattesänkningar av detta slag kan leda

till instabila statsfinanser med negativa

effekter på både företagsklimatet och den

ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av

den snabba försämringen av

statsfinanserna i början av 1990-talet

avskräcker.

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning

Utskottet vill i detta sammanhang peka på

den studie av fördelningen av offentliga

bidrag till barnomsorg, utbildning samt

hälso- och sjukvård som redovisas i

bilaga 3 i vårpropositionen.

Undersökningen visar tydligt att de

resurser som fördelas via de offentliga

verksamheterna klart bidrar till en

jämnare fördelning i samhället. Framför

allt blir omfördelningen över livscykeln

tydlig när effekterna av de

subventionerade offentliga tjänsterna

undersöks. Till exempel beräknas personer

i 90-årsåldern få vård och omsorg för i

genomsnitt 150 000 kr per år. Barn och

ungdomar erhåller ca 35 000 kr per år i

form av främst barnomsorg och utbildning,

medan personer i 60-årsåldern endast

utnyttjar offentliga tjänster för 15 000

kr. När det gäller subventioner av

utbildning visar studierna att

snedrekryteringen till den högre

utbildningen fortfarande är betydande.

Subventionerna till högskolan gynnar

framför allt barn till högutbildade och

tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet

utbildningsår mellan olika grupper i

samhället minskat markant de senaste

åren. Andra resultat är t.ex. att

barnfamiljer och pensionärer gynnas och

att subventionerna påtagligt minskar

inkomstspridningen. Personer med relativt

låg ekonomisk standard erhåller mer, både

i absoluta och relativa termer, än de

välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer

än män av den offentliga tjänstesektorn.

Ökade resurser till vården, skolan och

omsorgen .

Den omfattande saneringen av de

offentliga finanserna har under de

senaste åren skapat utrymme för

satsningar på att öka resurserna och

förbättra kvaliteten inom skolan, vården

och omsorgen av barn och gamla. Den

starka inkomstutvecklingen i den svenska

ekonomin innebär dessutom att

skatteintäkterna i den kommunala sektorn

ökat markant under de senaste åren, och

som framgår av regeringens beräkningar i

vårpropositionen kommer de att fortsätta

att öka framöver, dock inte i lika snabbt

takt som tidigare.

I år är resursöverföringen från staten

till kommuner och landsting ca 30

miljarder kronor högre jämfört med

situationen 1996. Enligt utskottets

mening är det nödvändigt att kommunernas

och landstingens ekonomi förstärks

ytterligare. Behoven inom vården, skolan

och omsorgen är fortfarande stora. Inom

ramen för försvarsuppgörelsen görs en

särskild satsning på vård och omsorg om

totalt ca 7 miljarder kronor under

perioden 2003-2004. Av medlen skall

3 miljarder kronor utbetalas 2003 och 4

miljarder kronor 2004. Till detta skall

sedan läggas den kraftiga satsning på

skolan under perioden 2001-2006. Nästa år

tillförs skolan ytterligare 1 miljard

kronor, efter en ökning i fjol på 0,5

miljarder kronor och 1 miljard kronor i

år. Därefter ökar tilldelningen med 1

miljard kronor per år fram till 2006. De

kommuner som har svårt att nå ekonomisk

balans tillförs ytterligare resurser

under 2003.

Ett ytterligare särskilt bidrag införs

till kommuner och landsting med

befolkningsminskningar om totalt 400

miljoner kronor åren 2003 och 2004.

Vidare avsätts ytterligare 1,25 miljarder

kronor per år 2003 och 2004 för att korta

väntetider och förbättra tillgängligheten

inom sjukvården.

Sammantaget innebär detta att kommun-

och landstingssektorn får ytterligare

stora förstärkningar fram till 2004 för

att säkra en god vård, omsorg och skola.

Ovanpå detta tillkommer de resurser som

regeringen satsar inom ramen för en

familjepolitisk reform, t.ex. maxtaxan.

Utskottet vill i detta sammanhang också

erinra om att det vid sidan av dessa

resursstärkande åtgärder görs en mängd

satsningar för att öka kvaliteten och

effektiviteten inom t.ex. skolan och

vården. Från och med halvårsskiftet

ändras t.ex. reglerna om avgifter inom

äldre- och handikappomsorgen. Syftet med

förändringarna är att garantera alla som

betalar avgift för kommunal vård och

omsorg rimliga avgifter och en trygg

levnadsstandard. Samtidigt införs ett

nytt högkostnadsskydd inom tandvården för

äldre. Stödet förbättras ytterligare

under nästa år. Inom skolan har under de

senaste åren genomförts en av de största

utvecklingsinsatserna genom tiderna - den

nationella satsningen på IT i skolan

(Itis). Itis pågår t.o.m. 2002 och

innebär bl.a. att 70 000 lärare fått

förbättrade kunskaper om hur IT kan

användas som ett verktyg i skolan.

Utskottet vill även peka på att

regeringen under våren 2002 lagt fram

förslag om ett nytt system för de

kommunala momsavdragen. Förslaget

behandlas av utskottet i betänkande

2001/02:FiU17.

. och behovet av offentlig och kommunal

verksamhet växer

Behoven av offentlig och kommunal

verksamhet kommer att öka starkt

framöver, bl.a. till följd av den

demografiska utvecklingen och den allt

högre andelen äldre i befolkningen Det

framgår tydligt i t.ex. den analys som

regeringen redovisade i bilaga 1 kapitel

12 i förra årets vårproposition. Fram

till år 2030 beräknas Sveriges befolkning

öka med i genomsnitt omkring 20 000

personer per år. Hela ökningen kommer att

ske i åldersgrupperna 64 och äldre. Detta

ställer stora krav på en väl fungerande

offentlig sektor med starka och sunda

offentliga finanser. Därtill krävs en god

ekonomisk tillväxt och en ökad

sysselsättning. Till följd av bl.a. den

höga tillväxten och den stigande

sysselsättningen i slutet av 1990-talet

och början av 2000-talet bedöms

kommunernas och landstingens

skatteinkomster öka med omkring 75

miljarder kronor under perioden

2001-2004. Detta visar enligt utskottets

mening på vikten av att åtgärder vidtas

så att den svenska ekonomin uthålligt kan

hålla en hög tillväxttakt.

Vid sidan av detta är det enligt

utskottets mening också mycket viktigt

att de resurser som redan finns i den

kommunala sektorn används mer effektivt.

Den pågående omdaningen och

effektiviseringen av den kommunala

verksamheten måste fortsätta, även om

bidragen och skatteintäkterna ökar.

Pensionärerna och pensionerna

I motion Fi37 (kd) hävdas att

regeringens okänsliga budgetsanering

drabbat pensionärerna hårt. Utskottet

vill med anledning av detta anföra

följande. Regeringen gjorde tidigt klart

att när statsfinanserna stärks och

ekonomin börjar växa skall situationen

först förbättras för de grupper i

samhället som drabbats extra hårt av de

svåra tiderna.

Redan i budgetpropositionen för 1999

föreslog regeringen därför en förbättring

av pensionärernas ekonomi med omkring 4

miljarder kronor. Det reducerade

prisbasbeloppet för pensionärer ersattes

fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet

samtidigt som bostadstillägget till

pensionerna höjdes för att gynna de sämst

ställda pensionärerna. Satsningen på

pensionärerna fortsatte i

budgetpropositionen för 2001.

Bostadstillägget och det särskilda

bostadstillägget höjdes ytterligare

samtidigt som den tidigare tillfälliga

höjningen av pensionstillskottet

permanentades. Vidare höjdes det

särskilda grundavdraget för pensionärer i

inkomstbeskattning.

I år får pensionärerna en särskild

skattesänkning på upp till 1 320 kr per

år. Dessutom har bostadstillägget

justerats upp ytterligare, och totalt

under perioden har bostadstillägget för

pensionärer höjts från 83 % till 91 % av

bostadskostnaden upp till taket.

Samtidigt har golvet i systemet slopats

och taket höjts till 4 500 kr per månad.

Under nästa år införs ett s.k.

äldreförsörjningsstöd för personer som

inte har rätt till folkpension. Dessa är

i dagsläget hänvisade till socialbidrag

för sin försörjning.

Utskottet vill i detta sammanhang även

peka på att de satsningar som nu görs och

planeras inom vården och omsorgen är av

utomordentligt stor betydelse, inte minst

för äldre och pensionärer. Under perioden

1999-2001 satsades t.ex. 300 miljoner

kronor på den nationella handlingsplanen

för äldre, vilket bl.a. inbegripit

anhörigstöd, telefonjour för äldre och

anhöriga och försöksverksamhet i

hemtjänsten. Därutöver satsades omkring

400 miljoner kronor på fler platser och

högre standard i äldreboendet. Vid

halvårsskiftet i år införs dessutom ett

nytt högkostnadsskydd i tandvården för

äldre, och stödet för äldretandvården

utökas ytterligare 2003. Vid

halvårsskiftet införs också en maxtaxa

inom äldreomsorgen.

Som redovisades ovan, under rubriken

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning, går en stor del av de

offentliga resurserna och tjänsterna inom

vården och omsorgen till personer i de

högre åldersgrupperna.

Saneringen av de offentliga finanserna

och demografin

Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat budgetkonsolideringens effekter

på fördelningen i samhället (senast i

bet. 2001/02: FiU1). Enligt utskottets

uppfattning fanns det inte något

alternativ till saneringen av de

offentliga finanserna. Den var nödvändig

för att återställa förtroendet för svensk

ekonomi och få ned de höga räntor som

allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte

minst i de mindre och medelstora

företagen. Den var också nödvändig för

att säkra den framtida välfärden. Som

utskottet redovisat tidigare står Sverige

inför en stor demografisk utmaning genom

att andelen äldre i befolkningen ökar.

För att klara av den påfrestning som

detta kommer att innebära på de

offentliga sy- stemen krävs ett

överskott i de offentliga finanserna

under de närmaste åren.

Enligt utskottets mening är det också

viktigt att inse att de senaste årens

kraftiga uppgång i den svenska ekonomin

till en ganska stor del beror på det

faktum att Sverige nu har sanerat de

offentliga finanserna och etablerat ett

överskott. Det är också viktigt att inse

att utan sanering hade det inte varit

möjligt att bedriva en expansiv

finanspolitik under 2001 och 2002 för att

dämpa effekterna av den internationella

konjunkturnedgången.

Ett Sverige för alla ..

I utskottets betänkande med anledning av

budgetpropositionen för 2002 (bet.

2001/02:FiU1) behandlades den stora

fördelningspolitiska utmaning som ligger

i att minska klyftorna i samhället och

antalet personer som är marginaliserade.

Enligt utskottets mening ger ekonomisk

tillväxt bättre förutsättningar för ökad

rättvisa. Tillväxten i sig är däremot

ingen garanti för rättvisa, utan för att

minska klyftorna i samhället krävs en

aktiv politik för rättvisa. Målet bör

vara att människors livsval inte skall

begränsas av bakgrund eller kön. Alla

skall ha samma rätt och möjlighet till

vård, utbildning och omsorg. Vidare måste

alla former av diskriminering upphöra.

Invandrare, flyktingar och de som bott i

Sverige i många generationer skall ges

likartade möjligheter i livet.

Även om mycket återstår att göra har de

senaste årens tillväxt gjort det möjligt

att vidta åtgärder inom en rad områden;

t.ex. har initiativ tagits för att öka

förutsättningarna för en långsiktigt

hållbar integration. Inom bl.a.

arbetsmarknads- och utbildningsområdet

pågår en rad olika insatser för att öka

invandrarnas möjligheter att delta i

arbetslivet.

Olika fördelningsanalyser visar att

barnfamiljer och då särskilt ensamstående

föräldrar, ungdomar och invandrare

fortfarande har det sämre nu än i början

av 1990-talet. En rad åtgärder har

vidtagits och vidtas för att förbättra

situationen för dessa grupper.

Andra studier visar att det finns

strukturella faktorer som gör att vissa

samhällsgrupper har större tillgång än

andra till utbildning, höga inkomster och

en god välfärd. Det är t.ex. fortfarande

betydligt vanligare att barn till

föräldrar med högre utbildning studerar

vidare än att barn till föräldrar med

lägre utbildning gör det. Det är bl.a. i

detta perspektiv som regeringens

satsningar på ökat antal platser på

högskolor och universitet och det

reformerade studiemedelssystemet skall

ses.

Studier som bl.a. regeringen genomfört

visar att lönespridningen i Sverige ökade

något under senare delen av 1990-talet

efter att ha minskat sedan mitten av 1970-

talet. Till följd av den ekonomiska

krisen i början av 1990-talet

marginaliserades vissa grupper. Till

exempel har antalet människor som är

långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller

beroende av socialbidrag under långa

tider ökat. För att motverka detta måste

bl.a. marginaleffekter av olika slag

minskas så att det lönar sig bättre att

studera och arbeta. Därmed minskar risken

för att människor fastnar i

socialbidragsberoende och

långtidsarbetslöshet. Beslutet om att

införa maxtaxa i förskoleverksamheten och

barnomsorgen är ett exempel på åtgärder

som bidrar till att minska

marginaleffekterna. Sänkning av

marginalskatterna genom höjningen av den

nedre skiktgränsen för statlig

inkomstskatt och kompenseringen av

egenavgifterna är andra exempel. Enligt

beräkningar som redovisas i

vårpropositionen hade en ensamstående med

två barn en marginaleffekt på ungefär 65

% år 1999. Under 2002 har

marginaleffekten för denna familjetyp

sjunkit med nästan 7 procentenheter, till

58,6 %. För sammanboende med två barn

hade marginaleffekterna under samma

period sjunkit med omkring 5

procentenheter.

. och socialbidragsberoendet skall

halveras

Som utskottet nämnde ovan ökade

socialbidragsberoendet under 1990-talet.

Denna utveckling är enligt utskottets

mening ett hårt slag för alla som kämpar

för ökad rättvisa och högre välfärd.

Riksdagens och regeringens uppsatta mål

är att socialbidragsberoendet skall

halveras mellan 1999 och 2004.

Utvecklingen och uppfyllelsen av målet

skall årligen avrapporteras till

riksdagen. Enligt regeringens första

avstämning av målet i budgetpropositionen

för 2002 bilaga 3 uppgick

socialbidragsberoendet 1999 till omkring

115 000 s.k. helårsekvivalenter (antal

vuxna personer med full ersättning under

ett helt år). För att målet skall nås

krävs alltså att antalet

socialbidragsberoende sjunker till

omkring 57 500 år 2004, räknat i

helårsekvivalenter. Det kan jämföras med

att antalet socialbidragsberoende 1990,

dvs. före den kraftiga nedgången i den

svenska ekonomin, uppgick till 71 700.

Till följd av bl.a.

sysselsättningsuppgången och den

sjunkande arbetslösheten minskade antalet

beroende av socialbidrag med mer än 12 %

under 2000, till 101 000

helårsekvivalenter, och enligt

Socialstyrelsens statistik fortsatte

kostnaden för socialbidragen att minska

med ytterligare ca 11 % under förra året.

Detta visar enligt utskottets mening att

det är kampen för ökad sysselsättning och

minskad arbetslöshet som är avgörande när

det gäller att bryta bidragsberoendet i

det svenska samhället. Möjligheterna för

utsatta grupper att skaffa jobb, egen

försörjning och delta i arbetslivet måste

öka. Sverige har inte råd - varken

mänskligt eller ekonomiskt - att ställa

dessa grupper utanför.

I vårpropositionen redovisas en

genomgång av de fördelningspolitiska

konsekvenserna av halveringen av den

öppna arbetslösheten till 4 %.

Undersökningen visar på mycket goda

effekter. Halveringen har framför allt

gynnat låginkomsttagare, men till viss

del även medelinkomsttagare.

OECD:s BNP-statistik

Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet använder i den politiska

argumentationen det som brukar kallas för

OECD:s tillväxt- eller välfärdsliga. Vad

det handlar om är den statistik som OECD

sammanställer av köpkraftskorrigerade BNP-

uppgifter per capita. Sverige har, enligt

t.ex. motion Fi36 (m), sedan 1970 halkat

från en fjärde till en sjuttonde plats i

välfärdsligan.

Som utskottet påpekat vid tidigare

behandlingar (senast i bet. 2001/02:

FiU1) är OECD:s statistik så osäker att

man bör vara mycket försiktig med att dra

alltför långtgående slutsatser av

uppgifterna. Möjligheten till jämförelser

mellan länderna är mycket begränsad,

enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter.

Dessutom har måttet stora brister som

mått på den ekonomiska välfärden.

Även valet av tidsperiod är av

avgörande betydelse för resultatet.

Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) har

i en rapport (nr 5 2000) visat att om i

stället 1947 används som utgångsår och

1997 som slutår och BNP per innevånare i

åldern 15-64 år används som välfärdsmått

blir resultatet en allmän, mycket kraftig

utjämning mellan OECD-länderna. Sveriges

placeringar ändrades under perioden från

plats sex till plats åtta. Samtidigt

ökade Sveriges nivå från nästan 60 % till

nästan 80 % av Förenta staternas nivå.

Utskottet kan konstatera att svensk

ekonomi tappat i relativ position under

framför allt två perioder de senaste 30

åren - under andra hälften av 1970-talet

och i början av 1990-talet. Den absolut

största nedgången kom i början av 1990-

talet då Sveriges BNP föll samtidigt som

flera andra länder fortsatte att ha en

positiv tillväxt.

Sveriges relativa position förbättras

I motion Fi37 (kd) redovisas en del

beräkningar som anses bevisa att Sverige

släpat efter i tillväxt även i slutet av

1990-talet. Sådana beräkningar är dock

mycket beroende av t.ex. tidsperiod för

jämförelse. I motionen sägs t.ex. att

Sveriges BNP 2001 skulle ha varit 205

miljarder kronor högre om Sverige under

perioden 1995-2001 haft samma

tillväxttakt som Finland. Enligt

utskottets mening är det mycket

tillfredsställande att Finland under de

senaste åren haft en hög ekonomisk

tillväxt. Samtidigt måste man komma ihåg

att uppgången delvis är en följd av den

kraftiga nedgången i början av 1990-

talet, då Finlands BNP föll betydligt mer

än Sveriges. Om man i stället gör

beräkningen att Sverige haft samma

tillväxt som Finland under hela 1990-talet

hade Sveriges BNP i stället varit

omkring 20 miljarder lägre 2001. Till

detta kommer att arbets-

lösheten i Finland fortfarande,

trots den höga tillväxttakten, ligger

kring 9 % av arbetskraften.

Enligt OECD:s statistik steg Sveriges

BNP med i genomsnitt 2,8 % per år mellan

åren 1995 och 2001 (inklusive

tillväxttakten 1995, dvs. under sju år).

Tillväxten i OECD-området ökade med i

genomsnitt 2,7 % per år under samma

period, tillväxten i EU med i genomsnitt

2,4 % och tillväxten i euroområdet med

2,3 % per år. Detta innebär att om

Sverige under perioden haft samma

tillväxt som OECD, EU och euroområdet i

genomsnitt hade nivån på Sveriges BNP

varit lägre 2001.

I motion Fi39 (fp), men också i

motionerna Fi36 (m) och Fi37 (kd), anges

att målet för den ekonomiska politiken

bör vara en långsiktigt hållbar tillväxt

på minst 3 % per år.

Hög tillväxt - ett viktigt mål i den

ekonomiska politiken

Som utskottet framhållit vid ett flertal

tillfällen tidigare är en hög ekonomisk

tillväxt en mycket viktig del av den

ekonomiska politiken, under förutsättning

att den är ekologiskt hållbar. Som

redovisades ovan har Sveriges BNP stigit

med i genomsnitt 2,8 % per år sedan

slutet av 1994, vilket är en halv

procentenhet mer än genomsnittet i

euroområdet. Om man i stället mäter från

slutet av 1997, då de negativa effekterna

av den nödvändiga saneringen av de

offentliga finanserna började avta, har

svensk ekonomi vuxit med i genomsnitt 3,2

% per år, dvs. nästan 1 procentenhet över

tillväxten i euroområdet.

Utskottet vill här passa på att

referera till en rapport om de offentliga

finanserna i EU som EU-kommissionen

nyligen presenterade. Enligt rapporten är

de svenska offentliga finanserna de bland

de offentliga finanserna i EU-länderna

som bäst stimulerar till ökad tillväxt

och ökad sysselsättning. Vidare är

Sverige ett av de två länder som under

1990-talet lyckats förbättra de

offentliga utgifternas bidrag till

tillväxt och sysselsättning samtidigt som

utgiftsnivån sjunkit. Det andra landet är

Nederländerna.

Det är utskottets fasta övertygelse att

möjligheterna att nå den höga

tillväxttakten i slutet av 1990-talet

hade varit betydligt sämre med de

budgetalternativ som Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och

Folkpartiet liberalerna presenterat för

den aktuella perioden. De mycket stora

skattesänkningar och budgetnedskärningar

som partierna, framför allt Moderata

samlingspartiet, förespråkat hade med

stor sannolikhet skapat en betydande oro

och osäkerhet bland ekonomins olika

aktörer med kraftigt negativa effekter på

tillväxt, sysselsättning och välfärd som

följd.

Utskottet vill i anslutning till

diskussionen om tillväxt kort även

redogöra för en vidareutveckling av den

köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som

EU:s statistikorgan, Eurostat, tar fram.

Eurostat har bl.a. undersökt den

köpkraftskorrigerade produktionsnivån för

olika regioner inom EU-länderna under

1998. Resultatet visar på en ganska stor

skillnad mellan de fattigaste och rikaste

regionerna i flertalet länder. Den

största spridningen finns enligt Eurostat

i Tyskland följt av Frankrike, Österrike

och Belgien. Enligt Eurostats uppgifter

är Sverige det land som har den minsta

spridningen mellan olika regioner. I

likhet med OECD:s s.k. välfärdsliga är

även Eurostats beräkningar behäftade med

stora statistiska problem. Men enligt

utskottets mening kan man ändå dra

följande viktiga slutsats: de regionala

klyftorna i Sverige förefaller vara

betydligt mindre än i flertalet övriga

länder i EU.

Utskottet vill i likhet med vid

tidigare behandlingar också erinra om att

det finns andra undersökningar som kan

komplettera OECD:s mått och därmed bidra

till att fördjupa diskussionen om

ekonomisk välfärd. En sådan undersökning

är den rapport om utvecklingsnivån i

världen som FN:s utvecklings- och

biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år.

En annan intressant rapport, där

perspektivet visserligen är något

snävare, är ESO:s (Expertgruppen för

studier i offentlig ekonomi) undersökning

med titeln Med många mått mätt (Ds

2000:23). Rapporten är en s.k.

benchmarkstudie över Sverige och

innehåller en jämförelse mellan Sverige

och andra länder när det gäller

utvecklingen i tolv olika

samhällssektorer och för 155 olika

indikatorer. Kortfattat visar resultaten

i rapporten att Sverige totalt sett

klarar sig bra. I 67 av de 155

indikatorerna placerar sig Sverige på

första eller andra plats. När det gäller

sektorer som hälso- och sjukvård,

socialförsäkringar, inkomstfördelning och

IT-sektorn ligger Sverige till

övervägande delen över den genomsnittliga

nivån i undersökningen.

En annan undersökning, där perspektivet

är ännu något snävare och framför allt

behandlar närings- och företagsklimatet,

är den jämförande studien av

näringspolitiken som Näringsdepartementet

publicerar. Förra årets rapport

Benchmarking av näringspolitiken 2001

(DS2001:20) gör en bedömning av Sveriges

utveckling jämfört med andra OECD-länder

vad avser indikatorer inom t.ex. områdena

fungerande marknader och effektiv

konkurrens, tillväxt- och

innovationsorienterad FoU-politik,

kompetensutveckling i näringslivet,

arbetsmarknad, lönebildning och

transportförsörjning. I korthet visar

resultaten att Sverige hamnar på den övre

tredjedelen i rangordningen i 27 av de 45

olika indikatorer som undersökts. Endast

i tre fall placerar sig Sverige i den

tredjedel av länder som har den sämsta

utvecklingen. Jämfört med den studie som

gjordes året innan har Sverige förbättrat

sin position i 14 indikatorer medan

positionen försämrats i 5 indikatorer.

Jämställdhet

Centrala mål i den ekonomiska politiken

är rättvisa och jämställdhet. Även om vi

i Sverige har kommit långt med

jämställdheten mellan män och kvinnor i

jämförelse med andra länder, återstår

mycket att göra. Vårt samhälle är

fortfarande till stora delar styrt

utifrån manliga normer. Arbetsmarknaden

är alltjämt mycket könsuppdelad, och

kvinnors arbete är ofta lägre värderat.

Kvinnor har sämre karriärmöjligheter,

sämre lön och mindre makt som en följd av

att de är kvinnor. För att bryta detta

maktmönster måste den övergripande

ekonomiska politiken få ett ännu

tydligare genusperspektiv än i dag.

Välfärden och jämställdheten är intimt

förknippade med varandra. Det är inte en

slump att länder som Danmark, Norge,

Finland och Sverige är mer jämställda än

de flesta andra länder. Det är den

utbyggda generella välfärden och den höga

förvärvsfrekvensen för kvinnor som har

gett möjligheter till detta.

Kvinnors och mäns lika värde och rätt

till egen försörjning skall vara en

självklarhet i Sverige. En egen inkomst

är förutsättningen för fria och

självständiga val i vardagen. Det kan

aldrig accepteras att kvinnors kunskaper

och erfarenheter värderas lägre.

Politiken måste därför med kraft inriktas

på kvinnors rätt till arbete med rättvisa

löner, en väl utbyggd gemensam sektor,

kvinnofrid samt en strategi för att få

jämställdhet på alla områden och fler

kvinnor på olika beslutsnivåer.

De reformer som utskottet redovisat

ovan, som t.ex. den stegvis reformerade

barn- och familjepolitiken, satsningarna

på skola, vård och omsorg och programmen

för att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten, är väsentliga steg i

utvecklingen mot en större rättvisa och

ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

En avgörande del i jämställdhetspolitiken

är att motverka löneskillnader på grund

av kön. Enligt den officiella

lönestatistiken tjänar kvinnorna omkring

82 % av männens löner. Utskottet vill i

anslutning till detta bl.a. erinra om att

riksdagen 2000 beslutade om en skärpning

av jämställdhetslagen. Den nya lagen är

tydligare och skall mer effektivt

motverka att lön sätts efter

könstillhörighet på den svenska

arbetsmarknaden.

Enligt lagen har arbetsmarknadens

parter tre år på sig att vidta åtgärder

för få bort löneskillnader som beror på

kön. Utfallet av arbetet per den 1

januari 2004 kommer därför att ge ett

viktigt underlag för i vilken

utsträckning det behövs ytterligare

åtgärder i form av t.ex. en ännu stramare

lagstiftning för att minska och radera ut

de osakliga löneskillnader som finns i

det svenska arbetslivet.

Kvinnor arbetar i högre grad än män

visstid eller deltid. Enligt utskottets

mening krävs ytterligare åtgärder,

förutom de som redan vidtagits, för att

säkerställa att grunden även för kvinnors

deltagande på arbetsmarknaden skall vara

tillsvidareanställning på heltid.

Regeringen anger därför i

vårpropositionen att den avser att införa

ett anställningsstöd för arbetsgivare som

omvandlar deltidsarbetslöshet till

heltidsarbete. Ett utförligare förslag

skall lämnas i budgetpropositionen för

2003.

Folkomröstning om EMU

I motionerna Fi36 (m), Fi37 (kd) och Fi39

(fp) anförs att Sverige bör gå med i

EMU:s tredje steg och ersätta kronan med

euron. En folkomröstning i frågan bör

hållas, enligt motionärerna.

Den 1 januari i år infördes sedlar och

mynt i euro i de tolv länderna i EMU.

Enligt utskottets mening var det en

lyckad och väl genomförd övergång från de

nationella valutorna till euron.

Sverige valde att stå utanför

valutaunionen från starten samtidigt som

dörren hålls öppen för ett senare

inträde. Utskottet delar regeringens

uppfattning i vårpropositionen att ett

beslut om deltagande måste ha ett brett

folkligt stöd och skall underställas

svenska folket för prövning i en

folkomröstning.

Utskottet vill i anslutning till

diskussionen om EMU erinra om att

utredningen om stabiliseringspolitik för

full sysselsättning vid svenskt

medlemskap i valutaunionen presenterade

sitt slutbetänkande i mitten av mars

2002. Utredningen har bl.a. analyserat om

Sverige behöver ytterligare instrument

för att klara stabiliseringen av ekonomin

om den svenska konjunkturen skulle avvika

från unionens. Ett antal åtgärder

föreslås för att stärka den svenska

finanspolitiken, bl.a. anser utredningen

att den offentliga sektorns saldomål bör

höjas från nuvarande 2 % av BNP till 2,5

% eller 3 % av BNP. Utredningen är för

närvarande utsänd på remiss.

(s), (v) och (mp) i samarbete

Utskottet tillbakavisar

Kristdemokraternas angrepp i motion Fi37

på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna. En redovisning av resultaten i

ekonomin duger bra som svar på

Kristdemokraternas attack: Även om

konjunkturen mattats av har tillväxten i

den svenska ekonomin varit historiskt hög

under den senaste mandatperioden

samtidigt som sysselsättningen stigit och

arbetslösheten sjunkit. Trots

konjunkturnedgången hade Sverige under

förra året ett av de största överskotten

i de offentliga finanserna i EU. Den

offentliga nettoskulden, som uppgick till

nästan 400 miljarder kronor i slutet av

1998, har vänts till en nettotillgång som

beräknas uppgå till omkring 50 miljarder

kronor i slutet av 2002. Bytesbalansen

visar överskott, och medborgarnas

realinkomster stiger starkt.

Vårpropositionen bygger på

budgetpropositionen för 2002 om vilken

det finns en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Enligt utskottets mening ger samarbetet

en signal till omvärlden att det finns en

politisk majoritet för en ekonomisk

politik som är inriktad på full

sysselsättning, ett offentligt överskott

om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och

prisstabilitet.

Samarbetet har under mandatperioden

berört fem områden - ekonomi,

sysselsättning, rättvisa, jämställdhet

och miljö - och innefattar både konkreta

förslag och långsiktiga åtaganden inför

framtiden. Överenskommelserna bekräftas

med vårpropositionen. Träffade

överenskommelser skall fullföljas.

Med hänvisning till vad som anförts

ovan avstyrker utskottet förslagen i

motionerna Fi36 (m) yrkande 1, Fi37 (kd)

yrkandena 1, 2, 4 och 5, Fi38 (c) yrkande

1 och Fi39 (fp) yrkandena 1 och 4.

2 Budgetpolitiken

2.1 Budgetutvecklingen

De finansiella överskottsmålen för den

offentliga sektorn har hittills uppnåtts

med bred marginal. Det överskjutande

finansiella sparandet uppgick under

femårsperioden 1997-2001 till sammanlagt

167 miljarder kronor. För 2001 beräknas

det offentliga finansiella sparandet till

104,5 miljarder kronor eller 4,8 % av

BNP, vilket är 2,3 procentenheter över

det uppsatta målet för samma år.

Den ekonomiska tillväxten har blivit

väsentligt svagare jämfört med

regeringens prognoser från

budgetpropositionen för 2002. De

reviderade tillväxtutsikterna medför att

överskottet i de offentliga finanserna

för respektive år under perioden

2002-2004 beräknas uppgå till 1,8 % av

BNP, vilket är 0,2 procentenheter lägre

än det beslutade målet för det offentliga

sparandet och 0,3-0,5 procentenheter

lägre än regeringens bedömningar från

budgetpropositionen. Med hänsyn till den

kraftiga nedrevideringen av

tillväxtprognosen bedömer emellertid

regeringen att det något lägre

överskottet är förenligt med det

medelfristiga saldomålet. Osäkerheten om

den framtida konjunkturen samt om

utvecklingen i de offentliga finanserna

är samtidigt stor, varför regeringen

avser att återkomma med närmare analys av

överskottsmålen i budgetpropositionen för

2003.

Beräkningen av det finansiella

sparandet utgår från

nationalräkenskapernas

redovisningsprinciper. I

nationalräkenskaperna tillämpas inte en

strikt periodisering av skatter.

Periodiseringseffekterna kan därför bli

betydande vid exempelvis stora

variationer i bolags- och reavinster.

Omfattningen av bolagsskatter och

reavinstskatter var särskilt stor 2000,

vilket ledde till att det finansiella

sparandet för den offentliga sektorn 2001

förstärktes med 42 miljarder kronor.

Denna periodiseringseffekt förklarar

alltså 40 % av det offentliga sparandet

förra året.

Utvecklingen i de offentliga

finanserna, uttryckt bl.a. som

finansiellt sparande justerat för

skatteperiodiseringar, framgår av

efterföljande sammanställning.

Tabell 9. Finansiellt sparande i den

offentliga sektorn 1997-2004

Målsatta respektive beräknade finansiella

överskott

(grafik borttaget)

1 Beräkningen av fullständiga

skatteperiodiseringar har sammanställts

av Finansdepartementet endast för

perioden 1998-2004.

Skattekvoten uppgick enligt

nationalräkenskaperna till 54,2 % av BNP

2001. Med nu gällande skatteregler och

aviserade reformer beräknas skattekvoten

sjunka under 2002 med 3,1 procentenheter

till 51,1 % av BNP för att stabiliseras

på drygt 50 % av BNP under de två

nästkommande åren. Utvecklingen av

skattekvoten utjämnas emellertid avsevärt

om man tar hänsyn till de kraftiga

periodiseringseffekterna förra året. Den

justerade skattekvoten för 2001 beräknas

till 52,1 % av BNP och den förväntas

sjunka med 1,3 procentenheter till drygt

50 % av BNP redan under innevarande år.

Till följd av de minskade

skatteinkomsterna sjunker också den

offentliga sektorns totala inkomster i

termer av BNP.

Utgiftskvoten bedöms förbli i stort

sett oförändrad på en nivå omkring 54 %

av BNP de kommande åren.

Den offentliga sektorns förmögenhet

växer i takt med de offentliga

överskotten. Nettoskulden, som 1996

utgjorde 27 % av BNP, vändes förra året

till en positiv förmögenhet som under

åren 2002-2004 beräknas växa från 2,1 %

till 6,3 % av BNP. Detta sker genom

ackumulering av finansiella tillgångar i

ålderspensionssystemet. Samtidigt sjunker

den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld från 53,0 % till 48,4 % av

BNP vid utgången av 2004, i enlighet med

regeringens tidigare bedömningar.

Statsbudgetens saldo har sedan 1998

uppvisat överskott på sammanlagt 232

miljarder kronor och väntas även 2002 ge

ett överskott på mer än 25 miljarder

kronor. Regeringen beräknar budgetsaldot

för 2002-2004 till 26,7, -13,2 respektive

-11,3 miljarder kronor. Detta medför att

statsskulden nominellt kommer att öka

något i slutet av perioden. Som andel av

BNP kommer dock både den konsoliderade

och den okonsoliderade statsskulden att

fortsätta att minska - från 53,3 % av BNP

vid utgången av 2001 till 45,7 % av BNP

vid utgången av 2004 för den

konsoliderade statsskulden enligt

vårpropositionen och från 53,4 % till

47,7 % av BNP för den okonsoliderade

statsskulden enligt Riksgäldskontorets

definition.

Engångseffekternas betydelse för det

redovisade budgetsaldot framgår av

efterföljande sammanställning som bygger

på uppgifter från vårpropositionen.

Tabell 10. Statsbudgetens underliggande

saldo efter justering för större engångs-

effekter 1999-2004

Miljarder kronor

(grafik borttaget)

Statsbudgetens totala inkomster beräknas

minska med 69 miljarder kronor mellan

2000 och 2003. Först under 2004 förväntas

en inkomstökning på 32 miljarder kronor.

Ställt i relation till BNP minskar

budgetinkomsterna även 2004. År 2000

genomfördes emellertid stora

försäljningar av statliga företag, vilket

förklarar det höga inkomstutfallet samma

år. Justerat för alla engångsposter

minskar statsbudgetens inkomster som

andel av BNP fr.o.m. 1999. Denna nedgång

följer huvudsakligen utvecklingen av

skatteinkomster som minskar till följd av

regeringens inkomstskattereform.

Utvecklingen av statsbudgetens inkomster

redovisas i efterföljande tabell.

Tabell 11. Statsbudgetens inkomster

1997-2004

Miljarder kronor

(grafik borttaget)

1 Denna kvot skall inte förväxlas med

skattekvoten för hela den offentliga

sektorn.

Utgiftstaken för staten har kunnat hållas

under de fem första åren som de har varit

i bruk med en marginal på sammanlagt 38

miljarder kronor. De för 1997 och 1998

ursprungligt fastställda utgiftstaken kom

att gälla oförändrat. Utgiftstaken för

åren därefter har däremot i efterhand

korrigerats vid sammanlagt fem tillfällen

till följd av beräkningstekniska

justeringar. Även i årets vårproposition

aviserar regeringen att den i den

kommande budgetpropositionen kommer att

föreslå ytterligare korrigeringar.

Nivån på utgiftstaket har efter alla

tekniska justeringar ökat med mellan 12

och 35 miljarder kronor varje år efter

1998. Mätt som andel av BNP beräknas

emellertid utgiftstaket minska från 40,6

% till 35,6 % under perioden 1997-2004.

De takbegränsade utgifterna påverkas dock

av vissa dispositioner av

engångskaraktär, såsom exempelvis

förskott på EU-avgiften eller

tidigareläggning av olika ersättningar.

Justerat för dessa engångsposter minskar

de takbegränsade utgifterna som andel av

BNP fram t.o.m. 2001. Under 2002-2003

förväntas denna andel vara i stort sett

oförändrad jämfört med förra året för att

åter minska under 2004.

Utvecklingen av de underliggande

utgifterna presenteras tillsammans med

utgiftstaket för staten i efterföljande

sammanställning.

Tabell 12. Utgiftstak för staten samt

takbegränsade utgifter 1997-2004

Miljarder kronor

(grafik borttaget)

1 För att skapa jämförbarhet över tiden

har utgiftstaken för åren 1997-2001

korrigerats med senast beslutade

tekniska justeringar.

Statens finansiella sparande för 2001

uppgick till 9,5 % av BNP, vilket

huvudsakligen förklaras av en överföring

från AP-fonden på 155 miljarder kronor

samt stora periodiseringar av skatter och

ränteutgifter. Den första fasen i den

finansiella infasningen av det

reformerade ålderspensionssystemet

avslutades förra året, vilket innebär att

effekten av överföringarna från AP-fonden

på statens finanser fr.o.m. innevarande

år upphör. Därmed beräknas det statliga

finansiella sparandet för första gången

sedan 1997 uppvisa mindre underskott -

statens finansiella sparande uppskattas

till -0,6 % av BNP för 2002 och -0,7 % av

BNP för respektive år 2003 och 2004.

Samtidigt väntas kommunernas finanser i

stort sett vara i balans. Överskottet i

de offentliga finanserna kommer alltså

under de närmaste åren att helt ligga i

ålderspensionssystemet.

2.2 Budgetpolitikens inriktning

2.2.1 Trepartiöverenskommelse om

budgetpolitiken

Av vårpropositionen framgår att

regeringen under hela mandatperioden har

arbetat för att skapa en bred

parlamentarisk uppslutning kring en

politik för full sysselsättning.

I och med riksdagens beslut om en ny

ordning för hur de ekonomiska

vårpropositionerna skall utformas

innehåller denna proposition riktlinjer

för den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken. Finansplanen är

regeringens förslag till riktlinjer för

den ekonomiska politiken.

Den ekonomiska vårpropositionen bygger

på budgetpropositionen för 2002 om vilken

det finns en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därmed

finns en politisk majoritet för

riktlinjerna för den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken som är inriktade på

full sysselsättning, ett offentligt

överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över

en konjunkturcykel och prisstabilitet.

Samarbetet under mandatperioden har

berört fem områden - ekonomi,

sysselsättning, rättvisa, jämställdhet

samt miljö - och innefattat både konkreta

förslag och långsiktiga åtaganden inför

framtiden. Dessa överenskommelser

bekräftas med denna vårproposition.

Träffade uppgörelser fullföljs.

2.2.2 De politiska alternativen

Vårpropositionen

Regeringen ser kampen för jobben som sin

viktigaste uppgift. Uthållig tillväxt,

hög sysselsättning och låg arbetslöshet

är grunden för välfärden. Samtidigt som

insatser görs för att begränsa

arbetslösheten måste enligt regeringen

stor kraft ägnas åt målet att 80 % av

befolkningen mellan 20 och 64 år skall

vara sysselsatta på den reguljära

arbetsmarknaden 2004. Regeringens

långsiktiga mål är full sysselsättning.

I den ekonomiska vårpropositionen

redovisar regeringen översiktligt de

budgetpolitiska åtaganden som tidigare

har lagts fast och som utgör riktlinjer

för regeringens budgetpolitik.

Regeringen kommer efter valet i höst

att genomföra en rad reformer som

tidigare redovisats för riksdagen. Av

propositionen framgår att de tidigare

beslutade eller aviserade utgifts- och

inkomstreformerna väntas leda till att de

offentliga finanserna försvagas med ca 60

miljarder kronor.

Nästa år kommer studiebidraget att

utökas och biståndet att höjas. Då höjs

också taken i socialförsäkringarna

förutsatt att det statsfinansiella läget

medger det. Vidare görs satsningar på

infrastruktur och ökat bostadsbyggande

samtidigt som hälso- och sjukvården,

rättsväsendet och skolan tillförs ökade

resurser. Ett system för individuell

kompetensutveckling införs då också. För

2003 handlar det sammantaget om

utgiftsreformer på ca 17 miljarder

kronor.

År 2004 tillförs ytterligare resurser

till vården, förskolan och skolan.

Biståndet höjs ytterligare. Rättsväsendet

får ökade resurser. Nya satsningar görs

på infrastruktur, miljö och bostäder.

Sammantaget handlar det om tillkommande

reformer på 12 miljarder kronor under

2004. Trots de nya åtagandena fortsätter

emellertid den offentliga skulden att

minska, påpekar regeringen.

Under de senaste åren har sjukfrånvaron

ökat dramatiskt. Regeringen slår fast att

denna utveckling måste vändas och

hänvisar till det elvapunktsprogram för

vkad hälsa som presenterades i

budgetpropositionen för 2002. Detta

program följs nu löpande upp. Individen

skall ställas i centrum och ingen skall

passivt behöva gå sjukskriven i månader.

Arbetsvillkoren måste förbättras och

ohälsan i arbetslivet måste minskas.

Särskilt kvinnors villkor skall

uppmärksammas.

Kvinnor arbetar i större utsträckning

än män deltid. Ofta rör det sig om en

ofrivillig deltidsarbetslöshet. För att

underlätta för kvinnor att gå över till

heltid har en rad åtgärder genomförts,

och för att ytterligare stimulera till en

sådan övergång har regeringen för avsikt

att fr.o.m. 2003 ge anställningsstöd till

arbetsgivare när deltid omvandlas till

heltidsarbete.

Även nästa år kommer barnfamiljernas

situation att ges hög prioritet. Då

genomförs maxtaxereformens sista steg när

en allmän förskola införs för 4-5-

åringar. Det innebär att alla barn får

rätt till gratis förskola tre timmar om

dagen. Då förstärks också

föräldraförsäkringen ytterligare. Den

lägsta dagpenningen i

föräldraförsäkringen höjs till 150 kr per

dag 2003 och till 180 kr per dag 2004. Om

det statsfinansiella läget så tillåter

kommer även inkomsttaket i

föräldraförsäkringen att höjas från 7,5

till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli

2003. Nästa år skall också studiebidraget

utökas från 9 till 10 månader, vilket

innebär att barnfamiljer med en tonåring

i gymnasiet får 950 kr mer per år.

Redan vid halvårsskiftet i år kommer de

äldre att få ett nytt högkostnadsskydd

som begränsar deras tandvårdskostnader

till 7 700 kr. Då ändras också

avgiftsreglerna inom äldre- och

handikappomsorgen och de som betalar

avgift för vård och omsorg till

kommunerna garanteras att alltid få

behålla en viss del av sin pension, ett

förbehållsbelopp.

Nästa år kommer tandvårdsstödet för de

äldre att förstärkas ytterligare, och då

kommer också ett nytt

äldreförsörjningsstöd att införas för

personer som inte har rätt till

folkpension. I dag är dessa hänvisade

till socialbidrag.

Enligt regeringens tidigare förslag

kommer skolan och fritidshemmen fram till

2005 årligen att tillföras 1 miljard

kronor i syfte att öka antalet vuxna i

skolan. För 2006 och framåt skall

skolsatsningen uppgå till 5 miljarder

kronor.

Utöver satsningen på skolan görs en

särskild satsning för att stärka

högskolan. Regeringens långsiktiga mål är

att hälften av en årskull skall ha börjat

högskolan vid 25 års ålder.

Antalet platser i högskolan kommer

mellan 1997 och 2003 att ha ökat med

omkring 100 000. Från och med i år

tillförs också högskolans humanistiska,

samhällsvetenskapliga, teologiska och

juridiska utbildningar ökade resurser för

att höja kvaliteten på grundutbildningen.

För att ge högskolorna möjlighet att

bedriva forskning som rymmer både bredd

och specialisering höjs de statliga

anslagen till forskning och

forskarutbildning med 1,5 miljarder

kronor mellan 2000 och 2004.

För att utveckla det livslånga lärandet

och stärka kompetensutvecklingen i

arbetslivet har regeringen under våren

presenterat ett förslag om ett

individuellt sparande på

kompetenssparkonton. Även arbetsgivaren

stimuleras att medverka. Huvuddelen av

stimulanseffekterna i systemet ges genom

en kompetenspremie som utformas så att

den individuella kompetensutvecklingen

blir attraktiv även för de grupper som

har begränsade möjligheter att spara.

Inkomstbeskattningen har på senare år

reformerats i tre steg, vilket medfört

att löntagarna i år kompenseras för tre

fjärdedelar av egenavgifterna. För en

inkomsttagare med en månadslön på 20 000

kr ger det en skattesänkning med ca 700

kr per månad. Av propositionen framgår

att regeringen under hösten 2002 kommer

att avgöra om samhällsekonomin medger att

inkomstskattereformen slutförs 2003.

En skattereduktion har införts för

fackföreningsavgifter.

I samband med skattereformen 1990/91

angavs att högst 15 % av inkomsttagarna

skulle betala statsskatt, och därför höjs

gränsen för statlig skatt automatiskt

varje år med 2 procentenheter utöver

inflationen. Den angivna ambitionen har

emellertid inte kunnat hållas och för att

minska andelen statsskatteskyldiga har

man de tre senaste åren höjt gränsen mer

än vad som följt av den automatiska

uppräkningen.

För att stärka småföretagandet i

Norrlands inland har den nuvarande

generella nedsättningen av socialavgifter

höjts till 15 % för företag med fast

driftställe i stödområde A. En

motsvarande nedsättning har gjorts för

enskilda näringsidkare i stödområdet.

Regeringen pekar också på att man under

mandatperioden har sänkt uttaget av

fastighetsskatt från 1,5 % till 1,0 % för

småhus och 0,5 % för flerbostadshus.

Dessutom har en begränsningsregel införts

vid fastighetsbeskattningen. Den innebär

att hushåll med normala inkomst- och

förmögenhetsförhållanden maximalt skall

behöva betala 5 % av sin inkomst i

fastighetsskatt. Därmed har

fastighetsskattens fördelningspolitiska

profil förbättrats, framhåller

regeringen.

I vårpropositionen erinras också om att

omräkningsförfarandet vid

fastighetstaxeringen kommer att ersättas

av en förenklad fastighetstaxering mitt

emellan de allmänna

fastighetstaxeringarna. Man kommer också

att införa regler som innebär att höjda

taxeringsvärden inte får omedelbart

genomslag på uttaget av fastighetsskatt.

Fribeloppen vid

förmögenhetsbeskattningen har höjts från

0,9 till 1,5 miljoner kronor för

ensamstående och 2 miljoner kronor för

sambeskattade par.

Vid det senaste årsskiftet har

bokmomsen sänkts till 6 %.

De beslutade eller föreslagna utgifts-

och inkomstförändringarna i regeringens

budgetalternativ väntas leda till att de

offentliga finanserna försvagas med

sammanlagt ca 60 miljarder kronor under

åren 2002-2004. I sammandrag fördelar sig

reformerna på år och åtgärd på följande

sätt.

Tabell 13. Regeringens utgifts- och

inkomstreformer 2002-2004

Effekt på de offentliga finanserna i

förhållande till föregående år

Miljarder kronor

200 200 200 2002-2

2 3 4 004

Utgiftsreformer 21, 17, 12, 50,8

51 07 22 0

Inkomstreformer 27, -3, 0.2 24,5

30 00 0 0

Summa utgifts- 48, 14, 12, 75,3

och 81 07 42 0

inkomstreformer

Finansiering m.m. -7, -5, -2, -15,

71 44 59 74

Reformer 41, 8,6 9,8 59,5

inklusive 10 2 4 6

finansiering

En god välfärd kräver enligt regeringen

starka offentliga finanser. Statsmakterna

har därför lagt fast ett överskottsmål

för de offentliga finanserna om 2 % av

BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

I propositionen anges tre skäl för detta:

1. Den demografiska utvecklingen är

sådan att andelen äldre kommer att öka

kraftigt i framtiden. Därmed ökar

utgifterna för pensioner, vård och

omsorg, samtidigt som inkomsterna ökar

långsammare till följd av att andelen

personer i arbetsför ålder minskar. För

att bereda ekonomiskt utrymme för de

utgiftsökningar som följer av den

demografiska utvecklingen byggs fonder

upp i pensionssystemet, och den

offentliga skuldsättningen minskar.

2.

3. Budgetkrisen i början av 1990-

talet visar med all tänkbar tydlighet hur

utsatt välfärden blir när den offentliga

sektorn är beroende av stor upplåning på

kapitalmarknaden för att finansiera

löpande underskott.

4.

5. För att kunna bedriva en aktiv

stabiliseringspolitik utan att

underskotten blir för stora behövs en

säkerhetsmarginal så att finanspolitiken

kan bidra till att dämpa

konjunktursvängningarna. Utan

saneringspolitiken mellan 1994 och 1998

hade den expansiva finanspolitiken under

2001 och 2002 inte varit möjlig.

6.

För perioden 2002-2004 gäller som

preliminära delmål att överskottet skall

motsvara 2 % av BNP under vart och ett av

åren. Mot bakgrund av den svagare

konjunkturutvecklingen räknar regeringen

nu med att det finansiella sparandet

under dessa år kommer att begränsas till

1,8 % av BNP. Regeringen erinrar om att

det i budgetpropositionen för 2002 angavs

att ett lägre överskott skulle accepteras

om konjunkturen utvecklades sämre än

väntat, och därför bedöms den nu

konstaterade avvikelsen från målet under

2002 vara acceptabel och väl i linje med

det för hela konjunkturcykeln fastlagda

överskottsmålet. Regeringen kommer i

samband med höstens budgetproposition att

på vanligt sätt pröva om det preliminärt

fastställda delmålet för nästa år skall

ligga fast.

Regeringen slår fast att utgiftstaken

skall klaras. Budgeteringsmarginalerna

för åren 1998-2001 har varit små och är

knappa även för de tre efterföljande

åren. För 2002 har budgeteringsmarginalen

minskat och anges i propositionen uppgå

till 0,9 miljarder kronor, dock att en på

tilläggsbudget för 2002 föreslagen

ändring av det kommunala

utjämningssystemet motiverar en teknisk

justering av utgiftstaket med 2,9

miljarder kronor, vilket i princip ökar

budgeteringsmarginalen med ett lika stort

belopp. För 2003 och 2004 räknar

regeringen med i stort oförändrade

budgeteringsmarginaler, dvs. 2,8

respektive 7,5 miljarder kronor.

Regeringen har därvid utgått från att de

förslag som kommer att redovisas i den

kommande budgetpropositionen skall hejda

kostnadsutvecklingen inom utgiftsområde

10 (Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp).

Finns det risk för att ett beslutat tak

för statens utgifter kommer att

överskridas, ämnar regeringen vidta de

åtgärder som den har befogenhet till

eller föreslå riksdagen nödvändiga

åtgärder.

Regeringen anser att utgiftskontrollen

har förbättrats väsentligt tack vare

systemet med utgiftstak och

budgeteringsmarginal. Genom att vidta

utgiftsbegränsande åtgärder har

utgiftstaken kunnat hållas, vilket stärkt

förtroendet för budgetpolitiken. Av

propositionen framgår emellertid också

att myndigheternas

planeringsförutsättningar i vissa fall

har försämrats när utgiftsbegränsningar

vidtagits i ett sent skede. Även det

interna långsiktiga arbetet inom

Regeringskansliet har ibland fått ge vika

för mer kortsiktiga insatser avsedda att

klara utgiftstaket.

Risken för att utgifterna skall

överstiga utgiftstaket skulle enligt

regeringen kunna reduceras kraftigt om

budgeteringsmarginalen görs tillräckligt

stor. Å andra sidan skulle en alltför

stor budgeteringsmarginal kunna leda till

att utgiftstaket blev en mjukare

budgetrestriktion med mindre styrande

effekt på utgiftsutvecklingen. Regeringen

har för avsikt att i budgetpropositionen

för 2003 föreslå riktlinjer för

budgeteringsmarginalens storlek.

Motionerna

Moderata samlingspartiet redovisar i

motion Fi36 två långsiktiga mål för sin

finanspolitik: de offentliga finanserna

skall vara i balans över en

konjunkturcykel och den offentliga

bruttoskulden skall vid utgången av 2005

understiga 40 % av BNP. Eftersom

balanskravet avser en konjunkturcykel kan

motionärerna acceptera att det

finansiella sparandet blir något lägre

vid en lägre tillväxt. De kan dock inte

tillåta att sparandet krymper så mycket

att målet för skuldkvoten inte kan

uppfyllas.

I avvaktan på att den offentliga

bruttoskulden pressats ner under 40 %

vill motionärerna påskynda denna

utveckling genom att tillåta överskott i

det finansiella sparandet.

Motionärerna framhåller också att

Sverige måste kunna ha ett skattetryck

som är väsentligt lägre än i dag. Strävan

skall vara att gradvis nå fram till

genomsnittet inom EU med sikte på att

pressa ner den offentliga utgiftsandelen

närmare genomsnittet inom OECD.

I motionen redovisas en budgetpolitik

inriktad på skattesänkningar avsedda att

ge människor ett ökat inflytande över

sina liv och minska deras

bidragsberoende. Partiet vill få till

stånd en sådan utveckling genom lägre

utgiftstak som begränsar den offentliga

utgiftskvoten och skapar utrymme för en

växande privat sektor. I motionen

framhålls att partiets budgetpolitik

syftar mer till att slå vakt om den

enskildes välfärd än de offentliga

välfärdssystemens omfattning. Genom

målmedvetna insatser både på skattesidan

och utgiftssidan skall bidrags- och

utgiftsbehov minskas. Stödet skall gå

till dem som är mest beroende av det

offentliga, eftersom det handlar om

grundläggande offentliga uppgifter.

Motionärerna prioriterar utgifter som

främjar ökad ekonomisk tillväxt. I detta

syfte ändrar de kraftigt de statliga

utgifternas sammansättning.

Ambitionen är att de offentliga

utgifternas andel av samhällsekonomin

gradvis skall pressas ner. Därmed får man

enligt motionärerna inte bara en minskad

konjunkturkänslighet och stabilare

offentliga finanser utan också ett större

utrymme för enskilt företagande och

människors fria val. Sverige blir ett mer

dynamiskt samhälle som står bättre rustat

att möta de krav en ökad

internationalisering ställer.

Såväl utgiftskvot som skuldkvot skall

minskas och för att påskynda den senare

utvecklingen vill motionärerna öka

försäljningen av statliga företag med 160

miljarder kronor under de närmaste tre

åren.

Den moderata skattepolitiken har två

syften. Skattesänkningarna skall öka

medborgarnas inflytande över sina liv,

och de skall stödja tillväxt,

entreprenörskap och välståndsutveckling.

Moderata samlingspartiets förslag till

skattesänkningar uppgår under de båda

närmaste åren till 37 respektive 60

miljarder kronor utöver regeringens och

inriktas främst på inkomstbeskattningen.

Sverige behöver en genomgripande

inkomstskattereform, framhåller

motionärerna. Sänkta skatter ökar

människors trygghet och möjlighet att

spara ihop till en ekonomisk buffert. Med

förbättrad personlig ekonomi ökar också

människors självkänsla.

Inkomstskatten skall sänkas genom att

grundavdraget vid den kommunala

beskattningen höjs kraftigt. Nästa år

skall det höjas rejält och på sikt skall

de första 50 000 kronorna av en inkomst

vara befriade från inkomstskatt. För att

stimulera till ökat arbete vill partiet

dessutom införa ett förvärvsavdrag vid

beräkningen av kommunal inkomstskatt.

Detta avdrag skall införas successivt och

skall nästa år växlas mot dagens

skattereduktion för egenavgifter. Nästa

år skall barnfamiljer också ges rätt till

ett särskilt grundavdrag vid den

kommunala beskattningen. Avdraget skall

uppgå till 15 000 kr per barn och är

tänkt att komplettera barnbidraget på

dagens nivå. Då införs dessutom en

skattereduktion på 50 % för hushållens

köp av tjänster för arbetskostnader på

upp till 50 000 kr. Avdraget för resor

till och från arbetet skall höjas till 20

kr/mil samtidigt som bensin- och

dieselskatten sänks. Vidare skall avdrag

för pensionssparande åter få göras med

ett basbelopp.

Successivt skall den statliga

inkomstskatten avskaffas.

Fastighetsskatten skall på sikt

avvecklas. Nästa år skall man i ett

första steg återgå till de lägre

taxeringsvärden som gällde 2000 samt

sätta uttaget av fastighetsskatt till

0,9 % för småhus och 0,5 % för

flerbostadshus. För att minska de

regionala skillnaderna skall då också

endast halva markvärdet beskattas. Under

återstoden av mandatperioden skall

skattesatsen därefter sänkas varje år.

Schablonintäkten vid beskattningen av

flerbostadshus skall emellertid

omedelbart avskaffas.

Även förmögenhetsskatten samt arvs- och

gåvoskatten skall avvecklas. Första

steget mot en avveckling av

förmögenhetsbeskattningen skall tas nästa

år då sambeskattningen skall slopas och

fribeloppet höjas till 2 miljoner kronor.

Motionärerna anser även att beskattningen

av kapitalinkomster försvårar

kapitalbildningen i Sverige. Denna typ av

beskattning bör därför stegvis sänkas

till genomsnittlig EU-nivå.

I motionen föreslås också att

dubbelbeskattningen av utdelningsvinster

avvecklas.

Skatten på växtnäring skall likaså

avskaffas, och vidare skall skatten på

diesel för jord- och skogsbrukets

arbetsredskap sänkas till samma nivå som

gäller i våra främsta konkurrentländer.

Uttaget av utjämningsavgifter bör

begränsas och en spärr införas mot

inkomstutjämningen vad gäller landsting.

De moderata skattesänkningarna

finansieras genom besparingar som under

de närmaste två åren uppgår till netto 36

respektive 57 miljarder kronor.

Till en del leder besparingarna till

att kostnaderna för hushållen ökar. Det

sker genom högre egenavgift till

arbetslöshetsförsäkringen, genom att

kostnaderna för trafikolycksfall förs

över på den obligatoriska

trafikförsäkringen samt genom att

ytterligare en karensdag införs i

sjukförsäkringen.

Motionärerna vill emellertid också

minska företagsstödet, sänka partistödet,

slopa presstödet samt åstadkomma

besparingar genom att bedriva en

effektivare arbetsmarknadspolitik.

Utvecklingsbiståndet bör enligt deras

mening fokuseras till de mest behövande

länderna och byråkratin inom den statliga

förvaltningen effektiviseras.

Motionärerna vill införa en allmän och

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som

skall administreras av staten. Den skall

fungera som en omställningsförsäkring och

till viss del finansieras med en premie

motsvarande 2 % av den del av inkomsten

som är ersättningsberättigad. Premien

skall vara avdragsgill vid beskattningen

och ersättningsnivån skall motsvara 80 %

av inkomsten upp till taket.

De nyligen ändrade bevisreglerna i

arbetsskadeförsäkringen avvisas i

motionen.

Flera av de traditionella

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna -

liksom den nyinrättade aktivitetsgarantin

- bör enligt motionärerna slopas till

förmån för mer individuellt inriktade

insatser. De vill också inrätta en ny

myndighet som skall ersätta AMS och vara

regeringens expertmyndighet i

arbetsmarknadsfrågor. Den nya myndigheten

skall ha ansvar för att

förmedlingstjänster finns att tillgå över

hela landet och även ansvara för

fördelningen av de medel som anslås över

statsbudgeten för övriga

arbetsmarknadspolitiska insatser.

Arbetsförmedling skall inte vara

förbehållen staten, utan andra aktörer

som kan förmedla arbeten lika bra eller

bättre skall ges möjlighet att i fri

konkurrens göra detta. I det föreslagna

systemet skall lokala arbetsförmedlingar

kunna avknoppas från dagens AMS.

Arbetsförmedling skall vara kostnadsfri

för den som är arbetslös.

Motionärerna har i sitt

budgetalternativ reserverat medel för en

alternativ barnomsorg som i motsats till

maxtaxan skall ge barnfamiljerna

valfrihet att själva välja den barnomsorg

som bäst passar deras behov. Eftersom

detta förslag skall börja gälla från

ettårsåldern kan enligt motionärernas

mening den nyligen införda 13:e månaden i

föräldraförsäkringen avskaffas.

För att få bort vårdköerna vill

Moderaterna införa en nationell

vårdgaranti och senare även en

obligatorisk hälsoförsäkring som följer

patienten. Denna försäkring är i

förlängningen tänkt att ersätta den

nuvarande landstingsskattens finansiering

av sjukvården. Som ett av flera inslag i

en större aktionsplan mot den växande

sjukfrånvaron föreslår motionärerna ökade

anslag för rehabilitering. Genom sin

aktionsplan räknar de med att under de

närmaste åren kunna minska utgifterna för

ohälsa med 6 respektive 11 miljarder

kronor. Nuvarande apoteksmonopol bör

avvecklas. Ett generöst högkostnadsskydd

i tandvården skall omedelbart införas för

samtliga åldersgrupper.

Motionärerna anser att staten skall ta

över kommunernas kostnader för

skolväsendet fr.o.m. 2004. Det sker med

hjälp av en nationell skolpeng som går

direkt till skolan. Eftersom denna

kostnad lyfts av kommunerna minskar

motionärerna i enlighet med

finansieringsprincipen det generella

kommunbidraget med ett belopp som

motsvarar den nuvarande kostnaden för

skolan. Det generella statsbidraget

minskas under de kommande två åren

dessutom med 2,5 respektive 8 miljarder

kronor, eftersom motionärerna räknar med

att de moderata förslagen kommer att leda

till betydande kostnadsminskningar för

kommunerna.

Moderata samlingspartiet vill dessutom

tillföra skolan ytterligare drygt 4

miljarder kronor. Partiet föreslår också

att två nya stiftelseuniversitet skall

bildas och att man skall satsa mer på

grundforskning och forskarutbildning

liksom på väginvesteringar och försvaret.

Under de närmaste åren vill

motionärerna privatisera statliga företag

för sammanlagt drygt 200 miljarder

kronor. Deras avsikt är att under de båda

närmaste åren sälja statliga företag för

40 respektive 60 miljarder kronor utöver

de av regeringen planerade

försäljningarna på 15 miljarder kronor

per år. De inkomster detta ger skall

användas till en snabbare amortering av

statsskulden.

Av motionen framgår att motionärerna

räknar med att den moderata politiken

skall leda till att den konsoliderade

bruttoskulden kommer att motsvara 48,7 %

av BNP 2003 och 44,3 % av BNP 2004. Det

är 1,6 respektive 4,1 procentenheter

lägre än vad regeringen räknar med i

vårpropositionen.

De finansiella effekter som motionärernas

förslag har på den konsoliderade

offentliga sektorn kan utifrån de i

motionen redovisade uppgifterna

sammanfattas på följande sätt för de

kommande två åren.

Tabell 14. Moderata samlingspartiets

finansiella sparande i offentlig sektor

2003-2004

Miljarder kronor

(grafik borttaget)

Moderata samlingspartiets budgetförslag

utgår liksom tidigare ifrån att någon

budgeteringsmarginal inte skall användas.

Om man till de moderata besparingarna på

statsbudgetens utgifter lägger effekten

av detta ställningstagande får man fram

nivån på det av motionärerna förordade

utgiftstaket för staten.

Tabell 15. Moderata samlingspartiets

utgiftstak för staten 2003-2004

Miljarder kronor

200 200

3 4

Av riksdagen 844 878

fastställt utgiftstak ,0 ,0

Föreslagen ökning av +50 +40

takbegränsade ,8 ,5

utgifter

Slopad -2, -7,

budgeteringsmarginal 8 5

Moderaternas 892 911

redovisade utgiftstak ,0 ,0

Moderata samlingspartiet vill att staten

skall ta över kommunernas kostnader för

skolan. Förslaget innebär att kommunerna

fr.o.m. 2004 kommer att avlastas en

mycket betydande utgift. I anslutning

till budgetpropositionen för 2002 angav

Moderata samlingspartiet denna till 57

miljarder kronor. Samtidigt kommer

belastningen på utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning att

öka med ett ungefär lika stort belopp.

Omfördelningens effekt på statsbudgeten

neutraliseras genom att de generella

statsbidragen till kommunerna minskas med

ett motsvarande belopp i enlighet med

finansieringsprincipen. Moderata

samlingspartiet föreslår därutöver flera

åtgärder som får effekt på kommunernas

ekonomi, inte minst en rad

skattesänkningar. Även dessa åtgärder

regleras i enlighet med

finansieringsprincipen över statsbidragen

till kommunerna. De föreslagna

skattesänkningar som får effekter för

kommunernas skatteintäkter höjer alltså

nivån på Moderata samlingspartiets

förslag till utgiftstak för staten men

har ingen effekt på utgiftstaket för hela

den offentliga sektorn.

Tabell 16. Moderata samlingspartiets

utgiftstak för offentlig sektor 2003-2004

Miljarder kronor

200 200

3 4

Staten 892 911

Kommunerna 527 546

Transaktioner mellan -26 -32

stat och kommun¹ 1 8

Moderaternas 1 1

utgiftstak för 158 129

offentlig sektor

Utgiftstak i % av BNP 49, 45,

1 8

¹ Beräkningen bygger på motsvarande

redovisning i budgetpropositionen för

2002.

Kristdemokraterna anser i motion Fi37 att

regeringens förslag till budgetpolitiskt

överskottsmål för de offentliga

finanserna bör kompletteras och senare

eventuellt ersättas med ett mål om balans

i statens finansiella sparande.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag om ett sådant kompletterande

budgetmål och då också ange i vilken takt

det kan fasas in.

Motionärerna kritiserar det nuvarande

överskottsmålet, eftersom det inte ger

någon buffert åt statsfinanserna. Statens

finansiella sparande är negativt och

statsskulden kommer under de närmaste

åren att öka. Sparandet sker i stället i

allt väsentligt i pensionssystemet, men

de medlen kan inte användas för att möta

en konjunkturavmattning.

I motionen anges sju prioriterade

budgetområden. De innebär för det första

att företagen skall ges långsiktigt goda

tillväxtförutsättningar, bl.a. genom

skattesänkningar. Skattesänkningar skall

också genomföras för i första hand låg-

och medelinkomsttagare. Barnfamiljerna

skall ges ökad valfrihet och bättre

köpkraft. Vård, skola, omsorg och

utbildning skall tillföras ytterligare

resurser. Rättsväsendet skall stärkas.

Pensionärernas ekonomiska situation

liksom infrastrukturen skall förbättras.

Genom att skapa stabila och goda

villkor för fler och växande företag

räknar motionärerna med att kunna öka

sysselsättningen, minska arbetslösheten

och trygga välfärden. I detta syfte

föreslår de en rad åtgärder.

Dubbelbeskattningen och

förmögenhetsskatten skall successivt

avskaffas och vara helt avvecklade 2005

respektive 2006. I ett första steg vill

de nästa år avskaffa sambeskattningen av

förmögenheter. Uttaget av förmögen

hetsskatt skall då också begränsas genom

en återgång till 2000 års

fastighetstaxeringsvärden. Dessutom vill

Kristdemokraterna införa ett

riskkapitalavdrag samt avskaffa

arvsskatten vid generationsskiften i

företag.

I motionen föreslås också att

arbetsgivaravgifterna skall sänkas i två

steg på lönesummor upp till 900 000 kr,

först med 7 procentenheter 2004 därefter

med 10 procentenheter 2005. Dessutom

skall jordbrukets s.k. skatteryggsäck

lyftas av. Dieselskatten för jord- och

skogsbruk bör sänkas, men dessutom bör

skatten på diesel generellt sänkas med 25

öre per liter för att ge åkerinäringen

bättre konkurrensvillkor.

En särskild skattereduktion skall

införas för hushållens köp av tjänster

motsvarande 50 % av kostnaden upp till

50 000 kr/år.

Kristdemokraterna vill genomföra en

inkomstskattereform i fyra delar.

Reformen är partiets utvidgade alternativ

till regeringens kompensation för

egenavgiften, vars tre första steg helt

avvecklas. Den kristdemokratiska

lösningen innefattar en höjning av

grundavdraget vid den kommunala

beskattningen till 25 000 kr, dvs. mer än

en fördubbling av nuvarande grundavdrag.

Höjningen omfattar alla inkomsttagare och

transfereringsinkomster, således även

pensionärer, och beräknas ge en

skattesänkning med 345 kr per månad under

nästa år. Grundavdragshöjningen skall

utformas som en statlig skattereduktion,

vilket medför att förslaget inte

försvagar kommunernas skatteinkomster.

I motionen föreslås också att låg- och

medelinkomsttagare skall få en

skattereduktion på 4 320 kr per år. Full

skattereduktion skall utgå för

pensionsgrundande inkomster upp till

276 000 kr, varefter reduktionen trappas

av för att helt upphöra vid inkomster på

360 000 kr.

Från och med 2003 vill motionärerna

även införa ett statligt förvärvsavdrag

beräknat mot kommunalt beskattningsbara

inkomster. Förvärvsavdraget skall då få

göras med 5 % på den del av en

förvärvsinkomst som understiger 8,07

förhöjda prisbasbelopp (312 300 kr 2002).

Avdraget höjs därefter till 5,1 % 2004

och 7 % 2005. Förvärvsavdraget skall

utformas som en statlig skattereduktion,

vilket medför att inte heller detta

förslag förutsätts få någon effekt på

kommunernas inkomster.

Dessutom vill Kristdemokraterna

avskaffa värnskatten.

I motionen föreslås också att

reseavdragen förbättras genom att den

nedre gränsen för rätt till reseavdrag

sänks från 7 000 till 5 000 kr.

Avdragsrätten för pensionssparande bör

successivt höjas till ett helt basbelopp,

och avdragsrätt bör också införas för

sparande på utbildningskonton fr.o.m.

halvårsskiftet 2002.

Den statliga fastighetsskatten föreslås

i motionen bli avvecklad för såväl

bostäder som kommersiella lokaler och

industrifastigheter. I stället skall

kommuner ges rätt att ta ut en avgift som

för egnahem får uppgå till högst 2 600

kr, för lägenheter till högst 800 kr, för

kommersiella lokaler till högst 63 kr/m²

och för industrifastigheter till högst 16

kr/m². Omläggningen är avsedd att träda i

kraft redan 2003. Kommunernas

avgiftsinkomster kvittas mot minskade

statsbidrag. Skattesänkningen föreslås

därutöver bli finansierad genom minskade

statliga utgifter samt genom att

kapitalvinstbeskattningen av

privatbostäder höjs från 20 till 30 %.

För barnfamiljerna vill

Kristdemokraterna införa ett

barnomsorgskonto som skall ge ökad

valfrihet och rättvisa åt stödet till

barnomsorgen. Den nuvarande maxtaxan

uppfyller inte dessa krav, anser

motionärerna. Från och med 2003 vill de

också införa en statlig skattereduktion

på 600 kr per barn och år. Garantinivån i

föräldraförsäkringen bör enligt deras

mening höjas till 200 kr per dag från

2004, och barnfamiljernas bostadsbidrag

bör förbättras. Ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen påverkas också av

att motionärerna föreslår att den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)

skall beräknas som ett genomsnitt av de

senaste två årens inkomster.

De föreslagna skattesänkningarna skall

finansieras genom minskade utgifter som i

Kristdemokraternas budgetalternativ för

de båda närmaste åren uppgår till netto 9

respektive 19 miljarder kronor. Dessa

nettobelopp rymmer både nya

utgiftsåtaganden och besparingar. Under

2003 och 2004 uppgår bruttobesparingarna

till 45 respektive 59 miljarder kronor,

medan utgiftsökningarna under samma

period uppgår till brutto 36 respektive

40 miljarder kronor.

Till de förbättringar som motionärerna

prioriterar hör ökade resurser till

kommunsektorn. De generella statsbidragen

till kommuner bör under de båda närmaste

åren räknas upp med 4 respektive 1,5

miljarder kronor. Detta stöd bör

därutöver räknas upp genom att de medel

regeringen specialdestinerat till

personalförstärkningar i skola och

fritidshem i stället omvandlas till ett

generellt statsbidrag.

En nationell vårdgaranti bör införas,

vilken delvis skall finansieras med de

medel som regeringen har satt av som ett

riktat bidrag till hälso- och sjukvården.

Motionärerna vill också införa en

omfattande rehabiliteringsförsäkring och

öka stödet till anhörigvårdare.

En studiestödsreform föreslås från

höstterminen 2004 för gymnasium, högskola

och vuxenutbildning. Bl.a. föreslås att

studiestödet för gymnasiestuderande höjs

med 100 kr per månad. För

högskolestudenter höjs bidragsdelen av

studiemedlen, och den begränsning som

följer av det s.k. fribeloppet för

heltidsstuderande avskaffas helt.

Utvecklingsbiståndet bör stegvis höjas

och återgå till nivån 1 % av BNI.

Under de båda närmaste åren vill

motionärerna avdela 4,3 miljarder kronor

mer än vad regeringen har föreslagit för

nyinvesteringar och underhåll av främst

vägar men också järnvägar. Därutöver bör

enligt deras mening ett omfattande

program läggas fast för investeringar i

partnerskap med den privata sektorn (PPP

- public-private partnership).

Regeringens satsning på rättsväsendet

och skattekontroll är enligt motionärerna

otillräcklig. De tillför därför i sitt

budgetalternativ under de båda närmaste

åren ytterligare 2,3 miljarder kronor

till polis, åklagare, domstolar,

kriminalvård, tull och skattemyndigheter.

Exempel på hur de nya åtagandena samt

skattesänkningarna avses bli finansierade

är att ytterligare en karensdag skall

införas i sjukförsäkringen kompletterat

med ett högriskskydd på tio dagar per år,

att den sjukpenninggrundande inkomsten i

sjuk- och föräldraförsäkringen skall

fastställas på grundval av de två senaste

årens genomsnittsinkomst och att

medlemmarnas egenfinansiering av

arbetslöshetsförsäkringen skall höjas

till 33 %.

Partiets satsning på en helt ny

rehabiliteringsförsäkring fr.o.m. andra

halvåret 2003 samt satsningen på

förbättrad skatteindrivning förutsätts

också ge utdelning och bidra till

finansieringen av det egna

budgetalternativet.

Kristdemokraterna räknar också med att

en av dem förordad ökad försäljning av

statliga företag skall kunna användas

till en snabbare amortering av

statsskulden, vilket minskar belastningen

på statsskuldsräntorna. Partiet har för

avsikt att under de båda efterföljande

åren sälja statliga företag för 40

respektive 60 miljarder kronor utöver vad

regeringen planerar.

De finansiella effekter som motionärernas

förslag har på den konsoliderade

offentliga sektorn kan utifrån de i

motionen redovisade uppgifterna

sammanfattas på följande sätt för de

kommande två åren.

Tabell 17. Kristdemokraternas

finansiella sparande i offentlig sektor

2003-2004

Miljarder kronor

(grafik borttaget)

I motionen uppges att Kristdemokraternas

budgetpolitik har samma inriktning som i

höstas, nämligen balans på en lägre nivå.

I enlighet med detta redovisar partiet

ett utgiftstak för staten som för de båda

efterföljande åren är 7 respektive 13

miljarder kronor lägre än de nu gällande

nivåerna.

Tabell 18. Kristdemokraternas utgiftstak

för staten 2003-2004

Miljarder kronor

200 200

3 4

Av riksdagen 844 878

fastställt utgiftstak ,0 ,0

Föreslagen minskning -8, -14

av takbegränsade 2 ,8

utgifter

Ändrad +1, +1,

budgeteringsmarginal 2 8

Kristdemokraternas 837 865

redovisade utgiftstak ,0 ,0

Centerpartiet anser i motion Fi38 att man

under de kommande åren bör inrikta

budgetpolitiken på att hålla statens

utgifter realt oförändrade samtidigt som

skattetryck, utgiftskvot och låneskuld

begränsas. Långsiktigt bör skatter och

utgifter mätt som andel av BNP minska

till samma nivåer som i jämförbara OECD-

länder i Nordeuropa, såsom Danmark,

Norge, Finland, Belgien och Holland som

alla har ett skattetryck på mellan 40 och

50 %.

Centerpartiet vill genomföra en

inkomstskattereform avsedd att minska

dagens höga marginaleffekter för låg- och

medelinkomsttagare. Fullt utbyggd innebär

den att det nuvarande grundavdraget

avvecklas och ersätts av en

skattereduktion på 10 000 kr som kommer

alla till del, oavsett om inkomsten

kommer från lön, företagsinkomst, a-

kassa, sjukpenning eller pension. Det

motsvarar vid en genomsnittlig kommunal

utdebitering ett grundavdrag på drygt

31 000 kr. Eftersom skattereduktionen är

lika för alla försvinner den negativa

marginaleffekt som finns i dagens

skattesystem då grundavdraget trappas av,

påpekar motionärerna.

För förvärvsarbetande vill motionärerna

dessutom införa en särskild

skattereduktion. Den skall utgå med högst

10 800 kr och skall för inkomster upp

till 108 000 kr motsvara 10 % av

förvärvsinkomsten. För årsinkomster

däröver upp till 180 000 kr skall

skatterabatten motsvara maxbeloppet.

Därefter trappas den ned och skall vid

årsinkomster på 288 000 kr eller högre

motsvara halva maxbeloppet, dvs. 5 400

kr.

För barnfamiljer föreslås därutöver det

generella barnbidraget bli kompletterat

med en extra skattereduktion på 1 200 kr

per barn och år. I motionen föreslås

också att avdraget för arbetsresor skall

höjas och även gälla för resor till och

från barnomsorg.

I motionen förordas också att nuvarande

nedsättning av arbetsgivaravgifter

utökas. Enligt motionärerna bör

nedsättningen vara 10 procentenheter på

lönesummor upp till 2 miljoner kronor.

Nedsättningen skall gälla även

egenföretagare upp till en lönesumma på

300 000 kr.

Sänkningen av arbetsgivaravgifterna

skall enligt motionärerna till en del

växlas mot höjda skatter på

industriutsläpp och avfall.

Motionärerna vill också lägga om

fastighetsbeskattningen och för småhus

ersätta den med en schablonintäkt grundad

på taxeringsvärdet som beskattas som

inkomst av kapital. Den föreslagna

omläggningen bedöms av motionärerna

motsvara ett uttag av fastighetsskatt på

0,9 % 2003 och 0,75 % 2004. Åtskillnad

bör göras mellan fastigheter för

fastboende och fritidsboende, och extremt

höga huspriser bör inte få tillåtas slå

igenom på omräkningen av grannarnas

taxeringsvärden.

För att göra det lättare att bygga

hyreshus vill Centerpartiet avskaffa

fastighetsskatten på flerfamiljshus och

uttagsskatten på fastighetsskötsel.

Sambeskattningen av förmögenheter bör

avskaffas och endast halva

taxeringsvärdet för småhus bör utgöra

underlag för förmögenhetsbeskattningen.

Svenskt jordbruk bör ges samma

konkurrensvillkor som gäller i vår

omvärld, vilket enligt motionärerna

innebär att de särskilda energiskatter

som belastar jordbruket skall lyftas av.

Motionärerna anser att en allmän

arbetslöshetsförsäkring bör införas med

en självfinansieringsgrad motsvarande en

tredjedel av kostnaden. De som har arbete

skall betala full avgift medan de som

saknar arbete endast skall behöva betala

halv avgift. Avgiften skall berättiga

till en skattereduktion på 40 % av

avgiften.

Centerpartiet har i sitt

budgetalternativ reserverat 2,4 miljarder

kronor för att kunna utveckla maxtaxan så

att även de som inte anlitar kommunal

barnomsorg får del av samhällets stöd

till barnomsorg. Partiet vill dessutom

höja garantinivån i föräldrapenningen

från 120 till 200 kr.

Liksom övriga borgerliga partier vill

motionärerna införa en skattereduktion

motsvarande 50 % av arbetskostnaden för

hushållstjänster.

De av Centerpartiet föreslagna

skattesänkningarna uppgår under de båda

närmaste åren till netto 34 respektive 48

miljarder kronor.

I motionen ses kunskap som viktig för

den ekonomiska utvecklingen och

tillväxten. Centerpartiet slår också vakt

om det kommunala självstyret och vill

därför avveckla nuvarande fleråriga

specialdestinerade bidrag till

personalförstärkningar inom skolan. I

stället vill motionärerna satsa på

grundskolan med ett generellt bidrag och

en särskild satsning på läs- och

skrivutveckling samt avdelar för detta

ändamål 3,6 miljarder kronor under vart

och ett av de båda efterföljande åren,

dvs. sammanlagt 7,2 miljarder kronor.

Studiemedelssystemet skall reformeras

så att det inom ramen för ett oförändrat

totalbelopp utgår med lika delar lån och

bidrag. Dessutom skall fribeloppet höjas.

Centerpartiet vill att en generell

utbildningsgaranti införs. Garantin skall

säkerställa att de som tidigare inte fått

någon utbildning upp till gymnasienivå

ges möjlighet till detta.

Motionärerna vill också under de

kommande åren satsa 2,7 miljarder kronor

mer än regeringen på kommunikationer,

främst för drift och underhåll av

vägnätet. Fungerande kommunikationer är

avgörande för möjligheten för företagande

och boende i hela landet, påpekar

motionärerna. I motionen föreslås också

satsningar på en digital infrastruktur

som ger likvärdiga förutsättningar för

datakommunikation i hela landet.

De stora volymåtgärderna på

arbetsmarknadspolitikens område bör

minska, anser Centerpartiet som i stället

vill satsa mer på individanpassad

utbildning. Dessutom vill man inrätta

övergångsarbetsmarknader för människor

som har svårt att komma in på den

reguljära arbetsmarknaden. På

övergångsarbetsmarknaderna skall

arbetskraften vara billigare genom att

arbetsgivaravgifterna sätts ned.

Centerpartiet vill sammanföra olika

typer av försörjningsstöd vid

arbetslöshet. Med en bättre samordning

räknar motionärerna med att kunna nå

större flexibilitet och få ett bättre

utfall. Färre och tydligare regler leder

till att administrationen förenklas,

uppger motionärerna, som räknar med att

kunna göra stora besparingar på

samordningen.

Motionärerna uppger att de i princip

inte har något att invända mot att a-

kasseersättningen höjs, men anser att det

är fel att göra detta med lånade pengar.

De anser dessutom att det är viktigare

att satsa på tillväxt så att fler kan få

arbete än att höja a-kasseersättningen.

Den av regeringen nyligen beslutade

höjningen av a-kasseersättningen avvisas

därför av Centerpartiet.

Genom besparingar på administration,

enklare regelverk och effektivisering

samt höjd egenfinansiering och

oförändrade ersättningsnivåer i a-kassan

räknar motionärerna med att under de båda

närmaste åren kunna spara 11,9 respektive

12,9 miljarder kronor på

arbetsmarknadsområdet.

Motionärerna vill på olika sätt också

förbättra insatserna för rehabilitering.

Deras mål är att till 2008 ha halverat

ohälsan och samhällets kostnader för

denna. Alla skall ha rätt till

rehabilitering, även de sjukdomsgrupper

som har liten möjlighet att återgå till

arbetet. Det skall ske genom att den

finansiella samordningen påskyndas och

utökas. Dessutom skall en dialog inledas

med kommun- och landstingsförbund för att

komma till rätta med kommunsektorns höga

sjukskrivningstal. Vidare skall man

införa en rehabiliteringsgaranti som

innebär att en rehabiliteringsutredning

skall påbörjas efter högst tre månaders

sjukskrivning då också sjukpenningen

skall övergå i en mer förmånlig

rehabiliteringsersättning. Den som inte

är beredd att medverka i rehabiliteringen

skall få lägre sjukersättning.

Försäkringskassorna skall ges tydliga

direktiv att arbeta med rehabilitering.

Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva

åtgärder och ett stöd som den enskilde i

hög grad kan påverka.

Tillsammans med övriga borgerliga

partier vill motionärerna slutligen också

införa en ny, nationell vårdgaranti med

rätt till behandling inom tre månader.

Kan inte vården innan dess ges vid

närmaste sjukhus skall patienten kunna

välja sjukhus i hela landet.

Motionärerna räknar med att aktiva

åtgärder av detta slag skall kunna minska

utgifterna för sjukpenning och

förtidspensioner under de båda närmaste

åren med 6,4 respektive 10,9 miljarder

kronor.

De i motionen föreslagna

skattesänkningarna och nya

utgiftsåtagandena förutsätts bli

finansierade genom besparingar i

förvaltningsanslagen på bl.a.

utgiftsområdena 1 Rikets styrelse och 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning.

Centerpartiet motsätter sig också att

medel anvisas till investeringsbidrag

till byggande av hyresbostäder. Likaså

väntas partiets satsning på

rehabilitering bidra till finansieringen

genom minskad belastning på utgifterna

för sjukpenning. Dessa utgifter liksom

utgifterna för föräldraförsäkringen

kommer också att minska till följd av

förslaget att den sjukpenninggrundande

inkomsten (SGI) skall beräknas på de

försäkrades historiska inkomst. De

föreslagna skattesänkningarna samt

höjningen av garantinivå i

föräldraförsäkringen höjer

barnfamiljernas inkomster, vilket väntas

minska behovet av bostadstillägg.

Centerpartiet vill liksom övriga

borgerliga partier att omfattningen av

försäljningen av statlig verksamhet under

de båda kommande åren skall vara 40

respektive 60 miljarder kronor högre än

regeringen planerat.

Med ledning av uppgifter i motionen kan

Centerpartiets finansiella sparande

sammanfattas på följande sätt.

Tabell 19. Centerpartiets finansiella

sparande i offentlig sektor 2003-2004

Miljarder kronor

(grafik borttaget)

Centerpartiets förslag till

inkomstskattereform får till följd att

kommunernas skatteunderlag ökar, vilket i

enlighet med finansieringsprincipen

minskar behovet av kompenserande

statsbidrag. I Centerpartiets

budgetalternativ är den största enskilda

besparingsposten överföringarna till

kommunerna. Besparingarna på detta

utgiftsområde uppgår till 16 miljarder

kronor såväl 2003 som 2004 och är en av

förklaringarna till partiets lägre nivå

på utgiftstaket för staten.

Tabell 20. Centerpartiets utgiftstak för

staten 2003-2004

Miljarder kronor

200 200

3 4

Av riksdagen 844 878

fastställt utgiftstak ,0 ,0

Föreslagen minskning -38 -47

av takbegränsade ,0 ,8

utgifter

Ändrad +4, -0,

budgeteringsmarginal 0 2

Centerpartiets 810 830

redovisade utgiftstak ,0 ,0

Folkpartiet liberalerna förespråkar i

motion Fi39 en budgetpolitik som innebär

lägre skattetryck, lägre utgiftstryck,

ett överskott i statens finanser och ett

bibehållande av överskottsmålet i de

offentliga finanserna. Motionärerna

framhåller att deras ambition är tydlig:

det behövs skattesänkningar och dessa

skall vara klart målinriktade för att ge

ökad ekonomisk tillväxt och vidgad

individuell frihet. Partiet vill

återupprätta de grundläggande principerna

för 1990-1991 års skattereform och

inriktar i övrigt sina förslag till

förändringar av inkomstbeskattningen på

att begränsa marginalskatterna som enligt

motionärerna hämmar tillväxten.

I motionen föreslås en

inkomstskattereform som sänker

marginalskatten genom att värnskatten

slopas, genom att den nedre gränsen för

uttag av statlig skatt höjs, genom att

ett nytt förvärvsavdrag på 4 % införs vid

den kommunala beskattningen och genom att

grundavdraget inte trappas av i

inkomstlägen mellan ca 120 000 och

250 000 kr. För att ytterligare sänka

inkomstskatten vill motionärerna

därutöver införa en skattereduktion, lika

för alla, som under de båda närmaste åren

skall uppgå till 2 500 respektive 3 000

kr per person och år. Denna

skattereduktion skall också tillfalla

pensionärer.

Folkpartiet vill införa en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring som skall

finansieras med höjda egenavgifter. Dessa

avgifter skall vara avdragsgilla och de

skattskyldiga skall i övrigt kompenseras

för avgiftshöjningen genom en särskild

skattesänkning.

Barnfamiljerna föreslås få ett utökat

stöd genom en skattereduktion som nästa

år skall uppgå till 160 kr för att året

därpå höjas till 220 kronor per barn och

månad. Samtidigt skall det inkomstprövade

bostadsbidraget trappas ned med först 60

och därefter 120 kr per barn och månad.

Genom denna växling räknar motionärerna

med att bortåt 20 000 bidragsmottagare

skall slippa 20 % extra marginaleffekt

när bostadsbidraget trappas ned med

stigande inkomster.

Motionärerna vill vidare skapa

särskilda kompetenskonton som gör det

möjligt att finansiera studier med

förtida uttag av pensionssparande. I

motionen föreslås därför att

avdragsrätten för pensionssparande höjs

från 0,5 till 1 basbelopp.

Vidare föreslår de att ett nytt

skatteavdrag införs för gåvor till

internationell hjälpverksamhet.

Inkomstskattesänkningarna beräknas i

motionen uppgå till sammanlagt 59

miljarder kronor 2004. Dessa förslag ses

av Folkpartiet som ett alternativ till

den skattereduktion som utgår till

löntagarna som kompensation för

egenavgiften till pensionsförsäkringen

enligt regeringens lösning. Eftersom

partiet motsätter sig detta och vissa

andra regeringsförslag begränsar sig

inkomstskattesänkningarna till netto 22

miljarder kronor.

Gemensamt med övriga borgerliga partier

föreslår Folkpartiet att man skall införa

en skattereduktion motsvarande halva

kostnaden för hushållstjänster.

Folkpartiet föreslår också att

taxeringsvärdena vid

fastighetsbeskattningen skall frysas på

den nivå som gällde 2000 och att uttaget

av fastighetsskatt skall vara 1,0 % för

småhus och 0,5 % för flerfamiljshus. På

sikt bör man enligt Folkpartiets mening

avskaffa fastighetsskatten i dess

nuvarande form och upprätta likformighet

mellan olika boendeformer.

Motionärerna vill även sänka

förmögenhetsskatten för att på sikt helt

avskaffa den. I ett första steg föreslår

de att sambeskattningen avskaffas samt

att fribeloppet höjs till 2,1 miljoner

kronor.

Arbetsgivaravgifterna inom

tjänstesektorn bör sänkas med 2

procentenheter. Partiets långsiktiga mål

är att helt avskaffa skattedelen i

arbetsgivaravgifterna. I motionen

föreslås också att dubbelbeskattningen på

aktiesparande successivt avvecklas, att

fåmansbolagsreglerna förenklas samt att

de sociala avgifterna på vinstandelar tas

bort. Dessa förslag ingår som delar i

Folkpartiets satsning på företagandet.

Folkpartiet förespråkar en grön

skatteväxling men anser att denna tanke

har förfuskats. Motionärerna föreslår att

en särskild miljöskatt skall införas på

sopförbränning samt att Sverige skall

arbeta för en gemensam CO2-skatt i EU.

De vill också på tre år återställa

enprocentsmålet för utvecklingssamarbetet

och avsätter för detta ändamål under de

båda efterföljande åren ytterligare

sammanlagt 2,5 miljarder kronor.

Vidare föreslår de att ytterligare 0,4

miljarder kronor per år skall tillföras

universitet och högskolor för att man

skall kunna öka kvaliteten i

grundutbildningen och minska trycket på

de mest belastade universiteten. Under en

treårsperiod vill motionärerna ge närmare

2 miljarder kronor extra till forskning

och forskarutbildning.

På högskolans område skall en

studentpeng som följer de studerande

införas för att deras val av högskola

skall bli styrande för fördelningen av

högskoleplatser. På motsvarande sätt

skall en skolpeng införas på skolans

område, vilken skall betalas ut till den

skola som föräldrarna och eleven väljer.

Särskilda resurser skall fördelas till

skolor med stora utmaningar och till

elever som behöver särskilt stöd.

Ersättningen i föräldraförsäkringen bör

enligt deras mening höjas till

10 basbelopp. Partiet anser att de låga

och enhetliga dagistaxor som nu införts

är bra, men otillräckliga.

Barnfamiljernas situation bör därför

förbättras ytterligare genom ett

barnkonto på 20 000 kr per år i två år

till alla barn under tre år.

Barnomsorgspolitiken måste enligt

motionärernas mening utformas så att den

omfattar alla barn, föräldrarna skall

fritt kunna välja mellan kommunal regi

och annan omsorgsform.

Tillsammans med övriga borgerliga

partier vill Folkpartiet införa en

nationell vårdgaranti som garanterar

behandling inom tre månader efter det att

behovet har fastställts.

I motionen drar partiet även upp

riktlinjer för en framtida, större

socialförsäkringsreform som skall

innefatta nuvarande pensionsförsäkring

samt en reformerad sjukförsäkring och

arbetslöshetsförsäkring. De tre

försäkringarna skall vara obligatoriska

och fristående från statsbudgeten, och

det skall vara raka rör mellan avgifter

och förmåner. Försäkringarnas oberoende

av statsbudgeten skall tryggas genom

fristående fonder.

I motionen förordas också att

sjukförsäkringens kostnader för

trafikolycksfall förs över på den

obligatoriska trafikförsäkringen. Enligt

motionärerna avlastas statsbudgeten då en

utgift på närmare 4 miljarder kronor som

i stället påförs bilismen.

Besparingar kan också göras genom en

ökad satsning på rehabilitering, vilket

leder till minskade kostnader för

sjukförsäkringen. Folkpartiet har i en

särskild motion redovisat ett samlat

program mot långtidsfrånvaron med

satsningar på rehabilitering och

samverkan mellan aktörer genom Finsam.

Dessutom vill man införa en

rehabiliteringsgaranti som säkerställer

att en rehabiliteringsutredning genomförs

inom en månad efter det att behov har

konstaterats. Krav skall också ställas på

de sjukskrivna att medverka i

rehabiliteringen. Gör de inte det, skall

de få nedsatt ersättning.

En tillgänglighetsreform för

handikappade bör enligt motionärerna

komma i gång under 2003 med en

engångssatsning på sammanlagt 5 miljarder

kronor, fördelad över de närmaste åren.

De föreslår också att staten helt skall

ta över kostnaderna för

assistansersättningen från kommunerna och

samtidigt återställa de inskränkningar i

rätten till personlig assistans som

regeringen infört.

Vägnätet behöver rustas upp, och i

motionen avsätts för detta ändamål

ytterligare 2 miljarder kronor under de

båda efterföljande åren. Folkpartiet är

också positivt till alternativa

finansieringsformer inom trafiksektorn.

De föreslagna skattesänkningarna och

nya utgiftsåtagandena finansieras genom

besparingar, genom att delar av

regeringens skatteförslag avvisas samt

genom satsningar som ger utdelning i form

av minskade utgifter eller ökade

inkomster.

Arbetslöshetsförsäkringen föreslås bli

obligatorisk och mer försäkringsmässig

genom att de försäkrade själva får svara

för ungefär en tredjedel av kostnaderna.

För utförsäkrade med lång anknytning till

arbetsmarknaden skall ett kompletterande

skydd finnas.

Arbetsmarknadspolitiken bör enligt

motionärerna reformeras och andra former

av åtgärder användas. I motionen pekar

man på möjligheten att anlita

bemanningsföretag. Då kan både antalet

personer i åtgärder och kostnaderna för

dem minska. Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader kan minska

väsentligt, anser motionärerna.

Motionärerna räknar med att deras

förslag till ändrad inriktning av

arbetsmarknadspolitiken och att de genom

att reformera a-kassan skall kunna minska

utgifterna på statsbudgeten med drygt 13

miljarder kronor per år under de båda

närmaste åren.

Byggstödet bör minskas liksom

satsningen på bredband. Genom partiets

ökade stöd till barnfamiljer räknar

motionärerna också med att behovet av

bostadsbidrag skall minska.

Stora besparingar kan enligt deras

mening också göras genom att på nytt ta

Barsebäck 1 i drift, eftersom

avvecklingskostnader då bortfaller och

större delen av åtgärdsprogrammet på

energiområdet kan slopas.

Besparingar på 0,7 miljarder kronor per

år görs också genom en lägre

investeringstakt i Banverket.

Motionärerna framhåller att de står

bakom den s.k. finansieringsprincipen och

reglerar därför de kommunalekonomiska

effekterna av sina förslag mot det

generella statsbidraget till kommuner.

Folkpartiet anser att staten i endast

ett fåtal undantagsfall skall driva

företag. I motionen föreslås att statligt

ägda bolag för sammanlagt 100 miljarder

kronor mer än regeringen räknar med skall

säljas under de båda närmaste åren. Det

är samma volym som föreslås av de övriga

borgerliga partierna.

Försäljningsinkomsterna skall användas

för att påskynda amorteringarna av

statsskulden, och som en följd av detta

räknar motionärerna med att utgifterna

för statsskuldsräntor under de båda

närmaste åren skall minska med sammanlagt

drygt 12 miljarder kronor jämfört med

regeringens politik.

Motionärerna räknar med att de med sitt

alternativa budgetförslag uppnår samma

finansiella sparande för hela den

offentliga sektorn som regeringen, dvs.

1,8 % av BNP. Den inriktning som deras

förslag har medför dock, enligt deras

egen mening, att de offentliga

inkomsterna får en bättre sammansättning.

Med ledning av de i motionen redovisade

uppgifterna kan de finansiella effekterna

av Folkpartiets budgetalternativ

sammanfattas på följande sätt.

Tabell 21. Folkpartiets finansiella

sparande i offentlig sektor 2003-2004

Miljarder kronor

(grafik borttaget)

Nivån på de av Folkpartiet förordade

utgiftstaken för staten under de båda

efterföljande åren är högre än de

fastställda nivåerna, främst till följd

av större budgeteringsmarginal och

kraftigt ökade statsbidrag till

kommunerna föranledda av kompensationen

för partiets förslag till

skatteförändringar.

Tabell 22. Folkpartiets utgiftstak för

staten 2003-2004

Miljarder kronor

200 200

3 4

Av riksdagen 844 878

fastställt utgiftstak ,0 ,0

Föreslagen ökning av +20 +19

takbegränsade ,1 ,0

utgifter

Ändrad +5, +7,

budgeteringsmarginal 9 0

Folkpartiets 870 904

redovisade utgiftstak ,0 ,0

2.2.3 Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet har i detta ärende yttrat

sig över regeringens och

oppositionspartiernas förslag till

alternativa riktlinjer för

skattepolitiken. I yttrandet (SkU:4y)

ställer sig skatteutskottet bakom de

riktlinjer för skattepolitiken som

regeringen förordar. Skatteutskottet gör

följande bedömning av de olika

alternativen.

Enligt utskottets mening är

skattesystemets främsta uppgift att på

ett varaktigt och stabilt sätt

finansiera olika gemensamma åtaganden.

Det totala skatteuttaget är därför en

direkt följd av den avvägning mellan

offentligt och privat finansierad

välfärd som medborgarna gör via det

politiska systemet. Skatter har inget

egenvärde, utan utrymmet för

skattesänkningar måste hela tiden

bedömas mot bakgrund av medborgarnas

önskemål om en offentligt finansierad

välfärd och de uppsatta

budgetpolitiska målen.

I förhållande till omvärlden har

Sverige höga skatter som en följd av

större och mer generellt utformade,

offentligt finansierade

välfärdssystem. Samtidigt blir den

svenska ekonomin alltmer öppen i takt

med att den internationella

rörligheten på tjänste-, arbets- och

kapitalmarknaderna ökar. Den ökande

integrationen påverkar de

underliggande skattebaserna och

ställer nya krav på skattepolitiken.

Det finns inte något enkelt sätt att

jämföra skattesystem i olika länder

för att på det sättet få en exakt

beskrivning av de anpassningskrav som

den ökade internationella rörligheten

medför. Jämförelser av skatteuttaget

ställt i relation till

bruttonationalprodukten ger ingen

större vägledning, eftersom länderna

har utformat sina transfererings- och

skattesystem efter olika principer.

Också mer grundläggande skillnader i

förutsättningarna, som olika

åldersstruktur, kan göra det svårt att

göra rimliga jämförelser. Även efter

korrigering för sådana faktorer finns

det dock kvar en skillnad mellan

Sverige och andra länder, och den

utmaning som Sverige ställs inför

kvarstår därför.

En särskild utredning -

Internationaliseringens betydelse för

svenska skattebaser och framtida

skattestruktur (dir. 2000:51) - har

till uppgift att göra en samlad

bedömning av hur den svenska

skattestrukturen bör vara utformad i

en värld med internationaliserade

marknader för varor, tjänster och

produktionsfaktorer samtidigt som de

välfärdspolitiska ambitionerna bevaras

på dagens nivå. Avvägningen i

skatteuttag på arbetsinkomster och

kapitalinkomster skall analyseras

liksom möjligheten och önskvärdheten

av att bevara en likformig

kapitalinkomstbeskattning. Syftet med

arbetet är att åstadkomma ett

förbättrat underlag för framtida

skattepolitiska prioriteringar. En

huvuduppgift är att bedöma rörligheten

hos underlagen för enskilda skatter

enligt nuvarande system och i vilket

tidsperspektiv en ökad rörlighet kan

uppkomma. Utredningens uppdrag skall

vara slutfört senast den 15 november

2002.

Utskottet anser att

internationaliseringen och de krav som

den ställer på det svenska

skattesystemet bör ses som en utmaning

och att inriktningen bör vara att den

svenska skattestrukturen skall

utformas på ett sätt som gör det

möjligt att bevara de

välfärdspolitiska ambitionerna på

dagens nivå. Utskottet är inte berett

att, som flera motionärer, direkt dra

slutsatsen att olika skatter så snabbt

som möjligt bör slopas eller sänkas

kraftigt.

Inkomstbeskattningen har i dag en

utformning som stämmer förhållandevis

väl överens med den skatteskala som

beslutades under skattereformen och

som därefter kompletterades med ett

sista steg som en fördelningspolitisk

korrigering. Flertalet skattskyldiga

betalar endast kommunal inkomstskatt,

och för grupper med högre inkomster

tillkommer en statlig inkomstskatt på

20 % respektive 25 %. De som endast

betalar kommunal inkomstskatt mot

svarar mer än 80 % av de

skattskyldiga.

Det finns enligt utskottets mening

anledning att erinra om att

skatteskalan under de år som följde på

krisåren i början av 1990-talet avvek

väsentligt från vad som gäller i dag.

De kraftansträngningar som krävdes för

att sanera de stora budgetunderskott

som krisen genererade hade bl.a. lett

till ett gradvis sänkt grundavdrag och

till att löntagarna i stigande grad

belastades med egenavgifter.

Egenavgifterna innebär en särskilt

tung belastning för låg- och

medelinkomsttagarna eftersom de är

avdragsgilla och dessa kategorier i

mindre grad än höginkomsttagarna har

någon fördel av detta avdrag.

Sedan krisen avvärjts har ett stort

arbete lagts ned på att återställa

skatteskalan. En skattereduktion för

låg- och medelinkomsttagare infördes

inkomståret 1999, och inkomståret 2000

påbörjades en genomgripande

reformering av inkomstbeskattningen

som syftar till att eliminera

effekterna av egenavgiften. Kostnaden

för denna reform uppgår till närmare

50 miljarder kronor. Tre steg har

redan tagits inkomståren 2000, 2001

och 2002, och detta är bakgrunden till

att de kombinerade skatte- och

avgiftsnivåerna i skatteskalan nu kan

sägas åter närma sig det mål som

uppställdes under skattereformen. I

reformen ingår också justeringar av

skiktgränserna så att andelen

skattskyldiga som betalar statlig

inkomstskatt begränsas. Reformen

gynnar särskilt låg- och

medelinkomsttagarna.

Som nämnts innebar krisåren också att

grundavdraget gradvis urholkades. I

budgeten för inkomståret 2001

presenterade regeringen en strategi

för en grön skatteväxling som innebär

att höjda skatter på energi och

miljöutsläpp finansierar en sänkning

av skatten på främst arbete. Den gröna

skatteväxlingen gjorde det möjligt att

påbörja en återställning av

grundavdraget. Detta höjdes

inkomståret 2001 med 1 200 kr, och

höjningen avsåg även det särskilda

grundavdrag som utgår till

pensionärer. Inför inkomståret 2002

har ytterligare en grön skatteväxling

genomförts och finansierat en höjning

av grundavdraget och pensionärernas

särskilda grundavdrag med 900 kr.

Vidare har den särskilda

skattereduktionen för låg- och

medelinkomsttagare utvidgats så att

den även gäller för pensionärer.

Inkomståret 2003, då pensionärerna

övergår till att följa samma

skatteregler som övriga skattskyldiga,

kommer skattereduktionen för låg- och

medelinkomsttagare att vara inbakad i

grundavdraget.

Enligt planerna skall ett fjärde och

avslutande steg i reformeringen tas

när utrymme för en sådan åtgärd bedöms

föreligga. När reformen genomförts

fullt ut har enligt utskottets mening

skatteskalan en utformning som i allt

väsentligt motsvarar den skatteskala

som beslutades under skattereformen.

En fördelningspolitisk korrigering

finns dock genom att den särskilda

skattereduktionen för låg- och

medelinkomsttagare infogats i

grundavdraget.

När det gäller de olika förslagen om

förändringar i inkomstskatteskalan har

dessa en varierande inriktning.

Kraftiga allmänna sänkningar av

inkomstskatten föreslås från flera

håll, och det uttalade målet är att

detta skall finansieras genom en

minskning av statens och kommunernas

ansvar på olika områden. Var och en

skall få behålla mer av sin lön och på

detta sätt kunna klara sig själv.

Enligt utskottets mening innebär

detta synsätt ett delvis underkännande

av den gemensamma sektorn och

betydelsen av de kollektiva lösningar

som i dag framstår som självklara för

de allra flesta. Tillgång till

sjukvård, skolor, polis, högre

utbildning m.m. tas i dag för given

eftersom finansieringen sker via

skattsedeln. Dagens skattefinansiering

innebär en dubbel omfördelning.

Skatteskalan är anpassad till

individens förmåga att bidra till de

gemensamma kostnaderna, och de

skattefinansierade tjänsterna och

förmånerna fördelas i princip efter

behov. En kraftig neddragning av den

skattefinansierade gemensamma sektorn

skulle därför innebära en försämring

för många grupper, och utskottet är

inte övertygat om att de alternativ

som skall träda i stället verkligen

skulle vara tillgängliga för alla.

Utskottet är inte berett att

tillstyrka förslagen om kraftiga

sänkningar av inkomstskatten.

De förslag om skattesänkningar som

läggs fram i motionerna motiveras

bl.a. med behovet av att minska

marginaleffekterna. Enligt utskottets

mening är det viktigt att vara

uppmärksam på att kombinationen av

skatte- och bidragsregler inte ger

upphov till höga marginaleffekter för

särskilt låg- och medelinkomsttagarna.

Höga marginaleffekter leder till

inlåsningseffekter, och drivkrafterna

att arbeta mer, studera, byta arbete

eller att gå från bidrag till arbete

försvagas. Regeringen har också aktivt

arbetat för att minska marginal

effekterna som ett led i politiken för

en full sysselsättning. Den påbörjade

inkomstskattereformen har tillsammans

med andra reformer, som t.ex. max

taxan, bidragit till att

marginaleffekterna kunnat minskas. Av

den redovisning som regeringen lämnar

i vårpropositionen framgår att

samtliga grupper har fått minskade

marginaleffekter under mandatperioden

och att minskningen har varit mest

påtaglig bland ensamhushåll med barn.

För dessa har marginaleffekterna

minskat med 6-8 procentenheter. En

fortsatt minskning av margi

naleffekterna behövs för att minska

klyftorna och ytterligare förbättra

förutsättningarna för en ökad

sysselsättning, och utskottet anser i

likhet med regeringen att politiken

även fortsättningsvis bör ha denna

inriktning.

Förslag om barnavdrag och

barnreduktioner läggs också fram i

motionerna. Enligt utskottets mening

finns det varken ur barnfamiljernas

synpunkt eller av administrativa skäl

någon anledning att söka infoga de

familjepolitiska stöden i

skattesystemet. Ett avdrag eller en

skattereduktion kräver särskilda

anpassningar av skattereglerna om

syftet är att skattelättnaden skall

motsvara dagens kontanta bidrag och

utgå från principen om ett stöd som är

lika för alla barn. Utskottet ser inte

någon anledning att överväga en föränd

ring med den inriktning som

motionärerna föreslår.

En skattereduktion för

hushållstjänster, som föreslås i

samtliga motioner, skulle enligt

utskottets mening utgöra ett avsteg

från de principer om en likformig och

neutral beskattning som ligger till

grund för skattereformen och som

enligt utskottets mening bör gälla.

Det är också kostsamt att genom

stimulanser försöka skapa en

tjänsteproduktion som kan konkurrera

med hushållens egen tjänsteproduktion.

Risken är att effekterna på sysselsätt

ningen blir mycket små eller inga alls

samtidigt som kostnaderna blir stora.

De erfarenheter som man har gjort i

Danmark talar för en sådan utveckling.

En stimulans av denna typ skulle

dessutom leda till

gränsdragningsproblem och ge upphov

till svårkontrollerade gråzoner.

Utskottet avstyrker förslaget.

När det gäller behovet av en

förstärkning av möjligheterna till

återkommande kompetensutveckling finns

det enligt utskottets mening anledning

att erinra om att den gröna

skatteväxlingen har gjort det möjligt

att finansiera ett nytt system för

individuell kompetensutveckling och

att regeringen under våren har lagt en

proposition med förslag om ett sådant

system, så att det kan träda i kraft

2003. Systemet bygger på individens

eget sparande på kompetenssparkonton.

Även arbetsgivaren stimuleras att

medverka. Huvuddelen av

stimulanseffekterna i systemet ges

genom en kompetenspremie som utformas

så att den individuella

kompetensutvecklingen blir attraktiv

även för de grupper som har begränsade

möjligheter att spara. Enligt

utskottets mening finns det mot denna

bakgrund inte anledning att överväga

den typ av förändringar på detta

område som föreslås i motionerna.

Skatten på utdelning på andelar

(aktier) föreslås i flera motioner

slopas helt eller delvis. Enligt

utskottets mening visar de utredningar

som gjorts på området att en slopad

skatt på aktieutdelningar inte är ett

verksamt medel för att förbättra de

större företagens villkor. Tillgången

till en internationell kapitalmarknad

gör att beskattningen av sparande

endast i begränsad omfattning inverkar

på företagens investeringsbenägenhet.

För små och medelstora företag som

inte i alla avseenden har tillgång

till den internationella kapital

marknaden kan emellertid inte bortses

från att den personliga kapitalbeskatt

ningen inverkar på avkastningskravet

och därmed i viss mån fungerar som en

skatt på företagens investeringar. I

skattelagstiftningen har detta

förhållande beaktats genom de

särskilda lättnader som sedan 1997

gäller vid beskattningen av

utdelningar och kapitalvinster på

onoterade aktier. Dessa skattelätt

nader ersatte ett tidigare

riskkapitalavdrag. Utskottet anser att

en generell sänkning av skatten på

ägarnas sparande i aktier inte är en

effektiv metod för att förbättra

villkoren för företagandet och är

därför inte berett att tillstyrka en

sådan förändring.

När det gäller fastighetsskatten har

motionärerna i allmänhet begärt att

den frysning av taxeringsvärden som

gällde fram till årsskiftet 2000/01

skall återställas. I motion Fi37 av

Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås att

fastighetsskatten slopas helt och

ersätts med en kommunal avgift.

Fastighetsskatten är en del av

kapitalinkomstbeskattningen och lämnar

ett betydande bidrag till

finansieringen av den offentliga

välfärden. I en värld med en allt

större internationell rörlighet utgör

fastigheterna också en stabil och

säker skattebas.

När det gäller de förhållandevis

kraftiga prishöjningarna som inträffat

i storstadsområdena och vissa

attraktiva områden har en rad åtgärder

vidtagits för att dämpa uttaget av

fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Skattesatserna har sänkts i olika