Bet. 2001/02:FIU3

Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU3

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag tillkommuner

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta

betänkande förslagen i

budgetpropositionen till anslag för

budgetåret 2002 inom utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner samt de

motioner som väckts med anledning av

propositionens förslag. Dessutom

behandlas en skrivelse från Riksdagens

revisorer om statens stöd till kommuner

med ekonomiska problem (2001/02:RR3). Två

förslag från proposition 2001/02:4 En

politik för tillväxt och livskraft i hela

landet behandlas också i betänkandet,

dels ett förslag om utjämningssystemet,

dels ett förslag om att inrätta ett

bidrag till kommuner och landsting med

minskande befolkning. Utskottet behandlar

samtliga motioner som väckts med

anledning av dessa ärenden.

Anslagen under utgiftsområde 25, som

sammanlagt uppgår till 98 899 miljoner

kronor, omfattar huvuddelen av statens

bidrag till kommuner och landsting.

Bidragen lämnas dels i form av ett

allmänt finansiellt stöd till kommuner

och landsting, dels i form av bidrag för

att åstadkomma likvärdiga ekonomiska

förutsättningar mellan kommuner

respektive landsting. Bidrag kan även

lämnas till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting. Från 2002

inrättas ett nytt anslag för ökad

tillgänglighet inom hälso- och

sjukvården. Utskottet tillstyrker

budgetpropositionens förslag inom

utgiftsområdet och regeringens yrkanden i

proposition 2001/02:4.

Utskottet avstyrker de båda yrkandena i

Riksdagens revisorers skrivelse.

Utskottet behandlar i betänkandet också

ett antal andra kommunalekonomiska frågor

som förts fram i motioner under den

allmänna motionstiden. Yrkandena rör

bl.a. hivpreventiv verksamhet i

storstadsregionerna, utjämningssystemet,

den kommunala självstyrelsen, kommunala

bolag och balanskravet.

Samtliga motionsyrkanden som behandlas

i betänkandet avstyrks.

I betänkandet finns 12 reservationer

och 7 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår finansutskottet att riksdagen

fattar följande beslut.

1. Riksdagens revisorers

förslag om statens stöd till kommuner

med ekonomiska problem

Riksdagen avslår Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR3 och

motionerna

2001/02:Fi4 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp),

2001/02:Fi5 av Siv Holma (v),

2001/02:Fi6 av Johan Lönnroth m.fl.

(v) samt

2001/02:Fi7 av Rolf Kenneryd m.fl.

(c).

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Hivpreventivt arbete i

storstadsregionerna

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fi268 av Tasso Stafilidis

m.fl. (v, c, fp, mp),

2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.

(fp) yrkande 13,

2001/02:So256 av Sten Tolgfors (m)

yrkande 1,

2001/02:So372 av Chris Heister m.fl.

(m) yrkande 5 samt

2001/02:So509 av Tasso Stafilidis

m.fl. (v) yrkandena 5 och 6.

Reservation 2 (fp)

3. Anslagen för 2002

a) Riksdagen godkänner det

föreslagna målet för politikområdet

Allmänna bidrag till kommuner samt att

målet för utgiftsområdet Allmänna bidrag

till kommuner upphör att gälla. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

utgiftsområde 25 punkt 1.

b) Riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1995:1514) om generellt statsbidrag till

kommuner och landsting. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1

utgiftsområde 25 punkt 2.

c) Riksdagen anvisar för budgetåret

2002 anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner enligt

efterföljande specifikation. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

utgiftsområde 25 punkt 3 och avslår

motionerna

2001/02:Fi218 av Anna Lilliehöök

(m),

2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v)

yrkande 1,

2001/02:Fi252 av Per Erik Granström

m.fl. (s),

2001/02:Fi259 av Karin Pilsäter

m.fl. (fp),

2001/02:Fi264 av Rolf Kenneryd m.fl.

(c),

2001/02:Fi288 av Gunnar Hökmark

m.fl. (m),

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) yrkande 10 i denna del,

2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl.

(kd) yrkandena 1 och 10,

2001/02:So448 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) yrkande 2 samt

2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 3.

4. Utjämningssystemet

Riksdagen godkänner vad regeringen

anför om betydelsen av en långtgående

utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna för kommuner och

landsting. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:4 punkt 2 och

avslår motionerna

2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),

2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)

yrkandena 1 och 2,

2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m),

2001/02:Fi235 av Margareta Andersson

och Eskil Erlandsson (c),

2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.

(kd),

2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v)

yrkande 2,

2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp),

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkandena 20 och 21,

2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl.

(m) yrkande 9,

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 8,

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp) yrkande 9,

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkandena 4 och 6,

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkandena 4 och 5,

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 4,

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp) yrkande 4,

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-

Lundin m.fl. (m) yrkande 9,

2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl.

(s) yrkande 4,

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkande 6 samt

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 11.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (fp)

5. Bidrag till kommuner och

landsting med befolkningsminskning

Riksdagen godkänner regeringens

förslag om inrättande av ett

statsbidrag till kommuner och

landsting med befolkningsminskning.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:4 punkt 1.5 och avslår

motionerna

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp) yrkande 10,

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkande 5 samt

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkande 8.

Reservation 6 (kd, c, fp)

6. Balanskrav

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd),

2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s)

samt

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkande 4.

Reservation 7 (kd)

Reservation 8 (fp)

7. Kommunalt självstyre

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl.

(kd) yrkandena 2, 3, 6 och 8.

Reservation 9 (kd)

8. Finansiell samordning

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi201 av Rolf Gunnarsson (m).

9. Kommunala bolag

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkandena 2 och 5 samt

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl.

(kd) yrkande 2.

Reservation 10 (m, fp)

Reservation 11 (kd)

10. Eget val

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl.

(kd) yrkande 1.

Reservation 12 (m, kd)

Stockholm den 29 november 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell

(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt

Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s),

Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m),

Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m),

Carin Lundberg (s), Siv Holma (v), Per

Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne

Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter

(fp) och Tommy Waidelich (s).

Förslag till beslut om anslag för 2002

inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner

Utskottets förslag överensstämmer med

regeringens förslag till

anslagsfördelning.

Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna

redovisar sina ställningstaganden i

särskilda yttranden.

Belopp i 1000-tal kronor

Anslag Anslags Utskottet

typ s förslag

91:1 Generellt

statsbidrag till (ram) 76 300

kommuner och landsting 000

91:2 Bidrag till

särskilda insatser i (res.) 487 000

vissa kommuner och

landsting

91:3 Statligt

utjämningsbidrag till (obet.) 20 861

kommuner och landsting 414

91:4 Bidrag till Rådet

för kommunal (obet.) 500

redovisning

91:5 Bidrag för ökad

tillgänglighet i hälso- (ram) 1 250 000

och sjukvården

Summa 98 898

914

2001/02

FiU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I budgetpropositionen för 2001 lämnar

regeringen tre förslag för utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner.

Utgiftsområdet inrättas i

politikområdesstrukturen genom att ett

politikområde skapas som är identiskt med

nuvarande utgiftsområde. I enlighet med

att målen i den nya strukturen läggs fast

för politikområden föreslår regeringen

att samma mål som i dag gäller för

utgiftsområdet i stället skall gälla för

politikområdet. Regeringen föreslår också

en ändring i lagen (1995:1514) om

generellt statsbidrag till kommuner och

landsting som innebär att den

åldersrelaterade delen av statsbidraget

förlängs till utgången av 2004.

Regeringen föreslår även att riksdagen

anvisar de fem anslag som finns uppförda

på utgiftsområdet. Regeringens förslag

återges i bilaga till betänkandet.

I betänkandet behandlas även en

skrivelse från Riksdagens revisorer om

bidrag till kommuner med ekonomiska

problem (2001/02:RR3) samt fyra motioner

som väckts med anledning av skrivelsen.

Utskottet behandlar i detta betänkande

även två förslag som lämnats av

regeringen i proposition 2001/02:4 En

politik för tillväxt och livskraft i hela

landet, och 8 motionsyrkanden som väckts

med anledning av propositionen.

I betänkandet behandlar utskottet en

motion som väckts under allmänna

motionstiden 2000, 1 motionsyrkande som

väckts med anledning av proposition

2001/02:149, och 48 motionsyrkanden som

väckts under allmänna motionstiden 2001.

Samtliga motionsyrkanden återges i

bilaga till betänkandet.

Bakgrund

Riksdagen beslutade den 21 november 2001

om utgiftsramar för statsbudgetens 27

utgiftsområden för budgetåret 2002 (prop.

2001/02:1, bet. 2001/02: FiU1, rskr.

2001/02:34). Vid riksdagens fortsatta

beredning av anslagen inom respektive

utgiftsområde får dessa ramar inte

överskridas. För utgiftsområde 25

fastställde riksdagen ramen till 98 899

miljoner kronor.

I enlighet med 5 kap. 12 §

riksdagsordningen fastställs samtliga

anslag inom ett utgiftsområde genom ett

beslut. Frågor som inte påverkar

anslagsbelopp, anslagstyp eller

anslagsvillkor för 2002 behandlas

emellertid separat. Betänkandet är

disponerat på så sätt att utskottet

inleder med en genomgång av propositionen

och partimotionerna. Därefter behandlas

Riksdagens revisorers skrivelse

(2001/02:RR3) om anslaget Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting samt ett antal yrkanden som

berör detta anslag. Därefter behandlas

anslagsfrågor och ett antal övriga

frågor, hivpreventiv verksamhet i

storstadsregionerna, utjämningssystemet,

kommunalt självstyre m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utgiftsområdet omfattar merparten av

statens utgifter för bidrag till kommuner

och landsting. Den beräknade totala

utgiftsnivån uppgår till 98 899 miljoner

kronor och framgår av nedanstående

tabell. Beslutade och föreslagna

tillskott innebär en höjning av

statsbidragen med 24 miljarder kronor

åren 1997-2001.

I 2001 års ekonomiska vårproposition

aviserades en särskild satsning för att

från 2002 förbättra tillgängligheten till

behandlingar inom sjukvården. Satsningen

skulle genomföras med hjälp av höjda

generella statsbidrag med 1 250 miljoner

kronor. Regeringen föreslår nu att ett

nytt anslag, Bidrag för ökad

tillgänglighet i hälso- och sjukvård,

inrättas under utgiftsområdet fr.o.m.

2002.

I och med den nationella

handlingsplanen för vården, som

regeringen tidigare presenterat, satsas 9

miljarder kronor åren 2001-2004 för att

utveckla primärvården och

sjukvårdsinsatserna inom äldreomsorgen

och psykiatrin. Åren 2001 och 2002

tillförs närmare 1 miljard per år, 2003

närmare 3 miljarder och 2004 närmare 4

miljarder kronor. Medlen tillförs

kommunerna och landstingen genom det

generella statsbidraget.

För att förebygga hiv/aids har ett

tillfälligt bidrag betalats ut till

kommuner och landsting i

storstadsregionerna sedan 1998.

Regeringen avser att betala ut bidraget

även 2002.

Regeringen avser att göra vissa mindre

förändringar i utjämningssystemet för

kommuner och landsting även 2002.

Förändringarna avser bl.a. den del av

landstingens kostnadsutjämning som rör

hälso- och sjukvård. Vidare justeras även

den del som rör befolkningsminskning.

Regeringen avser att tillsätta en

parlamentarisk kommitté med uppgift att

utreda vissa frågor inom det kommunala

statsbidrags- och utjämningssystemet.

Främst skall kommittén se över

kostnadsutjämningen och då särskilt

beakta effekterna av

befolkningsminskningar. Kommittén skall

även lämna förslag till hur de

förändringar i systemen som inträffar

2004 skall hanteras. Även effekterna av

att efter 2004 inte längre behålla den

åldersrelaterade delen av det generella

statsbidraget skall ses över.

I budgetpropositionen föreslås ett

antal skatteförändringar som påverkar

kommunernas skatteinkomster. För att

kommunernas ekonomi inte skall påverkas

föreslår regeringen att det generella

statsbidraget justeras för att

neutralisera skatteförändringarna. År

2002 genomförs ett tredje steg i en

skattereform med bl.a. kompensation för

uttaget av allmän pensionsavgift, vilket

sker genom införandet av en

skattereduktion kombinerat med en

reducering av avdragsrätten för den

allmänna pensionsavgiften. För kommuner

och landsting innebär detta att

skatteinkomsterna för 2002 beräknas öka

med drygt 5,2 miljarder kronor. Höjningen

av grundavdraget beräknas minska

skatteintäkterna med drygt 1,8 miljarder

kronor. Sammantaget innebär dessa

förändringar, tillsammans med

skattereduktionen för

fackföreningsavgifter, att kommunernas

skatteinkomster 2002 beräknas öka med 3,5

miljarder kronor. Regeringen föreslår

därför att det generella statsbidraget

till kommuner och landsting reduceras med

motsvarande belopp, vilket innebär att en

del av statsbidragen växlas mot

skatteintäkter. Sammantaget innebär

alltså regeringens skatteförslag att

kommunernas skatteinkomster ökar med ca

3,5 miljarder kronor och att det

generella statsbidraget därför minskas

med samma belopp.

På tilläggsbudget för 2001 föreslår

regeringen att utjämningsbidraget höjs

med 1 671 miljoner kronor till 20,9

miljarder kronor. Denna nivå föreslås

vara oförändrad 2002-2004.

Utjämningsbidraget är emellertid

saldoneutralt då det motsvaras av en lika

stor utjämningsavgift som tas upp på

statsbudgetens inkomstsida. Utgiftsnivån

för den offentliga sektorn påverkas inte

av någon av ovan angivna åtgärder.

Staten tar fr.o.m. 2002 över

huvudmannaskapet för vårdhögskolorna från

landstingen. Av denna anledning förs

1 420 miljoner kronor från utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner till

utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning.

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfa Anslag Utgift Försla Beräkn Beräkn

ll s- g at at

2001

2000 progno anslag anslag anslag

s

2002 2003 2004

2001

97 101 100 98 899 94 067 96 163

535 174 729

I propositionen framhåller regeringen att

målet för politikområdet är att skapa

goda och likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för kommuner och

landsting att uppnå de nationella målen

inom olika verksamheter. Målet skall ses

mot bakgrund av att utgiftsområdet bl.a.

fungerar som ett instrument att uppfylla

målen inom andra politikområden.

Den samhällsekonomiska utvecklingen

under 1990-talet har inneburit

påfrestningar på de kommunala

verksamheterna. Utvecklingen de senaste

åren har givit förbättrade ekonomiska

förutsättningar för kommuner och

landsting, och regeringen har sedan 1997

successivt höjt nivån på de generella

statsbidragen.

Kommunsektorns konsumtionsutgifter

beräknas öka med drygt 1 % per år de

närmaste åren. Det finansiella sparandet

förbättras fram t.o.m. 2002 för att

därefter gå ned något. Det finansiella

sparandet bedöms vara förenligt med en

resultatnivå som innebär att sektorn som

helhet uppfyller balanskravet samtliga

prognosår. Vissa kommuner och landsting

kommer dock sannolikt att ha svårt att

klara balanskravet. Medel bör därför

reserveras även de närmaste åren för att

möjliggöra omställning och långsiktigt

hållbara åtgärder för att nå ekonomisk

balans i kommuner och landsting med

särskilt svåra ekonomiska problem.

I 2001 års ekonomiska vårproposition

redovisade regeringen att ett antal

problem konstaterats när det gäller

kommunkontosystemet. Regeringen skriver

nu att man avser att under våren 2002

lämna en proposition med förslag till ett

nytt system som kan träda i kraft den 1

januari 2003. Det system som kommer att

föreslås kommer att ha statlig i stället

för kommunal finansiering.

Kommundelegationen överlämnade i juni

2001 en rapport med bedömningar av

ansökningar som kommuner och landsting

lämnat in. Regeringen beslutade att ingå

överenskommelser med 36 kommuner och 4

landsting och har åtagit sig att betala

ut bidrag om högst 1 317 miljoner kronor.

Bostadsdelegationen hade vid

halvårsskiftet 2001 tagit emot och berett

ansökningar från 91 kommuner och slutit

överenskommelser med 39 kommuner om stöd

med sammanlagt 1 771 miljoner kronor.

Partimotionerna

Moderata samlingspartiet framför sin syn

på de kommunala frågorna i motion Fi291.

Motionärerna framhåller att grunden för

den kommunala ekonomin är

skatteintäkterna och deras tillväxt. Det

bästa sättet att stärka kommunernas

ekonomi och skapa utrymme för god service

och lägre skatter är därför att ha en god

tillväxt som ger fler skattebetalare. En

politik som skapar förutsättningar för

uthållig tillväxt är det som ger

kommunsektorn stabila framtida inkomster.

Motionärerna föreslår en översyn av de

uppgifter kommunerna bör ha ansvar för i

syfte att åstadkomma en renodling till de

egentliga kärnuppgifterna. En mer

distinkt rollfördelning skulle också ge

förutsättningar för den privata sektorn

att växa och skapa såväl jobb som ökad

valfrihet för medborgarna.

Den kommunala verksamheten skall

renodlas och kommunerna skall sköta sina

uppgifter inom ramen för den kommunala

självstyrelsen. Den kommunala kompetensen

måste vara tydligt avgränsad. Det är

mycket viktigt att kommunerna fortsätter

ett förändringsarbete som innebär att

medborgarna kan få ut mer av varje

skattekrona. Genom avregleringar och

konkurrensutsättning i förening med en

tydlig prioritering av kärnuppgifterna

finns enligt motionärerna goda

möjligheter till detta.

Motionärerna föreslår en

inkomstskattereform med sänkta

grundavdrag och gör dessutom bedömningen

att det kan skapas ett betydande utrymme

även för sänkt kommunalskatt. Höjningar

av statsbidragen skapar ett ökat beroende

av de bidragen. Detta motverkar syftet

att ge kommunerna goda förutsättningar

att klara sina uppgifter genom eget

ansvarstagande. I stället för att öka

bidragen till kommunerna är det viktigt

att skapa ökade möjligheter för

kommunerna att själva, inom ramen för det

kommunala självstyret, disponera

resurserna på bästa sätt.

Genom en kombination av att den

kommunala verksamheten effektiviseras och

att ekonomin ges förutsättningar att

uthålligt utvecklas starkare skapas

successivt utrymme för att sänka den

kommunala utdebiteringen samtidigt som

kvaliteten på kommunal service säkras.

Motionärerna beräknar att den föreslagna

politiken, kommunernas ökade

skatteintäkter oaktade, skulle leda till

en förbättring av kommunernas ekonomiska

ställning med 3,3 miljarder kronor 2002,

15,0 miljarder kronor 2003 och med 24,5

miljarder kronor 2004. Med en annan

politik på riksplanet och med moderat

politik i kommunerna skulle det uppstå

ett tydligt skattesänkningsutrymme de

närmaste åren.

Moderaterna anser att dagens

utjämningssystem är direkt skadligt för

samhällsekonomin. Det bör därför ersättas

av ett nytt system från 2004.

Moderata samlingspartiet står bakom

finansieringsprincipen. Den innebär

enligt motionen att kommunernas

ekonomiska ställning inte skall förändras

genom statliga beslut. Ändrad

uppgiftsfördelning neutraliseras därför

liksom effekterna av de minskningar av

skatteunderlaget som blir följden av

förslagen i den moderata partimotionen.

Kristdemokraterna redovisar sitt

kommunalekonomiska alternativ i motion

Fi298. Enligt motionärerna har regeringen

under senare delen av 1990-talet använt

kommunsektorn som budgetregulator.

Successivt ökade allmänna egenavgifter

sedan 1995 ledde till att de kommunala

skatteintäkterna minskade med drygt 18

miljarder kronor. Till detta kommer

statliga reformer om ett ökat kommunalt

ansvarstagande som inte finansierats av

staten enligt finansieringsprincipen.

Kommuner och landsting har således enligt

motionärerna mött långt större

besparingskrav än vad som enbart skulle

blivit fallet av den svaga utvecklingen

av de egna skatteintäkterna.

Den kommunala välfärden skall så långt

som möjligt säkras genom stabila

skattebaser. I det korta perspektivet är

det emellertid motiverat med en

resursförstärkning genom höjda

statsbidrag. Motionärerna föreslår att

det generella statsbidraget höjs med

sammanlagt 4,25 miljarder kronor åren

2002-2004.

Regeringen uttrycker sig i positiva

ordalag om kommunal självstyrelse, men i

praktisk handling går deras förslag

oftast i motsatt riktning. Stödet till

kommunerna är alltför centralstyrt och är

ett uttryck för regeringens misstro mot

politikerna i kommuner och landsting. Den

kommunala självstyrelsen måste stärkas.

Regeringsformen behöver tydliga

bestämmelser om den kommunala

beslutskompetensen.

Motionärerna är öppna för en större

mångfald för olika driftsformer inom vård

och omsorg men med en offentlig och

solidarisk finansiering som grund. En

ökad mångfald skulle ge patienterna

större valmöjligheter och stimulera,

utveckla och tillföra vården nya

dimensioner. Olika driftsformer bör

därför ges möjlighet att utvecklas.

Kommuninvånarna bör få ökade möjligheter

att själva välja utförare av

servicetjänster som t.ex. barnomsorg,

skola och äldreboende.

Motionärerna understryker att

kommunsektorns skatteintäkter i hög grad

påverkas av sysselsättningsutvecklingen i

den privata sektorn. Fler sysselsatta

betyder fler skattebetalare och därmed

ökade skatteinkomster; det betyder också

färre personer i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som kommunerna organiserar och

finansierar.

Kristdemokraterna anser att en invånare i

Sverige skall få lika god sjukvård och

kommunal service oavsett var hon eller

han bor. Nuvarande utjämningssystem

motverkar dock tillväxt och har även

flera andra brister. På sikt måste

utjämningssystemet reformeras.

Centerpartiet understryker i motion Fi293

att tillväxt och sysselsättning är

avgörande för att kommunernas ekonomi

skall utvecklas positivt.

Den sociala och regionala klyvningen av

landet återspeglas tydligt i kommunernas

ekonomi. Samtidigt som den samlade

kommunsektorn uppvisar ett överskott har

40 % av kommunerna underskott före

extraordinära poster. För att vända denna

utveckling och minska klyftorna behövs

statliga insatser. Detta skall dock inte

ske genom speciella stöd till utsatta

kommuner utan genom att staten ger

likvärdiga förutsättningar för ett

grundserviceutbud.

Centerpartiet anser att det är

viktigare att göra kommunerna mindre

beroende av statsbidrag genom att stärka

deras skattebas, än att öka

statsbidragen. Flera av Centerpartiets

skatteförslag går i den riktningen, och

strävan är att fortsätta arbetet för att

ytterligare stärka kommunernas skattebas.

För att skapa en god utveckling för

kommunala verksamheter i hela landet är

ytterligare två faktorer av stor

betydelse - ett väl fungerande

skatteutjämningssystem och en långtgående

kommunal självstyrelse. Centerpartiet

anser att det är viktigt att försvara de

grundläggande principerna i

skatteutjämningssystemet och att oönskade

effekter av systemet inte får tillåtas

rubba dess grundvalar.

Det är viktigt för den kommunala

ekonomin att finansieringsprincipen

alltid gäller och tillämpas med

noggrannhet. Staten skall inte kunna

vältra över kostnader på kommuner och

landsting genom underfinansierade

åtgärder.

Regeringens ökade centralstyrning

gentemot kommunerna är oroväckande såväl

ur demokratisk som ekonomisk synvinkel.

I motion Fi259 presenteras Folkpartiet

liberalernas syn på den kommunala

ekonomin. Motionärerna understryker att

en mycket viktig del av välfärden

organiseras och finansieras av kommuner

och landsting. De kommunala budgetarna

står för den absolut övervägande delen av

människors viktiga behov av skola,

barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård men

även av gator, vägar och kollektivtrafik

liksom av individuellt stöd i särskilda

fall. Hur kommuner och landsting sköter

sin verksamhet är därför av avgörande

betydelse såväl när det gäller att få ut

så mycket som möjligt av skattepengarna

som när det gäller valet av verksamheter

som finansieras med kommunala medel.

Det viktigaste för att ge kommunerna

förutsättningar för att klara sina

uppgifter och sin ekonomi är att driva en

politik för hög sysselsättning och god

och stabil tillväxt.

Produktivitetsutvecklingen är också

mycket viktig. Åren 1991-1994 steg

produktiviteten enligt motionärerna med

nästan 15 %. Efter 1994 har

produktivitetsutvecklingen avstannat. Det

handlar alltså inte bara om hur stora

summor som kan disponeras utan kommunerna

måste göra rätt saker, och de måste göras

på rätt sätt. En effektiv upphandling,

koncentration till kärnverksamheterna och

mångfald inom den kommunalt finansierade

servicen gör att medborgarna får valuta

för sina skattepengar.

Motionärerna understryker att

kommunerna endast i undantagsfall skall

bedriva verksamhet i bolagsform. De

kommunala bolagen hämmar konkurrensen,

försämrar medborgarnas möjligheter till

demokratisk insyn och används dessutom

för skatteplanering. I första hand skall

de kommunala bolagen avvecklas.

Utskottets överväganden

1. Riksdagens revisorers förslag om

statens stöd till kommuner med ekonomiska

problem

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR3 om att

avveckla anslaget 91:2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting. Utskottet avstyrker också

fyra motioner som väckts med anledning

av skrivelsen.

Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp).

Revisorernas rapport

I oktober överlämnade Riksdagens

revisorer skrivelse 2001/02:RR3

Riksdagens revisorers förslag angående

statens stöd till kommuner med ekonomiska

problem till riksdagen. Skrivelsen bygger

på revisorernas rapport 2000/01:9.

I skrivelsen lämnar revisorerna två

förslag, att anslaget 91:2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting successivt skall avskaffas till

2004 (yrkande 1) och att utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner skall

renodlas och endast bestå av tre anslag:

Generellt statsbidrag, Utjämningsbidrag

och Bidrag till rådet för kommunal

redovisning (yrkande 2).

Revisorerna konstaterar att anslaget

inrättades som ett tillfälligt stöd. De

två verksamheter som kan betraktas som

huvudsyftet med anslaget har avvecklats

eller är under avveckling.

Kommundelegationen överlämnade sin

slutrapport till regeringen i juni 2000,

och regeringen fattade under hösten 2000

beslut i de ärenden som delegationen

överlämnat. Bostadsdelegationens arbete

beräknas avslutas under 2002. Eftersom

vissa åtaganden återstår bör anslaget

enligt revisorerna kunna avvecklas

fr.o.m. 2004.

Revisorerna framför skarp kritik på

flera punkter mot anslaget för särskilda

insatser. Allvarligast är enligt

revisorerna att stödet riskerar att skapa

incitamentsproblem för kommunerna.

Anslaget kan uppfattas som ett slags

garanti för att täcka kommunala förluster

och därmed minska kommunernas motivation

för att själva reda ut sina finansiella

problem. En slutsats som revisorerna drar

är att de kommuner som fått del av stöden

har haft svårt att anpassa verksamheten

efter de ekonomiska förutsättningarna.

Problemet förstärks av att regeringen

valt att tidigarelägga 25 % av

utbetalningarna från medlen som

regeringen hanterar. Principen att

utbetalningarna skulle ske först efter

det att överenskomna åtgärder vidtagits

har därmed inte upprätthållits.

Även på en rad andra punkter riktar

revisorerna kritik mot anslaget.

Revisorerna anser att anslaget kan strida

mot principerna för utjämningssystemet

som ju bara skall kompensera kommunerna

för strukturella faktorer som kommunerna

själva inte kan påverka. En del av

kommunernas finansiella problem tycks

dock vara ett resultat av förhållanden

som kommunerna själva kan påverka, t.ex.

hög servicestandard eller personaltäthet.

De kommuner som redan tidigare genomfört

liknande besparingar har inte fått några

motsvarande statsbidrag.

Kostnadsutjämningen kompenserar redan

för vissa strukturella faktorer som

angetts som förutsättning för att få

stöd, exempelvis befolkningsminskning,

påpekar revisorerna. Utjämningssystemet

är dock föremål för utredning.

Utjämningsdelegationen (SOU 2000:127)

konstaterar att delar av

utjämningssystemet befinner sig i

gränslandet mellan kommunal utjämning och

regionalpolitik. Om det står klart att

ett antal kommuner kommer att behöva ett

permanent ekonomiskt stöd kan det finnas

skäl att hantera de nuvarande geografiska

och regionala faktorerna i

utjämningssystemet utanför systemet i

form av ett särskilt regionalpolitiskt

stöd.

Revisorerna påpekar att ca 60 % av

anslaget har fördelats till kommuner med

särskilt svåra ekonomiska problem och som

ansökt om stöd. Övriga, ca 40 %, har

fördelats till en rad andra ändamål t.ex.

utbildningsinsatser, hiv/aids-verksamhet,

nedläggningar i försvaret,

katastrofinsatser m.m. När stödet

infördes, som ett tillfälligt stöd,

diskuterades inte några andra

användningsområden än stöd till kommuner

och landsting med en särskilt svår

ekonomisk situation. Ett flertal

användningsområden har sedan tillkommit

löpande under budgetåren, och anslaget

har i praktiken kommit att användas som

ett anslag för oförutsedda utgifter.

Sådana anslag finns inte inom andra

utgiftsområden och revisorerna har svårt

att se att detta skulle vara nödvändigt

just inom utgiftsområde 25. Användningen

har i och för sig anmälts till riksdagen

men utgifterna har inte genomgått en

normal budgetprövning. Det finns heller

inga egentliga skäl varför

användningsområden som t.ex. hiv/aids-

verksamhet och nedläggningar i försvaret

inte bör föreslås på vanligt sätt och

prövas inom respektive politikområde.

Revisorerna gör i rapporten bedömningen

att stora delar av anslaget saknar

tydliga och mätbara mål, vilket gör det

svårt att bedöma hur verksamheten

fungerar. Resultatredovisningen i

budgetpropositionen är dessutom

bristfällig, vilket leder till att det

utifrån regeringens material inte går att

bedöma hur anslaget har hanterats. Den

normala ordningen är att regeringen

ställer upp mål för en myndighet som

sedan genomför verksamheten och

återrapporterar till regeringen som sedan

i sin tur bedömer måluppfyllelsen. När

regeringen själv, som i detta fall, både

utför och bedömer verksamheten bryts den

normala ansvarsfördelningen och

resultaten kan bli svårare att värdera.

Revisorerna konstaterar också att

hanteringen av anslaget inte regleras av

någon förordning.

Plötsliga eller tillfälliga behov av

stöd kan naturligtvis av olika skäl komma

att uppstå, men detta kan enligt

revisorernas bedömning hanteras inom

ramen för den befintliga statsbudgeten

genom att regeringen begär förändringar

på tilläggsbudget.

Motionerna

I motion Fi4 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

sammanfattar motionärerna kortfattat

revisorernas kritik och framhåller att

den i hög grad sammanfaller med den

kritik som Folkpartiet riktat mot

anslaget. Folkpartiet anser att analysen

pekar på att anslaget bör kunna avvecklas

snabbare än revisorerna föreslår.

Motionärerna föreslår att anslaget, med

undantag för den del som avser stöd till

hiv/aids-verksamhet, avvecklas redan från

nästa år.

I motion Fi5 av Siv Holma (v) föreslås

att anslaget för särskilda insatser skall

behållas (yrkande 1). Trots att landets

ekonomi förbättrats radikalt de senaste

åren består de regionala skillnaderna.

Motionären anser att det generella

statsbidraget och utjämningssystemet inte

jämnar ut dessa skillnader i tillräcklig

grad. Anslaget skall därför behållas, och

det finns skäl till att det skall

redovisas under utgiftsområde 25.

Motionären delar i stort sett

revisorernas kritik när det gäller

avsaknaden av tydliga och mätbara mål och

problemen med att bedöma och följa upp

verksamheten och föreslår att

revisorernas synpunkter bör beaktas när

det gäller att säkerställa att de

särskilda insatserna får avsedd effekt

(yrkande 2).

I motion Fi6 av Johan Lönnroth m.fl.

(v) framhåller motionärerna att man delar

revisorernas kritik av

fördelningsprocessen för anslaget för

särskilda insatser. Fortfarande behövs

dock ett eller flera anslag för att

stödja kommuner med akuta ekonomiska

problem. Anslaget för särskilda insatser

kan enligt motionärerna inte avskaffas

förrän ett bättre alternativ har tagits

fram, vilket kan vara svårt att genomföra

till 2004. Riksdagen bör tillkännage att

regeringen snarast bör utarbeta ett

sådant alternativ och presentera det för

riksdagen.

Rolf Kenneryd m.fl. (c) anser i motion

Fi7 att stödet till kommuner och

landsting inbjuder till finansiellt

risktagande. Dessutom bör stödet ges i

generella former. Centerpartiet har

kritiserat bidraget för särskilda

insatser på samma grunder som revisorerna

och anser att medlen borde användas till

att höja det generella statsbidraget.

Anslaget bör avvecklas så fort som

möjligt utan att ingångna avtal bryts.

Avvecklingen bör kunna ske tidigare än

2004 (yrkande 1). Några nya uppgifter

eller medel bör inte tillföras anslaget

(yrkande 2).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet gör bedömningen att det

även framöver kan finnas behov av att vid

sidan av de generella statsbidragen och

utjämningssystemet stödja kommuner i en

särskilt svår ekonomisk situation.

Utskottet motsätter sig därför en

avveckling av anslaget 91:2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting.

Anslaget inrättades för att tillfälligt

kunna bistå kommuner och landsting som av

speciella skäl hamnat i en särskilt svår

ekonomisk situation. Anslaget har i

första hand använts till att finansiera

det stöd som regeringen bedömde att vissa

kommuner behövde för att reda ut sin

ekonomi i kölvattnet av den djupa

lågkonjunkturen under första halvan av

1990-talet. Det stöd som fördelats genom

kommun- och bostadsdelegationerna har

finansierats från detta anslag. Även

framöver återstår åtaganden inom ramen

för delegationernas verksamhet.

Regeringen anger i budgetpropositionen

för 2002 att man åtagit sig att betala

bidrag med högst 1,3 miljarder kronor i

enlighet med de överenskommelser som

träffats mellan regeringen och berörda

kommuner och landsting.

Bostadsdelegationen har avsatt 151

miljoner kronor för eventuella förluster

för kreditgarantier.

Från anslaget finansieras även vissa

andra stöd som t.ex. bidraget för

hivpreventiv verksamhet i storstäderna.

Hösten 2000 ställde sig riksdagen (bet.

2000/01:FiU9) bakom regeringens förslag

att inrätta ett omställningsbidrag för

landsting med minskande befolkning och

ett stöd för att kompensera kommuner som

har höga kostnader för verksamhet enligt

lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade (LSS). Anslaget

har även använts bl.a. för att finansiera

stöd till de kommuner som drabbades av

översvämningar sommaren och hösten 2000.

Utskottet delar inte revisorernas

analys att det allvarligaste problemet

skulle vara att stödet riskerar att skapa

incitamentsproblem för kommunerna. Inte

heller delar utskottet kritiken över att

regeringen valt att tidigarelägga 25 % av

utbetalningen av det stöd som

Kommundelegationen föreslog. Risken för

att det skulle kunna skapas incitament

för att inte genomföra nödvändiga

neddragningar motverkas av att en

speciell utredare tillsatts för att följa

upp de överenskomna avtalen.

Tidigareläggningen skall ses som ett

viktigt stöd för att göra de nödvändiga

neddragningarna på ett ansvarsfullt sätt.

Det kan i detta sammanhang behövas medel

för att sätta i gång

omstruktureringsprocessen, speciellt i en

verksamhet som kommunsektorn, som till

70 % består av personalkostnader.

Utskottet anser att det finns skäl att

uppmärksamma fördelningsprocessen för

anslaget. Utskottet vill understryka

betydelsen av tydliga och mätbara mål för

att underlätta en bedömning av hur

verksamheten fungerar. Det är också

angeläget med en uppföljning av de

beslutade åtgärderna samt en

resultatrapportering som ger riksdagen en

bättre kontroll över hur dessa medel

används. Det är vidare angeläget att

regeringen vid en lämplig tidpunkt

redovisar för riksdagen vilka resultat

som uppnåtts med hjälp av anslaget.

I motion Fi5 (v) föreslås ett

tillkännagivande om att anslaget skall

behållas. Med hänvisning till vad som

ovan anförts anser utskottet att ett

sådant tillkännagivande inte är

nödvändigt och avstyrker därför formellt

motion Fi5 (v) liksom motion Fi6 (v).

Revisorernas båda yrkanden samt

motionerna Fi4 (fp) och Fi7 (c) avstyrks.

2. Hivpreventivt arbete i

storstadsregionerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom att

regeringen även 2002 betalar ut 84

miljoner kronor till hivpreventivt

arbete i storstadsregionerna.

Motionsyrkandena avstyrks.

Jämför reservation 2 (fp).

Bakgrund

Fram t.o.m. 1997 utbetalades ett extra

statsbidrag till kommuner och landsting i

storstadsregionerna från utgiftsområde 9

anslag A4 Insatser mot aids.

I vårpropositionen 1996/97:150 uttalade

regeringen (s. 107) att statens stöd till

kommunernas och landstingens

hivpreventiva arbete framöver fick anses

ingå i de generella statsbidragen. För

att värna den verksamhet som byggts upp i

samarbete mellan kommuner, landsting och

frivilliga organisationer föreslog

regeringen dock ett fortsatt tillfälligt

bidrag för förebyggande hiv/aids-

verksamhet i storstäderna under åren 1998

och 1999. Medel anvisades från

utgiftsområde 25 anslag A2 Bidrag för

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting.

I budgetpropositionen för 2000,

proposition 1999/2000:1, föreslog

regeringen under utgiftsområde 25 (volym

2, s. 12) att det tillfälliga bidraget

skulle utgå även under år 2000.

I budgetpropositionen för 2001 föreslog

regeringen inte att bidraget skulle

förlängas. Detta föranledde riksdagen att

tillkännage för regeringen (bet.

2000/01:FiU3) att bidraget skulle utgå

även för 2001, på samma sätt och med

samma belopp, 84 miljoner kronor, som

året dessförinnan.

I budgetpropositionen för 2002 aviserar

regeringen att man avser att betala ut

bidraget på 84 miljoner kronor också

under 2002.

Motionerna

I motion Fi268 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, c, fp, mp) begärs ett

tillkännagivande om att permanenta det

specialdestinerade statliga anslaget till

hivpreventiv verksamhet, de s.k.

öronmärkta storstadspengarna.

Motionärerna anser att Sverige måste

fortsätta att bedriva en aktiv

hivprevention direkt riktad mot de mest

utsatta grupperna och att det skulle vara

förödande att rusta ned den hivpreventiva

verksamheten. Även i motion So509 begär

Tasso Stafilidis m.fl. (v)

tillkännagivanden om att även framgent

specialdestinera medlen för hivpreventiv

verksamhet (yrkande 5) samt att det

statliga anslaget skall permanentas

(yrkande 6).

Ana Maria Narti m.fl. (fp) anser i

motion L367 att de ekonomiska

förutsättningarna för hivprevention inte

får försämras. Motionärerna anför att

regeringen flera gånger aviserat att de

specialdestinerade statsbidragen för

hivprevention kommer att dras in.

Bidraget bör i stället öronmärkas även i

fortsättningen, vilket bör tillkännages

för regeringen (yrkande 13).

I motion So256 framhåller Sten Tolgfors

(m) att de ideella organisationerna

fyller en viktig funktion och måste ha en

central roll i det hivpreventiva arbetet.

Bidragen bör fördelas nationellt genom

ett ansökningsförfarande så att de

ideella organisationerna kan anlägga ett

nationellt perspektiv och använda

pengarna där de bäst behövs. De statliga

pengar som avsätts för hivprevention bör

öronmärkas så att de inte går in i de

kommunala budgetarna och används till

andra ändamål. Detta bör tillkännages för

regeringen (yrkande 1).

Chris Heister m.fl. (m) konstaterar i

motion So372 att regeringen inte

prioriterar arbetet mot hiv. Förslaget i

budgetpropositionen att inte öka anslagen

till det hivpreventiva arbetet är djupt

olyckligt. I storstadsregionerna finns en

överrepresentation av de grupper som är

särskilt utsatta för hiv/aids. Ett

särskilt ekonomiskt stöd måste därför

utgå till dessa regioner, vilket bör

tillkännages för regeringen (yrkande 5).

Medel bör satsas under utgiftsområde 9

för att säkerställa ett fortsatt

kraftfullt hivpreventivt arbete.

Finansutskottets ställningstagande

I budgetförslaget för 2002 aviserar

regeringen att man även nästa år avser

att betala ut 84 miljoner kronor för det

hivpreventiva arbetet i

storstadsregionerna från anslaget 91:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting. Utskottet anser

att detta arbete utgör ett viktigt inslag

i kampen mot hiv/aids. Arbetet bedrivs

med hjälp av flera

frivilligorganisationer som t.ex. Röda

korset, RFSL och Noaks ark och når på så

sätt i stor utsträckning ut till

riskgrupperna.

Utskottet har tidigare (avsnitt 1)

uttalat sig för att anslaget 91:2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting skall finnas kvar. Mot

denna bakgrund tillstyrker utskottet

regeringens förslag samt avstyrker

motionerna Fi268, So509 yrkandena 5 och

6, L367 yrkande 13, So256 yrkande 1 samt

So372 yrkande 5.

3. Anslagen för 2002

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner att det föreslagna målet

skall gälla för politikområde 91

Allmänna bidrag till kommuner och inte

för utgiftsområde 25 med samma namn

(punkt 1).

Utskottet föreslår att riksdagen

bifaller regeringens förslag om att

förlänga den åldersbaserade

fördelningen av det generella

statsbidraget till 2004 (punkt 2).

Utskottet föreslår att riksdagen för

budgetåret 2002 anvisar anslagen under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner i enlighet med regeringens

förslag (punkt 3). Motionsförslagen

avstyrks.

Budgetpropositionen

Riksdagen har efter förslag av utskottet

i betänkande 2001/02:FiU1 den 21 november

2001 beslutat om ramar för utgiftsområden

och om beräkningen av statens inkomster

för 2002. Ramen för utgiftsområde 25 har

därvid lagts fast till 98 899 miljoner

kronor. Utskottet har i detta sammanhang

ställt sig bakom den samhällsekonomiska

bedömning av det finansiella utrymmet för

kommunsektorn som regeringen gjort i

budgetpropositionen (prop. 2001/02:1). I

budgetpropositionen föreslår regeringen

att riksdagen skall anvisa anslag för

2002 under utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner.

Budgetförslaget för 2001 presenterades

i en ny indelning i s.k. politikområden

men utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner ingick inte i den nya

indelningen. Från och med 2002

presenteras även detta utgiftsområde i

den nya strukturen. Det nya

politikområdet kallas 91 Allmänna bidrag

till kommuner och är identiskt med

utgiftsområde 25. I samband med att

utgiftsområdet inordnas i

politikområdesstrukturen föreslår

regeringen att målet för utgiftsområdet i

stället skall avse politikområdet. För

målet självt föreslås ingen förändring.

Regeringen föreslår att bestämmelsen i

lagen (1995:1514) om generellt

statsbidrag till kommuner och landsting

ändras så att den åldersbaserade delen av

anslaget bibehålls till 2004. En del av

det generella statsbidraget utgörs åren

1997-2001 av ett åldersrelaterat bidrag.

Den parlamentariska kommitté som

regeringen avser att tillsätta för att se

över statsbidrags- och utjämningssystemet

kommer också att beakta effekterna av de

åldersrelaterade bidragen. I avvaktan på

utredningen föreslår regeringen att

dagens fördelning skall fortsätta att

gälla till 2004.

Utgiftsområdet omfattar fem anslag.

Bidragen lämnas dels i form av ett

allmänt finansiellt stöd till kommuner

och landsting, anslag 91:1, dels i form

av ett utjämningsbidrag för att

åstadkomma likvärdiga ekonomiska

förutsättningar mellan kommuner och

mellan landsting, anslag 91:3.

Utgiftsområdet omfattar också ett bidrag

för särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting, anslag 91:2. Syftet med

detta anslag är att skapa möjligheter att

tillfälligt bistå kommuner och landsting

som på grund av speciella omständigheter

hamnat i en särskilt svår ekonomisk

situation. Medel från anslaget används

även till vissa andra ändamål. Till detta

kommer ett mindre bidrag till Rådet för

kommunal redovisning, anslag 91:4.

Därutöver innehåller utgiftsområdet

fr.o.m. 2002 ett nytt anslag, Bidrag för

ökad tillgänglighet i hälso- och

sjukvården, anslag 91:5.

Till anslaget 91:1 Generellt

statsbidrag till kommuner och landsting

föreslås riksdagen anvisa ett ramanslag

på 76 300 miljoner kronor. Syftet med

bidraget är att utgöra ett allmänt

finansiellt stöd till verksamhet i

kommuner och landsting. Bidraget skall

dessutom vara ett instrument för att

genomföra ekonomiska regleringar mellan

staten och kommuner respektive landsting.

Anslaget fördelas i relation till

kommunens eller landstingets

invånarantal. En mindre del av bidraget

fördelas dessutom under 1997-2001 utifrån

åldersbaserade kriterier. Regeringen

föreslår att en sådan fördelning skall

tillämpas även 2002-2004. Med anledning

av den nationella handlingsplanen för

vården höjs det generella statsbidraget

med 2 miljarder kronor 2003 och

ytterligare 1 miljard 2004.

Regeringens förslag till begränsad

avdragsrätt för den allmänna

pensionsavgiften ökar kommunsektorns

skatteinkomster med 5,2 miljarder kronor

och höjningen av grundavdraget beräknas

minska kommunsektorns skatteinkomster med

1,8 miljarder kronor. Den föreslagna

skattereduktionen för

fackföreningsavgifter ökar kommunsektorns

skatteinkomster med 0,1 miljarder kronor.

Sammantaget beräknas alltså dessa

skatteförändringar öka kommunsektorns

skatteinkomster med 3,5 miljarder kronor.

Dessa förändringar regleras genom en

sänkning av det generella statsbidraget

med samma belopp.

Från och med 2002 görs en överföring om

400 miljoner kronor per år av s.k.

Dagmarmedel från utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

till det generella statsbidraget till

landstingen.

Vid beräkningen av utgiftsramen har

hänsyn också tagits till de regleringar

som föreslås till följd av

finansieringsprincipen. Förslag om bl.a.

barnomsorg för barn till föräldralediga

och arbetslösa samt förbehållsbelopp inom

äldre- och handikappomsorgen ger ökade

kostnader för kommunerna som regleras

enligt finansieringsprincipen. I och med

att staten från 2002 tar över

huvudmannaskapet för vårdhögskolorna

minskas landstingens kostnader, vilket

också regleras enligt

finansieringsprincipen. Sammantaget

innebär regleringarna enligt

finansieringsprincipen att det generella

statsbidraget till kommuner och landsting

2002 minskas med 274 miljoner kronor.

Till anslaget 91:2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting föreslår regeringen att

riksdagen skall anvisa ett

reservationsanslag på 487 miljoner

kronor. På anslaget finns också ett

anslagssparande på drygt 1,8 miljarder

kronor. Syftet med anslaget är att skapa

möjligheter att tillfälligt bistå

kommuner och landsting som på grund av

speciella omständigheter hamnat i en

särskilt svår ekonomisk situation. Delar

av anslaget används emellertid även för

andra ändamål. Regeringen räknar bl.a.

med att 2002 använda drygt 150 miljoner

kronor till ett omställningsbidrag till

landsting med minskande befolkning, 450

miljoner kronor för att kompensera

kommuner med höga kostnader för

verksamhet enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade

(LSS) och 84 miljoner kronor för

hivpreventiv verksamhet i

storstadsregionerna.

Utöver de medel som står till

regeringens förfogande på anslaget

tillkommer 699 miljoner kronor från

statens försäljning av aktierna i Haninge

Holding AB till Venantius AB.

Till anslaget 91:3 Statligt

utjämningsbidrag till kommuner och

landsting föreslår regeringen att

riksdagen skall anvisa ett obetecknat

anslag på 20 861 miljoner kronor. Syftet

med det statliga utjämningssystemet för

kommuner och landsting är att åstadkomma

likvärdiga ekonomiska förutsättningar för

kommuner respektive landsting att bedriva

sin verksamhet oavsett strukturella

förhållanden. Utjämningssystemet består

av inkomstutjämning och

kostnadsutjämning. Utjämningsbidraget

utjämnar såväl för skillnader i

skattekraft som för strukturella

kostnadsskillnader mellan kommuner

respektive landsting. Bidraget lämnas

till kommuner respektive landsting med en

skattekraft som är lägre än

riksgenomsnittet och till kommuner

respektive landsting med ogynnsam

kostnadsstruktur.

Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar

summan av samtliga bidrag som kommuner

och landsting får i både inkomst- och

kostnadsutjämningen. Bidraget motsvaras

av avgifter på statsbudgetens inkomstsida

från kommuner och landsting med en mera

gynnsam inkomst- och kostnadsstruktur.

Inkomst- och kostnadsutjämningen är

statsfinansiellt neutral, eftersom summan

av bidrag och avgifter är lika stora.

Till anslaget 91:4 Bidrag till Rådet

för kommunal redovisning föreslår

regeringen att riksdagen skall anvisa ett

obetecknat anslag på 0,5 miljoner kronor.

Syftet med bidraget är att vara ett

ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal

redovisning, som är en ideell förening

för normbildning i redovisningsfrågor för

kommuner och landsting. Medlemmar i rådet

är staten, Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet.

Till anslaget 91:5 Bidrag förökad

tillgänglighet i hälso- och sjukvården

föreslår regeringen att riksdagen skall

anvisa ett ramanslag på 1 250 miljoner

kronor. Resurstillskottet skall fördelas

efter prestation.

Motionerna

Förslagen i motion Fi288 av Gunnar

Hökmark m.fl. (m) innebär för

utgiftsområde 25 att utgifterna för

budgetåret 2002 blir 73 025 miljoner

kronor högre än i regeringens förslag.

Den kraftiga ökningen beror på att

motionärerna kompenserar kommunerna för

skattebortfall genom att öka de generella

bidragen. Anslaget 91:1 Generellt

statsbidrag till kommuner och landsting

föreslås ökas med 74 540 miljoner kronor

och anslaget 91:2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting

föreslås minskas med 265 miljoner kronor.

Motionärerna avvisar anslaget för ökad

tillgänglighet i vården.

I motion Fi298 av Per Landgren m.fl.

(kd) anförs att det är väl motiverat med

ett resurstillskott till kommunsektorn

under åren 2002-2004 och föreslår att det

generella statsbidraget höjs med 3

miljarder kronor 2002 (yrkande 1). Även i

motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd)

framförs ett yrkande om ökade resurser

till kommuner och landsting och att

resurserna främst skall användas för

svårt och långvarigt sjuka (yrkande 3).

Motionärerna pekar på att

Kristdemokraterna föreslagit en rad andra

åtgärder som får ekonomiska konsekvenser

för kommunsektorn. Dessa effekter uppgår

till 238 miljoner kronor och regleras i

enlighet med finansieringsprincipen.

Motionärerna avvisar anslaget för ökad

tillgänglighet i hälso- och sjukvården

liksom regeringens skolsatsning som 2002

uppgår till 1,5 miljarder och redovisas

under utgiftsområde 16. Medel motsvarande

dessa satsningar bör i stället tillföras

det generella statsbidraget anser

motionärerna. Förslaget till ram för

utgiftsområdet överstiger regeringens med

4,3 miljarder kronor (yrkande 10), varav

3 miljarder är ett nettotillskott.

I motion Fi264 av Rolf Kenneryd m.fl.

(c) föreslås en satsning på 2 miljarder

kronor till skolan under 2002. Pengarna

läggs på anslaget 91:1 Generellt

statsbidrag till kommuner och landsting

och tilldelas alltså kommunerna utan att

detaljreglera medlens användning. För att

kunna göra aktiva utvecklingsåtgärder

föreslår motionärerna att 200 miljoner

kronor överförs från anslaget 91:2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting till utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling.

Centerpartiet avvisar anslaget för ökad

tillgänglighet i vården och vill i

stället införa en vårdgaranti. För detta

anvisas 500 miljoner kronor under 2002.

Ett yrkande om dessa 500 miljoner finns

även i motion So448 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) (yrkande 2). Utöver dessa

omfördelningar och satsningar som

påverkar det generella statsbidraget

föreslår motionärerna också andra

förändringar, främst på skatteområdet,

som minskar kommunernas inkomster. För

att kompensera kommunsektorn höjs därför

det generella statsbidraget med 30 920

miljoner kronor. Sammantaget föreslås att

ramen ökas med 31 845 miljoner kronor.

Folkpartiet liberalerna föreslår i

motion Fi259 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

samt i motion Fi294 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) (yrkande 10 i berörd del) en

ökning av utgifterna på utgiftsområde 25

för 2002 med 31 507 miljoner kronor. Den

stora ökningen förklaras av att man

kompenserar kommunerna för skattebortfall

till följd av de egna skatteförslagen.

Nivån på de generella statsbidragen

föreslås minskas med ca 2,5 miljarder

kronor till följd av motionärernas

förslag att överföra kostnaderna för

assistansersättningen till staten. Man

föreslår också att anslaget för särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting

avvecklas med undantag för den del på 84

miljoner kronor som avser hivpreventivt

arbete i storstadsregionerna.

Statsbidragen sänks med 1 miljard kronor

för att kompensera staten för det

skattebortfall som uppstår genom

kommunala koncernbildningar och med

ytterligare 1 miljard därför att

motionärerna avvisar förslaget till

omstrukturering av kommunala

bostadsföretag som regeringen lämnar i

den regionalpolitiska propositionen,

proposition 2001/02:4.

Regeringens och oppositionspartiernas

förslag inom utgiftsområde 25

sammanfattas i nedanstående tabell.

Utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till

kommuner

Regeringens förslag i tusental kronor,

oppositionspartiernas förslag i miljoner

kronor

Anslag Regeri

ngens

försla (m) (kd) (c) (fp)

g

91:1 Generellt statsbidrag

till kommuner och 76 300 +74 +5 +33 +31

landsting (ram) 000 540 512 295 910

91:2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa 487 -265 -200 -403

kommuner och landsting 000

(res.)

91:3 Statligt

utjämningsbidrag till 20 861

kommuner och landsting 414

(obet.)

91:4 Bidrag till Rådet för

kommunal redovisning 500

(obet.)

91:5 Bidrag för ökad

tillgänglighet i hälso- 1 250 -1 -1 -1

och sjukvården (ram) 000 250 250 250

Summa 98 898 +73 +4 +31 +31

914 025 262 845 507

I motion Fi218 av Anna Lilliehöök (m)

begärs ett tillkännagivande om en

utredning om tydlig redovisning av

statsbidragen till landstingen. I samband

med försvarsbeslutet 2000 reducerades

försvarsbudgeten, och 9 miljarder kronor

skulle enligt uppgift gå till

landstingen. Enligt motionären framgår

det väl att pengarna tagits från

försvaret men inte lika väl att de

tillfallit landstingen eftersom

statsbidragen inte ökar nämnvärt från

2000 till 2002. Den parlamentariska

kommitté som aviserats för att se över

statsbidrag och utjämningssystem bör

särskilt studera hur en mer klargörande

redovisning kan komma till stånd anför

motionären.

I motion Fi249 av Owe Hellberg (v)

framhålls att ett stort antal kommuner

och landsting har uppenbara problem att

balansera budgeten till 2002, och därmed

att leva upp till balanskravet.

Utjämningssystemet är utomordentligt

värdefullt för att skapa likvärdiga

förhållanden mellan olika kommuner och

landsting, med det är tyvärr inte

tillräckligt. Därför bör det generella

statsbidraget helt åldersrelateras

fr.o.m. 2005 (yrkande 1).

Per Erik Granström m.fl. (s) framhåller

i motion Fi252 att den gemensamt

finansierade vården, skolan och omsorgen

måste stärkas i hela landet. Många

kommuner och landsting har trots de

senaste årens satsningar svårt att klara

välfärdsåtagandet och måste enligt

motionärerna få tillräckligt stora

resurser. Motionärerna föreslår att

riksdagen skall ge regeringen i uppgift

att noga följa utvecklingen av den

kommunala ekonomin.

Finansutskottets ställningstagande

De senaste årens goda utveckling har

givit både kommuner och landsting

förbättrade ekonomiska förutsättningar

både genom ökade skatteintäkter och höjda

statsbidrag. Kommunernas

konsumtionsutgifter beräknas de närmaste

åren öka med drygt 1 % per år i reala

termer. Beslutade och föreslagna

tillskott innebär att den årliga

resursnivån stiger med 24 miljarder

kronor från 1997 till 2001.

Prioriteringen av kommunerna och

landstingen fortsätter. Den nationella

handlingsplanen för hälso- och sjukvården

innebär att statsbidragen ökar med

sammanlagt 9 miljarder kronor under

perioden 2001-2004. Skolsatsningen

trappas successivt upp för att 2006 uppgå

till 5 miljarder kronor. År 2002 uppgår

skolsatsningen till 1,5 miljarder kronor.

I budgetpropositionen för 2002 föreslår

regeringen även att ett nytt anslag

inrättas, Bidrag för ökad tillgänglighet

i hälso- och sjukvården, och att 1 250

miljoner kronor anvisas med början 2002.

I motionerna från Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och

Folkpartiet liberalerna framhålls att

tillväxten och

sysselsättningsutvecklingen har stor

betydelse för kommunernas och

landstingens inkomster. Detta samband är

i och för sig uppenbart eftersom

huvuddelen av kommunsektorns inkomster

kommer från kommunalskatten och denna i

princip helt baseras på en beskattning av

hushållens arbetsinkomster. I sin

bedömning av den kommunala ekonomins

utveckling de närmaste åren anger

regeringen att ökningen av

skatteinkomsterna samt de ökade

statsbidragen ger utrymme för en fortsatt

ökning av de kommunala

konsumtionsutgifterna med i genomsnitt ca

1 % per år perioden 2002-2004. Denna

utveckling är mycket välkommen och

illustrerar enligt utskottet väl

tillväxtens betydelse för den kommunala

ekonomin.

Genom att skatteinkomsterna utvecklas

på ett positivt sätt finns enligt

utskottet bättre allmänna förutsättningar

för kommuner och landsting att klara

balanskravet och samtidigt fortsätta att

tillgodose angelägna behov inom i första

hand områdena skola, vård och omsorg.

Kommunsektorn som helhet bedöms klara

balanskravet men det finns kommuner och

landsting som troligen inte kommer att

göra det. Medel bör därför reserveras för

att under vissa villkor kunna bistå dessa

kommuner och landsting framöver.

Moderata samlingspartiet föreslår i

sitt budgetalternativ mycket omfattande

skattesänkningar som till största delen

direkt påverkar de kommunala

skatteinkomsterna. Moderata

samlingspartiet kompenserar kommunerna

för skattebortfallet genom att utgifterna

för 2002 inom utgiftsområde 25 höjs med

78 miljarder kronor. Den sammantagna

ökningen av bidragen till kommunerna

uppgår emellertid till ett lägre belopp,

drygt 73 miljarder kronor. Nettoeffekten

för kommunerna blir därmed att

kommunsektorns resurser minskar med ca 5

miljarder kronor. En del av denna

minskning motsvaras förvisso av minskade

kostnader för kommunerna genom förändrad

ansvarsfördelning, och moderaterna

föreslår också en sjukvårdssatsning inom

utgiftsområde 9. Även om detta beaktas

innebär dock Moderaternas förslag en

betydande minskning av kommunsektorns

resurser. Moderaterna hävdar i motion

Fi291 att deras politik, främst genom

konkurrensutsättning och ökad

produktivitet i den kommunala

verksamheten, kommer att leda till

minskade kostnader jämfört med

regeringens beräkning med hela 3, 15 och

25 miljarder kronor åren 2002-2004. Tack

vare detta blir det enligt motionärerna

möjligt att sänka statsbidragen med 2,5;

8 respektive 14 miljarder kronor under

samma period utan att det påverkar

kommunsektorn negativt. Dessutom, hävdar

motionärerna, leder den moderata

politiken till högre tillväxt och därmed

ökade skatteinkomster för kommunerna så

att det blir möjligt att redan på kort

sikt sänka skatterna i ett stort antal

kommuner.

De beräkningar av effektivitetsvinster

o.d. som Moderaterna redovisar och sedan

baserar sina förslag på anser utskottet

vara totalt orealistiska. Redan 2002, men

i synnerhet 2003 och 2004 uppgår de

effektivitetsvinster som Moderaterna

tillgodoräknar sig till mycket stora

belopp. Enligt utskottets mening skulle i

själva verket de minskningar av bidragen

till kommunerna som Moderaterna föreslår

snabbt krympa kommunernas resurser och

försvåra för stora delar av den kommunala

verksamheten. Utskottet avvisar bestämt

en sådan politik.

I Kristdemokraternas budgetalternativ

föreslås skattesänkningar som påverkar de

kommunala skatteinkomsterna med betydande

belopp. Kristdemokraterna väljer dock att

inte kompensera kommunerna för detta

genom höjda statsbidrag, utan i stället

genom att nettoredovisa inkomsterna på

inkomsttitel 1111 Fysiska personers

inkomstskatt. Om partiet i stället gav

kompensationen genom höjda statsbidrag

skulle ramen för utgiftsområdet 2002

behöva höjas med ca 44 miljarder kronor.

Kristdemokraterna föreslår en ram för

utgiftsområdet som innebär ett

nettotillskott till kommunerna med 3

miljarder kronor 2002, 1 miljard kronor

2003 och 250 miljoner kronor 2004. På

längre sikt är det enligt motionärerna

inte högre bidrag utan större

skatteinkomster som skall ge kommunerna

tillräckliga resurser.

Utskottet vill framhålla att i takt med

att ekonomiskt utrymme skapats under 1990-

talets andra hälft har förstärkningar av

vården, skolan och omsorgen haft högsta

prioritet. Åren 1997-2001 tillfördes

kommunerna medel som innebar en

nivåhöjning av de årliga bidragen med ca

24 miljarder kronor. Tillskotten beräknas

som utskottet tidigare redovisat öka

ytterligare framöver bl.a. genom

satsningar på vården och skolan.

Utskottet ställer sig mot denna bakgrund

inte bakom motionärernas förslag.

Centerpartiet framhåller att man satsar

2 miljarder kronor på skolan under 2002

och 500 miljoner kronor för att

finansiera sitt förslag till vårdgaranti.

Centern avvisar emellertid både anslaget

för tillgänglighet i vården på 1,25

miljarder kronor och regeringens

skolsatsning som 2002 uppgår till 1,5

miljarder kronor som redovisas under

utgiftsområde 16. Även Centerpartiet

föreslår betydande skattesänkningar som

minskar kommunernas skatteinkomster.

Kommunerna kompenseras genom höjda

statsbidrag, vilket förklarar att ramen

föreslås höjas med nästan 32 miljarder

kronor. Om man rensar bort effekterna av

skatteförslagen och på ett rättvisande

sätt beaktar Centerpartiets nej till

regeringens skolsatsning, blir den

samlade effekten av Centerpartiets

förslag att resurserna till kommunsektorn

minskar. Utskottet ställer sig avvisande

till detta förslag.

Folkpartiet liberalerna föreslår i sitt

budgetalternativ att ramen för

utgiftsområde 25 höjs med 31,5 miljarder

kronor. Detta beror på att man

kompenserar kommunerna för skattebortfall

genom att höja statsbidragen. Några av

skatteförslagen, motsvarande knappt 5

miljarder kronor, nettoredovisas dock mot

inkomsttitel 1111. Frånräknat både dessa

beräkningstekniska frågor och effekterna

av förslag om att flytta ansvar från

kommunerna till staten innebär

Folkpartiets förslag likväl en minskning

av kommunsektorns resurser. Motionärerna

hävdar att kommunala koncernbildningar

leder till att 1 miljard kronor i

skatteintäkter undandras staten, och de

föreslår därför motsvarande sänkning av

bidragen till kommunerna 2002. Vidare

föreslår motionärerna att statsbidragen

skall sänkas med ytterligare 1 miljard

kronor 2002 eftersom man säger nej till

det statliga stöd till omstrukturering av

kommunala bostadsföretag som regeringen

aviserar i proposition 2001/02:4.

Utskottet delar inte motionärernas syn

på kommunala koncerner (se avsnitt 9) och

anser att den minskning som föreslås inte

är acceptabel. Utskottet konstaterar

vidare att regeringen endast har aviserat

ett förslag och angett en preliminär

ekonomisk ram när det gäller

bostadsföretagen. Regeringen avser att

återkomma såväl beträffande kostnaderna

som finansieringen av insatserna.

Utskottet har svårt att se detta som ett

motiv för att dra ned kommunernas

resurser. Folkpartiet liberalernas

förslag avvisas.

I motion 218 (m) kritiseras

redovisningen av medlen som förs över

från försvaret till vården. Enligt den

ursprungliga överenskommelsen skulle 8

miljarder kronor föras över under åren

2002-2004. Därefter kompletterades detta

med ytterligare 1 miljard kronor 2001.

Regeringen har vid flera tillfällen,

senast i budgetpropositionen för 2002,

rapporterat för riksdagen om den

handlingsplan för vården som man genomför

åren 2001-2004 och som omfattar totalt 9

miljarder kronor. Medlen tilldelas dock

inte enbart landstingen utan tillförs det

generella statsbidraget och fördelas med

70 % till landstingen och 30 % till

kommunerna. Någon begäran om klargörande

redovisning anser inte utskottet vara

befogad.

I motion Fi249 (v) föreslås att hela

det generella statsbidraget bör

åldersrelateras fr.o.m. 2005. Utskottet

vill påpeka dels att det redan finns

faktorer i utjämningssystemet som beaktar

åldersstrukturen, dels att en

parlamentarisk kommitté skall göra en

översyn av både statsbidrags- och

utjämningssystemet där effekterna av

demografin kommer att beaktas. I avvaktan

på översynen föreslås i detta betänkande

att den åldersrelaterade fördelningen av

statsbidraget förlängs till 2004.

Utskottet avvisar därmed motionärens

förslag.

I motion Fi252 (s) framhålls att

kommunerna måste få tillräckliga resurser

för att klara sin verksamhet och att

regeringen bör ges i uppdrag att nogsamt

följa utvecklingen av den kommunala

ekonomin. Utskottet delar uppfattningen

att kommunsektorn måste tilldelas

tillräckliga resurser och vill

understryka att denna fråga prioriteras

mycket högt av riksdag och regering. Som

framgått tidigare har kommunsektorn

tilldelats stora resurstillskott de

senaste åren, och den får även framgent

ökade resurser. Regeringen följer noga

utvecklingen av de kommunala

verksamheterna och den kommunala ekonomin

och rapporterar till riksdagen bl.a. i

samband med budget- och vårpropositionen.

Regeringen överlämnar i april varje år

också en skrivelse om utvecklingen i den

kommunala sektorn. Utskottet bedömer mot

denna bakgrund att något tillkännagivande

inte är motiverat.

När utgiftsområdet nu inordnas i

strukturen med politikområden föreslår

regeringen att det mål som gäller för

utgiftsområdet i stället skall gälla för

politikområdet. Utskottet konstaterar att

en sådan ordning innebär att

utgiftsområde 25 därmed behandlas på

samma sätt som övriga utgiftsområden.

Utskottet har inget att invända mot

regeringens förslag.

Utskottet ställer sig också bakom

regeringens förslag att förlänga till

2004 att en del av det generella

statsbidraget fördelas efter

ålderskriterier. En översyn av

statsbidrags- och utjämningssystemet

kommer att göras av en parlamentarisk

kommitté. I kommitténs uppdrag kommer att

ingå bl.a. att undersöka effekterna av

den åldersrelaterade fördelningen.

Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag att målet för

utgiftsområdet hädanefter skall avse

politikområdet Allmänna bidrag till

kommuner (punkt 1) och att en del av det

generella statsbidraget till kommuner och

landsting t.o.m. 2004 fortsätter att

fördelas efter ålderskriterier (punkt 2).

Utskottet tillstyrker även regeringens

förslag till anslag inom utgiftsområde 25

(punkt 3). Motionerna Fi218, Fi249

yrkande 1, Fi252, Fi259, Fi264, Fi288,

Fi294 yrkande 10 i denna del, Fi298

yrkandena 1 och 10, So448 yrkande 2 och

So566 yrkande 3 avstyrks av utskottet.

4. Utjämningssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker vad regeringen

anför om betydelsen av en långtgående

utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna för kommuner och

landsting. Därmed tillstyrker utskottet

proposition 2001/02:4 yrkande 2.

Motionsyrkandena avstyrks.

Jämför reservationerna 3 (m), 4 (kd)

och 5 (fp).

Proposition 2001/02:4

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad regeringen anför om

betydelsen av en långtgående utjämning av

de ekonomiska förutsättningarna för

kommuner och landsting (yrkande 2).

Regeringen anför att det kommunala

utjämningssystemet har en avgörande

betydelse för att ge den kommunala

självstyrelsen en reell innebörd också i

kommuner och landsting med svag ekonomi.

Alla medborgare i vårt land skall bl.a.

genom det kommunala utjämningssystemet

garanteras en hög kvalitet i de

grundläggande välfärdstjänsterna. Genom

den omfördelning av resurser som sker i

utjämningssystemet får alla kommuner och

landsting ekonomiska förutsättningar att

tillhandahålla en likvärdig vård, omsorg

och utbildning.

Utjämningen motiveras av rättviseskäl

och av en nationell solidaritet. Systemet

skall så långt som möjligt kompensera för

strukturella skillnader och utjämna

välfärdsskillnader mellan kommunerna.

Kommuner och landsting kompenseras bl.a.

för den regionala, demografiska och

geografiska strukturen och därtill

hörande kostnader. Regeringen bedömer att

en långtgående kommunal utjämning är av

utomordentlig vikt, såväl för att trygga

välfärden som för att skapa

förutsättningar för tillväxt i alla delar

av landet.

Motionerna

I motion K368 av Henrik Westman m.fl. (m)

begärs att regeringen lägger fram ett

förslag om ett nytt utjämningssystem som

skall ersätta det nuvarande systemet

(yrkande 9). Motionärerna framhåller att

dagens system innebär att vissa kommuner

och landsting tvingas bidra med sina

skattemedel till skötseln av andra

kommuner och landsting, vilket står i

strid med grundlagens regler om

kommunernas rätt att ta skatt. Systemet

är dessutom direkt skadligt för

tillväxten, var i landet den än

förekommer. Dagens system bör ersättas av

ett statligt finansierat system med

bidrag till kommuner och landsting som

har otillräcklig skattekraft för att

kunna fullgöra sina uppgifter.

Kjell Eldensjö (kd) begär i motion

Fi215 att delmodellerna som avser

kollektivtrafik respektive individ- och

familjeomsorg bör omprövas. Båda dessa

modeller har dålig träffsäkerhet enligt

motionären. Omprövningen bör ske inom

ramen för den parlamentariska kommitté

som regeringen avser att tillsätta.

Henrik Westman (m) anser i motion Fi217

att det kommunala utjämningssystemet

måste avskaffas (yrkande 2). Om en kommun

med låg skattekraft behöver extra

resurser skall detta regleras mellan

staten och den berörda kommunen. Ingen

kommun skall tvingas höja skatten för att

finansiera andra kommuners åtaganden.

Någon form av utjämning kan behövas

enligt motionären, men den bör i så fall

vara objektiv, någorlunda rättvis,

innehålla positiva incitament och ske via

statsskatten. Motionären framhåller också

att nuvarande system med mellankommunal

utjämningsskatt är ett exempel på statens

övergrepp mot det kommunala självstyret.

Den kommunala skattenivån är en fråga som

de folkvalda i kommunen har att besluta

om, och statens sanktioner skall inte

kunna ändra ett sådant beslut. Detta bör

tillkännages för regeringen (yrkande 1).

Det inomkommunala utjämningssystemet är

en tillväxtens fiende som drabbar

samtliga landets kommuner, hävdar Gunnar

Hökmark m.fl. (m) i motion Fi223.

Systemet är så konstruerat att det tar

bort alla incitament för kommunerna att

själva försöka påverka sin

inkomstsituation genom att höja

skattekraften. Det spelar ingen roll hur

den egna skattekraften utvecklas -

kommunens inkomstnivå blir ändå i stort

densamma. Det är inte bara

tillväxtkommuner som drabbas.

Glesbygdskommuner vars befolkning minskar

när ungdomar och arbetslösa flyttar till

orter med jobb får ofta samtidigt en

högre skattekraft. Skatteintäkterna

minskar för kommunen i takt med den

minskande befolkningen samtidigt som

inkomsterna från den ökade relativa

skattekraften inte får behållas.

Det senaste taxeringsåret ökade 20

kommuner sin relativa skattekraft med

minst 1 procentenhet. De 20 kommunerna är

mycket olika. Där återfinns både den

kommun som har landets lägsta

skattekraft, Borgholm, och den som har

den högsta, Danderyd. Gemensamt för alla

kommuner med växande skattekraft är

emellertid enligt motionärerna att den

relativa ökningen konfiskeras av

utjämningssystemet.

Motionärerna hävdar att

utjämningssystemet entydigt strider mot

grundlagens lydelse att en kommun endast

får ta ut skatt för skötsel av sina egna

uppgifter, inte för uppgifter i några

andra kommuner. Det är synnerligen

otillfredsställande att vi har ett system

som strider mot den svenska grundlagen.

Motionärerna föreslår att dagens

inomkommunala utjämningssystem avskaffas

per den 1 januari 2004 (yrkande 1). En

utredning bör tillsättas med uppgift att

skyndsamt presentera ett nytt

bidragssystem för kommunsektorn (yrkande

2). Det nya systemet skall belöna

tillväxt och kostnadseffektivitet, det

skall respektera den svenska grundlagen

och det skall vara enklare och mer

genomskinligt än dagens system. I

avvaktan på ett nytt system måste dock

utjämningssystemet ändras så att

effekterna av alla positiva relativa

förändringar i skattekraft får behållas

till 100 %, anförs det i motion Fi223

(yrkande 3). Kommuner som förlorar

skattekraft skall enligt förslaget få

fortsatta bidrag som täcker bortfallet av

skattekraft. Det underskott som uppstår i

systemet skall enligt motionärerna

finansieras genom att det generella

invånarrelaterade bidraget sänks.

I motion Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

framförs två yrkanden (yrkandena 20 och

21) med liknande innebörd som yrkandena 1

och 2 i motion Fi223.

I motion N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)

framhålls att utjämningssystemet straffar

tillväxt var den än uppstår.

Utjämningssystemet konfiskerar

tillväxtens frukter medan dess kostnader

hamnar på den enskilda kommunen.

Motionärerna föreslår att dagens

utjämningssystem avskaffas per den 1

januari 2003 (yrkande 4). Marietta de

Pourbaix-Lundin m.fl. (m) framför i

motion N313 ett yrkande med samma

innebörd (yrkande 9).

Margareta Andersson och Eskil

Erlandsson (båda c) anser i motion Fi235

att en speciell ö-faktor bör införas i

kostnadsutjämningen så att Gotlands

merkostnader för sjukvården utjämnas.

Enligt motionärerna är den nuvarande

kompensationen för relativ småskalighet

inte tillräcklig. Gotland lider även av

sitt avskilda läge, vilket inte

kompenseras i dag.

I motion Fi236 av Stefan Attefall m.fl.

(kd) framhålls att Sverige behöver ett

kommunalt utjämningssystem för att minska

de stora klyftor som annars skulle uppstå

mellan olika kommuner och landsting.

Motionärerna motsätter sig emellertid

dagens system av framför allt två skäl.

Även om systemet formellt sett inte är

ett brott mot grundlagen så strider det

mot grundlagens intentioner, och det

motverkar ekonomisk tillväxt och tar inte

tillräcklig hänsyn till storstädernas

speciella villkor. Därför behövs ett nytt

kommunalt utjämningssystem (yrkande 1).

Konstruktionen av dagens utjämningssystem

leder enligt motionärerna till att en

kommun har små möjligheter att påverka

sina inkomster. Stockholms läns landsting

är det enda landsting som betalar till

utjämningssystemet. I början av detta år

beräknades bidraget till hela 4,3

miljarder kronor, eller 15 % av

skatteintäkterna. De brister som finns

inom sjukvården och kollektivtrafiken kan

därför inte åtgärdas som invånarna borde

kunna förvänta sig. En spärregel bör

snarast införas som innebär att ingen

kommun eller landsting behöver betala mer

än 10 % av sina inkomster till

utjämningssystemet (yrkande 2).

I motion Fi249 av Owe Hellberg (v)

anförs att utjämningssystemet i syfte att

öka rättvisan mellan kommunerna borde

garantera varje kommun 100 % av

medelskattekraften i stället för som i

dag 95 % (yrkande 2).

I motion Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) begärs att regeringen snabbt

tillsätter en utredning om reformering av

den kommunala skatteutjämningen.

Utjämningssystemet skall medverka till

att kommuner och landsting får likvärdiga

förutsättningar att bedriva sin

verksamhet. Systemet skall dock inte

kompensera för skillnader i servicenivå,

kvalitet, avgiftssättning och

effektivitet, och det skall baseras på

faktorer som kommuner och landsting inte

kan påverka. Enligt motionärernas mening

har det inte gjorts tillräckliga

ansträngningar för att se till att

systemet inte kompenserar för skillnader

i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning

och effektivitet. Systemet har också

flera andra brister. Det tar bort

incitament för kommunerna att stimulera

tillväxt och det är oöverskådligt.

Motionärerna vill ha ett nytt system som

baseras på färre, mer renodlade

strukturella faktorer så att de

fastställda målen för utjämningssystemet

nås bättre än i dag. I motion N23 av

Yvonne Ångström (fp) framförs ett yrkande

(yrkande 9) med samma innebörd.

Bo Lundgren m.fl. (m) skriver i motion

So3 att om äldreomsorgen finansieras av

staten kan äldrefaktorn i

utjämningssystemet tas bort eftersom

kommunerna befrias från kostnadsansvaret

(yrkande 8). Varje person som väljer att

få sin äldreomsorg av kommunen genererar

då också en intäkt för kommunen.

Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion

N27 att ett utjämningssystem som skapar

likvärdiga förutsättningar för alla

kommuner är ett viktigt villkor för

tillväxt och livskraft i hela landet.

Utjämningen skall omfatta all kommuner på

likvärdiga grunder och den skall vara

långtgående. Den skall utjämna för

skillnader både i skattekraft och i

strukturella kostnader. Det är viktigt

att försvara de grundläggande principerna

i utjämningssystemet framhåller

motionärerna. Detta bör tillkännages för

regeringen (yrkande 4). Omfördelningen

inom skatteutjämningssystemet skulle

kunna göras så att en större vikt läggs

vid befolkningsminskningsfaktorn utan att

den totala ramen inom systemet påverkas

(yrkande 6).

I motion N31 föreslår Harald Bergström

m.fl. (kd) att riksdagen skall avslå vad

regeringen anför om betydelsen av en

långtgående utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna för kommuner och

landsting (yrkande 4). Motionärerna anser

att det behövs ett utjämningssystem för

att ge svaga kommuner möjlighet att

erbjuda goda livsbetingelser för sina

medborgare. Systemet skall förena

utjämning med incitament för tillväxt och

förnyelse. Det skall vara tillgängligt,

begripligt och demokratiskt förankrat hos

alla kommuner och landsting. Motionärerna

är kritiska till kostnadsutjämningens

bristande träffsäkerhet. Systemet är

heller inte förenligt med grundlagens

intentioner om den kommunala

självstyrelsen. Motionärerna anser att

utjämningssystemet inte skall vara

inomkommunalt utan helt statligt

finansierat och föreslår att regeringen

tillsätter en utredning med uppdrag att

utforma ett system efter de riktlinjer

som motionärerna förespråkar (yrkande 5).

Ett yrkande med liknande innebörd

(yrkande 6) framställs i motion N372 av

Harald Bergström m.fl. (kd) (yrkande 6).

I motion N262 framför Yvonne Ångström

m.fl. (fp) att det kommunala

skatteutjämningssystemet är en avgörande

faktor för möjligheterna till god

samhällsservice och utveckling runt om i

Sverige. Dagens system präglas dock,

oavsett om det gäller en landsbygds-

eller storstadskommun, av många brister.

Motionärerna anser därför att det

kommunala skatteutjämningssy-

stemet måste förändras på en rad punkter

(yrkande 4).

Sonja Fransson m.fl. (s) begär i motion

N317 ett tillkännagivande om betydelsen

av det kommunala utjämningssystemet

(yrkande 4). Utjämningssystemet spelar en

viktig roll för att kapitalförsörjningen

skall fungera i hela landet, vilket

skapar möjligheter för nyföretagande och

expansion. Systemet bidrag också till

ökad rättvisa mellan kommunerna, vilket

är bra för kommuner med vikande

befolkning.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i

motion Bo324 att skatteutjämningen mellan

kommuner utgör en hämmande faktor för

bostadsbyggandet. Det lönar sig inte för

många kommunpolitiker att uppmuntra till

nybyggnation av bostäder och därigenom

locka nya människor till kommunen.

Motionärerna slår vakt om den

grundläggande principen att kommuner och

landsting skall ha likvärdiga

förutsättningar att bedriva sin

kärnverksamhet men anser att

utjämningsgraden i systemet måste sänkas.

Kommunpolitiker som vill bygga ut sin

kommun skall inte straffas för det

(yrkande 11).

Finansutskottets ställningstagande

I motion Fi217 (m) yrkas att dagens

utjämningssystem skall avvecklas.

Utskottet konstaterar att en avveckling

av utjämningssystemet skulle leda till

oacceptabla skillnader i ekonomiska

förutsättningar mellan landets kommuner

och landsting och ställer sig bestämt

avvisande till motionärernas krav. I

samma motion hävdas också att

utjämningssystemet är ett övergrepp på

det kommunala självstyret. Utskottet

anser i bjärt kontrast mot motionären att

dagens utjämningssystem är väl förenligt

med den kommunala självstyrelsen. För

många kommuner med låg skattekraft är

bidragen från inkomstutjämningen i själva

verket en förutsättning för att principen

om kommunalt självstyre skall ges ett

reellt innehåll. Utan dessa bidrag vore

det omöjligt för många kommuner att

upprätthålla en nivå på den kommunala

servicen i paritet med landet i övrigt.

I motionerna Fi223 (m) och Fi291 (m)

förordas att dagens utjämningssystem

skall avvecklas per den 1 januari 2004

och att en utredning skall tillsättas för

att skyndsamt presentera ett nytt

bidragssystem för kommunsektorn.

Motionärerna föreslår också tillfälliga

förändringar av dagens system som innebär

att kommunerna skall få behålla all

förändring av skatteinkomsterna från den

egna tillväxten som överstiger

riksgenomsnittet. Utskottet har vid flera

tillfällen tidigare behandlat motsvarande

förslag, bl.a. hösten 2000 (bet.

2000/01:FiU3 s. 16 och 17) och våren 2000

(bet. 2000/01:FiU29 s. 24) och då

konstaterat att kommuner med hög tillväxt

genom motionärernas förslag skulle få

större inkomster vilka finansieras av

alla kommuner, inklusive de med lägre

tillväxt. Utskottet ställde sig vid båda

tillfällena avvisande till detta eftersom

det skulle bryta mot grundprinciperna för

inkomstutjämningen och innebära ökade

klyftor mellan kommunerna. Utskottet ser

ingen anledning att ändra sin

uppfattning.

För att ge likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för kommuner och

landsting att bedriva sin verksamhet

finns ett utjämningssystem med höga

utjämningsambitioner. Utjämningssystemet

består dels av en inkomstutjämning som i

hög grad minskar de betydande skillnader

i skattekraft som finns mellan olika

kommuner och landsting, dels en

kostnadsutjämning som utjämnar

strukturella och för kommunerna och

landstingen opåverkbara kostnader.

Utskottet vill slå fast att det inte är

aktuellt att ompröva de grundläggande

principerna för det nuvarande systemet

som har ett brett stöd både i den

kommunala världen och i riksdagen. I

stället vill utskottet understryka den

mycket stora betydelse som

utjämningssystemet har för att skapa

likvärdiga förutsättningar för landets

kommuner och landsting. Utskottet ställer

sig därmed bakom regeringens förslag.

I flera motioner hävdas att

utjämningssystemet står i strid med

Sveriges grundlag eller med grundlagens

intentioner. Utskottet har återkommande

pekat på att grundlagsfrågan har prövats

såväl av Lagrådet som av

konstitutionsutskottet. Utskottet har vid

ett flertal tillfällen uttalat att man

delar konstitutionsutskottets syn att

någon omprövning av systemet från

konstitutionella synpunkter inte är

erforderlig. Utskottet gör fortfarande

samma bedömning.

I motion Fi289 (fp) efterfrågas en

utredning som skall lämna förslag till

reformering av utjämningssystemet. I

motionerna Fi215 (kd) och Fi235 (c)

framförs önskemål om att förändra

specifika faktorer i kostnadsutjämningen.

Utskottet vill påpeka att

utjämningssystemet är föremål för ett

omfattande utredningsarbete. Två nyligen

framlagda utredningsbetänkanden, SOU:120

och SOU:127 lämnar vissa förslag om

utjämningssystemet och pekar på behovet

av en fortsatt analys av delar av

systemet. Regeringen avser att tillsätta

en parlamentarisk kommitté för att se

över vissa delar av statsbidrags- och

utjämningssystemet. Utskottet ser ingen

anledning att för närvarande begära

ytterligare utredning av

utjämningssystemet.

I motion Fi236 förespråkas en spärregel

med innebörden att alla kommuner och

landsting skall garanteras att inte

behöva betala mer än 10 % av intäkter

till utjämningssystemet. En sådan regel

skulle enligt utskottet innebära en

omprövning av principerna för systemet.

En sådan omprövning är som utskottet

tidigare framhållit inte aktuell.

I motion Fi249 av Owe Hellberg (v)

föreslås att kommunerna skall garanteras

100 % av medelskattekraften i stället för

som i dag 95 %. Utskottet vill med

anledning av detta göra ett

förtydligande. Kompensationsgraden i

inkomstutjämningssystemet är 95 %. Detta

innebär något förenklat att en kommun

vars skatteunderlag understiger

medelskattekraften i landet får en

ersättning i inkomstutjämningen som

motsvarar 95 % av skillnaden mellan den

egna skattekraften och medelskattekraften

i landet. Detta innebär att den verkliga

utjämningen är betydligt högre än 95 %.

Skatteinkomsterna inklusive bidraget från

inkomstutjämningen ger sammantaget

inkomster som i praktiken för varje

kommun motsvarar att man har minst ca

99 % av medelskattekraften i landet.

Sonja Fransson (s) vill i motion N317

att riksdagen gör ett tillkännagivande om

betydelsen av det kommunala

utjämningssystemet. Utskottet ställer sig

i detta betänkande bakom regeringens

förslag att godkänna vad regeringen anför

om betydelsen av ett långtgående

utjämningssystem för kommuner och

landsting. I och med det anser utskottet

att motionärens önskemål är tillgodosett.

Mot bakgrund av det som anförts ovan

tillstyrker utskottet regeringens förslag

i proposition 2001/02:4 yrkande 2 samt

avstyrker motionerna Fi215, Fi217

yrkandena 1 och 2, Fi223, Fi235, Fi236,

Fi249 yrkande 2, Fi289, Fi291 yrkandena

20 och 21, K368 yrkande 9, So3 yrkande 8,

N23 yrkande 9, N27 yrkandena 4 och 6, N31

yrkandena 4 och 5, N224 yrkande 4, N262

yrkande 4, N313 yrkande 9, N317 yrkande

4, N372 yrkande 6 och Bo324 yrkande 11.

5. Bidrag till kommuner och landsting med

befolkningsminskning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker proposition

2001/02:4 yrkande 1.5, om inrättandet

av ett statsbidrag till kommuner och

landsting med befolkningsminskning.

Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 6 (kd, c, fp).

Proposition 2001/02:4

Regeringen föreslår att ett särskilt

statsbidrag på 200 miljoner kronor per år

inrättas åren 2003 och 2004 för kommuner

och landsting med befolkningsminskning

(yrkande 1.5).

Syftet med förslaget är att främja

åtgärder som underlättar erforderliga

omställningar eller skapar

förutsättningar för en bättre utveckling

i de kommuner och landsting som har

kraftig befolkningsminskning.

I utjämningssystemet kompenseras redan

i nuläget kommuner vars totalbefolkning

minskat med mer än två procent under den

senaste tioårsperioden. För åren 2001 och

2002 lämnas också ett särskilt

omställningsbidrag till landsting vars

befolkning under en femårsperiod minskat

med mer än två procent. Det förslag som

regeringen nu lämnar är ytterligare en

åtgärd utöver kompensationen i

utjämningssystemet och

omställningsbidraget till landstingen.

Regeringen bedömer att den befintliga

kompensationen inte är tillräcklig för

att bevara en god samhällsservice i de

kommuner och landsting som har en kraftig

befolkningsminskning.

Regeringen föreslår att bidraget

fördelas på två olika grunder. Tre

fjärdedelar av statsbidraget, 150

miljoner kronor per år, fördelas till

kommuner med kraftig befolkningsminskning

efter generella principer. Ersättningen

föreslås lämnas med ett enhetligt belopp

per invånare för varje procents

befolkningsminskning utöver fem procent

under den senaste tioårsperioden (31

december 1990 - 31 december 2000).

Regeringen föreslår vidare att 50

miljoner kronor per år av statsbidraget

används för att främja samverkan mellan

kommuner och mellan landsting.

För att kunna erhålla medel från denna

del av statsbidraget skall åtgärderna ha

en inriktning mot ett eller flera av

följande prioriterade områden:

· samverkan inom vård, omsorg och

utbildning,

·

· samverkan inom funktionella

områden som t.ex. räddningstjänst,

biblioteksverksamhet, IT-infrastruktur

etc.,

·

· samverkan med syfte att utveckla

näringslivet.

·

Bidrag kan lämnas för del av kostnader

för projektledning, utredningar eller för

vidareutbildning av personal som berörs

av en omstrukturering.

Regeringen bedömer att högst 25

miljoner kronor från anslaget 91:2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting, behöver användas under

2002 för att initiera samverkansprojekt

mellan kommuner och mellan landsting.

Regeringen kommer att under hösten 2001

utforma principerna för bidragets

fördelning och administration. I

utformningen av principerna skall

särskilt jämställdhetsperspektivet

beaktas.

Motionerna

I motion N23 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp) föreslås att regeringens förslag om

ett särskilt statsbidrag till kommuner

och landsting med befolkningsminskning

avvisas (yrkande 10). Motionärerna

motsätter sig regeringens förslag dels

för att motionärerna vill förändra

utjämningssystemet, dels för att systemet

redan i dag kompenserar för

befolkningsminskning.

Agne Hansson m.fl. (c) föreslår i

motion N27 att riksdagen avslår

regeringens förslag om bidrag till

kommuner och landsting med

befolkningsminskning (yrkande 5). Stöd

till kommuner med befolkningsminskning

bör i stället lösas långsiktigt genom att

större vikt vid befolkningsminskningar

ges inom ramen för det nuvarande

utjämningssystemet.

Regeringens förslag för att stärka

kommuner och landsting med stor

befolkningsminskning är inget annat än en

kompensation för att justera en svaghet i

utjämningssystemet, hävdar Harald

Bergström m.fl. (kd) i motion N31.

Faktorer som kompenserar för stora

befolkningsminskningar bör inarbetas i

den utredning av utjämningssystemet som

motionärerna förespråkar (yrkande 8).

Finansutskottets ställningstagande

I tre motioner, N23 (fp), N27 (c) och N31

(kd), föreslås att regeringens förslag

till stöd skall avvisas och att

kompensation för befolkningsminskning i

stället skall ges genom förändringar i

utjämningssystemet.

Utskottet ställer sig bakom regeringens

förslag om att inrätta ett statsbidrag

till kommuner med befolkningsminskning

och till att främja samverkan mellan

kommuner och mellan landsting. I

utjämningssystemet finns mekanismer som

kompenserar kommuner med minskande

befolkning. Regeringen bedömer dock att

denna kompensation inte är tillräcklig

för att bevara en god samhällsservice i

de kommuner och landsting som har en

kraftig befolkningsminskning och föreslår

därför ett tillfälligt stöd 2003 och

2004.

Utskottet anser att det är angeläget

att stödja kommuner som tvingas till

stora omställningar på grund av minskande

befolkning. Den parlamentariska kommitté

som regeringen avser att tillsätta för

att se över statsbidrags- och

utjämningssystemet skall särskilt beakta

effekterna av befolkningsminskning.

Utskottet ställer sig bakom regeringens

förslag om ett stöd åren 2003 och 2004.

Med det anförda tillstyrker utskottet

proposition 2001/02:4 yrkande 1.5 och

avstyrker motionerna N23 (fp) yrkande 10,

N27 (c) yrkande 5 och N31 (kd) yrkande 8.

6. Balanskrav

Utskottets förslag i korthet

I avvaktan på förslag från regeringen

avstyrker utskottet motionsyrkanden om

att balanskravet för kommunerna skall

omarbetas.

Jämför reservationerna 7 (kd) och 8

(fp).

Motionerna

Ingvar Svensson (kd) framhåller i motion

2000/01:K269 att det är viktigt att det

finns en sund ekonomisk hushållning i

kommunerna men att nuvarande system för

balanskrav har rigida drag. Det vore

lämpligare att anpassa balanskravet för

en längre tidsperiod än ett år,

exempelvis tre år. Regeringen bör

återkomma med förslag om ett mer

flexibelt balanskrav.

I motion Fi261 säger Martin Nilsson (s)

att ett problem med balanskravet är att

det inte bara tvingar kommunerna att

uppvisa en budget i balans utan också

begränsar möjligheterna att ha överskott

i sin verksamhet. Regleringen kring krav

på balans i kommunernas budgetar bör

därför ändras.

I motion Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) begär motionärerna en utredning om

pensionsavsättningar i kommunerna

(yrkande 4). I dag tvingar kommunallagen

kommunerna att göra pensionsavsättningar

även när befintliga tillgångar väl svarar

mot pensionsåtagandena. Det är rimligt

enligt motionärerna att det finns regler

som motverkar att kommuner på ett

ansvarslöst sätt använder engångsintäkter

för att finansiera permanenta åtaganden.

Det finns däremot ingen anledning att

kommuner skall ha stora

förmögenhetsmassor.

Finansutskottets ställningstagande

Den 1 november 2001 lade

Ekonomiförvaltningsutredningen (EFU) fram

sitt betänkande God ekonomisk hushållning

i kommuner och landsting (SOU2001:76). I

betänkandet lämnas flera förslag som

bl.a. syftar till att öka det politiska

ansvaret för ekonomin, tillhandahålla

verktyg för god ekonomisk hushållning,

öka flexibiliteten i balanskravet och

förbättra budgetdisciplinen. Balanskravet

bör enligt utredningens förslag avse en

fyraårsperiod som sammanfaller med

mandatperioden. Det skall vara möjligt

att underbalansera budgeten enskilda år

men negativa resultat skall balanseras

under mandatperioden. Regeringen avser

att lämna en proposition i detta ämne

under våren 2002.

Utskottet vill inte föregripa

regeringens förslag och avvisar därför

motionerna 2000/01:K269 (kd), Fi261 (s)

och Fi296 (fp) yrkande 4.

7. Kommunalt självstyre

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om

bl.a. förstärkt rättsligt stöd för den

kommunala självstyrelsen,

specialdestinering av statsbidrag och

precisering av den kommunala

finansieringsprincipen.

Jämför reservation 9 (kd).

Motionerna

Per Landgren m.fl. (kd) skriver i motion

Fi298 att en kommunal självstyrelse som

sätter människan i centrum är en

grundbult för att forma ett tryggt

samhälle för alla. Självstyrelsen gör det

möjligt att på bästa sätt anpassa

verksamheten efter de lokala behoven. Den

kommunala självstyrelsen har enligt

motionärerna inte tillräckligt rättsligt

stöd. Regeringsformen behöver tydliga och

avgränsade bestämmelser om den kommunala

beslutskompetensen (yrkande 2). Riktade

bidrag till kommuner och landsting i

stället för generella bakbinder de lokala

politikerna och sätter kommunernas

självstyrelse ur spel. Motionärerna

förespråkar därför att stödet från staten

ges i form av generella bidrag (yrkande

8).

Motionärerna föreslår ett

tillkännagivande om

subsidiaritetsprincipen som

maktfördelningsprincip (yrkande 3).

Enligt motionärerna byggs samhället

underifrån och uppåt i olika nivåer av

gemenskaper där varje nivå är ägnad att

lösa uppgifter som inte kan lösas på

lägre nivå. Varje nivå är i första hand

kompletterande till de lägre nivåerna och

skall vara subsidiär, stödjande, till de

lägre nivåer som bygger upp den.

Kommunala rättigheter skall respekteras

av staten, såsom de har erkänts av staten

genom den kommunala självstyrelsen, anför

motionärerna.

Finansieringsprincipen innebär att

statliga beslut som medför nya kostnader

för kommuner också skall finansieras av

staten, anför motionärerna. Regeringen

har dock gjort alltför många avsteg från

principen genom att föreslå nya reformer

utan att anvisa tillräcklig finansiering.

Därför, menar motionärerna, behöver

finansieringsprincipen lagfästas och ges

ett mer preciserat innehåll (yrkande 6).

Finansutskottets ställningstagande

I motion Fi298 (kd) tas frågan upp om den

kommunala självstyrelsens ställning.

Frågan om ett starkare lagligt skydd för

den kommunala självstyrelsen behandlades

ingående av konstitutionsutskottet i

betänkandet 2000/01:KU12. Där framförde

konstitutionsutskottet bl.a. att det

generellt sett gäller att staten och

kommunerna samverkar på skilda områden

och i olika former för att uppnå

gemensamma samhälleliga mål och att det,

utifrån detta synsätt, varken är lämpligt

eller möjligt att en gång för alla dra

orubbliga och preciserade gränser i

grundlag kring en kommunal

självstyrelsesektor. Arbets- och

befogenhetsfördelningen mellan stat och

kommun måste i stället i ganska vid

omfattning kunna ändras i takt med

samhällsutvecklingen.

Finansutskottet vill framhålla att den

kommunala självstyrelsen är en viktig

princip. Det hindrar emellertid inte att

riksdagen för att stimulera en önskvärd

utveckling i vissa fall ger bidrag till

avgränsade ändamål.

Frågan om att precisera

finansieringsprincipens innehåll togs upp

av finansutskottet redan hösten 1993

(bet. 1993/94:FiU2) då utskottet ansåg

att tolkningen och tillämpningen av

principen borde klargöras. I

kompletteringspropositionen 1994 (prop.

1993/94:150, bilaga 7, s. 33 och 34)

gjorde regeringen ett antal

förtydliganden om principens tillämpning.

Där framgår t.ex. att principen enbart

omfattar statligt beslutade åtgärder som

tar direkt sikte på kommunala

verksamheter, att reglering enbart skall

göras för direkta ekonomiska effekter och

att alla propositioner som påverkar

kommunsektorns verksamhet och ekonomi

skall innehålla en bedömning av de

kommunalekonomiska konsekvenserna och

huruvida finansieringsprincipen är

tillämplig. Finansieringsprincipen

omfattar inte statliga åtgärder som inte

tar direkt sikte på, men ändå får direkta

ekonomiska effekter för kommunsektorn.

Sådana effekter skall däremot beaktas när

en bedömning görs av statsbidragens

storlek.

I 2001 års ekonomiska vårproposition

skrev regeringen att man tillsammans med

Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet tillsatt en

arbetsgrupp med uppgift att diskutera

processfrågor avseende tillämpningen av

finansieringsprincipen. Regeringen avser

att återkomma om resultatet av detta

arbete.

Utskottet anser inte att några

uttalanden i denna fråga är befogade.

Därmed avstyrker utskottet motion Fi298

(kd) yrkandena 2, 3, 6 och 8.

8. Finansiell samordning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker att riksdagen i

detta sammanhang gör ett

tillkännagivande om finansiell

samordning.

Motionerna

Rolf Gunnarsson (m) begär i motion Fi201

ett tillkännagivande om ekonomisk

samordning mellan kommuner, landsting,

stat och försäkringskassan. Motionären

anser att patienten ofta hamnar i kläm

när den ena myndigheten inte ser vad den

andra gör, och att skattepengarna skulle

utnyttjas bättre om insatserna för vård

samordnades.

Finansutskottets ställningstagande

I syfte att fördjupa och utveckla

rehabiliteringsarbetet har

försäkringskassan sedan 1998 möjlighet

att träffa överenskommelser med kommun,

landsting och länsarbetsnämnd om

samverkan för att uppnå en effektivare

användning av tillgängliga resurser.

Försöksverksamhet pågår för närvarande.

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen

har i uppdrag att följa upp och utvärdera

den verksamhet som bedrivs. Frågan

behandlas mer ingående i

socialförsäkringsutskottets betänkande

2001/02:SfU1.

Finansutskottet ser ingen anledning för

riksdagen att i detta sammanhang göra

något tillkännagivande, och avstyrker

därmed motion Fi201 (m).

9. Kommunala bolag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om

bl.a. granskning av kommuners

minoritetsägande av bolag.

Jämför reservationerna 10 (m, fp) och

11 (kd).

Motionerna

I motion Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) konstateras att det sedan 1995 skett

en viss minskning av antalet kommunala

företag. Antalet s.k. övriga företag har

minskat vilket motionärerna tycker är

glädjande med tanke på att det ofta är i

denna grupp man återfinner kommunala

företag som konkurrerar med små privata

tjänsteföretag. Det är dock alarmerande

att antalet företag där kommunen är

minoritetsägare har ökat eftersom det

tyder på att kommunerna försöker undgå

kritik genom att liera sig med andra

ägare. Kritiken mot kommunala bolag

gäller även minoritetsägda bolag,

framhåller motionärerna, och föreslår att

skälen bakom det ökade minoritetsägandet

skall granskas (yrkande 5). I samma

motion tas frågan om kommunala koncerner

upp. Det finns enligt motionärerna

rimligen bara ett syfte med

koncernbildningen - att undvika att

betala statlig skatt. Motionärerna anser

att regeringen skall lägga fram förslag

om lagändringar som omöjliggör kommunal

skatteplanering genom koncernbildning

(yrkande 2).

I motion Fi299 av Per Landgren m.fl.

(kd) föreslås ett tillkännagivande om att

kommunalt och statligt ägande bör

avvecklas på marknader där privata

företag konkurrerar eller skulle kunna

konkurrera, och där inte sociala eller

hälsomässiga restriktioner motiverar ett

statligt ägande (yrkande 2).

Finansutskottets ställningstagande

Angående kommunernas val av

organisationsform för sina olika

verksamheter har finansutskottet

upprepade gånger uttalat (senast i bet.

2000/01:FiU29) att man anser att kommuner

och landsting inom ramen för nuvarande

regelsystem skall ha frihet att

organisera sin verksamhet efter de

förutsättningar som råder. Utskottet

anförde vid samma tillfälle att man ansåg

att den nuvarande ordningen i allt

väsentligt fungerade på ett

tillfredsställande sätt. När det gäller

de kommunala bolagens förhållande till

skattelagstiftningen framhöll utskottet i

betänkande 2000/01:FiU3 att kommunala

bolag givetvis skall behandlas på samma

sätt som privata bolag. Utskottet ser

ingen anledning att nu ändra något av

dessa ställningstaganden eller begära

några nya utredningar avseende dessa

frågor.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi296 (fp) yrkandena 2 och 5

samt motion Fi299 (kd) yrkande 2.

10. Eget val

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas

förslag.

Jämför reservation 12 (m, kd).

Motionerna

I motion Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om eget val

(yrkande1). Motionärerna anser att alla

former av kommunal service måste utgå

från medborgarnas fria val. Lagstiftning

eller offentlig organisation som inte

respekterar invånarnas rätt att själva

välja utförare av gemensamt finansierade

tjänster måste förändras. Motionärerna

förespråkar en ordning som man föredrar

att kalla eget val. Ordet kundval används

dock ofta i detta sammanhang. Modellen

har enligt motionärerna många fördelar,

bl.a. ökad valfrihet för den enskilde,

ökad mångfald av utförare, möjligheter

att höja såväl kvalitet som effektivitet,

minskat krångel för företagen eftersom

någon upphandling inte behöver ske och

ett vitaliserat näringsliv.

Finansutskottets ställningstagande

Olika former av kundvalssystem, eller

eget val, som motionärerna föredrar att

kalla det, finns i dagsläget i ett antal

kommuner i landet. Enligt utskottets

mening faller det inom ramen för den

kommunala självstyrelsen om en kommun

eller landsting väljer att organisera

någon form av sådan modell. Utskottet ser

ingen anledning att göra något

tillkännagivande i frågan. Däremot

noterar utskottet att

Upphandlingkommittén i sitt betänkande

SOU 2001:31 anser att kundvalssystem inte

passar in i upphandlingslagstiftningens

normsystem utan borde utredas och

regleras i särskild ordning. Betänkandet

remissbehandlas för närvarande av

regeringen.

Utskottet avstyrker därmed motion Fi299

(kd) yrkande 1.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1.Riksdagens revisorers förslag om

statens stöd till kommuner med

ekonomiska problem - punkt 1 (m, kd,

c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark

(m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m), Per Landgren (kd),

Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin

Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR3

och bifaller delvis motionerna

2001/02:Fi4 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

och

2001/02:Fi7 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

samt avslår motionerna

2001/02:Fi5 av Siv Holma (v) och

2001/02:Fi6 av Johan Lönnroth m.fl. (v).

Ställningstagande

Riksdagens revisorer har studerat

anslaget Bidrag till särskilda insatser i

vissa kommuner och landsting. Revisorerna

redovisar skarp kritik mot anslaget på

flera punkter, främst för att det ger

kommunerna felaktiga incitament, och

föreslår att anslaget avvecklas fr.o.m.

2004.

Vi har kritiserat bidraget till

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting på samma grunder som Riksdagens

revisorer. De avtal som tecknats inom

ramen för Kommundelegationen och

Bostadsdelegationen bör slutföras, men i

övrigt anser vi att några ytterligare

uppgifter eller medel inte skall

tillföras anslaget. Riksdagens revisorer

gör bedömningen att anslaget kan

avvecklas från och med 2004. Vår

bedömning är att anslaget bör kunna

avveckla tidigare.

Principen måste vara att det kommunala

utjämningssystemet inte skall

kompletteras med ytterligare

utjämningssystem i form av permanenta

kommunakuter. Vi är i likhet med

revisorerna mot att sådana akuter skapas.

Det är därför angeläget att i stället

skapa incitament som motverkar behovet av

sådana akuter och som därmed gör att

behovet av sådana anslag upphör.

Vi ser bristen på incitament för

kommunerna som ett allvarligt problem.

Såväl revisorernas rapport (2000/01:9)

som Ekonomiförvaltningsutredningens

rapport (SOU 2001:76) understryker att

ett primärt problem i ekonomiskt svaga

kommuner ofta är en svag kommunledning.

Vi menar därför att det är angeläget att

riksdagen uppmärksammar regeringen på

betydelsen av att skapa en

incitamentsstruktur för kommuner och

landsting, där det kommunala självstyret

ges möjligheter att bli starkare.

Vi anser att riksdagen bör inta en

ställning som betonar tydligare

rollfördelning mellan regering och

riksdag och som ger tydligare och mer

långsiktiga spelregler för kommuner och

landsting. Det är den bästa garantin för

att det framtida behovet av anslaget 91:2

kan upphöra.

Om riksdagen och regeringen inte ger

tydliga signaler till kommuner (och

kreditgivare) att det är kommunerna som

själva har ansvaret för hushållningen med

sina finanser, så torde vi aldrig komma

ifrån påstådda behov av kommunakuter.

Därför är Riksdagens revisorers utredning

och förslag angelägna och bör

tillstyrkas.

Riksdagen bör besluta att inte tillföra

några nya uppgifter eller medel till

anslaget 91:2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting.

Anslaget bör avvecklas efter det att

ingångna avtal fullföljts.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller Riksdagens revisorers

förslag RR3 och delvis bifaller

motionerna Fi4 (fp) och Fi7 (c) samt

avslår övriga här aktuella

motionsyrkanden.

2.Hivpreventivt arbete i

storstadsregionerna - punkt 2 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager förregeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

helt motion

2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.

(fp) yrkande 13 och

bifaller delvis motionerna

2001/02:Fi268 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, c, fp, mp)

2001/02:So256 av Sten Tolgfors (m)

yrkande 1,

2001/02:So372 av Chris Heister m.fl. (m)

yrkande 5 samt

2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v) yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Jag anser att de ekonomiska

förutsättningarna för hivprevention inte

får försämras. Det vore direkt förödande

att rusta ner hivpreventionen. Regeringen

har flera gånger aviserat att de

specialdestinerade statsbidragen för

hivprevention i storstadsregionerna

kommer att dras in. Jag avvisar bestämt

en nedrustning av den hivpreventiva

verksamheten och anser att det öronmärkta

statsbidraget skall finnas kvar också i

framtiden.

Detta bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår jag att

riksdagen helt bifaller motion L367 (fp)

yrkande 13 och delvis bifaller motionerna

Fi268 (v, c, fp, mp), So256 yrkande 1,

So372 yrkande 5 och So509 (v) yrkandena 5

och 6.

3.Utjämningssystemet - punkt 4 (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och

Gunnar Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen helt motionerna

2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m),

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkandena 20 och 21,

2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)

yrkande 9,

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 8 samt

delvis motionerna

2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)

yrkandena 1 och 2,

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 4 samt

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-

Lundin m.fl. (m) yrkande 9.

Riksdagen avslår proposition 2001/02:4

punkt 2

samt motionerna

2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),

2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och

Eskil Erlandsson (c),

2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.

(kd),

2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v) yrkande

2,

2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp),

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)

yrkande 9,

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkandena 4 och 6,

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkandena 4 och 5,

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp) yrkande 4,

2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s)

yrkande 4,

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkande 6 samt

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser att det inomkommunala

utjämningssystemet är en tillväxtens

fiende som drabbar samtliga landets

kommuner. Detta eftersom det tagit bort

alla incitament för kommunerna att själva

försöka påverka sin inkomstsituation

genom att höja skattekraften. De hårdast

drabbade är tillväxtkommuner och aktiva

glesbygdskommuner. De negativa effekterna

av systemets grundkonstruktion visar sig

alltmer. En allvarlig aspekt är

självfallet att uppbyggnaden entydigt

strider mot den svenska grundlagens

lydelse att kommun endast får ta ut skatt

för skötseln av sina uppgifter. Att ta ut

skatt för skötseln av andra kommuners

angelägenheter strider mot grundlagens

entydiga lydelse.

Vi föreslår att det grundlagsvidriga

inomkommunala utjämningssystemet

avskaffas per den 1 januari 2004, dvs.

vid den tidpunkt när riksdagen bör ha

hunnit besluta om ett nytt system som

stimulerar till ekonomisk tillväxt

samtidigt som det ger tillräckliga bidrag

till kommuner och landsting med för sina

uppgifter otillräcklig skattekraft. Om

möjligheter föreligger att ersätta dagens

system tidigare bör detta emellertid

självfallet ske.

Vi föreslår därför att en utredning

tillsätts med uppdrag att skyndsamt

presentera ett nytt bidragssystem för

kommunsektorn. Den nya utredningen skall

utforma ett system som tillgodoser

följande:

· Dagens tillväxtfientliga system

skall ersättas med en ordning som tydligt

belönar tillväxt och kostnadseffektivitet

för alla kommuner och landsting.

·

· Dagens grundlagsvidriga system

skall ersättas med ett system som

respekterar den svenska grundlagen. Den

kommunala självstyrelsen med bl.a. dess

syn på den kommunala beskattningsrätten

skall säkras. Det skall vara staten (och

inte kommunsektorn) som ger bidrag till

kommuner och landsting med otillräcklig

skattekraft för sina uppgifter.

·

· Dagens ogenomträngliga system

skall ersättas med ett enklare och mer

genomskinligt system samtidigt som en

översyn görs av vilka uppgifter som i

framtiden bör ha en nationell

finansiering.

·

För de två år dagens utjämningssystem

förmodligen måste vara kvar i avvaktan på

det nya föreslår vi vissa nödvändiga

förändringar. Inom ramen för en i grunden

oförändrad utjämningsgrad måste

inkomstutjämningen ändras så att effekten

av alla positiva, relativa förändringar i

skattekraft får behållas till 100 %.

Därmed skapas - i bjärt kontrast mot

gällande ordning - ett kraftigt

incitament för alla kommuner att vidta

åtgärder som ger ekonomisk tillväxt genom

lägre arbetslöshet och ökad

förvärvsfrekvens.

Kommuner som förlorar skattekraft

föreslås få behålla sin nuvarande garanti

och därmed påverkas inte deras

intäktsnivå i systemet av förändringen

utan de får fortsatt ett bidrag som även

täcker bortfallet av skattekraft. Det

underskott som uppstår i det

inomkommunala utjämningssystemet föreslår

vi i stället finansieras genom att det

generella invånarrelaterade bidraget

justeras. Vi föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad vi framfört här.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen avslår regeringens förslag och

helt bifaller motionerna Fi223 (m), Fi291

(m) yrkandena 20 och 21, K368 (m) yrkande

9 och So3 (m) yrkande 8 samt delvis

bifaller motionerna Fi217 (m) yrkandena 1

och 2, N224 (m) yrkande 4 och N313 (m)

yrkande 9 samt avslår övriga här aktuella

motionsyrkanden.

4.Utjämningssystemet - punkt 4 (kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motionerna

2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.

(kd),

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkandena 4 och 5 samt

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkande 6 och

avslår proposition 2001/02:4 punkt 2

samt motionerna

2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),

2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)

yrkandena 1 och 2,

2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m),

2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och

Eskil Erlandsson (c),

2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v) yrkande

2,

2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp),

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkandena 20 och 21,

2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)

yrkande 9,

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 8,

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)

yrkande 9,

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkandena 4 och 6,

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 4,

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp) yrkande 4,

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-

Lundin m.fl. (m) yrkande 9,

2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s)

yrkande 4 samt

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 11.

Ställningstagande

Målet bakom det kommunala

utjämningssystemet är att alla kommuner

och landsting/regioner skall ha

likvärdiga förutsättningar för sin

verksamhet och service oberoende av

skattekraft och opåverkbara strukturella

kostnader. Detta mål ställer vi

kristdemokrater oss bakom. Däremot hör

rimliga skillnader i servicenivå,

servicestandard, effektivitet och

skattesats till den kommunala

självstyrelsen och skall således inte

kompenseras. Medborgarna skall själva

avgöra detta genom demokratiska val av

partier som förordar olika lösningar,

eller genom val av bostadsort. Systemet

skall förena en långtgående strukturell

utjämning med starka incitament för

tillväxt och förnyelse. Det skall stödja

och driva på en stark och solidarisk

ekonomisk utveckling i hela landet.

Utjämningssystemet måste dessutom vara

tillgängligt, begripligt och demokratiskt

förankrat hos kommuner, landsting och

medborgare. Det skall vara möjligt för

kommuner och landsting att kunna parera

t.ex. befolkningsförändringar genom att

styra och förändra verksamheten och

ekonomin utan att behöva överraskas av

det ekonomiska utfallet i

utjämningssystemet.

Träffsäkerheten i

kostnadsutjämningssystemet bör förbättras

radikalt. Vi anser dessutom av

principiella skäl att en övergång från

inomkommunal till statlig

inkomstutjämning bör prövas. Vår mening

är att nuvarande ordning med inomkommunal

utjämning går emot grundlagens

intentioner med den kommunala

självstyrelsen, lokaliseringsprincipen

och den kommunala beskattningsrätten. Vi

föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framfört

här.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen avslår regeringens förslag och

bifaller motionerna Fi236 (kd), N31 (kd)

yrkandena 4 och 5 samt N372 (kd) yrkande

6 och avslår övriga här aktuella

motionsyrkanden.

5.Utjämningssystemet - punkt 4 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

motionerna

2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp),

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)

yrkande 9,

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp) yrkande 4 samt

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 11 och

avslår proposition 2001/02:4 punkt 2 samt

motionerna

2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),

2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)

yrkandena 1 och 2,

2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m),

2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och

Eskil Erlandsson (c),

2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.

(kd),

2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v) yrkande

2,

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkandena 20 och 21,

2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)

yrkande 9,

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 8,

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkandena 4 och 6,

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkandena 4 och 5,

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 4,

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-

Lundin m.fl. (m) yrkande 9,

2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s)

yrkande 4 samt

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkande 6.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att människor skall ha

samma möjligheter att kunna erhålla

grundläggande kommunalt finansierad

service oavsett var man bor. Det är

därför högst rimligt med ett system för

utjämning av de kommunalekonomiska

förutsättningarna. Däremot undergräver en

långtgående och felaktigt utformad

inkomstutjämning den kommunala

självstyrelsen och tar bort ekonomiska

incitament för kommunen att anstränga sig

vad gäller förutsättningarna för

människor och företag i kommunen. Med

nuvarande inkomstutjämningssystem uppnås

en utjämningseffekt på mellan 99 och 102

%. För några kommuner uppstår den s.k.

pomperipossaeffekten, dvs. vid en ökning

av skatteunderlaget får kommunen betala

en avgift som är större än ökningen av

skatteinkomsterna.

Systemet för kostnads- och

inkomstutjämning är oöverskådligt och

visar att slutresultatet för den enskilda

kommunen kan bli starkt beroende av hur

en viss enskild faktor faller ut. Det är

därför ingen slump att det pågår en

ständig politisk kamp om de ingående

faktorerna. Mot bakgrund av den förödande

metodkritik som framförts är det dags att

renodla systemet och minska antalet

faktorer i stället för att göra systemet

än mer invecklat. Jag vill ha ett nytt

system, där utjämningen grundas på

strukturella faktorer för både kostnader

och inkomster, vilket kan medföra att

kommuner med högre skattekraft men också

höga strukturella kostnader i högre

utsträckning kan klara dessa själva.

Inriktning på utjämning kan då bli ett

system med betydligt färre och mer

renodlade och strukturella faktorer.

Jag anser därför att en ny utredning av

utjämningssystemet skall inriktas på att

forma systemet med förklarande faktorer i

stället för att den kommitté som nu

arbetar skall fortsätta med att lappa på

det nuvarande systemet. Detta anser jag

skulle kunna leda till ett system som är

enklare, överskådligare, mer förutsägbart

och möjligt att genomskåda. Samtidigt kan

vi nå en utjämning av de kostnader som de

facto är opåverkbara. Jag föreslår att

riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad vi här framfört.

Med det anförda föreslår jag att

riksdagen bifaller motionerna Fi289 (fp),

N23 (fp) yrkande 9, N262 (fp) yrkande 4

och Bo324 (fp) yrkande 11 samt avslår

övriga här aktuella motionsyrkanden.

6.Bidrag till kommuner och landsting med

befolkningsminskning - punkt 5 (kd, c,

fp)

av Mats Odell (kd), Per Landgren (kd),

Lena Ek (c) och Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)

yrkande 10,

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkande 5 samt

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.

(kd) yrkande 8 och

avslår proposition 2001/02:4 punkt 1.5.

Ställningstagande

Vi motsätter oss regeringens förslag om

ett särskilt statsbidrag för kommuner och

landsting med befolkningsminskning.

Regeringens förslag illustrerar en

svaghet i dagens utjämningssystem. I

stället för att inrätta ett särskilt

bidrag bör utjämningssystemet ändras så

att större hänsyn tas till effekterna av

befolkningsminskning. En sådan förändring

skulle lösa problemen för kommuner och

landsting med befolkningsminskning på ett

mer långsiktigt sätt än med det bidrag

som regeringen föreslår.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen avslår regeringens förslag och

delvis bifaller motionerna N23 (fp)

yrkande 10, N27 (c) yrkande 5 och N31

(kd) yrkande 8 samt avslår övriga här

aktuella motionsyrkanden.

7.Balanskrav - punkt 6 (kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager förregeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 7. Därmed bifaller riksdagen

motion

2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd) och

avslår motionerna

2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s) samt

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att det finns

en sund ekonomisk hushållning i

kommunerna. Nuvarande system med krav att

budgeten skall vara i balans varje år har

emellertid rigida drag. En större

flexibilitet borde eftersträvas. Ett

balanskrav kan visserligen ställas men

bör anpassas för en något längre period

än ett budgetår; t.ex. kan krav på balans

under en treårsperiod vara rimligt att

eftersträva. Regeringen bör lägga fram

förslag till ändring av kommunallagen så

att budgetbalanskravet för kommunerna kan

ses över en längre tidsperiod än ett år.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller motion 2000/01:K269

(kd) och avslår motionerna Fi261 (s) samt

Fi296 (fp) yrkande 4.

8.Balanskrav - punkt 6 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 8. Därmed bifaller riksdagen

motion

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkande 4 och

avslår motionerna

2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd) samt

2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s).

Ställningstagande

När det gäller frågan om avsättningar i

den kommunala redovisningen, främst för

pensionsförpliktelser, anser jag det

angeläget att frågorna om den kommunala

förmögenheten blir föremål för

granskning. Som kommunallagen är utformad

kan en kommun inte låta sin förmögenhet

minska. Detta innebär t.ex. att en

tillväxtkommun tvingas göra avsättningar

även när befintliga tillgångar väl svarar

mot kommunens pensionsåtaganden. Det är

rimligt att det finns regler som

motverkar att kommuner på ett ansvarslöst

sätt använder engångsintäkter för att

finansiera permanenta åtaganden. Det

finns dock ingen anledning att kommuner

skall ha stora förmögenheter. Jag anser

att denna fråga bör bli föremål för

utredning.

Med det anförda föreslår jag att

riksdagen bifaller motion Fi296 (fp)

yrkande 4 och avslår motionerna Fi261 (s)

och 2000/01:K269 (kd).

9.Kommunalt självstyre - punkt 7 (kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 9. Därmed bifaller riksdagen

motion

2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd)

yrkandena 2, 3, 6 och 8.

Ställningstagande

Vi anser att maktfördelningen mellan stat

och kommun bör styras av

subsidiaritetsprincipen. Statens roll

gentemot kommunerna och landstingen skall

vara stödjande. Det bör vara statens

uppgift att motivera varför man skall

bestämma om uppgifter som ligger eller

borde ligga på kommunerna.

Vi anser att en principiellt viktig

invändning mot bl.a. satsningen för ökad

tillgänglighet i hälso- och sjukvården,

utgår ifrån den grundlagsfästa kommunala

självstyrelsen. Specialdestinerade

statsbidrag, och diktat om vad kommuner

och landsting får eller inte får göra, är

direkta brott mot intentionen bakom den

kommunala självstyrelsen. Vi vill i

stället minska kommunernas och

landstingens ekonomiska beroende av

staten genom att dels öka den kommunala

skattebasen med hjälp av skatteväxling,

dels respektera den kommunala

självstyrelsen med såväl lagstiftning som

statsbidrag och dels förstärka

skatteintäkterna genom en radikalt

annorlunda näringspolitik.

I dag urholkas kommunerna ekonomi genom

att staten föreslår reformer utan att

anvisa tillräcklig finansiering. Vi anser

därför att tillämpningen av

finansieringsprincipen behöver stramas

upp, både genom att principen lagfästs

och genom att den ges ett mer preciserat

innehåll.

Vad vi har anfört bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin

mening.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller motion Fi298 (kd)

yrkandena 2, 3, 6 och 8.

10. Kommunala bolag - punkt 9 (m,

fp)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m),

Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter

(fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen helt motion

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkandena 2 och 5 och

bifaller delvis motion

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)

yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att kommunal verksamhet i

allmänhet skall bedrivas i

förvaltningsform och endast i

undantagsfall i bolagsform. Skälen för

detta är flera. Kommuner skall inte ge

sig in på områden där det privata

näringslivet väl kan svara för de behov

det handlar om. Ofta innebär den

kommunala bolagsverksamheten att små

privata tjänsteföretag på redan

fungerande marknader konkurreras ut. Om

kommunen ger sig in för att konkurrera

med privata företag har det kommunala

bolaget ett synnerligen ojämlikt övertag

genom att ha kommunen och dess

skattebetalare som garant. Den kommunala

verksamheten skall styras demokratiskt

med mesta möjliga insyn från medborgarna.

Med bolagsformen blir allmänhetens insyn

i praktiken sämre. Det kommunala

företagandet medför dessutom risker för

kommunerna och deras skattebetalare.

Kritiken mot kommunala bolag gäller

även om kommunen bara äger en mindre del

av bolaget. Det är alarmerande att

antalet företag där kommunerna är

minoritetsägare har ökat eftersom det

tyder på att kommunerna försöker undgå

kritik genom att liera sig med andra

ägare. Denna utveckling bör särskilt

granskas.

Kommunerna bildar sedan ett antal år

koncerner. Det enda syftet med detta är

rimligen att slippa betala statlig skatt.

Vi anser att regeringen bör lägga fram

förslag om lagändringar som omöjliggör

denna typ av skatteplanering.

Vad som anförts bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin

mening. Vi föreslår därmed att riksdagen

helt bifaller motion Fi296 (fp) yrkandena

2 och 5 samt delvis bifaller motion Fi299

(kd) yrkande 2.

11. Kommunala bolag - punkt 9

(kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 10. Därmed bifaller riksdagen

helt motion

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)

yrkande 2 och

bifaller delvis motion

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkandena 2 och 5.

Ställningstagande

Vi anser att kommunala bolag i princip

bör avvecklas på marknader där privata

företag konkurrerar eller skulle kunna

konkurrera. Förutsättningen är att det

gemensamma bästa för alla kommuninvånare

inte talar för ett kommunalt ägande.

Statens roll bör renodlas bl.a. genom att

statliga företag successivt säljs ut.

Mindre företag kan stödjas genom att

kommunala upphandlingar, där det är

praktiskt möjligt och ekonomiskt

försvarbart, delas upp i mindre delar så

att även de mindre företagen kan vara med

i budgivningen.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen helt bifaller motion Fi299 (kd)

yrkande 2 samt delvis bifaller motion

Fi296 (fp) yrkandena 2 och 5.

12. Eget val - punkt 10 (m, kd)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark

(m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m), Per Landgren (kd) och

Gunnar Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservation

12. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)

yrkande 1.

Ställningstagande

Det centrala perspektivet när det gäller

välfärdstjänster är hur den enskilde i så

hög grad som möjligt skall kunna påverka

sin situation och välja det alternativ

som passar honom eller henne bäst,

samtidigt som tryggheten och kvaliteten

är god.

Vi anser att medborgarna bör ges fler

möjligheter att välja utförare av den

service och omsorg som man behöver och

har rätt till. All verksamhet, oavsett

driftsform och utförare, som skall kunna

väljas av medborgarna i en kommun eller

ett landsting och erhålla kommunal

finansiering måste följa de

kvalitetskriterier som kommunen eller

landstinget fastställer.

När det gäller offentligt finansierade

individuella servicetjänster som t.ex.

barnomsorg, skola och äldreomsorg anser

vi att en modell för eget val är det

verktyg som bäst klarar att uppfylla ett

antal viktiga mål:

· ökad valfrihet för den enskilde

genom att den ekonomiska makten flyttas

från kommunen eller landstinget till den

enskilde eller familjen,

·

· ökad mångfald av utförare

eftersom människor efterfrågar olika

inriktningar av en viss verksamhet,

·

· goda incitament för både

kvalitet och effektivitet,

·

· lättare för nya verksamheter att

etablera sig genom att det hela tiden är

möjligt att bli vald av enskilda

individer,

·

· minskat krångel för företagen

genom att detaljerade

förfrågningsunderlag kan ersättas av ett

ackrediteringssystem,

·

· ett vitaliserat näringsliv.

·

Detta bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller motion Fi299 (kd)

yrkande 1.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda

yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Hivpreventivt arbete i

storstadsregionerna - punkt 2 (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist

(m), Anna Åkerhielm (m) och Gunnar Axén

(m)

Arbetet mot hiv prioriteras enligt vår

uppfattning inte av regeringen. Förslaget

i budgetpropositionen att inte öka

anslagen till det hiv/aids-preventiva

arbetet är djupt olyckligt. Anslaget

minskar till och med genom en överföring

till Smittskyddsinstitutet och effekterna

av detta är svåra att bedöma. Detta

riskerar att i förlängningen ge den helt

felaktiga signalen att hiv nu inte längre

är farligt.

Det direkta, förebyggande vård- och

stödarbetet måste skötas ute i kommuner

och landsting. Regeringen har visserligen

i budgeten för 2002 avsatt medel till

storstadsregionerna, men då deras

agerande under flera år varit minst sagt

ambivalent vill vi understryka behovet av

dessa särskilt markerade medel. I

storstadsområdena finns en

överrepresentation av de grupper som är

särskilt utsatta för hiv/aids. Enligt

tidigare uppgifter bor ungefär 80 % av de

hivsmittade i de tre storstadsregionerna.

Det är av avgörande betydelse för hela

landet att smittspridningen kan hållas

nere där. Vi anser därför att ett

särskilt ekonomiskt stöd måste utgå till

de kommuner och landsting som har

särskilt många smittade och sjuka - dvs.

i praktiken till storstadsregionerna.

2. Hivpreventivt arbete i

storstadsregionerna - punkt 2 (c)

av Lena Ek (c).

Trots närmare två decenniers

hivprevention smittas ett väsentligt

antal personer varje år i Sverige av hiv

till följd av oskyddade sexuella

kontakter. Indikationer finns på att

antalet hivsmittade ökar även i gruppen

män som har sex med män.

Detta är alarmerande och att i detta

läge rusta ner hivpreventionen vore

direkt förödande. Sverige måste fortsätta

att bedriva en aktiv hivprevention direkt

riktad mot de mest utsatta grupperna, av

vilka män som har sex med män är en.

Vi anser att de specialdestinerade

medlen till hiv/aids-prevention i

storstadsregionerna inom anslaget 91:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting skall vara en

permanent anslagspost.

3. Anslagen för 2002 - punkt 3 (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist

(m), Anna Åkerhielm (m) och Gunnar Axén

(m).

Den 21 november 2001 beslöt en majoritet

i riksdagen bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister att för 2002 fastställa

såväl nivå för utgiftstaket som ramar för

de olika utgiftsområdena. Beslutet

innefattade också en beräkning av

statsbudgetens inkomster för 2002 liksom

de skatteförändringar som påverkar detta

års inkomster.

För budgetåret 2002 gäller därmed att

de samlade utgifterna på utgiftsområde 25

inte får överstiga 98 899 miljoner kronor

under riksdagens fortsatta behandling.

Moderata samlingspartiets förslag på

utgiftsområdet överstiger denna nivå med

73 025 miljoner kronor och kan således

inte formellt tas upp till behandling.

Moderata samlingspartiet har i parti-

och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av politiken avseende den

kommunala sektorn och den kommunala

ekonomin. Vi vidhåller vår uppfattning

att anslagen inom utgiftsområde 25 borde

ha varit 73 miljarder kronor högre än

regeringens förslag på det sätt som

framgår av vår motion Fi288.

Vi anser att kommunernas ekonomiska

problem bäst löses genom en politik som

leder till fler jobb. Det är nämligen

inte statsbidragens nivå utan

skatteintäkternas utveckling som är

avgörande för kommunernas

inkomstutveckling. När den ekonomiska

tillväxten är god skapas successivt ett

utrymme för skattesänkningar. Den

relativt starka ökningen av de kommunala

skatteinkomsterna ger utrymme för sänkt

kommunalskatt i många kommuner. Tas inte

detta till vara innebär det sannolikt en

höjd utgiftsnivå, som permanentar ett

fortsatt högt skattetryck för låg- och

medelinkomsttagarna.

Vi förespråkar att kommunerna skall

fokusera på kärnuppgifterna. Kommunernas

obligatoriska åtaganden måste minskas och

kommunerna måste ges ett större oberoende

från staten. Vi anser att en översyn

snarast skall göras av

uppgiftsfördelningen mellan stat,

kommuner och det civila samhället.

Genom en kombination av att den

kommunala verksamheten renodlas och

effektiviseras och att ekonomin med vår

politik uthålligt utvecklas starkare,

skapas utrymme för att både sänka den

kommunala utdebiteringen och säkra

kvaliteten på kommunal service. Med vår

politik skulle ett stort antal kommuner

på kort sikt kunna genomföra viktiga

skattesänkningar.

4. Anslagen för 2002 - punkt 3 (kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren

(kd).

Riksdagen har den 21 november 2001 i

första steget av budgetprocessen ställt

sig bakom regeringens, Vänsterpartiets

och Miljöpartiet de grönas budgetförslag

för år 2002. Det innebär att riksdagen

för detta år nu har låst såväl utgiftstak

som ramar för de 27 utgiftsområdena samt

fattat beslut om de skatte- och

avgiftsförändringar som skall träda i

kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att

de samlade utgifterna på utgiftsområde 25

inte får överstiga 98 899 miljoner kronor

under riksdagens fortsatta behandling.

Kristdemokraternas förslag på

utgiftsområdet överstiger denna nivå med

4 262 miljoner kronor och kan således

inte formellt tas upp till behandling.

Vi anser att det är riktigt att stärka

den kommunala självstyrelsen och

förbättra planeringsförutsättningarna

genom att på kort sikt öka de generella

statsbidragen, inte öronmärkta bidrag. På

lång sikt är det endast en stark

sysselsättningsutveckling som i

kombination med fortsatta

strukturreformer kan trygga

verksamheterna inom kommunsektorn.

Med vår politik skulle den samlade

kommunsektorn få ytterligare 4,25

miljarder kronor under treårsperioden

jämfört med regeringens förslag. Vi

avvisar regeringens anslag för ökad

tillgänglighet i hälso- och sjukvården. I

stället bör pengarna, som i vårt

budgetalternativ, tilldelas kommuner och

landsting genom det generella

statsbidraget så att kommunerna själva

kan bestämma över deras användning. Även

regeringens skolsatsning bör utformas som

en höjning av de generella statsbidragen.

5. Anslagen för 2002 - punkt 3 (c)

av Lena Ek (c).

Riksdagen har den 21 november 2001 i

första steget av budgetprocessen ställt

sig bakom regeringens, Vänsterpartiets

och Miljöpartiet de grönas budgetförslag

för år 2002. Det innebär att riksdagen

för detta år nu har låst såväl utgiftstak

som ramar för de 27 utgiftsområdena samt

fattat beslut om de skatte- och

avgiftsförändringar som skall träda i

kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att

de samlade utgifterna på utgiftsområde 25

inte får överstiga 98 899 miljoner kronor

under riksdagens fortsatta behandling.

Centerpartiets förslag på utgiftsområdet

överstiger denna nivå med 31 845 miljoner

kronor och kan således inte formellt tas

upp till behandling.

Tillväxt och ökad sysselsättning är

avgörande för att den kommunala ekonomin

skall utvecklas positivt. Denna

utveckling är viktigare för den kommunala

ekonomin än att statsbidragen ökar,

eftersom skattekraftsutvecklingen tillför

kommunerna mera pengar än

statsbidragsökningarna. Det innebär att

det även för den kommunala ekonomin är av

stor betydelse att vi får tillväxt genom

att sysselsättningen ökar och att

produktiviteten ger utrymme för

löneökningar.

Det finns alltjämt obalanser mellan de

olika kommunernas ekonomier. De flesta

kommunerna klarar balanskravet, men flera

av dem gör det inte. Ofta beror det på

minskad befolkning i dessa kommuner. Det

är därför av yttersta vikt att skapa

tillväxt, utveckling och attraktionskraft

även i dessa kommuner. Den

regionalpolitik Centerpartiet står för

ger dessa förutsättningar.

Centerpartiet vill slå vakt om det

kommunala självstyret och förespråkar

därför att stödet till kommunerna i så

hög grad som möjligt ges i form av

generella bidrag. Centerpartiet vill

satsa 2 miljarder kronor på skolan under

2002 men vi anser till skillnad från

regeringen att användningen av medlen

inte skall detaljregleras. Vi föreslår

också att en vårdgaranti införs och

tillför därför kommunsektorn 500 miljoner

kronor.

6. Anslagen för 2002 - punkt 3 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Riksdagen har den 21 november 2001 i

första steget av budgetprocessen ställt

sig bakom regeringens, Vänsterpartiets

och Miljöpartiet de grönas budgetförslag

för år 2002. Det innebär att riksdagen

för detta år nu har låst såväl utgiftstak

som ramar för de 27 utgiftsområdena samt

fattat beslut om de skatte- och

avgiftsförändringar som skall träda i

kraft nästa år.

Folkpartiet liberalerna har i motioner

föreslagit en alternativ budget för år

2002. Vårt budgetförslag innebär i sina

huvuddrag sänkta skatter på arbete,

sparande och företagande och syftar till

att skapa förutsättningar för en

långsiktig och uthållig tillväxt, samt en

mera rättvis skattepolitik för bl.a.

barnfamiljer. Utgiftsökningarna avser

bistånd, barnfamiljer samt handikappade,

men även utbildning, forskning, miljö och

rättssäkerhet (för en utförligare

redovisning se reservation nr 15 i bet.

2000/01:FiU1). För utgiftsområde 25

föreslog vi 31 507 miljoner kronor utöver

regeringens förslag. Vårt förslag till

utgiftsram har emellertid avslagits av

riksdagen i budgetprocessens första steg

och vi är nu förhindrade att fullfölja

våra anslagsyrkanden.

Det viktigaste för kommunernas ekonomi

är att driva en politik som ger hög

sysselsättning och god och stabil

tillväxt. Det ger kommunerna de bästa

förutsättningarna att klara sina

uppgifter och sin ekonomi. Kommunerna

måste göra rätt saker, och de måste göras

på rätt sätt. En effektiv upphandling,

koncentration till kärnverksamheterna och

mångfald inom den kommunalt finansierade

servicen gör att medborgarna får valuta

för sina skattepengar. Vi anser att

kommunerna i allmänhet skall bedriva sin

verksamhet i förvaltningsform och bara i

undantagsfall i bolagsform.

Kommunala koncernbildningar har ofta

inget annat syfte än att undvika skatt.

För att kompensera staten för

inkomstförluster till följd av denna typ

av skatteplanering anser vi att det

generella statsbidraget bör sänkas med

1 miljard kronor.

Folkpartiet anser att kostnaderna för

personlig assistans skall föras över

till staten och minskar därför

statsbidragen med ca 2,5 miljarder

kronor.

7. Utjämningssystemet - punkt 4 (c)

av Lena Ek (c).

Centerpartiet anser att en viktig

förutsättning för tillväxt och livskraft

i hela landet är ett utjämningssystem

som, med utgångspunkt från den enskilda

människan, skapar likvärdiga

förutsättningar för alla kommuner att

bedriva kommunal verksamhet.

Utjämningen skall omfatta alla kommuner

på likvärdiga grunder. Den skall utjämna

skillnader i såväl skattekraft som

strukturella kostnader.

Inkomstutjämningen skall vara

långtgående. Systemet skall inte

kompensera för skillnader i servicenivå,

kvalitet, avgiftssättning och

effektivitet, utan skall baseras på

mätbara, och för kommunerna opåverkbara

faktorer, som mäter strukturella

kostnadsskillnader. Centerpartiet anser

att det är viktigt att försvara de

grundläggande principerna i

skatteutjämningssystemet. Oönskade

effekter, exempelvis Pomperipossa, som

följer av systemets nuvarande tekniska

konstruktion får inte tillåtas att rubba

grundvalarna för utjämningssystemet. De

förändringar som behöver vidtas skall

grundas på vunna erfarenheter och

behandlas i en parlamentariskt sammansatt

utvärdering/beredning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:1

I propositionen föreslår regeringen

1. att riksdagen godkänner det

föreslagna målet för politikområdet

Allmänna bidrag till kommuner (avsnitt

3.3) samt att målet för utgiftsområdet

Allmänna bidrag till kommuner upphör att

gälla,

2.

3. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1995: 1514) om generellt statsbidrag

till kommuner och landsting (avsnitt

3.7),

4.

att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar

anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner enligt följande

uppställning.

25 Allmänna bidrag till kommuner

Belopp i 1 000-tal kronor

Anslag Regeringens

förslag

91:1 Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting 76 300 000

91:2 Bidrag till särskilda insatser i

vissa kommuner och landsting 487 000

91:3 Statligt utjämningsbidrag till

kommuner och landsting 20 861 414

91:4 Bidrag till Rådet för kommunal

redovisning 500

91:5 Bidrag till ökad tillgänglighet i

hälso- och sjukvården 1 250 000

Summa för utgiftsområde 25 98 898 914

Proposition 2001/02:4

I propositionen föreslår regeringen

1.5 att riksdagen godkänner regeringens

förslag om inrättande av ett

statsbidrag till kommuner och landsting

med befolkningsminskning,

2. att riksdagen godkänner vad

regeringen anför om betydelsen av en

långtgående utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna för kommuner och

landsting (avsnitt 9.2.5).

Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR3

I förslaget föreslås följande.

1. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad revisorerna

anfört i avsnitt 2.1 om avveckling av

anslaget.

2.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad revisorerna

anfört i avsnitt 2.3 om att renodla

utgiftsområdet.

4.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring av

kommunallagen så att budgetbalanskravet

för kommunerna ses över längre

tidsperiod än ett budgetår.

2001/02:Fi201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

ekonomisk samordning mellan kommuner,

staten, landstinget och

försäkringskassan.

2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

omarbetning av faktorerna för

kollektivtrafiken samt individ- och

familjeomsorgen i det kommunala

kostnadsutjämningssystemet.

2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

det kommunala självstyret.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

avskaffande av nuvarande

utjämningssystem mellan kommunerna.

2001/02:Fi218 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

utredning om tydlig redovisning av

statsbidrag till landstingen.

2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m):

1. Riksdagen beslutar att det

inomkommunala utjämningssystemet skall

upphöra att gälla den 1 januari 2004 i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett nytt statligt utjämningssystem för

kommuner och landsting.

3. Riksdagen beslutar om temporära

förändringar av dagens utjämningssystem

i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och

Eskil Erlandsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

utjämning av Gotlands merkostnader för

sjukvård.

2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av ett nytt kommunalt

utjämningssystem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en spärregel som innebär att

ingen kommun och inget landsting ska

behöva betala mer än 10 % av sina

skatteintäkter in i utjämningssystemet.

2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att åldersrelatera det generella

statsbidraget för kommun och landsting

fr.o.m. år 2005.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att det kommunala

inkomstutjämningssystemet bör garantera

varje kommun 100 % av

medelskattekraften.

2001/02:Fi252 av Per Erik Granström m.fl.

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

kommunernas ekonomiska förutsättningar.

2001/02:Fi259 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp):

Riksdagen beslutar om ändring i

förhållande till regeringens förslag

gällande anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner enligt

uppställning:

2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

kommunernas balanskrav.

2001/02:Fi264 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar

i förhållande till regeringens förslag

anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner:

2001/02:Fi268 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, c, fp, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

permanenta det specialdestinerade

statliga anslaget till den preventiva

verksamheten mot hiv/aids.

2001/02:Fi288 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m):

Riksdagen beslutar att för budgetåret

2002 anvisa anslagen under utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner m.m. Med

följande förändringar i förhållande till

regeringens förslag i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

en utredning bör tillsättas för att lämna

förslag till reformering av den kommunala

skatteutjämningen.

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

20. Riksdagen beslutar att dagens

inomkommunala utjämningssystem snarast

skall upphöra att gälla i enlighet med

vad i motionen anförs (7.5).

21. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett nytt utjämningssystem för kommuner

och landsting (7.5).

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

10. Riksdagen anvisar för budgetåret 2002

anslagen under utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

och utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommunerna enligt uppställningen i

bilaga 2 (i denna del).

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag om en lagändring som

sätter stopp för kommunal

skatteplanering genom koncernbildning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att det fortsatta behovet av regler för

kommunernas förmögenhet prövas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att skälen till det ökade antalet

minoritetsägda kommunala företag

granskas.

2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en höjning av de generella

statsbidragen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

den kommunala självstyrelsen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

subsidiaritetsprincipen som

maktfördelningsprincip.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att finansieringsprincipen behöver

preciseras, lagfästas och

institutionaliseras.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

riktade bidrag.

10. Riksdagen beslutar att för budgetåret

2002 anvisa anslagen under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag

enligt uppställning.

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

eget val.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att kommunalt och statligt ägande bör

avvecklas på marknader där privata

företag konkurrerar, eller skulle kunna

konkurrera, och där inte sociala eller

hälsomässiga restriktioner motiverar

ett offentligt ägande.

2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m):

9. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till nytt

skatteutjämningssystem som skall

ersätta det nuvarande grundlagsstridiga

inomkommunala skatteutjämningssystemet.

2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.

(fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

hivprevention.

2001/02:So256 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

formerna för fördelning av det statliga

stödet till hivinformation och

hivprevention.

2001/02:So372 av Chris Heister m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

stöd till storstadsregionerna.

2001/02:So448 av Kenneth Johansson m.fl.

(c):

2. Riksdagen beslutar uppta ett nytt

anslag för en vårdgaranti och en

hjälpmedelsgaranti.

2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om att även fortsättningsvis

specialdestinera medlen för den

hiv/aidspreventiva verksamheten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att permanenta det statliga anslaget

till den hiv/aidspreventiva

verksamheten.

2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att resurserna till kommun och

landsting främst skall användas till

god vård och omsorg för svårt och

långvarigt sjuka.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

avskaffande av det inomkommunala

utjämningssystemet per den 1 januari

2003.

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av förändringar i det kommunala

skatteutjämningssystemet.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-

Lundin m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

avskaffande av det inomkommunala

utjämningssystemet per den 1 januari

2003.

2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

betydelsen av det kommunala

utjämningssystemet.

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.

(kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

det kommunala skatteutjämningssystemet.

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett byggvänligt skatteutjämningssystem.

Motioner med anledning av proposition

2001/02:4

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

det kommunala skatteutjämningssystemet.

10. Riksdagen avslår förslaget om

åtgärder för att stärka kommuner och

landsting med befolkningsminskningar i

enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

principerna för ett rättvist utformat

kommunalt skatteutjämningssystem.

5. Riksdagen beslutar avslå regeringens

förslag i proposition 2001/02:4 avsnitt

9.2.7.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att stärka befolkningsminskningsfaktorn

inom det kommunala

skatteutjämningssystemet.

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.

(kd):

4. Riksdagen avslår vad regeringen anför

om betydelsen av en långtgående

utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna för kommuner och

landsting.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

det kommunala utjämningssystemet

(avsnitten 7 och 14.1).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

åtgärder för att stärka kommuner och

landsting med befolkningsminskning

(avsnitten 14.1 och 14.3).

Motioner med anledning av Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR3

2001/02:Fi4 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

Riksdagen beslutar att anslaget Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting skall upphöra fr.o.m. 2002

med undantag för 84 miljoner kronor för

hiv/aidsinsatser.

2001/02:Fi5 av Siv Holma (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att anslaget 91:2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting

bibehålls.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att beakta riksdagsrevisorernas

synpunkter vad gäller att säkerställa

att de särskilda insatserna till

kommuner och landsting får avsedda

effekter.

2001/02:Fi6 av Johan Lönnroth m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs angående

statens stöd till kommuner med ekonomiska

problem.

2001/02:Fi7 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att snarast

avveckla anslaget 91:2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting efter att ingångna avtal

fullföljts.

2. Riksdagen beslutar att inte tillföra

några nya uppgifter eller medel till

anslaget 91:2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och

landsting.

Motion med anledning av proposition

2000/01:149

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om reformering av det kommunala

utjämningssystemet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

4.1 Lag om ändring i lagen

(1995:1514) om generellt statsbidrag till

kommuner och landsting

4.2

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen

(1995:1514) om generellt statsbidrag till

kommuner och landsting skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Generellt statsbidrag till kommuner

fördelas med ett enhetligt belopp per

invånare i kommunen den 1 november året

före det år bidraget betalas ut.

För åren För åren

1997-2001 fördelas 1997-2004 fördelas

därutöver ett därutöver ett

generellt generellt

åldersbaserat åldersbaserat

statsbidrag med ett statsbidrag med ett

enhetligt belopp per enhetligt belopp per

invånare inom invånare inom

respektive respektive

åldersgrupp 7-15, åldersgrupp 7-15,

16-18, 65-74, 75-84 16-18, 65-74, 75-84

samt 85 år och äldre samt 85 år och äldre

den 1 november året den 1 november året

före det år bidraget före det år bidraget

betalas ut. betalas ut.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

2002.

_______________________________

1 Senaste lydelse 2001:43.