Bet. 2001/02:FIU4

Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU4

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens

förslag till fördelning av anslag inom utgiftsområde

26 Statsskuldsräntor m.m. Utskottet tillstyrker

också att regeringen bemyndigas att överskrida dels

anslaget för Räntor på statsskulden, dels anslaget

för Riksgäldskontorets provisionskostnader om det är

nödvändigt för att regeringen skall kunna fullgöra

statens betalningsåtaganden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Anslagen inom utgiftsområde 26 under

budgetåret 2002

Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslag

inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. på

det sätt som framgår av efterföljande

specifikation. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:1 utgiftsområde 26 punkt 3

samt avslår motionerna

2001/02:Fi283 av Mats Odell m.fl. (kd),

2001/02:Fi290 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) och

2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)

yrkande 40.

2. Bemyndigande att överskrida vissa

anslag

Riksdagen bemyndigar regeringen att, om så

erfordras för att kunna fullgöra statens

betalningsåtaganden under 2002, överskrida

ramanslagen Räntor på statsskulden och

Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med

upplåning och skuldförvaltning. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 utgiftsområde 26

punkterna 1 och 2.

Stockholm den 29 november 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan

Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson

(s), Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg (s), Siv

Holma (v), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m),

Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter

(fp) och Tommy Waidelich (s).

Förslag till beslut om anslag inom

utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m.

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna har avgivit särskilda yttranden.

2001/02

FiU4

Redogörelse för ärendet

I budgetpropositionen föreslår regeringen för

utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. att

riksdagen dels godkänner den föreslagna

medelsanvisningen för de tre ramanslag som finns

uppförda på utgiftsområdet, dels bemyndigar

regeringen att överskrida två av dessa anslag i den

utsträckning som är nödvändig för att fullgöra

statens betalningsåtaganden. Propositionens förslag

återges i bilaga.

I tre motioner väckta under allmänna motionstiden

framförs yrkanden om att två av anslagen på

utgiftsområdet skall föras upp med lägre belopp.

Även motionernas förslag återges i bilaga.

Utskottets överväganden

Anslagen inom utgiftsområde 26

budgetåret 2002

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller

regeringens förslag till medelsanvisning på

utgiftsområde 26 (punkt 3). Utskottet avslår

därmed motionerna Fi283 (kd), Fi290 (fp) och

Sk471 (m) yrkande 40.

Anslag 92:1 Räntor på statsskulden

Budgetpropositionen

I den prognos som redovisas i budgetpropositionen räknar

regeringen med att utgifterna för räntor på statsskulden

skall utvecklas enligt följande fram t.o.m. 2004.

Beräknade utgiftsmässiga räntor på statsskulden 2000-2004

Belopp i miljarder kronor

Anm. Ovanstående tabell utgör en rättad version av en motsvarande

tabell i regeringens budgetproposition (prop. 2001/02:1, volym 2,

s. 12, tabell 3.3).

Den utgiftsmässiga redovisningen återspeglar den

väntade belastningen på statsbudgeten.

Om utgifterna i stället periodiseras får man en

redovisning som återger statsskuldsräntornas

kostnadsmässiga utveckling. Vid en kostnadsmässig

redovisning periodiseras utgifter och inkomster till

den period resursförbrukningen sker. Så t.ex. ger

nollkupongobligationer med nuvarande redovisnings-

principer inte någon belastning på statsbudgeten

förrän lånet förfaller till inlösen, då å andra

sidan samtliga ränteutgifter under lånets hela

löptid betalas ut. Så länge nollkuponglånen inte har

förfallit till inlösen kommer därför den faktiska

räntebelastningen att underskattas. På motsvarande

sätt kan över- och underkurser i samband med

emissioner av s.k. benchmarklån - dvs. lån där

kupongräntan avviker från marknadsräntan - ge en

skev bild av den verkliga räntebelastningen. Vid en

kostnadsmässig redovisning däremot anses räntan

uppkomma under lånets hela löptid och fördelas

därför ut jämnt över denna.

Justeras utgifterna för statsskuldsräntor med

hänsyn till dels över- och underkurser vid

emissioner, dels olika typer av nollkupongräntor

erhålls enligt propositionen i stället följande

beräknade kostnadsmässiga räntor på statsskulden.

Beräknade utgifts- och kostnadsmässiga räntor på

statsskulden 2000-2004

Belopp i miljarder kronor

Motionerna

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi283 att

anslaget Statsskuldsräntor för budgetåret 2002 förs

upp med ett belopp som är 1 007 miljoner kronor

lägre än vad regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna har i annat sammanhang föreslagit

att statliga företag nästa år skall säljas ut för 40

miljarder kronor netto mer än vad regeringen räknar

med, vilket motionärerna förutsätter skall ge en

räntevinst på ca 1 miljard kronor 2002.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi290

att samma anslag skall minskas med 800 miljoner

kronor. Även Folkpartiet har en omfattande plan för

utförsäljning av statliga företag, i vilken statliga

företag nästa år skall säljas för samma belopp netto

som i de övriga oppositionspartiernas budget-

alternativ. Motionärerna räknar med att detta skall

minska räntekostnaderna med 0,8 miljarder kronor

2002.

Moderata samlingspartiets och Centerpartiets

budgetalternativ bygger på att statsskuldsräntorna

skall bli lägre nästa år till följd av inkomster

från företagsförsäljningar som för vardera partiet,

liksom för de övriga oppositionspartierna, är 40

miljarder kronor högre än i regeringens

budgetalternativ. Dessa båda partier har dock inga

formella yrkanden om att anslaget till

statsskuldsräntor skall begränsas.

Anslag 92:2 Oförutsedda utgifter

Budgetpropositionen

På statsbudgeten har sedan länge funnits ett

särskilt anslag för oförutsedda utgifter. Anslaget

får tas i anspråk efter beslut av regeringen i varje

särskilt fall för vissa närmare angivna ändamål.

Utgifterna skall därvid i princip vara av så

brådskande art att ett förslag inte hinner

underställas riksdagen, och de skall inte heller

kunna täckas av andra medel som står till

regeringens förfogande.

I propositionen redovisas vilka ändamål anslaget

Oförutsedda utgifter bör få användas till under

nästa budgetår. Där föreslås också att regeringen i

efterhand skall anmäla till riksdagen vilka utgifter

som har belastat anslaget.

Under 2000 belastades anslaget med 2 130 000 kr

avseende skadestånd och förlikningar med anledning

av ärenden vid Europeiska kommissionen för mänskliga

rättigheter eller Europadomstolen för mänskliga

rättigheter. Vidare har 1 900 000 kr betalats ut

avseende ersättning för uteblivet skadestånd på

grund av pågående lagstiftningsarbete.

I år har fram t.o.m. juli sammanlagt 1 386 479 kr

betalats ut från anslaget, varav 35 000 kr avsett

skadestånd och förlikningar med anledning av ärende

vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter, 600

000 kr avsett ersättning för hur

anställningsförhållanden påverkats då uppgifterna

lämnats ut ur Säkerhetspolisens register och 751 479

kr avsett skadestånd i enlighet med en dom rörande

mervärdesskattelagstiftningen.

Regeringen föreslår att anslaget Oförutsedda

utgifter förs upp oförändrat med 10 miljoner kronor

under 2001.

Anslag 92:3 Riksgäldskontorets

provisionskostnader

Budgetpropositionen

Anslaget avser provisionskostnader som har samband

med upplåning och förvaltning av statsskulden. Till

och med budgetåret 2000 omfattade anslaget endast

provisionskostnaderna för valutaupplåningen. Från

och med budgetåret 2001 ingår även de inhemska

provisionskostnaderna i samband med upplåning och

skuldförvaltning. Förändringen innebär att samtliga

provisionskostnader i samband med upplåning och

skuldförvaltning redovisas utanför utgiftstaket.

Merparten av provisionskostnaderna utgörs av

försäljningsprovisioner till de banker som agerar

som mellanhänder vid försäljningen av kontorets lån.

Dessa s.k. underwriters, som består av en eller

flera banker, köper ett lån av Riksgäldskontoret och

säljer det vidare till investerare. De tar därmed på

sig en risk som de kompenseras för genom

provisionerna.

I provisionskostnaderna ingår också utgifter för

provisioner i samband med inlösen av lån,

förvaltningsprovisioner till externa förvaltare samt

kreditavgifter.

Belastningen på anslaget under 2001 beräknas

till 315,0 miljoner kronor. För åren 2002-2004

beräknas anslaget uppgå till 216,7, 186,8

respektive 192,7 miljoner kronor

Motionen

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk471 att

anslaget för provisionskostnader skall föras upp med

211,7 miljoner kronor, dvs. med ett 5 miljoner

kronor lägre belopp än vad regeringen har föreslagit

(yrkande 40). Motionärerna uppger att de tidigare

har ansett att detta anslag kan minskas med 5

miljoner kronor om upplåningens sammansättning

ändras. Denna uppfattning vidhåller de i den nu

aktuella motionen.

Utskottets syn på anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 26

På förslag av finansutskottet har riksdagen den 21

november 2001 ställt sig bakom regeringens förslag

till utgiftsramar för 2002 (bet. 2001/02:FiU1, rskr.

34). Riksdagen har därmed också beslutat att

utgifterna på utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor

m.m. inte får överstiga 63 326,7 miljoner kronor.

Finansutskottet har alltså tidigare tillstyrkt

regeringens förslag till beräkning av ramnivån.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsberäkning på

utgiftsområdet, ej heller mot de villkor som enligt

regeringen bör förknippas med utnyttjandet av

anslaget för oförutsedda utgifter. Utskottet

tillstyrker således den föreslagna

anslagsfördelningen inom utgiftsområdet.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att en

förbättring av budgetsaldot med 40 miljarder kronor

ett enskilt år enligt känslighetsanalysen från

regeringens budgetproposition skulle minska

statsskuldsräntorna med ca 2 miljarder kronor från

och med året efter det att förbättringen inträffar.

Det år som förbättringen sker ökar i stället

ränteutgifterna med ca 1 miljard kronor till följd

av lägre realiserade överkurser vid emission. En

motsvarande känslighetsanalys genomförd av

Riksgäldskontoret i mitten av november 2001

bekräftar detta förhållande.

Den nuvarande upplåningsstrukturen innebär alltså

att oppositionspartiernas förslag att under 2002

sälja statliga företag för 40 miljarder kronor

utöver de i budgetpropositionen upptagna

försäljningsinkomsterna inte kan resultera i någon

omedelbar ränteminskning. De föreslagna

försäljningarna skulle i stället leda till ökade

statsskuldsräntor nästa år. Det är först året efter

som den gynnsamma effekten på ränteutgifterna skulle

kunna uppstå.

Vidare vill utskottet erinra om att

Riksgäldskontorets provisioner betalas till de

marknadsaktörer som kontoret använder sig av för att

genomföra sin upplåning och andra transaktioner

förknippade med statsskulden (t.ex. inlösen och

vinstutbetalningar). Nivån på provisionerna bestäms

av de avtal kontoret har med olika återförsäljare

och mellanhänder. Provisionerna är också beroende av

hur stora emissioner och andra transaktioner som

genomförs. Syftet med provisionerna är att de skall

befrämja en effektiv distributionsapparat, vilket i

förlängningen bidrar till lägre räntekostnader.

För upplåning och derivattransaktioner i utländsk

valuta betalar Riksgäldskontoret provisioner för

försäljning och inlösen. Dessutom betalas

förvaltningsprovisioner till de fem externa

förvaltare som vardera förvaltar en mindre del av

valutaskulden. Riksgäldskontoret betalar även

provisioner för försäljningsinstrument riktade till

hushåll och mindre placerare. Merparten av dessa

provisioner utgörs av försäljnings-, inlösen- samt

vinstutbetalningsprovisioner.

Provisionerna för statsobligationer och

statsskuldväxlar i svenska kronor består av en fast

och en prestationsrelaterad del och bestäms på

marknadsmässiga grunder genom Riksgäldskontorets

styrelsebeslut. Deras huvudsakliga syfte är, förutom

att kompensera återförsäljarna för den risk som de

åtar sig vid försäljning av statspapper, att öka

bankernas motiv att sälja. Provisionerna tecknas för

ett år framöver, med möjlighet till förlängning med

ytterligare två år. De baseras på återförsäljarnas

deltagande i både primär- och andrahandsmarknaden.

En viktig faktor för provisionernas storlek är också

de växel- och obligationsvolymer som vid varje

tillfälle introduceras på marknaden. Därmed är det

omöjligt att med kort varsel begränsa provisionernas

storlek. Minskade provisioner jämfört med de nivåer

som antas i underlaget till budgetpropositionen

skulle dessutom försämra den svenska

obligationsmarknadens attraktionskraft.

Någon minskning av provisionskostnaden genom att

en del av transaktionsansvaret skulle läggas direkt

på Riksgäldskontoret är samtidigt ogenomförbar på

grund av dels marknadens funktionssätt, dels

kontorets begränsade kapacitet när det gäller

transaktionsförmedling.

Med hänsyn till det ovan anförda kan utskottet

inte ställa sig bakom motionärernas förslag till

anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Den i detta

sammanhang föreslagna anpassningen av nivån på

statsskuldsräntorna och Riksgäldskontorets

provisionskostnader ingår dessutom som delar i

Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas och

Folkpartiet liberalernas budgetalternativ. Dessa

partiers budgetförslag avvisades redan när riksdagen

tidigare fastställde vilka utgiftsramar som skall

gälla för 2002.

Utskottet tillstyrker alltså propositionens

förslag (punkt 3) samt avstyrker motionerna Fi283

(kd), Fi290 (fp) och Sk471 (m) yrkande 40.

Bemyndigande att överskrida vissa

anslag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller

regeringens förslag om bemyndiganden att

överskrida ramanslagen för statsskuldsräntor

respektive Riksgäldskontorets

provisionskostnader om så erfordras för att

kunna fullgöra statens betalningsåtaganden

under 2002 (punkterna 1 och 2).

Gällande bestämmelser

Regeringen får enligt ett nyligen lämnat

bemyndigande (bet. 2001/02:FiU1, avsnittet 4.5)

överskrida de ramanslag riksdagen har anvisat för

2002, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

Bland annat skall riksdagsbeslut om anslag på

tilläggsbudget inte hinna inväntas och

överskridandet skall rymmas inom det fastställda

utgiftstaket för staten.

Detta bemyndigande omfattar inte anslaget för

räntor på statsskulden, ej heller anslaget för

Riksgäldskontorets provisionskostnader, vilka

båda ligger utanför utgiftstaket. Enligt den

ordning som gäller fr.o.m. 1997 har i stället

ett särskilt bemyndigande knutits till anslaget

för statsskuldsräntor. För att säkerställa att

regeringen alltid kan fullgöra sina åtaganden

gentemot långivarna är därvid rätten att

överskrida detta anslag beloppsmässigt

obegränsad.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen föreslås att regeringen på

motsvarande sätt skall bemyndigas att överskrida

anslaget Räntor på statsskulden även under 2002

(punkt 1). Ett motsvarande bemyndigande föreslås

också bli lämnat för anslaget Riksgäldskontorets

provisionskostnader (punkt 2).

Utskottets ställningstagande

Finansutskottet biträder regeringens förslag

(punkterna 1 och 2).

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -

punkt 1 (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget

av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,

Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen

för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar

för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de

skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i

kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade

utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga

63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Moderata samlingspartiets förslag på

utgiftsområdet understiger denna nivå och kan

således formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av

budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan

inriktning än den vi önskat, avstår vi från att

redovisa något formellt motförslag till

anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt

budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör

nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon

eller några delar inte kan brytas ut och behandlas

isolerat från de andra.

Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser

att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha

begränsats med 1 005 miljoner kronor på det sätt som

framgår av Moderata samlingspartiets motioner Fi291

och Sk471. I vårt budgetalternativ föreslår vi

nämligen att statliga företag under 2002 skall

säljas ut för netto 40 miljarder kronor mer än vad

regeringen räknar med, vilket vi förutsätter skall

ge en räntevinst på 1 miljard kronor samma år.

Den av oss, och av de övriga oppositionspartierna,

föreslagna saldoförbättringen beräknas alltså leda

till minskade räntekostnader för den svenska

statsskulden redan nästa år. Det förslag som vi

lägger fram för riksdagen blir, om riksdagen ställer

sig bakom vårt förslag, känt över ett halvår innan

försäljningen av statliga företag planeras äga rum.

Därmed behöver inte någon överupplåning uppstå. Den

aktuella låneplanen bör kunna ta detta i beaktande

vid all upplåning och refinansiering som äger rum

fram till dess att utförsäljningen genomförs. Detta

anser vi är möjligt eftersom så mycket som en knapp

tredjedel av hela statsskulden omsätts per år. År

2002 beräknas det belopp som förfaller uppgå till

320 miljarder kronor (ca 27 % av statsskulden).

Riksgäldskontoret bör dessutom även ha möjlighet

till kortsiktig flexibilitet i sammansättningen av

sin totala portfölj. Risken att behöva realisera

kostnader för överupplåning torde således vara

obefintlig i den modell vi angett för utförsäljning

av statliga aktier.

Anslaget till Riksgäldskontorets

provisionskostnader borde samtidigt ha begränsats

med 5 miljoner kronor. Vi moderater har under en

följd av år av principiella skäl motsatt oss

utvecklingen av Riksgäldsspar som ett av

Riksgäldskontorets upplåningsinstrument riktade till

hushållen. Till sin konstruktion har Riksgäldsspar

stora likheter med vanligt banksparande. Vi anser

att det är klart olämpligt att en statlig myndighet

agerar som en aktör bland flera på en

konkurrensutsatt marknad. Att på detta sätt

attrahera inlåningsmedel från hushållen ligger

utanför Riksgäldskontorets huvuduppgifter och fyller

ingen reell funktion när det gäller statsupplåningen

och skuldförvaltningen. En avveckling av

Riksgäldsspar bör därför ske så snart som möjligt

genom att nyinlåning i Riksgäldsspar omedelbart

upphör. Vi förutsätter att detta skall ge minskade

provisionskostnader av angiven omfattning 2002.

2. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -

punkt 1 (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget

av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,

Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen

för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar

för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de

skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i

kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade

utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga

63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Kristdemokraternas förslag på

utgiftsområdet understiger denna nivå och kan

således formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av

budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan

inriktning än den vi önskat, avstår vi från att

redovisa något formellt motförslag till

anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt

budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör

nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon

eller några delar inte kan brytas ut och behandlas

isolerat från de andra.

Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser

att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha

begränsats med 1 007 miljoner kronor på det sätt som

framgår av den kristdemokratiska motionen Fi283. I

vårt budgetalternativ föreslår vi nämligen att

statliga företag kring halvårsskiftet under 2002

skall säljas ut för netto 40 miljarder kronor mer än

vad regeringen räknar med, vilket givet regeringens

kalkylränta ger en räntevinst av angiven omfattning

samma år.

Det förslag vi lägger fram för riksdagen blir, om

riksdagen ställer sig bakom vårt förslag, känt över

ett halvår innan försäljningen av statliga företag

planeras äga rum. Därmed behöver inte någon

överupplåning uppstå som felaktigt anges i

utskottsmajoritetens text. Den aktuella låneplanen

kan, precis som när det gäller kända förändringar i

regeringens budgetalternativ, ta detta i beaktande

vid all upplåning och refinansiering som äger rum

fram till dess att utförsäljningen genomförs, bl.a.

eftersom så mycket som en knapp tredjedel av hela

statsskulden omsätts per år. År 2002 beräknas det

belopp som förfaller uppgå till 320 miljarder kronor

(ca 27 % av statsskulden). Riksgäldskontoret bör

dessutom även ha möjlighet till kortsiktig

flexibilitet i sammansättningen av sin totala

portfölj. Risken att behöva realisera kostnader för

överupplåning torde således vara obefintlig i den

modell vi angett för utförsäljning av statliga

aktier.

3. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -

punkt 1 (c)

av Lena Ek (c).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget

av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,

Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen

för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar

för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de

skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i

kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade

utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga

63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Centerpartiets förslag på utgiftsområdet

understiger denna nivå och kan således formellt tas

upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av

budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan

inriktning än den vi önskat, avstår vi från att

redovisa något formellt motförslag till

anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt

budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör

nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon

eller några delar inte kan brytas ut och behandlas

isolerat från de andra.

Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser

att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha

begränsats med 1 000 miljoner kronor på det sätt som

framgår av Centerpartiets motion Fi293. I vårt

budgetalternativ föreslår vi nämligen att statliga

företag under 2002 skall säljas ut för netto 40

miljarder kronor mer än vad regeringen räknar med,

vilket vi förutsätter skall ge en räntevinst av

angiven omfattning samma år.

Den av oss, och av de övriga oppositionspartierna,

föreslagna saldoförbättringen beräknas alltså leda

till minskade räntekostnader för den svenska

statsskulden redan nästa år. Det förslag som vi

lägger fram för riksdagen blir, om riksdagen ställer

sig bakom vårt förslag, känt över ett halvår innan

försäljningen av statliga företag planeras äga rum.

Därmed behöver inte någon överupplåning uppstå. Den

aktuella låneplanen bör kunna ta detta i beaktande

vid all upplåning och refinansiering som äger rum

fram till dess att utförsäljningen genomförs. Detta

anser vi är möjligt eftersom så mycket som en knapp

tredjedel av hela statsskulden omsätts per år. År

2002 beräknas det belopp som förfaller uppgå till

320 miljarder kronor (ca 27 % av statsskulden).

Riksgäldskontoret bör dessutom även ha möjlighet

till kortsiktig flexibilitet i sammansättningen av

sin totala portfölj. Risken att behöva realisera

kostnader för överupplåning torde således vara

obefintlig i den modell vi angett för utförsäljning

av statliga aktier.

4. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -

punkt 1 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget

av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,

Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen

för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar

för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de

skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i

kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade

utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga

63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Folkpartiets förslag på utgiftsområdet

understiger denna nivå och kan således formellt tas

upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av

budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan

inriktning än den vi önskat, avstår vi från att

redovisa något formellt motförslag till

anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt

budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör

nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon

eller några delar inte kan brytas ut och behandlas

isolerat från de andra.

Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser

att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha

begränsats med 800 miljoner kronor på det sätt som

framgår av Folkpartiets motion Fi290. I vårt

budgetalternativ föreslår vi nämligen att statliga

företag under 2002 skall säljas ut för netto 40

miljarder kronor mer än vad regeringen räknar med,

vilket vi förutsätter skall ge en räntevinst av

angiven omfattning samma år.

Den av oss, och av de övriga oppositionspartierna,

föreslagna saldoförbättringen beräknas alltså leda

till minskade räntekostnader för den svenska

statsskulden redan nästa år. Det förslag som vi

lägger fram för riksdagen blir, om riksdagen ställer

sig bakom vårt förslag, känt över ett halvår innan

försäljningen av statliga företag planeras äga rum.

Därmed behöver inte någon överupplåning uppstå. Den

aktuella låneplanen bör kunna ta detta i beaktande

vid all upplåning och refinansiering som äger rum

fram till dess att utförsäljningen genomförs. Detta

anser vi är möjligt eftersom så mycket som en knapp

tredjedel av hela statsskulden omsätts per år. År

2002 beräknas det belopp som förfaller uppgå till

320 miljarder kronor (ca 27 % av statsskulden).

Riksgäldskontoret bör dessutom även ha möjlighet

till kortsiktig flexibilitet i sammansättningen av

sin totala portfölj. Risken att behöva realisera

kostnader för överupplåning torde således vara

obefintlig i den modell vi angett för utförsäljning

av statliga aktier.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I budgetpropositionen (prop. 2001/02:1 volym 2)

föreslår regeringen för utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m.

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

budgetåret 2002 besluta att ramanslaget 92:1

Räntor på statsskulden får överskridas om det är

nödvändigt för att fullgöra statens

betalningsåtaganden (avsnitt 3.1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002 besluta att ramanslaget 92:3

Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband

med upplåning och skuldförvaltning får överskridas

om det är nödvändigt för att fullgöra statens

betalningsåtaganden (avsnitt 5.1),

3. att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar

anslagen under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor

m.m. enligt följande uppställning:

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

2001/02:Fi283 av Mats Odell m.fl. (kd):

Riksdagen anvisar till anslaget 92:1 Räntor på

statsskulden för budgetåret 2002 1 007 000 000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit eller således

62 093 000 000 kr.

2001/02:Fi290 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

Riksdagen anvisar till utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m. för budgetåret 2002 800 000

000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 62 526 700 000 kr.

2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

40. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen

anförs till utgiftsområde 26 anslag 92:3

Riksgäldens provisionskostnader i samband med

upplåning och skuldförvaltning för år 2002 211 700

000 kr.