Bet. 2001/02:FIU6

Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU6

Rätt för sparbanker och medlemsbanker att drivaverksamhet utomlands m.m. (prop. 2000/01:141)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag i proposition 2000/01:141 till ändringar i

bankrörelselagen (1987:617) och lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet.

I propositionen föreslår regeringen att sparbanker

och medlemsbanker skall ges samma rätt som

bankaktiebolag att verka utomlands. Det innebär att

de efter tillstånd av Finansinspektionen får inrätta

filial i ett land utanför EES. Vidare får de efter

ett särskilt underrättelseförfarande i ett annat

land inom EES dels etablera filial, dels - utan att

etablera filial - tillhandahålla tjänster.

I propositionen föreslås också en ändring av en

övergångsbestämmelse till bankrörelselagen.

Ändringen innebär att företag som vid tidpunkten för

ikraftträdandet av den nya bankrörelsedefinitionen,

den 1 januari 1996, bedrev tillståndsfri

inlåningsverksamhet får fortsätta med verksamheten

längst t.o.m. den 31 december 2002. Bestämmelsen tar

främst sikte på större sparkassor. Vidare föreslås

en ändring av en övergångsbestämmelse till lagen om

finansieringsverksamhet. Ändringen innebär att vissa

finansieringsföretag får fortsätta att driva

verksamhet t.o.m. den 31 december 2002 utan krav på

tillstånd. De företag som berörs är vissa

finansieringsföretag som när lagen trädde i kraft

den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som

inte fordrade tillstånd enligt äldre lag och som

inte lånar upp medel från allmänheten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2002.

I betänkandet behandlar utskottet också en motion

som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionen.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rätt för sparbanker och medlemsbanker

att driva verksamhet utomlands

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i bankrörelselagen (1987:617) såvitt

avser 1 kap. 6, 7 och 8 §§. Därmed bifaller

riksdagen regeringens förslag i denna del.

2. Förlängning av övergångstiden för

sparkassor och vissa finansieringsföretag

Riksdagen antar dels regeringens förslag till lag

om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan, dels regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet. Därmed bifaller riksdagen

regeringens förslag i denna del och avslår motion

2000/01:Fi40.

Reservation (m)

Stockholm den 16 oktober 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan

Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson

(s), Carin Lundberg (s), Kjell Nordström (s), Siv

Holma (v), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m),

Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter

(fp) och Carl-Axel Johansson (m).

2001/02

FiU6

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:141 Rätt för sparbanker och

medlemsbanker att driva verksamhet utomlands m.m.

föreslår regeringen att riksdagen antar de förslag

till ändringar i bankrörelselagen (1987:617) och

lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet som

lagts fram i propositionen. Regeringens förslag

återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion

väckts. Förslaget i motionen återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Rätt för sparbanker och

medlemsbanker att driva verksamhet

utomlands

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

sparbanker och medlemsbanker ges rätt att

verka utomlands. Det innebär att de efter

tillstånd av Finansinspektionen får inrätta

filial i ett land utanför EES. Vidare får de

efter ett särskilt underrättelseförfarande i

ett annat land inom EES dels etablera filial,

dels - utan att etablera filial -

tillhandahålla tjänster.

Propositionen

Med bankrörelse avses verksamhet i vilken ingår

inlåning på konto om behållningen är nominellt

bestämd och tillgänglig för insättaren med kort

varsel. Bankrörelse får drivas endast efter

tillstånd (oktroj), som ges av Finansinspektionen

eller regeringen. En bank står under tillsyn av

Finansinspektionen. Bankrörelse får drivas i någon

av associationsformerna bankaktiebolag, sparbank

eller medlemsbank.

De rörelseregler och regler om tillsyn som gäller

för banker finns i bankrörelselagen och lagen

(1994:2004) om kapitaltäckning och stora

exponeringar för kreditinstitut och

värdepappersbolag. Dessa regler är i stor

utsträckning enhetliga för alla bankformer. En av de

få skillnader som finns är att bankaktiebolag, men

inte sparbanker och medlemsbanker, har rätt att

driva verksamhet utomlands.

Grunden till den nuvarande ordningen står att

finna i det lagstiftningsarbete som gjordes bl.a.

för att Sverige skulle uppfylla sina förpliktelser

enligt avtalet mellan EG och EFTA-länderna om

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop.

1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109).

Anledningen till att det därvid gjordes skillnad

mellan bankaktiebolag på ena sidan samt sparbanker

och dåvarande föreningsbanker på den andra vad

gäller möjligheter att driva verksamhet utomlands

framgår inte av förarbetena. Lagändringen trädde i

kraft den 1 januari 1994. Dessförinnan hade

sparbanker och föreningsbanker, genom en lagändring

som trädde i kraft 1992, också de haft rätt att

inrätta filial i utlandet (prop.1991/92:37, bet.

1991/92:NU16, rskr. 1991/92:54)

I propositionen gör regeringen bedömningen att för

att skapa bästa möjliga förutsättningar för att

banker skall kunna konkurrera med varandra på lika

villkor bör rörelsereglerna vara enhetliga oavsett

associationsform. Regeringen föreslår därför att

sparbanker och medlemsbanker skall ges samma rätt

som bankaktiebolag att verka utomlands. Det innebär

att sparbanker och medlemsbanker efter tillstånd av

Finansinspektionen får inrätta filial i ett land

utanför EES. Vidare får de efter ett särskilt

underrättelseförfarande i ett annat land inom EES

dels etablera filial, dels - utan att etablera

filial - tillhandahålla tjänster. Ändringen föreslås

träda i kraft den 1 januari 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Förlängning av övergångstiden för

sparkassor och vissa

finansieringsföretag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag som

såvitt gäller sparkassor innebär att företag

som bedrev tillståndsfri inlåningsverksamhet

när den nya bankrörelsedefinitionen trädde i

kraft den 1 januari 1996 får fortsätta med

verksamheten längst t.o.m. den 31 december

2002. Beträffande vissa finansieringsföretag

innebär förslaget att den som den 1 januari

1994 drev finansieringsverksamhet som inte

fordrade tillstånd enligt 1988 års

finansbolagslag och som inte anskaffar medel

för verksamheten från allmänheten får

fortsätta med verksamheten t.o.m. den 31

december 2002 utan krav på tillstånd. Jämför

reservationen (m).

Bakgrund

Sparkassor

Genom en ändring i 1 kap. 2 § bankrörelselagen som

trädde i kraft den 1 januari 1996 avskaffades

allmänhetsbegreppet i bankrörelsedefinitionen (prop.

1995/96:74, bet. 1995/96:NU9, rskr. 1995/96:112 och

1995/96:113). I propositionen anfördes att

lagändringen berörde sådan inlåningsverksamhet som

är vanlig inom kooperationen men att lagändringen

inte var avsedd att tvinga in sparkassorna under

bankregleringen. Enligt en särskild

övergångsbestämmelse tilläts därför företag som vid

lagens ikraftträdande bedrev inlåningsverksamhet som

inte fordrade tillstånd enligt äldre lag att

fortsätta med verksamheten längst till den 31

december 1997. (De sparkassor som

övergångsbestämmelsen tar sikte på skall inte

förväxlas med sådana spar- och låneföreningar, ofta

benämnda sparkassor, som våren 2000 behandlades i

prop. 1999/2000:101 Åtgärder mot viss

sparkasseverksamhet, bet. FiU28, rskr. 234.)

Regeringen tillkallade under 1995 en särskild

utredare med uppgift att överväga kvalitativa och

kvantitativa krav på föreningar som tar emot

insättningar (dir. 1995:100). I maj 1996

överlämnades betänkandet SOU 1996:81, Skydd för

sparande i sparkasseverksamhet, till regeringen med

ett förslag till lag om sparkasseverksamhet.

Förslaget innebär att ekonomiska föreningar tillåts

ta emot sådan inlåning som är förbehållen banker

under vissa förutsättningar. Betänkandet

remissbehandlades. Ett stort antal remissinstanser

avstyrkte förslaget. I regeringens proposition

1997/98:24, Ändrad övergångsbestämmelse i

bankrörelselagen, föreslogs att den ovan nämnda

övergångstiden skulle förlängas till den 31 december

1999. Som skäl för förlängningen anfördes att

Sparkasseutredningens kritiserade förslag inte kunde

läggas till grund för lagstiftning samt att

Banklagskommittén skulle göra en översyn av

gränserna för bankrörelselagens tillämpningsområde.

Eftersom Banklagskommitténs arbete skulle vara klart

vid utgången av år 1997 ansåg regeringen att det

förelåg betydande fördelar med att avvakta

kommitténs betänkande.

Banklagskommittén överlämnade i januari 1999 sitt

huvudbetänkande, SOU 1998:160, Reglering och tillsyn

av banker och kreditmarknadsföretag. Kommitténs

förslag innebär helt nya förutsättningar för

sparkassorna. Bland annat föreslås att bankernas

ensamrätt att ta emot inlåning avskaffas. Detta

skulle innebära att det inte behövs något undantag

från kravet på bankoktroj för ekonomiska föreningar

med sparkasseverksamhet som tar emot medel från sina

medlemmar.

Under år 1999 förlängdes övergångstiden för

sparkassorna med ytterligare två år t.o.m. den 31

december 2001. I propositionen anförde regeringen

att då det alltjämt är önskvärt att samordna

beredningen av sparkassefrågan med

Banklagskommitténs förslag, bör en ny förlängning av

övergångstiden göras. Mot bakgrund av att kommitténs

förslag var föremål för remissbehandling och då en

proposition som behandlar kommitténs förslag enligt

en preliminär bedömning beräknades kunna överlämnas

till riksdagen senast under första halvåret år 2001,

menade regeringen att två års förlängning av

övergångstiden torde vara tillräcklig. Riksdagen

biföll regeringens förslag (prop. 1998/99:129, bet.

1999/2000:FiU17, rskr. 1999/2000:46).

Vissa finansieringsföretag

Lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet trädde

i kraft den 1 januari 1994. I lagen finns

bestämmelser om sådan finansieringsverksamhet som

drivs av finansieringsföretag som inte är banker.

Lagen innehåller enhetliga regler för sådana

kreditföretag som tidigare omfattades av lagen

(1988:606) om finansbolag eller lagen (1963:76) om

kreditaktiebolag.

Av övergångsbestämmelserna till lagen om

finansieringsverksamhet följer bl.a. att den som när

lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev

finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd

enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag vars

balansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor

och som inte riktade sin verksamhet till

konsumenter) fick fortsätta med verksamheten till

utgången av år 1994. På initiativ av

näringsutskottet förlängdes den ursprungliga

övergångstiden i övergångsbestämmelserna till den 30

juni 1996 (bet. 1994/95:NU29, rskr. 1994/95:446).

Därefter har övergångstiden förlängts vid

ytterligare fyra tillfällen, först till den 31

december 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23,

rskr. 1995/96:285), därefter till den 31 december

1998 (prop. 1995/96:214, bet. 1996/97:NU3, rskr.

1996/97:9) och sedan till den 31 december 2000

(prop. 1997/98:144, bet. 1997/98:FiU24, rskr.

1997/98:217). I samband med dessa förlängningar har

det konstaterats att det finns flera anledningar att

se över reglerna om finansieringsverksamhet och att

den omprövning som faller under det uppdrag

Banklagskommittén har bör genomföras utan att det

får genomgripande konsekvenser för vissa företag som

ännu inte kommit att föras in under lagen om

finansieringsverksamhet. Vid den andra förlängningen

inskränktes dock möjligheten att fortsätta

verksamheten med stöd av övergångsbestämmelsen till

att gälla de finansieringsföretag som inte anskaffar

medel för verksamheten från allmänheten.

Den senaste förlängningen gjordes under 2000

t.o.m. den 31 december 2001 (prop. 1999/2000:107,

bet. 2000/01:FiU6, rskr. 7). I Banklagskommitténs

huvudbetänkande, SOU 1998:160, som överlämnades i

januari 1999 föreslås ändringar av bl.a. lagen om

finansieringsverksamhet och vad som enligt den lagen

utgör tillståndspliktig finansieringsrörelse. Som

skäl för förlängningen till utgången av 2001 anförde

regeringen i proposition 1999/2000:107 att det

alltjämt är önskvärt att samordna beredningen av

frågan om tillståndsplikt för de företag som

omfattas av nämnda övergångsbestämmelser med

Banklagskommitténs förslag. Mot bakgrund av att

kommitténs förslag var föremål för beredning inom

Regeringskansliet och då en proposition som

behandlar kommitténs förslag beräknades kunna

överlämnas till riksdagen senast under första

halvåret 2001, ansåg regeringen att ett års

förlängning av övergångstiden torde vara

tillräcklig. Riksdagen biföll regeringens förslag.

Propositionen

Regeringen redovisar att beredningen av

Banklagskommitténs betänkande inte har kunnat

genomföras inom den tid som tidigare beräknades. Det

beror bl.a. på att vissa av kommitténs förslag har

visat sig fordra mer ingående överväganden och

därmed också mer resurser än vad som tidigare kunnat

förutses. Ärendet har emellertid prioritet och

avsikten är att överlämna en proposition till

riksdagen senast våren 2002. Enligt regeringens

bedömning är det fortfarande önskvärt att samordna

beredningen av frågan om tillståndsplikt för de

företag som omfattas av övergångsbestämmelserna med

Banklagskommitténs förslag. Som Finansbolagens

Förening pekat på kan detta visserligen innebära att

vissa företag kan bedriva sin verksamhet utan krav

på tillstånd trots att denna möjlighet inte står

öppen för andra företag. Regeringen anser dock att

det inte är rimligt att införa tillståndsplikt för

verksamhet när det är osäkert hur den kommer att

behandlas på grundval av Banklagskommitténs förslag.

Detta skulle riskera att minska förutsebarheten i

lagstiftningen och kan dessutom medföra kostnader

för bl.a. de berörda företagen. Regeringen föreslår

därför vad gäller sparkassorna att företag som

bedrev tillståndsfri inlåningsverksamhet när den nya

bankrörelsedefinitionen trädde i kraft den 1 januari

1996 får fortsätta med verksamheten längst t.o.m.

den 31 december 2002. Beträffande vissa

finansieringsföretag föreslår regeringen att den som

den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som

inte fordrade tillstånd enligt 1988 års

finansbolagslag och som inte anskaffar medel för

verksamheten från allmänheten, får fortsätta med

verksamheten t.o.m. den 31 december 2002 utan krav

på tillstånd. Ändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 2002.

Motionen

I motion Fi40 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anser

motionärerna att konkurrensneutraliteten rubbas med

regeringens förslag. Motionärerna anser dock att det

finns skäl att i detta fall förlänga

övergångstiderna t.o.m. den 31 december 2002.

Eftersom övergångsperioderna har förlängts ett

flertal gånger anser motionärerna att det är av stor

vikt att den nu aktuella förlängningen blir den

sista och att slutdatumet den 31 december 2002 i

bägge fallen ligger fast. Detta bör göras tydligt

genom att riksdagen tillkännager för regeringen att

någon ytterligare förlängning av övergångsperioderna

inte skall komma i fråga.

Utskottets ställningstagande

Frågan om vilken slags verksamhet som skall

omfattas av tillståndsplikt enligt bankrörelselagen

och lagen om finansieringsverksamhet har ett nära

samband med förslagen i Banklagskommitténs

huvudbetänkande. Som redovisats ovan bereds frågan

inom Regeringskansliet och avsikten är att avlämna

en proposition till riksdagen senast våren 2002.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

önskvärt att den aktuella tidsplanen följs så att en

permanent reglering inte försenas ytterligare.

Utskottet anser dock fortfarande att det är lämpligt

att samordna beredningen av frågan om

tillståndsplikt för de företag som omfattas av

övergångsbestämmelserna med Banklagskommitténs

förslag. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet

regeringens förslag. Motion Fi40 (m) avstyrks.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förlängning av övergångstiden för sparkassor

och vissa finansieringsföretag (punkt 2) (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Gunnar

Axén (m) och Carl-Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen antar dels regeringens förslag

till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) i den mån lagförslaget inte omfattas

av vad utskottet föreslagit ovan, dels

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1610) om finansieringsverksamhet samt

tillkännager för regeringen som sin mening vad

som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen regeringens förslag i denna del och

motion 2000/01:Fi40.

Ställningstagande

Vi konstaterar inledningsvis att regeringens förslag

medför att konkurrensneutraliteten rubbas. Vissa

företag får med stöd av ett undantag bedriva

verksamhet som är förbjuden för andra företag.

Vi anser emellertid att det finns skäl att i detta

fall förlänga övergångstiderna t.o.m. den 31

december 2002. Det är mycket viktigt att

övergångsperioderna blir tillfälliga och så korta

som möjligt. Eftersom övergångsperioderna har

förlängts ett flertal gånger anser vi att det är av

stor vikt att den nu aktuella förlängningen blir den

sista och att slutdatumet den 31 december 2002 i

bägge fallen ligger fast.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har framfört att

någon ytterligare förlängning av övergångsperioderna

inte skall komma i fråga. Detta innebär att

riksdagen bifaller regeringens förslag och motion

Fi40 (m).

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet.

Följdmotion

I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade

motionsyrkande i vilket föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Fi40 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att någon

ytterligare förlängning av övergångsperioden -

utöver den som föreslås i propositionen - för

sparkassor och vissa finansieringsföretag inte skall

komma i fråga.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag