Bet. 2001/02:JUU13

Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU13

Polisfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden som väckts under den allmänna

motionstiden år 2001. De behandlade yrkandena tar i

huvudsak upp olika frågor om polisen, bl.a. om

ordning och säkerhet vid demonstrationer, kostnaden

för att bevaka evenemang, polisens organisation,

arbetsförhållanden och utrustning, polisens

möjligheter att utfärda ordningsbot och

internationellt polissamarbete.

Utskottet hänvisar i betänkandet framför allt till

pågående utrednings- och utvecklingsarbete, åtgärder

vidtagna inom polisen samt till gällande regelverk.

Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen

avslår samtliga motionsyrkanden.

I ärendet finns 22 reservationer och 2 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ordning och säkerhet vid

demonstrationer, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju201,

2001/02:Ju205, 2001/02: Ju206, 2001/02:Ju207,

2001/02:Ju209, 2001/02:Ju214, 2001/02:Ju221,

2001/02:Ju237 yrkande 31, 2001/02:Ju247,

2001/02:Ju249, 2001/02: Ju258, 2001/02:Ju259

yrkandena 2-5, 2001/02:Ju263, 2001/02:Ju271

yrkandena 5 och 9, 2001/02:Ju272, 2001/02:Ju276,

2001/02:Ju295, 2001/02:Ju312, 2001/02:Ju329

yrkande 7, 2001/02:Ju346, 2001/02: Ju351 yrkande

3, 2001/02:Ju362, 2001/02:Ju416, 2001/02:Ju418,

2001/02:Ju422 och 2001/02:Ju435.

Reservation 1 (v)

2. Polisens agerande vid EU-toppmötet i

Göteborg

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju450 yrkande

8.

Reservation 2 (v, mp)

3. Evenemangskostnader

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju450 yrkande

9.

Reservation 3 (fp, mp)

4. Polisens organisation

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju271

yrkande 6, 2001/02:Ju355 och 2001/02:Ju450

yrkande 5.

Reservation 4 (v)

5. Polisens arbetsuppgifter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju365

yrkande 11, 2001/02:Ju371 yrkande 3 och

2001/02:Ju450 yrkande 6.

Reservation 5 (m, kd, c, fp)

6. Polisens arbetsmetoder

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju450 yrkande

7.

Reservation 6 (m, fp)

7. Polisens utredningsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju237

yrkande 11, 2001/02:Ju329 yrkande 4,

2001/02:Ju360 yrkande 3 och 2001/02:Ju365 yrkande

13.

Reservation 7 (kd)

Reservation 8 (c)

8. Utbildning i körkortsmedicin

Riksdagen avslår motion 2001/02:T464 yrkande 4.

9. Polisens arbetstider

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju245 yrkande

2.

10. Arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar

inom polisen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju271 yrkande

4.

Reservation 9 (v)

11. Polisens arbetsmiljö

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju222,

2001/02:Ju271 yrkande 3 samt 2001/02:Ju329

yrkandena 5, 6 och 9.

Reservation 10 (v, mp)

Reservation 11 (kd)

12. Ledarskapsutbildning och

karriärmöjligheter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju365

yrkandena 3 och 6, 2001/02: Ju426 yrkande 4 och

2001/02:Ju450 yrkande 4.

Reservation 12 (m, kd, c, fp)

13. Utbildning för specialister

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju426 yrkandena

5 och 6.

Reservation 13 (m)

14. Polisens beväpning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju271

yrkande 7, 2001/02:Ju308, 2001/02:Ju329 yrkande 8

och 2001/02:Ju351 yrkande 4.

Reservation 14 (v)

15. Polisens skjutövningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju318 och

2001/02:Ju351 yrkande 2.

16. Polisens radiokommunikationssystem

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju351

yrkande 5 och 2001/02: Ju426 yrkande 9.

Reservation 15 (m, kd, c, fp)

17. GPS-utrustning i polisbilarna

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju321 yrkande 4.

18. Polissamarbete inom EU, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju390

yrkandena 1 och 3, 2001/02:Ju413, 2001/02:K426

yrkande 19, 2001/02:U268 yrkande 7, 2001/02:U301

yrkande 41, 2001/02:U350 yrkandena 4-8 och

2001/02: T465 yrkande 13.

Reservation 16 (kd)

Reservation 17 (c)

Reservation 18 (fp)

19. Effektivare terroristbekämpning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju266

yrkande 13, 2001/02:Ju411, 2001/02:Ju447

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Ju450 yrkande 36 samt

2001/02:Ju451 yrkande 3.

Reservation 19 (m)

Reservation 20 (kd)

20. Samverkan vid gränskontroller, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju250,

2001/02:Ju335, 2001/02: Ju406 och 2001/02:Ju431.

21. Nationella identitetshandlingar

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju251.

22. Säkerhetspolisens register

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju294.

23. Utfärdande av ordningsbot

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju212 och

2001/02:Ju425 yrkande 12.

24. Eftersökning av försvunna personer

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju357.

25. Information till brottsoffer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju237

yrkandena 16 och 24 samt 2001/02:Ju394 yrkande

11.

Reservation 21 (m, kd, c)

26. Omhändertagande enligt LOB

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju384.

Reservation 22 (kd)

27. Ordningsvaktsförordnanden, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju319,

2001/02:Ju353 och 2001/02:Fö273 yrkande 2.

Stockholm den 5 mars 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s),

Margareta Sandgren (s), Ingemar Vänerlöv (kd), Jeppe

Johnsson (m), Helena Zakariasén (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Anita Sidén (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp), Göran

Norlander (s), Lennart Bolander (m), Yilmaz Kerimo

(s) och Sture Arnesson (v).

2001/02

JuU13

Utskottets överväganden

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden som huvudsakligen rör polisen och

som väckts under den allmänna motionstiden år 2001.

Frågor rörande demonstrationer och

andra evenemang

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande demonstrationer och

andra evenemang, bl.a. frågor rörande hur

polisen skall kunna upprätthålla ordningen

vid demonstrationer, om ett förbud mot att

maskera sig i samband med demonstrationer bör

införas samt i vilken utsträckning ideella

föreningar skall vara skyldiga att ersätta

polismyndigheternas kostnader för att hålla

ordning vid idrottstävlingar och andra

evenemang. Utskottet föreslår med hänvisning

framför allt till pågående utredningsarbete,

åtgärder vidtagna inom polisen samt gällande

regelverk att riksdagen avslår samtliga

motioner i denna del. Jämför reservationerna

1-3.

Ordning och säkerhet vid demonstrationer, m.m.

Ett stort antal motioner har väckts med anledning av

händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg i

juni 2001.

I motionerna Ju214 och Ju295 (båda kd) begärs att

frågan om att bära mask vid demonstrationer skall

utredas. I motionerna Ju206, Ju207, Ju209, Ju249,

Ju272 och Ju276 (samtliga m) samt Ju416 (c) och

Ju435 (kd) begärs ett förbud mot att maskera sig i

samband med demonstrationer, medan det i motionerna

Ju247, Ju259 och Ju312 (samtliga m) samt Ju205 (fp)

och Ju237 (c) framhålls att en möjlighet bör införas

för polisen att förbjuda maskering i samband med

demonstrationer. Slutligen begärs i motionerna Ju201

och Ju422 (båda m) en rätt för polisen att

identifiera maskerade demonstranter även om inget

brottsligt inträffat.

I motionerna Ju346 (s) begärs att nuvarande

märkning av polisens hjälmar skall ersättas av en

streckkod för att utomstående inte skall kunna

identifiera enskilda polismän. I samma syfte begärs

i motion Ju418 (m) att märkningen av polisens

hjälmar skall tas bort. Liknande synpunkter framförs

också i motion Ju276 (m).

I motionerna Ju221 och Ju263 (båda m) begärs att

bestämmelserna i 13 och 16 §§ polislagen (1984:387)

om omhändertagande skall ändras så att polisen ges

möjlighet att under vissa förutsättningar hålla kvar

en person i upp till tolv timmar, i stället för som

i dag maximalt sex timmar. Även i motion Ju271 (v)

efterfrågas en översyn av polislagens bestämmelser

om omhändertagande, dock i syfte att se till att

möjligheterna till omhändertagande inte utnyttjas

för olagliga gripanden eller omhändertaganden.

I motionerna Ju259 (m), Ju271 (v), Ju329 (kd),

Ju362 (kd) och Ju418 (m) efterfrågas i mer allmänna

ordalag en översyn av polisernas arbetssituation i

samband med händelser som toppmötet i Göteborg samt

förstärkningar av polisens möjligheter att hantera

upploppssituationer, såsom bättre utbildning och

utrustning samt tydligare riktlinjer. Vidare

efterfrågas i motion Ju351 (m) utbildning av fler

beredskapspoliser som kan kallas in som förstärkning

vid behov. I motion Ju259 (m) efterfrågas en bättre

internationell underrättelseverksamhet vad gäller

fridstörande demonstranter samt undervisning för

ungdomar i demokratifrågor. Slutligen begärs i

motion Ju258 (kd, m, c, fp) att enskilda medborgares

rätt till ersättning för inskränkningar i sin

nyttjanderätt till följd av t.ex.

säkerhetsarrangemang vid toppmöten och liknande

evenemang skall regleras i lag.

Regeringen beslutade den 20 juni 2001 att

tillkalla en kommitté för att se över polisens

möjligheter att förebygga och bekämpa allvarliga

ordningsstörningar (dir. 2001:60). I uppdraget ingår

att göra en kartläggning och analys av händelserna

vid Göteborgsmötet. Kommittén skall, med

utgångspunkt i den analysen och i erfarenheter av

liknande evenemang, överväga och föreslå åtgärder

som med bibehållen respekt för

demonstrationsfriheten kan leda till att allvarliga

ordningsstörningar kan förebyggas och bekämpas.

Kommittén skall bl.a. kartlägga och analysera

polisväsendets planering och organisation för

säkerhetsfrågorna inför Göteborgsmötet, undersöka

hur underrättelseinformationen använts i arbetet,

undersöka tillgången till polisresurser och

utrustning samt se över hur polispersonalen

utbildats och förberetts för uppgiften. Kommittén

skall vidare kartlägga och analysera hur det

internationella polissamarbetet fungerar, bl.a.

utbytet av information och underrättelser med andra

länder, samt lämna förslag till hur detta kan

fördjupas och utvidgas. Den skall också utreda

förutsättningarna för identifiering av deltagare i

ordningsstörande folksamlingar och andra åtgärder

för att säkra bevisning, bl.a. möjligheterna att

införa ett förbud mot att uppträda maskerad vid

demonstrationer. Andra frågor som kommittén har att

ta ställning till är om de bestämmelser som styr

polisens användning av hjälpmedel och annan

utrustning, t.ex. vapen av olika slag, vid

allvarliga ordningsstörningar är ändamålsenligt

utformade samt om anledning finns att utvidga

möjligheterna att använda beredskapspolis i

fredstid. Slutligen skall kommittén överväga om de

regler i polislagen som syftar till att upprätthålla

ordningen och förebygga brott, t.ex. bestämmelserna

om avvisning, avlägsnande och tillfälligt

omhändertagande, är ändamålsenligt utformade.

Arbetet skall i detta sammanhang bedrivas med

utgångspunkt i att behovs- och

proportionalitetsprinciperna också fortsättningsvis

skall utgöra grundprinciperna vid polisingripanden.

Kommittén, till vilken det knutits en

parlamentarisk referensgrupp, skall redovisa sitt

uppdrag i ett eller flera delbetänkanden. Uppdraget

skall slutredovisas senast den 31 maj 2002.

Därtill kommer att Rikspolisstyrelsen tillsatt en

arbetsgrupp för att utvärdera polisinsatserna i

samband med toppmötet i Göteborg. I arbetsgruppen

har ingått företrädare från olika polismyndigheter

runt om i landet, från Rikspolisstyrelsen och från

Polisförbundet. Arbetsgruppen har redovisat sitt

uppdrag i rapporten Rikspolisstyrelsens utvärdering

av EU-kommenderingen i Göteborg år 2001. Enligt

arbetsgruppen måste det betraktas som

otillfredsställande att delar av Kungsportsavenyn

vandaliserades, att poliser kände sig tvingade att

använda tjänstevapen samt att ett stort antal

poliser skadades. Polisen utsattes under EU-veckan

för stora påfrestningar och möttes av ett intensivt

våld. Polisen missbedömde omfattningen och kraften i

det våld som kom att utövas och hade därför inte

tillräcklig beredskap i form av alternativa

strategier för olika situationer. Sammanfattningsvis

visar utvärderingen av poliskommenderingen i

Göteborg att det finns behov av förnyelse och

utveckling av polisens arbetssätt och metoder vid

särskilda händelser. Arbetsgruppen föreslår bl.a.

att det koncept som Polismyndigheten i Västra

Götaland tillämpade för dialog med politiska

organisationer och grupper som anordnade

demonstrationer eller bedrev opinionsbildning bör

kunna utgöra en bra utgångspunkt för agerande vid

demonstrationer och liknande evenemang, att ett

nationellt koncept tas fram för särskilda händelser

där bl.a. frågorna om polistaktik, riskanalys,

utbildning och utrustning uppmärksammas, att

formerna för ledning och ledningsstöd ses över och

utvecklas, att formerna för samverkan vid

förstärkningsrörelser förbättras samt att polisen

skyndsamt får tillgång till ett säkert och

funktionellt radiosystem.

Vad gäller statens ansvar för skada som uppstått

genom nyttjanderättsinskränkningar till följd av

t.ex. säkerhetsarrangemang vid toppmöten och

liknande evenemang finns inte någon generell

reglering. Om skadan uppstått genom fel och

försummelse vid myndighetsutövning är staten dock,

enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207),

ersättningsskyldig för denna. Anspråk på sådan

ersättning handläggs av Justitiekanslern. Regeringen

kan dessutom, i vissa exceptionella situationer,

besluta om ersättning till enskilda trots att det

inte finns någon ersättningsskyldighet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

händelserna i anslutning till EU-toppmötet i

Göteborg synliggjort vissa frågor som bör ses över,

t.ex. hur polisen skall kunna identifiera deltagare

i ordningsstörande folksamlingar samt om gällande

regelverk erbjuder tillräckliga möjligheter att

upprätthålla ordningen och förebygga brott vid

större demonstrationer och andra evenemang. Det är

därför positivt att regeringen tillkallat en

kommitté för att analysera händelserna vid

Göteborgsmötet och se över polisens möjligheter att

förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar.

Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna Ju201, Ju205, Ju206,

Ju207, Ju209, Ju214, Ju221, Ju247, Ju249, Ju263,

Ju272, Ju276, Ju295, Ju312, Ju346, Ju362, Ju416,

Ju418, Ju422 och Ju435 samt motionerna Ju237, Ju259,

Ju271, Ju329 och Ju351 i nu behandlade delar.

Vad gäller frågan om statens skadeståndsansvar är

utskottet inte för närvarande berett att föreslå

riksdagen något uttalande i den delen. Motion Ju258

avstyrks.

I motion Ju450 (fp) begärs att det, vid sidan av

det uppdrag som lämnats till den ovan nämnda

kommittén, genomförs en utredning av polisens

insatser under EU-toppmötet i Göteborg, främst om

polisens insatser i något sammanhang utgjort

brottsliga gärningar.

Det har efter Göteborgsmötet inkommit ett antal

anmälningar mot polisens agerande där det påstås att

polisen begått brott eller på annat sätt agerat

felaktigt. Dessa har prövats samt prövas nu av

åklagare och Justitieombudsmannen i den för enskilda

ärenden lagreglerade ordningen. Åklagaren har också

på eget initiativ tagit upp vissa händelser till

prövning.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att

polisens insatser i samband med toppmötet i Göteborg

utvärderats inom Rikspolisstyrelsen och kommer att

analyseras av den tillsatta kommittén. Härtill

kommer att de anmälningar som inkommit gentemot

polisen prövats och prövas i den för enskilda

ärenden lagreglerade ordningen, vilken är avsedd att

garantera enskilda en opartisk och rättssäker

prövning. Någon anledning att vid sidan härav

tillsätta ytterligare en utredning finns enligt

utskottet inte. Motion Ju450 i nu behandlad del

avstyrks.

Evenemangskostnader

Enligt 2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617) skall

den som anordnar en allmän sammankomst eller

offentlig tillställning svara för att det råder god

ordning vid sammankomsten eller tillställningen.

Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs

för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren

får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita

personal, exempelvis ordningsvakter.

Vidare gäller enligt 2 kap. 26 § samma lag att den

som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning

som huvudregel skall ersätta polismyndighetens

kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.

Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana

ideella föreningar som är skattebefriade enligt

inkomstskattelagen (1999:1229).

I motion Ju450 (fp) hävdas att undantaget i fråga

om ideella föreningar bör tas bort.

Under riksdagsbehandlingen av regeringens förslag

till den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1

s. 14 f) anförde kulturutskottet i ett yttrande att

det fanns skäl som med tyngd talade för att

ersättningsskyldigheten skulle utvidgas så att även

ideella föreningar skall kunna åläggas

ersättningsskyldighet när det finns särskilda skäl

till det. Kulturutskottet förutsatte också att

utvecklingen av praxis vid tillämpningen av

ersättningsbestämmelserna skulle följas, liksom

förekomsten av ordningsproblem i samband med större

arrangemang, något som syftade till att frågan om

ytterligare utsträckning av kostnadsansvaret skulle

kunna aktualiseras i framtiden utan att någon

särskild utredning skulle behöva göras.

Även konstitutionsutskottet yttrade sig i ärendet

och utgick från att ersättningsfrågan skulle följas

i Regeringskansliet och att behövliga initiativ

skulle tas om orimliga konsekvenser för

mötesfriheten skulle uppstå.

Justitieutskottet delade de synpunkter som

konstitutionsutskottet och kulturutskottet fört

fram, och utskottet utgick således från att man i

Regeringskansliet skulle följa tillämpningen av

ersättningsfrågorna ur båda de aspekter som lyfts

fram i yttrandena. På det sättet skulle samtidigt

det underlag som kunde krävas för en eventuell

framtida utvidgning av ersättningsskyldigheten

skaffas fram.

Rikspolisstyrelsen tog under år 2000 fram

riktlinjer för hur myndigheterna skall hantera

frågan om ersättning för ordningshållning. Arbetet

redovisades i en promemoria som sändes ut till

polismyndigheterna den 4 december 2000. Promemorian

syftade bl.a. till att åstadkomma en samstämmig syn

dels på förutsättningarna för att begära ersättning

för ordningshållningen i samband med

idrottsevenemang, dels på ansvarsfördelningen mellan

arrangören och polisen.

I promemorian anges vissa kriterier för när en

ideell förening anses skattebefriad och därmed inte

kan åläggas att betala för polisbevakning. Vidare

redogörs för under vilka förutsättningar ersättning

kan tas ut. Såvitt gäller möjligheten att kräva att

den som anordnar en tillställning i vinstsyfte

åläggs ett kostnadsansvar anförs att någon

allmängiltig tolkning av begreppet "vinstsyfte" inte

kan göras. I stället redovisas överväganden som kan

tjäna som ledning för de handläggande

polismyndigheterna. Också frågan om vad som skall

anses vara ordningshållning "vid tillställningen"

analyseras och promemorian rekommenderar att

anordnarens ansvar begränsas till själva arenan och

dess omedelbara närhet. Till promemorian har även

fogats en utredning om de rättsliga

förutsättningarna för att ta betalt för

polisbevakningen vid idrottsevenemang.

Under år 1999 debiterades 20 950 kr för

ordningshållning. Motsvarande siffra för år 2000 var

284 883 kr. Totalt tog man under dessa två år betalt

i åtta fall. Under båda åren rörde det sig om

festivaler, marknader och travtävlingar.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

motionsyrkanden som tagit sikte på polisens

kostnader för bevakning av olika evenemang. Senast

skedde det i början av år 2001 (bet. 2000/01:JuU11

s. 5 f). Utskottet konstaterade då att reglerna på

området innebär att idrottsklubbar i princip inte

behöver betala för ordningshållningen. Detta kan,

anförde utskottet, naturligtvis ur vissa aspekter

förefalla otillfredsställande. Å andra sidan kan det

tänkas att frågan framöver kommer i ett annat läge

om underhållningsidrotten bolagiseras. Utskottet var

i vart fall inte då berett att ta något initiativ

till en lagändring utan föreslog att den då aktuella

motionen skulle avslås.

Utskottet ser inte nu skäl att frångå sin tidigare

inställning i frågan. Motion Ju450 avstyrks i nu

behandlad del.

Polisens organisation och

arbetsförhållanden

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande polisens organisation

och arbetsförhållanden, bl.a. frågor rörande

polisens arbetsuppgifter och arbetsmetoder

samt hur arbetsmiljön inom polisen kan

förbättras. Utskottet föreslår med hänvisning

framför allt till pågående utredningsarbete,

lämnade uppdrag samt till pågående arbete och

redan vidtagna åtgärder inom polisen att

riksdagen avslår samtliga motioner i denna

del. Jämför reservationerna 4-13.

Organisationsfrågor

Några motioner rör polisens organisation. I motion

Ju355 (m) begärs att polisen organiseras om till en

enda myndighet. Vidare begärs i motion Ju450 (fp)

att polisen organiseras om så att förutsättningar

skapas för mindre byråkrati, tydligare mål och

bättre ledarskap. Slutligen begärs i motion Ju271

(v) att en central inköpsfunktion som kan samordna

de olika polismyndigheternas inköp av datorer,

skyddsutrustning etc. inrättas hos polisen.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår ett arbete

internt inom Rikspolisstyrelsen med hur man kan

skapa en mer rationell organisation inom polisen.

Rikspolisstyrelsen har för avsikt att återkomma till

regeringen i frågan under hösten 2002.

Inom Rikspolisstyrelsen diskuteras även frågan i

vilken utsträckning inköp av utrustning, t.ex.

uniformer och ammunition, kan göras centralt och om

Rikspolisstyrelsen kan sköta lagerhållningen av

sådan utrustning. Arbete pågår också med att se över

om man kan finna en mer enhetlig organisation för

IT-användningen inom polisen.

Utskottet konstaterar att det inom

Rikspolisstyrelsen pågår arbete med att se över hur

man kan skapa en mer rationell organisation inom

polisen. Vidare diskuteras frågan om i vilken

utsträckning inköp av utrustning kan centraliseras.

Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motion Ju355 samt motionerna

Ju271 och Ju450 i nu behandlade delar.

Polisens arbetsuppgifter

I motionerna Ju365 (c) och Ju450 (fp) anförs att

polisens verksamhet bör renodlas genom att ansvaret

för vissa arbetsuppgifter, t.ex. tillståndsärenden,

parkeringsfrågor och hittegodsärenden, flyttas över

till andra myndigheter. Vidare hävdas i motion Ju371

(c, fp) att en renodling av polisens arbetsuppgifter

bör kunna ske genom att fler uppgifter handhas av

civilanställd personal.

I februari år 2000 beslutade riksdagen på förslag

av utskottet ett tillkännagivande om att regeringen

borde utreda frågan om vilka arbetsuppgifter polisen

bör ha (bet. 1999/2000:JuU6 s. 5 f, rskr. 128).

Regeringen beslutade den 21 december 2000 (dir.

2000:105) att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att göra en översyn av polisens

arbetsuppgifter. Utredaren, som tagit namnet

Polisverksamhetsutredningen, fick i uppdrag att

utreda och lämna förslag till förändringar som

innebär att polisens verksamhet renodlas så att

polisen i ökad utsträckning kan koncentrera sig på

sin centrala funktion att minska brottsligheten och

öka människors trygghet. Uppdraget skulle enligt

direktiven ha redovisats senast den 1 februari 2002.

Utredningstiden har dock förlängts till den 1 april

2002. Ett delbetänkande med en kartläggning av

polisens arbetsuppgifter redovisades i november

2001.

Av delbetänkandet, Mot ökad koncentration -

förändring av polisens verksamhet (SOU 2001:87),

framgår att polisen i dag utför en mängd uppgifter

som i mycket liten, om ens någon, utsträckning utgör

ett led i polisens funktion att upprätthålla den

allmänna ordningen och säkerheten. Huvudsyftet med

att renodla polisens verksamhet är enligt

utredningen att en del av den befintliga personalen

skall frigöras för att förstärka polisens

kärnverksamhet. Utredningen vill också betona att en

renodling bidrar till att skapa en tydlig

polisidentitet. Ett klart och tydligt uppdrag

hjälper både polis och allmänhet att klargöra vilka

förväntningar som skall finnas och vilka som kan

vara möjliga att infria. Enligt utredningen bör

utgångspunkterna för vilka uppgifter som skall

åligga polisen vara följande. Polisen skall endast

belastas med uppgifter när ett ordnings- och

säkerhetstänkande är av dominerande betydelse när

uppgiften utförs. Vidare skall sådana uppgifter där

det kan antas att det krävs våld eller tvångsmedel

för att utföra uppgiften åligga polisen. Polisen bör

dessutom endast ha att utföra uppgifter som ligger

inom ramen för polisens nuvarande utbildning och

kompetens.

Enligt utredningen kan renodling ske på flera

olika sätt: dels genom att uppgifter som inte har

polisiär relevans förs över till annan huvudman,

s.k. extern renodling, dels genom att

arbetsuppgifter som inte fordrar poliskompetens förs

över från den polisutbildade till den civilanställda

personalen, s.k. intern renodling. Bland de

uppgifter som skulle kunna övertas av andra

myndigheter nämner utredningen bl.a. hantering av

passärenden som skulle kunna föras över till

skattemyndigheten, stämningsmannaverksamheten som

skulle kunna föras till kronofogdemyndigheterna,

stängsling av gruvhål samt ansvaret för

omhändertagande av djur som skulle kunna föras över

till länsstyrelserna och ett flertal

tillståndsärenden samt ärenden om

felparkeringsavgift som skulle kunna föras över till

kommunerna. Bland de verksamhetsområden inom vilka

civilanställda skulle kunna användas i större

utsträckning nämner utredningen brottsutredning och

arbete som operatörer i polisens

kommunikationscentraler. Vissa arbetsuppgifter bör

vidare enligt utredningen helt kunna upphöra, t.ex.

verksamheten med förlustanmälningar.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för

närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottet konstaterar att arbete - på riksdagens

begäran - pågår med den inriktning som motionärerna

efterfrågar. Detta arbete bör inte föregripas.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju365, Ju371 och Ju450 i nu behandlade delar.

Arbetsmetoder, m.m.

I motion Ju450 (fp) anförs att polisen bör förändra

sina arbetsmetoder och övergå till s.k.

nolltolerans.

Inom New York-polisen används en arbetsmetod, den.

s.k. nolltoleransen, som på senare år uppmärksammats

i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att

polisen med kraft bekämpar alla brott, hur

bagatellartade de än är, liksom allt som kan

betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att

det finns ett samband mellan oordning och

brottslighet samt att mindre brott föder grövre

brott.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden

liknande det nu aktuella. I samband med att

utskottet behandlade regeringens budgetproposition

för år 1998 anförde utskottet att det närmast är

självklart att erfarenheterna från New York inte går

att direkt överföra till Sverige. Där fanns

emellertid en del intressanta tankegångar som

säkerligen skulle komma att påverka polisarbetet

också här. Utskottet ansåg dock att frågan knappast

lämpade sig för generella uttalanden i den ena eller

andra riktningen (bet. 1997/98:JuU1 s. 31). När

utskottet senast behandlade denna fråga hösten år

2000 (bet. 2000/01:JuU1 s. 45) vidhöll utskottet sin

tidigare uttalade inställning, nämligen att frågan

inte lämpar sig för generella uttalanden.

Utskottet ser inte heller nu skäl att frångå sin

tidigare inställning i frågan. Motion Ju450 i här

behandlad del avstyrks.

Några motioner rör polisens utredningsverksamhet.

I motion Ju329 (kd) föreslås att en inspektionsgrupp

skall tillsättas för att utvärdera och analysera de

ökade avskrivningarna inom polisen. I motion Ju365

(c) begärs att åtgärder vidtas för att

kvalitetssäkra den brottsutredande verksamheten,

bl.a. vad gäller förhörsmetoder etc. I motion Ju360

(m) begärs att de personer som arbetar med

polisutredningar som rör barn skall ha dokumenterad

kompetens på detta område, och i motion Ju237 (c)

att polisens rutiner i förundersökningar som rör

kvinnor och barn måste bli bättre.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) presenterade i

februari 2002 en rapport rörande

uppklaringsprocenten för polisanmälda brott, Varför

har brottsupp-klaringen minskat? - En analys av

orsakerna (Rapport 2002:4). Av rapporten framgår att

uppklaringsprocenten, dvs. andelen uppklarade brott,

var som högst år 1982 med 41 %. Därefter minskade

den successivt till som lägst 23 % år 1996. År

2000 var uppklaringsprocenten 26 %. Enligt BRÅ är en

rimlig hypotes att nedgången i brottsuppklaringen

beror på de stora omorganisationer som ägt rum inom

polisväsendet i kombination med besparingskraven.

Särskilt nämns tre förändringar; de

personalminskningar som skett genom uppsägning av

civilanställd personal och tidigarelagda

pensionsavgångar, ombildningen från mindre

polismyndigheter till länsmyndigheter samt

genomförandet av närpolisreformen. För att

uppklaringsprocenten skall kunna öka till de nivåer

som förelåg före omorganisationerna måste, anför

BRÅ, åtgärder till. Vissa förbättringar kan

säkerligen erhållas genom effektiviseringar. Enligt

BRÅ är det dock inte rimligt att förvänta sig några

stora effekter av sådana åtgärder, utan den mer

realistiska vägen är att utöka resurserna för

utredningsverksamheten. Detta kan, anför BRÅ,

antingen ske genom att polisen tillförs nya resurser

för utredningsverksamhet eller att man genom

omfördelning inom polisen återför

utredningsresurserna till den nivå som förelåg före

omorganisationerna.

Av budgetpropositionen för år 2002 framgår att

vissa åtgärder vidtagits för att förbättra polisens

utredningsverksamhet. Bland annat har samarbetet

mellan polis och åklagare fördjupats ytterligare.

Arbete pågår också för att utveckla

förstahandsåtgärderna och förbättra den polisiära

förundersökningsledningen (prop. 2001/02:1, utg.omr.

4, avsnitt 4.6.1).

Utredningsverksamheten är ett prioriterat område

inom polisen. Av de prioriteringar för polisens

verksamhet år 2002 som utskottet ställt sig bakom

framgår att kvaliteten i brottsutredningarna skall

höjas så att uppklaringen och lagföringen ökar.

Vidare skall genomströmningstiderna bli kortare.

Arbetet skall bedrivas så att hänsyn tas till

brottsoffer och vittnen. Polis och åklagare skall i

nära samverkan finna optimala former för samarbete

och ansvarsfördelning (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4,

avsnitt 4.4.1, bet. JuU1 s. 32 f).

Prioriteringarna har fått genomslag i

regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende

polisorganisationen. Av detta framgår också att

Rikspolisstyrelsen skall redovisa vilka åtgärder som

vidtagits inom ramen för det utvecklingssamarbete

som bedrivs gemensamt av polisorganisationen och

åklagarväsendet när det gäller samverkan och

ansvarsfördelning inom den brottsutredande

verksamheten. Av redovisningen skall framgå bl.a.

vilka åtgärder som har vidtagits för att höja den

polisiära kompetensen att leda förundersökningar.

När det gäller våld mot kvinnor och barn, inklusive

barn som polisen påträffar vilka inte själva utsätts

för men tvingas att uppleva våld i sin familj, skall

Rikspolisstyrelsen göra en sammanhållen nationell

beskrivning och analys av hur verksamheten

utvecklats och dess resultat. Av redovisningen skall

bl.a. framgå åtgärder för att vidareutveckla

polisens förmåga att göra hotbildsbedömningar,

vidtagna åtgärder för att beakta barnperspektivet i

verksamheten utifrån FN:s barnkonventions

bestämmelser och intentioner, vidtagna åtgärder för

att förkorta genomströmningstiden samt vidtagna

åtgärder för att vidareutveckla polisens bemötande

och stöd till brottsoffer och vittnen.

När det gäller barnkompetensen hos polisen har

vidare Kommittén mot barmisshandel lämnat vissa

förslag i sitt delbetänkande Barnmisshandel -

Polisens och åklagarnas handläggningstider och

arbetsmetoder (SOU 2000:42). Bland annat föreslås

att det på central nivå skall finnas en

vidareutbildning för poliser i att handlägga

barnmisshandelsärenden och att denna utbildning bör

vara en förutsättning för att få utreda barnärenden.

Det föreslås också att 18 §

förundersökningskungörelsen (1947:948) ändras så att

det av bestämmelsen klart framgår att förhör med

barn bör hållas av en person med särskild kompetens

för uppgiften.

Föreslagen ändring i förundersökningskungörelsen

har genomförts (se SFS 2001:645).

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen den

7 december 2000 beslutade att uppdra åt en särskild

beredning att verka för rättsväsendets utveckling

(dir. 2000:90). Beredningen har till uppgift att med

bibehållen rättssäkerhet öka effektiviteten och

kvaliteten i rättsväsendets arbete. Den skall

särskilt undersöka möjligheterna att förkorta den

genomsnittliga genomströmningstiden och överväga

andra sätt att förbättra

brottsutredningsverksamheten.

Beredningen som antagit namnet Beredningen för

rättsväsendets utveckling (BRU) har hittills

överlämnat två delbetänkanden, Snabbare lagföring 1

- Några förslag till förenklingar (SOU 2001:59) och

Snabbare lagföring 2 - Förenklad brottsutredning

(SOU 2001:93). Beredningen skall i övrigt före

utgången av år 2003 redovisa det vid detta tillfälle

aktuella läget inom rättsväsendet för de frågor som

ankommer på beredningen samt en plan för det

fortsatta arbetet.

Bland de förslag som BRU hittills lämnat kan

nämnas ett förslag innebärande att s.k. förenklad

brottsutredning, som är ett mindre formaliserat

förfarande än en ordinär förundersökning, skall

kunna användas i större utsträckning än i dag (se

SOU 2001:93). Förslaget bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden

rörande polisens brottsutredningsverksamhet, senast

i samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 2001 (bet. 2000/01:JuU1 s. 38 f). Utskottet

såg då, med hänsyn till pågående och planerade

åtgärder, inte något behov av ett ingripande från

riksdagens sida.

Utskottet konstaterar att frågan om att förbättra

utredningsverksamheten är prioriterad inom polisen

och att arbete på detta område pågår.

Rikspolisstyrelsen har också givits i uppdrag att

särskilt redovisa vilka åtgärder som vidtagits för

att förbättra den brottsutredande verksamheten,

bl.a. vilka åtgärder som gjorts för att höja den

polisiära kompetensen att leda förundersökningar.

När det gäller våld mot kvinnor och barn skall

Rikspolisstyrelsen göra en sammanhållen nationell

beskrivning och analys av hur verksamheten

utvecklats och dess resultat. Även utanför polisen

pågår arbete med att se över och komma med förslag

på hur polisens utredningsverksamhet kan förbättras.

Detta gäller såväl den brottsutredande verksamheten

i allmänhet som i ärenden rörande barn. Enligt

utskottet bör det pågående arbetet inte föregripas.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju237, Ju329, Ju360 och Ju365 i nu behandlade delar.

I motion T464 (fp) framhålls att poliser bör

utbildas i körkortsmedicin för att bli bättre på att

upptäcka och identifiera riskgrupper inom trafiken.

Enligt vad utskottet inhämtat genomgår inte de

studerande någon särskild kurs i körkortsmedicin

under polisutbildningen. Däremot erhåller alla

studenter viss sjukvårdsutbildning. De får också

undervisning om epilepsi och andra sjukdomar som kan

påverka en persons beteende i trafiken samt

utbildning i att se de yttre tecken som kan finnas

på att någon brukat alkohol eller narkotika.

Utskottet konstaterar att studenterna under

polisutbildningen redan erhåller viss utbildning

rörande hur olika sjukdomar påverkar en persons

beteende i trafiken samt i att kunna identifiera om

en person använt droger. Enligt utskottet har

ingenting framkommit som pekar på att behov finns av

en särskild kurs i sådana frågor. Motion T464 i

denna del avstyrks.

Polisens arbetstider

I motion Ju245 (m) kritiseras polisväsendets

förläggning av arbetstiden. Enligt motionären bör

polisens tjänstgöringstider i högre grad förläggas

till kvällar och helger.

Polisväsendets arbetstidsavtal ändrades fr.o.m.

den 1 januari 2000. Polismyndigheterna har härigenom

fått ökade möjligheter att styra förläggningen av

arbetstid till tider då behovet av personal är

störst. Arbetet med att träffa behovsanpassade

arbetstidsavtal på lokal nivå påbörjades under år

2000, och i mitten av december 2001 hade samtliga 21

polismyndigheter slutit sådana lokala avtal.

Regeringen gör i budgetpropositionen för år 2002

bedömningen att ändringarna har skapat bättre

möjligheter att anpassa arbetstiderna till

verksamhetens behov (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4

avsnitt 4.6.1). Enligt vad som framgår av

propositionen kommer regeringen dock även

fortsättningsvis att följa hur polisen anpassar

arbetstiderna till verksamhetens behov.

Det bör i sammanhanget anmärkas att Polisförbundet

på vissa av myndigheterna inför förestående

löneförhandlingar har sagt upp arbetstidsavtalen på

lokal nivå. Enligt vad utskottet inhämtat är det

dock oklart vilken rättsverkan en sådan uppsägning

har.

Av regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende

polisorganisationen följer att Rikspolisstyrelsen

senast vid utgången av juni månad 2002, så långt

frågorna då kan överblickas, skall redovisa vilka

förändringar av arbetstidens förläggning som har

gjorts med syfte att anpassa arbetstiderna till

verksamhetens behov. Av redovisningen skall framgå

polispersonalens fördelning över olika

veckoarbetstider, hur stor andel av polispersonalen

som har periodplanerad arbetstid samt hur den totala

arbetade tiden har förändrats. Större skillnader

mellan polismyndigheterna skall analyseras och

kommenteras.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det nya

arbetstidsavtalet synes innebära en förbättring vad

gäller möjligheterna att anpassa polisens

arbetstider till verksamhetens behov.

Rikspolisstyrelsen har också fått i uppdrag att

följa upp denna fråga och till regeringen redovisa

vilka förändringar som gjorts. Utskottet - som

erinrar om att förläggningen av arbetstiden är en

fråga som det i första hand ankommer på

arbetsmarknadens parter att lösa - kan därför inte

se något behov av ett ingripande från riksdagens

sida. Motion Ju245 i nu behandlad del avstyrks.

Arbetsmiljön

I motion Ju271 (v) begärs en översyn av polisens

arbetssituation och varför antalet arbetsrelaterade

olyckor och sjukdomar ökar inom poliskåren. Vidare

framhålls i motionen att regler bör införas om

obligatorisk handledning för bearbetning av såväl

det dagliga polisarbetet som extraordinära

händelser. Motionärerna bakom motion Ju329 (kd)

anser att ett samarbete mellan olika

länspolismyndigheter bör upprättas i syfte att

förbättra arbetsmiljön samt att alla

polismyndigheter bör ges arbetsmiljöhandledning i

syfte att förebygga stressrelaterade arbetsskador. I

samma motion begärs också att Rikspolisstyrelsen

skall ges i uppdrag att utarbeta en strategi över

arbetsfördelningen så att poliser över 55 år inte

skall behöva arbeta skift. I motion Ju222 (m)

efterfrågas regelbundna fysiska

prestationskontroller av poliser. Slutligen

framhålls i några av motionerna behovet av en bättre

ledarskapsutbildning och bättre karriärmöjligheter

inom polisen, nämligen i motionerna Ju365 (c), Ju426

(m) och Ju450 (fp). I den sistnämnda motionen

framhålls också behovet av ytterligare

specialistkompetens inom polisen. Även i motion

Ju426 (m) framhålls behovet av ytterligare

specialistkompetens. Enligt motionärerna bakom denna

motion bör Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att

fastställa vilka uppgifter som kräver polismans

befogenhet och ta fram underlag för en särskild,

kortare utbildning för specialister, t.ex. ekonomer

och IT-personal, att erhålla denna befogenhet.

År 2001 var medelåldern för polispersonalen 45,6

år. Den varierar dock kraftigt mellan olika delar av

landet. Sjukfrånvaron och begränsningarna i

tjänstbarheten av hälsoskäl ökade under samma år för

fjärde året i rad. För män var sjukfrånvaron totalt

4,75 %, medan den för kvinnor var totalt 7,71 %

(Polisens årsredovisning 2001).

Rikspolisstyrelsen har tidigare, i samband med

beredningen av budgeten för år 2002, som en orsak

till den höga sjukfrånvaron framhållit den tidigare

minskningen av antalet anställda i kombination med

den ogynnsamma åldersstrukturen. Ett långsiktigt mål

bör enligt Rikspolisstyrelsen vara att ingen som är

55 år eller äldre skall tvingas att regelbundet

arbeta natt (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt

4.6.1).

Under år 2000 erhölls datorstöd för en systematisk

uppföljning av den totala sjukfrånvaron. Information

skall fortsättningsvis kunna erhållas om hur stor

sjukfrånvaron är, fördelad på män och kvinnor,

civilanställda och polismän. Redovisningen kommer

att avse den procentuella sjukfrånvaron i

förhållande till arbetstiden. Satsningar har också

gjorts för att ta fram gemensam arbetsskade- och

tillbudsstatistik.

Vad gäller chefsförsörjning och chefsutveckling

anställdes under de tre första kvartalen 2000

sammanlagt 362 chefer, varav 310 poliser inom

polisväsendet. I september 2000 fanns det 2 200

chefer med bakgrund som polis. Polismyndigheterna

svarar själva för chefsutveckling och

chefsförsörjning. I dag har samtliga myndigheter

chefsförsörjnings- och chefsutvecklingsprogram.

Dessa är riktade till befintliga chefer och till

anställda som kan förväntas få chefsfunktioner i

framtiden. Chefsförsörjningsprogrammen innefattar

kartläggning och analyser av det framtida

rekryteringsbehovet. Flertalet myndigheter har också

inrättat "chefsbanker", dvs. identifierat personer

som bedöms lämpliga för chefsuppgifter. Särskilt har

vikten av att få fram fler kvinnliga chefer

betonats. Mellan Polishögskolan och Stockholms och

Uppsala universitet pågår ett utbildningssamarbete

för högre chefer. Vidare fortsätter

Ledarskapscentrum vid Polishögskolan sitt arbete med

att på ett övergripande plan utveckla ledarskapet

inom polisväsendet. Centrumet arbetar konsultativt

mot polismyndigheterna som stöd i frågor om

ledarskap och ledarskapsutveckling samt utvecklar

metoder för myndigheternas egna insatser (prop.

2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt 4.6.1).

En rad åtgärder har också vidtagits för att

förbättra arbetsmiljön och arbetssituationen för de

anställda inom polisväsendet. En särskild person har

anställts av Rikspolisstyrelsen för att samordna

arbetsmiljöfrågorna, och projekt som rör det

psykosociala omhändertagandet inom polisen har

inletts. Arbete pågår också med att skapa en

gemensam arbetsmiljöutbildning för polisen samt med

att fördjupa informationsutbytet inom

arbetsmiljöområdet (Polisens årsredovisning

2001).

Därtill kommer att det i mars 2001 anordnades en

arbetsmiljökonferens. Syftet var bl.a. att

åstadkomma en bas för spridning av erfarenheter inom

arbetsmiljöområdet. Vidare genomfördes i november

samma år arbetsgivardagar med föreläsningar och

seminarier. Samverkan, kompetensförsörjning och

arbetsmiljö var tre genomgående teman. Ett stort

antal chefer på alla nivåer inom polisen deltog.

Rikspolisstyrelsen har, i regleringsbrevet för

budgetåret 2002 avseende polisorganisationen, fått i

uppdrag att redovisa en sammanhållen nationell

beskrivning och analys av statistik och åtgärder på

det personalpolitiska området. Av redovisningen

skall bl.a. framgå personalsammansättningen fördelad

på poliser, civilanställda, ålder och kön,

sjukfrånvaro och vilka åtgärder som vidtagits för

att minska sjukfrånvaron, vilka åtgärder som

vidtagits för att rekrytera och utveckla chefer samt

vad som gjorts för att uppmuntra kvinnor och män att

utveckla sin kompetens så att de kan utgöra en bas

för framtida chefsrekrytering. Av redovisningen

skall också framgå vilka åtgärder som vidtagits för

att förbättra arbetsmiljön.

Utskottet behandlade liknande yrkanden som de nu

aktuella under våren 2000 respektive våren 2001

(bet. 1999/2000:JuU6 s. 19 f och 2000/01:JuU11 s. 10

f). Utskottet framhöll därvid bl.a. följande.

Utskottet har självfallet inte någon annan

uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av

en god arbetsmiljö. Arbetet som polis innebär

emellertid, anförde utskottet, att risken att

utsättas för våld, hot och kränkande uttalanden är

större än för andra yrkesgrupper. Det var därför av

stor vikt att frågor om arbetsmiljön inom polisen

ständigt uppmärksammas. Som påpekades i motionerna

hade under senare år ett flertal förändringar

bidragit till en mer besvärlig situation. Här tänkte

utskottet på de i och för sig nödvändiga

neddragningarna av den civilanställda personalen.

Det svåra ekonomiska läget i flera kommuner hade

också inneburit att det samlade sociala skyddsnätet

blivit sämre, vilket kunde öka pressen på

polispersonalen. Mot denna bakgrund - fortsatte

utskottet - fanns det en risk att polisen inte till

fullo klarar sin uppgift, något som i sin tur

riskerar att urholka förtroendet för polisens

verksamhet. Enligt utskottet var det därför

glädjande att åtgärder som långsiktigt kan bidra

till en bättre arbetsmiljö hade vidtagits.

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i

frågan. Som utskottet framhållit är det glädjande

att åtgärder hela tiden vidtas för att förbättra

arbetsmiljön inom polisen. Med hänsyn härtill och då

Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att till

regeringen inkomma med en sammanhållen nationell

beskrivning och analys av vilka åtgärder som

vidtagits på det personalpolitiska området, t.ex.

för att uppmuntra anställda inom polisen att

utveckla sin kompetens så att de kan utgöra en bas

för framtida chefsrekrytering samt för att förbättra

arbetsmiljön, finner inte utskottet nu skäl för

riksdagen att göra något särskilt uttalande i dessa

frågor. Utskottet är inte heller berett att för

närvarande förorda att en särskild, kortare

polisutbildning inrättas för specialister, såsom

ekonomer och IT-personal. Motion Ju222 samt

motionerna Ju271, Ju329, Ju365, Ju426 och Ju450 i nu

behandlade delar avstyrks.

Polisens utrustning

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande polisens utrustning,

bl.a. frågor om polisens beväpning,

inrättandet av ett nytt

radiokommunikationssystem och möjligheterna

att installera GPS-utrustning i polisens

bilar. Utskottet föreslår med hänvisning

framför allt till pågående arbete och redan

vidtagna åtgärder inom polisen att riksdagen

avslår samtliga motioner i denna del. Jämför

reservationerna 14 och 15.

Beväpning

I motionerna Ju308 och Ju351 (båda m) samt Ju329

(kd) efterfrågas möjligheter för polisen att använda

en mer nyanserad uppsättning av vapen, t.ex.

pepparsprej, elpistoler och s.k. beanbags. Även i

motion Ju271 (v) efterfrågas alternativ till

skarpladdade vapen. Motionärerna bakom denna motion

anser att frågan om när polisen skall bära

skarpladdade vapen bör utredas särskilt och

underställas riksdagen.

Huvudbeväpningen för personal i yttre tjänst

består i dag av en personlig pistol, vanligen en Sig

Sauer 225 i kaliber 9x19 mm.

I kungörelsen (1969:84) om användande av

skjutvapen i polistjänsten finns bestämmelser om när

skjutvapen får användas. Så är fallet bl.a. om det

föreligger nödvärnsrätt enligt 24 kap. 1 §

brottsbalken. Skjutvapen får också användas för att

hindra den som är frihetsberövad från att rymma.

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och

allmänna råd om användande av skjutvapen i

polistjänsten (RPSFS 2001:1, FAP 104-2). Enligt

föreskrifterna får sådana skjutvapen som är godkända

av Rikspolisstyrelsen tilldelas poliser som

personlig utrustning eller som förstärkningsvapen.

Såvitt gäller de andra av motionärerna

efterfrågade medlen finns bestämmelser om tårgas i

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om

användning av tårgas i polistjänsten (RPSFS 2000:70,

FAP 104-3). Tårgas bör användas bara om mildare

tvång bedömts otillräckligt och det med hänsyn till

uppgiften kan anses försvarligt att använda tårgas.

Här bör även nämnas Rikspolisstyrelsens

föreskrifter om expanderbar batong (RPSFS 1999:3,

FAP 200-7). Enligt dessa får polismyndigheterna

tillåta att en sådan batong bärs av den som har

behov av det och har genomgått särskild utbildning

för dess handhavande.

Utskottet har inhämtat att det inom

Rikspolisstyrelsen pågår ett utvecklingsarbete som

rör polisens beväpning. Arbetet syftar till att

hitta hjälpmedel för situationer då användning av

batong bedöms otillräckligt men skjutvapen anses

innebära ett alltför kraftigt våld. Inom ramen för

detta är bl.a. frågan om användning av pepparsprej,

s.k. beanbags, dvs. ett slags hagel i en tygpåse,

och elpistoler aktuell. Vad gäller pepparsprej

arbetar Rikspolisstyrelsen utifrån att detta

hjälpmedel skall kunna köpas in och börja användas

redan under innevarande år. Vad gäller beanbags och

elpistoler pågår fortfarande utvärderingsarbete.

Utskottet behandlade i februari 2001 liknande

yrkanden (bet. 2000/01: JuU11 s. 6 f). Utskottet

konstaterade i likhet med motionärerna att det finns

behov av en mer nyanserad uppsättning av vapen inom

polisen. Enligt utskottet var det därför

tillfredsställande att ett arbete då hade inletts

för att åstadkomma en förbättring i den riktning som

motionärerna efterfrågade. Någon åtgärd från

riksdagen i ämnet var, med hänsyn till pågående

arbete, inte nödvändig, varför då aktuella

motionsyrkanden avstyrktes.

Enligt utskottet är frågan om vilka vapen polisen

bör använda i olika sammanhang en fråga som det i

första hand åligger polisen att bedöma. Något skäl

att nu förorda att frågan i stället skall

underställas riksdagen för prövning har inte

framkommit. Med hänsyn härtill och då arbete

alltjämt pågår med att ta fram en mer nyanserad

uppsättning av vapen inom polisen är någon åtgärd

från riksdagen inte nödvändig. Utskottet föreslår

att motion Ju308 samt motionerna Ju271, Ju329 och

Ju351 i nu behandlade delar avslås.

I motion Ju351 (m) begärs att den vidareutbildning

poliserna erhåller förbättras, bl.a. skall alla

poliser vara skyldiga att ägna minst en vecka om

året till skjutövningar. Även i motion Ju318 (m)

begärs att möjligheterna till skjutövning

förbättras. Enligt motionärerna bör varje polis ha

rätt till gratis ammunition för övningsskjutning med

sitt tjänstevapen även om det sker på hans eller

hennes fritid.

Genom Rikspolisstyrelsens föreskrifter och

allmänna råd om polisens skjutvapen, se ovan, som

trädde i kraft den 1 juli 2001 har regelverket för

användning av skjutvapen skärpts, bl.a. har ett

uttryckligt krav på fortbildning och kompetensprov

införts. En person får enligt föreskrifterna

tilldelas ett skjutvapen endast om han eller hon

inom 18 månader dessförinnan med godkänt resultat

har avlagt ett särskilt kompetensprov för

skjutvapnet. Polismyndigheten skall sedan i

erforderlig utsträckning ge poliserna fortbildning i

handhavande av skjutvapnet enligt en av

Rikspolisstyrelsen upprättad utbildningsplan samt

genom ett kompetensprov årligen kontrollera att

poliserna uppfyller de krav som ställs i

utbildningsplanen. Fortbildningen och

kompetenskravet skall genomföras under ledning av en

instruktör som med godkänt resultat har genomgått

Rikspolisstyrelsens utbildning för

vapeninstruktörer. Om det har förflutit mer än 18

månader sedan en polis med godkänt resultat avlade

kompetensprov för ett tilldelat skjutvapen skall

polismyndigheten normalt sett återta skjutvapnet

från honom eller henne.

Den lokala polismyndigheten skall varje år lämna

uppgifter till Rikspolisstyrelsen om utfallet av

kompetensproven och antalet återtagna skjutvapen.

Rikspolisstyrelsen har nyligen tillskrivit samtliga

myndigheter och begärt sådan redovisning för tiden

fram till april månad 2002. Denna redovisning skall

ha inkommit till Rikspolisstyrelsen senast den 1 maj

i år.

Enligt vad utskottet inhämtat från

Rikspolisstyrelsen erhålls en grundutbildning i

bl.a. handhavande av tjänstevapnet i samband med

polisutbildningen. - För de förstärkningsvapen som

delas ut för användning vid specifika insatser skall

särskild utbildning ske. Särskild utbildning har

också skett i samband med att typen av tjänstevapen

byttes ut från Walther till Sig-Sauer. - Alla

polismän skall därefter delta i tre

tjänsteskjutningar per år med sitt tjänstevapen samt

den skjutning som äger rum i samband med det årliga

kompetensprovet. Beroende av vilken tjänst

polismannen innehar kan ytterligare övningsskjutning

på tjänstetid erbjudas. Inom piketstyrkan vid

Polismyndigheten i Stockholms län sker t.ex.

övningsskjutning flera gånger i veckan. När det

gäller enskilda polismäns möjligheter till

övningsskjutning på sin fritid finns denna möjlighet

vid samtliga polismyndigheter. Däremot varierar det

från myndighet till myndighet om polismannen

erhåller ammunition för sådan skjutning gratis, till

ett subventionerat pris eller får betala den själv.

Denna fråga avgörs av respektive myndighet inom de

ekonomiska ramar som myndigheten erhållit.

Av den inom Rikspolisstyrelsen upprättade

utbildningsplanen framgår att kompetensprovet skall

innehålla en rad olika moment. För innehav av

tjänstepistolen Sig-Sauer krävs t.ex. att

polismannen skall visa högt säkerhetsmedvetande i

hanteringen av sitt tjänstevapen, vara väl förtrogen

med de grundläggande säkerhetsreglerna samt förstå

vapnets konstruktion och funktion. Han eller hon

skall också uppfylla vissa krav på skjutfärdighet

såväl vid eld från färdigställning och drag från

hölstret som vid precisionsskjutning.

Utskottet konstaterar att åtgärder nyligen

vidtagits för att skärpa de krav som kan ställas på

enskilda polisers förmåga att hantera sitt

tjänstevapen. Som ett led i detta arbete skall

polismyndigheterna i erforderlig utsträckning ge

poliserna fortbildning i handhavande av sitt

skjutvapen. Något skäl för riksdagen att förorda

några ytterligare åtgärder finns för närvarande

inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju318 samt motion Ju351 i nu behandlad del.

Polisens radiokommunikationssystem

I motion Ju351 (m) begärs att ett gemensamt

radiokommunikationssystem med TETRA-standard införs

för polisen och övriga beredskapsmyndigheter. Vidare

begärs i motion Ju426 (m) att polisen tillförs

tillräckliga resurser för att inrätta ett nytt

radiokommunikationssystem.

Utskottet behandlade frågan om ett gemensamt

radiokommunikationssystem för polisen och övriga

aktörer inom den s.k. public safety-sektorn i ett

yttrande till försvarsutskottet under hösten 2001

(2001/02:JuU2y). I detta ärende finns en utförlig

redovisning av de uppdrag som lämnats i frågan,

uppskattade kostnader, regeringens uttalanden i

frågan samt polisens behov av ett nytt

radiokommunikationssystem.

Utskottet uttalade i sitt yttrande till

försvarsutskottet i huvudsak följande. Ett

landstäckande radiokommunikationssystem med TETRA-

standard eller likvärdigt skulle påtagligt öka

förutsättningarna för ett effektivt och rationellt

samarbete mellan de myndigheter och andra aktörer

som svarar för ordningen och säkerheten i samhället.

Ett sådant gemensamt kommunikationssystem skulle

också öka möjligheterna att rädda liv och egendom.

Det är därför viktigt att planeringen för ett

gemensamt nationellt radiosystem med TETRA-standard

eller likvärdigt fortsätter och att regeringen

verkar för att ett sådant system inrättas inom en

snar framtid. Detta är också viktigt för

finansieringsfrågan, eftersom ett gemensamt

radiokommunikationssystem innebär att flera aktörer

kan och bör dela på investerings- och

driftskostnaderna för systemet. Med hänsyn till

tidsfaktorn och den besvärliga situation som polisen

befinner sig i, nämligen att kommunikationsfrågan

för storstadslänen måste vara löst före utgången av

år 2003, anser utskottet emellertid att polisen inte

kan avvakta detta arbete. Enligt utskottet måste

polisen därför ges möjlighet att på egen hand

utveckla ett nytt radiokommunikationssystem i

storstadslänen. Detta system bör dock byggas på ett

sådant sätt och med så hög kvalitet att det på sikt

kan utvecklas till ett landstäckande gemensamt

system för hela public safety-sektorn. Höga krav

måste alltså ställas på systemets tillgänglighet,

funktionalitet och säkerhet.

Utskottet utgick i sitt yttrande från att

regeringen ger polisen erforderligt stöd i detta

arbete. Det är, anförde utskottet, t.ex. viktigt att

den av regeringen utsedde förhandlingsmannen

samverkar med Rikspolisstyrelsen i erforderlig

utsträckning. Det är också viktigt att

finansieringen av polisens nya

radiokommunikationssystem löses på ett

tillfredsställande sätt.

Riksdagen har därefter tillkännagivit vad

försvarsutskottet anfört i frågan, nämligen i

huvudsak följande (bet. 2001/02:FöU1 s. 96 f, rskr.

87-90).

Av justitieutskottets yttrande framgår att polisen

med hänsyn till tidsfaktorn och den besvärliga

situation som den befinner sig i, nämligen att

kommunikationsfrågan för storstadslänen måste vara

löst före utgången av år 2003, inte kan avvakta det

nu pågående beredningsarbetet om ett för alla

samhällsviktiga verksamheter gemensamt

radiokommunikationssystem. Försvarsutskottet kan

därför ha förståelse för vad justitieutskottet

framhåller om att polisen måste ges möjlighet att på

egen hand utveckla ett nytt

radiokommunikationssystem i storstadslänen.

Försvarsutskottet anser dock att detta system

skall byggas på ett sådant sätt och med så hög

kvalitet att förutsättningarna finns att det på sikt

kan utvecklas till ett landstäckande gemensamt

system för andra samhällsviktiga verksamheter, såsom

kommunal och statlig räddningstjänst, kustbevakning,

tull, hälso- och sjukvård, Försvarsmaktens

verksamhet, SOS alarmering m.fl.

Försvarsutskottet förutsätter att det uppdrag som

den nyligen tillsatte förhandlingsmannen fått leder

fram till en sådan lösning att möjligheter öppnas

för att börja sjösätta ett av många länge

efterfrågat nationellt radiokommunikationssystem.

Rikspolisstyrelsen har i sitt budgetunderlag för

åren 2003-2005 återkommit i frågan.

Rikspolisstyrelsen har därvid framhållit att ett

nytt mobilt kommunikationssystem för

Polismyndigheten i Skåne måste upphandlas och

driftssättas före den 1 januari 2004 samt att

polisen inte kan finansiera merkostnaderna för ett

nytt kommunikationssystem inom nuvarande beräknade

anslagstilldelning. Några uppgifter om hur stor

anslagshöjning som behövs har dock inte angetts.

Enligt vad utskottet inhämtat avser

Rikspolisstyrelsen i stället att diskutera det

ytterligare medelsbehovet i den dialog som för

närvarande förs med Justitiedepartementet i frågan.

Som utskottet tidigare framhållit är det viktigt

att regeringen ger polisen erforderligt stöd i

arbetet att utveckla ett nytt

radiokommunikationssystem samt att finansieringen av

systemet löses på ett tillfredsställande sätt. Som

framgår ovan pågår en dialog med

Justitiedepartementet om hithörande frågor. Mot den

bakgrunden finns det enligt utskottet inte skäl för

riksdagen att nu göra några ytterligare uttalanden i

frågan. Motionerna Ju351 och Ju426 avstyrks i här

behandlade delar.

GPS-utrustning i polisbilarna

I motion Ju321 (m) efterfrågas GPS-utrustning i

polisbilarna så att ledningscentralen kan följa var

bilarna befinner sig.

Enligt vad utskottet inhämtat görs det för

närvarande en förstudie inom Rikspolisstyrelsen

angående möjligheten att installera GPS-utrustning i

polisbilarna samt eventuellt även i bärbara

radioapparater. Förstudien beräknas vara klar under

innevarande år. I studien skall verksamhetsnyttan av

ett sådant system vägas mot kostnaderna för det.

Eventuellt kommer som en del av förstudien ett

pilotprojekt med användning av GPS-utrustning att

genomföras i någon polismyndighet ute i landet.

Utskottet konstaterar att arbete rörande

möjligheten att installera GPS-utrustning i polisens

bilar pågår. Detta arbete bör inte föregripas.

Motion Ju321 i nu behandlad del avstyrks.

Frågor rörande polissamarbete

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande polisens samarbete

med andra länders polis samt med andra

myndigheter. Bland annat behandlas frågor om

att utvidga Europols mandat, förstärka

arbetet mot organiserad brottslighet och

terrorism samt att förbättra samverkan mellan

polisen och tullen. Utskottet föreslår med

hänvisning framför allt till pågående

utredningsarbete, lämnade uppdrag samt till

pågående arbete och redan vidtagna åtgärder

inom bl.a. EU och Sverige att riksdagen

avslår samtliga motioner i denna del. Jämför

reservationerna 16-20.

Internationellt polissamarbete, m.m.

Ett flertal motioner rör frågor om ett förbättrat

internationellt polissamarbete. I motionerna Ju390

(kd) och U301 (fp) efterfrågas en utbyggnad av

Europol, bl.a. bör Europol ges fler operativa

funktioner. I motion Ju390 (kd) begärs också att de

enskilda polismyndigheterna i medlemsstaterna ges

möjlighet att utveckla ett europeiskt samarbete.

Vidare begärs i motion Ju413 (s) en bättre samverkan

mellan bl.a. olika länders polis i syfte att hindra

organiserad smuggling och i motion T465 (c) en

bättre samverkan i syfte att på ett mer effektivt

sätt bekämpa IT-brottslighet. Slutligen efterfrågas

i U268 (c), inom ramen för den nordliga dimensionen,

en långsiktig strategi för att bekämpa den

organiserade brottsligheten. I ett par motioner

efterfrågas vidare stödåtgärder till andra länders

polis. I motion K426 (kd) framhålls att stödet till

polisen måste prioriteras i samarbetet med EU:s

kandidatländer och i motion U350 (kd) framhålls

behovet av olika stödåtgärder, t.ex.

utbildningsinsatser, för att stärka polisen på

Balkan.

Inom EU sker straffrättsligt samarbete och

polissamarbete inom ramen för den tredje pelaren.

Till sin karaktär är samarbetet där mellanstatligt.

Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från

medlemsstaterna till unionen. Samarbetet omfattas

alltså inte av EG-rätten och dess principer. Skälet

till denna ordning är att samarbetet berör

rättsstatliga kärnområden, inom vilka det ansetts

viktigt att medlemsstaterna har ett

självbestämmande.

Amsterdamfördraget innebär att strukturen för EU-

samarbetet förändrats. Här är avdelning VI i

Unionsfördraget av intresse. Enligt artikel 29 skall

unionens mål vara att ge medborgarna en hög

säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet

och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma

gemensamma insatser på områdena polissamarbete och

straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga

och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Detta mål skall uppnås genom förebyggande och

bekämpande av brottslighet, vare sig denna är

organiserad eller ej, särskilt terrorism,

människohandel och brott mot barn, olaglig

narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption

och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare

samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter

och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna,

både direkt och genom Europol och genom sådant

samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra

behöriga myndigheter i medlemsstaterna, allt i

enlighet med närmare bestämmelser i andra artiklar i

fördraget. Vidare skall tillnärmning av

straffrättsliga regler i medlemsstaterna kunna ske

när det är nödvändigt.

Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot

organiserad brottslighet. En särskild handlingsplan

mot den organiserade brottsligheten antogs av

ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor i

april 1997 och godkändes av Europeiska rådet vid

dess möte i Amsterdam i juni samma år.

Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och

särskilda rekommendationer till rådet att vidta en

rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.

Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav

Europeiska rådet i uppdrag åt ministerrådet för

rättsliga och inrikes frågor att förstärka

åtgärderna mot den organiserade brottsligheten med

beaktande av de utökade möjligheter i detta

hänseende som Amsterdamfördraget ger. Uppdraget

återfinns i en handlingsplan för genomförande av

Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.

I enlighet med en rekommendation i 1997 års

handlingsplan har rådet inrättat en

sektorsövergripande arbetsgrupp mot den organiserade

brottsligheten. En av gruppens huvuduppgifter är att

genomföra de riktlinjer och rekommendationer som

finns i handlingsplanen. Arbetsgruppen har utarbetat

en ny sammanhållen strategi för det fortsatta

arbetet med att förebygga och bekämpa den

organiserade brottsligheten. Strategin antogs av

ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor den

27 mars 2000.

I detta sammanhang bör även nämnas slutsatserna

från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och

16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades

där om ett antal politiska riktlinjer och

prioriteringar. Inledningsvis kan framhållas att

kommissionen fått i uppdrag att presentera en

resultattavla - en s.k. scoreboard - för att

underlätta genomförandet av bestämmelserna om

rättsliga och inrikes frågor i Amsterdamfördraget,

Wienhandlingsplanen och slutsatserna från mötet i

Tammerfors. Syftet med resultattavlan, som numera

har upprättats, är att underlätta genomförandet av

överenskomna bestämmelser genom att fastställa vem

av rådet, kommissionen eller medlemsstaterna som

skall agera och tidpunkten för när åtgärderna skall

vara genomförda. Vidare är avsikten att förbättra

insynen i det rättsliga och inrikes samarbetet.

Såvitt nu är i fråga är vidare ett antal punkter

bland Tammerforsslutsatserna av intresse. I punkt 5

anges bl.a. att brottslingar inte får ges några

möjligheter att utnyttja skillnader mellan

medlemsstaternas rättssystem och att bättre

överensstämmelse och ökad konvergens måste uppnås

mellan medlemsstaternas rättssystem. I punkt 6

anförs att människor har rätt att förvänta sig att

unionen tar itu med det hot mot deras frihet och

lagliga rättigheter som den grova brottsligheten

utgör. Gemensamma insatser mot detta hot är

nödvändiga för att förebygga och bekämpa

brottslighet och kriminella organisationer i hela

unionen. En gemensam mobilisering av polisiära och

rättsliga resurser är nödvändig för att garantera

att det inte finns några gömställen för brottslingar

eller vinning av brott inom unionen. I punkt 43

efterlyses gemensamma utredningsgrupper i enlighet

med EG-fördraget, som ett första steg i kampen mot

narkotikahandel och människohandel samt terrorism.

De bestämmelser som skall fastläggas i detta

avseende bör enligt Europeiska rådet tillåta

företrädare för Europol att när så är lämpligt delta

i sådana grupper i en stödjande funktion. I punkt 44

uppmanas till inrättandet av en europeisk

aktionsgrupp med europeiska polischefer som i

samarbete med Europol skall utbyta erfarenheter och

information om aktuella tendenser i

gränsöverskridande brottslighet samt bidra till

planeringen av operativa åtgärder. Europols

nyckelroll understryks i punkt 45; bl.a. bör Europol

få operativa uppgifter.

Ministerrådet har i enlighet med

Tammerforsslutsatserna enats om ett rambeslut om

gemensamma brottsutredningsgrupper som kommer att

göra det möjligt för åklagare och poliser från olika

medlemsstater att samordna brottsutredningar i fråga

om brott som har internationella kopplingar.

Regeringen har till riksdagen överlämnat en

proposition om att riksdagen skall godkänna detta

rambeslut, och riksdagen har nyligen bifallit

regeringens förslag (prop. 2001/02:71, bet. JuU15,

rskr. 151).

Vidare har ministerrådet utvidgat Europols

behörighet till att omfatta penningtvätt i

allmänhet, dvs. oberoende av vilken typ av brott som

penningtvätten härrör från, samt alla de brott som

återfinns i den lista som bifogats

Europolkonventionen. Diskussioner pågår också om att

ändra Europolkonventionen. Ändringarna syftar till

att förenkla förfarandet för ändring i

Europolkonventionen och att göra det möjligt för

Europol att delta i gemensamma

brottsutredningsgrupper och att anmoda behöriga

myndigheter i medlemsstaterna att inleda, genomföra

eller samordna utredningar i vissa fall.

I budgetpropositionen för år 2002 anförde

regeringen (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt

4.6.1) bl.a. att Sverige kommer att arbeta för att

verksamheten vid Europol även i fortsättning

inriktas på operativt arbete. I detta sammanhang

framhöll regeringen också vikten av de

samarbetsavtal som ingås mellan tredje länder och

utomstående organ, då dessa är ägnade att

ytterligare öka Europols betydelse i det operativa

polisarbetet.

I regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende

polisorganisationen anges att Rikspolisstyrelsen

skall redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för

att det internationella polissamarbetet skall

integreras ytterligare med det nationella arbetet i

kampen mot den grova och gränsöverskridande

brottsligheten. Av redovisningen skall framgå bl.a.

vilka åtgärder som vidtagits på Rikspolisstyrelsen

och i den lokala polisverksamheten för att öka

informationsförsörjningen inom Europolsamarbetet och

genomföra internationella åligganden i övrigt.

När det gäller samarbetet med länder utanför EU

har polisen under år 2001 bl.a. bedrivit

utvecklingssamarbete i Central- och Östeuropa samt i

Sydafrika och Centralamerika till en omfattning av

25 miljoner kronor (Polisens årsredovisning 2001).

Sverige deltar också aktivt i Aktionsgruppen mot

organiserad brottslighet i Östersjöområdet, inom

vilken de nordiska länderna, Tyskland, de baltiska

staterna, Polen och Ryssland bedriver ett

brottsbekämpande samarbete. Enligt regeringen är

detta samarbete numera en naturlig del av det

dagliga arbetet för de brottsbekämpande

myndigheterna inom Östersjöområdet (prop. 2001/02:1,

utg.omr. 4 avsnitt 4.6.1).

Sverige träffade vidare i december 1998 avtal med

Estland, Lettland och Litauen om samarbete på det

rättsliga och polisiära området. Avtalen utgör

grunden för samarbetet mellan Justitiedepartementet

och de baltiska justitie- och inrikesministerierna

samt mellan rättsväsendets myndigheter i länderna.

Allt tätare kontakter mellan polismyndigheterna har

bl.a. lett till att Rikspolisstyrelsen tillsammans

med övriga svenska rättsvårdande myndigheter inlett

ett EU-finansierat samarbetsprojekt som introducerar

en helhetssyn från polis till kriminalvård i

bekämpandet av den organiserade brottsligheten i

Lettland. Avtalen förlängdes av justitieministern

vid ett besök i de tre baltiska staterna den 31

januari och 1 februari 2002.

Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete

pågår för att förbättra det internationella

polissamarbetet. Så har t.ex. Europol utrustats med

vidgade befogenheter och arbetsuppgifter. Vidare har

EU:s medlemsstater enats om rambeslut om gemensamma

brottsutredningsgrupper som kommer att göra det

möjligt för åklagare och poliser inom EU att

samordna sina utredningar rörande vissa brott. Även

inom Norden och i förhållande till EU:s

kandidatländer pågår arbete för att utveckla det

polisiära samarbetet. Utskottet finner mot den

bakgrunden inte skäl för riksdagen att nu göra något

särskilt uttalande i dessa frågor. Motion Ju413 samt

motionerna Ju390, K426, U268, U301, U350 och T465 i

nu behandlade delar avstyrks.

I ett flertal motioner tas frågor rörande

terroristbekämpning upp. I motion Ju266 (m) begärs

förstärkta åtgärder mot terrorism, bl.a. en

förstärkt underrättelseverksamhet, en effektivare

lagstiftning och bättre utrustning. Även i motion

Ju450 (fp) begärs att lagstiftningen på området

skall ses över, och i motion Ju451 (mp) framhålls

att Sverige snarast bör anta den lagstiftning som

krävs för att inrätta den internationella

brottmålsdomstolen (ICC). I motion Ju447 (kd) begärs

att Europol skall ges bättre resurser för att verka

mot terrorism. I motionen framhålls också att

Sverige snarast bör ratificera FN:s konvention om

finansiering av terrorism. Slutligen framhålls i

motion Ju411 (s) att utlämning inte bör ske av

terrorister om de i det land som begärt utlämningen

riskerar att dömas till dödsstraff.

I dag finns det sammanlagt 12 globala konventioner

och protokoll mot terrorism som bl.a. innehåller

bestämmelser om kapning av flygplan och bombdåd.

Sverige har undertecknat samtliga.

Den senaste globala konventionen är FN-

konventionen om åtgärder mot finansiering av

terrorism. Konventionen ställer krav på långtgående

kriminalisering av lämnande m.m. av bidrag till

personer och organisationer som kan tänkas komma att

begå brott. De svenska reglerna om förberedelse och

medverkan till brott täcker mycket av det som enligt

konventionen skall vara kriminaliserat, men viss

utvidgning av den svenska lagstiftningen kommer att

krävas för att Sverige fullt ut skall kunna uppfylla

de krav som ställs i konventionen.

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att

överlämna en proposition om ratificering av FN:s

konvention om åtgärder mot finansiering av terrorism

senast den 21 mars i år. En lagrådsremiss har

beslutats och överlämnats till Lagrådet.

Även inom EU arbetar man aktivt för att på ett

effektivt sätt kunna bekämpa terrorism. EU:s

justitieministrar enades den 25 september 2001 om en

omfattande handlingsplan mot terrorism. Planen

innefattar bl.a. åtgärder för att förstärka

lagstiftningen mot terrorism och förbättra

samarbetet mellan polis och underrättelsetjänster.

Bland lagstiftningsprojekten kan nämnas

kommissionens förslag till rambeslut om bekämpande

av terrorism (KOM (2001) 521 slutlig) vars syfte är

att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning när det

gäller terroristbrott. Förslaget föreskriver vilka

terroristhandlingar som skall vara straffbara i

samtliga medlemsstater samt innehåller vissa

bestämmelser om vilka påföljder som skall kunna

dömas ut för sådana brott. Vidare innehåller

förslaget bl.a. bestämmelser om jurisdiktion,

utlämning och åtal samt samarbete mellan

medlemsstaterna. Vid ministerrådsmötet för rättsliga

och inrikes frågor samt räddningstjänsten den 6 och

7 december 2001 träffades en politisk

överenskommelse om det slutliga innehållet i

rambeslutet.

Europaparlamentet har vid sitt sammanträde den 6

februari 2002 godkänt förslaget till rambeslut om

åtgärder mot terrorism i dess slutliga lydelse (P5

TAPROV(2002)0043).

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att

överlämna en proposition om godkännande av

rambeslutet senast den 21 mars i år.

Vidare har rådet antagit en förordning om

särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer

och enheter i syfte att bekämpa internationell

terrorism (KOM (2001) 569 slutlig). I förordningen

föreskrivs olika åtgärder som skall vidtas för att

bekämpa finansiering av terroristverksamhet, bl.a.

skall de tillgångar som tillhör en fysisk eller

juridisk person eller en enhet eller ett organ som

återfinns i den till förordningen bifogade

förteckningen spärras. Förordningen trädde i kraft

den 29 januari 2002 och är till alla delar bindande

och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

När det gäller det polisiära samarbetet inom

Europol kan det nämnas att den särskilda enhet som

finns inom Europol för bekämpning av terrorism

förstärktes under hösten 2001 med en nyinrättad

grupp bestående av specialister på

terrorismbekämpning från medlemsstaterna.

På nationell nivå har polisen bl.a. ökat

bevakningen av vissa utsatta platser samt förstärkt

skyddet för vissa personer. Vidare har

säkerhetsnivån på flygplatserna skärpts. Därtill

kommer att regeringen den 20 december 2001 beslutade

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att

kartlägga och analysera myndigheternas och de övriga

offentliga organens samlade beredskap och förmåga

att förhindra, bekämpa och i övrigt hantera

omfattande terroristattentat och andra likartade

extraordinära händelser i Sverige (dir. 2001:120).

Utredaren skall också undersöka om nuvarande

lagstiftning och annan rättslig reglering ger

myndigheter och andra offentliga organ möjligheter

att snabbt och effektivt vidta åtgärder för att

förhindra, bekämpa och i övrigt hantera omfattande

terroristattentat och andra likartade extraordinära

händelser. Utredaren skall beskriva och analysera de

behov som kan finnas i det avseendet och, om

analysen leder till det, peka på behov av

förändringar. Dessa överväganden skall göras inom

ramen för gällande lydelse av regeringsformen.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 december

2002.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

terrorism måste bekämpas med effektiva och

kraftfulla medel och att ett väl fungerande

polisiärt samarbete är av betydelse härvid. Som

framgår ovan har åtgärder också vidtagits för att

förbättra bekämpningen av sådana brott. Därtill

kommer att regeringen inom kort avser att till

riksdagen överlämna propositioner om godkännande av

såväl FN:s konvention om åtgärder mot finansiering

av terrorism som EU:s rambeslut om åtgärder mot

terrorism, samt att arbete pågår med att se över

lagstiftningen på området. Mot den bakgrunden anser

utskottet att det för närvarande inte finns

anledning för riksdagen att göra något särskilt

uttalande i frågan. Motionerna Ju266, Ju447 och

Ju450 i nu behandlade delar avstyrks.

Vad gäller kravet att utlämning inte bör ske av en

person till ett annat land om han eller hon där

riskerar att dömas till dödsstraff, konstaterar

utskottet att svensk lag redan i dag utgör hinder

mot utlämning av personer till stater där de kan

riskera dödsstraff. Denna fråga har också förutsetts

i bl.a. Europarådets utlämningskonvention och i

Sveriges utlämningsavtal med USA. Möjlighet till

utlämning enligt dessa regelverk finns sålunda, men

bara om den stat som önskar en person utlämnad kan

lämna en fullgod garanti att den utlämnade inte

kommer att straffas med döden. Mot den bakgrunden

föreslår utskottet att riksdagen avslår motion

Ju411.

Slutligen, vad gäller motionsönskemålet att

Sverige snarast bör anta den lagstiftning som krävs

för att inrätta ICC, vill utskottet framhålla att

regeringen den 7 februari 2002 överlämnat en

proposition till riksdagen med sådana förslag (prop.

2001/02:88). Motion Ju451 i denna del får härigenom

anses tillgodosedd, varför utskottet avstyrker

motionen.

Samverkan vid gränskontroller, m.m.

I motionerna Ju250 och Ju406 (båda m) framhålls att

samverkan mellan polisen och tullen i samband med

gränskontroller måste förbättras. I motion Ju431 (s)

efterfrågas en ökad samordning mellan bl.a. polisens

och tullens verksamheter. Slutligen framhålls i

motion Ju335 (s) vikten av att följa utvecklingen i

fråga om stulna och borttappade pass i och med

Schengeninträdet.

Riksrevisionsverket har i sin rapport Samverkan i

gränskontrollen (RRV 2001:1) påtalat att det finns

outnyttjade möjligheter till utökad operativ

samverkan mellan främst polisen och Tullverket. I

rapporten lämnas vissa förslag till hur samverkan

skulle kunna förbättras, bl.a. föreslås att en

organisatorisk samordning av gränskontroll mellan

polis och tull görs på försök vid en stor flygplats

och ett stort färjeläge (Landvetter och Ystad) i

syfte att få underlag för att överväga hur

gränskontrollen skall organiseras.

Enligt vad utskottet har inhämtat tillgodoses

många av de synpunkter som Riksrevisionsverket

framfört genom den nationella handlingsplan och

handbok som Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen och

Tullverket gjort med anledning av Schengensamarbetet

(Dnr: POL - 065-3419/00). Dokumentet är tänkt att

tjäna som vägledning i det operativa arbetet hos

myndigheterna.

I sammanhanget bör också nämnas att det på Gotland

pågår ett samverkansprojekt mellan tull och polis. I

korthet går projektet ut på att tullen skall utföra

vissa polisiära uppgifter på flygplatsen, medan

polisen skall utföra vissa uppgifter åt tullen på ön

i övrigt.

Av regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende

polisorganisationen framgår att Rikspolisstyrelsen

fått i uppdrag att redovisa hur arbetet i

gränskontrollen och Schengensamarbetet utvecklats

sedan Sveriges operativa inträde den 25 mars 2001.

Redovisningen skall bl.a. innehålla uppgifter om

gränskontrollens resultat och hur polisen samverkar

med andra gränskontrollerande myndigheter såväl i

Sverige som i andra Schengenstater.

Vad gäller frågan om stulna och på annat sätt

förkomna pass kan det tilläggas att alla

förlustanmälda pass sedan Schengeninträdet läggs in

i Schengen Information System (SIS) som samtliga

gränskontroller i Schengenländerna har tillgång

till.

Enligt vad utskottet inhämtat har

Justitiedepartementet dessutom inlett en diskussion

med Rikspolisstyrelsen i fråga om det finns behov av

ändringar i passlagstiftningen för att komma till

rätta med förfalskningar och missbruk av

resedokument. Rikspolisstyrelsen har också inlett

ett bildprojekt i syfte att kunna lagra passbilder.

Ett mål med projektet är att förbättra

identifieringen av resande, identifieringen i andra

polisiära situationer samt att ge stöd för

handläggningen av passansökningar.

Utskottet konstaterar att åtgärder vidtagits för

att förbättra samverkan mellan polisen och tullen

samt att visst arbete pågår för att se över hur man

kan motverka förfalskningar och andra former av

missbruk av utfärdade pass. Motionerna Ju250, Ju335,

Ju406 och Ju431 avstyrks.

I motion Ju251 (m, kd, c, fp) framhålls att de ID-

kort med uppgift om medborgarskap som utfärdas av

posten och bankerna bör kunna användas som

identitetshandlingar vid gränskontroller inom

Schengenområdet.

Den 23 november 2000 gav regeringen

Rikspolisstyrelsen i uppdrag att göra en analys av

de rättsliga, tekniska och praktiska

förutsättningarna samt kostnaderna för att införa

nationella ID-kort som utvisar svenskt

medborgarskap.

Uppdraget redovisades i en rapport den 1 februari

2001. En utgångspunkt för arbetet var att

polismyndigheterna skulle få uppgiften att utfärda

nationella ID-kort. I rapporten anför

Rikspolisstyrelsen sammanfattningsvis att den

enklaste lösningen förefaller vara att kortet

betraktas som en ID-handling och inte som ett

resedokument. Behovet av författningsreglering

skulle i så fall kunna inriktas på administrativa

bestämmelser, som kan meddelas i förordningsform. I

rapporten övervägs också frågor om IT-stöd och

kostnader. I sistnämnda hänseende görs bedömningen

att avgiften för ID-kortet inte skulle behöva

överstiga avgiften för pass, dvs. 225 kr.

Frågan bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att frågan om nationella ID-

kort bereds inom Regeringskansliet. Detta arbete bör

inte föregripas. Motion Ju251 avstyrks.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande Säkerhetspolisens

register, ett förenklat förfarande vid

snatteri och andra mindre allvarliga brott,

eftersökning av försvunna personer, polisens

skyldigheter att lämna information till

brottsoffer, behandlingen av berusade

personer som omhändertagits av polisen samt

frågor rörande ordningsvakters förordnanden

och befogenheter. Utskottet föreslår med

hänvisning framför allt till pågående

utredningsarbete, lämnade uppdrag, redan

vidtagna åtgärder inom polisen och gällande

regelverk att riksdagen avslår samtliga

motioner i denna del. Jämför reservationerna

21 och 22.

Säkerhetspolisens register

I motion Ju294 (kd) begärs att Säkerhetspolisens

register skall öppnas ytterligare samt att personer

som lidit skada till följd av registrering hos

Säkerhetspolisen skall medges ersättning för skadan.

Under år 2000 begärde 2 827 personer att få ta del

av uppgifter ur Säkerhetspolisens register. Samma år

fattade Säkerhetspolisen beslut i 3 155 sådana fall

(inklusive balans från år 1999). I 799 av ärendena

förekom sökanden hos Säkerhetspolisen. Uppgifter

lämnades ut i 701 av dessa (prop. 2001/02:1,

utg.omr. 4 avsnitt 4.6.1).

Registernämnden har på uppdrag av regeringen haft

att på begäran av enskilda utreda om deras

anställningsförhållanden påverkats på ett orimligt

sätt av att uppgifter lämnats ut ur

Säkerhetspolisens register. 192 personer begärde

utredning. I sex av fallen konstaterade

Registernämnden att anställningsförhållanden hade

påverkats på ett orimligt sätt av utlämnande av

uppgifter ur Säkerhetspolisens register. Regeringen

beslutade under våren 2001 att var och en av dem som

drabbats på detta sätt skulle tillerkännas

ersättning ex gratia med 100 000 kr. Regeringen

beslutade också att Registernämndens uppdrag skulle

förlängas. Redovisning av det förlängda uppdraget

skall ske den 31 mars 2002.

Enligt utskottet har det inte framkommit något som

ger anledning för riksdagen att nu förorda att

Säkerhetspolisens register skall öppnas ytterligare.

Inte heller finns det anledning för riksdagen att

göra något särskilt uttalande om vilken ersättning

som bör gälla för skador som uppstått till följd av

registreringen hos Säkerhetspolisen. Detta bör

liksom i dag avgöras i varje enskilt fall. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion Ju294.

Utfärdande av ordningsbot

I motion Ju212 (m) begärs att möjligheterna att

förelägga ordningsbot skall utvidgas. Vidare begärs

i motion Ju425 (kd) att det skall införas ett

enklare förfarande för snatteribrott.

Enligt 48 kap. 1 § rättegångsbalken gäller att

fråga om ansvar för brott, som hör under allmänt

åtal, får under i kapitlet närmare angivna villkor

upptas bl.a. genom att polisman förelägger

ordningsbot. Ett godkänt föreläggande gäller som

lagakraftvunnen dom (48 kap. 3 § samma lag).

Föreläggande av ordningsbot får utfärdas beträffande

brott, för vilket inte stadgas annat straff än

penningböter och inte heller normerade böter och för

vilket ordningsbot bestämts. Riksåklagaren gör i

samråd med Rikspolisstyrelsen urvalet av de brott,

för vilka ordningsbot skall bestämmas. Regeringen

får meddela föreskrifter om det högsta belopp till

vilket ordningsbot får bestämmas samt andra

begränsningar för användningen av föreläggande av

ordningsbot (48 kap. 13 och 14 §§

rättegångsbalken).

Eftersom en förutsättning för ordningsbot är att

det för brottet endast är stadgat penningböter kan

ordningsbot inte komma i fråga vid snatteri, då

straffskalan för detta brott innehåller såväl böter

som fängelse.

Åklagarutredningen -90 tog i sitt betänkande Ett

reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61) ställning

för en ordning som innebar att det skulle bli

möjligt att ge föreläggande om ordningsbot vid

snatteri. Då frågan behandlades i propositionen om

ett effektivare brottmålsförfarande (prop.

1994/95:23, bet. JuU2, rskr. 40) lades emellertid

inte något sådant förslag fram. Skälen härför var

att förslaget inte tycktes medföra några

effektivitetsvinster samt att det av

rättssäkerhetsskäl ansågs vara tveksamt om förslaget

borde genomföras.

Vad gäller effektivitetsvinsten sades det i

propositionen att det, för att det över huvud taget

skulle vara aktuellt att genomföra förslaget, måste

stå klart att detta leder till en effektivare

användning av de befintliga resurserna för

brottsbekämpningen. Åklagarutredningen hade i sitt

betänkande tagit upp en del praktiska svårigheter i

sammanhanget, och den mest påtagliga invändningen

mot förslaget var enligt regeringens mening att det,

särskilt i de större städerna, är relativt sällan

som polis kommer till platsen sedan ett snatteri

upptäckts. Det sker i allmänhet endast då

gärningsmannen inte kan identifieras, dvs. då han

inte är känd sedan tidigare och inte har

legitimation med sig. Utredningen görs i stället på

det sättet att en butikskontrollant eller

motsvarande får vissa uppgifter av den misstänkte på

platsen eller genom att polis kontaktas per telefon

varefter ett telefonförhör hålls med den misstänkte.

Åklagarutredningen hade anfört att förslaget kunde

få genomslag endast om polis tillkallas i större

utsträckning än i dag. Man måste här väga in att

ordningsbot endast kan komma i fråga i vissa fall.

Då detta inte är möjligt, t.ex. för att det

tillgripnas värde är för högt, innebär utryckningen

endast ett merarbete jämfört med de rutiner som

tillämpas i dag. Regeringen ansåg alltså vid den

tidpunkten att det inte borde införas någon

möjlighet till ordningsbot vid snatteri. Riksdagen

gjorde ingen annan bedömning (prop. 1994/95:23, bet.

JuU2, rskr. 40).

Regeringen har den 28 juni 2001 genom

tilläggsdirektiv givit Beredningen för

rättsväsendets utveckling (BRU) i uppdrag att

undersöka möjligheterna att med bibehållen

rättssäkerhet förenkla utredningen och lagföringen

av i första hand snatteribrott, men även annan

brottslighet som kan vara lämpad för ett förenklat

förfarande, t.ex. kontantbedrägerier (dir. 2001:61).

Beredningen skall lämna förslag till hur sådana

förenklingar av förfarandet kan ske, samt, i den mån

det behövs, ta upp därmed angränsande frågor.

Arbetet i frågan bör ske i samråd med

Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och företrädare

för handeln. En särskild referensgrupp med

företrädare för handeln skall inrättas för det

ändamålet. BRU:s uppdrag skall i denna del redovisas

till regeringen senast den 1 juli 2002.

Utskottet konstaterar att regeringen givit BRU i

uppdrag att undersöka möjligheterna att förenkla

utredningen och lagföringen av snatteribrott och

annan brottslighet som kan vara lämpad för ett

förenklat förfarande. Detta arbete bör inte

föregripas. Motion Ju212 samt motion Ju425 i nu

behandlad del avstyrks.

Eftersökning av försvunna personer

I motion Ju357 (m) begärs att polisens eftersökning

av försvunna personer skall förbättras, bl.a. begärs

att blodhundar skall användas i denna verksamhet.

Utskottet har under en följd av år behandlat

motionsyrkanden rörande metoderna för eftersökning

av försvunna personer, bl.a. under våren 2000 (bet.

1999/2000:JuU6 s. 35 f). I det ärendet finns en

utförlig redovisning av det utvecklingsarbete som

ägt rum på området de senaste åren, bl.a. rapporten

Eftersökning enligt räddningstjänstlagen av

försvunna personer (RPS Rapport 1997:1).

Sammanfattningsvis handlar det om utbildning i att

leda sökoperationer, informationsmaterial,

inrättande av kontaktmän i polismyndigheterna och

olika sökmetoder, exempelvis s.k. Man Tracking.

När det gäller användningen av hundar kan nämnas

att Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter och

allmänna råd om polisens hundverksamhet (RPSFS

2000:4, FAP 214-1). Enligt föreskrifterna får

polisen teckna avtal med hundägare som ställer hund

till polisens förfogande. Sådana hundar skall vara

godkända vid prövning enligt särskilda föreskrifter.

När utskottet våren 2000 prövade liknande

motionsyrkanden noterade utskottet att arbetet med

att förbättra metoderna för eftersökning av

försvunna personer kommit en bit på vägen. I övrigt

höll utskottet fast vid de uttalanden utskottet

gjort innan, nämligen att utskottet saknade underlag

för att prioritera vissa metoder framför andra.

När utskottet senast prövade frågan om

eftersökning av försvunna personer våren 2001

noterade utskottet att det numera finns föreskrifter

som syftar till att de hundar som används skall

hålla en viss standard. Detta synes, anförde

utskottet, leda till att de hundar som är bäst

lämpade också kommer att bli de som anlitas för

eftersökning. Om detta sedan är blodhundar eller

andra hundar hade enligt utskottets mening inte

någon saklig betydelse. Ett bifall till det då

aktuella motionsönskemålet i frågan skulle dessutom

innebära att riksdagen skulle föregripa

tillämpningen av nämnda föreskrifter. Mot den

bakgrunden avstyrktes motionen (bet. 2000/01:JuU11

s. 22 f).

Utskottet finner inte nu skäl att frångå sina

tidigare uttalanden i frågan. Motion Ju357 avstyrks.

Information till brottsoffer

I motionerna Ju237 (c) och Ju394 (kd) framhålls att

polisens kunskap om och information till brottsoffer

måste bli bättre.

Reglerna om vad målsäganden skall informeras om

finns i 13 a och 13 b §§

förundersökningskungörelsen (1947:948). Genom en

ändring som regeringen gjorde under år 2001

utvidgades polisens skyldighet att lämna information

(se SFS 2001:232). Enligt nuvarande lydelse skall

målsäganden underrättas om att åklagaren under vissa

förutsättningar kan föra talan om enskilt anspråk

och om möjligheterna till brottsskadeersättning. I

samband med det bör på lämpligt sätt upplysning

lämnas om de regler som gäller för handläggningen av

sådana anspråk. Målsägande skall också i tillämpliga

fall informeras om reglerna om målsägandebiträde och

besöksförbud. Slutligen skall information ges om

reglerna om stödperson, möjligheterna till

rättshjälp och rådgivning samt om vilka myndigheter,

organisationer och andra som kan lämna stöd och

hjälp. Informationen i fråga skall lämnas till

målsäganden, såvida det inte är uppenbart att

informationen inte behövs. Målsäganden skall också

tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om

vissa beslut i ärendet samt om tidpunkt för

huvudförhandling och dom i målet.

Bakgrunden till utvidgningen var att det från

bl.a. Brottsofferjourernas Riksförbund framförts att

de brottsoffer som jourerna möter ofta inte har fått

information om var man kan få stöd och hjälp.

I sammanhanget bör också nämnas att

Rikspolisstyrelsen sammanställt och under år 2001

givit ut en handledning för poliser såvitt avser

brottsofferfrågor, Brottsoffer - En handledning för

Polisens del i lokalsamhällets brottsofferstödjande

arbete (RPS Rapport 2001:1). I handledningen

redogörs för vilken information polisen skall lämna

till brottsoffer samt när och på vilket sätt

informationen bör lämnas.

Vidare har tre personer verksamma vid bl.a.

Rikspolisstyrelsen och Polishögskolan skrivit en

bok, Brottsoffer, som syftar till att beskriva

brottsoffers reaktioner och behov samt visa hur

bl.a. polisen kan effektivisera och förbättra stödet

till brottsoffer. I boken, som i första hand vänder

sig till studerande och yrkesverksamma inom polisen

och övriga delar av rättsväsendet, beskrivs bl.a.

hur polisen bör bemöta brottsoffer och vilken

information som skall lämnas härvid (Magnus

Lindgren, Karl-Åke Pettersson och Bo Hägglund,

Brottsoffer - Från teori till praktik).

Utskottet konstaterar att polisens skyldighet att

lämna brottsoffer information om t.ex. var de kan

erhålla stöd och hjälp nyligen har utvidgats.

Därtill kommer att Rikspolisstyrelsen under

föregående år sammanställt och givit ut en

handledning för hur polisen skall bemöta och stödja

brottsoffer. Enligt utskottet är det för tidigt att

nu ta ställning till om ytterligare åtgärder krävs

på detta område. Motionerna Ju237 och Ju394 i här

behandlade delar avstyrks.

Omhändertagande enligt LOB

I motion Ju384 (kd) efterfrågas bättre behandling,

t.ex. vårdinsatser, för personer omhändertagna med

stöd av lagen (1976:511) om omhändertagande av

berusade personer m.m. (LOB).

LOB trädde i kraft den 1 januari 1977. Samtidigt

avskaffades bestämmelserna i brottsbalken om

straffansvar för fylleri. När reglerna i LOB

infördes avsåg de att skapa en grundval åt ett nytt

förhållningssätt vad gällde omhändertagande och

behandling av personer som är berusade på allmän

plats. Det var i första hand fråga om en social

skyddslagstiftning där omsorgen om den enskilda

individen skulle komma i förgrunden.

Den 9 maj 2000 gav regeringen en särskild

utredningsman i uppdrag att biträda

Justitiedepartementet med en översyn av LOB.

Uppdraget redovisades i departementspromemorian

Omhändertagande av berusade personer enligt LOB (Ds

2001:31). Enligt utredaren är den nuvarande

ordningen att omhändertagna huvudsakligen förvaras

hos polisen inte tillfredsställande, utan starka

skäl talar för att ansvaret för de omhändertagna

under tillnyktringen bör läggas på annan huvudman.

Det har, anför utredaren, blivit allt svårare att

bedöma de omhändertagnas hälsotillstånd till följd

av en ökad alkoholkonsumtion, inte minst i unga

åldrar, och den blandning av alkohol och andra

droger som förekommer. Flera av de personer som

avlidit i polisarrest under senare år har varit

sådana som drabbats av akut alkoholförgiftning eller

som blandat alkohol med narkotika eller andra

preparat. Det är inte heller lämpligt att polisen

har huvudansvaret för förvaringen av berusade

personer med hänsyn till att uppgiften har ett så

ringa samband med de centrala polisuppgifterna.

Därtill kommer att förvaringen av de omhändertagna

hos polisen i dag sker under förhållanden som med

dagens värderingar framstår som otidsenliga. Vissa

arrestlokaler är inte ens utrustade med en madrass

på golvet utan den omhändertagne får ligga direkt på

betonggolvet. Någon möjlighet att få mat, tvätta

kläder eller duscha finns inte. Enligt utredaren

talar starka humanitära skäl för att ansvaret för

tillnyktringen läggs på en huvudman som kan ge en

bättre medicinsk och social omvårdnad. Något konkret

förslag på hur och till vem ansvaret ska övergå

bedömde utredaren emellertid inte vara möjligt att

lämna inom ramen för det aktuella uppdraget. Han

ansåg dock att det, i avvaktan på ett sådant

förslag, bör göras en ändring i 3 § LOB som går ut

på att den som har omhändertagits skall ges den

medicinska och sociala omvårdnad som motiveras av

omständigheterna. Vidare bör en lagändring göras som

tydliggör att en omhändertagen person - om han eller

hon inte omedelbart skall föras till sjukhus för

behandling - i första hand skall överföras till en

tillnyktringsenhet och inte tas i förvar på

polisstationen.

Departementspromemorian har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Regeringen har genom tilläggsdirektiv givit den

s.k. Polisverksamhetsutredningen i uppdrag att

överväga frågan om vilken huvudman som i framtiden

bör ha huvudansvaret för förvaring av berusade

personer samt hur en eventuell övergång av

huvudmannaansvaret skall genomföras (dir. 2002:23).

Uppdraget i denna del skall redovisas till

regeringen senast den 1 december 2002.

Utskottet konstaterar att den särskilde

utredningsmannen i ovan nämnd departementspromemoria

har lämnat vissa förslag till hur situationen för

personer omhändertagna enligt LOB kan förbättras.

Dessa förslag bereds inom Justitiedepartementet.

Därtill kommer att regeringen givit

Polisverksamhetsutredningen i uppdrag att utreda

vilken huvudman som skall ha ansvaret för

omhändertagna personer. Enligt utskottet bör det

pågående arbetet inte föregripas. Motion Ju384

avstyrks.

Frågor rörande ordningsvaktsförordnanden, m.m.

Några motioner rör ordningsvakters förordnanden och

befogenheter. I motion Ju319 (s) framhålls att

rätten att förordna ordningsvakter bör överföras

från polisen till länsstyrelserna. I motion Fö273

(s) framhålls att värnpliktiga med skyddsvakts-,

ordningsvakts- och väktarcertifikat skall ha rätt

till ett ordningsvaktsförordnande efter avslutad

militärtjänstgöring. Slutligen begärs i motion Ju353

(m) att ordningsvakts befogenheter skall utvidgas

till att även omfatta identifiering av misstänkta

butikstjuvar.

De grundläggande bestämmelserna i fråga om

ordningsvakter finns i lagen (1980:578) om

ordningsvakter. De innebär i huvudsak följande.

Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra bl.a.

vid allmänna sammankomster, cirkusföreställningar,

offentliga tillställningar, bad- och campingplatser

samt lokaler där alkoholdrycker serveras.

Ordningsvakter får också förordnas att tjänstgöra

vid säkerhetskontroll i domstolar enligt vad som

anges i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i

domstol. Vidare får, om det finns ett särskilt behov

och det är av väsentlig betydelse från allmän

synpunkt, ordningsvakter förordnas även i annat

fall.

Till ordningsvakt får endast den förordnas som med

hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är

lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65

år. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen eller

polismyndigheterna att fatta beslut om att förordna

ordningsvakter.

I samband med att polismyndigheten prövar om en

person uppfyller kravet på laglydnad görs - enligt

vad utskottet inhämtat - en kontroll i bl.a.

misstanke- och belastningsregistren, som innehåller

uppgifter om ådömda påföljder. Sådana kontroller

görs också i samband med att ett förordnande förnyas

samt om det av tips eller andra skäl framgår att en

ordningsvakt kan misstänkas för brott.

Närmare bestämmelser om ordningsvakters

kvalifikationskrav, utbildning och åligganden finns

i ordningsvaktsförordningen (1980:589) samt

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

som gäller ordningsvakter (RPSFS 2000:3, FAP 692-1).

Enligt vad utskottet inhämtat gör

Justitiedepartementet för närvarande en översyn av

reglerna om ordningsvakter och väktare. Översynen

avser bl.a. frågor om arbetsuppgifter, tillsyn,

utbildning och organisatorisk ställning.

Departementet avser att presentera en promemoria i

ämnet under innevarande år. Detta arbete bör enligt

utskottets mening inte föregripas. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju319 och

Ju353 samt motion Fö273 i här behandlad del.

Reservationer

1. Ordning och säkerhet vid demonstrationer,

m.m. (punkt 1)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju271 yrkandena 5 och 9

samt avslår motionerna 2001/02:Ju201, 2001/02:Ju205,

2001/02:Ju206, 2001/02:Ju207, 2001/02:Ju209,

2001/02:Ju214, 2001/02:Ju221, 2001/02: Ju237 yrkande

31, 2001/02:Ju247, 2001/02:Ju249, 2001/02:Ju258,

2001/02: Ju259 yrkandena 2-5, 2001/02:Ju263,

2001/02:Ju272, 2001/02:Ju276, 2001/02:Ju295,

2001/02:Ju312, 2001/02:Ju329 yrkande 7,

2001/02:Ju346, 2001/02:Ju351 yrkande 3,

2001/02:Ju362, 2001/02:Ju416, 2001/02:Ju418,

2001/02:Ju422 och 2001/02:Ju435.

Ställningstagande

Vi anser att den arbetssituation som många poliser

beskriver efter EU-toppmötet i Göteborg är

oacceptabel. Många av poliserna fick inte möjlighet

till erforderliga förberedelser och nödvändig vila.

Flera poliser har också beskrivit att de känt en

stor rädsla och otrygghet i sin arbetssituation.

Enligt vår uppfattning är det inte möjligt att

utföra ett uppdrag som bevakningen av toppmötet på

ett tillfredsställande sätt under sådana

förhållanden. Detta har sannolikt bidragit till att

händelserna fick det förlopp som de fick. Det är

därför viktigt att även polisernas arbetssituation

utreds inom ramen för det uppdrag som den tillsatta

kommittén fått.

Vi anser också att bestämmelserna i 13 b och 13 c

§§ polislagen kommit att användas felaktigt. Syftet

med bestämmelserna är att ge polisen möjlighet att

avvisa eller avlägsna personer som stör den allmänna

ordningen. Polisen har dock kommit att tillämpa

reglerna för tillfälliga omhändertaganden eller i

värsta fall gripanden. Polisen har också använt dem

till stöd för s.k. bussning, dvs. att köra i väg

demonstranter med inhyrda bussar eller liknande,

vilket kritiserats av Justitieombudsmannen. Detta är

allvarligt. Den tillsatta kommittén bör därför ges i

uppdrag att se över att 13-13 c §§ polislagen inte

används för olagliga gripanden eller

omhändertaganden.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu

anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motion

Ju271 i här behandlade delar. Övriga motionsyrkanden

bör på de skäl majoriteten anfört avstyrkas.

2. Polisens agerande vid EU-toppmötet i

Göteborg (punkt 2)

av Yvonne Oscarsson (v), Kia Andreasson (mp) och

Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2001/02:Ju450

yrkande 8.

Ställningstagande

Händelserna i Göteborg innebar att en mängd

principer när det gäller rätten att demonstrera och

delta i opinionsyttringar ställdes mot behovet av en

effektiv brottsbekämpning. Omfattande kritik har

t.ex. framkommit mot polisens insatser vid

Schillerska gymnasiet samt vid demonstrationen på

Järntorget. För att gå till botten med de fel som

kan ha begåtts av polisen i samband med EU-toppmötet

anser vi att det bör tillsättas en särskild

utredning som granskar polisens agerande härvidlag,

särskilt frågan om polisens insatser i något

sammanhang utgjort brottsliga gärningar. En sådan

granskning bör göras oberoende av den tillsatta

kommitténs kartläggning och analys.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en

utredning enligt vad vi nu anfört.

3. Evenemangskostnader (punkt 3)

av Kia Andreasson (mp) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2001/02:Ju450

yrkande 9.

Ställningstagande

Underhållningsidrotten har antagit sådana

proportioner att den ofta kräver stora insatser i

fråga om ordningshållning. Samtidigt har

idrottsklubbarnas verksamhet i allt större

utsträckning kommit att bedrivas på kommersiella

grunder. Mot den bakgrunden anser vi att det finns

starka skäl som talar för att klubbarna vid vissa

tillfällen bör kunna åläggas att betala för polisens

insatser för ordningshållning. Det nuvarande

undantaget för ideella föreningar bör alltså mjukas

upp. En förändrad reglering på området bör ta hänsyn

till att alla idrottsklubbar inte driver sin

verksamhet på samma villkor. Här tänker vi på de

skillnader som finns mellan de stora klubbarna i de

större städerna och mindre klubbar ute i landsorten.

Skillnad kan också behöva göras mellan olika

aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Regeringen bör ges i uppdrag att utreda frågan i

den av oss förordade riktningen och återkomma till

riksdagen med ett lagförslag.

4. Polisens organisation (punkt 4)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju271 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2001/02:Ju355 och 2001/02:Ju450 yrkande

5.

Ställningstagande

Under de gångna åren har polisen decentraliserats.

Beslutanderätt och ekonomiskt ansvar finns numera

hos de respektive länspolismyndigheterna. Detta är i

stora stycken positivt. Det finns dock nackdelar. En

av dessa är inköpsfunktionen. Alla poliser borde ha

tillgång till samma utrustning. Det är enligt vår

uppfattning otillfredsställande att enskilda

polismyndigheter kan köpa in radiosystem och

datorutrustning som inte fungerar för kommunikation

med andra polisdistrikt samt att inte alla poliser

har tillgång till samma typ av skyddsutrustning. En

möjlighet att komma till rätta med dessa problem är

att inrätta en central inköpsfunktion som har till

uppgift att samordna inköpen för samtliga

polismyndigheter.

Det får ankomma på regeringen att utreda denna

fråga.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju271 i denna del. Motion Ju355 och motion

Ju450 i nu behandlad del bör på de skäl majoriteten

anfört avstyrkas.

5. Polisens arbetsuppgifter (punkt 5)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita

Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)

och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju365 yrkande

11, 2001/02:Ju371 yrkande 3 och 2001/02:Ju450

yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste polisens uppgifter

renodlas så att polisen i större utsträckning kan

ägna sig åt rent polisiära uppgifter. I detta syfte

bör vissa av polisens arbetsuppgifter av mer

administrativ karaktär snarast flyttas över till

andra myndigheter. Exempel på sådana uppgifter är

hantering av tillståndsfrågor, trafikövervakning,

hittegodshantering och utställande av pass.

Renodling skulle också kunna ske genom att de

civilanställda inom polisen tog över vissa

uppgifter.

Det får ankomma på regeringen att skynda på

beredningen av Polisverksamhetsutredningens

betänkande och snarast återkomma till riksdagen med

ett förslag som tillgodoser vad vi nu har framfört.

6. Polisens arbetsmetoder (punkt 6)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),

Anita Sidén (m), Johan Pehrson (fp) och Lennart

Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju450 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att polisen måste förändra sina

arbetsmetoder och att det nya sättet att arbeta bör

ha New York-modellen som förebild. Principen om att

ingripa mot alla brott och ordningsstörningar,

tidigt och tydligt, bör gälla även här. Även om New

York-modellen inte kan överföras direkt till svenska

förhållanden finns det flera moment i denna modell

som skulle kunna medverka till att brottsligheten

ute i samhället minskar. Regeringen bör därför ges i

uppdrag att verka för att arbetsmetoderna förändras

inom polisen i enlighet med vad vi nu anfört.

7. Polisens utredningsverksamhet (punkt 7)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju329 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2001/02:Ju237 yrkande 11, 2001/02:Ju360

yrkande 3 och 2001/02:Ju365 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi vill understryka vikten av att polisen inte

skriver av polisanmälningar utan att detta är

befogat. Nya regler har medfört att polisen har

större befogenheter att skriva av anmälningar än

tidigare. En pressad arbetssituation med ökad

arbetsbelastning, färre poliser och mindre resurser

kan i svåra situationer leda till att avskrivningar

används för att hålla nere ärendebalanserna. Detta

är inte acceptabelt. För att bevara rättssäkerheten

och allmänhetens tilltro till rättssamhället samt

att avskräcka unga från att begå nya brott måste

varje anmälan utredas där det är möjligt. Enligt vår

mening bör regeringen därför ges i uppdrag att

utvärdera de senaste årens ökade antal avskrivningar

inom polisen samt se över hur utredningsförfarandet

kan förbättras.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju329 i denna del. Motionerna Ju237, Ju360

och Ju365 i nu berörda delar bör däremot, på de skäl

majoriteten anfört, avslås.

8. Polisens utredningsverksamhet (punkt 7)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Ju237 yrkande 11 och

2001/02:Ju365 yrkande 13 samt avslår motionerna

2001/02:Ju329 yrkande 4 och 2001/02:Ju360 yrkande 3.

Ställningstagande

Det har visat sig att kvaliteten på

brottsutredningarna har försämrats under senare år.

Mot den bakgrunden anser jag att polisen ständigt

skall följa upp och utvärdera sin brottsutredande

verksamhet samt vidta åtgärder för att

kvalitetssäkra denna. Ett viktigt led häri är att

utveckla förhörstekniken och förhörsmetodiken inom

polisen.

Det är vidare viktigt att polisens rutiner vad

gäller brott mot kvinnor och barn ytterligare

förbättras. Bland annat behövs det tydliga rutiner

för tidiga beslut om förundersökning och en aktiv

förundersökningsledning.

Det får ankomma på regeringen att se till att

polisen vidtar erforderliga åtgärder enligt vad jag

nu anfört.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna

Ju237 och Ju365 i nu behandlade delar. Övriga

motionsyrkanden rörande utredningsverksamheten bör

för närvarande inte föranleda någon åtgärd.

9. Arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar inom

polisen (punkt 10)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju271 yrkande 4.

Ställningstagande

Polisyrket kräver flexibilitet och innebär stora

fysiska och mentala ansträngningar. Poliskåren är

också en av de yrkeskårer där stressrelaterade

sjukdomar och antalet arbetsplatsolyckor ökar mest.

Detta är enligt vår mening otillfredsställande.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att tillsätta en

utredning för att se över varför antalet

arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar ökar inom

poliskåren.

10. Polisens arbetsmiljö (punkt 11)

av Yvonne Oscarsson (v), Kia Andreasson (mp) och

Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju271 yrkande 3

och 2001/02:Ju329 yrkande 6 samt avslår motionerna

2001/02:Ju222 och 2001/02:Ju329 yrkandena 5 och 9.

Ställningstagande

Enligt vår mening har polisernas arbetssituation

blivit allt tyngre. Polisen måste i sin dagliga

gärning fatta snabba beslut, ofta i pressade

situationer där ett felaktigt beslut kan innebära

risker för såväl allmänheten som för polisen själv.

En utbränd polis riskerar att inte korrekt kunna

bedöma situationer, och därmed ökar risken för ett

upptrappat användande av våld. Enligt vår

uppfattning måste polisen därför ges möjlighet till

att bearbeta inte bara svåra upplevelser utan även

få tillfälle till samtal om ordinärt polisarbete.

Inom många andra yrkeskategorier där man har att

hantera människor och svåra situationer ingår som en

naturlig del i arbetet att få handledning för att

bearbeta såväl det dagliga arbetet som extraordinära

händelser. En sådan möjlighet bör införas även inom

polisen.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu

anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna

Ju271 och Ju329 i nu berörda delar. Motion Ju222 och

motion Ju329 i övriga delar bör däremot inte

föranleda någon åtgärd.

11. Polisens arbetsmiljö (punkt 11)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju271 yrkande 3

och 2001/02:Ju329 yrkandena 5, 6 och 9 samt avslår

motion 2001/02:Ju222.

Ställningstagande

Sjukfrånvaron inom polisen ökar, och många inom

poliskåren är långtidssjukskrivna. Detta beror bl.a.

på att polisarbetet är slitsamt samt på att

personalpolicyn är otillräcklig och att

rehabiliteringsinsatserna är minimala. Andra orsaker

är den höga medelåldern inom polisen, mycket övertid

samt strukturförändringar och besparingar.

När det gäller den höga medelåldern delar vi

Rikspolisstyrelsens uppfattning att ett långsiktigt

mål bör vara att ingen som är 55 år eller äldre

skall tvingas att arbeta natt regelbundet. Enligt

vår mening bör regeringen ges i uppdrag att ta fram

en arbetsstrategi över hur arbetsfördelningen inom

polisen skall se ut för att åstadkomma en sådan

förändring.

Rikspolisstyrelsen har vidare framfört att det

inte finns någon samlad bild av hur man vid olika

myndigheter arbetar med arbetsmiljöfrågan. Detta är

enligt vår uppfattning en brist. För att kunna

åtgärda de problem och brister som finns i polisens

arbetsmiljö krävs det ett ökat samarbete mellan

samtliga länspolismyndigheter i dessa frågor.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att initiera ett

sådant samarbete.

Slutligen måste formerna för det psykosociala

omhändertagandet inom polisen utvecklas. Enligt vår

uppfattning skall alla polismyndigheter ha tillgång

till arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp

för att rehabilitera och förebygga stressrelaterade

arbetsskador. Det får ankomma på regeringen att

vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose detta

önskemål.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motionerna Ju271 och Ju329 i nu berörda delar.

Motion Ju222 bör däremot inte föranleda någon

åtgärd.

12. Ledarskapsutbildning och karriärmöjligheter

(punkt 12)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita

Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)

och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju365 yrkandena

3 och 6, 2001/02:Ju426 yrkande 4 och 2001/02:Ju450

yrkande 4.

Ställningstagande

Den nya generationen poliser ställer stora krav på

en förändringsbenägen organisation med ett tydligt

ledarskap. För att uppnå detta måste möjligheterna

till vidareutveckling och fortbildning inom polisen

förbättras. Bland annat bör chefsutbildningar

införas på olika nivåer, t.ex. för inspektörer,

vakthavande befäl, yttre befäl, rotelchefer och

kommissarier. Det är också viktigt att

karriärmöjligheterna inom polisen utvecklas. De

poliser som visar goda resultat inom ett område

måste ha en chans att bli befordrade. Detta får dock

inte hindra att personer med särskild kompetens av

olika slag anlitas utifrån för att möta de krav som

ställs på specialistkunskap inom

polisorganisationen.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu

anfört.

13. Utbildning för specialister (punkt 13)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),

Anita Sidén (m) och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju426 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste polisen snabbt

tillföras ny kompetens och specialistkunskap. I

detta syfte måste mer flexibla anställningsformer

grundade på polisens behov skapas. Ekonomer,

analytiker, beteendevetare och IT-personal skulle

t.ex. genom en förkortad utbildning kunna ges

polismans befogenhet. Som underrättelseoperatör med

ansvar för Internetbaserad brottslighet är det inte

nödvändigt att vara utbildad trafikpolis. Vi anser

därför att man inom Rikspolisstyrelsen skall

fastställa vilka uppgifter som kräver polismans

befogenhet och inrätta en särskild utbildning genom

vilken specialister av olika slag kan erhålla sådan

befogenhet.

Det får ankomma på regeringen att ge erforderliga

direktiv för att tillgodose vad vi nu anfört.

14. Polisens beväpning (punkt 14)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju271 yrkande 7,

2001/02:Ju308, 2001/02:Ju329 yrkande 8 och

2001/02:Ju351 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi tycker att det är positivt att polisen själv

anser att den inte har behov av skarpladdade vapen i

alla situationer och att möjligheterna att införa

alternativ till sådana vapen, t.ex. beanbags och

elpistoler, utreds. Ett bra exempel i detta

sammanhang är Norge. Där bär polisen skarpladdade

vapen endast när det med hänsyn till situationen

bedömts vara oundgängligen nödvändigt.

Enligt vår uppfattning bör frågan om vilka vapen

polisen skall ha tillgång till och när skarpladdade

vapen skall användas inte avgöras av

Rikspolisstyrelsen utan av riksdagen.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att utreda

frågan om polisens beväpning och återkomma till

riksdagen med ett förslag. Härvid bör möjligheterna

att införa en modell liknande den norska övervägas.

15. Polisens radiokommunikationssystem

(punkt 16)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita

Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)

och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju351 yrkande 5

och 2001/02:Ju426 yrkande 9.

Ställningstagande

Som vi tidigare framfört är frågan om att inrätta

ett gemensamt radiokommunikationssystem med TETRA-

standard eller likvärdigt för hela public safety-

sektorn angelägen. Den nuvarande ordningen där varje

myndighet eller organisation har ett eget system

försvårar ett effektivt arbete i komplexa

situationer där bl.a. polisen och Räddningsverket

måste kunna kommunicera med varandra. Regeringen har

emellertid gång på gång förhalat denna fråga och

undvikit att fatta nödvändiga beslut för att kunna

inrätta ett sådant system. Detta har inneburit att

polisen tvingats påbörja ett arbete med att

upphandla ett eget radiokommunikationssystem trots

att finansieringsfrågan ännu inte lösts.

Investeringskostnaden för ett nytt

radiokommunikationssystem är betydande. Enligt vår

uppfattning är det inte rimligt att polisens redan

hårt ansträngda ekonomi skall belastas även med

denna kostnad utan att ytterligare medel tilldelas

polisen. Detta skulle leda till att polisväsendet

inte kan fullfölja satsningarna på att utbilda och

anställa fler poliser under de närmaste åren.

Regeringen måste därför snarast återkomma till

riksdagen med ett förslag om att tillföra polisen

tillräckliga resurser för att bygga och inrätta ett

nytt radiokommunikationssystem.

16. Polissamarbete inom EU, m.m. (punkt 18)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju390 yrkandena

1 och 3 och 2001/02:K426 yrkande 19 samt avslår

motionerna 2001/02:Ju413, 2001/02:U268 yrkande 7,

2001/02:U301 yrkande 41, 2001/02:U350 yrkandena 4-8

och 2001/02:T465 yrkande 13.

Ställningstagande

För att kunna hejda den internationella

brottsligheten är det nödvändigt med ett väl

fungerande polissamarbete inom EU. Enligt vår

uppfattning måste Europol därför byggas ut och

utvecklas till en effektiv enhet för gemensam

europeisk bekämpning av grov internationell

kriminalitet, bl.a. bör dess mandat ytterligare

vidgas. Europol bör också ges ökade resurser att

operera i samarbete med olika medlemsländers

myndigheter.

Vidare måste de enskilda medlemsstaterna ges

bättre möjligheter att utveckla ett europeiskt

samarbete på området. Inom ramen för detta samarbete

bör polismyndigheterna t.ex. kunna följa

utvecklingen av den nationella rätten inom

respektive medlemsstat samt kunna förmedla kontakter

och information såväl mellan sig som till olika

internationella organisationer.

Slutligen är det viktigt att EU i samarbetet med

kandidatländerna prioriterar stödåtgärder för att

utveckla det polisiära samarbetet. Med hänsyn till

det faktum att den organiserade gränsöverskridande

brottsligheten, t.ex. smuggling, under senare år

ökat i Ryssland och östra Europa är det av stor vikt

att kandidatländernas gränsskydd, rättsliga

samarbete och kamp mot organiserad brottslighet

fungerar vid inträdet i EU. Risken är annars stor

för att det politiska stödet för utvidgningen

urholkas.

Det får ankomma på regeringen att i det

internationella arbetet verka i den riktning vi här

förordat.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna

Ju390 och K426 i nu behandlade delar. Motionerna

Ju413, U268, U301, U350 och T465 i berörda delar bör

däremot avslås.

17. Polissamarbete inom EU, m.m. (punkt 18)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:U268 yrkande 7

och 2001/02:T465 yrkande 13 samt avslår motionerna

2001/02:Ju390 yrkandena 1 och 3, 2001/02:Ju413,

2001/02:K426 yrkande 19, 2001/02:U301 yrkande 41 och

2001/02:U350 yrkandena 4-8.

Ställningstagande

Den organiserade och gränsöverskridande

brottsligheten ökar i Europa, inklusive Norden och

dess närområden. Härvid bör särskilt nämnas det

faktum att utvecklingen av datateknik och

kommunikationer underlättar för brottsligheten att

överskrida gränserna.

För att bekämpa denna typ av brottslighet krävs

att det internationella samarbetet mellan de

brottsbekämpande myndigheterna förstärks. När det

gäller IT-relaterade brott är detta särskilt

viktigt. Internationellt samarbete och

underrättelseverksamhet är en förutsättning för att

på ett effektivt sätt förebygga och upptäcka IT-

relaterade brott. I detta syfte är det också viktigt

att polisen ges tillgång till spetskompetens på

området.

Även inom Norden och dess närområden måste

samarbetet förbättras. Jag anser därför att det inom

ramen för den nordliga dimensionen skall skapas en

mångfasetterad och långsiktig strategi för att

bekämpa den organiserade och gränsöverskridande

brottsligheten.

Det får ankomma på regeringen att i det

internationella arbetet verka för ett förbättrat

samarbete enligt vad jag nu förordat.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna

U268 och T465 i här behandlade delar. Motionerna

Ju390, Ju413, K426, U301 och U350 i berörda delar

bör däremot avslås.

18. Polissamarbete inom EU, m.m. (punkt 18)

av Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju390 yrkande 1

och 2001/02:U301 yrkande 41 samt avslår motionerna

2001/02:Ju390 yrkande 3, 2001/02:Ju413, 2001/02:K426

yrkande 19, 2001/02:U268 yrkande 7, 2001/02:U350

yrkandena 4-8 och 2001/02:T465 yrkande 13.

Ställningstagande

För att kunna komma åt den gränsöverskridande

brottsligheten, t.ex. narkotika- och vapensmuggling,

måste EU:s medlemsstater utvidga sitt

polissamarbete. Som ett led i detta måste

Europolsamarbetet intensifieras och bli mer

operativt. Enligt min mening bör Europol på sikt

utvecklas till en europeisk polisorganisation med

operativa funktioner. Därigenom skulle ett lands

polis kunna fortsätta ett förföljande över en

nationsgräns samt gemensamma brottsregister kunna

upprättas. Det skulle vidare bli möjligt att sätta

upp gemensamma insatsstyrkor mot vissa brott.

Det får ankomma på regeringen att inom EU verka

för att Europolsamarbetet utvecklas på det sätt jag

nu anfört.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna

Ju390 och U301 såvitt rör Europol. Motion Ju390 i

övrigt samt motionerna Ju413, K426, U268, U350 och

T465 i nu behandlade delar bör avslås.

19. Effektivare terroristbekämpning (punkt 19)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),

Anita Sidén (m) och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju266 yrkande 13

och 2001/02:Ju450 yrkande 36 samt avslår motionerna

2001/02:Ju411, 2001/02:Ju447 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:Ju451 yrkande 3.

Ställningstagande

Samtliga demokratiska länder måste efter attackerna

mot USA i september 2001 se över sitt

terroristförsvar och sin förmåga att upprätthålla

landets inre säkerhet. Detta gäller även Sverige.

Enligt vår mening krävs det förstärkningar inom en

rad områden, bl.a. måste den svenska lagstiftningen

på området ses över. På det straffrättsliga området

krävs straffskalor som ligger i nivå med andra

jämförbara länder för att inte terrororganisationer

skall lockas att förlägga sin verksamhet hit.

Vidare måste polisens förmåga att möta det

politiska våldet förstärkas. Såväl polisens

utrustning som dess utbildning vad gäller

bekämpningen av antidemokratiska grupperingar måste

förbättras. Det är också viktigt att en välanpassad

och stark organisation för underrättelseverksamhet

skapas.

Slutligen krävs ökade möjligheter att ta ifrån

brottslingar den egendom som åtkommits genom brott.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu

anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna

Ju266 och Ju450 i nu behandlade delar. Motionerna

Ju411, Ju447 och Ju451 i här berörda delar bör

däremot, på de skäl majoriteten anfört, avslås.

20. Effektivare terroristbekämpning (punkt 19)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju447 yrkandena 1 och 2

samt avslår motionerna 2001/02:Ju266 yrkande 13,

2001/02:Ju411, 2001/02:Ju450 yrkande 36 och

2001/02:Ju451 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste kampen mot terrorism

föras på flera plan, bl.a. måste Sverige delta

aktivt i världssamfundets ansträngningar. Det är

t.ex. viktigt att Sverige ratificerar FN-

konventionen om åtgärder mot finansiering av

terrorism. Det är vidare av mycket stor betydelse

att samarbetet mellan de nationella

polismyndigheterna fungerar. För att underlätta

detta bör Europols roll som samordnande organ i

terroristbekämpningen stärkas. Organisationen måste

ges tillräckliga resurser att bedriva spanings- och

utredningsarbete inom ramen för en särskild

antiterroristenhet. Man måste också utvidga Europols

och dess samarbetspartners möjligheter att effektivt

efterspana och gripa terrorister på andra

medlemsländers territorier. I dag finns rättsliga

luckor som bl.a. uppstår genom att behörigheten att

väcka åtal är begränsad geografiskt.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder med anledning av vad vi nu

anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motion

Ju447 i här behandlade delar. Motionerna Ju266,

Ju411, Ju450 och Ju451 i berörda delar bör däremot,

på de skäl majoriteten anfört, avslås.

21. Information till brottsoffer (punkt 25)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita

Sidén (m), Gunnel Wallin (c) och Lennart Bolander

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju237 yrkandena

16 och 24 samt 2001/02:Ju394 yrkande 11.

Ställningstagande

Brottsoffer har ett stort behov av information,

såväl i samband med själva brottet som under

förundersökningen. Information måste t.ex. lämnas om

vad som kommer att hända efter polisanmälan. Enligt

vår mening är det positivt att åtgärder vidtagits

för att förbättra polisens kunskaper om brottsoffer

och den information som skall lämnas till dessa.

Detta är dock inte tillräckligt. Trots de åtgärder

som vidtagits tillgodoses sällan brottsoffrens behov

av stöd och hjälp. Vidare är kunskaperna om

brottsoffer och deras utsatta situation alltjämt

otillräckliga. Vi anser därför att ytterligare

satsningar måste göras på detta område, t.ex. bör

polisen åläggas att alltid fråga brottsoffret om

stödinsatser behövs. Dessutom bör alla polisregioner

i landet ges utbildning för att kunna hjälpa utsatta

personer med frågor som övervakning, skyddat boende

och sekretesskydd.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu

anfört.

22. Omhändertagande enligt LOB (punkt 26)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju384.

Ställningstagande

Utsatta människor skall omhändertas med bibehållen

värdighet. Den kränkande behandling som många

omhändertagna personer tvingas utstå i de s.k.

fyllecellerna måste därför upphöra. Det är i och för

sig bra att regeringen nu givit

Polisverksamhetsutredningen i uppdrag att utreda

frågan om att föra över huvudansvaret för

omhändertagande av berusade personer från polisen

till annan huvudman. Detta är dock inte

tillräckligt. Enligt vår mening måste åtgärder

vidtas för att i avvaktan på utredningens förslag

förbättra situationen för dem som är omhändertagna

med stöd av LOB, t.ex. genom att inrätta fler

tillnyktringsenheter.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder

för att tillgodose vad vi nu anfört.

Särskilda yttranden

1. Ersättning vid nyttjanderättsinskränkningar

(punkt 1)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita

Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)

och Lennart Bolander (m).

Vi anser i likhet med motionärerna bakom motion

Ju258 att det är viktigt att staten tar sitt ansvar

för att ersätta de förluster som uppstår för

enskilda personer och företag i samband med

politiska toppmöten och liknande arrangemang. Vi är

dock inte beredda att nu förorda införandet av en

statlig garanti för dessa fall eller att i lag

särskilt reglera vilken ersättning som skall utgå.

Frågan om ersättning bör i stället prövas i varje

enskilt fall genom en helhetsbedömning av de

omständigheter som föreligger.

2. Polisens agerande vid EU-toppmötet i

Göteborg (punkt 2)

av Johan Pehrson (fp).

Jag anser att händelserna i Göteborg innebar att en

mängd principer när det gäller rätten att

demonstrera och delta i opinionsyttringar ställdes

mot behovet av en effektiv brottsbekämpning.

Omfattande kritik har t.ex. framkommit mot polisens

insatser vid Schillerska gymnasiet samt vid

demonstrationen på Järntorget. Det är därför viktigt

att en ingående granskning görs av om polisen begick

några fel i samband EU-toppmötet och att polisen

tillgodogör sig de erfarenheter som kan dras därav i

sitt fortsatta arbete. Med hänsyn till de

granskningar och analyser som redan gjorts och pågår

samt utredningarna i de enskilda fallen ser jag dock

inte skäl att nu förorda att regeringen tillsätter

ytterligare en utredning.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i samarbetet med

kandidatländerna prioritera stöd till gränsskydd och

polismyndigheter.

2001/02:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om registrering av "anonyma

demonstranter".

2001/02:Ju205 av Karl-Göran Biörsmark och Elver

Jonsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förbud mot att bära

mask för ansiktet vid demonstration skall kunna

påbjudas, om polisen vid tillståndsgivningen så

finner lämpligt.

2001/02:Ju206 av Ewa Thalén Finné och Ingvar

Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om maskering vid

demonstrationer.

2001/02:Ju207 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om maskering vid

demonstrationer.

2001/02:Ju209 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om maskeringsförbud vid

demonstrationer.

2001/02:Ju212 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utvidgning av

ordningsbotsinstitutet så att enklare brott kan

handläggas effektivare.

2001/02:Ju214 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en översyn av

lagstiftningen kring "rätten" att dölja sin

identitet i samband med demonstration.

2001/02:Ju221 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tidsgräns för

frihetsberövande av deltagare i upplopp.

2001/02:Ju222 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regelbundna fysiska

prestationskontroller för den enskilde polismannen.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nya rutiner och

attityder inom polisen när det gäller brott mot

kvinnor och barn.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om brottsoffers rätt

till information om vad som händer efter en

polisanmälan.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utbilda landets

polisenheter angående utsatta personer och deras

olika behov av hjälp.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett förbud mot

maskering vid demonstrationer och manifestationer

samt en översyn av polisens möjlighet att

upprätthålla ordningen vid demonstrationer och

manifestationer.

2001/02:Ju245 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om polisens

tjänstgöringstider.

2001/02:Ju247 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om maskering vid

demonstrationer.

2001/02:Ju249 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådana lagändringar som innebär att användandet

av "rånarluvor" och motsvarande maskeringar i

demonstrationståg förbjuds i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2001/02:Ju250 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om samordning av

gränskontroll mellan polis och tull i Ystad och

Landvetter.

2001/02:Ju251 av Carl-Axel Johansson m.fl. (m, kd,

c, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om nationella och

elektroniska ID-kort och den nordiska passfriheten.

2001/02:Ju258 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,

fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att i en särskild lag

närmare reglera rätten till ersättning vid

inskränkning i nyttjanderätten till mark eller

byggnad.

2001/02:Ju259 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

förändring av polisens utbildning, behovet av övning

inför konkreta uppgifter, behovet av

skyddsutrustning och utveckling av taktik, mot

bakgrund av händelserna i Göteborg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

internationellt underrättelsesamarbete.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som ger polisen möjlighet att i samband med

demonstrationstillstånd meddela att maskering inte

tillåts.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om skolans

undervisning i samhällskunskap och demokratifrågor.

2001/02:Ju263 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådana lagändringar som möjliggör för polisen

att under särskilda omständigheter kvarhålla vittnen

i upp till tolv timmar i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2001/02:Ju266 av Bo Lundgren m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att förstärka

polisens åtgärder mot den internationellt

organiserade brottsligheten.

2001/02:Ju271 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regler skall införas som gör handledning

för bearbetning av det dagliga polisarbetet, likväl

som vid extraordinära händelser, obligatorisk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en utredning om varför antalet

arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar ökar så

frekvent inom poliskåren skall genomföras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att i samband med utredningen av händelserna

vid toppmötet i Göteborg skall även polisens

arbetssituation utredas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att frågan om en central inköpsfunktion för

polisen bör utredas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att frågan om polisens bärande av

skarpladdade vapen skall utredas i enlighet med det

i motionen anförda.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 13 § polislagen i enlighet

med vad i motionen anförs.

2001/02:Ju272 av Bertil Persson (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om förbud mot maskering vid demonstrationer.

2001/02:Ju276 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att deltaga maskerad i

demonstrationer förbjuds samt att

identifikationsmarkeringen på polisutrustning inte

görs möjlig att vägleda terrorister med.

2001/02:Ju294 av Kjell Eldensjö (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ny lagstiftning i

syfte att ytterligare öppna upp Säpos register.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstiftning om

rätten för oskyldigt drabbade av Säpos registrering

att få upprättelse.

2001/02:Ju295 av Kjell Eldensjö (kd):

Riksdagen begär att regeringen utreder behovet av

att utfärda bestämmelser om rätten att bära mask vid

demonstrationer.

2001/02:Ju308 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa "less lethal"-

konceptet i polisarbetet.

2001/02:Ju312 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheten för

polisen att införa temporärt maskeringsförbud, när

situationen så kräver.

2001/02:Ju318 av Elizabeth Nyström och Ingvar

Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om gratis ammunition till

polisers skjutövningar.

2001/02:Ju319 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ordningsvakter.

2001/02:Ju321 av Anne-Katrine Dunker och Patrik

Norinder (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade resurser till

utrustning.

2001/02:Ju329 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

analysera och utvärdera de senaste årens ökade antal

avskrivningar inom polisen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upprätta ett

samarbete mellan de olika länspolismyndigheterna för

att åtgärda arbetsmiljöfrågan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla

polismyndigheter skall ha tillgång till

arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp för

att rehabilitera och förebygga stressrelaterade

arbetsskador.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av tydligare

riktlinjer för hantering av upploppssituationer.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att polisen bör få

tillgång till alternativa vapen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en strategi bör

utarbetas över hur arbetsfördelningen skall se ut så

att äldre polismän över 55 år inte skall behöva

arbeta skiftarbete.

2001/02:Ju335 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att aktivt följa

utvecklingen vad gäller borttappade och stulna pass

i och med Schengeninträdet.

2001/02:Ju346 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att obligatorisk streckkod införs på bak- och

framsidan av alla polishjälmar och att registrering

som kan koppla hjälmen till enskild polisman sker

samt att nummer och namn aldrig får förekomma på

hjälmar.

2001/02:Ju351 av Anna Lilliehöök (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre

vidareutbildning av poliskåren.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildning av

beredskapspoliser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre utrustning

för poliskåren.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

kommunikationssystemet Tetra införs för

beredskapsmyndigheter och poliskår.

2001/02:Ju353 av Cecilia Magnusson och Anna

Åkerhielm (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utökade befogenheter för

förordnade ordningsvakter.

2001/02:Ju355 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att omorganisera polisen så

att den samlas i en enda myndighet.

2001/02:Ju357 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre

statistikuppföljning hos polisen när det gäller

försvunna personer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om användandet av

blodhundar vid eftersök av försvunna personer.

2001/02:Ju360 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnkompetens i

polisutredningar där barn är inblandade.

2001/02:Ju362 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att öka polisens

befogenheter vid kravaller.

2001/02:Ju365 av Gunnel Wallin m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av fler

ledarskapskurser inom polisen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

möjligheterna för polisen att göra karriär inom sitt

yrke.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning med syfte att undersöka om vissa av

polisens arbetsuppgifter av mer administrativ

karaktär kan flyttas över till andra myndigheter.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kvalitetssäkra

polisens brottsutredningsverksamhet.

2001/02:Ju371 av Sofia Jonsson och Johan Pehrson (c,

fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att renodla polisens

arbetsuppgifter.

2001/02:Ju384 av Chatrine Pålsson och Ragnwi

Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett bättre

omhändertagande av personer enligt LOB.

2001/02:Ju390 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Europols mandat

bör vidgas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de enskilda

polismyndigheterna i medlemsstaterna bör ges

möjlighet att utveckla ett europeiskt samarbete.

2001/02:Ju394 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

informationsinsatserna till brottsoffret måste

förbättras under polisutredning.

2001/02:Ju406 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att lägga fast

riktlinjer för en fortsatt och utvidgad

myndighetssamverkan när det gäller gränskontroll.

2001/02:Ju411 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att inte lämna ut

misstänkta terrorister om de riskerar dödsstraff.

2001/02:Ju413 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om insatser mot den

organiserade smugglingen.

2001/02:Ju416 av Birgitta Carlsson och Viviann

Gerdin (c):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag som förbjuder ansiktsmasker

vid demonstrationer.

2001/02:Ju418 av Göte Jonsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning med

sikte på att förbättra skyddet för poliser vid

tjänsteutövning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyldigheten för

poliser att bära märkning vid tjänsteutövning.

2001/02:Ju422 av Anders Sjölund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge polisen rätt att

identifiera maskerade demonstranter.

2001/02:Ju425 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett enklare

förfarande vid snatterimål.

2001/02:Ju426 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utforma ett

vidareutbildningssystem inom polisen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Rikspolisstyrelsen bör fastställa vilka uppgifter

som kräver polismans befogenhet.

6. Riksdagen beslutar att en kortare utbildning för

sökande med specialistkompetens utformas

inkluderande polismans befogenhet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillföra polisen

tillräckliga resurser för ett nytt

radiokommunikationssystem.

2001/02:Ju431 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad samordning inom olika

närliggande verksamhetsområden.

2001/02:Ju435 av Per Landgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om maskeringsförbud.

2001/02:Ju447 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka Europols

samarbete mot terrorism.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

ratificera FN:s konvention om bekämpning av

terroristfinansiering.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz

(fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av ökad

status och karriärmöjligheter samt behovet av

specialkompetens inom hela polisväsendet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mindre byråkrati,

tydliga mål, ledarskapet och ledningsfunktionen inom

polisen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en radikal

utrensning av icke-polisiära arbetsuppgifter inom

polisverksamheten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omläggning av

polisarbetet mot nolltolerans mot brott.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning av

misstanke om brott inom polisen.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av ordningslagen så att också

ideella föreningar, exempelvis fotbollsklubbar, kan

åläggas att betala del av polismyndighetens

kostnader vid anordnandet av offentlig tillställning

i vinstsyfte i enlighet med vad som i motionen

anförs.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över de lagar

som berör terrorism.

2001/02:Ju451 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att Sverige skall gå i

ledningen för att lagstadga om en internationell

brottmålsdomstol.

2001/02:U268 av Marianne Andersson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det inom ramen

för den nordliga dimensionen skapas en

mångfasetterad och långsiktig strategi för att

bekämpa den organiserade brottsligheten.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla Europol

och arbeta för en europeisk polisorganisation med

gemensamma insatsstyrkor.

2001/02:U350 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att EU

erbjuder inrättandet av ett särskilt program för

kompletteringsutbildning av poliser på Balkan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att EU

erbjuder inrättandet av ett särskilt program för

nyrekrytering av poliser på Balkan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige, på

uppdrag av EU, tar initiativet till ett

internationellt toppmöte om transnationell

organiserad brottslighet på Balkan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige, på

uppdrag av EU, genomför en internationell konferens

om transnationell organiserad brottslighet på

Balkan.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige, på

uppdrag av EU, är samordnare för en väl sammanhållen

studie kring samt lägger fram förslag till ett

konkret åtgärdsprogram för bekämpning av

transnationell organiserad brottslighet som emanerar

från Balkan.

2001/02:Fö273 av Martin Nilsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

bevakningsvärnpliktiga skall få skyddsvakts-,

ordningsvakts- och väktarcertifikat automatiskt vid

utryckning.

2001/02:T464 av Yvonne Ångström och Kenth Skårvik

(fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om utbildning av polisaspiranter i

körkortsmedicin.

2001/02:T465 av Sven Bergström m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka de

brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att

förebygga och upptäcka IT-relaterade brott.