Bet. 2001/02:JUU18

Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU18

Hemlig teleavlyssning, m.m.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:52

Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och

hemlig kameraövervakning vid förundersökning i

brottmål under år 2000 till handlingarna.

Stockholm den 12 februari 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström

(v), Ingemar Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena Zakariasén (s),

Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Anita Sidén (m), Jeppe Johnsson (m),

Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c) och Johan

Pehrson (fp).

2001/02

JuU18

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse om hemlig teleavlyssning, hemlig

teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid

förundersökning i brottmål under år 2000.

Av skrivelsen framgår att hemlig teleavlyssning,

hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning

till största delen har använts vid fall om misstanke

om grovt narkotikabrott och varusmuggling av

narkotika (grovt brott) samt även, i viss

omfattning, vid misstanke om annan grov

brottslighet, t.ex. mord. I skrivelsen har

regeringen i tabellform redovisat antalet meddelade

tillstånd till hemlig teleavlyssning, hemlig

teleövervakning och hemlig kameraövervakning, den

genomsnittliga avlyssnings- respektive

övervakningstiden (det sistnämnda dock ej för hemlig

kameraövervakning) samt antalet fall (i procent) där

åtgärden haft betydelse för förundersökningen under

åren 1991 t.o.m. 2000 rörande hemlig teleavlyssning

och hemlig teleövervakning samt under åren 1997

t.o.m. 2000 avseende hemlig kameraövervakning. Nedan

redovisas kortfattat tillämpningen av tvångsmedlen i

de tre lagarna.

Domstol har meddelat tillstånd till hemlig

teleavlysning i 312 fall, varav 242 avsåg

narkotikarelaterad brottslighet och 70 rörde annan

brottslighet. Motsvarande antal för åren 1999 och

1998 var 216 och 65 respektive 252 och 60 beviljade

tillstånd. Under år 2000 har det förekommit 7 fall

där en ansökan om hemlig teleavlyssning har lämnats

utan bifall av domstol. Den genomsnittliga

avlyssningstiden var 39 dagar, medan motsvarande

tider för åren 1999 och 1998 var 36 respektive 37

dagar. Avlyssningstiderna varierade kraftigt. Under

år 2000 förekom fall där avlyssningen bara pågick 1

dag, medan den längsta tiden var 8 månader och 24

dagar. I enstaka fall kunde avlyssning inte

genomföras på grund av tekniska problem.

Avlyssningen har haft betydelse för

förundersökningen i drygt 46 % av fallen,

motsvarande siffror för åren 1999 och 1998 var 52

respektive 45 %. Den hemliga teleavlyssningen har

inte gett något resultat i 34 % av fallen och i

knappt 20 % av fallen har avlyssningen avbrutits med

kvarstående misstanke.

Tillstånd till hemlig teleövervakning lämnades år

2000 i 358 fall, varav 251 avsåg narkotikarelaterad

brottslighet och 107 annan brottslighet. Motsvarande

antal för åren 1999 och 1998 var 219 och 78

respektive 258 och 75 beviljade tillstånd. Av de 107

tillstånd som beviljades under år 2000 rörande annan

brottslighet än narkotikarelaterad sådan, har 6

tillstånd meddelats efter framställning från

Ekobrottsmyndigheten. Under år 2000 har domstol i 6

fall lämnat en ansökan om tillstånd till hemlig

teleövervakning utan bifall. I samtliga dessa fall

har domstol i samma ärende lämnat en ansökan om

tillstånd till hemlig teleavlyssning utan bifall.

Den genomsnittliga övervakningstiden var 38 dagar,

medan motsvarande tider för åren 1999 och 1998 var

36 respektive 39 dagar. Liksom vid hemlig

teleavlyssning varierade övervakningstiderna

kraftigt. Under år 2000 förekom fall där

teleövervakningen bara pågick 1 dag, medan den

längsta tiden var 8 månader och 24 dagar.

Övervakningen har haft betydelse för

förundersökningen i drygt 44 % av fallen.

Motsvarande andel för åren 1999 och 1998 var 48 %.

Den hemliga teleövervakningen har inte gett något

resultat i drygt 35 % av fallen och den har

avbrutits med kvarstående misstanke i drygt 20 % av

fallen.

Tillstånd till hemlig kameraövervakning lämnades i

43 fall, varav 33 avsåg narkotikarelaterad

brottslighet och 10 annan brottslighet. Motsvarande

antal för åren 1999 och 1998 var 27 och 3 respektive

38 och 7 beviljade tillstånd. Den genomsnittliga

tiden för hemlig kameraövervakning var drygt 27

dagar, medan motsvarande tider för åren 1999 och

1998 var 38 respektive 32 dagar. Tiden varierade i

de enskilda fallen från 1 dag till 2 månader och 27

dagar. Den hemliga kameraövervakningen har haft

betydelse för förundersökningen i drygt 44 % av

fallen. Motsvarande siffror för åren 1999 och 1998

var 50 respektive 51 %. I drygt 18 % av fallen har

övervakningen inte gett något resultat och i drygt

37 % av fallen har åtgärden avbrutits med

kvarstående brottsmisstanke.

I avsnitt 4 Slutsatser i skrivelsen (s. 11-13)

anför regeringen bl.a. följande. Av redovisningen

framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år,

främst har använts i förundersökningar där det

funnits misstankar om organiserad eller annars

omfattande handel med narkotika och där andra

spaningsmetoder har prövats utan resultat eller

redan från början visat sig vara otillräckliga.

Huvudsyftet har fortfarande varit att avslöja den

mera omfattande narkotikasmugglingen till Sverige

och försäljningen av narkotika inom landet.

Vid all tvångsmedelsanvändning måste en avvägning

ske mellan vilken nytta denna kan föra med sig och

vilken grad av intrång i den enskildes personliga

integritet som kan accepteras. Ett regeringsbeslut

om tillsättandet av en parlamentarisk utredning med

uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet är

att vänta inom kort. Inom Justitiedepartementet

bereds även ett förslag om s.k. offentliga ombud.

Avslutningsvis konstaterar regeringen att samtliga

ovan nämnda tvångsmedel har visat sig vara

värdefulla hjälpmedel i kampen mot den grova, många

gånger organiserade, brottsligheten. Samtidigt är

det mycket viktigt att noga följa utvecklingen när

det gäller såväl hemlig teleavlyssning, hemlig

teleövervakning som hemlig kameraövervakning. Den

årliga redovisningen från Riksåklagaren och

Rikspolisstyrelsen ger en värdefull inblick i hur

reglerna tillämpas och i de förändringar som skett i

förhållande till tidigare år. Redovisningen bygger

emellertid delvis på uppgifter som är svåra att

bedöma. Regeringen avser att genom en dialog med

myndigheterna undersöka om redovisningen kan

förbättras i syfte att stärka förutsättningarna för

den parlamentariska granskningen. Regeringen avser

att återkomma till denna fråga i lämpligt

sammanhang.

Inga motioner har väckts med anledning av

skrivelsen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att de

angivna tvångsmedlen har visat sig vara värdefulla

hjälpmedel i kampen mot den grova, många gånger

organiserade, brottsligheten och anser att

lagstiftningen även fortsättningsvis behövs i den

kampen. Utskottet ser med tillfredsställelse på att

regeringen nu avser att tillsätta en parlamentarisk

utredning med uppgift att kartlägga, analysera och

utvärdera sådan lagstiftning som berör den enskildes

integritet. Regeringen aviserade en sådan utredning

redan år 1999, och utskottet konstaterade då att det

inte syntes föreligga någon egentlig oenighet när

det gäller vikten av att integritetsfrågor

uppmärksammas i lagstiftningsarbetet (bet.

1998/99:JuU21 s. 6-7). Utskottet föreslår att

regeringens skrivelse läggs till handlingarna.