Bet. 2001/02:JUU28

Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU28

Godkännande av rambeslut om åtgärder för attbekämpa människohandel

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

proposition 2001/02:99 Sveriges antagande av

rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel

samt två motioner som väckts med anledning av

propositionen.

I propositionen föreslås att riksdagen skall

godkänna det utkast till rambeslut om åtgärder för

att bekämpa människohandel som syftar till sexuell

exploatering eller arbetskraftsexploatering och som

utarbetats inom Europeiska unionen. De lagändringar

som regeringen anser att ramförslaget föranleder

kommer att behandlas senare.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag och avslår motionerna.

I ärendet finns en reservation och två särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Godkännande av rambeslut om åtgärder för

att bekämpa människohandel

Riksdagen godkänner det i propositionen intagna

utkastet till rambeslut om åtgärder för att

bekämpa människohandel och avslår motion

2001/02:Ju9. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:99.

2. Samtyckes straffrättsliga verkan

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju10.

Reservation 1 (mp)

Stockholm den 16 april 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström

(v), Ingemar Vänerlöv (kd), Maud Ekendahl (m), Jeppe

Johnsson (m), Helena Zakariasén (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Anita Sidén

(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Johan

Pehrson (fp), Yilmaz Kerimo (s) och Dan Kihlström

(kd).

2001/02

JuU28

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Den 21 december 2000 föreslog kommissionen i ett

meddelande till rådet och Europaparlamentet, KOM

(2000) 854 slutlig, dels ett rambeslut om åtgärder

för att bekämpa människohandel, dels ett rambeslut

om åtgärder för att bekämpa sexuell exploatering av

barn och barnpornografi.

Endast förslaget till rambeslut om åtgärder för

att bekämpa människohandel behandlas i

propositionen.

Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den

28-29 maj 2001 nåddes en principöverenskommelse om

merparten av innehållet i rambeslutet. En

principöverenskommelse om resterande del nåddes den

27-28 september 2001. Därefter har ett av

Europaparlamentet avgivet yttrande över

kommissionens förslag beaktats och vissa ändringar

gjorts i utkastet till rambeslut.

Sedvanlig information har lämnats till och samråd

har skett med berörda utskott i riksdagen.

Rambeslutet är, när det har godtagits av berörda

nationella parlament, klart för antagande av rådet.

Medlemsstaterna skall senast två år efter antagandet

av rambeslutet ha genomfört de åtgärder som är

nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i

rambeslutet.

Ärendet och dess beredning

Till grund för regeringens förslag ligger ett inom

Justitiedepartementet utarbetat förslag till

proposition som Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen

och Migrationsverket har beretts tillfälle att lämna

synpunkter på.

De svenska versionerna av utkastet till rambeslut

och utkast till uttalanden till rådets protokoll när

rambeslutet antas framgår av bilaga 2. Utkastet till

rambeslut har ännu inte varit föremål för granskning

av EU:s juristlingvister. I den slutliga versionen

av rambeslutet kan språkliga justeringar komma att

göras.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen skall

godkänna det utkast till rambeslut om åtgärder för

att bekämpa människohandel som utarbetats inom

Europeiska unionen. Vidare redovisar regeringen sin

bedömning av de lagändringar som rambeslutet

föranleder. Några förslag till lagändringar läggs

dock inte fram i propositionen.

Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat

proposition 2001/02:124 Straffansvaret för

människohandel. Utskottet kommer att behandla den

propositionen i ett senare betänkande (bet.

2001/02:JuU27) under våren.

Utskottets överväganden

Godkännande av rambeslut om åtgärder

för att bekämpa människohandel, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen dels bifaller

propositionen, dels avslår en motion med yrkande om

avslag på propositionen. Det yrkandet bygger på att

arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering

inte skall likabehandlas straffrättsligt.

Utkastet till rambeslut behandlar enbart

straffrättsliga frågor och tar endast sikte på sådan

människohandel som syftar till

arbetskraftsexploatering eller sexuell exploatering.

Avsikten med rambeslutet är att skapa gemensamma

minimiregler inom unionens medlemsstater när det

gäller straffrättsliga påföljder och andra former av

straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Vad som

skall utgöra straffbar människohandel definieras.

Anstiftan, medhjälp, främjande och försök till

människohandel kriminaliseras. Sådana omständigheter

som skall anses vara försvårande anges och ett

lägsta maximistraff införs. Dessutom tas frågor upp

om bl.a. ansvar och påföljder för juridiska

personer, jurisdiktion och brottsoffer.

Vad som är straffbar människohandel för

arbetskraftsexploatering och för sexuell

exploatering definieras i artikel 1 punkt 1. Varje

medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att

säkerställa att följande handlingar är straffbara:

Rekrytering, transport, överföring, hysande,

senare mottagande av en person, inbegripet utbyte

eller överföring av kontroll över denna person, om

a) tvång, våld eller hot, inklusive bortförande,

brukas, eller

b) svikligt förfarande eller bedrägeri brukas,

eller

c) maktmissbruk eller utnyttjande av en utsatt

belägenhet förekommer, som är av sådan art att

personen inte har något annat verkligt eller

godtagbart val än att ge efter för det missbruk som

utövas, eller

d) betalning eller förmåner ges eller tas emot för

att erhålla medgivande från en person som har

kontroll över en annan person

i syfte att exploatera den personens arbetskraft

eller tjänster, inbegripet åtminstone tvångsarbete

eller obligatoriska tjänster, slaveri eller sådana

förhållanden som kan liknas vid slaveri eller

träldom, eller

i syfte att utnyttja honom eller henne i

prostitution eller andra former av sexuell

exploatering, inbegripet pornografi.

Ett offers samtycke till den avsedda eller

faktiska exploateringen saknar relevans när något av

medlen i punkt 1 a-d har använts (artikel 1 punkt

2). Om offret är ett barn, i rambeslutet definierat

som en person under 18 år, är handlingen straffbar

även om inte något av de medel som anges i punkt 1

a-d har använts (artikel 1 punkterna 3 och 4).

Samtliga medlemsstater skall vidta nödvändiga

åtgärder för att säkerställa att anstiftan,

medhjälp, främjande och försök till

människohandelsbrott är straffbart (artikel 2).

Medlemsstaterna skall säkerställa att brotten är

belagda med effektiva, proportionerliga och

avskräckande påföljder som kan medföra utlämning.

Varje medlemsstat skall dessutom vidta nödvändiga

åtgärder för att säkerställa att de brott som avses

i artikel 1 är belagda med maximistraff på minst

åtta års fängelse, om brotten har begåtts under

någon av följande omständigheter:

- Gärningsmannen har på ett medvetet sätt eller

genom grov oaktsamhet satt brottsoffrets liv på

spel.

- Brottet har begåtts mot ett offer som är

särskilt utsatt. Ett brottsoffer skall anses vara

särskilt utsatt åtminstone i fall då offret i

sexuellt avseende är underårigt enligt den

nationella lagstiftningen och om brottet omfattas av

artikel 1.1 sista stycket.

- Brottet har begåtts med användande av grovt våld

eller orsakat brottsoffret allvarlig skada.

- Brottet har begåtts inom ramen för en kriminell

organisation enligt gemensam åtgärd 98/733/RIF av

den 21 december 1998 om att göra deltagande i en

kriminell organisation i Europeiska unionens

medlemsstater till ett brott, bortsett från den

påföljdsnivå som däri anges (artikel 3).

Frågor om straffrättsligt ansvar och påföljder för

juridiska personer behandlas i artiklarna 4 och 5.

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder

för att fastställa sin behörighet beträffande de

brott som avses i artiklarna 1 och 2 när gärningen

helt eller delvis begåtts inom medlemsstatens

territorium, eller när gärningsmannen är medborgare

i medlemsstaten, eller när gärningarna har begåtts

för en juridisk persons räkning som är etablerad

inom medlemsstatens territorium (artikel 6).

I artikel 7 finns bestämmelser om särskilt stöd

och skydd för brottsoffer som är barn samt om att

det inte krävs att målsäganden anmäler eller

rapporterar brottet för att förundersökning skall

inledas.

Regeringen gör den bedömningen att rambeslutet

föranleder behov av att i Sverige införa dels

särskilda människohandelsbrott med ett vidsträckt

ansvar för gärningsmannaskap och stränga

straffskalor, dels en kriminalisering av olika

former av förbrott till dem.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

utkastet till rambeslut om åtgärder för att bekämpa

människohandel. De lagstiftningsåtgärder som

rambeslutet föranleder behandlas inte i detta

betänkande.

Rambeslutet rör endast frågor med koppling till

människohandel. En förändring av beslutet så att det

även omfattar andra frågor kräver att rambeslutet

omförhandlas.

Rambeslutet anger endast en lägsta nivå för

maximistraffet för grova människohandelsbrott som

innefattar de särskilt uppräknade försvårande

omständigheterna. Det står medlemsländerna fritt att

i övrigt utforma straffskalorna i den nationella

rättsordningen på ett sätt som finnes lämpligt. Som

ovan angetts kommer de lagstiftningsåtgärder som

rambeslutet föranleder att behandlas senare.

I motion Ju9 (fp) yrkas dels avslag på

propositionen, dels att åtskillnad bör göras mellan

arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering.

Motionen tar i huvudsak sikte på det förhållandet

att rambeslutet behandlar arbetskraftsexploatering

och sexuell exploatering parallellt. Bland annat

anförs att det är tveksamt om det är rimligt att

införa samma straffskalor för människohandel som

syftar till arbetskraftsexploatering som för

människohandel som syftar till sexuell exploatering.

I motionen tas också upp vissa frågor om

arbetskraftsinvandring.

Utskottet anser att handel med människor utgör en

oacceptabel företeelse som måste bekämpas. Handel

med människor är visserligen till sin natur ofta

gränsöverskridande och organiserad men förekommer

naturligtvis även inom ett land. Det är mot den

bakgrunden positivt att rambeslutet omfattar all

slags människohandel, det vill säga både sådan

handel som förekommer inom ett land och den som sker

mellan länder. Bakom människohandeln finns en

sammansatt problematik med kopplingar till många

viktiga samhällsfrågor. Det krävs internationell

samverkan och ett sektorsövergripande angreppssätt

för att komma till rätta med problemet. Ett

genomförande av rambeslutet innebär en harmonisering

inom unionen av de straffrättsliga åtgärderna mot

människohandel. Sverige har aktivt verkat för denna

utveckling och utskottet ser med tillfredställelse

att enighet uppnåtts. Härigenom effektiviseras det

mycket angelägna och viktiga arbetet mot

människohandel.

Utskottet ser för sin del ingen anledning att

avvakta med beslutet att godkänna rambeslutet.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motionen.

Samtyckes straffrättsliga verkan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande om att samtycke inte i något fall

skall fria från straffrättsligt ansvar vid

människohandelsbrott. Jämför reservation 1 (mp).

I motion Ju10 (mp) begärs att regeringen

återkommer till riksdagen med ett lagförslag som

innebär att samtycke inte i något fall skall fria

från straffrättsligt ansvar vid människohandel.

Ett samtyckes straffrättsliga betydelse vid

människohandelsbrott regleras i artikel 1 punkterna

2 och 3 i utkastet till rambeslut. Är brottsoffret

ett barn har ett samtycke aldrig någon relevans vid

den straffrättsliga bedömningen. Om brottsoffret är

en vuxen person och något av de medel som anges i

artikel

1 a-d har använts i samband med brottet befriar ett

samtycke inte gärningsmannen från straffrättsligt

ansvar. Rambeslutet anger endast minimireglerna för

de olika nationella rättsordningarnas innehåll.

Som ovan redovisats gör regeringen den bedömningen

att rambeslutet föranleder behov av att i Sverige

införa dels särskilda människohandelsbrott med ett

vidsträckt ansvar för gärningsmannaskap och stränga

straffskalor, dels en kriminalisering av olika

former av förbrott till dem.

Utskottet vill inte i detta ärende föregripa

riksdagens bedömning av regeringens ovan nämnda

proposition 2001/02:124 Straffansvaret för

människohandel. Frågan om ett samtyckes

straffrättsliga verkan kommer att beröras i det

ärendet. Utskottet föreslår att motion Ju10 avslås.

Reservation

1. Samtyckes straffrättsliga verkan (punkt 2)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju10.

Ställningstagande

Jag anser att ett människohandelsbrott skall

föreligga även om en kvinna frivilligt, exempelvis i

syfte att förbättra sina ekonomiska villkor, i en

människohandlares regi reser till ett annat land för

att där prostituera sig eller på annat sätt bli

sexuellt exploaterad. Fokus måste sättas på

handlarna och inte på de drabbade kvinnorna.

Samtycke skall sålunda inte i något fall fria en

handlare från straffrättsligt ansvar.

Genomförda studier om prostituerade kvinnors

bakgrund visar att de i egentlig mening inte

prostituerar sig av "fri vilja". Oavsett om de

berörda kvinnorna är införstådda med att de skall

arbeta som prostituerade eller på annat sätt

utnyttjas sexuellt är det gemensamt för kvinnor som

varit föremål för denna handel att de i slutändan

blir tvingade, utnyttjade eller lurade samt att de

är isolerade och manipulerade. Kvinnornas

grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts och

de riskerar att bli föremål för ett cyniskt

utnyttjande. Att jämföra människohandel för sexuella

ändamål med modern slavhandel är ingen överdrift.

I propositionen uttalar regeringen att det krävs

lagändringar i fråga om kriminaliseringens

omfattning och tillämpliga straffskalor.

Lagändringarna kommer att grundas på

Sexualbrottskommitténs förslag. Ett flertal tunga

remissinstanser var kritiska till kommitténs förslag

och förordade i stället att brott skulle anses

föreligga oavsett om kvinnan samtyckt eller ej.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med

lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen bör vidare verka för att rambeslutet

utvidgas på så sätt att ett samtycke inte i något

fall skall fria en gärningsman från straffrättsligt

ansvar.

Särskilda yttranden

Arbetskraftsexploatering och sexuell

exploatering

av Johan Pehrson (fp).

Jag anser att det är olyckligt att rambeslutet inte

skiljer mellan arbetskraftsexploatering och sexuell

exploatering eftersom det handlar om olika problem

och olika former av exploatering. Alla former av

exploatering skall givetvis bekämpas. Människor är

ingen handelsvara.

Kampen mot människohandel med kvinnor måste föras

med stor kraft. Det är ett viktigt och angeläget

steg som tas i den kampen i och med det föreslagna

rambeslutet.

Det är dock en allvarlig brist att rambeslutet

inte behandlar de bakomliggande orsakerna till

människohandeln.

Några EU-länder öppnar nu för en riktad

arbetskraftsinvandring för att komma till rätta med

den arbetskraftsbrist som råder inom vissa sektorer

på arbetsmarknaden. Den icke önskade arbetskraften

söker sig till EU på annat sätt. Dessa människor

riskerar att komma i händerna på dem som sysslar med

den organiserade brottslighet som människohandel

innebär. Med en liberalare

arbetskraftsinvandringspolitik skulle problemen med

människohandel inte vara lika omfattande som de är i

dag. Den svenska ekonomiska historien är ett tydligt

exempel på att invandring är positiv för ett lands

utveckling.

Rättsligt samarbete inom EU

av Gunnel Wallin (c).

Ett väl fungerande rättsligt samarbete inom EU är av

stor betydelse för att människor skall känna

trygghet inom gemenskapen. Därför bör samarbetet

inom EU på det rättsliga området prioriteras under

kommande år. Det finns all anledning för Sverige att

fortsätta sitt aktiva deltagande i de

internationella ansträngningarna för att motverka

organiserad brottslighet, till exempel handeln med

människor.

För många olika typer av brott, till exempel

terroristbrott, narkotikabrott, grov ekonomisk

brottslighet, människohandel och annan organiserad

brottslighet, saknar nationella gränser betydelse.

Samtidigt upphör ofta möjligheterna att från

samhällets sida bekämpa denna typ av brottslighet

vid gränsen. Det innebär att brottsligheten alltför

ofta ligger några steg före rättsväsendet. Därför är

det nödvändigt att utveckla det gränsöverskridande

samarbetet rörande brottsbekämpning och

brottsförebyggande arbete.

Brott som terroristbrott, grov ekonomisk

brottslighet och människohandel sprider sig med hög

hastighet och dessa brott måste med kraft

motarbetas. När det gäller handeln med människor så

har den vuxit explosionsartat de senaste åren och

alltfler kvinnor och barn säljs till prostitution

och för annat sexuellt utnyttjande. Sverige måste i

alla internationella sammanhang verka för att stoppa

handeln med kvinnor och barn samt stödja offren.

Centerpartiet accepterar därför att vissa

gemensamma minimiregler införs när det gäller

straffrättsliga påföljder och andra former av

straffrättsliga åtgärder som skall vidtas mot bland

annat människohandel. Detta skall dock ses som

undantag på grund av frågornas dignitet.

Grundprincipen att beslut inom det polisiära och

straffrättsliga samarbetet skall ske på

mellanstatlig grund bör ligga fast. Inom det

straffrättsliga samarbetet är ömsesidigt erkännande

ett bra alternativ till harmonisering. Den metoden

är ett bra sätt att öka samarbetet utan att lämna

över alltför mycket av beslutsfattandet till

överstatlig nivå.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:99 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

godkänner utkastet till rambeslut om åtgärder för

att bekämpa människohandel.

Följdmotioner

2001/02:Ju9 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz

(fp):

1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:99.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att åtskillnad

bör göras mellan arbetskraftsexploatering och

sexuell exploatering.

2001/02:Ju10 av Kia Andreasson (mp):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till lag i enlighet med vad

som framförs i motionen.

Bilaga 2

Utkast till rambeslut om åtgärder mot

människohandel