Bet. 2001/02:JUU8

Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU8

Den ekonomiska brottsligheten

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

årliga skrivelse (skr. 2001/02:40) om den ekonomiska

brottsligheten, fyra med anledning av skrivelsen

väckta motioner samt yrkanden ur sju motioner väckta

under den allmänna motionstiden 2001. Utskottet

behandlar också ett förslag (2001/02:RR11) från

Riksdagens revisorer som syftar till att höja

kvaliteten i det arbete som Ekobrottsmyndigheten och

skattebrottsenheterna utför samt att förbättra såväl

kompetensen som underrättelseverksamheten inom de

myndigheter som arbetar med bekämpning av ekonomisk

brottslighet.

Utskottet föreslår att riksdagen med hänvisning

till pågående eller redan vidtagna åtgärder avslår

såväl Riksdagens revisorers förslag som samtliga

motionsyrkanden. Utskottet föreslår också att

regeringens skrivelse läggs till handlingarna.

I ärendet finns sjutton reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Effektivare myndighetsarbete

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR11 i denna del (yrkande 2) och

motionerna 2001/02:Ju3 yrkandena 3 och 4,

2001/02:Ju5, 2001/02:Ju331 yrkande 5 samt

2001/02:Ju392 yrkande 1.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (v)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c, mp)

2. Kompetensutveckling inom

ekobrottsområdet

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR11 i denna del (yrkande 1).

Reservation 5 (kd, c, mp)

3. Ökade resurser för ekobrottsbekämpning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju3

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Ju282.

Reservation 6 (m, fp)

4. Ekobrottsmyndighetens

underrättelseverksamhet

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR11 i denna del (yrkande 4) och

motionerna 2001/02:Ju331 yrkande 7, 2001/02:Ju370

yrkande 2 samt 2001/02:Ju392 yrkande 4.

Reservation 7 (mp)

Reservation 8 (v)

Reservation 9 (kd)

5. Tillgång till skatteregistret, m.m.

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR11 i denna del (yrkande 3) och motion

2001/02:Ju392 yrkandena 2 och 3.

Reservation 10 (mp)

Reservation 11 (v)

6. Legitimationskontroll

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju392 yrkande

5.

Reservation 12 (v)

7. Sänkta skatter för att bekämpa ekonomisk

brottslighet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju2.

Reservation 13 (m, kd)

8. Licensavgifter, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju336 och

2001/02:Ju395 yrkandena 1 och 5.

9. Verkställighet av

miljösanktionsavgifter

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju3 yrkande 5.

Reservation 14 (m)

10. En oberoende statlig miljötillsyn

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju4.

Reservation 15 (mp)

11. Skalbolag

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju327 yrkande

1.

Reservation 16 (kd)

12. Forskning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju3 yrkande

6 och 2001/02:Ju327 yrkande 2.

Reservation 17 (m, kd)

13. Hemliga tvångsmedel, m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju370 yrkande

1.

14. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:40

till handlingarna.

Stockholm den 19 mars 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta

Johansson (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Jeppe Johnsson (m), Helena Zakariasén (s),

Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Anita

Sidén (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c),

Johan Pehrson (fp), Göran Norlander (s), Lennart

Bolander (m), Yilmaz Kerimo (s) och Kjell Eldensjö

(kd).

2001/02

JuU8

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlar utskottet regeringens

årliga skrivelse om den ekonomiska brottsligheten,

fyra med anledning av skrivelsen väckta motioner

samt yrkanden ur sju motioner väckta under den

allmänna motionstiden 2001. Utskottet behandlar

också ett förslag från Riksdagens revisorer rörande

myndigheternas insatser mot ekonomisk brottslighet

med tyngdpunkten på samverkan mellan de myndigheter

som har i uppdrag att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten.

Regeringens skrivelse

I april 1995 beslutade regeringen om en samlad

strategi mot den ekonomiska brottsligheten.

Strategin redovisades för riksdagen i skrivelse

1994/95:217. Riksdagen hade ingenting att erinra mot

den framlagda strategin (bet. 1994/95:JuU25, rskr.

412).

I strategin slås fast att det övergripande målet

är att påtagligt minska den ekonomiska

brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig

förstärkning av samhällets samlade insatser mot

sådan kriminalitet. Åtgärder skall vidtas som

innebär en effektivisering när det gäller att

förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk

brottslighet. En ökad tonvikt skall läggas vid det

förebyggande arbetet. I detta ligger bl.a. att

kontrollen skall effektiviseras och att

myndigheterna skall utveckla ett problemorienterat

arbetssätt.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall

vara en prioriterad verksamhet för myndigheterna.

Särskild vikt skall läggas vid att samordna

myndigheternas prioriteringar och att utveckla deras

samarbete. Vidare skall myndigheternas kompetens i

fråga om ekonomisk brottslighet höjas.

En annan huvudpunkt i strategin är att

näringslivet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot

den ekonomiska brottsligheten, bl.a. genom att

utveckla affärs-etik och kontroll.

För att genomföra dessa mål redovisades i

strategin ett brett åtgärdsprogram. Detta omfattade

bl.a. förstärkt skattekontroll och förenklad

skattelagstiftning, förbättrad myndighetsstruktur,

gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna,

affärsetik och internkontroll inom näringslivet,

snabbare utredning och process, förbättrad

lagstiftning om bolagsstyrelser m.m., saner-ing av

utsatta branscher, effektivare lagstiftning om

penningtvätt, effektivare sanktionsregler, aktivt

internationellt arbete bl.a. inom EU, ökad

forskning, information till allmänheten samt

effektivare styrning och uppföljning av

myndigheternas verksamhet.

I syfte att underlätta arbetet inrättades i

december 1994 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.

Arbetsgruppen, som kallas regeringens

ekobrottsberedning, består av tjänstemän från

Justitiedepartementet, Finansdepartementet och

Näringsdepartementet. En chefstjänsteman vid

Justitiedepartementet är ordförande.

Regeringen redovisar sedan år 1996 varje år läget

beträffande den ekonomiska brottsligheten i en

skrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:49,

1997/98:38, 1998/99:25, 1999/2000:22 och

2000/01:25).

I den nu aktuella skrivelsen redovisas

översiktligt de åtgärder som vidtagits sedan

föregående lägesrapport i oktober 2000 (skr.

2000/01:25) inom ramen för regeringens strategi för

samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Till de åtgärder som behandlas hör utvecklingen av

det brottsförebyggande arbetet, utvecklingen av det

internationella arbetet, utvecklingen av den nya

myndighetsstrukturen samt forskning om ekonomisk

brottslighet.

Vidare redovisas lagstiftningsarbete och andra

åtgärder rörande bl.a. juridiskt och ekonomiskt

biträde, s.k. målvakter, stiftelser och

handelsbolag, handel med skalbolag, punktskatter och

olagliga oljeutsläpp.

I skrivelsen tillkännages också att regeringen

avser att utarbeta en ny samlad strategi mot den

ekonomiska brottsligheten.

Riksdagens revisorers förslag

I mars 2000 beslutade Riksdagens revisorer att

granska statens insatser mot ekonomisk brottslighet.

Revisorernas granskning redovisades i oktober 2001 i

rapporten 2001/02:3 Myndighetssamverkan mot

ekonomisk brottslighet.

Underlaget till granskningen utgörs bl.a. av

intervjuer med företrädare för de centrala och

regionala myndigheterna samt med tjänstemän på lokal

nivå. De myndigheter som främst har granskats är

Ekobrottsmyndigheten, åklagarorganisationen,

polismyndigheterna och skattemyndigheternas

skattebrottsenheter. Underlag i granskningen har

också varit Riksrevisionsverkets rapport Vad hindrar

Ekobrottsmyndigheten? En granskning av hinder för

effektivt resursutnyttjande (RRV 2001:29).

Revisorernas rapport har remissbehandlats och

rapporten har även diskuterats på ett seminarium hos

Riksdagens revisorer den 22 november 2001. Vid

seminariet deltog förutom representanter för

revisorerna även representanter för de myndigheter

som ansvarar för bekämpningen av ekonomisk

brottslighet samt representanter för

Regeringskansliet.

I detta ärende behandlar utskottet ett förslag

från Riksdagens revisorer (förs. 2001/02:RR11) som

bygger på den nämnda granskningen.

Revisorerna föreslår att regeringen bör ges i

uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att

säkerställa en god kompetensutveckling för alla

poliser och åklagare inom ekobrottsområdet och i

samband därmed tydligt klarlägga vilken myndighet

som har ansvaret för kompetensutvecklingen för

poliser och åklagare inom området. Regeringen bör

även ges i uppdrag att vidta ytterligare åtgärder

för att stödja Ekobrottsmyndigheten och tydligare

definiera dess uppgifter och roll samt klarlägga för

Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheten

nödvändigheten av en god dialog i gemensamma frågor.

Revisorerna föreslår vidare att regeringen bör ges i

uppdrag att ta initiativ till en översyn av frågan

om vem som bör ges tillgång till det centrala

skatteregistret samt att verka för att

skattemyndigheterna visar större öppenhet för

samlokalisering med polis och åklagare på de orter

där polis och åklagare är öppna för en sådan.

Slutligen föreslår revisorerna att regeringen bör

ges i uppdrag att mer aktivt verka för att frågan om

Ekobrottsmyndighetens tillgång till

underrättelseverksamhet får en tillfredsställande

lösning.

Utskottets överväganden

Åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse

läggs till handlingarna och att såväl

Riksdagens revisorers förslag som de i

ärendet behandlade motionerna avslås. Jämför

reservationerna 1–17.

Organisationsfrågor, m.m.

Effektivare myndighetsarbete

Den 1 januari 1998 infördes en delvis ny

myndighetsstruktur för bekämpning av ekonomisk

brottslighet. I den nya strukturen ingår bl.a.

Ekobrottsmyndigheten, som när den började sin

verksamhet övertog ansvaret för

ekobrottsbekämpningen i Stockholms, Skåne och Västra

Götalands län. Den 1 juli 1999 övertog myndigheten

också ansvaret för ekobrottsbekämpningen i Hallands

och Gotlands län. Sedan den 1 juli 2001 har

Ekobrottsmyndigheten även ansvaret för

ekobrottsbekämpningen i Blekinge län. Myndigheten

har dessutom ansvaret för bekämpning av ekonomisk

brottslighet som har nationell utbredning eller

internationell anknytning eller som är av

principiell natur eller av stor omfattning. I övrigt

svarar respektive åklagarmyndighet för detta arbete.

Ekobrottsmyndigheten ansvarar tillsammans med

Riksåklagaren för samordning av

ekobrottsbekämpningen även i de län där myndigheten

inte har ansvar för åklagarverksamheten. Inom

skatteförvaltningen finns särskilda

skattebrottsenheter som skall biträda åklagarna vid

utredning av skattebrott. Sedan år 1995 finns i

varje län ett regionalt samverkansorgan mot

ekobrottslighet. Ekorådet svarar för sådan samverkan

på central nivå.

Revisorerna anser att Ekobrottsmyndigheten

fortfarande har en oklar ställning. Myndigheten har

anställda åklagare men kommenderade poliser som är

anställda av polismyndigheten. Detta förhållande gör

det extra nödvändigt med en god dialog mellan

Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheten i

gemensamma frågor. I samband med att myndigheten

startade sin verksamhet lämnades flera viktiga

frågor olösta, t.ex. samordningen av

ekobrottsbekämpningen under Riksåklagaren, och

revisorerna anser att regeringen borde ha varit mer

aktiv i att ge stöd till och styra

Ekobrottsmyndigheten.

Revisorerna föreslår att regeringen ges i uppdrag

att vidta ytterligare åtgärder för att stödja

Ekobrottsmyndigheten och tydligare definiera dess

uppgifter och roll samt att klarlägga för

Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheten

nödvändigheten av en god dialog i gemensamma frågor.

I motion Ju3 (m) anser motionärerna att det bör

ske en omorganisation av Ekobrottsmyndigheten i

syfte att göra verksamheten mer effektiv. I samma

motion begärs också att det skall ske en översyn av

samarbetet mellan Ekobrottsmyndigheten och

skattebrottsenheterna för att göra

ansvarsfördelningen mellan myndigheterna tydligare.

I motionerna Ju5 och Ju331 (båda kd) begärs en

utredning om Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde.

Motionärerna anser att Ekobrottsmyndighetens

ansvarsområde skall omfatta hela landet och att den

skall handlägga avancerad ekonomisk brottslighet och

annan allvarlig brottslighet som har samband med

denna, t.ex. grova miljöbrott.

I motion Ju392 (v) begärs att det skall ske en

optimal prioritering av hur utredningsresurser i

kampen mot den ekonomiska brottsligheten utnyttjas.

Vid riksmötet 1996/97 uttalade utskottet sin

tillfredsställelse över att regeringen hade för

avsikt att inrätta en Ekobrottsmyndighet. Den nya

myndighetens tillkomst borde kunna innebära en

betydande förstärkning av samhällets insatser mot

den ekonomiska brottsligheten. Utskottet instämde i

regeringens bedömning att Ekobrottsmyndigheten borde

inrättas som en självständig myndighet inom

åklagarväsendet. Därigenom skulle myndigheten på ett

naturligt sätt knytas till den organisation för

brottsbekämpning som redan existerade (bet.

1996/97:JuU6 s. 9).

Utskottet har härefter vid flera tillfällen

avstyrkt motionsyrkanden om att Ekobrottsmyndigheten

skall avvecklas och anfört att det anser att

Ekobrottsmyndighetens verksamhet väl fyller de

syften för vilka den inrättats (jfr. bet.

1998/99:JuU9 s. 4 och 2000/01:JuU1 s. 54).

När utskottets senast tog ställning till

Ekobrottsmyndighetens organisation noterade

utskottet att Riksrevisionsverket avlämnat en

rapport: Vad hindrar Ekobrottsmyndigheten? En

granskning av hinder för effektivt resursutnyttjande

(RRV 2001:29). Flera av de hinder verket har

identifierat i sin rapport beror på att den

organisatoriska speciallösning som

Ekobrottsmyndigheten utgör ställer höga krav på

samverkan med polis- och åklagarväsendet. Många

hinder beror dock på interna förhållanden.

Riksrevisionsverket gör den bedömningen att reformen

ännu inte är genomförd fullt ut. Mot bakgrund av den

uppslutning som finns bakom lösningen med

Ekobrottsmyndigheten inom myndigheten och den korta

tid som förflutit sedan Ekobrottsmyndigheten

bildades finns det enligt Riksrevisionsverket skäl

för att myndigheten skall fortsätta sin verksamhet.

Alternativet att i nuläget avsluta eller begränsa

Ekobrottsmyndighetens verksamhet vore enligt

Riksrevisionsverkets bedömning inte en lämplig

åtgärd mot bakgrund av den stora satsning som

gjordes för att bilda myndigheten och som baserades

på ett stort missnöje med polis- och

åklagarväsendets prioritering av ekobrottsärenden.

Utskottet fann i likhet med tidigare att det inte

kunde se något skäl för att förorda att

Ekobrottsmyndigheten skulle avvecklas. Utskottet

utgick dock från att myndigheten noga analyserar den

av Riksrevisionsverket framtagna hindersanalysen för

att kunna effektivisera arbetet (bet. 2001/02:JuU1

s. 60 f).

I den nu behandlade skrivelsen anför regeringen

(s. 12) att arbetet med att vidareutveckla den nya

myndighetsstrukturen kommer att fortsätta. Därvid

kommer Riksrevisionsverkets rapport, Riksdagens

revisorers rapport Myndighetssamverkan mot ekonomisk

brottslighet (2001/02:3) och den rapport – Översyn

av Ekobrottsmyndighetens organisation – som

Ekobrottsmyndigheten låtit en extern konsult ta fram

enligt regeringen att utgöra ett värdefullt

underlag.

Regeringen har också i regleringsbrevet för år

2002 avseende Ekobrottsmyndigheten givit myndigheten

i uppdrag att bl.a. återredovisa vilka åtgärder som

har vidtagits med anledning av uppgiften att

nationellt utveckla och samordna bekämpningen av den

ekonomiska brottsligheten. Ekobrottsmyndigheten

skall också redovisa samverkan med polisen när det

gäller rekrytering av personal och när det gäller

brottsutredning, brottsförebyggande arbete samt

kriminalunderrättelseverksamhet, samverkan med

skattebrottsenheterna i brottsutredningar samt på

vilket sätt myndigheten tillsammans med

Riksåklagaren samordnat ekobrottsbekämpningen i hela

landet.

Även Riksåklagaren skall enligt regleringsbrevet

avseende åklagarorganisationen år 2002 återredovisa

bl.a. på vilket sätt Riksåklagaren tillsammans med

Ekobrottsmyndigheten samordnat ekobrottsbekämpningen

i hela landet.

Det kan här finnas anledning att även nämna att

regeringen i skrivelsen (s. 3 f) anför att den anser

att det nu är lämpligt att göra en samlad analys av

resultaten av de gångna årens arbete inom

ekobrottsområdet. För att säkerställa ett fortsatt

offensivt arbete mot den ekonomiska brottsligheten

bör därefter en ny samlad strategi utarbetas. Ett

grundkrav bör därvid, enligt regeringen, bl.a. vara

att strategin utgör ett reellt stöd för att göra

riktiga prioriteringar i arbetet med att motverka

ekonomisk brottslighet. Med hänsyn till att det rör

sig om ett vidsträckt område med komplicerade

frågeställningar där flera viktiga intressen måste

balanseras mot varandra får frågor om prioriteringar

central betydelse. För att få till stånd en

slagkraftig ekobrottsbekämpning krävs därför, anför

regeringen, att resurserna används på ett optimalt

sätt. Också i detta sammanhang kommer de ovan nämnda

rapporterna från Riksrevisionsverket och Riksdagens

revisorer att utgöra värdefulla underlag.

Frågan om utarbetandet av en ny samlad strategi

mot den ekonomiska brottsligheten och det fortsatta

arbetet med att vidareutveckla Ekobrottsmyndigheten

bereds nu i Regeringskansliet.

Som konstaterats i de ovan nämnda rapporterna

finns det brister i det sätt på vilket den nya

myndighetsstrukturen har fungerat. Problem har

iakttagits såväl vad avser samordningen mellan de

olika myndigheterna som inom Ekobrottsmyndigheten.

Revisorerna drar slutsatsen att en del av dessa

problem kan ha sin grund i bristande styrning från

regeringens sida.

Utskottet anser emellertid att

Ekobrottsmyndigheten alltjämt väl fyller de syften

för vilka den en gång inrättades. Utskottet kan

också konstatera att regeringen under senare tid

blivit mer aktiv i dessa frågor, och som framgått

ovan pågår arbete både inom Regeringskansliet och

inom de olika myndigheterna för att åtgärda de

brister som har konstaterats inom

myndighetsstrukturen. Utskottet förutsätter att

regeringen i det fortsatta arbetet aktivt kommer att

bevaka utvecklingen inom området och vid behov vidta

nödvändiga åtgärder. Mot den bakgrunden anser

utskottet att det för närvarande inte finns något

behov av ett uttalande från riksdagens sida i dessa

frågor. Såväl revisorernas förslag som motionerna

Ju331 och Ju392 i berörda delar samt motion Ju5

avstyrks.

Vad avser motion Ju3 vill utskottet, utöver det

anförda, upplysa om att det tidigare har behandlat

ett motsvarande motionsyrkande om en översyn av

samarbetet mellan Ekobrottsmyndigheten och

skattebrottsenheterna (bet. 1999/2000:JuU5 s. 8 f).

Utskottet avstyrkte yrkandet och anförde att det av

lagen om skattemyndigheters medverkan i

brottsutredningar klart framgår vilka befogenheter

skattebrottsenheterna har. Bland annat framgår att

det är åklagaren som i varje enskilt fall har att ta

ställning till om det är lämpligt att utredningen

görs av en skattebrottsenhet. Undantag utgör endast

okomplicerade utredningar där man kan räkna med ett

bötesstraff efter erkännande. Utskottet ansåg därför

att oklarheter i fråga om ansvarsfördelningen mellan

åklagarväsendet och skattebrottsenheterna inte torde

uppkomma. Därtill kom att en central samrådsgrupp

inrättats för att underlätta samverkan mellan de

olika myndigheterna. Skulle frågor rörande

ansvarsfördelningen mellan myndigheterna uppstå bör

sådana frågor kunna behandlas i denna grupp.

Utskottet, som inte finner skäl att nu inta någon

annan ståndpunkt, avstyrker motion Ju3 i berörd del.

Kompetensfrågor

Revisorerna anför i sin rapport att det i samband

med deras granskning av de myndigheter som arbetar

med ekonomisk brottslighet kom fram kritik mot

brister i utbildningen av poliser och åklagare. En

orsak till detta anser revisorerna är oenighet

mellan myndigheterna om vem som skall svara för

vidareutbildningen för dessa grupper. Revisorerna

anser att regeringen redan i samband med bildandet

av Ekobrottsmyndigheten borde ha klargjort vilken

myndighet som har ansvaret för kompetensutvecklingen

för poliser och åklagare inom ett så viktigt område

som ekobrottsbekämpningen.

Revisorerna föreslår att regeringen ges i uppdrag

att vidta nödvändiga initiativ för att säkerställa

en god kompetensutveckling för poliser och åklagare

inom ekobrottsområdet. I samband med detta bör

regeringen också tydligt klarlägga vilken myndighet

som har ansvaret för kompetensutvecklingen av dessa

yrkesgrupper inom ekobrottsområdet.

Av regleringsbrevet för Ekobrottsmyndigheten år

2002 följer att myndigheten skall redovisa de

åtgärder som vidtagits för att tillsammans med

Riksåklagaren verka för att gemensamma riktlinjer

utvecklas när det gäller frågor om personalpolitik

samt kompetens- och karriärutveckling.

Ekobrottsmyndigheten skall vidare redovisa de

åtgärder som vidtagits för att tillgodose de vid

myndigheten arbetande polisernas behov av

kompetensutveckling, både vad gäller utbildning för

ekobrottsbekämpning och övrig polisiär utbildning.

Slutligen skall Ekobrottsmyndigheten redovisa i

vilken omfattning myndigheten har tillhandahållit

utbildning för ekobrottsbekämpning för åklagare,

poliser och annan personal som inte arbetar vid

myndigheten.

Även Riksåklagaren skall enligt regleringsbrevet

för åklagarorganisationen år 2002 återredovisa vilka

åtgärder som vidtagits för att tillsammans med

Ekobrottsmyndigheten verka för att gemensamma

riktlinjer utvecklas när det gäller frågor om

personalpolitik samt om kompetens- och

karriärutveckling.

Det kan här också nämnas att Ekobrottsmyndigheten

i sin årsredovisning för år 2001 anför att poliser

verksamma vid Ekobrottsmyndigheten bl.a. har

deltagit i polisens skjututbildningar och kurser i

självskydd samtidigt som polismyndigheternas

personal genomgått ett flertal kurser inom

ekobrottsområdet som genomförts i

Ekobrottsmyndighetens regi.

Den ekonomiska brottsligheten berör ett antal

olika samhällsområden. Utredningarna kan vara

omfattande vad avser det utredningsmaterial som

skall hanteras och i sak vara mycket komplicerade.

Utskottet delar naturligtvis revisorernas

uppfattning att alla de som skall utreda ekonomisk

brottslighet måste ha goda kunskaper inom de

relevanta områdena. Det är inte acceptabelt att

oklarheter mellan de olika myndigheterna om vem som

skall stå för utbildningen leder till

kompetensförluster bland personalen. Det är därför

mycket tillfredsställande att utskottet nu kan

konstatera att frågan om vilken myndighet som skall

ha ansvaret för kompetensutveckling för de poliser

som tjänstgör vid Ekobrottsmyndigheten numera är

löst. Ansvaret för denna åvilar, som framgår av

regleringsbrevet, Ekobrottsmyndigheten. Härutöver

har Ekobrottsmyndigheten självklart ansvaret för

kompetensutveckling för den personal som är anställd

vid myndigheten, t.ex. åklagare. Utskottet noterar

också att såväl Ekobrottsmyndigheten som

Riksåklagaren av regeringen har fått uppdrag som

syftar till bättre möjligheter till

kompetensutveckling av personalen.

Enligt utskottet finns det mot den bakgrunden inte

skäl för riksdagen att nu göra något särskilt

uttalande med anledning av revisorernas förslag,

varför det avstyrks i nu berörd del.

I motion Ju282 (s) efterlyser motionärerna en

kartläggning av åklagarnas resurser och kompetens

för att motverka ekonomisk brottslighet.

Inriktningen av åklagarväsendets verksamhet

regleras av regeringen. I vilken grad och på vilka

sätt verksamhetsmålen har uppfyllts skall

återrapporteras till regeringen. Av regleringsbreven

för åklagarväsendet för år 2002 följer bl.a. att

åklagarorganisationen har att till regeringen

redovisa sitt resultat bl.a. vad avser ärenden

rörande ekonomisk brottslighet och

miljöbrottslighet. Vidare följer att

Ekobrottsmyndigheten har att till regeringen inkomma

med en sammanhållen beskrivning och analys av hur

verksamheten utvecklats och dess resultat. Därvid

skall lämnas uppgifter om bl.a. hur många ärenden

som lett till lagföring, antalet inkomna respektive

avslutade ärenden samt antalet ärenden som har

överlämnats till skattebrottsenheterna och antalet

ärenden som har redovisats av dessa enheter till

Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten skall

dessutom till regeringen redovisa samverkan med

skattebrottsenheterna och de totala utgifterna

uppdelade på de olika avdelningarna och den centrala

staben.

Redovisningen av verksamhetsmålen och de åtgärder

som vidtagits i fråga om ekobrottsbekämpningen

lämnas i respektive myndighets årsredovisning. I

denna och i budgetunderlaget för kommande år lämnas

också en redovisning av hur myndighetens resurser

använts och vilka resurser som krävs för det

fortsatta arbetet.

Utskottet konstaterar att arbetet inom

åklagarväsendet med att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten löpande följs upp i budgetarbetet.

Härvid kartläggs också vilka behov av resurser som

finns inom åklagarväsendet. Enligt utskottet finns

det för närvarande inte anledning att tillsätta

någon utredning för en översyn av åklagarväsendets

ekobrottsbekämpning. Motion Ju282 avstyrks.

I motion Ju3 (m) begärs att ytterligare resurser

skall anvisas till polis- och åklagarväsendet för

att möjliggöra att experter kan hyras in vid

utredning av ekobrott.

Frågan om polisorganisationens respektive

åklagarväsendets resurser har behandlats helt

nyligen av utskottet i budgetbetänkandet för år

2002. Utskottet tillstyrkte därvid regeringens

förslag om att för år 2002 anvisa drygt 740 miljoner

kronor till åklagarorganisationen och drygt 312

miljoner kronor till Ekobrottsmyndigheten samt drygt

13 117 miljoner kronor till polisorganisationen

(prop. 2001/02:1 utg.omr. 4 s. 113 f, bet.

2001/02:JuU1).

Utskottet finner inte anledning att nu ta

initiativ till ytterligare resurser. Motion Ju3

avstyrks i nu behandlad del.

Underrättelseverksamhet, m.m.

Ekobrottsmyndigheten

Revisorerna anser i sin rapport att det är ett stort

trovärdighetsproblem för ekobrottsbekämpningen att

Ekobrottsmyndigheten anser att ingen

underrättelseverksamhet bedrivs på ekobrottsområdet

och att myndigheten därmed förhindras att bekämpa

den ekonomiska brottsligheten på bästa sätt.

Revisorerna anser att en så viktig fråga som

Ekobrottsmyndighetens tillgång till

underrättelseverksamhet borde vara löst drygt tre år

efter myndighetens bildande. Justitiedepartementet

borde, när myndigheterna inte själva förmått lösa

frågan, ha verkat för att frågan skulle ha lösts på

ett tillfredsställande sätt.

Revisorerna föreslår att regeringen ges i uppdrag

att bli mer aktiv och verka för att frågan om

Ekobrottsmyndighetens tillgång till

underrättelseverksamhet får en tillfredsställande

lösning.

I motion Ju331 (kd) begärs att

Ekobrottsmyndigheten skall tillåtas att upprätta ett

eget spanings- och underrättelseregister.

I motionerna Ju370 (s) och Ju392 (v) begärs att

Ekobrottsmyndigheten skall ges tillgång till de

polisiära spaningsregistren.

I april 1997 tillkallande regeringen en särskild

utredare med uppdrag att utreda frågor om sekretess

vid bekämpning av ekonomisk brottslighet, m.m. (dir.

1997:61). Utredningen skulle föreslå åtgärder i

syfte att effektivisera bekämpningen av ekonomisk

brottslighet genom att göra det möjligt för berörda

myndigheter och andra organ att i ökad utsträckning

lämna information till andra myndigheter om sådant

som har betydelse för att förebygga, upptäcka eller

utreda ekonomisk brottslighet, t.ex. vid gemensamma

kontrollaktioner.

Utredningen, som antog namnet

Ekosekretessutredningen, överlämnade sitt betänkande

Ekonomisk brottslighet och sekretess (SOU 1999:53)

till regeringen i maj 1999. I betänkandet redogörs

för gällande bestämmelser på området samt i vilken

mån de bör ändras. Vissa utvidgningar i

myndigheternas möjligheter att utbyta information

med varandra föreslås, t.ex. anser utredningen att

myndigheter, utan hinder av sekretess, i vissa fall

skall kunna lämna uppgifter om planerad brottslighet

till polis, tull eller polisman vid

Ekobrottsmyndigheten. Det föreslås också att polisen

och tullen skall ges ökade möjligheter till

informationsutbyte med varandra.

Några av utredningens förslag har redan

genomförts. Övriga av Ekosekretessutredningens

förslag bereds för närvarande inom

Justitiedepartementet, och en proposition förväntas

bli överlämnad till riksdagen under våren 2002.

Ekobrottsmyndigheten har i yttrande över

Ekosekretessutredningens betänkande pekat på att

myndigheten inte har tillgång till samma verktyg som

polisen och skattebrottsenheterna har för att

bedriva kriminalunderrättelseverksamhet. Frånvaron

härav har enligt Ekobrottsmyndigheten medfört

effektivitetsförluster i det operativa arbetet och

hindrat myndighetens utvecklingsarbete när det

gäller det brottsförebyggande arbetet. Myndigheten

anser därför att den bör ges samma befogenheter som

polisen har på området, t.ex. genom att

polisdatalagen (1998:622) utvidgas till att även

omfatta Ekobrottsmyndigheten. En begäran härom har

framställts till regeringen i en promemoria av den 2

oktober 2000 (dnr Ju2000/4982).

Ekobrottsmyndighetens begäran bereds för

närvarande inom Justitiedepartementet.

Den 7 juni 2001 beslutade regeringen att uppdra åt

Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen att

gemensamt vidareutveckla den nationella

underrättelseverksamheten på ekobrottsområdet samt

se till att polispersonal vid Ekobrottsmyndigheten –

i den utsträckning nuvarande bestämmelser medger –

får åtkomst till polisens register och IT-system

(Ju2000/4982/PÅ [delvis]).

Uppdraget, såvitt avser register- och

systemåtkomst, redovisades gemensamt av

myndigheterna i en skrivelse av den 20 december

2001. Där anför myndigheterna att de kommit överens

om att polispersonal och viss administrativ personal

som är verksam vid Ekobrottsmyndigheten skall få

tillträde till vissa dataregister och datasystem. En

förutsättning är att det inte finns några lagliga

hinder och att det finns ett operativt behov av

informationen. Anslutning av samtliga arbetsenheter

vid ekobrottsmyndigheten avses ske före utgången av

mars 2002.

Den andra delen av uppdraget redovisades, även den

gemensamt, i en skrivelse av den 30 januari 2002.

Där anför myndigheterna att problem avseende

underrättelseverksamheten funnits vid de myndigheter

som ligger inom Ekobrottsmyndighetens primära

ansvarsområde. Problemen har främst rört det löpande

informationsflödet. Bristande sakkompetens på

ekobrottsområdet hos polismyndigheternas

underrättelsefunktioner har också påverkat

möjligheterna att beakta samband mellan ekobrott och

annan grov brottslighet. För att överbrygga de

redovisade svårigheterna har samverkan utvecklats i

form av regelbundna möten, fasta informationsrutiner

och informella kontakter mellan myndigheterna.

Myndigheterna pekar också på att utöver det nyss

nämnda samarbetet pågår sedan september 2001 en

försöksverksamhet som berört östra avdelningen vid

Ekobrottsmyndigheten och finanspolisen. I detta

projekt har avdelningen – efter vederbörlig

sekretessprövning – informerat finanspolisen om till

avdelningen inkommande brottsanmälningar.

Finanspolisen har sedan granskat uppgifter i

kriminalunderrättelseregistret och det särskilda

penningtvättsregistret. Finanspolisen har därefter

återrapporterat till avdelningen för det fortsatta

utredningsarbetet. En utvärdering av projektet

kommer att genomföras under våren 2002.

I ett vidare och mer långsiktigt

utvecklingsperspektiv finns det, enligt

myndigheterna, anledning att peka på det omfattande

arbete som för närvarande bedrivs för att ta fram en

för underrättelsearbetet inom polisväsendet gemensam

modell, som också skall kunna tillämpas i

förhållande till andra med Polisen samverkande

myndigheter och organ. Ett förverkligande av det

aktuella underrättelseprojektet bedöms i väsentliga

avseenden kunna tillgodose de utvecklingsbehov av

mera långsiktig karaktär som finns när det gäller

underrättelseverksamheten på ekobrottsområdet.

Avslutningsvis anför myndigheterna att den

fortsatta utvecklingen av underrättelseverksamheten

inom ekobrottsområdet enligt deras mening bör bygga

på det arbete som inletts mellan berörda funktioner

vid myndigheterna. Genom att poliserna som är

verksamma vid Ekobrottsmyndigheten ansluts till de

polisiära kommunikationsnäten kommer också

kontaktvägarna att löpa smidigare. Härutöver

redovisar myndigheterna också att de arbetar på en

lösning som skulle ge i första hand poliser vid

Ekobrottsmyndighetens specialenheter direkt åtkomst

till kriminalunderrättelseregistret efter en

behörighetsprövning vid Rikspolisstyrelsen. – Den

sistnämnda åtgärden torde enligt utskottet kräva en

lagändring.

Som framhålls av både revisorerna och motionärerna

är tillgången till en väl fungerande

underrättelsetjänst av vital betydelse för de

myndigheter som skall arbeta med att bekämpa den

ekonomiska brottsligheten. Utskottet kan också dela

uppfattningen att samordningen mellan de olika

myndigheterna i dessa frågor inte fungerat på ett

optimalt sätt. Utskottet kan emellertid nu

konstatera att genom de åtgärder som vidtagits av

Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen får de

förslag som revisorerna för fram anses

tillgodosedda.

Vad gäller de i motionerna begärda åtgärderna som

går därutöver är dessa frågor för närvarande under

beredning inom Justitiedepartementet. Utskottet

anser inte att det pågående arbetet bör föregripas.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet

föreslår att riksdagen avslår revisorernas förslag

samt motionerna Ju331, Ju370 och Ju392 i berörda

delar.

Skattebrottsenheterna

Sedan den 1 januari 1998 kan skattemyndigheterna i

viss utsträckning handlägga utredningar om ekonomisk

brottslighet (prop. 1997/98:10, bet. SkU10, rskr.

70). Den brottsutredande verksamheten bedrivs vid

särskilda skattebrottsenheter inom

skatteförvaltningen. Dessa skall organisatoriskt

hållas åtskilda från skatteutredningsverksamheten.

Sedan den 1 januari 1999 finns särskilda

skattebrottsenheter inrättade vid samtliga landets

tio regionala skattemyndigheter.

Revisorerna föreslår att regeringen ges i uppdrag

att ta initiativ till en översyn av frågan om vem

som bör ha tillgång till det centrala

skatteregistret. Regeringen bör också verka för att

skattemyndigheterna visar större öppenhet för

samlokalisering mellan skattebrottsenheterna och

polis och åklagare på de orter där poliser och

åklagare är öppna för samlokalisering.

I motion Ju392 (v) anser motionärerna att

skattebrottsutredarnas tillgång till aktuella

uppgifter ur det centrala skatteregistret och deras

rätt att använda tvångsmedel måste underlättas.

Utskottet vill inledningsvis påminna om att det i

samband med att skattebrottsenheterna inrättades

framhöll att det inte är förenligt med artikel 6 i

den europeiska konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna att en förvaltningsmyndighet utreder

brott inom sitt eget område (yttr. 1997/98:JuU2y s.

6). Detta främst med hänsyn till att

skattemyndigheten kan komma att utnyttja den

enskildes skyldighet att i skatteförfarandet svara

på frågor rörande förhållanden som påverkar hans

skattskyldighet till att efter det att

brottsmisstanke uppstått kräva svar på frågor som

den skattskyldige i en brottsutredning inte behöver

svara på.

Riksdagen har härefter vid två tillfällen ställt

sig bakom regeringens bedömning att det inte är

lämpligt att skattebrottsenheterna får direktåtkomst

till det centrala skatteregistret. Motivet har bl.a.

varit att det inte ansetts lämpligt med hänsyn till

den enskildes integritet och att det skulle innebära

ett kringgående av den sekretessprövning som skall

ske innan en uppgift lämnas till en annan myndighet

(prop. 1998/99:34, bet. 1998/99:SkU9 och prop.

2000/01: 33, bet. 2000/01:SkU20).

I regleringsbrevet för år 2001 avseende

skatteförvaltningen och exekutionsväsendet gav

regeringen Riksskatteverket i uppdrag att utvärdera

skattebrottsenheternas verksamhet. Riksskatteverket

redovisade uppdraget i rap-porten En ny kraft i

ekobrottsbekämpningen – En utvärdering av

skattebrottsenheterna (RSV Rapport 2001:7). I

rapporten lämnar Riksskatteverket förslag på

lagändringar som avser skattebrottsenheternas

verksamhet, bl.a. föreslås att skattebrottsutredarna

skall få tillgång till det centrala skatteregistret

och rätt att i viss omfattning använda tvångsmedel.

I budgetpropositionen för år 2002 (prop.

2001/02:1, volym 2, utg.omr. 3 s. 15) anför

regeringen att det har framkommit önskemål om en

möjlighet att i större omfattning få tillgång till

uppgifterna i skattemyndighetens register och en

möjlighet att i begränsad omfattning använda sig av

tvångsmedel. Regeringen kommer när Riksskatteverket

redovisat utvärderingen – som då ännu inte hade

publicerats – att ta ställning till om en översyn av

skattebrottsenheternas arbetsmetoder och

befogenheter behövs.

Enligt vad utskottet inhämtat bereds dessa frågor

inom Regeringskansliet, och för närvarande övervägs

om det skall tillsättas en utredare med uppdrag att

se över skattebrottsenheternas verksamhet bl.a. med

avseende på frågor om enheternas tillgång till

uppgifter i skatteregister och behovet att i

begränsad omfattning använda tvångsmedel.

Utskottet, som inte vill föregripa detta arbete,

avstyrker såväl revisorernas förslag som motion

Ju392 i berörda delar.

I motion Ju392 (v) efterfrågar motionärerna även

en rätt för revisorer att göra

legitimationskontroller i samband med

skatterevisioner på arbetsplatser.

Såväl justitieutskottet som skatteutskottet har

vid flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden

rörande legitimationskontroll i samband med

arbetsplatsrevisioner (jfr. bet. 1997/98:SkU28 s. 48

och 1998/99:JuU9 s. 11). Senast riksdagen uttalade

sig i frågan var våren 2001 (se bet. 2000/01:SkU16

s. 18, rskr. 91) då yrkandet avstyrktes bl.a. med

hänvisning till att förslaget var alltför

långtgående då det skulle innebära att

skattemyndigheten i detta avseende skulle få

väsentligt mer långtgående befogenheter än polisen.

Justitieutskottet, som inte finner skäl att göra

någon annan bedömning, avstyrker motion Ju392 i

berörd del.

Skattefrågor

Sänkta skatter för att bekämpa ekonomisk

brottslighet

I motion Ju2 (m) föreslås att sänkta skatter skall

användas som ett medel att bekämpa ekonomisk

brottslighet.

Finansutskottet behandlade nyligen frågan om

skattepolitikens allmänna inriktning. Därvid

behandlades även en motion med likartade synpunkter

som de nu aktuella (bet. 2001/02:FiU1 s. 176 f).

Finansutskottet ställde sig bakom den av regeringen

förordade inriktningen av skattepolitiken och

avstyrkte den då aktuella motionen. Riksdagen

fattade beslut i enlighet med utskottets förslag

(rskr. 2001/02:34).

Utskottet finner inte skäl att frångå den

bedömning som finansutskottet nyss gjort. Motion Ju2

avstyrks.

Licensavgifter, m.m.

I motion Ju336 (s) begärs att köp av svart

arbetskraft skall kriminaliseras. I motion Ju395 (s)

föreslås åtgärder för att minska den ekonomiska

brottsligheten, såsom införande av licensavgifter

inom speciella branscher.

Regeringen tillkallade i november 1995 en särskild

utredare för att utreda vissa frågor om

effektivisering av kampen mot den ekonomiska

brottsligheten. Utredaren skulle bl.a. överväga

vilka åtgärder som krävdes för att sanera branscher

som är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet

(dir. 1995:142).

Utredningen, som antog namnet

Branschsaneringsutredningen, överlämnade sitt

huvudbetänkande Branschsanering – och andra metoder

mot ekobrott (SOU 1997:111) till regeringen i

september 1997. I betänkandet finns en beskrivning

av de problem som finns inom vissa särskilt utsatta

branscher i fråga om ekonomisk brottslighet. Vidare

lämnas både vissa förslag till och förs vissa

principdiskussioner om hur dessa branscher skulle

kunna saneras från ekonomisk brottslighet. Bland de

åtgärder som utredningen tog upp var licensavgifter.

Betänkandet bereds inom Regeringskansliet. I vissa

delar har dock beredningen avslutats, t.ex. i fråga

om bestämmelserna om offentlig upphandling.

Även på myndighetsnivå pågår olika projekt för att

stävja ekonomisk brottslighet av olika slag. Här kan

t.ex. nämnas det riksomfattande projekt som

Riksskatteverket och skattemyndigheterna driver i

samverkan med Ekobrottsmyndigheten sedan början av

mars 2000 – Riksprojektet – i syfte att komma till

rätta med den organiserade handeln med svart

arbetskraft inom främst installationsbranschen.

Målet för projektet är även att hitta en effektiv

metod för att minimera förekomsten av organiserad

handel med svart arbetskraft. Projektet omfattar

både kontroll och olika former av

informationsinsatser. Inom ramen för projektet har

det bildats en särskild lagstiftningsgrupp som skall

överväga vilka lagändringar som skulle behövas för

att på ett effektivt sätt kunna bekämpa denna

brottslighet.

I juni 2001 redovisade projektet en första

delutvärdering i rapporten Riksprojektet – Kontroll

av svart arbetskraft inom byggbranschen (RSV:s

rapport 2001:9). Där föreslås bl.a. en översyn av

lagstiftningen så att uppdragsgivare åläggs en

skyldighet att göra skatteavdrag för

underentreprenörerna, och Riksskatteverket har

redovisat ett förslag med den inriktningen (RSV:s

rapport 2002:6).

Som en följd av bl.a. de resultat som framkommit

genom Riksprojektets arbete beslutade regeringen den

21 februari i år att tillsätta en kommission för att

föreslå åtgärder som syftar till att främja

konkurrensen och motverka konkurrensbegränsande

beteende, användande av svart arbetskraft och

kartellbildning inom bygg- och anläggningssektorn

(dir. 2002:24). Kommissionen skall redovisa

resultatet av sitt arbetet senast den 15 oktober i

år.

Vidare kan nämnas att Riksskatteverket i februari

2002 redovisade ett regeringsuppdrag om förenklingar

av regelverket på beskattningsområdet. I rapporten

Schablonbeskattning? – en principskiss (RSV:s

rapport 2002:3) presenterar Riksskatteverket en

principskiss för hur ett regelverk för beskattning

med schabloner för mindre företag bör utformas.

Enligt vad utskottet har inhämtat bereds ärendet

vidare inom Regeringskansliet.

Utskottet delar i och för sig motionärernas

uppfattning att den ekonomiska brottsligheten inom

vissa branscher utgör ett problem och att det är av

stor vikt att den bekämpas. Som framgår ovan pågår

emellertid ett omfattande arbete på området såväl

inom Regeringskansliet som på myndighetsnivå. Enligt

utskottet finns det mot den bakgrunden inte skäl för

riksdagen att nu göra något särskilt uttalande med

anledning av motionerna. Motion Ju395 i nu berörd

del och motion Ju336 avstyrks.

En effektivare miljöbrottsbekämpning

Verkställighet av miljösanktionsavgifter

Av 30 kap. 1 § miljöbalken följer att en

näringsidkare skall åläggas att betala

miljösanktionsavgift i vissa fall när han vid

bedrivandet av sin verksamhet bl.a. åsidosatt

föreskrifter eller tillstånd och villkor som har

meddelats med stöd av balken. Avgiften bygger på ett

strikt ansvar.

Miljösanktionsavgiften påförs genom beslut av

tillsynsmyndigheten och får överklagas till

miljödomstol. Enligt 30 kap. 5 § miljöbalken skall

avgiften betalas inom trettio dagar efter det att

avgiften har beslutats eller den längre tid som

anges i beslutet. Efter den sista betalningsdagen

får avgiften verkställas såsom en dom som har vunnit

laga kraft. Den är alltså direkt verkställbar.

I motion Ju3 (m) begärs att nuvarande ordning

ändras på så sätt att miljösanktionsavgift inte

skall kunna verkställas innan ett eventuellt

överklagande av tillsynsmyndighetens beslut härom

blivit slutligt prövat.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden

(se bet. 1999/2000:JuU5 s. 9 f). Senast i december

1999 avstyrkte utskottet ett sådant yrkande och

anförde i huvudsak att det, liksom regeringen, ansåg

att miljösanktionsavgifterna borde kunna tas ut utan

hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft.

Utskottet påtalade därvid att miljödomstolen med

stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen kan förordna

att beslutet tills vidare inte får verkställas.

Detta borde enligt utskottet ge en erforderlig

garanti för att obefogade beslut om

miljösanktionsavgift inte verkställs.

Det kan här också finnas anledning att nämna att

regeringen den 22 december 1999 beslutade att

tillkalla en parlamentarisk kommitté –

Miljöbalkskommittén (dir. 1999:109) med uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag till nödvändiga reformer. Kommittén skall

bl.a. utvärdera effektiviteten hos det nya

sanktionssystemet och samspelet mellan

tillsynsreglerna, sanktionsavgifterna och de

straffrättsliga reglerna samt föreslå de ändringar

av regelverket som kan behövas.

Kommittén skall i ett samlat betänkande senast den

1 juli 2002 lämna förslag till de mer omfattande

ändringar som uppdraget kan medföra samt senast den

31 december 2003 i ett slutbetänkande redovisa en

fullständigare bild av hur miljöbalken fått

genomslag i den praktiska tillämpningen liksom andra

frågor som rör uppföljningen av de centrala

instrumenten i balken.

Utskottet, som i och för sig inte kan se att det

framkommit några skäl som ger anledning att frångå

det nyssnämnda ställningstagandet, anser i vart fall

att det pågående utredningsarbetet inte bör

föregripas. Motion Ju3 i berörd del avstyrks.

En oberoende statlig miljötillsyn

I motion Ju4 (mp) anförs att den nuvarande

utformningen av tillsynsorganisationen uppvisar

klara brister och att det med nuvarande

ansvarsfördelning mellan kommunal, regional och

central nivå saknas de nödvändiga förutsättningarna

för en effektiv tillsyn. Motionären begär därför att

det bör tillsättas en utredning om förutsättningarna

för, och utformningen av, en oberoende statlig

myndighet med ansvar för miljötillsynen som bl.a.

tar upp frågan om att kommunala tillsynsärenden inte

bör överklagas till länsstyrelsen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att en väl

fungerande tillsyn är av avgörande betydelse för

miljöbrottsbekämpningen eftersom upptäckten av

miljöbrott till allra största delen sker vid

tillsynsarbetet. Brister i tillsynsorganisationen

har också varit föremål för uppmärksamhet från

skilda håll, bl.a. i en rapport till Expertgruppen

för studier i offentlig ekonomi (ESO), Att granska

sig själv – en ESO-rapport om den kommunala

miljötillsynen. Även Naturvårdsverket har under

hösten 2000 redovisat ett regeringsuppdrag i

rapporten Kommunernas organisation för tillsyn över

miljöfarlig verksamhet m.m. I rapporten konstateras

att det förekommer kommuner där ansvaret för drift

av miljöfarlig verksamhet och ansvaret för tillsyn

över denna åvilar samma nämnd eller förvaltning. I

rapporten lämnas förslag som syftar till att

motverka olämpliga organisatoriska lösningar bl.a.

genom tydligare jävsregler i kommunallagen. Dessutom

föreslås att länsstyrelsens roll vid s.k.

överlåtelse av tillsynen – kommunen övertar

tillsynsuppgifter från länsstyrelsen – skall

stärkas. Förslagen som remissbehandlats är föremål

för beredning inom Regeringskansliet.

Också den ovan nämnda Miljöbalkskommittén har i

uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken

och lämna förslag till nödvändiga reformer. Bland de

frågor som kommittén skall ägna särskilt intresse är

tillsynens effektivitet.

Här kan även nämnas att regeringen genom beslut

den 21 september 2000 tillkallade en utredare med

uppdrag att utreda hur den statliga tillsynen kan

göras till ett tydligare och effektivare

förvaltningspolitiskt instrument som bättre bidrar

till kontrollen och genomförandet av demokratiskt

fattade beslut. Kommittén som tog namnet

Tillsynsutredningen avlämnade i februari 2002 ett

delbetänkande Statlig tillsyn – Granskning på

medborgarnas uppdrag (SOU 2002:14). I betänkandet

lämnas en beskrivning av den nuvarande tillsynen. I

syfte att stärka och förtydliga tillsynen föreslår

utredningen att bestämmelser som är gemensamma för

all statlig tillsyn ska samlas i en ny generell lag.

Lagen bör bland annat behandla frågor om

tillsynsorganens tillträde till tillsynsobjekten,

frågor om sanktioner och rätten att överklaga. I

syfte att stärka professionalismen i tillsynen

föreslås också att en ”Tillsynsakademi” skapas av

myndigheter med tillsynsuppgifter. Utredningen

ifrågasätter också kommunernas roll i utövandet av

den statliga tillsynen och anser att denna fråga bör

prövas av den aviserade utredningen om relationer

mellan staten, kommunerna och landstingen.

Betänkandet är för närvarande ute på remiss. Efter

det att remissomgången är avslutad kommer

tilläggsdirektiv att utfärdas. Enligt de

ursprungliga direktiven skall tilläggsdirektiven ge

kommittén i uppdrag att lämna förslag till hur

tillsynen kan göras tydligare och effektivare.

Utskottet finner inte att det föreligger några

skäl som ger anledning att föregripa det arbete som

pågår. Motion Ju4 avstyrks.

Skalbolag

I motion Ju327 (kd) begärs att det skall göras en

utvärdering av omfattningen av skalbolagsaffärer och

en ny konsekvensbeskrivning avseende effekterna för

fåmansföretagen vad avser förslagen om stoppregler

för skalbolagsaffärer.

Hösten 1998 begärde Riksskatteverket att

regeringen skulle vidta lagstiftningsåtgärder mot

handel mot skalbolag. Bakgrunden till

framställningen var en promemoria som hade

upprättats av Skattemyndigheten i Stockholm (dnr

Fi1998/2700) i vilken redovisades att handeln med

skalbolag hade ökat kraftigt. Riksskatteverket som

bedömde att mörkertalet var stort ansåg att handeln

med skalbolag hade fått en sådan omfattning att det

var nödvändigt med lagstiftningsåtgärder.

Riksskatteverkets promemoria har tillsammans med

en inom Finansdepartementet upprättad promemoria med

förslag om en stoppregel mot skalbolagstransaktioner

(Ds 2000:35) remissbehandlats. Remissvaren visar att

det råder enighet om att man behöver komma till

rätta med handeln med skalbolag men att

uppfattningarna om hur man bör gå till väga skiljer

sig åt.

1998 års företagsskatteutredningar konstaterar i

det gemensamma betänkandet Utdelningar och

kapitalvinster på företagsägda andelar (SOU 2001:11)

att handel med skalbolag i dag knappast förekommer

inom bolagssektorn och föreslår bl.a. att

beskattningen av kapitalvinster på näringsbetingade

andelar avskaffas. Det öppnar möjligheter för en

marknad för handel med skalbolag inom bolagssektorn.

Mot den bakgrunden föreslås motverkande regler.

Betänkandet har remissbehandlats.

Förslaget bereds nu inom Finansdepartementet. Ett

förslag till samordning av utredningens förslag med

regleringen av fysiska personers avyttringar av

skalbolag presenterades i departementspromemorian

Skatteregler mot handel med skalbolag (Ds 2001:35)

som remissbehandlades under sommaren 2001. I

promemorian görs en konsekvensanalys bl.a. rörande

konsekvenserna för små företag. En lagrådsremiss har

nyligen överlämnats, och avsikten är att ett förslag

om stopplagstiftning mot skalbolagstransaktioner

skall föreläggas riksdagen under våren 2002.

Utskottet konstaterar att det förslag som för

närvarande är under beredning inom

Finansdepartementet innehåller en konsekvensanalys

avseende de frågeställningar som motionärerna

efterfrågar. Utskottet kan inte finna att det

därutöver skulle finnas anledning till några

ytterligare överväganden i frågan. Utskottet kan

inte heller, med hänsyn till det pågående arbetet,

se att det i nuläget skulle finnas något behov av en

kartläggning av skalbolagsaffärernas omfattning.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet inte

kan finna anledning för riksdagen att uttala sig med

anledning av motionen. Motion Ju327 avstyrks i nu

behandlad del.

Forskning

I motion Ju327 (kd) begärs att den svenska

forskningen om ekonomisk brottslighet skall

utvecklas, och i motion Ju3 (m) efterfrågas en ökad

mångfald inom forskningen om ekonomisk brottslighet.

Som ett led i regeringens strategi mot den

ekonomiska brottsligheten fick Brottsförebyggande

rådet under år 1997 uppdraget att verka för att

forskningen om ekobrottslighet inklusive miljöbrott

utvecklades vid universitet och högskolor. Under

åren 1998–2000 tilldelades därför rådet sammanlagt

17 miljoner kronor, som i huvudsak har delats ut som

bidrag till olika forskningsprojekt. Sammanlagt har

22 projekt initierats genom bidragsmedlen.

Ett problem med ekonomisk brottslighet är, som

Brottsförebyggande rådet anför, att begreppet är

sociologiskt och inte juridiskt. Det är därför inte

möjligt att ur rättsstatistiken – som i hög grad

bygger på juridiska begrepp – ta fram de brott som

räknas till den ekonomiska brottsligheten. Inom

ramen för ett projekt, Statistik om ekonomisk

brottslighet, har därför undersökts om det är

möjligt att förbättra den statistiska belysningen av

denna brottslighet.

Övriga projekt som har fått stöd spänner över ett

brett fält med olika vetenskapliga discipliner.

Projekten visar tydligt att den ekonomiska

brottsligheten är ett komplext fenomen som berör

stora och viktiga samhällsområden och att det därför

är viktigt att brottsligheten studeras ur olika

synvinklar.

Vad avser övriga forskningsprojekt finns de

tidigast initierade beskrivna i översikten Forskning

om ekonomisk brottslighet (BRÅ-rapport 1999:7), som

även innehåller en redovisning av tidigare svensk

ekobrottsforskning och forskningen i övriga Norden.

Från senare år kan här bl.a. nämnas rapporten

Perspektiv på ekobrottsligheten (BRÅ-rapport

2000:10) i vilken behandlas den stora

lagstiftningsöversyn som BRÅ genomförde åren runt

1980, utvecklingen sedan dess och framtidsfrågor.

Under år 2000 publicerades dels rap-porten

Finansiella offshoremarknader och skatteparadis

(BRÅ-rapport 2000:19), dels en internationell

forskningsöversikt, Från storsvindel till småfiffel

(BRÅ-rapport 2000:23). Rapporten Miljödriven

utveckling – på gott och ont (BRÅ-rapport 2001:17)

publicerades under år 2001 och i januari i år

publicerades rapporten Ekobrott – Utvecklingen av

några centrala brottstyper (BRÅ-rapport 2002:1).

Inom ramen för de olika projekten har det också

hållits ett flertal seminarier. Avsikten från

Brottsförebyggande rådet är även att det i

anslutning till att de olika rapporterna ges ut

skall hållas seminarier i syfte att diskutera hur

resultaten kan användas i det brottsförebyggande

arbetet. Som exempel kan nämnas att

Brottsförebyggande rådet i september 2001 anordnade

en stor miljöbrottskonferens i Stockholm tillsammans

med Riksåklagarens miljöbrottsenhet och

kriminologiska institutionen vid Stockholms

universitet.

I regleringsbrevet för Brottsförebyggande rådet år

2002 har rådet bl.a. fått i uppdrag att till

regeringen redovisa hur man arbetar för att

fullfölja och avsluta påbörjade projekt inom

forskningen om ekonomisk brottslighet.

Här kan också framhållas det arbete i form av

kartläggningar m.m. som bl.a. sker inom

polismyndigheterna, Ekobrottsmyndigheten och

skattemyndigheterna och som bidrar med värdefull

kunskap om den ekonomiska brottsligheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

forskningen kan bidra med värdefulla kunskaper vid

bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Som

framgår ovan pågår emellertid ett omfattande arbete

i ett flertal olika projekt vid olika institutioner.

Enligt utskottet finns det mot den bakgrunden inte

skäl för riksdagen att nu göra något särskilt

uttalande med anledning av motionerna. Motionerna

Ju3 och Ju327 avstyrks i berörda delar.

Hemliga tvångsmedel m.m.

I motion Ju370 (s) efterlyser motionärerna nya

metoder, t.ex. buggning, i arbetet mot den grova

kriminaliteten.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen

behandlat liknande motionsyrkanden. Senast var i

februari i år (bet. 2001/02:JuU7 s. 30 f). Där

lämnade utskottet en redogörelse för det pågående

beredningsarbetet inom Justitiedepartementet bl.a.

avseende frågan om buggning. Med hänvisning till att

den pågående beredningen inte bör föregripas

avstyrkte utskottet yrkandena.

Utskottet, som nu inte finner anledning till annan

bedömning, avstyrker motion Ju370 i behandlad del.

Övrigt

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av skrivelsen, revisorernas förslag eller

motionerna.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

regeringens skrivelse till handlingarna.

Reservationer

1. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),

Anita Sidén (m), Johan Pehrson (fp) och Lennart

Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju3 yrkandena 3 och 4 samt

avslår Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11 i

denna del (yrkande 2) och motionerna 2001/02:Ju5,

2001/02:Ju331 yrkande 5 samt 2001/02:

Ju392 yrkande 1.

Ställningstagande

Vid införandet av Ekobrottsmyndigheten förordade vi

en annan lösning. När nu myndigheten kommit i gång

med sin verksamhet anser vi dock att dess verksamhet

måste göras så effektiv som möjligt för att kunna

möta den alltmer kvalificerade ekobrottsligheten.

För att förbättra och säkerställa en hög kvalitet i

myndighetens utredningsarbete anser vi bl.a. att det

krävs både fler ekobrottsutredare och personal med

mer specialiserad kompetens, inte minst i fråga om

IT.

Ett annat problem med den nuvarande organisationen

på ekobrottsområdet är att den är otydlig. Till

exempel ägnar sig både skattemyndigheternas

skattebrottsenheter och Ekobrottsmyndigheten åt

utredande verksamhet. Enligt vår mening är risken

med en sådan organisation att ansvarsfördelningen

uppfattas som oklar, inte minst eftersom

Ekobrottsmyndigheten till skillnad från

skattebrottsenheterna inte finns på alla håll i

landet. Det bör därför övervägas om inte

ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna

skulle kunna göras tydligare.

Vi anser därför att det bör göras en översyn av

såväl Ekobrottsmyndighetens verksamhet som

ansvarsfördelningen mellan Ekobrottsmyndigheten och

skattebrottsenheterna i syfte att effektivisera

arbetet mot den ekonomiska brottsligheten.

Det bör ankomma på regeringen att göra en sådan

översyn och att återkomma till riksdagen med förslag

som tillgodoser vad vi nu anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju3 i berörd del. Övriga här behandlade

förslag bör inte, på de skäl majoriteten anför,

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

2. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion Ju392 yrkande 1 samt avslår

Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11 i denna

del (yrkande 2) och motionerna 2001/02:Ju3 yrkandena

3 och 4, 2001/02:Ju5 samt 2001/02:Ju331 yrkande 5.

Ställningstagande

I samband med att skattebrottsenheterna bildades

konstaterade utskottet att den nya

myndighetsstrukturen på ekobrottsområdet innebar

vissa nackdelar, bl.a. då den medförde att ansvaret

fördelades på flera myndigheter. Utskottet

förutsatte därvid att de berörda myndigheterna

skulle upprätta gemensamma rutiner för samråd m.m.

Som framgått ovan finns det emellertid brister

såväl vad avser samverkan som prioriteringen av

utredningsresurser mellan de olika myndigheterna.

Ytterst är det Justitiedepartementet som har

ansvaret för att myndighetsstrukturen fungerar på

det sätt som det är tänkt och att de resurser som

finns används på bästa sätt. Enligt vår mening bör

Justitiedepartementet därför mer aktivt verka för

att samverkan mellan myndigheterna blir effektivare

och att resurserna på området används på ett

optimalt sätt.

Det bör ankomma på regeringen att vidta nödvändiga

åtgärder i enlighet med vad vi anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju392 i berörd del. Övriga här behandlade

förslag bör inte, på de skäl majoriteten anför,

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

3. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Ju5 och 2001/02:Ju331

yrkande 5 samt avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR11 i denna del (yrkande 2) och motionerna

2001/02:Ju3 yrkandena 3 och 4 samt 2001/02:Ju392

yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att all avancerad ekonomisk brottslighet,

innefattande också grova miljöbrott, kräver

operativa insatser av sådan kvalificerad art att det

behövs en enhetlig och kraftfull organisation.

Därför är det nödvändigt att Ekobrottsmyndighetens

ansvarsområde förändras så att den kan svara upp mot

dessa krav. I stället för en geografisk fördelning

av ekobrottsbekämpningen som i dag, bör man göra

Ekobrottsmyndigheten till en central myndighet.

Myndigheten skall handlägga avancerad ekonomisk

brottslighet och annan allvarlig brottslighet som

kan kopplas till denna, t.ex. grova miljöbrott.

Övrig ekonomisk brottslighet skall utredas i den

lokala polis- och åklagarorganisationen.

Det bör ankomma på regeringen att till riksdagen

återkomma med förslag som tillgodoser vad vi nu

anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju331 i berörd del samt motion Ju5. Övriga

här behandlade förslag bör inte, på de skäl

majoriteten anför, föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

4. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av Kia Andreasson (mp) och Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11

i denna del (yrkande 2) samt avslår motionerna

2001/02:Ju3 yrkandena 3 och 4, 2001/02:Ju5,

2001/02:Ju331 yrkande 5 samt 2001/02:

Ju392 yrkande 1.

Ställningstagande

Både Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer

har vid sina respektive granskningar funnit att det

finns tydliga brister vad avser samordningen av

ekobrottsbekämpningen såväl inom

Ekobrottsmyndigheten som mellan Ekobrottsmyndigheten

och andra myndigheter.

Revisorerna pekar t.ex. på bristerna i samordning

mellan Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheten vad

avser den polispersonal som arbetar vid

Ekobrottsmyndigheten. Vi anser inte att det är

godtagbart att dålig kommunikation mellan

myndigheterna skall få påverka det konkreta arbetet

mot den ekonomiska brottsligheten. Dessa problem har

bl.a. sin grund i regeringens brist på styrning av

myndigheterna i dessa frågor. Enligt vår mening

borde regeringen på ett mycket tydligare sätt än vad

som hittills varit fallet ge Ekobrottsmyndigheten

nödvändigt stöd samt på ett tydligare sätt definiera

dess uppgifter och roll. Regeringen bör också bli

mer aktiv för att skapa en god dialog mellan

Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheten i

gemensamma frågor.

Det bör ankomma på regeringen att beakta vad vi nu

anfört i det fortsatta arbetet.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

Riksdagens revisorers förslag i denna del. Övriga

här behandlade förslag bör inte, på de skäl

majoriteten anför, föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

5. Kompetensutveckling inom ekobrottsområdet

(punkt 2)

av Ingemar Vänerlöv (kd), Kia Andreasson (mp),

Gunnel Wallin (c) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11

i denna del (yrkande 1).

Ställningstagande

Enligt vår mening är det en självklarhet att de som

arbetar med utredning av brott skall ha de kunskaper

som krävs för uppgiften. Vad gäller den ekonomiska

brottsligheten innehåller den i många fall mycket

komplicerade frågeställningar inom en rad olika

områden, vilket ställer särskilda krav på

kompetensen.

Vi anser därför att det är oroväckande att

revisorerna i sin granskning av Ekobrottsmyndigheten

pekar på att det föreligger brister i

kompetensutveckling för poliser och åklagare inom

ekobrottsområdet. En av orsakerna till dessa brister

är, enligt revisorerna, oenighet mellan

myndigheterna om vem som skall svara för

vidareutbildningen. Vi anser att ansvaret för att

lösa frågan om utbildningen av personalen vid de

olika myndigheterna är en fråga som ytterst åvilar

regeringen. Vi anser därför att det bör ankomma på

regeringen att snarast vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att säkerställa en god

kompetensutveckling för all personal inom

ekobrottsområdet.

6. Ökade resurser för ekobrottsbekämpning

(punkt 3)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),

Anita Sidén (m), Johan Pehrson (fp) och Lennart

Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju3 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motion 2001/02:Ju282.

Ställningstagande

Den ekonomiska brottsligheten är i många fall svår

att utreda och ställer krav på mycket kvalificerade

kunskaper inom en rad olika områden. Enligt vår

uppfattning saknar dock berörda myndigheter i många

avseenden den kompetens som är erforderlig. Med

hänsyn till de mycket varierande förhållanden under

vilka ekonomisk brottslighet begås är det inte

heller rimligt att begära att åklagare och poliser

själva skall besitta all den kompetens som krävs.

Vi anser i stället att åklagarna både skall ges en

rätt, och en skyldighet, att i de fall så krävs

anlita experter med särskilda kunskaper i t.ex.

skatterätt, miljörätt och associationsrätt. För att

möjliggöra att sådan extern kompetens skall kunna

hyras in måste åklagarorganisationen ges ökade

resurser.

Även polisorganisationen måste ges tillräckliga

resurser för att garantera tillgången till

specialistkompetens. Härvid är det av största vikt

att polisen öppnas upp för ett flertal olika

befattningar som inte kräver polisiär bakgrund eller

behörighet. Ekonomer, analytiker, beteendevetare,

IT-personal etc. kan genom en förkortad utbildning

ges polismans befogenhet. På detta sätt kan polisen

både tillföras ny kompetens på ett snabbt sätt och

samtidigt frigöra polispersonal till andra angelägna

uppgifter.

Det bör ankomma på regeringen att till riksdagen

återkomma med förslag som tillgodoser vad vi nu

anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju3 i berörd del. Motion Ju282 däremot bör

inte, på de skäl majoriteten anför, föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

7. Ekobrottsmyndighetens

underrättelseverksamhet (punkt 4)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11

i denna del (yrkande 4) samt avslår motionerna

2001/02:Ju331 yrkande 7, 2001/02:Ju370 yrkande 2 och

2001/02:Ju392 yrkande 4.

Ställningstagande

Jag anser i likhet med Riksdagens revisorer att det

sätt på vilket underrättelseverksamheten på

ekobrottsområdet bedrivs innebär ett stort

trovärdighetsproblem för ekobrottsbekämpningen. Det

är enligt min uppfattning allvarligt som revisorerna

i sin rapport framför att Ekobrottsmyndigheten anser

att ingen underrättelseverksamhet bedrivs på

ekobrottsområdet och att myndigheten därmed

förhindras att bekämpa den ekonomiska brottsligheten

på bästa sätt.

Frågan om Ekobrottsmyndighetens tillgång till

underrättelseverksamhet har varit aktuell alltsedan

myndighetens bildande och borde vara löst vid det

här laget. Det är anmärkningsvärt att berörda

myndigheter inte har kunnat lösa frågan på ett

tillfredsställande sätt. Regeringen bör därför, i

avvaktan på eventuella lagändringar, vidta de

åtgärder som krävs för att ge Ekobrottsmyndigheten

tillgång till nödvändig information ur polisens

underrättelseregister.

Det bör ankomma på regeringen att omgående vidta

de åtgärder som erfordras med anledning av vad jag

nu anfört.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom

Riksdagens revisorers förslag i denna del. Övriga

här behandlade förslag bör inte, på de skäl

majoriteten anför, föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

8. Ekobrottsmyndighetens

underrättelseverksamhet (punkt 4)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Ju370 yrkande 2 och

2001/02:Ju392 yrkande 4 och avslår Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR11 i denna del (yrkande

4) samt motion 2001/02:Ju331 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt nuvarande bestämmelser är det polisen som i

huvudsak svarar för kriminalunderrättelsetjänsten på

ekobrottsområdet. Ekobrottsmyndigheten har inte

någon direkt tillgång till de register som polisen

upprättar i detta syfte. Sedan hösten 2001 bedriver

även skattebrottsenheterna viss

underrättelseverksamhet. Vi anser att

Ekobrottsmyndighetens tillgång till

underrättelseverksamhet är av central betydelse för

myndighetens verksamhet och att den nuvarande

situationen inte är acceptabel. Frågan om

Ekobrottsmyndighetens tillgång till polisens

underrättelseregister har utretts under flera år

utan att den har kunnat lösas. Myndigheterna har

inte heller kunnat presentera några verksamma

lösningar. Vi anser därför att det är hög tid att

regeringen ser till att Ekobrottsmyndigheten får

direkt tillgång till de nödvändiga

underrättelseregistren.

Det bör ankomma på regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med ett lagförslag som

tillgodoser vad vi nu anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motionerna Ju370 och Ju392 i berörda delar. Övriga

här behandlade förslag bör inte, på de skäl

majoriteten anför, föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

9. Ekobrottsmyndighetens

underrättelseverksamhet (punkt 4)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju331 yrkande 7 samt avslår

Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11 i denna

del (yrkande 4) och motionerna 2001/02:Ju370 yrkande

2 och 2001/02:Ju392 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt nuvarande bestämmelser har

Ekobrottsmyndigheten varken direkt tillgång till

polisens underrättelseregister eller någon rätt att

själv upprätta några sådana register. För att

Ekobrottsmyndighetens personal skall kunna ta del av

sådana uppgifter måste den vända sig till

polismyndigheten med en begäran om att få ut

uppgiften. Detta förfarande leder till att

Ekobrottsmyndighetens utredningsarbete blir mycket

tungrott samtidigt som den information som

myndigheten får fram inte kan tillföras polisens

register. Vi anser inte att detta är acceptabelt.

För att ge Ekobrottsmyndigheten de nödvändiga

förutsättningarna för att kunna upptäcka och

förebygga ekonomisk brottslighet anser vi att

myndigheten skall ges möjlighet att upprätta sina

egna spanings- och underrättelseregister.

Det bör ankomma på regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med ett lagförslag som

tillgodoser vad vi nu anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju331 i behandlad del. Övriga här behandlade

förslag bör inte, på de skäl majoriteten anför,

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

10. Tillgång till skatteregistret, m.m.

(punkt 5)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11

i denna del (yrkande 3) samt avslår motion

2001/02:Ju392 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Riksdagens revisorer konstaterar i sin rapport att

skattebrottsenheternas arbete förefaller fungera väl

men anser bl.a. att effektiviteten i arbetet skulle

kunna förbättras ytterligare om utredarna snabbare

och lättare kunde få tillgång till de uppgifter som

finns i skatteregistret. Jag delar revisorernas

uppfattning och anser att frågan om vem som skall ha

tillgång till det centrala skatteregistret bör ses

över.

Revisorerna pekar också i sin rapport på att den

samlokalisering som finns av polis och åklagare

m.fl. har visat sig effektiv. Enligt nuvarande

myndighetsstruktur ingår emellertid inte

skattebrottsutredarna i denna samlokalisering. Jag

anser därför att regeringen mer aktivt än i dag bör

verka för samlokalisering av dessa enheter på de

orter där en öppenhet för en sådan lösning finns.

Det bör ankomma på regeringen att utreda dessa

frågor och återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som tillgodoser vad jag nu anfört.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom

Riksdagens revisorers förslag i denna del. Motion

Ju392 i berörd del bör inte, på de skäl majoriteten

anför, föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

11. Tillgång till skatteregistret, m.m.

(punkt 5)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju392 yrkandena 2 och 3

samt avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR11 i denna del (yrkande 3).

Ställningstagande

Enligt nuvarande bestämmelser har inte utredarna vid

skattemyndigheternas skattebrottsenheter direkt

tillgång till skatteregistret. De får inte heller

använda sig av tvångsmedel såsom beslag. Vid en

utvärdering av skattebrottsenheternas verksamhet som

Riksskatteverket gjort på uppdrag av regeringen

pekar verket bl.a. på just dessa två omständigheter

som hinder för en ökad effektivitet vid enheterna. I

samband med att Riksskatteverket redovisade

uppdraget till regeringen lade verket fram förslag

på lagändringar i dessa avseenden.

Att ge skattebrottsutredarna direkt tillgång till

skatteregistret skulle enligt vår mening kunna

strida mot artikel 6 i Europakonventionen. Vi anser

emellertid att det är av största vikt att

skattebrottsutredarnas arbete, utan att

rättssäkerheten åsidosätts, görs så effektivt som

möjligt. Vi anser därför att de nuvarande rutinerna

avseende överföring av sådana uppgifter mellan

myndigheterna bör ses över så att utredarna i

största möjliga utsträckning och så snabbt som

möjligt får tillgång till nödvändiga uppgifter ur

skatteregistret. Vi anser också att frågan om

utredarnas möjligheter att verkställa beslag bör ses

över.

Det bör ankomma på regeringen att vidta de

åtgärder som är nödvändiga och vid behov återkomma

med förslag till riksdagen med anledning av vad vi

nu anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju392 i berörd del. Riksdagens revisorers

förslag bör inte, på de skäl majoriteten anför,

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

12. Legitimationskontroll (punkt 6)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju392 yrkande 5.

Ställningstagande

För att komma till rätta med de vanligaste formerna

av skatteundandragande och ekonomisk brottslighet

såsom svart arbete, bokföringsbrott och andra

skattebrott torde generella regelförändringar vara

det mest effektiva. Sådana förslag är också under

beredning. Vi anser emellertid att det i väntan på

dessa förändringar redan nu måste vidtas åtgärder

inom de branscher som är överrepresenterade vad

gäller utnyttjande av svart arbetskraft. En åtgärd

som diskuterats är att införa en rätt för

skatterevisorer att genomföra

legitimationskontroller vid revisioner för att kunna

stämma av dem som vid revisionstillfället arbetar på

exempelvis en restaurang mot arbetsgivarregistret.

Vi är övertygade om att en sådan lagstiftning skulle

vara ytterst effektiv i kampen mot ekonomisk

brottslighet och annat skatteundandragande.

Det bör ankomma på regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med ett lagförslag som

tillgodoser vad vi nu anfört.

13. Sänkta skatter för att bekämpa ekonomisk

brottslighet (punkt 7)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Jeppe Johnsson (m), Anita Sidén (m), Lennart

Bolander (m) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju2.

Ställningstagande

Vi är övertygade om att ett mycket effektivt sätt

att förebygga och minska den ekonomiska

brottsligheten är att genomföra såväl generella

skattesänkningar som sänkningar av skatten på

enskilda områden. Höga skatter kan i vissa fall få

till följd att personer begår brott, t.ex. främjar

ett högt skattetryck uppkomsten och utvecklingen av

en ökande svart arbets- och tjänstesektor. Vi

förordar bl.a. därför en sänkning av skattetrycket.

Det bör ankomma på regeringen att till riksdagen

återkomma med förslag i enlighet med vad vi nu

anfört.

14. Verkställighet av miljösanktionsavgifter

(punkt 9)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),

Anita Sidén (m) och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju3 yrkande 5.

Ställningstagande

Ett beslut om miljösanktionsavgift skall inte kunna

verkställas innan ett eventuellt överklagande av

tillsynsmyndighetens beslut härom blivit slutligt

prövat. Även om miljödomstolen har möjlighet att

förordna att det överklagade beslutet inte får

verkställas, anser vi att det är principiellt

felaktigt att ett beslut om betalningsskyldighet

skall kunna verkställas innan frågan om

betalningsskyldighet föreligger blivit slutligt

prövad.

Det ankommer på regeringen att snarast återkomma

till riksdagen med förslag till en ändring av

miljöbalken i enlighet med vad vi nu anfört.

15. En oberoende statlig miljötillsyn

(punkt 10)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju4.

Ställningstagande

De allra flesta miljöbrott upptäcks i samband med

tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Därför är en

effektiv och funktionell tillsyn av avgörande

betydelse för miljöbrottsbekämpningen. Den nuvarande

utformningen av tillsynsorganisationen uppvisar

emellertid enligt min mening klara brister. Brister

så intimt kopplade till organisationen som sådan att

de inte enbart kan avhjälpas genom de ändringar i

t.ex. kommunallagens jävsregler som regeringen för

närvarande överväger.

Bristerna i den nuvarande tillsynsorganisationen

är enligt min mening så allvarliga att alternativa

organisatoriska former bör utredas. En utredning bör

därför tillsättas som ges uppdraget att utreda

förutsättningarna för, och utformningen av, en

statlig oberoende myndighet med ansvar för

miljötillsynen.

Det bör ankomma på regeringen att utreda dessa

frågor och återkomma till riksdagen med erforderliga

förslag.

16. Skalbolag (punkt 11)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ju327 yrkande 1.

Ställningstagande

Trots att skalbolagstömningar har förekommit i

årtionden har rättssamhället ännu inte funnit någon

effektiv metod för att avslöja och lagföra dem som

sysslar med sådan verksamhet. Som situationen är för

närvarande har inte berörda myndigheter ens en

uppfattning om i vilken omfattning

skalbolagstransaktioner faktiskt sker. Vi anser

därför att det bör göras en utvärdering och

konsekvensbeskrivning av skalbolagstransaktionernas

omfattning.

Inom Finansdepartementet har under de senaste åren

förberetts ett lagförslag som är tänkt att komma åt

skalbolagstransaktioner. Detta förslag är bättre än

tidigare förslag, men det råder oenighet om i vilken

omfattning förslaget kan komma att drabba ägare i

fåmansföretag. Mot bakgrund härav och att det i

princip inte finns någon konsekvensbeskrivning av

lagförslagets effekter för de mindre fåmansföretagen

anser vi att en sådan utvärdering bör ske innan

lagförslaget läggs fram.

Det bör ankomma på regeringen att vidta de

åtgärder som är nödvändiga med anledning av vad vi

nu anfört.

17. Forskning (punkt 12)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Jeppe Johnsson (m), Anita Sidén (m), Lennart

Bolander (m) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Ju3 yrkande 6 och

2001/02:Ju327 yrkande 2.

Ställningstagande

Ekonomisk brottslighet är liksom annan brottslighet

ett komplext fenomen som berör stora och viktiga

samhällsområden. Därför krävs det att brottsligheten

studeras ur olika synvinklar. I dag går nästan alla

forskningsresurser inom området till

Brottsförebyggande rådet som använder sig av den

sociologiska förklaringsmodellen. Detta medför att

forskningen enbart belyser brottsligheten ur ett

perspektiv.

Vi anser att det nu är på tiden att forskningen

inom området utvecklas. Även andra

förklaringsmodeller än den sociologiska måste

användas för att kunna ge en bredare och bättre

kunskap om den ekonomiska brottsligheten och vilka

effekter den har.

Åtgärder bör därför vidtas för att öka mångfalden

inom forskningen. Ett sätt att göra detta är att

Brottsförebyggande rådet lägger ut forskningen på

externa forskare och institutioner. Genom samarbete

med intresserade forskare inom andra

samhällssektorer kan Brottsförebyggande rådet samla

information och skapa en bred forskningsbas inom

sitt område.

Det bör ankomma på regeringen att vidta de

åtgärder som är nödvändiga med anledning av vad vi

nu anfört.

Särskilda yttranden

Ekobrottsmyndigheten

av Johan Pehrson (fp).

Folkpartiet motsatte sig bildandet av

Ekobrottsmyndigheten. Vi ansåg redan från början att

den nya myndighetsstrukturen, som

Ekobrottsmyndigheten är en central del av, riskerade

att äventyra både regeringens mål och

åklagarväsendets möjligheter att uppnå uppställda

mål inom ekobrottsområdet. Det har därför varit

välkommet med de analyser och utvärderingar av

verksamheten som nu har genomförts av framför allt

Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Vid

dessa översyner har det framkommit brister såväl i

fråga om samordning och styrning som i fråga om

hantering av ekonomi och prioriteringar. Regeringen

anger i skrivelsen att den, med de nyss nämnda

översynerna som grund, har för avsikt att se över

myndighetsstrukturen. Detta är välkommet, och jag

kommer att noga följa arbetet. Skulle de

förändringar som regeringen kan komma att vidta visa

sig vara otillräckliga avser jag att återkomma till

riksdagen i frågan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringen (Justitiedepartementet) har i skrivelse

2001/02:40 lämnat sin årliga rapport till riksdagen

om läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten.

Revisorernas förslag

I förslag 2001/02:RR11 har Riksdagens revisorer

föreslagit att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad revisorerna anfört om

1. Kompetensen på myndigheterna,

2. Ekobrottsmyndighetens arbete,

3. Skattebrottsenheternas arbete,

4. Underrättelseverksamheten.

Följdmotioner med anledning av

regeringens skrivelse

2001/02:Ju2 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om sänkta skatter som en

viktig del i en ny strategi mot ekonomisk

brottslighet.

2001/02:Ju3 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om en förstärkt

åklagarorganisation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om

polisorganisationen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om

Ekobrottsmyndigheten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om

skattebrottsenheterna.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett

förslag innebärande att en miljösanktionsavgift

inte skall kunna verkställas i väntan på att ett

överklagande prövas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om forskning om

ekonomisk brottslighet.

2001/02:Ju4 av Kia Andreasson (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att utreda förutsättningarna

för en oberoende statlig myndighet med ansvar för

miljötillsynen samt föreslå utformningen av

densamma. Utredningen skall utgå ifrån redan

föreliggande rapporter om brister i

miljötillsynen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det olämpliga i

att kommunala tillsynsärenden överklagas till

länsstyrelsen.

2001/02:Ju5 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn i syfte att

förändra den myndighetsstruktur inom vilken

Ekobrottsmyndigheten skall verka.

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Ju282 av Bengt Silfverstrand och Anders

Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en kartläggning av

åklagarmyndigheternas resurser och kompetens i syfte

att stävja ekonomisk brottslighet.

2001/02:Ju327 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en

utvärdering av dels skalbolagsaffärernas

omfattning, dels om det nya lagförslagets

konsekvenser för fåmansföretagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att utveckla den svenska forskningen om

ekonomisk brottslighet enligt vad i motionen

anförs.

2001/02:Ju331 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen begär att regeringen utreder och lägger

fram förslag i syfte att förändra

Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde i enlighet med

vad i motionen anförs.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagstiftningen så att

Ekobrottsmyndigheten tillåts skapa ett eget

spanings- och

underrättelseregister.

2001/02:Ju336 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson

Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kriminalisera även köp

av svarta arbeten.

2001/02:Ju370 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skärpt

lagstiftning mot grövre brottslighet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

Ekobrottsmyndighetens likställning med

polismyndighet i vissa avseenden.

2001/02:Ju392 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om styrningen av

myndigheternas arbete för en effektiv samverkan

och optimal prioritering av utredningsresurser i

kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag enligt vad i motionen anförs som leder till

att utredarnas tillgång till aktuella uppgifter i

centrala skatteregister underlättas.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag enligt vad i motionen anförs som

underlättar för skattebrottsutredarna när det

gäller nyttjandet av tvångsmedel.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som underlättar för Ekobrottsmyndighetens

underrättelseverksamhet.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag enligt vad i motionen anförs om rätt till

legitimationskontroll vid revisioner.

2001/02:Ju395 av Anders Ygeman m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

minska den ekonomiska brottsligheten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att pröva

införandet av licensavgifter inom speciella

branscher.