Bet. 2001/02:KRU19

Kulturutskottets betänkande

2001/02:KRU19

Kulturmiljövård

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2001/02:171 Unescos världsarvskonvention och de

svenska världsarvsobjekten samt en motion som väckts

med anledning av skrivelsen. Utskottet föreslår att

riksdagen skall lägga skrivelsen till handlingarna

samt avslå motionen.

Vidare behandlas i betänkandet motioner om

kulturmiljövård, som väckts under allmänna

motionstiden vid 2000/01 och 2001/02 års riksmöten.

Motionsyrkandena rör frågor om Unescos

världsarvslista, ansvarsfrågor inom

kulturmiljövården, fornminnen, arkeologiska

undersökningar, fyndfördelning, avyttring av föremål

från arkeologiska massfynd, fornlämningar i

Tjustbygden, kyrkliga inventarier, fornlämningar i

skogsmark, skydd för byggda och kulturpåverkade

miljöer m.m. samt internationella konventioner.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

I betänkandet finns 21 reservationer och 9

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Frågor om Unescos världsarvslista

1. Unescos världsarvskonvention och de

svenska världsarvsobjekten

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2001/02:171 till handlingarna.

2. Nya objekt på världsarvslistan

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr203,

2000/01:Kr211, 2000/01:

Kr267, 2001/02:Kr202 och 2001/02:Kr233.

3. Vården av Cape Coast Castle i Ghana

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr8.

Reservation 1 (m)

4. Fuktskador i världsarvsstaden Visby

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr268.

Reservation 2 (m)

Ansvarsfrågor inom kulturmiljövården

5. Renodling av RAÄ:s roll

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr235

yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr272 yrkande 2,

2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och

2001/02:Kr215 yrkande 2.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (mp)

6. RAÄ:s informationsverksamhet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr701 yrkande

32.

Reservation 5 (mp)

7. Samarbetet mellan Naturvårdsverket och

RAÄ

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr701

yrkande 31 och 2001/02:Kr422 yrkande 46.

8. Regler för statliga byggnadsminnen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr235.

Reservation 6 (v)

Fornminnen

9. Skyddet för skeppsvrak

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr292 yrkandena

1 och 2.

Reservation 7 (mp)

Arkeologiska undersökningar

10. Upphandling vid arkeologiska

undersökningar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr235

yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr271 yrkande 1,

2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och

2001/02:Kr215 yrkande 1.

Reservation 8 (m, kd)

11. Elektroniskt anbudsförfarande

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr271 yrkande

2.

Reservation 9 (m, c)

12. Begreppet signifikans i

kulturminneslagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr300 yrkande

1.

Reservation 10 (m)

13. Handläggningstider vid arkeologiska

undersökningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr272 yrkande

1.

Reservation 11 (m)

14. Kostnadsansvar vid arkeologiska

undersökningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr375 och

2001/02:Kr376.

Reservation 12 (m, kd, c, fp)

Fyndfördelning

15. Placering av fornfynd

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr322 och

2001/02:Kr373.

Övriga arkeologifrågor

16. Avyttring av föremål från arkeologiska

massfynd

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr240.

Reservation 13 (m)

17. Undersökning av fornlämningar i

Tjustbygden

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr297.

Kyrkliga inventarier

18. Kyrkliga inventarier

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr266.

Fornlämningar i skogsmark

19. Registrering av fornlämningar i

skogen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr323

yrkande 1 och 2000/01:

MJ306 yrkande 8 i denna del.

20. Information och utbildning om

fornlämningar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr323

yrkande 2 och 2001/02:

Kr265 yrkandena 3 och 4.

Reservation 14 (kd, fp, mp)

Reservation 15 (c)

21. Översyn av kulturminneslagen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr232,

2000/01:MJ306 yrkande 8 i denna del,

2000/01:MJ312 yrkande 5, 2001/02:Kr265 yrkandena

1 och 2, 2001/02:Kr278 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:MJ339 yrkande 2.

Reservation 16 (m, kd, c)

22. Översyn av RAÄ:s och Skogsstyrelsens

roller

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr278 yrkande

3.

Skydd för byggda och kulturpåverkade miljöer, m.m.

23. Fortsatt utredning om skydd av

kulturmiljön

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr339 yrkandena

1 och 3.

24. Skydd och vård av kulturhistoriskt

värdefulla fiskelägen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr216,

2000/01:Kr218, 2000/01:

Kr325 och 2001/02:Kr221.

25. Skydd och vård av kulturhistoriskt

värdefulla fyrar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr249,

2001/02:Kr380 och 2001/02:Kr381.

26. Stöd till bevarande av hälsingegårdar

m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr378.

Reservation 17 (mp)

27. Skydd för prästgårdar vid försäljning

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr339 yrkande

2.

28. Stöd till bevarande av

folkhögskolebyggnader

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr602.

29. Bevarande av vissa industrihistoriska

kulturmiljöer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr236 och

2001/02:Kr289.

30. Stöd till förvaltning av

kulturhistoriskt unika anläggningar och

miljöer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr217,

2001/02:Kr374 och 2001/02:Kr379.

Reservation 18 (m)

31. Bevarande av lador

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ375 yrkande

3.

Reservation 19 (mp)

32. Återuppförande av Uranienborg

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr215.

Internationella konventioner

33. Tre internationella konventioner

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr286.

Reservation 20 (mp)

34. Unescokonventionen om skydd för

kulturarv under vatten

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr292 yrkande

3.

Reservation 21 (mp)

Stockholm den 14 maj 2002

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Agneta Ringman (s), Annika Nilsson

(s), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo

Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v),

Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ewa Larsson

(mp), Birgitta Sellén (c), Ana Maria Narti (fp),

Anne-Katrine Dunker (m) och Boel Lindén (v).

2001/02

KrU19

Utskottets överväganden

Unescos världsarvskonvention och de

svenska världsarvsobjekten (skr.

2001/02:171)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse

2001/02:171 till handlingarna samt

avslå motionsförslagen om

- nya objekt på världsarvslistan,

- vården av Cape Coast Castle i Ghana, jämför

reservation 1 (m), och

- fuktskador i världsarvsstaden Visby, jämför

reservation 2 (m).

Skrivelsen

Regeringen bedömer att Sverige har en lagstiftning

och organisation som uppfyller

världsarvskonventionens krav. De svenska

världsarvsobjekten förvaltas tillfredsställande inom

ramen för nuvarande regelverk och organisation.

Regelverket är tillräckligt även för skydd av

världsarven. Vidare har det statliga stödet till

bevarande av natur- och kulturmiljöer successivt

byggts ut. Ytterligare reglering eller riktade

statliga medel för världsarven är därför inte

påkallat enligt regeringens bedömning.

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan berörda

statliga myndigheter då det gäller världsarvsfrågor

är tillfredsställande och den löpande uppföljning

som centrala och regionala statliga myndigheter

utför för världsarven fungerar väl.

Genom Svenska Unescorådet görs omfattande insatser

för information om världsarven med inriktning mot

skolan. Målet är att det lokala engagemanget för

denna verksamhet skall öka, vilket i betydande

utsträckning redan skett. Svenska Unescorådets

framtida roll och uppgifter i detta sammanhang kan

övervägas inom ramen för den pågående översynen av

denna myndighet.

Sverige har för närvarande tolv världsarv. De har

i huvudsak tillkommit efter planer som upprättats av

Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, var för

sig eller i samverkan.

Regeringen anser att frågor om ytterligare

nomineringar till världsarvslistan bör behandlas

mycket restriktivt, inte minst mot bakgrund av

Unescos globala strategi och det relativt sett stora

antalet världsarv i Europa. De nomineringar som för

svensk del kan bli aktuella i framtiden bör enligt

regeringens uppfattning omfatta endast sådana objekt

som är underrepresenterade på världsarvslistan.

Motionerna

Fem motionsyrkanden syftar till att regeringen skall

verka för att nya objekt skall föras upp på

världsarvslistan.

I motion 2000/01:Kr211 (fp) föreslås att

regeringen skall besluta att nominera Grimetons

radioanläggning till Unescos världsarvslista.

I motion 2000/01:Kr267 (m) föreslås att

Hälsingegårdarna skall nomineras som världsarv.

Enligt motion 2001/02:Kr202 (m) bör Visingsö med

sin rika förekomst av natur- och kulturobjekt föras

upp på världsarvslistan.

Förslag att Ystad och Eksjö skall föras upp på

världsarvslistan finns i motionerna 2000/01:Kr203

(m) och 2001/02:Kr233 (m).

I motion 2001/02:Kr8 (m) föreslås att regeringen

skall lämna förslag till riksdagen som syftar till

att Sverige skall ta ett särskilt ansvar för vården

av den 350-åriga vasaborgen Carolusborg, numera

världsarvet Cape Coast Castle i Ghana.

I motion 2000/01:Kr268 (m) sägs att flera hus i

världsarvsstaden Visby på grund av fukt blivit offer

för svampangrepp. Motionsyrkandet syftar till att

staten skall ha ett ansvar för att utreda vilka

åtgärder som behövs för att hindra att ytterligare

fuktskador uppstår på de gamla husen i

världsarvsstaden Visby.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att

svensk lagstiftning och organisation står i

överensstämmelse med kraven i världsarvskonventionen

och att de svenska världsarvsobjekten förvaltas på

ett tillfredsställande sätt.

Av de 721 världsarv som hittills förts upp på

världsarvslistan är två tredjedelar belägna i

Europa. Denna geografiska obalans ledde till att

Europas länder vid Unescos generalförsamling år 1999

kom överens om att de i fortsättningen endast skulle

få nominera ett objekt per land och år (skr. s. 7).

Mot den bakgrunden bedömer regeringen att Sverige

bör vara återhållsamt med att föra fram nya

nomineringar, en bedömning som utskottet inte har

något att erinra mot utan delar till fullo.

Utskottet har inte heller något att erinra mot

regeringens bedömningar i övrigt. Utskottet föreslår

därför att riksdagen utan erinran skall lägga

skrivelsen till handlingarna.

I motioner från allmänna motionstiden hösten 2000

och hösten 2001 har föreslagits att fem nya objekt i

Sverige skall föras upp på världsarvslistan.

Utskottet har vid tidigare tillfällen avstyrkt

liknande förslag och därvid anfört att det inte bör

ankomma på riksdagen att göra ställningstaganden i

dessa frågor (jfr bet. 1999/2000:KrU13 s. 31).

Liksom hittills är det i första hand

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Naturvårdsverket som

skall lämna förslag till nomineringar till

regeringen. Förslagen bör grundas på myndigheternas

egna initiativ eller på initiativ av ägare eller

förvaltare av kultur- eller naturobjekt eller av

kommuner eller länsstyrelser där objekten är

belägna. Regeringen har därefter att ta ställning

till om nomineringsförslagen från myndigheterna

skall föras vidare till Unesco. Det slutliga

beslutet tas av Unescos Världsarvskommitté.

I sammanhanget bör nämnas att frågan om Grimetons

radioanläggning skall nomineras för närvarande

bereds inom Regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:Kr203 (m),

2000/01:Kr211 (fp), 2000/01:Kr267 (m), 2001/02:Kr202

(m) och 2001/02:Kr233 (m).

Utskottet avstyrker även motion 2001/02:Kr8 (m) om

att regeringen skall lämna förslag till riksdagen om

vilket ansvar Sverige skall ha för vården av

världsarvsobjektet Cape Coast Castle i Ghana.

Utskottet påminner om att den stat som har

undertecknat kulturarvskonventionen därmed har

erkänt att det främst tillkommer denna stat att

skydda, bevara, levandegöra och till kommande

generationer överlämna de kultur- och naturarv som

finns inom statens territorium (artikel 4).

Som framgår av regeringens skrivelse har

konventionsstaterna även förpliktelser som sträcker

sig utanför det egna landets gränser. Staterna

förbinder sig att stödja andra länder i deras

ansträngningar att bevara vårt gemensamma arv och

att bidra ekonomiskt till bevarandet av

världsarvsobjekt i nationer som saknar egna medel.

Detta sker genom Unescos världsarvsfond, som alla

konventionsstater bidrar till, och genom bilaterala

projekt (skr. 2001/02:171

s. 3).

Förslaget i motion 2000/01:Kr268 (m) tar upp de

problem med fuktskador som förekommer i

världsarvsstaden Visby.

Utskottet konstaterar att varje konventionsstat

har ett stort ansvar för att förvalta sina

kulturarv. Staterna skall ha ett regelverk som kan

garantera skydd för världsarvsobjekten. Det

regelverk som gäller i Sverige och som utförligt har

redovisats i regeringens skrivelse 2001/02:171 har

av regeringen bedömts uppfylla

världsarvskonventionens krav, en bedömning som

utskottet delar. Den statliga organisation som

byggts upp i Sverige innebär att RAÄ har det

övergripande ansvaret för konventionen och dess

tillämpning. Naturvårdsverket har myndighetsansvar

för den del av världsarven som är naturarv.

Länsstyrelsernas ansvar för kulturmiljö och natur

omfattar även världsarvsområden (jämför skr.

2001/02:171 s. 9).

Utskottet förutsätter att här angivna myndigheter

är väl medvetna om det ansvar som åvilar dem för att

på bästa sätt skydda våra världsarvsobjekt. Då det

gäller de fuktskador som kan finnas i byggnader i

världsarvsstaden Visby pågår - på uppdrag av

Länsstyrelsen i Gotlands län - ett utredningsarbete.

Det ankommer på länsstyrelsen att utifrån de

slutsatser och förslag som kan bli resultatet av

utredningen vidta lämpliga åtgärder. Därmed

avstyrker utskottet motion 2000/01:Kr268 (m).

Ansvarsfrågor inom

kulturmiljöområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- renodling av RAÄ:s roll, jämför

reservationerna 3 (m) och 4 (mp),

- RAÄ:s informationsverksamhet, jämför reservation 5

(mp),

- samarbetet mellan Naturvårdsverket och RAÄ

och

- regler för statliga byggnadsminnen, jämför

reservation 6 (v).

Motionerna

I fyra motioner finns förslag som syftar till

renodling av RAÄ:s roll, bl.a. i fråga om

arkeologiska undersökningar. I motionerna

2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del och

2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del föreslås att

RAÄ skall vara central sektorsmyndighet utan egna

genomföranderesurser. Motionärerna anser t.ex. att

myndigheten inte skall ägna sig åt arkelogiska

undersökningar i egen regi.

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr272 (m)

föreslår att RAÄ:s egen arkeologiska

uppdragsverksamhet skall avskiljas från det centrala

verket för att konkurrensen om arkeologiska uppdrag

skall öka och för att uppkomsten av fler

arkeologiska aktörer skall stimuleras (yrkande 2).

Även i motion 2001/02:Kr215 (m) yrkande 2 krävs att

RAÄ:s avdelning för arkeologisk uppdragsverksamhet

skall avvecklas.

Enligt motion 2000/01:Kr701 (mp) bör RAÄ:s

informationsverksamhet om befintlig lagstiftning

förstärkas i syfte att stärka kulturmiljöns plats i

samhällsplaneringen (yrkande 32).

I två motioner, 2000/01:Kr701 (mp) yrkande 31 och

2001/02:Kr422 (mp) yrkande 46, yrkas att samarbetet

mellan Naturvårdsverket och RAÄ skall utvecklas.

Förslaget i motion 2001/02:Kr235 (v) syftar till att

samma regler skall gälla för statliga byggnadsminnen

som för andra byggnadsminnen, dvs. att

länsstyrelserna och det regionala

självstyrelseorganet skall få ett ökat ansvar.

Utskottets ställningstagande

Frågan om renodling av RAÄ:s roll behandlades senast

vid 1999/2000 års riksmöte. Utskottet anförde då att

en viss renodling genomförts under 1990-talet då det

gäller RAÄ:s arbetsuppgifter. Många av de

arbetsuppgifter som tidigare åvilade myndigheten har

flyttats från den centrala till den regionala nivån

(bet. 1999/2000:KrU13).

Utskottet ansåg att en alltför långtgående

renodling av verksamheten skulle riskera att utarma

den samlade erfarenhets- och kunskapsmassan som

under lång tid byggts upp vid RAÄ. Det bör, menade

utskottet, finnas en stor kunskapsbredd och

kompetens hos myndigheten för att den skall kunna

motsvara de krav som bör kunna ställas på en central

myndighet.

Även frågan om RAÄ:s arkeologiska

undersökningsverksamhet, UV, behandlades av

kulturutskottet under 1999/2000 års riksmöte. En

utförlig redogörelse för de översyner som då var

aktuella finns i bet. 1999/2000:KrU13

s. 11. Utskottet, som här nöjer sig med att hänvisa

till att formerna för uppdragsarkeologi för

närvarande analyseras och ses över inom

Regeringskansliet, förutsätter att även frågan om

UV:s ställning och verksamhet ingår i det arbetet.

Kulturministern har nyligen i ett svar på en fråga

om uppdragsarkeologi informerat om att regeringen

avser att lämna en redovisning i budgetpropositionen

för år 2003 (fråga 2001/02:1086).

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas att

Riksdagens revisorer för närvarande granskar några

utvalda myndigheter, däribland RAÄ, för att se hur

dessa hanterar en kombinerad affärs- och

myndighetsroll. För RAÄ:s del gäller granskningen

myndighetens arkeologiska uppdragsverksamhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i

denna del, 2000/01:Kr272 (m) yrkande 2,

2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del och

2001/02:Kr215 (m) yrkande 2.

Beträffande förslaget i motion 2000/01:Kr701 (mp)

yrkande 32 om förstärkning av RAÄ:s

informationsverksamhet om kulturmiljöns plats i

samhällsplaneringen erinrar utskottet om de mål för

kulturmiljöarbetet och för den centrala myndigheten

som riksdagen godkände våren 2000.

De övergripande målen för kulturmiljöarbetet är

- ett försvarat och bevarat kulturarv,

-

- ett hållbart samhälle med goda och stimulerande

miljöer och med kulturmiljöarbetet som en drivande

kraft i omställningen,

-

- allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande

för den egna kulturmiljön samt

-

- nationell och internationell solidaritet och

respekt inför olika gruppers kulturarv.

-

Målet för RAÄ är att som central myndighet arbeta

för att de övergripande målen för verksamheten inom

kulturmiljöområdet uppnås.

Av regeringens regleringsbrev för år 2002 framgår

att RAÄ:s verksamhet bl.a. skall syfta till att

stärka kulturarvets och kulturmiljöns ställning i

den regionala utvecklingen. Verksamheten skall också

syfta till att kulturarvet och miljöns kulturvärden

skall tas till vara inom olika samhällssektorer,

bl.a. jord- och skogsbruk och

infrastruktursatsningar. RAÄ skall redovisa sina

prestationer samt göra en bedömning av vilka

effekter dessa har haft (jfr regleringsbrev avseende

vissa myndigheter inom Kulturdepartementets

ansvarsområde s. 86).

Det är angeläget att kulturarvsaspekterna

integreras på olika nivåer inom alla

samhällssektorer. För att de av riksdagen

fastställda målen inom kulturmiljöområdet skall

kunna uppnås torde bl.a. information på olika plan -

dvs. från RAÄ till andra myndigheter, kommuner och

enskilda - ha en central betydelse. Utskottet

konstaterar att det ankommer på RAÄ att i sina olika

verksamhetsgrenar och inom ramen för givna resurser

avgöra hur de fastställda målen skall uppnås. Något

särskilt uttalande från riksdagens sida som syftar

till förstärkning av RAÄ:s informationsverksamhet är

inte påkallat. Motion 2000/01:Kr701 (mp) yrkande 32

avstyrks således.

Det kan tilläggas att kulturutskottet nyligen

föreslagit Riksdagens revisorer att som

granskningsärende undersöka om RAÄ har möjlighet att

med dagens regelverk hävda kulturminnesaspekterna

gentemot de intressen som företräds av Vägverket,

Luftfartsverket m.fl. myndigheter vars verksamhet

påverkar miljön (kulturutskottets protokoll

2001/02:25.3).

Förslagen i motionerna 2000/01:Kr701 (mp) yrkande 31

och 2001/02:Kr422 (mp) yrkande 46 syftar till att

samarbetet mellan Naturvårdsverket och RAÄ skall

utvecklas. Syftet med yrkandena överensstämmer väl

med de intentioner som regeringen presenterat i

olika sammanhang. Här kan nämnas att RAÄ och

Naturvårdsverket i regleringsbrevet för år 2002 fått

i uppdrag att utveckla ett fördjupat samarbete

mellan kulturmiljövården och naturvården där

särskilt olika samverkansformer mellan de båda

bevarandesektorerna skall belysas. Av regeringens

skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik

framgår att regeringen avser att fortsätta att

utveckla gemensamma styrformer gentemot de centrala

myndigheterna Naturvårdsverket och RAÄ i syfte att

underlätta samverkan på såväl central som regional

myndighetsnivå.

Enligt utskottets uppfattning synes

motionsyrkandena vara tillgodosedda. Motionerna

2000/01:Kr701 (mp) yrkande 31 och 2001/02:Kr422 (mp)

yrkande 46 avstyrks.

Förslaget i motion 2001/02:Kr235 (v) syftar bl.a.

till att samma regler skall gälla för statliga

byggnadsminnen som för andra byggnadsminnen.

Nuvarande reglering framgår av lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m. (kulturminneslagen eller KML).

Enligt lagen får en byggnad som är synnerligen

märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som

ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt

bebyggelseområde förklaras för byggnadsminne av

länsstyrelsen (3 kap. 1 §). Länsstyrelsen anger

genom skyddsbestämmelser på vilket sätt ett

byggnadsminne skall vårdas och underhållas samt i

vilka avseenden det inte får ändras (3 kap. 2 §).

KML gäller inte för byggnader som tillhör staten.

Dessa kan om de är synnerligen märkliga skyddas

genom bestämmelser i förordningen (1988:1229) om

statliga byggnadsminnen m.m. Av förordningen framgår

att frågan om en byggnad skall förklaras för

statligt byggnadsminne prövas av regeringen efter

framställning från RAÄ (2 §). När en byggnad

förklaras för statligt byggnadsminne anger

regeringen genom skyddsföreskrifter på vilket sätt

byggnaden skall vårdas och underhållas samt i vilka

avseenden den inte får ändras

(3 §). RAÄ har tillsyn över de statliga

byggnadsminnena (5 §).

De statliga byggnadsminnena förvaltas av flera

olika huvudmän, bl.a. Statens fastighetsverk,

Fortifikationsverket och Sjöfartsverket. Ansökan om

tillstånd till ändring av de statliga

byggnadsminnena lämnas in till RAÄ och prövas av

regeringen om ändringen innefattar från

kulturhistorisk synpunkt väsentliga ingrepp. I

övrigt prövar RAÄ frågor om tillstånd till ändring

(7 § förordningen 1988:1229).

Frågor liknande motionsförslaget har diskuterats i

olika sammanhang. Här kan nämnas att föredragande

statsrådet i prop. 1987/88:104 Kulturmiljövård

uttryckte förståelse för synpunkten att regleringen

borde vara fullständig i så måtto att den även borde

gälla för byggnader i statlig ägo. Statsrådet

anförde bl.a. följande om sådana byggnader.

Mina överväganden leder dock till att jag ställer

mig bakom arbetsgruppens förslag att skyddet för

sådana byggnader inte regleras i lagen utan i en

särskild förordning. Ett väsentligt skäl är att

flertalet av de bestämmelser som behövs för att

reglera förhållandet mellan staten och ägaren

till en byggnad som är eller avses bli

skyddsobjekt inte har någon relevans om staten

själv äger byggnaden. Det blir i stället en fråga

om förvaltningsföreskrifter till myndigheterna av

det slag som konstitutionellt sett normalt

ankommer på regeringen - eller på en myndighet

som regeringen bestämmer - att utfärda.

Jag vill emellertid här göra klart att

kvalifikationsgrunderna för skydd bör vara

desamma oavsett om en byggnad är i statens ägo

eller annans.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en av de

bestämmelser som gäller icke-statliga byggnadsminnen

men som saknar relevans för statliga byggnadsminnen

rör rätten till ersättning från staten i vissa fall

för en ägare, t.ex. när de skyddsbestämmelser som

utfärdats avsevärt försvårar markanvändning.

Vidare bör nämnas att det kan vara en fördel för

myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen

att endast ha en motpart, RAÄ.

Utskottet utgår från att frågan om ansvaret för

olika typer av byggnadsminnen kommer att behandlas

inom ramen för den utredning som regeringen avser

att tillsätta och som skall lämna förslag om ett

förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse. Utskottet har inhämtat att regeringen

skall besluta om direktiv till utredningen före

sommaren 2002.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 2001/02:Kr235 (v).

Skyddet i KML för fornminnen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

skyddet för skeppsvrak, jämför reservation 7

(mp).

Motionen

I motion 2001/02:Kr292 (mp) föreslås att

kulturminneslagen skall ändras då det gäller

kriteriet för fartygs förlisningstidpunkt. Lagens

skydd bör enligt motionen gälla vrak som förlist för

50 år sedan eller mer (yrkande 1).

I samma motion, 2001/02:Kr292 (mp), yrkas att

regeringen skall verka i Nordiska rådet och EU för

att fartyg som förlist för mer än 50 år sedan skall

få lagfäst skydd (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Fasta fornlämningar är sådana lämningar från forna

tider som är övergivna eller inte längre används

eller brukas. De skyddas enligt kulturminneslagen.

Exempel på fast fornlämning är skeppsvrak, om minst

etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev

vrak (2 kap. 1 § KML).

Enligt utskottets uppfattning kan hundraårsgränsen

givetvis diskuteras. Som motionären anför kan det -

med bibehållen tidsgräns - finnas en risk för att en

del av vårt kulturarv går förlorat. Utskottet finner

emellertid att det är en uppgift för RAÄ att som

ansvarig myndighet för frågor om kulturarvet bedöma

om hundraårsgränsen bör behållas eller om lagskyddet

för skeppsvrak bör vidgas och i så fall rapportera

sin bedömning och lämna förslag till regeringen i

frågan. Yrkande 1 i motion 2001/02:Kr292 (mp) bör

avslås av riksdagen.

Även yrkande 2 i motionen bör avslås av riksdagen.

Först om eller när Sverige har en klar inställning i

denna fråga är det lämpligt att agera i

internationella sammanhang.

Ingrepp i fast fornlämning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- upphandling vid arkeologiska

undersökningar, jämför reservation 8 (m,

kd),

- elektroniskt anbudsförfarande, jämför

reservation 9 (m, c),

- begreppet signifikans i kulturminneslagen,

jämför reservation 10 (m),

- handläggningstider vid arkeologiska

undersökningar, jämför reservation 11 (m),

och

- kostnadsansvar vid arkeologiska

undersökningar, jämför reservation 12 (m,

kd, c, fp).

Bakgrund

I kulturminneslagen finns bestämmelser om ingrepp i

fast fornlämning i samband med markexploatering (2

kap. 10-15 §§). Länsstyrelsen kan besluta om

särskild utredning när det är fråga om en planerad

exploatering av ett större markområde. Vidare kan

myndigheten besluta om särskild undersökning som

villkor för tillstånd för en exploatör att rubba,

ändra eller ta bort en fast fornlämning. Den kan

också besluta om arkeologisk förundersökning för att

en redan känd fornlämnings art och beskaffenhet

skall fastställas.

Motionerna

Förslag som syftar till att lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m. skall ändras så att lagen

(1992:1528) om offentlig upphandling skall tillämpas

vid arkeologiska undersökningar framställs i

motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del,

2000/01:Kr271 (m) yrkande 1, 2001/02:Kr205 (m)

yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 (m) yrkande

1. I motion 2000/01:

Kr271 (m) yrkande 1 föreslås även att lagen om

offentlig upphandling skall ändras så att den

förteckning av tjänster som återfinns i lagens

bilaga skall tillföras "arkeologiska

undersökningar".

I motion 2000/01:Kr271 (m) föreslås att RAÄ:s

verkställighetsföreskrifter angående ingrepp i fast

fornlämning skall ändras så att ett elektroniskt

förfarande möjliggörs i enlighet med de ändringar

som när motionen väcktes var aktuella att införa i

upphandlingslagen och som innebär att anbudsansökan

m.m. får göras elektroniskt (yrkande 2).

I motion 2001/02:Kr300 (m) begärs att begreppet

signifikans skall införas i kulturminneslagen. Ett

sätt att öka tydligheten i kulturminneslagens

bestämmelser om särskild undersökning vore att

införa en bestämmelse med krav på att resultatet av

förundersökning skall värderas bl.a. med hänsyn till

signifikansen hos det aktuella fornminnet. Gör

länsantikvarien bedömningen att en grundligare

undersökning bara skulle bekräfta vad som redan är

känt skall rutinmässigt det sökta tillståndet

beviljas utan krav på ytterligare utgrävning

(yrkande 1).

Förslaget i motion 2000/01:Kr272 (m) syftar till att

handläggningstiderna vid arkeologiska undersökningar

skall bli kortare. Motionärerna hävdar att nuvarande

lagar och förordningar rörande arkeologiska

undersökningar begränsar möjligheterna till en

flexibel handläggning av ärenden som rör

undersökning av fast fornlämning. En lösning för att

möjliggöra kortare handläggningstider är, menar de,

att ändra i regelverket så att större frihet ges för

länsstyrelsen att hantera frågorna (yrkande 1).

Två motioner tar upp frågan om kostnadsansvar vid

arkeologiska undersökningar.

I motion 2001/02:Kr375 (fp) sägs att utgrävningar

av arkeologiska fynd är mycket tidskrävande och

därmed dyrbara och att de kan äventyra hela

byggprojektet. Motionären föreslår att det

ekonomiska ansvaret skall delas mellan exploatör,

stat och kommun. Ett liknande innehåll finns i

motion 2001/02:Kr376 (c). Motionsförslaget syftar

till att en utredning skall komma till stånd om

gemensam finansiering av arkeologiska undersökningar

och utgrävningar vid exploatering av mark.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av nu aktuella motionsförslag som

bl.a. syftar till att lagen om offentlig upphandling

skall tillämpas vid arkeologiska undersökningar

erinrar utskottet om att riksdagen våren 1997

beslutade om förtydliganden i kulturminneslagen.

Förtydligandena avsåg att klargöra vad länsstyrelsen

skall beakta när den bestämmer vem som skall utföra

en sådan arkeologisk utredning eller undersökning

som beskrivits i inledningen till detta avsnitt

(prop. 1996/97:99, bet. 1996/97:KrU12, rskr.

1996/97:230). Riksdagens beslut resulterade bl.a. i

att kulturminneslagen fick en lydelse som innebär

att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)

inte skall gälla vid länsstyrelsens beslut om

särskild utredning (2 kap. 11 § 2 st.). Den skall

inte heller gälla då länsstyrelsen beslutar om

arkeologisk förundersökning eller särskild

undersökning (2 kap. 13 § 3 st.). Av utskottets

betänkande - liksom av propositionen - framgår att

ett anbuds- och upphandlingsliknande förfarande bör

tillämpas (bet. s. 6).

Enligt utskottets uppfattning finns det inte någon

anledning att ändra dessa bestämmelser i

kulturminneslagen.

Vidare bör med anledning av förslaget i motion

2000/01:Kr271 (m) yrkande 1 om ändring av

upphandlingslagen nämnas att denna fråga ligger

utanför kulturutskottets beredningsområde.

Motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del,

2000/01:Kr271 (m) yrkande 1, 2001/02:Kr205 (m)

yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 (m) yrkande

1 avstyrks således.

Motionsförslaget om elektroniskt anbudsförfarande

vid arkeologiska undersökningar föranleder utskottet

att erinra om att

- förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m.

anger att RAÄ och Statens historiska museer

meddelar närmare föreskrifter om verkställighet

av 2 kap. 10-13 §§ kulturminneslagen m.m.,

-

- de av RAÄ fastställda

verkställighetsföreskrifterna (KRFS 1998:01)

anger att länsstyrelsen vid urvalsförfarandet

beträffande arkeologisk undersökare skall erbjuda

dem som kan antas vara lämpade att göra

undersökningen att lämna förslag till

undersökningsplaner (11 §) och

-

- RAÄ:s allmänna råd till

verkställighetsföreskrifterna anger att sedvanlig

teknik för upphandling bör vara vägledande inom

de ramar som anges i föreskrifterna.

-

Utskottet konstaterar att det enligt

upphandlingslagen numera är möjligt - dock inte

något krav - för en upphandlande enhet att tillåta

att anbud lämnas genom elektronisk överföring, om

det kan säkerställas att anbuden inte röjs förrän

dessa skall öppnas (1 kap. 19 § 2 st. LOU). De av

RAÄ utfärdade verkställighetsföreskrifterna eller

RAÄ:s allmänna råd tar inte upp frågan om

elektronisk kommunikation när det gäller arkeologisk

undersökning. Det torde vara möjligt för en

länsstyrelse att - såsom upphandlande enhet - avgöra

om det är lämpligt att använda sig av ett

elektroniskt förfaringssätt i urvalsförfarandet.

Vidare bör det ankomma på RAÄ att avgöra om

verkställighetsföreskrifterna och de allmänna råden

skall ändras i något avseende så att det framgår att

elektronisk kommunikation kan tillämpas. Motion

2000/01:Kr271 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.

I sammanhanget bör även nämnas att en samlad

översyn skall göras inom Regeringskansliet av

formkrav i lagar och förordningar i syfte att

undanröja onödiga hinder för elektronisk

kommunikation och elektronisk dokument- och

ärendehantering (protokoll 20 vid

regeringssammanträde 2002-01-24, dnr Ju2002/462).

I motion 2001/02:Kr300 (m) föreslås att begreppet

signifikans skall införas i kulturminneslagen.

Utskottet har förstått syftet med yrkandet så att

införandet av ett sådant kriterium skulle syfta till

att onödiga utgrävningar förhindras när en fast

fornlämning skall rubbas, ändras eller tas bort vid

tillståndsgivning enligt 2 kap. 12 § KML.

Enligt utskottets uppfattning är det självklart

att arkeologiska utgrävningar inte bör vara ett

självändamål och följaktligen inte bör utföras om

den beslutande myndigheten bedömer att de är

onödiga. Syftet med förundersökningen är att

länsstyrelserna skall få ett tillfredsställande

underlag för tillståndsbeslut och för beslut om krav

skall ställas på särskild undersökning för

dokumentation av fornlämningar när tillstånd ges att

rubba, ändra eller ta bort sådana.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att

föredragande statsrådet i proposition 1987/88:104

Kulturmiljövård uttalade att varje ingrepp skall

begränsas till minsta möjliga (prop. s. 39.) Även

kulturutskottet har strukit under det angelägna i

att undersökningskostnaderna för arkeologiska

undersökningar vid exploateringar begränsas (bet.

1990/91:KrU11 s. 15).

Enligt utskottets uppfattning är syftet med

motionsförslaget redan tillgodosett genom de

formuleringar som finns i kulturminneslagen.

Utskottet avstyrker motion 2001/02:Kr300 (m)

yrkande 1.

Då det gäller förslaget i motion 2000/01:Kr272 (m)

om handläggningstider vid arkeologiska

undersökningar kan utskottet instämma med

motionärerna om att det generellt sett är önskvärt

med en effektiv och snabb handläggning. Av

förvaltningslagen (1986:223) framgår också att det

är ett allmänt krav på myndigheterna att de skall

handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som

möjligt utan att säkerheten eftersätts (7 §). Vidare

ankommer det på RAÄ att som central

förvaltningsmyndighet ha överinseende över

kulturminnesvården i landet. I den mån de

kulturminnesvårdande myndigheterna skulle finna att

bestämmelserna i kulturminneslagen och övriga

tillämpliga författningar komplicerar handläggningen

får det förutsättas att de för fram förslag till

förenklingar av proceduren till regeringen.

Utskottet är - med hänvisning till det anförda -

inte berett att föreslå att riksdagen skall vidta

någon åtgärd med anledning av motion 2000/01:Kr272

(m) yrkande 1, som således avstyrks.

De förslag som förts fram motionsvägen rörande

kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar

föranleder utskottet att erinra om gällande

bestämmelser i kulturminneslagen.

Enligt 2 kap. 14 § KML får den som utför ett

arbetsföretag som berör fast fornlämning svara för

kostnaden, med vissa undantag. I den tidigare

fornminneslagen fanns bestämmelser om att ett

arbetsföretag, som inte var ett allmänt eller ett

större enskilt arbetsföretag, skulle vara befriat

från kostnadsansvar. Denna bestämmelse togs bort när

bestämmelserna fördes över till KML. I stället

tillkom möjligheten att få bidrag för kostnader.

Denna möjlighet regleras i förordningen (1993:379)

om bidrag till kulturmiljövård. Bidrag kan enligt

förordningen lämnas för bl.a. arkeologiska

undersökningar vid bostadsbyggande och arkeologiska

undersökningar vid mindre arbetsföretag.

Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt

liknande motionsyrkanden och har då inte varit

berett att ompröva den av riksdagen fastlagda

principen att den, för vars skull en fornlämning

måste avlägsnas, bör bekosta den arkeologiska

undersökningen. I betänkande 1999/2000:KrU13

uttalade utskottet bl.a. följande (s. 15).

Anledning saknas att nu göra avsteg från detta

ställningstagande. Samtidigt bör dock framhållas

vikten av att värdefulla fornfynd inte förstörs.

Angelägenheten härav talar för att ansvaret inte

alltid helt bör läggas på den enskilde

markägaren. Att som utskottet ovan redovisat

bidrag kan erhållas vid vissa former av

arkeologiska undersökningar är därför värdefullt.

Utskottet förutsätter att regeringen följer upp

hur bidragsförordningen tillämpas.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning i frågan

och avstyrker därför motionerna 2001/02:Kr375 (fp)

och 2001/02:Kr376 (c).

Fyndfördelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

placering av fornfynd.

Motionerna

I motion 2000/01:Kr322 (v) behandlas frågan om var

fornfynd skall placeras. Motionärerna bakom motionen

anser att det är naturligt att historiskt värdefulla

föremål som upphittas i en bygd också förvaras och

visas upp i den bygd där de hör hemma.

I motion 2001/02:Kr373 (s) begärs att riksdagen

skall göra ett tillkännagivande om behovet av en

långsiktigt hållbar lösning för att de arkeologiska

fynden från Uppåkra skall kunna förvaras och visas i

Skåne.

Utskottets ställningstagande

Frågan om placering av fornfynd har behandlats vid

olika tillfällen av kulturutskottet, senast i

betänkande 2001/02:KrU14, då utskottet bl.a. anförde

följande (s. 17).

Med fornfynd menas enligt kulturminneslagen (KML)

föremål som saknar ägare när de hittas och som

påträffas i eller vid en fast fornlämning och har

samband med denna eller påträffas under andra

omständigheter och kan antas vara minst etthundra

år gamla. Enligt lagen kan fornfynd överlåtas på

museum som åtar sig att vårda det i framtiden på

ett tillfredsställande sätt. RAÄ:s praxis på

området innebär följande. Om det från lokalt

eller regionalt håll inte har framförts några

önskemål om att fyndet skall placeras på museum

nära fyndplatsen, placeras föremålet i Statens

historiska museum (Historiska museet). Om det

regionala museet eller stadsmuseerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö önskar ta hand om fyndet skall

museet i fråga lämna in en ansökan härom till

RAÄ. Ansökan remitteras till Historiska museet

som tillstyrker eller avstyrker den. Ett skäl för

Historiska museet att avstyrka en ansökan kan

exempelvis vara att fyndet har nationellt

intresse och bör var tillgängligt för forskare

eller att föremålstypen från regionen saknas i de

nationella samlingarna. Ett annat skäl kan vara

att det nya fyndet hör ihop med föremål som redan

finns på Historiska museet från samma fyndplats

och att samtliga fynd från en fyndplats bör

hållas ihop. För att en ansökan skall tillstyrkas

krävs att kriterier rörande säkerhet m.m. är

uppfyllda.

Utskottet anser nu - liksom vid tidigare tillfällen

- att gällande bestämmelser i kulturminneslagen och

rådande praxis vid fyndhanteringen på ett

tillfredsställande sätt beaktar de olika hänsyn som

bör tas och de avvägningar som bör göras för att

tillgodose både nationella och lokala intressen.

Utskottet vill även denna gång peka på möjligheten

att för statens räkning under en tidsbegränsad

period låna ut eller på lång sikt deponera föremål i

museerna.

Vidare vill utskottet återigen understryka vikten

av att föremål som utgör en del av vårt kulturarv,

och då inte bara sådana som hör till en viss region,

når ut i hela landet.

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr322 (v) pekar

på det intresse som både enskilda och föreningar

runt om i landet har för sin bygds historia. Det

intresset bör enligt utskottets uppfattning

uppmuntras bl.a. genom att visa den del av vårt

kulturarv som finns tillgänglig på museer. Utskottet

utgår från att en generös policy tillämpas vid

utlåning av museiföremål när så är möjligt och under

förutsättning att bl.a. säkerheten för föremålen kan

garanteras. (Jfr utskottets ställningstagande i bet.

2001/02:KrU14 s. 19.)

Den fråga som aktualiserats i motion 2001/02:Kr373

(s) och som syftar till att fornlämningarna i

Uppåkra skall förvaras och visas i Skåne är i första

hand en fråga för regionen. Utskottet har inhämtat

att diskussioner pågår mellan företrädare för Region

Skånes kulturnämnd och andra intressenter.

Staffanstorps kommun har planer på att skapa ett

arkeologiskt upplevelsecentrum för att visualisera

Uppåkras och dess omnejds historia.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:

Kr322 (v) och 2001/02:Kr373 (s).

Avyttring av föremål från

arkeologiska massfynd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

avyttring av föremål från arkeologiska

massfynd, jämför reservation 13 (m).

Motionen

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr240 (m) vill ha

en översyn av gällande lagregler som möjliggör

försäljning av arkeologiska fynd, när fynden är

mycket rikliga och av samma sort samt har begränsat

bevarandevärde. Genom försäljning skulle t.ex. andra

kulturprojekt kunna finansieras. Motionsyrkandet

framställs mot bakgrund av att det har gjorts mycket

stora fynd av kinesiska porslinsskärvor vid

bärgningen av ostindiefararen Götheborg I i

Göteborgs skärgård. En försäljning av sådana skärvor

skulle enligt motionärerna kunna bidra till att

finansiera det projekt som pågår med att bygga en ny

ostindiefarare.

Gällande rätt

Fornfynd som saknar ägare när de hittas och som

påträffas i eller vid en fast fornlämning och har

samband med denna tillfaller staten enligt 2 kap. 3

och

4 §§ KML.

I 2 kap. 17 § KML föreskrivs att RAÄ genom

fyndfördelning får överlåta statens rätt till

fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i

framtiden på ett tillfredsställande sätt. Lagen

innehåller inte något bemyndigande för RAÄ att medge

försäljning av fornfynd. Grunderna för hur statens

egendom får disponeras finns i första hand i 9 kap.

8 och 9 §§ regeringsformen. Statens medel och dess

övriga tillgångar står med vissa här icke aktuella

undantag till regeringens disposition. Riksdagen

fastställer i den omfattning som behövs grunder för

förvaltningen av statens egendom och förfogande över

den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärder av

visst slag ej får vidtas utan riksdagens tillstånd.

I anslutning till dessa bestämmelser i

regeringsformen anges i lagen (1996:1059) om

statsbudgeten bl.a. grunder för förfogandet över

statens egendom (se främst 28 och 34 §§).

Utskottets ställningstagande

Våren 2000 behandlade utskottet motioner liknande

den nu aktuella. Utskottet erinrade då om att både

Museiutredningen och Kulturutredningen var positiva

till att museerna gallrar genom att avyttra föremål

som finns i många exemplar, vilket framgår av

utredningsbetänkandena Minne och Bildning. Museernas

uppdrag och organisation (SOU 1994:51) och

Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84).

Utskottet anser nu - liksom våren 2000 - att de

olika intressen som föreligger, å ena sidan att

under statens tillsyn bevara föremål och å andra

sidan att få in medel, till t.ex. kulturprojekt,

noga bör vägas mot varandra.

Av regeringens skrivelse 2001/02:75 framgår att

det inom Kulturdepartementet görs en analys av de

viktigaste problemområden som regeringen kunnat

påvisa inom museiområdet, bl.a. avseende

förutsättningarna för bevarande av kulturarvet och

samarbetet kring magasinering (skr. s. 111).

I sammanhanget bör även nämnas att de centrala

museerna enligt regleringsbrevet för år 2002 skall

redovisa sin policy för insamling respektive

gallring av föremål till Statens kulturråd.

Kulturrådet skall sammanställa och sammanfatta den

återrapportering som åligger de centrala museerna.

Den samlade redovisningen skall avrapporteras till

regeringen senast den 1 maj 2003.

Enligt utskottets uppfattning torde det vara

naturligt att även frågor som rör avyttring av

arkeologiska massfynd övervägs vid regeringens

bedömning av och ställningstaganden till den inom

departementet pågående analysen samt till den

avrapportering av museernas insamlingspolicy som

Kulturrådet skall sammanställa.

Utskottet anser att det inte finns skäl för

riksdagen att göra ett uttalande i frågan. Motion

2000/01:Kr240 (m) avstyrks därmed.

Undersökning av fornlämningar i

Tjustbygden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

undersökning av fornlämningar i Tjustbygden.

Motionen

I motion 2001/02:Kr297 (m, kd, c) föreslås att RAÄ

skall få i uppdrag att undersöka möjligheten att

utföra ett projektarbete om Tjustbygdens

förhistoria.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner att yrkandet i motion 2001/02:Kr297

(m, kd, c) syftar till en arkeologisk undersökning i

vetenskapligt syfte av Tjustbygden. Utskottet

konstaterar att det av 2 kap. 8 § KML framgår att

RAÄ och länsstyrelsen får undersöka en plats där

fornfynd påträffats. Innan beslut kan fattas om en

sådan utgrävning som motionärerna önskar, får

givetvis olika överväganden - inte minst ekonomiska

- göras. Vidare måste olika intressen vägas mot

varandra. Det kan t.ex. gälla markägarens behov

visavi det allmännas behov av att få kunskap om

bygdens förhistoria.

Enligt utskottets uppfattning bör inte

motionsförslaget föranleda något uttalande från

riksdagens sida. Motion 2001/02:Kr297 (m, kd, c)

avstyrks.

Kyrkliga inventarier

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

kyrkliga inventarier.

Motionen

I motion 2000/01:Kr266 (s) hävdas att vackra gamla

gravvårdar av kulturhistoriskt värde där gravrätten

gått ut tas bort från kyrkogårdar även om det inte

behövs av utrymmesskäl och trots en hänsynsregel i

KML och anvisningar i begravningslagen. Motionärerna

begär därför en översyn av lagstiftningens

tillämpning beträffande kyrkogårdarnas förvaltning

och skötsel.

Utskottets ställningstagande

Begravningsplatser och kyrkogårdar har i allmänhet

ett mycket stort kulturhistoriskt värde för en bygd.

Av bl.a. detta skäl är det av stor vikt att

ändringar i sådana miljöer görs varsamt och med

stort hänsynstagande till kulturmiljövärdena. Detta

synsätt ligger till grund för de skyddsbestämmelser

som rör kyrkliga kulturminnen och som finns i

kulturminneslagen.

I enlighet med 4 kap. 6 § KML skall inventarier av

kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad

eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller

begravningsplats, förvaras och vårdas väl. Av 4 kap.

7 § KML framgår att det för varje församling skall

finnas en förteckning över inventarier som avses i

6 §. I förteckningen skall anges om ett föremål ägs

eller förvaltas av någon annan än församlingen och

om det förvaras på någon annan plats än i kyrkan. I

varje församling skall det utses två personer som

har ansvar för att föra förteckningen. De skall

också se till att föremålen förvaras och vårdas väl.

Församlingen skall anmäla till länsstyrelsen vilka

som har utsetts. Enligt

4 kap. 8 § KML skall stiftet minst vart sjätte år

kontrollera att alla föremål i förteckningen finns

kvar. Efter varje kontroll skall en kopia av

förteckningen sändas till länsstyrelsen.

Utskottet konstaterar att äldre gravvårdar av

kulturhistoriskt värde som åsyftas i den nu aktuella

motionen således omfattas av bestämmelserna i KML om

skydd för kyrkliga inventarier och skall förvaras

och vårdas väl. Länsstyrelserna har möjlighet att

vidta åtgärder för att skydda eller vårda en

gravvård om det finns allvarlig fara för att den

skadas.

Vidare konstaterar utskottet att här refererade

bestämmelser i KML trädde i kraft den 1 januari

2000. Den aktuella motionen väcktes under allmänna

motionstiden år 2000. Enligt utskottets uppfattning

är det knappast meningsfullt att så snart efter en

lags ikraftträdande göra en översyn på det sätt som

föreslås i motionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 2000/01:Kr266 (s).

Fornlämningar i skogsmark

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- registrering av fornlämningar i skogen,

- information och utbildning om

fornlämningar, jämför reservationerna 14

(kd, fp, mp) och 15 (c),

- översyn av kulturminneslagen m.m., jämför

reservation 16 (m, kd, c), och

- översyn av RAÄ:s och Skogsstyrelsens

roller.

Bakgrund

Fornlämningar i skogen skyddas enligt lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen,

KML). Enligt skogsvårdslagen (1979:429) får

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer meddela föreskrifter om den hänsyn som

skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens

intressen vid skötseln av skog (30 §).

Riksdagen beslutade våren 1999 att godkänna 15

nationella miljökvalitetsmål, varav ett handlade om

levande skogar (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:

MJU6, rskr. 1998/99:183). Hösten 2001 godkände

riksdagen regeringens förslag till delmål för

miljökvalitetsmålet Levande skogar (prop.

2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).

Ett av delmålen lyder:

Skogsmarken skall brukas på sådant sätt att

fornlämningar inte skadas och så att skador på

övriga kända värdefulla kulturlämningar är

försumbara senast år 2010.

Miljökvalitetsmålet Levande skogar bör enligt

regeringens bedömning i ett generationsperspektiv

innebära bl.a. att kulturminnen och kulturmiljöer

värnas (prop. s. 137).

Av miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU3 framgår bl.a. följande, vilket här

redovisas i punktform (s. 86).

- Fornlämningar i skogen tar ofta skada i samband

med avverkning och markberedning.

-

- Förekomsten av kulturmiljöer i skogslandskapet är

inte tillräckligt väl kartlagd eller synliggjord.

-

- Att inventera kulturlämningar i skogslandskapet

och göra de mest skyddsvärda objekten kända för

berörda myndigheter och markägare är en angelägen

fråga under delmål 3 för kvalitetsmålet Levande

skogar.

-

- Genom RAÄ:s fornminnesprojekt kommer informationen

från inventeringarna att kunna digitaliseras och

därmed bli lättare tillgänglig. Det ankommer i

första hand på Skogsstyrelsen och RAÄ att gemensamt

utföra åtgärden.

-

- Resultaten från inventeringen bör enligt miljö-

och jordbruksutskottets mening ge tillräckligt

underlag för att bedöma behovet av hänsyn till

kulturmiljön och åtgärder till skydd för forn- och

kulturlämningar och göras tillgängliga för

markägare som har kulturvärden på sina skogsmarker.

-

- Ofta räcker den hänsyn som föreskrivs i

skogsvårdslagen men ibland är det nödvändigt att

avstå från skogsbruk, och aktiva insatser för

underhåll och skötsel av kulturvärdena är ofta

nödvändiga. För detta delmål krävs rådgivning och

information från berörda myndigheter.

-

- Under år 2000 har 20 miljoner kronor använts till

inventering av fornlämningar i skogen och till

projektet Skog och historia. Finansieringen har

skett med arbetsmarknadsmedel och via anslaget

Bidrag till kulturmiljövård.

-

Länsstyrelserna har i uppgift att verka för att nå

de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen med

tillhörande delmål. Kulturmiljöarbetet i länen skall

utvecklas mot bakgrund av dessa mål. (Se

regleringsbrev för budgetåret 2002 avseende

länsstyrelserna m.m.)

Anslaget 28:27 Bidrag till kulturmiljövård uppgår

till närmare 279 miljoner kronor för år 2002.

Anslaget ökades för innevarande år med 46 miljoner

kronor, varav merparten tillfördes anslagsposten 1

Bidrag till kulturmiljövård, vilket totalt uppgår

till knappt 271,5 miljoner kronor.

Bidrag utgår i enlighet med bestämmelserna i KML

samt enligt förordningen (1993:379) om bidrag till

kulturmiljövård.

Projektet Skog och historia (som omnämns ovan under

den sista strecksatsen) är ett gemensamt projekt för

Skogsstyrelsen och RAÄ och där även

Arbetsmarknadsverket medverkar genom sin regionala

och lokala organisation. Myndigheternas roll i

projektet är att samordna och ha ett övergripande

ansvar för centrala frågor kring inventering,

utbildning och information för de regionala projekt

som sedan tidigare pågår i landet. På regional nivå

drivs projekten av skogsvårdsstyrelserna,

länsstyrelserna och länsmuseerna.

Det rikstäckande projektet har kostnadsberäknats

till ca 450 miljoner kronor eller 90 miljoner kronor

årligen under fem år. Beslut om den fortsatta

finansieringen har ännu inte fattats (maj 2002).

Inventering, utbildning och kommunikation är de

tre grundpelare som projektet skall byggas på. För

att få det att fungera behövs också utvecklade

system för uppföljning och utvärdering samt

forsknings- och utvecklingsinsatser.

De regionala projekten har pågått sedan år 1995.

Inventeringsarbeten har bedrivits i 14 län, och

uppskattningsvis har 50 000-70 000 platser med

fornlämningar eller kulturhistoriska lämningar

påträffats i skogsmark.

Följande uppgifter om Fornminnesregistret har

hämtats från RAÄ:s hemsida.

Fornminnesregistret är ett nationellt register

med uppgifter om fornlämningar och andra

kulturhistoriska lämningar i hela landet. I dag

innehåller registret information om närmare en

miljon fasta fornlämningar och övriga

kulturhistoriska lämningar. Dessa finns

registrerade på ca 400 000 platser. Registret

fyller en viktig funktion för kulturmiljövården

och finns även tillgängligt för allmänheten.

Uppgifterna i Fornminnesregistret kommer till

stora delar från inventeringar och arkeologiska

utgrävningar som genomförts på olika platser i

landet. Varje länsmuseum och länsstyrelse har

kopior på uppgifterna för respektive län men det

kompletta registret finns bara hos

Riksantikvarieämbetet i Stockholm.

Fornminnesregistret består av två delar: dels

ekonomiska kartor med varje känd fornlämning

markerad, dels texter som beskriver

fornlämningen. Av texterna framgår bl.a. vilket

lagskydd lämningen har, måttangivelser,

noteringar om eventuella skador och hänvisningar

till äldre anteckningar i andra arkiv. För

närvarande finns cirka 8 000 inventeringsböcker

och 12 600 kartor med fornlämningar markerade.

I januari 1999 startade Projekt

Fornminnesinformation. Projektet skall bl.a.

resultera i att Fornminnesregistrets information

görs tillgänglig digitalt.

Motionerna

I två motioner understryks behovet av registrering

av fornlämningarna i skogen.

Motionären bakom motion 2000/01:Kr323 (s) anför

att inventering och registrering av fornlämningar i

skogsmark gör det lättare att informera t.ex.

maskinförare om var fornlämningar finns i områden

som skall avverkas. Motionsförslaget syftar till att

riksdagen skall göra ett tillkännagivande för

regeringen om behovet av en riksomfattande

inventering och digitalisering av fornlämningar i

skogsmark (yrkande 1).

I motion 2000/01:MJ306 (m) yrkas att registrering

av befintliga fornlämningar i skogen skall

prioriteras (yrkande 8 i denna del).

I tre motionsyrkanden framförs krav som bl.a. gäller

behovet av information och utbildning om

fornlämningar.

I motion 2000/01:Kr323 (s) sägs att skogsbruket

förorsakar omfattande skador på fornlämningar. Den

mesta skadegörelsen sker vid markberedning.

Skadefrekvensen minskar då man informerar om var det

finns fornlämningar inom avverkningsområdet

och/eller om man märker ut fornlämningarna före

avverkning. I motionen föreslås att riksdagen skall

göra ett tillkännagivande om behovet av stöd och

rådgivning om fornlämningar till de entreprenörer

och maskinförare som utför avverkningsarbete

(yrkande 2).

Ett liknande förslag framförs i motion

2001/02:Kr265 (kd) yrkande 3. Enligt motionären är

information en grundförutsättning för att

fornlämningarna inte skall skadas.

I motion 2001/02:Kr265 (kd) yrkas även att

utbildning som rör fornlämningar skall ökas inom

både skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna, som

är delaktiga i det praktiska arbetet med att bevara

de kulturhistoriska lämningarna. Utbildning bör

också erbjudas skogsägare och företag som erbjuder

skogsbrukstjänster (yrkande 4).

I en rad motioner krävs en översyn av

kulturminneslagen m.m. Syftet bakom motionerna

2000/01:MJ306 (m) yrkande 8 i denna del,

2000/01:MJ312 (kd) yrkande 5, 2001/02:MJ339 (c)

yrkande 2, 2001/02:Kr265 (kd) yrkande 1 och

2001/02:Kr278 (m) yrkandena 1 och 2 är att skapa en

reglering som medger ersättning för inskränkning i

brukandet inom fornlämningsområden. I motion

2001/02:Kr265 (kd) yrkas även att översynen skall

inbegripa en definition av begreppet fast

fornlämning (yrkande 2). Slutligen framställs i

motion 2000/01:Kr232 (s) ett yrkande som inte är

fullt så långtgående som övriga här aktuella utan

som syftar till att en översyn och utvärdering skall

göras av hur röjningsrösen hanteras enligt

kulturminneslagen. Yrkandets syfte är att bedöma om

hanteringen är den mest rationella från såväl

skogsbrukets som kulturskyddets synpunkt.

Motionärerna bakom motion 2001/02:Kr278 (m) anser

att skogs- och markägarna i fortsättningen skall

kommunicera med endast en myndighet i skogsfrågor

och inte som nu med både RAÄ och Skogsstyrelsen. En

översyn bör därför göras av RAÄ:s och

Skogsstyrelsens inbördes roller och ansvarsområden

liksom av skogsvårdsorganisationens möjligheter att

överta hela eller delar av tillsynen enligt

kulturminneslagen vad gäller skogen (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Den tekniska utvecklingen inom skogsbruket har genom

de rationella metoder som tillämpas inneburit risker

för att väsentliga kulturmiljövärden skall gå

förlorade. I ett tidigare avsnitt i detta betänkande

redovisas det lagskydd som finns för fornlämningar i

skogen, liksom de miljökvalitetsmål som gäller för

skogen.

Som redovisats ovan pågår en systematisk

inventering och registrering av fornlämningar i

skogen. Det är RAÄ:s ambition att uppgifterna i

fornminnesregistret på sikt skall bli tillgängliga

för alla genom den pågående digitaliseringen av de

uppgifter som läggs in i registret. Det behov av en

riksomfattande inventering och digitalisering av

fornlämningar i skogsmark som påtalas i motionerna

2000/01:Kr323 (s) yrkande 1 och 2000/01:MJ306 (m)

yrkande 8 i denna del har således redan

uppmärksammats. Yrkandena bör därför vara

tillgodosedda, varför de avstyrks.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till

uttryck i motionerna 2000/01:Kr323 (s) yrkande 2 och

2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 3 och 4 och som innebär

att det är angeläget att information och utbildning

om fornlämningar i skogen kommer till stånd. Inom

ramen för projektet Skog och historia har

myndigheterna i uppgift att samordna och ta ett

övergripande ansvar för centrala frågor kring

inventering, utbildning och information för de

regionala projekt som pågår i landet.

De uppgifter om projektet Skog och historia, som

kulturutskottet har inhämtat från RAÄ, visar att -

förutom inventering - utbildning och kommunikation

utgör projektets grundpelare samt att man strävar

efter att uppnå utvecklade system för uppföljning

och utvärdering samt forsknings- och

utvecklingsinsatser.

En av förutsättningarna för att informationen om

fornlämningarna i skogen skall bli framgångsrik och

nå ut till berörda är att fornminnesregistret blir

tillgängligt för alla genom digitalisering. RAÄ:s

projekt Fornminnesinformation har - som nämnts i det

föregående - detta syfte. I beskrivningen av

projektet Skog och historia har man från RAÄ:s sida

också pekat på behovet av opinionsbildning som ett

viktigt instrument tillsammans med stöd och bidrag

till olika aktiviteter för att sprida kännedom om

kulturmiljövård i skogen. Skolor och studieförbund

är exempel på samarbetsparter som RAÄ hoppas skall

bidra till att skapa förståelse för behovet av att

skydda fornlämningarna. RAÄ har även nämnt att

vidareutbildning anordnas för skogsentreprenörer,

maskinförare, skogsarbetare och skogsåkare i

kulturmiljövård och om olika typer av forn- och

kulturminnen från olika tider som kan förekomma i

skogsmark samt om praktiskt handlingssätt vid

skogliga arbeten i anslutning till forn- och

kulturminnen.

Enligt utskottets uppfattning visar det anförda

att de förslag som framställts motionsvägen rörande

information och utbildning bör kunna tillgodoses

genom det arbete som berörda myndigheter m.fl.

genomför. Motionerna bör därför inte föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker

motionerna 2000/01:Kr323 (s) yrkande 2 och

2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 3 och 4.

Den begäran om en översyn av kulturminneslagen m.m.

i olika avseenden som framställts i en rad motioner

grundar sig bl.a. på uppfattningen att skogsbruket

tvingas bli orationellt genom hänsynstagande till

fornminnen och att skogsägarna bör erhålla

ersättning för inskränkning i brukandet av skogen.

Av 2 kap. 15 § KML framgår vilka bestämmelser som

gäller för att en markägare skall erhålla ersättning

om han ej får tillstånd av länsstyrelsen att rubba,

ändra eller ta bort en fast fornlämning. Den

grundläggande förutsättningen för att erhålla

ersättning är att fornlämningen är helt okänd och

utan synligt märke ovan jord. En ytterligare

förutsättning är att det vägrade tillståndet vållar

sökanden betydande hinder eller olägenhet.

Enligt utskottets uppfattning är det beklagligt om

brukarintresset ställs mot bevarandeintresset. Det

är utskottets förhoppning att markägare, brukare och

entreprenörer genom ökad kunskap om de

kulturhistoriskt intressanta och värdefulla

lämningar som finns i skogsmarken också får ökad

förståelse för behovet av skydd för de

kulturarvsvärden och kulturhistoriska spår som finns

kvar från forna tider i skogen i form av

odlingsrösen, husgrunder, fångstgropar m.m. De

informations- och utbildningsinsatser som redan görs

och som kommer att fortsätta inom ramen för

projektet Skog och historia kan komma att få stor

betydelse för markägarnas och brukarnas inställning

i dessa frågor. Inom ramen för projektet bör också

erfarenheter kunna samlas om i hur stor omfattning

markägarna i realiteten tvingas till inskränkning i

markanvändningen och därigenom anser sig gå miste om

intäkter.

Det ankommer på de kulturmiljövårdande

myndigheterna att kontinuerligt följa upp effekterna

av gällande bestämmelser, att hålla sig underrättade

om eventuella problem som följer av dessa och att

till regeringen rapportera om problemen och föreslå

de ändringar av gällande bestämmelser som bedöms

vara nödvändiga. Enligt utskottets uppfattning finns

det inte anledning att från riksdagens sida nu göra

ett uttalande om en översyn av KML eller en översyn

av hur röjningsrösen hanteras enligt

kulturminneslagen.

Utskottet föreslår därför att riksdagen skall

avslå motionerna 2000/01:

Kr232 (s), 2000/01:MJ306 (m) yrkande 8 i denna del,

2000/01:MJ312 (kd) yrkande 5, 2001/02:Kr265 (kd)

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Kr278 (m) yrkandena 1 och

2 samt 2001/02:MJ339 (c) yrkande 2.

Förslaget i yrkande 3 i motion 2001/02:Kr278 (m)

syftar till en översyn av RAÄ:s och Skogsstyrelsens

inbördes roller.

Nuvarande rollfördelning innebär att

skogsvårdsorganisationen, dvs. Skogsstyrelsen som

central förvaltningsmyndighet för frågor om

skogsbruket och chefsmyndighet för de elva regionala

skogsvårdsstyrelserna, skall verka för att landets

skogar vårdas och brukas på ett sådant sätt att de

av statsmakterna beslutade målen för skogspolitiken

kan uppnås. Vidare skall RAÄ som central myndighet

arbeta för att målen för verksamheten inom

kulturmiljöområdet uppnås. RAÄ:s verksamhet skall

bl.a. syfta till att kulturarvet och miljöns

kulturvärden tas till vara inom olika

samhällssektorer, bl.a. inom jord- och skogsbruket.

I enlighet med de av riksdagen antagna

miljökvalitetsmålen och delmålen för skogspolitiken

skall skogsvårds- och kulturmiljöorganisationerna

samverka så att det historiska skogslandskapet i

möjligaste mån värnas. Enligt kulturutskottets

uppfattning synes nuvarande rollfördelning mellan de

två samhällssektorerna vara ändamålsenlig. Det

ankommer på de centrala myndigheterna att följa upp

och utvärdera resultatet av den pågående samverkan

mellan myndigheterna och att uppmärksamma regeringen

på de olägenheter som eventuellt kan komma att

drabba markägare och brukare genom nuvarande system.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 2001/02:Kr278 (m) yrkande 3.

Skydd för byggda och kulturpåverkade

miljöer, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- fortsatt utredning om skydd av

kulturmiljön,

- skydd och vård av kulturhistoriskt

värdefulla fiskelägen m.m.,

- skydd och vård av kulturhistoriskt

värdefulla fyrar,

- stöd till bevarande av hälsingegårdar m.m.,

jämför reservation 17 (mp),

- skydd för prästgårdar vid försäljning,

- stöd till bevarande av

folkhögskolebyggnader,

- bevarande av vissa industrihistoriska

kulturmiljöer,

- stöd till förvaltning av kulturhistoriskt

unika anläggningar och miljöer, jämför

reservation 18 (m),

- bevarande av lador, jämför reservation 19

(mp), och

- återuppförande av Uranienborg.

Bakgrund

Våren 2000 behandlade utskottet motioner om skydd

för och bidrag till vården av vissa byggnader och

kulturmiljöer (bet. 1999/2000:KrU13). Utskottet

redovisade i sammanhanget att skyddet av

kulturmiljöer m.m. regleras i tre olika lagar

nämligen lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

(KML), miljöbalken och plan- och bygglagen

(1987:10). Utskottet redovisade kortfattat i

betänkandet följande beträffande

ansvarsförhållanden och beslutsnivåer enligt

dessa lagar.

Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML)

Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården

i länet och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har

överinseende över kulturminnesvården i landet

enligt 1 kap. 2 § lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m. (KML).

I 3 kap. KML regleras skyddet av

byggnadsminnen. En byggnad som är synnerligen

märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller

som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen

märkligt bebyggelseområde får förklaras för

byggnadsminne. Bestämmelserna om byggnadsminnen i

3 kap. KML får också tillämpas på park, trädgård

eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

Regeringen har med stöd av bestämmelser i 3 kap.

KML utfärdat en förordning (1988:1229) om

statliga byggnadsminnen m.m. Övergår ett sådant

statligt byggnadsminne till en annan ägare än

staten skall det vara byggnadsminne enligt

bestämmelser i KML.

Länsstyrelsen beslutar om

byggnadsminnesförklaring enligt KML.

Länsstyrelsen skall utfärda skyddsföreskrifter.

Dessa föreskrifter kan också avse bestämmelser om

att ett område kring byggnaden skall hållas i

sådant skick att byggnadsminnets utseende och

karaktär inte förvanskas.

Länsstyrelsen beslutar om ersättning eller

inlösen. Innan länsstyrelsen fattar beslut som

kan medföra rätt till ersättning eller inlösen

enligt 3 kap. KML skall den undersöka om det

finns medel tillgängliga för detta.

I proposition 1998/99:114 Kulturarv -

kulturmiljöer och kulturföremål har regeringen

anfört att en särskild utredare skall tillkallas

för att utreda och lämna förslag om ett

förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse. Det finns enligt regeringen skäl att

överväga om även kommunerna bör ges en möjlighet

att vid sidan av plan- och bygglagen (PBL,

1987:10) tillämpa KML. Propositionen behandlas i

denna del i utskottets betänkande 1999/2000:KrU7.

Miljöbalken (MB)

Miljöbalken (MB) skall tillämpas så att

värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas

och vårdas. Den skall också tillämpas så att

mark, vatten och fysisk miljö

används så att en från bl.a. kulturell synpunkt

långsiktigt god hushållning tryggas (1 kap. 1 §).

I 3 kap. MB finns grundläggande bestämmelser

för hushållning med mark- och vattenområden.

Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i

övrigt, som har betydelse från allmän synpunkt på

grund av deras naturvärden eller kulturvärden

eller med hänsyn till friluftslivet, skall så

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan

påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.

Områden som är av riksintresse för naturvården,

kulturmiljövården eller friluftslivet skall

skyddas mot sådana nyss nämnda åtgärder som kan

skada natur- och kulturmiljön (6 §).

RAÄ skall enligt 2 § förordningen (1998:896) om

hushållning med mark- och vattenområden m.m.

lämna uppgifter till länsstyrelserna om de

områden som RAÄ bedömer vara av riksintresse för

kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § MB.

I 4 kap. MB finns särskilda bestämmelser för

hushållning med mark och vatten för vissa, i 4

kap. MB särskilt angivna, områden i landet. Dessa

i lagen angivna områden är, med hänsyn till de

natur- och kulturvärden som finns i områdena, i

sin helhet av riksintresse.

Länsstyrelsen skall enligt 3 § förordningen

(1998:896) om hushållning med mark- och

vattenområden m.m. ta de initiativ som behövs för

att bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB om

riksintressen skall beaktas i

miljökonsekvensbeskrivningar, i tidiga skeden av

planerings- och beslutsprocesserna, i kommunala

planer, m.m.

Skyddet av kulturpräglade landskap regleras i 7

kap. MB. Länsstyrelse eller kommun får förklara

sådana mark- eller vattenområden för

kulturreservat (9 §). I beslutet skall anges

inskränkningar i rätten att använda dessa mark-

eller vattenområden (5 §).

Plan- och bygglagen (1987:10), PBL

Bestämmelser om skydd för kulturmiljön finns

även i plan- och bygglagen (1987:10), PBL.

Enligt 1 kap. 2 § PBL är det en kommunal

angelägenhet att planlägga användningen av mark

och vatten. Varje kommun skall ha en

översiktsplan som omfattar hela kommunen. Den

skall ge vägledning för beslut om användningen av

mark- och vattenområden samt om hur den byggda

miljön skall utvecklas och bevaras.

Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter

och enskilda. Regleringen av markens användning

och av bebyggelsen inom kommunen sker genom

detaljplaner. För begränsade områden av kommunen

som inte omfattas av detaljplan får

områdesbestämmelser antas om det behövs för att

syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för

att säkerställa att riksintressen enligt 3 kap.

eller 4 kap. MB tillgodoses (3 §). Länsstyrelsen

har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i

länet och skall samverka med kommunerna i deras

planläggning. Boverket har den allmänna uppsikten

över plan- och byggnadsväsendet i riket (8 §).

I 2 kap. PBL regleras de allmänna intressen som

skall beaktas vid planläggning och vid

lokalisering av bebyggelse m.m. Vid planläggning

och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall

bestämmelserna i

3 och 4 kap. MB tillämpas (1 §). Planläggning

skall, med beaktande av natur- och kulturvärden,

främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt

tilltalande utformning av bebyggelse,

grönområden, kommunikationsleder och andra

anläggningar (2 §).

Krav på byggnader m.m. återfinns i 3 kap. PBL

t.ex. när det gäller placering och utformning i

förhållande till stads- och landskapsbild samt

till natur- och kulturvärden och när det gäller

en estetiskt tilltalande utformning (1 §). Vidare

uppställs krav på varsamhet vid ändringar så att

byggnadens kulturhistoriska värde tas till vara

(10 §), skydd mot förvanskning av byggnader m.m.

som är särskilt värdefulla från historisk,

kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig

synpunkt eller som ingår i ett område av denna

karaktär (12, 17 och 18 §§) samt vård (13 och 17

§§).

Kommunens översiktsplan regleras i 4 kap. PBL.

I översiktsplanen skall riksintressen enligt 3

och 4 kap. MB anges särskilt (1 §). Kommunen

skall samråda med länsstyrelsen när förslag till

översiktsplan eller till ändring av översiktsplan

upprättas (3 §). Översiktsplan eller ändringar av

denna antas av kommunfullmäktige (11 §).

Kommunens detaljplan och områdesbestämmelser

regleras i 5 kap. PBL. Detaljplan och

områdesbestämmelser antas av kommunfullmäktige. I

5 kap. finns också bestämmelser om rätt till

ersättning till följd av detaljplan.

En viss begreppsförvirring finns när man

allmänt talar om bebyggelse och kulturmiljöer som

är skyddade eller som anses böra skyddas på något

sätt. Olika beteckningar används av kommunerna

för olika slags områden som finns på

detaljplanekartor. Områden som avser bebyggelse

med skydd enligt PBL mot förvanskning betecknas i

allmänhet med "q" och områden där krav enligt PBL

ställs på varsamhet vid ändringar betecknas med

"k".

Dessa begrepp - och särskilt uttrycket "k-

märkt" - används i dagligt tal även för byggnader

m.m. som är förklarade som byggnadsminnen enligt

KML eller för byggnader m.m. som anses vara värda

skydd av något slag. Dessutom har det funnits en

uppskattad serie TV-program - följt av ett par

böcker - med namnet "K-märkt" som handlade om

byggnader, vägar och kulturmiljöer som var dåligt

uppmärksammade och enligt programmet var värda

att få något slag av skydd.

Statligt bidrag till vård av kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse m.m.

Statligt bidrag till kulturmiljövård anvisas inom

kulturbudgeten (utgiftsområde 17) under anslaget

28:27 Bidrag till kulturmiljövård. För budgetåret

2002 har nära 279 miljoner kronor anvisats, vilket

innebär en förstärkning med 46 miljoner kronor

jämfört med år 2001 (bet. 2001/02:KrU1, rskr.

2001/02:72).

I regeringens regleringsbrev avseende anslaget

28:27 finns en anslagspost benämnd Bidrag till

kulturmiljövård, vilken disponeras av RAÄ för bl.a.

byggnadsvård och kulturstöd vid ombyggnad m.m. i

huvudsak i enlighet med bestämmelserna i

förordningen (1993:379) om bidrag till

kulturmiljövård. I mån av tillgång på medel får

bidrag enligt förordningen lämnas till ombyggnad

m.m. av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

och till vård av kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse. Frågor om sådant bidrag till

kulturmiljövård prövas av RAÄ eller, efter RAÄ:s

bemyndigande, av länsstyrelsen.

Regeringen disponerar medel, 3,5 miljoner kronor

för år 2002, under en annan anslagspost för

satsningen på industrisamhällets kulturarv. För

beredning av sådana ärenden finns en särskild

delegation (Ku 1999:06), vilken skall avlämna en

slutrapport senast den 30 juni 2002.

I regleringsbrev för år 2002 har regeringen satt

upp ett antal verksamhetsmål för RAÄ och givit

myndigheten olika återrapporteringsuppdrag och

uppdrag att utarbeta strategier för att nå vissa

mål.

Motionerna

I ett antal motionsyrkanden har tagits upp dels

frågan om fortsatt utredning av skyddet för

kulturmiljön, dels frågor om skydd av olika slag av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och om

statligt stöd till vård m.m. av sådana

bebyggelsemiljöer.

--------------------------------------------------------------

|Motionsnr, |Ärende |

|parti | |

|och yrkandenr | |

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------

|Fortsatt utredning om skydd för kulturhistoriskt värdefull |

|bebyggelse |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr339 |Utredning om förbättrat skydd av |

|(s) |kulturlandskapet och kulturhistoriskt|

|yrk. 1 |värdefull bebyggelse |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr339 |Förbättrat skydd för kulturhistoriskt |

|(s) |värdefull bebyggelse utan alltför stort|

|yrk. 3 |ingrepp i äganderätten m.m. |

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------

|Skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer samt|

|statligt stöd till bevarande av sådana miljöer |

--------------------------------------------------------------

|Fiskelägen, | |

|fyrar m.m. | |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr218 |Skydd för Österlens fiskelägen enligt KML |

|(kd) | |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr216 |Statligt ekonomiskt ansvar för småhamnar |

|(m) | |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr325 |Utredning, bevarande och finansiering av |

|(s) |underhåll av icke aktiva fiskehamnar |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr221 |Skydd av kustmiljö bör även omfatta skutor,|

|(m) |fartyg, hamnar m.m. |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr249 |Fyren Pater Noster bör räddas, skyddas och |

|(m) |få en säker förvaltning |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr380 |Framtida ägande och underhåll av |

|(c) |Sjöfartsverkets kulturhistoriskt värdefulla|

| |fyrar |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr381 |Hanö fyr bör tas med i kommande |

|(s) |bevarandeplan för fyrar |

--------------------------------------------------------------

|Hälsingegårdar m.m. |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr378 |Förbättrade ekonomiska möjligheter att |

|(c, mp) |bevara värdefulla miljöer och byggnader|

| |(såsom hälsingegårdar och hela bymiljöer) |

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------

|Prästgårdar |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr339 |Skydd för kulturhistoriska värden vid |

|(s) |försäljning av prästgårdar |

|yrk. 2 | |

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

|Folkhögskolebyggnader |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr602 |Statligt stöd till bevarande och underhåll |

|(m) |av kulturhistoriskt värdefulla byggnader på|

| |folkhögskolor |

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------

|Industrihistoriska kulturmiljöer |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr236 |Statligt stöd till industrihistoriskt |

|(c) |intressanta anläggningar som fortfarande är|

| |i drift |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr289 |Statliga insatser för de kulturhistoriska |

|(c) |industriarven i Avesta |

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------

|Förvaltning av kulturhistoriskt unika anläggningar och |

|miljöer |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr217 |Statliga engångsbidrag om högst 15 miljoner|

|(m) |kronor till stiftelser som har till syfte|

| |att långsiktigt förvalta vissa|

| |kulturhistoriskt särskilt unika anläggningar

|

| |(kulturmiljöer och industriminnen) |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr379 |Statliga engångsstöd till stiftelser för |

|(s) |långsiktig förvaltning av unika anläggningar

|

| |och kulturmiljöer |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:Kr374 |Dito |

|(s) | |

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------

|Lador |

--------------------------------------------------------------

|2001/02:MJ375 |Statligt stöd till inventering, underhåll |

|(mp) yrk. 3 |och bevarande av lador |

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------

|Uranienborg |

--------------------------------------------------------------

|2000/01:Kr215 |Återskapande av Uranienborg på Ven. |

|(m) | |

--------------------------------------------------------------

Utskottets ställningstagande

I proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och

kulturföremål bedömde regeringen att en särskild utredare borde

tillkallas för att utreda och lämna förslag om ett förbättrat skydd

för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Utredaren borde också

överväga möjligheten att låta byggnadsminnesförklaringar även

omfatta lösöre. Mot bakgrund bl.a. av att Sverige i internationell

jämförelse har ett svagt skydd för kulturhistoriskt intressant

bebyggelse och av det finns ett stort folkligt intresse för

byggnadsvården ansåg regeringen det angeläget att finna former som -

utan att vara administrativt betungande eller innebära alltför stora

ingrepp i äganderätten - skulle kunna förbättra skyddet för den

kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen. Vidare ansåg regeringen

att frågan om miljöbalkens och kulturminneslagens olika uttryckssätt

för närbesläktade företeelser borde utredas närmare.

I enlighet med utskottets betänkande 1999/2000:KrU7 gav riksdagen

regeringen till känna att den aviserade utredningen även skulle

omfatta frågan om skyddet för kyrkstäder (skr. 1999/2000:196).

I regeringens skrivelse 2001/02:75 daterad den 7 mars 2002

redovisade regeringen att förslag till direktiv till den särskilda

utredaren var under beredning. Utskottet har inhämtat att avsikten

är att beslut om direktiv skall tas av regeringen före sommaren

2002.

Utskottet anser att det är angeläget att den sedan två år

aviserade utredningen påbörjas snarast. Med hänvisning till att

direktiv till utredningen kommer att beslutas före sommaren 2002

anser utskottet dock att riksdagen inte behöver göra något

tillkännagivande för regeringen i frågan, varför motion

2000/01:Kr339 (s) yrkandena 1 och 3 avstyrks.

Utskottet har i det föregående i detta avsnitt under rubriken

Bakgrund redovisat de möjligheter till skydd för kulturmiljöer av

olika slag som erbjuds genom bestämmelser i miljöbalken, plan- och

bygglagen och kulturminneslagen. Utskottet har också översiktligt

redovisat ansvars- och beslutsnivåer på området, dvs. vilka

instanser som beslutar i frågor som regleras i dessa tre lagar,

t.ex. RAÄ, länsstyrelse eller kommun. Utskottet kan konstatera att

vissa områden enligt miljöbalken är av riksintresse med hänsyn till

de natur- och kulturvärden som finns, och att ett av dessa områden

är kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till Åhus.

Ett sådant riksintresse skall enligt plan- och bygglagen beaktas i

den kommunala planeringen. Frågor om skydd av byggnader m.m. enligt

KML beslutas av länsstyrelsen. Enligt kulturminnesförordningen

(1988:1229) prövar regeringen frågor om byggnadsminnesförklaring av

statliga byggnader efter förslag från RAÄ.

Utskottet har också redovisat att riksdagen beslutar om

anslagsbeloppet i vad avser anslaget 28:27 Bidrag till

kulturmiljövård och att RAÄ disponerar större delen av anslaget,

bl.a. för bidrag till byggnadsvård och kulturstöd vid ombyggnad

m.m., och att RAÄ dessutom i enlighet med regeringens beslut har

fördelat dispositionsrätten till vissa medel till länsstyrelserna.

Utskottet anser - liksom vid 1999/2000 års riksmöte i det av

riksdagen godkända betänkandet 1999/2000:13 - att riksdagen inte bör

besluta om ändring av de lagbestämmelser som innebär att beslut om

skydd av olika kulturhistoriskt värdefulla byggnader och

bebyggelsemiljöer inte ankommer på riksdagen utan på de instanser

som anges i berörda lagar. Vidare anser utskottet att det inte finns

anledning för riksdagen att ändra på den ordning som gäller och som

innebär att RAÄ eller länsstyrelse beslutar om fördelningen av medel

till byggnadsvård och kulturstöd vid ombyggnad m.m. under anslaget

27:28 Bidrag till kulturmiljövård.

Med hänvisning till den kommande utredningen om ett förbättrat

skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt till vad som

ovan anförts om beslutsnivåer när det gäller skydd av

kulturhistoriskt intressant bebyggelse m.m. och stöd till vård av

sådan bebyggelse avstyrker utskottet motionerna

- 2000/01:Kr216 (m), 2000/01:Kr218 (kd), 2000/01:Kr325 (s) och

2001/02:

Kr221 (m) om fiskelägen m.m.,

-

- 2001/02:Kr249 (m), 2001/02:Kr380 (c) och 2001/02:Kr381 (s) om

fyrar,

-

- 2001/02:Kr378 (c, mp) om hälsingegårdar m.m.,

-

- 2000/01:Kr339 (s) yrkande 2 om prästgårdar,

-

- 2000/01:Kr602 (m) om folkhögskolebyggnader,

-

- 2001/02:Kr236 (c) och 2001/02:Kr289 (c) om industrihistoriska

kulturmiljöer,

-

- 2001/02:Kr217 (m), 2001/02:Kr374 (s) och 2001/02:Kr379 (s) om

stöd till förvaltning av kulturhistoriskt unika anläggningar och

miljöer,

-

- 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 3 om lador samt

-

- 2000/01:Kr215 (m) om Uranienborg.

-

I sammanhanget kan utskottet, då det gäller skydd för och statligt

stöd till vård av kulturhistoriskt intressanta fyrar, redovisa att

näringsministern den

3 oktober 2001 i skriftligt svar på en fråga meddelade att den

tekniska utvecklingen kan innebära att ett större antal fyrar inte

längre behövs för sjöfarten. Detta innebär att fyrarnas framtida

drift och vård måste diskuteras. Sjöfartsverket och Statens

fastighetsverk hade vid tidpunkten för frågesvaret i ett samprojekt

avslutat en inventering av alla svenska f.d. bemannade fyrplatser.

Nästa del i detta projekt är att ta fram en bevarandeplan för de

nationellt bevarandevärda fyrarna. Detta arbete avses vara klart

våren 2004. I sammanhanget bör också nämnas att RAÄ, Sjöfartsverket

och Statens fastighetsverk, enligt ett pressmeddelande från RAÄ den

28 februari 2002, kommer att stå för merparten av beräknade

kostnader om totalt 6 miljoner kronor för upprustning av fyren Pater

Noster. Även Tjörns kommun och Västra Götalandsregionen förväntas

bidra till upprustningen. Huvudansvaret för förvaltningen av fyren

kommer att ligga på Statens fastighetsverk efter renoveringen.

Utskottet kan vidare redovisa att Landskrona kommun och Statens

fastighetsverk har planerat och delvis redan påbörjat ett

utvecklingsarbete rörande Uranienborg på Ven. Under våren 2002 har

EU:s strukturfond Mål 2 Öarna beviljat projektet ett bidrag på

närmare 2,6 miljoner kronor.

Internationella konventioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- tre internationella konventioner, jämför reservation 20

(mp), och

- Unescokonventionen om skydd för kulturarv under vatten,

jämför reservation 21 (mp).

Bakgrund

År 1970 antogs inom Unesco en konvention om åtgärder rörande förbud

mot och förhindrande av olovlig import, export och överförande av

äganderätt avseende kulturegendom. Konventionen har tillträtts av ca

90 stater.

Följande uppgifter har med anledning av motionsyrkanden som rör

Unidroitkonventionen om stulna eller illegalt exporterade

kulturföremål hämtats från Nationalencyklopedin.

UNIDROIT, Internationella institutet för privaträttsunifikation,

en år 1926 grundad mellanstatlig organisation med säte i Rom,

vars syfte är att medverka till harmonisering, koordinering och

unifikation av privaträtten i olika länder. Organisationens

huvuduppgift är att förbereda och utarbeta förslag till

konventioner och enhetliga lagar på privaträttens område. Bland

organisationens drygt 50 medlemsländer finns också Sverige.

Den s.k. Haagkonventionen har beskrivits på följande sätt av

kulturutskottet i bet. 1992/93:KrU4.

Efter förslag av regeringen i proposition 1983/84:133 om vissa

frågor rörande Sveriges samarbete med Unesco godkände riksdagen

våren 1984 dels 1954 års Unescokonvention om skydd för

kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, den s.k.

Haagkonventionen, samt konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972

års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och naturarv,

den s.k. Pariskonventionen (bet. KrU 1983/84:16, rskr. 227).

Syftet med Haagkonventionen är att värna om kulturminnesmärken

och kulturföremål i händelse av väpnad konflikt, vid ockupation

eller i inbördeskrig. De anslutna staterna förbinder sig att i

fredstid förbereda skydd av kulturminnesmärken och kulturföremål

och att i krigstid respektera sådan egendom. Vid ockupation skall

kulturegendom skyddas av ockupationsmakten. Militär nödvändighet

får dock åberopas i vissa fall för att överträda

skyddsbestämmelserna.

Skyddet skall säkerställas genom att det införs bestämmelser i

militära reglementen och att militär personal utbildas. Dessutom

får ett antal under konventionen skyddade utrymmen inrättas för

att skydda vissa lösa kulturföremål. Ett särskilt emblem kan

sättas på egendom som bedöms som skyddsvärd. Två grader av skydd

förutsätts i konventionen: den egendom som åtnjuter den högsta

graden av skydd skall registreras på en särskild lista hos Unesco

och förses med tre av de särskilda emblem som konventionen

föreskriver.

- - - - -

Sverige har ratificerat de båda konventionerna. Båda

konventionerna trädde i kraft för Sveriges del den 22 april 1985.

Enligt artikel 8 i Haagkonventionen tillförsäkras kulturegendom

av mycket stor betydelse ett särskilt skydd om den införs i

konventionens internationella register för detta ändamål.

Den 2 november 2001 antog Unescos generalkonferens en konvention om

skydd av det marina kulturarvet. Frågan avgjordes genom omröstning,

varvid Sverige avstod från att rösta. Sverige avgav en

röstförklaring, i vilken bevekelsegrunderna utvecklades för att man

avstod från att rösta. Kulturministern har som skriftligt svar på en

fråga i riksdagen redovisat bl.a. följande (svar på fråga

2001/02:122).

Två frågor var avgörande för att enighet inte kunde nås. De rörde kuststa

jurisdiktion inom den exklusiva ekonomiska zonen och på

kontinentalsockeln. Många stater ansåg att Unescokonventionens

regler gick längre än vad som är tillåten kuststatsjurisdiktion

enligt FN:s havrättskonvention. Den andra frågan rörde

statsfartygens ställning. Eftersom enighet inte kunde nås kommer

flera stater sannolikt inte att ratificera konventionen,

däribland stater som är aktiva i Östersjön och västerhavet. Detta

innebär att det kommer att finnas två olika juridiska regimer som

kan komma i konflikt med varandra. Eftersom en konvention bara

gäller mellan de som anslutit sig till konventionen kommer den

inte att kunna tillämpas mot de stater som inte anslutit sig.

Estoniaavtalet har visat på vilka problem som kan uppstå i detta

sammanhang. Det är mot denna bakgrund som Sverige valde att avstå

i omröstningen.

Sverige utesluter dock inte en framtida anslutning till

konventionen om den får ett brett stöd av stater, särskilt de som

är aktiva i Östersjön. I avvaktan på detta är Sverige berett att

ytterligare pröva möjligheterna till internationellt samarbete på

regional nivå som inom Östersjön. Kulturdepartementet kommer

fortsatt att arbeta med den frågan.

Motionerna

I motion 2001/02:Kr286 (mp) behandlas tre internationella

konventioner, som motionärerna anser att Sverige skall tillträda.

I motionen föreslås att Sverige snarast skall tillträda Unescos

konvention om förbud mot och förhindrande av olovlig import, export

och överföring av äganderätt avseende kulturegendom samt att

regeringen snarast skall verka i Nordiska rådet och i EU för att de

nordiska länderna respektive EU-nationerna skall tillträda nämnda

Unescokonvention (yrkandena 1 och 2).

Vidare föreslås i samma motion att Sverige snarast skall tillträda

Unidroitkonventionen om stulna eller illegalt exporterade

kulturföremål samt att regeringen snarast skall verka i Nordiska

rådet och i EU för att de nordiska länderna respektive EU-nationerna

tillträder nämnda Unidroitkonvention (yrkandena 3 och 4).

Slutligen föreslår motionärerna i samma motion, 2001/02:Kr286 (mp)

att regeringen snarast skall ratificera Haagkonventionens andra

protokoll från 1999 om skydd av kulturföremål i händelse av väpnad

konflikt samt att regeringen skall verka i Nordiska rådet och i EU

för att de nordiska länderna respektive EU-nationerna tillträder och

ratificerar konventionens första och andra protokoll (yrkandena 5

och 6).

Motionärerna bakom motion 2001/02:Kr292 (mp) föreslår att Sverige

skall underteckna Unescokonventionen om skydd för kulturarv under

vatten (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Ett av de övergripande målen för verksamheten inom

kulturmiljöområdet syftar till nationell och internationell

solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv. Det innebär

bl.a. att Sverige bör engagera sig i ett solidariskt samarbete med

andra länder för att skydda kulturarvet (jfr prop. 1998/99:114 s.

30). Det är således angeläget att vi från svensk sida visar

förståelse för andra länders kulturarv.

Utskottet behandlar inledningsvis förslagen i motion 2001/02:Kr286

(mp) om tre internationella konventioner.

Det torde vara otvetydigt att en omfattande olovlig handel med

kulturföremål bedrivs och att denna handel riskerar att många länder

utarmas på sin kulturskatter. Det konventionsarbete som utförts inom

Unesco genom tillkomsten av den s.k. Unescokonventionen och inom

Unidroit genom Unidroitkonventionen syftar till att förhindra

olovlig import och export av kulturföremål.

Då det gäller yrkandena 1 och 2 i motion 2001/02:Kr286 (mp) kan

nämnas att kulturministern som skriftligt svar på en fråga i

riksdagen har meddelat att det inom Regeringskansliet pågår ett

arbete som syftar till att Sverige skall tillträda

Unescokonventionen så snart som möjligt och att detta arbete bedrivs

i nära samarbete med Danmark och Norge (svar på fråga

1999/2000:667). Utskottet förutsätter att det pågående arbetet

snarast redovisas för riksdagen. Vidare anser sig utskottet kunna

förutsätta att regeringen även kommer att agera inom EU så snart

Sverige har tillträtt Unescokonventionen.

Yrkandena 3 och 4 i motion 2001/02:Kr286 (mp) handlar om

Unidroitkonventionen. En anledning till att Sverige inte har

tillträtt denna konvention är att svenska regler om godtrosförvärv

inte stämmer överens med konventionens innehåll (jfr skriftligt svar

på fråga 1999/2000:667). En utredning har haft till uppgift att

föreslå nya regler om godtrosförvärv som kan underlätta svensk

anslutning. I betänkandet Vindikation av stöldgods (SOU 2000:56) har

en särskild utredare lagt fram förslag om ändring av lagen

(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Regeringens

ställningstagande med anledning av förslagen i utredningen och

agerande nationellt och internationellt då det gäller

Unidroitkonventionen bör inte föregripas.

Yrkandena 5 och 6 i motion 2001/02:Kr286 (mp) handlar om den s.k.

Haagkonventionens andra tilläggsprotokoll. Som framgår av

bakgrundsskildringen i inledningen till detta avsnitt har Sverige

tillträtt Haagkonventionen och dess första tilläggsprotokoll.

För att Sverige skall kunna tillträda även det andra

tilläggsprotokollet till Haagkonventionen, som handlar om

folkrättsbrott, krävs ändringar i den svenska straffrättsliga

lagstiftningen. Hösten 2000 gav regeringen en utredare i uppdrag att

se över den straffrättsliga lagstiftningen när det gäller sådana

s.k. internationella brott som enligt folkrätten skall föranleda

individuellt straffrättsligt ansvar. Utredaren skall redovisa sitt

uppdrag senast den 31 oktober 2002 (dir. 2000:76).

Enligt utskottets uppfattning bör regeringens pågående arbete i

denna fråga inte föregripas. Riksdagen bör således inte göra något

uttalande om att Sverige skall ratificera Haagkonventionens andra

tilläggsprotokoll. Inte heller bör riksdagen göra något uttalande om

regeringens agerande internationellt i fråga om konventionens andra

tilläggsprotokoll.

Sammantaget innebär kulturutskottets ställningstaganden att

riksdagen bör avslå motion 2001/02:Kr286 (mp) yrkandena 1-6.

I sammanhanget kan nämnas att frågan om återlämnande av vissa

föremål har aktualiserats vid olika tillfällen i Sverige. Regeringen

har vid några tillfällen under 1990-talet beslutat att föremål skall

lämnas tillbaka till andra länder. Vidare kan nämnas att Statens

museer för världskultur år 2001 beslutade att på obestämd tid

deponera ett antal föremål på ett statligt arkeologiskt och

antropologiskt museum i Peru.

En redovisning för Sveriges ställningstagande till

Unescokonventionen om skydd för kulturarv under vatten har lämnats i

inledningen till detta avsnitt. Som framgår av redovisningen

utesluter inte regeringen - trots beskrivna problem - att Sverige

kan komma att ansluta sig till konventionen vid senare tillfälle.

Motion 2001/02:Kr292 (mp) yrkande 3 bör inte föranleda något

riksdagsuttalande utan avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1. Vården av Cape Coast Castle i Ghana (punkt 3)

av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande

lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr8.

Ställningstagande

I likhet med vad som framförs i motion 2001/02:Kr8 (m) anser vi att

det är angeläget att regeringen gentemot Ghanas regering erbjuder

att Sverige tar ett särskilt ansvar för vården av Cape Coast Castle

i Ghana med dess speciella svenska anknytning. Även mörka avsnitt i

vår historia bör nämligen kunna få sin belysning.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

således bifalla motion 2001/02:Kr8 (m).

2. Fuktskador i världsarvsstaden Visby (punkt 4)

av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande

lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Kr268.

Ställningstagande

Som framgår av motion 2000/01:Kr268 (m) har flera byggnader i Visby

drabbats av fuktskador och därav följande svampangrepp, som utgör

ett stort hot mot världsarvsstaden. För att hindra att ytterligare

fuktskador drabbar de gamla husen i Visby är det nödvändigt att

vidta konkreta åtgärder, som säkerställer att detta unika världsarv

bevaras för framtiden.

Vi anser att byggnadstekniker och byggnadsbiologer behövs för

utredning av skador och för rådgivning inför gatunivåförändringar,

ombyggnader, dräneringar m.m. Ett regelverk för hantering av

grundvatten i samband med markingrepp måste inrättas och de

juridiska och ekonomiska ansvarsfrågorna kring drabbade byggnader

måste utredas. För att kunna skapa en beredskap inför framtiden

krävs - anser vi - fördjupade utredningar och åtgärdsprogram för

alla dessa frågor.

Ovan nämnda utredningar kräver ekonomiska insatser. Utredningarna

bör inledas med ett brett seminarium där företrädare för

myndigheter, jurister, försäkringsombud och en rad olika experter

ges tillfälle att klarlägga problemen och förbereda de regelverk som

är nödvändiga för att motverka dyra och sannolikt oreparabla problem

med fuktskador i världsarvet Visby.

Med hänvisning till vad vi här har anfört föreslår vi att

riksdagen skall tillkännage för regeringen vad vi här framfört.

Därmed bör riksdagen således bifalla motion 2000/01:Kr268 (m).

3. Renodling av RAÄ:s roll (punkt 5)

av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande

lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:Kr235 yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr272 yrkande 2,

2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 yrkande 2.

Ställningstagande

Som framhållits av Moderata samlingspartiet bör RAÄ:s roll renodlas

till att vara central sektorsmyndighet utan egna

genomföranderesurser. Verksamheten vid bl.a. Birka skall på sikt

överföras till annan huvudman. En alternativ lösning skulle kunna

vara avtal, liknande det som träffats mellan RAÄ och Kalmar läns

museum angående verksamheten vid Eketorps borg på Öland.

Vidare anser vi att RAÄ inte skall ägna sig åt arkeologiska

undersökningar i egen regi. Vi konstaterar - liksom motionärerna

bakom motion 2000/01:

Kr272 (m) - att konkurrens om arkeologiska uppdrag saknas i många

delar av landet. En huvuddel av de arkeologiska arbetena i riket

genomförs inom ramen för RAÄ:s egen uppdragsverksamhet. För att öka

konkurrensen och stimulera uppkomsten av fler arkeologiska aktörer

bör RAÄ:s egen uppdragsverksamhet frigöras från det centrala verket.

Vi anser det orimligt att RAÄ som granskar länsstyrelsers beslut vad

gäller val av undersökande enhet får ha egen uppdragsverksamhet. Ett

avskiljande av densamma skulle renodla och tydliggöra det centrala

verkets roll. Dessutom skulle mångfald och konkurrens inom den

arkeologiska verksamheten gynnas därigenom.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

således bifalla motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del,

2000/01:Kr272 (m) yrkande 2, 2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del

och 2001/02:Kr215 (m) yrkande 2.

4. Renodling av RAÄ:s roll (punkt 5)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande

lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Kr272 yrkande 2 och 2001/02:Kr215 yrkande 2 samt bifaller

delvis motionerna 2000/01:Kr235 yrkande 6 i denna del och

2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande

I likhet med vad som framförts motionsvägen anser jag att det är

orimligt att RAÄ som tillsynsmyndighet granskar länsstyrelsernas

beslut om arkeologisk undersökningsverksamhet samtidigt som

myndigheten har en egen avdelning för arkeologiska undersökningar,

UV. För att renodla och tydliggöra den centrala myndighetens roll är

det nödvändigt att UV avskiljs från RAÄ.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad jag här har framfört om renodling av

RAÄ:s roll. Därmed bör riksdagen således bifalla motionerna

2000/01:Kr272 (m) yrkande 2 och 2001/02:Kr215 (m) yrkande 2 samt

delvis bifalla motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del

och 2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del.

5. RAÄ:s informationsverksamhet (punkt 6)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande

lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Kr701 yrkande 32.

Ställningstagande

Som framgår av motion 2000/01:Kr701 (mp) är det angeläget att stärka

kulturmiljöns plats i samhällsplaneringen. Mycket återstår att göra

i detta hänseende - inte minst när ny infrastruktur planeras.

Ansvarig för att sprida kunskap om kulturmiljön och gällande

lagstiftning är i första hand RAÄ. Mot den bakgrunden är det

motiverat att riksdagen tillkännager för regeringen att RAÄ:s

informationsverksamhet bör förstärkas.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad jag här har framfört om RAÄ:s

informationsverksamhet. Därmed bör riksdagen således bifalla motion

2000/01:Kr701 (mp) yrkande 32.

6. Regler för statliga byggnadsminnen (punkt 8)

av Peter Pedersen och Boel Lindén (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande

lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr235.

Ställningstagande

I demokratisk ordning kan vem som helst väcka fråga om byggnadsminne

för vilken byggnad som helst. Man behöver således inte äga den

aktuella byggnaden. Länsstyrelsen bereder då ärendet, dokumenterar

och utarbetar förslag till skyddsföreskrifter. Vidare för

länsstyrelsen en dialog med fastighetsägaren, länsmuseet, RAÄ,

kommunen och den som väckt frågan. Länsstyrelsens styrelse beslutar

i ärendet efter föredragning av länsantikvarien.

Statliga byggnadsminnen hanteras av RAÄ. Enskilda personer kan

inte, som är fallet med kommunala eller privata byggnader, väcka

frågan om att en statligt ägd byggnad skall förklaras som

byggnadsminne.

Eftersom en formell samordning saknas, förloras helhetssynen i den

miljö man vill bevara. De som har den största kunskapen och

möjlighet till helhetssyn på en ort är länsstyrelsen eller det

regionala självstyrelseorganet. Dessa har ansvaret för bevakningen

av helhetsmiljön, riksintresseområdena och världsarvsområdena.

Mot denna bakgrund anser vi i likhet med motionärerna bakom motion

2001/02:Kr235 (v) att statliga byggnadsminnen bör lyda under samma

regler och hanteras på samma sätt som byggnadsminnen, vilka ägs av

privatpersoner, kommuner, stiftelser eller företag.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört om regler för

statliga byggnadsminnen. Därmed bör riksdagen bifalla motion

2001/02:Kr235 (v).

7. Skyddet för skeppsvrak (punkt 9)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande

lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr292 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motion 2001/02:Kr292 (mp) anser jag

att skyddet för förlista fartyg bör stärkas genom att nuvarande

hundraårsgräns ändras så att skeppsvrak betraktas som fornlämningar

om minst femtio år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak. Vidare

bör regeringen både inom det nordiska och det europeiska samarbetet

verka för en sådan femtioårsgräns. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen och således bifalla motion 2001/02:Kr292 (mp)

yrkandena 1 och 2.

8. Upphandling vid arkeologiska undersökningar (punkt 10)

av Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m),

Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m) och Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande

lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2000/01:Kr235 yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr271 yrkande 1,

2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att 2 kap. 11 och 13 §§ kulturminneslagen skall ändras så

att lagen om offentlig upphandling skall gälla vid arkeologiska

undersökningar. Likaledes bör lagen om offentlig upphandling ändras

så att bilagan till lagen, som benämns Förteckning av tjänster,

tillförs ''''''''arkeologiska undersökningar'''''''' antingen under avdelning A,

punkt 12 Arkitekttjänster, ingenjörs- och konstruktörstjänster,

stadsplanerings- och landskapsarkitekturstjänster, anknutna

vetenskapliga och tekniska konsulttjänster samt tjänster avseende

teknisk provning och analys eller under avdelning B, punkt 26

Tjänster inom kultur, fritids- och idrottsverksamhet. Regeringen bör

således låta utarbeta och därefter förelägga riksdagen förslag till

ändring av de båda lagarna.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

således delvis bifalla motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i

denna del, 2000/01:Kr271 (m) yrkande 1, 2001/02:Kr205 (m) yrkande 2

i denna del och 2001/02:

Kr215 (m) yrkande 1.

9. Elektroniskt anbudsförfarande (punkt 11)

av Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Roy Hansson (m),

Birgitta Sellén (c) och Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande

lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Kr271 yrkande 2.

Ställningstagande

Lagen om offentlig upphandling medger numera elektronisk överföring

av anbud och anbudsansökningar liksom annonsering av

ansökningsinbjudningar.

Vi anser därför - i likhet med motionärerna bakom motion

2000/01:Kr271 (m) yrkande 2 - att RAÄ:s verkställighetsregler för

länsstyrelsernas beslut om arkeologiska undersökningar skall ändras

så att de överensstämmer med den nya lydelsen i lagen om offentlig

upphandling. Därmed skulle ett elektroniskt förfarande kunna

tillämpas i fortsättningen.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

således bifalla motion 2000/01:Kr271 (m) yrkande 2.

10.Begreppet signifikans i kulturminneslagen (punkt 12)

av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha följande

lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr300 yrkande 1.

Ställningstagande

Som framgår av motion 2001/02:Kr300 (m) framförs då och då

uppfattningen att kulturminneslagen tolkats alltför bokstavligt när

länsstyrelserna ställts inför att bedöma resultatet av en

arkeologisk förundersökning. Det hävdas att det inte har krävts

särskilt starka argument för att besluta om att fortsätta med en

särskild undersökning.

Ett sätt att öka tydligheten i kulturminneslagens bestämmelser i 2

kap. vore att införa en bestämmelse med krav på att resultatet av

förundersökning skall värderas bland annat med hänsyn till

signifikansen hos det aktuella fornminnet. Gör länsantikvarien

bedömningen att en grundligare undersökning bara skulle bekräfta vad

som redan är känt skall det sökta tillståndet beviljas rutinmässigt

utan ytterligare utgrävning.

Vi anser att en sådan bestämmelse skulle öka allmänhetens tilltro

till lagen och underlätta dialogen mellan de antikvariska

myndigheterna och dem som är intressenter i olika arbetsföretag.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört om en ändring av

kulturminneslagen. Därmed bör riksdagen således bifalla motion

2001/02:Kr300 (m) yrkande 1.

11.Handläggningstider vid arkeologiska undersökningar

(punkt 13)

av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha följande

lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Kr272 yrkande 1.

Ställningstagande

Behov av arkeologiska undersökningar enligt kulturminneslagen

aktualiseras ofta vid nybyggnation eller annan exploatering. Helt

naturligt förekommer därvid intressekonflikter mellan exploaterings-

och bevarandeintressen. En byggnation kan fördyras väsentligt eller

rent av inte komma till stånd trots att myndigheterna till slut

medger att en fornlämning tas bort. Vi anser i likhet med

motionärerna bakom motion 2000/01:Kr272 (m) att detta inte är

tillfredsställande.

Den formella processen kan göra att det kan ta mer än ett år innan

t.ex. en arkeologisk utgrävning påbörjas. Fältsäsongen för arkeologi

är i stort begränsad till den varma årstiden vilket innebär att det

kan gå ett och ett halvt år från det att exploatören lämnar den

ursprungliga ansökan enligt kulturminneslagen till länsstyrelsen

till dess att byggstarten kan äga rum.

Nuvarande lagar och förordningar rörande arkeologiska

undersökningar begränsar således möjligheterna till en flexibel

handläggning av ärenden som rör undersökning av fast fornlämning. En

lösning för att möjliggöra kortare handläggningstider är att ändra i

regelverket så att större frihet ges för länsstyrelsen att hantera

frågorna.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört om ändring av

bestämmelserna om arkeologiska undersökningar. Därmed bör riksdagen

således bifalla motion 2000/01:Kr272 (m) yrkande 1.

12.Kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar (punkt 14)

av Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m),

Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Ana

Maria Narti (fp) och Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde ha följande

lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2001/02:Kr375 och 2001/02:Kr376.

Ställningstagande

När en fastighetsägare önskar uppföra en byggnad eller annan

anläggning, under vilken det anses finnas antikvariska

fornlämningar, tvingas utföraren av anläggningsarbetet att betala

kostnaderna för detta, kostnader som ofta blir avsevärda. Den s.k.

exploatören är ensam ansvarig för att bära de kostnader som kan

uppstå vid en arkeologisk undersökning. Risken är stor att

exploatören, för att undgå stora undersökningskostnader, frestas att

mycket snabbt förstöra påträffat fornfynd genom att gräva eller

spränga bort det, vilket är en olaglig handling. På så vis kan

ovärderliga historiska fynd för all framtid gå om intet.

Mot denna bakgrund anser vi - i likhet med motionärerna bakom

motionerna 2001/02:Kr375 (fp) och 2001/02:Kr376 (c) - att någon form

av gemensam eller offentlig finansiering av arkeologiska

undersökningar och utgrävningar skall utredas. En sådan finansiering

kan vara helt eller delvis statlig. En annan finansieringsväg kan

vara att en fond byggs upp ur vilken exploatörer kan söka medel för

att möta kostnaderna i samband med utgrävningarna.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

således delvis bifalla motionerna 2001/02:Kr375 (fp) och

2001/02:Kr376 (c).

13.Avyttring av föremål från arkeologiska massfynd (punkt 16)

av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha följande

lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Kr240.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med motionärerna bakom motion 2000/01:Kr240 (m)

att en översyn av gällande lagar bör göras för att möjliggöra

försäljning av delar av arkeologiska fynd, när fynden är mycket

rikliga, av samma sort och med ett begränsat bevarandevärde. Som

exempel kan nämnas den stora mängd kinesiska porslinsskärvor,

närmare nio ton, som hittades vid bärgningen av den förlista

ostindiefararen Götheborg I. En försäljning - som således inte är

tillåten i dag - skulle kunna ge intäkter för att finansiera

exempelvis ett kulturprojekt.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

således bifalla motion 2000/01:Kr240 (m).

14.Information och utbildning om fornlämningar (punkt 20)

av Inger Davidson (kd), Dan Kihlström (kd), Ewa Larsson (mp) och

Ana Maria Narti (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande

lydelse:

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr265 yrkandena 3 och 4 och bifaller delvis motion

2000/01:Kr323 yrkande 2.

Ställningstagande

En grundförutsättning för att fornlämningar i skogsmark inte skall

skadas är att de är kända. Informationen till markägarna måste

därför förbättras, vilket understrukits i motion 2001/02:Kr265 (kd).

Ansvarig myndighet måste ges förutsättningar för både registrering

av objekten och information till markägaren.

Vidare menar vi att utbildningen rörande frågor om fornlämningar i

skogsmark behöver utökas inom både skogsvårdsstyrelser och

länsstyrelser, vilka är de myndigheter som är delaktiga i det

praktiska arbetet med att bevara de kulturhistoriska lämningarna.

Sådan utbildning bör också erbjudas skogsägare och företag som

erbjuder skogsbrukstjänster.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 3 och 4 och delvis

bifalla motion 2000/01:

Kr323 (s) yrkande 2.

15.Information och utbildning om fornlämningar (punkt 20)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande

lydelse:

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr265 yrkande 4 och avslår motionerna 2000/01:Kr323 yrkande

2 och 2001/02:Kr265 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att det är angeläget att utbildning i frågor som rör

fornlämningar i skogen utökas, inom både skogsvårdsstyrelserna och

länsstyrelserna, vilka är de myndigheter som är delaktiga i det

praktiska arbetet med att bevara de kulturhistoriska lämningarna.

Sådan utbildning bör också erbjudas skogsägare och företag som

erbjuder skogsbrukstjänster.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad jag här framfört. Därmed bör

riksdagen således bifalla motion 2001/02:Kr265 (kd) yrkande 4 och

avslå motionerna 2000/01:Kr323 (s) yrkande 2 och 2001/02:Kr265 (kd)

yrkande 3.

16.Översyn av kulturminneslagen m.m. (punkt 21)

av Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m),

Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde ha följande

lydelse:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:MJ306 yrkande 8 i denna del, 2000/01:MJ312 yrkande 5,

2001/02:Kr265 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Kr278 yrkandena 1 och 2,

2001/02:MJ339 yrkande 2 samt bifaller delvis motion 2000/01:Kr232.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med vad som anförs i en rad motioner att det är

angeläget att dagens skogsägare och brukare liksom tidigare har

möjlighet och rätt att bruka sin skogsmark effektivt. Denna

möjlighet kan inskränkas på grund av att hänsyn måste tas till

fornlämningarna i skogen. Någon rätt till ersättning för att

brukandet försvåras finns inte i dag. En översyn av regelverket bör

därför göras i syfte att ersättning skall kunna utgå till markägaren

i sådana fall.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall

tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen

således bifalla motionerna 2000/01:MJ306 (m) yrkande 8,

2000/01:MJ312 (kd) yrkande 5, 2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 1 och 2,

2001/02:Kr278 (m) yrkandena 1 och 2, 2001/02:MJ339 (c) yrkande 2

samt delvis bifalla motion 2000/01:Kr232 (s).

17.Stöd till bevarande av hälsingegårdar m.m. (punkt 26)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26 borde ha följande

lydelse:

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr378.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i motion 2001/02:Kr378 (c, mp) anser jag

att de ekonomiska möjligheterna bör förbättras när det gäller

bevarande av värdefulla kulturmiljöer och byggnader som är av

riksintresse för kulturmiljövården. I motionen nämns som exempel

gårdar och bymiljöer i Hälsingland, t.ex. Vängsbo by i Ovanåker.

Underhåll och bevarande är dyrbart för ägarna. Det borde därför, som

föreslås i motionen, vidtas åtgärder för att dessa kulturmiljöer

inte skall äventyras på grund av eftersatt underhåll, bl.a. bör det

finnas statliga bidrag att fördela till ägarna från RAÄ och

länsmuseerna. Jag anser att riksdagen som sin mening med bifall till

motionen bör tillkännage detta för regeringen.

18.Stöd till förvaltning av kulturhistoriskt unika

anläggningar och miljöer (punkt 30)

av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde ha följande

lydelse:

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr217 och bifaller delvis motionerna 2001/02:Kr374 och

2001/02:Kr379.

Ställningstagande

Vi instämmer i vad som anförs i motion 2001/02:Kr217 (m) om att

endast två förvaltningsformer torde vara långsiktigt hållbara för

att bevara vissa industriminnen och de få fortfarande levande och

sammanhållna kulturmiljöerna som är av nationellt intresse, nämligen

genom offentligt övertagande eller bildande av objektsanknutna

stiftelser enligt den modell som beskrevs av Kulturarvsutredningen i

betänkandet Kulturegendomar och kulturföremål (SOU 1995:128). Som

konstateras i motionen är alternativet offentligt övertagande

dyrbart för samhället.

Med det nuvarande systemet för bidrag till kulturmiljövård kan det

tomma skalet (byggnaden) i kulturmiljöerna hjälpligt bevaras, men

inte det som skänker dem liv och innehåll, dvs. museal

industriproduktion, inventariesamlingar, parker och kulturlandskap.

Vi anser att engångsbidrag till objektsanknutna stiftelser skulle

kunna lösa ett antal centrala problem inom den nuvarande

kulturminnesvården. En grundläggande förutsättning för ett sådant

system är, som framhålls i motion 2001/02:Kr217 (m), att kontrollen

över de medel som tillförs en stiftelse förbehålls offentligt

utsedda representanter i stiftelsens styrelse samt att ändamålet med

stiftelsen tydligt reglerar utdelningen av avkastningen till

objektet.

Vi föreslår i enlighet med motion 2001/02:Kr217 (m) att riksdagen

tillkännager för regeringen att förordningen (1993:379) om bidrag

till kulturmiljövård bör ändras så att det blir möjligt att tillföra

en stiftelse kapital av sådan storlek att stiftelsen blir

självbärande. Denna typ av bidrag bör kunna utgå till ett mindre

antal, från kulturhistorisk synpunkt nationellt prioriterade

anläggningar. Bidraget skall kunna tillföras en fond vars avkastning

tillsammans med stiftelsens övriga intäkter är så stor att

stiftelsen får kostnadstäckning för drift och långsiktigt underhåll.

Riksdagen bör således bifalla motion 2001/02:Kr217 (m) och delvis

bifalla motionerna 2001/02:Kr374 (s) och 2001/02:Kr379 (s).

19.Bevarande av lador (punkt 31)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31 borde ha följande

lydelse:

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:MJ375 yrkande 3.

Ställningstagande

Samtidigt som stora resurser satsas på att bevara borgerskapets

byggnader i städerna, förfaller den agrara kulturens timrade lador i

stora delar av landet. Mot denna bakgrund bör länsmuseernas

förstärkta resurser för år 2002 liksom det ökade anslaget till

kulturmiljövård bl.a. kunna nyttjas till att inventera, underhålla

och bevara timrade ängslador. Detta bör riksdagen med bifall till

motion 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 3 som sin mening tillkännage för

regeringen.

20.Tre internationella konventioner (punkt 33)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33 borde ha följande

lydelse:

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr286.

Ställningstagande

Som framgår av motion 2001/02:Kr286 (mp) utgörs ett av de största

enskilda hoten mot världens kulturarv i dag av den förstörelse som

forntida gravplatser, tempel och andra historiska lämningar utsätts

för av plundrare på jakt efter föremål att avyttra på den

internationella konstmarknaden. Denna rovdrift på de materiella

lämningarna av det förgångna pågår i större skala än någonsin

tidigare. Om inte plundringen bromsas kommer spåren efter

åtskilliga, nästan helt outforskade, kulturer att utplånas de

närmaste åren och viktiga delar av mänsklighetens historia förblir

för alltid okända.

Enda sättet att stoppa denna hänsynslösa rovdrift på

mänsklighetens historia är internationellt samarbete. Sverige bör

därför snarast tillträda de internationella konventioner, som syftar

till att begränsa handeln med rovgrävda, stulna och illegalt

exporterade kulturföremål samt verka internationellt för att de

nordiska länderna och EU-länderna gör detsamma. Detta bör riksdagen

med bifall till motion 2001/02:Kr286 (mp) tillkännage för

regeringen.

21. Unescokonventionen om skydd för kulturarv under

vatten (punkt 34)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34 borde ha följande

lydelse:

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Kr292 yrkande 3.

Ställningstagande

I enlighet med vad som anförs i motion 2001/02:Kr292 (mp) anser

jag att Unescokonventionen om skydd för kulturarv under vatten skall

undertecknas av regeringen. Riksdagen bör därför göra ett

tillkännagivande för regeringen med denna innebörd och därmed

bifalla motion 2001/02:Kr292 (mp) yrkande 3.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda

yttranden. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Nya objekt på världsarvslistan (punkt 2)

Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m) anför:

Eftersom två tredjedelar av alla världsarv är belägna i Europa har

vi förståelse för att Sverige bör vara återhållsamt med att föra

fram nya nomineringar. Inte desto mindre vill vi framhålla att de

miljöer som nämnts i nu aktuella motioner skulle vara intressanta

objekt på Unescos världsarvslista. En ökad restriktivitet när det

gäller nomineringar skulle kunna aktualisera frågan om det i stället

bör införas nya nationella skyddsformer.

2. Nya objekt på världsarvslistan (punkt 2)

Ana Maria Narti (fp) anför:

Jag har med tillfredsställelse noterat att RAÄ föreslagit att

regeringen skall nominera Grimetons radioanläggning till Unescos

världsarvslista och att ärendet för närvarande bereds inom

Regeringskansliet. Jag har därför avstått från att reservera mig

till förmån för motion 2000/01:Kr211 (fp).

3. Nya objekt på världsarvslistan (punkt 2) och Stöd till be-

varande av hälsingegårdar m.m. (punkt 26)

Birgitta Sellén (c) och Anne-Katrine Dunker (m) anför:

Vi vill påminna om att det i motion 2000/01:Kr267 (m) sägs att

hälsingegårdarna är en given kandidat till Unescos världsarvslista.

Vi vill också påminna om att det i motion 2001/02:Kr378 (c, mp)

yrkas att de ekonomiska möjligheterna att bevara värdefulla

kulturmiljöer och byggnader såsom hälsingegårdar skall förbättras.

4. Renodling av RAÄ:s roll (punkt 5)

Ewa Larsson (mp) anför:

Jag påminner om att Miljöpartiet de gröna hösten 1998 i en

partimotion framförde åsikten att det inte är rimligt att RAÄ är

tillsynsmyndighet över kulturmiljövården samtidigt som myndigheten

själv utför arkeologisk undersökningsverksamhet. Miljöpartiet

föreslog mot den bakgrunden att frågan om att separera myndighetens

båda uppgifter skulle utredas.

5. Placering av fornfynd (punkt 15)

Birgitta Sellén (c) anför:

Jag vill påminna om att Centerpartiet i olika sammanhang, bl.a. i en

debatt i kammaren tidigare denna vår med anledning av

kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU14 Museer och utställningar,

framfört åsikten att fornfynd skall visas i museer så nära

fyndplatsen som möjligt.

6. Skydd och vård av kulturhistoriskt värdefulla fiskelägen

m.m. (punkt 24)

Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m) anför:

Vi har avstått från att yrka bifall till motion 2000/01:Kr216 (m) om

en utredning om statligt ekonomiskt ansvar för småhamnar och motion

2001/02:

Kr221 (m) om statligt byggnadsvårdsbidrag till sådana kulturvärden i

den svenska kustmiljön som utgörs av hamnbyggnader, skutor och

fartyg. Vi vill ändå framhålla att man borde se till helheten i de

kulturhistoriskt intressanta och skyddsvärda kustmiljöerna när

statligt bidrag skall ges till vård och bevarande.

7. Skydd och vård av kulturhistoriskt värdefulla fyrar (punkt

25)

Birgitta Sellén (c) anför:

Jag vill framhålla behovet av att en översyn görs och ett samlat

förslag utarbetas om hur kulturhistoriskt värdefulla fyrar, som inte

längre har någon betydelse för sjösäkerheten, skall förvaltas och

vårdas och hur de skall kunna överföras från statlig ägo till andra

huvudmän som kan ansvara för att de underhålls och vårdas. Jag har

dock avstått från att yrka bifall till förslaget i motion

2001/02:Kr380 (c) att ett översynsuppdrag av detta slag skall ges

till Sjöfartsverket mot bakgrund av att Sjöfartsverket och Statens

fastighetsverk nu arbetar med en inventering och en bevarandeplan

som skall vara klar år 2004.

8. Stöd till bevarande av folkhögskolebyggnader (punkt 28)

Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine

Dunker (alla m) anför:

Vi vill påminna om att Moderata samlingspartiet i sin budgetmotion

2001/02:

Kr340 stödde regeringens förslag att öka anslaget 28:27 Bidrag till

kulturmiljövård med 56 miljoner kronor för år 2002. Vi beklagar att

riksdagen på utskottsmajoritetens förslag minskade denna

anslagshöjning med 10 miljoner kronor. Därmed minskade möjligheterna

att lämna bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

t.ex. de i motion 2001/02:Kr602 (m) aktualiserade äldre och

skyddsvärda folkhögskolebyggnaderna.

9. Bevarande av vissa industrihistoriska kulturmiljöer (punkt

29)

Birgitta Sellén (c) anför:

Jag har avstått från att yrka bifall till motion 2001/02:Kr236 (c)

om statligt bidrag till sådana kulturhistoriskt och

industrihistoriskt intressanta anläggningar som fortfarande är i

drift, t.ex. vattenkraftverk, smedjor, kvarnar och affärer, mot

bakgrund av att regeringens delegation för beredning av frågor om

den särskilda satsningen på industrisamhällets kulturarv (Ku

1999:06) avlämnar sin slutrapport den 30 juni 2002. Jag förutsätter

att regeringen tar ställning i den kommande budgetpropositionen till

resultaten av denna satsning och redovisar sin syn på framtida

prioriteringar när det gäller industriarvet m.m.

Jag vill också framhålla att det finns ett världsunikt

kulturhistoriskt industriarv i Koppardalen i Avesta, vilket

uppmärksammas i motion 2001/02:

Kr289 (c). Jag förutsätter att ansvariga statliga instanser

inbegriper bevarandet av detta i det fortsatta arbetet med landets

industrihistoriska arv.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2001/02:171 Unescos världsarvskonvention och

de svenska världsarvsobjekten lämnas en beskrivning av konventionen

och dess tillämpning inom Unesco och i Sverige. Vidare redovisas de

objekt som finns uppförda på den s.k. världsarvslistan. Regeringen

gör en bedömning av konventionens framtida tillämpning i Sverige.

Regeringen anser att nuvarande regelverk och organisation för skydd

och stöd till de svenska världsarven är tillfredsställande samt att

Sverige i framtiden bör vara restriktivt med att nominera nya

världsarv.

Följdmotion

2001/02:Kr8 av Bertil Persson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den svenska slavhandelskolonin och nuvarande världsarvet

Cape Coast Castle i Ghana.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:Kr203 av Bertil Persson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Ystad och Eksjö förs upp på världsarvslistan.

2000/01:Kr211 av Lennart Kollmats (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ansöka om att uppföra Grimetons radioanläggning på

Unescos världsarvslista.

2000/01:Kr215 av Bertil Persson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ta upp diskussioner med Landskrona och Skåne om att

återskapa Uranienborg på Hven.

2000/01:Kr216 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda om staten återigen borde överta det ekonomiska

ansvaret för småhamnarna.

2000/01:Kr218 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skydda Österlens fiskelägen enligt kulturminneslagen.

2000/01:Kr232 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av hur röjningsrösen hanteras enligt

kulturminneslagen.

2000/01:Kr235 av Bo Lundgren m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kulturmiljön.

2000/01:Kr240 av Ewa Thalén Finné och Cecilia Magnusson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om försäljning av delar av arkeologiska fynd.

2000/01:Kr266 av Agneta Brendt och Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av lagstiftningens tillämpning

beträffande kyrkogårdarnas förvaltning och skötsel.

2000/01:Kr267 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Hälsingegårdar som världsarv.

2000/01:Kr268 av Roy Hansson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda åtgärder för att hindra ytterligare fuktskador

på de gamla husen i världsarvsstaden Visby.

2000/01:Kr271 av Jan Backman och Lennart Fridén (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av lagen om offentlig upphandling så att den kommer att gälla för

arkeologiska undersökningar (med motsvarande följdändring av

kulturminneslagen).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det

finns behov av att ändra Riksantikvarieämbetets

verkställighetsföreskrifter så att ett elektroniskt förfarande

möjliggörs i enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Kr272 av Inga Berggren och Jan Backman (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av kortare handläggningstider vid

arkeologiska undersökningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skilja Riksantikvarieämbetets

uppdragsverksamhet från det centrala verket.

2000/01:Kr322 av Willy Söderdahl (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lokala och regionala museers möjligheter att själva ta

hand om fornfynd.

2000/01:Kr323 av Agneta Brendt (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en riksomfattande inventering och

digitalisering av fornlämningar i skogsmark.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av stöd och rådgivning om fornlämningar

i skogsmark till markägare och information till de entreprenörer

och maskinförare som utför avverkningsarbete.

2000/01:Kr325 av Kaj Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning och finansiering av icke aktiva fiskehamnar.

2000/01:Kr339 av Agneta Brendt (s):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppdrag att förbättra skyddet av kulturlandskapet och av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det finns ett behov av att skyddsregler,

till förmån för de kulturhistoriska värdena, är gällande och får

verkan mot nya ägare, när prästgårdar försäljs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att finna former som, utan att vara

administrativt betungande eller som innebär alltför stora ingrepp

i äganderätten, kan förbättra skyddet för den kulturhistoriskt

värdefulla bebyggelsen.

2000/01:Kr602 av Lars Hjertén och Ingvar Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om folkhögskolans fastigheter.

2000/01:Kr701 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

samarbetet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet

behöver öka och förbättras.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet behöver förstärkas.

2000/01:MJ306 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fornlämningar.

2000/01:MJ312 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

5. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av lagstiftningen som

kan öppna för möjlighet till ersättning för inskränkning i

brukandet inom större fornlämningsområden.

Motioner från allmänna motionstiden 2001

2001/02:Kr202 av Anders Björck (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

till Unesco föreslår att Visingsö bör upptas på världsarvslistan.

2001/02:Kr205 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kulturmiljön.

2001/02:Kr215 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att upphäva undantaget i lagen om offentlig

upphandling (LOU) för arkeologiska undersökningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avveckla Riksantikvarieämbetets (RAÄ)

avdelning för arkeologisk uppdragsverksamhet.

2001/02:Kr217 av Nils Fredrik Aurelius och Lennart Hedquist (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård bör ändras på

så sätt att det blir möjligt att avsätta upp till 15 miljoner kr som

en engångsersättning till sådana stiftelser som har till ändamål att

säkerställa en långsiktig förvaltning av vissa, ur kulturhistoriskt

perspektiv, särskilt unika anläggningar.

2001/02:Kr221 av Jan Backman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av att bevara kulturvärdena i den svenska

kustmiljön.

2001/02:Kr233 av Bertil Persson (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger förslag om Ystad och Eksjö som

världsarv.

2001/02:Kr235 av Willy Söderdahl m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur en

förändring av ansvaret för byggnadsminnen kan ske så att

länsstyrelserna eller det regionala självstyrelseorganet får ett

ökat ansvar för dessa frågor.

2001/02:Kr236 av Lena Ek och Erik Arthur Egervärn (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till kulturhistoriskt och industrihistoriskt

intressanta anläggningar som fortfarande är i drift.

2001/02:Kr249 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att fyrplatsmiljön vid fyren Pater Noster räddas, skyddas

och får en säker förvaltning för framtiden.

2001/02:Kr265 av Inger Strömbom (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av en konsekvensanalys av

kulturminneslagens effekter för skogsbruket.

2. Riksdagen beslutar att en översyn skall göras av nuvarande

lagstiftning i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av information till markägarna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av utbildning.

2001/02:Kr278 av Carl G Nilsson och Per-Samuel Nisser (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om översyn av kulturmiljölagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ersättningar vid intrång enligt

kulturmiljölagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skogsvårdsorganisationens roll enligt

kulturmiljölagen.

2001/02:Kr286 av Ingegerd Saarinen och Ewa Larsson (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regeringen snarast bör tillträda Unescos konvention om förbud mot

och förhindrande av olovlig import, export och överföring av

äganderätt avseende kulturegendom (1970).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regeringen snarast bör verka i Nordiska rådet för tillträdande av

de nordiska länderna och i EU för tillträdande av EU-nationerna

till nämnda Unescokonvention.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regeringen snarast bör tillträda Unidroitkonventionen om stulna

eller illegalt exporterade kulturföremål från 1995.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regeringen snarast bör verka i Nordiska rådet för tillträdande av

de nordiska länderna och i EU för tillträdande av EU-nationerna

till nämnda Unidroitkonvention.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regeringen snarast bör ratificera Haagkonventionens (1954) andra

protokoll från 1999 om skydd av kulturföremål i händelse av väpnad

konflikt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regeringen snarast bör verka i Nordiska rådet för tillträdande och

ratificering av de nordiska länderna och i EU för tillträdande och

ratificering av EU-nationerna till nämnda Haagkonventions första

och andra protokoll.

2001/02:Kr289 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det nationella ansvaret för de världsunika

kulturhistoriska industriarven i Avesta utreds.

2001/02:Kr292 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till skärpning

av kulturminneslagen avseende kriteriet för fartygs

förlisningstidpunkt så att lagens skydd utvidgas till att gälla

vrak förlista för 50 år sedan eller mer.

2. Riksdagen beslutar att regeringen skall verka i Nordiska rådet

och i EU för att fartyg som förlist för 50 år sedan eller mer

skall få skydd enligt relevant lagstiftning.

3. Riksdagen beslutar att regeringen skall underteckna Unescos

kommande konvention om skydd för kulturarv under vatten.

2001/02:Kr297 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

Riksantikvarieämbetet får i uppdrag att undersöka möjligheten av ett

projektarbete om Tjustbygdens förhistoria.

2001/02:Kr300 av Jan Backman och Lennart Fridén (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillföra begreppet signifikans i lagen om

kulturminnen.

2001/02:Kr373 av Karin Wegestål m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en långsiktigt hållbar lösning för att de

arkeologiska fynden från Uppåkra skall kunna förvaras och visas i

Skåne.

2001/02:Kr374 av Michael Hagberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av statligt stöd till stiftelser för långsiktig

förvaltning av vissa från kulturmiljösynpunkt unika anläggningar.

2001/02:Kr375 av Karl-Göran Biörsmark (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kostnadsansvar vid arkeologiska fynd.

2001/02:Kr376 av Lena Ek och Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning om gemensam finansiering av arkeologiska

undersökningar och utgrävningar vid exploatering av mark.

2001/02:Kr378 av Sven Bergström och Lotta Nilsson-Hedström (c, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbättrade ekonomiska möjligheter att bevara värdefulla

kulturmiljöer och byggnader.

2001/02:Kr379 av Sonia Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett långsiktigt bevarande av unika anläggningar och

kulturmiljöer.

2001/02:Kr380 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Sjöfartsverkets ansvar att ge ett samlat förslag på hur

underhåll och ägande av fyrar med kulturellt värde, men utan

säkerhetsmässig betydelse, kan överföras till annan huvudman eller

annat ägande.

2001/02:Kr381 av Karin Jeppsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Hanö fyr.

2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

samarbetet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet

behöver utvecklas.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av kulturminneslagen och dess

effekter för skogsnäringen.

2001/02:MJ375 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bevarandet av gamla timrade lador i det agrara

kulturlandskapet.