Bet. 2001/02:KRU6

Kulturutskottets betänkande

2001/02:KRU6

Förnyad riksdagsbehandling av vissa ändringar ilotterilagen (1994:1000)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2001/02:47

Förnyad riksdagsbehandling av vissa ändringar i

lotterilagen (1994:1000) jämte två motioner väckta

med anledning av propositionen.

Vissa av riksdagen tidigare antagna ändringar i

lotterilagen har anmälts till EU-kommissionen som

nytt förslag. Anmälan har inte ådragit sig några

synpunkter från EU-kommissionen eller övriga

medlemsstater. Regeringen föreslår nu att riksdagen

skall anta dessa delar av lotterilagen på nytt.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

ändringar i lotterilagen avseende upphävande av

vissa paragrafer och införande den 1 februari 2002

av motsvarande paragrafer i lagen (propositionens

förslagspunkter 1 och 2).

I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

Ändringar i lotterilagen

Riksdagen antar regeringens förslag

till

dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

(lagförslag 2.1). Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:47 punkt 1 och avslår motion

2001/02:Kr2 i denna del,

dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

(lagförslag 2.2). Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:47 punkt 2 och avslår motionerna

2001/02:Kr1 och 2001/02:Kr2 i denna del.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd, c, fp)

Stockholm den 20 november 2001

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Agneta Ringman (s), Annika Nilsson

(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén

(m), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo

Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v),

Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ana Maria Narti

(fp), Hillevi Larsson (s) och Marianne Andersson

(c).

2001/02

KrU6

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör tillstyrka regeringens förslag

till lag om ändring i lotterilagen

(1994:1000) (propositionens förslagspunkter 1

och 2).

Riksdagen bör vidare avslå motionerna

2001/02:Kr1 och 2001/02:Kr2, jämför

reservationerna 1 (m) och 2 (kd, c, fp).

Bakgrund

Lotterilagen (1994:1000) trädde i kraft

den 1 januari 1995.

Den tekniska utvecklingen och uppfinningsrikedomen

inom spelbranschen ledde till att riksdagen redan

1996 beslutade om vissa ändringar i lagen (prop.

1996/97:7, bet. 1996/97:KrU2, rskr. 1996/97:41).

Bland annat ändrades 6 § på sådant sätt att en

vidare krets av automatspel nu ryms under

automatspelsbegreppet. Bakgrunden till denna ändring

var vissa problem i rättstillämpningen som den

tidigare avgränsningen av begreppet varuautomatspel

givit upphov till. Syftet med ändringen var att

tydliggöra att spel på s.k. lyckohjul hör till

automatspel i lotterilagens mening. Vidare infördes

ett förbud i 24 a § samma lag mot att lämna

tillstånd till andra automatspel än de som anges i

6 §, dvs. varuspels-, penning-, värde- och

skicklighetsautomater. Ändringarna, som trädde i

kraft den 1 januari 1997 (SFS 1996:1168), föregicks

inte av ett anmälningsförfarande till Europeiska

unionens kommission (EU-kommissionen).

Riksdagen beslutade 1999, i samband med

behandlingen av propositionen Kasinospel i Sverige

m.m., om vissa ytterligare ändringar i lotterilagen

(prop. 1998/99:80, bet. 1998/99:KrU11, rskr.

1998/99:229). Bland annat begränsades möjligheterna

enligt 25 § lotterilagen att meddela tillstånd till

spel på varuautomater. Sådant tillstånd får enligt

den nya lydelsen lämnas endast om spelet anordnas i

samband med en offentlig nöjestillställning i form

av tivoli eller liknande. Vidare föreskrivs i 37 a §

att en vinst som betalats ut i samband med spel på

en varuspelsautomat inte får lösas in mot en annan

vara eller mot kontanter. Ändringarna trädde i kraft

den 1 juli 1999 (SFS 1999:358). Inte heller dessa

ändringar föregicks av ett anmälningsförfarande till

EU-kommissionen.

Sedan bestämmelserna trätt i kraft har det satts i

fråga om de aktuella lagändringarna utgör sådana

tekniska föreskrifter som borde ha anmälts till EU-

kommissionen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett

informationsförfarande beträffande tekniska

standarder och föreskrifter och beträffande

föreskrifter för informationssamhällets tjänster som

trätt i stället för rådets direktiv 83/189/EEG av

den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande

beträffande tekniska standarder och föreskrifter.

EU-kommissionen och de övriga medlemsstaterna har

möjlighet att lämna synpunkter på anmälda förslag.

Detta skall ske inom tre månader från det att EU-

kommissionen tagit emot förslaget.

I ett yttrande den 29 januari 2001 gjorde

Kommerskollegium bedömningen att ändringen av

automatspelsbegreppet i 6 § lotterilagen och

införandet av tillståndskravet i 24 a § samma lag

borde ha anmälts till EU-kommissionen och att

övervägande skäl talade för att även förbudet i 37 a

§ lotterilagen borde ha anmälts på detta sätt.

Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten över

Skåne och Blekinge har i domar under år 2001

konstaterat att vissa av ändringarna i lotterilagen

inte föregåtts av ett sådant anmälningsförfarande

som avses i direktivet 98/34/EG och därför inte

kunnat tillämpas mot enskilda.

Lotteriinspektionen har i skrivelse den 19 mars

2001 till regeringen uppgett att det för närvarande

råder osäkerhet bl.a. hos rättsvårdande myndigheter

om vissa av lotterilagens bestämmelser kan göras

gällande mot enskilda. Av inspektionens skrivelse

framgår vidare att den uppkomna situationen

utnyttjas på så sätt att ett växande antal automater

sätts ut.

Regeringens förslag

Det som nu sker på spelautomatområdet är enligt

regeringen oroande och oacceptabelt och går stick i

stäv med vad riksdagen har beslutat. Grunden för

regleringen av spel- och lotterimarknaden är i

Sverige, liksom i övriga Europa, att bedrägerier och

sociala problem till följd av spel skall motverkas

samt att inkomster från spel skall komma allmänna

eller allmännyttiga ändamål till godo.

Spel på s.k. enarmade banditer och liknande

automater förbjöds i Sverige redan 1979. Skälen för

förbudet var att dessa automatspel, som gav vinst i

form av pengar, inte hade fått en från social

synpunkt acceptabel form och att det var

principiellt otillfredsställande och stötande att

allmänhetens spelbenägenhet och de sociala problem

som dessa spel orsakade skulle få utnyttjas i

enskilt vinstsyfte. Enligt regeringen har det, i

privat vinstintresse, nu skett en markant ökning av

förekomsten av spelautomater som inte är tillåtna

enligt den svenska lotterilagen. Bland annat har det

ställts ut s.k. lyckohjul, vilka ofta i stor

utsträckning påminner om enarmade banditer.

Skillnaden ligger främst i vinstutbetalningen. De

s.k. lyckohjulen betalar inte ut vinsten direkt ur

automaten, utan utbetalningen sköts av personalen i

den lokal där automaten är placerad.

Enligt regeringen bedrivs spel med höga insatser

och mycket talar för att stora belopp omsätts.

Poliser och kommunala tjänstemän uttrycker sin oro

eftersom de inom sina ansvarsområden upplever

problem bl.a. på grund av att barn och ungdomar

kommer i kontakt med spelen. Det pågår således

enligt regeringen en utveckling som inte till någon

del är förenlig med de grunder som den svenska

lotterilagstiftningen vilar på.

Mot denna bakgrund ser regeringen det som

angeläget att så fort som möjligt undanröja den

osäkerhet som uppstått så att automatspelsmarknaden

kan fungera på sätt riksdagen har bestämt.

Regeringen har därför funnit det lämpligt att låta

anmäla de ifrågasatta ändringarna av lotterilagen

till EU-kommissionen. Ett sådant

anmälningsförfarande kan dock inte ske avseende en

av riksdagen redan antagen lag. Endast förslag kan

anmälas. Kommerskollegium har därför, på

Regeringskansliets uppdrag, till EU-kommissionen

anmält ändringar av lotterilagen av samma materiella

innehåll som de ändringar som redan antagits av

riksdagen. Den i direktivet föreskrivna tre månader

långa fristen för EU-kommissionen eller övriga

medlemsstater att lämna synpunkter på de anmälda

ändringarna har löpt ut utan att några synpunkter

lämnats. Det föreligger således enligt regeringen

inte något EG-rättsligt hinder att anta ändringarna

på nytt.

Eftersom anmälningen endast kunnat avse förslag –

och inte redan antagna lagändringar – är regeringen

nu hänvisad till att på nytt föreslå att riksdagen

antar de aktuella ändringarna i lotterilagen. I

samband härmed måste, av formella skäl, de

lagändringar som redan beslutats upphävas.

De ändringar i lotterilagen som regeringen nu på

nytt föreslår att riksdagen antar är främst sådana

bestämmelser som i skilda sammanhang har satts i

fråga på grund av direktivet om

anmälningsskyldighet. Ändringsförslagen innefattar

emellertid också att vissa andra bestämmelser i

lotterilagen, där det möjligen skulle kunna sättas i

fråga om anmälning borde ha skett, skall behandlas

på motsvarande sätt.

Regeringen föreslår att ändringarna skall träda i

kraft den 1 februari 2002 och att några

övergångsbestämmelser inte skall gälla. Regeringen

anför att det för aktörerna på spelmarknaden bör ha

framstått som uppenbart att regeringen skulle komma

att vidta åtgärder för att snabbt stoppa en

utveckling på spelautomatmarknaden som går stick i

stäv med vad riksdagen beslutat. Det kan därför

enligt regeringen inte anses motiverat att med

övergångsbestämmelser begränsa en eventuell

ekonomisk skada för aktörer som i den uppkomna

situationen valt att investera i automater av nu

aktuellt slag.

Eftersom inga förändringar gjorts i förhållande

till de tidigare propositionerna finner regeringen

inte anledning att kommentera ändringarna på annat

sätt än genom hänvisning till tidigare propositioner

(intagna som bilaga 3 och 4 i detta betänkande).

De ändringar i lotterilagen som trädde i kraft den

1 januari 1997 och den 1 juli 1999 föregicks av en

bred remissbehandling. Regeringen föreslår i denna

proposition endast att vissa av dessa ändringar på

nytt skall antas av riksdagen. Någon särskild

remissbehandling av detta ärende har därför inte

ansetts behövlig.

Regeringen har inte nu inhämtat Lagrådets

yttrande. Enligt regeringens bedömning skulle

Lagrådets hörande sakna betydelse eftersom Lagrådet

redan tidigare granskat de aktuella lagförslagen och

då lämnat dessa utan erinran (prop. 1996/97:7 s. 40

och prop. 1998/99:80 s. 84).

Motioner

Motionärerna bakom motion Kr1 (m) föreslår att det

skall införas övergångsbestämmelser när det gäller

varuspelsautomater och då i första hand beträffande

25 och 37 a §§ lotterilagen. Motionärerna anför att

det är högst rimligt att det införs

övergångsbestämmelser med hänsyn till att rättsläget

varit oklart och att det inte har varit möjligt att

förutse när en omprövning av lagen skulle äga rum.

För att ge företag som är verksamma i spelbranschen

en möjlighet att ställa om sin verksamhet föreslår

motionärerna bakom motion Kr2 (kd) att regeringens

förslag till ändringar skall träda i kraft den 1

juli år 2002. Motionärerna påpekar att situationen

har varit mycket oklar för många småföretagare på

spelmarknaden under de senaste åren och att ingen

kunnat ge klara besked om lagen varit tillämplig

eller inte eller vad som skulle ske i framtiden. Det

är enligt motionärerna först i och med den nu

aktuella propositionen som rättsläget blir tydligt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har nu att ta ställning till förslag till

ändringar i lotterilagen som inte innebär några

ändringar i sak. Utskottet har tidigare behandlat

och kommenterat förslag av samma innehåll (bet.

1996/97:KrU2 och bet. 1998/99:KrU11). Utskottet, som

inte nu finner skäl att kommentera förslagen på

nytt, tillstyrker regeringens båda förslag

(propositionens förslagspunkter 1 och 2) till

ändringar i lotterilagen.

När det gäller motionsförslagen om ikraftträdande

och övergångsbestämmelser anser utskottet i likhet

med regeringen att det för aktörerna på

spelmarknaden bör ha framstått som uppenbart att

regeringen skulle komma att vidta åtgärder för att

snabbt stoppa en utveckling på spelmarknaden som går

stick i stäv med vad riksdagen beslutat. Utskottet

finner det därför inte motiverat att införa några

övergångsbestämmelser. Inte heller finns skäl att

skjuta på ikraftträdandedatumet. Lagen bör således

träda i kraft den 1 februari år 2002.

Ställningstagandet innebär att motionerna Kr1 (m)

och Kr2 (kd) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer.

1. Ändringar i lotterilagen

av Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan

Backman och Roy Hansson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:Kr1 samt avslår

proposition 2001/02:47 och motion 2001/02:Kr2.

Ställningstagande

Vi har ingen erinran mot regeringens förslag till

ändringar av lotterilagen utom såvitt avser

regeringens beslut att inte införa några

övergångsbestämmelser.

Vi anser att det är högst rimligt att det införs

övergångsbestämmelser i likhet med när lagen

förändrades år 1999 vad avser spel på varuautomater

och då i första hand 25 och 37 a §§. Detta bör ske

med hänsyn till att rättsläget varit oklart och att

det inte har varit möjligt att förutse när den

förnyade lagprövningen skulle äga rum. Aktörerna på

spelmarknaden bör enligt vår uppfattning få tid att

ställa om sin verksamhet.

Med hänvisning till det anförda bör propositionen

nu avslås och regeringen skyndsamt, senast under

januari 2002, återkomma med ett nytt förslag till

ändringar i lotterilagen inkluderat

övergångsbestämmelser.

Vi föreslår att riksdagen avslår propositionen och

tillkännager för regeringen som sin mening vad vi

här framfört. Därmed bör riksdagen delvis bifalla

motion Kr1 (m) och avslå motion Kr2 (kd).

2. Ändringar i lotterilagen

av Inger Davidson (kd), Dan Kihlström (kd), Ana

Maria Narti (fp) och Marianne Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

(lagförslag 2.1), med den ändringen att paragraferna

skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad

2002. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Kr2 i

denna del och bifaller delvis proposition 2001/02:47

punkt 1,

dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

(lagförslag 2.2), med den ändringen att tidpunkten

för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli

2002. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Kr2 i

denna del, bifaller delvis proposition 2001/02:47

punkt 2 och avslår motion 2001/02:Kr1.

Ställningstagande

Vi har ingen erinran mot regeringens förslag till

ändringar av lotterilagen utom såvitt avser

regeringens förslag till tidpunkt för upphörande av

vissa paragrafer och tidpunkt för ikraftträdande av

motsvarande paragrafer.

Vi anser att ändringarna i lotterilagen bör träda

i kraft den 1 juli år 2002. Därmed får de företag

som är verksamma i spelbranschen en möjlighet att

ställa om sin verksamhet. Under de senaste åren har

ingen kunnat ge klara besked om vissa paragrafer i

lotterilagen gällt eller inte eller vad som skulle

ske i framtiden med dessa paragrafer.

Vi föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lotterilagen (prop.

2001/02:47 punkterna 1 och 2) med de ändringarna att

uppräknade paragrafer skall upphöra att gälla vid

utgången av juni månad 2002 (punkt 1) och att

motsvarande paragrafer skall träda i kraft den 1

juli samma år (punkt 2).

Därmed bör riksdagen bifalla motion Kr2 (kd),

delvis bifalla proposition 2001/02:47 och avslå

motion Kr1 (m).

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:47 föreslår regeringen att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

2. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000).

Följdmotioner

2001/02:Kr1 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om övergångsbestämmelser.

2001/02:Kr2 av Inger Davidson m.fl. (kd):

Riksdagen beslutar att ändringarna i lotterilagen

skall träda i kraft den 1 juli 2002.

BILAGA 2

Propositionens lagförslag

2.1 Förslag till lag om

ändring i lotterilagen

(1994:1000)

Härigenom föreskrivs att 6, 16, 17, 19, 20, 24 a,

25, 27, 28, 29, 30, 35 och 37 a §§ lotterilagen

(1994:1000) skall upphöra att gälla vid utgången av

januari månad 2002.

2.2 Förslag till lag om

ändring i lotterilagen

(1994:1000)

Härigenom föreskrivs1 att det i lotterilagen

(1994:1000) skall införas tretton nya paragrafer, 6,

16, 17, 19, 20, 24 a, 25, 27, 28, 29, 30, 35 och 37

a §§, av följande lydelse.

6 § Med automatspel avses i denna lag spel på

mekaniska eller elektroniska spelautomater.

I denna lag avses med

1. varuspelsautomat: en spelautomat som betalar ut

vinst i form av varor och där vinstmöjligheterna

helt eller delvis beror på slumpen,

2. penningautomat: en spelautomat som betalar ut

vinst i form av pengar och där vinstmöjligheterna

huvudsakligen beror på slumpen,

3. värdeautomat: en spelautomat som betalar ut

vinst bara i form av värdebevis, spelpolletter eller

liknande och där vinstmöjligheterna huvudsakligen

beror på slumpen,

4. skicklighetsautomat: en spelautomat som betalar

ut vinst i form av pengar och där vinstmöjligheterna

helt eller delvis beror på spelarens skicklighet.

16 § Tillstånd att anordna ett egentligt lotteri får

ges, om

1. en vinst som utgörs av pengar uppgår till högst

ett basbelopp,

2. värdepappersvinster utgör högst 25 procent av

det sammanlagda vinstvärdet av lotteriet,

3. värdet av vinsterna i lotteriet motsvarar minst

35 procent och högst 50 procent av insatsernas

värde,

4. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna

eller på den plats där lotteriet bedrivs, och

5. det kan antas att lotteriet kommer att ge

sökanden skälig avkastning och att denna kommer att

användas för det aktuella allmännyttiga ändamålet.

Kravet enligt första stycket 5 på skälig avkastning

gäller inte om det finns särskilda skäl för annat.

Om lotterna skall säljas i en

lottförsäljningsautomat krävs vidare att

1. en vinstplan är fastställd i förväg,

2. vinsterna har dragits i förväg inför en av

tillståndsmyndigheten godkänd kontrollant, och att

3. automaten inte betalar ut någon vinst.

17 § En sådan sammanslutning som avses i 15 § och som är

verksam huvudsakligen inom en enda kommun får efter

registrering anordna egentliga lotterier under en

treårsperiod, om

____________________

1 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av

den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande

beträffande tekniska standarder och föreskrifter och

beträffande föreskrifter för informationssamhällets

tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034),

ändrat genom rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217,

5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048).

1. lotterierna bedrivs bara inom den eller de

kommuner där sammanslutningen är verksam,

2. lotterierna inte bedrivs från en fast

försäljningsplats som tillhandahålls av ett

serviceföretag,

3. insatsernas sammanlagda belopp i de lotterier

som anordnas under treårsperioden uppgår till högst

20 basbelopp,

4. en vinst som utgörs av pengar uppgår till högst

ett basbelopp,

5. värdet av vinsterna i varje lotteri motsvarar

minst 35 procent och högst 50 procent av insatsernas

värde,

6. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna

eller på den plats där lotteriet bedrivs, och

7. det för lotterierna finns föreståndare som

registreringsmyndigheten godkänt.

Registreringsmyndigheten får medge undantag från

kravet på föreståndare enligt första stycket 7 om

det är uppenbart att någon sådan inte behövs.

För lotteri som avses i 16 § tredje stycket gäller

vidare där angivna sär-skilda förutsättningar.

19 § En sådan sammanslutning som avses i 15 § första

stycket får anordna egentliga lotterier utan

tillstånd, om

1. lotteriet anordnas i samband med

a) en tillställning eller en sammankomst som

sammanslutningen anordnar eller deltar i eller

b) ett bingospel som sammanslutningen anordnar,

2. lotteriet bedrivs bara inom det för

tillställningen, sammankomsten eller bingospelet

avsedda området,

3. värdet av varje insats uppgår till högst 1/6 000

basbelopp,

4. värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/6

basbelopp,

5. det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar

minst 35 procent och högst 50 procent av insatsernas

värde, om antalet insatser och vinster samt värdet

av dessa är bestämda enligt en uppgjord plan,

6. vinstandelen anges på lottsedlarna eller

lottlistorna eller i den lokal där lotteriet

bedrivs,

7. lottköparen vid lottköpet får veta var och när

vinsterna skall dras och på vilket sätt resultatet

av dragningen görs tillgängligt för allmänheten, om

vinstdragningen inte redan har ägt rum, och

8. vinsterna dras offentligt före tillställningens,

sammankomstens eller bingospelets slut för dagen, om

vinstdragningen inte redan har ägt rum före

lottförsäljningen.

Försäljning av lotter genom påteckning på lottlistor

får, trots vad som sägs i första stycket 2, påbörjas

fyra veckor innan tillställningen eller

sammankomsten äger rum.

20 § Egentliga lotterier får även i andra fall än

som anges i 19 § anordnas utan tillstånd, om

1. lotteriet anordnas i samband med

a) en offentlig nöjestillställning,

b) en offentlig tillställning till förmån för ett

allmännyttigt ändamål, eller

c) en allmän sammankomst för framförande av ett

konstnärligt verk till förmån för ett allmännyttigt

ändamål,

2. lotteriet bedrivs bara inom det för

tillställningen eller sammankomsten avsedda området,

3. vinsterna utgörs bara av varor eller tjänster,

4. värdet av varje insats uppgår till högst 1/6 000

basbelopp,

5. värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/60

basbelopp,

6. vinsterna delas ut i omedelbar anslutning till

deltagandet i lotteriet,

7. det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar

minst 35 procent och högst 50 procent av insatsernas

värde, om antalet insatser och vinster samt värdet

av dessa är bestämda enligt en uppgjord plan, och

8. vinstandelen anges på lottsedlarna eller anslås i

den lokal där lotteriet bedrivs.

24 a § Tillstånd till automatspel får lämnas bara i

fråga om varuspelsautomat, penningautomat,

värdeautomat och skicklighetsautomat.

25 § Tillstånd att anordna spel på

varuspelsautomater får lämnas, om

1. spelet anordnas i samband med en offentlig

nöjestillställning i form av tivoli eller liknande,

2. värdet av spelarens insats uppgår till högst 1/7

000 basbelopp,

3. värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/300

basbelopp,

4. varje spelautomat förses med tillståndshavarens

namn,

5. det kan antas att spelautomaten inte kommer att

användas för något annat ändamål än den enligt

ansökan är avsedd för, och

6. det kan antas att god ordning kommer att råda

inom den lokal eller på den plats där spelet skall

bedrivas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela sådana föreskrifter om

spelplats, speltid och märkning av spelautomaterna

som avviker från första stycket 1 och 4.

27 § Tillstånd att anordna spel på värdeautomater i

andra fall än som avses i 26 § får ges, om

1. spelet anordnas i samband med hotell- och

restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns

tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller

starköl enligt alkohollagen (1994:1738) eller i

samband med bingospel,

2. värdet av spelarens insats uppgår till högst 1/7

000 basbelopp per spel,

3. värdet av högsta vinsten uppgår till högst

etthundra gånger insatsen,

4. högst fem värdeautomater placeras på varje

spelplats,

5. värdet av vinsterna i spelet motsvarar minst 85

procent av insatsernas värde,

6. spelautomaterna kan kontrolleras genom tele- och

databaserade kommunikationssystem,

7. varje spelautomat förses med tillståndshavarens

namn eller något annat kännetecken,

8. det kan antas att spelautomaten inte kommer att

användas för något annat ändamål än den enligt

ansökan är avsedd för, och

9. det kan antas att god ordning kommer att råda

inom den lokal eller på den plats där spelet skall

bedrivas.

Tillstånd enligt första stycket får bara lämnas till

ett spelföretag som ägs av staten.

28 § Penningautomater, värdeautomater,

varuspelsautomater och skick-lighetsautomater får

innehas bara efter tillstånd.

Sådana automater får dock innehas utan särskilt

tillstånd

1. av den som har tillstånd enligt 25, 26 eller 27

§ att anordna sådant automatspel, om automaten

omfattas av speltillståndet,

2. av automatinnehavares dödsbo under en tid av

längst ett år från dödsfallet och av

automatinnehavares konkursbo längst intill dess

konkursen har avslutats, eller

3. av den som har fått sitt tillstånd att inneha

automaten återkallat, till dess att tre månader har

förflutit från det att beslutet om återkallelsen

vann laga kraft.

Tillstånd får förenas med särskilda villkor samt med

kontroll- och ordningsbestämmelser.

29 § Införsel till landet av penningautomater,

värdeautomater, varuspels-automater och

skicklighetsautomater är tillåten endast för den som

har rätt att enligt 28 § första stycket eller andra

stycket 1 inneha sådan automat.

30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får föreskriva undantag från 28 § första

stycket och 29 § i fråga om penningautomater,

värdeautomater, varuspelsautomater och

skicklighetsautomater som innehas

1. på fartyg i internationell trafik för spel på

fartyget, eller

2. i yrkesmässig verksamhet för tillverkning,

reparation eller liknande.

35 § Den som anordnar vadhållning i samband med

hästtävling eller anordnar automatspel, roulettspel,

tärningsspel eller kortspel får inte låta någon som

är under 18 år delta i lotteriet. Detsamma gäller

den som är ombud för den som anordnar lotteriet.

37 a § En vinst som betalas ut i samband med spel på

en varuspelsautomat

får inte lösas in mot en annan vara eller mot

kontanter av

1. den som anordnat lotteriet,

2. den som innehar den plats där lotteriet

tillhandahålls,

3. den som bedriver näringsverksamhet där, eller

4. ombud för sådana personer som avses i 1–3.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2002.

Bilaga 3

Utdrag ur prop. 1996/97:7

---

6 Automatspelsbegreppet

Regeringens förslag: Begreppet automatspel

ändras så att det får beteckna spel på

mekaniska eller elektroniska automater

oavsett deras beskaffenhet i övrigt.

Därutöver införs ett förbud mot att tillstånd

ges till andra automatspel än de som räknas

upp i 6 § lotterilagen. Det nuvarande kravet

på att tillstånd till spel på värdeautomat

endast får ges under förutsättning att spelet

bedrivs till förmån för ideell förening

slopas. En förutsättning för att tillstånd

till spel på värdeautomat skall ges, är att

högst 100 kr av vinsten får växlas in mot

kontanter.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med

regeringens förslag. Utredaren har dessutom

föreslagit att definitionerna på varuspelsautomat,

penningautomat, värdeautomat och skicklighetsautomat

ändras i utvidgande riktning.

Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna

som har yttrat sig över förslaget är positiva.

Göteborgs kommun avstyrker förslaget till ny

definition av automatspel eftersom ifrågavarande

”Lyckohjul” faller under automatspelslagen.

Konkurrensverket anser att lotterier skall

definieras efter funktion och inte teknik.

Lotteriinspektionen och AB Tipstjänst anser att det

inte finns skäl till att införa en begränsning mot

inväxling av värdebevis mot kontanter.

Sveriges Hotell- och restaurangföretagare (SHR)

instämmer i vad Tipstjänst anfört. SHR understryker

vikten av att regelsystemet blir klart och entydigt.

Skälen för regeringens förslag: Spel på mekaniska

spelautomater har förekommit under lång tid. Under

senare år har de mekaniska spelautomaterna kommit

att kompletteras med – och delvis ersättas av –

elektroniska spelautomater.

Bakgrunden till de frågor som har uppkommit med

anledning av det s.k. Lyckohjulet är lotterilagens

lotteri- och automatspelsbegrepp. I samband med

bingospel bedrivs på många ställen i landet spel på

Lyckohjul, som tillståndsfria sidolotterier.

Lyckohjulet är en spelautomat som till stor del

påminner om en s.k. enarmad bandit. Den drivs

elektroniskt men utan arm. Vinsten genereras av tre

hjul försedda med ett antal symboler. De olika

kombinationerna av symboler ger vinst i enlighet med

en vinstplan som sitter på automatens utsida.

Vinsterna kan genom en knapptryckning användas för

återspel. Önskar man utbetalning av vinsten, kan en

tillkallad funktionär betala ut den vinstsumma som

visas i en ruta på automaten. Enligt uppgift från

Sveriges bingoarrangörers centralorganisation

(Svebico) ligger vinstnivån på drygt 80 procent.

Insatserna kan varieras mellan en krona och fem

kronor. Vinsten uppgår på de automater som har

placerats ut till högst 100 gånger insatsen. Det som

skiljer Lyckohjulet från de spelautomater som

definieras i 6 § lotterilagen är att denna automat

inte betalar ut vinster automatiskt genom automaten

utan kontant av personal i spellokalen.

Utseendemässigt finns ingen avgörande skillnad

mellan ett Lyckohjul och t.ex. en värdeautomat, utom

på just den punkten.

Länsrätten i Södermanlands län har, som redovisats

i avsnitt 4, i en dom i november 1995 upphävt

Lotteriinspektionens förbud mot spelen i vissa

bingohallar och slagit fast att spel på Lyckohjul

inte kan anses utgöra ett sådant automatspel som

anges i 6 § lotterilagen. För Lyckohjulets

användning som sidolotteri till bingospel krävs

därför inget tillstånd.

Innebörden av den definition som begreppet

automatspel har fått synes vara att spel på en

automat som inte svarar mot de kriterier som anges

för varuspelsautomat, penningautomat, värdeautomat

eller skicklighetsautomat inte är att anse som

automatspel i lagens mening.

Frågan är om spel på en apparat av annat slag

överhuvudtaget kan anses som lotteri. För att detta

skall vara fallet måste spelet kunna hänföras till

någon av de lotterikategorier som räknas upp vid

sidan om ”automatspel” i 3 § första stycket 1-3

lotterilagen. Det är tveksamt om ett automatspel av

sådant slag faller in under punkt 1, dvs. kan ses

som lottning, gissning, vadhållning eller liknande

förfaranden. Detsamma gäller i fråga om marknads-

och tivolinöjen enligt punkt 2, åtminstone om

apparaten inte kan förknippas speciellt med

verksamhet på marknader och tivolin. I lagens

förarbeten nämns ringkastningsanordningar,

bollkastning, pilkastning och skjutbanor som exempel

på marknads- och tiviolinöjen (prop. 1993/94:182 s.

53).

Det är uppenbart att spel på denna typ av automat

ligger utanför bingobegreppet. Utredaren ger uttryck

för uppfattningen att automaten inte heller passar

in på någon av de övriga lotterikategorier som anges

i 3 § första stycket 3 lotterilagen. Regeringen

delar inte utredarens bedömning. 3 § första stycket

3 lotterilagen måste läsas så att frasen “och

liknande spel” som avslutar meningen är hänförlig

till samtliga kategorier som räknas upp i punkten,

alltså även till automatspel.

Mot denna bakgrund och för att förhindra att lagen

ges den innebörden, bör begreppet automatspel ändras

så att det, liksom före 1994 års lotterilag, får

beteckna spel på mekaniska eller elektroniska

automater, oavsett deras beskaffenhet i övrigt. Det

betyder att en sådan företeelse som spel på

Lyckohjulet kommer att höra till automatspel i

lotterilagens mening. Automatspel bör – såsom

lagstiftarens mening har varit – tillåtas bara i

form av spel på varuspelsautomater,

penningautomater, värde-automater och

skicklighetsautomater. Dessutom bör ett uttryckligt

förbud mot andra automatspel än de som anges i 6 §

lotterilagen införas.

Eftersom regeringen avser att företa en mer

övergripande översyn av lotterilagen kan eventuella

ändringar avseende definitionerna på de olika

automatspelen samt övriga frågor kring automatspel

avvakta.

Frågor om tillstånd för anordnande av spel på

värdeautomat

Beträffande tillstånd till spel på värdeautomat

framgår av 27 § första stycket 1 lotterilagen att

tillstånd till sådant spel får ges under

förutsättning att spelet anordnas till förmån för

ideell förening. Riksdagen har under våren beslutat

om att ett nytt vinstdelningssystem skall införas

(prop.1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr.

1995/96:248). I huvudsak innebär det nya systemet

att vinster i det statsägda företaget, efter avdrag

för ett grundbelopp som tillfaller staten, delas

mellan staten och föreningslivet. Systemet ersätter

tidigare gällande öronmärkning av överskottet från

det värdeautomatspel som AB Tipstjänst i juni 1995

fick regeringens tillstånd att bedriva.

Kulturutskottet har i sitt yttrande över

propositionen (1995/96:KrU8y s. 4) anfört att det

föreslagna vinstdelningssystemet står i mindre god

överensstämmelse med 27 § första stycket 1

lotterilagen. Regeringen, som delar utskottets

bedömning, föreslår därför att bestämmelsen i 27 §

första stycket 1 lotterilagen tas bort.

När förslaget till ny lotterilag behandlades i

riksdagen våren 1994, fanns det även ett förslag om

att det dittills statsägda AB Tipstjänst framgent

skulle ägas av folkrörelser men att det skulle

finnas ett statligt inflytande över bolaget (prop.

1993/94:243). Kulturutskottet uttalade i sitt

betänkande om lotterilagen (bet. 1993/94:KrU32 s.

15) att AB Tipstjänst med den i propositionen

föreslagna konstruktionen skulle uppfylla de krav

som enligt huvudregeln borde gälla för att ett

spelföretag skulle kunna få tillstånd att anordna

spel på värdeautomater. Några förändringar i ägandet

har emellertid inte gjorts. Reglerna om vem som kan

ges tillstånd bör därför ändras så att de bättre

står i överensstämmelse med hur aktuella spelföretag

ägs.

Inväxling av värdebevis från värdeautomat mot

kontanter

Det har ansetts oklart om lotterilagen medger att

värdebevis växlas in mot kontanter. Av 27 § första

stycket 6 framgår att tillstånd till spel på

värdeautomat får ges om inga vinster betalas ut i

pengar. Redan av definitionen av värdeautomat i 6 §

framgår att det inte är fråga om att automaten skall

betala ut pengar, utan att automaten betalar ut

vinst i form av värdebevis, spelpolletter eller

liknande. Det ligger därför nära till hands att anta

att regleringen i 27 § var avsedd att gälla

inväxling av värdebevis. En sådan tolkning stämmer

också överens med vissa uttalanden i förarbetena

till lotterilagen. I prop. 1993/94:182 sägs sålunda

(s. 30) att med värdebevis förstås en handling som

har ett ekonomiskt värde men som inte kan lösas in i

pengar, t.ex. presentkort, samt vidare (s. 72) att

kontantutbetalning inte får förekomma när vinsten

har registrerats på debiteringskort, s.k. smart

cards.

Det kan konstateras att lagen inte ger klart

besked vad som gäller om möjligheten till inväxling

av värdebevis och liknande mot kontanter. Ett

klargörande bör därför göras i lagen.

Vid värdeautomatspel skall vinsten utgöras av ett

värdebevis eller liknande. En värdeautomat där

värdebeviset omedelbart kan växlas in mot kontanter,

kanske t.o.m. i en automat som är integrerad med

värde-automaten, är till sin karaktär mycket snarlik

en penningautomat och kan uppfattas som en sådan av

spelaren. Det finns därför anledning att begränsa

möjligheterna till inväxling mot kontanter.

Utgångspunkten bör fortsättningsvis vara att

värdebevis inte kan växlas in mot kontanta medel.

Det finns dock anledning att tillåta att mindre

belopp betalas ut i kontanter, bl.a. för att den som

anordnar spelet skall kunna lämna tillbaka växel när

den vara som inhandlas för värdebeviset inte helt

motsvarar bevisets värde. Ett fullständigt förbud

mot att lämna kontanter kunde också, med tanke på

att automaterna skall vara placerade i

restaurangmiljö, i stället leda till ökad

alkoholkonsumtion.

Med hänvisning till det som anförts nu föreslås

att lotterilagen ändras så att belopp upp till högst

100 kr får växlas in mot kontanter.

7 Underårigas spel

Regeringens förslag: Förbudet för den som är

under 18 år att delta i vissa lotterier

riktas mot anordnaren och dennes ombud.

Förbudet utvidgas till att omfatta

vadhållning på hästtävlingar.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med

regeringens förslag. En skillnad är att utredaren

föreslagit att förbudet skall rikta sig även mot den

som förmedlar en lotteritjänst från den som anordnar

lotteriet. Vidare har utredaren föreslagit att

förbudet skall omfatta all slags vadhållning och

bingospel samt att förbudet skall

straffsanktioneras.

Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna

är positiva och tillstyrker förslaget. Aktiebolaget

Trav och Galopp har inga principiella invändningar

mot lagstiftning om åldersgräns. Riksåklagaren

avstyrker föreslagen utvidgning av det straffbara

området och anser att inga bärande skäl för

förslaget har anförts i promemorian.

Rikspolisstyrelsen anser att ett avgiftssystem bör

övervägas. AB Tipstjänst anser inte att de statliga

spelbolagen skall åläggas lagstadgade åldersgränser

för sina spel utan att det i stället bör vara

bolagen som skall verka för att minderårigas spel

förhindras.

Skälen för regeringens förslag: I 35 §

lotterilagen finns en bestämmelse om underårigas

spel. Där föreskrivs att den som är under 18 år inte

får delta i automatspel, roulettspel, tärningsspel

eller kortspel. Förbudet för underåriga att spela på

vissa lotterier är inte sanktionerat, dvs. om någon

handlar i strid med det kan personen i fråga inte

straffas. Det finns skäl att här uppmärksamma

bestämmelsens innehåll i två avseenden. Det ena

gäller vem ett förbud bör rikta sig till – skall det

vara till den underårige eller skall det vara till

den som anordnar ett lotteri? Den andra frågan

gäller vilka lotterier som förbudet skall avse. Det

finns skäl att överväga en utvidgning av

förbudskretsen.

Det kan antas att 35 § lotterilagen med nuvarande

utformning har en viss pedagogisk betydelse. Den som

anordnar ett lotteri kan ha lättare att avvisa

spelintresserad ungdom om han kan hänvisa till

bestämmelsen. Enligt regeringens mening kan det

emellertid vara än mer ändamålsenligt och effektivt

om förbudsregeln riktas mot den som anordnar

lotteriet.

I stor utsträckning företräds anordnare av

lotterier av personer som har i uppdrag att på

anordnarens vägnar sälja lotter och ta emot

betalning. Detta gäller särskilt i fråga om

rikstäckande lotterier. När ett lotteri som omfattas

av förbudet i 35 § lotterilagen tillhandahålls

allmänheten genom ett ombud bör det ankomma på denne

att ansvara för att underåriga inte deltar i

lotteriet. Förbudsregeln bör därför avse också

ombud. Att låta förbudet även omfatta förmedlare av

lotteritjänst leder enligt regeringens mening för

långt.

I 52 § lotterilagen föreskrivs i dag att en

tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och

förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter

och villkor som meddelats med stöd av lagen skall

följas. Föreläggandet och förbudet får förenas med

vite. Detta innebär att tillsynsmyndigheten kan

förelägga bl.a. en anordnare av lotteri som bryter

mot förbudet i 35 § lotterilagen att upphöra med

detta. Detta torde enligt regeringens mening vara en

tillräckligt verkningsfull sanktion för att uppnå

önskat resultat. Någon straffsanktion behövs därför

inte enligt vår mening.

Hösten 1995 genomförde Lotteriinspektionen ett

seminarium som behandlade underårigas spel. Flera av

deltagarna i seminariet pekade på ökade problem med

sådant spel. Riksförbundet Spelberoende har ur

Allmänna arvsfonden fått medel för ett

informationsprojekt till ungdomar om riskerna med

spel.

Flera av spelmarknadens aktörer har själva

uppmärksammat frågan och även vidtagit åtgärder för

att begränsa möjligheterna för underåriga att delta

i spel. AB Tipstjänst uppgav vid seminariet att man

har beslutat att en 18-årsgräns skall gälla för

deltagande i vissa av bolagets spel. I regeringens

tillstånd till Aktiebolaget Trav och Galopp

föreskrivs att personer under 18 år inte skall

erbjudas att ingå vad. Svenska Penning-lotteriet AB

har tidigare framhållit att man inte anser spel från

underårigas sida på bolagets produkter vara något

problem. Bingohallarnas branschorganisation Svebico

har rekommenderat sina medlemsföretag att iaktta en

18-årsgräns för deltagande i bingo.

Mycket tyder emellertid på att bolagen, trots sina

goda avsikter, inte helt har lyckats undanhålla

underåriga från spel. Frågan om underårigas spel är

allvarlig eftersom särskilt vissa spel kan leda till

ett vanemässigt spelande. En tidig speldebut kan

leda till att problemen blir svårare att komma till

rätta med.

Ett totalförbud skulle med stor sannolikhet leda

till att illegalt spel uppstår. Spelmarknaden måste

i olika avseenden – och också här – finna

balanspunkten där risken för missbruk och skada är

så låg som möjligt samtidigt som spelen är

tillräckligt attraktiva för att inte ett illegalt

spel skall etableras.

Det är emellertid angeläget att unga människor

förhindras att delta i sådant spel som lätt kan leda

till ett vanemässigt beteende. Enligt de ännu ganska

begränsade forskningsuppgifter som finns är spelens

snabbhet och spänningsgrad av stor betydelse här.

Snabba spel innebär att det är en kort tidsrymd

mellan det ögonblick då insatsen görs och det då en

vinst kan betalas ut. De spel som särskilt har

nämnts i detta sammanhang är vadhållning och bingo.

Rikstäckande vadhållning i samband med hästtävlingar

bedrivs av Aktiebolaget Trav och Galopp och

rikstäckande vadhållning i samband med

idrottstävlingar av AB Tipstjänst.

För att förhindra att spel får fäste bland yngre

bör förbudet för deltagande i vissa lotterier

utvidgas. Den förbudsregel som gäller i dag avser

lotterier av fyra slag, nämligen automatspel,

roulettspel, tärningspel och kortspel. En

ändamålsenlig avgränsning synes vara att förbudet i

fortsättningen även omfattar vadhållning i samband

med hästtävling. Att låta förbudet omfatta all slags

vadhållning och bingospel leder enligt regeringens

mening för långt. Det skulle bl.a. få till följd att

enkla spel som t.ex. stryktips inte skulle vara

tillåtet för underåriga. Regeringen överväger i

stället att i samband med behandling av koncessionen

för det statliga spelbolaget som villkor för vissa

spel ange att de inte får förmedlas till ungdomar

under 18 år. Vi föreslår alltså att förbudet

utvidgas till att omfatta även vadhållning i samband

med hästtävling.

---

8.2 Konkurrensen på spelmarknaden

Regeringens förslag: Vinstandelstaket för

egentligt lotteri sänks till 50 procent.

Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Merparten av de remissinstanser

som yttrat sig över förslaget är positiva.

Skälen för regeringens förslag: Den svenska

spelmarknaden är i dag utsatt för hård konkurrens.

Marknadsaktörerna kan, mycket grovt, indelas i två

grupper: de statligt ägda eller kontrollerade

spelbolagen och folkrörelserna. Lotterilagen ger

folkrörelserna goda möjligheter till intäkter från

lotterier och spel. Samtidigt har situationen på

spelmarknaden försämrats. Konkurrensen har hårdnat

och flera folkrörelselotterier har haft problem att

uppnå förväntat resultat. Regeringen har i olika

sammanhang uttalat avsikten att vidta åtgärder för

att dämpa konkurrensen på spel- och

lotterimarknaden.

Som ett led i arbetet att minska konkurrenstrycket

har riksdagen beslutat att de statsägda bolagen

Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst slås

samman (prop. 1995/96:169 , bet. 1995/96:FiU14,

rskr. 1995/96:248). I den promemoria som utrbetades

inom Finansdepartementet under hösten 1995, De

statligt styrda spelbolagens koncessioner och

organisation m.m. (Ds 1995:61), och som låg till

grund för ovannämnda proposition lämnades vidare

vissa förslag om ändringar i de statliga bolagens

koncessioner som syftar till att minska

konkurrenstrycket. Dessa förslag bereds inom

Fianansdepartementet.

För att motverka att höjda vinstandelar används

som ett konkurrensmedel bör vinstandelstaket för

egentligt lotteri sänkas från nuvarande 55 procent

till 50 procent.

---

11 Författningskommentar

11.1 Förslag till lag om ändring i lotterilagen

(1994:1000)

---

6 §

Enligt den nuvarande utformningen av 6 § avses med

automatspel spel på sådana mekaniska eller

elektroniska spelautomater som kan hänföras till de

nämnda fyra kategorierna av automater. Som utvecklas

i den allmänna motiveringen är detta en avgränsning

av begreppet automatspel som, i kombination med

definitionen på lotteri och definitionerna på de

fyra olika kategorierna av automater, har skapat

problem vid tillämpningen av lotterilagen (se

avsnitt 6). Den nya definitionen på automatspel

innefattar ingen koppling till spel på bara en

varuspelsautomat, en penningautomat, en värdeautomat

eller en skicklighetsautomat. Den innebär att varje

spel på en mekanisk eller elektronisk spelautomat

skall anses som automatspel. En annan sak är att

tillstånd till automatspel bara får lämnas i fråga

om varuspelsautomater, penningautomater,

värdeautomater och skicklighetsautomater. Detta

framgår av 24 a §.

Automatspel kan också förekomma med stöd av lagen

(1982:636) om anordnande av visst automatspel. Det

är då fråga om spel på mekaniska eller elektroniska

spelautomater som anordnas för allmänheten eller som

i annat fall anordnas i förvärvssyfte och som inte

ger vinst eller bara ger vinst i form av frispel på

automaten. Av 2 § lotterilagen framgår att sådant

automatspel inte omfattas av lotterilagen.

16 , 17, 19 och 20 §§

Den ändring som har gjorts i 16 § är att det nu – i

första stycket 3 – sägs att vinstandelen i ett

egentligt lotteri inte får uppgå till mer än 50

procent av insatsernas värde. I dag kan motsvarande

andel vara 55 procent. Skälet till ändringen har

utvecklats i avsnitt 8.2. Motsvarande ändring har

gjorts i 17 och 19 §§ första stycket 5 och i 20 §

första stycket 7.

24 §

I 6 § lotterilagen definieras i dag begreppet

automatspel som spel på följande mekaniska eller

elektroniska spelautomater, nämligen

varuspelsautomat, penningautomat, värdeautomat och

skicklighetsautomat. Syftet med definitionen har

bl.a. varit att förbjuda spel på spelautomater av

annat slag. Som har anförts tidigare (avsnitt 6) är

det tveksamt, om syftet verkligen har uppnåtts med

den valda lagstiftningstekniken.

I 6 § första stycket har föreslagits en vidare

definition på automatspel, där någon koppling inte

längre görs till de nämnda fyra slagen av

spelautomater. Syftet med den nya 24 a § är att få

till stånd ett generellt förbud mot automatspel på

andra automater än varuspelsautomater,

penningautomater, värdeautomater och

skicklighetsautomater. Vad som kännetecknar de

angivna automaterna framgår av 6 § andra stycket.

Vad gäller automatspel som inte omfattas av

lotterilagen, se kommentaren till 6 §. Den

föreslagna 24 a § gäller inte sådant automatspel.

---

27 §

Första stycket 1 har upphävts (se avsnitt 6).

Det har inte varit lagstiftarens mening att

värdeautomater skall användas på ett sådant sätt att

dessa och penningautomater kan uppfattas som

likvärdiga. Möjligheten att genast växla in ett

värdebevis mot kontanter gör att gränsdragningen

mellan penningautomat och värdeautomat i praktiken

blir hårfin. I syfte att underlätta

restaurangpersonalens hantering av vinster, har en

möjlighet att växla in ett värde motsvarande högst

100 kr i kontanter införts.

Ändringarna i andra stycket utgör en anpassning

till hur spelföretagen ägs idag.

---

35 §

Under rubriken Förbud att delta i vissa lotterier

upptar lotterilagen två paragrafer. I 35 § regleras

rätten för den som är under 18 år att delta i olika

lotterier. I 36 § behandlas rätten för anställda och

funktionärer hos den som anordnar vissa slags

lotterier att delta i lotteriet.

Den ändring som föreslås i 35 § innebär att den

bestämmelse om förbud att delta i vissa lotterier

som riktar sig till personer under 18 år tas bort. I

stället införs en bestämmelse om förbud för den som

anordnar vissa lotterier, som närmare anges i 35 §,

att låta någon som är under 18 år delta i lotteriet.

Förbudet i paragrafen riktar sig till den som

anordnar ett lotteri, vilket är den som har fått

tillstånd till lotteriet. Förbudet riktar sig också

till den som företräder den som anordnar lotterier i

egenskap av ombud. Här avses med ombud en person som

har rätt (fullmakt, behörighet) att ingå avtal m.m.

för den som anordnar lotteriet med bindande verkan

för denne.

---

Bilaga 4

Utdrag ur prop. 1998/99:80

---

7.2 Behovet av ändringar i lotterilagen

Regeringens förslag: Nya bestämmelser om automatspel

införs i lotterilagen (1994:1000).

Utredningens förslag: Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser framför

kritiska synpunkter mot ett förslag att

bestämmelserna om automatspel ändras nu, mot

bakgrund av att Lotterilagsutredningen förväntas

lämna sitt slutbetänkande i mars i år.

Rikspolisstyrelsen och Statskontoret anser att det

saknas nödvändiga konsekvensutredningar av

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Förhållandevis

kort tid efter att nu gällande lotterilag trätt i

kraft blev lagen föremål för kritik. I en skrivelse

till dåvarande Civildepartementet i september 1995

framförde Lotteriinspektionen synpunkter på vilka

förändringar i lotterilagen man ansåg borde

övervägas. Inspektionen pekade bl.a. på problem med

olagliga automater och förordade införandet av ett

krav på att alla spel skulle vara godkända av

inspektionen. Vidare anfördes att det borde

övervägas om inte mindre vinster på värdeautomater

kunde få betalas ut i kontanter.

Mot bakgrund av bl.a. den kritik som

Lotteriinspektionen framfört, genomfördes en

utredning som låg till grund för att lotterilagens

automatspelsbegrepp ändrades så att ett generellt

förbud infördes mot annat automatspel än de i lagen

särskilt angivna automatspelen. Syftet var bl.a. att

det klart skulle framgå att de s.k. Lyckohjulen, där

vinsten inte betalades ut av automaten utan av en

person, inte var tillåtna (prop. 1996/97:7, bet.

1996/97:KrU2, rskr. 1996/97:41).

Efter den lagändringen har nya problem uppstått

beträffande automatspel. De varor som erhålls vid

vinst på varuspelsautomater har efter hand ändrat

karaktär. Tidigare utgjordes vinsterna av t.ex.

teddybjörnar, klockor och choklad. Numera utgörs

vinsterna vid spel på varuspelsautomater

huvudsakligen av mindre smycken, plaketter eller

dylikt som ofta växlas in mot kontanter. Vinsterna

har utvecklats från att ha varit riktiga varor till

att utgöra föremål som är avsedda att lösas in mot

kontanter. Dessa föremål är små och platta men

utformade så att de torde vara att beteckna som

varor även om de inte är avsedda att behållas av

spelaren. I praktiken har automaterna således

fungerat som värdeautomater. De automater som

används kan till utseendet likna värdeautomater

eftersom ett värdebevis och en platt inplastad

amulett behöver ungefär lika stort utrymme för att

komma ut ur automaten.

Varuspelsautomater får finnas på fler ställen än

värdeautomaterna. Tillstånd till spel på

varuspelsautomater får lämnas om spelet anordnas i

samband med offentlig nöjestillställning, hotell-

och restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns

tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller

starköl enligt alkohollagen (1994:1738), eller om

det ändå kan antas att spelet utan olägenhet kan

anordnas i samband med verksamheten, eller i samband

med bingospel. Spel på värdeautomater får förekomma

om spelet anordnas i samband med hotell- och

restaurangverksamhet om det för rörelsen finns

tillstånd till servering av spritdrycker enligt

alkohollagen. Samtliga spelplatser för

värdeautomatspel står således under kontroll även

genom att de krav som ställs för tillstånd enligt

alkohollagen skall vara uppfyllda. De spelplatser

där varuspelsautomaterna finns står i regel inte

under motsvarande kontroll. I den mån spel på

varuspelsautomater bedrivs med traditionella varor

och inte med varor som är avsedda att bytas ut mot

kontanter är spelet av ett ganska oförargligt slag.

Förändringen av varuspelsautomaterna har

huvudsakligen skett under senare år, närmare bestämt

efter det att ovan nämnda lagändring trädde i kraft

den 1 januari 1997. Förändringen har medfört att

antalet varuspelsautomater ökat dramatiskt.

Utvecklingen kan belysas av antalet tillstånd till

anordnande av spel på varuspelsautomater. Under år

1995 meddelade Lotteriinspektionen 14 tillstånd att

anordna spel på varuspelsautomater. I slutet av 1996

uppgick antalet tillstånd till 336 och antalet

automater till 637 stycken. I slutet av 1997 uppgick

antalet tillstånd att anordna spel på

varuspelsautomater till 2 167 och antalet

varuspelsautomater till 4 456 stycken. I november

1998 uppgick antalet tillstånd till spel på

varuspelsautomater till ca 1 900 och antalet

automater till ca 3 000 stycken. En punktskatt på

varuspelsautomater infördes den 1 juli 1998 med 1

500 kr per automat och månad. Detta har sannolikt

bidragit till den minskning av antalet

varuspelsautomater som skett sedan slutet av 1997.

Även beträffande spelet på värdeautomaterna finns

liknande problem. Det har framkommit att de

värdebevis som erhålls vid vinst i stor utsträckning

löses in mot kontanter och inte, såsom var avsett,

mot presentkort.

Mot bakgrund av vad som nu redovisats kan

konstateras att automatspelet – i den hårdnande

konkurrensen på spelmarknaden – i allt högre grad

fått karaktären av spel om penningvinster. Detta bör

leda till en uppstramning av regelverket som medför

att spel om pengar eller pengars värde endast sker i

strikt kontrollerade former och därmed motverkar

risken för ett omåttligt spelande med åtföljande

ekonomiska eller sociala problem, inte minst för

ungdomar.

Det är stora summor som omsätts vid spel. Under

1998 omsatte svenska befolkningen drygt 29 miljarder

kronor på spel och lotterier. Statsmakternas

uttalade intentioner är att överskottet av spel –

restaurangkasinon och s.k. marknads- och tivolinöjen

undantagna – skall fördelas mellan staten,

folkrörelserna och hästsporten. Syftet med denna

princip är att spelarna inte skall kunna utnyttjas

av skrupelfria spelanordnare som, ibland med

bedrägliga metoder, på spelarnas bekostnad

tillgodoser sina egna ekonomiska intressen.

Den kraftiga ökningen av antalet

varuspelsautomater har lett till att folkrörelserna

inte alls har kunnat tillgodogöra sig lika stora

inkomster från automatspel som det funnits anledning

att räkna med. En stor del av det samlade

överskottet tillfaller i stället kommersiella

aktörer. Åtgärder bör därför vidtas så att den

avsedda fördelningen av överskottet från automatspel

uppnås.

Det ökande automatspelet om penningvinster

förklaras inte enbart av brister i lagstiftningen.

Många sätter sig över lagstiftningen och skulle så

göra även om denna gjordes heltäckande och även i

övrigt skärptes i olika avseenden. Det går alltså

inte att med enbart en skärpt lagstiftning helt

förhindra illegalt spel om kontantvinster. Det är

t.ex. mycket svårt att komma åt de förfaranden med

inlösen av varuvinster och värdebevis mot kontanter

som förekommer i samband med varuspelsautomater

respektive värdeautomater. Förfaranden av detta slag

är svåra att upptäcka och samtidigt lockande för

såväl spelare som spelanordnare.

Slutsatsen av det anförda blir enligt regeringen

att man bör överväga inte bara skärpningar i

lagstiftningen utan också möjligheten att – genom en

uppmjukning av reglerna om kontantvinster vid

värdeautomatspel – göra detta spel mer attraktivt.

En åtgärd av det sistnämnda slaget skulle ligga i

linje med vad som gäller i grannländerna och även i

omvärlden i övrigt.

Lotterilagsutredningen skulle enligt tidigare

planer redan ha avlämnat sitt slutbetänkande. Mot

bakgrund av att Lotterilagsutredningen har att

behandla flera tidskrävande frågor som reglering av

spel på Internet, EG-rättsliga aspekter, eventuell

ramlagstiftning samt en sammanslagning av

lotterilagen och lagen (1982:636) om anordnande av

visst automatspel, har regeringen beslutat att

utredningens slutbetänkande inte behöver lämnas

förrän till slutet av sommaren. En ny lotterilag kan

då träda i kraft tidigast den 1 juli 2000.

Såsom redovisats ovan och som någon remissinstans

också har påpekat är floran av automater så stor att

det för konsumenten kan framstå som osäkert vad det

är för en sorts spelautomat som han eller hon har

framför sig. Det är därför angeläget att redan nu

försöka bringa ordning när det gäller användningen

av automaterna.

Mycket av det som har redovisats ovan kan också

sägas om förströelseautomater, vilka regleras i

lagen om anordnande av visst automatspel.

Lotterilagsutredningen har i sitt delbetänkande även

lämnat förslag som skulle leda till att spelet på

sådana automater begränsades. Enligt regeringens

mening finns det dock skäl att i den här delen

avvakta utredningens slutbetänkande som bedöms komma

att innehålla förslag om en samlad reglering av alla

former av automatspel.

7.3 Varuspelsautomater

7.3.1 Placeringen av varuspelsautomater m.m.

Regeringens förslag: Spel på varuspelsautomater

skall få anordnas endast i samband med offentlig

nöjestillställning i form av tivoli eller liknande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Cherryföretagen anför att

utredningens motiv för förbud av varuspel på

restauranger och bingohallar är oklara.

Knutssonbolagen motsätter sig att varuspel på

restauranger, bingohallar och liknande förbjuds.

Sveriges bingoarrangörers centralorganisation

SVEBICO tillstyrker att varuspelsautomater under

nuvarande form försvinner under förutsättning att

bingohallarna erhåller möjlighet till nya egna

automater. Triangelns bingoallians i Malmö föreslår

att bingohallarna undantas från utredningens

förslag. Sveriges Tivoliägareförening framför att

det finns en lång tradition att tivoli och

nöjesparker i samarbete med idrottsföreningar m.fl.

anordnar kulturmarknader, familjedagar, temadagar

etc. och att föreningarna då erhåller icke

föraktliga tillskott till sin verksamhet, bl.a. i

form av del i intäkterna.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller

avgränsningen av de platser där varuspelsautomaterna

skall få finnas kan konstateras att mekaniska

automater som lyftare, ”pushers” och liknande, dvs.

automater som innehåller en anordning som vid vinst

lyfter en vara eller föser varan över en kant så att

den kan ges ut av automaten, har sin traditionella

plats på offentlig nöjestillställning i form av

tivolin o.dyl. Samtidigt är att märka att tillstånd

att anordna spel på varuspelsautomater enligt

nuvarande reglering får lämnas om spelet anordnas i

samband med offentlig nöjestillställning, hotell-

och restaurangverksamhet (med serveringstillstånd

eller om det ändå kan antas att spelet utan

olägenhet kan anordnas i samband med verksamheten)

eller bingospel (25 §). För en begränsning till

offentlig nöjestillställning för tivolin talar också

kontrollskäl. Som tidigare nämnts kan det inte

uteslutas – även om automattyperna och

varusortimentet begränsas – att det

inlösenförfarande till pengar som nu förekommer

fortsätter. Med en begränsning till tivolin kan man

försäkra sig om att ett sådant missbruk i vart fall

får en mycket mindre omfattning än vad det har i

dag. Regeringen anser i likhet med utredningen att

övervägande skäl talar för att en begränsning sker –

åtminstone som huvudregel – av de platser där

automaterna skall få finnas, nämligen till tivolin

och liknande. Detta gäller främst lyftare, ”pushers”

o.dyl. Som tidigare nämnts finns det många olika

slags varuspelsautomater och det är svårt att

överskåda hela området. Det kan därför inte

uteslutas att det kan finnas någon typ av

varuspelsautomat som utan problem kan placeras på

andra platser än på tivolin och liknande. Det bör

därför öppnas möjlighet för regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer att i

föreskrifter medge undantag från huvudregeln.

I likhet med nu gällande ordning bör

spelutställaren/spelanordnaren vara

tillståndshavare. Regeringen anser inte att det

finns skäl att ställa sådana krav på

tillståndshavaren som gäller för anordnare av

restaurangkasinospel. För sådana spel gäller som

villkor för tillstånd att sökanden bedöms vara

lämplig att driva verksamheten (32 § 4).

När det gäller de villkor för tillstånd som i

övrigt finns i 25 § bör högsta insatsen minskas

något samtidigt som den görs enhetlig med vad som

gäller för värdeautomater. Vidare bör

varuspelsautomaterna omfattas av det krav på

tillstånd för innehav som i dagsläget gäller för

övriga spelautomater enligt lagen (28 §).

Regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer bör få meddela föreskrifter som avviker

från 25 § vad avser spelplats, speltid och märkning.

En ordning av antytt slag med delegation av

föreskriftsrätt ligger väl i linje med vad som

anförts i direktiven om att lotterilagen bör

utformas som en ramlag. Författningsregleringen blir

därigenom mer flexibel och kan snabbt anpassas till

ändrade förhållanden. Något hinder från

konstitutionell eller annan synpunkt mot en

delegation av antytt slag kan inte anses föreligga

(jfr 8 kap. 3 § och 7 § första stycket 3

regeringsformen).

7.3.2 Inlösen av varuvinster mot varor eller

kontanter

Regeringens förslag: Ett förbud mot inlösen av

varuvinster mot en annan vara eller kontanter

införs.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen

med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock

att förbudet mot inlösen av varuvinster skall

straffsanktioneras.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anför att

varje form av nykriminalisering måste föregås av

noggranna överväganden om åtgärden verkligen behövs

eller om den avsedda effekten kan uppnås på annat

sätt. Överåklagaren i Stockholm anser att en

straffsanktion torde vara överflödig. Statens

kriminaltekniska laboratorium framför samma åsikt.

SVAR, Knutsson företagen och Cherryföretagen är

kritiska mot att ett förbud mot inlösen av

varuvinster införs. Cherryföretagen anser att

förslagen i praktiken innebär en återkallelse av

givna tillstånd och anser att det bör finnas en

övergångsperiod med nu gällande regler. AB Svenska

Spel och Lotteriinspektionen menar att ytterligare

förfaranden förutom inlösen, såsom byte och

reklamation m.m. bör lagregleras. Flera

remissinstanser har framfört synpunkten att även

typiska varuspelsvinster som nallar o. dyl. kan

lösas in mot kontanter. Riksettans bingoallians

ifrågasätter att man kan förbjuda någon att sälja en

vinst.

Skälen för regeringens förslag: Det kan hävdas att

ett förbud mot inlösen av varuvinster mot varor

eller kontanter redan gäller, åtminstone för

anordnaren, därigenom att en varuspelsautomat inte

får användas för något annat ändamål än den är

avsedd för (25 § 5 och 51 §). Det finns emellertid

ett påtagligt behov av att genom en särskild

bestämmelse slå fast att ett inlösenförbud gäller.

Inlösenförbudet bör omfatta förbud mot att lösa in

vinster från varuspelsautomater mot annan vara eller

kontanter. Förbudet bör inte riktas enbart mot

anordnaren utan omfatta också den som innehar den

plats där lotteriet tillhandahålls eller som

bedriver näringsverksamhet där. Förbudet bör dock

inte straffbeläggas nu. Förbudets förhållande till

EG-rätten m.m. behandlas nedan under rubriken

Ikraftträdande och övergångsregler.

7.4 Värdeautomater

7.4.1 Vinsten vid värdeautomatspel

Regeringens förslag: Högsta vinsten sänks till 500

kronor vid spel på värdeautomater.

Vinsterna från en värdeautomat, vilka betalas ut i

form av värdebevis, får i sin helhet lösas in mot

kontanter.

Utredningens förslag: Överensstämmer med

utredningens förslag.

Remissinstanserna: Brottsförebyggande rådet BRÅ

anför att skälen mot en höjning av

kontantutbetalning i princip är desamma som låg till

grund för förbudet mot de enarmade banditerna år

1979. BRÅ ställer sig tveksamt till att det skulle

vara någon skillnad beträffande risken för

spelberoende om automaten betalar ut vinsten direkt

eller genom värdebevis. Även Folkhälsoinstitutet och

Länsstyrelsen i Västra Götaland anför risken för ett

utbrett spelberoende som skäl mot att

kontantutbetalningen höjs. PAUS och Svensk Handel

har anfört att presentkortsystemet har fungerat väl.

Ungdomsstyrelsen, Länsstyrelsen i Skåne,

Riksidrottsförbundet, Knutssonbolagen och FSL har

ställt sig positiva till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Tillstånd att

anordna spel på värdeautomater får endast lämnas

till ett spelföretag som ägs av staten.

Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att ge

dåvarande AB Tipstjänst, numera AB Svenska Spel,

tillstånd att anordna spel på värdeautomater.

Tillståndet gäller, enligt ett senare beslut, t.o.m.

den 31 december 1999 och omfattar högst 7 000

värdeautomater. En utvärdering av verksamheten skall

ske då 5 000 värdeautomater har placerats ut. I

dagsläget är närmare 4 000 automater utställda.

Spelet saluförs under varumärket Jack Vegas. Som

framgått ställs automaterna ut på restauranger och

restaurangägaren erhåller 35 procent av överskottet

(intäkter efter avdrag för kostnader). Varje

värdeautomat är kopplad till en centraldator hos AB

Svenska Spel. En kontrollterminal finns hos

Lotteriinspektionen i Strängnäs. Varje transaktion

kan utläsas på centraldatorn. Det finns således en

fullständig kontroll av spelet på värdeautomater.

Enligt villkoren för spelet på värdeautomaterna

skall överskottet av verksamheten tillfalla barn-

och ungdomsverksamheten hos ideella föreningar.

Högsta vinsten får enligt lotterilagen uppgå till

högst 1 120 kr (tvåhundra gånger insatsen som högst

får vara 1/6500 basbeloppet). AB Svenska Spel har

dock tillämpat en regel om 1 000 kr som högsta

vinst. Om spelaren tar ut vinst erhåller han ett

värdebevis ur automaten. Detta värdebevis kan i dag

lösas in på spelstället mot presentkort eller

kontanter, varav dock högst 100 kr i kontanter.

Reglerna för värdeautomatspel har kritiserats

bl.a. av de restaurangägare som har värdeautomater

placerade på sina restauranger. De har anfört bl.a.

att spelarna är missnöjda med att högst 100 kr av

vinsten får växlas mot kontanter och att detta har

medfört att ”svartväxling” förekommer, dvs. spelarna

säljer sina värdebevis till någon person på

spelstället och erhåller därvid en viss lägre summa

kontant. Restaurangägarna har också framhållit att

systemet med värdebevis och presentkort är

omständligt. Från spelanordnaren, AB Svenska Spel,

har anförts att värdeautomaterna inte haft

tillräcklig attraktionskraft i konkurrens med bl.a.

varuspelsautomaterna. Detta har medfört kritik också

från folkrörelsernas sida eftersom barn- och

ungdomsverksamheten inte har erhållit de belopp som

utlovats då det inte blivit något överskott från

värdeautomaterna.

Värdeautomaterna har varit i bruk under nästan tre

år. Det är uppenbart att värdeautomaterna från det

allmännas synpunkt har stora fördelar jämfört med

andra automatspel. Överskottet från verksamheten går

till ett allmännyttigt ändamål och det allmänna har

en fullständig ekonomisk kontroll över verksamheten.

Den kritik som framförts grundar sig huvudsakligen

på det förhållandet att det inte är tillåtet att

växla in mer än 100 kr av vinstens värde mot

kontanter. Det är givetvis så att spelarna skulle

föredra kontanter framför presentkort eftersom det

ger större valfrihet. Det skulle då bli lättare att

få automaterna utplacerade och ett större överskott

skulle genereras till förmån för barn- och

ungdomsverksamheten. Även restaurangägarna skulle få

ett större överskott och dessutom slippa en del

administrativt arbete. Sist men inte minst skulle

ett högre kontantbelopp motverka eller eliminera

s.k. svartväxling.

Många skäl talar alltså för att tillåta ett högre

kontantbelopp. Det finns emellertid en annan sida av

saken. Anledningen till att presentkort kom ifråga

var att man från lagstiftarens sida ville undvika

automater som liknade penningautomater. Alltsedan de

enarmade banditerna förbjöds år 1979 har det som

nämnts varit en genomgående princip hos lagstiftaren

att så långt möjligt undvika automatspel om pengar.

Skälen härför har varit att skydda främst unga

människor från att fördärva sin ekonomi genom spel.

Som har påpekats av flera remissinstanser finns

det en risk för att en ändring till ett högre

kontantbelopp kan medföra att spelandet på

värdeautomater skulle öka.

Det finns dock stora skillnader mellan de enarmade

banditerna och en ordning med värdeautomater som

skulle medge en inlösen mot kontanter om t.ex. 500

kr mot nuvarande 100 kr. En skillnad är att de

enarmade banditerna gav utdelning i pengar direkt

från automaten, medan värdeautomaterna ger utdelning

i form av värdebevis. Det torde stå klart att

automater med direktutbetalning av pengar medför en

större risk för spelberoende än automater med

utbetalning i form av värdebevis. Vidare kunde spel

på enarmade banditer anordnas antingen i samband med

offentlig nöjestillställning eller i samband med

tivolirörelse eller restaurangrörelse med

serveringstillstånd. Spel på värdeautomater kan

däremot anordnas endast i samband med

restaurangrörelse och, enligt nu aktuellt förslag, i

bingohallar. För spel på värdeautomater gäller också

– i motsats till vad som gällde för de enarmade

banditerna – en åldersgräns på 18 år. Dessutom går

överskottet av spelet på värdeautomater till

allmännyttiga ändamål. Det finns också som tidigare

påpekats en i princip fullständig kontroll över

värdeautomaterna vad gäller såväl utplacering av

automaterna som den ekonomiska hanteringen.

Överskottet från de enarmade banditerna tillföll

privata vinstintressen. Det var inte heller möjligt

för det allmänna att utöva någon effektiv kontroll

över vare sig etableringen eller den ekonomiska

hanteringen av de enarmade banditerna. Det anförda

innebär att de skäl som föranledde förbudet mot de

enarmade banditerna till stor del inte gäller i

fråga om en höjning av kontantbeloppet vid

värdeautomatspel.

Som tidigare nämnts bör vinstbeloppet vid

värdeautomatspel vara högst 500 kr. I lagtext anges

för närvarande att värdet av högsta vinsten får

uppgå till högst tvåhundra gånger insatsen. Insatsen

får vara högst 1/6 500 basbelopp per spel eller för

närvarande 5 kr 60 öre Om insatsen begränsas till

1/7 000 basbelopp och högsta vinsten till etthundra

gånger insatsen kommer vinstvärdet i praktiken att

bli högst 500 kr.

7.4.2 Värdeautomater i bingohallar m.m.

Regeringens förslag: Värdeautomater får ställas ut i

bingohallar.

Utredningens förslag: Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Undomsstyrelsen och

Länsstyrelsen i Skåne län tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Västra Götaland tillstyrker men

ifrågasätter om inte folkrörelserna själva borde få

anordna dessa spel. SVEBICO förutsätter att

bingohallarna får anordna spelet.

Folkhälsoinstitutet ställer sig tveksamt till

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande

regler får värdeautomatspel anordnas i samband med

hotell- och restaurangverksamhet, om det för

rörelsen finns tillstånd till servering av

spritdrycker, vin eller starköl enligt alkohollagen

(1994:1738). En viss utvidgning av området för

värdeautomater synes försvarlig med hänsyn till den

begränsning av antalet spelautomater som följer av

utredningens förslag angående varuspelsautomaterna.

Även i bingohallar bör 18-årsgränsen kunna

upprätthållas på ett godtagbart sätt. Det bör i

sammanhanget nämnas att Idrottsutredningen i sitt

betänkande Idrott och motion för livet (SOU 1998:76)

i maj 1998 föreslog motsvarande ordning med

värdeautomater i bingohallar, dock att man i sitt

förslag ville bibehålla nuvarande gräns om 1 000 kr

för högsta vinst. Idrottsutredningen föreslog också

att hela vinsten skulle få lösas in mot kontanter.

Mot denna bakgrund vill regeringen inte motsätta

sig att värdeautomater får placeras ut i

bingohallar. Det bör dock vara en förutsättning att

automatspelet sker i samband med bingospel, dvs.

under den tid bingospelet pågår och i direkt

anslutning till den lokal där bingospelet pågår. Det

är alltså inte meningen att automatspelet skall

bedrivas självständigt på egna tider och i egna

lokaler. Det kan vara lämpligt att regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer närmare reglerar

tid och plats för automatspel i samband med

bingospel. Det bör vidare vara så att utplaceringen

i bingohallar till att börja med sker i begränsad

utsträckning och att erfarenheterna utvärderas efter

någon tid. Samma regler i fråga om insatser, vinster

etc. bör gälla för värdeautomater i bingohallarna

som för övriga värdeautomater. Flera remissinstanser

har ifrågasatt om inte folkrörelserna själva skall

få anordna spelet på värdeautomater i bingohallarna.

Enligt regeringens mening bör denna fråga behandlas

i ett annat sammanhang. Regeringen har för avsikt

att i april i år lämna ett förslag till riksdagen om

idrottspolitik inför 2000-talet och att i samband

därmed återkomma avseende hur överskottet från

värdeautomater i samband med bingospel skall

hanteras i förhållande till det redan beslutade

systemet för vinstdelning mellan staten och

föreningslivet.

Regeringen föreslår i enlighet med det anförda att

27 § lotterilagen ändras så att dels

värdeautomatspel kan ske i samband med bingo, dels

värdebevisen kan lösas in mot kontanter, dels värdet

av högsta insatsen begränsas till 1/7 000 basbelopp

(numera prisbasbelopp) och dels värdet av högsta

vinsten begränsas till etthundra gånger insatsen.

---

11 Författningskommentar

---

11.4 Förslag till ändring i lotterilagen

(1994:1000)

---

25 §

I punkt 1 anges att spel får anordnas i samband med

offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller

liknande. Som spelplats gäller alltså i första hand

nöjesfält med den för tivoli typiska uppsättningen

av nöjesattraktioner såsom karuseller, skjutbanor

o.dyl. Med ”liknande” avses sådana marknader,

festivaler o.dyl. som delvis har tivolikaraktär. Det

är givetvis inte tillräckligt att det finns några

enstaka marknadsnöjen utan tivolidelen måste i sig

kunna liknas med ett tivoli. Gränsen får vid behov

läggas fast tydligare genom föreskrifter enligt

andra stycket.

I punkt 4 har alternativet med något annat

"kännetecken" än namn slopats (jfr dock andra

stycket).

Enligt andra stycket delegeras föreskriftsrätt i

fråga om spelplats och speltid samt märkning av

spelautomaterna. Föreskrifterna kan gå i såväl

utvidgande som begränsande riktning. Vad gäller

spelplats innebär detta bl.a. att det blir möjligt

att genom föreskrifter ge utrymme för spel på andra

platser än på tivolin eller liknande. Detta kan bli

aktuellt i fråga om varuspelsautomater beträffande

vilka man inte rimligen kan räkna med att någon

inlösen av varor mot pengar kommer att ske. Som

exempel kan nämnas automater med vinster som har

mycket lågt värde.

I första stycket anges inte något uttryckligen om

speltid men genom att det i punkt 1 anges ”i samband

med” kommer en tidsfaktor in i bilden. Spel på

varuspelsautomater bör inte kunna ske på tider då

nöjesfältet i övrigt är stängt. Detta kan vid behov

regleras med stöd av andra stycket.

När det gäller märkning av varuspelsautomaterna

finns bestämmelser i första stycket 4. Enligt

förslaget skall automaterna förses med

tillståndshavarens namn. Det kan dock inte

uteslutas att det finns fall där en märkning

framstår som onödig. Föreskriftsrätten enligt

andra stycket kan användas för att medge undantag

från dessa bestämmelser om en märkning framstår

som onödig.

27 §

I första stycket punkt 1 har tillagts att tillstånd

får ges om spelet anordnas i samband med bingospel.

Avsikten är att uttrycket ”i samband med” skall

förstås så att automatspelet får pågå bara under den

tid då bingospel pågår och i direkt anslutning till

den lokal där bingospelet bedrivs.

I punkt 2 har högsta insatsen ändrats från 1/6 500

till 1/7 000 basbelopp.

Enligt punkt 3 skall värdet av högsta vinsten

uppgå till högst etthundra gånger insatsen, dvs. för

närvarande 500 kronor.

Nuvarande punkt 5 om att högst ett visst belopp av

vinstens värde får växlas mot kontanter har

strukits.

28 §

I paragrafen har den ändringen gjorts att även

varuspelsautomater omfattas av krav på tillstånd

för innehav.

29-31 §§

I paragraferna har gjorts följdändringar med

anledning av att 28 § ändrats så att

varuspelsautomater i princip omfattas av krav på

tillstånd för innehav.

37 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller ett förbud mot

att lösa in vinster från varuspelsautomater till

varor eller kontanter. Förbudet riktar sig inte bara

mot anordnaren utan också mot den som innehar den

plats där lotteriet tillhandahålls eller som

bedriver näringsverksamhet där. Med att någon

innehar en plats avses inte bara innehav på grund av

äganderätt utan också innehav på grund av

nyttjanderätt e.d. Med plats avses även lokal.