Bet. 2001/02:KU17

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU17

Offentlighetsprincipen och informationstekniken,m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 2001/02:70

Offentlighetsprincipen och informationstekniken,

vari föreslås en lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen, jämte två motioner som

väckts med anledning av propositionen. Vidare

behandlas sju motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden, vilka rör offentlighetsprincipen.

Ändringarna i tryckfrihetsförordningen föreslås

träda i kraft den 1 januari 2003.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Översyn av tryckfrihetsförordningen m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:K45 yrkande 1.

Reservation 1(mp)

2. Översyn och precisering av

offentlighetsprincipen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K393 yrkande 1.

Reservation 2 (m)

3. Sekretesslagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande

26.

Reservation 3 (c)

4. Offentligheten i regeringens EU-ärenden,

m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande

28.

5. Biblioteksregeln och Internet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K45 yrkande 2.

Reservation 4 (mp) – villkorad

6. Utlämnande av handlingar i elektronisk

form

Riksdagen som vilande antar regeringens i

bilaga 2 intagna förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen, såvitt avser 2 kap. 13

§, och avslår motion 2001/02:K46.

Reservation 5 (fp)

7. 7 kap. 16 § sekretesslagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande

25.

Reservation 6 (c)

8. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen som vilande antar regeringens i

bilaga 2 intagna förslag till lag om ändring

i tryckfrihetsförordningen.

9. Diarier på Internet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande

27.

Reservation 7 (c)

10 Justiekanslern

Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande

29.

Reservation 8 (c)

11. Riksmarskalksämbetet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K412 .

Reservation 9 (v)

Stockholm den 7 februari 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats

Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson

(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena

Bargholtz (fp).

2001/02

KU17

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Efter beslut av regeringen i juni 1995 tillsattes en

parlamentarisk kommitté, Datalagskommittén, med

uppgift dels att göra en översyn av lagstiftningen

om skydd för personuppgifter dels föreslå de

ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser

om allmänna handlingars offentlighet som kunde anses

motiverade för att dessa bestämmelser skulle vara

anpassade till den nya tekniken. Datalagskommittén

presenterade sitt förslag i betänkandet Integritet

Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39). I

proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag uttalade

regeringen dock att frågan om anpassningen av 2 kap.

tryckfrihetsförordningen krävde ytterligare

överväganden. I april 1998 beslutade regeringen om

tillkallande av en ny parlamentariskt sammansatt

kommitté med uppgift att bl.a. göra en översyn av

bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet

i syfte att vidga möjligheterna för

offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället.

Offentlighets- och sekretesskommittén, som påbörjade

sitt arbete våren 1999, avgav i januari 2001

delbetänkandet Offentlighetsprincipen och den nya

tekniken (SOU 2001:3), som ligger till grund för

regeringens nu aktuella förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen tar regeringen upp frågor som rör

offentlighetsprincipens tillämpning mot bakgrund av

informationsteknikens utveckling. Regeringen gör

bedömningen att begreppet handling bör behållas som

det centrala grundbegreppet i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen.

Regeringen föreslås att det i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen skall komma till klart

uttryck att en sammanställning av uppgifter ur en

upptagning för automatiserad behandling anses

förvarad hos myndigheten om myndigheten kan göra

sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade

åtgärder (3 §).

Vidare föreslås att 2 kap. 13 §

tryckfrihetsförordningen ändras så att det blir

möjligt att i lag införa en skyldighet för

myndigheter att lämna ut allmänna handlingar i

elektronisk form.

En viss anpassning av den s.k. biblioteksregeln i

2 kap. 11 § till nya tekniska förhållanden föreslås

också, och begreppet ”upptagning för automatisk

databehandling” ersätts i paragrafen med begreppet

”databas”.

Därutöver föreslås att grundläggande bestämmelser

om bevarande av allmänna handlingar och om gallring

och annat avhändande av sådana handlingar i

fortsättningen endast skall kunna meddelas i lag (2

kap. 18 §).

Utskottets överväganden

Offentlighetsprincipen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker, med hänvisning till

risken för uttunning av skyddet för skrifter,

ett motionsyrkande (mp) om en fullständig och

förutsättningslös revidering av

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet

avstyrker också ett motionsyrkande (m) om en

översyn av offentlighetsprincipen mot

bakgrund av den tekniska utvecklingen med

dess ökade kontrollmöjligheter. Vidare

avstyrks ett motionsyrkande (c) om att

försvåra möjligheterna att ändra i

sekretesslagen.

Jämför reservationerna 1–3.

Propositionen

Regeringen anser att begreppet handling bör behållas

som det centrala grundbegreppet i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen. Regeringen anser också att

offentlighetsprincipens räckvidd inte bör förändras.

Allmänhetens rätt att ta del av en sammanställning

av uppgifter ur upptagningar för automatiserad

behandling bör alltså behållas. Regeringen föreslår

att det genom en ny bestämmelse i 2 kap. 3 § andra

stycket tryckfrihetsförordningen klargörs att en

sammanställning av uppgifter ur en upptagning för

automatiserad behandling skall anses förvarad hos

myndigheten endast om myndigheten kan göra

sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade

åtgärder. Härigenom klargörs också enligt regeringen

att en s.k. färdig elektronisk handling anses

förvarad hos myndigheten oavsett om den kan tas fram

med rutinbetonade åtgärder eller om det krävs mer

omfattande åtgärder. Liksom tidigare skall en

sammanställning av uppgifter ur en upptagning för

automatiserad behandling som innehåller

personuppgifter inte anses förvarad hos myndigheten

om myndigheten enligt lag eller förordning saknar

befogenhet att göra sammanställningen. Undantag

skall inte längre kunna göras genom särskilt beslut.

Begreppet personuppgift definieras som all slags

information som direkt eller indirekt kan hänföras

till en fysisk person.

Lagrådet har påpekat att det inte alltid går att

dra någon skarp gräns mellan s.k. färdiga

elektroniska handlingar å ena sidan och

sammanställningar av uppgifter ur en upptagning för

automatiserad behandling å andra sidan. Enligt

förslaget skall beträffande den senare kategorin

gälla att en sådan upptagning anses förvarad hos

myndigheten bara om myndigheten kan göra

sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade

åtgärder, varigenom enligt regeringen tydliggörs att

de s.k. färdiga elektroniska handlingarna skall

anses förvarande hos myndighet även om det krävs mer

än rutinbetonade åtgärder för att göra dem

tillgängliga. Det syntes enligt Lagrådet olyckligt

att distinktionen inte kom till utryck i den

föreslagna lagtexten utan endast kan utläsas

indirekt ur motivuttalanden. Lagrådet föreslog bl.a.

att 2 kap. 3 § första stycket första meningen

tryckfrihetsförordningen – som definierar begreppet

handling – skulle kompletteras med orden ”och som

antingen har ett på förhand bestämt innehåll eller

utgör en sammanställning av uppgifter ur en eller

flera sådana upptagningar”.

I propositionen förklarar sig regeringen hysa viss

förståelse för Lagrådets synpunkt, men det framstår

enligt regeringen som vanskligt att på detta stadium

göra ändringar i definitionen av begreppet

upptagning – ändringar som har bäring inte endast på

upptagningar för automatiserad behandling utan på

alla upptagningar. Det är nämligen enligt regeringen

inte möjligt att utan en närmare analys, till fullo

överblicka de konsekvenser som en sådan ändring av

de grundläggande begreppen kan föra med sig. Till

detta kommer att Lagrådets föreslagna formulering av

paragrafen enligt regeringens mening inte skulle

bidra till att lösa de gränsdragningsproblem som kan

komma uppstå. Regeringen anser att sådana

gränsdragningsfrågor i stället får avgöras med

ledning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Regeringen pekar på att det närmast är självklart

att e-brev och beslut i elektronisk form är att

hänföra till kategorin ”färdiga elektroniska

handlingar” eftersom de av utställaren getts en

bestämd fixerad form som kan återskapas gång på

gång. Stora datoriserade myndighetsregister,

exempelvis vägtrafikregistret och Patent- och

registreringsverkets aktiebolagsregister där

uppgifterna kan skifta från tid till annan och där

viss information avses bli sammanställd efter

önskemål i det enskilda fallet, kan däremot inte

hänföras till kategorin färdig elektronisk handling.

Trots att det i praktiken i de allra flesta fall

inte kommer att vara någon skillnad i tillgänglighet

mellan färdiga elektroniska handlingar och

sammanställningar av uppgifter ur upptagningar,

talar starka principiella skäl enligt regeringen för

att det av tryckfrihetsförordningen klart bör framgå

att färdiga elektroniska handlingar faktiskt är

förvarade hos myndigheten om de är tillgängliga för

myndigheten med tekniska hjälpmedel som myndigheten

själv utnyttjar oavsett om det krävs mer än bara

rutinbetonade åtgärder för att få fram dem. Det

föreslagna förtydligandet är en nödvändighet för att

offentlighetsprincipen skall kunna tillämpas under

nya tekniska förutsättningar hos myndigheterna.

Motionerna

Per Lager m.fl. (mp) begär i motion K45, som väckts

med anledning av propositionen, i första hand att

regeringen tillsätter en utredning som får i uppdrag

att företa en fullständig och förutsättningslös

revidering av tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att åstadkomma en

grundlag i fas med nuvarande mediala och tekniska

verklighet och dess utveckling (yrkande 1).

Motionärerna hänvisar till Lagrådets synpunkter.

Enligt motionen klargör knappast den föreslagna

ändringen i 2 kap. 3 § andra stycket

tryckfrihetsförordningen att en s.k. färdig

elektronisk handling anses förvarad hos en myndighet

oavsett om den kan tas fram med rutinbetonade

åtgärder eller ej. Det kan inte bortses från att

rekvisitet ”rutinbetonade åtgärder” innebär en risk

för att offentlighetsprincipen inskränks och att

rekvisitet ”upptagning” medför

gränsdragningssvårigheter. Lagrummets

svårtillgänglighet aktualiserar behovet av en total

och förutsättningslös översyn av

tryckfrihetsförordningen både vad gäller systematik

och terminologi. Som också motionerats om med

anledning av proposition 2001/02:74

Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet bör översynen

omfatta även yttrandefrihetsgrundlagen och syfta

till en gemensam tryckfrihets- och

yttrandefrihetsgrundlag.

Per Unckel m.fl. (m) begär i motion K393 från

allmänna motionstiden 2001 ett regeringsförslag om

offentlighetsprincipen. I motionen hävdas att

övervakningen av människor i Sverige kraftigt

förstärkts de senaste 30 åren. Den tekniska

utvecklingen ökar hela tiden möjligheterna att

blicka in i medborgarnas privatliv. Utvecklingen som

går i små steg innebär ett växande hot mot den

enskildes integritet. Genom den tekniska

utvecklingen kan viktiga delar av en människas liv

kartläggas genom att granska t.ex. användningen av

Internet, mobiltelefon, bankomatkort och

apotekskort. De nya elektroniska telefonapparaterna

kan utnyttjas för hemlig avlyssning även om

telefonluren ligger på. Stora register- och

kartläggningssystem som folk- och bostadsräkningen

och kameraövervakning m.m. i kombination med

offentlighetsprincipen och de möjligheter den ger

till spridning av personuppgifter som också

tvångsvis avkrävts medborgarna gör att behovet av en

reglering t.ex. i form av en personrättslagstiftning

är uppenbart. Den tekniska utvecklingen har

inneburit att offentlighetsprincipen har kunnat

utnyttjas för andra ändamål än för det den är

avsedd. För att undvika detta menar motionärerna att

offentlighetsprincipens syfte måste ses över och

preciseras. Offentlighetsprincipen bör inriktas på

förvaltningskontroll. Syftet med

offentlighetsprincipen är inte att det skall vara

möjligt för en myndighet att med stöd av denna

princip begära ut uppgifter som finns hos en annan

myndighet (yrkande 1).

Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion K371 att det

skall bli svårare att ändra sekretesslagen (yrkande

26). Det är inte sekretess i sig som är fel utan det

faktum att man med stor lätthet kan utöka undantagen

från en grundlagsfäst rättighet. Detta innebär också

att debatten kring undantagen försvåras inte minst

med tanke på hur ofta lagstiftningen ändras. Det

finns därför skäl att låta en utredning överväga

åtgärder för att försvåra ändringar, t.ex. genom att

krav på att undantag från offentlighetsprincipen bör

beslutas på samma sätt som en grundlagsändring.

Dessutom begärs i motionen ett tillkännagivande

till regeringen om kraftfulla insatser för att värna

offentligheten i den egna hanteringen av EU-ärenden

(yrkande 28). Svenska myndigheter bör konsekvent

hävda den svenska offentlighetsprincipen vid

bedömningen av sekretess i EU-dokument även då det

innebär konflikter med andra EU-länder.

Utrikessekretess bör inte komma i fråga.

Bakgrund

Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och

massmedierna skall ha insyn i statens och

kommunernas verksamhet. Offentlighetsprincipen

kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom

yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, genom

domstolsoffentlighet och genom offentlighet vid

beslutande församlingars sammanträden. När det mer

allmänt talas om offentlighetsprincipen åsyftas

emellertid i första hand reglerna om allmänna

handlingars offentlighet i 2 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen. I denna paragraf

föreskrivs att varje svensk medborgare till

främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig

upplysning skall ha rätt att ta del av allmänna

handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar

får enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen

begränsas bara om det är påkallat med hänsyn till

rikets säkerhet eller dess förhållande till annan

stat eller mellanfolklig organisation, rikets

centrala finanspolitik, penningpolitik eller

valutapolitik, myndighets verksamhet för inspektion,

kontroll eller annan tillsyn, intresset av att

förebygga brott eller beivra, det allmännas

ekonomiska intresse, skyddet för enskilds personliga

eller ekonomiska förhållanden eller intresset av att

bevara djur- eller växtart. Begränsning av rätten

att ta del av allmänna handlingar skall anges noga i

lag.

Begränsningarna i handlingsoffentligheten finns i

huvudsak i sekretesslagen (1980:100). Sekretessen

mellan myndigheter regleras på i princip samma sätt

som sekretessen i förhållande till enskilda. I lagen

finns bestämmelser som medger undantag från

sekretessen mellan myndigheter i vissa särskilt

angivna fall (14 kap. 2 §). För att inte oförutsedda

hinder skall uppkomma i myndigheternas verksamhet

har dessutom i lagen tagits in en generalklausul som

medger att uppgifter kan lämnas i sådana fall då det

är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas

har företräde framför det intresse som sekretessen

skall skydda (14 kap. 3 §). Enligt 14 kap. 1 §

hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till

regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte

heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om

uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.

Sekretesslagen har ändrats ca 250 gånger sedan

tillkomsten 1980, främst på grund av att den måst

anpassas till förändringar inom det allmännas

verksamhet.

Tidigare behandling

Våren 1997 behandlade utskottet en motion (fp), vari

begärts ett tillkännagivande till regeringen om

teknikoberoende lagar. I motionen framhölls att det

var viktigt att slå vakt om tryckfriheten och inte

låta nya mediers behov av särreglering tunna ut

tryckfriheten eftersom det tryckta ordet har en

speciell ställning i den fria opinionsbildningen och

samhällsdebatten. Utskottet, som avstyrkte

motionsyrkandet, instämde i att det tryckta ordet

har en speciell ställning i den fria

opinionsbildningen och samhällsdebatten (bet.

1997/98: KU19 s. 36).

Våren 2001 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande

(c) om att göra det svårare att ändra

sekretessbestämmelser och ett motionsyrkande (c) om

insatser för att värna offentligheten i den egna

hanteringen av EU-ärenden (bet. 2000/01: KU17 s. 32

f. resp. 25 f.). När det gäller frågan om att

försvåra för ändring av sekretessbestämmelser

hänvisade utskottet till att arbetet i

Offentlighets- och sekretesskommittén borde

avvaktas. I kommitténs uppdrag ingår att undersöka

i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.

genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen

görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan

intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och

integritets- och andra sekretesskyddsintressen å den

andra. När det gäller frågan om

offentlighetsprincipen och EU redovisades bl.a. ett

par granskningsärenden i frågan. Utskottet

underströk att det är av väsentlig betydelse att den

svenska offentlighetsprincipen inte inskränks. Med

hänvisning till Offentlighets- och

sekretesskommitténs uppgift att göra en uppföljning

av utvecklingen i frågor om utrikessekretess och en

utvärdering av tillämpningen av bestämmelsen om

utrikessekretess mot bakgrund av bl.a. Sveriges

inträde i EU samt till att den svenska

offentlighetsprincipen enligt regeringen inte skulle

komma att begränsas med anledning av förhandlingarna

om förordningen om handlingsoffentlighet i EU:s

institutioner ansåg utskottet att motionsyrkandena

var tillgodosedda.

Utskottets ställningstagande

Yttrandefrihetsgrundlagen, som trädde i kraft den 1

januari 1992 föregicks av ett mångårigt

utredningsarbete, bl.a. av Massmedieutredningen (SOU

1975: 49) och Yttrandefrihetsutredningen (SOU

1983:70). Yttrandefrihetsutredningen övervägde om

det var möjligt att få till stånd en ny grundlag som

skulle omfatta även det tryckta ordet och således

ersätta tryckfrihetsförordningen. Utredningen

redovisade också ett förslag till en sådan grundlag

som ett alternativ men förordade ändå den särskilda

yttrandefrihetsgrundlagen. Avgörande för detta

ställningstagande synes ha varit risken för att

tryckfriheten skulle tunnas ut om

tryckfrihetsförordningen ersattes med en ny

grundlag.

Konstitutionsutskottet uttalade sig 1988 om den

fortsatta handläggningen av frågan om en

grundlagsreglering beträffande andra medier än det

tryckta ordet (KU 1987/88:36). Med hänsyn till den

kritik som framförts och som gick ut på att en

samlad grundlag skulle kunna leda till en uttunning

av skyddet för skrifter enligt den nuvarande

tryckfrihetsförordningen, borde beredningsarbetet

enligt utskottets mening inriktas mot en lösning i

enlighet med principerna i

Yttrandefrihetsutredningens förslag, dvs. en

särskild grundlag för de aktuella medierna.

Enligt utskottets mening saknas det anledning att

nu frångå denna bedömning i fråga om risken för att

en samlad grundlag kan tunna ut det skydd för

skrifter som nu ges i tryckfrihetsförordningen.

Utskottet är därför inte berett att förorda en sådan

utredning för revidering av tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen som föreslås i motion

K45 yrkande 1 (mp). Motionsyrkandet avstyrks

följaktligen. Utskottet vill dock hänvisa till att

ett motionsyrkande i samma fråga beräknas bli

behandlad senare under våren i utskottets betänkande

KU21 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet, m.m.

med anledning bl.a. av proposition 2001/02:74.

Utskottet är inte heller berett att förorda en sådan

översyn av offentlighetsprincipen och dess

förhållande till enskildas integritet som begärs i

motion K393 yrkande 1 (m). Den svenska

offentlighetsprincipen kan förenklat sägas fylla tre

huvudändamål. Den utgör en garanti för

rättssäkerhet, effektivitet i förvaltningen och

effektivitet i folkstyret. Offentlighetsprincipens

betydelse för en levande demokrati sträcker sig

emellertid som framhållits tidigare i

grundlagstiftningssammanhang längre än till att

kasta ljus över tillståndet inom den offentliga

förvaltningen (prop. 1975/76:160 s. 71).

Myndigheternas handlingar innehåller en rik fond av

fakta i de mest skilda angelägenheter. Tillgången

till denna information är enligt nämnda proposition

i hög grad ägnad att berika den allmänna debatten

och bredda underlaget för medborgarnas och

organisationernas ställningstaganden i skilda

samhällsfrågor. Rätten att ta del av allmänna

handlingar är således en del av den medborgerliga

rätten att inhämta och ta emot information och

därmed en av betingelserna för den fria demokratiska

åsiktsbildningen. Den tekniska utvecklingen har

visserligen inneburit att information om enskilda

blivit mer lättillgänglig både för myndigheter och

enskilda. I myndigheternas verksamhet balanseras

emellertid i sekretesslagen intresset av

offentlighet och insyn mot vikten av bl.a.

integritetsskydd. Enligt utskottets mening saknas

anledning att nu överväga en ändrad ordning. Motion

K393 yrkande 1 (m) avstyrks.

När det gäller frågan om möjligheterna att ändra i

sekretesslagen vidhåller utskottet sina bedömningar

våren 2001. Arbetet i Offentlighets- och

sekretesskommittén bör således avvaktas. Motion K371

yrkande 26 (c) avstyrks följaktligen.

Också när det gäller frågan om

offentligheten i hanteringen av EU-

ärenden vill utskottet i likhet med

utskottets ställningstagande våren

2001 hänvisa till det pågående

arbetet i Offentlighets- och

sekretesskommittén. Utskottet vill i

detta sammanhang också erinra om att

regeringen under Sveriges

ordförandeskap i EU verkat för att

Europaparlamentet och rådet antagit

förordningen nr 1049/2001 om

allmänhetens tillgång till

Europaparlamentets, rådets och

kommissionens handlingar. Motion

K371 yrkande 28 (c) avstyrks.

Biblioteksregeln och Internet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (mp)

om en utredning av den s.k. biblioteksregeln

i tryckfrihetsförordningen. Utskottet anser i

likhet med regeringen att regeln får anses

utgöra en tillräcklig garanti för att

handlingsoffentligheten får rimliga

proportioner när det gäller

informationsmängderna på Internet.

Jämför reservation 4.

Propositionen

Regeringen anser att det inte nu bör införas någon

särskild bestämmelse som reglerar hur

informationsmängder som en myndighet har tillgång

till via Internet skall behandlas från

offentlighetssynpunkt. Bestämmelsen i 2 kap. 11 §

första stycket 3 tryckfrihetsförordningen (den s.k.

biblioteksregeln) utgör en tillräcklig garanti för

att den insyn som handlingsoffentligheten skall

tillgodose får en rimlig proportion i detta

avseende. Enligt denna regel undantas från begreppet

allmän handling bl.a. tryckt skrift, ljud- eller

bildupptagning eller annan handling som ingår i

myndighets bibliotek. Även upptagningar för ADB

omfattas av biblioteksregeln om upptagningarna

används i myndighetens verksamhet på samma sätt som

böcker i ett bibliotek.

Regeringen har förståelse för synpunkter om det

tveksamma i att alla handlingar som kan åtkommas via

Internet skall anses förvarade hos alla myndigheter

med Internetanslutning. Det hade ur systematisk och

terminologisk synvinkel kunnat vara lämpligt att

genom en uttrycklig bestämmelse undanta det material

som en myndighet har tillgång till via Internet –

och som är tillgängligt även för andra som är

anslutna till Internet – från regleringen i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen redan i första ledet av

prövningen av om materialet är att anse som allmän

handling, dvs. redan vid bedömningen av om

materialet är en hos myndigheten förvarad handling.

Ett annat tänkbart alternativ hade varit att genom

en ändring i 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen

klart slå fast att den information som är

tillgänglig för var och en via Internet inte är att

anse som en till myndigheten inkommen handling.

Regeringen vill dock inte föreslå en sådan

nyordning utan att konsekvenserna utretts närmare.

Eftersom en tillämpning av biblioteksregeln i de

allra flesta fall torde leda till att information på

Internet inte är att anse som allmänna handlingar

hos myndigheterna kan en sådan nyordning inte heller

anses nödvändig.

Regeringen föreslår en ändring av undantaget i 2

kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen

från biblioteksregeln. Enligt undantagsbestämmelsen

skall biblioteksregeln inte tillämpas på

upptagningar för ADB i ett sådant register som

myndighet har tillgång till enligt avtal med andra

myndigheter. Enligt regeringens uppfattning bör det

uttryckligen framgå av lagtexten att andra stycket

enbart tar sikte på upptagningar som utgör allmänna

handlingar hos värdmyndigheten. I annat fall kan

biblioteksregeln inte längre fungera som en

tillräcklig garanti för att upptagningar i

referensdatabaser, som produceras av någon annan än

en svensk myndighet, inte utgör allmänna handlingar

hos den anslutna myndigheten.

Samtidigt föreslås att bestämmelsen moderniseras

språkligt så att begreppet ”upptagning i en databas”

används i stället för begreppet ”upptagning för

automatisk databehandling i sådant register”.

Motionen

I motion K45 av Per Lager m.fl. (mp) begärs – för

det fall förstahandsyrkandet om en ny utredning om

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen inte bifalls – att

regeringen tillsätter en utredning som ser över den

s.k. biblioteksregeln (yrkande 2). Motionärerna

delar inte regeringens bedömning att det inte nu bör

införas någon särskild bestämmelse som reglerar hur

de informationsmängder som en myndighet har tillgång

till via Internet skall behandlas från

offentlighetssynpunkt. Däremot delar de bedömningen

att konsekvenserna av en nyordning bör utredas

närmare. Den nuvarande biblioteksregeln saknar

begreppslig och språklig klarhet. Lämpligheten av

att alla handlingar åtkomliga via Internet skall

anses som till myndighet inkomna och förvarade

handlingar kan ifrågasättas. Det är tveksamt om all

via Internet tillgänglig information har karaktär av

referensmaterial. Motionärerna anser att

förvaringsrekvisitet och kriterierna för vad som i

sammanhanget är att definiera som offentlig handling

bör analyseras i en översyn av den s.k.

biblioteksregeln.

Utskottets ställningstagande

Utskottet gör inte någon annan

bedömning än regeringen när det

gäller den s.k. biblioteksregeln. I

likhet med regeringen och

Offentlighets- och

sekretesskommittén bedömer utskottet

att regeln får anses utgöra en

tillräcklig garanti för att

handlingsoffentligheten får rimliga

proportioner när det gäller insynen

i informationsmängderna på Internet.

Som regeringen framhållit får den

närmare avgränsningen av

biblioteksregelns tillämpning på

Internet även i fortsättningen

ankomma på rättstillämpningen. Detta

utesluter enligt utskottets mening

inte att utvecklingen på sikt kan

leda till ett behov av reglering som

i en eller annan utsträckning

utesluter att alla handlingar som

kan åtkommas via Internet skall

kunna anses förvarade hos

myndigheten. Utskottet är emellertid

inte nu berett att förorda en

fortsatt utredning av frågan. Motion

K45 yrkande 2 (mp) avstyrks därför.

Utlämnande av handlingar i

elektronisk form

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till ändring av 2 kap. 13 §

tryckfrihetsförordningen och avstyrker ett

motionsyrkande (fp) om att det i

tryckfrihetsförordningen skall införas en

skyldighet för myndighet att lämna ut

elektroniskt lagrade upptagningar i

elektronisk form, såvida det inte för

myndigheten i lag eller förordning finns en

bestämmelse som förbjuder det. Utskottet

delar regeringens bedömning att det inte bör

införas en sådan skyldighet i

tryckfrihetsförordningen men att

tryckfrihetsordningen nu bör ändras så att

den möjliggör ett senare införande av en

sådan skyldighet i vanlig lag. Utskottet

avstyrker också – med hänvisning till att en

översyn av paragrafen aviseras i

propositionen – ett motionsyrkande om att 7

kap. 16 § sekretesslagen skall upphävas.

Jämför reservationerna 5 och 6.

Propositionen

Regeringen föreslår att det skall bli möjligt att i

lag införa en skyldighet för myndigheter att lämna

ut upptagningar för automatiserad databehandling i

annan form än utskrift (2 kap. 13 §

tryckfrihetsförordningen). Offentlighets- och

sekretesskommittén hade i stället föreslagit att det

i tryckfrihetsförordningen skulle införas en

skyldighet att lämna ut elektroniskt lagrade

upptagningar i elektronisk form såvida det inte för

myndigheten i lag eller förordning finns en

bestämmelse som förbjuder det.

Regeringen instämmer i allt väsentligt i den

tveksamhet inför kommitténs förslag som flertalet

remissinstanser gett uttryck för. Det är enligt

regeringen svårt att överblicka vilka konsekvenser

en skyldighet att lämna ut handlingar i elektronisk

form kan få för skyddet av den personliga

integriteten. Synpunkten gör sig särskilt starkt

gällande vid s.k. massuttag av personuppgifter ur

stora databaser hos myndigheter. Att få ta del av

allmänna handlingar direkt i elektronisk form

innebär enligt regeringen utan tvekan avsevärda

praktiska fördelar för den som vill samla in stora

mängder uppgifter, särskilt om avsikten inte endast

är att lagra dem utan också att bearbeta dem

automatiserat och sprida dem vidare. Möjligheten att

i elektronisk form få del av exempelvis

sammanställningar av personuppgifter från olika

myndigheter underlättar enligt regeringen

naturligtvis sammanställning och bearbetning av

uppgifterna i syfte att kartlägga enskilda

individer. Riskerna för sådan otillbörlig behandling

bör enligt regeringen inte underskattas. Med hänsyn

till IT-utvecklingen torde det kunna hävdas att det

nu finns ett ännu större behov än tidigare av

bestämmelser som minskar risken för otillbörliga

integritetsintrång till följd av automatiserad

behandling av personuppgifter.

Enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen gäller sekretess

för personuppgift, om det kan antas att ett

utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i

strid med personuppgiftslagen. Paragrafen fick sin

nuvarande lydelse då personuppgiftslagen (1998:204)

ersatte datalagen. Bestämmelsen i 7 kap. 16 §

sekretesslagen innebär att myndigheterna vid

utlämnande av allmänna handlingar, vari ingår

personuppgifter, måste pröva om det kan antas att

mottagaren kommer att behandla personuppgifterna i

strid med personuppgiftslagen. Om så är fallet skall

utlämnande vägras.

Ännu har inte någon fast rättspraxis utvecklats i

anslutning till bestämmelsen. Tillämpningen vållar

enligt regeringen stora bedömningssvårigheter för

myndigheterna, och hittillsvarande erfarenhet kan

inte sägas ge vid handen att 7 kap. 16 § utgör ett

effektivt skydd mot otillbörliga integritetsintrång.

Personuppgiftslagen ger visserligen ett högre skydd

än datalagen för den personliga integriteten vid

automatiserad behandling av personuppgifter.

Personuppgiftslagen är emellertid inte tillämplig på

behandling av personuppgifter som utförs som ett led

i en verksamhet av rent privat natur eller på

behandling av personuppgifter som faller under

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden eller

som i övrigt sker uteslutande för journalistiska,

konstnärliga eller litterära ändamål. Regeringen har

enligt propositionen för avsikt att snarast

tillsätta en utredning med uppdrag att bl.a. göra en

översyn av 7 kap. 16 § sekretesslagen. Först när en

sådan översyn är klar är det möjligt att närmare

överväga hur en skyldighet att lämna ut handlingar i

elektronisk form bör utformas.

Införandet i tryckfrihetsförordningen av – som

Offentlighets- och sekretesskommittén föreslagit –

en skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i

elektronisk form måste enligt regeringen föregås av

en prövning av i vilken utsträckning en sådan

skyldighet bör inskränkas till följd av behovet av

skydd för den personliga integriteten på de områden

där personuppgiftslagen och sekretesslagen inte ger

ett fullgott skydd. Till detta kommer att en översyn

måste göras av i vilken ytterligare omfattning

undantag bör göras i registerförfattningar för vissa

typer av uppgifter hos myndigheterna. En regel som

stävjar massuttag av personuppgifter i elektronisk

form är bl.a. beroende av vilket skydd 7 kap. 16 §

sekretesslagen ger. Regeringen hänvisar vidare till

att remisskritik från principiella utgångspunkter

riktats mot att låta en för enskilda

grundlagsskyddad rättighet kunna inskränkas genom en

reglering på förordningsnivå. Regeringen instämmer i

och för sig i att sådana inskränkningar bör

underställas riksdagens prövning men framhåller att

ordningen med att i förordning göra undantag från

skyldigheten att lämna ut allmänna handlingar i

elektronisk form också i fortsättningen torde vara

nödvändig för att förhindra att riksdagen belastas

med mängder av registerförfattningar.

Regeringen konstaterar också att rätten att få ut

handlingar i elektronisk form med nödvändighet

skulle behöva förses med många undantag. oavsett om

dessa undantag föreskrivs i lag eller förordning.

Bland andra har Justitiekanslern påpekat att en

bestämmelse om elektroniskt undantag närmast kan

uppfattas ha symbolisk karaktär utan någon reell

innebörd.

Den av kommittén förordade lagtekniska lösningen

skulle enligt regeringen innebära att den utvidgade

kopierätten ges en svagare ställning än

offentlighetsprincipen, som ju endast kan inskränkas

enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen om det är

påkallat med hänsyn till de grunder som där är

särskilt angivna. Med en sådan modell blir

offentlighetsprincipen skiktad på så sätt att

förutsättningarna för inskränkningar blir olika för

exempelvis papperskopior å ena sidan och

elektroniska kopior å andra. Det ligger enligt

regeringen närmare till hands att se en utvidgad

kopierätt som en sådan komplettering av den

egentliga offentlighetsprincipen som bör regleras i

15 kap. sekretesslagen, där det finns

specialbestämmelser om hur myndigheternas

elektroniska material skall hanteras.

Motionerna

I motion K46 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs

ett förslag från regeringen om att det i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen skall införas en skyldighet

för en myndighet att lämna ut elektroniskt lagrade

upptagningar i elektronisk form såvida det inte för

myndigheten i lag eller förordning finns en

bestämmelse som förbjuder det. Självfallet måste de

begränsningar och skyddsbestämmelser som gäller för

den personliga integriteten enligt sekretesslagen

och personuppgiftslagen beaktas, men så skall enligt

motionärerna ske oavsett i vilken teknisk form

utlämnandet sker.

Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion K371 att 7

kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) upphävs (yrkande

25). Enligt denna bestämmelse gäller sekretess för

personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande

skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med

personuppgiftslagen. Motionärerna har svårt att se

att bestämmelsen kan tillämpas utan att syftet med

att efterfråga handlingen undersöks, liksom

identiteten hos den som efterfrågar handlingen.

Motionärerna ser mycket allvarligt på tendenserna

till att begränsa yttrandefrihets- och

offentlighetsprinciperna, vanligen med hänvisning

till EU-regler. Trots att riksdag och regering vid

upprepade tillfällen meddelat att

offentlighetsprincipen skall tillämpas fullt ut

oaktat medlemskapet i EU förekommer samtidigt

inskränkningar t.ex. genom personuppgiftslagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade våren 2001 ett motionsyrkande

(c) om att 7 kap. 16 § sekretesslagen skall

upphävas. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med

hänvisning till det pågående arbetet i

Offentlighets- och sekretesskommittén (bet.

2000/01:KU17).

Utskottets ställningstagande

Offentlighets- och sekretesskommittén föreslog en

sådan ordning som nu betgärs i motion K46. Ett

flertal remissinstanser ställde sig emellertid

tveksamma till förslaget och menade att

Offentlighets- och sekretesskommitténs fortsatta

arbete, liksom en översyn av registerförfattningarna

och praxisutvecklingen i anslutning till 7 kap. 16 §

sekretesslagen, borde avvaktas. I likhet med

regeringen vill utskottet understryka att intresset

av att underlätta insyn i myndighetens verksamhet

måste vägas mot behovet av att skydda enskilda mot

otillbörliga integritetsingrepp. De starkt ökade

möjligheter att sammanställa, bearbeta och sprida

uppgifterna som IT-utvecklingen inneburit innebär

att riskerna för en otillbörlig behandling av

personuppgifter och kartläggning av enskilda

individer inte bör underskattas.

Hänsynen till den enskildes personliga integritet

innebär vidare att en generell skyldighet att lämna

ut allmänna handlingar i elektronisk form skulle

behöva förenas med många undantag och därför kunna

få en begränsad räckvidd. Det kan inte heller

bortses från att den utvidgade kopierätten skulle

kunna anses få en svagare ställning än

offentlighetsprincipen. Utskottet delar regeringens

bedömning att en lämpligare ordning kan vara att i

lag peka ut de särskilda kategorier av allmänna

handlingar som skall lämnas ut i elektronisk form om

den enskilde begär det, bl.a. mot bakgrund av att

personuppgiftslagen och 7 kap. 16 § sekretesslagen

inte erbjuder ett fullgott integritetsskydd.

Regeringen har för avsikt att snarast tillsätta en

utredning med uppdrag bl.a. att göra en översyn av 7

kap. 16 § sekretesslagen. Utskottet delar

regeringens bedömning att först när en sådan översyn

är klar är det möjligt att närmare överväga hur en

skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i

elektronisk form bör utformas. Utskottet tillstyrker

således regeringens förslag till ändring av

tryckfrihetsförordningen, såvitt avser 2 kap. 13 §

och avstyrker motion K46.

Också när det gäller den fråga om upphävande av 7

kap. 16 § sekretesslagen som tas upp i motion K371

yrkande 25 (c) vill utskottet hänvisa till den i

propositionen aviserade översynen av 7 kap. 16 §

sekretesslagen. Motionsyrkandet avstyrks.

Lagförslaget i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag

också i övrigt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag

om ändring i tryckfrihetsförordningen i den mån det

inte omfattas av vad utskottet anfört ovan.

Diarier på Internet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker – med hänvisning till

pågående arbete i bl.a. Regeringskansliet –

ett motionsyrkande om att diarier hos

riksdagen och regeringen skall läggas ut på

Internet.

Jämför reservation 7.

Propositionen

Regeringen anger som en allmän utgångspunkt för

förslaget att offentlighetsprincipen skall skyddas

och anpassas till nya förhållanden om den skall

fylla sina syften, vilket är särskilt relevant när

det gäller dess tillämpning i informationssamhället.

En myndighets egen informationsverksamhet exempelvis

via Internet bör ses som ett komplement för den i 2

kap. tryckfrihetsförordningen grundlagsfästa rätten

till insyn. Regeringen hänvisar till Öppna Sverige-

kampanjen, vars målsättning bl.a. är att arbetet i

förvaltningen organiseras så att åtkomsten till

information underlättas.

Motionen

Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion K371 ett

tillkännagivande om att regering och riksdag bör

lägga ut sina diarier på Internet i syfte att stärka

yttrandefriheten (yrkande 27). Överläggningar om

sådana insatser i landets alla kommuner bör också

inledas med kommun- och landstingsförbund.

Gällande regler

Den 1 januari 2001 infördes en ändring i

personuppgiftsförordningen (1998:1191) som

underlättar för kommuner och landsting att lägga ut

bl.a. diarier och protokoll på Internet.

Personuppgifter som direkt pekar ut den registrerade

får dock endast läggas ut om det inte gäller

känsliga personuppgifter eller uppgifter om

lagöverträdelser enligt 13 § respektive 21 §

personuppgiftslagen och det saknas skäl att anta att

det finns risk för att den registrerades personliga

integritet kränks genom överföringen. Publicering av

personuppgifter på Internet kan också vara tillåten

enligt särregler i annan lag eller förordning (2 §

personuppgiftslagen). Sådana särregler har t.ex.

meddelats för vissa offentliga register på Internet

t.ex. i 9 § förordningen (1995: 1386) med

instruktion för Patent- och registreringsverket, 23

§ rättsinformationsförordningen (1999:175) och 8 §

andra stycket förordningen (2001:720) om behandling

av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings-

och medborgarskapslagstiftningen.

Bakgrund

Hösten 2000 behandlade utskottet några motioner om

att myndigheters diarier och protokoll skall läggas

ut på Internet (bet. 2000/01:KU3). Det skulle enligt

utskottet vara en stor fördel om medborgarna har

möjlighet att ta del av allmänna handlingar på

Internet. Myndigheterna skulle på detta sätt kunna

bli öppnare för medborgarna. Utskottet avstyrkte

motionsyrkandena med hänvisning till att

Offentlighets- och sekretesskommitténs arbete borde

avvaktas.

Offentlighets- och sekretesskommittén avlämnade i

januari 2001 betänkandet Offentlighetsprincipen och

den nya tekniken (SOU 2001:3). Kommittén

konstaterade att den informationsverksamhet hos

myndigheterna som baseras på Internet är positiv

från offentlighetssynpunkt men aldrig kan ersätta

den rätt till insyn som garanteras i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen. Den skall i stället ses

som ett komplement till denna rätt. Den

informationsverksamhet hos myndigheterna som baseras

på Internet kan inte, som den för närvarande kommer

till uttryck, ses som en primär källa för

allmänhetens insyn i och kontroll av myndigheternas

verksamhet.

Regeringen har den 7 juni 2001 uppdragit åt

Statskontoret att stimulera och stödja utvecklingen

av 24-timmarsmyndigheter genom att tillsammans med

myndigheterna utveckla och tillhandahålla metoder,

vägledningar och avtal samt initiera och genomföra

samverkansprojekt. Arbetet skall syfta till att

stimulera myndigheterna att bedriva ett aktivt

utvecklingsarbete för att förbättra sin

tillgänglighet och service med hjälp av

informationstekniken, genom åtgärder såsom bl.a. att

ta fram olika typer av vägledningar inom områden som

innehåll och utformning av hemsidor samt att efter

ett arbete i kontakt med Datainspektionen lämna

förslag till riktlinjer för elektroniskt

tillgängliga diarier som säkerställer kraven på

öppenhet och insyn i myndigheternas verksamhet utan

att ge avkall på skyddet för den personliga

integriteten. Arbetet skall bedrivas i bred

samverkan med de statliga myndigheterna och i

kontakt med företrädare för kommuner, landsting och

andra aktörer av betydelse för denna utveckling.

Annat pågående utrednings- och utvecklingsarbete

skall också beaktas. En slutlig redovisning av

uppdraget skall lämnas senast den 30 juni 2003.

Regeringens mål med det arbete som sammanfattas i

begreppet 24-timmarsmyndighet är att förenkla och

förbättra samhällsservicen till medborgare och

företag. Det innebär att tillgången till service

skall vara oberoende av tid och plats, att

kontakterna med myndigheterna skall göras enklare

och att kvaliteten i servicen skall förbättras.

Informationstekniken skall användas för att

underlätta för medborgarna att få tillgång till

information som möjliggör ett aktivt deltagande i

beslutsprocesserna i den offentliga förvaltningen.

Den skall också användas för att öka medborgarnas

insyn och möjligheter att följa handläggningen och

lämna synpunkter i enskilda ärenden. Härigenom

stärks öppenheten, demokratin och

medborgarinflytandet.

Av regeringsbeslutet framgår att en majoritet av

de statliga myndigheterna har etablerat en närvaro

på Internet och arbetar aktivt med att utveckla sina

hemsidor. Utvecklingen av 24-timmarsmyndigheter får

enligt regeringen inte stå i motsättning till

traditionella och invanda kontaktformer. Samtidigt

är det uppenbart att informationstekniken är ett

kraftfullt redskap för ökad tillgänglighet,

öppenhet, insyn och effektivitet. Därför måste målet

för varje myndighet vara att all information och

service som med bibehållen eller ökad

kostnadseffektivitet kan tillhandahållas

elektroniskt också skall göras så.

I en verksamhetsplan för år 2002 för enheten RK –

arkiv och bibliotek inom Regeringskansliets

förvaltningsavdelning redovisas en utredning om

förutsättningar för publicering av diarieuppgifter

och remissvar på Internet. Enligt

problembeskrivningen krävs för att Regeringskansliet

skall vara ett föredöme för den offentliga

förvaltningen att arbetet med att göra

Regeringskansliet till en 24–timmarsmyndighet

prioriteras. Arbetet bör inledas med att främst

rättsliga frågor kring offentlighet och integritet

utreds. Detta innebär t.ex. att utreda och lämna

förslag i frågan om vilka uppgifter ur RK-Dia och

remissvaren som lämpligen bör göras tillgängliga för

allmänheten. En rapport beräknas lämnas den 28

februari 2002.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör Statskontorets pågående

arbete med elektroniskt tillgängliga

myndighetsdiarier avvaktas, liksom arbetet inom

Regeringskansliet med att göra uppgifter ur RK-Dia

tillgängliga på Internet. Motion K371 yrkande 27

avstyrks.

Justitiekanslerns roll

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om

förstärkning av Justitiekanslerns möjligheter

att värna offentlighetsprincipen.

Jämför reservation 8.

Motionen

I motion K371 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om förstärkning av

Justitiekanslerns möjligheter att värna

offentlighetsprincipen (yrkande 29). Motionärerna

understryker att offentliganställdas yttrandefrihet

är en viktig del av den svenska offentligheten. För

att anställda skall våga utnyttja meddelarfriheten

är det av stor vikt att det finns sanktioner vid

övergrepp. Möjligheten till sådana sanktioner bör

ingå som en komponent i att stärka Justitiekanslerns

möjligheter att värna offentlighetsprincipen.

Bakgrund

Enligt 5 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns

tillsyn får Justitiekanslern (JK) som särskild

åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har

begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad

som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Att

inte tillräckligt skyndsamt pröva en begäran om att

få ta del av allmänna handlingar är att betrakta som

tjänstefel enligt 20 kap. 1 § BrB (se NJA 1993 s.

216).

Om en befattningshavare har åsidosatt vad som

åligger honom i hans tjänst och felet kan beivras

genom disciplinärt förfarande får JK, enligt 6 §,

göra anmälan till den som har befogenhet att besluta

om disciplinpåföljd. Anser JK det vara påkallat att

befattningshavare avskedas eller avstängs från sin

tjänst på grund av brottslig gärning eller grov

eller upprepad tjänsteförseelse, får JK göra anmälan

härom till den som har befogenhet att besluta om en

sådan åtgärd.

Av 14 § lagen (1994:260) om offentlig anställning

framgår att en arbetstagare, som uppsåtligen eller

av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i

anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för

tjänsteförseelse. Disciplinpåföljderna är enligt 15

§ varning och löneavdrag. Disciplinpåföljd får

meddelas bara om arbetstagaren inom två år från

förseelsen skriftligen har underrättats om vad som

anförs mot honom (17 §). När en åtgärd har vidtagits

för att åtal skall väckas mot en arbetstagare får

arbetsgivaren, enligt 18 § första stycket, inte

inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande

med anledning av vad som föranlett åtgärden. Om en

gärning har prövats i straffrättslig ordning får

enligt andra stycket ett disciplinärt förfarande

inledas eller fortsättas bara om gärningen av någon

annan orsak än bristande bevisning inte ansetts vara

något brott.

Tidigare riksdagsbehandling

Hösten 2000 avstyrkte utskottet ett liknande

motionsyrkande (c) som det nu aktuella (bet.

2000/01:KU9). Utskottet hänvisade till kampanjen

Öppna Sverige och till att Justitiekanslern enligt

utskottets mening redan hade vittgående befogenheter

att ingripa när offentlighetsprincipen träds för

när.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande

och avstyrker motion K371 yrkande 29.

Riksmarskalksämbetet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att

Kungl. hovstaterna och Riksmarskalksämbetet

skall omfattas av offentlighetsprincipen.

Jämför reservation 9.

Motionen

Martin Nilsson (s) begär i motion 2001/02:K412 ett

förslag från regeringen som innebär att Kungl.

hovstaterna och Riksmarskalksämbetet skall omfattas

av offentlighetsprincipen. Enligt motionen är

institutionen – som givits uppdraget och resurserna

att inom och utom landet representera svenska folket

– naturligtvis en angelägenhet för hela svenska

folket.

Gällande regler

Riksmarskalken är chef för Kungl. hovstaterna.

Riksmarskalksämbetet är riksmarskalkens stabsorgan.

Av 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen framgår att

en handling är offentlig om den förvaras hos

myndighet och är att anse som inkommen till eller

upprättad hos en myndighet. Enligt 2 kap. 5 §

likställs med myndighet riksdagen och beslutande

kommunal församling.

Vad som avses med myndighet är inte närmare

reglerat i tryckfrihetsförordningen. I den

ursprungliga lydelsen av 2 kap. 3 §

tryckfrihetsförordningen fanns en uppräkning av vad

som avsågs med statsmyndighet respektive

kommunalmyndighet. Med statsmyndighet avsågs bl.a.

ämbetsverk samt övriga till statens förvaltning

hörande myndigheter och inrättningar. Enligt ett

uttalande i anslutning till ändringar i

tryckfrihetsförordningen ansågs det inte

ändamålsenligt att i grundlagen räkna upp vilka

statliga eller kommunala organ som var myndigheter.

I stället hänvisades till regeringsformens

myndighetsbegrepp (prop. 1975/76:160 s. 134). Enligt

förarbetena till regeringsformen avses med

myndigheter de organ som ingår i den

offentligrättsliga och kommunala organisationen

(prop. 1973:90 s. 232 och 233). I samma proposition

uttalades att hovet borde stå utanför den statliga

förvaltningsorganisationen, att någon ändring i den

gällande ordningen inte åsyftades och att någon

grundlagsbestämmelse i ämnet inte behövdes. Vidare

uttalades att den nya grundlagen inte berörde

konungens rätt att som överhuvud för det kungliga

huset fatta vissa beslut (s. 176). I 1809 års

regeringsform fanns en uttrycklig bestämmelse om att

konungens hov stod under dess enskilda styrelse.

Regeringsrätten har mot denna bakgrund funnit att

Riksmarskalksämbetet inte är att betrakta som en

myndighet eller en del av en myndighet. Ämbetet

ansågs inte heller vara ett sådant med myndighet

jämställt organ som vid tillämpning av

bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och

sekretesslagen skall jämställas med myndighet. Dessa

bestämmelser är enligt Regeringsrättens dom inte

tillämpliga på handlingar hos ämbetet (RÅ 1999 ref.

48).

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om öppenheten hos Kungl. hov- och

slottsstaterna behandlades av utskottet i februari

2001 då utskottet avstyrkte ett motionsyrkande om

ersättningsprinciperna när det gäller statschefen

och hans kansli (bet. 2000/01: KU11). Utskottet

redovisade att Riksmarskalksämbetet den 1 augusti

1996 till regeringen överlämnat en utredning

angående årsredovisning och revision för kungliga

hov- och slottsstaten. Till utredningen var fogad en

PM med analys av rättsläget när det gällde konungens

apanage och tillhörande frågor. Riksmarskalksämbetet

konstaterade att hovstaterna inte är någon myndighet

och att de står utanför den statliga

förvaltningsorganisationen, att

offentlighetsprincipen inte gäller för hovstaterna

samt att regeringen inte har någon förordningsmakt

gentemot hovstaterna, vilka lyder direkt under

statschefen.

Riksmarskalksämbetet drog slutsatsen att

regeringen inte kan ge Riksrevisionsverket direktiv

att granska hovstaternas ekonomiska redovisning. Att

detta hittills ändå skett för de delar av hovets

budget som avser Ståthållarämbetet och

Husgerådskammaren byggde enligt Riksmarskalksämbetet

på tidigare överenskommelser mellan regeringen och

ämbetet. Motiven till denna överenskommelse var att

verksamheten vid dessa delar av hovstaterna dels var

av stor ekonomisk omfattning (tillsammans över

hälften av den totala budgeten), dels var av annan

art än övrig verksamhet. Medan verksamheten vid

övriga enheter var inriktad på att bistå och stödja

konungen i hans roll som statschef, var verksamheten

vid Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren inriktad

på att vårda och för allmänheten visa det nationella

kulturarv som finns i de kungliga slotten och deras

omgivningar. Beträffande konungens apanage anförde

Riksmarskalksämbetet att gränsen mellan konungens

privata ekonomi och hans ekonomi som statschef är

mycket svår att dra. Konungen är rikets statschef

dygnet runt när han vistas i landet. Vad gäller

egendom är lösöret på de kungliga slotten en

blandning av statlig, stiftelseägd och privat

egendom, som allt brukas av konungen både som

statschef och som privatperson.

För att undvika ständiga diskussioner i denna

gränsdragningsfråga lovade riksdagen (då ständerna)

år 1809 att årligen utge ett penningbelopp (apanage)

till konungens hovhållning. I utbyte överlämnade

konungen uppräknade kungliga slott och kungsgårdar

till staten med förbehåll om dispositionsrätt för

honom av vissa av dessa slott, inklusive inredning.

För det belopp som utgavs för hovhållningen skulle

varken krävas någon speciell anhållan eller

redogörelse för hur medlen använts. Enligt

Riksmarskalksämbetet är denna ordning än i dag

gällande i Danmark och Norge, där beloppen endast

justeras årligen med hänsyn till kostnadsindex.

Riksmarskalksämbetet inger årligen en

anslagsframställning för hovstaternas del av

statsbudgeten.

En berättelse över den samlade verksamheten inom

de kungliga hovstaterna lämnas numera årligen.

Utskottet erinrade om en tidigare bedömning (bet.

1996/97:KU1), där utskottet sett med

tillfredsställelse på att överenskommelser hade

nåtts mellan hovstaterna och regeringen om

principerna för hovstaternas redovisning av anslagna

medel.

Utskottets ställlningstagande

Riksmarskalksämbetet och Kungl. hovstaterna omfattas

inte av tryckfrihetsförordningens regler om

handlingsoffentlighet. Efter överenskommelse mellan

hovstaterna och regeringen granskas numera

Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren, liksom

Kungl. Djurgårdens Förvaltning av – numera –

Riksdagens revisorer medan apanagedelen, inklusive

Riksmarskalksämbetet, ligger utanför denna

granskning. Utskottet är inte berett att ställa sig

bakom kravet på en förändrad ordning när det gäller

insynen i Riksmarskalksämbetet och Kungl.

hovstaterna. Motion K412 avstyrks.

Reservationer

1. Översyn av tryckfrihetsförordningen m.m.

(punkt 1)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K45 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt min mening kan det inte bortses från att det

finns en risk för att de föreslagna ändringarna i

tryckfrihetsförordningen innebär att

offentlighetsprincipen kan bli inskränkt. Rekvisiten

i 2 kap. 3 § andra stycket är vaga och kan medföra

gränsdragningssvårigheter. Lagrummets

svårtillgänglighet påvisar enligt min mening behovet

av en total och förutsättningslös översyn av

tryckfrihetsförordningen, både vad gäller systematik

och terminologi. Jag anser att regeringen bör

tillsätta en utredning med uppgift att göra en

översyn av tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen och lämna förslag till en

gemensam tryckfrihets- och yttrandefrihetsgrundlag.

Detta bör med bifall till motion K45 yrkande 1 (mp)

ges regeringen till känna.

2. Översyn och precisering av

offentlighetsprincipen (punkt 2)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén

(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K393 yrkande 1.

Ställningstagande

Offentlighetsprincipen är en hörnsten i svensk

demokrati. Tanken bakom offentlighetsprincipen är

att medborgarna skall kunna kontrollera makten genom

att få tillgång till information hos myndigheterna.

Emellertid har den nya tekniken inneburit att

offentlighetsprincipen i praktiken inte bara blivit

ett instrument för förvaltningskontroll utan också

utvecklats till ett instrument för kontroll av

medborgarna. Detta sker bl.a. genom att

myndigheterna skickar personuppgifter sinsemellan.

Den tekniska utvecklingen öppnar oavbrutet nya

vägar för staten att kontrollera medborgarna. Den

tekniska utvecklingen, som går i små – var för sig

kanske oskyldiga – steg, ökar hela tiden

möjligheterna att blicka in i medborgarnas privatliv

och innebär ett växande hot mot den enskildes

integritet. Viktiga delar av en människas liv kan

kartläggas genom att användningen av Internet,

bankomatkort, apotekskort och mobiltelefoner kan

granskas. Genom nya elektroniska telefonapparater

kan avlyssning ske även när telefonluren är på. Det

finns i dag 20 000 TV-kameror uppsatta på allmänna

platser och i butiker. Hemlig avlyssning och

övervakning av teletrafik har mer än fördubblats det

senaste årtiondet. Oron för ett ”storebror-ser-dig-

samhälle” växer också till följd av stora register-

och kartläggningssystem i kombination med

offentlighetsprincipen och de möjligheter den ger

till spridning av personuppgifter, som dessutom ofta

tvångsvis avkrävts den enskilde.

Den tekniska utvecklingen ökar möjligheterna att

utnyttja den medborgerliga rätten till insyn i

förvaltningen men den ger också enskilda och

myndigheter större möjligheter till insyn i

människors privatliv. Offentlighetsprincipens syfte

måste enligt vår mening ses över och preciseras. Vi

anser att regeringen bör lägga fram ett förslag om

offentlighetsprincipen i detta avseende. Detta bör

med bifall till motion K393 yrkande 1 (m) ges

regeringen till känna.

3. Sekretesslagen (punkt 3)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 26.

Ställningstagande

Jag anser att det självfallet i många fall är

påkallat med sekretess, som t.ex. i fråga om

personlig integritet. Det finns säkerligen också

tillfällen då detta skydd bör stärkas. Sekretess i

sig är inte fel men det är inte tillfredsställande

att man med stor lätthet kan utöka undantagen från

en grundlagsfäst rättighet. Denna möjlighet att

enkelt ändra sekretesslagen innebär också att

debatten kring vilka undantag som bör finnas och hur

de bör göras försvåras, inte minst med tanke på hur

ofta lagstiftningen ändras. Mot denna bakgrund finns

det skäl att låta en utredning överväga om åtgärder

bör vidtas för att göra det svårare att ändra i

sekretessbestämmelserna, t.ex. genom att kräva att

undantag från offentlighetsprincipen bör beslutas på

samma sätt som grundlag. Detta bör med bifall till

motion K371 yrkande 26 (c) ges regeringen till

känna.

4. Biblioteksregeln och Internet (punkt 5,

villkorad)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser, såvida riksdagen inte beslutar i enlighet

med reservation 1, att utskottets förslag under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K45 yrkande 2.

Ställningstagande

Den nuvarande utformningen av biblioteksregeln

saknar begreppslig och språklig klarhet. Jag delar

inte regeringens bedömning att det inte behövs en

särskild bestämmelse som reglerar hur

informationsmängder som en myndighet har tillgång

till via Internet skall behandlas från

offentlighetssynpunkt. Som framförts i

remissyttranden kan det ifrågasättas om det är en

lämplig ordning att alla handlingar som är åtkomliga

på Internet skall anses som till myndigheten inkomna

och förvarade handlingar. Det är tveksamt om all via

Internet tillgänglig information har karaktär av

referensmaterial. Konsekvenserna av en annan ordning

bör utredas närmare. Jag anser således att

biblioteksregeln bör ses över. I en sådan utredning

bör förvaringsrekvisitet och kriterierna för vad som

i sammanhanget skall definieras som offentlig

handling analyseras. Detta bör med bifall till

motion K45 yrkande 2 (mp) ges regeringen till känna.

5. Utlämnande av handlingar i elektronisk form

(punkt 6)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen som vilande antar regeringens i bilaga 2

intagna förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen, såvitt avser 2 kap. 13 §,

samt tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:70 i denna del och

motion 2001/02:K46.

Ställningstagande

Offentlighetsprincipen är en omistlig del av den

svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen.

Rätten att ta del av allmänna handlingar underlättar

inte bara medborgarnas inblick i den offentliga

verksamheten utan är också en förutsättning för

journalistiskt arbete, fri opinionsbildning och

politisk debatt. Den tekniska utvecklingen innebär

att möjligheten av att ta del av innehållet i

handlingar enligt offentlighetsprincipen kan ske

under helt nya förutsättningar. Det bör enligt min

mening i 2 kap. tryckfrihetsförordningen införas en

skyldighet för myndigheter att lämna ut elektroniskt

lagrade upptagningar i elektronisk form, såvida det

inte för myndigheten i lag eller förordning finns en

bestämmelse som förbjuder det. Självfallet måste de

begränsningar och skyddsbestämmelser som gäller för

den personliga integriteten och som finns enligt

sekretesslagen och personuppgiftslagen beaktas, men

så skall ske oavsett i vilken teknisk form

utlämnandet sker. Regeringen bör återkommas till

riksdagen med ett förslag i enlighet med detta.

Riksdagen bör med bifall till motion K46 (fp) som

sin mening ge regeringen detta till känna.

6. 7 kap. 16 § sekretesslagen (punkt 7)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar i bilaga 3 intagna förslag till lag

om ändring i sekretesslagen (1980:100). Därmed

bifaller utskottet motion 2001/02:K371 yrkande 25.

Ställningstagande

Jag ser mycket allvarligt på de tendenser till att

begränsa yttrande- och offentlighetsprinciperna som

förekommit, vanligen med hänvisning till EU-regler.

Både riksdag och regering har vid upprepade

tillfällen meddelat att offentlighetsprincipen skall

tillämpas fullt ut, oaktat medlemskapet i EU.

Samtidigt förekommer inskränkningar, t.ex. genom

personuppgiftslagen. I samband med att

personuppgiftslagen antogs ändrades även 7 kap. 16 §

sekretesslagen så att sekretess gäller för

personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande

skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med

personuppgiftslagen. Det är svårt att se att denna

paragraf kan tillämpas utan att syftet med att

efterfråga handlingen undersöks, liksom identiteten

hos den som efterfrågar handlingen. Intentionerna i

paragrafen kan således antas stå i strid med den

grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Riksdagen bör

därför med bifall till motion K371 yrkande 25 (c)

anta i bilaga 3 intagna lagförslag, som innebär att

7 kap. 16 § sekretesslagen upphävs.

7. Diarier på Internet (punkt 9)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 27.

Ställningstagande

Regeringen bör stärka offentlighetsprincipen i det

egna arbetet. Ett rimligt första steg är att lägga

ut de egna diarierna tillgängliga och sökbara på

Internet och inleda överläggningar om sådana

insatser i landets alla kommuner med kommun- och

landstingsförbund. Detta bör med bifall till motion

K371 yrkande 27 (c) ges regeringen till känna.

8. Justitiekanslern (punkt 10)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 29.

Ställningstagande

Offentliganställdas yttrandefrihet är en viktig del

av den svenska offentligheten. Alla försök att

begränsa meddelarfriheten måste enligt min mening

bekämpas med kraft. För att anställda skall våga

utnyttja meddelarfriheten är det av stor vikt att

det finns sanktioner vid övergrepp. Möjligheten till

sådana sanktioner bör ingå som en komponent i att

stärka Justitiekanslerns möjligheter att värna

offentlighetsprincipen. Detta bör med bifall till

motion K371 yrkande 29 (c) ges regeringen till

känna.

9. Riksmarskalksämbetet (punkt 11)

av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9 om insyn i de

kungliga hovstaterna och Riksmarskalksämbetet.

Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:K412.

Ställningstagande

Offentlighetsprincipen är en grundläggande del av

den svenska demokratin. Det handlar om att

medborgarna skall ha rätt att granska hur

myndigheter och andra för dem viktiga organ såsom

riksdagen, landstingen och kommunerna agerar i olika

frågor. Det är viktigt att i olika sammanhang verka

för en fördjupad offentlighet, t.ex. när det gäller

den svenska regeringens arbete för att sprida

principen in i det arbete som bedrivs i Europeiska

unionen.

Ett närmast obegripligt undantag gäller dock i

form av de kungliga hovstaterna och

Riksmarskalksämbetet. Enligt förarbetena till 1974

års regeringsform undantas hovet explicit från

offentlighetsprincipen. Detta skulle ju kunna vara

acceptabelt om hovet spelade någon mindre viktig

roll för medborgarna men en institution som givits

uppdraget, och resurserna, att inom och utom landet

representera svenska folket är naturligtvis en

angelägenhet för hela svenska folket. Folket bör i

detta fall, liksom när det gäller andra offentliga

makthavare, ges möjligheten att granska hur medel

används och ämbete utövas. Följaktligen behövs en

lagändring i detta avseende.

Det kan visserligen finnas skäl att överväga om det

kan uppstå tillfällen då offentlighetsprincipen kan

komma i konflikt med statschefens behov av inte-

gritet som privatperson i kontakt med medborgare

eller främmande makt. Detta kan dock på intet sätt

väga så tungt att offentlighetsprincipen får stå

tillbaka och bör i så fall avgöras genom gängse

regler om sekretess m.m. Detta bör med bifall till

motion K412 (s) ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:70 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen.

Följdmotioner

20001/02:K45 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslår

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen i första hand tillsätter en

utredning som får i uppdrag att företa en

fullständig och förutsättningslös revidering av

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att åstadkomma en

grundlag i fas med den nuvarande mediala och

tekniska verkligheten och dess utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen i andra hand tillsätter en

utredning som ser över 2 kap. 11 § första stycket 3

tryckfrihetsförordningen, den s.k. biblioteksregeln.

2001/02:K46 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om att det i 2 kap. TF bör införas en skyldighet för

en myndighet att lämna ut elektroniskt lagrade

upptagningar i elektronisk form enligt vad som i

motionen anförs.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

25. Riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §

sekretesslagen upphävs.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra det svårare

att ändra sekretessbestämmelser.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regering och

riksdag bör lägga ut sina diarier på Internet i

syfte att stärka offentlighetsprincipen.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kraftfulla insatser

för att värna offentligheten i den egna hanteringen

av EU-ärenden.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

Justitiekanslerns möjligheter att värna

offentlighetsprincipen.

2001/02:K393 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om offentlighetsprincipen i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2001/02:K412 av Martin Nilsson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om insyn i de kungliga

hovstaterna och Riksmarskalksämbetet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om

tryckfrihetsförordningen[1]

dels att i 2 kap. 3, 11 och 13 §§ skall ha

följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas en ny

paragraf, 2 kap. 18 §, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

2 kap.

3 §

-----------------------------------------------------

Med handling förstås framställning i skrift eller

bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller

på annat sätt uppfattas endast med tekniskt

hjälpmedel. Handling är allmän, om den förvaras hos

myndighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som

inkommen till eller upprättad hos myndighet.

-----------------------------------------------------

Upptagning som avses i En upptagning som avses

första stycket anses i första stycket anses

förvarad hos myndighet, förvarad hos myndighet,

om upptagningen är om upptagningen är

tillgänglig för tillgänglig för

myndigheten med tekniskt myndigheten med tekniskt

hjälpmedel som hjälpmedel som

myndigheten själv myndigheten själv

utnyttjar för överföring utnyttjar för överföring

i sådan form att den kan i sådan form att den kan

läsas, avlyssnas eller på läsas, avlyssnas eller på

annat sätt uppfattas. annat sätt uppfattas. En

Detta gäller dock ej sammanställning av

upptagning som ingår i uppgifter ur en

personregister, om upptagning för

myndigheten enligt lag automatiserad behandling

eller förordning eller anses dock förvarad hos

särskilt beslut, som myndigheten endast om

grundar sig på lag, myndigheten kan göra

saknar befogenhet att sammanställningen

göra överföringen. Med tillgänglig med

personregister förstås rutinbetonade åtgärder.

register, förteckning

eller andra anteckningar

som innehålla uppgift som

avser enskild person och En sammanställning av

som kan hänföras till uppgifter ur en

denne. upptagning för

automatiserad behandling

anses dock inte förvarad

hos myndigheten om

sammanställningen

innehåller

personuppgifter och

myndigheten enligt lag

eller förordning saknar

befogenhet att göra

sammanställningen

tillgänglig. Med

personuppgift avses all

slags information som

direkt eller indirekt kan

hänföras till en fysisk

person.

-----------------------------------------------------

11 §

-----------------------------------------------------

Som allmän handling anses ej

1. brev, telegram eller annan sådan handling som

har inlämnats till eller upprättats hos myndighet

endast för befordran av meddelande,

2. meddelande eller annan handling som har

inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast

för offentliggörande i periodisk skrift som utgives

genom myndigheten,

3. tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller

annan handling som ingår i bibliotek eller som från

enskild har tillförts allmänt arkiv uteslutande för

förvaring och vård eller forsknings- och

studieändamål eller privata brev, skrifter eller

upptagningar som eljest ha överlämnats till

myndighet uteslutande för ändamål som nu angivits,

4. upptagning av innehållet i handling som avses i

3, om upptagningen förvaras hos myndighet där den

ursprungliga handlingen ej skulle vara att anse som

allmän.

-----------------------------------------------------

Det som föreskrivs i Det som föreskrivs i

första stycket 3 om första stycket 3 om

handling som ingår i handling som ingår i

bibliotek tillämpas inte bibliotek tillämpas inte

på upptagning för på upptagning i en

automatisk databehandling databas som en myndighet

i sådant register som har tillgång till enligt

myndighet har tillgång avtal med en annan

till enligt avtal med myndighet, om

annan myndighet. upptagningen är allmän

handling hos den

myndigheten.

-----------------------------------------------------

13 §

-----------------------------------------------------

Den som önskar taga del Den som önskar ta del av

av allmän handling har en allmän handling har

även rätt att mot även rätt att mot

fastställd avgift få fastställd avgift få

avskrift eller kopia av avskrift eller kopia av

handlingen till den del handlingen till den del

den får lämnas ut. den får lämnas ut. En

Myndighet är dock ej myndighet är dock inte

skyldig att lämna ut skyldig att i större

upptagning för utsträckning än vad som

automatisk följer av lag lämna ut en

databehandling i annan upptagning för

form än utskrift. Ej automatiserad behandling i

heller föreligger annan form än utskrift. En

skyldighet att myndighet är inte heller

framställa kopia av skyldig att framställa

karta, ritning, bild kopia av karta, ritning,

eller annan i 3 § första bild eller annan i 3 §

stycket avsedd första stycket avsedd

upptagning än som nyss upptagning än som nyss har

har angivits, om angivits, om svårighet

svårighet möter och möter och handlingen kan

handlingen kan tillhandahållas på

tillhandahållas på stället.

stället.

-----------------------------------------------------

Begäran att få avskrift eller kopia av allmän

handling skall behandlas skyndsamt.

-----------------------------------------------------

18 §

-----------------------------------------------------

Grundläggande

bestämmelser om hur

allmänna handlingar skall

bevaras samt om gallring

och annat avhändande av

sådana handlingar

meddelas i lag.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

**FOOTNOTES**

[1]: Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1998:1438.

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

I reservation 6 framlagt förslag

till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 16 §

sekretesslagen (1980:100)[2] skall upphöra att gälla

med utgången av april 2002.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

**FOOTNOTES**

[2]: Lagen omtryckt 1992:1474.

Senaste lydelse av 7 kap. 16 § 1998:205.