Bet. 2001/02:KU27

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU27

Åtgärder mot kommunalt domstolstrots

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

2001/02:122 Åtgärder mot kommunalt domstolstrots

jämte två motioner som väckts med anledning av

propositionen. I propositionen föreslås lagar om

ändring i kommunallagen (1991:900), lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade och

socialtjänstlagen (2001:453) i syfte att motverka

att kommuner och landsting sätter sig över de

allmänna förvaltningsdomstolarnas avgöranden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag och

avstyrker motionerna.

Tre reservationer har avgetts.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förstärkning av den interna kontrollen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kommunallagen (1991:900), såvitt avser

9 kap. 9 och 10 §§. Därmed avslår riksdagen

motion 2001/02:K90 yrkandena 2 och 3.

Reservation 1 (c)

2. Sanktion mot domstolstrots

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i kommunallagen (1991:900) i

den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan under punkt 1,

b) lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade,

c) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

3. Översyn av den kommunala verksamheten

Riksdagen avslår motion 2001/02:K89.

Reservation 2 (m, kd, c, fp)

4. Stöd och service till vissa

funktionshindrade

Riksdagen avslår motion 2001/02:K90 yrkande 1.

Reservation 3 (c)

Stockholm den 14 maj 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats

Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson

(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena

Bargholtz (fp).

2001/02

KU27

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Sedan den 1 juli 2000 har länsstyrelsen möjligheter

att förelägga en kommun eller ett landsting vid vite

att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild

rätt till vissa insatser enligt lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

och socialtjänstlagen (2001:453).

Lagrådet hade riktat skarp kritik mot förslaget i

lagrådsremissen. Kritiken grundade sig främst på att

förslagen var otillräckligt analyserade från

juridisk synpunkt. Vid riksdagsbehandlingen våren

2000 yttrade sig konstitutionsutskottet till

socialutskottet (yttr. 1999/2000:KU5y).

Konstitutionsutskottet konstaterade att frågan om

åtgärder mot domstolstrots varit föremål för

utredningar i mer än tio år. Under denna tid hade

olika förslag lagts fram som med varierande argument

avvisats. Bakom detta låg skillnader i bedömning i

fråga om vad som kan anses vara den mest

ändamålsenliga åtgärden eller kombinationen av

åtgärder mot kommuner och landsting som inte

verkställer domar inom rimlig tid. Utskottet

konstaterade vidare att det pågick ett

utredningsarbete inom Justitiedepartementet syftande

till att göra en totalbedömning av frågan om

domstolstrots, ett uppdrag som skulle vara avslutat

inom mindre än ett halvt år. Enligt utskottets

mening hade det varit bättre om denna utredning fått

ligga till grund för en samlad lagstiftning mot

domstolstrots. Utskottet kunde dock acceptera

regeringens argument att tidsfaktorn var viktig och

att det var försvarligt att de här aktuella områdena

särbehandlades på det sätt som skett i

propositionen. Utskottet ville dock framhålla vikten

av att de nu föreslagna åtgärderna mot domstolstrots

inom LSS och socialtjänstlagens områden blev föremål

för förnyad prövning då den fullständiga utredningen

förelåg. Utskottet motsatte sig inte att de

föreslagna bestämmelserna infördes. Enligt utskottet

hade regeringen vidtagit rimliga och adekvata

förändringar i förslaget på grund av den kritik som

Lagrådet framförde med anledning av lagrådsremissen.

I september 2000 redovisades i

departementspromemorian Kommunalt domstolstrots (Ds

2000:53) uppdraget att utreda hur ett

sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att

motverka kommunalt domstolstrots. Promemorian, som

remitterades till ett femtiotal instanser, däribland

många kommuner, ligger till grund för det nu

aktuella förslaget.

Lagrådets yttrande har inhämtats i det nu aktuella

ärendet. Lagrådet har hänvisat till att den tidigare

efterfrågade analysen nu genomförts och har från

allmänna utgångspunkter inte haft något att invända

mot de nu aktuella förslagen. Lagrådet har

emellertid föreslagit vissa kompletteringar.

Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet

har i en skrivelse den 25 april 2002 till

konstitutionsutskottet hemställt att utskottet

avstyrker ett genomförande av lagförslaget om

sanktionsavgift i propositionen. Enligt förbunden

bör utskottet i stället verka för att en

kartläggning och grundläggande analys av

förekommande domstolstrots inom socialtjänstlagen

och LSS kommer till stånd som en naturlig del i en

samlad analys av rättighetslagstiftningens

möjligheter att fungera på avsett sätt med kommuner

och landsting som huvudmän.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder som har till

syfte att motverka kommunalt domstolstrots. De

föreslagna ändringarna i kommunallagen (1991:900)

innebär att de kommunala revisorerna ges vidgade

möjligheter att granska ärenden som rör

myndighetsutövning mot enskilda, att ett beslut som

kan överklagas genom laglighetsprövning får

verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte

särskilda skäl talar emot det och att beslut om

rättelse av ett redan verkställt beslut skall

meddelas utan oskäligt dröjsmål. Ändringar föreslås

också i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade (LSS) och i

socialtjänstlagen (2001:453), som innebär att en

sanktionsavgift skall kunna åläggas kommuner och

landsting som dröjer alltför länge med att

verkställa domar angående insatser enligt dessa

lagar. Sanktionsavgiften får bestämmas till lägst

tio tusen kronor och högst en miljon kronor. Den får

inte dömas ut vid obetydliga försummelser.

Utskottets överväganden

Förstärkning av den interna

kontrollen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till ändring i kommunallagen såvitt gäller

vidgade möjligheter för de kommunala

revisorerna att granska ärenden som rör

myndighetsutövning mot enskilda samt

anmälnings- och rapporteringsskyldighet för

revisorerna.

Jämför reservation 1 (c).

Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 9 § kommunallagen granskar revisorerna

i den omfattning som följer av god revisionssed

årligen all verksamhet som bedrivs inom nämndernas

verksamhetsområden. Revisorerna prövar om

verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från

ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om

räkenskaperna är rättvisande och om den interna

kontroll som görs inom nämnderna är tillräcklig.

Om revisorerna i sin granskning finner att det

föreligger misstanke om brott av

förmögenhetsrättslig karaktär skall de anmäla

förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden finner

att det föreligger misstanke om brott och inte utan

oskäligt dröjsmål vidtar åtgärder, är revisorerna

skyldiga att rapportera nämndens agerande till

fullmäktige.

Enligt 9 kap. 10 § kommunallagen omfattar

revisorernas granskning inte ärenden som avser

myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än

när handläggningen av sådana ärenden har vållat

kommunen eller landstinget ekonomisk förlust eller

när granskningen sker från allmänna synpunkter.

Propositionen

Revisorernas granskning skall enligt regeringens

förslag även omfatta ärenden som avser

myndighetsutövning mot någon enskild, när

granskningen gäller hur nämnderna verkställer

avgöranden av allmänna förvaltningsdomstolar. Om

revisorerna i sin granskning finner att det

föreligger misstanke om att allmän

förvaltningsdomstols avgörande åsidosatts skall de

anmäla förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden

efter en sådan anmälan inte vidtar åtgärder utan

oskäligt dröjsmål, är revisorerna skyldiga att

rapportera det till fullmäktige.

Motionen

Åsa Torstensson m.fl. (c) yrkar i motion 2001/02:K90

avslag på regeringens förslag om utvidgade

granskningsmöjligheter för revisorerna och om

särskild anmälningsplikt till nämnder och

fullmäktige (yrkandena 2 och 3). Motionärerna kan

inte acceptera den återgång till central

detaljstyrning av den kommunala verksamheten som

förslagen innebär.

Det skall enligt motionen ankomma på nämnderna

själva att inom ramen för verksamhetsansvaret se

till att följa förvaltningsdomstolarnas domar. Det

är viktigt att det finns ett politiskt

ansvarstagande. Redan i dag kan revisorerna granska

nämndernas agerande i detta avseende, och den

föreslagna ändringen förefaller onödig.

Motionärerna anser vidare att det inte är rimligt

att revisorerna ges en närmast statlig

specialuppgift att särskilt kontrollera de aktuella

frågorna. Om denna uppgift skall vara prioriterad

finns det en risk för att andra revisionsuppgifter

får träda tillbaka. Revisorerna bör även

fortsättningsvis bestämma granskningens inriktning

och omfattning utifrån väsentlighets- och

riskanalyser enligt god revisionssed. Motionärerna

motsätter sig således också att den särskilda

anmälningsplikten till nämnderna och till

fullmäktige införs.

Utskottets ställningstagande

Redan i dag har de kommunala revisorerna vissa

möjligheter att granska i vad mån nämnderna

respekterar förvaltningsdomstolarnas avgöranden.

Revisorernas granskning kan inriktas på i första

hand berednings-, besluts-, och

verkställighetsrutiner så att domstolstrots som

beror på brister i dessa avseenden undviks.

Emellertid innebär bestämmelsen i 9 kap. 10 §

kommunallagen att revisorernas granskning inte

omfattar ärenden som avser myndighetsutövning mot

enskilda. Utskottet delar regeringens bedömning att

undantaget bör begränsas så att det möjliggör en

effektiv kontroll av att de allmänna

förvaltningsdomstolarnas avgöranden inte åsidosätts.

Undantaget bör således begränsas på så sätt att det

ges ett uttryckligt utrymme att granska hur

nämnderna verkställer avgöranden av de allmänna

förvaltningsdomstolarna. Utskottet anser vidare att

vikten av att stärka revisorernas roll när det

gäller att motverka domstolstrots gör att

revisorerna bör ges en skyldighet att anmäla ett

åsidosättande av förvaltningsdomstols avgörande till

berörd nämnd och - om nämnden inte vidtar åtgärder

utan oskäligt dröjsmål - till fullmäktige. Utskottet

tillstyrker följaktligen regeringens lagförslag

såvitt avser 9 kap. 9 och 10 §§ och avstyrker motion

K90 yrkandena 2 och 3 (c).

Sanktion mot domstolstrots, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

att en kommun eller ett landsting som

underlåter att utan oskäligt dröjsmål

tillhandahålla en insats enligt 9 § LSS eller

bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen

som någon är berättigad till enligt en

domstols avgörande, skall åläggas att betala

en särskild avgift. Vidare tillstyrks

regeringens förslag till bestämmelser om att

ett beslut som kan överklagas genom

laglighetsprövning får verkställas innan det

har vunnit laga kraft om inte särskilda skäl

talar emot det, och om att beslut om rättelse

skall meddelas utan oskäligt dröjsmål när ett

redan verkställt kommunalt beslut har

upphävts.

Gällande bestämmelser

Enligt 26 a § LSS och 13 kap. 7 § socialtjänstlagen

får länsstyrelse om den finner att en kommun eller

ett landsting inte fullgör vad som ålagts kommunen

eller landstinget i en lagakraftvunnen dom om rätt

till vissa insatser förelägga kommunen eller

landstinget att avhjälpa bristen. Föreläggandet får

förenas med vite. Länsstyrelsen får inte meddela ett

vitesföreläggande om verkställighet av domen redan

har sökts enligt utsökningsbalken, och ett

meddelande om vitesföreläggande förfaller om

verkställigheten söks enligt utsökningsbalken.

Propositionen

Ytterligare åtgärder behöver enligt regeringen

vidtas för att motverka att kommuner och landsting

sätter sig över de allmänna förvaltningsdomstolarnas

avgöranden. En kommun eller ett landsting som

underlåter att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla

en insats enligt 9 § LSS eller bistånd enligt 4 kap.

1 § socialtjänstlagen som någon är berättigad till

enligt en domstols avgörande, skall enligt förslaget

åläggas att betala en särskild avgift som ersätter

den nuvarande möjligheten till vitesföreläggande.

Sanktionsavgiften får bestämmas till lägst tio tusen

kronor och högst en miljon kronor. När avgiftens

storlek fastställs skall det särskilt beaktas hur

länge dröjsmålet pågått och hur allvarligt det i

övrigt kan anses vara. Avgiften får efterges om det

finns synnerliga skäl för det. I ringa fall skall

inte någon avgift tas ut. Frågor om sanktionsavgift

prövas av länsrätten efter ansökan av länsstyrelsen.

En sanktionsavgift får dömas ut bara om

länsstyrelsens ansökan delgetts kommunen eller

landstinget inom två år från det att domen om

insatsen eller biståndet har vunnit laga kraft.

Regeringen föreslår vidare en bestämmelse om att

ett beslut som kan överklagas genom

laglighetsprövning får verkställas innan det har

vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot

det. Vidare föreslås en bestämmelse om att ett

beslut om rättelse av verkställighet skall meddelas

utan oskäligt dröjsmål när ett redan verkställt

kommunalt beslut har upphävts.

En fördel med ett system med sanktionsavgifter

framför vitesförelägganden är enligt propositionen

att sanktionsavgiften kan få effekt som

påtryckningsmedel på ett tidigare stadium. Ett

vitesföreläggande får motsvarande effekt betydligt

senare eftersom det kan utfärdas först när

verkställigheten dröjt för länge och ger dessutom

ytterligare en tids respit till kommuner och

landsting. Ett system med sanktionsavgifter innebär

dessutom sannolikt en enklare administrativ

hantering än den som krävs vid vitessanktionen och

kan innebära att handläggningstiden förkortas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag såvitt

avser 10 kap. 14 a och 15 §§ kommunallagen

(1991:900), lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade samt socialtjänstlagen

(2001:453).

Översyn av den kommunala

verksamheten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om

en översyn av den kommunala verksamheten och

ett motionsyrkande (c) om tilläggsdirektiv

till Kommittén om nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS) i

syfte att staten skall ta över verksamheten.

Jämför reservationerna 2 (m, kd, c, fp) och 3

(c).

Motionerna

I motion 2001/02:K89 av Per Unckel m.fl. (m) begärs

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av den

kommunala verksamheten. Motionärerna anser att det

är tveksamt att riksdagen genom lagstiftning ålägger

kommunerna en mängd uppgifter som riksdagen sedan

inte finansierar. I stället åläggs kommunerna de

facto att sköta finansieringen via kommunalskatten,

som enligt regeringsformen enbart får tas ut för

skötseln av de kommunala uppgifterna. Enligt

motionärerna måste utgångspunkten vara att den s.k.

finansieringsprincipen skall iakttas strikt, dvs.

att staten när den ålägger kommunerna att svara för

uppgifter också svarar för finansieringen.

Motionärerna motsätter sig inte regeringens

förslag om att sanktonsavgifter skall införas.

Vikten av att domstolsutslag följs och respekteras

bör markeras. Emellertid ligger själva problemet i

att riksdagen genom lagstiftning ålägger kommunerna

kostsamma uppgifter som kommunerna själva skall

finansiera. Det är orimligt att kommunerna sedan

skall kunna åläggas sanktionsavgifter för att de

inte har tillräckliga resurser att utföra de

uppgifter som riksdagen beslutat att de skall

utföra. Regeringen bör därför tillsätta en utredning

med uppgift att se över finansieringen och

huvudmannaskapet för uppgifter som riksdagen ålagt

kommunerna att svara för. Det behövs en tydligare

uppgiftsfördelning mellan stat och kommun, som också

omfattar finansieringsansvaret. Beträffande en rad

uppgifter gäller att en nationell finansiering av

staten bör övervägas.

I motion 2001/02:K90 (yrkande 1) av Åsa

Torstensson m.fl. (c) begärs tilläggsdirektiv

till Kommittén om nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och

service till funktionshindrade (Fi 2001:04) i

syfte att utreda ett statligt huvudmannaskap.

Det finns anledning att också utreda om det

kommunala huvudmannaskapet på detta område

skall behållas i framtiden. Motionärerna hävdar

att verksamheter som är så reglerade som i LSS

inte bör finansieras med kommunala medel

eftersom det inte finns någon praktisk

möjlighet att pröva beloppen i den kommunala

budgetprocessen. Man bör överväga om ett ändrat

huvudmannaskap inte skulle göra verksamheten

mer stabil om man kom ifrån ett speciellt

svårhanterat utjämningssystem mellan

kommunerna. Det är därför nödvändigt att

studera frågan om ett statligt besluts- och

kostnadsansvar för den verksamhet som regleras

i LSS.

Bakgrund

Regeringen beslutade i december 2000 att tillkalla

en parlamentarisk kommitté för att utreda hur

utjämning skall ske för kostnadsskillnader mellan

kommuner avseende verksamhet enligt lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade

(LSS). Kommittén skall enligt direktiven (dir.

2000:99) lämna förslag till ett system för utjämning

av kostnadsskillnader mellan kommuner i verksamhet

enligt LSS och analysera hur de tillfälliga bidragen

åren 2001 och 2002 fungerar. Vidare skall kommittén

överväga behovet av författningsändringar som ger

kommunerna möjlighet att lämna ut sådan information

som erfordras för de förslag som kommittén lämnar

samt därvid även beakta de krav som

personuppgiftslagen ställer på behandling av

personuppgifter. Kommittén skall lämna förslag om

hur påverkbarheten från enskilda kommuner av

utfallet i ett utjämningssystem skall kunna minskas

eller elimineras och, om så krävs, lämna förslag

till hur en god kvalitet skall kunna säkerställas i

det statistiska underlag som behövs för en utjämning

för kostnadsskillnader i verksamhet enligt LSS.

Kommittén skall också analysera hur köp av

boendeplatser fungerar och vilka effekter och

samband det har med frågan om utjämning av kostnader

för verksamhet enligt LSS. Kommittén skall redovisa

kostnadsberäkningar av sina förslag, förslag till

finansiering och lagförslag. Kommittén skall enligt

tilläggsdirektiv (dir. 2001:72) redovisa sitt

slutbetänkande senast den 1 november 2002.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har vid tre tillfällen under

innevarande riksmöte avstyrkt motioner om

ansvarsfördelningen mellan statlig, regional och

kommunal nivå. I betänkandena Regional samverkan och

statlig länsförvaltning (bet. 2001/02:KU7),

Författningsfrågor, m.m. (bet. 2001/02:KU13) och

Demokrati för det nya seklet (bet. 2001/02:KU14)

hänvisades till att regeringen i proposition

2001/02:7 angett att en översyn bör genomföras av

uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan staten,

kommunerna och landstingen. Enligt regeringen visade

debatten i regionfrågan att det finns ett behov av

att mer samlat och långsiktigt se över uppgifts- och

ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna i

samhällsorganisationen. Utgångspunkten för en sådan

översyn bör vara upprätthållandet av en långtgående

kommunal självstyrelse inom ramen för ett starkt

nationellt ansvar för medborgarnas välfärd i hela

landet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Något tillkännagivande till regeringen om behovet av

en översyn är inte påkallat mot bakgrund av att

regeringen aviserat en översyn av uppgifts- och

ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och

landstingen. Motion K89 (m) avstyrks följaktligen.

Med hänsyn till denna aviserade översyn är

utskottet inte heller berett att förorda att

uppdraget till Kommittén om nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade utvidgas på det

sätt som föreslås i motion K90 yrkande 1 (c).

Motionsyrkandet avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Förstärkning av den interna kontrollen

(punkt 1)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i kommunallagen (1991:900), såvitt avser 9

kap. 9 och 10 §§. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:K90 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Med allt större tydlighet verkar det som om

regeringen vill se en återgång till en central

styrning av den kommunala verksamheten. Det bör

enligt min mening ankomma på nämnderna själva att

inom ramen för verksamhetsansvaret och mot bakgrund

av det politiska ansvarstagandet se till att följa

förvaltningsdomstolens domar. Eftersom revisorerna

redan i dag kan granska nämndernas agerande i detta

avseende tycks regeringens förslag i denna del

onödigt.

Det är inte heller rimligt att revisorerna ges en

närmast statlig specialuppgift att särskilt

kontrollera dessa frågor. Om denna uppgift skall

vara prioriterad finns det risk för att andra

revisionsuppgifter får träda tillbaka. I stället bör

revisorerna även fortsättningsvis bestämma

granskningens inriktning och omfattning utifrån

väsentlighets- och riskanalyser enligt god

revisionssed. Riksdagen bör med bifall till motion

K90 yrkandena 2 och 3 (c) avslå regeringens förslag

angående en utvidgad granskningsmöjlighet för

revisorerna och angående den särskilda

anmälningsplikten till nämnderna och fullmäktige.

2. Översyn av den kommunala verksamheten

(punkt 3)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger

René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch

(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson

(c) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K89.

Ställningstagande

Den kommunala självstyrelsen är en hörnsten i det

svenska statsskicket, och det är enligt vår mening

tveksamt att riksdagen genom lagstiftning ålägger

kommunerna en mängd uppgifter som riksdagen sedan

inte finansierar. I realiteten åläggs kommunerna att

sköta finansieringen via kommunalskatten, vilken

enligt regeringsformen endast får tas ut för

skötseln av de kommunala uppgifterna.

Enligt vår mening måste utgångspunkten vara att

finansieringsprincipen skall iakttas strikt. När

staten ålägger kommunerna att svara för uppgifter

bör den således också svara för finansieringen.

Behovet av lagstiftning mot s.k. domstolstrots har

sin grund i det förhållandet att riksdagen genom

lagstiftning ålägger kommunerna kostsamma uppgifter

som kommunerna skall finansiera själva.

En utgångspunkt måste i stället vara en tydligare

uppgiftsfördelning mellan stat och kommun som också

omfattar finansieringsansvaret. Regeringen bör

därför tillsätta en utredning med uppgift att se

över finansieringen och huvudmannaskapet för

uppgifter som riksdagen ålagt kommunerna att verka

för. Detta bör med bifall till motion K89 (m) ges

regeringen till känna.

3. Stöd och service till vissa

funktionshindrade (punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K90 yrkande 1.

Ställningstagande

Verksamheter som är så reglerade som den som

omfattas av LSS bör inte finansieras med kommunala

medel. Det finns nämligen ingen praktisk möjlighet

att pröva beloppen i den kommunala budgetprocessen.

Man bör enligt min mening överväga ett ändrat

huvudmannaskap som skulle kunna göra verksamheten

mer stabil, viket skulle vara fallet om man kom

ifrån ett speciellt svårhanterat utjämningssystem

mellan kommunerna. Det är således nödvändigt att

utreda frågan om ett statligt ansvar för kostnader

och en statligt beslutanderätt i fråga om verksamhet

som regleras i lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Mot denna bakgrund bör riksdagen

med bifall till motion K90 yrkande 1 (c) som sin

mening ge regeringen till känna att regeringen till

Kommittén om nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS) bör ge

tilläggsdirektiv som innebär att kommittén skall

lägga fram förslag om att staten skall ta över

verksamheten.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:122 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),

2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

Följdmotioner

2001/02:K89 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av den kommunala

verksamheten.

2001/02:K90 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär hos regeringen ett

tilläggsdirektiv till regeringens utredning

Nationell utjämning av verksamhetskostnader enligt

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade med förslag om att staten tar över

verksamheten.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag angående

en utvidgad granskningsmöjlighet för revisorerna.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag angående

anmälnings- och rapporteringsskyldighet för

revisorerna.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen

(1991:900) [1]

dels att 9 kap. 9 och 10 §§ samt 10 kap. 15 § skall

ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,

10 kap. 14 a §, samt närmast före 10 kap. 14 a § en

ny rubrik av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

9 kap.

9 §

-----------------------------------------------------

Revisorerna granskar årligen i den omfattning som

följer av god revisionssed all verksamhet som

bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden. De

granskar på samma sätt, genom de revisorer eller

lekmannarevisorer som utsetts i företag enligt 3

kap. 17 och 18 §§, även verksamheten i de företagen.

Revisorerna prövar om verksamheten sköts på ett

ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt

tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är

rättvisande och om den interna kontrollen som görs

inom nämnderna är tillräcklig.

-----------------------------------------------------

Om revisorerna i sin Om revisorerna i sin

granskning finner att det granskning finner att det

föreligger misstanke om föreligger misstanke om

brott av att brott av

förmögenhetsrättslig förmögenhetsrättslig

karaktär skall de anmäla karaktär förövats eller

förhållandet till berörd om att allmän

nämnd. Om nämnden finner förvaltningsdomstols

att det föreligger avgörande åsidosatts,

misstanke om brott och skall de anmäla

inte utan oskäligt förhållandet till berörd

dröjsmål vidtar åtgärder, nämnd. Om nämnden efter

är revisorerna skyldiga en sådan anmälan inte

att rapportera nämndens vidtar åtgärder utan

agerande till oskäligt dröjsmål, är

fullmäktige. revisorerna skyldiga att

rapportera det till

fullmäktige. Detta gäller

dock inte om anmälan

avser misstanke om att

brott förövats och

nämnden finner att det

inte föreligger en sådan

misstanke.

-----------------------------------------------------

10 §

-----------------------------------------------------

Revisorernas granskning Revisorernas granskning

omfattar inte ärenden som omfattar inte ärenden som

avser myndighetsutövning avser myndighetsutövning

mot någon enskild i andra mot någon enskild i andra

fall än när fall än

handläggningen av sådana

ärenden har vållat 1. när handläggningen av

kommunen eller sådana ärenden har vållat

landstinget ekonomisk kommunen eller

förlust eller när landstinget ekonomisk

granskningen sker från förlust,

allmänna synpunkter.

2. när granskningen

gäller hur nämnderna

verkställer avgöranden av

allmänna

förvaltningsdomstolar,

eller

3. när granskningen sker

från allmänna synpunkter.

-----------------------------------------------------

10 kap.

-----------------------------------------------------

Förutsättningar för

verkställighet

-----------------------------------------------------

14 a §

-----------------------------------------------------

Ett beslut som kan

överklagas enligt

bestämmelserna i detta

kapitel får verkställas

innan det har vunnit laga

kraft om inte särskilda

skäl talar emot det.

-----------------------------------------------------

15 §

-----------------------------------------------------

Om ett beslut har Om ett beslut har

upphävts genom ett upphävts genom ett

avgörande som har vunnit avgörande som har vunnit

laga kraft och om laga kraft och om

beslutet redan har beslutet redan har

verkställts, skall det verkställts, skall det

organ som har fattat organ som har fattat

beslutet se till att beslutet se till att

verkställigheten rättas i verkställigheten rättas i

den utsträckning som det den utsträckning som det

är möjligt. är möjligt. Ett beslut om

rättelse skall meddelas

utan oskäligt dröjsmål.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

**FOOTNOTES**

[1]: Lagen omtryckt 2000:277.

2 Förslag till lag om ändring i

lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade

dels att 26 a § skall upphöra att gälla,

dels att 27 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya

paragrafer, 28 a-d §§, samt närmast före 28 a § en

ny rubrik av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

27 §[2]1

-----------------------------------------------------

Beslut av en sådan nämnd som avses i 22 § eller av

länsstyrelsen får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol om beslutet avser

1. insatser för en enskild enligt 9 §,

2. utbetalning till någon annan enligt 11 §,

3. återbetalning enligt 12 §,

4. förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 §

andra stycket,

-----------------------------------------------------

5. tillstånd till enskild 5. tillstånd till

verksamhet enligt 23 §, enskild verksamhet enligt

23 §, eller

6. föreläggande eller

återkallelse av tillstånd 6. föreläggande eller

enligt 24 §, eller återkallelse av tillstånd

enligt 24 §.

7. avslag på en begäran

om vitesföreläggande

enligt 26 a §.

-----------------------------------------------------

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten.

-----------------------------------------------------

Beslut i frågor som avses Beslut i frågor som

i första stycket 1-6 avses i första stycket

gäller omedelbart. gäller omedelbart.

Länsrätten eller Länsrätten eller

kammarrätten får dock kammarrätten får dock

förordna att dess beslut förordna att dess beslut

skall gälla först sedan skall gälla först sedan

det vunnit laga kraft. det vunnit laga kraft.

-----------------------------------------------------

Särskild avgift

-----------------------------------------------------

28 a §

-----------------------------------------------------

En kommun eller ett

landsting som underlåter

att utan oskäligt

dröjsmål tillhandahålla

en insats enligt 9 § som

någon är berättigad till

enligt en domstols

avgörande, skall åläggas

att betala en särskild

avgift.

Avgiften tillfaller

staten.

-----------------------------------------------------

28 b §

-----------------------------------------------------

Den särskilda avgiften

fastställs till lägst tio

tusen kronor och högst en

miljon kronor.

När avgiftens storlek

fastställs skall det

särskilt beaktas hur

länge dröjsmålet pågått

och hur allvarligt det i

övrigt kan anses vara.

Avgiften får efterges om

det finns synnerliga skäl

för det. I ringa fall

skall inte någon avgift

tas ut.

-----------------------------------------------------

28 c §

-----------------------------------------------------

Frågor om särskild

avgift prövas efter

ansökan av länsstyrelsen

av den länsrätt inom vars

domkrets kommunen är

belägen. En ansökan som

avser ett landsting

prövas av den länsrätt

inom vars domkrets

landstingets förvaltning

förs.

Prövningstillstånd krävs

vid överklagande till

kammarrätten.

-----------------------------------------------------

28 d §

-----------------------------------------------------

Om en kommun eller ett

landsting efter att ha

ålagts att betala

särskild avgift

fortfarande underlåter

att tillhandahålla

insatsen får ny särskild

avgift dömas ut.

Särskild avgift får

dömas ut bara om ansökan

enligt 28 c § delgetts

kommunen eller

landstinget inom två år

från det att domen om

insatsen vunnit laga

kraft.

-----------------------------------------------------

____________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2. Äldre bestämmelser gäller när fråga är om

dröjsmål med verkställighet av avgöranden som

meddelats före lagens ikraftträdande.

**FOOTNOTES**

[2]:1Senaste lydelse 2000:526.

3 Förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen

(2001:453)

dels att 13 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels att 16 kap. 4 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya

paragrafer, 16 kap. 6 a-d §§, samt närmast före 16

kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

16 kap.

4 §

-----------------------------------------------------

Länsstyrelsens beslut i Länsstyrelsens beslut i

ärenden om tillstånd ärenden om tillstånd

enligt 7 kap. 1 §, enligt 7 kap. 1 §,

omhändertagande av omhändertagande av

personakt enligt 7 kap. 5 personakt enligt 7 kap. 5

§ eller föreläggande § eller föreläggande

eller förbud enligt 13 eller förbud enligt 13

kap. 6 § samt beslut om kap. 6 § får överklagas

avslag på en begäran om hos allmän

vitesföreläggande enligt förvaltningsdomstol.

13 kap. 7 § får

överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

-----------------------------------------------------

I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut

enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar

bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen

(1980:100).

Länsstyrelsens beslut om omhändertagande av

personakt enligt 7 kap. 5 § och om föreläggande

eller förbud enligt 13 kap. 6 § samt domstols

motsvarande beslut gäller omedelbart.

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs

för att verkställa ett beslut om omhändertagande av

personakt.

-----------------------------------------------------

Särskild avgift

-----------------------------------------------------

6 a §

-----------------------------------------------------

En kommun som underlåter

att utan oskäligt

dröjsmål tillhandahålla

bistånd enligt 4 kap. 1 §

som någon är berättigad

till enligt en domstols

avgörande, skall åläggas

att betala en särskild

avgift.

Avgiften tillfaller

staten.

-----------------------------------------------------

6 b §

-----------------------------------------------------

Den särskilda avgiften

fastställs till lägst tio

tusen kronor och högst en

miljon kronor.

När avgiftens storlek

fastställs skall det

särskilt beaktas hur

länge dröjsmålet pågått

och hur allvarligt det i

övrigt kan anses vara.

Avgiften får efterges om

det finns synnerliga skäl

för det. I ringa fall

skall inte någon avgift

tas ut.

-----------------------------------------------------

6 c §

-----------------------------------------------------

Frågor om särskild

avgift prövas efter

ansökan av länsstyrelsen

av den länsrätt inom vars

domkrets kommunen är

belägen.

-----------------------------------------------------

6 d §

-----------------------------------------------------

Om en kommun efter att

ha ålagts att betala

särskild avgift

fortfarande underlåter

att tillhandahålla

biståndet får ny särskild

avgift dömas ut.

Särskild avgift får

dömas ut bara om ansökan

enligt 6 c § delgetts

kommunen inom två år från

det att domen om

biståndet vunnit laga

kraft.

-----------------------------------------------------

____________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2. Äldre bestämmelser gäller när fråga är om

dröjsmål med verkställighet av avgöranden som

meddelats före lagens ikraftträdande.