Bet. 2001/02:KU29

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU29

Lagstiftningsprocessen m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2001/02:103 Kommittéberättelse 2002. I

skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts

efter beslut av regeringen. Skrivelsen har inte

föranlett några motioner.

Vidare behandlar utskottet i betänkandet en motion

från allmänna motionstiden 2002 samt sex motioner

från allmänna motionstiden 2001 som rör frågor om

lagstiftningsprocessen. Därutöver behandlas ett

motionsyrkande som avlämnats med anledning av

regeringens skrivelse 2001/02:115 EU:s

framtidsfrågor.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

regeringens skrivelse 2001/02:103 Kommittéberättelse

2002 till handlingarna. Därutöver föreslår utskottet

att riksdagen med anledning av en motion ger

regeringen till känna vad utskottet anför om att

regeringen i ett lämpligt sammanhang mer samlat bör

analysera konsekvenser av ramlagstiftning. Utskottet

avstyrker övriga motioner.

Utskottets ställningstaganden har föranlett en

reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Kommittéberättelse 2002

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2001/02:103 Kommittéberättelse 2002 till

handlingarna.

2. Konsekvenser av ramlagstiftning

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om konsekvenser

av ramlagstiftning. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:K246.

3. EU-reglers ikraftträdande

Riksdagen avslår motion 2000/01:K274 yrkande 1.

4. Automatisk lagavveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:K281.

5. Utvärdering av lagstiftningens

principer

Riksdagen avslår motion 2001/02:K282.

6. Utvärdering av EU-reglers praktiska

konsekvenser

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K428

yrkande 7 och 2001/02:K88 yrkande 8.

Reservation (mp)

7. Konsekvensbeskrivningar avseende den

kommunala självstyrelsen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K248 yrkande 1.

8. Tid mellan beslut och dess

ikraftträdande

Riksdagen avslår motion 2001/02:K346.

Stockholm den 9 april 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats

Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson

(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena

Bargholtz (fp).

2001/02

KU29

Redogörelse för ärendet

Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till

riksdagsordningen skall regeringen årligen, senast

den 1 mars, lämna riksdagen en redogörelse för

verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på

grund av regeringens beslut. Kommittéberättelsen

innehåller bl.a. uppgifter om kommittéernas

sammansättning, kostnader, fördelning mellan kvinnor

och män samt ålderssammansättningen.

Regeringen lämnar i skrivelse 2001/02:103

Kommittéberättelse 2002 en redogörelse för

verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts

efter beslut av regeringen. Inga motioner har väckts

med anledning av skrivelsen.

I detta sammanhang behandlar utskottet även sju

motioner från allmänna motionstiden 2000 respektive

2001 som rör frågor om lagstiftningsprocessen.

Därutöver behandlar utskottet en motion som

avlämnats med anledning av regeringens skrivelse

2001/02:115 EU:s framtidsfrågor. Förslagen i

motionerna återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Kommittéberättelse 2002

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse

läggs till handlingarna.

Bakgrund

Efter vad riksdagen tidigare givit regeringen till

känna om kommittéväsendet (bet. 1997/98:KU31)

välkomnade utskottet i betänkandet över

Kommittéberättelse 1999 (skr. 1998/99:103) att

regeringen vidtagit åtgärder för att stärka

kommittéväsendet (bet. 1998/99:KU26). Utskottet

förutsatte också då att regeringen skulle återkomma

och redovisa vilka effekter de vidtagna åtgärderna

hade medfört.

Med anledning av Kommittéberättelse 2000 (skr.

1999/2000:103) konstaterade utskottet att regeringen

redovisade de åtgärder som genomförts sedan

föregående kommittéberättelse samt att ett projekt

med syfte att förbättra kvaliteten i kommittéarbetet

aviserades (bet. 2000/01:KU5). Utskottet välkomnade

detta, men konstaterade samtidigt att regeringen

inte redovisat någon bedömning av vilka effekter

åtgärderna hade medfört. Vidare förutsatte utskottet

att regeringen i kommande kommittéberättelse skulle

redovisa dels det fortsatta utvecklingsarbetet, dels

sin bedömning av vilka effekter åtgärderna har

medfört.

Angående jämställdhetsaspekter i

lagstiftningsarbetet har utskottet tidigare påpekat

att metoden med generella kommittédirektiv har fått

kritik och att det därför funnits skäl att finna nya

vägar för att tillse att jämställdhetsaspekterna får

vederbörligt utrymme i utredningsväsendet (bet.

1998/99:KU26). Regeringen redovisade i

Kommittéberättelse 2000 (skr. 1999/2000:103) att en

ny kommittéhandbok (Ds 2000:1) getts ut, vilken

bl.a. innehåller riktlinjer för hur

jämställdhetskonsekvenser skall beaktas i

utredningsarbetet. Vidare redogjorde regeringen för

att ett arbete inletts med att revidera

Statsrådsberedningens promemoria Hur

kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Det

redogjordes även för att konstitutionsutskottet

tidigare betonat vikten av att

jämställdhetsaspekterna tas upp vid utformningen av

kommittédirektiv och att detta skulle komma att

beaktas vid arbetet med promemorian. I sitt

betänkande (bet. 2000/01:KU5) lyfte utskottet fram

detta och förutsatte att regeringen i nästa års

kommittéberättelse skulle redovisa hur arbetet med

promemorian fortskridit. Vidare utgick utskottet

från att regeringen så långt möjligt skulle komma

att redovisa vilka resultat arbetet med

jämställdhetskonsekvenserna givit.

Vid sin behandling av Kommittéberättelse 2001

konstaterade utskottet att det i kommittéberättelsen

redogjordes för en begränsad utvärdering av den

service som står kommittéerna till buds (bet.

2000/01:KU21). Utskottet konstaterade också att

kommittéservice skulle ta fram ett förslag till en

utvärder-ing av utredningsarbetet, bl.a. i syfte att

kontinuerligt följa kvaliteten i utredningsarbetet.

Ett konkret förslag skulle, enligt skrivelsen,

finnas efter sommaren 2001. Utskottet välkomnade

dessa åtgärder.

Utskottet ville också, liksom tidigare,

understryka vikten av att

jämställdhetskonsekvenserna beaktas i

kommittéväsendet liksom i annan statlig verksamhet.

Föregående år hade utskottet framhållit att

jämställdhetsaspekterna bör beaktas när

kommittédirektiv utformas (bet. 1998/99:KU26).

Härvid noterade utskottet att regeringen tidigare

(skr. 1999/2000:103) hade redogjort för att frågor

om jämställdhetskonsekvenser tas upp i den nya

Kommittéhandboken (Ds 2000:1) samt att

jämställdhetsaspekterna skulle komma att beaktas vid

det pågående arbetet med att revidera promemorian

Hur kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Utskottet

konstaterade att arbetet med promemorian inte var

avslutat och förutsatte att regeringen i nästa års

kommittéberättelse skulle redovisa resultaten av

arbetet med promemorian.

Skrivelsen

Fördelning mellan män och kvinnor

Uppgifterna i skrivelsen avser fyra grupper,

nämligen ordförande och särskilda utredare m.fl.,

ledamöter m.fl., sakkunniga m.fl. samt sekreterare

och övriga. Andelen kvinnliga ledamöter och

ordförande redovisas särskilt. Syftet är att denna

redovisning skall kunna jämföras med den årliga

sammansättning av kvinnorepresentationen i statliga

styrelser som lämnas till riksdagen i annat

sammanhang.

Andelen kvinnor bland kommittéernas ledamöter

(inkl. ordföranden) är

39 %.

Sedan föregående redovisning har den totala

andelen kvinnor i kommittéerna ökat med 1,4

procentenheter.

Kommittéväsendets roll och arbetsformer

Regeringen redovisar att konstitutionsutskottet i

betänkande 2000/01:KU21 har förutsatt att regeringen

i nästa års kommittéberättelse skulle redovisa

resultaten av arbetet med att revidera promemorian

Hur kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Med

hänvisning till föregående års kommittéberättelse

(skr. 2000/01:103) anför regeringen att frågan om en

revidering av promemorian har tagits upp i det

kvalitetsprojekt som Kommittéservice har påbörjat

inom ramen för Regeringskansliets förändringsarbete.

Någon ny upplaga av promemorian har enligt

regeringen ännu inte färdigställts.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan förutsatte utskottet vid

behandlingen under föregående riksmöte av

Kommittéberättelse 2001 att regeringen i årets

kommittéberättelse skulle redovisa resultaten av

revideringsarbetet med promemorian Hur

kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Någon ny

upplaga av promemorian har dock ännu inte

färdigställts. Utskottet vill mot denna bakgrund

ånyo understryka vikten av att revideringsarbetet

med promemorian avslutas, bl.a. med anledning av

utskottets tidigare uttalanden om betydelsen av att

jämställdhetsaspekterna beaktas när kommittédirektiv

utformas.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs

till handlingarna.

Regelreformering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av en motion ger regeringen till

känna vad utskottet anför om att regeringen i

ett lämpligt sammanhang mer samlat bör

analysera konsekvenser av ramlagstiftning.

Därutöver avstyrker utskottet motioner som

behandlar frågor om automatisk lagavveckling,

om utvärdering av lagstiftningens principer,

om praktiska konsekvenser av EU-regler samt

om ikraftträdande av sådana regler. Jämför

reservationen (mp).

Motionerna

I motion 2001/02:K246 av Kenneth Kvist m.fl. (v)

föreslås att riksdagen beslutar att begära att

regeringen tillsätter en utredning med uppgift att

analysera ramlagstiftningens konsekvenser för

rättssäkerheten enligt vad i motionen anförs.

Motionärerna anför att det i en rättsstat krävs att

medborgarna har tillgång till all lagstiftning som

gäller i landet och att det går att förstå vad lagen

innebär så att individen kan handla rationellt

utifrån lagstiftningens krav. Rättssäkerheten kan

hotas när lagstiftningen sker snabbt och då lagen

ändras ofta. Det blir enligt motionärerna också

svårare att överblicka innebörden i lagen om

reglerna finns på flera olika ställen. Vidare anför

motionärerna att om ett lands lagar i stor

utsträckning består av ramlagar blir det svårt för

den enskilde att inse lagarnas betydelse för hans

eller hennes liv. Frågor som behöver belysas är

enligt motionärerna dels om ramlagen är nödvändig

eller om den är ett sätt att flytta

lagstiftningsmakten från riksdagen till regeringen,

dels hur den enskildes rättssäkerhet påverkas.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att tillsätta en

utredning som analyserar ramlagstiftningens

konsekvenser för rättssäkerheten.

I motion 2000/01:K274 av Margit Gennser (m) föreslås

att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i

motionen anförs om att verka för väl tilltagna

tidsfrister när det gäller ikraftträdandet av nya

EU-regler (yrkande 1). Motionären anför att i länder

som Sverige, Danmark och Storbritannien har EU-

regler implementerats snabbt i den nationella

lagstiftningen. Så har däremot inte varit fallet i

vissa andra länder. Detta har enligt motionären lett

till två problem för vårt land, dels att reglerna är

kostnadsdrivande, dels att tillämpningen är mycket

olika i olika länder med inverkan på vår

konkurrenskraft. Motionären anser att ett sätt att

minska denna ojämlikhet är att låta tiden mellan

direktivens antaganden i svensk lagstiftning och

deras ikraftträdande vara lång - förslagsvis två

till tre år eller ännu längre.

I motion 2001/02:K281 av Lennart Fridén (m) föreslås

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om automatisk lagavveckling. Enligt

motionären är ett bra sätt att undvika att lagar

blir föråldrade, dvs. att se till att deras

tillämpning får en löpande utvärdering och att de

vid behov nyskrivs, att ingen lag tillåts att vara

giltig länge än en viss begränsad period, t.ex. tio

år.

I motion 2001/02:K282 föreslår samma motionär att

riksdagen beslutar att utvärdera lagstiftningens

principer såsom de tagit sig uttryck under de

senaste decennierna. Motionären framhåller att

lagstiftningen måste ha generella utgångspunkter och

generell utformning. Avviker man från de principerna

finns det risk för att grupper med egenintresse men

med starka påtryckningsmöjligheter kan påverka

lagstiftningen i en icke-generell inriktning.

Lagstiftningen får enligt motionären aldrig leda

till diskriminering i negativ riktning, men det

måste anses lika felaktigt att man genom lagreglerna

positivt särbehandlar en grupp utifrån för sakfrågan

lagstiftningen icke relevanta och generellt verkande

principer. Motionären anser att riksdagen måste se

till att tids-provinsiella lagar inte stiftas och

att en genomgång och uppföljning av de senaste

decenniernas lagstiftning med detta för ögonen

genomförs.

I motion 2001/02:K428 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om att alla av EU beslutade regler

och lagar som berör Sverige efter en tid skall tas

upp i riksdagen för att få de praktiska

konsekvenserna belysta och att riksdagen bör ha

möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan

fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU

(yrkande 7). Motionärerna framhåller att

subsidiaritet inte är någon statisk företeelse utan

ett typexempel på en princip vars tillämpning

bygger på att man noggrant följer effekter och

förändrade villkor i de olika medlemsländerna.

Samma yrkande som det ovan nämnda framställs i

motion 2001/02:K88 (yrkande 8) av Yvonne Ruwaida

(mp) med anledning av regeringens skrivelse

2001/02:115 EU:s framtidsfrågor.

Bakgrund

Demokratiutredningen anförde att det inte har kunnat

visas att Sveriges EU-medlemskap har lett till någon

ökning av regelmängden i Sverige (SOU 2000:1 s.

123). En orsak till detta är att en betydande del av

EU:s arbete med regleringar syftar till att

harmonisera gällande regelverk i medlemsstaterna.

Det finns dock, enligt Demokratiutredningen, skäl

att systematiskt gå igenom det regelverk som växt

fram inom EU i syfte att se vad som kan överföras

till den nationella beslutskompetensen.

Regeringens skrivelse 2001/02:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen innehåller ett avsnitt om

regelförenkling, språkvård och det offentliga

rättsinformationssystemet (s. 5 f.). I detta

sammanhang anför regeringen att Europeiska rådet vid

sina möten i Stockholm och Göteborg under Sveriges

tid som ordförandeland i EU antog förnyade

slutsatser om vikten av en samlad strategi för

arbetet med regelförenkling.

Regeringen redovisar därutöver att de europeiska

förvaltningsministrarna redan under Frankrikes

ordförandeskap i EU hösten 2000 beslutade att

inrätta den s.k. Mandelkerngruppen, en rådgivande

grupp på hög nivå för regelförenkling. Under 2001

behandlades gruppens slutrapport vid Europeiska

rådets möte i Laeken. Representanter från gruppen

presenterade dessutom vid två tillfällen under året

sitt arbete för Inremarknadsrådet.

Enligt regeringen skall vidare kommissionen vara

klar med en handlingsplan för regelförenkling i juni

2002. Därutöver har Europaparlamentet, rådet och

kommissionen avtalat om gemensamma riktlinjer för

gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.

Under 2001 har avtalet kompletterats med en praktisk

handledning om hur lagstiftningen bör utformas.

Handledningen har översatts till samtliga

medlemsspråk.

Regeringen påpekar också att EU bedriver

regelförenkling inom ett särskilt program som kallas

för SLIM (Simpler Legislation for the Internal

Market). Vidare behandlar kommissionens

underkommitté till kommissionens rådgivande kommitté

för den inre marknaden (IMAC) frågor om

regelförenkling på gemenskapsnivå. Enligt regeringen

har IMAC under 2001 utgjort ett värdefullt forum för

diskussioner om olika initiativ till

regelförenkling.

Därutöver anför regeringen att de s.k.

företagspanelerna, som består av företag i

respektive medlemsstat, tar ställning till vilka

anpassningskostnader och administrativa bördor som

kan bli följden av ett lagförslag. Vidare har

kommissionen tagit fram ett förslag om krav på

konsekvensanalys när ett förslag om nationella

tekniska föreskrifter skall anmälas till

kommissionen i enlighet med direktiv 98/34/EG.

Sveriges inställning har hittills varit positiv,

inte minst för att arbetet med konsekvensanalyser

kan få genomslag på den nationella nivån.

Regeringen redovisar också att det inom OECD

bedrivs regelreformarbete i den s.k. Public

Management Committee (PUMA). Arbetet innebär bl.a.

djupanalyser av regelhanteringen i enskilda OECD-

länder. Regeringen anför att Sverige liksom tidigare

deltar i analysarbetet och granskningen av

rapporterna.

Vad gäller regelförenklingsarbetet inom landet kan

enligt regeringen följande sägas. Enligt

förordningen (1998:1820) om särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för små

företags villkor (Simplexförordningen) skall

samtliga förslag som kan ha effekt på små företags

villkor föregås av en konsekvensanalys. På initiativ

av Simplex i Näringsdepartementet utfördes 54

konsekvensanalyser under mars - december 2001

avseende regler som har beslutats eller föreslagits

av regeringen. Vid 13 tillfällen ändrades eller

drogs förslag tillbaka. Det ställs enligt regeringen

samma krav ur småföretagarperspektiv på regler som

läggs fram eller beslutas av regeringen och på

regler som beslutas av förvaltningsmyndigheter under

regeringen.

Regeringen framhåller vidare att den i skrivelsen

Regeringens redogörelse för regelförenklingsarbetet

med särskild inriktning på små företag (skr.

2000/01:143) för riksdagen har redogjort för de mål

som regeringen satt upp för arbetet. Enligt

regeringen skall ändamålsenliga regler uppnås på

enklast möjliga vis, de administrativa bördorna för

företag och de konkurrenssnedvridande effekterna

skall minska. Det övergripande målet för regeringens

arbete är att minska den administrativa bördan

väsentligt för de små företagen inom en

treårsperiod.

Därutöver anför regeringen att

förvaltningsmyndigheter under regeringen före den 1

februari varje år skall rapportera till regeringen

om sitt arbete med konsekvensanalyser av reglers

effekter för små företags villkor. Regeringen

påpekar också att utkast till kommittédirektiv skall

beredas gemensamt med Simplex.

Vidare framhåller regeringen att det är av stor

vikt att genomarbetade konsekvensanalyser utförs av

kommittéer eller särskilda utredare. En

konsekvensanalys bör enligt regeringen göras så

tidigt som möjligt, eftersom det då finns

möjligheter att ompröva förslagen. Regeringen anför

att 15 av de kommittéer eller särskilda utredare som

har tillsatts under 2001 skall, i samarbete med

Näringslivets nämnd för regelgranskning, göra

särskilda konsekvensanalyser av sina förslag.

Under 2001 har regeringen vidare gett sex

myndigheter i uppdrag att inkomma med förslag till

regelförenklingar. Förslagen skall utarbetas i

samråd med representanter för små företag och kommer

att redovisas till regeringen under 2002. Regeringen

anför därutöver att Simplex under året har anordnat

utbildning för Regeringskansliet, vissa övriga

myndigheter och utredningsväsendet om hur man gör

konsekvensanalyser. Utbildningsprogrammet fortsätter

under 2002.

När det gäller språkvårdsarbetet anför regeringen

att ett klart och enkelt språk är avgörande för

regelkvaliteten och för en väl fungerande

kommunikation mellan myndigheter och medborgare

(skr. s. 7 f.). Regeringen framhåller att det sedan

många år finns språkexperter i Regeringskansliet

knutna till granskningsverksamheten i

Justitiedepartementet. En språkexpert finns också

hos förvaltningsavdelningens enhet kommittéservice.

Regeringen anför vidare att Klarspråksgruppen (Fi

1994:A) har regeringens uppdrag att främja

språkvårdsarbete hos myndigheterna. Gruppen har

enligt regeringen skapat en växande insikt om

språkets betydelse för effektiviteten i

verksamheterna, för demokratin och för

rättssäkerheten.

Därutöver framhåller regeringen att Statskontoret

under hösten redovisade sitt uppdrag att utvärdera

begripligheten hos myndighetstexter, dels genom

rapporten På väg mot ett bättre myndighetsspråk

(Statskontoret 2001:18), dels på ett seminarium med

samma rubrik.

Regeringen redovisar också att

Justitiedepartementets granskningsenhet har fått

medel motsvarande en heltidstjänst för att bygga upp

en verksamhet för prioriterade uppgifter vad gäller

språkvården inom EU. Vidare lämnar språkexperterna

kontinuerligt synpunkter på EU-dokument där

språkfrågor bör föras fram, t.ex. på kommissionens

vitböcker om reformarbetet och nya styrelseformer

inom EU.

Vidare anför regeringen att det offentliga

rättsinformationssystemet (Lagrummet) är under

uppbyggnad. Sedan den 1 juli 2000 är i huvudsak all

information som skall ingå i systemet tillgänglig

genom en gemensam ingångssida på Internet

(www.lagrummet.gov.se). I nästa skede skall enligt

regeringen den information som ingår i systemet bli

mer användarvänlig och lättillgänglig för systemets

målgrupper, enskilda och den offentliga

förvaltningen. Regeringen anför att när Lagrummet är

färdigt kommer det att innehålla information om allt

från lagarnas förarbeten till rättspraxis från såväl

domstolar som myndigheter. Föreskrifter från de

centrala och regionala myndigheter som har rätt att

meddela sådana skall ingå. Även kommuner och

landsting skall ha möjlighet att ansluta sig.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med sin behandling av bl.a. proposition

1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas

tjänst behandlade utskottet också en motion där det

framfördes önskemål om att det skulle inrättas en

särskild statlig kommission med uppgift att se över

lagstiftningen i syfte att göra den mer stringent

och mindre godtycklig (bet. 1997/98:KU31 s. 15 f.).

Utskottet hänvisade till att det av propositionen

framgick att det bedrivs ett löpande arbete inom

statsförvaltningen i syfte att förbättra kvaliteten

i fråga om lagar, förordningar och

myndighetsförfattningar samt EG:s rättsakter. Vidare

anförde utskottet att det i propositionen också

uttalades att arbetet med att reformera och förenkla

regler behövde förstärkas genom systematisk

granskning av existerande och nya regler inom

områden som är viktiga för medborgarna och

näringslivet. Med detta fick motionen anses

besvarad, varför den avstyrktes.

Konstitutionsutskottet har vidare framhållit att EU

bör eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som

möjligt och att man utgår från att tillämpningen av

subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

skall komma att leda till ett effektivare

unionssamarbete och till att beslut fattas där de

hör hemma och därmed till minskad byråkrati (yttr.

1998/99:KU3y, 1999/2000:KU7y).

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en

motion som behandlade frågor om konsekvenser av EU-

regler (bet. 2000/01:KU5). Utskottet delade

regeringens uppfattning i skrivelse 1999/2000:148

att det är av stor vikt att konsekvensanalyser görs

av berörda myndigheter redan innan kommande EG-

direktiv och förordningar antas. Vidare hänvisade

utskottet till sitt tidigare påpekande att EU bör

eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som

möjligt. Utskottet fann med hänvisning till det

anförda inte någon riksdagens åtgärd påkallad.

Motionen avstyrktes.

Därutöver behandlade utskottet under föregående

riksmöte riksdagsstyrelsens förslag Riksdagen inför

2000-talet (2000/01:RS1). När det gällde

riksdagsstyrelsens förslag i fråga om riksdagens

arbete med uppföljning och utvärdering erinrade

utskottet om att riksdagen enligt 1 kap. 4 §

regeringsformen granskar rikets styrelse och

förvaltning (bet. 2000/01:KU23 s. 29). Utskottet

påpekade att, som riksdagsstyrelsen konstaterat,

uppföljning och utvärdering av riksdagsbeslut är att

betrakta som en del i utövandet av riksdagens

konstitutionella befogenheter. Uppföljnings- och

utvärderingsarbetet utgör också en integrerad del i

beredningsarbetet. Utskottet framhöll att det i

förarbetena till regeringsformen framhålls att den

på ämnesindelning grundade utskottsorganisationen

lämpar sig väl för en kontinuerlig granskning av

resultatet av den statliga reformverksamheten.

Utskottet delade kommitténs uppfattning att det

finns ett behov av att detta ansvar blir klargjort

på ett tydligare sätt än genom de resonemang som

fördes i samband med författningsarbetet. Det borde

enligt utskottets mening införas en ny bestämmelse i

riksdagsordningen, 4 kap. 16 §, om att i utskottens

beredning av ärenden skall ingå uppgiften att följa

upp och utvärdera riksdagsbeslut inom utskottens

ämnesområden. Utskottet tillstyrkte därför

riksdagsstyrelsens förslag i denna del.

De ökade insatser för uppföljning och utvärdering

som ansågs nödvändiga borde enligt utskottets mening

nu tas upp i en mer konkret handlingsplan. En sådan

handlingsplan innefattade de punkter som

riksdagsstyrelsen angett. Utskottet påpekade att

några remissinstanser hade berört frågan om

gränsdragningen mellan utskottens uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet och den revision som bedrivs

av andra organ. Utskottet förutsatte att denna fråga

skulle komma att övervägas närmare inom den

arbetsgrupp som inrättas för att genomföra

riksdagsbeslutet med anledning av detta betänkande.

Utskottet föreslog att riksdagen skulle bifalla

riksdagsstyrelsens förslag och godkände de aktuella

riktlinjerna, utom i ett visst avseende.

I samma betänkande tillstyrkte utskottet vidare

riksdagsstyrelsens förslag om riktlinjer för

riksdagens arbete med EU-frågor (a. bet. s. 30 f.).

Utskotten skall enligt riktlinjerna ha en stark

roll. EU-frågorna bör ingå som en integrerad del av

utskottens ärendehantering. Vidare borde enligt

riktlinjerna riksdagens hantering av den årliga EU-

skrivelsen från regeringen utvecklas.

Näringsutskottet behandlade under hösten 2001

regeringens skrivelse 2000/01:143 med redogörelse

för regelförenklingsarbetet och därvid även ett

stort antal motioner (bet. 2001/02:NU1 s. 48 f.).

Utskottet anförde bl.a. att det är nödvändigt att

det finns klara mål att sträva mot för att arbetet

med regelförenkling skall kunna drivas framåt.

Arbetet med målformulering och metoder för

uppföljning bör enligt utskottet ges hög prioritet.

Vidare konstaterade utskottet att Sverige har

varit aktivt i regelförenklingsarbetet inom EU, och

under Sveriges ordförandeskap stod frågan om

regelförenkling högt upp på den politiska agendan.

Utskottet ansåg att det är mycket angeläget att

regelförenklingsarbetet bedrivs kraftfullt inom EU.

I vissa avseenden har EU-medlemskapet enligt

utskottet lett till ökad reglering som på olika sätt

drabbar företagen. Utskottet framhöll att regeringen

i alla upptänkliga sammanhang bör driva frågan om en

regelförenkling inom EU. En OECD-granskning är

enligt utskottet i detta sammanhang av något mindre

betydelse.

Därutöver ville utskottet i detta sammanhang

påpeka att regelförenklingsarbete är av en sådan

karaktär att det aldrig kommer att kunna sägas vara

avslutat, utan det får ses som en ständigt pågående

process. Enligt utskottet måste

regelförenklingsarbetet ständigt inta en framskjuten

roll inom näringspolitiken.

Utskottet konstaterade också att särställningen

för Simplexverksamheten i Regeringskansliet är

oförändrad, samt att alla förslag om

kommittédirektiv samt förslag om förordningar och

lagar som kan ha konsekvenser av betydelse för små

företags villkor skall beredas gemensamt med

företrädare för Simplexverksamheten. Härvid

framhåller utskottet att syftet med den

organisatoriska förändringen är att ta vara på

samordningsvinster i verksamheten.

Med det anförda föreslog utskottet att riksdagen

skulle lägga regeringens skrivelse med redogörelse

för regelförenklingsarbetet till handlingarna och

avslå de aktuella motionerna i berörda delar.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan bedrivs ett

betydande och systematiskt arbete inom

Regeringskansliet och statsförvaltningen i övrigt i

syfte att uppnå förbättrad kvalitet i lagar och

andra författningar. Detta arbete har under senare

år haft en särskild inriktning på

regelförenklingsarbete. Av betydelse i sammanhanget

är vidare språkvårdsarbetet inom Regeringskansliet

och det offentliga rättsinformationssystemet, som är

under utveckling. Utskottet utgår från att givna

utgångspunkter i regelkvalitetsarbetet bl.a. är

överväganden kring vilken lagstiftningsmodell som

skall väljas, att lagstiftningen inte blir

godtycklig eller diskriminerande samt att

rättssäkerhetsaspekter och andra allmänna

rättsprinciper iakttas. Dock menar utskottet att den

problematik som kan hänga samman med ramlagstiftning

och som påtalas i motion 2001/02:K246 bör belysas

närmare. Utskottet anser därför, mot bakgrund av vad

som anförs i motionen, att regeringen i ett lämpligt

sammanhang mer samlat bör analysera konsekvenser av

ramlagstiftning. Vad utskottet nu anfört bör med

anledning av motion 2001/02:K246 ges regeringen till

känna.

Vidare får vad som efterfrågas i motionerna

2001/02:K281 och 2001/02:

K282 om automatisk lagavveckling och om utvärdering

av lagstiftningens principer i huvudsak anses

tillgodosett inom ramen för det arbete med

regelkvalitet som bedrivs inom Regeringskansliet.

Utskottet anser därför att nämnda motioner bör

avslås.

Av redovisningen ovan framgår vidare att det också

inom EU bedrivs ett arbete med regelkvalitet och

regelförenkling. Också i detta arbete finns en

inriktning på att analysera konsekvenser av förslag

till ny regler. Som nämnts ovan hänvisade utskottet

under föregående riksmöte, vid sin behandling av en

motion om konsekvenser av EU-regler, till sitt

tidigare påpekande att EU bör eftersträva ett så

okomplicerat regelsystem som möjligt. Därutöver bör

påpekas att riksdagen bl.a. inom ramen för sitt

uppföljnings- och utvärderingsarbete har möjlighet

att belysa konsekvenserna av EU-regler. Mot bakgrund

av vad som nu anförts är enligt utskottets mening

inte någon åtgärd från riksdagens sida påkallad med

anledning av vad som anförs i motionerna

2001/02:K428 yrkande 7 och 2001/02:K88 yrkande 8.

Motionerna avstyrks därför i berörda delar.

När det gäller vad som anförs i motion

2000/01:K274 om tidsfrister för ikraftträdandet av

EU-regler vill utskottet framhålla att det i

allmänhet föreskrivs i den aktuella rättsakten när

den skall träda i kraft eller senast vara genomförd

i nationell lagstiftning. Sverige kan därför i en

sådan situation inte ensidigt bestämma när regeln i

fråga skall träda i kraft för svenskt vidkommande.

Ett sådant agerande skulle vara främmande för svensk

rättstradition. Utskottet utgår från att regeringen

inom ramen för förhandlingsarbetet i EU verkar för

att lämpliga tidpunkter för ikraftträdande väljs.

Motionen avstyrks därför i berörd del (yrkande 1).

Konsekvensbeskrivningar avseende den

kommunala självstyrelsen

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till gällande regler avstyrker

utskottet en motion med yrkande om att

regeringsförslag som berör kommunal

verksamhet skall innehålla en redovisning av

på vilket sätt den kommunala självstyrelsen

påverkas.

Motionen

I motion 2001/02:K248 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) föreslås att riksdagen ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om att alla kommande

regeringsförslag som berör kommunal verksamhet skall

innehålla en redovisning av på vilket sätt den

kommunala självstyrelsen påverkas (yrkande 1).

Bakgrund

Gällande bestämmelse

Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den

kommunala självstyrelsen, skall enligt 15 §

kommittéförordningen (1998:1474) konsekvenserna i

det avseendet anges i betänkandet.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade senast under riksmötet 1998/99

en motion med motsvarande innehåll som den nu

aktuella. Därvid hänvisade utskottet till

bestämmelsen i 15 § kommittéförordningen och fann

att någon åtgärd från riksdagens sida inte var

påkallad. Motionen avstyrktes därför.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och

avstyrker därmed motion 2001/02:K248 (yrkande 1) i

berörd del.

Tid mellan beslut och genomförande

av riksdags- och regeringsbeslut

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med yrkande om

ett tillkännagivande till regeringen om tid

mellan beslut av regering eller riksdag och

dess ikraftträdande.

Motionen

I motion 2001/02:K346 av Per-Samuel Nisser och Carl

G Nilsson (m) föreslås att riksdagen ger regeringen

till känna vad i motionen anförs om tid mellan

beslut och genomförande av riksdags- och

regeringsförslag. Enligt motionärerna bör det vara

så att det skall gå en viss tid mellan beslut och

ikraftträdande när beslutet påverkar den enskilde

eller ett företag på ett sätt som innebär ökade

kostnader. Detsamma gäller i fråga om lagändringar

som påverkar vardag eller verksamhet, där man vet

att det krävs förberedelse eller planering för att

hantera de nya förutsättningarna. Motionärerna anser

att denna tid i dag är alldeles för kort. Minst tre

till sex månader bör enligt motionärerna gå mellan

beslut och ikraftträdande. Regeringen bör återkomma

med förslag som gör det möjligt för medborgare i

landet att få rimlig tid att kunna förbereda sig för

beslut av riksdagen eller regeringen.

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 8 kap. 19 § RF skall beslutad lag utfärdas av

regeringen utan dröjsmål. Vidare sägs att lagar

skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller

förordningar, om inte annat föreskrivs i lag. I

vissa fall kan lagar med föreskrifter om riksdagen

eller dess myndigheter utfärdas av riksdagen.

Författningar som har beslutats av riksdagen eller

regeringen eller av en myndighet under regeringen

eller riksdagen skall kungöras enligt lagen

(1976:633) om kungörande av lagar och andra

författningar (1 §).

I 3 § av den nyss nämnda lagen anges att bl.a.

Svensk författningssamling (SFS),

författningssamlingar för centrala myndigheter under

regeringen, författningssamlingar för Riksdagens

förvaltningskontor och för förvaltningsmyndigheter

under riksdagen samt en författningssamling för

varje län skall finnas för kungörande av

författningar.

Enligt 4 § första stycket skall författning som

utfärdas av regeringen kungöras i SFS. Denna utges

genom regeringens försorg.

I andra och tredje styckena föreskrivs undantag från

vad som sägs i första stycket.

I 13 § sägs att det av en författning skall framgå

när den träder i kraft.

I författningssamlingsförordningen (1976:725) finns

närmare bestämmelser om kungörande i SFS och andra

författningssamlingar. Enligt 4 § kommer SFS ut

varje vecka, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Statsrådsberedningen anger i den s.k. Gröna Boken

(Ds 1998:6), som innehåller riktlinjer för

författningsskrivningen, att tiden mellan det att en

författning kommer ut från trycket och

författningens ikraftträdande bör vara minst fyra

veckor. Den bör enligt riktlinjerna endast i

undantagsfall sättas kortare än två veckor.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har i samband med sin

allmänna granskning av regeringsärendenas

handläggning vid flera tillfällen granskat den

författningsutgivning som regeringen ansvarar för.

Detta skedde senast under riksmötet 1997/98 (se bet.

1997/98:KU10). I sin bedömning konstaterade

utskottet (a. bet. s 26 f.) att andelen

författningar som kommit ut mindre än fyra veckor

före ikraftträdandet hade minskat något sedan

föregående år. Andelen sena författningar var

emellertid alltjämt oacceptabelt hög.

Utskottet framhöll vidare att den förordade tiden

om fyra veckor mellan en författnings kungörande och

dess ikraftträdande i sig är snävt tilltagen med

tanke på att den skall medge erforderligt rådrum för

information om författningens innehåll m.m. Detta

rådrum är av stor betydelse för medborgarna, både

för deras eget handlande och vid deras kontakter med

det allmänna. Att en författning kommer ut senare än

två veckor före ikraftträdandet kunde enligt

utskottet därför inte accepteras annat än i yttersta

undantagsfall.

Utskottet ville också erinra om vad utskottet

uttalade vid 1993/94 års granskning. Vikten av en

realistisk tidsplanering av propositions- och

lagstiftningsarbetet framhölls då särskilt. Den

omständigheten att ett stort antal riksdagsbeslut

fattas alltför sent för att perioden om fyra veckor

skall kunna iakttas gav enligt utskottets mening vid

handen att arbetet med tidsplaneringen borde

utvecklas. Utskottet framhöll att det var av stor

vikt att planeringen inom Regeringskansliet för en

propositions överlämnande till riksdagen och

ifrågavarande författnings ikraftträdande skedde med

hänsyn till att riksdagen skulle få tillräckligt

rådrum för beredning av ärendet.

Mot bakgrund av den betydande vikt som bör läggas

vid att författningarna kommer ut i tid ville

utskottet också betona att det i sista hand ankommer

på riksdagen själv att säkerställa att tillräcklig

tid står till buds för att utfärda och kungöra

lagar.

Avslutningsvis anförde utskottet att det kunde

komma att krävas åtgärder av skilda slag för att

komma till rätta med den sena utgivningen av

författningarna. Utskottet framhöll härvid att det

var önskvärt att ett nytt rättsdatasystem utformades

med hänsyn även till möjligheterna att kontrollera

författningsutgivningen från denna synpunkt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att en

utgångspunkt i allt författningsarbete självfallet

är att en författning skall komma ut från trycket

inom en sådan tid före dess ikraftträdande att såväl

enskilda som myndigheter som berörs av författningen

skall få erforderligt rådrum för att inrätta sig

efter dess innehåll. Som redovisats ovan har

utskottet i samband med sin allmänna granskning av

regeringsärendenas handläggning vid flera tillfällen

granskat den författningsutgivning som regeringen

ansvarar för. En utgångspunkt i detta sammanhang är

att tiden mellan det att en författning kommer ut

från trycket och författningens ikraftträdande bör

vara minst fyra veckor. Denna förordade tid om fyra

veckor är sålunda inte uttryckt som en allmän

riktlinje för hur lång tiden bör vara mellan det att

en författning kommer ut från trycket och dess

ikraftträdande, utan är formulerad som en nedre

gräns för vad som generellt kan accepteras. I

samband med sin granskning av regeringen har

utskottet också, som påpekats ovan, framhållit att

denna tid i sig är snävt tilltagen med tanke på att

den skall medge erforderligt rådrum för information

om författningens innehåll m.m. Utskottet utgår från

att regeringen, i enlighet med vad utskottet har

uttalat i granskningssammanhang, strävar efter att

åstadkomma realistiska tidsplaner för propositions-

och lagstiftningsarbetet så att tillräcklig tid står

till buds för riksdagens behandling, för att utfärda

och kungöra lagar samt för att ge enskilda och

myndigheter erforderligt rådrum. Detsamma gäller

regeringens eget författningsarbete. Som framgått

ovan har utskottet vidare i samband med granskningen

av regeringen betonat att det i sista hand ankommer

på riksdagen själv att säkerställa att tillräcklig

tid i nu nämnda avseenden finns innan ny

lagstiftning träder i kraft. Någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som

anförs i motion 2001/02:K346 behövs enligt

utskottets mening inte. Motionen bör därför avslås.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

Utvärdering av EU-reglers praktiska

konsekvenser (punkt 6)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K428 yrkande 7 och

2001/02:K88 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt min mening är det inte tillräckligt att

riksdagen yttrar sig inför förslag till nya EU-

regler, utan riksdagen bör få möjlighet att

utvärdera också effekterna av en beslutad regel. Som

anförs i motionerna 2001/02:K428 yrkande 7 och

2001/02:K88 yrkande 8 bör därför alla regler som EU

beslutat och som rör Sverige efter en tid tas upp i

riksdagen, varvid de praktiska konsekvenserna av

reglerna bör bli belysta. Riksdagen bör också ha

möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan

fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU.

Jag vill framhålla att subsidiaritetsprincipens

tillämpning bygger på att man noggrant följer

effekter och förändrade villkor i de olika

medlemsländerna. Mot bakgrund av vad som nu anförts

bör de nämnda motionerna bifallas i berörda delar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse

2001/02:103 Kommittéberättelse 2002

Motion från allmänna motionstiden

2000

2000/01:K274 av Margit Gennser (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för väl

tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdandet

av nya EU-regler.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:K246 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att analysera

ramlagstiftningens konsekvenser för rättssäkerheten

enligt vad i motionen anförs.

2001/02:K248 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla kommande

regeringsförslag som berör kommunal verksamhet skall

innehålla en redovisning av på vilket sätt den

kommunala självstyrelsen påverkas.

2001/02:K281 av Lennart Fridén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om automatisk lagavveckling.

2001/02:K282 av Lennart Fridén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar

att utvärdera lagstiftningens principer så som de

tagit sig uttryck under de senaste decennierna.

2001/02:K346 av Per-Samuel Nisser och Carl G Nilsson

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om tid mellan

beslut och genomförande av riksdags- och

regeringsförslag.

2001/02:K428 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla av EU

beslutade regler och lagar som berör Sverige efter

en tid skall tas upp i riksdagen för att få de

praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen

bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av

redan fattade beslut och lämna förändringsförslag

till EU.

Motion med anledning av regeringens

skrivelse 2001/02:115 EU:s

framtidsfrågor

2001/02:K88 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla av EU

beslutade regler och lagar som berör Sverige efter

en tid skall tas upp i riksdagen för att få de

praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen

bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av

redan fattade beslut och lämna förändringsförslag

till EU.