Bet. 2001/02:KU31

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU31

Vissa censurfrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas elva motionsyrkanden från de

allmänna motionstiderna 2000 och 2001 som på olika

sätt rör frågor om censur av medier.

Samtliga motioner avstyrks.

I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avskaffande av filmcensuren

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr214,

2000/01:Kr346 yrkande 13, 2001/02:K359 och

2001/02:Kr419 yrkande 12.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

2. Förhandsgranskning av reklaminslag för

barnförbjudna filmer

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr334.

3. Obligatorisk förhandsgranskning av

videogram

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr342

yrkande 6 och 2001/02:

K348 yrkande 1.

Reservation 3 (mp)

4. Höjd åldersgräns

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr342 yrkande

7.

Reservation 4 (mp)

5. 18-årsgräns för filmer och tidningar med

pornografiskt innehåll

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub231 yrkande

2.

Reservation 5 (kd)

6. Ändring av 4 § lagen (1990:886) om

granskning och kontroll av filmer och

videogram

Riksdagen avslår motion 2001/02:K232 yrkande 1.

7. Rätten att överklaga granskningsbeslut

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr429 yrkande

4.

Stockholm den 25 april 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Inger René (m), Mats Berglind (s), Lars

Hjertén (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),

Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie

Lindkvist (s), Anders Bengtsson (s) och Inger

Strömbom (kd).

2001/02

KU31

Utskottets överväganden

Förhandsgranskning och åldersgräns

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om totalt

avskaffande av lagen (1990:886) om granskning

och kontroll av filmer och videogram

(granskningslagen). Vidare avstyrker

utskottet en motion om tillkännagivande för

regeringen om att även reklaminslag i form av

korta avsnitt ur andra filmer skall omfattas

av granskningsplikten enligt

granskningslagen. Med hänvisning till

tidigare ställningstaganden avstyrker

utskottet motionsyrkanden om dels avskaffande

av vuxencensuren, dels införande av

obligatorisk förhandsgranskning av videogram

som sprids till den enskilda konsumenten

genom uthyrning eller försäljning. Utskottet

avstyrker även ett motionsyrkande om höjd

åldersgräns för barnförbjuden film. Vidare

avstyrker utskottet motionsyrkanden om

införande av en ny åldersgräns på 18 år för

barnförbjuden film i samband med att

vuxencensuren bör avskaffas. Utskottet

avstyrker även ett motionsyrkande om en 18-

årsgräns för inköp och uthyrning av porrfilm

samt inköp av porrtidningar.

Motioner

I motion 2000/01:Kr214 av Gunnar Axén (m) begärs att

riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1990:886) om

granskning och kontroll av filmer och videogram.

I motion 2000/01:Kr334 av Marina Pettersson (s)

begärs att riksdagen för regeringen tillkännager som

sin mening vad i motionen anförs om att våldsinslag

från barnförbjudna filmer inte skall kunna visas

före barntillåtna filmer. Motionären anför att

reklaminslag för barnförbjudna filmer visas före

barntillåtna filmer. Ofta visas då scener där det

förekommer starka våldsinslag.

I motion 2000/01:Kr342 av Ewa Larsson m.fl. (mp)

begärs att riksdagen för regeringen tillkännager som

sin mening dels att videogram behöver få åldersgräns

fastställd (yrkande 6), dels att åldersgränsen för

barnförbjuden film bör höjas till 18 år (yrkande 7).

Motionärerna anför att videogram i dag förses med

åldersgräns om videogramhandlaren så önskar. Det

borde anses rimligt att uthyrare har åldersgräns

fastställd på hela sitt sortiment. Vidare anför

motionärerna att ungdomar mellan 15 och 24 år är den

åldersgrupp som oftast går på bio. Det är denna

grupp som därmed i störst utsträckning blir utsatt

för det alltmer förråande och sexualiserade

kommersiella våldet som vräks ut på film.

Motionärerna tror att ett införande av en 18-

årsgräns skulle vara bra både för ungdomarna och för

de kommersiella filmmakarna som då tvingas till

självsanering för att inte förlora en ekonomiskt

viktig målgrupp.

I motion 2000/01:Kr346 av Lennart Kollmats och

Kenth Skårvik (fp) begärs att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en ny åldersgräns på 18 år i samband med att

vuxencensuren bör avskaffas (yrkande 13).

Motionärerna anser att förhandsgranskningen av

vuxenfilmer skall avskaffas. Enda skälet till

statlig granskning av film skall enligt motionärerna

vara att sätta en åldersgräns för den granskade

filmens publik. Det skulle innebära att biofilm som

inte har granskats, ej heller får visas för barn och

ungdom. Ytterligare en åldersgräns på 18 år bör

införas. Detta bör ges regeringen till känna. Även i

motion 2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)

återfinns ett yrkande av samma innebörd (yrkande

12).

I motion 2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia

Andreasson (mp) begärs att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening att obligatorisk

förhandsgranskning och ålderssättning skall göras på

samtliga videogram (yrkande 1). Motionärerna anför

att Statens Biografbyrå sköter kontrollen av

videogram, men att kontrollen i dag är frivillig.

Det är endast det riktigt grova våldet som klipps

bort i de fall då kontroll förekommer. Motionärerna

anser att kontrollen skall vara obligatorisk och

utsträckas till att gälla samtliga videogram i syfte

att minska våldsutbudet för ungdomar.

I motion 2001/02:K359 av Tasso Stafilidis och

Charlotta L Bjälkebring (v) begärs att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att avskaffa filmcensuren.

Motionärerna anför att filmer censureras innan de

får visas på biograferna för att skydda personer

från skadlig inverkan av filmerna. Videofilmer,

böcker, TV-program eller teaterpjäser

förhandscensureras dock inte. De skadeverkningar som

det som censureras bort skulle kunna orsaka är

enligt motionärerna till allra största delen desamma

som visningen av materialet via video eller TV-

utsändningar medför. Om det finns material som är

för skadligt för femtonåringar att se kan man införa

en 18-årsgräns i stället för att förbjuda alla att

se materialet. Filmcensuren bör därför avskaffas.

I motion 2001/02:Ub231 av Amanda Agestav och

Magnus Jacobsson (kd) begärs att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs om behovet av att utreda en åldersgräns på 18

år för att få hyra/köpa porrfilmer och inhandla

porrtidningar (yrkande 2). Motionärerna anför att

handel med pornografi ofta bidrar till en snedvriden

syn på sexualitet. Publiken består många gånger av

pojkar i nedre tonåren. En 18-årsgräns för att

inhandla eller hyra pornografi är därför rimlig och

bör utredas.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen är varje

svensk medborgare gentemot det allmänna

tillförsäkrad rätt att i ljudradio, television och

vissa liknande överföringar samt filmer, videogram,

ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar

offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och

i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Bestämmelser om censur

Av 1 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen framgår att

det inte får förekomma att något som är avsett att

framföras i ett radioprogram eller en teknisk

upptagning först måste granskas av en myndighet

eller något annat allmänt organ. Det får dock genom

lag meddelas föreskrifter om granskning och

godkännande av rörliga bilder i filmer, videogram

eller andra tekniska upptagningar som skall visas

offentligt. Sådana föreskrifter finns i lagen

(1990:886) om granskning och kontroll av filmer och

videogram (granskningslagen). Av 1 § i den lagen

framgår att en framställning i en film eller ett

videogram skall vara granskad och godkänd av Statens

Biografbyrå, innan den får visas vid allmän

sammankomst eller offentlig tillställning. Från

granskningsplikt undantas enligt 2 § 2 filmer och

videogram som utgör reklam för vara eller tjänst. Av

uttalanden i förarbetena till lagen framgår

emellertid att även s.k. trailers, dvs. korta

avsnitt ur andra filmer, omfattas av

granskningsplikten (prop. 1984/85:116 s. 15 och 34).

Enligt 5 § får framställningen i en film eller ett

videogram inte godkännas för visning för barn under

sju år, under elva år eller under femton år, om den

kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk

skada. Statens biografbyrå utövar tillsyn över

efterlevnaden av lagen. Byrån skall därvid verka för

att överträdelser av bestämmelserna beivras.

Bestämmelser om förbud att sprida

våldsskildringar m.m.

Utan hinder av yttrandefrihetsgrundlagen gäller,

enligt 3 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen, det

som föreskrivs i lag för det fall att någon i

förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar

ut filmer, videogram eller andra tekniska

upptagningar med rörliga bilder med ingående

skildringar av verklighetstrogen karaktär som

återger våld eller hot om våld mot människor eller

djur. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken döms den

som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i

yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte

till den som är under femton år lämnar ut en film,

ett videogram eller en annan teknisk upptagning med

rörliga bilder som innefattar ingående skildringar

av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller

hot om våld mot människor eller djur för otillåten

utlämning av teknisk upptagning till böter eller

fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen gäller

inte filmer eller videogram som Statens Biografbyrå

godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn

under femton år.

Utredningar m.m.

Rådet mot skadliga våldsskildringar (U 1990:3),

Våldsskildringsrådet, inrättades år 1990 som ett

organ med uppgift att samordna verksamhet mot

skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.

Enligt direktiven (dir. 1990:40) är en

grundläggande uppgift för rådet att vara ett

samarbetsorgan för Skolöverstyrelsen,

Socialstyrelsen, Statens Biografbyrå,

Brottsförebyggande rådet, Statens ungdomsråd,

Arkivet för ljud och bild och Barnmiljörådet.

Tyngdpunkten i rådets samordnande uppgifter skall

ligga på information och utbildning.

Våldsskildringsrådet överlämnade i maj 1993

betänkandet En gräns för filmcensuren (SOU 1993:39).

Rådet föreslog att vuxencensuren skulle tas bort.

Rådet förordade också att åldersgränserna för

filmvisning på biografer skulle finnas kvar

oförändrade och att ytterligare en gräns vid 18 år

införs. Betänkandet har remissbehandlats, men

regeringen har inte lämnat några förslag med

anledning av detta.

Nordiska Dokumentationscentralen för

Masskommunikationsforskning (Nordicom) finns i

Göteborg och har funnits i drygt 20 år. Nordicoms

uppgift är att sprida kunskap om medie- och

kommunikationsförsörjningen i de nordiska länderna.

Genom olika nationella och nordiska kanaler

förmedlar Nordicom kunskap om forskningen och dess

resultat till forskare, studenter, beslutsfattare,

mediepraktiker, journalister, informatörer, lärare

och den intresserade allmänheten.

Nordicom fick år 1997 i uppdrag av Unesco att

bilda ett informationscentrum, International

Clearinghouse on Children and Violence on the

Screen, för att sprida information i hela världen om

forskning kring barn, ungdomar och medievåld. En

bakomliggande tanke är att förståelsen av frågor som

rör barn och medievåld måste breddas och fördjupas

via en effektiv kunskapsspridning. En övergripande

utgångspunkt för Nordicoms arbete är konventionen om

barnets rättigheter. Det är ur denna synvinkel

begreppet våld betraktas. Verksamhetsområdet

innefattar kunskap om våldshandlingar i TV-fiktions-

program och långfilmer på bio, nyhets- och

faktaprogram, video- och dataspel, bilder och texter

tillgängliga på Internet.

Europeiska unionens råd har antagit rådets

rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om

utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska

industrin för audiovisuella tjänster och

informationstjänster genom främjande av nationella

system för att uppnå en jämförbar och effektiv

skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga

värdigheten. Rekommendationen vänder sig till

medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.

Den omfattar alla audiovisuella tjänster och

informationstjänster som görs tillgängliga för

allmänheten, oavsett spridningssätt. Som exempel

nämns radio- och TV-sändningar, privata

direktanslutna tjänster eller tjänster på Internet.

Medlemsstaterna rekommenderas att, som ett

komplement till lagstiftningen, främja inrättandet

på frivillig grund av nationella system för skydd av

minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de

olika mediebranscherna. Vidare rekommenderas

medlemsstaterna att samarbeta på gemenskapsnivå för

att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.

Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder

tillsammans med berörda nationella myndigheter. Två

år efter antagandet av rekommendationen skall

kommissionen överlämna en utvärderingsrapport om

dess effekter till Europaparlamentet och

ministerrådet.

Med anledning av Europeiska unionens råds

rekommendation har Våldsskildringsrådet i

tilläggsdirektiv den 22 december 1998 (dir.

1998:110) fått i uppdrag att informera berörda

branscher om innehållet i rekommendationen, följa

branschernas självreglerande arbete med de frågor

som rekommendationen omfattar, fungera som

samtalspartner i frågor som rör skydd av barn och

den mänskliga värdigheten om branscherna så önskar

och fortlöpande rapportera till Kulturdepartementet

och Näringsdepartementet om hur branschernas

självregleringsarbete fortskrider. Arbetet med

uppdraget skall enligt direktivet fortsätta så länge

rekommendationen gäller eller regeringen fattar

annat beslut. – Våldsskildringsrådet har senast i

januari 2002 lämnat en rap-

port om självregleringen i Sverige till de berörda

departementen.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av

proposition 1989/90:70 om våldsskildringar i

rörliga bilder m.m., i vilken lagen om granskning

och kontroll av film och videogram föreslogs,

yttrade konstitutionsutskottet bl.a. följande

till kulturutskottet (1989/90:KU7y) när det

gällde frågan om förhandsgranskning av film och

videogram för privat bruk.

Mot obligatorisk förhandsgranskning kan anföras

viktiga principiella invändningar. Den utgör en

form av censur och innebär därför ett allvarligt

ingrepp i yttrandefriheten. Den enda form av

censur som förekommer i vårt land är den sedan

länge förekommande förhandsgranskningen av filmer

och videogram som skall visas offentligt. När det

gäller förhandsgranskning av filmer och videogram

som är avsedda för privat bruk gör sig emellertid

enligt utskottet de principiella invändningarna

mot censur gällande i avsevärt högre grad. Sedan

länge har det inte förekommit någon censur av

yttranden som är avsedda att spridas till

medborgarna i deras hem. Att införa obligatorisk

förhandsgranskning av videogram och filmer som är

avsedda för privat bruk skulle därför innebära

ett betydande avsteg från de principer som gäller

på det yttrandefrihetsrättsliga området. För en

sådan censur krävs således mycket starka skäl.

Som framgår av det föregående är det inte

förenligt med regeringsformen att införa

förhandsgranskning för att komma till rätta med

problemet med våldsskildringarna, om det finns

någon annan lika effektiv och mindre ingripande

metod. Utskottet anser att det åtgärdsprogram som

läggs fram i propositionen – särskilt när det

gäller förslagen om straffbestämmelserna och om

bättre kontroll och tillsyn – har goda

förutsättningar att få större effekt än

obligatorisk förhandsgranskning. I likhet med

regeringen finner utskottet därför att det inte

bör införas en lagstiftning om obligatorisk

förhandsgranskning av videogram som sprids till

den enskilde konsumenten genom uthyrning eller

försäljning.

När det gällde frågan om avskaffande av

vuxencensuren uttalade utskottet följande.

Enligt utskottets mening framstår det som helt

klart att det bör förekomma förhandsgranskning av

filmer och videogram som skall visas offentligt

för barn. En förhandsgranskning av filmer avsedda

att visas offentligt för barn inger inte heller

några större yttrandefrihetsrättsliga

betänkligheter. En mycket mera komplicerad fråga

är om förhandsgranskningen också skall gälla för

vuxna. Här gör sig givetvis de

yttrandefrihetsrättsliga aspekterna gällande med

betydande styrka. Det kan dock knappast hävdas

att en lagstiftning som går ut på att förhindra

offentlig visning av mycket extrema

våldsskildringar av spekulativ karaktär eller av

barnpornografi utgör en fara för

yttrandefriheten.

Utskottet anförde vidare att det förekommer

tendenser till spekulation i våld på mediemarknaden.

Enligt utskottet måste samhället ange gränser för

vad som kan tolereras när det gäller offentligt

visade skildringar med sådant innehåll. Utskottet

ansåg att filmcensuren bör vara kvar och bedrivas i

huvudsak på oförändrat sätt.

Utskottet behandlade vid riksmötet 1994/95 bl.a. en

motion vari yrkades att förhandsgranskningen av

biograffilm för vuxna skulle avskaffas och att i

stället en ny åldersgräns på 18 år borde införas för

offentlig visning av filmer och videogram samt en

motion vari förordades en tvingande 18-årsgräns både

för filmer som skall visas på biografer och för

distribution via videogram. Utskottet gjorde

följande bedömning.

Våldsbrottsligheten är ett allvarligt

samhällsproblem. På senare tid har förekommit

flera fall av oprovocerat våld där unga människor

är inblandade. Händelserna har gett upphov till

oro på många håll. I motionerna finns också

uttryck för sådan oro. En rad åtgärder har

vidtagits för att begränsa skadeverkningarna av

våldsskildringarna i medierna. De flesta

videogram som distribueras är numera också

föremål för frivillig förhandsgranskning.

Utskottet har dock tidigare uttalat sig mot

obligatorisk förhandsgranskning.

Utskottet har erfarit att regeringen skall inleda

ett brett upplagt arbete mot våldet i samhället.

Utskottet utgår från att regeringen redovisar

resultatet av arbetet och att regeringen

förelägger riksdagen förslag till lämpliga

åtgärder. De ämnen som tas upp i motionerna bör

enligt utskottets mening kunna bli föremål för en

samlad analys och bedömning i det sammanhanget.

Mot den bakgrunden bör riksdagen inte nu ta

ställning i sak till de olika frågor som tas upp

i motionerna. Riksdagen bör däremot med anledning

av motionerna göra ett tillkännagivande i

enlighet med det anförda (bet. 1994/95:KU14).

Vid riksmötet 1998/99 behandlade utskottet

motionsyrkanden som på olika sätt rörde

våldsskildringar. Utskottet, som avstyrkte samtliga

motioner, uttalade bl.a. att ”medievåldet skall

angripas främst genom information och frivilliga

åtgärder, inte i första hand genom

förbudslagstiftning och censuråtgärder, såsom

obligatorisk förhandsgranskning av videogram”.

Vidare uttalade utskottet att frågan om avskaffande

av den s.k. vuxencensuren inte var helt

oproblematisk och att den granskning av filmer och

videogram som förekom kan ha en viss återhållande

effekt på våldsskildringar. Utskottet var därför

inte berett att föreslå någon ändring (bet.

1998/99:KU22).

Under hösten 2000 behandlade utskottet ett antal

motionsyrkanden om bl.a. avskaffande av

vuxencensuren, införande av en ny åldersgräns på 18

år och obligatorisk videogramgranskning. Utskottet,

som avstyrkte samtliga motioner, vidhöll sin

uppfattning att medievåldet skall angripas främst

genom information och frivilliga åtgärder, inte i

första hand genom förbudslagstiftning och

censuråtgärder. Vidare uttalade utskottet att den

förhandsgranskning som sker av filmer och videogram

sannolikt har en viss återhållande effekt på utbudet

av våldsskildringar (bet. 2000/01:KU9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte delar uppfattningen att

filmcensuren helt bör avskaffas, avstyrker motion

2000/01:Kr214.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

vuxencensuren bör vara kvar och avstyrker därmed

motionerna 2000/01:Kr346 yrkande 13, 2001/02:K359

och 2001/02:Kr419 yrkande 12.

Utskottet konstaterar att även reklaminslag i form

av korta avsnitt ur andra filmer omfattas av

granskningsplikten enligt granskningslagen.

Utskottet anser därför att det inte behövs något

tillkännagivande i enlighet med vad som yrkas i

motion 2000/01:Kr334, varför motionen avstyrks.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

det inte bör införas en lagstiftning om obligatorisk

förhandsgranskning av videogram som sprids till den

enskilda konsumenten genom uthyrning eller

försäljning och avstyrker därmed motionerna

2000/01:Kr342 yrkande 6 och 2001/02:K348 yrkande 1.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

medievåld i olika former skall angripas främst genom

information och frivilliga åtgärder, inte i första

hand genom förbudslagstiftning och censuråtgärder.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Kr342

yrkande 7 och 2001/02:Ub231 yrkande 2.

Förråande pornografiska

framställningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänsyn till pågående

arbete ett motionsyrkande om ändring av 4 §

granskningslagen.

Motionen

I motion 2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring av censurbestämmelsen så

att förråande sexualskildringar inte tillåts

(yrkande 1). Motionären anför att det är nödvändigt

att ändra 4 § granskningslagen så att en utvidgning

sker av den krets av framställningar som inte bör

godkännas för offentlig visning. Pornografiska

framställningar där män utnyttjar kvinnor utan

minsta hänsyn till vad kvinnorna vill, måste vara

föremål för censuringripanden, oavsett vad som anses

om direkt våld eller tvång.

Bakgrund

Enligt 4 § granskningslagen får framställningen i en

film eller ett videogram eller en del därav inte

godkännas för visning, om händelserna skildras på

sådant sätt och i sådant sammanhang att

framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen

skall särskilt beaktas om framställningen innehåller

närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld

mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld

eller tvång eller skildrar barn i pornografiska

sammanhang. Statens biografbyrå utövar tillsyn över

efterlevnaden av lagen. Byrån skall därvid verka för

att överträdelser av bestämmelserna beivras.

I departementspromemorian Förråande pornografiska

filmer (Ds 2001:5) redovisas en analys av

bestämmelsen i 4 § granskningslagen. Där görs

bedömningen att lagstiftaren har ansett att censur

skulle kunna förekomma även av skildringar som inte

klart passerat gränsen till det brottsliga. Det har

emellertid knappast varit tänkt att censurklipp

skulle kunna ske i skildringar av helt annat slag än

sådana som innefattar sexuellt våld eller tvång i

någon form.

I sammanhanget hänvisas till den diskussion som

uppstått kring visningen av filmen med titeln

”Shocking truth”. I en av dessa filmer finns bl.a.

en sekvens i vilken en kvinna som förefaller vara

drogpåverkad utnyttjas sexuellt av fem män på ett

sätt som – även med bortseende från hennes

eventuella drogpåverkan – visar att de inte fäster

det minsta avseende vid vad kvinnan känner eller

vill. Något tydligt våld eller tvång förekommer

emellertid inte i filmen.

Vidare refereras i promemorian till diskussioner

som förts med anledning av vissa andra slag av

pornografiska filmer, främst sådana som visserligen

innehåller visst slag av våld och tvång – t.ex. i

form av att en part är bunden eller får ta emot slag

– men av vilka det framgår att det är fråga om vad

som kan kallas frivilliga ”lekar” eller ”rollspel”.

Eftersom de nu nämnda skildringarna inte blivit

föremål för censur, har det ansetts att en översyn

av granskningslagen bör ske. I promemorian dras

slutsatsen att om censur skall kunna ske av sådana

skildringar, måste granskningslagen ändras så att

utrymmet för censur utvidgas. Frågan om en sådan

utvidgning bör ske måste emellertid enligt

promemorian noga övervägas. Därvid hänvisas till att

enligt yttrandefrihetsgrundlagen gäller ett

grundläggande principiellt förbud mot censur. Från

förbudet har endast ett undantag gjorts, nämligen

för filmcensuren. Detta talar enligt promemorian med

styrka för att utrymmet för sådan censur bör hållas

så snävt som möjligt.

Vidare anförs i promemorian att granskningslagens

bestämmelser om obligatorisk förhandsgranskning

gäller enbart biograffilmer. Det innebär att filmer

och videogram som t.ex. hyrs ut, säljs – i butik

eller på postorder – eller visas på kabel-TV eller

satellit-TV inte behöver granskas och godkännas av

biografbyrån. I promemorian utpekas som ett

betydande problem att en lagändring måste avse

bestämmelser som reglerar censuren av biograffilmer

– vilka så gott som aldrig innehåller förråande

sexualskildringar – trots att vad man vill försöka

”komma åt” är förråande pornografiska videofilmer

som över huvud taget inte behöver ges in för

granskning. Mot den anförda bakgrunden – liksom med

hänsyn till att pornografi av olika slag i ökad

utsträckning förekommer i andra medier, t.ex. på

Internet, som inte kan bli föremål för granskning –

kan det enligt vad som anges i promemorian

ifrågasättas om en lagändring skulle få någon effekt

av betydelse på utbudet av förråande

sexualskildringar.

För det fall att en lagändring ändå anses böra

komma till stånd diskuteras i promemorian hur den

skulle kunna ske. Det föreslås att rekvisitet

”förråande” behålls, främst därför att det uttrycket

ganska väl speglar den antagna skadliga effekt på

åskådarna som filmcensuren har, och bör ha, till

syfte att motverka. Vidare föreslås att det i den

exemplifiering som intagits i lagen anges att

skildringar kan vara förråande om de innehåller,

förutom sexuellt våld eller tvång, grova sexuella

kränkningar.

Departementspromemorian, som har varit föremål för

lagrådsgranskning, bereds alltjämt inom

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet bör resultatet av det

beredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet

avvaktas. Mot den anförda bakgrunden avstyrks motion

2001/02:K232 yrkande 1.

Rätten att överklaga

granskningsbeslut

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående arbete ett motionsyrkande om

möjlighet för annan än filmproducenten att

överklaga kammarrättens beslut om åldersgräns

på film.

Motionen

I motion 2001/02:Kr429 av Gunilla Tjernberg m.fl.

(kd) begärs att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

möjlighet för annan än filmproducenten att överklaga

kammarrättens beslut om åldersgräns på film (yrkande

4). Motionärerna anför att statens biografbyrås

beslut om åldersgränser på filmer kan överklagas av

filmens producent till kammarrätten. Beslutet som

fattas av kammarrätten kan överklagas av filmens

producent, dock inte av biografbyrån. Enligt

motionärerna bör det finnas en möjlighet för någon

annan instans än filmproducenterna att överklaga

kammarrättens beslut.

Bakgrund

Biografbyråns beslut i frågor om granskning av film

och videogram får enligt 21 § granskningslagen

överklagas hos kammarrätten.

Frågor som myndigheters partsställning i

kammarrättsförfarandet regleras i 7 a §

förvaltningsprocesslagen (1971:291). Om en enskild

överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall

enligt första stycket den myndighet som först

beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan

handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.

Första stycket gäller dock inte beträffande beslut

som – i likhet med biografbyråns beslut enligt

granskningslagen – överklagas direkt hos kammarrätt.

Detta följer av 7 a § andra stycket. I stället

gäller i dessa fall enligt 33 § att kammarrätts

beslut får överklagas hos Regeringsrätten av den som

beslutet angår, om det gått honom emot.

I proposition 1994/95:27 Fortsatt reformering av

instansordningen m.m. i de allmänna

förvaltningsdomstolarna anförde regeringen att

frågan om nedflyttning av sekretessmål från

kammarrätt till länsrätt som första instans borde

övervägas ytterligare. I det sammanhanget skulle

även instansordningen avseende övriga måltyper som

berör yttrandefriheten komma att behandlas, såsom

beslut av biografbyrån och Granskningsnämnden för

radio och TV.

Frågor om en översyn av förvaltningsprocessen –

häri inbegripet frågor om överklagande av Statens

Biografbyrås granskningsbeslut – bereds för

närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet bör resultatet av det

beredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet

avvaktas. Mot den anförda bakgrunden avstyrks motion

2001/02:Kr429 yrkande 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Avskaffande av filmcensuren (punkt 1)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén

(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2000/01:Kr214,

2000/01:Kr346 yrkande 13, 2001/02:K359 och

2001/02:Kr419 yrkande 12.

Ställningstagande

Vuxencensuren har spelat ut sin roll. Enligt vår

mening bör därför förhandsgranskning av biograffilm

för vuxna avskaffas. Denna censur är svårförenlig

med yttrandefriheten och en onödig inskränkning i

människors fria val. Genom straffbestämmelserna i

brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen, som

gäller dem som i t.ex. film eller videogram skildrar

sexuellt våld eller tvång, eller närgånget eller

utdraget skildrar grovt våld mot människor eller

djur, ges en viss garanti för att filmer som visas

offentligt inte innehåller olaga våldsskildringar.

Det enda skälet för att granska en film skall vara

att fastställa en åldersgräns för den granskade

filmens publik. Enligt detta förslag skulle då en

biofilm som inte granskats inte heller få visas för

barn och ungdom. Därvid bör enligt vår mening de

nuvarande åldersgränserna för barn och ungdom

behållas. Regeringen bör återkomma med förslag till

lagstiftning i enlighet härmed.

2. Avskaffande av filmcensuren (punkt 1)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Kr346 yrkande 13,

2001/02:K359, 2001/02:Kr419 yrkande 12 och delvis

motion 2000/01:

Kr214.

Ställningstagande

Vuxencensuren har sedan länge spelat ut sin

roll. Enligt min mening bör därför

förhandsgranskning av biograffilm för vuxna

avskaffas. Denna censur är svårförenlig med

yttrandefriheten och en onödig inskränkning

i människors fria val. Genom

straffbestämmelserna i brottsbalken och

yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller dem

som i t.ex. film eller videogram skildrar

sexuellt våld eller tvång, eller närgånget

eller utdraget skildrar grovt våld mot

människor eller djur, ges en viss garanti

för att filmer som visas offentligt inte

innehåller olaga våldsskildringar. Det enda

skälet för att granska en film skall vara

att fastställa en åldersgräns för den

granskade filmens publik. Enligt detta

förslag skulle då en biofilm som inte

granskats inte heller få visas för barn och

ungdom. I samband med ett avskaffande av

vuxencensuren bör enligt min mening

ytterligare en åldersgräns, på 18 år,

införas för offentlig visning av filmer.

Regeringen bör återkomma med förslag till

lagstiftning i enlighet härmed.

3. Obligatorisk förhandsgranskning av videogram

(punkt 3)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Kr342 yrkande 6 och

2001/02:K348 yrkande 1.

Ställningstagande

Statens Biografbyrå sköter kontrollen av

videogram, men kontrollen är i dag

frivillig. För att minska våldsutbudet för

barn och ungdomar anser jag att granskningen

skall vara obligatorisk och utsträckas till

att gälla samtliga videogram. Regeringen bör

återkomma med förslag till sådan

lagstiftning.

4. Höjd åldersgräns (punkt 4)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Kr342 yrkande 7.

Ställningstagande

Ungdomar mellan 15 och 24 år är den åldersgrupp som

oftast går på bio och som därmed i störst

utsträckning blir utsatt för det alltmer förråande

och sexualiserade kommersialiserade våldet. Om en

18-årsgräns infördes, skulle svenska filmare

sannolikt göra sina filmer mindre våldsamma för att

inte förlora denna kommersiellt viktiga målgrupp.

Regeringen bör återkomma med förslag till sådan

lagstiftning.

5. 18-årsgräns för filmer och tidningar med

pornografiskt innehåll (punkt 5)

av Ingvar Svensson (kd) och Inger Strömbom (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Ub231 yrkande 2.

Ställningstagande

Pornografi kan – i synnerhet för barn och ungdomar

– leda till en nedvärderande människosyn och en

konstlad uppfattning om sexualiteten. Vi menar

därför att man måste försvåra tillgängligheten till

porrtidningar och porrfilmer för barn och yngre

ungdomar. En 18-årsgräns för att inhandla eller hyra

pornografi är därför rimlig och bör utredas.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:Kr214 av Gunnar Axén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar

att avskaffa lag (1990:886) om granskning och

kontroll av filmer och videogram.

2000/01:Kr334 av Marina Pettersson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att våldsinslag från

barnförbjudna filmer inte skall kunna visas före

barntillåtna filmer.

2000/01:Kr342 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att videogram behöver få åldersgräns

fastställd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att åldersgränsen för barnförbjuden film bör

höjas till 18 år.

2000/01:Kr346 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

13. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en ny åldersgräns

på 18 år i samband med att

vuxencensuren bör avskaffas.

Motioner från allmänna motionstiden 2001

2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av censurbestämmelsen så att

förråande sexualskildringar inte tillåts.

2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia Andreasson (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att obligatorisk förhandsgranskning och

ålderssättning skall göras på samtliga videogram.

2001/02:K359 av Tasso Stafilidis och Charlotta L

Bjälkebring (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att avskaffa filmcensuren.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny åldersgräns på

18 år i samband med att vuxencensuren bör avskaffas.

2001/02:Kr429 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet för annan

instans än filmproducenten att överklaga

kammarrättens beslut om åldersgräns.

2001/02:Ub231 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs om behovet av att utreda en

åldersgräns på 18 år för att få hyra/köpa porrfilmer

och inhandla porrtidningar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag