Bet. 2001/02:KU33

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU33

Massmediefrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett 40-tal

motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 2000

och 2001 som på olika sätt rör massmediefrågor. Det

gäller frågor om

mångfald m.m.,

riktlinjer för mediepolitiken, konvergens m.m.,

pornografi,

TV-direktivet, m.m.,

Granskningsnämnden för radio och TV,

distribution av TV-sändningar,

regional TV,

koncessionsavgifter,

det s.k. riksförbudet i närradion, m.m.

Samtliga motioner avstyrks.

I betänkandet finns 12 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mångfald, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K381

yrkande 14 och 2001/02:K396 yrkandena 1-3.

Reservation 1 (mp)

Reservation 2 (m, kd, fp) - motiv.

2. Statens agerande rörande medier, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K236 yrkande 9

och 2001/02:K243 yrkandena 1-3, 6 och 7.

Reservation 3 (m)

3. En nationell fri radio på kommersiell

grund

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K243

yrkande 5 och 2001/02:K367 yrkande 5.

Reservation 4 (m, kd)

4. Fördelning av frekvensutrymme genom

auktionsförfarande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K243

yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande 21 i denna

del.

Reservation 5 (m, fp)

5. Public service

Riksdagen avslår motion 2001/02:So637 yrkande

21 i denna del.

Reservation 6 (fp)

6. Teknikneutralt regelverk för TV-

sändning

Riksdagen avslår motion 2001/02:T409 yrkande 9.

Reservation 7 (fp)

7. Pornografi

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K232

yrkande 2 och 2001/02:K348 yrkandena 2-4.

Reservation 8 (mp)

8. Avskaffande av TV-direktivet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K243

yrkande 12 och 2001/02:U303 yrkande 7.

Reservation 9 (m)

9. TV-reklam riktad till barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K370

yrkande 1 och 2001/02:K415.

10. Granskningsnämnden för radio och TV

Riksdagen avslår motion 2001/02:K367 yrkande 2.

Reservation 10 (kd)

11. Begränsning av must carry-

skyldigheten

Riksdagen avslår motion 2001/02:K243 yrkande

13.

Reservation 11 (m, fp)

12. Radio- och TV-utbyte i de nordiska

länderna

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K338 och

2001/02:Kr424 yrkandena 4-6.

13. Vidaresändning på invandrarspråk

Riksdagen avslår motion 2001/02:K357.

14. Regional TV

Riksdagen avslår motion 2001/02:K410.

15. Koncessionsavgifter

Riksdagen avslår motion 2001/02:K367 yrkande 7.

Reservation 12 (kd)

16. Det s.k. riksförbudet i närradion

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K236,

2000/01:K332 yrkandena 1 och 2, 2000/01:K387 yrkande

1-3, 2001/02:K308, 2001/02:K421 yrkandena 1 och 2

samt 2001/02:Kr423 yrkande 2.

Stockholm den 18 april 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats

Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson

(v), Björn von der Esch (kd), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Margareta

Nachmanson (m).

2001/02

KU33

Utskottets överväganden

Mångfald, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet utgår från att regeringen delar

uppfattningen att frågor om mångfald inom

massmedierna även fortsatt bör ägnas stor

uppmärksamhet, och att ytterligare åtgärder

kan behöva övervägas på detta område.

Utskottet anser därför inte att några

tillkännagivanden behövs om

mediekoncentrationslagstiftning, utredning av

distributionskanalerna för tidskrifter ur ett

tryck- och yttrandefrihetsperspektiv samt

ändring av konkurrenslagen. Jämför

reservation 1 och 2.

Motioner

I motion 2001/02:K396 av Ewa Larsson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om

mediekoncentrationslagstiftning (yrkande 3).

Motionärerna anför att distributionskanalerna för

tidskrifter och tidningar kontrolleras av några

enstaka, dominerande företag. Detta leder enligt

motionärernas uppfattning till att den fria

konkurrensen hotas. Även i motion 2001/02:K381 av

Matz Hammarström m.fl. (mp) återfinns ett yrkande av

samma innebörd (yrkande 14).

I motion 2001/02:K396 av Ewa Larsson m.fl. (mp)

föreslås vidare ett tillkännagivande för regeringen

om att distributionskanalerna för tidskrifter utreds

ur ett tryck- och yttrandefrihetsperspektiv.

Motionärerna anför att distributionskanalerna för

tidskrifter kontrolleras av några enstaka,

dominerande förlag. Detta leder enligt motionärernas

uppfattning till att också yttrandefriheten hotas

(yrkande 1).

I samma motion föreslås slutligen att riksdagen

beslutar att begära att regeringen återkommer med

förslag där en särskild regel tas in i

konkurrenslagen om att prövningen i fall som har

betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall

ske under beaktande av de grundläggande intressena

av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri

och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt

skapande (yrkande 2).

Bakgrund

Statligt distributionsstöd till dagstidningar

Sedan 1960-talets slut lämnar staten olika former av

direkt presstöd, framför allt till tidningar som har

ett konkurrensmässigt underläge till följd av låg

spridning på utgivningsorten och som därmed är

mindre attraktiva på annonsmarknaden. Det direkta

statliga stödet till dagspressen fördelas av

Presstödsnämnden.

Det direkta statliga stödet till dagspressen

omfattar bl.a. distributionsstöd. Detta stöd, som

regleras i 4 kap. presstödsförordningen (1990:524),

lämnas till dagstidningar som samordnar sin

distribution med någon eller några andra tidningar.

Distributionsstöd får lämnas för varje abonnerat

exemplar av en dagstidning

- vars upplaga i huvudsak är betald,

-

- som har ett abonnemangspris som inte uppenbart

avviker från det pris tidningar har i den kategori

som tidningen tillhör,

-

- och som distribueras av ett distributionsföretag

eller av ett befordningsföretag i

lantbrevbäringsturer eller särskilda

tidningsutdelningsturer, där minst två

tidningsföretag deltar.

-

Tidningsföretag skall för att få distributionsstöd

skriftligen förbinda sig att avstå från egen

distribution av en abonnerad dagstidning inom alla

områden där stödberättigad samdistribution

förekommer om denna påbörjas vid en tidpunkt då den

egna tidningen kan medfölja. Vidare skall

tidningsföretaget skriftligen förbinda sig att

överlämna hela distributionsarbetet till

postbefordringsföretaget respektive

distributionsföretaget i varje område där tidningen

deltar i stödberättigad samdistribution.

Presstödsnämnden får medge att ett

distributionsföretag som underentreprenör anlitar

ett tidningsföretag eller ett företag som ägs av

eller ingår i en koncern med tidningsföretag.

Medgivande får lämnas endast om det finns synnerliga

skäl för en sådan ordning och under förutsättning

att övriga tidningsföretag som deltar i

samdistributionen inom distributionsområdet godtar

att underentreprenören anlitas. Vidare krävs för

sådant medgivande att distributionsföretaget och

underentreprenören samtycker till att dessa övriga

tidningsföretag efter framställning till

Presstödsnämnden skall kunna få de uppgifter som

behövs för att kunna bedöma kostnader och

kostnadsfördelning för en planerad eller pågående

samdistribution.

Två distributionsföretag får samtidigt svara för

stödberättigad samdistribution inom ett

distributionsområde, om Presstödsnämnden medger det.

Distributionsstöd lämnas årligen med 10,30 öre per

exemplar för de första 7 miljonerna stödberättigade

exemplar, 8,23 öre per exemplar för exemplaren

mellan 7 miljoner och 14 miljoner, 6,17 öre per

exemplar för exemplaren mellan 14 miljoner och 21

miljoner, samt 5,16 öre per exemplar för exemplaren

över 21 miljoner.

Presstödsnämnden betalar ut stödet månadsvis i

efterskott till distributionsföretaget eller

postbefordringsföretaget. Distributionsföretaget och

postbefordringsföretaget tillgodoför

tidningsföretaget dess andel av detta belopp. Ett

distributionsföretag får förmedla distributionsstöd

endast om företaget skriftligen förbinder sig att

uppfylla vissa villkor. För det första skall

företaget inom sitt verksamhetsområde anordna

samdistribution där förutsättningar finns för

stödberättigad samdistribution. För det andra skall

företaget för samdistributionen tillämpa viss

prissättning för sådana tidningsföretag som har

undertecknat en förbindelse av tidigare omtalat

slag, och som ger ut tidningar som normalt kommer ut

med minst ett nummer varje vecka. Prissättningen

skall vara sådan att storleken av den enskilda

tidningens abonnerade upplaga inom

distributionsområdet inte inverkar på

distributionsavgiften per distribuerat exemplar. Om

det blir väsentliga kostnadsskillnader på grund av

att tidningarna väger olika mycket per exemplar, att

någon av tidningarna föranleder mer administrativt

arbete än de andra eller att någon av tidningarna

föranleder särskilda transportkostnader får dock

prissättningen anpassas till dessa skillnader. En

sådan prissättning får däremot inte innebära att

priset för distributionen av ett exemplar av den

mest kostnadskrävande tidningen blir mer än tio

procent högre än priset för distribution av ett

exemplar av den minst kostnadskrävande tidningen.

För en tidning som kommer ut en gång per vecka

gäller vidare att den skall ha minst en procents

hushållstäckning i den blockregion där tidningens

utgivningsort är belägen. För det tredje skall

distributionsföretaget eller

postbefordringsföretaget hålla samdistributionen

öppen för samtliga dagstidningar vars upplaga är i

huvudsak betald och har ett abonnemangspris som inte

uppenbart avviker från vad tidningar har i den

kategori som tidningen tillhör och som vid tiden för

samdistributionens början finns tillgängliga på

orten. Slutligen skall företaget delge anbud på

samdistribution inom ett distributionsområde till

samtliga dagstidningar som har undertecknat

förbindelse av tidigare omtalat slag vid en och

samma tidpunkt.

Ett distributionsföretag får i samdistributionen

distribuera annat än dagstidningar med

distributionsstöd om kvaliteten i

dagstidningsdistributionen inte försämras.

Ett distributionsföretag får inte förmedla

distributionsstöd, om distributionsföretaget ägs av

eller ingår i en koncern med ett eller några få

tidningsföretag. Ett sådant distributionsföretag får

dock förmedla distributionsstöd om Presstödsnämnden

medger det, och om distributionsföretaget först

samtycker till att ett tidningsföretag som berörs av

samdistribution som anordnas av

distributionsföretaget efter framställning till

Presstödsnämnden skall kunna få de uppgifter som

behövs för att kunna bedöma kostnader och

kostnadsfördelning för en planerad eller pågående

samdistribution.

Om ett eller flera tidningsföretag lämnar

samdistributionssystemet och de kvarvarande

tidningsföretagen i samdistributionen i

distributionsområdet därmed drabbas av väsentliga

kostnadsökningar skall de få extra distributionsstöd

under högst tre år.

Mediekoncentrationskommittén

Mediekoncentrationskommittén lämnade sitt betänkande

Yttrandefriheten och konkurrensen, förslag till

mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) i februari

1999. Kommittén hade till uppgift att lägga fram

förslag om lagstiftning för att slå vakt om

mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-

och maktkoncentration inom massmedierna som kan

skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri

och allsidig upplysning. I betänkandet föreslår

kommittén bl.a. ändringar i tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen samt att det införs en

särskild mediekoncentrationslag. Förslagen innebär i

korthet att en koncentration skall kunna förbjudas,

om den

1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen

över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar

eller är ägnad att hämma förekomsten eller

utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en

sådan verksamhet som har särskild betydelse för

opinionsbildningen - dagspress, radio och TV - eller

en ställning som innefattar ett väsentligt

inflytande inom flera sådana verksamheter och

2. i betraktande av koncentrationens art,

marknadsförhållandena och berörda företags

förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma

ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds

för närvarande i Regeringskansliet. Enligt uppgift

från Regeringskansliet planeras för närvarande inga

ytterligare lagstiftningsåtgärder med anledning av

Mediekoncentrationskommitténs förslag.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade vid riksmötet

2000/01 en motion (mp) med yrkande om att

distributionskanalerna för tidskrifter utreds ur ett

tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Utskottet

konstaterade då att kulturutskottet nyligen hade

avstyrkt ett motionsyrkande i ämnet med hänvisning

till att regeringens beredning av

Mediekoncentrationskommitténs förslag inte borde

föregripas. Konstitutionsutskottet fann inte skäl

att göra någon annan bedömning, varför motionen

avstyrktes (bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett

demokratiskt samhälle. Det är obestridligt att i

moderna demokratier massmedierna spelar en betydande

roll för opinionsbildningen och därmed för

möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin.

Mångfald inom massmedierna med möjlighet för många

olika röster och uppfattningar att göra sig hörda är

därför av vital betydelse för vårt samhälle.

Bland svenska massmedier har traditionellt

dagspressen intagit en särställning när det gäller

nyhetsförmedling och i synnerhet opinionsbildning.

Även om dagspressens ställning har förändrats

betydligt sedan presstödet infördes är den alltjämt

speciell. Ett statligt presstöd i form av bl.a.

distributionsstöd är enligt utskottets mening av

väsentlig betydelse när det gäller att motverka

koncentrationstendenser och upprätthålla mångfalden

inom dagspressen. Utskottet anser också att det kan

finnas goda skäl att överväga ytterligare åtgärder

när det gäller att motverka koncentrationstendenser

och öka mångfalden på medieområdet.

Mot den anförda bakgrunden är utskottet av

uppfattningen att frågor om mångfald inom

massmedierna även fortsatt bör ägnas stor

uppmärksamhet och att ytterligare åtgärder kan

behöva övervägas på detta område. Utskottet utgår

från att regeringen delar utskottets inställning,

och anser det inte nödvändigt med några sådana

tillkännagivanden som begärs i motionerna

2001/02:K396 yrkandena 1-3 samt 2001/02:K381 yrkande

14. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Riktlinjer för mediepolitiken,

konvergens m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstaganden motionsyrkanden

om statens agerande rörande medier och

grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet,

auktionsförfarande för nya radio- och TV-

koncessioner samt ett teknikneutralt

regelverk för TV-sändning. Jämför reservation

3-7.

Motioner

I motion 2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m)

begärs tillkännagivanden för regeringen om statens

tre uppgifter inom mediepolitiken (yrkande 1), om

riktlinjerna för mediepolitiken (yrkande 2), om att

nya avtal med programbolag inte får innehålla vare

sig program- eller reklamvillkor (yrkande 3), om att

framtida koncessioner inom radio och TV skall

fördelas via auktion (yrkande 4), om möjlighet till

etablering av kommersiell nationell radio (yrkande

5), om långsiktighet och förutsägbarhet i

utarbetande av en ny ordning för digital radio

(yrkande 6) och om det digitala marknätet (yrkande

7). Motionärerna anför att de ser tre huvuduppgifter

för mediepolitiken. Den första är att skapa ett

regelverk och tydliga spelregler för att garantera

yttrandefrihet, tryckfrihet och etableringsfrihet i

medierna. Den andra är att garantera tillgången till

vissa kvalitetsprogram (det s.k. public service-

uppdraget). Den tredje är att hantera de statliga

radio- och TV-bolagen, dvs. Sveriges Radio, Sveriges

Television, Sveriges Utbildningsradio och Teracom. I

statens åtaganden på medieområdet måste det ingå att

säkerställa etableringsfrihet för nya kanaler utan

att reglera deras programverksamhet. Vägledande

skall vara ansvaret gentemot publiken. Koncessioner

skall fördelas på motsvarande sätt som den privata

lokalradions ursprungliga regelverk, nämligen genom

ett auktionsförfarande. Det är viktigt att vidga

yttrandefriheten och öppna för såväl nya regionala

kanaler, som fria nationella kanaler. Det finns inga

tekniska eller demokratiska skäl till att begränsa

den fria radions utveckling. Nationella

radiokanalkoncessioner bör snarast utbjudas till

auktion. Utbudet av mottagare för digital radio

styrs av politiska regler. De viktigaste reglerna

gäller vilka villkor som ställs upp för den privata

radions deltagande. Långa tillståndsperioder och

möjligheter att förändra programutbud och ägande är

av avgörande betydelse. Långsiktighet och

förutsägbarhet måste vara grundläggande i

utarbetandet av en ny ordning för digital radio.

Verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på

marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på

marknaden. Det gäller bland annat de radio- och TV-

företag som har ett naturligt intresse av att

utveckla formerna för digitala sändningar, men också

företag som utvecklar olika former för digital

kommunikation.

I motion 2001/02:K236 av Bo Lundgren m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande för regeringen om

sändningsrätter för radio och TV. Motionärerna anför

att yttrandefrihet och rätten till fri

åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i ett

demokratiskt samhälle. I Europakonventionen kommer

detta synsätt till uttryck genom artikel 10, vilken

stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är

en civil rättighet, och genom artikel 6, enligt

vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan

rättslig prövning. Mot bakgrund av detta framstår

den svenska medieregleringen, som bl.a. innebär att

staten har monopol på sändningsrätter för radio och

TV utan möjlighet för den enskilde till rättslig

prövning, som oförenlig med konventionen. Enligt

motionärernas mening är det angeläget att även i

detta avseende stärka den enskildes rättighetsskydd

så att det bättre överensstämmer med konventionens

(yrkande 9).

I motion 2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande för regeringen om

utredning om nationell fri radio på kommersiell

grund (yrkande 5).

I motion 2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande för regeringen om

fri radio och TV. Motionärerna anför att privata

radio- och TV-kanaler måste få finnas och ha stor

frihet. Enligt motionärerna behövs dock också

"public service", alltså ett subventionerat

kvalitetsutbud, för att säkra kvalitet och mångfald.

Kvalitetsstödet måste ske i former som minimerar

riskerna för politisk styrning. Tillgängligt

eterutrymme bör konsekvent fördelas genom auktioner,

inte genom politiska s.k. skönhetstävlingar (yrkande

21).

I motion 2001/02:T409 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande för regeringen om

behovet av en utredning för att ta fram ett nytt

teknikneutralt regelverk för TV-sändning. Enligt

motionärerna finns det ingen mening med att ha olika

regler för olika distributionsformer för TV, t.ex.

via kabel eller via radiosignaler i marknätet. En

utredning bör ges i uppdrag att ta fram ett nytt

teknikneutralt regelverk (yrkande 9).

Bakgrund

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för

yttrandefrihet i radio, television, filmer,

videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på

samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.

Detta innebär bl.a. att censurförbud och

etableringsfrihet i princip gäller också för de

medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.

Endast i fråga om användningen av

radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i

tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas.

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person

har enligt 3 kap. 1 § första stycket

yttrandefrihetsgrundlagen rätt att sända

radioprogram genom tråd. Något krav på tillstånd för

att sända radioprogram genom tråd finns inte.

Föreskrifter kan emellertid meddelas om skyldighet

för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i

den utsträckning som behövs med hänsyn till

allmänhetens intresse av tillgång till allsidig

upplysning (s.k. must carry).

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än

genom tråd får enligt 3 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som

innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för

att sända. Det allmänna skall enligt paragrafen

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på

ett sätt som leder till vidast möjliga

yttrandefrihet. Enligt 3 kap. 4 § avgör den som

sänder radioprogram självständigt vad som skall

förekomma i programmen.

Enligt förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen

(prop. 1990/91:64) är det av tekniska skäl omöjligt

att uppnå en grundlagsfäst etableringsfrihet i

tryckfrihetsrättslig mening när det gäller

radiosändningar. Det gällande koncessionssystemet

hade sin grund i nödvändigheten av att fördela

radiofrekvenser, samtidigt som det har funnits en

önskan att låta den centrala radio- och TV-

verksamheten handhas av ett enda företag i

allmänhetens tjänst.

Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio-

och televisionssändningar till allmänheten bl.a. i

fråga om innehållet i sådana sändningar. Lagen är

med visst undantag tillämplig på sändningar genom

tråd endast om de når mer än 100 bostäder. Den

omfattar också vissa satellitsända TV-program och

ljudradioprogram. Tillstånd krävs endast för sådana

ljudradio- och televisionssändningar som sker med

hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz. Den som

bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte

behövs tillstånd - t.ex. den som sänder ursprungligt

i kabel - eller som är satellitentreprenör är

skyldig att anmäla sig för registrering hos Radio-

och TV-verket. Vissa undantag från tillståndsplikten

gäller för sändningar av sökbar text-TV och för

sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller

hörselskadade.

Regeringen är tillståndsmyndighet för

televisionssändningar samt ljudradiosändningar i

hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som

regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt

sända det antal program i varje område som anges i

tillståndet. Tillstånd till digitala

ljudradiosändningar ges också av regeringen. Radio-

och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio

samt lokalradio. Ingen kan få mer än ett tillstånd.

Verkets beslut i tillståndsfrågor får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol (13 kap. 1 och 1 a §§).

Regeringen har att beakta vad som föreskrivs i 1

kap. 9 § regeringsformen om objektivitetskrav vid

myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§

yttrandefrihetsgrundlagen framgår som tidigare har

nämnts att yttrande- och informationsfriheterna

skall vara grundläggande mål vid normgivning som

berör fördelning av frekvenser och att dessa

värderingar skall vara vägledande även vid

förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen.

Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar

av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 §

andra-femte styckena och 13 § regeringsformen. Dessa

bestämmelser i regeringsformen innebär i huvudsak

att begränsningar får göras endast för att

tillgodose ändamål som är godtagbart i ett

demokratiskt samhälle, att begränsningen skall stå i

proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot

den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras

enbart på grund av politisk, religiös, kulturell

eller annan sådan åskådning, att begränsningar får

göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna

betydelsefulla hänsyn och att begränsningar i övrigt

får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder

det.

Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får

enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen förenas med

villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas

opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en

vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet

skall råda i ljudradion och televisionen.

Villkor för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2

§ även avse bl.a. skyldighet att sända program till

hela eller viss del av landet, sända under viss

minsta tid, samtidigt sända ett visst minsta antal

program i varje område, använda en viss

sändningsteknik, sända genmälen och beriktiganden, i

programverksamheten respektera den enskildes

privatliv, sända ett mångsidigt programutbud,

kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för

allmänheten om en myndighet begär det samt utforma

sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan

tas emot av en begränsad del av allmänheten i

sändningsområdet. Villkor för sändningstillstånd får

också avse förbud mot att sända reklam, andra

annonser och sponsrade program samt förbud mot att

diskriminera annonsörer (3 kap. 3 §). Ingen kan få

mer än ett tillstånd av regeringen vare sig direkt

eller genom företag där han eller hon på grund av

aktie- eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande

inflytande. Villkor för sändningstillstånd får

innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett

företag som erhåller tillståndet inte får förändras

i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Innan

regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den

sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig

över de villkor som regeringen avser att förena med

tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast

innehålla villkor som sökanden godtagit (3 kap. 8

§).

Regeringens beslut i tillståndsärenden av nu

aktuellt slag kan bli föremål för prövning enligt

lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut.

När tillstånd meddelas sker också en ytterligare

prövning inom ramen för radiokommunikationslagen

(SFS 1993:599). Tillståndshavaren måste ha Post- och

Telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare.

Grunderna för Post- och Telestyrelsens

tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket

radiokommunikationslagen. Tillstånd skall meddelas

under förutsättning av störningsfrihet och effektiv

frekvensanvändning. Vidare skall radiokommunikation

som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte

hindras och en rimlig beredskap för nya

radioanvändningar skall kunna upprätthållas.

Försvarsmaktens frekvensbehov skall vara

tillgodosett. Tillståndsmyndighetens beslut kan

enligt 19 § överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop.

1995/96:160 s. 89 f.) framhålls att regeringens

tillståndsbeslut normalt är en del i ett större

massmediepolitiskt system. Det är inte bara fråga om

ett val mellan två eller flera tillståndssökande

utan också om t.ex. innebörden i de krav som skall

ställas på sändningsföretaget och om val mellan hur

stor del av sändningsutrymmet som skall utnyttjas

för rikstäckande respektive regionala eller lokala

sändningar. Regeringen framhöll att om en direkt

valsituation föreligger är det klart att

regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens

bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra

stycket yttrandefrihetsgrundlagen följer att

regeringen i valsituationer måste beakta t.ex.

vilket programföretag som kan förväntas ge mest

allsidigt utbud, låta störst antal meningsriktningar

komma till tals, är minst knutet till specifik

intressegrupp osv., kort sagt frågor om den sökandes

vilja och förmåga att uppfylla de krav som ställs.

Också för frågor om sändningsområden m.m. blir

bedömningarna av sådan natur som knappast kan

beskrivas i lagtext utan mer är sådana som

regeringen i politisk ordning ansvarar för inför

riksdagen.

Regeringen ansåg därför att den dåvarande

ordningen med tillståndsprövning borde kvarstå

oförändrad, i vart fall till dess en förändrad

rättslig, teknisk eller massmediepolitisk verklighet

tydligt kunde skönjas.

Utredningar, pågående arbete m.m.

I Konvergensutredningens betänkande Konvergens och

förändring (SOU 1999:55) dras slutsatsen att det

föreligger behov av samordning av viss lagstiftning.

Det gäller framför allt relationen mellan å ena

sidan telelagen och å andra sidan

yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen.

Därutöver måste hänsyn tas till de övriga

tillämpningsproblem som konvergensutvecklingen

medför. Utredaren fann inte tillräckliga skäl för

att föreslå konkreta lagstiftningsåtgärder, bl.a.

med hänsyn till ett pågående arbete inom EU och den

osäkerhet som präglar konvergensutvecklingens

närmare riktning.

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en

parlamentariskt sammansatt kommitté skulle analysera

behovet av och förutsättningarna för en mer tek-

nikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten

(Ju 1999:01, dir. 1999:8). Kommittén, som antog

namnet Mediegrundlagsutredningen, presenterade den

29 mars 2001 sina överväganden och förslag i

betänkandet Yttrandefriheten och Internet. Utvidgat

grundlagsskydd och andra frågor om tryck- och

yttrandefrihet (SOU 2001:28). Kommittén föreslår

bl.a. att den nuvarande s.k. databasregeln (1 kap. 9

§ yttrandefrihetsgrundlagen) utvidgas så att den

omfattar också direktsändning på begäran,

beställtryck och push-teknik. För massmedieföretag

skall skyddet liksom hittills vara automatiskt.

Vidare föreslås en möjlighet att genom

utgivningsbevis få ett frivilligt skydd. Dessa

ändringar innebär enligt kommittén en

vidareutveckling av nuvarande grundlagsreglering men

gör denna mindre teknikberoende.

Mediegrundlagsutredningen föreslår också ändringar i

yttrandefrihetsgrundlagen i fråga om nätägarens rätt

att bestämma över sina nät för att tillåta regler om

skyldighet att upplåta utrymme i nät för annans

teletjänster samt för att klargöra att det är

tillåtet med regler om skyldighet för nätinnehavare

att släppa in andra program än dem som nu omfattas

av den s.k. "must carry"-skyldigheten liksom med

regler om skyldighet att vidta åtgärder för att

tillförsäkra motta-garkollektivet (t.ex. hyresgäster

i ett hyreshus) inflytande över programvalet.

Mediegrundlagsutredningens förslag ligger till

grund för de förslag som regeringen för fram i

proposition 2001/02:74 Yttrandefrihetsgrundlagen och

Internet. Utskottet behandlar propositionen i

betänkande 2001/02:KU21.

Inom EU har det under en följd av år pågått ett

omfattande arbete med konvergensfrågorna. Utskottet

redogjorde ingående för detta arbete i betänkande

1999/2000:KU15. Här kan därför nu hänvisas till den

bakgrundsbeskrivning som lämnas där.

Kommissionen lade den 12 juli 2000 fram ett

förslag till direktiv om ett gemensamt ramverk för

elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster,

KOM (2000) 393. I en faktapromemoria från

Näringsdepartementet (regeringens promemoria

2000/01:57) anförs bl.a. följande. Kommissionens

förslag till nytt regelverk för elektroniska

kommunikationsnät består av fem direktiv, en

förordning samt ett beslut. Ramdirektivet är avsett

att utgöra en form av grunddirektiv bland dessa.

Direktivet fastställer det nya regelverkets

målsättning: att åstadkomma ett harmoniserat

regelverk för elektroniska kommunikationsnät och -

tjänster samt tillhörande faciliteter. Vidare anger

direktivet de nationella tillsynsmyndigheternas

uppgifter och skyldigheter bl.a. beträffande

konsultations- och informationsförpliktelser.

Ramdirektivet anger även ett flertal grundläggande

bestämmelser för tillämpningen av övriga direktiv

såsom definitionen av det nya

marknadsinflytandebegreppet (SMP) och procedurerna

för marknadsanalyser.

I promemorian anges vidare att Sverige i grunden

är positivt inställt till kommissionens förslag med

tanke på inriktningen mot fortsatt liberalisering

och ökad konkurrens inom området. Sverige bör enligt

promemorian även stödja omfattningen av den aktuella

regleringen och inriktningen mot en horisontell

reglering av olika typer av infrastruktur för

elektronisk kommunikation. Sverige stöder en gradvis

övergång från sektoriell reglering till allmän

konkurrensrätt. Det är enligt promemorian dock

viktigt att understryka att en övergång till allmän

konkurrensreglering inte kan äga rum för tidigt. En

absolut nödvändig förutsättning är att en effektiv

och stabil konkurrens råder på marknaden. - Sverige

är enligt promemorian dock tveksamt till den ökade

centralisering och byråkrati som blir en följd av de

regler som föreslås t.ex. om konsultation med

kommissionen och andra medlemsstater. Vidare krävs

åtskilliga klargöranden och förtydliganden av de

föreslagna artiklarna.

Det tidigare omtalade arbetet inom EU har hittills

resulterat i att beslutet samt fyra direktiv har

blivit antagna. Enligt uppgift från

Regeringskansliet kan ytterligare ett direktiv

förväntas bli antaget till sommaren 2002 (se även

skr. 2001/02:160 s. 84 f.).

Regeringen gjorde i proposition 2000/01:94 Radio och

TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 bedömningen att

förslagen, trots att de inte omfattar innehållet i

de tjänster som befordras med hjälp av elektroniska

informationsnät, påverkar förutsättningarna för

radio och TV i allmänhetens tjänst eftersom de

behandlar distributionsformer som bär såväl radio

och TV-sändningar som nya medieformer och tjänster.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16)

motionsyrkanden (m) motsvarande de nu aktuella

yrkandena i motion 2001/02:K243 (m) om riktlinjer

för statens agerande rörande medier mot bakgrund av

att riksdagen ganska nyligen hade tagit ställning i

fråga om sändningstillstånd och tillståndsvillkor

och med hänsyn till att resultatet av

Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen inte

borde föregripas.

Även under riksmötet 1998/99 avstyrkte utskottet

liknande motionsyrkanden (m). Utskottet uttalade då

att det inte fann skäl att frångå sin tidigare

bedömning när det gäller grundläggande principer och

former för programföretags verksamhet (bet.

1998/99:KU23).

Vid riksmötet 1999/2000 vidhöll utskottet sina

tidigare bedömningar och avstyrkte liknande

motionsyrkanden (m) för statens agerande rörande

medier (bet. 1999/2000:KU15). Även vid det förra

riksmötet vidhöll utskottet sina tidigare

bedömningar och avstyrkte ett motionsyrkande (m) av

samma innebörd (bet. 2000/01:KU18).

I samband med utskottets behandling våren 2000 av

proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio

avstyrktes ett motionsyrkande om utredning av

inrättandet av en nationell fri radio på kommersiell

grund. Utskottet pekade på att syftet med införandet

av privata reklamfinansierade ljudradiosändningar

var att främja självständigt lokalt förankrade

radiostationer. Utskottet framhöll att det analoga

sändningsutrymmet är begränsat och ger utrymme

endast för ett mindre antal nya sändningstillstånd.

Vidare framhölls att behovet av mångfald gör att det

är angeläget att minst två tillstånd så långt

möjligt skall kunna ges för varje sändningsområde.

Mot den bakgrunden var utskottet inte berett förorda

en ordning som innebär att analogt sändningsutrymme

avsett för den kommersiella lokalradion i stället

används för rikstäckande kommersiell radio.

Under våren 2001 avstyrkte utskottet, som inte var

berett att frångå sin tidigare bedömning, ett

liknande motionsyrkande (bet. 2000/01:KU22).

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet ett

motionsyrkande om auktionsförfarande för nya TV-

koncessioner (bet. 2000/01:KU18).

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet även en

motion (fp) om ett nytt teknikneutralt regelverk för

TV-sändning med hänvisning till att utskottet inte

såg någon anledning att föregripa det pågående

arbetet med konvergensfrågorna inom EU och

behandlingen av Mediegrundlagsutredningens förslag

(bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som anser att svensk lagstiftning på

området motsvarar Europakonventionens krav, finner

inte skäl att frångå sina tidigare bedömningar när

det gäller statens agerande rörande medier och

grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet. Motionerna 2001/02:K243

yrkandena 1-3 och 5-7, 2001/02:K236 yrkande 9 och

2001/02:K367 yrkande 5 avstyrks.

Utskottet, som vidhåller sitt tidigare

ställningstagande och inte delar motionärernas

bedömningar vad gäller behovet av att fördela

framtida koncessioner inom radio och TV via auktion,

avstyrker motionerna 2001/02:K243 yrkande 4 och

2001/02:So637 yrkande 21.

Beträffande frågan om ett nytt teknikneutralt

regelverk för TV-sändning vidhåller utskottet sin

tidigare bedömning. Motion 2001/02:T409 yrkande 9

avstyrks.

Pornografi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänsyn till pågående

arbete med att skydda barn mot olämpligt

programinnehåll motionsyrkanden om åtgärder

mot pornografi i olika medier. Jämför

reservation 8.

Motioner

I motion 2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd)

begärs ett tillkännagivande för regeringen om

informationsinsatser avseende skydd mot grov

pornografi via Internet (yrkande 2).

I motion 2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia

Andreasson (båda mp) begärs tillkännagivanden för

regeringen om förslag på hur en separering av

porrfilmer från det övriga filmutbudet på TV kan ske

(yrkande 2), om en utredning i enlighet med vad som

anförs i motionen (yrkande 3) och om förslag till

ett kontrollprogram för att skydda mot pornografiskt

innehåll på Internet (yrkande 4). Motionärerna anför

att en metod för att begränsa medievåldet kan vara

att de filmbolag som i dag säljer sitt utbud

tillsammans med porrfilmer via det digitala TV-

marknätet, satellit eller kabel-TV, åläggs att

separera ut porrfilmerna till en egen kanal. Den som

verkligen vill se pornografisk film får då göra ett

eget aktivt val. Motionärerna vill med en utredning

bredda kunskapen i samhället om vad pornografin

betyder för människan, myter och verklighet.

Frågeställningar av intresse i sammanhanget är hur

det kommer sig att så många är intresserade av

pornografi; vilken betydelse de olika religionerna

och vårt kulturarv har; hur pornografin fungerar

kommersiellt; vilka ekonomiska och kriminella

krafter som står bakom; hur stor spridning de

pornografiska tidningarna och filmerna har i dag och

hur de sprids samt hur olika forskare ser på

sambanden mellan pornografisk film, våldtäkter och

annat sexvåld. Slutligen vill motionärerna att

regeringen låter undersöka möjligheterna att

utveckla kontrollprogram för skolor och förskolor så

att barn och ungdomar som använder Internet slipper

se bilder som de inte är psykologiskt mogna att

hantera.

Bakgrund

Enligt 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844) får

TV-program som innehåller ingående våldsskildringar

av verklighetstrogen karaktär eller pornografiska

bilder inte sändas under sådan tid och på sådant

sätt att det finns en betydande risk för att barn

kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl

ändå är försvarligt. Sådana program skall antingen

föregås av en varning i ljud eller innehålla en

varning som anges löpande i bild under hela

sändningstiden. Enligt förarbetena (prop.

1995/96:160, s. 93 f.) skall det vid tillämpningen

göras en samlad bedömning av det skadliga innehåll

sändningen har, vid vilken tidpunkt sändningen skett

samt den allmänna tillgängligheten av sändningen,

dvs. om den är krypterad. Granskningsnämnden för

radio och TV får förelägga den som åsidosätter

bestämmelsen om varning att följa bestämmelsen.

Föreläggandet får förenas med vite.

Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana

våldsskildringar eller pornografiska bilder i

televisionen får Justitiekanslern förelägga honom

eller henne att inte på nytt sända sådana program på

tider och på sådant sätt att det finns betydande

risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet

får förenas med vite. I fall av väsentliga brott mot

bestämmelsen om sändning av våldsskildringar och

pornografiska bilder kan Justitiekanslern efter

anmälan av regeringen väcka talan vid allmän domstol

om återkallelse av ett sändningstillstånd som

meddelats av regeringen.

En väsentlig utgångspunkt i

yttrandefrihetsgrundlagen är att censur inte skall

få förekomma. Enligt 1 kap. 3 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen får det dock genom lag

meddelas föreskrifter om granskning och godkännande

av rörliga bilder i filmer, videogram eller andra

tekniska upptagningar som skall visas offentligt.

I 1 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll

av filmer och videogram (granskningslagen) stadgas

att framställning i en film eller ett videogram

skall vara granskad och godkänd av Statens

biografbyrå, innan den får visas vid allmän

sammankomst eller offentlig tillställning. Från

granskningsplikten undantas dock filmer och

videogram som sänds i ett TV-program som omfattas av

yttrandefrihetsgrundlagen.

Utredningar m.m.

Europeiska unionens råd har antagit rådets

rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om

utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska

industrin för audiovisuella tjänster och

informationstjänster genom främjande av nationella

system för att uppnå en jämförbar och effektiv

skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga

värdigheten. Rekommendationen vänder sig till

medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.

Den omfattar alla audiovisuella tjänster och

informationstjänster som görs tillgängliga för

allmänheten, oavsett spridningssätt. Som exempel

nämns radio- och TV-sändningar, privata

direktanslutna tjänster eller tjänster på Internet.

Medlemsstaterna rekommenderas att, som ett

komplement till lagstiftningen, främja inrättandet

på frivillig grund av nationella system för skydd av

minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de

olika medie-branscherna. Vidare rekommenderas

medlemsstaterna att samarbeta på gemenskapsnivå för

att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.

Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder

tillsammans med berörda nationella myndigheter.

Rådet mot skadliga våldsskildringar har i uppdrag

att informera berörda branscher om innehållet i

rekommendationen, följa branschernas självreglerande

arbete med de frågor som rekommendationen omfattar,

fungera som samtalspartner i frågor som rör skydd av

barn och den mänskliga värdigheten om branscherna så

önskar och fortlöpande rapportera till

Kulturdepartementet och Näringsdepartementet om hur

branschernas självregleringsarbete fortskrider (dir.

1998:110).

Kommissionen lämnade den 27 februari 2001 en

utvärderingsrapport till ministerrådet och

Europaparlamentet om tillämpningen av

rekommendationen, KOM(2001)106. I rapporten

konstaterar kommissionen att medlemsstaterna har

tillämpat rekommendationen på olika sätt och att de

flesta av medlemsstaterna har inlett kampanjer för

en säkrare användning av Internet och att en del har

infört ny lagstiftning eller stödåtgärder som

telejourer hos polisen när det gäller

barnpornografi. När det gäller de olika

audiovisuella medierna anför kommissionen att

antalet åtgärder har minskat, medan det mesta

arbetet läggs ned på att skydda minderåriga och

mänsklig värdighet när det gäller Internet och minst

när det gäller videospel, vilket ligger i linje med

rekommendationens huvudsakliga inriktning. De

åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit är enligt

kommissionen mycket olika och sträcker sig från

nästan inga åtgärder, särskilt i fråga om Internet,

till omfattande arbete med att upprätta en gemensam

politik för alla de olika audiovisuella medierna.

Även om rekommendationen inte har någon direkt

koppling till TV-direktivet, kan resultaten av

utvärderingsrapporten enligt kommissionen mycket väl

komma att påverka innehållet i ett eventuellt nytt

direktiv om skydd av minderåriga och av mänsklig

värdighet när det gäller allt elektroniskt material.

Avslutningsvis anför kommissionen att resultaten av

rapporten "visar att utmaningarna måste tas på

allvar när det gäller skydd av minderåriga och av

mänsklig värdighet i alla medier, oberoende av om

det är fråga om Internet, TV- och radiosändningar,

videospel eller videokassetter och DVD. Man måste

lägga ner mer arbete på att säkerställa ett

enhetligt tillvägagångssätt, särskilt då

konvergensen kommer att fortsätta att öka, när det

gäller Internet-TV, interaktiva sändningar eller

nedladdning av videospel från Internet. Man bör

också uppmuntra att användarna, vilket inbegriper

konsumenterna, involveras. Lösningar som grundandet

av Nicam-institutet i Nederländerna samt den

brittiska vitboken om kommunikationer visar enligt

kommissionen att mycket kan uppnås med hjälp av sam-

eller självreglering och att lösningarna kan vara

riktgivande vid den fortsatta tillämpningen av

rekommendationen".

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8 juni

2000 gavs en särskild utredare i uppdrag att

analysera och överväga behovet av ändringar i radio-

och TV-lagen bl.a. beträffande skydd av barn.

Utredaren skulle överväga olika sätt att förbättra

möjligheten att skydda barn mot olämpligt

programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav

på att visst innehåll skall kunna blockeras eller

att det skall vara möjligt att utesluta program med

visst innehåll från abonnemanget. I delbetänkandet

Skydd av barn mot olämpligt programinnehåll i TV

(SOU 2001:84), som överlämnades den 6 november 2001,

har utredningen kommit fram till att det inte behövs

någon skärpt lagstiftning som ingriper i

programföretagens sändningsrätt för att skydda barn

mot olämpligt programinnehåll i TV. Utredningen

förordar i stället en förstärkt föräldrakontroll

över TV-utbudet i syfte att förbättra skyddet för

barn. Det är utredningens uppfattning att

programföretagen i första hand bör anförtros att på

frivillig väg arbeta vidare med att utveckla system

för förstärkt föräldrakontroll. Utredningen

framhåller slutligen att den ökade

internationaliseringen av TV-sändningar innebär att

enskilda länders särlösningar får minskad betydelse.

Det krävs internationellt samarbete för att uppnå en

hållbar reglering på medieområdet avseende t.ex.

våldsskildringar och pornografi. Det är därför

viktigt att Sverige fortsätter att driva de

mediepolitiska frågorna internationellt och framför

allt inom EU.

Betänkandet har ännu inte remitterats. Som en

uppföljning av utredningens slutsatser pågår för

närvarande en översyn inom Kulturdepartementet av

frågan om rätten att kunna utesluta program med

pornografiskt innehåll från TV-abonnemang.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet ett

motionsyrkande om åtgärder mot pornografi i kabel-TV

med motiveringen att det pågående arbetet med att

skydda barn mot olämpligt programinnehåll inte borde

föregripas (bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin bedömning att det pågående

arbetet med att skydda barn mot olämpligt

programinnehåll inte bör föregripas. Motionerna

2001/02:K232 yrkande 2 och 2001/02:K348 yrkandena

2-4 avstyrks.

TV-direktivet, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstaganden motionsyrkanden

om avskaffande av TV-direktivet. Eftersom

utskottet förutsätter att den svenska

regeringen även i fortsättningen inom EU

verkar för en restriktiv syn på TV-reklam

riktad till barn avstyrker utskottet

motionsyrkanden om detta. Jämför reservation

9.

Motioner

I motion 2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande för regeringen om

framläggande av förslag till avveckling av EU:s TV-

direktiv (yrkande 12). Motionärerna anför att EU

skall arbeta för att utvidga den inre marknaden och

få bort offentliga monopol. TV-bolagen bör fritt

förfoga över programinnehållet. Det är enligt

motionärerna oacceptabelt att EU ställer krav på en

viss sammansättning av programmen som t.ex. viss

andel europeiska program. Det finns ingen anledning

för EU att detaljreglera vilket ursprungsland

programmen i TV har. EU:s uppgift är att möjliggöra

tjänsternas fria rörlighet, inte reglera vilka

länder programmen får komma ifrån. Även motion

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) innehåller

ett yrkande av samma innebörd (yrkande 7).

I motion 2001/02:K415 av Håkan Juholt m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande för regeringen om stöd

för regeringens krav på att förbudet för eterreklam

riktad mot barn fortsatt skall gälla. I debatten har

det enligt motionärerna framkommit att EU-regler kan

föra med sig att Sverige kan tvingas överge sin

tidigare hållning. Regeringen har i olika EU-

sammanhang hållit fast vid den svenska

inställningen. Motionärerna anser att det är

angeläget att en enig riksdag ger regeringen stöd i

denna fråga. Riksdagen bör enligt motionärerna slå

fast att detta område inte får bli föremål för

"kompromisser" eller anpassning till andra länders

regelverk.

I motion 2001/02:K370 av Monica Green och

Christina Axelsson (båda s) begärs ett

tillkännagivande för regeringen om att Sverige

aktivt bör medverka till att EU:s direktiv om TV och

regler för reklam även omfattar regler för reklam

riktad till barn (yrkande 1).

Bakgrund

Det s.k. TV-direktivet - rådets direktiv 89/552/EEG

av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa

bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas

lagar och andra författningar om utförandet av

sändningsverksamhet för television - började för

Sveriges del att gälla den 1 januari 1994, då EES-

avtalet trädde i kraft och genomfördes i svensk rätt

genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten (prop.

1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117).

Den 1 december 1996 ersattes bl.a. denna lag av

regler i radio- och TV-lagen (1996:844) som då

trädde i kraft. TV-direktivet har setts över av

kommissionen, och den 30 juni 1997 antog

Europaparlamentet och rådet ett nytt direktiv

(97/36/EG) om ändring av TV-direktivet. Ändringarna

införlivades med svensk rätt genom ändringar i

radio- och TV-lagen (SFS 1998:1713, prop.

1997/98:184, bet. 1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100).

TV-direktivet innehåller minimiregler för TV-

sändningar inom EG och syftar till att möjliggöra

fri rörlighet för TV-sändningar. Direktivet innebär

att den medlemsstat varifrån en sändning härrör

skall se till att sändningen följer lagen i den

medlemsstaten. Andra medlemsstater skall tillåta fri

mottagning och får inte hindra vidaresändning av en

TV-sändning från en annan medlemsstat av skäl som

omfattas av direktivet. Direktivet hindrar inte att

medlemsstaterna tillämpar mer restriktiva regler för

TV-företag inom sin nationella jurisdiktion. I

direktivet finns bl.a. regler om europeiska

programkvoter och om sändning av biograffilmer i TV.

Vidare innehåller det allmänna regler om TV-reklam

och sponsring. Där föreskrivs också förbud eller

restriktioner mot sändningar med visst innehåll.

Beträffande TV-reklam riktad till minderåriga sägs i

direktivet att sådan reklam inte direkt skall

uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst

genom att utnyttja deras oerfarenhet eller

godtrogenhet. Reklamen skall inte heller direkt

uppmuntra minderåriga att övertala sina föräldrar

eller andra att köpa de utannonserade varorna eller

tjänsterna. Inte heller skall den utnyttja det

speciella förtroende minderåriga hyser för

föräldrar, lärare eller andra personer. Reklamen

skall inte heller utan skäl visa minderåriga i

farliga situationer. I Sverige gäller enligt 7 kap.

4 § radio- och TV-lagen att reklam i en TV-sändning

inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos

barn under tolv år. I reklam i en TV-sändning får

det inte uppträda personer eller figurer som spelar

en framträdande roll i program som huvudsakligen

vänder sig till barn under tolv år.

Regeringen angav i proposition 2000/01:94 Radio och

TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 att kommissionen

inom kort kommer att inleda en översyn av TV-

direktivet. Kommissionens förslag till ändringar

väntas enligt regeringen i slutet av år 2002 (se

skr. 2001/02:160 s. 230).

Under det svenska ordförandeskapshalvåret har barn

och ungas situation i det nya medielandskapet hört

till de prioriterade frågorna. Ett resultat av detta

var att den för Sverige viktiga profilfrågan om barn

och TV-reklam tydliggjordes på den politiska agendan

inför det kommande arbetet med revideringen av TV-

direktivet. Barn och TV-reklam var föremål för

debatt vid det informella kulturministermötet i

Falun den 20-22 maj 2001, där ett brett stöd gavs

för att barn behöver visas särskild hänsyn när det

gäller reklam. Dessförinnan hade frågan diskuterats

på expertnivå vid seminariet Barn och unga i det nya

medielandskapet i Stockholm den 12-13 februari samma

år. Expertseminariet arrangerades av det svenska

ordförandeskapet i samarbete med kommissionen. Mötet

samlade drygt 200 företrädare för branscher,

intresseorganisationer och myndigheter från hela

Europa. Även kandidatländerna var representerade

(skr. 2001/02:160 s. 231).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet, som inte

delade motionärernas uppfattning, ett motionsyrkande

om att regeringen skulle verka för ett avskaffande

av TV-direktivet (bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om avskaffande av TV-

direktivet vidhåller utskottet sitt tidigare

ställningstagande, varför motionerna 2001/02:K243

yrkande 12 och 2001/02:U303 yrkande 7 avstyrks.

Regeringen har under det svenska

ordförandeskapshalvåret vunnit brett stöd för att

barn behöver visas särskild hänsyn när det gäller

reklam. Utskottet förutsätter att regeringen även i

fortsättningen inom EU med kraft driver den svenska

ståndpunkten i fråga om TV-reklam riktad till barn,

men anser det inte nödvändigt med några sådana

tillkännagivanden som begärs i motionerna

2001/02:K415 och 2001/02:K370 yrkande 1. Motionerna

avstyrks därmed.

Granskningsnämnden för radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till sitt

tidigare ställningstagande ett motionsyrkande

om utvärdering av verksamheten vid

Granskningsnämnden för radio och TV. Jämför

reservation 10.

Motion

I motion 2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande för regeringen om en

allsidig och relevant utvärdering av verksamheten

hos Granskningsnämnden för radio och TV.

Motionärerna anför att ibland har det riktats

befogad kritik mot nämnden med hänvisning till att

nämnden tycks avfärda en del anmälningar

rutinmässigt och utan närmare analys. Enligt

motionärerna finns det en risk för att granskningen

över en tidsperiod leder till avtrubbning vid de

olika bedömningarna. Därför borde det nu vara dags

att genomföra en allsidig och relevant utvärdering

av nämndens verksamhet (yrkande 2).

Bakgrund

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar

Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning

i efterhand om sända program står i överensstämmelse

med lagen och de villkor som kan gälla för

sändningarna.

Nämndens övervakning omfattar alla de svenska

radio- och TV-företag som sänder program till den

svenska allmänheten, antingen sändningarna sker

lokalt, regionalt eller över hela landet. Det

innebär med andra ord att nämnden granskar allt från

när- och lokalradio till rikstäckande radio och TV -

både mark-, kabel- och satellitbunden sådan.

Vissa kanaler, som många av naturliga skäl

uppfattar som svenska, är formellt sett inte svenska

även om sändningarna sker på svenska språket. Så är

fallet med t.ex. TV 3, Kanal 5 och ZTV, vars

satellitsändningar har sitt hemvist i

Storbritannien. Granskningsnämnden har i enlighet

med radio- och TV-lagen, som också i detta avseende

bygger på TV-direktivet, ingen jurisdiktion över

dem. Nämnden skall dock enligt sin instruktion följa

innehållet även i utländska satellitsändningar som

riktar sig till svensk allmänhet och bedöma om dessa

sändningar följer TV-direktivet.

Nämnden agerar i huvudsak utifrån anmälningar som

kommer in från allmänheten och olika organisationer,

men tar också egna initiativ. Det senare gäller

särskilt för när- och lokalradio samt kabel- och

satellit-TV, där anmälningarna är få.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma

om SVT:s, SR:s, UR:s och TV 4:s

uppföljningsrapporter ger statsmakterna och

allmänheten tillräcklig information om hur

programföretagen levt upp till de krav och syften

som regeringen angett i sändningstillstånden.

Nämnden publicerar också regelbundet rapporter och

informationsmaterial.

I proposition 2000/01:94 Radio och TV i

allmänhetens tjänst 2002-2005 aviserade regeringen

att ett uppdrag skall ges till Granskningsnämnden

att följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna

av SVT:s nyhetsorganisation påverkar mångfalden i

nyhetsutbudet.

I budgetpropositionen för år 2002 anges att

regelverket för bl.a. Granskningsnämnden för radio

och TV är föremål för överväganden (prop.

2001/02:1).

Utredningar

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 19 april

2001 gavs en särskild utredare i uppdrag att utreda

och föreslå ny lagstiftning och

myndighetsorganisation inom området för elektronisk

kommunikation. Uppdraget omfattar bl.a. en översyn

av lagstiftningen och de politiska målen inom

området. Arbetet skall bedrivas mot bakgrund av den

tekniska och marknadsmässiga utveckling som skett

när det gäller elektronisk kommunikation. I

direktiven (dir. 2001:32) hänvisas till förslag till

ett nytt regelverk för elektronisk kommunikation som

kommissionen har presenterat år 2000. Kommissionens

förslag till regelverk har lagts fram mot bakgrund

av den snabba tekniska och marknadsmässiga

utvecklingen. Nuvarande reglering anpassas till en

mer konkurrensutsatt marknad och tar hänsyn till den

pågående konvergensen, dvs. sammansmältningen mellan

tele, data och medier. Konvergensen gör att

traditionellt skilda nät kan bära varandras

tjänster, t.ex. Internetaccess via kabel-TV-nätet,

TV-program över telenätet och telefoni över

Internet. Det nya regelverket innebär att alla typer

av infrastruktur - telenät, datanät, rundradionät

m.fl. - regleras på samma sätt. Regelverket syftar

alltså till att vara teknikneutralt.

Utredningen skall göra en fullständig översyn av

telelagen (1993:597) och lagen om radiokommunikation

(1993:599) samt föreslå hur EG-rättsakterna skall

genomföras i svensk lagstiftning. Vidare skall

utredningen belysa gränsdragningen mellan

sektorspecifik lagstiftning inom området för

elektronisk kommunikation och generella

konkurrensregler. Utredaren skall också analysera de

politiska målen inom området, hur de kan uppnås och

föreslå eventuella förändringar när det gäller de

tele- och IT-politiska målen med utgångspunkt i att

de skall samordnas.

I uppdraget ingår också att kartlägga, analysera

och föreslå eventuella förändringar av övrig

lagstiftning inom området, med inriktning på att

åstadkomma en enhetlig lagstiftning. Av särskilt

intresse i sammanhanget är även att utredaren skall

beskriva nuvarande myndighetsstruktur samt föreslå

påkallade förändringar. I direktiven uttalas att

flera myndigheter har uppgifter inom området för

elektronisk kommunikation, främst Post- och

telestyrelsen och Radio- och TV-verket, men även

bl.a. Konsumentverket, Konkurrensverket, Riksarkivet

och IT-kommissionen (K 1998:04). Utredaren skall

beskriva den nuvarande myndighetsstrukturen och

samarbetsformerna mellan myndigheterna. Därvid skall

även erfarenheterna av den nuvarande organisationen

redovisas och utvärderas. Utredaren skall överväga

om nuvarande organisation är lämplig mot bakgrund av

dessa erfarenheter, den tekniska utvecklingen, de

överväganden som gjorts om statens uppgifter och den

lagstiftning som utredaren föreslår. Utredaren skall

föreslå de förändringar i myndighetsstrukturen och

samarbetsformerna som är nödvändiga med anledning av

dessa överväganden samt sådana förslag till

författningsändringar som skulle bli nödvändiga för

att åstadkomma en förändrad myndighetsstruktur.

Utredaren skall i nu aktuella delar redovisa sitt

uppdrag senast den 1 juni 2002.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid de två närmast föregående riksmötena har

utskottet avstyrkt motionsyrkanden (kd) om

utvärdering av verksamheten vid Granskningsnämnden

med hänvisning till att pågående arbeten avseende

bl.a. myndighetsstruktur borde avvaktas (bet.

1999/2000:KU15 och 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Motion 2001/02:K367 yrkande 2 avstyrks.

Distribution av TV-sändningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare bedömningar motionsyrkanden om dels

begränsningar av must carry-skyldigheten,

dels nordiskt TV-samarbete och svensk TV-

publiks tillgång till TV-utbudet från övriga

nordiska länder. Vidare avstyrker utskottet

ett motionsyrkande om tillkännagivande för

regeringen om önskvärdheten av att upplåta

överföringskapacitet i det digitala marknätet

för vidaresändning av TV-program på

invandrarspråk. Jämför reservation 11.

Motioner

I motion 2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande för regeringen om

begränsning av must carry-principen. Motionärerna

anför att kravet på allmänhetens tillgång till

allsidig information rimligen måste anses

tillgodosett genom att de licensbetalda public

service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must

carry-skyldigheten. Det kan inte anses befogat att

must carry-skyldigheten också skall omfatta andra

kanaler. Enligt motionärerna kan det vidare

ifrågasättas om dagens omfattande must carry-

skyldighet är förenlig med 3 kap. 1 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen. Must carry-regeln bör

därför begränsas till enbart de licensfinansierade

public service-kanalerna (yrkande 13).

I motion 2001/02:K338 av Märta Johansson och

Lisbet Calner (båda s) begärs ett tillkännagivande

för regeringen om möjligheter till ökat radio- och

TV-utbyte med de nordiska grannländerna.

Motionärerna anför att det i koncessionsvillkoren

för sändningsrätt bör införas att de nordiska

ländernas TV-kanaler - minst ett per land - måste

ingå i det obligatoriska programutbudet.

I motion 2001/02:K357 av Charlotta L Bjälkebring

(v) begärs ett tillkännagivande för regeringen om

önskvärdheten av att upplåta överföringskapacitet i

det digitala marknätet för vidaresändning av

nyhetssändningar, sport, kultur och barnprogram på

invandrarspråk. Motionären anser att det är

nödvändigt att främst erbjuda nytt sändningsutrymme

i det digitala marknätet åt de aktörer som är

beredda att vidaresända TV-utbud på invandrarspråk.

I motion 2001/02:Kr424 av Lennart Daléus och Elver

Jonsson (c, fp) begärs tillkännagivanden för

regeringen om att minst fyra av programkanalerna

skall användas för distribution till vart och ett av

de nordiska länderna utan beroende av beslut i

kommersiella företag (yrkande 4), att den

sammantagna uppgörelsen i TV-frågan är att Nordens

alla TV-hushåll utan särskild kostnad kan ta del av

varandras public service-utbud (yrkande 5) och att

den juridiska hanteringen av must carry-principen

måste ses över och ett förslag läggas fram (yrkande

6). Enligt motionärerna finns starka skäl för att

låta must carry-principen råda i digitaliserade

kabelnät också för en public service-kanal vardera

från Danmark, Finland, Island och Norge. Regeringen

bör se över den juridiska hanteringen och framlägga

förslag om detta.

Bakgrund

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person

har, enligt 3 kap. 1 § första stycket

yttrandefrihetsgrundlagen, rätt att sända

radioprogram genom tråd. Denna frihet hindrar,

enligt bestämmelsens andra stycke, inte att det i

lag meddelas föreskrifter i fråga om bl.a.

skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för

vissa program i den utsträckning det behövs med

hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till

allsidig upplysning.

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om

skyldighet att vidarebefordra vissa sändningar i

kabelnät (s.k. must carry). Skyldigheten gäller

sedan den 1 februari 1999 TV-sändningar som sker med

tillstånd av regeringen, dock högst tre samtidigt

sända TV-program från tillståndshavare vars

verksamhet finansieras genom TV-avgiftsmedel samt

högst ett program från andra tillståndshavare.

Skyldigheten gäller endast för sändningar för vilka

sändningstillståndet har förenats med krav på

opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett

mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Program som har sänts ut med endast digital teknik

behöver endast sändas vidare med samma teknik i

kabelnäten.

Riksdagsbeslutet (bet. 1996/97:KU17, rskr.

1996/97:178) om marksänd digital TV innebär att

programutbudet som helhet bör tilltala olika

intressen och smakriktningar, att lokala och

regionala program bör ges företräde liksom program

som är förankrade i den svenska kulturkretsen.

Programföretag som redan sänder med analog teknik

bör beredas plats i det digitala marknätet. Det

finns inga särskilda regler för marksänd digital TV

i radio- och TV-lagen (1996:844), utan de allmänna

reglerna om TV skall tillämpas. Förordningen om

marksänd digital TV (1997:894) reglerar

tillståndsgivningen.

Det är regeringen som beslutar om vilka

programföretag som skall få tillstånd att sända

marksänd digital TV och vilket sändningsutrymme som

får upplåtas för detta. Regeringen beslutar också om

eventuella förändringar av tillstånden, t.ex. i

fråga om tillståndstidens längd, samt sändningarnas

geografiska och innehållsmässiga omfattning. Radio-

och TV-verket utlyser tillstånden, handlägger

ansökningarna och ger ett motiverat förslag till

regeringen om hur sändningstillstånden skall

fördelas. I samband med införandet av digital TV

beslutade regeringen att tillkalla en parlamentarisk

kommitté (dir. 1997:134), som antog namnet Digital-

TV-kommittén (Ku 1997:06). Kommittén skulle följa

verksamheten med marksänd digital TV och fortlöpande

rapportera sina iakttagelser till regeringen.

Kommittén skulle också medverka vid urvalet av de

företag som skall delta i sändningarna genom att

yttra sig till Radio- och TV-verket över

tillståndsansökningarna. Radio- och TV-verket skulle

därefter överlämna ansökningarna till regeringen med

ett motiverat förslag till fördelning av

tillstånden.

Digital-TV-kommittén har vid tre tillfällen - i

maj 1998, i november 1999 och i augusti 2001 -

lämnat yttranden över ansökningar. De digitala TV-

sändningarna omfattar för närvarande knappt 20

programkanaler.

I maj 1998 lämnade kommittén ett yttrande över

ansökningarna gällande de två första tillgängliga

digitala frekvenskanalerna. Efter förslag från

Radio- och TV-verket meddelade regeringen i juni

1998 ett beslut som innebar att elva företag fick

tillstånd att sända marksänd digital TV. När

regeringen beslutade om en fjärde frekvenskanal

fanns det utrymme för nya företag att få plats i det

digitala marknätet. I november 1999 lämnade

kommittén ett yttrande över ansökningarna gällande

den fjärde frekvenskanalen. För sändningar i

Göteborg med omnejd samt i Sundsvall och Östersund

med omnejd föreslog kommittén därvid att tillstånd

skulle meddelas DTU Television AB, vars avsikt var

att sända program för olika invandrar- och

språkgrupper i Sverige. En stor del av utbudet

skulle bestå av program från public service-kanaler

i andra länder, och programmen skulle i stor

utsträckning vara textade på svenska. DTU Television

AB bedömdes på ett väsentligt sätt bidra till ökad

mångfald i det samlade programutbudet och borde

därför enligt kommittén beredas möjlighet att inleda

sändningar. Företaget hade ansökt om tillstånd att

sända i samtliga områden, vilket emellertid inte var

möjligt på grund av brist på frekvensutrymme.

Kommittén ansåg dock att det var angeläget att även

andra vägar prövades för att ge DTU Television AB

mer sändningsutrymme. En sådan väg var att undersöka

möjligheterna för DTU Television AB att hitta

samarbetslösningar med tillståndshavarna i övriga

regioner. Radio- och TV-verket borde enligt

kommittén aktivt uppmuntra till att sådana

samarbetslösningar kom till stånd.

Efter förslag från Radio- och TV-verket meddelade

regeringen i januari 2000 ett beslut som innebar

bl.a. att tre nya företag fick tillstånd att sända

marksänd digital TV. Ett av företagen var DTU

Television AB. Eftersom ett av de andra nya

företagen aldrig utnyttjade sitt tillstånd fick DTU

i maj 2001 möjlighet att sända i alla områden utom

Östergötland och Skåne, där regionala programföretag

sänder.

Digital-TV-kommittén överlämnade sitt

slutbetänkande Digital TV - modernisering av

marknätet (SOU 2001:90) i november 2001. Remisstiden

för betänkandet har gått ut den 3 april 2002.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagsbehandlingen av nu gällande

regler på området avstyrkte utskottet två

motionsyrkanden, (m) respektive (fp), som vände sig

mot att skyldigheten att vidarebefordra program

omfattar fler program än de som finansieras genom

TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2 (bet. 1998/99:KU6).

Utskottet konstaterade att det i 3 kap. 1 § andra

stycket yttrandefrihetsgrundlagen stadgas att

friheten enligt första stycket att sända program

genom tråd inte hindrar att det i lag meddelas

föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare

att ge utrymme för vissa program i den utsträckning

det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av

tillgång till allsidig upplysning. Det finns således

ett uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om

sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen.

Grundlagsstödet förutsätter dock att

vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens

tillgång till allsidig upplysning. Enligt utskottets

mening innebar regeringens förslag att skyldigheten

att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle

få en rimlig omfattning när de digitala sändningarna

i marknät inleddes.

Vid riksmötena 1999/2000 och 2000/01 vidhöll

utskottet sin tidigare bedömning och avstyrkte

motionsyrkanden om begränsningar av must carry-

skyldigheten (bet. 1999/2000:KU15 och 2000/01:KU18).

Frågan om nordiskt TV-samarbete har behandlats av

kulturutskottet både vid det förra och under det

innevarande riksmötet (bet. 2000/01:KrU8 och

2001/02:KrU11). Under det innevarande riksmötet

behandlade utskottet därvid motionsyrkanden (c, fp)

om dels att ge TV-tittarna tillgång till de nordiska

grannländernas TV-utbud, dels att den svenska

regeringen genom överläggningar med de övriga

nordiska staternas regeringar skulle hävda att

"vidaresändning av egna program" i det digitala

marknätet skall ske på villkor som liknar det som

gäller för det analoga marknätet.

Kulturutskottet konstaterade att en rad juridiska,

tekniska och ekonomiska frågor måste vara lösta

innan grannlandskanalerna kan vidaresändas i de

nationella näten. Utskottet noterade bl.a. att de

programkort som krävs för att tittaren skall kunna

få tillgång till SVT:s och andra programföretags

digitala marksändningar inte säljs till

grannländerna av upphovsrättsliga skäl. Vidare

hänvisade utskottet till ett medlemsförslag om

nordiskt TV-samarbete (A 1244/nord) som hade

inlämnats i början av år 2001 till Nordiska rådet.

Förslagsställarna ansåg att Nordiska rådet borde ta

initiativ till att lösa problemen inom Norden och på

så sätt även vara en förebild för en europeisk

lösning. Förslaget innefattar frågan om att

säkerställa fortsatta sändningar av grannlands-TV,

att verka för att de som bor i Norden skall kunna

abonnera på TV-tjänster i annat nordiskt land, att

verka för en nordisk marknad för digital-TV, att

verka för att gränsöverskridande TV inte skall

medföra höga kostnader för nordiska medborgare och

att verka för att nationella avtal inte skall vara

hinder för en "gränslös television".

Vid Nordiska rådets höstsession i oktober 2001

enades närvarande kulturministrar och ledamöter i

Nordenutskottet om att

inom ramen för det nordiska samarbetet och

enskilt i länderna verka för att hitta lösningar

som bidrar till att allmänheten i ökad grad ges

möjligheter att ta del av nordiska public

service-kanaler i den digitala tiden,

i god tid innan de analoga sändningarna släcks

föra förhandlingar som bidrar till en lösning i

frågan och att bejaka att alla avtal om

upphovsrätt och teknik på området skall vara

färdiga senast två år innan de analoga

sändningarna släcks,

det är ett allmänt intresse att public service-

kanalerna sänds i hela Norden samt att

utvecklingen går snabbare framåt om bilaterala

förhandlingar förs mellan länderna som kan ge en

allnordisk lösning.

Kulturutskottet konstaterade vidare att Digital-TV-

kommittén i sitt slutbetänkande (november 2001)

föreslagit att public service-företagens program

skall sändas okrypterade, vilket skulle göra dem

tillgängliga i gränstrakterna även i fortsättningen

(SOU 2001:90 s. 170).

Kulturutskottet uttalade att det liksom vid

föregående riksmöte ansåg att det är angeläget att

den svenska TV-publiken får tillgång till det

nordiska TV-utbudet. Utskottet förutsatte att

regeringen noga följer utvecklingen och i det

nordiska samarbetet intensifierar sina

ansträngningar för att frågan om grannlands-TV skall

komma närmare en lösning. Mot bakgrund av pågående

arbete inom Nordiska rådet och Nordiska

ministerrådet ansåg utskottet att riksdagen inte

borde göra något sådant uttalande i frågan som

begärdes i de aktuella motionsyrkandena, varför

motionen avstyrktes i dessa delar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning vad

gäller frågan om begränsningar av must carry-

skyldigheten och avstyrker därför motion

2001/02:K243 yrkande 13.

När det gäller frågorna om nordiskt TV-samarbete

och svensk TV-publiks tillgång till TV-utbudet från

övriga nordiska länder kan konstateras att

kulturutskottet nyligen har avstyrkt motionsyrkanden

i dessa ämnen med hänvisning till pågående arbete

inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Konstitutionsutskottet finner inte skäl att göra

någon annan bedömning. Motionerna 2001/02:K338 samt

2001/02:Kr424 yrkandena 4-6 avstyrks.

I motion 2001/02:K357 begärs ett tillkännagivande

för regeringen rörande önskvärdheten av att upplåta

överföringskapacitet i det digitala marknätet för

vidaresändning av TV-program på invandrarspråk.

Utskottet har i det föregående redovisat

utvecklingen hittills vad gäller tillståndsgivning

för TV-sändningar i det digitala marknätet. Enligt

utskottets mening har tillståndsgivningen hittills i

stort sett haft en sådan inriktning som efterfrågas

i motionen. Utskottet avstyrker därmed motion

2001/02:K357.

Regional TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att

avtal och sändningstillstånd för TV 4 bör

reglera i vilka områden som regionala

sändningar skall ske.

Motion

I motion 2001/02:K410 av Berit Andnor och Rune

Berglund (båda s) begärs tillkännagivanden för

regeringen om avtal med TV 4 om regionala

sändningar. Motionärerna anför att enligt

sändningstillståndet för TV 4 skall regionala

sändningar ske från minst 16 områden. Vilka områden

sändningarna skall ske ifrån är inte reglerat i

avtalet mellan staten och TV 4. Motionärerna anser

att staten i avtalen om sändningstillstånden bör

reglera i vilka områden som regionala sändningar

skall ske.

Bakgrund

För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på

frekvens under tre gigahertz krävs enligt 2 kap. 1

och 2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av

regeringen. Efter en ändring av 3 kap. 2 §, som

trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:101,

bet. 1996/97:KU19, rskr. 1996/97:208), föreskrivs i

lagen att villkor för sändningstillstånd får avse

bl.a. skyldighet att regionalt sända och producera

program.

Enligt tillståndsvillkoren för TV 4 AB för

perioden den 1 januari 2002-den 31 december 2005

skall TV 4 regionalt sända och producera program i

minst samma antal områden och i minst samma

omfattning som under år 1996. I avtalet med TV 4 som

gällde vid den tiden fanns inga direkta krav på

regionala sändningar. TV 4 åtog sig ensidigt att

upprätta redaktioner i Malmö, Göteborg och Norrland.

Detta åtagande uppfylldes inte, utan TV4 valde att i

stället träffa avtal med ett flertal lokala TV-

stationer om att sända regionala program på fasta

tider i TV 4:s sändningar (se prop. 1996/97:101).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1997/98 behandlade utskottet en motion

om regionala aspekter i koncessionsgivningen

avseende bl.a. TV 4. Utskottet, som avstyrkte

motionen, hänvisade till att tillståndsvillkoren för

TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.

Mot denna bakgrund saknades enligt utskottets mening

anledning för riksdagen att göra ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av

regionala aspekter i koncessionsgivning (bet.

1997/98:KU16).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning. Motion

2001/02:K410 avstyrks.

Koncessionsavgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande ett motionsyrkande

om en avvecklingsplan för

koncessionsavgifterna som gäller för de

ursprungliga tillstånden för kommersiell

lokalradio. Jämför reservation 12.

Motion

I motion 2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att

återkomma till riksdagen med förslag till en

avvecklingsplan ned till en rimlig nivå för de höga

koncessionsavgifterna som gäller för de ursprungliga

tillstånden för kommersiell lokalradio (yrkande 7).

Bakgrund

Lokalradiolagens bestämmelser i 15-17 §§ och 32-37

§§ om avgift fortsätter enligt

övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område att gälla i fråga om tillstånd

som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter

förlängs.

I proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio

uttalade regeringen i fråga om befintliga tillstånd

att den i och för sig hade den utgångspunkten att de

nya reglerna skall gälla även dessa. Detta var dock

enligt regeringen inte möjligt fullt ut. För

befintliga tillstånd skulle därför den avgift som

fastställts vid auktionsförfarande betalas även

under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd

skulle en koncessionsavgift om 40 000 kr per år

betalas. Avgiften skulle justeras årligen med hänsyn

till konsumentprisindex.

Av propositionen framgick att den årliga avgiften

för att sända lokalradio varierade som ett resultat

av auktionerna mellan minimiavgiften 21 300 kr och 3

369 100 kr. Den genomsnittliga avgiften uppgick till

1,4 miljoner kronor per år. Flertalet av

programföretagen har uppvisat förluster fram till

utgången av år 1998. Lagrådet ansåg att det från

principiella utgångspunkter kunde ifrågasättas att

avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skulle

fortsätta att gälla allt framgent eftersom det

medförde att mycket stora avgiftsskillnader kunde

förekomma även sedan kraven på programinnehåll m.m.

blivit enhetliga. Enligt Lagrådet borde det finnas

en sluttidpunkt även för de avgifter som de

nuvarande tillståndshavarna betalade, lämpligen vid

utgången av år 2008. Regeringen framhöll å sin sida

att de nya bestämmelserna syftade till att stimulera

mångfald och lokal förankring inom den kommersiella

lokalradion. Ökade krav skulle ställas på de nya

tillståndshavarna som fick sitt tillstånd i

konkurrens. Krav på programinnehåll som kan ställas

i form av tillståndsvillkor avseende eget material

och program med lokal anknytning skulle bara bli

tillämpliga på de nya tillstånden. Mot denna

bakgrund ansåg regeringen att den avgift som

fastställts vid auktionsförfarandet borde gälla för

de befintliga tillstånden även under kommande

avtalsperioder. Vidare anfördes att den som bedrev

verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att

frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt

det nya regelsystemet.

Vid sin behandling av propositionen anförde

utskottet att det med hänvisning till den nyss

angivna bakgrunden inte var berett att förorda en

annan lösning av avgiftsfrågan än den som regeringen

föreslog (bet. 1999/2000:KU15).

Utredningar

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8

november 2001 gavs en särskild utredare i uppdrag

att i ett första steg kartlägga och analysera

situationen för den digitala distributionen av radio

i Sverige och i utlandet (dir. 2001:88). Utredaren

skall bl.a. behandla frågor som rör den tekniska

utvecklingen, programutbud, frekvensfördelning,

ekonomiska aspekter och andra distributionsmetoder

för digital ljudradio än DAB (Digital Audio

Broadcasting). Utredaren skall redovisa detta

inledande arbete senast den 15 april 2002. Utredaren

skall i ett andra steg analysera den digitala

radions framtidsförutsättningar. I detta andra skede

kommer parlamentarisk medverkan att krävas.

Regeringen avser att återkomma i frågan om analysens

omfattning och inriktning samt om sådan

kompletterande medverkan. I uppdraget ingår

kontakter med Sveriges Radio AB, Sveriges

Utbildningsradio AB, Teracom AB,

Radioutgivareföreningen samt andra berörda parter.

Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 december

2002.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om avgifter

beträffande tillstånd som meddelats

före den 1 juli 2000 vidhåller

utskottet sin tidigare bedömning som

kommit till uttryck i betänkande

1999/2000:KU15. Utskottet är således

inte berett att förorda någon

förändrad utformning av

bestämmelserna rörande avgifter för

sådana tillstånd. Motion

2001/02:K367 yrkande 7 avstyrks.

Det s.k. riksförbudet i närradion,

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående utvärderingsarbete motionsyrkanden

om förändringar av det s.k. riksförbudet i

närradion m.m.

Motioner

I motion 2000/01:K332 av Lisbeth Staaf-Igelström

m.fl. (s) föreslås ett tillkännagivande för

regeringen om dels försöksverksamhet med

sammanlänkade närradiostationer i Värmland under en

treårsperiod (yrkande 1), dels en utvärdering av

såväl radiosändningarnas effekt som intresset för

studier via Internet (yrkande 2). Motionärerna anför

att Kunskapsradion i Karlstad kan räknas till

pionjärerna när det gäller e-learning. Under fem år

har man spelat in och sänt informativa program

hämtade från Karlstads universitet, Carlstads

Conference Centre, Centralsjukhuset m.fl.

samlingslokaler. Man har även en hemsida där bl.a.

Karlstads universitets öppna föreläsningar finns

lagrade och vem som helst kan gå in och lyssna på

programmen utan kostnad. Den senaste utvecklingen på

detta område är att man även kan avlägga tentamina

via sin dator genom att lämna in svar på frågor som

skickats ut av universitetet. Detta gör det möjligt

att följa vissa kurser vid Karlstads universitet

oavsett var man är bosatt i landet. Genom att

använda Internet kan eleven lyssna många gånger på

samma föredrag och därigenom skaffa sig goda

kunskaper i ämnet. Motionärerna föreslår att en

försöksverksamhet med sammanlänkande

närradiostationer tillåts i Värmland under en

treårsperiod där program med ett informativt

innehåll får sändas. De föreslår vidare att

programmen skall få hämtas från hela länet och sedan

distribueras ut till de sändare som deltar i

försöksverksamheten. Även motion 2000/01:K387 av

Viviann Gerdin m.fl. (c, v, m, fp) innehåller

yrkanden av samma innebörd.

I motion 2000/01:K236 av Inger Strömbom och Ingvar

Svensson (båda kd) föreslås ett tillkännagivande för

regeringen om att lägga fram förslag till ändring av

radio- och TV-lagen enligt vad i motionen anförs om

generösare regler för programutbyte i närradio.

Motionärerna anför att den s.k. 10-timmarsregeln

hindrar ett smidigt utbyte av programmaterial mellan

föreningar som inte i första hand baseras på lokal

anknytning, utan där det snarare är kultur eller

intresse som utgör den gemensamma grunden för

programmen. Detta kan t.ex. gälla språkliga

minoriteter, föreningar eller kyrkor och samfund.

Vidare bör föreningar som sänder närradio inom en

region med intresse av att samarbeta och utbyta

programmaterial i vissa frågor kunna göra detta i

större omfattning. I motion 2001/02:K308 av Inger

Strömbom (kd) föreslås ett tillkännagivande för

regeringen om att lägga fram förslag till ändring av

radio- och TV-lagen i syfte att ersätta dagens regel

om tio timmars undantag från riksförbudet med en

procentuell andel för program med lokal anknytning

av den tid tillståndshavaren disponerar.

I motion 2001/02:Kr423 av Dan Kihlström (kd)

föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att

låta genomföra en utredning av förhållandena inom

närradioområdet (yrkande 2). Motionären anför att

reglerna om vem som kan få tillstånd att sända

närradio bör skärpas. Vidare anser motionären att

det s.k. riksförbudets nuvarande utformning är

olycklig.

I motion 2001/02:K421 av Viviann Gerdin (c)

föreslås tillkännagivanden för regeringen om dels

att göra det möjligt för människor boende på

landsbygden att lyssna på centralt inspelade

föreläsningar (yrkande 1), dels ett upphörande av

riksförbudet för radiosändningar (yrkande 2).

Motionären anför att Kunskapsradion FM 92,2 i

Karlstad under sex år har sänt ut föreläsningar från

Karlstads universitet, Värmlands Museum, Carlstads

Conference Centre och andra offentliga lokaler.

Föredragen sänds över en närradiosändare. Den låga

effekten ger emellertid en begränsad räckvidd. Den

nuvarande lagstiftningen tillåter heller inte att

programmen sänds över andra närradiostationer,

eftersom det s.k. riksförbudet inte tillåter att

program inspelade på Karlstads universitet eller

Värmlands Museum får sändas över någon annan sändare

än den i Karlstad.

Bakgrund

Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio

endast sändas program som har framställts särskilt

för den egna verksamheten.

I andra stycket sägs att under högst tio timmar

per månad får dock en tillståndshavare sända program

som inte framställts enbart för den egna

verksamheten, om innehållet i sändningarna

- är av särskilt intresse för tillståndshavarens

medlemmar,

-

- främjar kunskap och bildning eller

-

- utgör upptagningar av lokala kulturella

tillställningar.

-

De två sistnämnda undantagen infördes genom en

lagändring den 1 juli 1998.

Utskottet behandlade under riksmötet 1997/98

proposition 1997/98:77 om närradion m.m. (bet.

1997/98:KU28). I propositionen föreslogs bl.a. att

förbudet mot sändning av centralproducerat

programmaterial i närradio - det s.k. riksförbudet -

i princip skulle behållas. Bestämmelsen om undantag

föreslogs dock utvidgas till att gälla under högst

tio timmar per månad för sändningar som främjar

kunskap och bildning eller som utgör upptagningar av

lokala kulturella tillställningar. Det utvidgade

undantaget föreslogs utvärderas efter två år.

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och

avstyrkte bl.a. motioner, (c) och (fp), med förslag

om ytterligare undantag från det s.k. riksförbudet

när det gällde regionala sändningar.

Vid riksmötet 1998/99 behandlade utskottet ett

motionsyrkande (fp) om att undantag från

riksförbudet skulle kunna medges för sändningar av

särskilt lokalt eller regionalt intresse. Utskottet,

som inte fann skäl att frångå sin tidigare avvisande

hållning när det gällde ytterligare undantag från

riksförbudet, avstyrkte motionen (bet.

1998/99:KU23).

Granskningsnämnden för radio och TV fick i uppdrag

att efter två år utvärdera det utvidgade undantaget

från riksförbudet. Nämnden har i sin utvärdering

(dnr Ku2000/2998/Me) konstaterat att den nya

bestämmelsen förefaller ha ökat förutsättningarna

för reklamfinansierade musiksändningar och

nätverksbildningar. Enligt beslut vid

regeringssammanträde den 6 december 2001 (dnr

Ku2001/2829/Me) gavs Radio- och TV-verket i uppdrag

att, mot bakgrund av de regeländringar som

genomfördes år 1998, bedöma hur närradion i dag

uppfyller syftet att vara en lokal föreningsradio

utan kommersiella intressen. Redovisningen skall

bl.a. innehålla en genomgång av hur

tillståndshavarkretsen har förändrats under de

senaste åren liksom av sändningarnas räckvidd.

Verket skall även redovisa i vilken utsträckning

reklam används för att finansiera

närradioverksamhet. Redovisningen skall omfatta dels

hur många som sänder reklam, dels hur mycket reklam

som förekommer. En redovisning skall även göras av

hur stora och vilka kostnaderna är för att sända

närradio. Om verkets överväganden visar att det

finns behov av regeländringar eller andra åtgärder

skall förslag till sådana lämnas. Uppdraget skall

redovisas senast den 2 maj 2002.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör pågående arbete med

utvärdering av bl.a. gällande ordning för

närradioverksamhet avvaktas. På nu anförda grunder

avstyrks motionerna 2000/01:K236, 2000/01:K332

yrkandena 1 och 2, 2000/01:K387, 2001/02:K308,

2001/02:K421 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Kr423

yrkande 2.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Mångfald, m.m. (punkt 1)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K381 yrkande 14 och

2001/02:K396 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Jag anser att det råder allvarliga problem med

dagens distributionskanaler för tidningar och

tidskrifter. När distributionskanalerna krymps och

kontrolleras av några enstaka, dominerande förlag

sätts vår grundläggande tryck- och yttrandefrihet ur

spel. Därmed hindras också det fria meningsutbytet.

Som anförs i de nu aktuella motionerna är det

värdefullt med en utredning som överväger frågan ur

ett tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Vidare

skall regeringen återkomma till riksdagen med

förslag till mediekoncentrationslag och nödvändiga

ändringar i konkurrenslagstiftningen i enlighet med

motionen.

2. Mångfald, m.m. (punkt 1, motiveringen)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger

René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch

(kd), Helena Bargholtz (fp) och Margareta

Nachmanson (m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett

demokratiskt samhälle. Det är obestridligt att i

moderna demokratier massmedierna spelar en betydande

roll för opinionsbildningen och därmed för

möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin.

Mångfald inom massmedierna med möjlighet för många

olika röster och uppfattningar att göra sig hörda är

därför av vital betydelse för vårt samhälle. Bland

svenska massmedier har traditionellt dagspressen

intagit en särställning när det gäller

nyhetsförmedling och i synnerhet opinionsbildning.

Utskottet anser emellertid inte att några sådana

tillkännagivanden som begärs i motionerna

2001/02:K396 yrkandena 1-3 samt 2001/02:K381 yrkande

14 är påkallade. Motionsyrkandena avstyrks därför.

3. Statens agerande rörande medier, m.m.

(punkt 2)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén

(m) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K236 yrkande 9 och

2001/02:K243 yrkandena 1-3, 6 och 7.

Ställningstagande

Vi anser att statens ansvar bör vara att slå vakt om

yttrande- och etableringsfriheten. Därmed uppnås en

mångfald på publikens villkor. Vidare bör det i

statens åtaganden på medieområdet ingå att

underlätta för nya radio- och TV-kanaler att

etableras utan att i onödan lägga sig i deras

programverksamhet. Det är viktigt att vidga

yttrandefriheten och öppna för såväl nya regionala

kanaler som fria nationella kanaler. Det finns inga

tekniska eller demokratiska skäl till att begränsa

den fria radions utveckling. Långsiktighet och

förutsägbarhet måste vara grundläggande i

utarbetandet av en ny ordning för digital radio.

Verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på

marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på

marknaden. Långa tillståndsperioder och möjligheter

att förändra programutbud och ägande är av avgörande

betydelse. Det gäller bl.a. de radio- och TV-företag

som har ett naturligt intresse av att utveckla

formerna för digitala sändningar, men också företag

som utvecklar olika former för digital

kommunikation.

Den svenska medieregleringen, som bl.a. innebär

att staten har monopol på sändningsrätter för radio

och TV utan möjlighet för den enskilde till rättslig

prövning, framstår som oförenlig med

Europakonventionen. Enligt vår mening är det

angeläget att även i detta avseende stärka den

enskildes rättighetsskydd så att det bättre

överensstämmer med konventionens.

Mot denna bakgrund bör riksdagen bifalla

motionerna 2001/02:K236 yrkande 9 samt 2001/02:K243

yrkandena 1-3, 6 och 7.

4. En nationell fri radio på kommersiell grund

(punkt 3)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger

René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch

(kd) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K243 yrkande 5 och

2001/02:K367 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är angeläget att möjligheten att också

rikstäckande sända radioprogram öppnas för fria

sändningar. Det framstår enligt vår mening som en

otidsenlig ordning att utrymmet för sådana

sändningar fortfarande enbart är förbehållet public

service-sändningar. I många andra länder finns

nationella radiostationer som är kommersiellt

finansierade. I Sverige finns inte denna möjlighet.

Enligt vår mening är det nu angeläget att skapa

förutsättningar för en fri nationell radio. Detta

bör ges regeringen till känna.

5. Fördelning av frekvensutrymme genom

auktionsförfarande (punkt 4)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén

(m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta

Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K243 yrkande 4 och

2001/02:So637 yrkande 21 i denna del.

Ställningstagande

Privata radio- och TV-kanaler måste få finnas och ha

stor frihet. Enligt vår mening måste fördelningen av

tillgängligt frekvensutrymme därvid ske i former som

minimerar riskerna för politisk styrning.

Tillgängligt eterutrymme bör därför konsekvent

fördelas på samma sätt som enligt det ursprungliga

regelverket för den privata lokalradion, dvs. genom

auktioner och inte genom politiska s.k.

skönhetstävlingar. Detta bör ges regeringen till

känna.

6. Public service (punkt 5)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:So637 yrkande 21 i denna

del.

Ställningstagande

Privata radio- och TV-kanaler måste få finnas och ha

stor frihet. Enligt min mening behövs dock också

public service, alltså ett subventionerat

kvalitetsutbud, för att säkra kvalitet och mångfald.

Kvalitetsstödet måste ske i former som minimerar

riskerna för politisk styrning.

7. Teknikneutralt regelverk för TV-sändning

(punkt 6)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:T409 yrkande 9.

Ställningstagande

Gränserna mellan olika medier luckras upp samtidigt

som lagar och regler, som är teknikbundna, snabbt

kommer att bli otidsenliga och motverka sina egna

syften. Detta ställer enligt min mening krav på

lagstiftning som ger en frihet för de nya mediernas

utveckling. Det finns ingen mening med att ha olika

regler för olika distributionsformer för TV, t.ex.

via kabel eller via radiosignaler i marknätet. En ny

integrerad teknikneutral lagstiftning på

telekommunikations- och rundradioområdet bör därför

övervägas.

8. Pornografi (punkt 7)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K232 yrkande 2 och

2001/02:K348 yrkandena 2-4.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör lägga fram förslag

som innebär att de filmbolag som i dag

säljer sitt utbud tillsammans med porrfilmer

via det digitala TV-marknätet, satellit

eller kabel-TV åläggs att separera ut

porrfilmerna till en egen kanal. Den som

verkligen vill se pornografisk film får då

göra ett eget, aktivt val. Regeringen bör

även låta tillsätta en utredning för att

bredda kunskapen i samhället om pornografins

betydelse. Slutligen anser jag att

regeringen bör låta undersöka möjligheterna

att utveckla kontrollprogram för skolor och

förskolor så att barn och ungdomar som

använder Internet slipper se bilder som de

inte är psykologiskt mogna att hantera.

9. Avskaffande av TV-direktivet (punkt 8)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén

(m) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K243 yrkande 12 och

2001/02:U303 yrkande 7.

Ställningstagande

EU skall arbeta för att utvidga den inre marknaden

och få bort offentliga monopol. TV-bolagen bör fritt

förfoga över programinnehållet i enlighet med

ländernas tryckfrihetsrättsliga bestämmelser. Det är

oacceptabelt att EU ställer krav på en viss

sammansättning av programmen. TV-direktivet bör

därför avskaffas. Riksdagen bör följaktligen bifalla

motionerna 2001/02:K243 yrkande 12 och 2001/02:U303

yrkande 7.

10. Granskningsnämnden för radio och TV

(punkt 10)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K367 yrkande 2.

Ställningstagande

Granskningsnämnden för radio och TV har en viktig

uppgift att fylla i arbetet att hävda den enskildes

integritet och värdighet och utgöra ett värn mot me-

diesamhällets avigsidor. Det förefaller dock som om

Granskningsnämnden rutinmässigt och utan närmare

analys tycks avfärda en del anmälningar och

kränkningar. Emellanåt har det därför riktats kritik

mot nämnden som inte framstår som helt obefogad.

Detta kan bero på att granskningen på längre sikt

leder till avtrubbning hos granskarna. Det bör

därför genomföras en allsidig och relevant

utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden

för radio och TV, dvs. Granskningsnämndens

verksamhet behöver granskas. Riksdagen bör därför

bifalla motion 2001/02:K367 yrkande 2.

11. Begränsning av must carry-skyldigheten

(punkt 11)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén

(m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta

Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K243 yrkande 13.

Ställningstagande

Det finns ingen anledning att ålägga kabelägare att

kostnadsfritt distribuera kommersiella program.

Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig

information måste rimligen anses tillgodosett genom

att de licensbetalda public service-kanalerna SVT 1

och SVT 2 omfattas av must carry-principen. Däremot

kan det inte anses befogat att utöka must carry-

skyldigheten till att omfatta andra kanaler för att

tillgodose informationsbehovet. Must carry-regeln

bör därför begränsas till enbart de

licensfinansierade public service-kanalerna.

12. Koncessionsavgifter (punkt 15)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K367 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening leder avgifterna för tillstånden

som meddelats före juli 2000 till en ohållbar

konkurrenssituation. Vi anser att konkurrensskäl

talar för att de höga avgifterna för de befintliga

tillstånden avvecklas i syfte att på sikt nå ett

konkurrensneutralt avgiftssystem. Mot bakgrund av

den åttaåriga förlängning som erbjuds i fråga om de

befintliga tillstånden kan det enligt vår mening

vara rimligt att koncessionsavgifterna trappas av

under den förlängda tillståndstiden så att de efter

åtta år ligger på samma nivå som avgifterna enligt

det nya regelverket. Avtrappningen bör ske i jämn

takt under den åttaåriga tillståndsperioden och

endast omfatta koncessionsavgifter på mer än 40 000

kr per år. Riksdagen bör med bifall till motion

2001/02:K367 yrkande 7 begära att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag till en sådan

avvecklingsplan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:K236 av Inger Strömbom och Ingvar Svensson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av radio- och TV-lagen enligt

vad i motionen anförs om generösare regler för

programutbyte i närradio.

2000/01:K332 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en försöksverksamhet

med sammanlänkade närradiostationer i Värmland under

en treårsperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

såväl radiosändningarnas effekt som intresset för

studier via Internet

2000/01:K387 av Viviann Gerdin m.fl. (c, v, m, fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en treårig

försöksverksamhet med sammanlänkade

närradiostationer i Värmland där program med ett

informativt innehåll får sändas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillåta program

från hela länet för distribution via de sändare som

deltar i försöksverksamheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

såväl radiosändningarnas effekt som intresset för

studier via Internet efter försöksperiodens slut.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

informationsinsatser görs om skydd mot grov

pornografi via Internet.

2001/02:K236 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sändningsrätter för

radio och TV.

2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens tre

uppgifter inom mediepolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjerna för

mediepolitiken.

3. Riksdagen beslutar att nya avtal med

programbolag inte får innehålla vare sig program-

eller reklamvillkor.

4. Riksdagen beslutar att framtida koncessioner

inom radio och TV skall fördelas via auktion.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet till

etablering av kommersiell nationell radio.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om långsiktighet och

förutsägbarhet i utarbetande av en ny ordning för

digital radio.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det digitala

marknätet.

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till avveckling av EU:s TV-direktiv.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om begränsning av must

carry-principen.

2001/02:K308 av Inger Strömbom (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen lägger fram förslag till

ändring av radio- och TV-lagen enligt vad i motionen

anförs om att, med en procentuell andel för program

med lokal anknytning av den tid tillståndshavaren

disponerar, ersätta dagens tio timmars undantag från

riksförbudet.

2001/02:K338 av Märta Johansson och Lisbet Calner

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till

ökat radio- och TV-utbyte med de nordiska

grannländerna.

2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia Andreasson (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag på hur en separering av porrfilmer från det

övriga filmutbudet på TV kan ske.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag på ett kontrollprogram för att skydda mot

pornografiskt innehåll på Internet.

2001/02:K357 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs angående önskvärdheten av att

upplåta överföringskapacitet i det digitala

marknätet för vidaresändning av nyhetssändningar,

sport, kultur och barnprogram på invandrarspråk.

2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen genomför en

allsidig och relevant utvärdering av verksamheten

hos Granskningsnämnden för radio och TV.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning om

nationell fri radio på kommersiell grund.

7. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till en avvecklingsplan ned

till en rimlig nivå för de höga

koncessionsavgifterna som gäller för de ursprungliga

tillstånden för kommersiell lokalradio.

2001/02:K370 av Monica Green och Christina Axelsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

bör medverka till att EU:s direktiv om TV och regler

för reklam även omfattar regler för reklam riktad

till barn.

2001/02:K381 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i kapitel 7.2 i motionen anförs om

mediekoncentrationslagstiftning.

2001/02:K396 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

distributionskanalerna för tidskrifter ur ett tryck-

och yttrandefrihetsperspektiv.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag där en särskild regel tas in i

konkurrenslagen om att prövningen i fall som har

betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall

ske under beaktande av de grundläggande intressena

av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri

och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt

skapande.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till mediekoncentrationslag i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2001/02:K410 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avtal med TV 4 om regionala

sändningar.

2001/02:K415 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om stöd för regeringens krav om att

förbudet för eterreklam riktad mot barn fortsatt

skall gälla.

2001/02:K421 av Viviann Gerdin (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra det möjligt

för människor boende på landsbygden att lyssna på

centralt inspelade föreläsningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att riksförbudet för

radiosändningar upphör.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s s.k. TV-

direktiv bör avskaffas.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fri radio och TV.

2001/02:Kr423 av Dan Kihlström m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen låter genomföra

en utredning av förhållandena inom närradioområdet.

2001/02:Kr424 av Lennart Daléus och Elver Jonsson

(c, fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att minst fyra av

programkanalerna skall användas för distribution

till vart och ett av de nordiska länderna utan

beroende av beslut i kommersiella företag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den sammantagna

uppgörelsen i TV-frågan är att Nordens alla TV-

hushåll utan särskild kostnad kan ta del av

varandras public service-utbud.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den juridiska

hanteringen av must carry-principen måste ses över

och ett förslag läggas fram.

2001/02:T409 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av en utredning för att ta fram ett

nytt teknikneutralt regelverk för TV-sändning.