Bet. 2001/02:KU34

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU34

Handlingsoffentligheten i EU:s institutioner, m.m.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2001/02:110 till handlingarna.

2. Offentlighetsprincipen i EU:s

institutioner

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K86 yrkande

11, 2001/02:U301 yrkande 1 och 2001/02:U302

yrkande 16.

3. Utredning om maktrelationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:K427 yrkande 1.

Reservation 1 (v, mp)

4. Deltagande i riksdagsdebatter

Riksdagen avslår motion 2001/02:K62 yrkande 6 i

denna del.

Reservation 2 (fp)

5. Valdeltagande

Riksdagen avslår motion 2000/01:U510 yrkande

11.

6. Rösträttsreglerna i andra länder

Riksdagen avslår motion 2000/01:K383.

7. Europaparlamentets verksamhetsort

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K219,

2000/01:K398 yrkande 6, 2000/01:U510 yrkande 13,

2001/02:K426 yrkande 4 och 2001/02:U301 yrkande

16.

8. Energianvändning

Riksdagen avslår motion 2001/02:K426 yrkande

30.

9. Europeiska partier

Riksdagen avslår motion 2001/02:K257 yrkande 1.

Reservation 3 (v, mp)

10. Beskattning av Europaparlamentets

ledamöter

Riksdagen avslår motion 2001/02:K257 yrkande 2.

11. Utvärdering av den öppna

samordningsmetoden

Riksdagen avslår motion 2001/02:K427 yrkande 3.

12. Villkor för kandidatländerna

Riksdagen avslår motion 2001/02:K88 yrkande 10.

Reservation 4 (mp)

13. Kampanjpengar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K2 yrkande

2 och 2001/02:K400 yrkandena 1 och 2.

Reservation 5 (mp)

14. Sommartid

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K280 och

2001/02:K311.

Stockholm den 21 maj 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats

Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson

(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m), Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp) och Sven

Bergström (c).

2001/02

KU34

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2001/02:110 med redogörelse för arbetet inför och

under det svenska ordförandeskapet i EU första

halvåret 2001 med handlingsoffentlighet i EU:s

institutioner. Därutöver behandlas motioner om

öppenheten i EU och om andra frågor med anknytning

till EU. Dessa motioner avser

1. frågor om riksdagen, bl.a. maktrelationen mellan

riksdagen och EU:s institutioner,

2. Europaparlamentet,

3. EU-partier och beskattningen av

ledamotsersättningen,

4. den öppna samordningsmetoden,

5. villkoren för kandidatländerna,

6. fördelning av kampanjpengar,

7. föreskrifterna om sommartid.

Utskottet, som anser att den nämnda förordningen och

de följdändringar som institutionerna beslutat utgör

en god grund för fortsatt arbete att vidga

öppenheten inom unionen, föreslår att riksdagen

lägger skrivelsen till handlingarna. Utskottet

avstyrker samtliga motioner.

Fem reservationer (v, fp, mp) och ett särskilt

yttrande har avgivits.

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen har till riksdagen överlämnat en

skrivelse (skr. 2001/02:110) med redogörelse för

arbetet inför och under det svenska ordförandeskapet

i EU första halvåret 2001 med handlingsoffentlighet

i EU:s institutioner.

Skrivelsen har inte föranlett någon motion.

Motioner om öppenheten i EU har emellertid väckts

under den allmänna motionstiden hösten 2001 och med

anledning av regeringens skrivelse (skr.

2001/02:115) EU:s framtidsfrågor. Motionerna

behandlas i detta betänkande.

I detta betänkande behandlas också andra motioner

som har väckts under allmän motionstid eller med

anledning av skrivelsen om EU:s framtidsfrågor eller

någon proposition. Motionerna avser EU:s

institutioner, särskilda frågor om Europaparlamentet

samt kampanjpengar.

Det kan noteras att utskottet tillsammans med

skrivelsen om EU:s framtidsfrågor överlämnat ett

stort antal motionsyrkanden som rör bl.a.

fördragsfrågor, kompetensfördelning, beslutsformerna

inom EU, EU:s förhållande till Europakonventionen

och arbetet inom det s.k. konventet till ett

sammansatt konstitutions- och utrikesutskott.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för arbetet inför

och under det svenska ordförandeskapet i EU första

halvåret 2001 med handlingsoffentlighet i EU:s

institutioner.

Utskottets överväganden

Öppenheten inom EU

Utskottets förslag i korthet

Utskottet konstaterar att den svenska

inställningen till offentlighetsprincipen

präglas av stor enighet och att enigheten

gäller såväl betydelsen av att principen i så

stor utsträckning som möjligt genomförs inom

EU-institutionerna som värnandet av

principens giltighet för och fulla

tillämpning av svenska myndigheter.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse

2001/02:110 läggs till handlingarna och anser

att den under det svenska ordförandeskapet

antagna förordningen om handlingsoffentlighet

inom EU utgör en god grund för fortsatt

arbete att vidga öppenheten inom unionen.

Utskottet noterar att ett fortsatt sådant

arbete är regeringens avsikt och anser därmed

att något tillkännagivande med anledning av

föreliggande motioner inte behövs. Motionerna

avstyrks därför.

Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen ingående för arbetet

inför och under det svenska ordförandeskapet i EU

första halvåret 2001 med handlingsoffentlighet i

EU:s institutioner. Förhandlingarna om den

förordning om handlingsoffentlighet i

Europaparlamentet, rådet och kommissionen som antogs

under det svenska ordförandeskapet redovisas. Vidare

lämnas en historisk bakgrund och redovisas

förutsättningarna för förhandlingarna samt

resultatet av dem. Som ett betydelsefullt bidrag

till diskussionen nämns den resolution om öppenhet

inom EU som antogs av Europaparlamentet i januari

1999 (A4-0476/98) och som föregicks av ett

betänkande som utarbetats av den svenska

parlamentsledamoten Maj-Lis Lööw.

Skrivelsen innehåller en beskrivning av de

offentlighetsregler som gäller för EU:s

institutioner.

Bland annat hänvisas till att det genom

Amsterdamfördraget dels infördes en allmän

öppenhetsprincip (artikel 1 andra stycket i EU-

fördraget), dels en grundläggande bestämmelse om

handlingsoffentlighet i Europaparlamentet, rådet och

kommissionen (artikel 255 i EG-fördraget, artiklarna

28 och 41 i EU-fördraget). I EG-fördraget föreskrevs

vidare att allmänna principer för och begränsningar

i rätten att ta del av institutionernas handlingar

skulle fastställas av Europaparlamentet och rådet i

en rättsakt som skulle gälla för alla tre

institutionerna. Rättsakten skulle vara antagen inom

två år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande,

dvs. före den 1 maj 2001.

Rättsakten antogs i form av en förordning den 28

maj 2001. Regeringen framhåller att den innebär ett

stort steg på vägen mot ökad öppenhet i EU:s

institutioner men inte innebär att Sveriges

ansträngningar för ökad offentlighet i

institutionerna därmed kan upphöra. Sverige kommer

enligt regeringen att fortsätta arbeta för att

ytterligare förbättra regler och praxis när det

gäller offentlighet inom unionen. Det skall ske

genom att tillämpningen av det nya regelverket

bevakas i olika fora och att Sverige arbetar aktivt

inför och under den revidering av förordningen som

eventuellt kommer att ske 2004. Sverige kommer också

att aktivt verka för att yttrandefriheten för

institutionernas tjänstemän förbättras.

Sammanfattningsvis anges i skrivelsen att

förordningen (EGT L 145/43, 31.5.2001) innebär att

allmänna principer och villkor för

handlingsoffentlighet har fastställts i enlighet med

vad som föreskrivs i Amsterdamfördraget. Därefter

har särskilda bestämmelser om varje institutions

handlingar utarbetats i respektive institutions

arbetsordning. Genom dessa nya bestämmelser

upphävdes de förutvarande reglerna på

arbetsordningsnivå om handlingsoffentlighet i

Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Till de mest positiva delarna hör enligt

regeringen att

15.alla handlingar hos en institution omfattas av de

nya reglerna, såväl sådana som upprättats av en

institution som sådana som kommit in dit,

16.

17.institutionerna måste upprätta offentliga

register över sina handlingar,

18.

- listan över sekretessundantag är

uttömmande,

-

- det införts en skyldighet att lämna ut

delar av handlingar som i övrigt är hemliga.

-

"Känsliga" handlingar, dvs. handlingar på främst

det försvars- eller säkerhetspolitiska området

klassificerade på visst sätt enligt rådets

säkerhetsföreskrifter, omfattas av särskilda regler

i förordningen. De innebär bl.a. att om en sådan

handling lämnats in till en institution krävs

samtycke från den som handlingen härrör från för att

handlingen skall få lämnas ut från eller registreras

hos institutionen. Medlemsstaterna har givits

särskilda privilegier när det gäller handlingar som

härrör från dem. En medlemsstat får begära att

institutionen inte skall lämna ut en sådan handling

utan dess medgivande.

Förordningen trädde i kraft den 3 december 2001,

vilket innebar att de ditintills gällande

bestämmelserna på arbetsordningsnivå om

handlingsoffentlighet för Europaparlamentet, rådet

och kommissionen samtidigt upphörde att gälla. Till

dess skulle nödvändiga följdändringar genomföras i

respektive institutions arbetsordning. För rådets

del antogs dessa genom rådets beslut 2001/840/EG av

den 29 november 2001 om ändring av rådets

arbetsordning. Rådet hade dessförinnan antagit ett

beslut om publicering av vissa rådshandlingar på

Internet (rådets beslut 2001/320/EG av den 9 april

2001 om tillgängliggörande för allmänheten av vissa

kategorier av rådets handlingar, EGT L 111,

20.4.2001, s. 29). Detta beslut införlivades senare

med följdändringarna i rådets arbetsordning.

Europaparlamentet antog sina följdändringar genom

presidiets beslut 2001/C 374/01 utfärdat den 28

november 2001 om allmänhetens tillgång till

Europaparlamentets handlingar. Därefter följde

kommissionen genom ett beslut av den 5 december 2001

om ändring av dess arbetsordning (2001/937/EG, EKSG,

Euratom).

Genom Amsterdamfördraget gjordes också vissa tillägg

avseende rådets arbetsordning. I artikel 207.3 i EG-

fördraget infördes en föreskrift om att rådet i

arbetsordningen skall fastställa de fall där det

anses handla i egenskap av lagstiftare i syfte att

medge större tillgång till handlingar i dessa fall

samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen

bevaras. Rådet skall alltid offentliggöra

omröstningsresultaten, röstmotiveringarna och

uttalandena i protokollet, när rådet handlar i

egenskap av lagstiftare.

Regeringskonferensen inför Amsterdamfördraget

beslöt också att förbättra informationen till

allmänheten om samarbetet i rättsliga och inrikes

frågor. Enligt en till slutakten fogad gemensam

förklaring (nr 9) skall initiativ till åtgärder från

medlemsstaterna och kommissionen samt rättsakter som

rådet antar inom detta samarbetsområde

offentliggöras i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning i enlighet med vad som anges i

rådets respektive kommissionens arbetsordning.

Motioner

I motion 2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen

om att fortsätta att förbättra öppenheten i EU:s

institutioner. Motionärerna anser att strävan bör

vara att införa en offentlighetsprincip av den

modell som används i Skandinavien med öppenhet som

regel och sekretess som undantag och med garanterad

meddelarfrihet. Vidare bör Sverige på det nationella

planet upprätthålla sin hittillsvarande tolkning av

offentlighetsprincipen. Svensk hantering av EU-

dokument skall följa svenska lagar och rättspraxis

när det gäller offentligheten, oavsett hur en

handling klassats av ett EU-organ. Om unionsorganen

bestrider vår rätt att tillämpa

offentlighetsprincipen, skall vi ta strid i EG-

domstolen. Öppenhet ses av motionärerna som den mest

effektiva åtgärden mot korruption och

oegentligheter.

Liknande synpunkter förs fram i motion 2001/02:K86

av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) yrkande 11, där

motionärerna begär ett tillkännagivande för

regeringen om ytterligare öppenhetsfrämjande

åtgärder.

De nu nämnda motionerna innehåller även yrkanden

om förhandlingsoffentlighet vid sammanträden i

ministerrådet, när rådet uppträder som lagstiftare.

Dessa yrkanden har överlämnats för beredning

tillsammans med regeringens skrivelse (skr.

2001/02:115) EU:s framtidsfrågor i ett sammansatt

konstitutions- och utrikesutskott. Yrkandena

behandlas således i betänkande 2001/02:KUU2.

I motion 2001/02:U302 av Agne Hansson m.fl. (c)

yrkande 16 begärs ett tillkännagivande för

regeringen om allmänhetens rätt till avgiftsfri

tillgång till handlingar hos EU-institutionerna.

Motionärerna anser att denna rätt bör utvecklas som

ett led i en ytterligare förstärkt insyn.

Bakgrund

Offentlighetsprincipen

Konstitutionsutskottet avgav hösten 2000 ett

yttrande till EU-nämnden över det förslag till

förordning om allmänhetens tillgång till

institutionernas handlingar som kommissionen lagt

fram (yttr. 2000/01:KU3y). Utskottet redogjorde i

yttrandet för den svenska offentlighetsprincipen och

för riksdagens uttalanden i ämnet inför och under

det svenska medlemskapet i EU. Här hänvisas till

denna redogörelse.

I yttrandet framhöll utskottet att

offentlighetsprincipen är den grundsats enligt

vilken samhällsorganens verksamhet skall bedrivas

under allmän insyn och kontroll och att, för att

principen skall kunna anses råda, den offentliga

verksamheten måste ligga öppen för medborgarna på

ett sådant sätt att de - vanligen genom massmedierna

- kan hämta in upplysningar i skilda angelägenheter

efter eget val, oberoende av myndigheternas

informationsgivning, dvs. det räcker inte med att

myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt

information om sitt arbete.

I regeringens skrivelse 2001/02:115 EU:s

framtidsfrågor framhåller regeringen att öppenheten

är en fråga som kommer att vara avgörande för den

legitimitet EU:s institutioner har i medborgarnas

ögon. Regeringen hänvisar till den under det svenska

ordförandeskapet antagna förordningen samt till att

det i debatten har diskuterats bl.a. stärkt

yttrandefrihet för EU-tjänstemän och förbättring av

medborgarnas rätt till tillgång till

institutionernas handlingar.

Som svenska utgångspunkter anges i skrivelsen att

Sverige verkar för ett regelverk som främjar

utvecklandet av en öppenhetskultur inom

institutionerna där tjänstemän ser det som en

naturlig uppgift att svara på frågor från

allmänheten och medier, att stärkt yttrandefrihet

för EU-tjänstemän bör fördragsfästas samt att

reglerna om handlingsoffentlighet måste utsträckas

till andra EU-institutioner och organ. Därutöver är

en utgångspunkt att offentliga rådsmöten bör hållas

i större utsträckning, särskilt vid behandling av

lagstiftningsfrågor.

Statsminister Göran Persson har också i ett

diskussionspapper inför Europeiska rådets möte i

Barcelona i mars hänvisat till förordningen som ett

avgörande instrument för att nå större öppenhet och

framhållit att tjänstemän bör ges större möjlighet

att ge muntlig information. Statsministern framhöll

vidare att ytterligare åtgärder behövs för att

utveckla öppenheten i rådets tjänster.

Kostnaden för att få tillgång till handlingar

I fråga om kostnaden för att få tillgång till

handlingar hos institutionerna finns följande

föreskrifter i öppenhetsförordningen.

Sökanden skall enligt artikel 10.1 få tillgång

till en handling antingen genom att få ta del av den

på stället eller genom att erhålla en kopia,

inklusive en kopia i elektronisk form, om handlingen

finns i sådan form, i enlighet med sökandens

önskemål. Kostnaden för framställning och utskick av

kopior får åläggas sökanden. Avgiften får inte vara

högre än den faktiska kostnaden för att framställa

och skicka kopiorna. Att ta del av en handling på

stället, erhålla kopior på färre än 20 A4-sidor och

ges direkt tillgång i elektronisk form eller via

registret skall vara kostnadsfritt.

Svenska regler om avgifter för att få ut

handlingar finns i avgiftsförordningen (1992:191).

Förordningen gäller för myndigheter under

regeringen. Myndigheten skall ta ut avgift för

kopior av allmänna handlingar och för utskrifter av

upptagningar för automatisk databehandling, om

beställningen omfattar tio sidor eller mer. För tio

sidor är avgiften 50 kr, och för varje sida

därutöver 2 kr. Om det finns särskilda skäl får

myndigheten besluta om undantag. Särskilda regler

finns också om kostnader för avskrifter eller

utskrifter av ljudband. När avgift tas ut, skall

myndigheten samtidigt ta ut ersättning för

portokostnad m.m., om försändelsen väger mer än vad

som motsvarar lägsta brevporto.

Utskottets ställningstagande

Den svenska inställningen till

offentlighetsprincipen präglas av stor enighet.

Principen skall utgöra en garanti för

rättssäkerheten, effektiviteten i förvaltningen och

effektiviteten i folkstyret.

Enigheten och uppslutningen bakom

offentlighetsprincipen i dess svenska utformning

gäller såväl betydelsen av att den i så stor

utsträckning som möjligt genomförs inom EU-

institutionerna som värnandet av dess giltighet för

och fulla tillämpning av svenska myndigheter.

Den förordning om handlingsoffentligheten inom EU

som antogs under det svenska ordförandeskapet och de

följdändringar som institutionerna beslutat utgör

enligt utskottets mening en god grund för fortsatt

arbete att vidga öppenheten inom unionen. Ett

fortsatt sådant arbete är också regeringens avsikt.

Utskottet anser därmed att något tillkännagivande

inte behövs med anledning av motionerna 2001/02:K86

(fp) yrkande 11, 2001/02:U301 (fp) yrkande 1 och

2001/02:U302 (c) yrkande 16. De avstyrks därför.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

regeringens skrivelse 2001/02:110 till handlingarna.

Frågor som inte avser öppenheten

Frågor om riksdagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkanden om att en utredning skall

tillsättas för att belysa maktrelationerna

mellan Sveriges riksdag och EU:s

institutioner vad gäller lagstiftningen och

om att de svenska ledamöterna i

Europaparlamentet skall få delta i

riksdagsdebatter som rör EU-politik.

Jämför reservationerna 1 (v, mp) och 2 (fp).

Motioner

I motion 2001/02:K427 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 1 föreslås att riksdagen skall begära att

regeringen tillsätter en utredning som belyser

maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och EU:s

institutioner vad gäller lagstiftningen.

Motionärerna hänvisar till att danska EU-experter

funnit att 80 % av de lagar som Folketinget antar

har sin grund i EU-direktiv och att en mängd beslut

som påverkar människors vardag aldrig når de

folkvalda utan bestäms inom EU-kommissionens

kommittéväsende. Vidare framhålls EG-domstolens roll

vid konflikter mellan kommissionen och

medlemsländerna, där en överordnad princip är att EU

skall utvecklas genom en process mot en allt fastare

unionsbildning, vilket medför att domstolens utslag

i regel blir till fördel för EU-kommissionen och

till nackdel för medlemsstaterna. Motionärerna anser

att maktrelationerna mellan den svenska riksdagen

och EU:s organ inte torde skilja sig nämnvärt från

vad som gäller Danmark.

I motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

yrkande 6 delvis föreslås att de svenska ledamöterna

av Europaparlamentet skall få möjlighet att delta i

debatter i den svenska riksdagen som rör EU-politik.

Yrkandet innehåller även en del som avser

maktfördelningen inom EU. Denna del av yrkandet

behandlas i sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande 2001/02:KUU2.

Utskottets ställningstagande

Frågan om maktrelationen mellan Sveriges riksdag och

EU:s institutioner är ett ämne som ägnas

uppmärksamhet i olika akademiska studier. Inom ramen

för Demokratiutredningen (se betänkandet En uthållig

demokrati, SOU 2000:1) har publicerats uppsatser i

ämnet i forskarvolymer och småskrifter. Den av

regeringen tillsatta Expertgruppen för EU-frågor har

till uppgift att bedriva och främja forskning,

utvärdering, analys och studier i Europapolitiska

frågor (se SFS 2001:204). Verksamheten skall

inriktas på att självständigt och objektivt fördjupa

och bredda underlaget för sådana ställningstaganden

som har betydelse för utvecklingen av EU och för

Sveriges EU-politik, främst inom områdena ekonomi

och handel, statsvetenskap och juridik. Den

likaledes av regeringen tillsatta EU 2004-kommittén

(dir. 2001:35) har till uppgift bl.a. att

sammanställa analyser av de frågor som kan komma att

behandlas vid regeringskonferensen 2004.

Ett grovt mått på maktrelationen mellan riksdagen

och EU-institutionerna är att räkna andelen

propositioner till ett riksmöte som har EU-

anknytning. Detta gjordes under Riksdagskommitténs

arbete som mynnade ut i förslaget Riksdagen inför

2000-talet (RS 2000/01:RS1). Ett annat grovt mått

används i regeringens skrivelser med redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser, som lämnas

årligen (senast skr. 2001/02:75). Där redovisas

andelen grund- respektive ändringsförfattningar

(lagar och regeringsförordningar) som genomför EG-

direktiv. För en närmare bedömning krävs också en

analys av betydelsen av EG-förordningar, som är

direkt tillämpliga och som inte tillåter någon

nationell implementering, och av betydelsen av

samrådet mellan regeringen och riksdagen i EU-

nämnden.

Utskottet vill erinra om att frågorna om

kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och EU

är en central fråga för det konvent som nu arbetar

inför nästa regeringskonferens.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

inte att det finns anledning för riksdagen till

något sådant tillkännagivande som begärs i motion

2001/02:K427 (v) yrkande 1 och avstyrker den därför.

Bestämmelser om yttranderätt i riksdagens kammare

finns i regeringsformen och i riksdagsordningen. När

ett ärende skall avgöras i kammaren får enligt

4 kap. 4 § regeringsformen varje riksdagsledamot och

varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som

närmare anges i riksdagsordningen. Om

kammarsammanträden föreskrivs i 2 kap. 10 §

riksdagsordningen att varje ledamot och varje

statsråd, med de undantag riksdagsordningen

föreskriver, fritt får yttra sig i alla frågor som

är under behandling och om lagligheten av allt som

tilldrar sig vid sammanträdet. Vidare får

statschefen avge ämbetsförklaring inför kammaren och

enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen vid ett

riksmötes öppnande på talmannens hemställan förklara

riksmötet öppnat. Statschefen är således den ende

som, utom ledamöterna och statsråden, kan delta i

kammarsammanträden och detta endast i de angivna två

situationerna.

Utskottet behandlade frågan om möjligheten för

ledamöter i Europaparlamentet att delta i

riksdagsdebatter senast hösten 2001 i sitt

betänkande 2001/02:KU12. Utskottet vidhöll där sitt

ställningstagande från behandlingen av

riksdagsstyrelsens förslag om riksdagen inför 2000-

talet (bet. 2000/01:KU23). Utskottet hade då delat

riksdagsstyrelsens bedömning, vari framhållits att

Europaparlamentet och riksdagen är två skilda

parlament, att det är värdefullt med goda kontakter

mellan de svenska ledamöterna i Europaparlamentet

och riksdagens ledamöter men att deras olika mandat

inte skall sammanblandas, att kontakterna även

fortsättningsvis borde gå genom partierna men att

det finns anledning att utveckla kontakterna mellan

Europaparlamentarikerna och andra delar av riksdagen

samt att till exempel utskotten och EU-nämnden borde

överväga att bjuda in ledamöter i Europaparlamentet

till utfrågningar, öppna eller slutna, och att

möjligheten att i riksdagen ordna öppna seminarier

med deltagande av sådana ledamöter borde utnyttjas.

Utskottet vidhåller den angivna bedömningen och

avstyrker motion 2001/02:K62 (fp) yrkande 6 i denna

del.

Europaparlamentet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till att

behovet ändå är uppmärksammat en motion om

åtgärder för att höja deltagandet i valen

till Europaparlamentet. Utskottet avstyrker

också en motion om reglerna i andra

medlemsstater och i kandidatländer om

rösträtt till Europaparlamentet, eftersom

utskottet utgår från att regeringen i de

sammanhang där frågan aktualiseras verkar för

rättvisa rösträttsregler i medlemsstaterna.

Utskottet avstyrker slutligen motioner om att

Europaparlamentets verksamhet skall

koncentreras till en ort och om effektiv

energianvändning i EU:s byggnader och

transporter. Utskottet anser det vara

otillfredsställande att Europaparlamentets

verksamhet inte har koncentrerats bättre

geografiskt och förutsätter att regeringen

vid lämpligt tillfälle aktualiserar frågan om

lokaliseringen av verksamheten.

Valdeltagande

Motion

I motion 2000/01:U510 av Marianne Andersson m.fl.

(c) yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om

åtgärder för att höja valdeltagandet. Motionärerna

anser att olika åtgärder bör övervägas med anledning

av det låga och sjunkande deltagandet i valen till

Europaparlamentet.

Bakgrund

Regeringen har som ett av de långsiktiga målen för

demokratipolitiken (prop. 2001/02:80) satt upp att

valdeltagandet skall öka väsentligt såväl i de

nationella och kommunala valen som i valet till

Europaparlamentet.

För att uppnå detta avser regeringen att särskilt

verka för att medvetenheten om rösträttens innebörd

ökar. Regeringen hänvisar till att det pågår ett

informations- och mobiliseringsarbete. Bland annat

initierade regeringen år 2000 ett långsiktigt

utvecklingsarbete för den svenska demokratin, Tid

för Demokrati. En särskild demokratidelegation

tillsattes för att leda arbetet.

Regeringen påpekade i propositionen att vad gäller

det låga valdeltagandet i valen till

Europaparlamentet hade Rådet för utvärdering av 1998

års val (SOU 2000:81, Valdeltagande och

Europaparlamentsval) framfört att en starkt

bidragande orsak till detta var bristande

engagemang, bl.a. som en följd av att

Europaparlamentets ställning, arbetsformer och

betydelse för olika frågor inte alltid är enkel att

ta till sig. Enligt Rådet medförde även den i

Sverige förhållandevis stora negativa opinionen till

EU att många avstod från att rösta.

Regeringen ansåg i propositionen att särskilda

åtgärder behöver vidtas för att öka deltagandet i

valen till Europaparlamentet. Bland annat har EU

2004-kommittén som en särskild uppgift att diskutera

deltagandet i valet till Europaparlamentsvalen (dir.

2001:35). Det är, framhöll regeringen, viktigt att

debatten kring EU:s framtidsfrågor engagerar så

många samhällsgrupper som möjligt och att kunskapen

om Europaparlamentets roll ökar. Regeringen ansåg

att en diskussion om en bättre tidpunkt för valet

bör initieras, vilket Rådet för utvärdering av 1998

års val också hade föreslagit.

Riksdagen har på förslag av utskottet godkänt de

av regeringen framlagda målen för demokratipolitiken

(bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).

I regeringens skrivelse 2001/02:115 EU:s

framtidsfrågor nämns i samband med frågan om

maktbalansen mellan institutionerna att regeringen

är öppen för förslag som kan bidra till att höja

deltagande i val till Europaparlamentet.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan har regeringen

initierat åtgärder för att öka deltagandet i såväl

de nationella valen som valen till

Europaparlamentet. Den breda diskussion om EU:s

framtidsfrågor som inletts och vari det sittande

konventet utgör en central del bör enligt utskottets

uppfattning också kunna medverka till att höja

medvetandet om Europaparlamentets betydelse och

därmed även öka människors benägenhet att rösta i

parlamentsvalen. Utskottet anser inte att något

tillkännagivande med anledning av motion

2000/01:U510 (c) yrkande 11 är påkallat.

Rösträtt

Motion

En fråga som avser förhållandena i andra länder tas

upp i motion 2000/01:K383 av Viola Furubjelke (s).

Motionären begär ett tillkännagivande för regeringen

om vikten av att inte ha inskränkningar i rösträtten

till Europaparlamentet. Motionären kritiserar att

det i några EU-länder finns sådana inskränkningar,

exempelvis för den som avtjänar ett längre

fängelsestraff, har dömts för vissa brott eller

lider av en sinnessjukdom. Hon anser det viktigt att

frågan aktualiseras inför de nya medlemsländer som

beräknas kunna inträda i EU och att Sverige därför

bör verka för att både de nuvarande och de blivande

medlemsländerna inte skall ha några inskränkningar i

sin rösträtt till Europaparlamentet.

Bakgrund

I tilläggsprotokollet till Europakonventionen

föreskrivs i artikel 3 att fördragsparterna

förbinder sig att anordna fria och hemliga val med

skäliga tidsintervaller under förhållanden som

tillförsäkrar folket rätten att fritt ge uttryck åt

sin mening beträffande sammansättningen av den

lagstiftande församlingen.

FN:s konvention om medborgerliga och politiska

rättigheter innehåller en bestämmelse i artikel 25

om rätt för alla medborgare - utan åtskillnad av

något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön,

språk, religion, politisk eller annan åskådning,

nationell eller social härkomst, egendom, börd eller

ställning i övrigt - att delta i handhavandet av

allmänna angelägenheter direkt eller genom fritt

valda ombud, och att välja och bli vald vid

periodiska och hederliga val förrättade på grundval

av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning

varigenom garanteras att väljarnas vilja kommer

fritt till uttryck.

I EG-fördraget artikel 190 föreskrivs att

Europaparlamentets företrädare för folken i de

stater som slutit sig samman i gemenskapen skall

väljas genom allmänna direkta val. Europaparlamentet

skall vidare utarbeta förslag till allmänna direkta

val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning

eller i enlighet med principer som är gemensamma för

alla medlemsstater. Sådana förslag har också lagts

fram men har hittills på grund av oenighet i rådet

inte kommit till något avgörande. Rådet skall

enhälligt fastställa bestämmelserna efter samtycke

från Europaparlamentet och rekommendera

medlemsstaterna att anta bestämmelserna i enlighet

med deras konstitutionella föreskrifter.

Bindande EG-rättsliga bestämmelser om val av

företrädare i Europaparlamentet finns främst i en av

rådet år 1976 beslutad akt om allmänna och direkta

val till Europaparlamentet, den s.k. valrättsakten,

fogad till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom.

Bestämmelser finns också i rådets direktiv från år

1993, 93/109/EG om fastställande av närmare

bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till

Europaparlamentet för unionsmedborgare som är

bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare.

I den svenska regeringsformen fanns tidigare en

föreskrift om att den som var omyndigförklarad av

domstol inte hade rösträtt. I och med att institutet

omyndigförklaring avskaffades år 1989 upphävdes

också rösträttsinskränkningen (prop. 1987/88:32,

bet. KU 1987/88:33, 1988/89:KU2). Att slopa det

hinder för rösträtt som omyndigförklaringen innebar

var enligt förarbetena ett av de viktigaste skälen

för att avskaffa omyndigförklaringarna. Det var

därmed inte sagt att rösträtten måste vara helt

oinskränkt för alla vuxna personer, utan det ansågs

i och för sig tänkbart att införa regler som gjorde

det möjligt att i undantagsfall, t.ex. vid allvarlig

psykisk ohälsa, frånta den enskilde rösträtten.

Argumentet skulle vara att vissa allvarligt sjuka

lättare än andra kunde bli offer för otillbörlig

påverkan. Argumentet ansågs emellertid inte ha så

stor tyngd att det uppvägde de skäl, framför allt

respekten för den enskilda människans värde och

integritet, som talade för att alla skall ha kvar

sin rösträtt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte funnit anledning att göra någon

genomgång av rösträttsreglerna vare sig i EU:s

medlemsstater eller i kandidatländerna. Utskottet

utgår från att regeringen i de sammanhang där frågan

aktualiseras verkar för rättvisa rösträttsregler i

unionens nuvarande och blivande medlemsstater vid

val till Europaparlamentet. Utskottet anser därmed

att något tillkännagivande inte behövs med anledning

av motion 2000/01:K383 (s).

Europaparlamentets verksamhetsort m.m.

Motioner

Frågan om platsen för Europaparlamentets verksamhet

tas upp i flera motioner, där parlamentets resor

mellan Bryssel och Strasbourg kritiseras.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion

2001/02:K426 yrkande 4 ett tillkännagivande för

regeringen om att Europaparlamentets säte och

arbetsplats bör finnas på en och samma plats.

Motionärerna framhåller att det månatliga flyttandet

mellan Bryssel och Strasbourg kostar stora summor

pengar och innebär förluster i effektivitet och

arbetsro för parlamentet och utgör en källa till

berättigat folkligt missnöje.

Marianne Andersson m.fl. (c) begär i motion

2000/01:U510 yrkande 13 ett tillkännagivande för

regeringen om att Europaparlamentets sessioner bör

koncentreras till Bryssel. Motionärerna framhåller

att de olägenheter och de extra kostnader som

sessionerna i Strasbourg medför inte står i rimlig

proportion till nyttan av att hålla sessionerna på

två orter.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2001/02:U301 yrkande 16 ett tillkännagivande för

regeringen om att koncentrera Europaparlamentets

arbete till en ort. Motionärerna uttalar stor

respekt för den historiska bakgrunden till att lägga

Europaparlamentets sessioner i Strasbourg, men anser

att parlamentet ändå självt måste få fatta beslut om

sina arbetsformer och sin sammanträdesort. Samma

förslag ställdes i motion 2000/01:K398 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6.

Rolf Gunnarsson (m) begär i motion 2000/01:K219

ett tillkännagivande om hanteringen av skattemedel

inom EU. Det motionären kritiserar är de dubbla

arbetsplatserna - i Strasbourg och i Bryssel - för

Europaparlamentets ledamöter. Förutom det nya

parlamentshuset i Bryssel nämner motionären

kostnaderna för det nya huset i Strasbourg (3,73

miljarder kronor) till en månadshyra, enligt

uppgifter som han inhämtat, av 27-30 miljoner kronor

samt flyttkostnaderna, varav bara resor och

transporter av ledamöternas handlingar och

tjänstemännens resor enligt uppgift uppgår till 1,2

miljarder kronor årligen.

En motion avser energianvändningen för EU:s

institutioner. I motion 2001/02:K426 av Alf Svensson

m.fl. (kd) yrkande 30 begärs ett tillkännagivande

för regeringen om att EU:s egna byggnader och

transporter skall utmärkas av exceptionell

energieffektivitet. EU bör enligt motionärerna vara

ett föredöme i världen genom en intelligent och

effektiv energianvändning, och EU-institutionernas

byggnader och transporter bör genomgå en fullständig

översyn i syfte att skapa en modell för miljövänliga

och resurssnåla arbetsplatser.

Bakgrund

I artikel 289 i EG-fördraget (tidigare artikel 216)

föreskrivs att sätet för gemenskapens institutioner

skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i

samförstånd.

I ett protokoll om lokalisering av säten för

Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av

deras organ och enheter samt för Europol, som genom

Amsterdamfördraget fogats till EU-fördraget och EG-,

EKSG- och Euratomfördragen, har företrädarna för

medlemsstaternas regeringar enats om protokollets

enda artikel. Enligt den skall Europaparlamentet ha

sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga

plenarsammanträdena, inklusive budgetsammanträdet,

skall hållas, extra plenarsammanträden hållas i

Bryssel, Europaparlamentets utskott sammanträda i

Bryssel och Europaparlamentets generalsekretariat

och dess enheter vara kvar i Luxemburg.

Frågan om Europaparlamentets verksamhetsort

behandlades i riksdagen senast av finansutskottet i

dess betänkande 2001/02:FiU5 Utgiftsområde 27

Avgiften till Europeiska gemenskapen. Utskottet

erinrade med anledning av en motion om att riksdagen

tidigare konstaterat att den ordning som nu gäller

och som innebär att arbetet bedrivs i både Bryssel,

Strasbourg och Luxemburg är fördragsfäst, att en

eventuell förändring därför kräver att samtliga

medlemsländer är eniga i frågan och att den

regeringskonferens som avslutades i Amsterdam 1997

bekräftade den tidigare överenskommelsen om

Europaparlamentets säte. Utskottet erinrade också om

att riksdagen funnit det otillfredsställande att

Europaparlamentets verksamhet inte kunnat

koncentreras till en ort men inte funnit anledning

för den svenska regeringen att aktualisera frågan

(yttr. 1995/96:KU5y, bet. 1995/96:UU13, yttr.

1999/2000:KU7y, bet. 1999/2000:UU10 s. 52 och 53).

Finansutskottet ansåg i likhet med riksdagens

tidigare ställningstaganden att det är

otillfredsställande att Europaparlamentets

verksamhet inte har kunnat koncentreras till en ort.

Utskottet ville i detta sammanhang särskilt

framhålla de av riksdagen godkända målen för den

svenska EU-budgetpolitiken. Som utskottet nämnt

innebar målen bl.a. att Sverige skall verka för en

effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU.

Vidare skulle Sverige verka för en förbättrad

budgetdisciplin vid användningen av EU:s

budgetmedel.

Frågan om lokaliseringen av Europaparlamentets

verksamhet kunde enligt finansutskottet ses i ljuset

av ställningstagandena rörande EU-budgeten.

Utskottet ansåg att en koncentration av

Europaparlamentets verksamhet till en ort ligger i

linje med målen för den svenska EU-budgetpolitiken.

Utskottet förutsatte att regeringen inom EU vid

lämpligt tillfälle skulle aktualisera frågan om

lokaliseringen av Europaparlamentet. Utskottet såg

dock inte någon anledning för riksdagen att göra ett

tillkännagivande till regeringen i frågan.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare har funnit är det

otillfredsställande att Europaparlamentets

verksamhet inte har kunnat koncentreras bättre

geografiskt. Som finansutskottet framhållit ligger

en sådan koncentration av verksamheten i linje med

målen för den svenska EU-budgetpolitiken.

Utskottet utgår från att regeringen delar

utskottets uppfattning och kan förutsättas vid

lämpligt tillfälle aktualisera frågan om

lokaliseringen av Europaparlamentets verksamhet.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 2000/01:K219

(m), 2000/01:K398 (fp) yrkande 6, 2001/02:K426 (kd)

yrkande 4, 2000/01:U510 (c) yrkande 13 och

2001/02:U301 (fp) yrkande 16.

Utskottet utgår likaså från att regeringen även i

övrigt verkar för att EU:s byggnader och transporter

skall utmärkas av så stor energieffektivitet som

möjligt. Utskottet anser därmed att något

tillkännagivande inte heller behövs med anledning av

motion 2001/02:K426 (kd) yrkande 30.

EU-partier och beskattningen av ledamöternas

ersättning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkanden om att Sverige bör motsätta

sig stadgar för och finansiering av

europeiska politiska partier och om

beskattningen av Europaparlamentsledamöternas

ersättning.

Jämför reservation 3 (v, mp).

Motion

I motion 2001/02:K257 av Willy Söderdahl m.fl. (v)

yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen

om att den i EU bör motsätta sig kommissionens

förslag om stadgar för och finansiering av

europeiska politiska partier.

Motionärerna framhåller att demokrati, i sin

vardagligaste och vidaste definition, betyder

folkstyre och att ett av EU:s grundläggande problem

är att det inte finns ett europeiskt folk, ett

demos. Detta måste därför skapas på konstgjord väg,

men motionärerna ifrågasätter att detta

identitetsbyggande skall ske via partier som skapas

uppifrån. Motionärerna pekar på att den rättsliga

grunden för att skapa europeiska partier är

tvivelaktig. En rättslig grund har tagits in i

Nicefördraget men kan, eftersom Nicefördraget inte

trätt i kraft, inte tillämpas. Den bestämmelse som

kommissionen hänvisar till, artikel 308, handlar om

den inre marknaden och ger rätt för gemenskapen att

fatta beslut om att vidta de åtgärder "som är

nödvändiga". Motionärerna kritiserar detta skarpt

och anser att hanteringen borde prövas av domstolen.

De anser att Sverige borde utnyttja sin vetorätt för

att förhindra nya beslut som syftar till ett Europas

förenta stater.

I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

för regeringen om att den i EU bör verka för att

beskattning av EU-parlamentariker förblir en

nationell angelägenhet. Även förslaget att skapa

enhetliga skatteregler för EU-parlamentarikerna

ingår enligt motionärerna som en del i

federationsbygget, och det bygger på synsättet att

parlamentarikerna skall vara representanter för hela

Europa och inte för ett land.

Bakgrund

I det nu gällande EG-fördraget sägs i bestämmelserna

om Europaparlamentets sammansättning och uppgifter

också att politiska partier på europeisk nivå är

viktiga som en integrationsfaktor inom unionen och

att de bidrar till att skapa ett europeiskt

medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas

politiska vilja (artikel 191 i dess lydelse enligt

Amsterdamfördraget). Artikeln innehåller dock ingen

bestämmelse om konkreta åtgärder.

Genom Nicefördraget läggs ett andra stycke till i

artikeln. I det nya stycket sägs att rådet skall

fastställa regler för politiska partier på europeisk

nivå och särskilt bestämmelser om deras

finansiering. Till det nya stycket har kopplats en

förklaring i Nicefördraget (nr 11), där det dels

framgår att ändringen inte innebär någon

kompetensöverföring från medlemsstaterna till EG

eller att den påverkar deras konstitutionella

bestämmelser, dels att finansieringen inte får

innebära att nationella partier finansieras.

Kommissionen har lagt fram ett förslag till rådets

förordning om stadgar för och finansiering av

europeiska politiska partier, KOM(2000) 898 slutlig,

ändrat genom KOM(2001) 343 slutlig. Eftersom

nuvarande artikel 191 i EG-fördraget inte räcker som

rättslig grund föreslås artikel 308 som rättslig

grund. Den föreslagna förordningen avses vara ett

provisoriskt system för partistöd till

transnationella politiska partier, i avvaktan på att

ett mer permanent system skall införas efter

Nicefördragets ikraftträdande.

Förslaget innehåller villkor för stödet, bl.a. om

representation i Europaparlamentet och i

medlemsstaterna, om kontroll av att partierna

respekterar grundläggande principer om demokrati,

grundläggande rättigheter och om rättsstaten samt om

kontroll av finansieringen.

Bakgrunden till att det framställts krav på en

reglering av de europeiska politiska partiernas

verksamhet och deras finansiering är enligt vad

regeringen framhåller i en faktapromemoria framför

allt en rapport från revisionsrätten. I rapporten

konstaterades att pengar flyter över till de

etablerade politiska partierna i medlemsstaterna via

dessa partiers politiska grupper i

Europaparlamentet.

Europaparlamentet yttrade sig över kommissionens

förslag i maj. Rådet har hittills misslyckats med

att nå enighet kring alla frågor. Efter allmänna

rådets möte den 29 oktober 2001 hade enighet

fortfarande inte nåtts i fråga om prövningen av

partiernas respekt för de demokratiska principerna,

om finansieringströskeln i form av antalet

medlemsstater i vilka ett europeiskt parti måste

vara etablerat samt om förbudet mot eller

begränsningen av vissa typer av donationer. Inför

allmänna rådets möte den 10 och 11 december ansågs

frågan om donationerna stå kvar olöst.

Under 2001 diskuterades vidare ett förslag till

gemensamt regelverk vari löner, skatter och andra

villkor för Europaparlamentets ledamöter regleras. I

september kunde rådet enas kring ett

kompromissförslag i frågan om beskattningen av

ledamöternas löner. Förslaget innebär att

utbetalningen av lönerna skall tas över av

Europaparlamentet. I dag betalas lönerna ut på

nationell nivå, vilket har lett till en stor

variation mellan parlamentsledamöternas löner.

Enligt kompromissen kommer avgifter för pensioner

och socialförsäkringar att betalas till EU-budgeten,

men differensen upp till den nationella skattenivån

kan tas ut av de medlemsstater som så önskar. Denna

linje har drivits av bl.a. Sverige. Utöver

månadsarvodet erhåller ledamöterna vissa bidrag,

bl.a. för allmänna utgifter, reseersättningar och

traktamenten. En översyn av dessa förväntas i

anslutning till en slutuppgörelse om regelverket

mellan rådet och Europaparlamentet under år 2002.

Utskottets ställningstagande

Förslaget om en rättsakt om finansieringen av

europeiska politiska partier diskuteras fortfarande.

Utskottet delar inte bedömningen i motion

2001/02:K257 (v) yrkande 1 att Sverige bör motsätta

sig en sådan rättsakt, och utskottet avstyrker

därför motionsyrkandet.

I beskattningsfrågan konstaterar utskottet att en

kompromiss synes ha nåtts såvitt avser

Europaparlamentarikernas arvoden som tillgodoser

svenska intressen. Utskottet avstyrker därmed motion

2001/02:K257 (v) yrkande 2.

Utvärdering av den öppna samordningsmetoden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser inte att något

tillkännagivande behövs om att regeringen bör

utvärdera den öppna samordningens metod och

avstyrker ett motionsyrkande om detta.

Motion

En motion rör behovet av utvärdering av den öppna

samordningens metod. I motion 2001/02:K427 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande för regeringen om att den bör

utvärdera den öppna samordningens metod.

Motionärerna påminner om att år 1999 inleddes en

samordnad strategi för modernisering av de sociala

trygghetssystemen, som avser hållbara

pensionssystem, social utslagning, hälsovård och

sysselsättningsfrämjande bidragssystem. På dessa

politikområden används ett förfarande som brukar

benämnas soft law eller den öppna samordningens

metod. Det handlar inte om bindande lagstiftning,

utan den formella beslutsmakten ligger kvar på

nationell nivå och länderna utbyter information och

erfarenheter. Det är enligt motionärerna tydligt att

det är kommissionen som är den drivande kraften.

Under år 2002 skall kommissionen genomföra en

utvärdering av den öppna samordningens metod.

Motionärerna anser att det är viktigt att

medlemsstaterna gör egna utvärderingar. För Sveriges

del bör regeringen låta göra en sådan utvärdering.

I motionen finns även ett yrkande om att

regeringen i EU bör verka för att medlemsländerna

gör egna utvärderingar av den öppna samordningens

metod (yrkande 4). Detta yrkande har remitterats

till utrikesutskottet och behandlas i

utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU10.

Bakgrund

EU:s sociala agenda knyter an till vad som förut

gått under benämningen den sociala dimensionen. I

korthet avses med den sociala dimensionen EU:s

samarbete för att förbättra levnads- och

arbetsvillkoren - en målsättning som kom till

uttryck redan 1957 i EG-fördraget. Den sociala

dimensionen är inte något konkret program utan ett

allmänt begrepp för samarbetet kring sociala frågor

och arbetsmarknadsfrågor.

Agendan löper fram till år 2005 och har kommit

till för att skapa fler och bättre arbetstillfällen

genom att omsätta de mål som satts upp för

sysselsättningspolitiken vid rådets möten i Lissabon

och Santa Maria da Feira i praktiken. I EU:s

socialpolitik har sysselsättningen inte bara ett

ekonomiskt, utan även ett socialt, värde. Inom den

sociala agendan ryms därför, vid sidan av frågor om

ekonomisk tillväxt, ökad levnadsstandard och

livskvalitet för alla, även frågor om t.ex. social

utslagning.

I agendan nämns en mängd olika åtgärder. En del är

inriktade på att öka sysselsättningen i Europa. Det

gäller bl.a. att möjligheterna i den

kunskapsbaserade ekonomin skall tas till vara och

att arbetskraftens rörlighet skall främjas. Andra

åtgärder är inriktade på att förbättra den sociala

tryggheten. Det gäller bl.a. att arbeta mot social

utslagning, stärka jämställdheten mellan könen,

värna om de grundläggande rättigheterna och bekämpa

diskriminering. Slutligen finns det åtgärder som

handlar om utvidgningen och om att öka det

internationella samarbetet.

Agendan är inte något formellt bindande dokument,

men har ändå ett högt politiskt värde eftersom

samtliga medlemsländer har varit med och godkänt

den. Agendan spänner över ett mycket brett område,

och tanken är att den skall ligga till grund för

EU:s och medlemsländernas fortsatta arbete på det

sociala området. Det kan dels röra sig om

gemenskapsrättslig lagstiftning, exempelvis genom

olika direktiv, dels om samarbete enligt den s.k.

öppna samordningsmetoden. Enligt denna skall

medlemsländerna uppmuntras till att ta egna

initiativ för att nå gemensamt uppsatta mål. Metoden

inkluderar gemensamma mål eller riktlinjer,

nationella handlingsplaner, rapporter från

kommissionen och rådet m.m. Den öppna

samordningsmetoden används bl.a. i kampen mot social

utslagning.

Kommissionen presenterade i oktober 2001 ett utkast

till en rapport där den går igenom medlemsländernas

politik för social integrering. Rapporten är ett

steg i kampen mot social utslagning. Den baseras på

de nationella handlingsplaner mot fattigdom och

social utslagning som EU-länderna utarbetade för

första gången samma år och som skall lämnas

vartannat år. Sverige lämnade sin i maj 2001. De

nationella planerna har alla utgått från de fyra

gemensamma mål som fastställdes vid Europeiska

rådets möte i Nice, nämligen att underlätta

tillgången till resurser, rättigheter, varor och

tjänster, att förebygga risken för utslagning, att

hjälpa de mest utsatta och att mobilisera alla

relevanta faktorer. Rapporten redogör för flera

riskfaktorer bakom ökad fattigdom och varnar för nya

risker, som t.ex. förändringar på arbetsmarknaden

till följd av den snabba tillväxten av

kunskapssamhället. Rapporten är tänkt att vara en

grund för samarbete mellan medlemsländerna mot

utslagning. Rapporten måste godkännas av både

parlamentet och ministerrådet.

Europeiska rådet skall vid sitt vårmöte varje år

granska genomförandet av agendan. Tyngdpunkten i

agendan ligger främst på de första tre åren, och år

2003 kommer en halvtidsutvärdering att göras för att

fastställa behovet av fler insatser.

I regeringens skrivelse 2001/02:160 Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen 2001 framhålls att

ett centralt element i den europeiska

sysselsättningsstrategin utgörs av det övervaknings-

och rapporteringsförfarande som bygger på

erfarenheterna från den multilaterala övervakningen

av den ekonomiska politiken. Samordningen av

sysselsättningspolitiken sker på grundval av

gemensamma riktlinjer för sysselsättningen,

nationella handlingsplaner, en årlig gemensam

rapport från kommissionen och rådet, en möjlighet

för rådet att avge rekommendationer till enskilda

medlemsstater och utbyte av goda erfarenheter mellan

medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall betrakta

främjande av sysselsättningen som en fråga av

gemensamt intresse och skall inom rådet samordna

sina åtgärder enligt bestämmelser i EG-fördraget.

Kommissionens förslag till riktlinjer för år 2002,

som stats- och regeringscheferna enades om vid

Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001,

innehåller inga stora förändringar eftersom

sysselsättningsstrategin för närvarande utvärderas.

Vidare påpekas att kommissionen i juli 2001

presenterade meddelandet "Att stödja nationella

strategier för trygga och stabila pensioner genom

ett integrerat förhållningssätt", KOM (2001) 362

slutlig. I meddelandet lämnades förslag till hur

samarbetet på pensionsområdet skall utformas enligt

den s.k. öppna samordningsmetoden samt generellt

formulerade gemensamma mål. Medlemsstaterna och

kommissionen diskuterade under hösten i kommittéerna

för social trygghet och ekonomisk politik och

utvecklade metoden och målen för det fortsatta

samarbetet på grundval av kommissionens meddelande.

Kommissionen lade under år 2001 också fram ett

förslag om en öppen samordningsmetod för

gemenskapens invandringspolitik. Enligt förslaget

skall rådet anta fleråriga riktlinjer för unionen.

Dessa riktlinjer skall sedan överföras till

nationell politik genom att särskilda mål

fastställs.

Kommissionen publicerade vidare enligt skrivelsen

i november 2001 den första vitboken om

ungdomspolitik, KOM (2001) 681 slutlig. Inom ramen

för ett nytt utökat samarbete i enlighet med

subsidiaritetsprincipen föreslås användandet av den

öppna samordningsmetoden som skall anpassas till

ungdomsområdet. De områden som i första hand skall

prioriteras är inflytande och delaktighet,

information, volontärarbete och bättre kunskap om

unga.

I den deklaration om EU:s framtidsfrågor som stats-

och regeringscheferna antog vid Europeiska rådets

möte i Laeken i december 2001 nämndes ett antal

frågeställningar inför det stundande

konventsarbetet. En fråga som nämndes som central

var huruvida unionens olika instrument måste

definieras bättre och deras antal minskas. Frågan

utvecklades till att avse - om antalet

lagstiftningsinstrument skulle minskas - direkt

gällande bestämmelser, ramlagstiftning och icke-

bindande instrument (yttranden, rekommendationer,

öppen samordning) samt om det vore önskvärt att

ramlagstiftning oftare tillämpades och

medlemsstaterna på så sätt fick större rörelsefrihet

för att uppnå sina politiska mål och om för vilken

behörighet öppen samordning och ömsesidigt

erkännande var de mest lämpliga instrumenten.

Som nämnts ovan behandlar utrikesutskottet ett

motionsyrkande om att regeringen i EU bör verka för

att medlemsländerna gör egna utvärderingar av den

öppna samordningens metod. Arbetsmarknadsutskottet

har i ett yttrande till utrikesutskottet (yttr.

2001/02:AU4y) avstått från att direkt kommentera

motioner men framhållit att utskottet delar flera av

de allmänna synpunkter som förs fram i partimotioner

t.ex. om vikten av nationella utvärderingar av EU-

samarbete, av att regeringens agerande i EU-frågor

på ett tidigt stadium förankras i riksdagen liksom

av att sysselsättningsfrågorna i första hand löses

nationellt eller regionalt.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till att inom

övervaknings- och rapporteringsförfarandet, som

också benämns Luxemburgprocessen, medlemsstaterna

använder den öppna samordningsmetoden för att främja

sysselsättning. Utskottet har enligt yttrandet under

innevarande riksmöte följt den pågående

utvärderingen av EU:s sysselsättningssamarbete.

Utskottet påpekar att samarbetet nu bedrivits i fem

år och att medlemsstaterna har enats om att

utvärdera strategin och dess effekter på

sysselsättningsutvecklingen inom unionen.

Huvudsyftet är att analysera vilken påverkan

sysselsättningsstrategin har haft på utformningen av

den nationella politiken och på

sysselsättningsutvecklingen i medlemsländerna.

Resultatet skall bidra till att vidareutveckla

strategin för framtiden i syfte att uppnå de

gemensamt uppsatta målen för ökad tillväxt och

sysselsättning i Europa.

Arbetsmarknadsutskottet anför vidare att

utskottet, när det gäller den svenska delen av

utvärderingen, har tagit del bl.a. av de fem

nationella utvärderingar som genomförts. I fyra av

dessa studier har EU:s

sysselsättningsrekommendationer följts upp på olika

områden och i den femte studien har mer övergripande

frågor tagits upp. Motsvarande projekt genomförs i

övriga medlemsstater, och därtill sker utvärderingar

i hela unionen genom kommissionens försorg.

En av de svenska studierna har genomförts av

Statskontoret. Arbetsmarknadsutskottet vill fästa

uppmärksamhet på de mer övergripande kommentarer om

sysselsättningsstrategins påverkan på svensk politik

som lämnas i den rapporten, nämligen att det finns

en allmän uppfattning bland departementstjänstemän,

myndighetstjänstemän och företrädare för

arbetsmarknadens parter att EU:s

sysselsättningsstrategi inte nämnvärt har påverkat

svensk politik och att strategin är relativt okänd

utanför den grupp av personer som direkt arbetar med

den. En anledning till att strategin inte har haft

så stort inflytande uppges vara att den svenska

sysselsättningspolitiken redan ligger i linje med

EU:s sysselsättningsstrategi.

Arbetsmarknadsutskottet anser i yttrandet att det

är värdefullt att sysselsättningssamarbetet

utvärderas och att detta även sker på nationell

nivå.

Utskottets ställningstagande

Som nämnts ovan har den av regeringen tillsatta

Expertgruppen för EU-frågor (SFS 2001:204) till

uppgift att bedriva och främja forskning,

utvärdering, analys och studier i Europapolitiska

frågor, och verksamheten skall inriktas på att

självständigt och objektivt fördjupa och bredda

underlaget för sådana ställningstaganden som har

betydelse för utvecklingen av EU och för Sveriges

EU-politik. Gruppen skall särskilt initiera och

behandla förslag till utvärderings- och

forskningsprojekt, göra eller låta göra utredningar

och utvärderingar, följa utvecklingen och hålla

kontakt med forskare inom och utom landet samt

publicera och sprida rapporter om verksamheten.

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt

att det samarbete som bedrivs enligt den s.k. öppna

samordningsmetoden värderas även nationellt i

Sverige. Något tillkännagivande om detta behövs dock

inte enligt utskottets uppfattning, och utskottet

avstyrker motion 2001/02:K427 (v) yrkande 3.

Villkor för kandidatländerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om solidaritet

med kandidatländerna i samband med EU:s

utvidgning, eftersom utskottet inte anser att

något tillkännagivande behövs.

Jämför reservation 4 (mp).

Motion

I motion 2001/02:K88 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande

10 begärs ett tillkännagivande för regeringen om

solidaritet med kandidatländerna i samband med EU:s

utvidgning. Länderna i före detta östblocket måste

få hjälp att komma till rätta med den mänskliga

misär som många lever i, att bygga upp demokratin

och att kraftigt minska miljöförstöringen.

Motionären anför att anslutningsvillkoren inte bör

bli i form av lydstatsavtal utan anpassningskraven

på de nya medlemsstaterna bör bli färre, eftersom

också EU måste anpassas till de nya länderna.

Utskottets ställningstagande

I utvidgningsförhandlingarna ingår såväl frågor om

stöd till kandidatländerna i olika avseenden som

frågor om övergångstider för EU-reglernas genomslag.

Utskottet anser inte att något tillkännagivande

enligt motion 2001/02:K88 (mp) yrkande 10 behövs.

Motionen avstyrks.

Kampanjpengar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om kampanjmedel

till EU-kritiska organisationer.

Jämför reservation 5 (mp).

Motioner

Margit Gennser (m) föreslår i motion 2001/02:K2

yrkande 2 ett tillkännagivande för regeringen om

medel till organisationer som stöder en mer EU-

kritisk hållning. Motionären framhåller att

resursfördelningen mellan de organisationer som är

EU-positiva och de som är EU-skeptiska är alltför

sned. Om regeringens ambitioner med en seriös debatt

om EU och EU:s utveckling skall bli framåtsyftande,

bör regeringen avsätta förslagsvis 50 miljoner

kronor som öronmärks för organisationer med en mer

EU-skeptisk - eller EU-realistisk - inställning som

genom projekt, seminarier, böcker och andra

verksamheter framför sin syn på EU:s utveckling.

Tydliga regler för hur denna typ av anslag skall

fördelas bör finnas. Den myndighet som skall fördela

anslagen bör stå fri från näringsliv, fackliga

organisationer och politiska partier. Däremot skall

grundläggande krav på kvalitet och kriterier läggas

fast.

Kia Andreasson och Yvonne Ruwaida (mp) begär i

motion 2001/02:K400 tillkännagivanden för regeringen

om att dels regeringen bör undersöka möjligheten att

avsätta årliga medel till folkrörelsen Nej till EU

(yrkande 1), dels 2004-kommittén bör fördela sina

resurser till opinionsbildning så att både EU-

positiva och EU-negativa organisationer på lika

villkor får delta (yrkande 2). Motionärerna anför

att regeringarna i våra nordiska grannländer

avsätter stöd till nej-sidan, medan Folkrörelsen Nej

till EU i Sverige, som är en partipolitiskt och

religiöst obunden organisation som samlar ett

tvärsnitt av EU-motståndet inom sig, inte får något

årligt organisationsstöd från staten.

Bakgrund

Medel till riksdagspartierna

Regeringen har den 11 april 2002 fattat beslut om

fördelning av medel till riksdagspartierna för

information om EU-relaterade frågor. De fördelade

medlen uppgår till 10 miljoner kronor från anslaget

46.1 Allmänna val inom utgiftsområde 1.

EU 2004-kommittén

Den kommitté för debatt om Europeiska unionens

utveckling och framtid inför 2004 års

regeringskonferens (SB 2001:01, dir. 2001:35) som

regeringen tillsatt har i uppdrag bl.a. att

stimulera en bred, offentlig debatt om Europeiska

unionen (EU), särskilt inför den kommande

regeringskonferensen, bidra till att öka kunskaperna

hos allmänheten om aktuella frågeställningar kring

EU:s utveckling samt ge företrädare för olika

åsiktsriktningar utrymme att argumentera för sina

uppfattningar.

EU 2004-kommittén fördelar bidrag för projekt som

främjar en öppen debatt och ökad kunskap om EU:s

framtidsfrågor. Kommittén planerar att fördela

bidrag två gånger per år mellan 2002 och 2004.

Kommittén kommer att fördela totalt cirka 15

miljoner kronor.

Ideella föreningar, stiftelser, kommuner (till

exempel skolor), landsting, kommunalförbund,

regionförbund, länsstyrelser samt

folkbildningsorganisationer och liknande

sammanslutningar över hela landet är välkomna att

söka bidrag. Projekt som engagerar ungdomar och

studerande uppmuntras särskilt, liksom projekt som

riktar sig till personer med bristande kunskaper i

svenska språket och andra som har svårt att

tillgodogöra sig information och delta i debatten.

Den som söker bidrag måste själv stå för 20 % av

kostnaderna. Beslut om bidrag förenas med krav på

redovisning av hur pengarna har använts.

Projekten kan vara av olika slag. Det viktiga är

att de bidrar till en framtidsinriktad debatt om EU.

Projekten skall främja kunskap om EU:s

framtidsfrågor och lämna utrymme för olika

alternativ och åsikter. Projekten bör engagera

många. Vid bedömningen tar kommittén hänsyn till att

projekten sprids geografiskt över landet.

Tidigare riksdagsuttalanden om kampanjmedel vid

folkomröstning

Utskottet behandlade i sitt betänkande 2001/02:KU13

en motion om fördelningen av kampanjmedel inför en

kommande folkomröstning om EMU. Utskottet hänvisade

till att finansutskottet under föregående riksmöte

behandlat en motion i frågan.

I likhet med finansutskottet uttalade

konstitutionsutskottet den principiella

uppfattningen att informationen vid en eventuell

folkomröstning måste vara allsidig och saklig.

Utskottet delade vidare finansutskottets mening att

kampanjresurserna mellan olika alternativ i en sådan

folkomröstning så långt det är möjligt bör vara

jämnt fördelade. Utskottet hänvisade till att något

beslut om när en folkomröstning om EMU skulle

genomföras ännu inte var fattat, och utskottet var

därför inte berett att närmare uttala sig om

fördelning och eventuell redovisning av

kampanjresurser. I likhet med finansutskottet ansåg

utskottet att det var viktigt att i denna fråga

lämna utrymme för eventuella samförståndslösningar

mellan de politiska partierna. Därutöver ville

utskottet framhålla att det enligt 8 kap. 4 §

regeringsformen krävs att riksdagen i form av lag

fattar beslut om rådgivande folkomröstning för att

en sådan skall kunna genomföras och att det på

regeringens förslag i en sådan fråga i sedvanlig

ordning skulle komma att finnas motionsrätt. Enligt

utskottets mening var det mot bakgrund av det

anförda inte påkallat att riksdagen "nu" vidtog

någon åtgärd med anledning av vad som anförts i den

föreliggande motionen.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat bör informationen vid

folkomröstningar vara allsidig och saklig.

Kampanjresurserna mellan olika alternativ bör så

långt möjligt vara jämnt fördelade. Motsvarande krav

på allsidighet och saklighet bör enligt utskottets

uppfattning gälla vid fördelning av bidrag från EU

2004-kommittén och av andra bidrag till främjande av

en öppen EU-debatt.

Utskottet anser emellertid inte att några

tillkännagivanden enligt motionerna 2001/02:K2 (m)

yrkande 2 och 2001/02:K400 (mp) yrkandena 1 och 2 är

påkallade. Motionerna avstyrks.

Sommartid

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om sommartid

hela året.

Motioner

I motionerna 2000/01:K280 av Birgitta Carlsson och

Gunnel Wallin (c) och 2001/02:K311 av Gudrun

Lindvall (mp) begärs tillkännagivanden för

regeringen om att låta sommartiden vara kvar hela

året.

Bakgrund

Enligt Europaparlamentets och rådets nu gällande

direktiv 2000/84/EG av den 19 januari 2001 om

bestämmelser beträffande sommartid skall sommartiden

i alla medlemsstater fr.o.m. år 2002 börja kl. 01.00

Greenwichtid den sista söndagen i mars och upphöra

kl. 01.00 Greenwichtid den sista söndagen i oktober.

I ingressen till direktivet framhålls att det är

viktigt för den inre marknadens funktion att ett

gemensamt datum och klockslag för sommartidens

början och upphörande fastställs för hela

gemenskapen samt att det för att vissa sektorer -

inte enbart transport- och kommunikationssektorerna

- skall fungera väl krävs en stabil och långsiktig

tidsplanering.

Direktivet har genomförts i Sverige genom

förordningen (2001:127) om sommartid.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att det är ett

gemensamt intresse för hela gemenskapen att

gemensamt datum och klockslag gäller för

sommartidens början och upphörande. Givetvis skulle

hela unionen kunna bestämma sig för att ändra sin

normaltid så att den stämmer överens med nuvarande

sommartid och att behålla den hela året. Utskottet

finner dock ingen anledning till några

tillkännagivanden enligt motionerna 2000/01:K280 (c)

och 2001/02:K311 (mp). De avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Utredning om maktrelationer (punkt 3)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per

Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna

vad som anförs i reservation 1. Därigenom bifalls

motion 2001/02:K427 yrkande 1.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2001/02:K427 har danska EU-

experter funnit att 80 % av de lagar som Folketinget

antar har sin grund i EU-direktiv. Vi anser att den

svenska regeringen borde tillsätta en utredning som

belyser maktrelationerna mellan den svenska

riksdagen och EU:s institutioner vad gäller

lagstiftningen. En sådan utredning skulle enligt vår

uppfattning ge ett värdefullt bidrag till den

fortsatta diskussionen. Riksdagen bör därför med

bifall till yrkande 1 i motionen som sin mening ge

regeringen till känna att den bör tillsätta en

utredning med det nämnda uppdraget.

2. Deltagande i riksdagsdebatter (punkt 4)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening riksdagsstyrelsen till

känna vad som anförs i reservation 2. Därigenom

bifalls delvis motion 2001/02:K62 yrkande 6 i denna

del.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2001/02:K62 är det angeläget att

EU-frågorna förs närmare medborgarna och att

Europaparlamentarikernas roll blir mer tydlig. Dessa

parlamentariker bör därför ges möjlighet att delta i

särskilda debatter i riskdagen. Erfarenheterna från

Nederländerna visar att det finns ett stort intresse

av dessa debatter. Riksdagsstyrelsen bör ges i

uppdrag att lägga fram förslag till de ändringar i

riksdagsordningen som behövs.

3. Europeiska partier (punkt 9)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per

Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna

vad som anförs i reservation 3. Därigenom bifalls

motion 2001/02:K257 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning finns ingen anledning att

stödja ett skapande av europeiska politiska partier.

Det finns, som framhålls i motion 2001/02:K257,

inget "europeiskt folk", och kommissionens förslag

till stadgar för och finansiering av europeiska

politiska partier måste ses som ett försök att

uppifrån skapa en sådan identitet. Förslaget bygger

vidare, som också framhålls i motionen, på en

tvivelaktig rättslig grund. Riksdagen bör som sin

mening ge regeringen till känna att regeringen bör

motsätta sig det framlagda förslaget.

4. Villkor för kandidatländerna (punkt 12)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna

vad som anförs i reservation 4. Därigenom bifalls

motion 2001/02:K88 yrkande 10.

Ställningstagande

I samband med en utvidgning till länderna i före

detta östblocket måste EU visa solidaritet med dessa

länder. De behöver hjälp med att bygga upp

demokratin och minska miljöförstöringen.

Solidariteten innebär enligt min uppfattning

exempelvis att EU inte under

medlemskapsförhandlingarna kan ställa upp krav på

långa övergångstider innan den fria rörligheten

skall gälla för dessa länder eller diskutera att

EU:s regler om jordbruksstöd skall kunna vara mindre

generösa för dem.

Regeringen bör således, som anförs i motion

2001/02:K88 (mp), verka för att EU visar solidaritet

med kandidatländerna i samband med utvidgningen.

5. Kampanjpengar (punkt 13)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna

vad som anförs i reservation 5. Därigenom bifalls

motion 2001/02:K400 yrkande 1 samt delvis

motionerna 2001/02:K2 yrkande 2 och 2001/02:K400

yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser det vara viktigt att även uttalat EU-

kritiska organisationer får realistiska möjligheter

att på olika sätt driva opinion och bidra till

folkbildningen och den allmänna debatten från sina

utgångspunkter. Särskilt viktigt anser jag det vara

att folkrörelsen Nej till EU garanteras årliga medel

för sin verksamhet. Regeringen bör i arbetet inför

kommande budgetförslag till riksdagen beakta detta

behov och se till att erforderliga garantier skapas

såväl för Nej till EU som för den EU-kritiska

opinionen i övrigt att komma till tals.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Utredning om maktrelationer (punkt 3) och

utvärdering av den öppna samordningsmetoden

(punkt 11)

av Helena Bargholtz (fp).

Jag anser att de uppgifter som regeringens

Expertgrupp för EU-frågor ålagts i stället borde

läggas ut på universiteten. Expertgruppen skulle då

inte behövas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2001/02:110 Redogörelse för

arbetet inför och under det svenska ordförandeskapet

i EU första halvåret 2001 med handlingsoffentlighet

i EU:s institutioner.

Motioner

Motioner väckta under riksmötet 2001/02

Motioner från allmänna motionstiden 2001/02

2001/02:K257 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU

bör motsätta sig kommissionens förslag om stadgar

för och finansiering av europeiska politiska

partier.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU

bör verka för att beskattning av EU-parlamentariker

förblir en nationell angelägenhet.

2001/02:K311 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sommartid året runt.

2001/02:K400 av Kia Andreasson och Yvonne Ruwaida

(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen bör undersöka möjligheten att

avsätta årliga medel till folkrörelsen Nej till EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att 2004-kommittén bör fördela sina resurser

till opinionsbildning så att både EU-positiva och

EU-negativa organisationer på lika villkor får

delta.

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Europaparlamentets säte och arbetsplats bör finnas

på en och samma plats.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s egna

byggnader och transporter skall utmärkas av

exceptionell energieffektivitet.

2001/02:K427 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen i enlighet med

vad i motionen anförs tillsätter en utredning som

belyser maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och

EU:s institutioner vad gäller lagstiftningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

utvärdera den öppna samordningens metod.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fortsätta att

förbättra öppenheten i EU:s institutioner.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att koncentrera

Europaparlamentets arbete till en ort.

2001/02:U302 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmänhetens rätt

till avgiftsfri tillgång till handlingar hos EU-

institutionerna.

Motion väckt med anledning av proposition

2001/02:8

2001/02:K2 av Margit Gennser (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medel till

organisationer som stöder en mer EU-kritisk

hållning.

Motion väckt med anledning av proposition

2001/02:80

2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6 (delvis). Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om ett mer

demokratiskt EU.

Yrkandet behandlas i annan del i sammansatta

konstitutions- och utrikesutskottets betänkande

2001/02:KUU2.

Motioner väckta med anledning av skrivelse

2001/02:115

2001/02:K86 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ytterligare

öppenhetsfrämjande åtgärder.

2001/02:K88 av Yvonne Ruwaida (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om solidaritet med

kandidatländerna i samband med EU:s utvidgning.

Motioner från allmänna motionstiden 2000/01

2000/01:K219 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hanteringen av skattemedel inom

EU.

2000/01:K280 av Birgitta Carlsson och Gunnel Wallin

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att låta

sommartiden vara kvar hela året.

2000/01:K383 av Viola Furubjelke (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att inte ha

inskränkningar i rösträtten till EU-parlamentet.

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att koncentrera

Europaparlamentets arbete till Bryssel.

2000/01:U510 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

höja valdeltagandet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att koncentrera

Europaparlamentets sessioner till Bryssel.