Bet. 2001/02:KU36

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU36

Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionensområde

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 2001/02:170

Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionens

område jämte tre följdmotioner. I propositionen

föreslås en ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område. Den innebär att ett programföretag endast

påförs rörlig koncessionsavgift för annonsintäkter

från sådana sändningar som sker med stöd av

tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio-

och TV-lagen (1996:844) att sända TV-program med

analog sändningsteknik och från sändningar som i

huvudsak överensstämmer med dessa.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002. I

den utsträckning lagen inte leder till en för

programföretaget högre koncessionsavgift skall den

dock tillämpas även vid fastställande av den rörliga

delen av koncessionsavgiften för andra

kalenderhalvåret 2001 och första kalenderhalvåret

2002.

Utskottet tillstyrker lagförslaget. Två

reservationer (m, kd, fp resp. m) har avgetts.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område. Därmed avslår

riksdagen motionerna 2001/02:K91 yrkande 1,

2001/02:K92 och 2001/02:K93.

Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Utredning om koncessionsavgiften för

analoga sändningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:K91 yrkande 2.

Reservation 2 (m)

Stockholm den 14 maj 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Lars

Hjertén (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),

Kenth Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn von

der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager

(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och

Margareta Nachmanson (m).

2001/02

KU36

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 4 oktober 2001 att uppdra

åt Radio- och TV-verket att utreda hur underlaget

för koncessionsavgift för TV-sändningar kan

begränsas så att ett avgiftsskyldigt programföretag

endast påförs rörlig avgift för annonsintäkter från

sådan sändningsverksamhet som sker med stöd av

tillstånd att sända med analog sändningsteknik och

sändningar som i huvudsak överensstämmer med dessa.

Radio- och TV-verket rapporterade uppdraget 14 dagar

senare. Rapporten remitterades till

Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg,

Konkurrensverket, Kanal 5 AB, Modern Times Group MTG

AB och TV 4 AB. Lagrådets yttrande har inhämtats.

Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Med anledning av propositionen har tre motioner

väckts, bilaga 1.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Under utskottsbehandlingen har företrädare för TV 4

uppvaktat i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att den rörliga delen av

koncessionsavgiften på televisionens område skall

grundas endast på intäkter från annonser i

sändningar som sker med stöd av tillstånd enligt 2

kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen

(1996:844) att sända televisionsprogram med analog

sändningsteknik och i sändningar som i huvudsak

överensstämmer med dessa. De nya reglerna skall

träda i kraft den 1 juli 2002. De skall tillämpas

även vid fastställande av den rörliga delen av

koncessionsavgiften för andra kalenderhalvåret 2001

och första kalenderhalvåret 2002, i den utsträckning

det inte leder till en för programföretaget högre

koncessionsavgift.

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och

radions område och avstyrker motionsyrkanden

(m, kd, fp) om avslag på propositionen m.m.

Jämför reservation 1 (m, kd, fp).

Bakgrund

Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område,

koncessionsavgiftslagen, trädde i kraft den 1 mars

1992. Enligt 1 § i lagens lydelse före den 1 juli

2001 skulle koncessionsavgift betalas av ett

programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §

första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att

sända TV-program i hela landet under förutsättning

att företaget har rätt att sända reklam i sådan

sändning och är ensamt om denna rätt.

Koncessionsavgiften på televisionens område består

enligt 2-4 §§ koncessionsavgiftslagen av dels en

fast del, dels en rörlig del som baseras på

reklamintäkterna. Den fasta avgiften uppgår enligt 3

§ till 4 167 000 kr per månad. Den rörliga avgiften

är enligt 4 § beroende av de intäkter som utgör

vederlag till programföretaget för att det sänder

annonser. Avgiften tas ut med olika procentsatser

beroende på annonsintäkternas storlek. Den fasta

avgiften och beloppsgränserna för den rörliga

avgiften justeras årligen med hänsyn till

utvecklingen av konsumentprisindex.

Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB

(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i

landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.

Enligt det avtal som ingicks i samband med att

tillståndet gavs, åtog sig bolaget att använda ett

sändarnät som skulle byggas ut till att nå ungefär

99,8 % av Sveriges befolkning. I avtalet angavs

vidare att företaget fick sända reklam mot vederlag

och program mot betalning men att detta endast fick

ske under annonstid.

Tillståndet gällde ursprungligen till utgången av

februari 1998, men ersattes den 12 december 1996 av

ett nytt tillstånd. Detta tillstånd utformades med

stöd av bestämmelserna i radio- och TV-lagen som

hade trätt i kraft den 1 december samma år. Det nya

tillståndet innebar att det tidigare avtalet med TV

4 AB upphörde att gälla och ersattes av

tillståndsvillkor. Tillståndet har förlängts och

gäller nu till och med den 31 december 2005. Enligt

tillståndet har TV 4 AB rätt att "i hela landet,

under hela dygnet samtidigt sända ett program".

Minst 98 % av den fast bosatta befolkningen skall

kunna ta emot sändningarna via marknätet. Programmen

skall enligt sändningstillståndet även distribueras

genom satellit till den del av befolkningen som inte

utan stora kostnader kan nås av utsändningarna från

marksändare. Eftersom kabelföretagen är skyldiga att

vidaresända TV 4 AB:s analoga sändningar utan

kostnad för själva mottagningen distribueras

programmen även via kabel. Eftersom inget annat

programföretag har haft regeringens tillstånd att

under åren 1992-2000 sända rikstäckande TV-program

med reklam har TV 4 AB under denna tidsperiod varit

skyldigt att betala koncessionsavgift. Avgiften har

under dessa år beräknats på grundval av de

annonsintäkter TV 4 AB erhållit från samtliga

sändningar (marknätet, satellit och kabel).

Sändningar av marksänd digital-TV påbörjades under

år 1999 i fem områden i landet, men det var först

under år 2000 som sändningarna hade nått full

omfattning med ca 18 TV-kanaler i samtliga dessa

områden. I november 2000 beslutade riksdagen att de

digitala TV-sändningarna skulle få byggas ut i hela

landet (prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet.

2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:01). Regeringen har

därefter gett bl.a. de TV-företag som tidigare hade

rätt att sända i samtliga fem områden rätt att sända

i hela landet. Antalet hushåll som tar emot marksänd

digital-TV uppgår i dag till ca 100 000.

Riksdagen beslutade våren 2001 (bet. 2000/01:KU26,

rskr. 2000/01:277) om en ändring i 1 §

koncessionsavgiftslagen, som innebar att

skyldigheten att betala koncessionsavgift till

staten skulle omfatta programföretag som enligt 2

kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen har

tillstånd att sända TV-program med reklam i hela

landet med analog sändningsteknik. Detta skulle,

liksom tidigare, endast gälla om företaget är ensamt

om denna rätt här i landet. I propositionen (prop.

2000/01:132) angav regeringen att det inte fanns

skäl att för närvarande skilja på reklamintäkter som

härrör från analoga respektive digitala sändningar,

eftersom de digitala sändningarna vid denna tidpunkt

endast nådde ett begränsat antal tittare. Riksdagen

beslutade också en ändring i 4 § samma lag som

innebär att den rörliga avgiften beräknas för ett

kalenderhalvår i sänder. Vidare gav riksdagen

regeringen till känna att en grundlig översyn av

reglerna för koncessionsavgift borde göras och att

regeringen skyndsamt borde utreda möjligheten att

koncessionsavgift endast skall betalas för

sändningar av reklam med analog sändningsteknik. De

nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2001.

Vid beräkningen av den rörliga avgiftens storlek

enligt 4 § koncessionsavgiftslagen görs det för

närvarande ingen åtskillnad mellan reklamintäkter

som härrör från sändningar som sker med stöd av ett

tillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen där

utsändningen sker med analog teknik och andra

sändningar. Samtliga intäkter som ett programföretag

haft för att det sänt annonser ingår således i

beräkningsunderlaget. Detta gäller oavsett om

sändningen sker med stöd av sändningstillstånd i

marknätet eller inte och oavsett om den sker med

analog eller digital teknik.

Frågan om koncessionsavgiften är att betrakta som en

skatt diskuteras i propositionen 1991/92:78 om

koncessionsavgift på televisionens område m.m. I

lagrådsremissen hade uttalats att en avgift av detta

slag inte motsvaras av någon direkt motprestation

från statens sida, varför pålagan utgör en skatt i

regeringsformens mening och måste regleras i lag.

Lagrådet framhöll dock att eftersom avgiften kan ses

som ett vederlag för en, som det får förmodas

värdefull, ensamrätt att sända reklam i television

här i landet, denna bedömning måhända inte var helt

självklar. Lagrådet stannade emellertid vid samma

slutsats som dragits i remissen. Till vad som

tidigare anförts i frågan ville departementschefen

bara tillägga att det förhållandet att det vederlag

staten betingar sig så klart överstiger kostnaderna

talar för att det är fråga om en skatt. Det är ju

också så att ensamrätten är beroende av en tvingande

reglering från det allmännas sida.

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring i 4 §

koncessionsavgiftslagen med innebörd att den rörliga

delen av koncessionsavgiften skall grundas endast på

intäkter från annonser i sändningar som sker med

stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen att sända televisionsprogram med

analog sändningsteknik och i sändningar som i

huvudsak överensstämmer med dessa.

Syftet med bestämmelserna i koncessionsavgiftslagen

är bl.a. att se till att det företag som har

ensamrätt att sända annonser i rikstäckande

television inte får en orimlig konkurrensfördel.

Lagen kan således sägas ha en konkurrensreglerande

funktion.

I propositionen om koncessionsavgift (prop.

1991/92:78 s. 11 f.) anfördes att det är naturligt

att koncessionsavgiften upphör om Sveriges

Television AB (SVT) skulle få tillstånd att sända

betalda annonser. Detsamma gäller om något annat

företag får tillstånd att sända reklam i

rikstäckande TV-sändningar. Enligt propositionen var

det emellertid i det senare fallet inte lika

självklart att skyldigheten att betala avgift helt

skulle bortfalla. I sådana fall, liksom i fall av

andra förändringar i fråga om aktörer eller teknik

på marknaden, kunde det vara skäl att mera

förutsättningslöst ompröva avgiftens konstruktion

och storlek. De ändringar i koncessionsavgiftslagen

som trädde i kraft den 1 juli 2001 innebar bl.a. att

tillämpningsområdet ändrades så att endast ett

programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen har tillstånd att i hela landet

sända TV-program med analog sändningsteknik skall

betala koncessionsavgift till staten. Detta gäller

under förutsättning att företaget har rätt att sända

reklam i sådan sändning och är ensamt om denna rätt

i landet. Vilka intäkter som skall ingå i underlaget

för beräkningen av den rörliga delen av

koncessionsavgiften regleras i 4 §

koncessionsavgiftslagen. I samband med den nämnda

ändringen av lagens tillämpningsområde ändrades 4 §

endast när det gäller för vilken tid avgiften

beräknas.

TV 4 AB har invänt att 4 § i dess nuvarande

lydelse innebär att endast intäkter från sändningar

med analog teknik är avgiftsgrundande. Enligt

regeringens mening omfattar dock den rörliga delen

av koncessionsavgiften alla de intäkter

programföretaget haft för att det sänt annonser,

oavsett om intäkterna härrör från utsändning som

sker med stöd av sändningstillstånd enligt radio-

och TV-lagen eller inte och oavsett om den sker med

analog eller digital utsändningsteknik. Lagrådet har

diskuterat frågan i sitt yttrande, men inte tagit

ställning till vilken tolkning av 4 § som är den

riktiga.

Den aktuella bestämmelsen har i enlighet med sin

ordalydelse tillämpats på så sätt att den avsett

alla intäkter från annonser. Det får enligt

regeringen antas att riksdagen haft samma

uppfattning som regeringen när den gav regeringen

till känna att möjligheten att koncessionsavgift

endast skall betalas på intäkter från analoga

sändningar skyndsamt borde utredas. Om

avgiftsskyldigheten endast avsett analoga sändningar

hade en sådan utredning inte behövts. Även Radio-

och TV-verket har i sin rättstillämpning gett 4 §

denna innebörd. Radio- och TV-verket lät samtliga

intäkter från annonser i sändningar, oavsett

distributionsform, ingå när avgiften för andra

halvåret 2001 fastställdes den 1 mars i år trots att

TV 4 AB från underlaget räknat av den andel av

intäkterna som bolaget ansåg härrörde från digitala

sändningar i marknätet och Canal Digitals

satellitsändningar. Mot denna bakgrund anser

regeringen att det står klart att bestämmelsen har

den innebörd som regeringen hävdar.

TV 4 AB har enligt propositionen fortfarande en

särställning såsom enda TV-företag som har rätt att

sända rikstäckande TV-reklam i det analoga

marknätet. TV 4 AB:s analoga rikstäckande program

sänds även parallellt såväl i det digitala marknätet

som via satellit. Av sändningstillståndet för de

digitala sändningarna framgår att TV 4 AB, utöver

parallellsändningen av det program som visas i det

analoga marknätet, skall sända ytterligare minst ett

program. Utöver skyldigheten att sända dessa två

program har TV 4 AB dessutom rätt att sända

ytterligare televisionsprogram om tillgänglig

överföringskapacitet medger det.

När det gäller de analoga sändningarna anser

regeringen att det för närvarande inte är aktuellt

med någon förändring. Skälet är att det fortfarande

bara är ett TV-företag som har rätt att sända

rikstäckande TV-reklam i det analoga marknätet.

Samtliga intäkter från annonser i de analoga

sändningarna bör alltså ingå i beräkningsunderlaget.

När det gäller parallellsändningen av det analoga

programmet i det digitala marknätet konstateras att

besluten att inleda de digitala sändningarna och att

utvidga dem till hela landet på sikt kommer att

förändra situationen på TV-marknaden. Besluten har

emellertid ännu inte fått någon märkbar effekt på

den rådande konkurrenssituationen. De annonsintäkter

som ett programföretag, för närvarande TV 4 AB, får

för den analoga sändningen och parallellsändningen

av detta program i det digitala marknätet och via

satellit har sin grund i att sändningen når alla

hushåll i landet. Annonsörernas intresse av att

sända reklam i TV 4 AB:s analoga program är en följd

av att reklamutsändningen når hela landet. Att

programmet även sänds ut parallellt i det digitala

marknätet har i detta avseende ingen betydelse

eftersom målet att nå ut till alla hushåll redan är

uppfyllt genom marksändningen och

parallellsändningen via satellit. En

parallellsändning av det analoga programmet i det

digitala marknätet alstrar således i dagsläget inga

särskilda intäkter. Det är därför enligt regeringen

motiverat att det i underlaget för beräkningen av

den rörliga delen av koncessionsavgiften tills

vidare - utöver annonsintäkterna från de analoga

marksändningarna och parallellsändningen via

satellit - även ingår annonsintäkter från sändningar

i det digitala marknätet som i huvudsak

överensstämmer med sändningar som sker med stöd av

tillstånd att sända med analog sändningsteknik.

Vid avgörande om en sändning huvudsakligen

överensstämmer med en sändning som sker med stöd av

tillstånd att sända med analog sändningsteknik bör

en bedömning göras av flera faktorer såsom

innehållet i sin helhet (inte enstaka program- eller

reklaminslag), vilken beteckning som används samt

utformningen av programförklaringar och

sändningstillstånd.

När det gäller sådana intäkter som

programföretaget får för att det sänder annonser i

andra sändningar anser regeringen däremot att dessa

inte skall ingå i avgiftsunderlaget enligt 4 §.

Detta innebär att om ett programföretag som är

avgiftsskyldigt startar sändningar av nya unika

programkanaler, som inte sänds ut i det analoga

marknätet, skall annonsintäkterna från dessa

programkanaler inte ingå i avgiftsunderlaget. Skälen

för en sådan avgränsning är att programföretaget i

det nämnda fallet inte har någon fördel i

förhållande till andra reklamsändande TV-företag och

företaget har inte någon ensamrätt som skulle

motivera avgiftsskyldighet.

Förslaget innebär att vissa intäkter som hittills

skulle ha kunnat inkluderas vid beräkningen av

avgiftsunderlaget nu undantas. Det blir alltså

enligt regeringen inte fråga om någon retroaktiv

beskattning som TV 4 AB har gjort gällande utan

tvärtom en begränsning av skattskyldigheten.

TV 4 AB har vidare invänt att förslaget strider

mot generalitetsprincipen och att det blir fråga om

olaga särbeskattning när skyldigheten att betala

koncessionsavgift endast gäller en TV-kanal bland 21

likställda i det digitala marknätet. Regeringen

delar inte denna bedömning. Avgiftsskyldigheten för

sändningar i det digitala marknätet gäller endast

sådana sändningar som i huvudsak överensstämmer med

de som sänds analogt med ensamrätt att sända reklam

i hela landet.

Det går enligt regeringen inte heller att - som TV

4 AB gör gällande - hävda att förslaget innebär ett

otillåtet statsstöd i den meningen att staten

undandrar sig möjligheten att erhålla avgifter som

man rätteligen borde ta ut. För att ett sådant stöd

skall anses föreligga krävs det att TV 4 AB:s

konkurrenter i det digitala marknätet också har en

särställning som liknar den som TV 4 AB har när det

gäller den analoga sändningen och

parallellsändningen och som är motivet för att

koncessionsavgiften över huvud taget tas ut.

Statligt stöd i fördragets mening uppkommer antingen

genom att vissa aktörer gynnas genom överföring av

statliga resurser eller genom att staten gör avkall

på fordran eller inkomster som man normalt har att

påräkna. Någon sådan situation föreligger inte i

detta fall. Förslaget kan enligt regeringen mot

denna bakgrund inte heller anses innebära något

otillåtet statsstöd till övriga kanaler i det

digitala marknätet.

När det gäller TV 4 AB:s synpunkt att avgiften

inte kommer att nedtrappas och minskas på det sätt

som TV 4 AB har haft rätt att vänta sig och att

förslaget därför strider mot EG-rätten, är det

enligt regeringen riktigt att det av förarbetena

till koncessionsavgiftslagen framgår att avgiften

skall omprövas när förutsättningarna för den

förändras. Riksdagen har också uttalat att

regeringen bör göra en grundlig översyn av reglerna

för koncessionsavgift dels beträffande

avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens

storlek. Det är rimligt att anta att

konkurrenssituationen på den svenska TV-reklam-

marknaden kommer att genomgå ytterligare

förändringar i samband med det digitala marknätets

framväxt. Det nu aktuella förslaget är en lösning i

avvaktan på resultatet av den grundliga översyn av

reglerna för koncessionsavgift som skall göras av

den utredning som regeringen den 14 mars 2002

beslutat att tillsätta. När resultatet av denna

utredning är klart kan det bli aktuellt med

ytterligare förändringar rörande

koncessionsavgiften.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 2002.

I enlighet med Lagrådets förslag föreslår regeringen

en övergångsbestämmelse som innebär att retroaktiv

tillämpning av 4 § i dess nya lydelse tillåts

beträffande den rörliga delen av koncessionsavgiften

för andra halvåret 2001 och första halvåret 2002 men

endast i den mån den inte leder till en högre avgift

för koncessionshavaren.

Motionerna

I motion K91 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av 4

§ lagen om koncessionsavgift på televisionens och

radions område och i stället antar den ändring som

presenteras i motionen (yrkande 1).

Motionärerna anser att regeringens förslag är

mycket tveksamt. Syftet med koncessionsavgiften är

att motverka effekterna av den bristfälliga

konkurrens som är följden av att endast ett företag

har fått rätt att sända reklam-TV i marksändningar

och därmed verka på en skyddad marknad. Förslaget

innebär emellertid enligt motionen att

koncessionsavgifter kommer att betalas på intäkter

från konkurrensutsatta sändningar. Att basera

koncessionsavgiften på intäkter även från sändningar

där det inte råder monopol går emot själva tanken

med koncessionsavgiften. Motionärerna framhåller med

hänvisning till Lagrådets yttrande att det är en

brist att regeringen inte utrett möjligheterna att

begränsa koncessionsavgiften så att den enbart

grundas på analoga sändningar. Regeringens förslag

bör därför avslås. I stället bör det genomföras en

ändring enligt vilken koncessionsavgiften skall

beräknas enbart på annonsintäkter från sändningar i

det analoga marknätet.

Ett liknande motionsyrkanden förs fram i motion

K92 av Ingvar Svensson m.fl. (kd). Motionärerna

begär att orden "och i sändningar som i huvudsak

överensstämmer med dessa sändningar" i regeringens

lagförslag skall utgå.

Motionärerna anser att regeringens förslag bygger

på en missuppfattning av konstitutionsutskottets

ställningstagande våren 2001. Det finns enligt

motionärerna inte något som helst sakligt skäl att

ta ut koncessionsavgift på intäkter av sändningar

med digital teknik, eftersom det inte finns någon

ensamrätt. Genom att lagstiftningen i den delen

endast kommer att gälla en enda TV-kanal men inte

något av de övriga likställda, bli det uppenbart att

lagen i denna del strider mot generalitetsprincipen.

En grundläggande princip för all beskattning är att

den skall vara generell. Motionärerna anser vidare

att förslaget kan stå i strid med EG-rätten; t.ex.

kan uttalade skillnader i skattebelastningen som

gynnar vissa företag ses som statsstöd i EG-rättslig

mening. Sådant stöd är oförenligt med EG-rätten om

det snedvrider konkurrensen.

Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkar i motion K93 att

propositionen avslås. Motionärerna anger att

regeringens förslag kan innebära att

koncessionsavgiften höjs. Eftersom TV 4 nu fått

konkurrens genom att andra företag har fått

tillstånd att sända marksänd digital-TV bör avgiften

i stället sänkas. Ett annat skäl för avslagsyrkandet

är att motionärerna av princip motsätter sig

retroaktiv lagstiftning.

Utredning

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att en

särskild utredare skall göra en översyn av reglerna

för koncessionsavgift på televisionens område (dir.

2002:44). Utredaren skall beskriva förändringarna

inom TV-området och analysera vilka konsekvenser

utvecklingen haft för konkurrenssituationen på TV-

reklammarknaden. Utredaren skall också analysera hur

konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden kan

komma att påverkas av skiftet från analog till

digital sändningsteknik. Slutligen skall utredaren

överväga behovet av att ändra reglerna för

koncessionsavgift på TV-området, dels beträffande

avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens

storlek och hur avgiften skall beräknas.

I direktiven framhålls att digitaliseringen av

marknätet kan få till effekt att flera

reklamfinansierade TV-kanaler får samma räckvidd som

TV 4. I takt med att tillgången till och

användningen av de digitala marksändningarna ökar

kan TV 4 AB:s särställning som rikstäckande reklam-

TV-kanal komma att förändras. Om utredaren kommer

fram till att avgiftsskyldighet fortsatt är

motiverad skall utredaren föreslå hur stor avgiften

skall vara och hur den skall beräknas för att fylla

avsedd konkurrensreglerande funktion.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

parallellsändning av TV 4 AB:s analoga program i det

digitala marknätet för närvarande inte torde alstra

några särskilda intäkter mot bakgrund av att

annonsörernas intresse av att sända reklam i TV 4

AB:s analoga program är en följd av att

reklamutsändningen når hela landet. Att programmet

även sänds parallellt i det digitala marknätet

saknar betydelse eftersom målet att nå ut till alla

hushåll redan är uppfyllt genom marksändningen och

parallellsändningen via satellit. Som regeringen

framhållit är det därför motiverat att den rörliga

delen av koncessionsavgiften tills vidare beräknas

även på annonsintäkter från sändningar i det

digitala marknätet som i huvudsak överensstämmer med

sändningar som sker med stöd av tillstånd att sända

med analog sändningsteknik.

Utskottet gör vidare samma bedömning som

regeringen när det gäller generalitetsprincipen.

Avgiftsskyldigheten för sändningar i det digitala

marknätet gäller enligt förslaget endast sådana

sändningar som i huvudsak överensstämmer med dem som

sänds analogt med ensamrätt att sända reklam i hela

landet, och dessa sändningar kan inte anses alstra

särskilda reklamintäkter. Avgiften kan därför inte

anses strida mot generalitetsprincipen.

Utskottet anser i likhet med regeringen inte

heller att förslaget innebär ett otillåtet

statsstöd, mot bakgrund av att TV 4 AB:s

konkurrenter i det digitala marknätet inte har en

särställning som liknar den som TV4 AB har när det

gäller den analoga sändningen och

parallellsändningen och som är motivet för att

koncessionsavgift över huvud taget tas ut.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionerna K91 yrkande 1 (m), K92 (kd) och

K93 (fp).

Utskottet vill emellertid erinra om vad utskottet

anförde våren 2001 om att starka skäl - mot bakgrund

av en ökad andel av digitala sändningar - talar för

en åtskillnad när det gäller reklamintäkter som

härrör från analoga respektive digitala sändningar.

Utskottet vill understryka vikten av att

beredningsarbetet med anledning av den grundliga

översyn av reglerna för koncessionsavgiften som

begärdes i sammanhanget och som regeringen nu

beslutat om bedrivs skyndsamt.

Utredning om koncessionsavgiften för

analoga sändningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om

ett tillkännagivande till regeringen om att

det bör utredas om koncessionsavgiften skall

uttas i analoga sändningar i marknätet där

konkurrens råder.

Jämför reservation 3 (m).

Motioner

I motion K91 yrkande 2 av Per Unckel m.fl. (m)

begärs en utredning av om koncessionsavgiften skall

uttas i de analoga sändningar i marknätet där

konkurrens råder. Ensamrätten för TV 4 att sända

reklam gäller enbart marknätet och därmed bara ca 30

% av hushållen. Den aviserade grundliga översynen av

systemet med koncessionsavgift bör därför även

omfatta denna frågeställning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill hänvisa till att regeringen som

redovisats ovan beslutat tillsätta en utredning med

uppgift att beskriva förändringarna inom TV-området

och analysera vilka konsekvenser utvecklingen haft

för konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden.

Utredaren skall också analysera hur

konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden kan

komma att påverkas av skiftet från analog till

digital sändningsteknik. Slutligen skall utredaren

överväga behovet av att ändra reglerna för

koncessionsavgift dels beträffande

avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens

storlek samt hur avgiften skall beräknas. Utredaren

skall överväga om avgiftsskyldigheten fortsatt är

motiverad. Enligt utskottets mening saknas det

anledning att anta något annat än att den

frågeställning som tas upp i motionsyrkandet kommer

att beröras av utredningen. Motion K91 yrkande 2 (m)

får därför anses tillgodosett och avstyrks

följaktligen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Regeringens lagförslag (punkt 1)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Lars

Hjertén (m), Björn von der Esch (kd), Nils

Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och

Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område med den ändringen

att 4 § får den lydelse som reservanterna föreslår i

bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:K91 yrkande 1, 2001/02:K92 och 2001/02:K93

samt delvis proposition 2001/02:170.

Ställningstagande

Regeringens förslag är mycket tveksamt. Syftet med

koncessionsavgiften är att motverka effekterna av

den bristfälliga konkurrens som är följden av att

endast ett företag har fått rätt att sända reklam-TV

i marksändningar och därmed verka på en skyddad

marknad. Förslaget innebär emellertid att

koncessionsavgiften kommer att betalas på intäkter

från konkurrensutsatta sändningar, vilket går emot

själva tanken med koncessionsavgiften. Det finns

inte något som helst sakligt skäl att ta ut

koncessionsavgift på sändningar med digital teknik

eftersom det inte föreligger någon ensamrätt, vilket

ju är själva grunden för koncessionsavgiftslagen.

Genom att lagstiftningen i den delen endast kommer

att gälla en enda TV-kanal men inte någon av de

övriga likställda är det uppenbart att lagen i detta

avseende strider mot generalitetsprincipen. Det är

en grundläggande princip att all beskattning på

något sätt skall vara generell. Regeringens förslag

kan i denna del innebära en olaglig särbeskattning.

Förslaget kan också stå i strid med EG-rätten bl.a.

genom att uttalade skillnader i skattebelastningen

som gynnar vissa företag ses som statsstöd i EG-

rättslig mening. Ett sådant stöd är oförenligt med

EG-rätten om det snedvrider konkurrensen.

Som Lagrådet framhållit har det inte gjorts någon

egentlig utredning av möjligheterna att låta

avgiften grundas enbart på intäkter från sändningar

med analog teknik, vilket självfallet är en brist.

Det finns också mot bakgrund av vissa uttalanden i

propositionen anledning att understryka att

konstitutionsutskottets ställningstagande våren 2001

om behovet av att skyndsamt utreda möjligheterna för

att koncessionsavgift endast skall betalas på

sändningsverksamhet med analog teknik inte kan tas

till intäkt för annat än att enbart analoga

sändningar skall kunna ingå i avgiftsunderlaget.

Riksdagen bör mot den angivna bakgrunden i stället

för att anta regeringens lagförslag i dess helhet

anta förslaget med den lydelse av 4 §

koncessionsavgiftslagen, som framgår av bilaga 3.

Detta begränsar underlaget för avgiftsuttaget till

annonser i sändningar med analog sändningsteknik.

Motionerna K91 yrkande 1(m), K92 (kd) och K93 (fp)

tillstyrks följaktligen.

2. Utredning om koncessionsavgiften för analoga

sändningar (punkt 2)

av Per Unckel (m), Lars Hjertén (m), Nils

Fredrik Aurelius (m) och Margareta Nachmanson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K91 yrkande 2.

Ställningstagande

Det bör utredas om koncessionsavgiften skall uttas i

de analoga sändningarna i marknätet där konkurrens

råder. Ensamrätten för TV 4 att sända reklam gäller

enbart i marknätet och därmed bara ca 30 % av

hushållen sägs det. Den nu aviserade grundliga

översynen av systemet med koncessionsavgift bör

därför enligt motionen omfatta även denna

frågeställning. Detta bör med bifall till motion K91

(m) yrkande 2 ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:170 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område.

Följdmotioner

2001/02:K91 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att avslå regeringens

förslag om ändring i 4 § lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område och i stället anta den ändring som

presenteras i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omfattningen av en

översyn av systemet med koncessionsavgift.

2001/02:K92 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att 4 § första stycket lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och

radions område skall ha den lydelse som framgår av

motionen.

2001/02:K93 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen avslår regeringens proposition.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

4 §[1]

-----------------------------------------------------

Den rörliga delen av Den rörliga delen av

koncessionsavgiften koncessionsavgiften

beräknas för ett beräknas för ett

kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.

Den är beroende av de Den är beroende av de

intäkter som utgör intäkter som utgör

vederlag till vederlag till

programföretaget för att programföretaget för att

det sänder annonser och det sänder annonser i

tas ut med sändningar som sker med

stöd av tillstånd enligt

2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen

(1996:844) att sända

televisionsprogram med

analog sändningsteknik

och i sändningar som i

huvudsak överensstämmer

med dessa sändningar.

Avgiften tas ut med

-----------------------------------------------------

- 20 procent av intäkterna till den del de

överstiger 375 miljoner men inte 500 miljoner

kronor,

- 40 procent av intäkterna till den del de

överstiger 500 miljoner men inte 1 000 miljoner

kronor,

- 50 procent av intäkterna till den del de

överstiger 1 000 miljoner kronor.

I intäkter som utgör vederlag för att

programföretaget sänder annonser inräknas intäkter

som tillförts någon annan, om det framgår av

omständigheterna att de utgör sådant vederlag till

programföretaget.

Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga

grunder.

De i första stycket angivna beloppsgränserna skall

justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som

anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen

av koncessionsavgiften.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002. I den

utsträckning lagen inte leder till en för

programföretaget högre koncessionsavgift skall den

dock tillämpas även vid fastställande av den rörliga

delen av koncessionsavgiften för andra

kalenderhalvåret 2001 och första kalenderhalvåret

2002.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 2001:532

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Av reservanterna i reservation 1

föreslagen lydelse av 4 § lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område

-----------------------------------------------------

Regeringens förslags Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Den rörliga delen av Den rörliga delen av

koncessionsavgiften koncessionsavgiften

beräknas för ett beräknas för ett

kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.

Den är beroende av de Den är beroende av de

intäkter som utgör intäkter som utgör

vederlag till vederlag till

programföretaget för att programföretaget för att

det sänder annonser i det sänder annonser i

sändningar som sker med sändningar som sker med

stöd av tillstånd enligt stöd av tillstånd enligt

2 kap. 2 § första stycket 2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen radio- och TV-lagen

(1996:844) att sända (1996:844) att sända

televisionsprogram med televisionsprogram med

analog sändningsteknik analog sändningsteknik.

och i sändningar som i Avgiften tas ut med

huvudsak överensstämmer

med dessa sändningar.

Avgiften tas ut med

-----------------------------------------------------

- 20 procent av intäkterna till den del de

överstiger 375 miljoner men inte 500 miljoner

kronor,

- 40 procent av intäkterna till den del de

överstiger 500 miljoner men inte 1 000 miljoner

kronor,

- 50 procent av intäkterna till den del de

överstiger 1 000 miljoner kronor.

I intäkter som utgör vederlag för att

programföretaget sänder annonser inräknas intäkter

som tillförts någon annan, om det framgår av

omständigheterna att de utgör sådant vederlag till

programföretaget.

Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga

grunder.

De i första stycket angivna beloppsgränserna skall

justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som

anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen

av koncessionsavgiften.

-----------------------------------------------------