Bet. 2001/02:KU9

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU9

Allmänna helgdagar, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner

från den allmänna motionstiden 2001 samt en motion

från allmänna motionstiden 2000. Motionerna gäller

frågor om allmänna helgdagar, flaggning, begravning

m.m.

Utskottet anser att nationaldagen den 6 juni skall

bli allmän helgdag men att det får ankomma på

regeringen att utarbeta ett förslag med denna

innebörd. Därmed tillstyrker utskottet ett antal

motioner med yrkanden om att den 6 juni skall vara

allmän helgdag. Utskottet avstyrker övriga motioner.

Fem reservationer samt ett särskilt yttrande har

avlämnats.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Nationaldagen den 6 juni som allmän

helgdag

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om att nationaldagen

den 6 juni skall bli allmän helgdag. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:K207,

2001/02:K216, 2001/02:K217, 2001/02:K218,

2001/02:K238, 2001/02:K250, 2001/02:K259,

2001/02:

K292, 2001/02:K297 yrkande 1, 2001/02:K312,

2001/02:K320, 2001/02:

K347, 2001/02:K386 och 2001/02:K391.

Reservation 1 (mp)

2. Internationella kvinnodagen den 8 mars

som helgdag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K266 och

2001/02:K310.

Reservation 2 (v)

3. Nationalsången

Riksdagen avslår motion 2001/02:K297 yrkande 2.

4. Offentligt belöningssystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:K377.

Reservation 3 (m, kd)

5. Svenska flaggan

Riksdagen avslår motion 2001/02:K297 yrkande 3.

6. Riksdagens flaggarrangemang

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K249 och

2001/02:K301.

7. Europadagen som allmän flaggdag

Riksdagen avslår motion 2001/02:K313.

Reservation 4 (m, fp)

8. Information om betydelsen av "Tre

kronor", m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K235,

2001/02:K294 och 2001/02:

K411.

9. Begravningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K343,

2001/02:K283 och 2001/02:

K382.

Reservation 5 (mp)

Stockholm den 20 november 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Per Unckel (m), Göran Magnusson

(s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Mats Berglind (s), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Mats

Einarsson (v), Björn von der Esch (kd),

Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager

(mp), Åsa Torstensson (c), Helena

Bargholtz (fp), Britt-Marie Lindkvist

(s), Margareta Nachmanson (m) och Anders

Bengtsson (s).

2001/02

KU9

Utskottets överväganden

Helgdagar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att nationaldagen den 6 juni bör bli

allmän helgdag samt att det får ankomma på

regeringen att utarbeta ett förslag med denna

innebörd. Utskottet bifaller därmed

motionerna K207, K216, K217, K218, K238,

K250, K259, K292, K297 yrkande 1, K312, K320,

K347, K386 och K391.

Riksdagen avslår motionerna K266 och K310 med

yrkanden om att göra den internationella

kvinnodagen den 8 mars till allmän helgdag.

Riksdagen avslår motion K297 yrkande 2 med

yrkande om ett juridiskt godkännande av

sången "Du gamla, du fria" som Sveriges

nationalsång.

Motionerna

I motion 2001/02:K207 av Rolf Gunnarsson (m)

föreslås ett tillkännagivande om att den 6 juni blir

helgdag. Det är, enligt motionären, dags att göra

den

6 juni till helgdag i almanackan. En av helgdagarna

annandag påsk och annandag pingst bör med lätthet

kunna bytas mot vår nationaldag och även den 1 maj

borde kunna komma i fråga att bytas mot den 6 juni.

I motion 2001/02:K216 av Anita Sidén och Cecilia

Magnusson (m) föreslås ett tillkännagivande om att

göra nationaldagen till helgdag.

Internationaliseringen har gjort att intresset för

traditioner, flagga och nationaldag har ökat.

Globalisering och hög förändringstakt accentuerar

människors behov av att känna stabilitet och

samhörighet. I ett mångkulturellt samhälle finns få

gemensamma referenspunkter. Olika befolkningsgrupper

firar olika högtider och bekänner sig till olika

religioner. Kvar som gemensamma symboler finns

uttrycken för Sverige som nation, en positiv

nationalism. Ett naturligt led i att göra

nationaldagen till hela folkets angelägenhet vore,

enligt motionärerna, att göra den 6 juni till

helgdag.

I motion 2001/02:K217 av Kenneth Johansson och

Birgitta Sellén (c) föreslås ett tillkännagivande om

att göra nationaldagen till allmän helgdag. Den

6 juni är en historiskt och kulturellt viktig dag

för Sverige. I en alltmer internationaliserad värld

känns det, enligt motionärerna, angeläget att värna

vårt nationella kulturarv och vår identitet.

Nationaldagen bör göras till allmän helgdag för att

markera dess betydelse för det svenska samhället och

för alla som bor och verkar i vårt land. Av

kostnadsskäl bör en annan arbetsfri dag upphöra.

I motion 2001/02:K218 av Runar Patriksson (fp)

föreslås ett tillkännagivande om att Sveriges

nationaldag bör bli helgdag. Enligt motionären måste

den 6 juni bli en helgdag och firas med värdighet.

Man kan undersöka att byta med någon annandag eller

Kristi himmelsfärdsdag kan bli en lördag i samma

vecka som i dag.

I motion 2001/02:K238 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att redan från och med år 2002 göra den 6 juni till

allmän helgdag. Det är, enligt motionären,

självklart för ett folkflertal att Sveriges

nationaldag den

6 juni skall göras till allmän helgdag. Beslutet bör

tas under hösten så att det redan 2002 är möjligt

för medborgarna att på ett värdigt sätt kunna fira

nationaldagen med familj, vänner och övriga

nationaldagsfirare.

I motion 2001/02:K250 av Carl Erik Hedlund och

Birgitta Wistrand (m) föreslås att riksdagen

beslutar att nationaldagen den 6 juni skall bli

allmän helgdag 2003 och att samtidigt annandag

pingst upphör att vara allmän helgdag. Sverige är

ett av de ytterst få länder som inte firar sin

nationaldag som allmän helgdag. I en alltmer

internationell verklighet är det, enligt

motionärerna, viktigt att stärka den egna

identiteten. Inte minst för alla dem som kommit från

olika länder till Sverige för att forma sin egen

framtid i landet. Motionärerna tror att

nationaldagen skull kunna symbolisera något nytt och

något som skulle sammanföra människorna som lever i

Sverige. Motionärerna vill att den 6 juni skall bli

helgdag och att samtidigt annandag pingst upphör att

vara helgdag.

I motion 2001/02:K259 av Per Unckel m.fl. (m)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring i lagen om allmänna

helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförs i

motionen. I en tid av stora förändringar och med

ökande internationalisering är det angeläget att slå

vakt om den nationella identiteten. Genom att låta

nationaldagen bli en helgdag uppmärksammas bättre

den dag som historiskt sett är förknippad med vårt

demokratiska statsskick. Genom att fylla

nationaldagen med innehåll som tydliggör syftet med

firandet skulle nationaldagen enligt vår mening ges

en ökad betydelse som symbol för alla som lever i

Sverige. I en tid då främlingsfientligheten och

intoleransen blivit ett problem är det, enligt

motionärerna, viktigt att svenska folket återtar

sina symboler från de grupper som missbrukar dem.

Nationaldagen har successivt fått en starkare

ställning bland svenska folket. Det är rimligt att

alla får en möjlighet att fira nationaldagen genom

att den 6 juni görs till helgdag. Motionärerna

föreslår att den 6 juni blir allmän helgdag fr.o.m.

den 6 juni 2002. Nationaldagsutredningens

författningsförslag kan, enligt motionärerna, ligga

till grund för en sådan ändring.

I motion 2001/02:K292 av Mikael Oscarsson (kd)

föreslås ett tillkännagivande om att göra Sveriges

nationaldag den 6 juni till helgdag. I Norden har

alla länder förutom Sverige helgdag på sin

nationaldag. Det är, enligt motionären, hög tid att

ändra på detta. För att finansiera detta får man

överväga om någon annan helgdag måste bort, t.ex.

trettondagen, annandag pingst eller första maj.

I motion 2001/02:K297 av Magnus Jacobsson (kd)

föreslås tillkännagivanden om stärkande av

nationaldagens status (yrkande 1) och om ett

juridiskt erkännande av sången Du gamla, du fria som

Sveriges nationalsång (yrkande 2). Det är viktigt

att vi använder de nationella symboler som finns på

ett sådant sätt att den nationella identiteten

stärks för alla som bor i Sve-rige. Motionären anser

att det vore bra om man exempelvis stärkte

nationaldagens status. Nationaldagen borde vara en

allmän helgdag. Det är, enligt motionären, hög tid

att vår av hävd erkända nationalsång får ett

juridiskt erkännande.

I motion 2001/02:K312 av Birgitta Carlsson och

Margareta Andersson (c) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att göra Sveriges nationaldag

till helgdag. För att göra det möjligt för fler

svenskar att verkligen fira nationaldagen föreslår

motionärerna att den görs till allmän helgdag.

I motion 2001/02:K320 av Ingvar Svensson (kd)

föreslås att riksdagen begär av regeringen ett

förslag som gör nationaldagen den 6 juni till

helgdag. I Sverige firar vi vår nationaldag den 6

juni. Den 6 juni är en betydelsefull dag i vår

historia. Denna dag 1523 besteg Gustav Vasa tronen.

Samma dag 1809 antogs våra grundlagar. Vår

nationaldag är, enligt motionären, en viktig

historisk och kulturell företeelse som bidrar till

att skapa en grund för nationens identitet. Det är,

enligt motionären, nu dags att göra nationaldagen

till helgdag.

I motion 2001/02:K347 av Annelie Enochson (kd)

föreslås ett tillkännagivande om att göra den

svenska nationaldagen till en allmän helgdag. För

att ge Sveriges samtliga ca nio miljoner invånare en

möjlighet att gemensamt kunna markera sitt bejakande

av vårt svenska samhälles grundläggande värderingar

föreslås att även den svenska nationaldagen blir en

helgdag. Inte minst den tiondel av Sveriges invånare

som är födda utanför Sveriges gränser får därigenom

ett värdefullt tillfälle att också manifestera sin

lojalitet med vårt lands demokratiska samhällsskick

och värdegrund.

I motion 2001/02:K386 av Johnny Gylling (kd)

föreslås ett tillkännagivande om att göra den 6 juni

till helgdag och i stället avskaffa annandag pingst

som helgdag. Alla som bor och lever i Sverige skall

kunna känna gemenskap och trygghet. Nationaldagen

kan bli ett led i att förstärka gemenskapen och låta

oss alla tillsammans känna stolthet och glädje över

vårt land.

I motion 2001/02:K391 av Ingvar Eriksson (m)

föreslås ett tillkännagivande om nationaldagen som

helgdag. Genom att göra vår nationaldag den 6 juni

till en helgdag kommer den, enligt motionären, att

uppmärksammas och firas på ett helt annat sätt än

för närvarande. Detta är, enligt motionären,

angeläget inte minst mot bakgrund av att vi lever i

en tid med ökad internationalisering och stora

förändringar. I det sammanhanget är det viktigt att

också slå vakt om den nationella identiteten och

stärka våra traditioner.

I motion 2001/02:K266 av Claes Stockhaus (v)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring i lagen (1989:253) om

allmänna helgdagar i enlighet med vad som anförs i

motionen. Sverige behöver, enligt motionären, en

helgdag med internationell prägel i tider av en allt

ökande internationalisering. Detta bör vara en dag

som inte enbart inskränker sig till EU-området utan

en dag som har hela världen som utgångspunkt.

Samtidigt med att vi internationaliserar så lever vi

i en nation. Motionären anser att annandag pingst

bör bytas mot två nya helgdagar, nämligen den

internationella kvinnodagen den 8 mars och

nationaldagen den 6 juni fr.o.m. år 2004.

I motion 2001/02:K310 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till sådan ändring i lagen om allmänna

helgdagar att den 8 mars blir allmän helgdag i

utbyte mot en kyrkohelgdag. 1980 kungjorde FN den 8

mars som internationell kvinnodag. Kvinnodagen har

firats med olika styrka och på olika dagar under sin

historia. Den internationella kvinnodagen är i dag

en dag då även organisationer utan partipolitisk

anknytning samlas för att lyfta fram kvinnofrågor

och för en dag få dessa frågor uppförda på

dagordningen. Många kvinnor är förhindrade att delta

i de demonstrationer, manifestationer, möten,

föreläsningar, seminarier eller konferenser som

anordnas på den internationella kvinnodagen därför

att den oftast infaller på en arbetsdag. Femton

länder har redan beslutat att göra den 8 mars till

helgdag. Motionärerna anser att Sverige bör vara

ytterligare ett land bland dessa.

Bakgrund

Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar

avses med allmän helgdag söndagar, däribland

påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen,

trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag

jul, även när de inte infaller på en söndag, vidare

långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,

annandag pingst, midsommardagen och alla helgons

dag.

I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras

att flera funktioner är knutna till

helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika

författningar. Det gäller framför allt föreskrifter

som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur tiden

skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på

en söndag eller annan allmän helgdag. Som exempel

nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen (1977:480)

gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som

semesterdagar. Vidare framhålls i propositionen att

vad som är allmän helgdag är av stor rättslig och

samhällsekonomisk betydelse.

Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar

väcktes motioner med förslag om att nationaldagen

skulle bli helgdag. Vid sin behandling av

propositionen jämte motioner hänvisade utskottet

(bet. 1988/89:KU29) till ett tidigare uttalande om

att de gällande formerna för firandet av

nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt

utrymme för att markera nationaldagens betydelse i

det svenska samhället.

Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har

därefter behandlats av utskottet vid flera

tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet

(bet. 1991/92:KU9), som var medvetet om att

införande av ytterligare en helgdag bl.a. hade

ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt

borde bli föremål för utredning.

Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning

med syfte att utreda förutsättningarna för att göra

nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt

direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att

utredningen särskilt studerade de ekonomiska

konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag

skulle få, såväl för den offentliga sektorn som för

näringslivet och övriga delar av samhället. I

utredarens uppdrag låg också att undersöka

konsekvenserna, ekonomiska och andra, av att inrätta

nationaldagen som helgdag på bekostnad av någon nu

existerande allmän helgdag.

Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58)

att nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag

samtidigt som annandag pingst upphör att vara

helgdag. Utredaren hade kommit fram till denna

slutsats dels genom att studera de ekonomiska

konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels genom

att beakta folkliga och kyrkliga traditioner.

Sammanfattningsvis angav utredaren att om man

införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra

något annat, skulle det medföra ett årligt

inkomstbortfall inom tillverkningsindustrin på

omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten

skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan

3 och 4 miljarder kronor baserat på 1992 års

produktion. Utredaren anförde att det inte kunde

anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa

ytterligare en helgdag. Om nationaldagen skall bli

helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller

flyttas. Som möjliga alternativ i utredningen

diskuterades att första maj, trettondedag jul,

Kristi himmelsfärdsdag eller annandag pingst

upphörde att vara helgdag. I valet mellan de

aktuella helgdagarna fann utredaren, med beaktande

av ekonomiska, teologiska och sociala aspekter, att

annandag pingst var den helgdag som framstod som

minst olämplig att ta bort.

I budgetpropositionen 1994/95:100 (bil. 3 s. 14)

angav regeringen att tanken att göra nationaldagen

till helgdag inte borde fullföljas.

Av Nationalencyklopedin framgår följande. "Du gamla,

du fria" är en fosterländsk sång, allmänt använd som

Sveriges nationalsång (ehuru inte officiellt antagen

som sådan).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1995/96:KU11 motioner om nationaldagen som helgdag.

Enligt utskottets mening gav de gällande formerna

för firande av nationaldagen och svenska flaggans

dag den 6 juni tillräckligt utrymme för att markera

denna dags betydelse i det svenska samhället.

Motionerna avslogs. Detta ställningstagande vidhölls

vid behandlingen av motioner i ämnet i betänkandena

1997/98:KU9, 1999/2000:KU18 och 2000/01:KU15. I

betänkande 1999/2000:KU18 gjorde utskottet också

bedömningen att förslaget i en motion att göra den

internationella kvinnodagen till allmän helgdag

skulle avstyrkas.

Utskottet ansåg i betänkande 2000/01:KU15 att det

inte fanns behov av ett juridiskt erkännande av "Du

gamla, du fria" som Sveriges nationalsång, och

avstyrkte en motion med yrkande om ett

tillkännagivande om ett juridiskt erkännande av

sången.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att nationaldagen den 6 juni bör bli

allmän helgdag. Utskottet är medvetet om att detta

kan få ekonomiska konsekvenser för samhället. Om den

6 juni blir allmän helgdag på bekostnad av någon nu

existerande helgdag blir de ekonomiska effekterna

beroende av vilken existerande allmän helgdag som

skall komma i fråga. Nationaldagsutredningen

föreslog att den 6 juni skulle bli allmän helgdag

samtidigt som annandag pingst skulle upphöra att

vara helgdag. De ekonomiska effekterna av ett sådant

förslag blir andra än om t.ex. trettondedag jul

skulle upphöra att vara allmän helgdag. Utskottet

anser att det får ankomma på regeringen att utarbeta

ett förslag som innebär att nationaldagen den 6 juni

skall bli allmän helgdag. Detta bör riksdagen med

anledning av motionerna K207, K216, K217, K218,

K238, K250, K259, K292, K297 yrkande 1, K312, K320,

K347, K386 och K391 som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet har tidigare gjort bedömningen att

motioner med yrkanden om att göra den

internationella kvinnodagen till allmän helgdag

skulle avstyrkas. Utskottet som i dag inte gör någon

annan bedömning avstyrker motionerna K266 och K310.

Utskottet har tidigare behandlat en motion om

nationalsången "Du gamla, du fria". Utskottet ansåg

då inte att det fanns behov av ett juridiskt

erkännande av "Du gamla, du fria" som Sveriges

nationalsång. Utskottet gör i dag ingen annan

bedömning och avstyrker därför motion K297 yrkande

2.

Offentligt belöningssystem, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motion K377 med yrkanden om

förslag till ändring av det offentliga

belöningssystemet.

Motionerna

I motion 2001/02:K377 av Amanda Agestav och Magnus

Jacobsson (kd) föreslås att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till ändring av det

offentliga belöningssystemet (yrkande 1) och att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att de fyra statsordnarna

(Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaorden)

bör inkluderas i denna översyn (yrkande 2), om att

instiftandet av en andlig förtjänstorden bör

inkluderas i denna översyn (yrkande 3) och om att

instiftandet av en kunglig husorden bör prövas

parallellt med denna översyn (yrkande 4).

Motionärerna framhåller att ordnar i alla tider har

varit ett sätt för en stat att belöna sina

medborgare för viktiga och betydelsefulla insatser.

Ordensväsendet är starkt förankrat i hela världen,

och Sverige tillhör en minoritet då man inte belönar

sina egna landsmän med ordnar. En utredning bör,

enligt motionärerna, tillsättas som omfattar hela

det offentliga belöningssystemet för att pröva om

tiden är mogen för de svenska ordnarna. En

grundförutsättning är att alla bör kunna komma i

fråga för ordnar. Kopplingen skall inte vara

ställning och lönegrad utan insatsens betydelse för

samhället. För konsekvensens skull bör man följa det

internationella system som finns, att storkors i

princip motsvarar en statschefs/presidents

arbetsinsats och ansvar, kommendör av första klassen

motsvarar en ministerpresidents/statsministers

arbetsinsats och ansvar, kommendör motsvarar en

ministers arbetsinsats och ansvar etc. Vidare menar

motionärerna att "Dam" i stället för det

intetsägande "Ledamot" skall vara den kvinnliga

benämningen av "Riddare". Det tidigare systemet med

fyra svenska ordnar var, enligt motionärerna,

överlägset. Med sina fem steg, förtjänstkors och

ordensmedaljer kunde man lätt avläsa hur stort

arbete bäraren lagt ner för samhällets bästa. De

fyra ordnarna förmådde också avslöja inom vilket

fält man gjort sin insats. Därför bör alla ordnar

åter öppnas, inte någon enstaka. I en allmän översyn

av belöningsväsendet kan det vara lämpligt att

förverkliga 1778 års planer på att införa

Jehovaorden som förtjänstorden för framstående

andlig verksamhet. Alla övriga svenska statsordnar

utgår från ett malteserkors. Vasaordens gamla

ordenstecken ändrades efterhand och utgör numera

centrum av ordenstecknet. På samma sätt bör

ordenstecknet Jehovaorden vara ett vitemaljerat

malteserkors med centrum av samma form som det gamla

ordenstecknet. Den skall bäras i ett purpurband och

ha motsvarande klasser som övriga svenska ordnar.

Enligt motionärerna skall kung Carl XVI Gustaf som

huvudman för ätten Bernadotte kunna instifta en

husorden. Husorden är så beskaffad att den alltid

följer huvudmannen för ätten. Därigenom skulle prins

Carl Philip så småningom leda orden.

Bakgrund

Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då

upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare

ordensutmärkelse (se prop. 1973:91, KU27). Av Kungl.

Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) framgår att

utländsk statschef eller därmed jämställd kan

tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafimerorden och

att utländsk medborgare eller statslös bosatt utom

riket kan tilldelas utmärkelse inom Kungl.

Nordstjärneorden på grund av personliga insatser för

Sverige eller för svenskt intresse.

Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen

Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna.

Som sammanfattande beteckning brukar användas Kungl.

Maj:ts orden. Serafimerorden består av endast en

klass och var tidigare avsedd som belöning "för dem,

vilka genom sina tjänster till Konung och

fädernesland gjort sig högst förtjänta och således

blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten".

Serafimerorden kan ges till utländsk statschef eller

därmed jämställd samt medlemmar av det svenska

kungahuset. Tidigare gällde att de svenska

Serafimerriddarnas antal inte fick överstiga 32.

Inom denna orden finns alltsedan tillkomsten en

Serafimermedalj, tidigare avsedd att förlänas

"personer som gjort sig synnerligen förtjänta genom

verksam vård om fattiga".

Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd

som en belöning "för gagnande och långvarig

verksamhet" inom krigsmakten. Inom Svärdsorden fanns

fem grader, ett Svärdstecken för underofficer och en

Svärdsmedalj för manskap.

Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning

"för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller

tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda

och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga

inrättningar". Den kan numera förlänas utländsk

medborgare på grund av personliga insatser för

Sverige eller för svenskt intresse. Inom

Nordstjärneorden finns fem grader.

Vasaorden, slutligen, var avsedd som belöning "för

förtjänster inom jordbruk, bergshantering, konst,

handel, industri, hantverk och undervisning, för

nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl

förrättade allmänna värv och uppdrag". Inom

Vasaorden fanns fem grader samt ett Vasatecken och

en Vasamedalj. I likhet med Svärdsorden utdelas inte

längre Vasaorden.

Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och

Vasaordnarna som är svenska medborgare var 1992

omkring 15 000. Nordstjärneorden delas årligen ut

till 200-300 utländska medborgare.

För närvarande gäller följande i fråga om

medaljer: H.M. Konungen delar ut fem medaljer.

Serafimermedaljen delas ut till personer som genom

humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning

gjort sig synnerligen förtjänta. Denna medalj, som

förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt.

H.M. Konungens medalj utdelas som särskild

utmärkelse för framstående insatser inom Sverige

eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna

medalj finns i flera storlekar och med olika

bandfärg. Litteris et Artibus, som finns i förgyllt

silver i en storlek, förlänas för litterära och

konstnärliga förtjänster till i genomsnitt fyra-sex

personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i

en storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer,

och enligt bestämmelserna får högst tre medaljer om

året tillfalla svenskar och högst en medalj om året

medborgare i vart och ett av de nordiska länderna.

Prins Carl-medaljen, i en storlek i förgyllt silver,

utdelas till högst en person om året för särskilt

gagnande nationell eller internationell humanitär

verksamhet. Medaljärendena handhas av

Riksmarskalksämbetet.

De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a.

utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst,

som enligt huvudregeln tilldelas den som varit

anställd i staten minst 30 år. Utmärkelsen kan efter

den anställdes önskan ges som konstglas, medalj

eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis

quorum meruere labores har kommit att förlänas som

erkänsla för personliga insatser för kulturella,

vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål.

Medaljen förekommer i guld i fyra storlekar och

förlänas endast ett fåtal personer varje år.

Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid

främst avsedd för kommunala förtroendemän men har

också delats ut som belöning för mer allmänna

samhällsinsatser. Denna medalj förekommer i guld i

fyra storlekar och i silver i en storlek. Även denna

medalj har endast delats ut till ett fåtal personer

om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga

gärningar till personer som genom rådighet och stort

personligt mod räddar livet på en människa i

livsfara. Den finns i guld i två storlekar och i

silver i en storlek. Sedan 1944 har den delats ut

vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen

För omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för

renskötseln och har delats ut två gånger under 1980-

talet. Den förekommer i guld i en storlek och i

silver i en storlek.

Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit

motioner om ett reformerat ordens- och medaljväsende

samt vissa andra frågor rörande det offentliga

belöningssystemet. Vid utskottets behandling under

riksmötet 1992/93 av motioner med bl.a. samma syfte

som de nu aktuella, lämnade utskottet (bet.

1992/93:KU7) en ingående redovisning för det

nuvarande ordensväsendet och den reformering härav

som skedde år 1975. I betänkandet redogjordes också

för riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan.

Utskottet erinrade om att 1975 års reformering av

det svenska belöningssystemet föregicks av ett

grundligt beredningsarbete och att

konstitutionsutskottet (bet. KU 1973:27) framhöll

att det belöningssystem som då tillämpades

återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge

uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart

med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls

att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när

det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser.

Reformen stöddes också av de personalorganisationer

som företrädde det övervägande antalet

statsanställda. Det argument som låg till grund för

reformen hade enligt utskottets mening fortfarande

viss tyngd. Mot denna bakgrund borde enligt

utskottet en översyn av det offentliga

belöningssystemet avvaktas intill dess att det

tydligare visats att ett mer utvecklat

belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Mot

bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet

motionerna.

Detta ställningstagande har sedan upprepats vid

utskottets behandling av denna fråga i betänkandena

1993/94:KU4, 1994/95:KU16, 1997/98:

KU9, 1999/2000:KU18 och 2000/01:KU15.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de argument som bar upp 1975 års

reform alltjämt har giltighet. Motionen K377

avstyrks.

Sveriges flagga, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motion K297 yrkande 3 om ett

regelverk för hur svenska flaggan skall få

användas i enskilda sammanhang.

Riksdagen avslår motionerna K249 och K301 med

yrkanden om flaggning i och i anslutning till

riksdagens byggnader.

Riksdagen avslår motion K313 med yrkande om

att Europadagen den 9 maj skall bli allmän

flaggdag.

Motionerna

I motion 2001/02:K297 av Magnus Jacobsson (kd)

föreslås ett tillkännagivande om hur svenska flaggan

skall få användas (yrkande 3). Vi bör, enligt

motionären, se över svenska flaggans ställning som

nationalsymbol. Att flaggan representerar den

svenska staten är ett faktum. Det blir allt

vanligare att flaggan används på olika sätt i

reklam, idrottsarrangemang, politiska möten m.m. I

de flesta fall är detta inte bara en självklarhet

utan bra då symbolen används för att visa

samhörighet, men det finns sammanhang då flaggan

används för att stänga ute individer eller grupper.

Det bör således, enligt motionären, finnas regelverk

för hur flaggan får användas i enskilda sammanhang.

I motion 2001/02:K249 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) föreslås att riksdagen beslutar att ge

riksdagsstyrelsen i uppdrag att ta initiativ till

sådant flaggarrangemang i plenisalen att den svenska

flaggan placeras i anslutning till talarstolen i

enlighet med vad som anförs i motionen. Kammarens

talarstol är ett ofta förekommande inslag i medierna

då debatter och viktiga samhällsfrågor från Sveriges

riksdag skall refereras. I många länders parlament

finns nationens flagga nära talarstolen. Sveriges

riksdag har numera en svensk flagga placerad i ett

hörn långt borta från talarstolen. Det vore, enligt

motionären, en fördel om man varje gång ett inslag

från kammarens talarstol visades direkt kunde se den

svenska flaggan. Motionären föreslår därför att det

vid kammarens talarstol sätts upp en svensk flagga.

Detta kan ske på många olika sätt, till exempel ett

ställ med en flagga bredvid talarstolen eller en

flagga på väggen bakom talarstolen. Det borde kunna

uppdras åt riksdagsstyrelsen att ta erforderliga

initiativ i frågan.

I motion 2001/02:K301 av Bertil Persson (m)

föreslås att riksdagen beslutar att markera EU-

medlemskapet på sätt som anges i motionen. Sverige

tillhör EU sedan åtskilliga år. Det syns inte vare

sig i eller utanför riksdagshuset. Det är, enligt

motionären, angeläget att Sveriges helhjärtade

medverkan i EU-arbetet också manifesteras

symboliskt, medelst EU-flagg vid sidan av den

svenska utanför Riksdagshuset. Om så är

konstitutionellt möjligt borde en EU-flagga i

kammaren också vara en viktig symbol.

I motion 2001/02:K313 av förste vice talman Anders

Björck och Ola Karlsson (m) föreslås att riksdagen

beslutar att Europadagen den 9 maj blir allmän

flaggdag. Finland, Italien, Luxemburg, Portugal och

Storbritannien är alla föregångare vad gäller att

lyfta fram gemenskapstanken inom EU genom att flagga

under Europadagen den 9 maj. Europatanken borde,

enligt motionärerna, genomsyra alla länder som är

med i den europeiska gemenskapen. Givetvis borde

även det gälla Sverige.

Bakgrund

Enligt lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga

var det bl.a. straffbart att använda flagga på

vilken det obehörigen hade anbringats ett märke, en

bokstav eller något annat tecken.

I Justitiedepartementets promemoria Sveriges

riksvapen och Sveriges flagga (Ds Ju 1981:4)

anfördes att straffbestämmelserna i flagglagen

saknade praktisk betydelse varför det inte syntes

erforderligt att behålla dem. Departementschefen

instämde i proposition 1981/82:109 i promemorians

förslag i denna del.

Lagen (1982:269) om Sveriges flagga trädde i kraft

den 1 januari 1983. Enligt lagens 4 § får flaggan

inte i vidare mån än vad som följer av paragrafen

förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

Undantagen gäller bl.a. statschefen och

Försvarsmakten. Någon sanktionsbestämmelse finns

inte i lagen. Vilka dagar som är allmänna flaggdagar

regleras i förordning (1982:270) om allmänna

flaggdagar.

Från riksdagens EU-upplysning har utskottet vid

behandlingen av motioner med yrkanden om användning

av EU-flaggan (bet. 1999/2000:KU18) inhämtat

följande. Det finns inga särskilda EU-regler som

styr användningen av Europaflaggan, utan flaggan kan

användas inom ramen för de eventuella begränsningar

som nationell lagstiftning uppställer. Det finns

ingen svensk lagstiftning som reglerar användningen

av Europaflaggan. Riksdagen och regeringen flaggar

med Europaflaggan vid officiella besök från någon av

EU:s institutioner.

Utskottet behandlade i betänkande 1990/91:KU5 bl.a.

en motion med begäran om ett tillkännagivande till

regeringen om åtlydnaden av lagen om Sveriges

flagga. Enligt motionären var flaggor i olika

sammanhang oftare försedda med text av olika slag.

Trots att straffsanktion för skymfande av rikssymbol

upphörde 1971 borde det vara möjligt att återställa

respekten för flagglagen. Riksdagen borde enligt

motionären hemställa att Kommerskollegium framlade

förslag om hur flagglagen skulle kunna respekteras

utan att särskilda straffsanktioner återinfördes.

Utskottet avstyrkte motionen och ansåg inte att det

var påkallat med något initiativ från riksdagens

sida.

Utskottet behandlade i betänkande 1997/98:KU9

motioner som gällde efterlevnaden av de regler som

gäller den svenska flaggan och respekten för den

svenska flaggan. Utskottet ansåg det inte vara

påkallat med något initiativ med anledning av

motionerna utan avstyrkte dessa.

Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:KU18

motioner om flaggning. Beträffande användningen av

EU-flaggan konstaterade utskottet att det inte finns

några särskilda EU-regler och inte heller några

nationella regler. Utskottet ville i sammanhanget

framhålla att någon plikt att flagga med svenska

flaggan för närvarande inte föreligger för statliga

myndigheter och institutioner utanför

Försvarsmakten. Varje civil myndighet får själv

utifrån praktiska och andra överväganden avgöra i

vilken utsträckning seden att flagga på de allmänna

flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas (se prop.

1981/82:109 s. 12). Enligt utskottet borde

flaggningen på statliga byggnader även i

fortsättningen avgöras av de statliga myndigheterna

och institutionerna själva. När det gällde frågan om

den svenska flaggan skulle placeras mer centralt i

riksdagens plenisal, t.ex. i anslutning till

talarstolen, ansåg utskottet att det fick ankomma på

talmannen att besluta om utsmyckningen av plenisalen

och om flaggningen i och i anslutning till

Riksdagshuset.

I betänkande 2000/01:KU15 ansåg utskottet att när

det gäller flaggning i och i anslutning till

riksdagens byggnader behandlas sådana frågor

lämpligast av talmannen t.ex. i samråd med

riksdagsstyrelsen. Utskottet ansåg vidare inte att

Europadagen den 9 maj borde göras till allmän

flaggdag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om att den svenska flaggan

ibland kan användas i sådana sammanhang och på

sådant sätt att det kan väcka anstöt eller reaktion

hos människor. Den svenska flaggan används

emellertid i normalfallet på ett sätt som de flesta

kan anse vara riktigt. Utskottet anser inte att det

är påkallat med något initiativ från riksdagens sida

med anledning av motion K297 yrkande 3 som därför

avstyrks.

I en motion föreslås att riksdagsstyrelsen skall

få i uppdrag att ta initiativ till sådant

flaggarrangemang i riksdagens plenisal att den

svenska flaggan placeras i anslutning till

talarstolen. I en annan motion föreslås att "EU-

flaggan" skall placeras i riksdagens kammare eller

vid sidan av den svenska flaggan utanför

Riksdagshuset. Utskottet har tidigare ansett att när

det gäller flaggning i och i anslutning till

riksdagens byggnader behandlas sådana frågor

lämpligast av talmannen t.ex. i samråd med

riksdagsstyrelsen. Utskottet vidhåller sin bedömning

och avstyrker därför motionerna K249 och K301.

Utskottet anser det inte påkallat med något

initiativ från riksdagens sida med anledning av

motion K313 i vilken föreslås att Europadagen den 9

maj skall bli allmän flaggdag. Motionen avstyrks.

Information om betydelsen av "Tre

kronor", m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår motion K235 med yrkande om

information om betydelsen av "Tre kronor",

motion K294 med yrkande om att inrätta Raoul

Wallenbergs dag samt motion K411 om ett

centralt beläget monument för

offentliganställda som offrat sina liv för

vårt gemensamma bästa.

Motionen

I motion 2001/02:K235 av Ulla-Britt Hagström (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om information

om betydelsen av "Tre kronor". "Tre kronor" är

Sveriges heraldiska nationalsymbol sedan 1330-talet.

I lagen (1982:268) om Sveriges riksvapen redogörs

för de tre kronorna i huvudsköldens 1:a och 4:e fält

som tidigast användes av Magnus Eriksson på 1330-

talet och som kom att uppfattas som Sveriges märke.

Symbolen blev ytterligare känd genom kröningen av

rikssymbolen tre kronor på Stockholms slott på 1500-

talet. För att ge en rätt historisk bild av "Tre

kronor" bör, enligt motionären, mer klargörande

forskning runt rikssymbolen ske.

I motion 2001/02:K294 av Mikael Oscarsson (kd)

föreslås ett tillkännagivande om att inrätta Raoul

Wallenbergs dag. Raoul Wallenberg är ett stort namn

utomlands, men han är märkvärdigt okänd i sitt

hemland. Raoul Wallenberg räddade med fara för sitt

eget liv tiotusentals judar från en säker död i

nazisternas läger. Det finns många sätt för oss

svenskar att uppmärksamma en av vår tids mest

hjältemodiga medborgare. I Sverige avsätter vi vissa

dagar för att uppmärksamma barnen, kvinnorna,

miljön, FN etc. Detta är bra, men motionären anser

att det vore på sin plats att också avsätta en dag

för att hedra Raoul Wallenberg, en dag då vi

aktualiserar kampen mot nazism, rasism och kampen

för fred och människovärde.

I motion 2001/02:K411 av Per Landgren (kd)

föreslås ett tillkännagivande om inrättande av ett

centralt beläget monument för offentligt anställda

som offrat sina liv i sin yrkesutövning för vårt

gemensamma bästa. Vissa yrkesgrupper tvingas

regelbundet riskera sina liv. För det gemensamma

samhällsbygget och vårt gemensamma bästa fordras att

en del av oss arbetar inom polisen,

räddningstjänsten, försvaret, rättsväsendet och

andra utsatta arbetsområden. Detta leder till att

enskilda yrkesutövare i sin yrkesutövning kommer i

situationer där de tvingas offra sina liv för den

gemensamma saken. Enligt motionären finns det ett

stort behov av en centralt belägen offentlig

minnesplats med något slags monument för alla de

offentligt anställda i vårt land som av olika skäl,

frivilligt eller ofrivilligt, offrat sina liv i sin

yrkesutövning för vårt gemensamma bästa. Ett sådant

monument skulle fylla flera behov. Det skulle hedra

minnet av dem och deras insatser, det skulle kunna

bli en plats där offentliga ceremonier kan äga rum

vid motsvarande händelser i framtiden, en plats dit

andra alltid kan komma för att hedra dem och ge

uttryck för sin sorg och erkänsla, det skulle kunna

lyfta fram dem som goda exempel och bli en

påminnelse om allvaret i dessa offentliga

yrkesgruppers kall och arbete. Det skulle också

kunna bli en sammanhållande symbol för alla som

lever i vårt land, för vårt samhälles gemensamma

bästa och för de grundläggande och omistliga värden

vår demokrati ytterst vilar på.

Bakgrund

Enligt 1 § lagen (1982:268) om Sveriges riksvapen

har Sverige två riksvapen, stora riksvapnet, som

också är statschefens personliga vapen, och lilla

riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den

svenska staten. Stora riksvapnet bör endast när det

finns särskilda skäl användas av andra än

statschefen, riksdagen, regeringen, departementen,

utrikesrepresentationen och försvarsmakten. Stora

riksvapnet utgörs, enligt 2 §, av en blå huvudsköld

kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre

öppna kronor av guld, ordnade två över en. Lilla

riksvapnet består, enligt 3 §, av en med kunglig

krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld,

ordnade två över en.

Av Nationalencyklopedin framgår följande om "Tre

kronor". "Tre kronor" är Sveriges heraldiska

nationalsymbol sedan 1330-talet. Om symboliken har

det länge rått delade meningar, men eftersom

heraldiken gärna arbetar med tretalet av estetiska

och symmetriska skäl behöver det i och för sig inte

finnas någon speciell innebörd.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen

behandlat motioner om Raoul Wallenberg, bl.a. i

betänkande KU 1987/88:10 då utskottet liksom

tidigare framhöll betydelsen av att man i framtiden

håller minnet av hans insatser levande. Utskottet

fann det inte påkallat att föreslå några särskilda

åtgärder.

I betänkande 1990/91:KU8 framhöll utskottet att

det utöver Raoul Wallenberg finns ett flertal

tänkbara personer och företeelser som har eller har

haft stor betydelse för landet eller för någon

internationell uppgift och är värda att hedras med

t.ex. ett minnesmärke. Det kunde därför, enligt

utskottet, komma att göras fler framställningar om

att få placera monument och minnesmärken inom eller

i direkt anslutning till riksdagens byggnader.

Enligt utskottet borde det ankomma på

förvaltningsstyrelsen att ta ställning till den

typen av framställningar och avgöra vilka monument

och minnesmärken som kan fogas in i den konstnärliga

helhet som man eftersträvat vid utsmyckningen av

husen på Helgeandsholmen. I betänkande 1995/96:KU22

hemställde utskottet, med anledning av en motion om

att i konstnärlig form manifestera riksdagens och

det svenska folkets respekt för Raoul Wallenbergs

gärning, att riksdagen skulle uppdra åt

förvaltningsstyrelsen att vidta lämpliga åtgärder.

Det fick, enligt utskottet, ankomma på

förvaltningsstyrelsen att utforma en konstnärlig

utsmyckning av detta slag med hänsyn till den

speciella miljön på Helgeandsholmen.

I betänkande 1997/98:KU9 behandlade utskottet bl.a.

en motion i vilken begärdes ett tillkännagivande om

en riksinsamling för ett nationellt monument. Enligt

motionärerna skulle Sverige behöva en sund

nytändning för samlande symboler för "det svenska".

Motionärerna föreslog att en stor riksinsamling

skulle initieras av den svenska regeringen för att

bygga ett centralt placerat monument där den svenska

historien skildras. Utskottet delade motionärernas

uppfattning att Sverige har en lång och spännande

historia, däremot fanns det, såvitt utskottet kände

till, inte något vetenskapligt stöd för åsikten att

den svenska nationalkänslan skulle vara svag.

Utskottet, som ansåg att ett privat initiativ kunde

lämpa sig bäst för en sådan riksinsamling, avstyrkte

motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill liksom tidigare framhålla den stora

betydelsen av att man i framtiden håller minnet av

Raoul Wallenbergs insatser levande. Utskottet anser

emellertid inte att det är påkallat med något

initiativ från riksdagens sida med anledning av

motion K294. Inte heller när det gäller motionerna

K235 och K411 anser utskottet att det är påkallat

med ett riksdagsinitiativ. Motionerna avstyrks.

Begravningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår motion K343 om ett

tillkännagivande om vikten av att värna

begravningstraditionen, motion K283 om ett

tillkännagivande om regler för spridning av

aska efter avliden samt motion K382 om ett

tillkännagivande om en ny begravningsmetod.

Motioner

I motion 2000/01:K343 av Carina Hägg (s) föreslås

ett tillkännagivande om vikten av att värna

begravningstraditionen. Kommunerna har olika tak för

vad en begravning för medellösa, en s.k.

fattigbegravning, får kosta. Det skiljer sig också

geografiskt vad en begravning får kosta. Kostnaderna

verkar variera mellan 2 125 kr som lägst och 20 000

kr som högst. Motionärens erfarenhet är ändå att en

värdig ceremoni och begravning kan ske till en i

sammanhanget relativt ringa kostnad. Men det finns

en nedre gräns för kostnaden, utan att det inkräktar

på värdigheten. Tyvärr får vi då och då i rapporter

läsa att jordfästningar sker utan att någon anhörig,

vän eller granne är närvarande. Det framkommer också

att alltfler dödsbon inte vill kosta på begravning

för sina anhöriga. Man kräver socialbidrag till

kostnaden. Får man inte socialbidrag transporteras

den döde direkt till krematoriet, och gravsättning

sker utan en kyrklig eller annan ceremoni, utan

avsked. I Stockholm räknar man med att ca 4 500

personer varje år begravs utan ceremonier. Den här

utvecklingen är, enligt motionären, inte värdig de

avlidna och inte heller för vårt land. Enligt

motionären måste vi värna värdet av

begravningstraditioner, och det får absolut inte

vara en fråga för socialtjänsten.

I motion 2001/02:K283 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) föreslås ett tillkännagivande om regler för

spridning av askan efter avliden. Enligt

motionärerna är det dags att ge människor möjlighet

att sprida askan efter en avliden betydligt friare

än vad som är möjligt i dag. Begreppet lämplig plats

måste vidgas till mer än havet och fjällen, och

länsstyrelsernas dispenser är inte ett bra sätt att

hantera frågan. I denna tid när alltfler inte känner

så stark samhörighet med kyrkan och dess traditioner

är det, enligt motionärerna, dags att lätta på

förbuden och ta bort dem helt. Man bör ersätta dem

med tydliga regler om vad och hur man får göra så

att det blir möjligt att få sin aska hanterad på det

sätt man vill efter döden inom tillåtna gränser.

Motionärerna vet att många önskar en annan tingens

ordning än dagens. Man vill vara med att bestämma

även över sin döda kropp. Önskan att spridas på en

kär plats måste respekteras. Det måste förutsättas

att de efterlevande hanterar askan på ett

pietetsfullt sätt, även om begreppet inte innehåller

någon absolut sanning eller tolkning. Låt olika

kulturer och olika människor bestämma själva vad som

är pietetsfullt. Ersätt dagens kränkande förmynderi

med tydliga regler.

I motion 2001/02:K382 av Per Lager (mp) föreslås

ett tillkännagivande om en ny begravningsmetod.

Dagens begravningsmetoder utgör ett miljöproblem.

Eftersom kropparna vid jordbegravning sänks ned två

meter i jorden får mikroorganismer problem med

nedbrytningen och kroppen förruttnar i stället för

att förmultna. Om kroppen har balsamerats tillkommer

också problem med formalinläckage. Vid kremering

finns andra problem som har att göra med

rökgasutveckling och omhändertagande av kvicksilver.

Nu pågår arbete med att ta fram en ny

begravningsmetod som skall råda bot på dessa

problem. Metoden bygger på befintlig teknik från

idén om frystorkning och utförs genom att kroppen

sänks ned i flytande kväve. Restprodukten är ett

pulver om sammanlagt 20-30 kilo som sedan kan

förvaras i en torvkista och sänkas ned i markens

övre skikt. På så sätt blir kroppen ett utmärkt

jordförbättringsmedel. Efter behandlingen är det

enkelt att utskilja giftiga ämnen och hantera dem

separat. Många kyrkogårdar har i dag platsbrist och

nya måste anläggas. Det beror delvis på att

nedbrytningen går så långsamt som den gör. Med den

nya metoden skulle det bli enklare att återanvända

befintliga begravningsplatser men också enklare att

anlägga nya. Det tar ungefär ett halvår innan de

rena resterna av kroppen förmultnat och blivit till

jord. Metoden kräver ingen förändrad ritual i

kyrkan, men efter begravningen kan det vara

annorlunda. Särskilt för jorden där resterna av den

döda grävts ned. Kretsloppet fullbordas. En

pilotanläggning för att testa den nya

begravningsmetoden kan eventuellt komma att tas i

bruk redan i december i år. Det är, enligt

motionären, viktigt att en ändring av lagen

förbereds för att godkänna den nya metoden om

försöken faller väl ut. Motionären anser att

regeringen skall inleda ett arbete med översyn av

vilka förändringar i nuvarande lag som krävs för att

en sådan begravningsmetod skall kunna godkännas.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144) är

allmänna begravningsplatser sådana

begravningsplatser som är anordnade av församlingar,

kommuner eller annars av det allmänna. På en allmän

begravningsplats skall, enligt

2 kap. 3 § begravningslagen, gravplats beredas dem

som vid dödsfallet var folkbokförda inom

församlingen eller kommunen.

Med enskild begravningsplats avses, enligt 1 kap.

1 § begravningslagen, andra begravningsplatser än

allmänna. Enskilda begravningsplatser får anordnas

och hållas bara av trossamfund eller stiftelser som

har fått tillstånd till det.

Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar

med gravsättningen skall, enligt 5 kap. 2 §

begravningslagen, den ordnas av den kommun där den

avlidne senast var folkbokförd eller, om den avlidne

inte har varit folkbokförd i Sverige, av den kommun

där dödsfallet inträffade. För kostnader har

kommunen rätt till ersättning av dödsboet.

Enligt 5 kap. 5 § begravningslagen får stoft eller

aska gravsättas bara på allmän eller enskild

begravningsplats. Regeringen får dock meddela

föreskrifter om att med askan får förfaras på något

annat sätt. Beslut i sådana ärenden meddelas av

länsstyrelsen. Askan efter en avliden får, enligt 30

§ begravningsförordningen (1990:1147), strös ut på

någon annan plats än begravningsplats, om

länsstyrelsen i det län där det är meningen att

askan skall strös ut ger tillstånd till det.

Tillstånd får meddelas bara om den plats där askan

skall strös ut är lämplig för ändamålet och om det

är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett

pietetsfullt sätt.

Enligt 9 kap. 1 § begravningslagen skall den som är

folkbokförd i Sverige betala en avgift för

begravningsverksamheten (begravningsavgift).

Begravningsavgiften skall, enligt 9 kap. 2 §

begravningslagen, betalas till den huvudman inom

vars förvaltningsområde den avgiftsskyldige är

folkbokförd. Begravningsavgiften beräknas på

grundval av den avgiftsskyldiges till kommunal

inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomst.

För den som vid dödsfallet var folkbokförd inom en

huvudmans förvaltningsområde skall huvudmannen,

enligt 9 kap. 6 § begravningslagen, utan kostnad för

dödsboet tillhandahålla gravplats eller motsvarande

på allmän begravningsplats under en tid av 25 år,

gravsättning, transporter från det att huvudmannen

övertagit ansvaret för stoftet till dess

gravsättning har skett, kremering, lokal för

förvaring och visning av stoftet samt lokal för

begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Enligt vad utskottet inhämtat från

Kulturdepartementet har en enskild person undersökt

möjligheten att tillämpa en ny begravningsmetod

innebärande frystorkning. Kulturdepartementet har

under år 2001 fått en muntlig föredragning i ämnet.

Kulturdepartementet har inte vidtagit någon åtgärd

med anledning av frågan utan avvaktar vidare

forskningsresultat.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet är det viktigt att

begravningar kan ske under former som

uppfattas som värdiga. Utskottet anser

att svensk lagstiftning möjliggör att

begravningar och dithörande ceremonier

kan genomföras på sätt som uppfyller

olika religoners och personers önskemål i

dessa hänseenden samt också att hänsyn i

möjligaste mån i sammanhanget tas till

miljöaspekter. Utskottet avstyrker

motionerna 2000/01:K343, 2001/02:K283 och

2001/02:K382.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Nationaldagen den 6 juni som allmän

helgdag (punkt 1)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K207,

2001/02:K216, 2001/02:K217, 2001/02:K218,

2001/02:K238, 2001/02:K250, 2001/02:K259, 2001/02:

K292, 2001/02:K297 yrkande 1, 2001/02:K312,

2001/02:K320, 2001/02:

K347, 2001/02:K386 och 2001/02:K391.

Ställningstagande

Enligt min mening ger de gällande formerna för

firande av nationaldagen och svenska flaggans dag

den 6 juni tillräckligt utrymme för att markera

denna dags betydelse i det svenska samhället. Jag

avstyrker därför motionerna K207, K216, K217, K218,

K238, K250, K259, K292, K297 yrkande 1, K312, K320,

K347, K386 och K391.

2. Internationella kvinnodagen den 8 mars som

helgdag (punkt 2)

av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om att internationella

kvinnodagen den 8 mars skall bli allmän helgdag.

Därmed bifaller utskottet motionerna 2001/02:K266

och 2001/02:K310.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige behöver en allmän helgdag med

internationell prägel. Det bör vara en dag som inte

enbart inskränker sig till EU-området utan en dag

som har hela världen som utgångspunkt. Vi anser att

annandag pingst bör bytas inte bara mot

nationaldagen den 6 juni utan också mot den

internationella kvinnodagen den 8 mars. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi tillstyrker därför motionerna K266 och K310.

3. Offentligt belöningssystem (punkt 4)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger

René (m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om ett offentligt

belöningssystem. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:

K377.

Ställningstagande

Vid den reform av det svenska ordensväsendet som

genomfördes 1975 upphörde möjligheten att tilldela

svenska medborgare ordensutmärkelser. Vi anser att

erfarenheterna sedan 1975 talar för att det finns

behov av ett mer nyanserat offentligt

belöningssystem än det nuvarande. Av betydelse i

sammanhanget är de ökade internationella

kontakterna. Ett officiellt ordensväsende som

omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga

länder i Europa. Enligt vår mening finns det sålunda

anledning att göra en översyn av det nuvarande

belöningssystemet och utreda om detta fyller statens

behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna

hedra och belöna personer som på olika sätt gjort

särskilt förtjänstfulla insatser. Med bifall till

motion K377 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anför.

4. Europadagen som allmän flaggdag (punkt 7)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta

Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen beslutar att den 9 maj blir allmän

flaggdag. Därmed bifaller utskottet motion

2001/02:K313.

Ställningstagande

Finland, Italien, Luxemburg, Portugal och

Storbritannien är alla föregångare vad gäller att

lyfta fram gemenskapstanken inom EU genom att flagga

under Europadagen den 9 maj. Europatanken bör

genomsyra alla länder som är med i den europeiska

gemenskapen. Vi anser därför att riksdagen bör

besluta att Europadagen den 9 maj blir allmän

flaggdag.

5. Begravningsfrågor (punkt 9)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om begravningsmetoder.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:K283

och 2001/02:K382 samt avslår motion 2000/01:K343.

Ställningstagande

Jag anser att det är viktigt att begravningar kan

ske under former som uppfattas som värdiga. Jag

anser, liksom utskottet, att svensk lagstiftning

möjliggör att begravningar och dithörande ceremonier

kan genomföras på sätt som uppfyller olika

religoners och personers önskemål i dessa

hänseenden. Motionen 2000/01:K343 bör därför avslås.

När det gäller de frågor som tas upp i

motion K283 anser jag liksom motionärerna

att det är dags att ge möjlighet för

människor att sprida askan efter avliden

betydligt friare än vad som är möjligt i

dag. Det är dags att lätta på förbuden

och ersätta dem med tydliga regler om vad

och hur man får göra så att det blir

möjligt att få sin aska hanterad på det

sätt man vill efter döden inom tillåtna

gränser. Önskan att spridas på en kär

plats måste respekteras. Det måste

förutsättas att de efterlevande hanterar

askan på ett pietetsfullt sätt. I motion

K382 föreslår jag ett tillkännagivande om

en ny begravningsmetod. Dagens

begravningsmetoder utgör ett

miljöproblem. Det pågår ett arbete med

att ta fram en ny begravningsmetod som

skall råda bot på dessa problem. Metoden

bygger på befintlig teknik från idén med

frystorkning. Restprodukten är ett pulver

som sedan kan förvaras i en torvkista och

sänkas ned i markens övre skikt. På så

sätt blir kroppen ett utmärkt

jordförbättringsmedel. Efter behandlingen

är det enkelt att utskilja giftiga ämnen

och hantera dem separat. En

pilotanläggning för att testa den nya

begravningsmetoden kan eventuellt komma

att tas i bruk redan i december i år. Det

är viktigt att en ändring av lagen

förbereds för att godkänna den nya

metoden om försöken faller väl ut.

Regeringen bör därför inleda ett arbete

med översyn av vilka förändringar i

nuvarande lag som krävs för att en sådan

begravningsmetod skall kunna godkännas.

Detta bör ges regeringen till känna. Jag

tillstyrker därför motionerna

2001/02:K283 och 2001/02:K382.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Europaflaggan ( punkt 6)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta

Nachmanson (m).

Sverige tillhör EU sedan flera år. Vi anser att det

vore naturligt att markera Sveriges medlemskap i EU

genom flaggning med den s.k. Europaflaggan i och i

anslutning till riksdagens byggnader.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2000/01:K343 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att värna

begravningstraditionen.

2001/02:K207 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den 6 juni blir

helgdag.

2001/02:K216 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra

nationaldagen till helgdag.

2001/02:K217 av Kenneth Johansson och Birgitta

Sellén (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra

nationaldagen till allmän helgdag.

2001/02:K218 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sveriges

nationaldag bör bli helgdag.

2001/02:K235 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om information om

betydelsen av "Tre kronor".

2001/02:K238 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att redan från och

med år 2002 göra den 6 juni till allmän helgdag.

2001/02:K249 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att ge riksdagsstyrelsen i

uppdrag att ta initiativ till sådant

flaggarrangemang i plenisalen att den svenska

flaggan placeras i anslutning till talarstolen i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K250 av Carl Erik Hedlund och Birgitta

Wistrand (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen beslutar att nationaldagen den 6 juni

skall bli allmän helgdag 2003 och att samtidigt

annandag pingst upphör att vara allmän helgdag.

2001/02:K259 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagen om allmänna helgdagar

(1989:253) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K266 av Claes Stockhaus (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagen (1989:253) om allmänna

helgdagar i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K283 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regler för spridning

av askan efter avliden.

2001/02:K292 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra Sveriges

nationaldag, den 6 juni, till helgdag.

2001/02:K294 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta Raoul

Wallenbergs dag.

2001/02:K297 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stärkande av

nationaldagens status.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett juridiskt

erkännande av sången "Du gamla, du fria" som Sve-

riges nationalsång.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hur svenska flaggan

skall få användas.

2001/02:K301 av Bertil Persson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att markera EU-medlemskapet på

sätt som anges i motionen.

2001/02:K310 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådan ändring i lagen om allmänna helgdagar att

den 8 mars blir allmän helgdag i utbyte mot en

kyrkohelgdag.

2001/02:K312 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra Sveriges

nationaldag till helgdag.

2001/02:K313 av förste vice talman Anders Björck och

Ola Karlsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen beslutar att Europadagen den 9 maj blir

allmän flaggdag.

2001/02:K320 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär av regeringen ett förslag som gör

nationaldagen den

6 juni till helgdag.

2001/02:K347 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra den svenska

nationaldagen till en allmän helgdag.

2001/02:K377 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av det offentliga

belöningssystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de fyra

statsordnarna (Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och

Vasaorden) bör inkluderas i denna översyn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att instiftandet av

en andlig förtjänstorden bör inkluderas i denna

översyn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att instiftandet av

en kunglig husorden bör prövas parallellt med denna

översyn.

2001/02:K382 av Per Lager (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ny begravningsmetod.

2001/02:K386 av Johnny Gylling (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra den 6 juni

till helgdag och i stället avskaffa annandag pingst

som helgdag.

2001/02:K391 av Ingvar Eriksson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationaldagen som

helgdag.

2001/02:K411 av Per Landgren (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett inrättande av

ett centralt beläget monument för offentligt

anställda som offrat sina liv i sin yrkesutövning

för vårt gemensamma bästa.