Bet. 2001/02:LU11

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU11

Associationsrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 18 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden år 2001 på det

associationsrättsliga området. Motionsspörsmålen

gäller nya företags- och associationsformer,

kooperativ verksamhet, könsfördelningen i

bolagsstyrelser och på ledande poster i företag,

kapitalskyddet i aktiebolag, aktiekapitalets

storlek, vissa redovisningsfrågor och tillsyn över

stiftelser.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till

tidigare ställningstaganden från riksdagens sida

samt pågående utrednings- och beredningsarbete.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och

fyra särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ny bolagsform för mindre företag

Riksdagen avslår motion 2001/02:N222 yrkande

3.

2. S.k. singelföretag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L236 och

2001/02:N263 yrkande 16.

Reservation 1 (c)

3. Ny associationsform för icke

vinstdrivande verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L296 och

2001/02:N314 yrkande 5.

Reservation 2 (c, fp)

4. Sociala kooperativ

Riksdagen avslår motion 2001/02:L289.

5. Könsfördelningen i företagens ledning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L235,

2001/02:L339, 2001/02: L358 och 2001/02:N359.

Reservation 3 (v)

6. Kapitalskyddet i aktiebolag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L311 och

2001/02:L354.

7. Aktiekapitalets storlek

Riksdagen avslår motion 2001/02:L315.

8. Redovisning av koldioxidutsläpp

Riksdagen avslår motion 2001/02:L218.

9. Redovisning av sjukfrånvaro

Riksdagen avslår motion 2001/02:L316.

10. Tillsyn över stiftelser

Riksdagen avslår motion 2001/02:L209.

Stockholm den 15 januari 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Christel Anderberg (m), Karin

Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Raimo

Pärssinen (s) och Agne Hansson (c).

2001/02

LU11

Utskottets överväganden

Nya associationsformer för mindre

företag

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden som gäller nya

associationsformer för mindre företag bör

avslås. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation nr 1 (c).

Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén (båda m) anser i motion

N222 att det är en brist i den svenska

lagstiftningen att det, till skillnad från vad som

är fallet i exempelvis USA, inte finns en bolagsform

som innebär att det inte ställs några krav på

kapitalinsats och att ägarna inte har något

personligt ansvar för företagets skulder. En sådan

bolagsform skulle, anförs i motionen, underlätta

möjligheterna för s.k. soloföretagare att driva

verksamhet och samverka. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att en sådan ny företagsform bör

införas (yrkande 3).

Som utskottet konstaterat då liknande

motionsyrkanden avstyrkts tidigare (se bl.a. bet.

1996/97:LU15, 1999/2000:LU10 och 2000/01:LU9) har

frågan om införandet av en särskild bolagsform för

mindre företag under 1990-talet kommit i ett delvis

nytt läge till följd av de ändringar som genomförts

i aktiebolagslagen med anledning av att EG:s

bolagsrättsliga direktiv införlivats i svensk rätt.

Sålunda erbjuder den svenska aktiebolagslagen

(1975:1385) fr.o.m. den 1 januari 1995 två

alternativa bolagstyper utan personligt ansvar för

delägarna, nämligen publika respektive privata

aktiebolag. Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag

skall uppgå till minst 500 000 kr, medan det i ett

privat aktiebolag räcker med ett aktiekapital om 100

000 kr. Regelsystemet är utformat på så sätt att den

ena bolagskategorin, publika aktiebolag, typiskt

sett omfattar större bolag med stor spridning på

aktierna, medan den andra kategorin, privata

aktiebolag, företrädesvis omfattar små bolag med ett

mindre antal ägare. Den svenska

aktiebolagslagstiftningen har därmed fått en

struktur som i sina huvuddrag överensstämmer med vad

som gäller i övriga EU-länder (prop. 1993/94:196,

bet. LU32).

Ett av syftena med införandet av en uppdelning

mellan publika och privata aktiebolag har varit att

i kommande lagstiftningsarbete kunna lägga

kategoriindelningen till grund för ytterligare

ändringar i aktiebolagslagen. I linje härmed

beslutade riksdagen våren 1998 ändringar i

aktiebolagslagen, med ikraftträdande den 1 januari

1999, som bl.a. innebär en differentiering mellan

publika respektive privata aktiebolag i fråga om

vissa lednings- och organisationsfrågor. För publika

aktiebolag gäller att en tudelad

ledningsorganisation med styrelse och verkställande

direktör är obligatorisk medan lagstiftaren i fråga

om privata aktiebolag i större utsträckning har

överlämnat till delägarna själva att besluta om

ledningsorganisationens utformning. I privata

aktiebolag är således endast ett ledningsorgan, dvs.

styrelsen, obligatorisk. Styrelsen skall i publika

aktiebolag bestå av minst tre ledamöter, medan det i

privata aktiebolag räcker med en styrelseledamot

under förutsättning att det finns minst en

suppleant. Också i frågor som styrelsens utseende,

arbetsordning för styrelsen och kallelse till

bolagsstämma innebär 1998 års lagändringar en

differentiering mellan publika och privata

aktiebolag där bestämmelserna för de privata

aktiebolagen generellt sett är något enklare och mer

flexibla (prop. 1997/98:99, bet. LU26).

Därutöver vill utskottet peka på att frågor kring

regelförenkling för mindre företag kommit alltmer i

blickpunkten under senare år genom bl.a.

Småföretagsdelegationens arbete och tillkomsten av

den s.k. Simplexenheten inom Regeringskansliet.

Närmare redogörelser för pågående och planerat

arbete på området under senare tid återfinns dels i

skrivelsen 2000/01:143 Regeringens redogörelse för

regelförenklingsarbetet med särskild anknytning till

små företag som överlämnades till riksdagen i juni

2001, dels i budgetpropositionen för år 2002 (prop.

2001/02:1, utg. omr. 24).

Mot bakgrund av vad som sålunda har redovisats

anser utskottet att motion N222 yrkande 3 inte bör

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Motionen

bör därför avslås.

I motion N263 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att

framväxten av nya företag, framför allt i

tjänstesektorn, ställer nya krav på hur regler och

strukturer i samhället skall utformas, inte minst på

det associationsrättsliga området.

Singelföretagandet med självanställning kan, enligt

motionärerna, ses som ett komplement till nuvarande

företagsformer och anställning. Införandet av denna

företagsform skulle, anförs i motionen, gynna den

del av befolkningen som bedriver verksamhet av olika

slag. För att självanställning skall fungera fullt

ut krävs dock att olika praktiska frågor, exempelvis

moms- och namnregistrering löses. I motionen begärs

att regeringen skall ges i uppdrag att utreda

möjligheterna att införa självanställning som

företagsform (yrkande 16).

Ett motsvarande yrkande framförs av Sofia Jonsson

(c) i motion L236.

Utskottet erinrar om att begreppet

självanställning lanserades i antologin (SOU

1996:151) Bidrag genom arbete, som publicerades inom

ramen för den s.k. Storstadskommitténs arbete.

Självanställning beskrevs där som en enkel

företagsform för en person i gränslandet mellan fast

anställning och de traditionella företagsformerna.

Idén fördes vidare under benämningen singelföretag

av Branschsaneringsutredningen i betänkandet (SOU

1997:111) Branschsanering – och andra metoder mot

ekobrott.

Utredningen föreslog bl.a. att ett nytt

regelsystem borde tas fram för en enklare form av

företagande, s.k. singelföretag. Ett sådant företag

skulle, enligt utredningen, endast gälla en persons

arbete. Verksamhetsformen fick således inte förenas

med anställd personal eller medhjälpare. Vidare

skulle kostnadsavdrag, skatter och avgifter vara

schabloniserade och skattesatsen låg. Ersättning för

utfört arbete skulle betalas in direkt av kunden

till ett kontoförande organ.

Branschsaneringsutredningens förslag övervägdes av

regeringen i propositionen 2000/01:105 Förbud mot

juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall.

Regeringen gjorde därvid bedömningen att

utredningens förslag om ett nytt regelsystem för

singelföretag inte borde genomföras och hänvisade

därvid bl.a. till att singelföretagen, genom den

förmånliga beskattningen skulle få

konkurrensfördelar jämfört med andra företag och att

det förelåg en risk för att nya typer av fusk

uppstod, exempelvis genom att singelföretagaren

sålde kostnadsverifikationer till andra företag.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen i maj

2001 avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2000/01:LU21 ett motionsyrkande

med samma inriktning som de nu aktuella. Utskottet

hänvisade därvid till riksdagens tidigare

ställningstaganden i fråga om införandet av en ny

bolagsform för mindre företag och till att riksdagen

flera gånger tidigare avslagit närliggande

motionsyrkanden på det skatterättsliga området.

Utskottet har i dag, åtta månader senare, samma

uppfattning i frågan och föreslår därför att

motionerna L236 och N263 yrkande 16 skall avslås.

Ny associationsform för icke

vinstdrivande verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på införande av en

ny associationsform för icke vinstdrivande

verksamhet bör avslås. Utskottet hänvisar

till pågående arbete inom Regeringskansliet.

Jämför reservation nr 2 (c, fp).

Leif Jakobsson (s) framhåller i motion L296 att de existerande

associationsformerna alla har det gemensamt att

regelverken syftar till maximal ekonomisk avkastning

till ägarna. Samtidigt pågår, anförs det, mycket

utvecklingsarbete inom den gemensamma sektorn i

syfte att åstadkomma mindre och mer överblickbara

organisationsformer. Drivkraften bakom de flesta

försök med fristående skolor, vårdinrättningar m.m.

är enligt motionären att framhålla en pedagogisk

idé, en vårdideologi eller en arbetsorganisation som

inte finns inom den offentliga sektorn. Trots att

verksamheten är samhällsnyttig och drivkraften

oegennyttig hänvisas, anförs det, dessa verksamheter

till att välja aktiebolagsformen, eftersom det i

Sverige saknas associationsformer för icke

vinstdrivande företag. Mot denna bakgrund skulle,

enligt motionärens mening, införandet av en ny

associationsform för allmännyttig verksamhet fylla

en viktig funktion för att utveckla

verksamhetsformer inom den offentliga sektorn, för

det ideella föreningslivet och för utvecklandet av

den allmännyttiga bostadssektorn. I motionen yrkas

ett tillkännagivande om vad som sålunda anförts.

I motion N314 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att

den pågående utvecklingen inom den sociala ekonomin

med nya verksamheter med allmännyttiga ändamål

kräver en översyn av de befintliga

associationsformerna. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att regeringen inom ramen för en

parlamentarisk kommitté skall låta utreda

möjligheterna att införa ytterligare

associationsformer för att stödja verksamhet som

varken är kooperativ eller som drivs som ideell

förening, men som likväl har ett socialt, samhälls-

eller allmännyttigt ändamål (yrkande 5).

Utskottet kan upplysa om att en särskild utredare

i juli 2001 fick i uppdrag att biträda

Justitiedepartementet med att undersöka vad som kan

vara en lämplig organisationsform för icke

vinstdrivande näringsliknande verksamhet av inte

obetydlig omfattning, exempelvis inom sjukvårds-

eller utbildningssektorn (Ju 2001:L). Uppdraget

redovisades den 19 september 2001 i promemorian

Frågor kring icke vinstutdelande företag. Utredaren

gör i promemorian bedömningen att en icke

vinstsyftande verksamhetsform av medlemskaraktär kan

etableras enkelt och effektivt genom att

aktiebolagsinstitutet kompletteras med vissa

bestämmelser för icke vinstsyftande verksamhet. Det

saknas således, enligt utredaren, anledning att

införa en helt ny företagsform. I stället är det

tillräckligt, anförs det i promemorian, att införa

en ny aktiebolagsform, nämligen aktiebolag utan

vinstsyfte. Utredaren gör vidare bedömningen att ett

säkerställande av restriktioner i rätten till

vinstutdelning förutsätter någon form av

kontrollorgan.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår, på

grundval av den i det föregående redovisade

promemorian, arbete inom Regeringskansliet med att

utarbeta direktiv till en utredare med uppgift att

utreda frågor kring ett nytt slag av aktiebolag för

icke vinstdrivande verksamhet. Avsikten är, enligt

uppgift, att regeringen skall kunna besluta direktiv

under våren 2002.

Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan

utskottet konstatera att det pågår arbete med en

inriktning som ligger väl i linje med

motionsönskemålen. Det pågående arbetet bör inte nu

föregripas av något uttalande från riksdagens sida,

och utskottet föreslår därför att motionerna L296

och N314 yrkande 5 skall avslås.

Sociala kooperativ

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion som rör sociala

kooperativ. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden och pågående arbete.

Ingrid Burman m.fl. (v) framhåller i motion L289 att

den kooperativa företagsformen röner allt större

intresse på det sociala området, framför allt i

fråga om daghem och personalkooperativ som bildats

då offentlig verksamhet avknoppats från ett

landsting eller en kommun. I Sydeuropa finns, anförs

det i motionen, gott om s.k. sociala kooperativ,

företag som arbetar med människor som har svårt att

komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Ett stort

antal av kooperatörerna i ett sådant socialt

kooperativ har någon form av fysiskt, psykiskt eller

socialt handikapp. Motionärerna pekar på att det i

Italien finns en speciell kooperativ lagstiftning

som reglerar de sociala kooperativens verksamheter.

Ett socialt kooperativ måste ha minst 40 %

arbetshandikappade som kooperatörer, och lagen

innehåller regler om hur eventuella överskott skall

fördelas mellan investeringar och löner och hur

stort kapital som måste finnas fonderat. Om ett

företag uppfyller de krav som ställs för att det

skall klassas som ett socialt kooperativ finns

möjligheter till skattelättnader. Enligt

motionärerna finns i dag lagstiftning som begränsar

möjligheterna att inrätta eller stödja sociala

kooperativ. Motionärerna anser att lagstiftningen

bör ses över så att bildandet av sociala kooperativ

inte förhindras eller försvåras och det även i

Sverige skall vara möjligt att bilda och driva

sociala kooperativ efter italiensk modell. I

motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med

vad som nu har anförts.

Inför ställningstagandet till ifrågavarande

spörsmål bör först erinras om att utskottet i sitt

av riksdagen godkända betänkande 1997/98:LU19 våren

1998 avstyrkte en motsvarande motion i vilken

begärdes att det skulle införas särskild

lagstiftning om en kooperativ företagsform anpassad

för sociala kooperativ. Utskottet kunde därvid inte

finna att den associationsrättsliga lagstiftningen

utgjorde hinder mot sådan verksamhet och pekade

särskilt på att den kooperativa företagsformen

stärkts och fått likvärdiga arbetsvillkor jämfört

med andra företag genom vissa ändringar i bl.a.

lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som

riksdagen beslutat om våren 1997. Det slags effekter

som efterlystes av motionärerna kunde, menade

utskottet, knappast uppnås genom ytterligare

lagstiftningsåtgärder på det civilrättsliga området.

Detta innebar emellertid inte att utskottet därmed

avvisade de tankegångar som fördes fram i den då

aktuella motionen. I stället fanns det skäl för att

frågorna fick en närmare genomlysning i lämpligt

sammanhang. Något särskilt initiativ från riksdagens

sida därom var dock, enligt utskottets mening, inte

erforderligt.

Utskottet kan i dag konstatera att frågor med

anknytning till motionsspörsmålet har uppmärksammats

i en rad olika sammanhang under senare år. Som

exempel på detta kan nämnas att det för närvarande

pågår en studie, finansierad av bl.a. NUTEK och

Socialstyrelsen, som syftar till att definiera och

avgränsa begreppet socialt arbetskooperativ,

beskriva den samhälleliga stödstrukturen samt

analysera hur stödet påverkar och kan påverka en

utveckling. En delrapport från studien som lämnades

i början av sommaren 2001 innehåller en inventering

och beskrivning av sociala arbetskooperativ och

deras utveckling. Rapporten innehåller också en

utblick på jämförbara verksamheter i Italien och

Storbritannien. I nästa fas skall studien analysera

effekterna av samhälleligt stöd och olika

bidragssystem på kooperativens utveckling. Uppdraget

skall slutredovisas under våren 2002.

Framhållas bör även att statsrådet Ulrica Messing

i en interpellationsdebatt den 15 november 2001

bl.a. uttalat att de sociala arbetskooperativen är

utmärkta exempel på att det går att hitta former

mellan det offentliga och det privata som ger många

människor nya möjligheter till arbete, större makt

över den egna situationen och ett bättre liv i

gemenskap med andra. När slutsatserna av den

pågående studien är klara kan man, enligt

statsrådet, på allvar börja diskutera hur man skall

kunna komma till rätta med eventuella problem, vilka

regeljusteringar som kan behövas och hur dessa i så

fall skall utformas (svar på interpellation

2001/02:44).

En närmare redovisning av Regeringskansliets

arbete på området finns i skriften Social ekonomi

som publicerades våren 2001.

I sammanhanget bör också påpekas att

Upphandlingskommittén i sitt slutbetänkande (SOU

2001:31) Mera värde för pengarna lagt fram vissa

lagförslag som syftar till att möjliggöra positiv

särbehandling vid offentlig upphandling. Kommittén

har bl.a. föreslagit att kommuner och landsting, vid

upphandling av vård och omsorg, skall få kräva att

en leverantör inte är ett renodlat kommersiellt

företag, och alltså kunna ge företräde för icke

vinstsyftande företag och organisationer, exempelvis

kooperativ.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan

utskottet konstatera att motionsspörsmålet, i linje

med utskottets förhoppningar våren 1998,

uppmärksammats i skilda sammanhang och att det pågår

arbete med en inriktning som ligger helt i linje med

motionsönskemålen. Utskottet kan, från sina

utgångspunkter, inte finna att det föreligger skäl

för riksdagen att nu ta initiativ till några

ytterligare åtgärder på området. I stället bör

resultatet av det pågående arbetet avvaktas.

Med det anförda föreslår utskottet att motion L289

skall avslås.

Könsfördelningen i företagens

ledning

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på

lagstiftningsåtgärder i syfte att få till

stånd en jämnare könsfördelning i företagens

ledning bör avslås. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden från riksdagens

sida. Jämför reservation nr 3 (v).

Bestämmelser om aktiebolags ledning finns i 8 kap.

aktiebolagslagen (1975:1385). Av dessa framgår att

ett aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre

ledamöter. I ett privat aktiebolag får styrelsen

dock bestå av en eller två ledamöter, om det finns

minst en suppleant. Av 6 § följer att styrelsen

utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det

föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter, i

publika aktiebolag dock mindre än hälften av

samtliga, skall utses på annat sätt. Kapitlet

innehåller vidare bestämmelser om bl.a. styrelsens

uppgifter, bosättningskrav, obehörighetsgrunder,

mandattid, ordförande, sammanträden, beslutsförhet,

jäv och protokoll.

Därutöver finns särskilda bestämmelser som gäller

verkställande direktör. I ett publikt aktiebolag

skall styrelsen utse en verkställande direktör. I

ett privat aktiebolag får styrelsen utse en

verkställande direktör. Av 8 kap. 9 § följer att den

som är underårig eller i konkurs eller som har en

förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken inte

kan vara styrelseledamot. Att detsamma gäller för

den som har näringsförbud följer av 6 § lagen

(1986:436) om näringsförbud.

Några särskilda regler om könssammansättningen i

ett aktiebolags styrelse finns inte. Inte heller i

annan associationsrättslig lagstiftning finns några

sådana föreskrifter. Däremot är företag som skall

upprätta årsredovisning, bl.a. samtliga aktiebolag

och ekonomiska föreningar, enligt 5 kap. 18 §

årsredovisningslagen (1995:1554) skyldiga att i

årsredovisningen lämna uppgifter om medelantalet

under året anställda personer med uppgift om

fördelningen mellan kvinnor och män. Om företaget

har anställda i flera länder, skall medelantalet

anställda och fördelningen mellan kvinnor och män i

varje land anges.

I motion L235 av Gudrun Schyman m.fl. (v) pekas på

att i de svenska börsnoterade bolagens styrelser har

andelen kvinnor under många år legat runt 5 % och

att endast 29 % av de börsnoterade bolagen har en

kvinna i styrelsen som valts på bolagsstämma. Av de

25 bolag som finns på börsens A-lista med de mest

omsatta aktierna saknar enligt motionen 15 kvinnlig

representation i styrelsen. I fråga om de 500

största företagen med dotterbolag uppgår andelen

kvinnor som är verkställande direktör till 3 % medan

andelen kvinnor som är styrelseordförande uppgår

till omkring 2 %. Rådande situation är, menar

motionärerna, oacceptabel ur ett demokrati-,

jämställdhets-, och rättviseperspektiv och kan även

ifrågasättas ur ett samhälls- och företagsekonomiskt

perspektiv. Att inte lagstifta om könskvotering

vore, anförs i motionen, kvinnodiskriminerande.

Riksdagen bör därför begära att regeringen skall

lägga fram förslag till ändring av aktiebolagslagen

som innebär att minst 40 % av vartdera könet skall

vara representerat i börsnoterade aktiebolags

styrelser samt i statligt och kommunalt ägda

aktiebolags styrelser.

Sylvia Lindgren och Barbro Andersson Öhrn (båda s)

anför i motion L339 att Sverige i mångt och mycket

ses som ett föregångsland när det gäller

jämställdhet. Det finns dock, menar motionärerna,

ett område där jämställdheten lyser med sin frånvaro

och det är de privata bolagsstyrelserna och på

ledande poster i företagen. För att få en balanserad

utveckling som tar tillvara både mäns och kvinnors

resurser och värderingar är det, enligt

motionärerna, nödvändigt att båda könen finns

representerade på alla beslutsnivåer i samhället. En

jämn könsfördelning är således såväl en demokrati-

och maktfråga som en resurs- och kvalitetsfråga av

hög dignitet. I motionen begärs ett

tillkännagivande om vad som anförs i motionen om att

öka andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser.

I motion L358 av Carina Hägg (s) anförs att

kvinnor är kraftigt underrepresenterade i privata

vårdföretags styrelser. När stat, kommun och

landsting överväger att privatisera verksamhet

måste, enligt motionären, också jämställdhetsfrågan

beaktas. I motionen begärs ett tillkännagivande om

vad som anförts i motionen om den bristfälliga

jämställdheten i vårdbolags styrelser.

Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) förutsätter i motion

N359 att regeringen sätter kraft bakom orden och

vidtar erforderliga åtgärder för att öka andelen

kvinnor i näringslivets styrelser till minst 40 %.

I motionen begärs ett tillkännagivande om vad som

anförts i motionen om kvinnorepresentationen i

näringslivets styrelser.

Utskottet vill först peka på att regeringen i

skrivelsen 1999/2000:24 om jämställdhetspolitiken

inför 2000-talet presenterat huvuddragen i den

fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken. I

skrivelsen anför regeringen att den kommer att

intensifiera ansträngningarna för att öka andelen

kvinnor vid tillsättningar i statliga

bolagsstyrelser i syfte att uppnå en jämn

könsfördelning. Ett delmål är att andelen kvinnor

skall vara minst 40 % år 2003. När det gäller

styrelser i börsnoterade aktiebolag avser

regeringen, enligt skrivelsen, att noga följa

utvecklingen de närmaste åren.

Skrivelsen behandlades av riksdagen våren 1999.

Arbetsmarknadsutskottet ställde sig i sitt av

riksdagen godkända betänkande 1999/2000:AU6 bakom

skrivelsen och uttalade att man stödde den

inriktning på jämställdhetspolitiken som regeringen

redovisat i skrivelsen.

Lagutskottet har från sina utgångspunkter ingen

annan uppfattning än den arbetsmarknadsutskottet

sålunda gett uttryck för. Lagutskottet har också

våren 2000, med anledning av en motion, uttalat att

tiden nu är mogen att överväga om en utvidgning av

den gällande skyldigheten att i årsredovisningen

ange könsfördelningen till en redovisning av

fördelningen mellan kvinnor och män i styrelser och

på andra ledande poster i företaget kan vara till

nytta för jämställdhetsarbetet (bet.

1999/2000:LU10). Det fick enligt utskottet ankomma

på regeringen att i lämpligt sammanhang ta initiativ

till sådana överväganden och återkomma till

riksdagen. Vad utskottet sålunda anförde med

anledning av den då aktuella motionen, gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna (rskr. 144).

Enligt vad utskottet har erfarit pågår för

närvarande arbete med en departementspromemoria i

ämnet som beräknas vara klar under början av våren

2002.

Som utskottet uttalat tidigare när liknande

motionsyrkanden behandlats ger förhållandena, som de

redovisats i de nu aktuella motionerna, anledning

till eftertanke (se bet. 1997/98:LU26,

1999/2000:LU10 och 2000/01:LU9). Även nu anser

utskottet emellertid att det trots allt inte bör

komma i fråga att genom ändringar i den

associationsrättsliga lagstiftningen tvinga fram en

ändring. Enligt utskottets mening skulle det

nämligen vara oacceptabelt att göra ingrepp i

ägarkollektivets, bolagsstämmans, rätt att

självständigt utse sina företrädare i

företagsledningen. En ökad jämställdhet i

bolagsstyrelserna och andra ledningsorgan måste

sålunda främjas med andra medel än genom tvingande

lagstiftning om styrelsernas könssammansättning.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna

L235, L339, L358 och N359 skall avslås.

Kapitalskyddet i aktiebolag

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på åtgärder från

riksdagens sida i fråga om vinstutdelning och

lån från aktiebolag bör avslås. Utskottet

förutsätter att frågan uppmärksammas inom

ramen för pågående arbete inom

Regeringskansliet.

Aktiebolagets främsta kännetecken är att aktieägarna

inte är personligen ansvariga för bolagets skulder.

Endast bolagets förmögenhet kan tas i anspråk för

betalning av dess skulder. En central

aktiebolagsrättslig princip är därför att bolagets

tillgångar i viss utsträckning måste undantas från

aktieägarnas dispositionsrätt och bindas i bolaget.

I aktiebolagslagen finns därför en rad regler, bl.a.

i 12 kap., som syftar till att garantera att en

bolagsförmögenhet skapas vid bolagets bildande och

att bolaget inte vederlagsfritt minskar sina

tillgångar genom värdeöverföringar, exempelvis genom

olovlig vinstutdelning och otillåtna lån, till

aktieägare och andra.

I motion L311 av Siv Holma och Stig Eriksson (båda

v) anförs – med anledning av ett konkret fall – att

det är otillfredsställande att ägarna av ett

aktiebolag kan ta ut kapital ur bolaget utan hänsyn

till företagets behov. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att det skall göras en översyn

av lagstiftningen med inriktning att förhindra att

ägare skall kunna dränera ett bolag på dess kapital.

Översynen skall också omfatta möjligheten att kunna

ställa krav på motprestationer från bolag som

erhåller stöd genom samhälleliga insatser.

Kristina Zakrisson m.fl. (s) tar upp motsvarande

frågeställningar i motion L354. Motionärerna anser

att det behövs en översyn av lagstiftningen i syfte

att förhindra att näringsidkare genom överföringar

av kapital mellan bolag kan komma undan sina

åtaganden gentemot anställda och samhället.

Utskottet kan konstatera att lagstiftningen på

området har varit föremål för överväganden inom

ramen för Aktiebolagskommitténs arbete.

Övervägandena har redovisats i delbetänkandet (SOU

1997:168) Vinstutdelning i aktiebolag och i

delbetänkandet (SOU 1997:22) Aktiebolagets kapital.

Båda betänkandena har remissbehandlats. Enligt vad

utskottet har erfarit är avsikten att utredningens

överväganden i denna del skall behandlas i den

lagrådsremiss med förslag till ny aktiebolagslag som

har aviserats av regeringen.

Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar

motionsspörsmålen inom ramen för det pågående

beredningsarbetet och vid behov föreslår de åtgärder

som kan anses erforderliga.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna

L311 och L354 skall avslås.

Aktiekapitalets storlek

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en

sänkning av lägsta gränsen för aktiekapitalet

för nystartade aktiebolag. Utskottet hänvisar

till tidigare ställningstaganden från

riksdagens sida.

Enligt 1 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385)

gäller att aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag

skall uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat

aktiebolag till minst 100 000 kr. Nu gällande

beloppsgränser infördes, med ikraftträdande den 1

januari 1995, i samband med att aktiebolagen

uppdelades i två olika typer av bolag, nämligen

publika respektive privata aktiebolag. Dessförinnan

gällde sedan år 1973 en lägsta gräns för

aktiekapitalet på 50 000 kr (prop. 1993/94:196, bet.

LU32).

I motion L315 av Ulla-Britt Hagström (kd) anförs

att höjningen av gränsen för det lägsta

aktiekapitalet från 50 000 kr till 100 000 kr har

visat sig särskilt drabba kvinnor som vill starta

aktiebolag. Motionären anser att lagstiftningen

skall utformas på så sätt att kvinnors företagande

inte missgynnas och begär ett tillkännagivande om

att minsta aktiekapital skall sänkas till 50 000 kr.

Utskottet kan konstatera att frågan om lägsta

gräns för aktiekapitalet, med anledning av flera

motionsyrkanden, var föremål för ingående

överväganden i samband med att nu gällande

beloppsgränser beslutades av riksdagen våren 1994.

Utskottet erinrade därvid, i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:LU32, om att

aktiekapitalets syfte är att skydda borgenärerna och

att utgöra en slags garanti för bolagets

fordringsägare. En avsevärd höjning av gränsen för

lägsta tillåtna aktiekapital skulle därför, ansåg

utskottet, innebära en förstärkning av borgenärernas

ställning, vilket i sin tur skulle komma bolagen

själva till del på så sätt att det skulle bli

lättare att erhålla kredit. En väsentlig höjning

skulle även motverka förekommande missbruk av

aktiebolagsformen. Å andra sidan konstaterade

utskottet att aktiekapitalets storlek inte var helt

avgörande för borgenärernas skydd. En kraftig

höjning av aktiekapitalet torde inte heller innebära

någon garanti för att aktiebolagsformen inte skulle

missbrukas. En alltför kraftig höjning skulle

vidare, anförde utskottet, kunna innebära

svårigheter för ägare av mindre aktiebolag att

införskaffa ytterligare kapital och driva

verksamheten vidare i bolagsform och även försvåra

nyetablering. Vid en samlad bedömning kom utskottet

fram till att den i den då aktuella propositionen

föreslagna lägsta beloppsgränsen, 100 000 kr,

var väl avvägd och borde godtas. Utskottet

tillstyrkte därför propositionen i denna del.

Enligt utskottets bedömning har inte framkommit

någon omständighet som utgör skäl att nu ompröva

riksdagens tidigare ställningstaganden i fråga om

lägsta beloppsgräns för aktiekapitalet i privata

aktiebolag. Motion L315 bör därför avslås.

Redovisningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på redovisning av

koldioxidutsläpp och sjukfrånvaro bör avslås.

Utskottet hänvisar till pågående och kommande

berednings- och utredningsarbete.

Den 1 januari 1996 trädde tre nya lagar på

redovisningsområdet i kraft, nämligen

årsredovisningslagen (1995:1554), som gäller för

aktiebolag och vissa handelsbolag, samt lagen

(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag samt lagen (1995:1560) om

årsredovisning i försäkringsföretag (prop.

1995/96:10, bet. LU4).

I 1995 års årsredovisningslagar föreskrivs att

årsredovisningen skall bestå av balansräkning,

resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla en

rättvisande översikt över utvecklingen av bolagets

verksamhet, ställning och resultat. Den skall även

innehålla upplysningar om vissa viktigare

förhållanden, bl.a. förhållanden som är av väsentlig

betydelse för bolaget samt upplysningar om bolagets

förväntade framtida utveckling. Lagstiftningen utgör

en ramlagstiftning som kompletteras med bl.a.

uttalanden från Bokföringsnämnden.

I motion L218 av Lars Ångström och Yvonne Ruwaida

(båda mp) anförs att utsläpp av koldioxid är den

viktigaste orsaken till den globala uppvärmningen

och att utsläppen måste minska kraftigt. Enligt

motionärerna är det angeläget att företagen lämnar

information om sina utsläpp av koldioxid eftersom

detta möjliggör att de företag som inte tar frågan

på allvar kan kritiseras i medierna och på så sätt

tvingas till ett mer ansvarsfullt agerande. Arbetet

med att sammanställa uppgifter om företagens utsläpp

ökar också miljömedvetenheten i företagen anförs det

i motionen. Motionärerna ser positivt på att en del

företag frivilligt lämnar uppgifter om sina

koldioxidutsläpp, exempelvis till det s.k.

Miljöindex. Eftersom alla företag inte frivilligt

lämnar sådana uppgifter behövs dock tvingande

lagstiftning på området. I motionen begärs att

regeringen skall ges i uppdrag att lägga fram ett

lagförslag om att svenska börsnoterade företag skall

redovisa sina koldioxidutsläpp, inklusive

anläggningar utanför Sverige, dels i absoluta tal,

dels i relation till omsättningen.

Inför ställningstagandet till ifrågavarande

spörsmål erinrar utskottet om att enligt 6 kap. 1 §

tredje stycket årsredovisningslagen (1995:1554)

gäller sedan den 1 januari 1999 att ett företag som

är tillstånds- eller anmälningspliktigt enligt 9

kap. 6 § miljöbalken (1998:808) skall lämna

särskilda upplysningar om verksamhetens påverkan på

den yttre miljön (prop. 1996/97:167, bet.

1997/98:JoU8). Bestämmelsen, som är tillämplig även

på kreditinstitut, värdepappersbolag och

försäkringsföretag, utgör ett tillägg till den

allmänna upplysningsskyldighet i fråga om

förhållanden som är av betydelse för bedömningen av

ett bolags verksamhet, ställning, resultat och

utvecklingsmöjligheter – förhållanden som ibland kan

vara relaterade till miljön – som redan följer av

samma paragrafs första och andra stycke. Kopplingen

till miljöbalkens tillståndsregler innebär att

uppgiftsskyldigheten endast omfattar anläggningar

som är belägna i Sverige.

Bokföringsnämnden har i BFN U 98:2

Miljöinformation i förvaltningsberättelsen uttalat

sig om den närmare innebörden av bestämmelsen.

Enligt dessa uttalanden krävs i första hand att

bolaget skall ange att det bedriver tillstånds-

eller anmälningspliktig verksamhet och vad denna

avser. För tillståndspliktig verksamhet skall också

anges om miljöpåverkan i huvudsak sker genom utsläpp

till luft, vatten eller mark eller genom avfall

eller buller. Vidare skall anges bl.a. om väsentliga

tillstånd behöver förnyas och om förelägganden

enligt miljöbalken föreligger. Enligt

Bokföringsnämnden är det många gånger lämpligt att

information också lämnas om verksamhet som bedrivs

utomlands.

Som påpekas i motionen förekommer även olika

former av frivillig miljöredovisning. Ett exempel på

detta är EMAS (Eco Management and Audit Scheme),

dvs. EU:s miljölednings- och redovisningssystem.

Verksamheten regleras i en förordning som innehåller

bestämmelser om bl.a. formerna för frivillig

miljörevision, krav på miljörevisorer och innehåll i

miljöredovisning.

Motionsspörmålen har också varit föremål för

uppmärksamhet i en proposition som regeringen

överlämnade till riksdagen den 29 november 2001,

proposition 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi. I

propositionen lägger regeringen förslag till

nationellt mål på området som innebär att de svenska

utsläppen av växthusgaser, bl.a. koldixoid, skall

minska med 4 % till år 2010. Målet skall, enligt vad

som anges i propositionen, uppnås genom en lång rad

åtgärder, bl.a. klimatinvesteringsprogram,

informationskampanjer, en strategi för alternativa

drivmedel och s.k. grön skatteväxling.

Vad gäller miljöredovisning anförs i propositionen

att området utvecklas fortlöpande och att

miljöindikatorer tas fram, bl.a. inom EMAS, vilket

enligt regeringens bedömning innebär att

möjligheterna att på ett övergripande sätt jämföra

miljöinformation ökar. Redovisning av utsläpp har,

anförs det vidare, fått en ökad betydelse vid

bedömningen av företag generellt men också i

förhållande till en eventuell handel med

utsläppsrättigheter. Som ett led i arbetet med att

uppnå det nationella målet avser regeringen, enligt

vad som redovisas i propositionen, att göra en

uppföljning av vilka effekter som bestämmelsen om

miljöredovisning i årsredovisningslagarna samt

Bokföringsnämndens riktlinjer fått. Regeringen

kommer därefter att överväga när det är lämpligt att

se över de nuvarande bestämmelserna.

Enligt utskottets mening bör resultatet av den i

propositionen aviserade uppföljningen och översynen

av gällande lagstiftning på området avvaktas innan

riksdagen överväger mer långtgående krav på

miljörelaterad information i den

assocationsrättsliga lagstiftningen. Motion L218 bör

därför avslås.

I motion L316 av Siw Wittgren-Ahl och Sven

Hulterström (båda s) understryks vikten av att komma

till rätta med den ökande sjukfrånvaron. Enligt

motionärerna vore en uppgift om sjukfrånvaron i

årsredovisningen av intresse för anställda,

arbetssökande, aktieägare och det allmänna. Genom en

sådan upplysningsskyldighet lyfts också, anförs det

i motionen, sjukfrånvaron fram som en viktig fråga

både i den allmänna debatten och för

företagsledningarna. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att det bör införas en

obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro i

verksamhetsberättelser (yrkande 1). I motionen

begärs också ett tillkännagivande om att

bestämmelser bör utarbetas vad gäller redovisning av

sjukfrånvaro även inom myndigheter och

organisationer som inte omfattas av

årsredovisningslagen (yrkande 2) och att

Bokföringsnämnden bör få i uppgift att utfärda

riktlinjer för beräkning av sjukfrånvaron (yrkande

3).

Utskottet erinrar om att regeringen genom beslut

den 23 juni 1999 gav en särskild utredare i uppdrag

att göra en analys av sjukförsäkringen (dir.

1999:54). Utredningen antog namnet

Sjukförsäkringsutredningen. I uppdraget låg bl.a.

att fördjupa analysen av varför sjukfrånvaron och

utgifterna för sjukpenningen förändras över tiden

och att lämna förslag till konkreta åtgärder för att

minska sjukfrånvaron. Uppdraget slutredovisades i

betänkandet (SOU 2000:121) Sjukfrånvaro och

sjukskrivning – fakta och förslag som överlämnades

till regeringen i december 2000.

I betänkandet föreslogs bl.a. att företag,

organisationer och myndigheter skall åläggas en

obligatorisk redovisningsskyldighet avseende

anställdas sjukfrånvaro genom ändringar i de lagar

och förordningar som reglerar innehållet i

årsredovisningarna.

Genom beslut den 7 december 2000 tillkallade

regeringen en utredare med uppgift att lägga fram

ett förslag till en samlad handlingsplan för ökad

hälsa i arbetslivet (dir. 2000:92), den s.k. HpH-

utredningen. I direktiven pekades på att olika

förslag till åtgärder mot den ökande sjukfrånvaron

har lagts fram från olika håll, bl.a. av

Sjukförsäkringsutredningen, och att det finns behov

att sammanställa dessa förslag till en helhet. I

uppdraget låg, enligt direktiven, att

förutsättningslöst se över effektiviteten och

träffsäkerheten i bl.a. sjukförsäkring,

rehabilitering, förtidspension och

arbetsskadeförsäkring samt föreslå hur förebyggande

åtgärder, försäkringssystem m.m. kan bli mer

effektiva redskap.

Utredaren redovisade sitt uppdrag i betänkandet

(SOU 2002:5) Handlingsplan för ökad hälsa i

arbetslivet som överlämnades till regeringen den 8

januari 2002. I betänkandet föreslås bl.a. att det i

årsredovisningslagen skall införas bestämmelser om

obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro, att

motsvarande bestämmelser om obligatorisk redovisning

av sjukfrånvaro även skall införas för myndigheter

och andra organisationer som inte omfattas av

årsredovisningslagen och att regeringen skall uppdra

åt Bokföringsnämnden att utfärda riktlinjer för

beräkningen av sjukfrånvaron.

I sammanhanget bör också nämnas att en arbetsgrupp

inom Regeringskansliet under våren 2001 tagit fram

en handlingsplan med en strategi för att komma till

rätta med utvecklingen inom den arbetsrelaterade

ohälsan. Arbetsgruppen redovisade uppdraget i maj

2001 i departementspromemorian (Ds 2001:28)

Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett

arbetsmiljöperspektiv – en handlingsplan för att

förnya arbetsmiljöarbetet. En närmare redovisning

för pågående arbete på området återfinns i

budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1,

utg.omr. 10).

Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan

konstateras att det föreligger ett färdigt

lagförslag med en inriktning som ligger helt i linje

med vad som förespråkas i motionen. Utskottet anser,

från sina utgångspunkter, att resultatet av den

fortsatta beredningen av frågan nu inte bör

föregripas genom något särskilt uttalande från

riksdagens sida.

Med det anförda föreslår utskottet

att motion L316 skall avslås.

Tillsyn över stiftelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

rör tillsynen över stiftelser samt tillsyns-

och registerhållningsavgifter för stiftelser.

Utskottet hänvisar till en av regeringen

aviserad översyn av stiftelselagen.

Bestämmelser om registreringsskyldighet för

stiftelser finns i 10 kap. stiftelselagen

(1994:1220). Dessa innebär bl.a. att stiftelser som

är skyldiga att upprätta årsredovisning, dvs.

stiftelser som driver näringsverksamhet eller vars

tillgångar överstiger tio basbelopp, skall vara

registrerade i länsvis förda stiftelseregister. En

stiftelse skall även vara registrerad om det följer

av stiftelseförordnandet. Registreringsmyndighet är

alltid en länsstyrelse och i princip är det den

länsstyrelse som utövar tillsyn över stiftelsen som

är registreringsmyndighet.

En stiftelse som är registrerad i

stiftelseregistret skall, enligt vad som närmare

föreskrivs i stiftelseförordningen (1995:1280),

betala en årlig registerhållningsavgift som uppgår

till 600 kr i fråga om näringsdrivande stiftelser

samt personal- och pensionsstiftelser och 425 kr för

övriga stiftelser. Vidare utgår en årlig

tillsynsavgift om 600 kr för näringsdrivande

stiftelser samt personal- och pensionsstiftelser och

400 kr för övriga stiftelser.

Sofia Jonsson (c) anför i motion L209 att

stiftelsebegreppet innefattar verksamheter med

mycket skiftande förutsättningar. Tillsynsavgifterna

innebär, enligt motionären, att de mindre

stiftelsernas möjlighet att dela ut medel i enlighet

med stiftarens förordnande minskar. Motionären menar

att tillsynsgränsen borde ändras så att mindre

stiftelser undantas från skyldigheten att betala

årliga tillsyns- och registerhållningsavgifter och i

motionen begärs ett tillkännagivande om att

tillsynsgränserna för mindre stiftelser bör ses

över.

Ett motsvarande motionsyrkande avstyrktes av

utskottet våren 2001 i samband med behandlingen av

regeringens proposition 2000/01:67 Stiftelselagen –

undantag från tillsyn. Utskottet förutsatte därvid i

det av riksdagen godkända betänkandet 2000/01:LU20

att motionsspörsmålet skulle komma att omfattas av

en, i den då aktuella propositionen till år 2002

aviserad översyn av stiftelselagen. Någon åtgärd

från riksdagens sida med anledning av motionen var

därför, enligt utskottets bedömning, inte

erforderlig.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår arbete inom

Regeringskansliet med inriktningen att den aviserade

översynen skall kunna inledas i början av hösten

2002. Utskottet förutsätter alltjämt att

frågeställningen som tas upp i motionen kommer att

omfattas av översynen. Inte heller i dag föreligger

därför behov av något initiativ från riksdagens sida

i saken, och utskottet föreslår att motion L209

skall avslås.

Reservationer

1. S.k. singelföretag (punkt 2)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L236

och 2001/02:N263 yrkande 16.

Ställningstagande

Jag kan, i likhet med motionärerna bakom motionerna

L236 och N263, konstatera att utvecklingen inom

näringslivet, särskilt inom tjänstesektorn, ställer

nya krav på hur regler och strukturer i samhället

utformas. Detta gäller inte minst lagstiftningen på

det associationsrättsliga området. Enligt min

uppfattning vore s.k. singelföretag med

självanställning ett bra komplement till nuvarande

företags- och anställningsformer som skulle gynna

dem som bedriver verksamhet av flera olika slag.

Inrättandet av företagsformen skulle också ge en

möjlighet för den enskilde individen att komponera

ett eget arbetsmönster från olika uppdragsgivare,

t.ex. i form av säsongsarbete. För att

singelföretagandet skall fungera fullt ut krävs dock

att en rad problem, bl.a. rörande frågor som

momsregistrering, försäkringsavtal och

firmaregistrering, får en lösning. Regeringen bör

därför snarast tillsätta en utredning med uppdrag

att underlätta och möjliggöra den nu beskrivna

företagsformen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motionerna L236 och N263

yrkande 16, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Ny associationsform för icke vinstdrivande

verksamhet (punkt 3)

av Ana Maria Narti (fp) och Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:N314

yrkande 5 och bifaller delvis motion 2001/02:L296.

Ställningstagande

Som framhålls i motion N314 kräver den pågående

utvecklingen och tillväxten inom den sociala

ekonomin förändringar i samhällets övriga

strukturer, bl.a. på det associationsrättsliga

området. Vi delar därför motionärernas uppfattning

att det bör göras en översyn av nu befintliga

associationsformer i syfte att möjliggöra

inrättandet och stödjandet av företagsformer som

varken är kooperativ eller ideella föreningar, men

som ändå har ett socialt, samhälleligt eller

allmännyttigt ändamål. En associationsform som

skulle kunna tjäna som förebild i ett sådant arbete

är de så kallade ”non-profit corporations” som

förekommer i USA.

Vi anser att den politiska debatten om framtiden

för många verksamheter med i huvudsak socialt syfte

är oerhört viktig, men att denna debatt leds i

missvisande riktning på grund av vissa ideologiska

vanföreställningar. Att utan närmare definition

använda ordet vinst och icke vinstdrivande företag

kan leda tankarna fel. Alla företag bör avsluta

olika arbetsperioder med viss behållning, annars kan

inte en sund och systematiskt uppbyggd verksamhet

bedrivas. Till och med de ideella organisationer som

är engagerade i humanitärt arbete är skyldiga att

exemplariskt sköta sin ekonomi: de sparar så mycket

det går att spara på administrationens område och

många brukar använda sig av heltidsanställda vars

enda arbetsuppgift är att samla in pengar för att

förstärka organisationernas förmögenhet. All seriös

verksamhet byggs på förhoppningen om växande

ekonomisk grund och man kan inte säkra någon

meningsfull kontinuitet i arbetet – oavsett vilket

område man verkar på – om man år från år förbrukar

alla sina resurser, om man inte har någon ekonomisk

reserv alls eller om man regelbundet producerar

förluster. Om orden vinstdrivande eller vinstgivande

företag definierar företag som delar ut vissa belopp

ur vinsterna till ägare/aktieägare leder man

fortfarande in debatten i en återvändsgränd. Hur

olika arbetsenheter disponerar sina ekonomiska

resurser är en fråga som bör behandlas inom dessa

arbetsenheter. Politiken skall inte diktera

villkoren för denna interna fördelning av medel. Ett

vårdföretag kan behöva förstärka sin ledning och

öppna sig för samägande med kompetenta praktiker

eller forskare som i sin tur ställer höga ekonomiska

krav för att ingå en sådan allians. Ett

utbildningsföretag bör ha samma möjligheter. Mot

denna bakgrund anser vi att regeringen omgående bör

tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att

utreda frågor kring företagsformer som inte drivs i

vinstmaximeringssyfte.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion N314 yrkande 5 och

med delvis bifall till motion L296, som sin mening

ge regeringen till känna.

3. Könsfördelningen i företagens ledning

(punkt 5)

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L235 och

bifaller delvis motionerna 2001/02:L339,

2001/02:L358 och 2001/02:N359.

Ställningstagande

Som framgår av bl.a. de uppgifter om

könsfördelningen i företagens ledande organ som

redovisas i motion L235 är, enligt vår mening,

förhållandena nedslående, inte minst vad gäller de

största företagen. Trots upprepade önskemål och krav

från olika håll i den allmänna debatten har

näringslivet inte förmåtts att på egen hand öka

andelen kvinnlig representation på ledande poster

inom företagen. Vi kan, i likhet med motionärerna,

konstatera att rådande situation är oacceptabel ur

ett demokrati-, jämställdhets- och

rättviseperspektiv. Förhållandena kan också

ifrågasättas ur ett samhälls- och företagsekonomiskt

perspektiv. Som framhålls i motionen kan en

jämställd kvinnorepresentation i företagens ledning

uppenbarligen inte uppnås på annat sätt än genom

tvingande lagstiftning om kvotering. Mot denna

bakgrund bör riksdagen begära att regeringen skall

lägga fram förslag till lagstiftning som innebär att

minst 40 % av vartdera könet skall vara

representerat i börsnoterade aktiebolags styrelser

samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags

styrelser.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L235 och med

delvis bifall till motionerna L339, L358 och N359

som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Ny bolagsform för mindre företag

av Ana Maria Narti (fp).

Hela diskussionen om en ny bolagsform för

singelföretag och ekonomiskt svagare företag skulle

i dag inte vara nödvändig och antagligen inte ens

föras om livsviktiga förenklingar i regelverket för

dessa verksamheter, förenklingar som sedan länge

stått på den politiska dagordningen, redan hade

genomförts. Enligt min uppfattning har arbetet som

Småföretagsdelegationen bedrivit inte lett till

tillräckligt energiska förändringar i regelverket.

Inte heller den s.k. Simplexenheten inom

Regeringskansliet har lyckats sjösätta nödvändiga

reformer. Hela den långvariga debatten om

förenklingar i den praktiska socialdemokratiska

politiken har fastnat i små kosmetiska ändringar som

hotar att bevara det nuvarande krånglet. De förslag

som redan har föreslagits måste genast genomföras.

2. Sociala kooperativ

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda

v).

I likhet med motionärerna bakom motion L289 anser vi

att det är av stor vikt att lagstiftningen utformas

på ett sådant sätt att bildandet av sociala

kooperativ inte förhindras eller försvåras. Vi kan

dock konstatera att motionsspörsmålet har lyfts fram

i olika sammanhang under senare år.

Mot denna bakgrund, och då riksdagen inte bör

föregripa det pågående utredningsarbetet på området,

har vi valt att inte yrka bifall till motion L289.

Vi förutsätter dock att frågan ges hög prioritet

inom Regeringskansliet och att de synpunkter som

förs fram i motionen beaktas noga under det

fortsatta arbetet på området.

3. Kapitalskyddet i aktiebolag

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda

v).

Som framhålls i motionerna L311 och L354 är det

otillfredsställande att aktieägare inom lagens

råmärken kan göra uttag av kapital utan att ta någon

hänsyn till företagets behov. Särskilt gäller detta

i sådana situationer där stora insatser gjorts från

samhällets sida för att främja företagets

överlevnad. Lagstiftningen bör därför ses över med

den inriktningen att ägarna till ett företag inte

skall kunna dränera företaget på medel genom uttag

ur företaget eller andra värdeöverföringar till

andra företag.

Med hänsyn till att det pågår beredningsarbete

inom Regeringskansliet på området finner vi dock för

närvarande inte skäl att formellt yrka bifall till

motionerna. Vi har i stället valt att avvakta

resultatet av det pågående arbetet och återkomma i

frågan, om det skulle visa sig erforderligt.

4. Redovisning av koldioxidutsläpp

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda

v).

Vi delar de synpunkter som förs fram i motion L218

vad gäller vikten av att alla företag redovisar sina

utsläpp av koldioxid, inklusive utsläppen från

anläggningar belägna utomlands. Eftersom det inte är

sannolikt att alla företag kommer att lämna en sådan

redovisning krävs tvingande lagstiftning på området.

Med hänsyn till att årsredovisningslagens

bestämmelser om miljöredovisning och

Bokföringsnämndens riktlinjer, enligt vad som anförs

i proposition 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi,

kommer att bli föremål för en uppföljning och

översyn, finner vi dock för närvarande inte skäl att

formellt yrka bifall till motion L218. Vi

förutsätter därvid att frågan om att införa

tvingande regler om redovisning av utsläpp från

anläggningar utomlands blir föremål för ingående

överväganden inom ramen för det kommande arbetet. Vi

avser att noga följa frågans fortsatta beredning och

att återkomma i saken om så blir nödvändigt.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L209 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av

tillsynsgränserna för mindre stiftelser.

2001/02:L218 av Lars Ångström och Yvonne Ruwaida

(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

lagförslag om att svenska börsnoterade företag skall

redovisa sina koldioxidutsläpp, i absoluta tal och i

relation till företagets omsättning, samt att också

företagens anläggningar utanför Sverige skall

inkluderas i redovisningen.

2001/02:L235 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådan ändring av aktiebolagslagen att minst 40

% av vardera könet skall vara representerat i

börsnoterade aktiebolags styrelser samt i statligt

och kommunalt ägda aktiebolags styrelser.

2001/02:L236 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utredning om

självanställning.

2001/02:L289 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en lagstiftning om en kooperativ företagsform

enligt vad i motionen anförs om möjligheter att

inrätta sociala kooperativ.

2001/02:L296 av Leif Jakobsson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av allmännyttig

associationsform.

2001/02:L311 av Siv Holma och Stig Eriksson (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av gällande

lagstiftning angående företagsägares rätt till

uttag.

2001/02:L315 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att sänka nivån på lägsta

aktiekapital till 50 000 kr för nystartade

aktiebolag.

2001/02:L316 av Siw Wittgren-Ahl och Sven

Hulterström (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om obligatorisk

redovisning av sjukfrånvaro i

verksamhetsberättelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bestämmelser

bör utarbetas vad gäller redovisning av

sjukfrånvaro även för myndigheter och andra

organisationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Bokföringsnämnden bör få i uppgift att

utfärda riktlinjer för beräkning av sjukfrånvaron.

2001/02:L339 av Sylvia Lindgren och Barbro Andersson

Öhrn (s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att öka andelen

kvinnor i privata bolagsstyrelser.

2001/02:L354 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av lag i fråga om

överföring av pengar mellan företag.

2001/02:L358 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den bristfälliga

jämställdheten i vårdbolags styrelser.

2001/02:N222 av Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ny företagsform.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om att utreda möjligheterna att

införa självanställning som företagsform.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

möjligheten att inrätta ytterligare

associationsformer för att stödja företagsformer

som varken är kooperativ eller ideella föreningar

men som ändå har ett socialt, samhälls- eller

allmännyttigt ändamål.

2001/02:N359 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om kvinnorepresentation i

näringslivets styrelser.