Bet. 2001/02:LU13

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU13

Åldersgränser för äktenskap, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner från

den allmänna motionstiden år 2001 som huvudsakligen

gäller lagstiftningen om lägsta äktenskapsålder i

förhållanden med internationell anknytning. - I

ärendet har en utfrågning ägt rum med företrädare

för Justitiedepartementet.

Utskottet finner motionsspörsmålen angelägna och

föreslår ett tillkännagivande om att

lagstiftningsåtgärder omgående bör komma till stånd

i syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade

äktenskap.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Åldergränsen för äktenskap, m.m.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L206,

2001/02:L284, 2001/02:L288, 2001/02:L302,

2001/02:L321 yrkande 1 och 2001/02:A229 yrkande 29.

Stockholm den 24 januari 2002

På lagutskottets vägnar

Rolf Åbjörnsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Christel

Anderberg (m), Karin Jeppsson (s), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ana

Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen (s ), Petra Gardos

(m) och Lena Olsson (v).

2001/02

LU13

Utskottets överväganden

Åldersgränser för äktenskap, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet finner motionsspörsmålen angelägna

och föreslår ett tillkännagivande om att

lagstiftningsåtgärder omgående bör komma till

stånd i syfte att förhindra barnäktenskap och

arrangerade äktenskap. Förslaget innebär

bifall till samtliga motionsyrkanden.

Gällande rätt

I äldre rätt var äktenskapsåldern olika för man och

kvinna. I 1734 års lag var den bestämd till 21 år

för män och 15 år för kvinnor. Mannens

äktenskapsålder låg sedan fast ända till år 1969 då

den sänktes till 18 år (prop. 1968:136, bet 1LU49).

För kvinnor hade äktenskapsåldern redan tidigare

höjts, år 1892 till 17 år och år 1916 till 18 år.

De nuvarande bestämmelserna om lägsta

äktenskapsålder finns dels i äktenskapsbalken, dels

i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap.

I 2 kap. 1 § äktenskapsbalken föreskrivs att den

som är under 18 år inte får ingå äktenskap utan

tillstånd av länsstyrelsen i det län där den

underårige har sitt hemvist. Åldersgränsen har

motiverats med att den som är yngre än 18 år i

allmänhet inte har nått den mognad som fordras för

att självständigt ta ställning till de problem av

personlig och ekonomisk art som uppkommer i en

stadigvarande samlevnad (prop. 1973:32 s. 95).

Ansökningar om dispens från 18-årsgränsen är

sällsynta, och länsstyrelserna är restriktiva med

att ge tillstånd till äktenskap för minderåriga

under 15 år. Dispens lämnas den underårige för

giftermål med viss person. Lagen hindrar visserligen

inte att dispensen gäller äktenskap över huvud

taget. Sådan dispens har emellertid ansetts olämplig

och torde knappast förekomma (se Tottie,

Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., 1990).

Har ett äktenskap ingåtts trots att det förelåg

hinder däremot enligt 2 kap. 1 § skall det inte på

denna grund upplösas. Hindret är alltså inte

uppplösande (jfr 5 kap. 5 § äktenskapsbalken).

I 2 kap. 3 § äktenskapsbalken föreskrivs att

äktenskap inte får ingås mellan dem som är släkt med

varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är

helsyskon. Halvsyskon får inte ingå äktenskap med

varandra utan tillstånd av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer. Bakom förbudet

mot äktenskap mellan nära släktingar ligger dels ett

beaktande av den arvsbiologiska eller genetiska

risken för sjukdom eller defekt hos barnen i en

sådan förbindelse, dels ett hänsynstagande till

synpunkter av etisk natur.

Om två halvsyskon gift sig med varandra utan

tillstånd skall äktenskapet av den anledningen inte

upplösas (jfr 5 kap. 5 § äktenskapsbalken).

När någon vill ingå äktenskap inför en svensk

myndighet prövas, enligt 1 kap. 1 § 1904 års lag,

hans eller hennes rätt till detta som huvudregel

enligt lagen i det land där han eller hon är

medborgare. Enligt 1 kap. 2 § 1904 års lag har en

svensk medborgare med hemvist i en främmande stat

sedan minst två år möjlighet att få sin rätt att

ingå äktenskap prövad enligt lagen i den främmande

staten, om den med vilken han eller hon avser att

gifta sig medger det. Detsamma gäller utländska

medborgare med hemvist sedan minst två år i Sverige

eller annan främmande stat som denne inte tillhör.

För en utländsk medborgare gäller således hemlandets

lagar i fråga om rätten att ingå äktenskap och då

också beträffande lägsta äktenskapsålder. Har en

utländsk medborgare haft hemvist i Sverige i mer än

två år eller i ett annat land än sitt medborgarland,

har han eller hon dock i vissa fall rätt att få

denna fråga prövad enligt svensk lag respektive det

andra landets lag.

Oavsett vilket lands lag som tillämpas får enligt

1 kap. 3 § 1904 års lag ingen som är under 15 år

ingå äktenskap inför en svensk myndighet utan

tillstånd av länsstyrelsen.

Enligt 1 kap. 7 § 1904 års lag är ett äktenskap

som ingåtts utomlands enligt utländsk lag giltigt i

Sverige om det är giltigt i den stat där det ingicks

eller i den stat eller de stater där mannen och

kvinnan var medborgare. Bakgrunden till denna

bestämmelse är att det skulle förorsaka problem om

den som är lagligen gift i ett land inte -

åtminstone som huvudregel - kunde räkna med att

betraktas som gift också i andra länder.

Av 7 kap. 4 § 1904 års lag följer att ett beslut

som har meddelats av en utländsk myndighet inte får

tillämpas i Sverige om det skulle vara uppenbart

oförenligt med grunderna för den svenska

rättsordningen, dvs. det skulle strida mot ordre

public. Det förhållandet att en av parterna i ett

äktenskap som ingåtts utomlands är mycket ung kan

medföra att äktenskapet anses ogiltigt enligt de

svenska ordre public-reglerna. En bedömning görs i

varje särskilt fall, i första hand av de

rättstillämpande myndigheterna.

FN:s äktenskapskonvention

FN-konventionen angående samtycke till, minimiålder

för samt registrering av äktenskap (SÖ 1964:29) har

tillträtts av Sverige och trädde i kraft år 1964.

Konventionen syftar till att bringa äktenskapsrätten

i samklang med FN:s stadga och den allmänna

förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Enligt artikel 2 skall en stat som är ansluten

till konventionen i sin lag stadga en minimiålder

för äktenskaps ingående. Vidare får äktenskap inte

ingås av en person som inte har uppnått denna ålder

såvida inte befrielse från ålderskravet har

meddelats av en behörig myndighet i fall då

allvarliga skäl därtill föreligger och befrielsen är

i de blivande makarnas intresse.

I artikel 16 i den allmänna förklaringen uttalas

bl.a. att äktenskap må ingås endast med de blivande

makarnas fria och fullständiga samtycke. Enligt

konventionens artikel I punkt 1 skall äktenskapet

inte anses i laga ordning ingånget utan båda

kontrahenternas av fri vilja avgivna samtycke. Detta

skall avgivas av dem personligen efter vederbörlig

kungörelse samt inför behörig myndighet och i

vittnens närvaro i enlighet med vad lag föreskriver.

Enligt artikel 3 skall alla äktenskap registreras av

behörig myndighet i ett lämpligt officiellt

register.

Motionerna

I motion L206 anför Inger René och Catharina

Elmsäter-Svärd (båda m) att nuvarande ordning

möjliggör för svenska flickor under 15 år att gifta

sig utomlands. Enligt motionärerna är det inte

ovanligt att invandrarflickor gifts bort vid 12

eller 13 års ålder i sina ursprungliga hemländer för

att sedan gifta sig borgerligt i Sverige vid 18 års

ålder. Under tiden lever de som gifta, avslutar inte

sin skolgång, lär sig inte svenska och får problem

när det gäller integrering i det svenska samhället

med isolering som följd. Motionärerna anser att

följderna av det generösa accepterandet av

lagstiftning som medger äktenskap för barn och

därmed särbehandlar invandrarflickor är

oacceptabelt. Särbehandlingen i lagstiftningen måste

försvinna. I motionen begärs att riksdagen skall

begära att regeringen lägger fram förslag till

ändring i lagen om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Carina Hägg (s) anför i motion L284 att unga

invandrarflickor inte får det stöd de har rätt att

kräva i Sverige för att slippa tvångsäktenskap. I

ett jämställt Sverige skall de, enligt motionärens

mening, ha rätt till ett livsval. Det svenska

samhället måste tydligt markera att tvångsäktenskap

innebär ett övergrepp som inte acceperas i ett

jämställt Sverige. Motionären yrkar att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att en

utredning bör tillsättas som dels beskriver

tvångsäktenskap, dels föreslår åtgärder för att

förhindra tvångsäktenskap.

I motion L302 kritiserar Carina Ohlsson och Monica

Green (båda s) gällande rätt. Enligt motionärerna

innebär reglerna att en utländsk man boende i

Sverige kan åka till sitt ursprungsland och där

gifta sig med en 13 år gammal flicka. Om ett sådant

äktenskap är tillåtet i hemlandet blir äktenskapet

legaliserat när de återkommer till Sverige. I

motionen anförs vidare att det enligt uppgift är ett

flertal utländska flickor som tvingats till

äktenskap på detta sätt i sina hemländer och som

sedan har svårt att fullfölja sin skolgång.

Motionärerna förutsätter att regeringen följer

frågan och vidtar de åtgärder som visar sig behövas

för att skydda de minderåriga flickorna. Äktenskap

som de unga flickorna tvingats in i bör, enligt

motionärernas mening, ogiltigförklaras. I motionen

yrkas att riksdagen skall tillkännage för regeringen

som sin mening vad i motionen anförts om lägsta

äktenskapsålder.

I motion L321 yrkar Ulla Hoffmann m.fl. (v) att

riksdagen skall begära att regeringen gör en

kraftsamling för att svenska lagar efterlevs och

tillämpas oavsett etniskt ursprung. Motionärerna

anför att 1904 års lag måste ändras för att en

patriarkal familjesyn inte skall kunna få stöd i

svensk lagstiftning. Enligt uppgift finns det

religiösa samfund i Sverige som gifter bort

minderåriga flickor. Sverige och svenska lagar

accepterar barnäktenskap för barn med utländsk

bakgrund. Vad gäller detta måste allas likhet inför

lagen garanteras. Det behövs därför en kraftsamling

för att lagarna skall efterlevas och tillämpas

oavsett hemlandets lagar eller etniskt ursprung.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkar i motion A229 att

riksdagen skall begära att regeringen lägger fram

förslag till lagändringar som förhindrar att

barnäktenskap som ingåtts utomlands blir giltiga i

Sverige. Reglerna om ömsesidigt erkännande av

äktenskap medför, enligt motionärerna, problem i de

fall lagstiftningen i en stat godkänner att

giftermål får äga rum mellan mycket unga personer.

Motionärerna anser att detta förhållande strider

inte bara mot svenskt rättsmedvetande utan även mot

en rad internationella konventioner som Sverige har

anslutit sig till. Åtgärder måste vidtas för att

förhindra att detta fortgår så att barn som kommer

till Sverige inte skall behöva leva i ett påtvingat

äktenskap med ansvar för familj och hem och med

avbruten skolgång som följd i en del fall. Vidare

anser motionärerna att sexuellt umgänge med dessa

barn i skydd av äktenskap inte kan försvaras på

något sätt (yrkande 29).

I motion L288 framhåller Carina Hägg (s) att det i

nuvarande äktenskapsbalk inte finns hinder mot

kusinäktenskap. När kusinäktenskap arrangeras med

både kvinnans och mannens samtycke är det främst en

familjeangelägenhet. Men när kusinäktenskap blir ett

tvång blir det, enligt motionärens mening, en

samhällsfråga. Motionären anser därför att det är

angeläget att frågan om kusinäktenskap tas upp i den

dialog som förs om unga flickors egna val,

tvångsäktenskap, hedersmord, mansrollen och

jämställdhet. I motionen yrkas att riksdagen skall

tillkännage för regeringen som sin mening vad i

motionen anförts om kusinäktenskap.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet uttalade förra våren (se bet.

2000/01:LU13) vid behandlingen av motionsyrkanden

med liknande inriktning som de nu aktuella har

utskottet stor förståelse för den omtanke och omsorg

om unga kvinnor och flickor som ligger bakom

motionsyrkandena. Enligt utskottets mening bör den

nuvarande 15-årsgränsen i 1904 års lag ifrågasättas.

Vidare bör det diskuteras om bestämmelsen i 7 kap. 4

§ innebär tillräckliga möjligheter att i enskilda

fall ogiltigförklara äktenskap som ingåtts utomlands

av mycket unga personer.

I ärendet har den 4 december 2001 en utfrågning

ägt rum med företrädare för Justitiedepartementet.

Vid utfrågningen har framkommit att det nu pågår

arbete inom departementet med en översyn av de

svenska reglerna som berör frågan om lägsta

äktenskapsålder i förhållanden med internationell

anknytning och lagvalsreglerna i 1904 års lag.

Arbetet är i första hand inriktat på

åldersgränserna. Skulle det visa sig att en ändring

av lagvalsreglerna är mer ändamålsenligt är man från

departementets sida beredd att i stället föreslå

ändringar av dessa. Inom ramen för det pågående

arbetet kommer också principerna för när utländska

äktenskap skall få giltighet i Sverige att

övervägas. Siktet är inställt på att arbetet skall

redovisas i en departementspromemoria under våren

2002.

Utskottet ser med tillfredsställelse på det arbete

som nu pågår inom Justitiedepartementet. Enligt

utskottets mening är det angeläget att

lagstiftningsåtgärder omgående kommer till stånd i

syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade

äktenskap. Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen, med bifall till motionerna L206, L284,

L288, L302, L321 yrkande 1 och A229 yrkande 29, som

sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:L206 av Inger René och Catharina Elmsäter-

Svärd (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av lagen om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:L284 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tvångsäktenskap.

2001/02:L288 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kusinäktenskap.

2001/02:L302 av Carina Ohlsson och Monica Green (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lägsta äktenskapsålder.

2001/02:L321 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen gör en

kraftsamling för att svenska lagar efterlevs och

tillämpas lika oavsett etniskt ursprung enligt vad

som i motionen anförs.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

29. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om lagändring som förhindrar att

barnäktenskap som ingåtts utomlands blir giltiga i

Sverige.