Bet. 2001/02:LU14

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU14

Vissa frågor rörande ärvdabalken och namnlagen

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner från

den allmänna motionstiden år 2001 i olika frågor som

rör lagstiftningen om arv och namn. De arvsrättsliga

frågorna gäller Allmänna arvsfondens rätt till arv,

arvsrätt för kusiner och laglotten. De namnrättsliga

frågorna gäller enskildas möjligheter att fritt

välja namn och införande av en namngivningsceremoni

för barn.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till

tidigare ställningstaganden samt aviserat

utredningsarbete.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och

ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänna arvsfonden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L214

yrkandena 1 och 3 samt 2001/02:L335.

Reservation 1 (m)

2. Arvsrätt för kusiner

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L205,

2001/02:L214 yrkande 2 och 2001/02:L269.

Reservation 2 (m, kd)

3. Laglott

Riksdagen avslår motion 2001/02:L214 yrkande 4.

Reservation 3 (2 m)

4. Rätten till val av namn

Riksdagen avslår motion 2001/02:L208.

5. Namngivningsceremoni för barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:L277.

Stockholm den 21 februari 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund

(s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c) och

Petra Gardos (m).

2001/02

LU14

Utskottets överväganden

Allmänna arvsfonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att

avskaffa Allmänna arvsfonden och begränsa

fondens arvsrätt. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden. Jämför

reservation nr 1 (m).

Historik

När en person avlidit utan att efterlämna någon

arvsberättigad brukade dennes kvarlåtenskap i äldre

tid kallas danaarv. Före år 1929 tillföll danaarven

staten eller sådana städer till vilka staten

överfört rätten till danaarv. Några särskilda regler

om användningen av danaarv fanns inte.

Genom lagstiftning år 1928 uteslöts kusiner och

avlägsnare släktingar från arvsrätt. Frågan om

användningen av danaarven fick därigenom större

betydelse. Utgångspunkten för det allmännas arvsrätt

blev att kvarlåtenskap som flyter in till det

allmänna på grund av att arvsberättigad släkting

saknas skulle tillfalla en fond, Allmänna

arvsfonden, och användas för understöd av åtgärder

till främjande av samhällets barnavård. Medlen

skulle inte flyta in bland statens övriga inkomster.

Skälet till detta var att en begränsning av

arvsrätten inte borde ske i syfte att bereda staten

inkomster för att täcka löpande utgifter. De

successionsrättsliga synpunkterna skulle ensamma

vara avgörande så att inte det allmännas arvsrätt

kom att uppfattas som en konfiskation av arven.

Vidare ansågs det som mindre stötande om arven går

till ett ändamål som det kunde ha varit naturligt

att tillgodose genom ett testamente. Eftersom det

var fråga om en disposition av vissa kvarlåtenskaper

som helhet, var uppfattningen att det mest

ändamålsenliga var en fondering av arvet (prop.

1928:17 och bet. 1LU21).

Nuvarande bestämmelser

Den nuvarande grundläggande bestämmelsen om Allmänna

arvfonden finns i 5 kap. ärvdabalken. Enligt 1 §

skall kvarlåtenskap, till vilken arvsberättigad

fysisk person saknas, tillfalla Allmänna arvsfonden.

Närmare bestämmelser om Allmänna arvsfonden finns

i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Av denna

lag framgår att fonden har till ändamål att främja

verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn,

ungdomar och personer med funktionshinder.

Privatpersoner får inte beviljas stöd ur fonden

vare sig för enskilt bruk eller för ideell

verksamhet. Stöd ur fonden skall i första hand

lämnas till verksamhet som är nyskapande och

utvecklande. Sådant stöd får också, om det bedöms

som särskilt angeläget, lämnas till anläggningar,

lokaler och utrustning. Stödet skall gå till

organisationer som bedriver ideell verksamhet.

Sedan den 1 juli 1994 kan stöd lämnas också till

offentlig huvudman, om det finns särskilda skäl.

Detta gäller dock endast i fråga om stöd till

nyskapande och utvecklande verksamhet. Offentlig

huvudman kan således inte få stöd till

investeringar. Ett särskilt skäl kan vara att stödet

utvecklar frivilliga och ideella insatser i

anslutning till offentlig verksamhet eller att en

kommun i samverkan med en ideell organisation vill

förnya eller utveckla sin verksamhet. Ett annat skäl

kan vara att en kommun i samverkan med en

sammanslutning som inte är en juridisk person vill

utveckla en verksamhet som bedrivs av det allmänna

eller initiera en ny verksamhet inom det allmännas

ansvarsområde. I lagstiftningsärendet uttalades att

det under inga förhållanden bör komma i fråga att

stödet ur arvsfonden har den karaktären att det

medverkar till en kostnadsövervältring från

offentlig verksamhet till fonden (prop. 1993/94:124,

bet. SoU23).

Fondens egendom förvaltas av Kammarkollegiet.

Fördelning av stöd ur fonden beslutas av regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande,

Arvsfondsdelegationen eller en annan myndighet.

Fonden får helt eller delvis avstå arv till någon

annan, om det med hänsyn till uttalanden av

arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan

anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja.

Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens

släkting eller någon annan person som har stått

arvlåtaren nära, om det kan anses skäligt.

Vidare framgår av lagen att en tiondel av de medel

som under året har flutit in till fonden skall

läggas till fonden. Återstoden skall tillsammans med

årets avkastning vara tillgänglig för utdelning från

och med närmast följande år men får också läggas

till fonden.

Regeringen skall varje år lämna en redovisning till

riksdagen för hur medel från Allmänna arvsfonden har

fördelats under ett budgetår samt ange den kommande

inriktningen av stödet. Av den av regeringen senast

avlämnade skrivelsen 1999/2000:125 Redovisning av

fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under

budgetåret 2000 framgår bl.a. att 208 miljoner

kronor delades ut under budgetåret 2000, varav 172

miljoner kronor fördelades genom löpande

handläggning av organisationernas ansökningar under

året samt resterande 36 miljoner kronor fördelades

inom ramen för de särskilda satsningar som

Arvsfondsdelegationen ansvarade för. Av de medel som

gick till den löpande handläggningen beviljades stöd

med 44,6 miljoner kronor till 95 projekt till förmån

för barn under 12 år, 30 miljoner kronor fördelades

till verksamheter till förmån för ungdomar i åldern

12-25 år och nästan 98 miljoner kronor fördelades

till 170 projekt till förmån för personer med

funktionshinder.

Skrivelsen föranledde inga motioner, och i sitt av

riksdagen godkända betänkande ansåg socialutskottet

att skrivelsen inte borde föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida (bet. 2000/01:SoU15).

Motionerna

I motion L214 anför förste vice talman Anders Björck

och Elizabeth Nyström (båda m) att det sedan år 1994

står fonden fritt att donera pengar till såväl

verksamhet som ligger inom statens och kommunens

åtaganden som sådan som är obunden av dessa.

Mottagarna av arvsfondens utbetalningar är, enligt

motionärerna, inte sällan politiskt kontroversiella.

Motionärerna anser att det knappast kan vara

behjärtansvärda ändamål att arven går till politisk

verksamhet. I motionen yrkas att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening dels att

Allmänna arvsfonden avskaffas (yrkande 1), dels att

arv efter avlidna som saknar arvingar tillfaller

staten (yrkande 3).

Håkan Juholt och Carina Adolfsson Elgestam (båda

s) anser i motion L335 att det vore rimligt att även

primärkommuner skulle kunna fungera som

förmånstagare i de fall som medel i dag tillfaller

Allmänna arvsfonden. På så sätt skulle, enligt

motionärerna, det ske en decentralisering av medel

samtidigt som den avlidnes medel skulle komma

människor i den avlidnes kommun till godo.

Regeringen bör därför studera effekterna av att

medel som tillfaller Allmänna arvsfonden bör delas

mellan den kommun där den avlidne senast var skriven

och arvsfonden. I motionen begärs att detta ges

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening har de skäl från år 1928

som ligger till grund för Allmänna arvsfonden

fortfarande giltighet. Utskottet kan således inte

ställa sig bakom yrkandena 1 och 3 i motion L214 att

fonden skall avskaffas och att danaarven skall

tillfalla staten, och utskottet föreslår därför att

riksdagen skall avslå motionsyrkandena.

När det sedan gäller motion L335 vill utskottet

erinra om att riksdagen åren 1990 och 1992 avslagit

motionsyrkanden om att medel borde återföras till

arvlåtarens kommun (bet. 1989/90:SoU29 och

1991/92:LU35). Några nya omständigheter som bör

föranleda riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt

har enligt utskottets mening inte kommit fram.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår också motion L335.

Arvsrätt för kusiner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att

återinföra arvsrätt för kusiner. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstaganden

från riksdagens sida. Jämför reservation nr

2 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Enligt 2 kap. ärvdabalken går arvet i första hand

till den avlidnes bröstarvingar, dvs. barn och deras

barn, med det undantag som följer av 3 kap. när den

avlidne efterlämnar en make eller maka. Saknar den

avlidne bröstarvingar är den avlidnes föräldrar

eller - om någon av dem eller båda har dött - syskon

och deras barn de som är berättigade till arv (andra

arvsklassen). Är inte någon i andra arvsklassen i

livet går arvet i stället till far- och morföräldrar

och deras barn, dvs. den avlidnes farbröder,

fastrar, morbröder och mostrar (tredje arvsklassen).

Som redovisats i föregående avsnitt avskaffades

arvsrätten för kusiner år 1928.

I 3 kap. ärvdabalken finns särskilda regler om

makes arvsrätt. Den efterlevande maken har rätt till

arv före såväl makarnas gemensamma bröstarvingar som

arvingar i andra och tredje arvsklassen. Finns det

däremot bröstarvingar till den avlidne maken som

inte också är den efterlevandes barn gäller

särskilda regler. Dessa s.k. särkullbarn har rätt

att omedelbart få ut sitt arv efter en avliden

förälder.

Om det inte finns någon efterlevande med ett så

nära släktskap till den avlidne som nu redogjorts

för tillfaller arvet Allmänna arvsfonden. Som

redovisats i föregående avsnitt tillkom Allmänna

arvsfonden år 1928 i samband med att kusiner och

avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätt.

I 9-16 kap. ärvdabalken finns bestämmelser om

testamente. I ett testamente bestämmer en person om

sin kvarlåtenskap, dvs. om fördelning och

förvaltning av egendomen efter sin död. För att

kunna upprätta ett giltigt testamente krävs i regel

att testamentsgivaren, testatorn, har fyllt 18 år.

Ett testamente skall upprättas skriftligen,

undertecknas av testator personligen och bestyrkas

av två samtidigt närvarande testamentsvittnen.

Testator kan när som helst ändra sitt testamente,

och ett senare upprättat testamente gäller alltid

framför ett tidigare.

Motionerna

I motion L214 av förste vice talman Anders Björck

och Elizabeth Nyström (båda m) yrkas att riksdagen

för regeringen tillkännager som sin mening att

arvsrätten utvidgas till farfar, farmor, morfar,

mormor, deras barn samt kusiner. Motionärerna anför

att många personer numera saknar egen familj, varför

värdet av kontakt med släkten troligen har ökat

(yrkande 2).

Även Christel Anderberg m.fl. (m) yrkar i motion

L205 att regeringen lägger fram ett lagförslag om

återinförandet av arvsrätt för kusiner. Enligt

motionärerna lever många i tron att kusiner är

arvsberättigade och har därför inte tänkt på att

upprätta ett testamente.

Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson

(båda s) yrkar i motion L269 ett tillkännagivande om

att arvsrätten för kusiner återinförs.

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motion L214 om en utvidgning av

arvsrätten till farfar, farmor, morfar och mormor

och deras barn vill utskottet peka på att sådana

släktingar enligt gällande rätt är arvsberättigade.

Utskottet kan därför inte ställa sig annat än

frågande till motionsyrkandet i denna del.

När det sedan gäller frågan om återinförande av

arvsrätt för kusiner vidhåller utskottet tidigare

ställningstaganden (se bl.a. bet. 1999/2000:LU16 och

2000/01:LU14). Som utskottet då framhållit torde det

vara förhållandevis sällsynt att en person helt

saknar andra, närmare anhöriga än sina kusiner och

att det därför med fog kan antas att en arvsrätt för

kusiner i det helt övervägande antalet fall inte

skulle ha någon betydelse. I de fall Allmänna

arvsfonden är närmast till arv vill utskottet

därutöver peka på arvsfondens lagfästa möjlighet att

helt eller delvis avstå arvet till förmån för en

kusin till arvlåtaren. Till detta kommer också

möjligheten att genom ett testamente förordna om vem

kvarlåtenskapen skall tillfalla och genom

testamentet kan arvlåtaren gynna t.ex. en kusin

framför andra.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna L205, L214 yrkande 2 och L269.

Laglott

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

myndiga bröstarvingars rätt till laglott

skall avskaffas. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden från riksdagens

sida. Jämför reservation nr 3 (2 m).

Gällande bestämmelser

Som redovisats i föregående avsnitt går arvet i

första hand enligt 2 kap. ärvdabalken till den

avlidnes bröstarvingar, dvs. barn och deras

avkomlingar, med det undantag som följer av 3 kap.

när den avlidne efterlämnar make eller maka. Om

något barn till den avlidne har dött före den

avlidne och efterlämnat barn skall dessa barnbarn

till arvlåtaren dela det avlidna barnets lott lika.

Hälften av den arvslott som en bröstarvinge har rätt

till enligt dessa regler kallas laglott. Arvingen

har alltid rätt att få ut laglotten i arv efter

arvlåtaren.

Skulle arvlåtaren ha testamenterat bort egendom

som omfattas av laglottsanspråket, kan bröstarvingen

påkalla jämkning av testamentet. Jämkning skall

begäras inom sex månader från det att bröstarvingen

fick del av testamentet. Sker inte det, har

bröstarvingen förlorat sin rätt. Bröstarvinges

laglott skyddas inte bara mot testamente utan även

mot gåva som till syftet är att likställa med

testamente.

Motionen

I motion L214 av förste vice talman Anders Björck

och Elizabeth Nyström (båda m) yrkas ett

tillkännagivande om att myndiga bröstarvingars rätt

till laglott avskaffas. Motionärerna anser att

äganderätten måste stärkas och att det inbegriper

den avlidnes sista vilja för hur dennes arv skall

fördelas. Myndiga bröstarvingar bör, enligt

motionärerna, inte ha någon automatisk rätt till

föräldrarnas arv om föräldrarna vill använda

pengarna i något annat syfte (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Liksom när riksdagen år 1987 beslutade om nuvarande

arvsregler vill utskottet först erinra om att

laglotten har två syften, dels att bevara en del av

den avlidnes kvarlåtenskap åt dennes närmaste

släktingar, dels att skapa rättvisa mellan

bröstarvingarna inbördes för att förhindra att

arvlåtaren genom testamente i alltför hög grad

gynnar någon eller några av dem på de övrigas

bekostnad (se bet. 1986/87:LU18, se även bet.

1996/97:LU8 och 2001/01: LU14).

Enligt utskottets mening kan det med visst fog

hävdas att inte någon i dagens samhälle för sin

försörjning är beroende av ett arv från sina

föräldrar. Laglotten som en ekonomisk garanti har

därför mindre vikt numera. Enligt utskottet kan

fortfarande laglotten ändock inte anses ha spelat ut

sin roll för bröstarvingarna. Särskilt för

särkullbarn har den fortfarande betydelse, och i ett

äktenskap där makarna har gemensamma barn kan den

ena maken av olika skäl vilja prioritera dessa barn

på bekostnad av barn som maken har i ett tidigare

äktenskap eller tillsammans med en förälder som han

eller hon inte har varit gift med. Ett avskaffande

av laglottsinstitutet skulle innebära att fältet

lämnades fritt för makarna att helt utesluta

särkullbarnen från arvsrätt. En sådan ordning är,

enligt utskottets mening, inte tillfredsställande

med tanke särskilt på att barn till föräldrar som

inte är gifta med varandra först i början av 1970-

talet fick rätt till arv efter sin far och hans

släkt och att denna reform ännu inte slagit igenom i

den allmänna rättsuppfattningen. För ett

bibehållande av rätten till laglott talar vidare,

enligt utskottets mening, att denna är djupt

förankrad i det allmänna rättsmedvetandet och att

det i detta avseende i princip råder nordisk

rättslikhet.

På grund av vad som nu anförts anser utskottet att

laglottsinstitutet som sådant inte bör avskaffas.

Ställningstagandet innebär att riksdagen bör avslå

motion L214 yrkande 4.

Namnrättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller ökade möjligheter att fritt välja namn

och införande av en borgerlig

namngivningsceremoni för barn. Utskottet

hänvisar till aviserat utredningsarbete.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om namn finns i namnlagen (1982:670).

En utförlig redovisning av namnlagens innehåll finns

i lagutskottets betänkande 2000/01:LU11.

Lagen innebär vissa inskränkningar i möjligheten

att fritt välja och byta förnamn, mellannamn och

efternamn samt förbud mot dubbelnamn. Den ger

emellertid ett betydligt större utrymme än äldre

bestämmelser åt den enskilde att själv bestämma

vilket namn han eller hon vill bära. De nuvarande

inskränkningarna utgör bl.a. en avvägning mellan det

allmännas intresse av namnstabilitet och enskilda

önskemål att fritt välja namn. Till grund för

lagstiftningen ligger också en strävan till

jämlikhet mellan kvinnor och män och till lika

behandling av barn till föräldrar som är gifta med

varandra och barn till ogifta föräldrar.

Motionerna

I motion L208 anser Christel Anderberg m.fl. (m) att

det inte förefaller skäligt att begränsa

medborgarnas möjligheter att själva välja vad de

vill kalla sig med hänvisning till datasystemens

begränsningar, eller att den som vill byta namn

skall vara utlämnad till en skönsmässig bedömning av

en tingsrätt. I motionen redovisas ett exempel som

anses stödja påståendet. Vidare kritiseras förbudet

mot dubbelnamn. Att inte tillåta medborgare att heta

vad de själva önskar kommer bara, enligt

motionärerna, att leda till ett dubbelspel där

medborgarna brukar ett namn vid kontakt med

myndigheter och ett annat vid andra tillfällen i

livet. Motionärernas uppfattning är att det inte

finns något tillräckligt starkt skäl att hindra

människor från att skapa de namn de önskar. I

motionen yrkas att riksdagen beslutar att endast

immaterialrättsligt skyddade värden skall begränsa

medborgarnas möjligheter att själva välja sina namn.

Anders Ygeman (s) föreslår i motion L277 att

Sveriges kommuner skall ges en lagstadgad rätt att

genomföra en borgerlig namn- och väkomstceremoni på

samma sätt som man erbjuder vigsel- och

begravningsceremonier. En sådan ceremoni skall,

enligt motionären, utföras av en av kommunen utsedd

person. I motionen anförs att många upplever dopet

som en namngivningsceremoni där man samlar släkt och

vänner för att också fira barnets ankomst, dvs. en

gemensam högtid i samband med barnets födelse. I dag

står många familjer utanför den svenska kyrkan och

känner det främmande att döpa sitt barn där. Därför

önskar man få samla släkten för en välkomstceremoni

med namngivning som den centrala punkten. Motionären

yrkar att detta tillkännages för regeringen.

Utskottets ställningstagande

Ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella i

motion L208 behandlades av riksdagen våren 2001.

Utskottet uttalade då bl.a. att tiden är mogen för

att utröna om de avvägningar som gjordes i samband

med namnlagens tillkomst mellan det allmännas

intresse av namnstabilitet och enskildas önskemål

att fritt välja namn fortfarande kan anses vara

bärkraftiga. Det fick ankomma på regeringen att

bestämma de närmare formerna för en sådan

undersökning. Vad utskottet anfört gav riksdagen

regeringen till känna (bet. 2000/01:LU11, rskr.

2000/01:140).

Enligt vad utskottet erfarit övervägs för

närvarande inom Justitiedepartementet i vilken form

denna undersökning skall ske. I avvaktan på

resultatet av den aviserade undersökningen anser

utskottet att motion L208 inte bör föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd, och utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionen.

När det sedan gäller motion L277 med förslag om en

borgerlig namngivningsceremoni för barn har

utskottet inte någon närmare kännedom om föräldrars

efterfrågan på sådana tjänster från kommunerna. Om

det skulle visa sig att det finns ett hos

allmänheten välgrundat önskemål om borgerliga

namngivningsceremonier för barn förutsätter

utskottet att regeringen kommer att överväga

motionsspörsmålet inom ramen för det aviserade

arbetet rörande namnlagen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion L277.

Reservationer

1. Allmänna arvsfonden (punkt 1)

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla

m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L214

yrkandena 1 och 3 samt avslår motion 2001/02:L335.

Ställningstagande

Allmänna arvsfonden kan sedan år 1994 fritt donera

pengar till verksamhet som ligger såväl inom statens

och kommunernas åtaganden som verksamhet som är

obunden av dessa. Enligt vår uppfattning är

mottagarna av arvsfondens utbetalningar inte sällan

politiskt kontroversiella. Som exempel på detta kan

nämnas Ungdomsstyrelsen och Elevorganisationen. Den

senare är en vänsterorienterad rörelse. Vi anser att

det knappast kan sägas vara behjärtansvärda ändamål

att arven går till politisk verksamhet. Det räcker

emellertid inte med att avgränsa arvsfondens statut.

Vi menar att de arv som inte har några arvingar bör

tillfalla staten, förslagsvis för avbetalning av

statsskulden. På så sätt elimineras risken för att

kvarlåtenskapen går till verksamhet som den avlidne

inte önskade stödja.

Det får ankomma på regeringen att omgående

återkomma till riksdagen med förslag till

erforderliga lagändringar.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motion L214 yrkandena 1

och 3 som sin mening ge regeringen till känna.

Ställningstagandet innebär att motion 2001/02:L335

bör avslås.

2. Arvsrätt för kusiner (punkt 2)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),

Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Petra

Gardos (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L205

och 2001/02:L269 samt bifaller delvis motion

2001/02:L214 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är familjen den mest

grundläggande gemenskapen, och ett återinförande av

arvsrätten för kusiner kan bidra till ett stärkande

av släktbanden. Därtill kommer att familjen och

släkten genom senare års invandring kommit att få än

större betydelse. Några sakliga skäl som talar emot

kusinarvsrätten kan vi inte finna. Enligt vår

uppfattning kan den nuvarande begränsningen av

arvsrätten i tredje arvsklassen över huvud taget

inte försvaras på sakliga grunder utan måste ses som

ett uttryck för en gången tids rättspolitiska

värderingar, vilka vi inte kan ställa oss bakom. Vi

vill i det sammanhanget understryka vad som i

motionen anförts om det principiellt oriktiga i att

staten inträder som arvinge då en avliden

efterlämnar så nära släktingar som kusiner, något

som kan te sig direkt stötande i fall då fondens

medel används till ändamål som varit helt främmande

för den avlidne.

Regeringen bör mot denna bakgrund snarast

återkomma med ett lagförslag i enlighet med vad vi

nu förordat.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motionerna L205 och L269

samt delvis motion L214 yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

3. Laglott (punkt 3)

av Elizabeth Nyström och Petra Gardos (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion L214 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att äganderätten måste stärkas. Det

inbegriper den avlidnes sista vilja för hur hans arv

skall fördelas. Enligt vår mening bör myndiga

bröstarvingar inte ha någon automatisk rätt till

föräldrarnas arv om föräldrarna vill använda

pengarna i något annat syfte. Däremot kan

föräldrarna fritt testamentera sin kvarlåtenskap

till exempelvis bröstarvingar.

Det får ankomma på regeringen att återkommma till

riksdagen med förslag till lagändringar som innebär

att laglotten avskaffas.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motion L214 yrkande 4 som

sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Rätten till val av namn

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla

m).

Riksdagen gav förra året regeringen i uppdrag att

undersöka om de avvägningar som gjordes i samband

med namnlagens tillkomst mellan det allmännas

intresse av namnstabilitet och enskildas önskemål

att fritt välja namn fortfarande kunde anses vara

bärkraftiga. Enligt uppgift från

Justitiedepartementet övervägs i vilken fom denna

undersökning skall ske.

Vi finner det anmärkningsvärt att denna

undersökning ännu inte har påbörjats. Vi förutsätter

emellertid att så kommer att ske inom en inte

alltför lång framtid och finner därför inte skäl att

nu formellt yrka bifall till motion L208.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:L205 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om återinförande av arvsrätt för kusiner i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2001/02:L208 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att endast immaterialrättsligt

skyddade värden skall begränsa medborgarnas

möjligheter att själva välja sina namn.

2001/02:L214 av förste vice talman Anders Björck och

Elizabeth Nyström (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Allmänna

arvsfonden avskaffas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att arvsrätten

utvidgas till farfar, farmor, morfar, mormor,

deras barn samt kusiner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att arv som saknar

arvingar tillfaller staten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att myndiga

bröstarvingars laglott avskaffas.

2001/02:L269 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-

Kristine Johansson (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om återinförande av arvsrätt

för kusiner.

2001/02:L277 av Anders Ygeman (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om namngivning -

välkomstceremoni för barn.

2001/02:L335 av Håkan Juholt och Carina Adolfsson

Elgestam (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Allmänna arvsfonden.