Bet. 2001/02:LU17

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU17

Immaterialrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 26 motionsyrkanden

från allmänna motionstiden år 2001 i olika

immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller patent-

intrångsförsäkring, enklare skydd för uppfinningar,

tilläggsskydd för läkemedel, patent på biotekniska

uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, skydd för

datorprogram, ersättning för kopiering, ersättning

till STIM, statens engagemang i STIM, följerätt

(droit de suite) och s.k. arenarätt.

I ärendet har en utfrågning ägt rum med

företrädare för Svenska Uppfinnareföreningen.

Utskottet föreslår att riksdagen skall avslå

samtliga motionsyrkanden och hänvisar därvid bl.a.

till tidigare ställningstaganden från riksdagens

sida samt pågående arbete på såväl nationell som

internationell nivå.

Till betänkandet har fogats fem reservationer och

ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Patentintrångsförsäkring

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L256,

2001/02:L281 och 2001/02: L352.

Reservation 1 (kd)

2. Enklare skydd för uppfinningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:L328.

3. Tilläggsskydd för läkemedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:L216.

4. Patent på biotekniska uppfinningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L276

yrkandena 1, 2, 4 i denna del och 5 i denna del,

2001/02:L286 samt 2001/02:U304 yrkande 19.

Reservation 2 (v, kd, c)

5. Upphovsrättsligt skydd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr227

yrkande 5 och 2001/02: Kr422 yrkande 41.

6. Patent på datorprogram

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L232 samt

2001/02:L276 yrkandena 3, 4 i denna del och 5 i

denna del.

Reservation 3 (v, c)

7. Ersättning för kopiering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr272

yrkande 3 och 2001/02: Kr422 yrkande 17.

8. Ersättning till STIM

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L294

yrkande 1 och 2001/02: L297 yrkande 2.

9. Statens engagemang i STIM

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L294

yrkande 2 och 2001/02: L297 yrkande 1.

Reservation 4 (m, kd, c)

10. Följerätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr419 yrkande

29.

11. Arenarätt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L271 och

2001/02:Kr339 yrkande 3.

Reservation 5 (m, kd)

Stockholm den 5 mars 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Christel

Anderberg (m), Rune Berglund (s), Karin Jeppsson

(s), Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),

Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv

(s), Raimo Pärssinen (s), Petra Gardos (m) och Agne

Hansson (c).

2001/02

LU17

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet 26 motionsyrkanden

från allmänna motionstiden år 2001 i olika

immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller patent-

intrångsförsäkring, enklare skydd för uppfinningar,

tilläggsskydd för läkemedel, patent på biotekniska

uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, skydd för

datorprogram, ersättning för kopiering, ersättning

till STIM, statens engagemang i STIM, följerätt

(droit de suite) och s.k. arenarätt.

En förteckning över behandlade motionsförslag

finns i bilaga 1 till betänkandet.

I bilaga 2 redovisas innehållet i den lagstiftning

som aktualiseras i motionerna. Vidare redovisas

pågående arbete inom EU på ifrågavarande

rättsområde.

Utskottets överväganden

Patentintrångsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Tre motionsyrkanden med krav på införande av

en patentintrångsförsäkring bör avslås.

Utskottet redovisar tidigare överväganden i

frågan samt hänvisar till de skärpningar i

fråga om intrång i de immateriella

ensamrätterna som skett lagstiftningsvägen

under senare år och pågående arbete inom EU.

Jämför reservation nr 1 (kd).

Motionerna

Carl Erik Hedlund (m) anser i motion L256 att

patenträtten många gånger är ett bräckligt skydd för

uppfinnaren. Patenthavaren är, enligt motionären,

ofta i en underlägsen ställning i förhållande till

ett storföretag som gjort ett patentintrång, och

patenthavaren har inte råd eller förmåga att

processa mot det stora företaget. Mot denna bakgrund

anser motionären att staten måste garantera ett

rimligt skydd mot stöld av immateriella tillgångar.

Ett alternativ skulle, anförs det, kunna vara ett

försäkringsskydd som det allmänna upprätthåller och

som möjliggör för patenthavaren att driva sin sak i

domstol. Enligt motionen bör regeringen återkomma

med förslag om hur ett sådant försäkringsskydd kan

utformas.

Även Kenth Högström (s) framhåller i motion L352

att en enskild uppfinnare som regel saknar

ekonomiska möjligheter att skydda sig mot

patentintrång och kunna driva en process mot den som

gjort intrånget. Enligt motionen utgör detta ett hot

mot innovationsklimatet. Ett enkelt sätt att komma

till rätta med dessa svårigheter för uppfinnarna är,

anförs det i motionen, att staten organiserar en

patentförsäkring som bl.a. skulle bestrida

kostnaderna för rättsliga processer angående

patentintrång. En sådan försäkringslösning skulle,

framhålls det i motionen, bidra till ett bättre

rättskydd för uppfinnare. I motionen yrkas ett

tillkännagivande med denna innebörd.

Frågan om ett bättre rättsskydd för patent tas

också upp i motion L281 av Anders Bengtsson

(s). Ett sådant skydd är, framhålls det i

motionen, av betydelse för den enskildes

framtidstro och vilja att utveckla sin

verksamhet. Motionären anser att det bör

finnas ett statligt ansvar för att se till att

patentskyddet fungerar och att patentsystemet

upprätthålls. Ett alternativ kan vara att

inrätta en rättskyddsförsäkring på området som

staten garanterar.

Tidigare behandling

Hösten 1996 gav regeringen Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) i uppdrag att ta

fram ett underlag med förutsättningar för och

förslag till utformning av en

patentintrångsförsäkring som bygger på kommersiella

grunder. Uppdraget redovisades i januari 1997 i

rapporten (R 1997:4) Rättsskyddsförsäkring för

patent. NUTEK redogjorde i rapporten för en modell

för en rättsskyddsförsäkring som bygger på

kommersiell grund och föreslog lösningar med

expansionsmöjligheter till nordisk och europeisk

nivå.

Regeringen utsåg därefter en särskild förhandlare

med uppdrag att söka få till stånd en

överenskommelse med olika intressenter om bildande

av ett försäkringsbolag för att meddela den aktuella

försäkringen. Regeringen förklarade sig beredd att

skjuta till medel för vissa initialkostnader,

förutsatt att det gick att finna finansiärer som var

villiga att bidra till det erforderliga

aktiekapitalet.

Den särskilde förhandlaren konstaterade den 12

februari 1998 i sin redovisning av uppdraget till

regeringen att det då saknades förutsättningar för

att ingå överenskommelser med intressenter för

finansiering och ägande av ett försäkringsbolag som

skall tillhandahålla rättsskyddsförsäkring för

patent. Även om många ansåg att det var angeläget

att lösa problemet fanns det enligt rapporten

uppenbarligen inte tillräckligt stort intresse hos

någon av de intressenter som har möjlighet,

finansiellt och i övrigt, att få till stånd en

ordning, baserad på privat engagemang. En nationell

lösning av problemet torde därför, enligt den

särskilde förhandlaren, förutsätta ett väsentligt

större engagemang, bland annat finansiellt, från

statens sida, än vad som varit aktuellt enligt

förhandlingsuppdraget. Vidare anfördes att det kan

diskuteras huruvida det från allmänna utgångspunkter

är lämpligt att staten på sådant sätt skulle ta

ansvaret för problemets lösning, och det är också

oklart om det vore förenligt med EU:s

konkurrensregler. Avslutningsvis angavs i rapporten

att problemet med patentintrång tagits upp på EU-

nivå, men att de flesta bedömare ansåg att en

eventuell lösning på europeisk nivå låg flera år

fram i tiden. Som sin slutsats ansåg den särskilde

förhandlaren att Sverige i den föreliggande

situationen borde inrikta ansträngningarna på att,

tillsammans med övriga intresserade länder, aktivt

driva fram en europeisk lösning av problemet.

Våren 1998 behandlade utskottet några

motionsyrkanden som tog upp behovet av en

patentintrångsförsäkring (bet. 1997/98:LU16).

Utskottet fann det vara utomordentligt beklagligt

att det inte hade varit möjligt att lösa de

finansiella förutsättningarna för den föreslagna

försäkringsmodellen. Med hänsyn till frågans

betydelse förutsatte utskottet att regeringen dels

noga överväger om det kan finnas alternativa vägar

att nå fram till en nationell lösning, dels verkar

för att driva fram en försäkringslösning på

europeisk nivå.

Med det anförda avstyrkte utskottet bifall till de

då aktuella motionsyrkandena.

Utskottets ställningstagande

När nu frågan om åtgärder för att skydda patent på

nytt aktualiserats motionsvägen vill utskottet först

peka på den lagstiftning mot immaterialrättsligt

intrång som beslutats under senare år.

Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt

skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella

ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17). Genom

beslutet, som innebar ändringar i patentlagen,

upphovsrättslagen, varumärkeslagen,

mönsterskyddslagen, firmalagen, lagen om

kretsmönster i halvledarprodukter och

växtförädlarrättslagen, har domstolarna nu

möjligheter att vid vite förbjuda fortsatt intrång

inom hela det immaterialrättsliga området. Vidare

ändrades skadeståndsbestämmelserna på det

industriella rättsskyddets område så att

rättighetshavarnas ställning vid intrång förstärks.

Också straffbestämmelserna ändrades år 1994 så att

intrång som begås av grov oaktsamhet är straffbara

även på det industriella rättsskyddets område.

Vidare höjdes maximistraffet för intrång i de

industriella ensamrätterna från fängelse i sex

månader till fängelse i två år. Till detta kommer

att det samtidigt infördes regler om straff för

försök och förberedelse till intrång i nämnda

rättigheter. Den nya lagstiftningen trädde i kraft

den 1 juli 1994.

För att ytterligare motverka det ökande olovliga

kommersiella utnyttjandet av andras verk, produkter

och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998 om en

ny skyddsåtgärd – intrångsundersökning – vid

immaterialrättsintrång (prop. 1998/99:11, bet. LU5).

Åtgärden innebär att en rättighetshavare i ett

civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en

undersökning för att säkra bevis hos någon som på

goda grunder misstänks ha gjort ett intrång i en

immateriell rättighet. Ett beslut om

intrångsundersökning skall fattas av allmän domstol

och verkställas av kronofogdemyndigheten.

Bestämmelserna om intrångsundersökning, som tagits

in i patentlagen, upphovsrättslagen,

varumärkeslagen, mönsterskyddslagen, firmalagen,

lagen om skydd för kretsmönster för

halvledarprodukter och växtförädlarrättslagen,

trädde i kraft den 1 januari 1999.

På hela det immaterialrättsliga området har

Sverige samma skydd för ensamrätter som många andra

europeiska länder, och man har fått till stånd ett

så gott som enhetligt sanktionssystem på hela det

immaterialrättsliga området.

När det sedan gäller motionsspörsmålen rörande

patentintrångsförsäkring torde förutsättningarna för

en lösning på nationell nivå vara desamma nu som år

1998. Enligt vad företrädare för Svenska

Uppfinnareföreningen upplyst om pågår inom EU vissa

överväganden i riktning mot att skapa en

försäkringsordning på europeisk nivå beträffande

patentintrång. Utskottet ser positivt på detta

arbete och förutsätter alltjämt att regeringen

verkar för att driva fram en sådan

försäkringslösning.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna L256, L352 och L281.

Enklare skydd för uppfinningar

Utskottets förslag i korthet

Ett motionsyrkande med krav på införande av

ett enklare skydd för uppfinningar bör

avslås. Utskottet hänvisar till pågående

överväganden inom EU.

Motionen

Berndt Ekholm (s) framhåller i motion L328 att

patent i princip är ett dyrbart skydd. Det saknas,

konstaterar motionären, i dag i svensk rätt ett

enkelt och snabbt rättsligt skydd som kan erhållas i

avvaktan på patent. Ett sådant skydd skulle, anförs

det i motionen, stärka uppfinnarens ställning och

öka hans eller hennes trygghet mot att idén stjäls.

I motionen yrkas ett tillkännagivande med denna

innebörd.

Tidigare behandling

Vid tidigare behandling av motsvarande

motionsyrkanden har utskottet hänvisat till pågående

diskussioner på Europanivå om en harmonisering av

reglerna om bruksmodellskydd, och utskottet har inte

funnit skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd

med anledning av motionerna. Därmed har utskottet

avstyrkt bifall till dessa (bet. 1998/99:LU14 och

1999/2000:LU18). Riksdagen har följt utskottet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan nu konstatera att arbetet inom EU med

direktivförslaget om bruksmodellskydd för

uppfinningar, KOM (97) 691 och KOM (99) 309, för

närvarande vilar. Bakgrunden härtill är, enligt vad

utskottet erfarit, att det inom EU bedömts lämpligt

att prioritera övriga aktuella reformer av systemen

för patent i Europa. Det är dock inte aktuellt för

kommissionen att återkalla förslaget.

Enligt utskottets mening bör man från svensk sida

avvakta vad som sker inom EU i frågan om

bruksmodellskydd, och utskottet föreslår därför att

riksdagen avslår motion L328.

Tilläggsskydd för läkemedel

Utskottets förslag i korthet

Ett motionsyrkande om förlängt patentskydd

för läkemedel bör avslås.

Gällande rätt

Ett patents maximala giltighetstid är 20 år, räknat

från den dag patentansökan lämnades in (40 §

patentlagen). Skyddstiden har bestämts med hänsyn

till att patenthavaren skall kunna täcka sina

forsknings- och utvecklingskostnader samt få en

rimlig handelsvinst på sitt bidrag till teknikens

utveckling.

Normalt kan en produkt föras ut på marknaden redan

i anslutning till att en ansökan om patent har

gjorts. Uppfinnaren kan då dra nytta av sin

ensamrätt under hela skyddstiden. För vissa

produkter gäller emellertid att de inte får säljas

förrän det finns ett offentligt godkännande. Om ett

sådant administrativt tillståndsförfarande drar ut

på tiden finns det risk för att den skyddstid som

återstår när ett godkännande för försäljning ges

blir förhållandevis kort. Problemet med en alltför

kort effektiv patenttid har medfört särskilda

problem för läkemedelsindustrin. Detta beror främst

på att forskning och utveckling av ett nytt

läkemedel är en långsiktig, osäker och mycket dyrbar

process.

För att råda bot på den korta effektiva

patenttiden för läkemedel antog EG:s råd 1992 en

förordning om supplerande skyddscertifikat för

läkemedel. Genom förordningen, som trädde i kraft

den 2 januari 1993, har skapats ett system med

förlängd ensamrätt till läkemedelsuppfinningar.

Systemet innebär att innehavaren av ett

läkemedelspatent efter ansökan kan få skyddstiden

för patentet förlängd med högst fem år.

Förlängningstiden har gjorts beroende av hur lång

tid det har tagit att få läkemedlet godkänt för

försäljning. Ansökan om förlängning görs enligt

förordningen hos den nationella patentmyndigheten.

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

gäller förordningen om tilläggsskydd för läkemedel i

Sverige.

Motionen

Enligt motion L216 av Carl-Axel Johansson (m) bör

regeringen verka för att patentskyddet för läkemedel

inom EU förlängs till 20 år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte se annat än att motionsönskemålet

sedan länge är tillgodosett i gällande rätt.

Riksdagen bör därför avslå motion L216.

Patent på biotekniska uppfinningar

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om att patent inte skall få

beviljas på biotekniska uppfinningar bör

avslås. Utskottet hänvisar till pågående

beredning av förslag till lagstiftning för

att i svensk rätt genomföra EG-direktivet om

rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.

Jämför reservation nr 2 (v, kd, c).

Motionerna

Lennart Daléus m.fl. (c) förordar i motion L276 att

en svensk nationell position i alla internationella

förhandlingar skall vara att patent på enskilda

gener och organismer inte får förekomma. Som en

konsekvens härav bör, enligt motionen, regeringen

inom EU verka för ett upphävande av EG-direktivet om

rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Vidare

anser motionärerna att regeringen bör ta initiativ

till att EPC omförhandlas i syfte att undanröja

möjligheten till patent på enskilda gener och

organismer. Slutligen anförs i motionen att en

översyn bör göras av den svenska

patentlagstiftningen i syfte att åstadkomma en så

stor restriktivitet som möjligt i fråga om

möjligheterna till patent på enskilda gener och

organismer. I motionen yrkas tillkännagivanden i

enlighet med det anförda (yrkandena 1, 2, 4 delvis

och 5 delvis).

Även i motion L286 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

framhålls att patent på livsformer får olyckliga

konsekvenser. Exempel finns, anförs det, på att

patent på viktiga mediciner motverkar medicinsk

tekniköverföring av vissa för den fattiga delen av

världen nödvändiga produkter. Mot denna bakgrund är

det, enligt motionen, angeläget att motverka patent

på livsformer och verka för att patenträtten får en

etisk dimension. I motionen framförs också

uppfattningen att TRIPS-avtalets regler om patent på

liv står i strid med FN:s konvention om biologisk

mångfald. I motionen yrkas ett tillkännagivande om

att regeringen i olika internationella forum skall

motverka patent på livsformer (yrkande 1). Vidare

yrkas ett tillkännagivande om att konventionen om

biologisk mångfald skall överordnas TRIPS-avtalet

(yrkande 2).

Marianne Andersson m.fl. (c) framhåller i motion

U304 att utvecklingsländernas växter och djur är av

stort intresse för bl.a. livsmedels- och

läkemedelsindustrin i i-länderna. Dessa företag

skaffar sig, anför motionärerna, patent på det

genetiska materialet i enlighet med TRIPS-avtalet.

Patentering av levande organismer eller delar av

levande organismer och deras arvsmassa är, enligt

motionen, etiskt oförsvarbart. En omarbetning av

artikel 27.3.b i TRIPS-avtalet bör, anför

motionärerna, därför innefatta en möjlighet att

undanta enskilda gener och organismer från kravet på

patenterbarhet. Man bör också, enligt motionen,

sträva efter att harmonisera TRIPS-avtalet med FN:s

konvention om biologisk mångfald. I motionen yrkas

ett tillkännagivande i enlighet med det anförda

(yrkande 19).

Tidigare behandling

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen avslagit

motioner med samma inriktning som de nu aktuella (se

bet. 1997/98:LU16, 1998/99:LU14, 1999/2000:LU18 och

20001/02:LU8). Sammanfattningsvis har utskottet

därvid konstaterat att EG-direktivet om rättsligt

skydd för biotekniska uppfinningar, som finns

redovisat i bilaga 2, synes stå i god samklang med

gällande svensk patenträtt, att vissa ändringar av

svensk lagstiftning ändå erfordras och att det inom

Regeringskansliet pågår ett arbete med att förbereda

förslag till de författningsändringar som direktivet

ger anledning till. Några bärande skäl för att

motverka ett genomförande av direktivet har

utskottet inte ansett föreligga.

Utskottet har inte heller sett någon anledning att

föregripa det arbete som pågår såväl i Sverige som

internationellt såvitt avser den närmare

utformningen av ett från etisk synpunkt lämpligt och

i övrigt väl fungerande skydd för biotekniska

uppfinningar. Därutöver har utskottet framhållit att

utvecklingen av biotekniska produkter kräver stora

investeringar i forskning och utveckling och att det

immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av

avgörande betydelse för verksamheten. Från

exempelvis läkemedelsindustrins sida har gjorts

gällande att möjligheterna till patent på

biotekniska uppfinningar är en av de viktigaste

förutsättningarna för investeringar i forskning och

utveckling.

I departementspromemorian (Ds 2001:49) Rättsligt

skydd för biotekniska uppfinningar finns förslag på

hur EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska

uppfinningar skall genomföras i svensk rätt.

Promemorian innehåller förslag till ändringar i

patentlagen och växtförädlarrättslagen, vilka

huvudsakligen bygger på och väsentligen

överensstämmer med direktivet. Utgångspunkten för

förslagen är, enligt promemorian, att grunderna för

den gällande regleringen inte skall påverkas och att

reglerna skall ge uttryck för respekt för

grundläggande principer om människans värdighet och

integritet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening finns det inte någon

anledning att föregripa pågående arbete med att i

svensk rätt genomföra EG-direktivet om rättsligt

skydd för biotekniska uppfinningar.

När det sedan gäller motionsspörsmålen rörande

förhållandet mellan FN:s konvention om biologisk

mångfald (CBD) och TRIPS-avtalet vill utskottet peka

på att EG och dess medlemsstater i ett yttrande till

TRIPS-rådet under år 2001 konstaterat att de båda

konventionerna har olika målsättningar och reglerar

olika ämnen samt skiljer sig åt i fråga om rättslig

natur men att det inte finns någon rättslig konflikt

mellan konventionerna. Vidare anfördes i nämnda

yttrande att det inte finns någonting i någon av

konventionerna som hindrar en stat att fullfölja

sina åtaganden under båda konventionerna. I

yttrandet framhölls också att CBD inte hindrar

patent på uppfinningar som använder genetiskt

material och att principen i CBD om nationell

suveränitet över genetiska resurser inte står i

strid med TRIPS-avtalet.

Frågan om förhållandet mellan EG-direktivet om

rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, TRIPS-

avtalet och CBD behandlas i ovannämnda

departementspromemoria Ds 2001:49. Därvid görs

bedömningen att direktivet ligger väl i linje med

regleringen i artikel 27.3.b i TRIPS-avtalet. Vidare

konstateras att CBD inte innehåller några

bestämmelser som reglerar möjligheten till patent på

biotekniska uppfinningar, och CBD har följaktligen

inte någon direkt betydelse för de frågor som

regleras av direktivet. I promemorian redovisas

pågående arbete i flera internationella forum för

att åstadkomma lämpliga lösningar på förhållandet

mellan immaterialrättsligt skydd å ena sidan och de

syften som bär upp CBD å den andra, liksom när det

gäller anknytande frågor om tillträde till och

fördelning av avkastningen från genetiska resurser.

I promemorian framhålls att Sverige aktivt deltar i

detta arbete och att det är viktigt att snarast få

till stånd ändamålsenliga och effektiva lösningar

som på ett balanserat sätt beaktar berörda

intressen.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen

bör avslå motionerna L276 yrkandena 1, 2, 4 i denna

del och 5 i denna del, L286 och U304 yrkande 19.

Upphovsrättsligt skydd

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på åtgärder för att

ytterligare värna det upphovsrättsliga

skyddet bör avslås. Utskottet hänvisar bl.a.

till pågående överväganden inom EU.

Motionerna

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) anför i motion Kr227

att konstnärer måste kunna känna sig säkra på att

det upphovsrättsliga regelverket ger utövarna ett

fullgott skydd. I motionen yrkas ett

tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 5).

I motion Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

konstateras att den elektroniskt förmedlade texten

kommer att dominera framöver. Det vore, enligt

motionärerna, olyckligt om utvecklingen skulle gå

dithän att upphovsmannens skydd i det sammanhanget

försämras liksom hans eller hennes möjlighet att få

ersättning för utnyttjande av elektroniska verk. I

motionen yrkas att riksdagen skall begära att

regeringen gör en översyn av upphovsmannens

rättigheter till elektroniska verk (yrkande 41).

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade våren 2001 ett motsvarande

motionsyrkande som det nu aktuella yrkande 5 i

motion Kr227 om behovet av att värna det

upphovsrättsliga skyddet (bet. 2000/01:LU8).

Utskottet hade då inte någon annan uppfattning än

motionärerna om vikten av att värna konstnärernas

upphovsrättsliga skydd. I sammanhanget pekade

utskottet på att riksdagen, såväl våren 1994 som

hösten 1998, beslutat om väsentligt skärpta åtgärder

mot intrång i samtliga immateriella ensamrätter

(prop. 1993/94:122, bet. LU17 och prop. 1998/99:11,

bet. LU5).

Inför ett ställningstagande till det nu aktuella

motionsyrkandet vill utskottet framhålla att det på

den internationella arenan för närvarande bedrivs

ett omfattande arbete som syftar till att värna

skyddet för de immateriella rättigheterna och

motverka kränkningar av bl.a. upphovsrätten. EG-

kommissionen avlämnade år 1998 en grönbok om

bekämpning av varumärkesförfalskning och

pirattillverkning på den inre marknaden, KOM (98)

589. Grönboken hade tre syften. För det första

skulle den skapa ett underlag för en bedömning av

varumärkesförfalskningens och piratkopieringens

ekonomiska konsekvenser för den inre marknaden. För

det andra skulle den ligga till grund för en

utvärdering av hur effektiv lagstiftningen på

området är. För det tredje skulle den skapa ett

underlag för frågan om det krävs åtgärder på

gemenskapsnivå.

I november 2000 antog kommissionen ett meddelande

KOM (2000)789 om uppföljning av grönboken om

varumärkesförfalskning och pirattillverkning. I

meddelandet förutskickas en rad åtgärder i syfte att

förbättra och intensifiera kampen mot

varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Bland

annat avser kommission att föreslå ett direktiv för

att harmonisera medlemsstaternas möjligheter att

genomdriva skydd för de immateriella rättigheterna.

Mot den redovisade bakgrunden finns, enligt

utskottets mening, inte skäl för någon riksdagens

ytterligare åtgärd med anledning av motion Kr227

yrkande 5. Riksdagen bör därför avslå

motionsyrkandet.

När det sedan gäller frågan om upphovsrättsligt

skydd i den digitala miljön har utskottet, senast

våren 2000, vid behandlingen av motioner om

upphovsrätten inom IT-sektorn understrukit att

lagstiftningen sedan länge bygger på internationella

konventioner och att IT-utvecklingen i en allt högre

grad kräver att de nödvändiga rättsliga åtgärderna

får största möjliga acceptans. Detta betyder,

uttalade utskottet, att tyngdpunkten i de svenska

aktiviteterna på området i framtiden måste fokuseras

på det arbete som bedrivs inom EU och på det

internationella planet (se bet. 1996/97:LU12,

1997/98:LU16 och 1999/2000:LU18). – Vad utskottet

sålunda uttalat äger alltjämt giltighet.

Som redovisats i bilaga 2 antog rådet i april 2001

Europarlamentets och rådets direktiv om

harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och

närstående rättigheter i informationssamhället.

Utskottet vill framhålla att direktivet preciserar

och stärker upphovsrätten. Det blir bl.a. förbjudet

att kringgå tekniska skyddsåtgärder som kryptering

och kopieringsspärrar. Direktivet ger vidare

förutsättningar för en ökad Internethandel med till

exempel musik, film och litteratur. Samtidigt som

upphovsrätten stärks tillgodoser direktivet vissa

allmänna och sociala intressen att kunna utnyttja

skyddade verk. Ett exempel är allmänhetens rätt att

få tillgång till allmänna handlingar som är

upphovsrättsligt skyddade. Direktivet tillgodoser

också bibliotekens, arkivens och de

funktionshindrades behov av att i vissa fall kunna

kopiera texter från böcker och tidningar, vilket

torde kräva en omfattande översyn av den svenska

upphovsrättslagen.

Utskottet utgår från att de synpunkter som förts

fram i motion Kr422 kommer att bli föremål för

överväganden inom ramen för detta

lagstiftningsarbete och föreslår därför att

riksdagen avslår yrkande 41 i motionen.

Patent på datorprogram

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om att patent på datorprogram

inte skall vara tillåtet bör avslås.

Utskottet hänvisar till pågående beredning av

ett förslag till EG-direktiv om

patenterbarhet av datorimplementerade

uppfinningar. Jämför reservation nr 3 (v, c).

Motionerna

I motion L232 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

framhålls att det finns områden beträffande vilka

rätten att patentera tekniska lösningar ger mindre

goda resultat. Ett sådant område är, enligt

motionen, datormjukvara. Motionärerna anser att det

är viktigt att Sverige i internationella

förhandlingar motsätter sig lagstiftning som innebär

möjlighet att patentera mjukvara. I motionen yrkas

tillkännagivande i enlighet med det anförda.

Enligt motion L276 av Lennart Daléus m.fl. (c) har

patent på mjukvara systematiskt använts för att

hindra mindre företag från att komma med nya

innovativa lösningar. Motionärerna anser att

riksdagen bör precisera den svenska positionen att

patent på mjukvara inte skall vara tillåtet och ge

regeringen detta till känna (yrkandena 3, 4 delvis

och 5 delvis).

Utskottets ställningstagande

Som närmare redovisats i bilaga 2 är den i

motionerna upptagna frågan om skydd för datorprogram

föremål för uppmärksamhet inom ramen för

övervägandena inom EU av frågan om patenterbarhet av

datorprogram. Som utskottet tidigare framhållit (se

bet. 2000/01:LU8) är det ofrånkomligt att

tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna på området

fokuseras på det internationella arbetet. Utskottet

utgår emellertid från att de synpunkter som förts

fram i motionerna övervägs av regeringen i samband

med de fortsatta överläggningarna inom EU.

Motionerna L232 och L276 yrkandena 3, 4 i denna del

och 5 i denna del bör därför avslås.

Ersättning för kopiering

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden som kritiserar den nuvarande

ordningen för fördelning av

kopieringsersättning bör avslås. Utskottet

anser att det inte föreligger skäl för någon

riksdagens åtgärd i frågan.

Gällande ordning

Rätten att framställa exemplar för enskilt bruk, som

slås fast i 12 § upphovsrättslagen, innebär att de

framställda exemplaren inte får användas för andra

ändamål. Endast enstaka kopior får göras med stöd av

bestämmelsen. För att lösa problemet för

upphovsmännen med skolornas och universitetens bruk

av fotokopierat material tillkom år 1980 en

särreglering avseende exemplarframställning i

samband med undervisning (prop. 1979/80:132, bet. LU

1979/80: 34).

Bestämmelsen, som numera återfinns i 13 §

upphovsrättslagen (prop. 1992/94:114, bet. LU44),

innebär att framställning genom reprografiskt

förfarande, främst fotokopiering, av verk, liksom

upptagning av verk från radio-och TV-sändningar, får

ske för undervisningsändamål om det finns en sådan

avtalslicens som avses i 26 i § upphovsrättslagen.

Därmed avses ett avtal om verksutnyttjande som

träffats mellan en organisation som företräder ett

flertal svenska upphovsmän på området och någon som

bedriver undervisningsverksamhet i organiserade

former. Det krävs dock inte att organisationen

företräder alla de kategorier av upphovsmän som kan

ingå i området som sådant.

Den organisation som på reprografiområdet ingår

sådana avtal är BONUS (Bild Ord Not Upphovsrättslig

Samorganisation). Enligt avtalslicensbestämmelsen i

26 i § ger avtalslicensen användaren rätt att

utnyttja verk av det slag som avses med avtalet

trots att verkens upphovsmän inte företräds av

organisationen. Utanförstående upphovsmän har rätt

till samma ersättning och andra förmåner som

upphovsmän företrädda av organisationen har rätt

till. Dessutom har de utanförstående upphovsmännen

tillförsäkrats en rätt att alltid få ersättning även

i de fall då organisationen valt att använda sina

medel till annat.

Motionerna

I motion Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

konstateras att BONUS-Presskopia uppbär

kopieringsersättning för sina medlemsorganisationers

räkning. Dessa är dock huvudorganisationer för

respektive utövandeområde. Mindre organisationer är

inte organiserade i BONUS, vilket innebär att

konstnärer och andra utövare organiserade i sådana

mindre organisationer inte får någon

kopieringsersättning. Denna ordning måste, enligt

motionärerna, ändras så att även konstnärer som är

medlemmar i mindre konstnärsorganisationer kan få

sin ersättning (yrkande 17).

Även i motion Kr272 av Gunilla Tjernberg m.fl.

(kd, m, c, fp) yrkas en utvärdering av systemet för

den rådande fördelningen av kopieringsersättning

till upphovsmännen (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Det i motionerna upptagna spörsmålet torde, såvitt

utskottet kan bedöma, ingå i de frågeställningar som

blir aktuella vid övervägandena i samband med

genomförandet i svensk rätt av EG-direktivet om

upphovsrätten i informationssamhället. Med hänsyn

härtill anser utskottet att det för närvarande inte

är påkallat med någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionerna Kr422 yrkande 17 och Kr272

yrkande 3. Riksdagen bör därför avslå

motionsyrkandena.

Ersättning till STIM

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om undantag för ideella

organisationer när det gäller ersättning till

STIM för offentliga framföranden av verk bör

avslås. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Allmän bakgrund

På det upphovsrättsliga området finns en rad olika

organisationer som har till uppgift att ta till vara

de rättigheter som lagen ger upphovsmän och

innehavare av närstående rättigheter. Föreningen

Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)

är en ekonomisk förening, till vilken tonsättare och

författare genom ett anslutningsavtal upplåter sina

rättigheter till offentligt framförande och

inspelning på skiva, band, film osv.

Föreningen tecknar avtal med musikanvändare samt

inkasserar och fördelar till rättighetshavarna

ersättningen för offentliga framföranden och

inspelningar. STIM, som har samarbete med liknande

organisationer över hela världen, kontrollerar också

att skyddad musik inte spelas offentligt eller i

förvärvsverksamhet utan tillstånd.

Motionerna

Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) menar i motion L294

att STIM ställer orimliga krav på ersättning för den

musik som framförs vid de ideella organisationernas

och studieförbundens olika arrangemang. Motionärerna

yrkar att riksdagen skall begära förslag till

ändring av upphovsrättslagen så att undantag kan

medges för ideella organisationer (yrkande 1).

I motion L297 av Åke Gustavsson och Annika Nilsson

(båda s) yrkas att regeringen verkar för att

lagstiftning som berör sådana organisationer som

STIM harmoniseras inom EU, bl.a. i syfte att

särbehandla ideella organisationer (yrkande 2).

Tidigare behandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat

motionsyrkanden med samma inriktning som de nu

aktuella yrkande 1 i motion L294 och yrkande 2 i

motion L297 (se bet. 1997/98:LU16, 1998/99:LU8,

1999/2000:LU18 och 2000/01:LU8). I dessa sammanhang

har utskottet erinrat om att upphovsrätten är en del

av förmögenhetsrätten och att det upphovsrättsliga

skyddet ger upphovsmannen ensamrätt att utnyttja det

skyddade verket ekonomiskt. STIM förvaltar i sin

verksamhet de enskilda upphovsmännens ekonomiska

rättigheter, vilka är att se som upphovsmännens

förmögenhetstillgångar. Enligt utskottets mening

borde det därför inte komma i fråga att genom

ytterligare lagstiftningsåtgärder ingripa i

upphovsmännens möjligheter att ta till vara sina

rättigheter. Vidare har utskottet understrukit att

det måste beaktas att Sverige är bundet av

internationella konventioner som begränsar

konventionsstaternas möjligheter att inskränka de

rättigheter som tillkommer upphovsmän och innehavare

av närstående rättigheter. De bestämmelser om

inskränkningar i upphovsrätten som lagen redan i dag

innehåller och de gränsdragningsproblem som därvid

kan göra sig gällande borde därför, enligt vad

utskottet anfört, överlämnas till

rättstillämpningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner nu inte skäl att ändra sin tidigare

inställning och anser att riksdagen bör avslå

motionerna L294 yrkande 1 och L297 yrkande 2.

Statens engagemang i STIM

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på minskat statligt

engagemang i STIM bör avslås. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstaganden

från riksdagens sida. Jämför reservation nr 4

(m, kd, c).

Allmän bakgrund

Enligt stadgarna för STIM skall föreningens

angelägenheter handhas av dess styrelse. Denna

består av nio ledamöter, varav regeringen utser

ordföranden och ytterligare två ledamöter. Övriga

ledamöter utses av Föreningen Svenska Tonsättare

(FST), Föreningen Svenska Kompositörer Av

Populärmusik (SKAP) samt Svenska

Musikförläggareföreningen (SMFF). Styrelsen är i

princip beslutför med sex ledamöter; dock skall

alltid minst två av regeringen utsedda ledamöter

vara närvarande.

Motionerna

I motion L294 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp)

anförs att upphovsrättsorganisationerna numera är så

välorganiserade och finansiellt starka att det inte

längre finns några skäl för staten att vara

engagerad i STIM:s verksamhet. Statens uppgift att

utse ordförande och styrelseledamöter i STIM bör

därför enligt motionärerna slopas. I motionen begärs

ett tillkännagivande härom (yrkande 2).

Även Åke Gustavsson och Annika Nilsson (båda s)

anser i motion L297 att STIM-organisationerna i

många länder vuxit sig så starka att statens

deltagande inte är lika berättigat. Tvärtom kan,

enligt motionen, det statliga engagemanget i STIM få

negativa kulturpolitiska effekter. Frågan om statens

engagemang i STIM:s styrelsearbete bör därför

övervägas (yrkande 1).

Tidigare behandling

Motionsyrkanden rörande statens engagemang i STIM

har behandlats tidigare (se bl.a. bet. 1998/99:LU8,

1999/2000:LU18 och 2000/01:LU8). Utskottet har

därvid erinrat om att frågan aktualiserats av

Kulturutredningen som i sitt slutbetänkande (SOU

1995:84) Kulturpolitikens inriktning föreslagit att

staten i framtiden inte skulle utse ordförande eller

ledamöter i STIM:s styrelse. Enligt utredningen

förlänade en sådan ordning organisationen ett drag

av statlig instans som inte stämmer med dess roll

som partsföreträdare för upphovsmännen.

Kulturutredningens förslag beträffande STIM erhöll

emellertid ett blandat mottagande hos

remissinstanserna, och någon förändring av gällande

ordning har inte varit aktuell. Utskottet har för

sin del inte heller funnit några bärande skäl för

att förorda ett minskat statligt engagemang i STIM.

Tvärtom har utskottet ansett att den

marknadsdominans som följer med STIM:s verksamhet på

området motiverar offentlig insyn med en fortlöpande

och tillförlitlig granskning av verksamheten. Det

faktum att STIM också tillämpar internationella

konventionsförpliktelser har, enligt utskottet, inte

gjort en statlig insyn i verksamheten genom

styrelserepresentation mindre motiverad. Motionerna

har avstyrkts, och riksdagen har följt utskottet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte ändrat sin inställning i den nu

aktuella frågan och anser att riksdagen bör avslå

yrkande 2 i motion L294 och yrkande 1 i motion L297.

Följerätt (droit de suite)

Utskottets förslag i korthet

Ett motionsyrkande om hanteringen av

ersättningen enligt bestämmelserna om

följerätt bör avslås. Som utskottet fann

våren 2001 är motionsönskemålet tillgodosett

genom en dom från Högsta domstolen.

Motionsyrkande

I motion Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)

framhålls att det i fråga om förvaltningen av

ersättningen vid droit de suite råder en

monopolsituation som inte är acceptabel. Det finns,

enligt motionärerna, inte någon anledning att bara

en organisation skall få hantera inkassering och

utbetalning av ersättningen. I motionen yrkas ett

tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 29).

Tidigare behandling

Då utskottet våren 2001 behandlade ett

motionsyrkande med motsvarande inriktning som det nu

aktuella pekade utskottet på att två

upphovsrättsorganisationer administrerar

ifrågavarande avgifter. BUS (Bildkonst Upphovsrätt i

Sverige), som representerade omkring 4 000

konstnärer, var den organisation som inför

ikraftträdandet av den nya lagstiftningen om

följerätt hade förberett och organiserat sin

verksamhet för att administrera inkasseringen och

distributionen av ersättningsbeloppen. En ny

organisation, numera DUR (Konstnärernas

Intresseförening för droit de suite upphovsrätt i

Sverige), hade därefter bildats för att bedriva

samma verksamhet. Etableringen av den nya

organisationen, som vid starten uppgavs ha ca 750

medlemmar, föranledde ett antal rättsliga processer

om rätten att administrera avgifterna.

Utskottet redovisade också att det, enligt ett

avgörande från Högsta domstolen i oktober 2000 i mål

mellan BUS och DUR (NJA 2000 s. 445), var klarlagt

att fler än en organisation samtidigt kan vara

behöriga att administrera inkasseringsverksamheten.

Mot denna bakgrund ansåg utskottet motionsyrkandet i

fråga tillgodosett, och yrkandet avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser fortfarande att ifrågavarande

motionsyrkande, genom Högsta domstolens avgörande år

2000, är tillgodosett och föreslår att riksdagen

avslår motion Kr419 yrkande 29.

Införande av arenarätt

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om införande av s.k.

arenarätt i Sverige bör avslås. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstagande.

Jämför reservation nr 5 (m, kd).

Motionerna

I motion L271 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

konstateras att det i dag inte finns någon

skyddslagstiftning som gäller exempelvis arrangörer

av idrotts-evenemang. Motionärerna framhåller att

s.k. arenarättigheter finns i vissa andra länder.

Mot denna bakgrund anses i motionen att möjligheten

att införa motsvarande rättigheter i Sverige bör

utredas.

Ett motsvarande yrkande framförs i motion Kr339 av

Kent Olsson m.fl. (m) (yrkande 3).

Tidigare behandling

Motioner med motsvarande innehåll behandlades av

utskottet våren 2000 och våren 2001 (se bet.

1999/2000:LU18 och bet. 2000/01:LU8). Som utskottet

då uttalade har varken i motionerna eller annorledes

framförts några bärande skäl för att man i Sverige

skall överväga införande av ett nytt

immaterialrättsligt skydd i enlighet med

motionsönskemålen. De antaganden som gjorts år 1986

om möjligheter för utövare som saknar

upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd

garantier mot obehöriga upptagningar är, såvitt

utskottet även nu kan bedöma, riktiga. Frågan om

droit de stade synes inte heller aktuell inom EU

eller i något annat internationellt sammanhang.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte se att någon sådan omständighet

har tillkommit som bör föranleda utskottet att

frångå sin tidigare uppfattning. Motionerna L271 och

Kr339 yrkande 3 bör därför avslås.

Reservationer

1. Patentintrångsförsäkring (punkt 1)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L256,

2001/02:L281 och 2001/02:L352.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att patenträtten många gånger är

ett bräckligt skydd för uppfinnaren. Patenthavaren

är ofta i en underlägsen ställning i förhållande

till ett storföretag som gjort ett patentintrång,

och patenthavaren har inte råd eller förmåga att

processa mot det stora företaget. Enligt vår mening

utgör detta ett hot mot innovationsklimatet. Ett

bättre rättsskydd för patent är av betydelse för den

enskildes framtidstro och vilja att utveckla sin

verksamhet.

Mot denna bakgrund anser vi att staten måste

garantera ett rimligt skydd mot stöld av

immateriella tillgångar. En lösning skulle, enligt

vår mening, kunna vara ett försäkringsskydd som det

allmänna upprätthåller och som möjliggör för

patenthavaren att driva sin sak i domstol.

Regeringen bör återkomma med förslag om hur ett

sådant försäkringsskydd kan utformas.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall

till motionerna L256, L281 och L352, som sin mening

ge regeringen till känna.

2. Patent på biotekniska uppfinningar (punkt 4)

av Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd),

Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd) och

Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L276

yrkandena 1, 2, 4 i denna del och 5 i denna del,

2001/02:L286 och 2001/02:U304 yrkande 19.

Ställningstagande

Enligt vår mening får patent på livsformer olyckliga

konsekvenser. Exempel finns på att patent på viktiga

mediciner motverkar medicinsk tekniköverföring av

vissa för den fattiga delen av världen nödvändiga

produkter. Vi vill också peka på att

utvecklingsländernas växter och djur är av stort

intresse för bl.a. livsmedels- och

läkemedelsindustrin i i-länderna. Dessa företag

skaffar sig patent på det genetiska materialet i

enlighet med TRIPS-avtalet.

Mot denna bakgrund är det, enligt vår mening,

angeläget att motverka patent på livsformer och

verka för att patenträtten får en etisk dimension.

Vidare anser vi att en svensk nationell position i

alla internationella förhandlingar skall vara att

patent på enskilda gener och organismer inte får

förekomma. Som en konsekvens härav bör regeringen

inom EU verka för ett upphävande av EG-direktivet om

rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, och en

översyn bör göras av den svenska

patentlagstiftningen i syfte att åstadkomma en så

stor restriktivitet som möjligt i fråga om

möjligheterna till patent på enskilda gener och

organismer.

Vi anser också att TRIPS-avtalets regler om patent

på liv står i strid med FN:s konvention om biologisk

mångfald. Det är därför viktigt att regeringen också

verkar för att denna konvention överordnas TRIPS-

avtalet. En omarbetning av artikel 27.3.b i TRIPS-

avtalet bör, enligt vår mening, också komma till

stånd så att enskilda gener och organismer undantas

från kravet på patenterbarhet.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med

bifall till motionerna L276 yrkandena 1, 2, 4 i

denna del och 5 i denna del, L286 och U304 yrkande

19, som sin mening ge regeringen till känna.

3. Patent på datorprogram (punkt 6)

av Tanja Linderborg (v), Tasso Stafilidis (v) och

Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L232

och 2001/02:L276 yrkandena 3, 4 i denna del och 5 i

denna del.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att det finns områden där rätten

att patentera tekniska lösningar ger mindre goda

resultat. Ett sådant område är datormjukvara. Vi kan

konstatera att patent på mjukvara systematiskt

använts för att hindra mindre företag att komma med

nya innovativa lösningar. Mot denna bakgrund bör

riksdagen precisera den svenska positionen att

patent på mjukvara inte skall vara tillåtet och ge

regeringen detta till känna. Vidare är det viktigt

att Sverige, då fråga om utformningen av det

immaterialrättsliga skyddet för datorprogram nu är

aktuell inom EU, i internationella förhandlingar

motsätter sig lagstiftning som innebär möjlighet att

patentera mjukvara.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall

till motionerna L232 och L276 yrkandena 3, 4 i denna

del och 5 i denna del, som sin mening ge regeringen

till känna.

4. Statens engagemang i STIM (punkt 9)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),

Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Petra Gardos

(m) och Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L294

yrkande 2 och 2001/02:L297 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är

upphovsrättsorganisationerna numera så

välorganiserade och finansiellt starka att det inte

längre finns några skäl för staten att vara

engagerad i STIM:s verksamhet. Tvärtom kan, anser

vi, det statliga engagemanget i STIM få negativa

kulturpolitiska effekter. Statens uppgift att utse

ordförande och styrelseledamöter i STIM bör därför

slopas.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med

bifall till motionerna L294 yrkande 2 och L297

yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

5. Arenarätt (punkt 11)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),

Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Petra

Gardos (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L271

och 2001/02:Kr339 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att det i Sverige saknas en

särskild skyddslagstiftning för arrangörer av

idrottsevenemang. Visserligen har arrangörerna av

sådana evenemang en rätt till arenan där evenemanget

äger rum, men informationen kring evenemanget saknar

immaterialrättsligt skydd. En sådan

skyddslagstiftning, s.k. arenarätt, finns i vissa

andra länder.

Enligt vår mening finns det skäl att närmare

analysera behovet av en lagstiftning om arenarätt

även i Sverige.

Vad nu anförts bör riksdagen, med bifall till

motionerna L271 och Kr339 yrkande 3, som sin mening

ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Enklare skydd för uppfinningar

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Vi vill framhålla att patent i princip är ett

dyrbart skydd. Det saknas i dag i svensk rätt ett

enkelt och snabbt rättsligt skydd som kan erhållas i

avvaktan på patent. Ett bruksmodellskydd finns i de

flesta andra europeiska länder. Enligt vår mening är

det angeläget, särskilt från de små och medelstora

företagens utgångspunkter, att man också i Sverige

får till stånd ett enklare skydd än patent för vissa

uppfinningar. Ett sådant skydd skulle, enligt vår

mening, stärka uppfinnarens ställning och öka hans

eller hennes trygghet mot att idén stjäls.

Vi kan konstatera att det alltjämt inom EU är

aktuellt med ett förslag till direktiv om

bruksmodellskydd för uppfinningar. Det är angeläget

att man från den svenska regeringens sida verkar för

dels att arbetet inom EU påskyndas, dels att EG-

direktivet får en sådan utformning att

bruksmodellskyddet blir ett effektivt och ett i

praktiken användbart immaterialrättsligt institut

för små och medelstora företag.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:L216 av Carl-Axel Johansson (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om patentskyddet inom EU

avseende läkemedel.

2001/02:L232 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att patent på datormjukvara inte bör

tillåtas i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sveriges representanter i

internationella forum skall motsätta sig patent på

datormjukvara.

2001/02:L256 av Carl Erik Hedlund (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stärka skyddet för

uppfinnare och patent.

2001/02:L271 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning av s.k.

arenarättigheter för evenemang där det i dag inte

finns en upphovsrätt, t.ex. idrottsevenemang.

2001/02:L276 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en svensk

nationell position i fråga om patent på enskilda

gener och organismer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett upphävande av

EG-direktivet (98/44/EG) om rättsligt skydd för

biotekniska uppfinningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en svensk

nationell position i fråga om patent på mjukvara

och affärsmetoder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omförhandling

av Europeiska patentkonventionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om så stor

restriktivitet som möjligt i den nationella

lagstiftningen rörande patent på enskilda gener,

organismer samt affärsmetoder och mjukvara.

2001/02:L281 av Anders Bengtsson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att beakta den

enskildes möjlighet till att bättre kunna hävda sina

rättigheter i samband med patentintrång.

2001/02:L286 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

olika internationella forum skall motverka patent

på olika livsformer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att FN:s

konvention om biologisk mångfald skall överordnas

WTO:s TRIPS-avtal om patent på liv.

2001/02:L294 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av upphovsrättslagen om att

undantag kan medges för ideella organisationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om representanter i

STIM:s styrelse.

2001/02:L297 av Åke Gustavsson och Annika Nilsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den statliga

representationen i STIM:s styrelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för en

harmonisering inom EU vad gäller STIM-

lagstiftning.

2001/02:L328 av Berndt Ekholm (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om upphovsrätt som skydd

för uppfinningar.

2001/02:L352 av Kenth Högström (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inrättande av en statlig

patentförsäkring för att skydda svenska

innovationer.

2001/02:U304 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undanta såväl

enskilda gener som organismer från kravet på

patenterbarhet i TRIPS art 27 (3)b.

2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om upphovsrätten.

2001/02:Kr272 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, c,

fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

fördelningen av den statliga

upphovsrättsersättningen.

2001/02:Kr339 av Kent Olsson m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om idrottens rätt att

äga sina egna arrangemang.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om droit de suite.

2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en

korrigering av den statliga och kommunala

kopieringsersättningen i enlighet med vad som

anförs i motionen.

41. Riksdagen begär att regeringen skall återkomma

med en översyn av författarnas rättigheter till

elektroniskt publicerade verk.

Bilaga 2

Aktuell lagstiftning

Inledning

Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen

för ett antal olika regler som skyddar

intellektuella prestationer och kännetecken mot

obehörigt utnyttjande. I huvudsak innebär de olika

immaterialrättsliga reglerna – både i Sverige och i

andra länder – att den som skapat en skyddad produkt

eller utfört en skyddad prestation har ensamrätt att

dra ekonomisk nytta av produkten eller prestationen.

Ensamrätten kan avse olika slags utnyttjanden, såsom

tillverkning, försäljning eller uthyrning, och

rättighetshavaren kontrollerar i princip all

användning av skyddsobjektet.

Immaterialrätten brukar delas in i upphovsrätt och

industriellt rättsskydd. Till det industriella

rättsskyddet hör patenträtt, känneteckensrätt,

mönsterrätt och växtförädlarrätt. Patenträtt gäller

för nya uppfinningar som kan utnyttjas industriellt.

Känneteckensrätt brukar användas som en övergripande

beteckning för varumärkesrätten, firmarätten och

andra rättsskydd för individualiseringsmedel.

Mönsterskydd gäller utseendet (designen) på en

produkt, antingen det betingas av estetiska skäl

eller nyttoskäl. Växtförädlarrätt skyddar nya

växtsorter som skapas genom förädling eller på annat

sätt.

Mellan upphovsrätten och det industriella

rättsskyddet finns två grundläggande skillnader. Den

ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket

en idé omsatts i verkligheten och inte själva idén.

Patentskydd, skydd för varumärken, mönsterskydd och

växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan. Den

andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så

fort den skyddade prestationen utförts, medan

patent-, mönster- och växtförädlarrätt i princip

förutsätter ett registreringsförfarande. Varumärken

intar en särställning genom att skydd kan uppkomma

både genom registrering och genom faktisk

användning.

Den ensamrätt som följer med det

immaterialrättsliga skyddet är tidsbegränsad. Enligt

reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år

räknat från upphovsmannens död eller beträffande

vissa prestationer under 50 år från det att

prestationen utfördes. Patentskyddet räknas från den

dag ansökan görs om registrering. I Sverige sträcker

sig skyddstiden 20 år framåt i tiden. För läkemedel

finns möjlighet till tilläggsskydd. Mönsterskyddet

räknas också från ansökningsdagen och gäller under 5

år, men tiden kan förlängas upp till 10 år. När det

gäller växtförädlarrätt är skyddstiden 25 år utom

för potatis, vin och träd där skyddstiden är 30 år.

Varumärken har en i princip obegränsad skyddstid så

länge de används. En registrering gäller dock bara

under 10 år men kan förnyas ett obegränsat antal

gånger.

Ensamrätten kan också vara inskränkt på olika

sätt. Särskilt på det upphovsrättsliga området finns

det åtskilliga regler som begränsar upphovsmannens

ensamrätt. Ett exempel på en sådan inskränkning är

att privatpersoner som huvudregel har rätt att

kopiera skyddade verk för enskilt bruk.

Den som utan rättighetshavarens samtycke vidtar

någon åtgärd som omfattas av ensamrätten begår ett

immaterialrättsligt intrång. Ett system av olika

sanktioner av såväl straffrättslig som civilrättslig

karaktär skyddar ensamrätterna mot intrång. Vidare

kan en domstol besluta om vissa skyddsåtgärder och

säkerhetsåtgärder.

De svenska bestämmelserna på det

immaterialrättsliga området finns i lagen (1960:729)

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för

halvledarprodukter, patentlagen (1967:837),

varumärkeslagen (1960:644), kollektivmärkeslagen

(1960:645), firmalagen (1974:156),

mönsterskyddslagen (1970:485) och växtförädlar-

rättslagen (1997:306).

Upphovsrätt

Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat

ett sådant verk. Skyddet innebär att skaparen av

verket, exempelvis en kompositör, har rätt att

utnyttja detta ekonomiskt och att han eller hon har

ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i

vilka sammanhang det används. Har flera medverkat

vid tillkomsten av det skyddade verket har var och

en av dem upphovsrätt. Begreppen litterära och

konstnärliga verk i lagen är mycket vidsträckta.

För att en produkt över huvud taget skall anses

som ett verk och därmed komma i åtnjutande av skydd

enligt lagen måste den emellertid ha vad man brukar

kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas

så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett

inte har kunnat framställas av två personer

oberoende av varandra. Utanför skyddet faller idéer

och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga

nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare

nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig

eller alldaglig karaktär.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det

kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i

ett exemplar. Exemplar av verket är inte bara en bok

eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse

av verket, utan också en grammofonskiva, en

filmremsa, en trycksats, en matris osv., som endast

medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan

också framträda i obeständig form, t.ex. i

uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i

bilden på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former

vari verket framträder faller inom dess skyddssfär,

även bearbetningar.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt

verk innefattar en principiell ensamrätt att

framställa exemplar av verket och att göra det

tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att

framföra det offentligt och sprida exemplar av

verket.

I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om

skydd för vissa prestationer som, även om de inte

kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk,

har ett visst samband med sådan verksamhet och

påkallar skydd efter liknande principer som de som

gäller för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående

rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och

andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de

framför litterära eller konstnärliga verk. Dessa

framföranden får inte utan konstnärens samtycke

spelas in på film, varmed jämställs videogram, på

fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.) eller

på annan anordning genom vilken de kan återges. De

får inte heller utan rättighetshavarens samtycke

sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av

framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens

medgivande. Vidare gäller att utövande konstnärer

har rätt till ersättning då ljudinspelningar används

vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas

offentligt i förvärvssyfte.

Till de närstående rättigheterna räknas också det

skydd som framställare av ljudupptagningar (t.ex.

skivproducenter), framställare av upptagningar av

rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), radio- och

TV-företag, framställare av kataloger samt

fotografer har enligt upphovsrättslagen.

Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i

första hand endast på svenska verk och prestationer.

Det upphovsrättsliga skyddssystemet är dock

internationellt, och de flesta länder är bundna av

en lång rad internationella konventioner på området.

Den viktigaste av konventionerna är Bernkonventionen

från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga

verk. Denna har i dag drygt 100 medlemsstater.

Konventionen bygger på principen om nationell

behandling, vilken innebär att stater som är bundna

av konventionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt

skydd åt verk från alla andra konventionsländer på

samma sätt som man skyddar sina egna verk. Ett

liknande internationellt skyddssystem gäller på de

närstående rättigheternas område, framför allt genom

Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande

konstnärer, fonogramframställare och radioföretag.

Även TRIPS-avtalet innehåller internationella

åtaganden på det upphovsrättsliga området.

Det internationella konventionsarbetet på

upphovsrättsområdet bedrivs numera huvudsakligen

inom Världsorganisationen för den intellektuella

äganderätten, WIPO. År 1996 antogs två

tilläggskonventioner till Bernkonventionen, vilka

utgör de första stegen mot att på en global nivå

anpassa upphovsrätten till den digitala miljön. Den

ena konventionen rör den egentliga upphovsrätten och

den andra producenternas och de utövande

konstnärernas rättigheter, nämligen WIPO-fördraget

om upphovsrätt (WCT) respektive WIPO-fördraget om

framföranden och fonogram (WPPT). Avsikten är att

samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera

konventionerna samtidigt. Även gemenskapen kommer

att ratificera för egen del, eftersom konventionerna

innehåller sådant som faller inom dess kompetens.

Utvecklingen av informationstekniken har skapat

situationer som inte kunde förutses när det

upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den digitala

tekniken har medfört att text, ljud och bild kan

kopieras och spridas på ett helt annat sätt än

tidigare. Skapandet av nya produkter och tjänster

bygger på betydande investeringar, vilka kräver ett

tillräckligt skydd i den digitala miljön för

upphovsrätt och närstående rättigheter.

Mot denna bakgrund antog rådet den 9 april 2001

Europarlamentets och rådets direktiv om

harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och

närstående rättigheter i informationssamhället.

Direktivet avser både upphovsrätt och närstående

rättigheter och syftar till att skapa en säker

rättslig ram för handel med varor och tjänster som

skyddas av upphovsrätt samt till att underlätta

utvecklingen av elektronisk handel med nya produkter

och multimedietjänster. Genom direktivet

harmoniseras rätten till mångfaldigande,

spridningsrätten, rätten till överföring till

allmänheten, rättsligt skydd av skyddsåtgärder mot

kopiering samt system för förvaltning av

rättigheter.

Direktivet, och dess genomförande som skall ske

senast 18 månader efter det att det antagits, är en

förutsättning för att gemenskapen och gemenskapens

medlemsstater skall kunna ansluta sig till WCT-

fördraget och WPPT-fördraget.

Inskränkningar i upphovsrätten

Av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen är

den ekonomiska rätten för upphovsmän och innehavare

av närstående rättigheter i vissa avseenden

inskränkt. Eftersom de upphovsrättsliga reglerna

bygger på att rättighetshavarna skall ha en

ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av verken

och prestationerna, skall bestämmelserna om

inskränkningar i skyddet tolkas restriktivt.

Inskränkningarna i den svenska upphovsrättslagen

måste också självfallet ligga inom ramen för vad som

är tillåtet enligt de internationella konventioner

på området till vilka Sverige är bundet.

Ett av de grundläggande inslagen i den svenska

upphovsrätten är att rätten inte skall gripa in i

privatlivet. Var och en får därför bl.a. framställa

exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk

och i vissa fall offentligt framföra utgivna verk

fritt.

Ett framförande är offentligt när det sker på en

plats dit allmänheten äger tillträde. Även musik som

spelas inom föreningar och liknande inte helt slutna

kretsar räknas som offentligt framförd, oavsett om

tillställningarna anordnas regelbundet eller

tillfälligt och om publiken betalar entré eller ej.

Lika med offentligt framförande anses framförande

som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större

sluten krets, framför allt på större arbetsplatser,

såsom t.ex. industrimusik. Syftet med att begränsa

upphovsmannens rätt till offentligt framförande är

att från ensamrätten undanta framföranden som sker

inom privatlivet.

Regler om vissa situationer då offentliga

framföranden får ske utan tillstånd och utan att

ersättning utgår för utnyttjandet av verken finns

intagna i 21 § upphovsrättslagen. Där anges att

utgivna verk får framföras fritt om framförandet

inte är det huvudsakliga, om tillträdet är

avgiftsfritt och om anordnandet sker utan

förvärvssyfte. Denna inskränkning i det

upphovsrättsliga skyddet gäller t.ex. vid

framförande av marschmusik vid militära parader, vid

processioner eller vid olika andra evenemang såsom

idrottsevenemang och officiella högtidligheter.

Musiken kan i dessa sammanhang visserligen vara

viktig men är emellertid inte det huvudsakliga vid

händelsen i fråga. Utanför bestämmelsens

tillämpningsområde faller däremot tillställningar

där framförandet av verket utgör själva ändamålet

med arrangemanget. Exempel på sådana tillställningar

är avgiftsfria friluftsföreställningar och

parkkonserter.

Andra inskränkningar i ensamrätten,

då utgivna verk får framföras fritt

enligt 21 §, gäller vid

undervisning, såsom

studiecirkelverksamhet som sker inom

folkbildningsorganisationernas ram,

samt vid gudstjänster.

Inskränkningarna i 21 § gäller inte

sceniska verk och filmverk och ger

inte rätt att sända ut verken i

radio eller TV.

Patent

Reglerna i patentlagen (1967:837) innebär att den

som gjort en ny uppfinning kan få ensamrätt att

utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom patent.

Patent kan meddelas på ett förfarande, t.ex. ett

nytt produktionssätt, eller på en produkt som sådan,

exempelvis ett nytt läkemedel. Som allmänna

förutsättningar för patenterbarhet gäller att

uppfinningen, förutom att den skall vara ny,

väsentligen skall skilja sig från vad som tidigare

är känt (uppfinningshöjd) samt att den skall kunna

utnyttjas industriellt och vara reproducerbar,

vilket innebär att uppfinningen skall ha sådan

karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan

uppnås vid ett upprepat utövande av uppfinningen.

Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som

patentskyddet ger innehavaren är avsedd att

stimulera forskning och utvecklingsarbete.

Uppfinnare kan räkna med att under skyddstiden utan

konkurrens kunna marknadsföra uppfinningen eller på

annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger

också ett allmänt intresse. Mot de intressen som

sålunda bär upp patentskyddet står samhällets

intresse av att det inte skapas ett alltför

långtgående monopol när det gäller att dra nytta av

en uppfinning. Ensamrätten har därför begränsats i

tiden. Vidare finns möjlighet att under vissa

förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man

rätt att, utan hinder av ett patent, mot ersättning

till patenthavaren utnyttja den patentskyddade

uppfinningen. Som exempel kan nämnas möjligheten

till tvångslicens vid underlåtet utövande av en

patenterad uppfinning.

Patent söks i Sverige hos Patent- och

registreringsverket (PRV), vilket granskar varje

ansökan som kommer in till myndigheten. Vid

granskningsförfarandet skall utrönas huruvida det

föreligger hinder mot bifall till ansökningen med

hänsyn till patentlagens bestämmelser. En väsentlig

del av granskningen avser frågan huruvida

uppfinningen är ny och fyller kravet på

uppfinningshöjd. Om förutsättningarna för patent är

uppfyllda, dvs. om ansökningen är fullständig och

PRV gör bedömningen att det inte finns några hinder

mot patent, skall sökanden underrättas om att patent

kan meddelas. Sedan sökanden betalat en särskild

avgift, meddelandeavgift, skall patentmyndigheten

bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När

beslutet har kungjorts är patent meddelat. Därefter

vidtar det s.k. invändningsförfarandet då envar har

möjlighet att göra invändningar mot ett meddelat

patent. Framförda invändningar kan under vissa

närmare angivna förutsättningar leda till att ett

meddelat patent upphävs. Förfarandet vid PRV är

tämligen tidskrävande, och det tar i genomsnitt

omkring tre år från det att en patentansökan ges in

till dess att patent meddelas.

Oftast företräds sökanden i patentärenden av

ombud, om det inte är fråga om ett större företag

med egen patentavdelning. Ett patentombud bistår

uppfinnaren bl.a. med att formulera ansökan och göra

förberedande nyhetsundersökningar. När patent har

meddelats kan patentombudet bistå med att hålla

patentet vid liv genom att betala in årsavgifter och

att hjälpa till med upprättandet av licensavtal m.m.

Ett patent som meddelas av nationell

patentmyndighet blir gällande endast i den staten.

Något världspatent existerar inte. En uppfinnare som

önskar få patentskydd i flera länder måste alltså i

princip söka patent i varje land. I konventionen om

patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT)

finns emellertid bestämmelser om s.k. internationell

ansökan som gör det lättare att ansöka om patent i

flera länder samtidigt. Förfarandet med en sådan

ansökan innefattar en centraliserad, internationell

nyhetsgranskning och en möjlighet till en

internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

För att patent skall meddelas måste dock en

internationell ansökan alltid fullföljas vid den

nationella patentmyndigheten, vilken självständigt

gör den slutliga prövningen enligt nationell rätt.

Sverige ratificerade PCT i samband med

ikraftträdandet år 1978.

Genom den europeiska patentkonventionen (EPC) har

vidare skapats en ordning som medger att en

patentansökan samtidigt kan erhålla patentskydd i

flera länder, s.k. europeiskt patent. Sådant patent

meddelas av det europeiska patentverket (EPO),

vilket har sitt säte i München. Patentkonventionen,

som innehåller en fullständig reglering av

ansökningsförfarandet och förutsättningarna för att

få europeiskt patent samt handläggningsordningen vid

det europeiska patentverket, trädde i kraft år 1977

och har tillträtts av Sverige och ett flertal andra

europeiska stater. I den svenska patentlagen har de

särskilda regler som föranletts av tillträdet tagits

in. En viss anpassning av de svenska patentreglerna

till konventionens bestämmelser har också skett.

Ett patent som meddelas av EPO är giltigt i de

länder som designerats i ansökningen. Patentet är

dock giltigt enligt respektive lands nationella

patent-rätt. Det är alltså inte fråga om ett

europeiskt patent utan om ett knippe av nationella

patent. Grunderna för att ett patent kan förklaras

ogiltigt bestäms visserligen i konventionen, men EPC

innefattar inte någon gemensam jurisdiktion för

ogiltighets- och intrångsfrågor. Det finns alltså

inte några garantier för att meddelade patent bedöms

likformigt, och prövningen i domstol kan falla ut

olika i olika stater.

Fördelarna med Europapatentet har ansetts vara

flera. Endast en ansökan behöver ges in, ansökan

görs på ett enda språk – engelska, tyska eller

franska – och kostnaden är lägre än för en ansökan

som avser tre separata länder. Systemet har dock

enligt mångas mening vissa nackdelar beroende på

dess komplexitet och på att kostnaderna trots allt

anses för höga. En annan nackdel som framhållits är

avsaknaden av en domstol på Europanivå som avgör

tvister om patent.

Kommissionen lade år 1997 fram en grönbok om

patentsystemet i Europa med undertiteln Främjande av

innovationer genom patent, KOM (97) 314. I grönboken

tas frågor upp om hur det nuvarande

Europapatentsystemet fungerar och redovisas ett

arbete inom EPO för att sänka kostnaderna för

Europapatentet. Kommissionen har därvid konstaterat

att det finns ett uttalat behov av ett nytt,

enhetligt patentsystem som täcker hela gemenskapen.

Ett sådant gemenskapspatent måste enligt

kommissionen vara billigt, både jämfört med ett

amerikanskt patent och i förhållande till ett

europeiskt patent som täcker ett mindre antal

stater.

Ett förslag till förordning om gemenskapspatent

har härefter antagits av kommissionen i juni 2000,

KOM (2000) 412. Avsikten är att möjliggöra för den

som gjort en uppfinning att genom en enda ansökan få

ett patent som gäller i hela gemenskapen. Genom

förordningen vill man därmed göra det billigare för

företag och enskilda uppfinnare att erhålla

patentskydd i gemenskapen. Förslaget innebär bl.a.

att EPO kommer att pröva ansökningar om

gemenskapspatent enligt de regler som gäller för

övriga europeiska patent. Huvuddelen av

patentskriften kommer endast att finnas på det av

EPO:s handläggningsspråk (engelska, franska eller

tyska) som sökanden har valt. Det beviljade

gemenskapspatentet behöver inte översättas för att

bli giltigt. Mål om intrång i och ogiltighet av

gemenskapspatent skall endast få prövas av en ny

specialdomstol för immaterialrätt på EG-nivå. En

ändring av EG-fördraget hösten 2000 har möjliggjort

inrättandet av en sådan domstol.

De stora tvistefrågorna i förslaget om

gemenskapspatent är frågan om de nationella

patentverkens roll och frågan om översättning av

patentskrifter.

I syfte att möta det behov som finns av ett

enklare skydd för vissa uppfinningar har

kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om

tillnärmning av de rättsliga ordningarna för

bruksmodellskydd för uppfinningar, KOM (97) 691 och

KOM (99) 309. Sverige, Luxemburg och Storbritannien

saknar i dag en motsvarighet till denna skyddsform,

medan övriga medlemsländer har regler på området,

vilka dock skiljer sig åt.

I direktivförslaget anges att de särskilda

kännetecknen för den föreslagna skyddsformen skall

vara en snabb och enkel registrering, lägre

skyddsvillkor, lägre kostnader och möjlighet till

ett preliminärt skydd i avvaktan på att patent

meddelas. Den genomsnittliga tiden för meddelande av

bruksmodellskydd i de länder som redan har sådant

skydd i någon form är sex månader, vilket kan

jämföras med vad som gäller för patent, dvs. två

till fyra år. Den snabba registreringen kan

förstärka den konkurrensmässiga ställningen, främst

för de små och medelstora företagen, och den

möjliggör ett snabbt ekonomiskt utnyttjande av

uppfinningen, såväl genom meddelande av licenser som

genom en direkt användning av uppfinningen inom

företaget. Villkoren för att erhålla ett

bruksmodellskydd är mindre strikta och lättare att

uppfylla än de som gäller för patent, vilket gör det

möjligt att skydda även uppfinningar som innebär

endast smärre tekniska framsteg. Eftersom

bruksmodellskydd skall meddelas utan förprövning av

nyhet och uppfinningshöjd, blir skyddet billigare

att erhålla. Skyddstiden skall enligt förslaget

omfatta sex år från ansökningsdagen, med möjlighet

till förlängning i två perioder om vardera två år,

dvs. maximalt tio år.

Biotekniska uppfinningar

En utgångspunkt för patentlagens regler om det

patenterbara området är att någon skillnad inte

skall göras mellan olika tekniker. Patenträtten kan

därför sägas vara neutral med avseende på

teknikområden, och den innebär att man kan skydda

såväl alster (produktpatent) som

framställningsmetodik (metodpatent). Patent kan

sålunda meddelas också för biotekniska uppfinningar,

och av de omkring 5 000 patentansökningar som kommer

in till PRV varje år avser 200–300 ansökningar

sådana uppfinningar.

En etisk gräns för vad som är patenterbart finns i

1 § fjärde stycket patentlagen. Bestämmelsen

innehåller ett generellt förbud mot patent på

uppfinningar vars utnyttjande skulle strida mot goda

seder eller allmän ordning. I samma lagrum

föreskrivs vidare ett förbud mot patent på djurraser

och växtsorter. Förbud gäller också för patent på

väsentligen biologiska förfaranden för framställning

av växter eller djur. Patent får dock meddelas på

mikrobiologiska förfaranden och på produkter som är

ett resultat av sådana förfaranden. För växtsorter

finns, som nämnts inledningsvis, en särskild

rättslig skyddsform, växtförädlarrätt, vilken

regleras i växtförädlarrättslagen.

I juli 1998 antogs Europaparlamentets och rådets

direktiv om rättsligt skydd för biotekniska

uppfinningar (98/44/EG). Motivet för direktivet är

att garantera fri rörlighet på den inre marknaden av

patenterade biotekniska produkter genom att

harmonisera medlemsstaternas lagstiftning, så att de

rättsliga förutsättningarna för patentskydd, liksom

skyddets omfattning, klargörs och harmoniseras. I

direktivet slås inledningsvis fast att bioteknik och

genteknik spelar en allt viktigare roll för ett

stort antal industrigrenar och att skyddet för

biotekniska uppfinningar med säkerhet kommer att

vara av grundläggande betydelse för gemenskapens

industriella utveckling. På genteknikområdet är de

investeringar som måste göras i forskning och

utveckling särskilt kostsamma och riskfyllda, och

möjligheten att göra dem lönsamma finns endast,

enligt vad som framgår av direktivet, vid ett

lämpligt rättsligt skydd. Utgångspunkten i

direktivet är således att biotekniska uppfinningar

skall kunna skyddas på samma sätt som andra

uppfinningar.

I direktivet ställs olika principer upp för

biotekniska uppfinningars patenterbarhet. Vidare

anges vissa etiskt betingade undantag som innebär

att patent på vissa slags uppfinningar inte kan

komma i fråga. Enligt direktivet skulle

medlemsstaterna senast den 30 juli 2000 ha genomfört

de författnings-ändringar som direktivet ger

anledning till.

Inom ramen för Världshandelsorganisationen (World

Trade Organization, WTO) har slutits ett

internationellt avtal om handelsrelaterade aspekter

av immaterialrätter (TRIPS-avtalet). Avtalet, som

utgör ett viktigt instrument på immaterialrättens

område, trädde i kraft den 1 januari 1995 och

innehåller särskilda bestämmelser för att

säkerställa skyddet för immaterialrätterna. Till

TRIPS-avtalet är numera 137 länder anslutna, och

Sverige är bundet av avtalet genom sin anslutning

till WTO.

TRIPS-avtalet innehåller regler om att patent

skall kunna erhållas för produkter och processer på

alla teknikområden under de vanliga

förutsättningarna, nämligen nyhet, uppfinningshöjd

och industriell användbarhet. Enligt en särskild

bestämmelse undantas vissa biotekniska uppfinningar

från kravet på patenterbarhet, det s.k.

bioteknikundantaget (artikel 27.3.b). Undantaget

gäller dels växter och djur med undantag av

mikroorganismer, dels väsentligen biologiska

processer för framställning av växter och djur, dock

inte icke-biologiska och mikrobiologiska processer.

Skydd för datorprogram

Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i

upphovsrättslagen år 1989 och innebär att

datorprogrammen åtnjuter i princip samma

upphovsrättsliga skydd som andra litterära verk. En

EU-anpassning av de svenska reglerna för skydd för

datorprogram skedde år 1993, bl.a. såvitt avser

upphovsrätten i anställningsförhållanden samt

möjligheterna till kopiering för enskilt bruk (prop.

1992/93:48, bet. LU17).

Den snabba utvecklingen inom IT-området har

medfört att det immaterialrättsliga skyddet för

datorprogram blivit alltmer betydelsefullt. För

närvarande skyddas datorprogram som sådana i Sverige

och i övriga Europa av upphovsrättslagstiftningen,

till skillnad från i Japan och i USA där

datorprogrammen i sig är patenterbara. Även i

Sverige kan dock patent ges på programvara, om

funktionen av programmet har teknisk effekt och även

uppfyller de andra patenterbarhetskriterierna. Med

teknisk effekt menas att uppfinningen skall lösa ett

problem på tekniskt sätt och fungera i praktiken.

Exempelvis kan patent ges på en funktion som är ett

resultat av programmets körning i datorn. Vidare kan

exempelvis program som styr operativsystem

patenteras i dag.

Som tidigare redovisats har kommissionen år 1997

lagt fram en grönbok om patentsystemet i Europa,

Främjande av innovationer genom patent, KOM (97)

314. I meddelandet år 1999 med uppföljning av

grönboken, KOM (99) 42, anges att frågan om

patenterbarhet av datorprogram är ett av tre

prioriterade områden. För att säkerställa att den

inre marknaden fungerar väl har kommissionen för

avsikt att lägga fram ett förslag till direktiv för

att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning vad

gäller patenterbarhet på ifrågavarande område.

Under hösten 2000 inledde kommissionen ett

konsultationsförfarande med medlemsstaterna när det

gäller ifrågavarande spörsmål. En av anledningarna

härtill var att grönboken om patentsystemet i Europa

vållat debatt såvitt avser skyddet för datorprogram,

samtidigt som rättsläget i Europa på ifrågavarande

område enligt kommissionen var oklart. Denna

oklarhet kan ha negativa effekter för den inre

marknadens effektivitet.

Följerätt (droit de suite)

Det franska begreppet droit de suite är den

vedertagna beteckningen för en till upphovsrätten

knuten ersättning till bildkonstnärer när deras verk

vidareförsäljs. Genom ändringar i upphovsrättslagen

infördes i Sverige den 1 januari 1996 bestämmelser

om droit de suite (26 j §) (prop. 1994/95:151, bet.

1995/96:LU1).

Bestämmelserna innebär att en konstnär har rätt

till en ersättning på 5 % av försäljningspriset – om

detta överstiger 5 % av basbeloppet – när hans eller

hennes konstverk vidareförsäljs yrkesmässigt. Rätten

till sådan ersättning gäller alla konstverk utom

alster av brukskonst som har framställts i flera

identiskt lika exemplar. Ersättningsrätten, som

finns under hela verkets skyddstid, är personlig och

kan inte överlåtas. Rätten preskriberas om den

ersättningsskyldige inte har krävts på ersättning

inom tre år efter det år försäljningen ägde rum.

Enligt de svenska bestämmelserna om följerätt kan

ersättningsrätten bara göras gällande av en

organisation som företräder ett flertal svenska

upphovsmän på området. Ersättningsrätten förvaltas

sålunda kollektivt. I den proposition som ligger

till grund för reglerna om följerätt finns dock inga

närmare uppgifter om hur uppbörd och distribution av

ersättningen skall hanteras. I lagstiftningsärendet

pekade utskottet därför på några betydelsefulla

förutsättningar för att avgiftssystemet skall

fungera som en upphovsrättsligt grundad inkomstkälla

för konstnärerna och deras arvingar. Ett effektivt

och smidigt samarbete måste etableras med

konsthandeln. Den totala avgiftsvolymen måste vara

tillräckligt stor för att bära de administrativa

kostnaderna för systemet. En grundläggande

förutsättning är vidare, framhöll utskottet, att

rutinerna för att inkassera och distribuera

ersättningarna kan göras effektiva utan att de blir

resurskrävande (bet. 1995/96:LU1).

Många – men inte alla – länder inom EU har någon

form av bestämmelser om följerätt. Bland de länder

som har regler om följerätt skiljer sig reglernas

innehåll åt, bl.a. vad gäller ersättningens storlek.

Avsaknaden av regler i vissa länder och skillnaderna

i reglernas utformning mellan länderna har inom EU

ansetts kunna inverka negativt på den gemensamma

marknadens funktion.

Mot denna bakgrund antog rådet i

juli 2001 direktivet om

upphovsmannens rätt till ersättning

vid vidareförsäljning av

originalkonstverk.

Arenarätt (droit de stade)

I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats,

bestämmelser om skydd för vissa prestationer som,

även om de inte kan betecknas som litterära eller

konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan

verksamhet och påkallar skydd efter liknande

principer som de som gäller för upphovsrätten.

Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker,

sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer

ett rättsligt skydd då de framför litterära eller

konstnärliga verk.

Bestämmelserna, som återfinns i 45 §

upphovsrättslagen, gäller endast utövande konstnärer

som framför litterära eller konstnärliga verk,

exempelvis reciterar en dikt, spelar ett musikstycke

på ett instrument eller agerar i en spelfilm.

Framförandet måste sålunda avse ett verk, men det är

utan betydelse om detta åtnjuter skydd eller inte.

Skyddet omfattar däremot inte imitatörer, akrobater,

cirkus- eller varietéartister och inte heller

idrottsutövare.

Inom vissa utländska rättsordningar finns ett

skydd även för framföranden som inte avser litterära

eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en s.k.

droit de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad

fixering och överföring av exempelvis

sportprestationer (se H. Olsson,

Upphovsrättslagstiftningen. En kommentar, 1996, s.

258, samt M. Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i

immaterialrätt, 1997, s. 64). I Sverige har vid

olika tillfällen diskuterats huruvida man borde

utvidga skyddet på sätt som skett på vissa håll i

utlandet. Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs

emellertid ett sådant skydd inte lämpligt (se NJA II

1961 s. 300 och s. 304), och i samband med 1986 års

lagstiftning om en förstärkning av skyddet för de

närstående rättigheterna (prop. 1985/86:79, bet.

LU32) hänvisades till att artister och andra utövare

som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet

kontraktsvägen kan skaffa sig garantier mot att

obehöriga upptagningar sker av deras prestationer.