Bet. 2001/02:LU18

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU18

Konsumenterna och miljön

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en skrivelse från

regeringen (skr. 2001/02: 68) om konsumenterna och

miljön. Vidare behandlar utskottet fyra motioner som

har väckts med anledning av skrivelsen.

I skrivelsen lämnar regeringen en lägesrapport om

det arbete som regeringen och dess myndigheter

bedriver för att uppnå miljömålet i

konsumentpolitiken. Vad som anförts i skrivelsen

föranleder inga erinringar från utskottets sida.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats tio reservationer och

tre särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Medel för att uppnå miljömålet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L11 yrkande

2 samt 2001/02:L14 yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (m)

2. Konsumentverkets uppgifter

Riksdagen avslår motion 2001/02:L11 yrkande 5.

Reservation 2 (m)

3. Gröna nyckeltal

Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 7.

Reservation 3 (kd)

4. Näringslivets informationsansvar

Riksdagen avslår motion 2001/02:L12 yrkande 2.

5. Undervisning och forskning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L11 yrkande 1.

Reservation 4 (m)

6. Informationscentrum för bioteknik

Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 6.

Reservation 5 (kd)

7. Källsortering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L12 yrkande

3 och 2001/02:L13 yrkande 11.

8. Emballage

Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 10.

Reservation 6 (kd)

9. Miljömärkning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L11 yrkande

3 och 2001/02:L13 yrkande 1.

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (kd)

10. Nordisk miljömärkning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L11 yrkande

4 och 2001/02:L14 yrkande 4.

Reservation 9 (m)

11. Märkning av kött

Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 2.

12. Märkning av fisk

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L13 yrkande

3 och 2001/02:L14 yrkande 5.

13. Miljövarudeklarationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkandena

4, 5, 8 och 9.

14. Boende och resande

Riksdagen avslår motion 2001/02:L14 yrkandena

3, 6, 7 och 8.

Reservation 10 (v)

15. Frivillig verksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:L12 yrkandena 1

och 4.

16. Regeringens skrivelse 2001/02:68

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:68

till handlingarna.

Stockholm den 2 april 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund

(s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp) och

Petra Gardos (m).

Inledning

Miljömålet – allmän bakgrund

Nuvarande nationella mål för konsumentpolitiken

fastställdes av riksdagen hösten 2001 (prop.

2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51). Beslutet

innebär att de nationella målen för

konsumentpolitiken skall vara att konsumenternas

ställning och inflytande på marknaden skall stärkas

(inflytandemålet), att hushållen skall ha goda

möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra

resurser effektivt (hushållningsmålet), att

konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas

(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions- och

produktionsmönster utvecklas som minskar

påfrestningarna på miljön och bidrar till en

långsiktigt hållbar utveckling (miljömålet) samt att

konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning,

information och utbildning (kunskapsmålet).

Miljömålet infördes första gången år 1995 (prop.

1994/95:140, bet. LU32, rskr. 438). Riksdagsbeslutet

hösten 2001 innebar inga ändringar beträffande

miljömålets formulering.

Bakom införandet av miljömålet i

konsumentpolitiken låg en strävan att starkare

betona sambandet mellan konsumtion och miljö. En

viktig konsumentpolitisk uppgift ansågs vara att

försöka uppnå sådana konsumtionsmönster som belastar

miljön så lite som möjligt. Vidare betonades vikten

av att påverka även produktionen i denna riktning.

I samband med att riksdagen hösten 2001 bestämde

de nuvarande målen för konsumentpolitiken

fastställdes också delmål i syfte att bidra till att

de övergripande målen för konsumentpolitiken skall

uppnås. Delmålen representerar verksamhetsområden

som är särskilt viktiga för konsumenterna och avser

områden där det finns konsumentpolitiska verktyg att

tillgå för att uppnå konkreta förbättringar för

konsumenterna.

Ett av delmålen rörande miljömålet är att

miljömärkningen och den etiska märkningen skall få

en större spridning. Sådana märkningar är viktiga

verktyg för att konsumenterna skall kunna göra väl

överlagda val på marknaden.

1998 års skrivelse: Konsumenterna och miljön –

en handlingsplan för hållbar utveckling

Centrala frågor rörande miljömålet var föremål för

riksdagens överväganden våren 1998 med anledning av

en skrivelse från regeringen om konsumenterna och

miljön. I den då aktuella skrivelsen (skr.

1997/98:67) lade regeringen fram en handlingsplan

för arbetet med att uppfylla miljömålet. Planen

utgjorde ett led i arbetet för att uppnå en hållbar

utveckling och syftade till att inleda en process

vars syfte var att uppmuntra och underlätta för

hushållen att ta ett ökat ansvar för miljön och

resurshushållningen. Det var, enligt regeringen,

angeläget att insatser gjordes så att miljömålet

även i praktiken fick samma tyngd som övriga

konsumentpolitiska mål.

I 1998 års skrivelse redovisade regeringen sin

avsikt att ge Konsumentverket ett sektorsansvar för

konsumentrelaterade konsumentfrågor samt uppgiften

att formulera sektorsmål för att precisera

miljömålet.

Vidare betonades att mer kunskap behövs om frågor

som rör konsumenterna och miljön som grund för

beslut om åtgärder och uppföljning. Utökad

förmedling av kunskap och information till hushållen

var en central del av handlingsplanen.

I skrivelsen presenterades olika åtgärder som

regeringen ansåg vara viktiga när det gäller

konsumtionen och produktionen av varor och tjänster.

Också frågor om hushållens boende och resande

behandlades varvid ansågs att konsumenternas val av

transportmedel och bostad måste underlättas genom

bättre information om miljöaspekter.

Därutöver betonades i skrivelsen den lokala

verksamhetens betydelse och behovet av att stöd till

frivillig verksamhet som rör konsumentrelaterade

miljöfrågor prioriterades. Också betydelsen av

aktivt internationellt arbete lyftes fram.

I skrivelsen uttalade regeringen sin avsikt att

senast år 2001 återkomma till riksdagen med en

lägesrapport om hur arbetet med miljömålet i

konsumentpolitiken fortskrider och senast år 2002

redovisa effekterna av detta arbete.

Vid behandlingen av 1998 års skrivelse uttryckte

utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

1997/98:LU21 sin tillfredsställelse över den

framlagda handlingsplanen. En plan för att inleda en

process som syftar till att uppmuntra och underlätta

för hushållen att ta ansvar för miljön har, framhöll

utskottet, ett betydande värde och de åtgärder

regeringen förutskickade antogs kunna leda till att

målkonflikter lättare kunde identifieras och

undvikas. Mycket talade, enligt utskottet, för att

åtgärderna var ägnade att bidra till en utveckling

som främjar ett samhälle grundat på hållbarhet.

2002 års skrivelse – Konsumenterna och miljön

I enlighet med vad regeringen utlovade år 1998

lämnas i förevarande skrivelse en lägesrapport om

det arbete som regeringen och dess myndigheter

bedriver för att uppnå miljömålet i

konsumentpolitiken.

När det gäller sektorsansvaret för

konsumentrelaterade miljöfrågor framgår av

skrivelsen att Konsumentverket nu fått ett sådant

ansvar. Sektorsansvaret innebär att myndigheten har

ett ansvar för att vara samlande, stödjande och

pådrivande i arbetet för en ekologiskt hållbar

utveckling inom konsumentområdet. För att fullgöra

sektorsansvaret och tydliggöra ansvarsfördelningen

har Konsumentverket träffat samverkansavtal med

Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Inom

Regeringskansliet övervägs för närvarande hur

myndigheternas sektorsansvar kan vidareutvecklas.

I fråga om sektorsmål för konsumentrelaterade

miljöfrågor har Konsumentverket lämnat förslag som

preciserar miljömålet samt förslag till åtgärder som

verket bör arbeta med. Vidare har Konsumentverket

tagit fram förslag till sådana indikatorer som

behövs för att kunna mäta vilken effekt

konsumenternas insatser för miljön har samt för att

mäta i vad mån verkets åtgärder ger resultat.

Kunskapsuppbyggnaden inom området konsumtion och

miljö sker bl.a. genom olika undersökningar om

konsumenternas beteenden, metodutveckling inom

varuprovningsverksamheten och genom forskning. Av

skrivelsen framgår vidare att Konsumentverket fått

huvudansvaret för den kunskapsförmedling och de

informationssatsningar som föreslogs i 1998 års

skrivelse och att verket numera har en webbplats med

hushållsrelaterad miljöinformation avseende 14

produktgrupper. När det gäller åtgärder som rör

konsumtionen och produktionen av varor och tjänster

upplyser regeringen att i de flesta varuprovningar

som Konsumentverket genomför har olika miljöaspekter

beaktats och att provningarna i vissa fall lett till

att marknadsföringen av en vara har förändrats. En

ökad användning av miljöargument i marknadsföringen

har lett till en ökad bevakning från

Konsumentverkets sida.

När det gäller miljömärkning upplyser regeringen

att både en nationell och en nordisk utvärdering har

genomförts av miljömärkningen Svanen. Vidare

redovisas resultaten av utvärderingarna och

regeringens bedömning av vilka fortsatta åtgärder

som behövs.

I fråga om åtgärder som rör boendet uppges att

förslag till system för deklarationer av egenskaper

hos olika typer av byggnader för närvarande bereds

inom Regeringskansliet. Energimyndigheten har

regeringens uppdrag att studera om mätperiodens

längd bör regleras och om preliminärdebitering av

elförbrukning bör avskaffas. I fråga om åtgärder som

rör resandet upplyser regeringen att Konsumentverket

bedriver en omfattande informationsverksamhet om

bilars miljöegenskaper. Verket för också

förhandlingar med såväl bilbranschen som

kollektivtrafikföretag för att få fram de

miljömässigt bästa resealternativen.

När det gäller stöd till lokal och frivillig

verksamhet erinrar regeringen om att projektstödet

till organisationer som arbetar med konsumentfrågor

utökats till drygt 5,2 miljoner kronor fr.o.m.

budgetåret 2002. Regeringen avser att inom ramen för

dessa medel prioritera projekt inom

miljöorganisationer som vill arbeta med

konsumentfrågor.

I skrivelsen redovisas avslutningsvis visst

internationellt samarbete.

Också när det gäller den nu aktuella skrivelsen vill

utskottet uttrycka sin tillfredsställelse. Genom

lägesrapporten har riksdagen fått värdefull

information om det arbete som regeringen och dess

myndigheter bedriver för att uppnå miljömålet i

konsumentpolitiken och tillfälle har skapats för

riksdagen och dess ledamöter att få en djupare

inblick i pågående arbete.

Motionerna

Med anledning av skrivelsen har väckts fyra motioner

innehållande 28 motionsyrkanden. Motionsspörsmålen

gäller bl.a. medel för att uppnå miljömålet,

Konsumentverkets uppgifter, s.k. gröna nyckeltal,

näringslivets informationsansvar, undervisning och

forskning, olika frågor rörande bioteknik,

källsortering, märkning samt boende och resande.

En förteckning över motionsförslagen finns i

bilagan till betänkandet.

Flera av motionsförslagen har varit föremål för

behandling för fyra månader sedan i utskottets

betänkande 2001/02:LU2. Utskottet har mot den

bakgrunden, i linje med vad som föreslagits av

Riksdagskommittén (2000/01:RS1) och

konstitutionsutskottet (bet. 2000/01:KU23), ansett

sig i betänkandet kunna redovisa och behandla dessa

motioner på ett för lagutskottets del förenklat

sätt.

2001/02

LU18

Utskottets överväganden

Medel för att uppnå miljömålet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om hur

miljömålet skall uppnås. Utskottet hänvisar

till bl.a. tidigare ställningstaganden.

Jämför reservation nr 1 (m).

Motionerna

Christel Anderberg m.fl. (m) anser i motion L11 att

incitamenten till nya produkter som till rimliga

priser erbjuder konsumenterna miljövänliga lösningar

försvinner utan konkurrens. Konsumentpolitiken måste

syfta till att öka den konkurrensutsatta sektorn,

vidga området för privat näringsverksamhet och

minska det offentliga ägandet. Ett tillkännagivande

yrkas om konkurrensens vikt för att man skall uppnå

miljömålen (yrkande 2).

I motion L14 yrkar Jonas Ringqvist m.fl. (v) ett

tillkännagivande om att de mycket stora skillnaderna

mellan olika inkomstgruppers resursanvändning och

miljöbelastning måste prägla arbetet med att få till

stånd hållbara konsumtionsmönster (yrkande 1).

Vidare yrkas ett tillkännagivande om att regeringen

bör genomföra en samlad översyn av drivkrafter som

påverkar konsumenter till mer miljöanpassade

konsumtionsmönster samt drivkrafter som motverkar

miljöanpassade konsumtionsmönster (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har vid flera tillfällen tidigare avslagit

motionsyrkanden med samma inriktning som det nu

aktuella yrkande 2 i motion L11 (se bl.a. bet.

2001/02:LU2). Utskottet har inte heller nu någon

annan principiell uppfattning till motionsspörsmålet

och anser att den konsumentpolitik som bedrivs har

stor betydelse för en väl fungerande marknad.

Konsumentpolitiskt betingade åtgärder bidrar i allra

högsta grad till en effektiv konkurrens på sunda

villkor. Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion L11 yrkande 2.

Utskottet förutsätter att motionsspörsmålen i

motion L14 yrkandena 1 och 2 beaktas av

Konsumentverket inom ramen för verkets

sektorsansvar. Motionsyrkandena bör därför inte

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion L14 yrkandena 1

och 2.

Konsumentverkets uppgifter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

Konsumentverkets myndighetsuppgifter bör

skiljas från verkets övriga uppgifter.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstagande från riksdagens sida.

Jämför reservation nr 2 (m).

Skrivelsen

I augusti 1998 infördes ett sektorsansvar för

konsumentrelaterade miljöfrågor vid Konsumentverket.

Enligt förordning (1995:868) med instruktion för

Konsumentverket skall verket vara samlande,

stödjande och pådrivande i förhållande till andra

berörda parter i frågor som rör konsumentrelaterade

miljöfrågor. Dessutom framgår det av förordningen

att ett av verkets fyra mål för verksamheten skall

vara att medverka till att sådana produktions- och

konsumtionsmönster utvecklas som minskar

påfrestningarna på miljön och bidrar till en

långsiktigt hållbar utveckling. För detta ändamål

har en särskild miljöenhet inrättats på verket.

Sektorsansvaret och det nya miljömålet har

inneburit att Konsumentverket tydligare har

integrerat miljöhänsyn i verksamheten. Inom ramen

för sitt sektorsansvar har verket arbetat för att få

fram bättre produkter och system som kan underlätta

undersökningar, varuprovningar och

informationsspridning.

Motionen

I motion L11 anför Christel Anderberg m.fl. (m) att

Konsumentverkets uppgifter i dag är för

allomfattande, vilket leder till en splittring av

verksamheten. Det finns risk för att verket missar

kärnuppgiften att kontrollera produkter samt utöva

tillsyn över den konsumenträttsliga lagstiftningens

efterlevnad när det åläggs alltfler

gränsöverskridande uppgifter. Arbetet kan, enligt

motionärerna, effektiviseras genom att

myndighetsuppgifterna skiljs från de övriga

uppgifterna, t.ex. genom en privatisering av

förlagsverksamheten och provtagningsverksamheten.

Frivilliga organisationer av engagerade konsumenter

och producenter bör tillåtas växa fram. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Ett motsvarande motionsyrkande behandlades av

utskottet i november 2001 i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:LU2. Enligt utskottets

mening borde målen för Konsumentverkets verksamhet

anpassas till de nya mål för konsumentpolitiken som

utskottet då lade fast; inflytandemålet,

hushållningsmålet, säkerhetsmålet, miljömålet och

kunskapsmålet. I övrigt förutsatte utskottet att

verkets uppgifter och organisation kontinuerligt

diskuteras inom ramen för myndighetsdialogen och att

regeringen tar de initiativ som kan anses vara

erforderliga. Motionsyrkandet avstyrktes, och

riksdagen följde utskottet.

Utskottet finner inte anledning att nu, fyra

månader senare, inta någon annan ställning i frågan.

Motion L11 yrkande 5 bör därför avslås.

Gröna nyckeltal

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

gäller beräkningen av gröna nyckeltal.

Utskottet hänvisar till pågående arbete.

Jämför reservation nr 3 (kd).

Skrivelsen

Som ett led i Konsumentverkets sektorsansvar har

verket lämnat förslag till sektorsmål som preciserar

miljömålet i konsumentpolitiken samt förslag till

åtgärder som verket bör arbeta med. Vidare har

verket tagit fram förslag till sådana indikatorer

som behövs för att kunna mäta vilken effekt

konsumenternas insatser för miljön har samt i vad

mån verkets åtgärder ger resultat. Bland annat har

verket utvecklat möjligheten att utifrån försäljning

av miljömärkta produkter fastställa ett s.k. grönt

nyckeltal, vilket är avsett att ge mått på hur

omställningen till ett hållbart samhälle fortskrider

och skall spegla konsumenternas produktval.

Nyckeltalet anger det ekonomiska värdet av

miljömärkta varor som säljs i konsumentledet.

Förslaget går ut på att utnyttja det absoluta värdet

på försäljning av miljömärkta konsumentprodukter.

Motionen

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) anser i motion L13 att

frivilliga miljöinsatser är viktiga och måste

uppmuntras och kompletteras så att det t.ex. lönar

sig för företag att investera i produktion och

utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och

minska resursåtgången. Ett exempel är införandet av

miljöledningssystem såsom ISO och EMAS. Processen

att bli certifierad är dock kostsam, varför det är

mest stora företag som certifieras. Enligt

motionärernas uppfattning måste regeringen förändra

systemet så att även företag som arbetar enligt

enklare miljöledningssystem, och som inte

certifieras, tas med i beräkningarna av de gröna

nyckeltalen. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Av skrivelsen framgår att regeringen arbetar med att

ta fram siffror för de gröna nyckeltalen på ett

enklare sätt och med större precision. Utskottet

förutsätter att regeringen i detta arbete även

beaktar dels de mindre företagens förutsättningar

att certifieras, dels sådana företag som arbetar

enligt enklare miljöledningssystem så att de gröna

nyckeltalen ger en rättvisande bild av de

miljöproducerade varor som säljs till konsumenter.

Utskottet anser att resultatet av det pågående

arbetet bör avvaktas och finner inte nu skäl att

förorda bifall till motion L13 yrkande 7.

Näringslivets informationsansvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

näringslivets informationsansvar till

konsumenterna. Utskottet hänvisar till

riksdagens tidigare ställningstagande.

Bakgrund

I proposition 2000/01:135 Handlingsplan för

konsumentpolitiken 2001–2005 konstaterade regeringen

att en stor del av konsumenternas inkomster används

för köp av dagligvaror och att, enligt

Konsumentverkets beräkningar, endast boendet är en

större utgiftspost. Regeringen gjorde mot den

bakgrunden bedömningen att konsumenterna behöver god

information om dagligvaror för att kunna göra väl

övervägda val. Konsumenternas krav på informationen

om t.ex. etiska aspekter och miljöaspekter ansågs

vidare berättigade och borde därför i möjligaste mån

tillgodoses.

Regeringen redovisade i propositionen att man

avsåg att lämna ett uppdrag till Konsumentverket att

i samråd med Statens livsmedelsverk och övriga

berörda myndigheter utreda möjligheterna att ge

konsumenterna tillgång till IT-baserad

konsumentinformation om dagligvaror. I uppdraget

skulle ingå att överväga hur behovet av s.k. etisk

information och information till grupper med

särskilda behov kan tillgodoses.

Av Konsumentverkets regleringsbrev den 20 december

2001 för budgetåret 2002 framgår bl.a. att verket

skall vidareutveckla informationen till

konsumenterna.

Motionen

Christina Axelsson och Anita Johansson (båda s)

anser i motion L12 att det är viktigt att

information om dagligvarornas miljöpåverkan kommer

konsumenterna till del. Därför skall

butiksförsäljare kunna informera konsumenterna om

produkterna. Enligt motionärernas uppfattning bör

näringslivet ges ett ansvar att utbilda försäljarna

i konsumentinformation och varornas miljöeffekter.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Ett motionsyrkande med motsvarande innehåll

avstyrktes av utskottet i november 2001 i betänkande

2001/02:LU2. Utskottet kunde då inte se att det

förelåg någon motsättning mellan motionärernas

uppfattning och den principiella inställning som

regeringen redovisat i den då aktuella propositionen

i fråga om vikten av god information om dagligvaror.

Vad utskottet anförde för fyra månader sedan torde

alltjämt äga giltighet, varför utskottet föreslår

att riksdagen avslår motion L12 yrkande 2.

Undervisning och forskning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

gäller undervisning och forskning. Utskottet

kan inte se att det föreligger några

väsentliga meningsmotsättningar mellan

motionärerna och regeringen. Jämför

reservation nr 4 (m).

Motionen

I motion L11 anför Christel Anderberg m.fl. (m) att

genom kunskap och information får konsumenter ett

verkligt inflytande över sin vardagliga konsumtion

och känner att de kan påverka de globala

miljöproblemen. Ökade kunskaper i grundläggande

konsumentkunskap är därför den bästa

konsumentsatsningen. Det är, enligt motionärerna, av

vikt att Skolverket nu följer upp den nya

kursplanen, där hem- och konsumentkunskap ingår med

förnyade målformuleringar. Vidare, anför

motionärerna, genererar forskning underlag för

arbetet med att förbättra information om och till

konsumenter. En fri forskning har alla

förutsättningar att uppnå dessa mål. Statens uppgift

är således inte att detaljstyra utan att skapa

förutsättning för utveckling och bibehållande av

starka och självständiga forskningsinstitutioner. I

motionen begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om vikten av kunskap och

information (yrkande 1).

Skrivelsen och utskottets ställningstagande

I skrivelsen upplyser regeringen att den nya

kursplanen betonar behovet av konsumentkunskap och

anger att skolan med sin undervisning i ämnet bl.a.

skall sträva efter att eleven ”utvecklar förståelse

och ett bestående intresse för hur handlingar i

hushållet samspelar med hälsa, ekonomi och miljö

såväl lokalt som globalt”. I gymnasieskola och

gymnasial vuxenutbildning finns inte

konsumentkunskap som ett eget ämne. Däremot tar

flera ämnen upp snarlika frågor, och rent generellt

betonas i programmålen och kursplanerna bl.a.

förmågan att kritiskt granska och överväga olika

alternativ innan slutligt val fattas.

I skrivelsen hänvisas vidare till de s.k.

miljöskolorna. Syftet med utnämningen till

miljöskola är att utveckla undervisningen och skapa

insikter, förståelse och handlingsberedskap hos

elever mot en hållbar utveckling. Som exempel nämns

att undervisningen skall bidra till att eleverna

utvecklar en livsstil och ett konsumtionsmönster som

främjar en ekologiskt hållbar utveckling.

Regeringen redovisar också det särskilda stöd till

kompetensutveckling av lärare i naturvetenskap,

teknik och miljö som under perioden 1999–2000

lämnats. Skolverket fördelar medlen till kommunerna

för grundläggande ämnesmässig kompetensutveckling.

Av skrivelsen framgår vidare att år 1997

inrättades i Göteborg ett nätverk av forskare kallat

FIK – forskarnätverk för interdisciplinär

konsumentforskning. FIK består för närvarande av

omkring 90 forskare från olika ämnesdiscipliner med

representanter från olika universitet och högskolor

runt om i Sverige. Syftet med nätverket är att bidra

till att tvärvetenskaplig forskning genereras och

att möjliggöra samarbete över ämnesgränserna.

På initiativ av FIK inrättades i Göteborg våren

2001 Centrum för konsumentforskning (CFK). Syftet

med verksamheten är att initiera och bedriva

flerdisciplinär forskning som utgår från

konsumenternas perspektiv. Etableringen har skett i

form av en centrumbildning vid Göteborgs universitet

och Chalmers tekniska högskola AB. Forskningen vid

CFK skall inriktas på exempelvis hushållens ekonomi,

varuförsörjning, reklamens påverkan samt teknik,

funktion, miljö och säkerhet hos produkter. CFK har

till uppgift att skapa möjligheter till

forskningssamarbete mellan forskare från olika

fakulteter och institutioner, bidra till utveckling

av kunskap och nya infallsvinklar genom att skapa

ett forum för kontakter nationellt och

internationellt mellan forskare men också mellan

forskare och företag, myndigheter och

organisationer, medverka i forskarutbildning samt

anordna kurser, seminarier och workshopar.

Ett ekonomiskt bidrag till Centrum för

konsumentforskning i Göteborg (CFK) har beslutats

för att under en treårig uppbyggnadsperiod stödja

konsumentforskningen. Vid centrumet kommer

miljöfrågor att vara en central del i forskningen.

Ett vetenskapligt råd skall inrättas vid

Konsumentverket. Rådet skall vara en mötesplats för

forskare och praktiker. Därigenom får verket

möjlighet att ta del av forskningsresultat vid

universitet och högskolor inom konsumentområdet på

ett effektivt sätt.

I skrivelsen pekas också på stiftelsen MISTRA som

finansierar och organiserar forskning som syftar

till att lösa strategiska miljöproblem. Arbetet är

inriktat på att ta ett helhetsgrepp om hela

livsmedelskedjan, från bonde till konsument. Man

arbetar med attityd- och beteendestudier och kommer

att studera konsumenternas faktiska beteende vid

inköp, transport och beredning av maten. Projektet

startade år 1996 och är tänkt att pågå till år 2004.

Av Konsumentverkets regleringsbrev den 20 december

2001 framgår att verket har fått i uppdrag att

senast den 31 juli 2002 föreslå hur ett

vetenskapligt råd vid myndigheten skulle kunna se ut

i fråga om omfattning, organisationsstruktur,

samarbetspartner, arbetssätt m.m. Vidare följer av

regleringsbrevet att verket skall vidareutveckla

utbildningen till konsumenterna genom insatser som

syftar till att öka ungdomars konsumentkunskaper,

genom att i samarbete med Skolverket utarbeta en

särskild kursplan i konsumenträtt och privatekonomi

och genom insatser öka lärares kunskaper i

konsumentfrågor.

Utskottet kan mot bakgrund av vad som sålunda

redovisats inte se att det föreligger några mer

väsentliga meningsmotsättningar mellan motionärerna

och regeringen när det gäller synen på undervisning

och forskning på konsumentområdet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motion L11 yrkande 1.

Informationscentrum för bioteknik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

inrätta ett informationscentrum för

bioteknik. Utskottet hänvisar till pågående

beredningsarbete i Regeringskansliet. Jämför

reservation nr 5 (kd).

Bakgrund

Bioteknik är när man utnyttjar egenskaper hos celler

eller celldelar i tekniska sammanhang. Biotekniska

metoder används inom många områden och för mycket

skiftande ändamål, t.ex. för att framställa

läkemedel och vaccin, för att framställa livsmedel

och foder, för att rena vatten, luft och mark och

för växt- och djurförädling.

Avgörande för den moderna bioteknikens utveckling

är framstegen inom molekylärbiologin, där särkilt

gentekniken har haft – och har – stor betydelse.

Genteknik utgör ett samlingsbegrepp för flera olika

metoder för isolering, mångfaldigande och

inplanterande av genetiskt material i levande

celler. Gentekniken har särskilt kommit att

tillämpas inom den naturvetenskapliga och medicinska

grundforskningen och växtförädlingen. Regleringen av

gentekniken inom jordbruk och handel är i dag

föremål för översyn både inom landet och

internationellt.

Bioteknikkommittén lade år 2000 fram betänkandet

(SOU 2000:103) Att spränga gränser – Bioteknikens

möjligheter och risker. Kommittén konstaterar att

medborgarnas möjligheter till insyn och

medinflytande i den snabba biotekniska utvecklingen

är otillräckliga och ses som ett uppenbart

demokratiskt problem. Betänkandet bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Motionen

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) anför i motion L13 att

studier visar att svenskar generellt sett har en mer

negativ hållning till genetiskt modifierade

organismer (GMO) än de flesta andra i Västeuropa.

Detta måste, anser motionärerna, tas på största

allvar. Ett informationscentrum för bioteknik bör

upprättas. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

viktigt att information om genmodifierade produkter

är lättillgänglig för konsumenterna.

Bioteknikkommittén har också föreslagit att

konsumenternas krav på ett fritt och informerat val

när det gäller livsmedel måste tillgodoses och att

genetiskt framställda produkter skall omfattas av

krav på obligatorisk märkning under hela

framställningsprocessen från råvara till

slutprodukt. I avvaktan på resultatet av den

fortsatta beredningen av Bioteknikkommitténs

betänkande är utskottet inte berett att för

närvarande förorda bifall till motionsyrkandet.

Riksdagen bör därför avslå motion L13 yrkande 6.

Källsortering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

insamling av trasiga elartiklar och annat

farligt avfall. Utskottet hänvisar till

pågående beredningsarbete inom

Regeringskansliet.

Bakgrund

Kommunerna ansvarar enligt 15 kap. miljöbalken för

insamling, transport och omhändertagande av

hushållsavfall som inte är föremål för s.k.

producentansvar. Kommunen bestämmer själv hur

avfallshanteringen skall organiseras och beslutar om

den avgift som hushållen skall betala för tjänsten.

Såvitt avser vissa produkter har det införts ett

författningsreglerat producentansvar i syfte att

skapa en drivkraft för producenterna att utveckla

produkter som är mindre miljöbelastande och att

skapa en miljöriktig hantering. Producentansvaret

gäller returpapper, däck, förpackningar, bilar samt

elektriska och elektroniska produkter.

I och med producentansvaret har också hushållen

fått ett ansvar för utsortering av avfall och

avlämning av detta avfall vid insamlingsstationer

som producenterna tillhandahåller. Ansvaret för

information om denna avfallshantering delas mellan

producenter och kommunerna. Källsortering av avfall

tillhandahålls därför av både producenter och

kommuner.

Riksdagens revisorer granskade i slutet av 1990-

talet effekterna av det producentansvar som infördes

år 1994. Enligt revisorernas rapport (Rapport

1998/99:11, Riksdagens revisorer, Producentansvarets

betydelse i avfallshanteringen) fanns det problem

med bl.a. bristande tillgänglighet till

återvinningsstationerna.

Detta föranledde regeringen att tillsätta en

utredning om producentansvaret. Utredningens uppdrag

var att göra en bred översyn av producentansvaret

samt att utreda hur garantier för producentansvarets

fullföljande och funktion skulle kunna utformas.

Utredningen lämnade sitt slutbetänkande den 5

december 2001 (SOU 2001:102) Resurs i retur. Ett av

utredningens förslag innebär en utökad

fastighetsnära insamling av avfall. Det har

inhämtats att regeringen avser att under år 2002 ta

ställning till utredningens förslag.

Skrivelsen

Regeringen konstaterar att hushållen har en viktig

roll i kretsloppsarbetet genom källsortering av

avfall på platser som tillhandahålls av producenter

och kommuner. I skrivelsen hänvisas till att det

införts ett författningsreglerat producentansvar

samt att regeringen har föreslagit att den totala

mängden genererat avfall inte bör öka och att

mängden deponerat avfall skall minska med 50 % till

år 2005.

Vidare framhålls bl.a. Konsumentverkets

uppfattning att det är angeläget att skapa ett

system med tydliga instruktioner och som täcker

insamling av allt hushållsavfall på ett och samma

insamlingsställe. Det redogörs också för att verket

under år 1999 höll överläggningar med representanter

för Kommunförbundet och renhållningsbranschen för

att få dem att i ökad omfattning beakta

konsumentaspekter.

I skrivelsen redovisas vidare den utredning om

producentansvar som redogjorts för ovan.

Motionerna

I motion L12 av Christina Axelsson och Anita

Johansson (båda s) framhålls vikten av att det finns

uppsamlingsplatser nära hushållen så att

transporterna och därmed ytterligare miljöbelastning

inte ökar. Motionärerna anser att krav därför bör

ställas som gör att det går betydligt enklare att

lämna trasiga elartiklar. Detta bör ges regeringen

till känna (yrkande 3).

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) anser i motion L13 att

mer måste till för att konsumenterna verkligen skall

sortera sitt avfall på rätt sätt. Särskilt angeläget

är detta gällande farligt avfall. För att underlätta

för konsumenterna att sortera farligt avfall måste,

enligt motionärernas uppfattning, insamlingen

underlättas. Ett sätt är att införa ”hushållsnära

insamling”, vilket innebär att det finns holkar för

farligt avfall i anslutning till hushållens

soptunnor. En utredning bör tillsättas för att

undersöka möjligheten att införa hushållsnära

insamling. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i

motionerna kommer att beaktas i samband med att

regeringen behandlar Producentansvarsutredningens

slutbetänkande och avstyrker därför bifall till

motionerna L12 yrkande 3 och L13 yrkande 11.

Emballage

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

minska volymen för varuemballage. Jämför

reservation nr 6 (kd).

Gällande bestämmelser m.m.

I förordningen (1997:185) om producentansvar för

förpackningar finns krav på att förpackningar

utformas så att återanvändning och återvinning

främjas samtidigt som förpackningens funktion inte

begränsas.

Inom EU pågår olika övergripande initiativ på

miljöområdet. Kommissionen har föreslagit en

integrerad produktpolicy (IPP) samt en ny

kemikaliestrategi. Vidare planeras en temainriktad

strategi om resurshushållning inom EU:s sjätte

miljöhandlingprogram. Syftet med dessa initiativ är

bl.a. att minska innehållet av farliga ämnen i

produkter och minska resursslöseriet. IPP-förslaget

handlar bl.a. om att produktinformation skall

införas för alla produkter under de närmaste åren.

Motionen

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) yrkar i motion L13 att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att regeringen skall verka för att minska volymen av

varuemballage, särskilt sådana som består av olika

material. Motionärerna anser att många varor i dag

har onödigt omfattande och komplicerat emballage

(yrkande 10).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

av stor vikt att emballage inte är mer omfattande än

nödvändigt för att skydda produkten i fråga samt att

emballagen utformas så att framställningen och

avfallsprodukten av dem har så lite negativ inverkan

som möjligt på miljön. Mot bakgrund av vad

regeringen anfört i skrivelsen kan utskottet inte se

att det finns någon meningsmotsättning mellan

motionärernas synpunkter och regeringens när det

gäller onödigt emballage.

Med det anförda föreslår utskottet att motion L13

yrkande 10 avslås.

Miljömärkning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

– frivillig och självfinansierad varumärkning samt om

– prioritering av miljömärkta varor.

Utskottet hänvisar till bl.a. tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation nr 7 (m) och nr 8 (kd).

Bakgrund

Under senare år har det vuxit fram ett antal

märkningssystem som syftar till att visa att vissa

produkter eller tjänster uppfyller särskilda

kriterier, exempelvis vad gäller miljöbelastning

eller produktionsförhållanden. På så sätt ges

konsumenten en möjlighet att genom ett aktivt val av

produkt eller tjänst göra ett ställningstagande,

exempelvis i en viss etisk fråga. Som exempel på

sådan märkning kan nämnas frivillig

rättvisemärkning, positiv miljömärkning och

jämställdhetsmärkning.

Rättvisemärkningen lanserades våren 1997 och

garanterar odlare och lantarbetare i tredje världen

en skälig ersättning för sitt arbete och bättre

betalt än vad det aktuella världsmarknadspriset

medger. Inköpen sker direkt från producenten, som

har rätt till avtal på minst ett år och möjlighet

till förskottsbetalning. Dessutom ges en premie för

ekologisk odling. För anställda krävs minimilöner,

och barnarbete får inte förekomma. Bakom den svenska

rättvisemärkningen står bl.a. fackliga och kristna

organisationer.

Positiv miljömärkning innebär att de produkter som

är minst miljöbelastande inom en produktgrupp lyfts

fram med hjälp av ett miljömärke. Märkningen bygger

på att kriterier fastställs för olika

produktgrupper. Kriterierna anger vilka miljö- och

funktionskrav som skall vara uppfyllda för att en

produkt skall kunna tilldelas miljömärket. Runt om i

världen finns en rad olika miljömärken, bl.a. det

nordiska miljömärkningssystemet Svanen och den

europeiska miljömärkningen EU-blomman.

Jämställdhetsmärkning har som syfte att utveckla

kvaliteterna på produkter och tjänster på ett sådant

sätt att könsaspekterna beaktas. En märkning skall

visa att en produkt eller tjänst är utformad på ett

sådant sätt att den är anpassad till både kvinnors

och mäns behov och villkor eller genom att

tillverkaren tillhandahåller produktvarianter för

båda könen.

Skrivelsen

Regeringen anför att miljömärkningen är ett viktigt

redskap som används för att uppnå såväl konsument-

som miljöpolitiska mål. Det är dels ett av de

viktigaste redskapen för att förmedla information

till konsumenterna om olika produkters

miljöegenskaper, dels ett viktigt redskap i arbeten

för en hållbar utveckling och för en miljöorienterad

produktpolitik.

Miljömärkningens uppgift är, enligt regeringen,

att vägleda konsumenter, och även professionella

inköpare, i deras önskan att välja produkter som är

mer miljöanpassade än andra i övrigt likvärdiga

produkter och på så sätt stimulera en

produktutveckling som tar hänsyn till miljön.

I skrivelsen uppges att utvecklingen av

miljömärkningssystemen fortsätter kontinuerligt

såväl inom det nordiska samarbetet som inom EU.

Motionerna

Christel Anderberg m.fl. (m) anför i motion L11 att

för att kunna göra väl underbyggda val behöver

konsumenterna information om olika produkters

beskaffenhet. När de statliga kraven på etisk

märkning, miljömärkning och jämställdhetsmärkning

blir för rigida, finns det en risk för att detta

leder till nackdelar för konsumenterna. Orimliga

krav på detaljmärkning medför, enligt motionärerna,

ett minskat utbud och ökade kostnader för

konsumenterna. Självreglering och god

branschsedvänja är bättre än lagar och regler om

statlig märkning. Märkning av varor bör därför vara

frivillig och självfinansierad. Motionärerna yrkar

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts om märkning av varor (yrkande

3).

I motion L13 framhåller Kjell Eldensjö m.fl. (kd)

att det är av värde för konsumenterna att statliga

myndigheter är starkt pådrivande i

miljömärkningsfrågan och att de på ett

lättillgängligt sätt ger kunskap om de olika

miljömärkningarnas innebörd och hur dessa kan

jämföras med varandra. Motionärerna vill att

tillhandahållande av varor som når upp till

kriterierna för miljömärkning i ännu högre grad än i

dag skall uppmuntras och prioriteras i den statliga

konsumentpolitiken, liksom spridandet av kunskap om

deras innebörd och jämförbarhet sinsemellan. Detta

bör ges regeringen till känna (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motion L11 yrkande 3 vidhåller

utskottet sin uppfattning från november 2001 (bet.

2001/02:LU2). Utskottet anser således i likhet med

regeringen att miljömärkning och etisk märkning är

viktiga verktyg för konsumenterna för att kunna göra

väl avvägda val på marknaden. Därtill kommer att

varken miljömärkning eller etisk märkning är

obligatoriska. Ett bifall till motionsyrkandet torde

därför inte tjäna något syfte, varför utskottet

avstyrker bifall till motion L11 yrkande 3.

Vad därefter gäller motion L13 yrkande 1 om

prioritering och uppmuntran av miljömärkta varor och

spridandet av kunskap om dessa, kan utskottet

konstatera att Konsumentverket i regeringens

regleringsbrev den 20 december 2001 fått i uppdrag

bl.a. att öka andelen varor och tjänster som –

utöver att vara funktionella och säkra – uppfyller

höga krav på miljöanpassning och är försedda med

korrekt och relevant information. Vidare skall

verket stödja konsumentorganisationer och andra

organisationer som engagerar sig i konsumentfrågor.

Under år 2002 skall miljöorganisationers

konsumentprojekt och projekt med inriktning på

grupper som vanligtvis inte nås av

konsumentinformation i tillräcklig utsträckning

prioriteras.

Med hänvisning härtill kan utskottet inte finna

några direkta meningsmotsättningar mellan

motionärerna och regeringen. Det finns därför inte

skäl för någon särskild riksdagens åtgärd. Bifall

till motion L13 yrkande 1 avstyrks därför.

Nordisk miljömärkning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

sjävfinansiering av det nordiska

miljömärkningssystemet som mål samt om

konkurrensneutralt statligt stöd till

miljömärkning. Utskottet hänvisar till bl.a.

aviserat regeringsförslag. Jämför reservation

nr 9 (m).

Det nordiska miljömärkningssystemet

Det nordiska miljömärkningssystemet Svanen infördes

år 1989 efter förslag av de nordiska

konsumentministrarna. Målet med

miljömärkningssystemet Svanen är att det skall

främja utveckling, produktion och marknadsföring av

produkter som har reducerad påverkan på miljön under

hela sin livscykel. Syftet är även att förbättra

informationen till konsumenterna om produkters

påverkan på miljön. Märkningen är positiv

(framhåller en produkt som är mer miljöanpassad än

en annan) och frivillig för producenterna att

använda efter ansökan. Samtliga nordiska länder

deltar numera i märkningsordningen. Miljömärket är

en stiliserad svan.

Det är Nordiska ministerrådet bestående av

konsumentministrarna som beslutar om riktlinjer för

verksamheten. De olika nordiska länderna är

representerade i en nordisk miljömärkningsnämnd.

Nämnden fastställer kriterierna på viss tid.

Kriterierna revideras successivt för att säkerställa

att de Svanmärkta produkterna hela tiden tillhör de

bästa från miljösynpunkt jämfört med andra produkter

av samma typ. Hittills har kriterier fastställts för

ca 50 produktgrupper. En miljömärkningslicens i ett

av de nordiska länderna ger möjlighet att använda

miljömärket i övriga nordiska länder efter

registrering.

Svenska staten och dåvarande

Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS)

träffade ett avtal efter beslutet om Svanen för

frivillig positiv märkning av produkter.

Utgångspunkten för den överenskommelsen var att

verksamheten på sikt skulle bli ekonomiskt

självbärande och finansieras genom avgifter. I ett

inledningsskede, då verksamheten byggdes upp, ansåg

regeringen att ett statligt stöd till verksamheten

var befogat. Så var också fallet i de övriga

nordiska länderna.

Genom en omstrukturering av

miljömärkningsverksamheten i Sverige år 1998 kom

förvaltningen av Svanen att föras över till ett för

ägarna – staten och SIS – icke vinstgivande

aktiebolag, SIS Miljömärkning AB. Huvudinriktningen

för bolagets verksamhet skulle vara densamma som i

den tidigare organisationen, och bolagets skötsel

m.m. skulle som tidigare regleras genom ett avtal

mellan ägarna.

Konsumentpolitiska kommitténs delbetänkande

I januari 1999 tillsattes komsumentpolitiska

kommittén för att bl.a. i en delrapport utvärdera de

organisatoriska formerna och lämna förslag om

formerna för det fortsatta statliga engagemanget i

det nordiska miljömärkningssystemet. Uppdraget

redovisades i ett delbetänkande (SOU 1999:145)

Nordisk miljömärkning – det statliga engagemanget.

Betänkandet remissbehandlades i början av år 2000.

Målsättningen från regeringens och riksdagens sida

har, enligt kommittén, hela tiden varit att

miljömärkningen på sikt skall vara

självfinansierande genom ersättningar och avgifter

från de företag som får sina produkter miljömärkta.

Det stöd som under senare år har lämnats till

miljömärkningen har motiverats med att det nordiska

miljömärkningssystemet kräver ett omfattande

nordiskt samarbete. Stödet har varit avsett,

konstaterar kommittén, som bidrag till att täcka

kostnaderna för kriterieutveckling och revidering av

redan fastställda kriterier.

Kommittén gör bedömningen att staten har ett

omfattande ansvar och långtgående befogenheter att

övervaka att det utsedda organet är och förblir

lämpligt för uppgiften. Den föreslår därför att det

statliga stödet gradvis reduceras och, i och med

utgången av år 2001, begränsas till stöd m.m. för

sådant utvecklingsarbete som inte omedelbart är

ekonomiskt lönsamt.

Skrivelsen

Regeringen anför att det tidigare fastställda målet

om självfinansiering av den nordiska miljömärkningen

bör omformuleras på så sätt att ett begränsat

statligt stöd bör kvarstå för att finansiera sådant

utvecklingsarbete som inte omedelbart kan förväntas

bära sina egna kostnader.

Svanen är, uppger regeringen, den mest kända

miljömärkningen i Norden och är i samtliga nordiska

länder ett högt prioriterat konsument- och

miljöpolitiskt redskap. I Sverige är miljömärkningen

ett viktigt redskap för att realisera de

konsumentpolitiska miljömålen att utveckla

konsumtions- och produktionsmönster som minskar

påfrestningarna på miljön och bidrar till en

långsiktigt hållbar utveckling.

Enligt regeringen har en förutsättning för

systemets utveckling varit att de nationella organen

har engagerat sig och deltagit i kriteriearbetet.

Kostnaderna för kriterieframtagningen har inte

kunnat bäras av systemet, och staten har därför

årligen bidragit till verksamheten. De statliga

bidragen varierar kraftigt i de nordiska länderna.

Den nordiska utvärderingen som gjorts av

Svanmärkningen visar att det kan uppstå

motsättningar mellan miljö- och intäktshänsyn vid

kriterieutvecklingen i ett system som endast

finansieras av licensintäkter. Ju högre krav som

ställs, desto färre produkter klarar att uppfylla

dem, vilket i sin tur medför lägre licensintäkter.

Det finns också en risk, anser regeringen, att

miljömärkningsorganen kan beskyllas för att lägga

för stor vikt vid intäktspotentialen framför

miljöpotentialen vid val av produktgrupp.

Regeringen avser att under år 2002 återkomma med

ett förslag om finansieringen av den nordiska

miljömärkningen.

Motionerna

Christel Anderberg m.fl. (m) anser i motion L11 att

ett fristående miljömärkningssystem – fritt från

politisk inblandning – skulle vara mera trovärdigt.

Det kan vara ett sätt för företag att visa

miljömedvetenhet, certifiering ett annat. Det är

inte bra att staten blandar sig i och förhåller sig

partisk till dessa utvärderingsinstrument.

Motionärerna yrkar att riksdagen ger regeringen till

känna som sin mening att målet om självfinansiering

av den nordiska miljömärkningen skall bestå (yrkande

4).

I motion L14 av Jonas Ringqvist m.fl. (v)

framhålls att statens stöd till miljömärkningen i

dag är ensidigt inriktat mot den nordiska

miljömärkningen Svanen. Andra miljömärkningar såsom

Demeter, KRAV och Bra Miljöval är i huvudsak

hänvisade till de intäkter deras verksamhet

genererar. Regeringens bedömning att Svanen även i

framtiden skall få stöd till sådant

utvecklingsarbete som inte omedelbart kan förväntas

bära sina egna kostnader skapar en

konkurrenssituation som entydigt missgynnar de

fristående miljömärkningarna. Motionärerna anser att

det i och för sig krävs ett statligt stöd för

kriterieutveckling och uppbyggnad av certifiering av

nya produktområden, men detta stöd bör fördelas på

ett mera konkurrensneutralt sätt mellan de olika

organisationerna för miljömärkning. Stöden kan

lämpligen, enligt motionärerna, riktas till

särskilda projekt när nya produktområden skall

införas i miljömärkningen. Detta skall ges

regeringen till känna (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har aviserat att den avser att under

innevarande år komma med ett förslag som innebär en

omformulering av det tidigare fastställda

självfinansieringsmålet för det nordiska

miljömärkningssystemet Svanen. Utskottet anser inte

att det finns skäl att föregripa regeringens

förslag. I sammanhanget vill utskottet också erinra

om de uttalanden som gjordes i november 2001 i det

av riksdagen godkända betänkande 2001/02:LU2 om det

positiva i att regeringen avser att avsätta medel

för att organisationer skall kunna söka medel för

att utveckla kriterier för märkning men att det inte

borde ankomma på utskottet att göra några närmare

uttalanden vad gäller fördelningen av dessa medel

eller formerna för denna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna L11 yrkande 4 och L14 yrkande 4.

Märkning av kött

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

märkning av annat svenskt kött än nötkött.

Utskottet hänvisar till pågående arbete inom

EU.

Allmän bakgrund

Inom EU gäller sedan den 1 januari 2001 rådets

förordning (EG) nr 2772/99 om allmänna bestämmelser

för ett obligatoriskt system för märkning av

nötkött. Sedan den 15 augusti 2000 gäller

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett

system för identifiering och registrering av

nötkreatur samt märkning av nötkött och

nötköttsprodukter. Förordningen innebär att aktörer

och organisationer som saluför nötkött inom

gemenskapen skall märka köttet. Det obligatoriska

märkningssystemet skall bl.a. innehålla ett

referensnummer eller en referenskod som säkerställer

sambandet mellan köttet och djuret eller djuren.

Detta nummer kan utgöras av identifieringsnumret för

det enskilda djur från vilket nötköttet kommer eller

identifieringsnumret för en grupp djur,

godkännandenummer för det slakteri där djuret eller

gruppen djur slaktades samt medlemsstat eller tredje

land där slakteriet är beläget eller

godkännandenummer för den styckningsanläggning där

slaktkroppen eller gruppen slaktkroppar styckades

samt medlemsstat eller tredje land där anläggningen

är belägen.

Från och med den 1 januari 2002 skall aktörer och

organisationer även ange medlemsstat eller tredje

land där djuret är fött, alla medlemsstater eller

tredje land där djuret är uppfött samt medlemsstat

eller tredje land där djuret har slaktats. Arbete

har också inletts med ett liknande men enklare

system för grisar. I Sverige finns sedan år 1995 en

frivillig branschöverenskommelse om

ursprungsmärkning av allt kött.

Enligt kommissionens förslag KOM(2001)475 till

Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna

principer och krav för livsmedelslagstiftning, om

inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten och

om förfaranden i frågor som gäller

livsmedelssäkerhet skall bl.a. livsmedel, foder,

livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen som

är avsedda för eller kan antas ingå i ett livsmedel

eller ett foder kunna spåras genom hela produktions-

, bearbetnings- och distributionskedjan. Förslaget

är under behandling i ministerrådet (jordbruk). I

förslaget talas inte om märkning utan om

identifiering/spårbarhet. Detta innebär att en

producent skall veta vem man köpt råvaror av samt

till vem man levererat sina produkter. Dessa

uppgifter skall systematiseras på ett sådant sätt

att ansvariga myndigheter på begäran kan ta del av

dem. Samtliga produkter skall dessutom ha någon typ

av identifiering, t.ex. partinummer (ett krav som

finns redan i dag). Syftet med förslaget är att om

man upptäcker problem i sin produktion, så skall det

gå att spåra och återkalla produkten.

Motionen

I motion L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen snabbt måste

utreda om även griskött och andra köttslag kan

omfattas av samma typ av märkning som nötkött.

Motionärerna hänvisar till att för ursprungsmärkning

av nötkött gäller sedan den 15 september 2000

särskilda regler som innebär att märkningen ”svensk

nötkött” betyder att köttet kommer från djur som är

fött, uppfött och slaktat i Sverige (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

viktigt att även annat kött, inklusive fågelkött, än

nötkött märks med sitt ursprung och förutsätter att

regeringen fortsätter att arbeta för en märkning av

annat kött än nötkött. Med hänsyn till det pågående

arbetet inom EU som redovisats ovan finner utskottet

inte skäl att föreslå någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionen. Bifall till motion L13

yrkande 2 avstyrks därför.

Märkning av fisk

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller miljömärkning av vildvuxen fisk.

Utskottet hänvisar till pågående arbete och

tidigare ställningstaganden från riksdagens

sida.

Allmän bakgrund

Redan i augusti 1996 fattade de nordiska

fiskeriministrarna beslut om att påbörja ett arbete

med miljömärkning av fisk. Inom ramen för detta

arbete har det utarbetats kriterier för

miljömärkning av vildfångad fisk. Kriterierna

presenterades vid det nordiska fiskeriministermötet

på Svalbard i augusti 2000. Det beslöts då att

arbetet med miljömärkning av fisk skulle fortsätta.

Sverige har aktivt deltagit i arbetet. Parallellt

med det nordiska arbetet finns sedan hösten 1998 ett

kompletterande nationellt arbete under ledning av

Fiskbranschens Riksförbund. Det nationella arbetet

har resulterat i ett policy- och måldokument samt i

en schematisk beskrivning av relevanta miljöaspekter

som kan tjäna som underlag för ett kommande arbete

med kriterier.

Europeiska kommissionen har som observatör följt

det nordiska arbetet med kriterieutveckling och

aviserat ett meddelande. Meddelandet kommer troligen

att ta upp handels- och marknadsaspekter och kan

eventuellt komma att utformas som komplement till

den nya marknadsordningen. Miljömärkning av

vildfångad fisk finns kortfattat behandlad i

kommissionens grönbok Den framtida gemensamma

fiskeripolitiken, där det sägs att kommissionen har

för avsikt att sätta i gång en debatt om ekologisk

märkning av fiskprodukter. Odlad fisk kan sedan år

1999 miljömärkas enligt de principer som finns

angivna i EU:s förordning 91/2092/EEG om ekologiskt

producerade livsmedel. Syftet är att skapa ett

legalt ramverk för märkningen inom gemenskapen med

regler för certifiering och ackreditering. Enligt

vad utskottet erfarit prioriterar regeringen arbetet

med märkning av fiskprodukter.

Från och med den 1 januari 2002 skall fiskeri- och

vattenbruksprodukter som saluförs till konsument i

detaljhandeln innehålla information om artens

handelsbeteckning (vetenskapligt namn eller

beteckning), produktionsmetod (fångst vid havs-

eller insjöfiske eller vattenbruk) och fångstzon

(var fisken är fångad). Detta finns reglerat i

artikel 4 om konsumentinformation i EU:s

marknadsordning för fiskeri- och

vattenbruksprodukter. Under år 2001 har det fattats

beslut om tillämpningsföreskrifter till denna

artikel. Marknadsordningen i övrigt trädde i kraft

den 1 januari 2000.

Föreningen KRAV bildades år 1985 på initiativ av

olika organisationer inom den ekologiska rörelsen.

KRAV är en ekonomisk kontrollförening för ekologisk

produktion med 28 rikstäckande

medlemsorganisationer. Föreningen bildades för att

skapa en trovärdig märkning av ekologiska livsmedel

och förenkla för konsumenter att göra en miljöinsats

genom sina dagliga inköp. Verksamhetsidén innebär

framtagande av regler för ekologisk produktion,

kontroll av att de efterlevs och information om

KRAV-märket.

KRAV-märket återfinns på livsmedel,

produktionshjälpmedel i jordbruket samt textilier

som är ekologiskt producerade. KRAV kontrollerar

både växtodling, djurhållning och förädling,

distribution, fiskodling, biodling, vildväxande bär

och svamp, import, butiker och restauranger.

Produktionen sker enligt KRAV:s regler för ekologisk

produktion.

Föreningen KRAV har på nationell nivå tagit beslut

om att utarbeta ett system för miljömärkning av

vildfångad fisk. Detta arbete planeras vara klart

under år 2002. Inom det nordiska arbetet avvaktas

dels kommissionens meddelande, dels resultatet av

det arbete som KRAV har inititerat.

Motionerna

I motion L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) framhålls

det svenska projektet för att etablera en

miljömärkning av vildfångad fisk. Motionärerna anför

att ett samarbete mellan myndigheter och

organisationer i syfte att undersöka möjligheterna

till kravmärkning av fisk har inletts och yrkar att

införandet av kravmärkning av vildvuxen fisk skall

påskyndas. Detta skall ges regeringen till känna

(yrkande 3).

Jonas Ringqvist m.fl. (v) anser i motion L14 att

det är angeläget med en utveckling av miljömärkning

av vildfångad fisk. Det arbete som regeringen har

redogjort för har pågått under en längre tid utan

något konkret resultat. Processen bör inte dra ut på

tiden ytterligare. KRAV har redan kriterier för

odlad fisk. Tillsammans med bl.a. fiskerinäringen

och förädlingsledet har KRAV nu inlett ett arbete

för att ta fram kriterier och bygga upp en

certifieringsorganisation för vildfångad fisk.

Enligt projektplanen skulle det inom ett år finnas

miljömärkt vildfångad fisk på marknaden. Regeringen

bör stödja detta arbete genom att anslå ett

projektstöd till utvecklingen av en märkning av

vildfångad fisk. Detta skall ges regeringen till

känna (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att regeringen i propositionen

(2000/01:130) Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier uttalat att man anser att det är

angeläget med en utveckling av miljömärkning av fisk

för att ytterligare stimulera en utveckling mot ett

hållbart utnyttjande av havsresurserna. Regeringen

arbetar bl.a. inom det nordiska samarbetet för att

främja en sådan märkning.

Med hänsyn till det arbete som pågår för att

åstadkomma ett märkningssystem för vildfångad fisk

och till att märkningsfrågan inte är alldeles

okomplicerad, anser utskottet att motion L13 yrkande

3 inte bör bifallas.

När det sedan gäller motion L14 yrkande 5 om ett

projektstöd till KRAV:s märkningsarbete för

vildfångad fisk kan det konstateras att det av

Konsumentverkets regleringsbrev den 20 december 2001

framgår att verket skall stödja

konsumentorganisationer och andra organisationer som

engagerar sig i konsumentfrågor. Vidare framgår att

under år 2002 skall miljöorganisationers

konsumentprojekt och projekt med inriktning på

grupper som vanligtvis inte nås av

konsumentinformation i tillräcklig utsträckning

prioriteras. Utskottet anser att det inte bör

ankomma på riksdagen att göra några uttalanden vad

gäller den närmare fördelningen av dessa medel eller

formerna för denna.

Med det anförda förslår utskottet att riksdagen

avslår motion L14 yrkande 5.

Miljövarudeklarationer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

– en utredning om ett märkningssystem för

varutranssport,

– LCA-baserade miljövarudeklarationer,

– beständig innehållsdeklaration samt

– informationskrav på producenter som

använder GMO i sina produkter.

Utskottet hänvisar till bl.a. tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida och

pågående arbete inom EU.

Bakgrund

De regler som behandlar genteknik finns i 13 kap.

miljöbalken. Reglerna tillämpas enligt 1 § vid

innesluten användning och avsiktlig utsättning av

genetiskt modifierade organismer. Utförliga

tillämpningsföreskrifter till 13 kap.

miljöbalken finns i förordningen (1994:901) om

gentekniskt modifierade organismer och i

förordningen (2000:271) om innesluten användning av

genmodifierade organismer. De svenska bestämmelserna

grundas på motsvarande reglering inom EU.

Bestämmelserna utgörs av flera EG-direktiv.

Inom biotekniken, som omfattar det tekniska

utnyttjandet av celler eller cellbeståndsdelar, har

på senare år det nya metodområdet, gentekniken,

kommit att utvecklas. Genteknik utgör egentligen ett

samlingsbegrepp för flera olika metoder för

isolering, mångfaldigande och inplanterande av

genetiskt material i levande celler. Gentekniken har

särskilt kommit att tillämpas inom forskningen och

växtförädlingen. Regleringen av gentekniken inom

jordbruk och handel är i dag föremål för översyn

både inom landet och internationellt. Avtalet för

internationell handel med genmodifierade organismer

– Cartagenaprotokollet om biosäkerhet –

undertecknades i maj 2000 i Nairobi. Protokollet

bygger bl.a. på försiktighetsprincipen så som den

kom att formuleras i juni 1992 i Riodeklarationen om

miljö och utveckling. Försiktighetsprincipen har

också beaktats vid utarbetandet av de ändringar som

gjorts av EG-direktiven, som alltså ligger till

grund för de svenska reglerna. De allmänna

hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken innebär att det

ställs krav på försiktighetsmått och – vid

yrkesmässig verksamhet – bästa möjliga teknik när en

verksamhet eller åtgärd kan antas medföra skada

eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Vidare gäller den s.k. produktvalsprincipen även vid

användning av biotekniska organismer.

Jordbruksverket har meddelat utförliga föreskrifter

om bl.a. aktsamhetskraven i författningarna SJVFS

1999:122–124.

Bioteknikkommittén lade år 2000 fram betänkandet

Att spränga gränser – Bioteknikens möjligheter och

risker (SOU 2000:103). I betänkandet lägger

Bioteknikkommittén fram förslag om en svensk

bioteknikpolitik i 21 punkter.

Vid behandlingen av direktiv 90/220/EEG om GMO i

juni 1999 åtog sig ett antal länder inom EU ett

frivilligt moratorium. Vid miljörådet i oktober 2001

hölls en öppen debatt om kommissionens nya förslag

om spårbarhet och märkning. Från svensk sida

konstaterades vid mötet att Sveriges målsättning är

att åstadkomma ett fungerande, tillförlitligt och

trovärdigt system som möjliggör valfrihet för

användare och konsumenter. En brist i det nuvarande

systemet är att GMO för s.k. innesluten användning

har otillräckliga krav på märkning i dag. I fråga om

moratoriet för godkännanden sades från svenskt håll

att det bör finnas ett gemensamt spårbarhets- och

märkningssystem innan nya tillstånd ges.

Skrivelsen

Regeringen betonar miljömärkningen som ett

konsument- och miljöpolitisk redskap. Vidare

konstateras att utvecklingen av miljömärkningssystem

ständigt pågår såväl inom det nordiska samarbetet

som inom EU.

När det gäller LCA-baserade

miljövarudeklarationer, dvs. deklarationer om en

varas miljöbelastning under hela dess livscykel,

hänvisar regeringen i skrivelsen till de slutsatser

som EU:s miljöministrar har antagit om en integrerad

produktpolicy, IPP. Slutsatserna syftar till att

vara ministerrådets gemensamma synpunkter på den

grönbok om IPP som Europeiska kommissionen

presenterade i februari 2001.

Enligt regeringen är syftet med IPP att

miljöanpassa produkter under hela deras livscykel

och att göra dem mer resurseffektiva. Regeringen

anför att Sverige under arbetet med IPP bl.a. har

lyft fram att det är viktigt att tydliggöra

livscykelaspekten och helhetsbegreppet på produkters

och tjänsters påverkan på miljö och hälsa.

Motionen

I motion L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) framförs

uppfattningen att miljömärkningen är ett viktigt

konsument- och miljöpolitiskt redskap. Det finns i

dag ingen märkning som visar färdsätt eller hur

långt en vara har transporterats. Kortare

färdsträckor eller miljövänligare transporter är,

enligt motionärerna, mycket angeläget för att minska

utsläppen av växthusgaserna. Regeringen bör utreda

möjligheterna till att ta fram ett sådant

märkningssystem. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 4).

Samma motionärer yrkar i motion L13 att regeringen

bör verka för enhetliga, lättillgängliga och

internationellt övergripande system och metoder för

framtagning av LCA-baserade miljövarudeklarationer.

För att ta fram sådana deklarationer finns bl.a. en

metod benämnd LCA – Livs Cykel Analys.

Miljövarudeklarationen kan vara en s.k.

”egendeklaration” där tillverkaren själv tar fram

deklarationen eller en certifierad deklaration av

ett godkänt certifieringsorgan. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 8).

Vidare framhåller samma motionärer i motion L13

att många produkter har komplexa

materialsammansättningar som kan vara mycket svåra

att identifiera och särskilja vid destruering.

Exempel på produkter som på senare år av

tillverkningsföretag med framgång har kunnat märkas

beständigt med materialinnehållet är el- och

telekablar. Motionärerna anser att sådan märkning

bör kunna vidareutvecklas och omfatta även andra

produkter sammansatta av olika material. Det anses

angeläget att en beständig innehållsmärkning av

produkter uppmärksammas och stimuleras av regeringen

i det konsumentpolitiska arbetet. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 9).

Vidare yrkar samma motionärer i motion L13 att

riksdagen bör ge regeringen som sin mening till

känna att krav införs på de producenter som använder

GMO i sina produkter att tydligt informera om detta

eftersom riskerna med GMO ännu är okända. Kunskapen

om hur miljö och hälsa påverkas av genteknik anses

inte vara tillräcklig. Det är, enligt motionärerna,

angeläget att genforskningens stora potential för

medicinska, livsmedelstekniska och ekonomiska

förbättringar inte motverkas, men samtidigt åligger

det den politiska makten på såväl nationell som

europeisk nivå att i möjligaste mån skydda

medborgarna från oönskade och okända konsekvenser av

denna utveckling (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Av skrivelsen framgår att regeringen och dess

myndigheter på såväl nationell som internationell

nivå kontinuerligt arbetar för att utveckla

miljömärkningssystemen. Utskottet finner därför inte

skäl att föreslå någon särskild åtgärd från

riksdagens sida med anledning av motion L13

yrkandena 4, 8 och 9.

Vad sedan gäller genmodifierade produkter vill

utskottet erinra om att miljö- och

jordbruksutskottet i det av riksdagen godkända

betänkande 2001/02:MJU5 uttalat att det genom

märkning tydligt skall framgå att en produkt

innehåller GMO och att ett motsvarande

motionsyrkande avslogs med motiveringen att yrkandet

ansågs väsentligen tillgodosett genom EG:s

rättsakter och pågående arbete inom EU.

Lagutskottet har för sin del inte någon annan

uppfattning än miljö- och jordbruksutskottet i denna

fråga och föreslår att riksdagen avslår motion L13

yrkande 5.

Boende och resande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

– debitering av el och vatten samt

– ett tillfälligt stopp för utbyggnaden av

köpcentrum.

Utskottet hänvisar till pågående

utredningsarbeten. Jämför reservation nr 10

(v).

Skrivelsen

Regeringen framhåller att hushållens

energianvändning har stor betydelse för boendets

miljöpåverkan. Energianvändningen för uppvärmning

och tappvarmvatten medför t.ex. stora kostnader och

bidrar till omfattande föroreningar av luften.

Statens energimyndighet har regeringens uppdrag

att studera om mätperiodens längd bör regleras (dvs.

hur ofta elanvändningen skall mätas och debiteras)

och om preliminärdebitering av elförbrukning bör

avskaffas. Uppdraget skall redovisas i juni 2002.

Energimyndigheten samråder inom ramen för sitt

uppdrag med Konsumentverket.

Under år 2002 inleds en försöksverksamhet i

samarbete med Lunds Tekniska Högskola som syftar

till att undersöka vilken elbesparingspotential som

finns om kommunerna får bättre insyn och förståelse

för sin elanvändning genom information om verklig

elförbrukning. I studien kommer även att undersökas

om och på vilket sätt elkonsumenternas beteende i så

fall förändras.

Vad avser externa köpcentrum för dagligvaruhandel

avser regeringen att i den aviserade översynen av

plan- och bygglagen i relation till en hållbar

utveckling inbegripa denna fråga.

Motionen

I motion L14 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) begärs

tillkännagivanden dels om att en individuell

debitering av både energi och vatten bör göras

obligatorisk för att tydligt stärka drivkrafterna

för konsumenterna att spara på el, värme och vatten

och för att förhindra att de som sparar på

förbrukningen tvingas betala för dem som inte sparar

(yrkande 6), dels om att en övergång till en

obligatorisk timdebitering av el genomförs för att i

större utsträckning möjliggöra en differentiering av

elpriset utifrån faktisk tillgång (yrkande 7), dels

om att nätavgiften för el tas ut som helt och hållet

en rörlig kostnad för att de konsumenter som har en

låg förbrukning inte skall behöva subventionera dem

som har en hög förbrukning (yrkande 8).

Samma motionärer begär i L14 att riksdagen för

regeringen tillkännager som sin mening att ett

tillfälligt stopp för utbyggnaden av externa

köpcentrum införs i avvaktan på att plan- och

bygglagen ses över. Motionärerna anser att den

fysiska planeringen är avgörande för att skapa

förutsättningar för en hållbar konsumtion och

livsstil. Inte minst vid valet av transportsätt

spelar den fysiska planeringen stor roll. Enligt

motionärerna är det uppenbart så att lagstiftningen

i dag är otillräcklig för att garantera att

tillräcklig miljöhänsyn och social hänsyn tas vid

etableringen av sådana köpcentrum (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis upplysa om att det

under våren 2002 på initiativ av

branschorganisationen Svensk Energi, Konsumentverket

och Statens energimyndighet kommer att etableras en

Konsumenternas elrådgivningsbyrå i Stockholm, dit

konsumenter och konsumentvägledare kan vända sig med

sina frågor. Utskottet ser med tillfredsställelse på

denna åtgärd, liksom på det arbete som nu utförs av

Statens energimyndighet om mätning och debitering av

elanvändning.

Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta

resultatet av energimyndighetens arbete, och

utskottet föreslår att riksdagen avslår motion L14

yrkandena 6–8.

Vad angår ett tillfälligt stopp för utbyggnaden av

externa köpcentrum är lagutskottet inte berett att

inom ramen för förevarande ärende förorda ett sådant

riksdagsbeslut, och avstyrker också bifall till

motion L14 yrkande 3.

Frivillig verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

– att tillvarata frivilligorganisationers

insatser inom miljöområdet och

– de ideella organisationernas deltagande i

det konsumentpolitiska internationella

arbetet.

Utskottet hänvisar till bl.a. tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Skrivelsen

Regeringen anför att den kommunala

konsumentverksamheten och ideella organisationer i

stor utsträckning har bidragit till ett ökat

engagemang för miljöfrågor på lokal nivå. Vidare

framhåller regeringen att Konsumentverket sedan

början av 1990-talet på regeringens uppdrag har

fördelat stöd till frivilliga organisationer som

genomför projekt med konsumentpolitisk inriktning.

Från och med budgetåret 2001 har ett nytt anslag

inrättats, Åtgärder på konsumentområdet. Anslaget

skall användas bl.a. för att ge fasta bidrag och

projektstöd till konsumentorganisationer och till

lokala och nationella projekt som på olika sätt

främjar en god konsumentpolitik. Den del som avser

projektstöd till konsumentorganisationer, och som

fördelas av Konsumentverket, kommer fr.o.m. år 2002

att ökas med knappt 2 miljoner kronor till att

totalt omfatta drygt 5,2 miljoner kronor.

För att stimulera aktiviteten och engagemanget

kring frågor som rör konsumtion och miljö, anser

regeringen att det är särskilt viktigt att

miljöorganisationer kan få bidrag för sitt arbete

med konsumentfrågor. Regeringen avser därför att

inom ramen för projektstödet särskilt prioritera

miljöorganisationer som vill arbeta med

konsumentfrågor.

Motionerna

Christina Axelsson och Anita Johansson (båda s)

anför i motion L12 att information från såväl

statliga verk som opinionsbildande organisationer

behövs för att konsumenten skall få kunskap om

miljörelaterade frågor. För att genomföra detta

kunskapsmål praktiskt krävs att

frivilligorganisationernas resurser tas till vara

genom att de lyfts fram och kan söka medel för

verksamhetsinsatser inom miljöområdet. Det yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen detta till

känna (yrkande 1).

Samma motionärer anser vidare i motion L12 att

Sveriges konsumenter måste kunna delta i debatten

inom EU. Sveriges konsumentråd har ett särskilt

ansvar att vara konsumenternas röst i EU, men även

andra ideella konsumentorganisationer måste kunna få

möjlighet att vara med vid de aktiviteter, hearingar

etc. som anordnas i syfte att diskutera dessa

frågor. Det är, enligt motionärerna, angeläget att

det inrättas möjligheter för ideella organisationer

till bidrag för att delta i det allt viktigare

konsumentpolitiska internationella arbetet. Detta

bör ges regeringen till känna (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte se att det föreligger någon

motsättning mellan motionärernas uppfattning och den

principiella inställning som regeringen har givit

uttryck för tidigare och i den nu aktuella

skrivelsen. I proposition 2000/01:135 Handlingsplan

för konsumentpolitiken 2001–2005 poängterade

regeringen vikten av god information om daglivaror

och regeringens behov av organisationernas syn på

olika frågor. I den nu aktuella skrivelsen redovisar

regeringen att den kommer att prioritera projekt

inom miljöorganisationer som vill arbeta med

konsumentfrågor och utöka projektstödet till

organisationer som arbetar med konsumentfrågor.

När motionsyrkanden med liknande innehåll

behandlades för fyra månader sedan i betänkande

2001/02:LU2 anförde utskottet bl.a. att ett viktigt

instrument för folkrörelserna och andra ideella

organisationer att nå inflytande i

konsumentpolitiken givetvis är ekonomiska resurser.

Mot denna bakgrund är det med glädje som utskottet

konstaterar att Konsumentverket i regeringens

regleringsbrev den 20 december 2001 har givits i

uppdrag att stödja konsumentorganisationer och andra

organisationer som engagerar sig i konsumentfrågor.

Vidare framgår att under år 2002 skall

miljöorgansationers konsumentprojekt och projekt med

inriktning på grupper som vanligtvis inte nås av

konsumentinformation i tillräcklig utsträckning

prioriteras.

Med det anförda föreslår utskottet att motion L12

yrkandena 1 och 4 avslås.

Reservationer

1. Medel för att uppnå miljömålet (punkt 1)

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla

m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande

2 och avslår motion 2001/02:L14 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Konsumentpolitiken bör enligt vår uppfattning vara

inriktad på att öka den konkurrensutsatta sektorn,

att vidga området för privat näringsverksamhet, att

avveckla offentliga monopol och minska offentligt

ägande i näringsverksamhet och att genom

strukturella förändringar i form av avregleringar

stimulera marknaden och företagandet. Den princip

som måste ligga till grund för all politik,

inklusive konsumentpolitiken, är att kunden alltid

har rätt och att det är den enskilde medborgaren som

skall ges tillbaka inflytandet och bestämmanderätten

och få göra sina val och tryggt kunna förlita sig på

sin egen kunskap, sunda lagar och en lyhörd och

ansvarstagande marknad. Utan konkurrens försvinner

incitamenten till nya produkter som till rimliga

priser erbjuder konsumenterna miljövänliga

lösningar.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 2 och

med avslag på motion L14 yrkandena 1 och 2, som sin

mening ge regeringen till känna.

2. Konsumentverkets uppgifter (punkt 2)

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla

m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande

5.

Ställningstagande

Vi anser att det statliga engagemanget på det

konsumentpolitiska området bör föras över på andra

aktörer som på sikt kan driva en både bättre och

billigare konsumentpolitik än vad staten någonsin

kommer att kunna göra. Konsumentverkets uppgifter är

för närvarande alltför omfattande och leder dessutom

till en splittring av verksamheten. De

myndighetsutövande uppgifterna bör skiljas från

verkets övriga uppgifter. Myndighetsfunktionen bör

därmed begränsas till tillsyn över att den

konsumenträttsliga lagstiftningen efterlevs.

Förlagsverksamheten och provtagningsverksamheten bör

enligt vår uppfattning privatiseras.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 5, som

sin mening ge regeringen till känna.

3. Gröna nyckeltal (punkt 3)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande

7.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är frivilliga miljöinsatser

viktiga och måste uppmuntras så att det t.ex. lönar

sig för företag att investera i produktion och

utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och

minska resursåtgången. Ett exempel på en frivillig

åtgärd är införandet av miljöledningssystem, såsom

ISO och EMAS. Processen för att bli certifierad

enligt något av miljöledningssystemen är dock

relativt kostsam. Därför är det mest stora företag

som certifieras. Även många mindre företag arbetar

med miljöledningssystem men blir förbisedda när de

gröna nyckeltalen beräknas.

Enligt skrivelsen arbetar regeringen med att ta

fram siffror på ett enklare sätt och med ökad

precision för att kunna beräkna de gröna

nyckeltalen. Detta är lovvärt men vi menar att

regeringen måste förändra systemet så att även

företag som arbetar enligt enklare

miljöledningssystem, och som inte certifieras, tas

med i beräkningarna av de gröna nyckeltalen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion 2001/02:L13

yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.

4. Undervisning och forskning (punkt 5)

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla

m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande

1.

Ställningstagande

Genom kunskap och information får konsumenter ett

verkligt inflytande över sin vardagliga konsumtion

och känner att de kan påverka de globala

miljöproblemen. Vi anser därför att det är av vikt

att Skolverket nu följer upp den nya kursplanen, där

hem- och konsumentkunskap ingår, med förnyade

målformuleringar.

Enligt vår uppfattning detaljstyr regeringen

forskningen i alltför hög grad. Detaljstyrning med

krav på ökad samhällsnytta av det ena eller andra

slaget begränsar den akademiska friheten och

riskerar dessutom att få motsatt verkan. Forskning

är naturligtvis centralt på ett sådant område som

konsument- och miljöpolitiken och genererar underlag

för arbetet med att förbättra information om och

till konsumenter. En fri forskning har dock bättre

förutsättningar att lyckas, varför statens mål bör

vara att skapa förutsättningar för utveckling och

bibehållande av starka och självständiga

forskningsinstitutioner.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 1, som

sin mening ge regeringen till känna.

5. Informationscentrum för bioteknik (punkt 6)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande

6.

Ställningstagande

Riksdagen har enligt vår uppfattning ett särskilt

ansvar för att kunskap i frågor sprids och fördjupas

i de breda folklagren. Studier visar att svenskarna

har en generellt sett mer negativ hållning till

genmodifierade produkter (GMO) än de flesta andra i

Västeuropa. Detta tycker vi måste tas på största

allvar. Vi vill därför att regeringen verkar för att

det upprättas ett informationscentrum för bioteknik.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion 2001/02:L13

yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna.

6. Emballage (punkt 8)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande

10.

Ställningstagande

Många varor har i dag onödigt omfattande och

komplicerat emballage, vilket försvårar återvinning.

En miljö- och konsumentvänlig politik kräver enligt

vårt synsätt att emballagehysterin dämpas. Vi anser

därför att regeringen i det konsumentpolitiska

arbetet bör lägga ned betydande möda på att verka

för en minskande volym varuemballage och speciellt

ägna uppmärksamhet åt att så långt möjligt mängden

emballage bestående av sammansatta material

reduceras.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion 2001/02:L13

yrkande 10, som sin mening ge regeringen till känna.

7. Miljömärkning (punkt 9)

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla

m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande

3 och avslår motion 2001/02:L13 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att märkning av varor skall vara ett

konkurrensverktyg snarare än ett statligt

kontrollmedel. Märkningen av varor som

konkurrensmedel försvinner genom att utrymmet att

bjuda ut varor baserat på att de har vissa

egenskaper minskar. Konsumenter efterfrågar en god

produktinformation om vilka åtgärder företagen

vidtar för att uppfylla kriterier. Detta behov

tillgodoses av företagen genom att de frivilligt

marknadsför och säljer produkter som konsumenterna

efterfrågar. Enligt vår uppfattning är därför

självreglering och god branschsedvänja bättre än

lagar och regler om statlig märkning. Märkning av

varor bör därför vara frivillig och

självfinansierad.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 3 och

med avslag på motion L13 yrkande 1, som sin mening

ge regeringen till känna.

8. Miljömärkning (punkt 9)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande

1 och avslår motion 2001/02:L11 yrkande 3.

Ställningstagande

Miljömärkning av varor är ett frivilligt åtagande.

Vi anser dock att det är av värde för konsumenterna

att statliga myndigheter är starkt pådrivande i

miljömärkningsfrågan och att de på ett

lättillgängligt sätt ges kunskap om de olika

miljömärkningarnas innebörd och hur dessa kan

jämföras med varandra.

Vi vill att tillhandahållande av varor som når upp

till kriterierna för miljömärkning i ännu högre grad

än i dag skall uppmuntras och prioriteras i den

statliga konsumentpolitiken. Likaså skall deras

jämförbarhet sinsemellan uppmuntras och prioriteras.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L13 yrkande 1 och

med avslag av motion L11 yrkande 3, som sin mening

ge regeringen till känna.

9. Nordisk miljömärkning (punkt 10)

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla

m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande

4 och avslår motion 2001/02:L14 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att ett fristående miljömärkningssystem,

fritt från politisk inblandning, skulle vara mera

trovärdigt. Den politiska styrning som regeringen

sätter sin tilltro till leder till misstanke om att

miljömärkning är regeringens sätt att ytterligare

driva igenom sin miljöpolitik. En fristående

miljömärkning kan vara ett sätt för företag att visa

miljömedvetenhet, certifiering ett annat. Därför

skall enligt vår mening målet om självfinansiering

av den nordiska miljömärkningen kvarstå.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 4 och

med avslag på motion L14 yrkande 4, som sin mening

ge regeringen till känna.

10. Boende och resande (punkt 14)

av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L14 yrkande

3 samt avslår motion 2001/02:L14 yrkandena 6–8.

Ställningstagande

Vi anser att den fysiska planeringen är avgörande

för att skapa förutsättningar för en hållbar

konsumtion och livsstil. Inte minst vid valet av

transportsätt spelar den fysiska planeringen stor

roll. Externa köpcentrum genererar mer biltrafik,

försämrar tillgängligheten till dagligvaruhandel för

dem som saknar bil eller körkort och de utarmar

stadskärnorna. Detta är för oss en viktig

konsumentpolitisk fråga. Enligt vår uppfattning är

det uppenbart att lagstiftningen är otillräcklig för

att garantera att tillräcklig miljöhänsyn och social

hänsyn tas vid etableringen av externa köpcentrum.

Därför behövs ett tillfälligt stopp av utbyggnaden i

avvaktan på att plan- och bygglagen ses över.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L14 yrkande 3 och

med avslag på motion L14 yrkandena 6–8, som sin

mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Källsortering

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

För att underlätta för konsumenterna att sortera ut

farligt avfall på rätt sätt måste insamlingen av

sådant avfall underlättas. Ett sätt att göra detta

är att införa ”hushållsnära insamling”, vilket

innebär att det finns holkar för farligt avfall i

anslutning till hushållens soptunnor. Vi ser med

tillförsikt fram emot att regeringen under år 2002

kommer att ta ställning till de förslag som

utredningen för översyn av producentansvaret lagt

fram i slutbetänkandet (SOU 2001:102) Resurs i

retur. Ett av förslagen går ut på en utökad

fastighetsnära insamling. Vi finner därför inte skäl

att formellt avge en reservation till förmån för

motion L13 yrkande 11.

2. Märkning av kött

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Väldigt många människor i Sverige är mycket

angelägna om att få veta varifrån de olika

köttslagen som säljs i butikerna kommer. För

ursprungsmärkning av nötkött gäller sedan den 15

september 2000 särskilda regler som innebär att

märkningen ”svenskt kött” avser kött som kommer från

ett djur som är fött, uppfött och slaktat i Sverige.

Vi anser att detta är ett bra och viktigt första

steg men att det så snart som möjligt bör följas av

flera. Med hänsyn till det arbete för en märkning av

annat kött än nötkött som pågår inom EU finner vi

inte nu skäl att formellt avge en reservation till

förmån för motion L13 yrkande 2.

3. Miljövarudeklarationer

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Vi menar, som regeringen, att miljömärkningen är ett

viktigt konsument- och miljöpolitiskt redskap. Den

sätter press på tillverkarna och ökar konsumenternas

miljömedvetenhet. I dag finns en rad olika

märkningar av livsmedel, såsom miljö-, rättvise- och

kvalitetssymboler. Det finns dock några områden som

fortfarande saknar märkning och det är för oss

angeläget att de kommer till stånd.

Märkning som visar färdsätt eller hur långt en

vara har transporterats saknas. Kortare färdsträckor

och miljövänligare transporter är mycket angeläget

för att minska utsläppen av växthusgaserna. Vi menar

därför att det vore bra med ett märkningssystem som

visar vilket transportmedel som har använts vid

leveransen av en vara och hur långt den har

transporterats.

Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av

genteknik är inte tillräcklig. Det är angeläget att

genforskningens stora potential för medicinska,

livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte

motverkas men samtidigt åligger det den politiska

makten, på nationell och europeisk nivå, att i

möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och

okända konsekvenser av denna utveckling. Det finns

en stor risk för att genmodifierade växter sprider

sina anlag till närbesläktade arter som stör

ekosystemet. Vi vill understryka att eftersom

riskerna med GMO ännu är okända så borde de

producenter som använder GMO i sina produkter

tydligt informera om detta.

Under senare år har miljövarudeklarationer börjat

användas i kampen för en bättre miljö. Dessa

redovisar varans miljöbelastning totalt under hela

dess livscykel. Som hjälp för att ta fram

deklarationer finns bl.a. en metod som benämns LCA

(Livs Cykel Analys). Denna ganska komplicerade metod

bestämmer produktens totala miljöbelastning under

hela dess livslängd, från råvaruframtagningen till

dess varan återvinns eller destrueras. Vi menar att

den statliga konsumentpolitiken bör verka för

internationellt överenskomna LCA-baserade

miljövarudeklarationssystem och metoder som är

övergripande, enhetliga, lättillgängliga och

överskådliga för såväl producenter som konsumenter.

Många produkter har komplexa

materialsammansättningar som kan vara mycket svåra

att identifiera och särskilja vid destruering. El-

och telekablar är exempel på sådana produkter som på

senare år av tillverkningsföretag med framgång har

kunnat märkas beständigt med materialinnehållet.

Sådan märkning bör kunna vidareutvecklas och omfatta

även andra produkter sammansatta av olika material.

Vi anser därför att det är angeläget att beständig

innehållsmärkning av produkter uppmärksammas och

stimuleras i det konsumentpolitiska arbetet.

Vi utgår från att regeringen och dess myndigheter

på såväl nationell som internationell nivå

kontinuerligt arbetar för att utveckla

miljömärkningssystemen, och finner inte nu skäl att

fomellt avge en reservation för motion L13 yrkandena

4, 5, 8 och 9.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2001/02:68 lämnas en

lägesrapport om det arbete som regeringen och dess

myndigheter bedriver för att uppnå miljömålet i

konsumentpolitiken.

Följdmotioner

2001/02:L11 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av kunskap

och information.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

konkurrens.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om märkning av varor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att målet om

självfinansiering av den nordiska miljömärkningen

skall kvarstå.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Konsumentverkets

roll.

2001/02:L12 av Christina Axelsson och Anita

Johansson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ideella

organisationers arbete med konsumentfrågor och

miljön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om näringslivets

ansvar för information till konsumenterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om insamling av

trasiga elartiklar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konsumenternas

arbete i EU.

2001/02:L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att prioritera och

uppmuntra miljömärkningar samt spridande av

kunskap om deras innebörd och jämförbarhet

sinsemellan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att snabbt utreda

och införa ursprungsmärkning av också annat

svenskt kött än nötkött.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Kravmärkning av

fisk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett

märkningssystem för transport av varor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om krav på

producenter som använder GMO i sina produkter att

tydligt informera om detta.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om upprättandet av

ett informationscentrum för bioteknik.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gröna nyckeltal.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för

enhetliga, lättillgängliga och internationellt

övergripande system och metoder för framtagning av

LCA-baserade miljövarudeklarationer.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att för ökad

miljöhänsyn verka för att produkter sammansatta av

flera olika material i större utsträckning förses

med beständig innehållsdeklaration.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att minska volymen

av varuemballage, speciellt sådana som består av

flera olika material.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om insamling av

farligt avfall.

2001/02:L14 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de mycket

stora skillnaderna mellan olika inkomstgruppers

resursanvändning och miljöbelastning måste prägla

arbetet med att få till stånd hållbara

konsumtionsmönster.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

genomföra en samlad översyn av drivkrafter som

påverkar konsumenter till mer miljöanpassade

konsumtionsmönster samt drivkrafter som motverkar

miljöanpassade konsumtionsmönster.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

tillfälligt stopp för utbyggnaden av externa

köpcentrum införs i avvaktan på att lagstiftningen

ses över.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett fortsatt

statligt stöd till miljömärkning skall fördelas på

ett mer konkurrensneutralt sätt mellan de olika

organisationerna för miljömärkning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör stödja KRAV:s arbete med utvecklingen

av en märkning av vildfångad fisk genom ett

projektstöd som bör rymmas inom den ram som

regeringen eller Konsumentverket disponerar för

konsumentpolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en individuell

debitering av både energi och vatten bör göras

obligatorisk för att förstärka drivkrafterna för

konsumenterna att spara på el, värme och vatten

och för att förhindra att de som sparar tvingas

betala för dem som inte sparar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en övergång

till obligatorisk timdebitering av el genomförs

för att i större utsträckning möjliggöra en

differentiering av elpriset utifrån faktisk

tillgång.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att nätavgiften

för el skall tas ut som en helt och hållet rörlig

kostnad för att de konsumenter som har en låg

förbrukning inte skall behöva subventionera de

konsumenter som har en hög förbrukning.