Bet. 2001/02:LU22

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU22

Genomförande av direktivet om mönsterskydd m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2001/02:121 Genomförande av

Europaparlamentets och rådets direktiv om

mönsterskydd, m.m.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i

mönsterskyddslagen (1970:485) som behövs för att

genomföra direktivet i svensk rätt. Förutom de

lagändringar som föranleds av direktivet föreslås

vissa andra ändringar i mönsterskyddslagen som

gäller bl.a. bestämmelserna om granskning i samband

med registrering av ett mönster och

invändningsförfarandet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

I betänkandet behandlas vidare en motion som

väckts med anledning av propositionen och en motion

från den allmänna motionstiden år 2001. Den

förstnämnda motionen tar främst upp frågan om

mönsterskydd för reservdelar och den sistnämnda

motionen behandlar frågan om skydd mot plagiering

och piratkopiering av mönster.

Utskottet föreslår att riksdagen antar

propositionens förslag till ändringar i

mönsterskyddslagen och avslår motionerna.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).

2. Mönsterskydd för reservdelar m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:L16.

Reservation (m)

3. Mönsterintrång

Riksdagen avslår motion 2001/02:L334.

Stockholm den 16 maj 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Marianne Carlström (s), Rune

Berglund (s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel

(m), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m),

Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ana

Maria Narti (fp), Petra Gardos (m) och Jan Orrenius

(kd).

2001/02

LU22

Redogörelse för ärendet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog

den 13 oktober 1998 direktivet 98/71/EG om

mönsterskydd (mönsterskyddsdirektivet). Syftet med

direktivet är att närma medlemsstaternas

bestämmelser om mönsterskydd till varandra.

Direktivet är begränsat till de bestämmelser som har

störst inverkan på den inre marknadens funktion.

Våren 1999 tillkallade regeringen en särskild

utredare för att lämna förslag till hur

Europaparlamentets och rådets direktiv om

mönsterskydd skulle genomföras i svensk rätt. Enligt

utredningsdirektiven (dir. 1999:28) skulle utredaren

även göra en allmän översyn av mönsterskyddslagen

(1970:485) och, om det framstod som ändamålsenligt,

lämna förslag till en helt ny mönsterskyddslag.

Utredarens överväganden och förslag till

lagändringar såvitt avser genomförandet av

mönsterdirektivet redovisades i delbetänkandet (SOU

2000:79) Mönster, Form, Design - Förslag till

genomförande av Europaparlamentets och rådets

direktiv om mönsterskydd m.m.. I delbetänkandet

föreslås även vissa förändringar beträffande regi-

streringsförfarandet och i fråga om ombudskrav och

prioritet för ansökan om registrering av

mönsterrätt. Utredarens överväganden när det gäller

den allmänna översynen av mönsterskyddslagen

redovisades i slutbetänkandet (SOU 2001:68) Förslag

till formskyddslag. Båda betänkandena har

remissbehandlats.

På grundval av förslagen i delbetänkandet, och i

vissa avseenden förslagen i slutbetänkandet, lägger

regeringen - efter hörande av Lagrådet - i

propositionen fram förslag till de ändringar i

mönsterskyddslagen som behövs för att genomföra

mönsterskyddsdirektivet. Vidare föreslås ändringar i

mönsterskyddslagen inom de övriga i delbetänkandet

behandlade frågorna, nämligen

registreringsförfarandet samt ombudskrav och

prioritet. Regeringens förslag finns i bilaga 1 och

lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion

väckts som främst tar upp frågan om mönsterskydd för

reservdelar. I ärendet behandlas också en motion

från den allmänna motionstiden år 2001 som gäller

frågan om plagiering och piratkopiering av

formgivning. Motionsförslagen finns intagna i

bilaga 1.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Sveriges

Bildelsgrossisters Förening. Därutöver har

företrädare för föreningen och företrädare föör

Motormännens Riksförbund uppvaktat utskottet i

ärendet.

Utskottets överväganden

Lagförslaget m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till ändringar i

mönsterskyddslagen och avslår den med

anledning av propositionen väckta motionen.

Jämför reservation (m).

Gällande rätt

Mönsterskyddet är ett immaterialrättsligt skydd för

ett visst utseende på ett föremål. I Sverige

regleras skyddet för mönster i mönsterskyddslagen

(1970:485). Närmare föreskrifter för tillämpningen

av lagen finns i mönsterskyddsförordningen

(1970:486). Med mönster avses i lagen förebilden för

en vara eller för ett ornament.

Mönsterskyddslagen trädde i kraft år 1970. Den

föregicks av ett omfattande utredningsarbete av

Mönsterskyddsutredningen, som år 1965 lade fram sitt

betänkande (SOU 1965:61) Mönsterskydd. Regeringens

proposition (prop. 1969:168) med förslag till

mönsterskyddslag byggde i allt väsentligt på

betänkandet. Utredningsarbetet bedrevs i nordisk

samverkan, och samtidigt som den svenska

mönsterskyddslagen trädde i kraft utfärdades i

princip likalydande lagar om skydd för mönster i

Danmark, Finland och Norge. Mönsterskyddslagen har

sedan tillkomsten i princip varit oförändrad.

Enligt mönsterskyddslagen ges den som har skapat

ett mönster ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja

mönstret (mönsterrätt). Ensamrätten förvärvas genom

registrering. Ett mönster kan registreras bara om

det väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt

före dagen för en registreringsansökan. Mönster

registreras emellertid inte om mönstret eller dess

utnyttjande strider mot goda seder eller allmän

ordning eller om det i mönstret intagits någon

officiell beteckning eller intagits något

kännetecken till vilken ensamrätten tillkommer

annan. Patent- och registreringsverket har hand om

registreringen av mönster.

En mönsterregistrering gäller under 5 och kan på

begäran förnyas för ytterligare två 5-årsperioder,

dvs. till högst 15 år.

Mönsterrätten innebär att ingen utan samtycke av

den som är innehavare av mönsterrätten

(mönsterhavaren) får utnyttja mönstret yrkesmässigt

genom att tillverka, införa till Sverige, bjuda ut,

saluhålla, överlåta eller hyra ut vara, vars

utseende inte väsentligen skiljer sig från mönstret

eller som i sig har upptagit något som inte

väsentligen skiljer sig från detta. Från ensamrätten

finns vissa undantag.

Mönsterskyddslagen innehåller vidare bestämmelser

om straff, tvångsmedel, vite och skadestånd när det

är fråga om att någon inkräktar i någon annans

mönsterrätt (mönsterintrång).

Mönsterdirektivet

Direktivet inleds med definitioner av begreppen

mönster, produkt och sammansatt produkt. För att

skydd skall kunna erhållas för ett mönster måste det

registreras. Dessutom krävs att det är nytt och

särpräglat. Skyddet gäller under 5 år i taget och

under en maximal tid av 25 år. Registreringen ger

mönsterhavaren en ensamrätt till mönstret.

Ensamrätten innebär att tredje man inte utan

mönsterhavarens samtycke får använda mönstret genom

att t.ex. tillverka, bjuda ut, marknadsföra,

importera, exportera eller använda en produkt som

mönstret ingår i eller används på, eller lagerhålla

en sådan produkt för sådana ändamål.

I mönsterdirektivet finns vidare bestämmelser som

berör när ett mönster skall anses ha gjorts

tillgängligt för allmänheten, detaljer i ett mönster

som uteslutande är betingade av teknisk funktion och

mönster för mekaniskt sammanfogade delar, under

vilka förutsättningar mönster skall vägras

registrering eller när en beviljad registrering

skall förklaras ogiltig, ensamrättens omfattning och

innehåll, konsumtion av ensamrätten och förhållandet

till andra former av skydd.

Vissa artiklar lämnar utrymme för de enskilda

medlemsstaterna att avgöra om bestämmelserna skall

införas i den nationella lagstiftningen.

Medlemsstaterna får sålunda behålla sin frihet att

lagstifta om ansvar, ersättningsskyldighet m.m.

Vidare får medlemsstaterna bestämma förfaranderegler

vid registrering, förnyelse och ogiltigförklaring

samt regler om rättsverkan av ogiltigförklaring.

Ett spörsmål som vållade särskilda problem under

förhandlingarna om direktivet var frågan om

reservdelar. Det var i första hand reservdelar till

bilar som var föremål för omfattande diskussioner.

Vissa särbestämmelser infördes i direktivet om att

delar som inte syns vid normal användning av en

produkt (t.ex. under motorhuven) och delar som utgör

kopplingsanordningar skulle undantas från skydd.

Däremot lyckades man inte enas när det gäller

synliga beståndsdelar som i dess helhet måste

utformas på ett visst sätt för att passa ihop med

huvudprodukten, exempelvis karossdelar. Någon

helhetslösning gick inte att finna, och frågan om

skydd för detta slags reservdelar lämnades slutligen

utanför direktivet. Av artikel 14 i

mönsterdirektivet framgår emellertid att

medlemsstaterna skall behålla sina rättsliga

bestämmelser såvitt avser mönster till beståndsdelar

som används för att reparera en sammansatt produkt

så att den återfår sitt ursprungliga utseende. Avser

någon medlemsstat att vidta förändringar i skyddet

får det ske endast om förändringarna syftar till att

liberalisera marknaden för sådana delar, dvs.

begränsa mönsterskyddet.

Enligt artikel 18 i direktivet skall kommissionen,

senast 3 år efter att mönsterdirektivet har

genomförts, dvs. den 28 oktober 2004, lägga fram en

analys av följderna av bestämmelserna i direktivet

för industrin inom gemenskapen, konsumenterna,

konkurrensen och den inre marknadens funktion.

Analysen skall särskilt omfatta följderna för de

delar av industrin som tillverkar sammansatta

produkter och beståndsdelar. Senast 1 år senare,

dvs. den 28 oktober 2005, eller 4 år efter det att

mönsterdirektivet skall vara genomfört, skall

kommissionen vidare efter samråd med de berörda

parterna lägga fram förslag till Europaparlamentet

och rådet om sådana ändringar i direktivet som

behövs för att fullfölja den inre marknaden med

avseende på beståndsdelar i sammansatta produkter

och alla andra ändringar som kan vara nödvändiga.

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen att ett

flertal av bestämmelserna i mönsterdirektivet är så

utformade att det finns förhållandevis litet utrymme

för medlemsstaterna att avvika från direktivets

ordalydelse. En stat som i sin nationella

lagstiftning avviker från ett direktivs ordalydelse

måste vara beredd att övertyga kommissionen om att

någon egentlig avvikelse från innehållet i

direktivet inte skett. En utgångspunkt vid

genomförandet bör därför, enligt regeringen, vara

att den svenska lagtexten utformas i så nära

överensstämmelse som möjligt med direktivtexten.

En annan utgångspunkt vid utarbetandet av förslag

till ett genomförande av direktivet i svensk rätt är

artikel 14. Som redovisats i föregående avsnitt

framgår av denna artikel att ändringar vad gäller

skydd för vissa reservdelar endast får ske i syfte

att liberalisera marknaden för sådana delar. Vid

genomförandet av direktivet måste därmed denna

bestämmelse beaktas vid varje ändring som kan

påverka skyddet för sådana delar.

De ändringar i mönsterskyddslagen som regeringen

föreslår med anledning av direktivet om mönsterskydd

innebär följande.

I lagen införs en uttrycklig bestämmelse om att

mönsterrätt endast kan erhållas om mönstret är nytt

och särpräglat. I bestämmelsen anges vidare

förutsättningarna för att kraven på nyhet och

särprägel skall vara uppfyllda. Även "icke-fysiska"

föremål som typsnitt och en layout på en bildskärm

skall kunna skyddas. Särskilda regler införs om

skydd för beståndsdelar i en sammansatt produkt.

Mönsterrätten ändras från att omfatta endast

yrkesmässig användning till att omfatta all

användning av mönstret. Samtidigt införs nya

undantag från mönsterrätten, bl.a. för privat

utnyttjande. Skyddsomfånget utökas från att endast

gälla varor för vilka mönstret registrerats och

likartade varor till att omfatta samtliga mönster

som är identiska eller som inte gör ett annat

helhetsintryck på en kunnig användare än det

registrerade mönstret. En s.k. nyhetsfrist införs

som innebär att en formgivare inte skall gå miste om

sitt skydd om mönstret har blivit känt innan ansökan

lämnades in, förutsatt att ansökan lämnades in inom

tolv månader från det att mönstret gjordes

offentligt.

Lagförslaget innebär också att skyddstiden

förlängs från nuvarande maximalt 15 till maximalt 25

år. I det sammanhanget konstaterar regeringen att

det i svensk rätt inte finns några särbestämmelser

för beståndsdelars skyddstid. För det fall den

föreslagna förlängningen av skyddstiden utan

inskränkning skulle tillämpas på registreringar för

mönster till sådana beståndsdelar som avses i

artikel 14, skulle skyddstiden för dessa förlängas

till 25 år. En förlängd skyddstid kan inte sägas

liberalisera marknaden. Det är därför, anför

regeringen, nödvändigt att göra undantag för mönster

till sådana beståndsdelar som avses i nämnda

artikel. Skyddstiden för sådana mönster skall därför

inte vara längre än vad som nu gäller, dvs. 15 år,

och regeringen föreslår en uttrycklig bestämmelse om

detta.

Vad gäller övriga ändringar i mönsterskyddslagen

föreslås i propositionen att den granskning som

registreringsmyndigheten skall göra i samband med

registrering av ett mönster begränsas väsentligt

samt att invändningsförfarandet blir tillgängligt

först efter registrering. Vidare föreslås vissa

ändringar i bestämmelserna i mönsterskyddslagen om

ombudskrav för sökande och s.k. prioritet, dvs.

rätten att få en ansökan om skydd behandlad som om

den hade gjorts samtidigt som en tidigare ansökan

beträffande samma skyddsföremål.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

Motionen

Henrik S Järrel (m) anför i motion L16 att

propositionens förslag till ändringar i

mönsterskyddslagen innebär en försämring beträffande

skyddet för reparationsdetaljer genom att de

allmänna skyddsförutsättningarna ändras på så sätt

att mönsterrätt skall kunna erhållas om mönstret är

nytt och särpräglat i stället för det nuvarande

kravet på väsentlig skillnad. Med hänsyn härtill

synes det, enligt motionären, rimligt att Sverige

inför en särskild bestämmelse, en s.k.

reparationsklausul, som behåller det nuvarande

skyddskravet såvitt avser reservdelar som tillverkas

för och distribueras inom ersättningsmarknaden. Det

ligger, enligt motionären, helt klart i

konsumenternas intresse att en effektiv konkurrens

kan upprätthållas även på eftermarknaden för

bilreservdelar. När det gäller skyddstiden anför

motionären att skyddsperioder om 5 år i taget även i

fortsättningen bör vara möjliga och

ansökningsavgiften anpassas till den period sökanden

begär. I motionen yrkas tillkännagivanden i enlighet

med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet gör samma bedömning som regeringen att

ändringarna i mönsterskyddslagen bör utformas i så

nära anslutning som möjligt till direktivtexten, och

kan inte finna annat än att bestämmelserna i

förevarande lagförslag getts en sådan utformning.

Vidare anser utskottet att de föreslagna ändringarna

är förenliga med artikel 14 i direktivet.

Vad gäller frågan om att i svensk rätt införa en

s.k. reparationsklausul för reservdelar anser

utskottet att någon sådan reglering inte bör komma

till stånd. Utskottet kan alltså inte ställa sig

bakom det krav härpå som framförs i motion L16. I

sammanhanget bör vidare påpekas att frågan om skydd

för reservdelar kommer att bli föremål för

regeringens helhetsbedömning i samband med

behandlingen av Mönsterutredningens slutbetänkande

(SOU 2001:68) Förslag till formskyddslag. Enligt

utskottets mening bör denna behandling inte

föregripas genom något riksdagens uttalande i

förevarande sammanhang. Utskottet förutsätter därvid

att de frågeställningar som tas upp i motion L16

uppmärksammas av regeringen i beredningen av

Mönsterutredningens slutbetänkande. Därtill vill

utskottet erinra om kommissionens pågående

överväganden av hur frågan skall lösas inom hela EU.

Beträffande motionsspörsmålet om skyddstiden för

mönsterrätt vill utskottet framhålla att regeringens

lagförslag inte innebär någon förändring av

möjligheterna att få mönsterskydd för 5 år i taget,

även om den maximala skyddstiden föreslås förlängd

till 25 år. Däremot innebär förslaget, till skillnad

från vad som nu gäller, att det blir möjligt att

redan vid ansökningstillfället ansöka om skydd för

flera perioder i taget. Som regeringen anför kan de

negativa effekter som en sådan lösning skulle kunna

medföra motverkas genom att avgiften, såsom också

föreslås i motion L16, sätts i relation till

skyddstidens längd, på så sätt att avgiften blir

högre om en längre skyddstid väljs. Utskottet vill

också peka på att den förlängning av skyddstiden som

nu föreslås inte omfattar sådana reservdelar som

avses i artikel 14 i mönsterdirektivet. Beträffande

sådana delar gäller alltså även fortsättningsvis en

skyddstid på 15 år. - Med hänsyn till det anförda

kan utskottet inte se annat än att motionen i denna

del är tillgodosedd.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet

föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till ändringar i mönsterskyddslagen och avslår

motion L16.

Mönsterintrång

Utskottets förslag i korthet

Ett motionsförslag om hjälp till formgivare

vid mönsterintrång bör avslås.

Motionen

I motion L334 av Agneta Ringman och Eva Arvidsson

(båda s) anförs att plagiering är ett mycket stort

problem över hela världen i många branscher. Ett

område där problemet är mycket påtagligt är

formgivning. Det är, anför motionärerna, i de flesta

fall mycket svårt för formgivarna att skydda sig mot

plagiering som många gånger utförs i länder långt

borta från formgivarens hemland. Motionärerna vill

få till stånd åtgärder för att kunna förbättra

möjligheterna för formgivarna att skydda sina alster

mot plagiering. En myndighet bör få i uppgift att

hjälpa formgivarna. Enligt motionärernas mening är

Patent- och registreringsverket en lämplig myndighet

för en sådan uppgift. I motionen yrkas ett

tillkännagivande i enlighet med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna när det gäller formgivares problem med

plagiering. Däremot kan utskottet inte ställa sig

bakom motionsförslaget att ge Patent- och

registreringsverket, som är en avgiftsfinansierad

central förvaltningsmyndighet, i uppgift att hjälpa

formgivare med att på internationell nivå bekämpa

mönsterintrång. I sammanhanget bör påpekas att det

inom EU sedan flera år tillbaka pågår ett intensivt

arbete i syfte att komma till rätta med

varumärkesförfalskningar och pirattillverkning. En

närmare redovisning av detta arbete finns i

lagutskottets betänkande 2001/02: LU17.

Med det anförda föreslår utskottet att motion L334

avslås.

Reservation

Mönsterskydd för reservdelar m.m. (punkt 2)

av Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström, Berit

Adolfsson och Petra Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:Ll6.

Ställningstagande

Med beaktande av direktivets innebörd att

medlemsstaternas mönsterskyddslagstiftning för

reparationsdetaljer inte får försämras borde, enligt

vår mening, regeringen ha avvaktat med att föreslå

en ändring av 24 § mönsterskyddslagen. Så mycket

angelägnare framstår detta också mot bakgrund av att

regeringen säger sig vilja låta frågan om skydd för

reservdelar bli föremål för helhetsbedömning i

samband med behandlingen av Mönsterutredningens

slutbetänkande (SOU 2001:68) liksom vad, för övrigt,

angår EU-kommissionens pågående överväganden

gällande hur denna fråga framgent skall lösas inom

hela EU.

Enligt vår mening innebär propositionens förslag

till ändringar i mönsterskyddslagen en försämring

beträffande skyddet för reparationsdetaljer genom

att de allmänna skyddsförutsättningarna ändras på så

sätt att mönsterrätt skall kunna erhållas om

mönstret är nytt och särpräglat i stället för det

nuvarande kravet på väsentlig skillnad. Med hänsyn

härtill är det, anser vi, rimligt att Sverige - i

likhet med flera andra medlemsstater som antagit EU-

direktivet - även inför en särskild bestämmelse, en

s.k. reparationsklausul, som behåller det nuvarande

skyddskravet såvitt avser reservdelar som tillverkas

för och distribueras inom ersättningsmarknaden.

Enligt vår uppfattning ligger det helt klart i

konsumenternas intresse att en effektiv konkurrens

kan upprätthållas även på eftermarknaden för

bilreservdelar.

När det gäller skyddstiden vill vi betona att

skyddsperioder om 5 år i taget även i fortsättningen

måste vara möjliga och att den flexibilitet i

systemet som är önskvärd erhålls genom att

ansökningsavgiften anpassas till den period sökanden

begär.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall

till motion L16, som sin mening ge regeringen till

känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:121 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485).

Lagförslaget finns i bilaga 2 till betänkandet.

Följdmotion

2001/02:L16 av Henrik S Järrel (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om direktivets

innebörd att medlemsstaternas

mönsterskyddslagstiftning för reparationsdetaljer

inte får försämras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

reparationsklausul med aktgivande på

övergångsbestämmelsen i direktivets artikel 14.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

behålla nuvarande femåriga skyddsperioder.

Motion från allmänna motionstiden

2001/02:L334 av Agneta Ringman och Eva Arvidsson (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot plagiering av

formgivares alster.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

mönsterskyddslagen (1970:485)