Bet. 2001/02:LU27

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU27

Partnerskap och adoption, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

regeringens proposition 2001/02:123 om

partnerskap och adoption jämte 30

motioner, varav 11 väckts med anledning

av propositionen och 19 under den

allmänna motionstiden år 2001.

I propositionen föreslår regeringen att

registrerade partner skall ges möjlighet

att prövas som adoptivföräldrar. Det

skulle innebära att två partner gemensamt

kan adoptera ett barn och att en partner

kan adoptera den andre partnerns barn.

Vidare föreslås att registrerade partner

och homosexuella sambor skall kunna utses

att som särskilt förordnade

vårdnadshavare gemensamt utöva vårdnaden

om ett barn.

Propositionen innehåller även ett

förslag om tillfällig föräldrapenning

till homosexuella sambor.

För att de föreslagna lagändringarna om

adoption skall kunna genomföras föreslås

att 1967 års europeiska konvention om

adoption av barn sägs upp.

Eftersom det inte går att bestämt säga

när uppsägningen av 1967 års konvention

kan träda i kraft, föreslår regeringen

att lagändringarna träder i kraft den dag

regeringen bestämmer.

Motionsspörsmålen rör – förutom de

frågor som behandlas i propositionen – en

allmän översyn av

adoptionslagstiftningen, innefattande

åldersgränsen för adoption, ensamståendes

adoption, äktenskap mellan adoptanten och

adoptivbarnet samt frånskildas rätt att

adoptera gemensamt.

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner att regeringen säger upp den

europeiska konventionen om adoption av

barn och antar de i propositionen

framlagda lagförslagen. Beträffande

förslaget om tillfällig föräldrapenning

till homosexuella par föreslår utskottet

att lagändringarna skall träda i kraft

den 1 augusti 2002.

Med bifall till tre motionsyrkanden

förordar utskottet ett tillkännagivande

om att i propositionen aviserat

utredningsarbete om det rättsliga

föräldraskapet bör påskyndas. Vidare

förordar utskottet med bifall till ett

motionsyrkande ett tillkännagivande om

lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra

äktenskap respektive partnerskap mellan

adoptant och adoptivbarn. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns 11 reservationer

och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

såvitt avser adoption och

vårdnadshavare

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L25 och 2001/02:L26.

Reservation 1 (kd)

2. Avslag på propositionen

såvitt avser adoption

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L17, 2001/02:L20, 2001/02:L22

yrkandena 1–3 och 2001/02:L23.

Reservation 2 (m)

3. Avslag på propositionen

såvitt avser internationella

adoptioner m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L19 och 2001/02:L24.

4. Fler än två

vårdnadshavare

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L309 och 2001/02:L319.

5. Ikraftträdandet

Riksdagen avslår motion 2001/02:L21

yrkande 6.

6. Manliga och kvinnliga

förebilder m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:L21

yrkandena 1 och 4.

7. Lagtillämpningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:L21

yrkande 2.

Reservation 3 (v)

8. Uppföljningsuppdraget

Riksdagen avslår motion 2001/02:L21

yrkande 3.

9. Ytterligare lagändringar

Riksdagen avslår motion 2001/02:L21

yrkande 5.

Reservation 4 (v)

10. Tillfällig föräldrapenning

för homosexuella sambor

Riksdagen antar det av utskottet i

bilaga 3 framlagda förslaget

(lagförslag 1) till lag om ändring i

lagen (1987:813) om homosexuella

sambor.

11. Uppsägning av den

europeiska adoptionskonventionen samt

lagförslagen om adoption och

vårdnadshavare

Riksdagen

dels godkänner att regeringen säger

upp den europeiska konventionen om

adoption av barn,

dels antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1994:1117)

om registrerat partnerskap,

b) lag om ändring i lagen (1947:529)

om allmänna barnbidrag,

c) lag om ändring i namnlagen

(1982:670),

d) lag om ändring i lagen (1996:1030)

om underhållsstöd,

e) lag om ändring i lagen (1998:674)

om inkomstgrundad ålderspension.

dels antar det av utskottet i bilaga 3

framlagda förslaget (lagförslag 2)

till lag om ändring i lagen (1987:813)

om homosexuella sambor.

Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:So495 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2001/02:L226 yrkandena 1–3,

2001/02:L325 yrkandena 5 och 6,

2001/02:L327, 2001/02:L344,

2001/02:L357, 2001/02:L359 i denna

del, 2001/02:L368, 2001/02:L371

yrkandena 20, 22–24 och 2001/02:So495

yrkande 5.

Reservation 5 (kd) - villk. res. 1

Reservation 6 (m) - villk. res. 2

12. Assisterad befruktning vid

allmänt sjukhus

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L21 yrkande 7, 2001/02:L27,

2001/02:L226 yrkande 4, 2001/02:L314,

2001/02:L325 yrkande 7 samt

2001/02:L371 yrkandena 21 och 25.

Reservation 7 (v)

Reservation 8 (kd) - motiv.

13. Det fortsatta arbetet

rörande det rättsliga föräldraskapet

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

utskottet anfört.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:L18, 2001/02:L21 yrkande 8 och

2001/02:L359 i denna del.

Reservation 9 (kd)

14. Assisterad befruktning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L355.

15. Upplysningar till barn som

kommit till genom insemination

Riksdagen avslår motion

2001/02:L308.

16. Äktenskap mellan adoptant

och adoptivbarn

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

utskottet anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:L207 yrkande 2.

17. Allmän översyn av

adoptionslagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L22 yrkande 4, 2001/02:L207

yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:L212,

2001/02:L248 yrkandena 1–3,

2001/02:L273 och 2001/02:K284 yrkande

8.

Reservation 10 (m, kd)

Reservation 11 (c)

Stockholm den 23 maj 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s),

Christel Anderberg (m), Karin Jeppsson

(s), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth

Nyström (m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis

(v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Raimo Pärssinen

(s), Petra Gardos (m), Agne Hansson (c)

och Ulf Nilsson (fp).

Inledning

År 1999 tillkallade regeringen en

parlamentarisk kommitté för att undersöka

och analysera villkoren för barn i

homosexuella familjer – Kommittén om barn

i homosexuella familjer. Kommitténs ena

huvuduppgift var att utreda förhållandena

för barn i homosexuella familjer och

därvid sammanställa, analysera och

redovisa den kunskap som finns om barnen.

Kommitténs andra huvuduppgift var att ta

ställning till de rättsliga skillnader

som finns mellan homosexuella och

heterosexuella par när det gäller

möjligheten att adoptera och att utses

till särskilt förordnade vårdnadshavare.

Om kommittén kom fram till att

skillnaderna bör tas bort i fråga om

adoption, skulle kommittén även överväga

om kvinnor som lever i homosexuella

parförhållanden bör ges tillgång till

assisterad befruktning.

I januari 2001 överlämnade kommittén

sitt betänkande (SOU 2001:10), Barn i

homosexuella familjer, till regeringen. I

betänkandet föreslog kommittén att

registrerade partner, i likhet med makar,

skall ges möjlighet att gemensamt prövas

som adoptivföräldrar och att det införs

en möjlighet för en registrerad partner

att adoptera den andre partnerns barn,

under samma förutsättningar som i dag

gäller för gifta par. Vidare föreslog

kommittén att homosexuella par som

registrerat sitt partnerskap eller som

lever i samboförhållanden skall ges

möjlighet att utses till särskilt

förordnade vårdnadshavare. Därutöver

föreslog kommittén att lesbiska par som

registrerat partnerskap eller lever i ett

samboförhållande – i likhet med

heterosexuella makar och sambor – skall

ges möjlighet att erhålla assisterad

befruktning vid ett allmänt sjukhus.

I propositionen behandlar regeringen

kommitténs förslag om adoption och

vårdnad. Vidare tar regeringen upp ett

förslag framlagt av Samboendekommittén

som gäller tillfällig föräldrapenning.

Förslaget från Kommittén om barn i

homosexuella familjer angående assisterad

befruktning bereds vidare inom

Regeringskansliet.

Regeringens förslag återfinns i bilaga

1 och lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propostionen har väckts

11 motioner innehållande 30 yrkanden. I

detta sammanhang behandlar utskottet även

19 motioner innehållande 37 yrkanden från

den allmänna motionstiden år 2001.

Förutom de frågor som behandlas i

propositionen rör motionsspörsmålen en

allmän översyn av

adoptionslagstiftningen, innefattande

åldersgränsen för adoptanten,

ensamståendes adoptioner, äktenskap

mellan adoptanten och adoptivbarnet samt

frånskildas rätt att adoptera gemensamt.

Förslagen i motionerna återges i bilaga

1.

I ärendet har den 18 april 2002

utfrågningar ägt rum med direktören

Gunilla Bodin och byrådirektören Lars

Bertil Svensson, Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor (NIA),

barnpsykiatern och docenten Frank

Lindblad samt Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell

läggning (Homo), Hans Ytterberg.

Lagutskottet har inhämtat yttranden

från socialförsäkringsutskottet och

socialutskottet beträffande propositionen

och de med anledning av propositionen

väckta motionerna. Yttrandena återges i

bilaga 4.

I ärendet har inkommit omkring 700

namnunderskrifter från upprop mot

lagstiftning som innebär att barn skall

få adopteras av homosexuella.

2001/02

LU27

Utskottets överväganden

Partnerskap och adoption, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens

lagförslag och godkänna att 1967 års

konvention om adoption av barn sägs

upp. Samtliga motionsyrkanden i denna

del, med undantag för ett yrkande, bör

avslås. Jämför reservationerna nr 1

(kd), nr 2 (m), nr 3 (v), nr 5 (kd) och

nr 6 (m).

Adoption

Adoptionsinstitutet infördes i Sverige år

1917. Adoption enligt 1917 års

adoptionslag innebar att det uppstod ett

rättsförhållande mellan adoptanten och

adoptivbarnet, som i allt väsentligt blev

detsamma som mellan föräldrar och barn.

Adoptionen medförde emellertid inte något

familjerättsligt förhållande mellan

adoptivbarnet och adoptantens släkt, s.k.

svag adoption. Däremot hade adoptivbarnet

i princip en familjerättslig relation

till sin biologiska familj. Vidare fanns

en legal möjlighet att under vissa

förutsättningar häva en adoption.

Genom ändringar i

adoptionslagstiftningen år 1958 infördes

s.k. stark adoption i Sverige. Stark

adoption innebär att alla

familjerättsliga rättigheter och

skyldigheter mellan barnet och dess

biologiska släkt klipps av och att

adoptivbarnet i princip står i samma

förhållande till adoptanten och dennes

släkt som adoptantens biologiska barn.

Möjligheten att häva en adoption kvarstod

emellertid till år 1970.

Nuvarande bestämmelser om adoption

finns i 4 kap. föräldrabalken. En

adoption innebär att barnet i rättsligt

hänseende betraktas som adoptantens barn

och inte som barn till sina biologiska

föräldrar. Genom adoptionen övergår

vårdnaden om barnet och skyldigheten att

försörja det till adoptanten.

Adoptivbarnet och dess avkomlingar tar

arv och ärvs såsom om adoptivbarnet hade

varit adoptantens eget barn.

Beslut om tillstånd till adoption

fattas av allmän domstol. Domstolen får

ge sitt tillstånd endast om adoptionen är

till fördel för barnet. Dessutom krävs

att den som vill adoptera barnet har

uppfostrat det eller vill uppfostra det

eller att det annars med hänsyn till det

personliga förhållandet mellan sökanden

och barnet finns särskild anledning till

adoptionen.

En adoption kräver som regel samtycke

av barnet om det har fyllt 12 år.

Samtycke behövs dock inte om den som

skall adopteras är under 16 år och det

skulle skada honom eller henne att bli

tillfrågad eller om barnet är förhindrat

att lämna samtycke på grund av exempelvis

en psykisk störning. Även om barnets

samtycke inte krävs skall barnets åsikter

beaktas om dess ålder och mognad

motiverar det. Det åligger socialnämnden,

om det inte är olämpligt, att söka

klarlägga barnets inställning. Är barnet

under 18 år, krävs normalt samtycke också

av barnets föräldrar. Innan domstolen

beslutar skall yttrande inhämtas från

socialnämnden.

I den nyligen avlämnade

departementspromemorian (Ds 2002:13)

Utövandet av barns rättigheter i

familjerättsprocesser har lagts fram

förslag till vissa ändringar i 4 kap.

föräldrabalken med anledning av att

Sverige avser att tillträda den

europeiska konventionen om utövandet av

barns rättigheter. Förslaget innebär en

bestämmelse som garanterar att barnet får

den information i saken som inte är

olämplig för barnet och som kan antas

vara av betydelse för barnet. Vidare

föreslås att socialnämnden åläggs en

skyldighet att redovisa för rätten att

information till barnet har lämnats.

Därutöver föreslås en bestämmelse i 4

kap. föräldrabalken om att ärenden om

adoption skall handläggas skyndsamt.

Den som är gift får adoptera endast

gemensamt med sin make. Den ena maken får

dock adoptera ensam om den andre maken

vistas på okänd ort eller lider av

allvarlig psykisk störning. Den ena maken

får också adoptera den andra makens

biologiska eller adopterade barn. Efter

en sådan s.k. styvbarnsadoption eller

närståendeadoption anses barnet som

makarnas gemensamma. Andra än makar får

inte adoptera gemensamt, inte heller

sambor.

En i utlandet beslutad adoption är i

många fall gällande i Sverige utan att

ytterligare beslut behöver fattas. Enligt

3 § lagen (1971:796) om internationella

rättsförhållanden rörande adoption är

beslut om adoption som fattats i

främmande stat gällande här i landet om

adoptanten eller adoptanterna var

medborgare eller hade hemvist i den

främmande staten. Adoptioner beslutade i

ett land som anslutit sig till

Haagkonventionen om skydd av barn och

samarbete vid internationella adoptioner

gäller i Sverige utan ytterligare beslut.

Enligt förordningen (1931:429) om

internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap är

ett adoptionsbeslut som meddelats i något

av de nordiska länderna gällande i

Sverige utan ytterligare beslut om

adoptanten är nordisk medborgare med

hemvist i en nordisk stat och

adoptivbarnet är nordisk medborgare.

Har i en främmande stat meddelats

beslut om adoption av en svensk

medborgare eller av någon som hade

hemvist i Sverige måste adoptionen

godkännas i Sverige. Frågor om sådana

godkännanden prövas av Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor (NIA). En

ansökan om adoption kan dessutom enligt 1

§ lagen om internationella

rättsförhållanden rörande adoption prövas

av svensk domstol om sökanden är svensk

medborgare eller har hemvist här eller om

regeringen medgivit att ansökningen får

prövas.

När en underårig med hemvist utomlands

skall adopteras av någon eller några med

hemvist i Sverige gäller lagen (1997:192)

om internationell adoptionsförmedling.

Den eller de som vill adoptera ett barn

från utlandet skall anlita en

sammanslutning som har godkänts av NIA.

Detta gäller dock inte enstaka fall av

adoption som avser släktingbarn eller där

det finns särskilda skäl att adoptera

utan förmedling av en auktoriserad

sammanslutning. NIA skall i sådana fall

innan barnet lämnar sitt hemland pröva om

förfarandet är godtagbart.

Bestämmelser om internationella

adoptioner finns också i 6 kap.

socialtjänstlagen (2001:453). Ett barn

får inte utan socialnämndens medgivande

tas emot för stadigvarande vård och

fostran i ett enskilt hem som inte

tillhör någon av föräldrarna eller någon

annan som har vårdnaden om honom eller

henne. Socialnämnden får inte lämna

medgivande utan att förhållandena i det

enskilda hemmet och förutsättningarna för

vård i hemmet är utredda (s.k.

hemutredning).

För att ge vägledning om hur en

hemutredning skall gå till och vilka

uppgifter som behövs om adoptionssökanden

har NIA gett ut en detaljerad handbok för

socialnämnderna – Handbok för

socialnämnder. I handboken sägs att det

inte är möjligt att ange exakta kriterier

för ett medgivande. Det är de sökandes

samlade förutsättningar som skall bedömas

i varje enskilt ärende. En individuell

bedömning är nödvändig. I de flesta fall

kan inte detta göras utan en ingående

utredning där de sökandes styrka och

eventuella svagheter belyses. Några av de

områden som bör belysas är sökandes

ålder, språk, förekomst i socialnämndens

register och polisregister, tidigare

förhållanden, nuvarande förhållanden,

hälsotillstånd, personlighet och

intressen, religion och livsåskådning,

äktenskap och relationer till släkt och

omgivning, kunskaper om och erfarenhet av

barn och ungdom samt förväntningar på

barnet. Utredningen bör också

kompletteras med samtal med åtminstone

ett par personer som väl känner de

sökande.

Är det fråga om att ta emot ett barn

med hemvist utomlands i syfte att

adoptera det, skall medgivande från

socialnämnden inhämtas innan barnet

lämnar det land där det har sitt hemvist.

Medgivande får lämnas endast om den eller

de som vill adoptera har

tillfredsställande kunskaper om barn och

deras behov och har blivit informerade om

den planerade adoptionens innebörd.

Medgivandet upphör att gälla om inte

barnet har tagits emot i hemmet inom två

år från det medgivandet lämnades. När ett

visst barn har föreslagits för adoption,

skall socialnämnden skyndsamt och senast

inom två veckor från det att den eller de

som vill adoptera kommit in med en

anmälan om detta pröva om samtycke skall

ges till att adoptionsförfarandet får

fortsätta.

Av propositionen framgår att antalet

inhemska adoptioner successivt minskat

under de senaste decennierna. År 2000 gav

socialnämnderna yttranden till domstol om

adoption för 113 barn födda i Sverige.

Huvuddelen av yttrandena avsåg

styvbarnsadoptioner (72 barn). Övriga

yttranden avsåg barn som var placerade i

familjehem (25 barn) och

spädbarnsadoptioner (16 barn).

Internationella adoptioner förekom i

mindre omfattning redan under 1950-talet

men har sedan ökat markant. Enligt vad

företrädare för NIA uppgett inför

utskottet har omkring 42 000 barn kommit

till Sverige genom internationella

adoptioner sedan år 1969. I dag är de

flesta adoptioner internationella. Under

senare år har antalet internationellt

adopterade barn uppgått till mellan

omkring 800 och 1 100 per år. De flesta

barn kommer från Asien och Sydamerika,

men adoptioner av barn från Europa har

ökat under de senast åren.

FN-konventionen om barnets rättigheter

I det närmaste samtliga av världens

stater är anslutna till Förenta

nationernas konvention om barnets

rättigheter, den s.k. barnkonventionen.

Konventionen är bindande för de stater

som har tillträtt den. Detta innebär att

staterna har förbundit sig att se till

att den inhemska lagstiftningen stämmer

överens med barnkonventionen.

När det gäller adoption framhålls i

konventionen att barnets bästa skall vara

styrande för alla överväganden som rör

adoption (artikel 21). Inga andra

intressen får sättas före eller anses

lika viktiga som hänsynen till barnets

bästa.

Konventionsstaterna skall säkerställa

att adoption av ett barn godkänns endast

av behöriga myndigheter, som i enlighet

med tillämpliga förfaranden och på

grundval av all relevant och

tillförlitlig information beslutar att

adoptionen kan tillåtas med hänsyn till

barnets ställning i förhållande till

föräldrar, släktingar och vårdnadshavare

och att, om så krävs, de personer som

berörs har givit sitt fulla samtycke till

adoptionen på grundval av sådan

rådgivning som kan behövas (a). Vidare

skall konventionsstaterna erkänna att

internationell adoption kan övervägas som

en alternativ form av omvårdnad om

barnet, om barnet inte kan placeras i en

fosterfamilj eller adoptivfamilj eller

inte kan tas om hand på lämpligt sätt i

sitt hemland (b). Konventionsstaterna

skall säkerställa att det barn som berörs

av internationell adoption åtnjuter

garantier och normer som motsvarar dem

som gäller vid nationell adoption (c).

Därutöver skall konventionsstaterna vidta

alla lämpliga åtgärder för att vid

internationell adoption säkerställa att

placeringen inte leder till obehörig

ekonomisk vinst för de personer som

medverkar i denna (d) samt främja, där så

är lämpligt, målen i artikel 21 genom att

ingå bilaterala eller multilaterala

arrangemang eller överenskommelser och

inom denna ram sträva efter att

säkerställa att placeringen av barnet i

ett annat land sker genom behöriga

myndigheter eller organ (e).

1993 års Haagkonvention om skydd av barn

och samarbete vid internationella

adoptioner

Haagkonventionen syftar i första hand

till att stärka barnens rättsskydd vid

internationella adoptioner. Tanken är att

de stater som ansluter sig till

konventionen skall samarbeta kring

adoptionerna så att såväl ursprungslandet

som mottagarlandet skall ansvara för att

de adoptioner som genomförs är till

barnets bästa.

Konventionen skall tillämpas då ett

barn med hemvist i en fördragsslutande

stat (ursprungsstaten) har överflyttats,

överflyttas eller kommer att överflyttas

till en annan fördragsslutande stat (den

mottagande staten) antingen efter

adoption i ursprungsstaten av makar eller

av en person med hemvist i den mottagande

staten, eller för sådan adoption i den

mottagande staten eller i ursprungsstaten

(artikel 2.1).

I Sverige är Haagkonventionen införd

som lag genom lagen (1997:191) med

anledning av Sveriges tillträde till

Haagkonventionen om skydd av barn och

samarbete vid internationella adoptioner.

Frågan om homosexuella pars möjlighet att

adoptera var uppe till diskussion vid

antagandet av Haagkonventionen varvid

överenskoms att konventionen endast

skulle omfatta adoptioner där gifta

heterosexuella par och enskilda personer

är adoptanter.

1967 års europeiska konvention om

adoption av barn

Sverige har tillträtt 1967 års konvention

om adoption av barn. Konventionen kom

till i syfte att göra reglerna om

adoption i Europarådets medlemsstater

enhetliga vid en tidpunkt då det fanns

stora olikheter i synen på förfarandet

vid adoption.

Konventionen reglerar myndigheternas

handläggning av adoptionsärenden men

innehåller även materiella

adoptionsregler. För att vara giltig

skall en adoption ha beviljats av en

judiciell eller administrativ myndighet

(artikel 4). Vidare krävs som huvudregel

samtycke från barnets vårdnadshavare och

adoptantens make eller maka. Enligt

konventionen får barn adopteras endast av

makar, antingen gemensamt eller var för

sig, eller av en person (artikel 6.1).

Innan adoptionsmyndigheten bifaller en

ansökan om adoption skall den förvissa

sig om att adoptionen kommer att bli till

gagn för barnet. Särskild vikt skall

fästas vid att barnet genom adoptionen

får ett stabilt och harmoniskt hem.

Åldersskillnaden mellan adoptant och

adoptivbarn bör inte vara mindre än

normal åldersskillnad mellan föräldrar

och barn (artikel 8). En adoptionsansökan

får inte bifallas förrän vederbörliga

undersökningar skett beträffande

adoptanten, barnet och dess familj

(artikel 9).

Genom adoptionen förvärvar

adoptivbarnet och adoptanten samma

rättigheter och skyldigheter i

förhållande till varandra som barn i

äktenskap och deras föräldrar. Samtidigt

upplöses motsvarande band mellan barnet

och de biologiska föräldrarna. I lag får

dock stadgas att adoptantens make eller

maka behåller sina rättigheter och

skyldigheter i förhållande till barnet,

om barnet är hans eller hennes eget

(artikel 10).

Åtgärder skall vidtas för att förhindra

varje otillbörlig vinning på grund av att

barnet lämnats till adoption (artikel

15). En fördragsslutande stat har rätt

att anta bestämmelser som är gynnsammare

för barnet (artikel 16).

Särskilt förordnad vårdnadshavare

Bestämmelser om vårdnad av barn finns i 6

kap. föräldrabalken. Ett barn står

normalt under vårdnad av båda föräldrarna

eller en av dem. I vissa fall kan

vårdnaden emellertid anförtros åt en

eller två särskilt förordnade

vårdnadshavare. Så kan ske om en förälder

vid utövandet av vårdnaden brister i

omsorgen om barnet på ett sätt som medför

bestående fara för barnets hälsa och

utveckling. Har föräldrarna gemensam

vårdnad om barnet och gäller bristerna i

omvårdnaden endast den ena av dem, skall

domstolen anförtro vårdnaden om barnet

endast åt den ena av dem. Brister även

den föräldern i omsorgen om barnet, skall

domstolen flytta över vårdnaden till

särskilt förordnad vårdnadshavare. Att

flytta över vårdnaden till särskilt

förordnade vårdnadshavare kan också bli

aktuellt om barnet stadigvarande har

vårdats och fostrats i ett annat enskilt

hem än föräldrahemmet och det är

uppenbart bäst för barnet att det rådande

förhållandet består. Vårdnaden skall då

flyttas över till den som har tagit emot

barnet.

Vidare kan det bli aktuellt att

anförtro vårdnaden om ett barn till

särskilt förordnad vårdnadshavare om

någon av föräldrarna dör. Har föräldrarna

gemensam vårdnad om barnet och dör en av

dem, fortsätter den andra föräldern att

ha vårdnaden om barnet. Om båda

föräldrarna dör, skall domstolen anförtro

vårdnaden åt en eller två särskilt

förordnade vårdnadshavare. I de fall

barnet står under vårdnad av endast den

ena föräldern och den föräldern dör,

skall domstolen anförtro vårdnaden åt den

andra föräldern eller, om det är

lämpligare, åt en särskilt förordnad

vårdnadshavare.

När vårdnadshavare förordnas särskilt,

skall domstolen utse någon som är lämpad

att ge barnet omvårdnad, trygghet och en

god fostran (6 kap. 10 a §). I det

enskilda fallet får hänsyn tas till

barnets ålder och utveckling samt den

personliga anknytningen till de

tilltänkta vårdnadshavarna.

Två personer kan utses att gemensamt

utöva vårdnaden, om de är gifta med

varandra eller är sambor.

Registrerat partnerskap

Enligt lagen (1994:1117) om registrerat

parnerskap kan två personer av samma kön

låta registrera sitt partnerskap. Lagen

trädde i kraft den 1 januari 1995. I

slutet av år 2001 var 2066 män och

kvinnor folkbokförda i Sverige

registrerade partner. Ett par hundra

partnerskap brukar registreras varje år.

Vid 2001 års utgång var drygt 3 miljoner

män och kvinnor gifta. Omkring 35 000

äktenskap ingås årligen.

Registrering av partnerskap kräver viss

anknytning till Sverige. Annars gäller

väsentligt samma förutsättningar såvitt

avser släktskap, ålder m.m. för att

registrera partnerskap som för att ingå

äktenskap. Ett registrerat partnerskap

kan upplösas på samma sätt som ett

äktenskap. Rättsverkningarna av att ett

partnerskap upplöses är desamma som vid

upplösning av ett äktenskap.

Ett registrerat partnerskap har i

huvudsak samma rättsverkningar som ett

äktenskap. Undantag gäller framför allt

för gemensamt rättsligt föräldraskap.

Partner får nämligen varken gemensamt

eller var för sig adoptera barn och får

inte heller utses att som särskilt

förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden

om ett barn (3 kap. 2 § första stycket).

De svenska reglerna skiljer sig härvidlag

från vad som gäller i några andra

jämförbara länder, nämligen Danmark,

Norge, Island och Nederländerna.

I Danmark och Island får en registrerad

partner styvbarnsadoptera den andra

partnerns barn. Sådan adoption får dock

inte göras när barnet är adopterat från

utlandet. I Norge trädde en ny lag i

kraft den 1 januari 2002 som innebär att

styvbarnsadoption är möjlig för

registrerade partner. När det gäller barn

som tidigare har adopterats från annat

land är en förutsättning dock att en

sådant styvbarnsadoption tillåts i det

landet. I Nederländerna är såväl gemensam

adoption som styvbarnsadoption tillåten i

homosexuella parförhållanden men endast

beträffande barn som har hemvist i

Nederländerna.

I sammanhanget kan vidare nämnas att

det i vissa delstater i USA är möjligt

för homosexuella att adoptera.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att

registrerade partner skall ges möjlighet

att prövas som adoptivföräldrar. Det

innebär att två partner gemensamt kan

adoptera barn och att en partner kan

adoptera den andra partnerns barn.

Förslaget genomförs lagtekniskt så att

första stycket 3 kap. 2 § första meningen

lagen (1994:1117) om registrerat

parnerskap utgår (se lagförslag 1 i

bilaga 2 och 3 kap. 1 § lagen om

registrerat partnerskap).

Vidare föreslår regeringen att

registrerade partner och homosexuella

sambor skall kunna utses att som särskilt

förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden

om ett barn. Förslaget i denna del

genomförs lagtekniskt så att 3 kap. 2 §

andra meningen lagen om registrat

partnerskap utgår och att det i punkt 15

lagen (1987:813) om homosexuella sambor

införs en hänvisning till 6 kap. 10 a §

föräldrabalken (se lagförslag 1 och 2 i

bilaga 2).

Regeringen gör bedömningen att

förslaget kräver att Sverige frånträder

1967 års europeiska konvention om

adoption av barn. Konventionen sägs upp

genom ett tillkännagivande hos

Europarådets generalsekreterare.

Lagändringarna bör, enligt regeringens

mening, inte träda i kraft innan

uppsägningen av konventionen har trätt i

kraft. Eftersom det inte går att bestämt

säga när detta tidigast kan ske anser

regeringen att lagändringarna bör träda i

kraft den dag regeringen bestämmer. I

propositionen uttalar regeringen som sin

ambition att ikraftträdandet skall ske så

snart som möjligt efter det att Sverige

inte längre är bundet av konventionen.

Regeringens bedömning

I propositionen anför regeringen som sin

avslutande bedömning (s. 29) att

partnerskap och adoption i grunden,

liksom annan lagstiftning, är en fråga om

värderingar, här framför allt synen på

familjebildning och föräldraskap, som

samtidigt skall avgöras sakligt och

rationellt. I detta fall skall, anför

regeringen vidare, bedömningen utgå från

vad som kan antas vara bäst för barnen.

Enligt regeringens mening har Kommittén

om barn i homosexuella familjer lagt fram

ett omfattande forskningsunderlag och har

belyst frågan ur ett brett perspektiv.

Forskningen talar med tillräcklig

säkerhet, anför regeringen, för att

registrerade partner allmänt sett kan

erbjuda adoptivbarn en god uppväxtmiljö

och tillgodose adoptivbarns särskilda

behov, också med beaktande av den

känsliga situation som barnet kan befinna

sig i på grund av partnernas

homosexualitet. En styvbarnsadoption i

ett partnerskap kan, enligt regeringens

mening, ge ett barn en ekonomisk, social

och rättslig trygghet. Om partner kan

adoptera gemensamt skulle, anför

regeringen, fler lämpliga

adoptivföräldrar finnas tillgängliga som

kan erbjuda trygghet. Att erkänna en

sådan homosexuell familjebildning ger,

enligt regeringens mening, en viktig

signal till de barn som lever hos

homosexuella vuxna. Mot denna bakgrund

gör regeringen bedömningen att det ligger

i barnens bästa att registrerade partner

kan adoptera och att det inte är

motiverat att i lagen upprätthålla ett

generellt hinder mot adoption. Liksom när

det gäller andra som önskar adoptera barn

bör en individuell prövning kunna göras

utifrån de sökandes förutsättningar att

erbjuda gynsamma uppväxtförhållanden.

Enligt regeringens mening finns det inte

skäl att, som några remissinstanser

förordar, avvakta en eventuell översyn av

bestämmelserna om adoption i

föräldrabalken.

När det gäller prövningen av en

sökandes lämplighet att adoptera är det,

enligt regeringens mening, av

grundläggande betydelse att förhållandet

är seriöst och stabilt och att sökandena

är mogna och ansvarskännande. För barnets

identitetsutveckling är det, anför

regeringen, viktigt att barnet får

möjlighet till ett naturligt umgänge med

personer av båda könen och att barnet kan

erbjudas en varaktig och god manlig och

kvinnlig förebild i barnets närhet. NIA:s

handbok för socialnämnder ger en god

vägledning för prövningen. För sökande

som är registrerade partner kan det

därutöver behöva tas vissa särskilda

hänsyn. En öppen kommunikation mellan

barnet och föräldrarna om de konflikter

som kan uppstå till följd av den är

enligt regeringens uppfattning, avgörande

för hur barnets psykologiska och sociala

livsvillkor utvecklas. Det bör därför,

anför regeringen, finnas öppenhet kring

partnerskapet, och familjesituationen bör

inte vara omgärdad med förbud och

hemligheter. Partnerna bör kunna hantera

omgivningens attityder, ha beredskap att

möta barnets tankar om familjen och ha en

positiv inställning till det motsatta

könet.

Regeringen anser det inte motiverat att

i lagtexten ange att det skall fästas

särskilt avseende vid just den

omständigheten att sökandens möjligheter

att erbjuda barnet manliga och kvinnliga

förebilder skall vara av avgörande vikt.

Sökandens nätverk och möjligheter att

erbjuda barnet goda och varaktiga manliga

och kvinnliga förebilder är, anför

regeringen, en naturlig del i den

helhetsbedömning som skall göras. Det

gäller i dag när ensamstående adopterar

och har inte bedömts behöva framgå av

lagtexten.

I linje med den bedömning som har

gjorts beträffande partnerskap och

adoption anser regeringen att partner och

homosexuella sambor allmänt sett skulle

kunna erbjuda en sådan uppväxtmiljö som

behövs för att hantera eventuella problem

och att de bör kunna utses gemensamt till

särskilt förordnade vårdnadshavare.

Med hänsyn framför allt till den risk som

lagändringen rörande adoption kan

innebära för makars och ensamståendes

möjligheter att adoptera från andra

länder avser regeringen att ge berörda

myndigheter i uppdrag att kontinuerligt

följa upp konsekvenserna. Därvid skall,

enligt vad regeringen upplyser,

undersökas ursprungsländernas reaktion

och utvecklingen när det gäller

internationella adoptioner liksom

förhållandena för de barn som adopteras.

Förslag skall lämnas på de åtgärder som

kan visa sig motiverade. En första

rapport skall lämnas redan ett år efter

ikrafträdandet. Regeringen kommer också

att vid behov på annat sätt utvärdera

lagändringen.

Motionerna

Tuve Skånberg m.fl. (kd, m, c) yrkar i

motion L25 att riksdagen skall avslå

propositionen. I motionen pekas på att

all tillgänglig barnexpertis motsatt sig

att homosexuella skall få prövas för

utlandsadoptioner. En lag om

homosexuellas rätt till adoption strider,

enligt motionärernas mening, mot

Haagkonventionen och FN:s barnkonvention.

Därutöver, anför motionärerna, sägs

uttryckligen i föräldrabalken att en

adoption inte får äga rum om den inte är

till fördel för barnet. Det bästa för

barnet är, enligt motionärerna, att växa

upp med båda sina biologiska föräldrar.

När detta av olika skäl inte går måste

den naturliga familjesituationen

efterliknas så långt det är möjligt. Det

kan, enligt motionärernas mening,

omöjligt vara i barnets intresse att

berövas möjligheten till en naturlig

identifikationsprocess. Inte ens om

barnets båda föräldrar skulle vara döda

kan en adoption i enlighet med

regeringens förslag vara till barnets

bästa eftersom den berövar barnet dess

biologiska, sociala och ekonomiska arv.

När det gäller internationella adoptioner

är regeringens förslag enbart av

akademiskt intresse. Av vad samtliga

adoptionsorganisationer redovisat framgår

att inget enda adoptionsland accepterar

att barn placeras hos homosexuella

föräldrar.

I motion L17 yrkar Gustaf von Essen och

Lennart Fridén (båda m) att riksdagen

skall avslå propositionen. Motionärerna

menar att barn bör ha möjlighet att få

växa upp under så goda och stabila

förhållanden som möjligt. De barn som

adopteras från krisdrabbade länder är

ofta hårt prövade när de anländer till

Sverige. Undersökningar visar, anför

motionärerna, att adopterade barn oftare

än andra lider av psykiska besvär på

grund av de trauman som följer av att de

är adopterade. Därför måste, enligt

motionärernas mening, adopterade barns

välbefinnande ha företräde framför

homosexuellas rätt till sitt eget

självförverkligande. Adopterade barn bör

inte utsättas för den ytterligare börda

det innebär att ha homosexuella

föräldrar.

Också Karl Gustav Abramsson (s) yrkar i

motion L20 att riksdagen skall avslå

propositionen. Som skäl för yrkandet

anför motionären att den utredning som

utgör underlag för regeringens förslag

inte på ett betryggande och

invändningsfritt sätt har kunnat

övertyga. Från flera remissinstanser och

experter har, påpekar motionären, anförts

en rad allvarliga invändningar i fråga om

lämpligheten av s.k. homoadoptioner.

Motionären delar uppfattningen att det

inte skulle vara förenligt med en

grundläggande och oavvislig omtanke om

barnen att tillåta homoadoptioner.

I motion L26 yrkar Rolf Åbjörnsson

m.fl. (kd) att riksdagen skall avslå de i

propositionen framlagda lagförslagen som

innebär att registrerade partner skall

ges möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar och kunna utses som

särskilt förordnade vårdnadshavare

(yrkandena 2–7). Vidare yrkas att

riksdagen skall avslå regeringens förslag

om att säga upp den europeiska

konventionen om adoption av barn (yrkande

1). Slutligen yrkas att riksdagen skall

anta en lag om ändring i lagen om

registrerat partnerskap avseende rätten

att prövas som vårdnadshavare (yrkande

8). – I motionen anförs att

barnperspektivet inte varit vägledande

för det arbete som utförts av Kommittén

om barn i homosexuella familjer. Adoption

är inte till för att ge vuxna människor

barn. Adoptionens syfte är, enligt

motionärernas mening, att ge barnet en

ersättning för dess biologiska föräldrar.

Vid en adoption, som är det enda

tillfälle då staten reglerar hur en

familj skall se ut, skall man söka

efterlikna det ursprungliga

familjeförhållandet i så stor

utsträckning som möjligt. Om två personer

tillsammans skall kunna komma i fråga som

adoptivföräldrar till ett barn måste

dessa, anför motionärerna, kunna fungera

som ersättare för mamma respektive pappa.

En första förutsättning är alltså att de

är av olika kön. Om homosexuella par

tillåts att adoptera anser motionärerna

att stora delar av familjerätten måste

anpassas eftersom den utgår från båda

föräldrarnas betydelse för barnets

utveckling. Enligt motionärernas mening

skall det inte vara tillåtet att

experimentera på adoptivbarn utifrån

gissningar och teorier om att det inte

har någon betydelse att föräldrarna är av

olika kön. Eftersom regeringen medgett

att barnet behöver förebilder av båda

könen har regeringen erkänt att en

konstellation med två föräldrar av samma

kön inte är tillräcklig för barnets

utveckling. Att adopteras av ett

homosexuellt par torde komma att innebära

en ökad belastning för internationellt

adopterade barn, särskilt i tonåren.

Genom att tillåta homosexuella par att

adoptera skulle Sverige, anser

motionärerna, frångå FN:s barnkonvention.

Vidare menar motionärerna att förslaget

strider mot 1993 års Haagkonvention.

Trots att regeringen anser att det är

olämpligt föreslås att den europeiska

konventionen om adoptioner från år 1967

skall frånträdas. Därutöver anför

motionärerna att förslaget med all

sannolikhet kommer att medföra att alla

internationella adoptioner kommer att

stoppas och att därmed många barn berövas

möjligheten till ett bättre liv. I

motionen redovisas vilka remissinstanser

som motsatt sig att kommitténs förslag

genomförs. Vidare påpekas att också

Lagrådet uttryckt kritik mot förslaget.

Motionärerna motsätter sig också

förslaget att registrerade partner skall

kunna utses att som särskilt förordnade

vårdnadshavare gemensamt utöva vårdnaden

om ett barn. – Däremot anser motionärerna

att homosexuella skall kunna bli prövade

som vårdnadshavare i de fall då ett barn

vuxit upp tillsammans med sin biologiska

förälders partner och den biologiska

föräldern avlider eller av annat

synnerligt skäl inte kan ha vårdnaden om

barnet.

Olle Lindström (m) yrkar i motion L23

att riksdagen skall avslå förslaget om

att registrerade partner skall ges

möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar. Motionären anför att

adopterade barn är överrepresenterade

bland de barn som har identitetsproblem

och att förslaget innebär att man lägger

ytterligare identitetsproblem på barnen.

Eftersom det under lång tid alltid

funnits fler människor i världen som vill

adoptera än vad det finns barn som

behöver adoptivföräldrar skall, enligt

motionärens mening, undvikas att riskera

att utsätta de barn som adopteras för

ytterligare svårigheter med identiteten

genom att låta dem bli adopterade av

homosexuella par.

I motion L22 yrkar Christel Anderberg

m.fl. (m) att riksdagen skall avslå

regeringens förslag att registrerade

partner skall ges möjlighet att prövas

som adoptivföräldrar (yrkande 1).

Motionärerna förklarar sig emellertid

inte ha något att erinra mot förslaget

såvitt gäller närståendeadoption men

begär att regeringen snarast lägger fram

ett lagförslag som gör att dagens regler

för internationella adoptioner inte kan

kringgås i syfte att efter ensamadoption

låta en registrerad partner

närståendeadoptera barnet (yrkande 2). I

motionen yrkas vidare att riksdagen skall

avslå regeringens förslag att frånträda

1967 års europeiska konvention om

adoption av barn (yrkande 3). –

Motionärerna anför att vuxna inte har

rätt till barn, men att barn har rätt

till goda uppväxtvillkor. Därför måste

frågan om registrerade partner skall ges

rätt att prövas som adoptivföräldrar

avgöras med utgångspunkt i principen om

barnens bästa. Separationen från de

biologiska föräldrarna påverkar ett barn

genom hela livet. Motionärerna pekar på

att de flesta adoptivbarn klarar sig bra,

men att de som inte gör det ofta får

mycket stora problem. Enligt

motionärernas mening är kunskapen om

adoptioner och adoptivbarns utveckling

ännu ofullständig, särskilt när det

gäller adopterade barn i homosexuella

familjer. Bland annat saknas studier om

viktiga delområden som familjebildning

och utvecklingen av den sexuella

identiteten. Motionärerna anför att

forskningen visat att det finns en

överrisk för självmord och psykologiska

komplikationer hos adopterade barn. Med

beaktande av detta samt att kunskapen om

adopterade barn i homosexuella familjer

ännu är ofullständig, anser motionärerna

att man i dag inte vet hur stora

adoptivbarns marginaler är, och i

motionen ställs frågan hur adopterade

klarar att förhålla sig till ytterligare

en livsuppgift. Motionärerna anser att

regeringen inte är intresserad av kunskap

om adopterade och adopterade i

homosexuella familjer. Motionärerna anser

vidare att man måste ha kunskap för att

med gott samvete kunna säga att man

fattat beslut som utgår från barnets

bästa och att man måste avvakta ny

forskning som kan ge en bredare

kunskapsgrund att stå på för att kunna

fatta beslut. Mot denna bakgrund

förklarar sig motionärerna inte kunna

stödja förslaget att ge registrerade

partner rätt att prövas som

adoptivföräldrar. Däremot stöder

motionärerna förslaget att medge

närståendeadoptioner för registrerade

partner. För de barn som då berörs är det

biologiska ursprunget klart, vilket

enligt motionärernas mening väsentligt

underlättar identitetsbyggandet.

Yrkandena i motion L24 av Lennart

Kollmats m.fl. (fp) går ut på att

riksdagen skall avslå regeringens förslag

såvitt gäller internationella adoptioner

och ändra regeringens förslag så att

endast styvbarnsadoptioner av den andre

partnerns biologiska barn tillåts. – I

motionen redovisas vad som anförts i två

särskilda yttranden i betänkandet (SOU

2001:10) Barn i homosexuella familjer

vari kommitténs förslag att införa en

möjlighet till styvbarnsadoption

tillstyrks medan övriga förslag avstyrks.

Vidare framhåller motionärerna att

företrädare för föreningar och nätverk

för adopterade till övervägande delen

ställt sig negativa till homosexuellas

möjligheter att bli prövade för gemensam

adoption. I motionen anförs att det finns

ytterligare argument för motionsyrkandena

som hänför sig till reaktionerna från de

s.k. givarländerna och också från de

organisationer i givarländerna som

arbetar med adoptioner. Därtill kommer,

anför motionärerna, att Sverige måste

frånträda en europeisk konvention, vilket

är mycket ovanligt och dessutom

olämpligt. Därutöver påpekas att Lagrådet

varit kritiskt till förslaget. Att

tillåta styvbarnsadoptioner anser

motionärerna däremot är förenligt med

barnets bästa eftersom det i en sådan

situation redan finns en biologisk

förälder som är med i bilden.

Motionärerna förordar emellertid inte en

sådan ordning i de fall den andre

partnerns barn är adopterat, vilket

skulle möjliggöra kringgående av den

ordning som motionärerna förordar.

I motion L19 framställer Susanne

Eberstein m.fl. (s) ett yrkande som

innebär att registrerade partner skall få

prövas som adoptivföräldrar endast i

fråga om barn som har hemvist i Sverige.

– Motionärerna förklarar sig inte ha

några erinringar mot regeringens förslag

såvitt avser närståendeadoptioner och

adoptioner av barn i Sverige. Däremot är,

enligt motionärernas mening, situationen

helt annorlunda när det gäller

internationella adoptioner, vilket

framgår av skrivelser, särskilda

yttranden och remissvar med anledning av

betänkandet (SOU 2001:10) Barn i

homosexuella familjer. De internationellt

adopterade barnen har i de flesta fall en

helt annorlunda bakgrund än svenska.

Motionärerna anser att det finns risk för

att internationellt adopterade barn

skulle upppleva ett ännu starkare

utanförskap i en homosexuell familj och

att detta ytterligare skulle försvåra

barnets identitetsutveckling. Ett annat

skäl som framförs i motionen gäller

Sveriges internationella åtaganden,

främst Haagkonventionen. Motionärerna

pekar på att konventionen syftar till att

stärka barnets rättsskydd vid

internationella adoptioner och är en

konkretisering av FN:s barnkonvention när

det gäller adoptioner. Begränsningen av

konventionen till att omfatta endast

adoptioner till makar och en person ensam

gjordes på uttrycklig begäran av

ursprungsländerna. Barn som adopteras av

registrerade partner kommer därför, anför

motionärerna, att ställas utanför det

skydd som Haagkonvention ger. Sverige

skulle således genom föreliggande

lagförslag vara berett att gå vid sidan

av Haagkonventionen och förmå

ursprungslandet att genomföra adoptioner

vid sidan av konventionen. Enligt

motionärernas mening skickar detta

märkliga signaler till de 40 länder som

redan ratificerat konventionen och till

de länder som nu förbereder sig för

ratificiering. Vidare anförs att

propositionen inte innehåller något

förslag om ersättning för

Haagkonventionen. Konsekvensen av

förslaget blir, anser motionärerna, att

vuxna ges nya rättigheter på bekostnad av

ett urholkat rättsskydd för redan utsatta

barn. Motionärerna anför vidare att de

fyra länder som infört möjlighet till

partnerskapsadoption inte öppnat för

internationella adoptioner med hänsyn

till Haagkonventionen och de

internationella relationerna. Mot

bakgrund av det anförda anser sig

motionärerna inte kunna ställa sig bakom

regeringens förslag såvitt gäller

möjligheten att adoptera barn från andra

länder.

Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkar i motion

L21 att riksdagen skall besluta att

lagändringarna skall träda i kraft senast

den 1 mars 2003 (yrkande 6). Vidare yrkas

att riksdagen beslutar att den prövning

som skall göras av adoptanter inte skall

ställa krav på att det skall finnas

kvinnliga och manliga förebilder utanför

adoptionsrelationen (yrkande 1).

Därutöver yrkas att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den

lagändring som föreslås i propositionen

gällande partners möjlighet att adoptera

från utlandet inte kommer att ändras i

det fall lagändringen eventuellt kommer

att inverka på makars och ensamståendes

möjligheter att adoptera från andra

länder (yrkande 2). Motionärerna vill

också att riksdagen skall begära att

riksdagen förtydligar

uppföljningsuppdraget till berörda

myndigheter så att avsikten med uppdraget

blir att myndigheterna även skall stå väl

rustade med åtgärder för att motverka att

en ändrad svensk lagstiftning eventuellt

får negativa konsekvenser för

ensamstående och heterosexuella svenska

pars möjligheter att adoptera

internationellt (yrkande 3). Slutligen

yrkas att riksdagen skall begära att

regeringen ger utredningen om

internationella adoptioner

tilläggsdirektiv som tar sikte på de

förändringar i lagstiftningen som

föreslås i den nu aktuella propositionen.

Vid hemutredningar får, enligt

motionärernas mening, inte fästas vikt

vid de adoptionssökandes sexuella

läggning (yrkande 4). – Vad först gäller

ikraftträdandet anser motionärerna att

regeringen redan den 5 juni 2002 bör ha

tagit fram en skrivelse om uppsägning av

konventionen som omgående kan överlämnas

till Europarådets generalsekreterare. Med

en uppsägningstid om sex månader skulle

lagändringarna kunna träda i kraft senast

den 1 mars 2003, vilket motionärerna

anser att riksdagen bör besluta. – I

motionen framförs vidare kritik mot de

uttalanden som regeringen gjort i

propositionen rörande kvinnliga och

manliga förebilder. Motionärerna anser

att regeringen har en problematisk

inställning till kön samt till kvinnliga

och manliga förebilder. I motionen ställs

frågan vad det är för kvinnlighet och

manlighet som regeringen anser måste

kunna visas upp i omgivningen av

homosexuella par som vill adoptera barn,

särskilt mot bakgrund av att regeringen i

andra sammanhang poängterat hur viktigt

det är att motverka könsordningen.

Motionärerna efterlyser en djupare analys

av innebörden av att samkönade

adoptivföräldrar skall ha kvinnliga och

manliga förebilder utanför

adoptionsrelationen. En adoption är inte

till för att ge barnet en mor och en far,

utan för att ge barnet en trygg lösning

på det problemet att det blivit av med

sin mor och sin far. Motionärerna anser

mot denna bakgrund att regeringens

utgångspunkt, att den prövning som skall

ställas på adoptivföräldrarna skall utgå

från en manlig och en kvinnlig förebild

utanför adoptionsrelationen, är orimlig.

I stället, anför motionärerna, skall

prövningen utgå från barnets bästa och

från att ett föräldraskaps kvalitet är

mångfasetterad. Denna prövning skall inte

utgå från kön. – Motionärerna tolkar

propositionen så att regeringen är beredd

att ompröva ställningstagandet att ge

partner möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar för den händelse den nya

lagstiftningen skulle innebära risker för

negativa konsekvenser när det gäller

makars och ensamståendes möjligheter till

internationella adoptioner. I motionen

framförs kritik mot detta. Motionärerna

vill att riksdagen genom ett

tillkännagivande skall uttala att den

lagändring som föreslås i propositionen,

när det gäller partners möjlighet att

adoptera från utlandet, inte kommer att

ändras i det fall lagändringen eventuellt

skulle komma att inverka på makars och

ensamståendes möjligheter att adoptera

från andra länder.

I två motioner väckta under den allmänna

motionstiden år 2001 anser motionärerna

att det bör vara möjligt att förordna

fler än två vårdnadshavare för ett barn.

I motion L309 anför Tasso Stafilidis

och Charlotta L Bjälkebring (båda v) att

dagens regler om vårdnad begränsar

möjligheten till andra familjeformer än

heterosexuella kärnfamiljer och lämnar

barnet och de faktiska vårdnadshavarna i

andra familjeformer än den nyss beskrivna

utan rättigheter och skyldigheter.

Motionärerna yrkar att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening att det bör införas en möjlighet

till fler än två vårdnadshavare för ett

barn utan regler om vårdnadshavarens

sexuella läggning.

Bengt-Ola Ryttar och Barbro Hietala

Nordlund (båda s) begär i motion L319 en

översyn av möjligheten att förordna fler

än två vårdnadshavare för ett barn och

möjligheten att förordna annan än

förälder att tillsammans med en förälder

vara vårdnadshavare. Enligt motionärerna

finns det anledning att se över hur det

rättsliga ansvaret för ett barn skall

fördelas i en verklighet där många barn

växer upp i familjer som inte motsvarar

den traditionella, biologiska familjen.

Många av dessa barn kan ha en stark

social gemenskap med en eller flera vuxna

som inte är deras rättsliga föräldrar.

Dessa barns intressen måste också, anser

motionärerna, tillgodoses på bästa sätt

och barnen måste ges ett bra skydd.

Yrkanden med förslag om

tillkännagivanden som får anses ligga

helt i linje med de i propositionen

framlagda förslagen framställs i de under

den allmänna motionstiden år 2001 väckta

motionerna L371 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, s, c, fp, mp) (yrkandena 20 och

22–24), L325 av Lars Lindblad och Anna

Kinberg (båda m) (yrkandena 5 och 6),

L226 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

(yrkandena 1–3), L327 av Tommy Waidelich

och Cinnika Beiming (båda s), L344 av

Karin Pilsäter och Johan Pehrsson (båda

fp), L357 av Anita Johansson och Lars U

Granberg (båda s), L359 av Hillevi

Larsson m.fl. (s) (delvis), L368 av Laila

Bäck (s) och So495 av Matz Hammarström

m.fl. (mp) (yrkande 5). I den sistnämnda

motionen yrkas att riksdagen skall

besluta om sådana lagändringar att

homosexuella par ges rätt att prövas som

adoptivföräldrar (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringens

förslag skarpt kritiserats i flertalet av

de motioner som väckts med anledning av

propositionen, särskilt vad gäller

förslaget att tillåta att registrerade

partner prövas även för internationella

adoptioner. Också kommittéförslaget i den

delen har utsatts för kraftig kritik av

remissinstanserna. En annan del av

kritiken gäller det forskningsunderlag

som Kommittén om barn i homosexuella

familjer presenterat, och flera

motionärer menar att man inte kan dra

några generella slutsatser av det. Annan

kritik går ut på att förslaget inte är i

överensstämmelse med Sveriges

internationella åtaganden. Därutöver

framförs invändningen att förslaget

strider mot adoptionsinstitutets syfte,

nämligen att ge barnet en ersättning för

dess biologiska föräldrar. Att

registrerade partner på ett mera

generellt plan inte skulle kunna anses

uppfylla de krav som ställs på

adoptivföräldrar, görs däremot inte

gällande.

Inför ett ställningstagande till

propositionen och de i ärendet aktuella

motionerna vill utskottet först

understryka att föreliggande lagförslag

innebär att registrerade partner – på

samma sätt som nu gäller för makar –

skall få möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar. Det är således inte

fråga om, såsom i bland slarvigt antytts

i den allmänna debatten, att ge generella

rättigheter för registrerade partner som

grupp betraktad att adoptera barn.

Vad gäller forskningsunderlaget kan

utskottet instämma i regeringens

bedömning att detta har vissa brister och

att det måste bedömas med försiktighet.

Även om så är fallet ger underlaget,

enligt regeringens mening, ändå stöd för

bedömningen. Utskottet delar regeringens

uppfattning.

Utskottet konstaterar vidare att de

studier som ligger till grund för

kommitténs forskningsresultat är baserade

på icke-slumpmässiga urval. Orsaken till

detta är att barn i homosexuella familjer

utgör en dold population. Studier av

dolda populationer reser såväl annorlunda

som svårare metodproblem än studier av

andra grupper, särskilt vad gäller

urvalet. Utskottet instämmer dock i

regeringens bedömning att kommitténs

studier har utförts med de vedertagna

undersöknings- och urvalsmetoder som

brukar tillämpas vid studier av dolda

populationer. Forskningsunderlaget kan

därför sägas uppfylla de vetenskapliga

krav som ställs på sådan forskning för

att den skall betraktas som

tillförlitlig.

Enligt utskottets mening kan också

frågan väckas om inte spörsmålet rörande

eventuella brister i forskningsunderlaget

tillmätts en alltför stor betydelse i

debatten. Som redovisats tidigare i

betänkandet omgärdas adoptionsinstitutet

av ett detaljerat och omsorgsfullt

utformat regelverk som syftar till att

förhindra att varje enskild adoption som

inte är till ett visst barns fördel

kommer till stånd. Några ändringar i

detta regelsystem är inte aktuella i

förevarande lagstiftningsärende. Varje

enskild ansökan skall alltså även

fortsättningsvis prövas utifrån de

förutsättningar som föreligger just i det

ärendet. Frågan om vilka generella

forskningsresultat som föreligger i

prövningsögonblicket kan givetvis vara av

en viss betydelse, men kan knappast anses

vara avgörande i ett enskilt ärende. Även

om det skulle föreligga fullt ut

generaliserbara resultat från forskningen

skall givetvis en ansökan avslås om

adoptionen inte kan anses vara till

fördel för just det barn ärendet gäller.

På motsvarande sätt bör en ansökan

bifallas om adoptionen kan anses vara

till för det aktuella barnets bästa, även

om det inte föreligger fullt ut

generaliserbara forskningsresultat.

I likhet med regeringen anser

lagutskottet att utgångpunkten för frågan

om registrerade partner skall ges

möjlighet att prövas som adoptivföräldrar

bör vara att lagstiftaren så långt som

möjligt skall vara neutral mellan

äktenskap och partnerskap när det gäller

samlevnadsformens rättsverkningar. En

ändring av gällande regler måste vidare

vara sakligt motiverad utifrån principen

om barnets bästa.

När det sedan gäller grundfrågan om

registrerade partner över huvud taget bör

ges möjligheter att prövas som

adoptivföräldrar delar lagutskottet den

bedömning som gjorts av socialutskottet,

regeringen och Kommittén om barn i

homosexuella familjer. Det finns således

ingenting som säger att registrerade

partner generellt sett inte skulle ha

samma förutsättningar som makar att

tillgodose de särskilda behov av praktisk

och känslomässig omsorg och omvårdnad som

adopterade barn kan ha, även med

beaktande av den känsliga situation som

barn i homosexuella familjer kan befinna

sig i. Den bild forskningen ger härvidlag

tyder, enligt utskottets mening, klart på

att registrerade partner har samma

förutsättningar som makar att bli goda

adoptivföräldrar.

I propositionen gör också regeringen

sammantaget den bedömningen att den

erfarenhet och forskning som finns om

barn som växer upp med homosexuella vuxna

med tillräcklig grad av säkerhet talar

för att registrerade partner kan klara av

att hantera den känsliga situation som

adopterade barn kan befinna sig i.

Lagutskottet gör för sin del samma

bedömning. När det gäller omgivningens

syn på förevarande frågor bör också

tilläggas att man i Sverige, i synnerhet

bland yngre personer, har ett alltmer

fördomsfritt förhållningssätt gentemot

homosexuella. Enligt utskottets mening

finns det ingenting som tyder på att

denna utveckling inte kommer att

fortskrida, och redan nu kan skönjas att

yngre personers förhållningssätt gentemot

homosexualitet anammats också av gemene

man.

Vad först gäller styvbarnsadoptioner bör,

enligt utskottets mening, en

grundläggande utgångspunkt för

ställningstagandena vara att det inte går

att blunda för att det i dagens samhälle

finns ett inte oansenligt antal barn som

växer upp i familjer med två vuxna

personer av samma kön. Det är givet att

den rättsliga situationen i sådana fall

vad gäller relationen mellan barnet och

dess föräldrar varierar, såväl för dessa

barn som i fråga om andra barn. Sålunda

kan barnets mor eller far ha vårdnaden

gemensamt med barnets andra biologiska

förälder eller adoptivförälder. I andra

fall är modern eller fadern ensam

vårdnadshavare och barnets andra förälder

har ingen del i vårdnaden. Vidare

förekommer det att barn växer upp utan

att ha haft två föräldrar, nämligen barn

för vilka faderskapet inte blivit

fastställt. Situationen kan också vara

den att barnets ena förälder är avliden.

De barn som är adopterade av ensamstående

personer har en liknande situation.

När ett barn växer upp med två personer

av samma kön, varav den ena är en av

barnets biologiska förälder, är det,

liksom i andra fall av styvbarnssitua

tioner, fullt tänkbart att barnets

relationer till förälderns partner är väl

så goda som relationen till den

biologiska föräldern. Särskilt kan detta

vara fallet då den andre föräldern

avlidit eller inte tar någon som helst

aktiv del i barnets uppväxt. Relationen

till förälderns partner kan också i fall

då faderskapet aldrig fastställts vara

lika god som en motsvarande relation där

styvföräldern är av motsatt kön.

Lagutskottet kan inte finna några bärande

skäl för att i sådana och liknande

situationer lagligen hindra att den

biologiska förälderns partner får

möjlighet att bli prövad som

adoptivförälder. Som regeringen och

socialutskottet anfört kan en

styvbarnsadoption i ett registrerat

partnerskap innebära fördelar för barnet

genom att dess ekonomiska, sociala och

rättsliga trygghet ökar. Utskottet vill

vidare peka på att i ett av de särskilda

expertyttrandena till betänkandet (SOU

2001:10) Barn i homosexuella familjer (s.

435) uttalats att barnet i familjer där

den ena partnern är biologisk förälder

redan har sitt ursprung klart och att det

för det mesta redan har sina relationer,

anknytning och bakgrund uppbyggda med

åtminstone en biologisk förälder.

Utskottet kan inte finna annat än att

lagstiftaren då har en skyldighet att

underlätta för dessa barns uppväxt samt

ekonomiska, sociala och rättsliga

trygghet. Lagstiftningen bör således,

enligt utskottets mening, inte hindra att

barnet, om förutsättningarna i övrigt för

adoption är uppfyllda, kan få adopteras

av partnern till den biologiske föräldern

om det i ett enskilt fall skulle bedömas

vara till fördel för barnet.

Enligt utskottets mening finns det inte

anledning att vid styvbarnsadoptioner

generellt göra någon åtskillnad mellan

ett biologiskt barn och ett adopterat

barn. Ett adopterat barn som sedan en tid

lever tillsammans med sin adoptivförälder

och dennes registrerade partner kan,

precis som ett biologiskt barn i ett

motsvarande förhållande, ha behov att

genom en styvbarnsadoption få sina

rättsliga, sociala och ekonomiska behov

tillgodosedda. Att generellt föreskriva

att sådana barn inte kan bli föremål för

styvbarnsadoption inom ramen för ett

registrerat partnerskap anser utskottet

innebära en oacceptabel särbehandling av

adopterade barn. En motsatt ordning

stämmer dessutom inte överens med det

starka adoptionsinstitutets grundsyfte.

Därutöver vill utskottet än en gång peka

på att en individuell prövning skall

komma till stånd i varje enskilt

adoptionsärende. Därvid får givetvis det

särskilda förhållandet att styvbarnet en

gång tidigare är adopterat vara en

särskild omständighet som får beaktas

både i den utredning som skall föregå

prövningen och i samband med själva

avgörandet. Om det därvid skulle visa sig

att ytterligare en adoption inte är till

fördel för barnet skall givetvis

tillstånd till adoptionen inte ges. När

det gäller något äldre barn bör vidare

påpekas att gällande lagstiftning innebär

tillräckliga garantier för att en

adoption inte kommer till stånd mot

barnets vilja.

Som redovisats inledningsvis i

förevarande avsnitt är kritiken mot

regeringens förslag särskilt stark i

fråga om att tillåta att registrerade

partner prövas även för internationella

adoptioner. Utskottet anser att

regeringens förslag i denna del bör

bedömas i sitt rätta sammanhang, och att

de jämförelser som gjorts i den allmänna

debatten med makars möjligheter att

prövas som adoptivföräldrar för

internationella adoptioner inte är

rättvisande. Enligt vad företrädare för

NIA upplyst utskottet tillåter inget av

de ursprungsländer som Sverige för

närvarande samarbetar med i fråga om

internationella adoptioner att

homosexuella par adopterar barn från

ifrågavarande land och att det är

osannolikt att registrerade partner inom

en överskådlig framtid kommer att kunna

gemensamt adoptera barn från dessa

länder. Också regeringen är medveten om

dessa förhållanden, och i propositionen

uttalas att en lagändring som också

kommer att omfatta internationella

adoptioner knappast kommer att resultera

i att registrerade partner inom den

närmaste tiden kan adoptera barn från

andra länder annat än i undantagsfall.

Fråga uppkommer då om man av dessa skäl

inte bör genomföra lagförslaget såvitt

avser internationella adoptioner.

Lagrådet har också i sitt yttrande

ifrågasatt lämpligheten av en

lagstiftning som i detta hänseende inte

kan förväntas få något praktiskt

genomslag. Enligt lagutskottets mening

bör emellertid denna omständighet inte

utgöra skäl för riksdagen att frångå

regeringens förslag i denna del. I

sammanhanget måste nämligen beaktas,

såsom också regeringen är inne på, att

attityden i många länder till

homosexuella och homosexuellas

förhållande till barn håller på att

förändras i en positiv riktning. Enligt

utskottets mening kan det inte uteslutas

att det finns länder, såväl ”nya” som

”gamla”, som inom en inte alltför

avlägsen framtid skulle kunna bli

aktuella som ursprungsländer. En svensk

öppenhet i frågan kan dessutom på sikt

medföra att inställningen till

homosexuella och adoptioner i partnerskap

ytterligare förändras i positiv riktning

också i andra länder. Mot den bakgrunden

anser utskottet i likhet med regeringen

att den omständigheten att en lagändring

såvitt avser internationella adoptioner

endast skulle få en begränsad och inte

omedelbar effekt inte i sig bör hindra

att den genomförs. Regeringens förslag i

denna del får anses som framåtsyftande.

Utskottet konstaterar även att de

föreslagna ändringarna kommer att ge ett

rättsligt skydd till de internationellt

adopterade barn som redan i dag lever

tillsammans med registrerade partner.

I vissa motioner har uttryckts farhågor

för att ett genomförande av förslaget om

internationella adoptioner kan komma att

negativt påverka makars och ensamståendes

framtida möjligheter att adoptera

internationellt. Utskottet anser att

dessa farhågor är överdrivna. Kommitténs

undersökningar kan, enligt utskottets

mening, inte anses ge stöd för

motionärernas uppfattning. Kommittén har

undersökt hur de länder som Sverige för

närvarande samarbetar med om

internationella adoptioner skulle ställa

sig om registrerade partner fick adoptera

gemensamt och vad detta skulle innebära

för andra personer som vill adoptera

utländska barn. Kommittén ställde genom

Utrikesdepartementet två frågor till de

25 ursprungsländer som lämnar flest barn

för adoption till Sverige. Den första

frågan var om man kunde tänka sig att

låta homosexuella par adoptera barn från

det landet. Den andra frågan var om

svenska regler som ger homosexuella par

möjlighet att adoptera skulle kunna

negativt påverka makars möjlighet att

adoptera. Sjutton länder svarade.

Samtliga sjutton svarade att endast makar

och ensamstående accepteras för adoption.

Nio av länderna svarade att svenska

regler som ger homosexuella par möjlighet

att adoptera inte skulle negativt påverka

makars möjlighet att adoptera. Ett land,

Lettland, svarade att det finns risk för

att makars möjlighet skulle påverkas

negativt. Övriga sju svarade inte på den

frågan.

Utskottet delar mot denna bakgrund

regeringens bedömning att risken för

negativa konsekvenser för makar och

ensamstående inte är så stor att den bör

hindra att det införs en möjlighet för

registerade partner till gemensam

adoption också från utlandet. I

sammanhanget måste också beaktas att

regeringen avser att ge berörda

myndigheter i uppdrag att kontinuerligt

följa upp konsekvenserna av de föreslagna

lagändringarna. Därvid skall undersökas

ursprungsländernas reaktioner och

utvecklingen när det gäller

internationella adoptioner liksom

förhållandena för de barn som adopterats.

Förslag skall lämnas på de åtgärder som

kan visa sig motiverade. En första

rapport skall lämnas redan ett år efter

ikraftträdandet, och regeringen kommer

också att vid behov på annat sätt

utvärdera lagstiftningen.

Mot denna bakgund anser utskottet att

vad som anförts i motionerna om riskerna

som lagändringarna kan innebära för

makars och ensamståendes möjligheter att

adoptera från andra länder inte utgör

skäl för riksdagen att avslå regeringens

lagförslag i denna del.

I några av motionerna görs invändningar

mot regeringens förslag utifrån Sveriges

internationella åtaganden. Vad först

gäller barnkonventionen kan utskottet

inte finna att den lagstiftning som

regeringen föreslår innebär att den

svenska adoptionslagstiftningen kommer i

konflikt med konventionens bestämmelser

och anda. Sverige kommer även i framtiden

att ha en adoptionslagstiftning som

innebär att barnets bästa skall vara

styrande för alla överväganden som rör

adoption. Inga andra intressen kommer att

få sättas före eller anses lika viktiga

som hänsynen till barnets bästa. I de

fall ett beslut om adoption skall fattas

i barnets urspungsland kommer de länder

som inte tillåter homosexuella att

adoptera helt enkelt att säga nej till

adoptionen. I de fall adoptionen skall

genomföras i Sverige gäller, som tidigare

redovisats, enligt lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling att

adoptionen som huvudregel skall gå via en

auktoriserad sammanslutning. I andra fall

skall NIA pröva om förfarandet är

godtagbart. Enligt utskottets mening

torde detta med all önskvärd tydlighet

säkerställa att adoptionsförfarandet är

förenligt med vad som föreskrivs i

barnkonventionen.

När det sedan gäller Haagkonventionen

framgår av vad som redovisats tidigare

att denna konvention inte är tillämplig

när det gäller adoptioner som görs av

registrerade partner. Konventionen är

inte heller uppbyggd så att den avser att

täcka alla former av adoption. Enligt

Haagkonventionen finns inte heller några

formella hinder för medlemsstaterna att

införa bestämmelser som ger registrerade

partner möjlighet att adoptera barn.

Med det regelverk som omgärdar

adoptionsinstitutet i Sverige gör

utskottet den bedömningen att barnet,

trots att Haagkonventionen inte är

tillämplig, ändå har i princip samma

rättsliga skydd som om så skulle vara

fallet. Haagkonventionen kan således,

enligt utskottets mening, vare sig på

formella eller sakliga grunder sägas

utgöra hinder för att regeringens förslag

genomförs.

Vad slutligen gäller 1967 års

europeiska konvention om adoption av barn

anser utskottet, i likhet med Kommittén

om barn i homosexuella familjer och

regeringen att föreliggande lagförslag

knappast är förenliga med konventions

åtagandena. Detta gäller även för det

fall att endast styvbarnsadoptioner

skulle komma i fråga. Generellt sett är

det naturligtvis olämpligt att man från

svensk sida behöver säga upp en

internationell konvention för att införa

nationella bestämmelser som inte stämmer

överens med konventionen. I förevarande

fall föreligger emellertid, enligt

utskottets mening, sådana skäl att en

uppsägning är motiverad. Som regeringen

framhållit innebär inte en uppsägning

från svensk sida att barns rättsskydd vid

adoption försvagas eller att hänsynen

till barnet skulle äventyras. Redan före

tillträdet hade Sverige regler om

adoption som i huvudsak stämde överens

med konventionen, och så kommer att vara

fallet också efter de ändringar som

regeringen nu föreslår. Därtill kommer

att konventionen är förhållandevis gammal

och att den inte fått den betydelse som

tanken var när den en gång i tiden kom

till. Många europeiska länder har inte

heller tillträtt konventionen. I

sammanhanget kan vidare nämnas att

Danmark vid tillträdet gjorde sådana

reservationer att man kunnat kvarstå som

konventionsstat trots att man sedan år

1999 tillåter adoption i registrerade

partnerskap.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts

anser utskottet att den omständighet att

1967 års europeiska konvention om

adoption av barn måste sägas upp inte

utgör hinder för att de framlagda

lagförslagen genomförs.

Sammanfattningsvis ställer sig

utskottet bakom regeringens förslag att

registrerade partner skall ges möjlighet

att prövas som adoptivföräldrar i fråga

om både styvbarnsadoptioner och

internationella adoptioner.

När det sedan gäller regeringens förslag

att registrerade partner och homosexuella

sambor skall kunna utses att som särskilt

förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden

om ett barn anser utskottet – i linje med

den bedömning som utskottet gjort

beträffande partnerskap och adoption –

att partner och homosexuella sambor

allmänt sett kan erbjuda en sådan

uppväxtmiljö som behövs för att hantera

eventuella problem och att de bör kunna

utses gemensamt till särskilt förordnade

vårdnadshavare. Också i denna del ställer

sig utskottet bakom regeringens förslag.

Nu gjorda ställningstaganden innebär

att utskottet anser att riksdagen bör

anta regeringens lagförslag i denna del

och godkänna att 1967 års

adoptionskonvention sägs upp samt bifalla

motion So495 yrkande 4 och avslå

motionerna L17, L19, L20, L22 yrkandena

1–3, L23, L24, L25 och L26.

Ställningstandena innebär vidare att

motionerna L226 yrkandena 1–3, L325

yrkandena 5 och 6, L327, L344, L357, L359

i denna del, L368, L371 yrkandena 20 och

22–24 och So495 yrkande 5 är

tillgodosedda och därför också bör

avslås.

Vad beträffar spörsmålen i motionerna

L309 och L319 vill utskottet peka på att

Kommittén om barn i homosexuella familjer

ansett att frågan om det kan vara till

ett barns bästa att ha flera än två

vårdnadshavare bör utredas närmare.

Utskottet förutsätter att regeringen i

lämpligt sammanhang tar ställning till

kommitténs förslag och anser därför att

också dessa motionsyrkanden bör avslås.

Av lagtekniska skäl bör, enligt

utskottets mening, den ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor som

genom utskottets nu gjorda

ställningstaganden skall komma till stånd

framläggas som en fristående

ändringsförfattning. Därför lägger

utskottet fram ett eget förslag till ny

lydelse av lagen om homosexuella sambor

som endast avser särskilt förordnad

vårdnadshavare. Förslaget framgår av

lagförslag 2 i bilaga 3. Den ändring i

samma lag som är påkallad med anledning

av förslaget om homosexuellas rätt till

föräldrapenning framgår av lagförslag 1 i

bilaga 3.

Utskottet övergår därmed till att

behandla frågan om när ifrågavarande

lagändringar skall träda i kraft, en

fråga som tagits upp i motion L21 yrkande

6. Uppsägningen av 1967 års konvention

träder i kraft sex månader efter det att

den har tagits emot av Europarådets

generalsekreterare. I propositionen

föreslås att lagändringarna skall träda i

kraft den dag regeringen bestämmer, och

regeringen uttalar som sin ambition att

ikraftträdandet skall ske så snart som

möjligt efter det att Sverige inte längre

är bundet av konventionen.

Den nya lagstiftningen bör, enligt

utskottets mening, inte träda i kraft

innan uppsägningen av 1967 års konvention

är genomförd. När så skett kan inte anges

till en viss dag. I sådana fall då

tidpunkten när en lag kan träda i kraft

inte låter sig bestämmas beroende av

internationella åtaganden brukar

riksdagen regelmässigt i lag överlämna åt

regeringen att bestämma tidpunkten för

ikraftträdandet. Enligt utskottets mening

är en sådan situation för handen i

förevarande lagstiftningsärende. Mot

bakgrund härav och med beaktande av vad

regeringen uttalat om sin ambition

rörande ikraftträdandet anser utskottet

att riksdagen inte bör besluta om när

lagändringarna skall träda i kraft.

Utskottet förutsätter att regeringen

omgående efter riksdagsbeslutet vidtar

erforderliga åtgärder för att få

konventionen uppsagd och att

lagändringarna därför kan träda i kraft

tidigare än den 1 mars 2003.

Med det anförda anser utskottet att

motionsönskemålet är tillgodosett.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

såvitt avser ikraftträdandet och föreslår

att riksdagen skall avslå motion L21

yrkande 6.

Beträffande ikraftträdandetidpunkten av

ändringen i lagen om homosexuella sambor

rörande tillfällig föräldrapenning (punkt

24 i regeringens lagförslag 2) återkommer

utskottet till den frågan.

När det gäller prövningen av de sökandes

lämplighet att adoptera framhålls i

propositionen bl.a. att det för barnets

identitetsutveckling är viktigt att

barnet får möjlighet till ett naturligt

umgänge med personer av båda könen och

att barnet kan erbjudas varaktiga och

goda manliga och kvinnliga förebilder i

barnets närhet. Detta uttalande

kritiseras i motion L21, och i motionen

yrkas att riksdagen genom ett

motivuttalande skall ge uttryck för att

den prövning som skall göras av

adoptanter inte skall ställa krav på att

det finns kvinnliga och manliga

förebilder utanför adoptionsrelationen

(yrkande 1).

Utskottet har en viss förståelse för

den i motionen framförda kritiken. Enligt

utskottets mening kan det vara väl så

viktigt att de förebilder som bör finnas

i barnets närhet återspeglar också annat.

Uttalandena i propositionen om goda

manliga och kvinnliga förebilder får

emellertid inte övertolkas. Regeringen

har också avvisat Lagrådets förslag att

låta återspegla sådana förebilder i

lagtexten. Uttalandena får inte heller

läsas ryckta ur sitt sammanhang, och

utskottet kan inte finna att det varit

regeringens avsikt att dessa

omständigheter skall vara av avgörande

vikt i ett enskilt adoptionsärende.

Sökandens nätverk och möjligheter att

erbjuda barnet goda och varaktiga

förebilder av båda könen får ses som en

del i den helhetsbedömning som skall

göras i varje enskilt adoptionsärende och

som i dag gäller när ensamstående skall

adoptera.

Med det anförda får önskemålet i motion

L21 yrkande 1 anses vara tillgodosett,

och utskottet föreslår att

motionsyrkandet avslås.

Utskottet övergår därmed till att

behandla motionsönskemålet i L21 yrkande

4 om tilläggsdirektiv till utredningen om

internationella adoptioner. Motionärerna

efterlyser att utredningen skall utarbeta

tydliga riktlinjer till socialnämnder och

förvaltningsdomstolar när det gäller att

bedöma vilka krav som bör ställas på de

makar och partner som vill ta emot ett

barn i syfte att adoptera det.

Motionärerna anser vidare att det är

viktigt att de hemutredningar som skall

göras inte skall fästa någon vikt vid

sexuell läggning utan det skall göras en

saklig prövning av de ansökande partners

och makars individuella förutsättningar.

Regeringen anser att NIA:s handbok för

socialnämnder kan ge god vägledning när

det gäller adoptioner av registrerade

partner. Utskottet har också av

företrädare för NIA upplysts om att

handboken behöver omarbetas i det fall

partner tillåts adoptera.

Utskottet förutsätter att spörsmålet i

motion L21 yrkande 4 kommer att beaktas i

det pågående utredningsarbetet och

avstyrker bifall till motion L21 yrkande

4.

När det sedan gäller yrkande 2 i motion

L21 kan utskottet inte finna annat än att

yrkandet går ut på att riksdagen skall

göra någon form av uttalanden som innebär

att framtida lagändringar inte skall

komma till stånd.

Sådana uttalanden skulle av

grundläggande konstitutionella skäl sakna

all betydelse, varför utskottet föreslår

att motionsyrkandet avslås.

Som tidigare redovisats avser regeringen

att ge berörda myndigheter i uppdrag att

följa upp konsekvenserna av

lagändringarna. Därvid skall undersökas

ursprungsländernas reaktion och

utvecklingen när det gäller

internationella adoptioner liksom

förhållandena för de barn som adopterats.

Förslag skall lämnas om de åtgärder som

kan visa sig motiverade. En första

rapport skall lämnas redan ett år efter

ikraftträdandet.

Yrkande 3 i motion L21 innebär att

regeringen skall utvidga

uppföljningsuppdraget på i motionen

närmare angivet sätt.

Utskottet kan för sin del inte se att

det finns någon anledning för riksdagen

att i nuvarande skede ha några synpunkter

på hur uppföljningsuppdraget i detalj

skall utformas. Utskottets utgångspunkt

är att den nya lagstiftningen inte skall

medföra några problem.

Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motion L21 yrkande 3.

Följdändringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens

lagförslag. Ett motionsyrkande med

begäran om ytterligare följdändringar

bör avslås. Jämför reservation nr 4

(v).

Propositionen

Regeringens förslag om adoption och

utseende av särskilt förordnade

vårdnadshavare föranleder enligt

regeringen behov av kompletteringar i

bestämmelserna om barnbidrag,

underhållsstöd och barnaårsrätt i

ålderspensionssystemet för att klargöra

vem av föräldrarna eller de särskilt

förordnade vårdnadeshavarna som i vissa

situationer avses när föräldrarna eller

vårdnadshavarna är av samma kön.

I 4 § första stycket och 4 a § andra

stycket lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag (lagförslag 3), 2 § namnlagen

(1982:670) (lagförslag 4), 17 § lagen

(1996:1030) om underhållsstöd (lagförslag

5) och 3 kap. 13 § lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension (lagförslag

6) föreslås följdändringar till

ändringarna i 3 kap. 2 § lagen om

registrerat partnerskap och punkt 15 i

lagen om homosexuella sambor. Vidare har

4 § lagen om allmänna barnbidrag, i

enlighet med Lagrådets förslag,

omarbetats språkligt och redaktionellt

(lagförslag 3).

Olika författningar innehåller

hänvisningar till mor och far i stället

för förälder, exempelvis i 2 kap. 2 § och

6 kap. 2 § ärvdabalken samt 10 kap. 10 §

vallagen (1997:157).

Regeringen gör i propositionen

bedömningen att det inte är nödvändigt

att ändra de författningar vari hänvisas

till mor och far. Enligt regeringens

mening ligger det i sakens natur att

bestämmelserna gäller även när ett barn

har två föräldrar av samma kön och att

det är självklart hur bestämmelserna

skall tillämpas. Regeringen anser därför

att det inte är tillräckligt motiverat

att ändra dem bara för att registrerade

partner kan adoptera.

Motionen

I motion L21 anser Tasso Stafilidis m.fl.

(v) att ytterligare lagändringar är

påkallade i sådan lagstiftning vari

hänvisas till mor och far. Lagstiftningen

bör, enligt motionärernas mening, utgå

från könsneutralitet och således ta fasta

på att föräldrarna kan bestå av två

mammor och två pappor. I motionen yrkas

att riksdagen skall begära att regeringen

lägger fram förslag till lagändringar som

innebär att de författningar som benämner

mor och far ersätts med det könsneutrala

begreppet förälder (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Socialförsäkringsutskottet har i sitt

yttrande tillstyrkt de föreslagna

kompletteringarna i bestämmelserna om

barnbidrag, underhållsstöd och s.k.

barnårsrätt i ålderspensionssystemet

(lagförslag 3, 5 och 6).

Lagutskottet har för sin del inga

erinringar mot de föreslagna ändringarna

i namnlagen (lagförslag 4).

Med det anförda föreslår lagutskottet

att riksdagen antar de föreslagna

följdändringarna som nu har behandlats.

Förslaget till ändringar i lagen om

homosexuella sambor, föranlett av att

registrerade partner och homosexuella

sambor skall kunna utses till särskilt

förordnade vårdnadshavare (punkt 15 i

lagförslag 2), har behandlats i

föregående avsnitt. Utskottet tillstyrker

härmed att också detta lagförslag

genomförs.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt

yttrande till lagutskottet tagit upp

frågan om behov av ytterligare ändringar

i lagen om allmän försäkring. Utskottet

har därvid konstaterat att nuvarande

bestämmelser redan med dagens regelverk

innebär en ojämlik behandling av kvinnor

och män när det gäller rätten till s.k.

pappadagar.

Enligt socialförsäkringsutskottets

mening är dessa skillnader inte

aceptabla, och utskottet anser att

regeringen snarast bör lägga fram ett

förslag till erforderliga lagändringar.

Socialförsäkringsutskottet förutsätter

att så sker utan något tillkännagivande

från riksdagens sida och upplyser att det

inom Socialdepartementet för närvarande

pågår arbete i syfte att finna en

rättslig reglering som kan lösa

problemet.

Lagutskottet ansluter sig för sin del

till vad socialförsäkringsutskottet

anfört.

När det gäller behovet av ytterligare

lagändringar har lagutskottet samma

uppfattning som regeringen, och utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion L21

yrkande 5.

Tillfällig föräldrapenning för

homosexuella sambor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens

lagförslag med den ändringen att

tidpunkten för ikraftträdandet bestäms

till den 1 augusti 2002.

Propositionen

Enligt 4 kap. 1 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring har en försäkrad

förälder rätt till föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning. När det

gäller tillfällig föräldrapenning

likställs med förälder bl.a. den som en

förälder bor tillsammans med under

äktenskapsliknande förhållanden, dvs. en

heterosexuell sambo (4 kap. 2 § andra

stycket a). En homosexuell sambo har

däremot inte rätt till någon tillfällig

föräldrapenning.

I propositionen föreslår regeringen att

en homosexuell sambo skall få rätt till

tillfällig föräldrapenning i samma

utsträckning som en heterosexuell sambo.

Lagtekniskt genomförs förslaget så att

det i lagen (1987:813) om homosexuella

sambor införs en hänvisning till 4 kap. 2

§ andra stycket a lagen (1962:381) om

allmän försäkring (se lagförslag 2 i

bilaga 2, punkt 24). Också denna

lagändring föreslås träda i kraft den dag

regeringen bestämmer (se lagförslag 2 i

bilaga 2, ikraftträdandebestämmelsen).

Utskottets ställningstagande

Socialförsäkringsutskottet anser i sitt

yttrande till lagutskottet att

skillnaderna mellan homosexuellas och

heterosexuellas rätt till tillfällig

föräldrapenning inte är sakligt

motiverade och bör rättas till så snart

som möjligt. Eftersom förslaget i denna

del är fristående från övriga lagförslag

i propositionen och att det inte

föreligger några administrativa hinder

att genomföra ändringarna redan den 1

juli 2002 tillstyrker

socialförsäkringsutskottet förslaget till

lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor (lagförslag 2) såvitt

avser punkt 24, dock med den ändringen

att ikraftträdandet bestäms till den 1

juli 2002.

Lagutskottet ansluter sig till vad

socialförsäkringsutskottet anfört. När

det gäller ikraftträdandetidpunkten anser

lagutskottet – med hänsyn till att

ärendet kommer att behandlas av riksdagen

först den 5 juni 2002 – att denna bör

bestämmas till den 1 augusti 2002.

Eftersom lagförslaget i denna del inte

har något som helst samband med övriga

lagförslag i propositionen bör ändringen,

enligt lagutskottets mening, komma till

stånd som en fristående

ändringsförfattning.

Mot denna bakgrund framlägger utskottet

ett eget förslag till ny lydelse av lagen

(1987:813) om homosexuella sambor som

endast avser homosexuellas rätt till

tillfällig föräldrapenning, enligt vad

som framgår av lagförslag 1 bilaga 3. Den

ändring i samma lag som är påkallad med

anledning av förslaget om partnerskap och

adoption framgår av lagförslag 2 i bilaga

3.

Assisterad befruktning

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på att

lesbiska kvinnor nu skall få rätt till

assisterad befruktning bör avslås.

Först måste utredas hur det rättsliga

föräldraskapet för barnet då skall

regleras. Med bifall till tre

motionsyrkanden förordar utskottet ett

tillkännagivande om att ett sådant

utredningsarbete bör påskyndas. Två

motionsyrkanden med andra spörsmål

rörande assisterad befruktning bör

avslås. Jämför reservationerna nr 7

(v), nr 8 (kd) och nr 9 (kd).

Faderskap

De grundläggande reglerna om faderskap

till barn finns i 1 kap. föräldrabalken.

Om modern är gift vid barnets födsel

skall enligt 1 § mannen i äktenskapet

anses som barnets far. Denna s.k.

faderskapspresumtion omfattar även den

situationen att modern är änka och barnet

föds inom sådan tid efter mannens död att

det kan vara avlat dessförinnan.

Faderskapspresumtionen kan brytas av

domstol vid vissa i 2 § närmare angivna

fall. Ett sådant föreligger när det är

utrett att modern haft samlag med annan

än maken under tid då barnet kan vara

avlat och det med hänsyn till samtliga

omständigheter är sannolikt att barnet

avlats av den andre. Ett annat fall är då

en annan man bekräftat faderskapet till

barnet och mannen i äktenskapet godkänner

bekräftelsen.

Är modern ogift vid barnets födelse

eller har en faderskapspresumtion brutits

skall faderskapet fastställas genom

bekräftelse eller dom. Bekräftelse av

faderskap är en formbunden rättshandling,

som skall ske skriftligen och bevittnas

av två personer. Dessutom skall

bekräftelsen godkännas av socialnämnden

och av modern.

Enligt bestämmelser i 2 kap.

föräldrabalken skall socialnämnden

medverka vid fastställande av faderskap.

Assisterad befruktning

Ofrivillig barnlöshet kan sedan länge

avhjälpas på konstlad väg, antingen genom

insemination eller genom befruktning

utanför kroppen. En sammanfattande

benämning på denna verksamhet är

assisterad befruktning. Aktuella

bestämmelser finns i lagen (1984:1140) om

insemination och lagen (1988:711) om

befruktning utanför kroppen.

En insemination får utföras endast när

kvinnan är gift eller bor tillsammans med

en man under äktenskapsliknande

förhållanden. För inseminationen krävs

ett skriftligt samtycke från maken eller

sambon. Är det med hänsyn till samtliga

omständigheter sannolikt att barnet har

avlats genom inseminationen anses den

make eller sambo som har lämnat sitt

samtycke till inseminationen vara barnets

far.

Insemination med sperma från en annan

man än den som kvinnan är gift eller

sammanboende med, s.k. givarinsemination,

får utföras endast vid allmänt sjukhus

under överinseende av läkare med

specialistkompetens i gynekologi och

obstetrik. Läkaren skall pröva om det med

hänsyn till makarnas eller de

sammanboendes medicinska, psykologiska

och sociala förhållanden är lämpligt att

inseminationen äger rum. Inseminationen

får bara utföras när det kan antas att

barnet kommer att växa upp under goda

förhållanden. Läkaren väljer lämplig

spermagivare. Uppgifter om denne

antecknas i en särskild journal som skall

bevaras i minst 70 år.

Ett barn som har kommit till genom

givarinsemination och som har uppnått

tillräcklig mognad, har rätt att få del

av de uppgifter om spermagivaren som

antecknats i sjukhusets särskilda

journal. Socialnämnden är skyldig att på

begäran biträda barnet med att skaffa

fram dessa uppgifter.

När det gäller befruktning utanför

kroppen får sådan utföras endast på

kvinnor som är gifta eller sambor. Det

ägg som befruktas utanför kvinnans kropp

skall vara kvinnans eget och det skall

befruktas med makens eller sambons

sperma. Maken eller sambon skall

skriftligen ha lämnat sitt samtycke. Är

det med hänsyn till samtliga

omständigheter sannolikt att barnet har

avlats genom befruktningen, anses en make

eller en sambo som har lämnat sitt

samtycke vara barnets far.

Riksdagen har i april 2002 beslutat

ändringar i lagen om befruktning utanför

kroppen. Lagen har därmed utvidgats så

att även behandling med ägg eller

spermier som kommer från andra än paret

som genomgår behandling blir tillåten.

Dock får inte både ägg och spermier komma

från utomstående. Befruktning utanför

kroppen där antingen ägg eller spermier

kommer från andra än paret som skall

genomgå behandlingen får endast göras vid

universitetssjukhus. Läkaren väljer

lämplig givare. Givaren skall vara myndig

och ha gett sitt samtycke. Samtycket kan

återkallas fram till dess befruktning har

skett. Om givaren har avlidit får dennes

ägg eller spermier inte längre användas

för befruktning. Ändringarna träder i

kraft den 1 januari 2003 (prop.

2001/02:89, bet. SoU16).

Kommittéförslaget

Kommittén om barn i homosexuella familjer

har föreslagit att lesbiska par som har

registrerat sitt partnerskap eller lever

i ett samboförhållande – i likhet med

heterosexuella makar och sambor – skall

få tillgång till assisterad befruktning

vid allmänt sjukhus. Reglerna om

fastställande av det rättsliga

föräldraskapet för barn som föds i

lesbiska förhållanden skall motsvara vad

som gäller för heterosexuella par. För

partner skall alltså, enligt

kommittéförslaget, en

moderskapspresumtion införas i

föräldrabalken. I socialnämndens akt om

faderskaps- och moderskapsutredningen

skall antecknas vem som är spermagivare

vid en insemination.

Kommittén har föreslagit att detta

lagtekniskt skall lösas genom att två

helt nya kapitel förs in i föräldrabalken

– ett om moderskap till barn och ett om

socialnämndens medverkan vid

fastställande av moderskap. Om modern är

registrerad partner, skall hennes partner

automatiskt anses som mor till det barn

som föds i partnerskapet, dvs.

moderskapspresumtion. Är modern ogift,

skall hennes sambo få möjlighet att

bekräfta moderskapet. Moderskapet skall

också, enligt kommittéförslaget, kunna

fastställas genom dom om insemination har

utförts på modern med samtycke av hennes

sambo och det med hänsyn till samtliga

omständigheter är sannolikt att barnet

har avlats genom inseminationen.

Kommittén har vidare tagit upp frågan

om en översyn av reglerna rörande

föräldraskap. Enligt kommittén är det

viktigt för barnet att få kännedom om

sitt biologiska ursprung. En fråga som är

angelägen att se över är därför

möjligheten att – vid sidan av de

nuvarande faderskapsreglerna – utreda och

slå fast det biologiska faderskapet för

ett barn, exempelvis i form av en

fastställelsetalan rörande det biologiska

ursprunget.

Propositionen

Regeringen anser att flera skäl talar för

att lesbiska par som har registrerat sitt

partnerskap eller som lever i ett

samboförhållande bör få tillgång till

assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus. Propositionen innehåller

emellertid inte något förslag i den

delen.

I propositionen pekar regeringen på att

flera remissinstanser framfört en rad

skäl som talar mot den lösning kommittén

föreslagit. Förslaget innebär, enligt

regeringens mening, begränsningar i

möjligheten att få faderskapet till

barnet fastställt, vilket kan få

betydelse när det gäller barnets rätt

till kunskap om sitt ursprung och barnets

kontakt med sin biologiska far.

Faderskapspresumtionen i föräldrabalken

bygger på antagandet att ett barn som

föds i ett äktenskap också har avlats

inom äktenskapet, och ett motsvarande

antagande kan ju inte göras för barn som

föds i ett registrerat partnerskap. Det

rättsliga föräldraskapet kan, anför

regeringen, lösas på annat sätt. Ett

alternativ kan vara styvbarnsadoption.

Enligt regeringen är det angeläget att

även andra möjligheter att lösa

föräldraskapet övervägs. Bland annat

måste då, enligt regeringen, vägas in hur

barnets rätt till ursprung kan tas till

vara och vilken rätt och skyldighet som

bör finnas för den biologiske fadern att

bli rättslig far till barnet. Även

”medmammans” ställning bör analyseras

närmare. Det är enligt regeringen viktigt

att bestämmelserna om föräldraskap för

lesbiska par står väl i samklang med den

familjerättsliga regleringen i övrigt.

Regeringen anser mot denna bakgrund att

det inte är lämpligt att en möjlighet

till assisterad befruktning för lesbiska

par införs innan frågan om föräldraskapet

har lösts. Enligt vad som anges i

propositionen avser regeringen att ta upp

frågan senare.

Motionerna

I motion L21 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v) begärs att riksdagen skall besluta

att anta de lagförslag som har

presenterats av Kommittén om barn i

homosexuella familjer. Motionärerna anser

att det utifrån barnets bästa inte finns

någon anledning att upprätthålla

skillnaden mellan makar och partner i

detta avseende. Reglerna om en

spermadonators rättsliga ställning som

far bör, enligt motionärerna, motsvara de

regler som gäller för heterosexuella par

(yrkande 7).

Samma motionärer yrkar i motion L226

att riksdagen tillkännger för regeringen

som sin mening att homosexuella par skall

likställas med heterosexuella par i fråga

om rättsligt föräldraskap för barn som

har kommit till genom assisterad

befruktning (yrkande 4).

Kia Andreasson m.fl. (mp) begär i

motion L27 ett tillkännagivande om att

lesbiska par som har registrerat sitt

partnerskap eller lever i ett

samboförhållande skall ges tillgång till

assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus (yrkande 1). Vidare yrkar

motionärerna att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening att

reglerna om fastställande av föräldraskap

för homosexuella par skall motsvara vad

som gäller för heterosexuella par i

enlighet med lagen om insemination samt

att det för partner skall införas en

moderskapspresumtion i föräldrabalken och

att det i socialnämndens akt om

faderskaps- och moderskapsutredning skall

antecknas vem som är spermagivare

(yrkande 2).

Tommy Waidelich och Cinnika Beiming

(båda s) anser i motion L314 att lesbiska

par borde har rätt till professionell

hjälp vid insemination. Motionärerna

yrkar att detta ges regeringen till

känna.

Ett motsvarande yrkande framställer

Lars Lindblad och Anna Kinberg (båda m) i

motion L325. Motionärerna anför att

lesbiska kvinnor bör ges möjlighet till

insemination vid svenska sjukhus samt att

detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 7).

I motion L371 yrkar Tasso Stafilidis

m.fl. (v, s, c, fp, mp) ett

tillkännagivande om att barnets bästa

skall vara utgångspunkten vid rätten till

insemination och inte föräldrarnas

sexuella läggning. Därför bör, anser

motionärerna, lesbiska kvinnor ges rätt

till insemination vid svenska sjukhus

(yrkandena 21 och 25).

Tre motionsyrkanden gäller det fortsatta

arbetet i syfte att möjliggöra assisterad

befruktning för lesbiska kvinnor.

I motion L21 förklarar sig Tasso

Stafilidis m.fl. (v) dela regeringens

uppfattning att en utredning om det

rättsliga föräldraskapet måste göras.

Motionärerna saknar dock en tidsplan för

arbetet, och i motionen begärs ett

tillkännagivande om att utredningen skall

tillsättas omgående (yrkande 8).

Anders Bengtsson och Sonia Karlsson

(båda s) yrkar i motion L18 att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening att frågan om assisterad

befruktning för lesbiska par bereds

skyndsamt.

Hillevi Larsson m.fl. (s) anser i

motion L359 att regeringen omgående bör

komma med ett förslag om lesbiska

kvinnors rätt till professionell hjälp

vid insemination enligt kommitténs

förslag (delvis).

I två motioner tas upp andra spörsmål

rörande assisterad befruktning. I motion

L355 anför Marina Pettersson (s) att

lagen i dag sätter hinder för kvinnor att

bli gravida med sin avlidne mans sperma

och föda ett önskat och efterlängtat

barn. En anledning till denna bestämmelse

är att barnet skall ha både en mamma och

en pappa. Enligt motionären är denna

tanke förlegad och nuvarande ordning bör,

enligt motionärens mening, omprövas. I

motionen yrkas ett tillkännagivande

därom.

Tasso Stafilidis och Charlotta L

Bjälkebring (båda v) konstaterar i motion

L308 att kanske mer än hälften av alla

barn som har kommit till genom

givarinsemination inte får reda på detta.

Motionärerna anser att det finns risk för

att barnet får reda på det av fel person

vid fel tillfälle. Dagens bestämmelser

utgår från föräldrarnas perspektiv medan

barnkonventionen kräver att barnets bästa

skall vara gällande i all lagstiftning

som rör barn. Någonting måste enligt

motionärerna göras för att säkerställa

att barnet kan få reda på sitt ursprung,

och regeringen borde återkomma med ett

förslag som tillgodoser barnets rätt att

få reda på att det har kommit till genom

insemination. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet

att en möjlighet till assisterad

befruktning vid allmänt sjukhus inte bör

införas innan slutlig ställning tagits

till frågan om hur det rättsliga

föräldraskapet för barnet då skall

regleras. Utskottet föreslår därför att

riksdagen avslår motionerna L21 yrkande

7, L27, L226 yrkande 4, L314, L325

yrkande 7 samt L371 yrkandena 21 och 25.

När det sedan gäller det forsatta arbetet

med hur det rättsliga föräldraskapet för

barnet skall regleras anser utskottet att

det är angeläget att detta arbete kommer

till stånd så snart som möjligt i syfte

att lesbiska par som har registrerat sitt

partnerskap eller lever i ett

samboförhållande kan få tillgång till

assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus. Några skäl att ytterligare

fördröja att en sådan möjlighet kommer

till stånd föreligger inte.

Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen, med bifall till motionerna

L18, L21 yrkande 8 och L359 i denna del,

som sin mening ge regeringen till känna.

Beträffande motion L355 om möjlighet till

assisterad befruktning med en avliden

makes spermier som varit frysta, har

utskottet en viss förståelse för

motionsönskemålet. Inom ramen för

förevarande ärende är emellertid

utskottet inte berett att förorda någon

riksdagens vidare åtgärd med anledning av

motionen. Utskottet utgår från att de nya

bestämmelserna i lagen om befruktning

utanför kroppen som riksdagen nyligen har

beslutat kommer att bli föremål för

uppföljning och utvärdering inom en inte

alltför avlägsen framtid samt anser att

frågeställningen bör bli föremål för

ytterligare överväganden i samband

därmed. Med det anförda föreslår

utskottet att riksdagen avslår motion

L355.

Riksdagen bör också avslå motion L308 som

gäller önskemål om lagstiftningsåtgärder

i syfte att alla barn som kommit till

genom insemination skall upplysas därom.

I samband med inseminationslagens

tillkomst uttalade utskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande

1984/85:LU10 att det inte går att

utesluta fall där det inte kan anses vara

förenligt med barnets bästa med en sådan

upplysning. Enligt utskottets mening äger

uttalandet alltjämt giltighet.

Ställningstagandet innebär inte att

frågan därmed en gång för alla skulle

vara avgjord. Barnombudsmannen har tagit

upp spörsmålet i en av sina årsrapporter

och det har också nyligen behandlats av

regeringen i proposition 2001/02:89

Behandling av ofrivillig barnlöshet (s.

46-48). I sammanhanget bör vidare

upplysas att det i

departementspromemorian (Ds 2001:53)

Föräldrars samtycke till adoption, m.m.

föreslagits att adoptivförälders

skyldighet att så snart det är lämpligt

upplysa barnet om att det är adopterat

uttryckligen skall framgå av

föräldrabalken. Förslaget bereds för

närvarande inom regeringskansliet.

Översyn av adoptionslagstiftningen, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår ett tillkännagivande

om lagstiftningsåtgärder i syfte att

hindra äktenskap respektive partnerskap

mellan adoptant och adoptivbarn.

Förslaget innebär bifall till ett

motionsyrkande. Övriga yrkanden bör

avslås. Jämför reservationerna nr 10 (m

och kd) och nr 11 (c).

Motionerna

I motion L22 anför Christel Anderberg

m.fl. (m) att gällande adoptionsregler är

skrivna för en annan tid och ett annat

system. Motionärerna anser att regeringen

bör se över lagstiftningen innan några

mer genomgripande reformer genomförs och

att denna översyn bör göras omedelbart. I

motionen yrkas ett tillkännagivande därom

(yrkande 4).

Christel Anderberg m.fl. (m) föreslår i

motion L207 att riksdagen skall begära

att regeringen gör en samlad översyn av

hela adoptionslagstiftningen (yrkande 1).

I motionen begärs vidare

lagstiftningsåtgärder i syfte att

förhindra äktenskap mellan adoptant och

adoptivbarn (yrkande 2). Enligt

motionärernas mening bör i 4 kap.

föräldrabalken införas en uttrycklig

bestämmelse om att adoption endast får

komma till stånd om den är till barnets

bästa (yrkande 3). Därutöver anser

motionärerna att den nuvarande 25-

årsgränsen för att bli prövad som

adoptivföräldrar bör ses över (yrkande

4).

En allmän översyn av

adoptionslagstiftningen och 25-årsgränsen

begärs också av Kjell Eldensjö m.fl. (kd)

i motion L273.

Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion

K284 att myndighetsåldern bör gälla som

åldersgräns för att bli prövad som

adoptivförälder. I motionen begärs ett

tillkännagivande därom (yrkande 8).

Sten Tolgfors (m) anför i motion L248

att riksdagen bör begära att regeringen

gör en översyn av hela

adoptionslagstiftningen (yrkande 1)

innefattande 25-årsgränsen (yrkande 2)

och ensamståendes rätt att prövas som

adoptivföräldrar (yrkande 3).

I motion L212 av Elizabeth Nyström och

Anita Sidén (båda m) argumenteras utifrån

ett konkret fall för att frånskilda skall

kunna adoptera gemensamt på samma sätt

som makar i fall då detta är det bästa

för barnet. I motionen begärs ett

tillkännagivande om ändrad lagstiftning.

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motion L207 yrkande 2

vill utskottet erinra om, såsom

redovisats tidigare, att nuvarande

bestämmelser innebär att en adoption inte

kan hävas (s.k. stark adoption). Däremot

föreskrivs i 4 kap. 7 § föräldrabalken

att, såvitt angår adoptivbarnets

ställning till adoptanten och dennes

släktingar, all verkan av adoptionen

upphör, om barnet adopteras av någon

annan än adoptantens make eller om

adoptanten ingår äktenskap med

adoptivbarnet. Bestämmelsen om äktenskap

mellan adoptant och adoptivbarn bör

jämföras med 2 kap. 3 § äktenskapsbalken.

Där sägs att äktenskap inte får ingås

mellan dem som är släkt med varandra i

rätt upp- eller nedstigande led eller är

helsyskon. För halvsyskon gäller att de

inte får ingå äktenskap med varandra utan

särskilt tillstånd. Ett

adoptivförhållande utgör således inte ett

äktenskapshinder.

Giftermål mellan adoptant och

adoptivbarn torde, såvitt utskottet har

sig bekant, knappast förekomma i Sverige.

Med det synsätt på adoptionsinstitutet

som sedan lång tid tillbaka är allmänt

utbrett framstår trots detta den lagliga

äktenskapsmöjligheten mellan adoptanten

och dennes adoptivbarn, enligt utskottets

mening, som stötande. Som

Förmynderskapsutredningen framhöll redan

år 1989 i betänkandet (SOU 1989:100)

Adoptionsfrågor är tiden mogen att

avskaffa möjligheten för en adoptant att

gifta sig med sitt adoptivbarn.

Enligt utskottets mening får det

ankomma på regeringen att i lämpligt

sammanhang till riksdagen framlägga

erforderliga lagförslag. Utskottet

förutsätter att sådana förslag också

kommer att innebära förbud mot

registrering av partnerskap mellan

adoptant och adoptivbarn.

Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Ställningstagandet innebär

att utskottet förordar att riksdagen

bifaller motion L207 yrkande 2.

När det gäller övriga motionsspörsmål

vill utskottet inte motsätta sig en

genomlysning av adoptionsinstitutet

utifrån de synpunkter som framförts i

motionerna. Sålunda kan, såsom också görs

i vissa av motionerna, den nuvarande 25-

årsgränsen för den eller de som vill

adoptera diskuteras. Såvitt utskottet har

sig bekant var åldersgränsen föremål för

prövning senast i slutet av 1980-talet av

Förmynderskapsutredningen som emellertid

inte fann skäl att förorda en sänkning.

Detta hindrar emellertid inte, enligt

utskottets mening, att nya överväganden

kommer till stånd. Utskottet vill heller

inte motsätta sig att den nuvarande

möjligheten till s.k.

ensamståendeadoptioner blir föremål för

en utvärdering. Vidare bör övervägas, som

också Förmynderskapsutredningen varit

inne på, om inte bestämmelserna i

föräldrabalkens adoptionskapitel bör

ändras i systematiskt hänseende i syfte

att förbättra överskådligheten och

därigenom än tydligare markera att

hänsynen till barnets intressen är det

centrala.

Som tidigare redovisats ämnar

regeringen ge berörda myndigheter i

uppdrag att kontinuerligt följa upp

konsekvenserna av den nya

adoptionslagstiftningen. Därvid skall

undersökas ursprungsländernas reaktioner

och utvecklingen när det gäller

internationella adoptioner liksom

förhållandena för de barn som adopterats.

Förslag skall lämnas på de åtgärder som

kan visa sig motiverade. En första

rapport skall lämnas redan ett år efter

ikraftträdande, och regeringen kommer

också att vid behov på annat sätt

utvärdera lagändringen.

Enligt utskottets mening torde det i

propositionen aviserade arbetet ge ett

värdefullt underlag inför ett

ställningstagande till omfattningen och

djupet på den mera allmänna översynen av

adoptionslagstiftningen som motionärerna

önskar få till stånd.

Mot denna bakgrund vill utskottet inte nu

förorda något formellt tillkännagivande i

enlighet med motionsönskemålen, och

utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna L22 yrkande 4, L207 yrkandena

1, 3 och 4, L212, L248 yrkandena 1–3,

L273 och K284 yrkande 8.

Reservationer

1.Avslag på propositionen såvitt avser

adoption och vårdnadshavare (punkt 1)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö

(båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:L25 och 2001/02:L26 yrkandena 1–7

samt delvis motion 2001/02:L26 yrkande 8.

Ställningstagande

Alla människor är okränkbara och av lika

värde. Det innebär att varje människa

oavsett hudfärg, kön, etnicitet eller

sexuell identitet är unik och värdefull.

Vi anser att det offentliga inte skall

lägga sig i vuxna människors frivilliga

sexual- eller kärleksliv. Det är inte

heller statens uppgift att ha synpunkter

på enskilda individers sexuella läggning.

Vår utgångspunkt är att äktenskapet bör

vara den juridiska formen för samlevnad

mellan man och kvinna. Det traditionella

och överlevande familjebegreppet är

knutet till relationen mellan föräldrar

och barn, inte till formen för

sexualitet.

Våra ställningstaganden till förslagen

i propositionen inrymmer inte någon

värdering av homosexuella personers

förmåga att ta hand om barn. Sexuell

läggning i sig är inte diskvalificerande

för föräldraskap. Vi tar bara ställning

till barnets rätt till och behov av både

en mamma och en pappa. Enligt vår mening

är det inte ett uttryck för

diskriminering av homosexuella par att

anse att barn har rätt till föräldrar av

båda könen. Redan i dag finns ett antal

kriterier för att få adoptera. Dessa

kriterier är inte framtagna med tanke på

vuxnas rättigheter utan för att

tillgodose barnets behov.

Adoption är inte till för att ge vuxna

människor barn utan för att ge barn

föräldrar. Ingen har rätt till barn, vare

sig heterosexuella eller homosexuella

par. Däremot har alla barn rätt till

föräldrar. Varje barn har en biologisk

mamma och en biologisk pappa. På grund av

olika omständigheter kan en eller båda

föräldrarna försvinna ur barnets liv. Det

är då samhällets skyldighet att så långt

det står i dess makt medverka till att

barnet ändå får en uppväxtsituation som

liknar den grundläggande så mycket som

möjligt. Adoptionens syfte och innebörd

är att ge barnet en ersättning för dess

biologiska föräldrar. Enligt vår

uppfattning skall en adoption, som är det

enda tillfälle då staten reglerar hur en

familj ska se ut, innebära att det

ursprungliga familjeförhållandet i så hög

utsträckning som möjligt efterliknas.

Adoptionsförhållandet avspeglar alltså

det naturliga föräldraskapet. Ett barn

kan i egentlig mening bara ha en mamma

och en pappa, antingen dessa är

biologiska föräldrar eller

adoptivföräldrar. Därför kan ett barn

inte adopteras av sin moders make

samtidigt som den biologiske fadern

behåller sitt faderskap. Om två personer

tillsammans ska kunna komma i fråga som

adoptivföräldrar till ett barn måste de

kunna fungera som ersättare för mamma

respektive pappa. En första förutsättning

är alltså att de är av olika kön.

Att barnets utveckling sker genom ett

kontinuerligt växelspel mellan

föräldrarnas olika roller har påvisats i

en mängd olika studier. Varje barn bör

därför, menar vi, så långt det är möjligt

ha rätt till identifikation med föräldrar

av båda könen. Denna princip ligger till

grund för nu gällande familjerätt och

tillämpas därför i samband med

vårdnadstvister. Även om föräldrarna inte

lever tillsammans har barnet rätt till

kontakt med båda föräldrarna. De senaste

åren har riksdagen fattat flera beslut

med detta som utgångspunkt. Att acceptera

de i propositionen framlagda lagförslagen

skulle, enligt vår uppfattning, vara ett

steg tillbaka. Om homosexuella par

tillåts adoptera måste stora delar av den

befintliga familjerätten anpassas efter

det eftersom den utgår från båda

föräldrarnas betydelse för barnets

utveckling. Om så inte sker kommer

lagstiftningen att bli inkonsekvent.

Exempelvis skulle det leda till att barn

anses behöva två föräldrar av olika kön i

frågor om faderskap, vårdnad och umgänge,

men inte i fråga om adoption. Vi anser

inte att det skall vara tillåtet att

experimentera på adoptivbarn utifrån

gissningar och teorier om att det inte

har någon betydelse att föräldrar är av

olika kön. Vi menar att alla barn även i

fortsättningen skall ha rätt till en

mamma och en pappa.

Regeringen medger i sitt förslag att

barnet behöver ha förebilder av båda

könen och förutsätter att det som

komplement ska finnas en varaktigt god

manlig respektive kvinnlig förebild i

barnets närhet. Därmed har regeringen,

enligt vår uppfattning, erkänt att en

konstellation med två föräldrar av samma

kön inte är tillräcklig för barnets

utveckling. En förebild utanför familjen

är för övrigt aldrig detsamma som en

förälder. Könsidentifikation handlar

nämligen inte bara om att ha en förebild.

Det handlar om att leva i en relation

till denna förebild. Dessutom är det

osäkert om en förebild utanför familjen

verkligen kommer att finnas till hands

under hela uppväxten. Föräldraskapet är

däremot inget som går att avsäga sig.

Adoptionen är en avgörande händelse i

barndomen som följer den adopterade genom

livet. Därför är adoptivbarnens

utveckling och skapande av identitet

svårare än för andra barn. Deras frågor

inför livet och identiteten är fler och

annorlunda än för icke-adopterade. Därför

är deras uppväxtförhållanden extra

viktiga. Barn som adopteras

internationellt löper redan nu större

risk att få problem med sin

identitetsutveckling, vilket aktuell

forskning visar. Även om det går bra för

de flesta finns tyvärr en ökad risk för

kriminalitet, missbruk och

självmordsförsök. Att adopteras av ett

homosexuellt par torde kunna innebära en

ökad belastning för sådana barn, särskilt

under tonåren. Nyligen genomförda studier

av internationellt adopterade barn födda

i slutet av 60-talet och början av 70-

talet visar att riskerna för

självmordsförsök och fullbordat självmord

dr tre till fyra gånger högre än i

jämförelsegrupperna. Den överrisken

gäller också för behov av vård på

psykiatrisk klinik, liksom för sociala

problem som allvarlig kriminalitet och

behov av sjukhusvård på grund av

missbruk.

Under utredningen utfördes en

attitydstudie för att spegla allmänhetens

inställning till homosexuella. Studien,

som inte skiljer på biologiska och

internationellt adopterade barn, visar

att en majoritet av svenska folket är

negativ till adoptionsmöjligheter för

homosexuella. Detta faktum skulle

naturligtvis påverka livsvillkoren för

barn som adopteras av homosexuella. Vi

anser inte att barn någonsin får bli ett

medel i politiska ambitioner att vända

opinionstrender.

I varje fråga som rör barn måste

utgångspunkten vara att se till barnets

bästa. FN:s barnkonvention framhåller att

det främst är barnets rättigheter som ska

beaktas vid en adoption. Barnkonventionen

föreskriver också att om det råder

osäkerhet om huruvida lagstadganden eller

andra åtgärder är till skada för barnet

eller inte så ska försiktighetsprincipen

råda. Det innebär att sådana åtgärder

inte ska vidtas som eventuellt kan utgöra

ett hot mot barnets bästa, även om detta

inte fullt ut kan beläggas. Vi menar att

barn aldrig får användas som verktyg för

att åstadkomma vad som kan upplevas som

en angelägen åtgärd för vuxna. Genom att

tillåta homosexuella par att adoptera

skulle Sverige enligt vår uppfattning

frångå FN:s barnkonvention som säger att

alla beslut som rör barn skall utgå från

barnets bästa. Lagförslaget väcker

särskilda betänkligheter med hänsyn till

innehållet i artikel 21 (c). I artikeln

föreskrivs att konventionsstaterna skall

säkerställa att det barn som berörs av

internationell adoption åtnjuter

garantier och normer som motsvarar dem

som gäller vid nationell adoption. Enligt

vad företrädare för NIA upplyst utskottet

finns det inte något land som Sverige

samarbetar med i frågan om

internationella adoptioner som tillåter

att homosexuella par adopterar barn från

ifrågavarande land. Lagförslaget, såvitt

det avser internationella adoptioner, får

mot denna bakgrund anses helt oförenligt

med de tankegångar som ligger bakom

artikel 21 (c) i FN:s barnkonvention.

Lagförslaget strider vidare mot 1993

års Haagkonvention. Skulle förslagen i

propositionen godtas av riksdagen måste

dessutom den europeiska konventionen om

adoptioner från år 1967 frånträdas, något

som regeringen själv kallar olämpligt men

ändå föreslår. Vi avvisar även detta

förslag.

Det anförs ibland att det borde vara

bättre för ett utsatt barn i ett

utvecklingsland att få två homosexuella

föräldrar än att växa upp i en fattig

miljö med allt vad det innebär. En av

faktorerna man måste ta med i beräkningen

vid diskussioner om adoption är vad de

utländska adoptionsbyråerna har för

synpunkter eftersom de svarar för 98 % av

det totala antalet adoptioner som sker i

Sverige. Inget av de länder varifrån det

nu kommer barn till Sverige för adoption

accepterar partner av samma kön som

adoptivföräldrar. Om Sverige inför en

rätt för homosexuella par att prövas för

adoption kommer detta med all sannolikhet

att leda till att även de adoptioner som

sker enligt nu gällande regler stoppas.

Därmed berövas många barn möjligheter

till ett bättre liv.

Av det dryga 70-tal remissvar som

inkommit stöder ett fåtal kommitténs

förslag. Vi anser att det är

förvånansvärt att kommitténs majoritet

och regeringen mot den samlade

barnexpertisens inrådan föreslår

långtgående förändringar av gällande

lagstiftning i denna riktning. Även

Lagrådet uttrycker allvarlig kritik mot

förslagen. Det finns anledning att ställa

frågan varför en utredning gjorts, då

varken kommittén i sitt betänkande eller

regeringen i propositionen valt att

beakta de resultat som framkommit, inte

minst genom utlåtanden från en samlad

barnexpertis. Det är uppenbart att

barnens bästa inte varit vägledande då

förslagen formulerats.

Med det anförda avvisar vi förslaget om

att homosexuella par skall kunna prövas

för adoption.

I konsekvens med detta anser vi inte

heller att en homosexuell person skall få

adoptera sin partners barn genom så

kallad styvbarnsadoption eller

närståendeadoption. Vid en adoption

upphör de familjerättsliga banden, såväl

rättigheter som skyldigheter, gentemot

barnets biologiska föräldrar och släkt.

Vi anser att kontakten mellan barnet och

de biologiska föräldrarna och deras

släktingar ska eftersträvas vare sig

föräldrarna lever i hetero- eller

homosexuella förhållanden.

Däremot tycker vi att det finns skäl

att överväga en ordning som innebär att

homosexuella skall kunna bli prövade som

vårdnadshavare i de fall då ett barn

vuxit upp med sin biologiska förälders

partner och den biologiska föräldern

avlider eller av annat synnerligt skäl

inte kan ha vårdnaden om barnet. Det får

ankomma på regeringen att göra sådana

överväganden och vid behov återkomma till

riksdagen med lagförslag med den

inriktning vi nu förordat.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts

bör riksdagen, med bifall till motionerna

L25 och L26 yrkandena 1–7, avslå

regeringens förslag om uppsägning av den

europeiska adoptionskonventionen och

samtliga lagförslag utom punkt 24 i

förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor. Vad

som anförts i reservationen bör

riksdagen, med delvis bifall till motion

L26 yrkande 8, som sin mening ge

regeringen till känna.

2.Avslag på propositionen såvitt avser

adoption (punkt 2)

av Christel Anderberg, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra

Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L22 yrkandena 1–3 samt delvis

motionerna 2001/02:L17, 2001/02:L20 och

2001/02:L23.

Ställningstagande

Vuxna har inte rätt till barn men barn

har rätt till bästa möjliga

uppväxtvillkor. Därför anser vi att

frågan om registrerade partner skall ges

rätt att prövas som adoptivföräldrar

måste avgöras med utgångspunkt i vad som

utgör barnets bästa och med fokusering på

adoptivbarnets speciella förutsättningar.

Det är inte en fråga om människovärde

eller homosexuellas rättigheter. Det är

en fråga om barns behov.

Separationen från de biologiska

föräldrarna påverkar ett barn genom hela

livet. Adopterade barns

identitetsbyggande är således mer

komplicerat än andra barns. De allra

flesta adoptivbarn klarar sig bra men de

som inte gör det får ofta mycket stora

problem. Forskningen har visat att det

finns en överrisk för självmord och

psykologiska komplikationer hos

adopterade barn. Undersökningar visar i

och för sig att homosexuella föräldrar

omvårdnadsmässigt är lika goda föräldrar

som heterosexuella föräldrar.

Föräldrarnas homosexualitet är dock något

som barnen måste förhålla sig till. I de

allra flesta fall klarar barnen att

hantera detta på ett bra sätt.

Identitetsutvecklingen kompliceras

emellertid.

Forskningen om barn i homosexuella

familjer är huvudsakligen utländsk. I de

svenska studier som trots allt genomförts

är de undersökta populationerna små och

inte slumpmässigt utvalda. Studierna om

manliga homosexuella familjer är få.

Forskningen rör nästan bara biologiska

barn i parförhållanden.

Enligt en nyligen genomförd studie är

risken för självmordsförsök eller

fullbordade självmord tre till fyra

gånger högre för internationellt

adopterade än för andra jämförbara

grupper i Sverige. Samma överrisk gäller

för psykisk sjukdom, allvarlig

kriminalitet och missbruk. Denna studie

kullkastar uttalandena i propositionen om

att det inte finns någon överrisk för

adopterade barn.

Enligt experter på utlandsadopterade

problembarn kännetecknas problembilden av

sorg efter separationen från de

biologiska föräldrarna,

anknytningssvårigheter, språksvårigheter

och annorlundaskap. Till dessa

riskfaktorer skulle, enligt samma

experter, homosexuella föräldrar

ytterligare förstärka annorlundaskapet.

På den nivå där forskningen står i dag är

det ingen som vet hur stora marginaler

barnen har – klarar de av att hantera

ännu en riskfaktor? Vi menar att

kunskapen om adoptioner och adoptivbarns

utveckling ännu är ofullständig. Detta

gäller särskilt adopterade barn i

homosexuella familjer.

Ett stort antal remissinstanser

motsätter sig lagförslaget att ge

homosexuella rätten att prövas som

adoptivförälder vid internationella

adoptioner. Remissinstanserna

representerar både barnorganisationer och

juridiska instanser. En grundläggande

invändning är att förslaget inte är

förenligt med principen om barnets bästa.

Det framhålls att förslaget i alltför hög

grad är präglat av de vuxnas behov och

perspektiv. Det är främst vuxna som har

fått komma till tals, och för lite vikt

har lagts vid de åsikter rörande barns

perspektiv som har kommit från

adoptivbarn, barnexperter och

barnorganisationer.

Försiktighetsprincipen säger oss att

beslut som rör barn måste baseras på god

kunskap om konsekvenserna av besluten.

Beslut om utvidgning av

adoptionslagstiftningen bör därför inte

fattas innan kunskapsläget om de

adoptioner som hittills accepterats är

mer fullständigt. Beslut om en utvidgning

av adoptionslagstiftningen bör heller

inte fattas förrän nödvändig forskning om

existerande adoptivbarn i homosexuella

familjer genomförts internationellt.

Barnets bästa skall vara grunden för de

beslut vi fattar. När kunskap saknas är

det inte möjligt att avgöra om

möjligheten till internationell adoption

för registrerade partner skulle vara till

barnets bästa. Det finns heller ingen

anledning att hasta fram en lagändring i

Sverige. Vi har alla möjligheter att

avvakta forskning om barn som adopterats

i homosexuella familjer. Först då sådan

forskning finns kan vi ta ställning på en

stabil kunskapsgrund.

Föräldrarna är barnets primära

förebilder. Intill dess att motsatsen

bevisats genom forskning måste

utgångspunkten vara att adopterade barns

särskilda behov skall kunna mötas i

barnets omedelbara närhet – inom

familjen. Ett utsatt barn skall i så

liten utsträckning som möjligt tvingas

söka sig utanför familjen för att finna

förebilder.

Förslaget skulle, som Lagrådet påpekat,

leda till haltande rättsförhållanden

internationellt sett eftersom Sverige

skulle stå isolerat i denna

adoptionsmöjlighet. Det går heller inte

att bortse från attityder och kulturella

skillnader i andra länder. Mycket tyder

på att givarländerna skulle ha kraftiga

invändningar mot att sända barn till

homosexuella familjer. Det går inte

heller att ignorera risken att

givarländerna som en följd av den svenska

lagändringen helt skulle avstå från att

sända barn för adoption i Sverige.

Mot bakgrund av de ställningstaganden

vi redovisat ovan är vi nu inte beredda

att stödja regeringens förslag att ge

registrerade partner rätt att prövas som

adoptivföräldrar.

När det sedan gäller Sveriges

internationella åtaganden vill vi

framhålla följande. Internationell

adoptionsverksamhet bygger på förtroende

mellan de parter som företräder barnen i

utlandet och alla inblandade i Sverige –

myndigheter och blivande föräldrar. Det

är ett annat land som lämnar över en av

sina medborgare till Sverige.

Ömsesidighet och respekt är

utgångspunkten för samarbetet. Denna

ömsesidighet och respekt tar sig uttryck

i de internationella konventioner vi

skrivit under. Europarådskonventionen,

Haagkonventionen och barnkonventionen

bygger alla på principen om barnets

bästa. Att säga upp eller kringgå dessa

konventioner är liktydigt med en

förklaring att barnets bästa inte längre

är ledstjärnan i svensk familjerätt.

Detta kan vi inte acceptera. Vi vill i

stället poängtera vikten av att följa de

konventioner som finns om barns rätt och

om möjligt stärka dessa. Ett sätt vore

att införliva FN:s barnkonvention i

svensk rätt genom lagstiftning. Vi

motsätter oss därför regeringens förslag

att säga upp 1967 års konvention om

adoption av barn.

Däremot anser vi att närståendeadoption

bör kunna tillåtas för registrerade

partners biologiska barn. För dessa barn

är det biologiska ursprunget klart,

vilket väsentligt underlättar deras

identitetsbyggande. Barnen lever i många

fall före adoptionen i samma

familjekonstellation som efter

adoptionen. Närståendeadoptionen blir ett

sätt att ge ett barn med en förälder två

föräldrar. Det kan också vara ett sätt

att ge ett barn två fungerande föräldrar.

I andra situationer blir

närståendeadoption ett sätt att ge barnet

tryggare långsiktiga villkor i form av

två föräldrar som är juridiskt

sanktionerade. En närståendeadoption ger

ett barn nya rättigheter, men det kostar

samtidigt barnet andra rättigheter.

Banden till en biologisk förälder klipps

av, liksom till denne biologiske

förälders släktingar. Arvsrätten

påverkas. Det är långt ifrån självklart

att en närståendeadoption är till barnets

fördel i det enskilda fallet.

Det får ankomma på regeringen att

återkomma till riksdagen med ett

lagförslag i enlighet med vad vi anfört.

Regeringen bör utforma förslaget till

riksdagen på ett sådant sätt att inte

reglerna för närståendeadoption kan

användas för att kringgå dagens regler

för internationella adoptioner. Det skall

alltså inte vara möjligt att

ensamadoptera ett barn med avsikt att

sedan, inom kort tid, låta en registrerad

partner genomföra en närståendeadoption.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen,

med bifall till motion L22 yrkandena 1–3

samt med delvis bifall till motionerna

L17, L20 och L23, godkänna och som sin

mening ge regeringen till känna.

3.Lagtillämpningen (punkt 7)

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad

som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L22 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen anför i propositionen att det

bör beaktas vad som kan antas vara andra

länders inställning till att partner kan

adoptera gemensamt. Ett stort antal

remissinstanser har framhållit att de

motsätter sig kommitténs förslag med

hänvisning till att det i många

ursprungsländer finns en negativ syn på

homosexuella som adoptanter och att en

möjlighet till adoption för partner kan

leda till att länderna blir misstänksamma

mot Sverige som mottagarland. De befarar

att det kan bli svårare för makar och

ensamstående att adoptera. Regeringen

konstaterar att utifrån den undersökning

som kommittén gjort kommer inte de

ursprungsländer som svenska

adoptionsorganisationer i dag samarbetar

med att acceptera registrerade partner

som adoptanter inom den närmaste

framtiden.

Vidare anför regeringen att risken för

negativa konsekvenser för makar och

ensamstående emellertid inte är så stor

att den bör hindra att det införs en

möjlighet för registrerade partner till

gemensam adoption också från utlandet. Vi

är kritiska till denna formulering i

propositionen. Vi tolkar den som att den

öppnar för ett handlingsalternativ,

vilket vi motsätter oss. Om risken för

negativa konsekvenser för makar och

ensamstående skulle bli stor innebär

regeringens skrivning, enligt vår mening,

att myndigheter som skall tillämpa

lagstiftningen kan tolka den på så sätt

att homosexuella underordnas

heterosexuella. Denna formulering står

enligt vår mening i bjärt kontrast till

ett av propositionens centrala syften,

nämligen att rättsligt likställa partner

och makar när en prövning för adoption

skall ske. Vår utgångspunkt är att

jämställa homosexuella med

heterosexuella. Det är alltså viktigt att

myndigheterna, mot bakgrund av vad

regeringen anfört, inte avstår från att

pröva eller rent av att tillåta

homosexuella att adoptera för att denna

möjlighet har försvårat för

heterosexuella att adoptera. Därför bör

riksdagen ifrågasätta regeringens

motivering för att inte homosexuellas

rättigheter skall underordnas

heterosexuellas.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen,

med bifall till motion L21 yrkande 2, som

sin mening ge regeringen till känna.

4.Ytterligare lagändringar (punkt 9)

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L21 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att de författningar som

innehåller mor och far bör ändras till

föräldrar. Lagstiftningen bör enligt vår

mening utgå från könsneutralitet och

således ta fasta på att föräldrarna kan

bestå av två mammor eller två pappor.

Begreppet förälder blir mer informativt

och lättbegripligt för lagrummens

adressater. Riksdagen bör därför begära

att regeringen lägger fram förslag till

sådana lagändringar.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen,

med bifall till motion L21 yrkande 5, som

sin mening ge regeringen till känna.

5.Uppsägning av den europeiska

adoptionskonventionen samt

lagförslagen om adoption och

vårdnadshavare (punkt 11)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö

(båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut – under

förutsättning av bifall till reservation

1

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag om

uppsägning av den europeiska

adoptionskonventionen och samtliga

lagförslag i den mån de inte omfattas av

vad utskottet föreslagit ovan under punkt

9.

Därmed avslår riksdagen motionerna

2001/02:L226 yrkandena 1–3, 2001/02:L325

yrkandena 5, och 6, 2001/02:L327,

2001/02:L344, 2001/02: L357, 2001/02:L359

i denna del, 2001/02:L368, 2001/02:L371

yrkandena 20, 22–24 och 2001/02:So495

yrkandena 4 och 5.

6.Uppsägning av den europeiska

adoptionskonventionen samt

lagförslagen om adoption och

vårdnadshavare (punkt 11)

av Christel Anderberg, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra

Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut – under

förutsättning av bifall till reservation

2

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag om

uppsägning av den europeiska

adoptionskonventionen,

b) antar det av utskottet i bilaga 3

framlagda förslaget (lagförslag 2) till

lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor med den ändringen att

tidpunkten för ikraftträdandet bestäms

till den 1 augusti 2002,

c) avslår övriga lagförslag, i den mån

lagförslagen inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan under punkt 9,

utom första stycket andra meningen

förslaget till lag om ändring i lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap

och med den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bestäms till den 1

augusti 2002.

Därmed avslår riksdagen motionerna

2001/02:L226 yrkandena 1–3, 2001/02: L325

yrkandena 5 och 6, 2001/02:L327,

2001/02:L344, 2001/02:L357, 2001/02:L359

i denna del, 2001/02:L368, 2001/02:L371

yrkandena 20, 22–24 och 2001/02:So495

yrkandena 4 och 5.

7.Assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus (punkt 12)

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:L27, 2001/02:L226 yrkande 4,

2001/02:L314, 2001/02:L325 yrkande 7 och

2001/02:L371 yrkandena 21 och 25 och

delvis bifall till motion 2001/02:L21

yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att de rättsliga skillnader

mellan partner och makar som finns måste

ändras. Frågan är om det är sakligt

motiverat att upprätthålla denna skillnad

när det gäller tillgången till assisterad

befruktning vid allmänt sjukhus. I dag

har heterosexuella makar och sambor det

men inte registrerade partner och

homosexuella sambor. Enligt vår

uppfattning bör homosexuella par få

tillgång till givarinsemination på samma

villkor som heterosexuella par. Utifrån

barnets bästa finns det ingen anledning

att upprätthålla skillnaden mellan makar

och partner i detta avseende.

Vidare anser vi att lesbiska kvinnor

skall få möjlighet till assisterad

befruktning vid allmänt sjukhus. Reglerna

om spermadonatorns ställning som rättslig

far bör motsvara dem som gäller för

heterosexuella par. De lagförslag som

presenterats av Kommittén om barn i

homosexuella familjer och som innebär att

lesbiska kvinnor som lever i ett

registrerat partnerskap eller

samboförhållande skall få tillgång till

assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus bör snarast läggas till grund för

lagstiftning.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen,

med bifall till motionerna L27, L226

yrkande 4, L314, L325 yrkande 7 och

L371 yrkandena 21 och 25 och med

delvis bifall till motion L21 yrkande

7, som sin mening ge regeringen till

känna.

8.Assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus (punkt 12, motiveringen)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö

(båda kd).

Vi anser att det av utskottets yttrande

som på s. 37 börjar med ”I likhet” och

slutar med ”och 25” borde ha följande

lydelse:

Utskottet anser att kommittéförslaget

rörande assisterad befruktning inte skall

genomföras och föreslår därför att

riksdagen avslår motionerna L21 yrkande

7, L27, L226 yrkande 4, L314, L325

yrkande 7 samt L371 yrkandena 21 och 25.

9.Det fortsatta arbetet rörande det

rättsliga föräldraskapet (punkt 13)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö

(båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L18,

2001/02:L21 yrkande 8 och 2001/02:L359 i

denna del.

Ställningstagande

Ingen har rätt till barn, vare sig

heterosexuella eller homosexuella par.

Däremot har alla barn rätt till

föräldrar. Varje barn har en biologisk

mamma och pappa. Att barnets utveckling

sker genom ett kontinuerligt växelspel

mellan föräldrarnas roller har påvisats i

en mängd olika studier. Varje barn bör

därför, enligt vår mening, så långt det

är möjligt ha rätt till identifikation

med föräldrar av båda könen. Vi

ifrågasätter i och för sig inte lesbiska

pars förmåga att ta hand om barn. Sexuell

läggning i sig är inte diskvalificerande

för föräldraskap. Vi anser dock inte att

lesbiska kvinnor skall ges möjlighet till

assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus. I linje därmed finner vi inte

att det rättsliga föräldraskapet i detta

sammanhang behöver utredas.

Med det anförda avstyrker vi bifall

till motionerna L18, L21 yrkande 8 och

L359 i denna del.

10. Allmän översyn av

adoptionslagstiftningen (punkt 17)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel

Anderberg (m), Elizabeth Nyström (m),

Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m) och Petra Gardos (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:L22 yrkande 4, 2001/02:L207

yrkandena 1 och 3, 2001/02:L212,

2001/02:L248 yrkandena 1 och 3 och

2001/02:L273 samt avslår motionerna

2001/02:L207 yrkande 4, 2001/02: L248

yrkande 2 och 2001/02:K284 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att adoptionslagstiftningen är i

stort behov av en översyn. I

utredningsbetänkandet, (SOU 2001:10) Barn

i homosexuella familjer, har flera

experter i kommittén påtalat ett sådant

behov. Experterna framhåller också att

forskningen beträffande adopterade barns

uppväxt och utveckling är eftersatt.

Vid en sådan översyn bör undersökas vad

som är bäst för barnet enligt forskarnas

uppfattning samt vilken

familjekonstellation som är

fördelaktigast ur barnets perspektiv.

Även många yrkanden i de i detta

betänkande behandlade motionerna visar

att det finns en mångfald frågor som

borde bli föremål för en grundlig

genomlysning.

Dagens adoptionsregler är skrivna för

en annan tid och ett annat system. År

1989 presenterade

Förmynderskapsutredningen sitt

slutbetänkande med förslag till en

revision av adoptionslagstiftningen.

Sedan dess har inget hänt. Regeringens

främsta prioritet borde vara att se över

dessa innan några mer genomgripande

reformer genomförs. Denna översyn bör

regeringen företa omedelbart.

I 6 kap. föräldrabalken stadgas att

barnets bästa skall komma i främsta

rummet vid avgörande av alla frågor som

rör vårdnad, boende och umgänge. En

liknande bestämmelse bör enligt vår

mening tas in i 4 kap. för att markera

principen om att inga andra intressen kan

ta över barnets.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motionerna

L22 yrkande 4, L207 yrkandena 1 och 3,

L212, L248 yrkandena 1 och 3 och L273

samt med avslag av motionerna L207

yrkande 4, L248 yrkande 2 och K284

yrkande 8, som sin mening ge regeringen

till känna.

11. Allmän översyn av

adoptionslagstiftningen (punkt 17)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K284 yrkande 8 samt avslår

motionerna 2001/02:L22 yrkande 4,

2001/02:L207 yrkandena 1, 3 och 4,

2001/02:L212, 2001/02:L248 yrkandena 1–3

och 2001/02:L273.

Ställningstagande

Jag anser att samtliga myndiga personer

bör har rätt att prövas som

adoptivföräldrar på lika villkor.

Nuvarande 25-årsregel visar en föråldrad

syn på när människor anses mogna att

fostra ett barn. Regeringen bör därför ta

initiativ till en ändring av lagen så att

alla myndiga personer har rätt att prövas

för adoption.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

K248 yrkande 8 och med avslag på

motionerna L22, L207 yrkandena 1, 3 och

4, L212, L248 yrkandena 1–3 och L273, som

sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Uppföljningsuppdraget

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Vår uppfattning är att en mer fruktbar

utgångspunkt för regeringens

uppföljningsuppdrag är att ge berörda

myndigheter i uppgift att även avlämna

förslag på hur de eventuella problemen

som de i propositionen föreslagna

lagändringarna medför kan stävjas.

Avsikten med uppdraget bör vara att

myndigheterna skall stå rustade med

åtgärder för att även motverka negativa

konsekvenser för ensamstående och

heterosexuella par i Sverige att adoptera

internationellt.

Vi förutsätter emellertid att

regeringen beaktar dessa synpunkter när

den utformar uppföljningsuppdraget, och

finner därför inte skäl att nu formellt

avge en reservation till förmån för

motion L21 yrkande 3.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:123 föreslår

regeringen (Justitiedepartementet) – att

riksdagen godkänner att regeringen säger

upp den europeiska konventionen om

adoption av barn.

I propositionen föreslår regeringen

vidare (Justitiedepartementet) att

riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1994:1117)

om registrerat partnerskap,

2. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

3. lag om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag,

4. lag om ändring i namnlagen

(1982:670),

5. lag om ändring i lagen (1996:1030)

om underhållsstöd,

6. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.

Lagförslagen finns i bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotioner

2001/02:L17 av Gustaf von Essen och

Lennart Fridén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen avslår regeringens förslag i

proposition 2001/02:123 i enlighet med

vad i motionen anförs.

2001/02:L18 av Anders Bengtsson och Sonia

Karlsson (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

skyndsamt bereda frågan om assisterad

befruktning för lesbiska par.

2001/02:L19 av Susanne Eberstein m.fl.

(s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap såvitt avser 3

kap. 2 § med den ändringen att första

stycket erhåller följande lydelse:

Bestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken om

adoption gäller endast om barnet har

hemvist i Sverige, samt att 3 kap. 2 §

andra stycket bibehålls i nuvarande

lydelse.

2001/02:L20 av Karl Gustav Abramsson (s)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen avslår regeringens proposition

2001/02:123 Partnerskap och adoption.

2001/02:L21 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att den prövning

som skall göras av adoptanter inte

skall ställa krav på att det skall

finnas kvinnliga och manliga förebilder

utanför adoptionsrelationen i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att den lagändring som föreslås i

propositionen gällande partners

möjlighet att adoptera från utlandet

inte kommer att ändras i det fall

lagändringen eventuellt kommer att

inverka på makars och ensamståendes

möjligheter att adoptera från andra

länder.

3. Riksdagen begär att regeringen

förtydligar uppföljningsuppdraget till

berörda myndigheter så att avsikten med

uppdraget blir att myndigheterna även

skall stå väl rustade med åtgärder för

att motverka att en ändrad svensk

lagstiftning eventuellt får negativa

konsekvenser för ensamstående och

heterosexuella svenska pars möjligheter

att adoptera internationellt.

4. Riksdagen begär att regeringen ger

Utredningen om internationella

adoptioner (dir. 2001:93) ett

tilläggsdirektiv som tar sikte på de

förändringar i lagstiftningen som

föreslås i proposition 2001/02:123

Partnerskap och adoption i enlighet med

vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring som innebär

att de författningar som benämner mor

och far ersätts med det könsneutrala

begreppet förälder i enlighet med vad

som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar att regeringens

förslag till lagändringar skall träda i

kraft senast den 1 mars 2003 i enlighet

med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen beslutar att anta de

lagförslag som presenteras av kommittén

Barn i homosexuella familjer (SOU

2001:10) och som innebär att lesbiska

kvinnor som lever i registrerat

partnerskap eller samboförhållanden

skall få tillgång till assisterad

befruktning vid allmänt sjukhus i

enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att utredningen kring det rättsliga

föräldraskapet omgående skall

tillsättas.

2001/02:L22 av Christel Anderberg m.fl.

(m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens förslag

att registrerade partner skall ges

möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar.

2. Riksdagen begär att regeringen snarast

lägger fram ett lagförslag som gör att

dagens regler för internationella

adoptioner inte kan kringgås i syfte

att efter ensamadoption låta en

registrerad partner närståendeadoptera

barnet.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag

att frånträda 1967 års europeiska

konvention om adoption av barn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en snar översyn av

adoptionslagstiftningen i dess helhet.

2001/02:L23 av Olle Lindström (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen avslår propositionens förslag

om att registrerade partner skall ges

möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar.

2001/02:L24 av Lennart Kollmats m.fl.

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen avslår prop. 2001/02:123

såvitt avser prövning av tillstånd för

internationella adoptioner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

möjlighet till styvbarnsadoption av ena

partnerns adopterade barn.

2001/02:L25 av Tuve Skånberg m.fl. (kd,

m, c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen avslår regeringens proposition

2001/02:123.

2001/02:L26 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens förslag

att regeringen skall få rätt att säga

upp den europeiska konventionen om

adoption av barn.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag

till ändring i lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag

till ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor vad avser punkt 15

om särskilt förordnade vårdnadshavare.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag

till ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag.

5. Riksdagen avslår regeringens förslag

till ändring i namnlagen (1982:670).

6. Riksdagen avslår regeringens förslag

till ändring i lagen (1996:1030) om

underhållsstöd.

7. Riksdagen avslår regeringens förslag

till ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.

8. Riksdagen antar en lag om ändring i

lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap avseende rätten att prövas

som vårdnadshavare.

2001/02:L27 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att lesbiska par som registrerat

partnerskap eller lever i

samboförhållande skall ges tillgång

till assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att reglerna om fastställande av

föräldraskap skall motsvara vad som

gäller för heterosexuella par i

enlighet med lag (1984:1140) om

insemination samt att det för partner

skall införas en moderskapspresumtion i

föräldrabalken och att det i

socialnämndens akt om faderskaps- och

moderskapsutredning skall antecknas vem

som är spermagivare.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L207 av Christel Anderberg m.fl.

(m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen gör en

översyn av den samlade

adoptionslagstiftningen.

2. Riksdagen beslutar att upphäva 4 kap.

7 §, punkt 2 föräldrabalken.

3. Riksdagen beslutar att i 4 kap.

föräldrabalken införa en regel om att

adoption bara får tillåtas om den

bedöms vara till barnets bästa.

4. Riksdagen begär att regeringen ser

över 25-årsgränsen för adoption.

2001/02:L212 av Elizabeth Nyström och

Anita Sidén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

frånskildas rätt att adoptera barn.

2001/02:L226 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

ledstjärnan i fråga om adoption.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

ledstjärnan i fråga om

styvbarnsadoption.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

ledstjärnan i fråga om särskilt

förordnad vårdnadshavare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att likställa homosexuella par med

heterosexuella par i fråga om rättsligt

föräldraskap för barn som tillkommer

genom assisterad befruktning.

2001/02:L248 av Sten Tolgfors (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen gör en

vversyn av den samlade

adoptionslagstiftningen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen ser

över 25-årsgränsen för adoption i

enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen gör en

översyn av ensamståendes rätt att

prövas som adoptivföräldrar i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2001/02:L273 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en översyn av nuvarande

adoptionslag.

2001/02:L308 av Tasso Stafilidis och

Charlotta L Bjälkebring (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

införa regler som tillgodoser barnets

rätt att få reda på att det tillkommit

genom insemination.

2001/02:L309 av Tasso Stafilidis och

Charlotta L Bjälkebring (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

införande av möjligheten till fler än två

vårdnadshavare och oavsett

vårdnadshavares sexuella läggning.

2001/02:L314 av Tommy Waidelich och

Cinnika Beiming (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

homosexuellas rättigheter när det gäller

insemination.

2001/02:L319 av Bengt-Ola Ryttar och

Barbro Hietala Nordlund (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

översyn av möjligheten att förordna fler

än två vårdnadshavare för ett barn och

möjlighet att förordna annan än förälder

att tillsammans med förälder vara

vårdnadshavare.

2001/02:L325 av Lars Lindblad och Anna

Kinberg (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

internationella adoptioner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

närståendeadoption.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

insemination.

2001/02:L327 av Tommy Waidelich och

Cinnika Beiming (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

homosexuellas rättigheter när det gäller

adoption.

2001/02:L344 av Karin Pilsäter och Johan

Pehrson (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att endast barnets bästa skall vara

utgångspunkten vid beslut om adoption

och vårdnad – inte föräldrarnas eller

förälderns sexuella läggning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att partner, i likhet med makar, skall

ges möjlighet att gemensamt prövas som

adoptivföräldrar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att homosexuella par som ingått

partnerskap eller som lever i ett

samboförhållande skall ges möjlighet

att utses till särskilt förordnade

vårdnadshavare.

2001/02:L355 av Marina Pettersson (s)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

provrörsbefruktning.

2001/02:L357 av Anita Johansson och Lars

U Granberg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

familjebildningar.

2001/02:L359 av Hillevi Larsson m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

homosexuellas rättigheter när det gäller

adoption och insemination m.m.

2001/02:L368 av Laila Bäck m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

familjebildningar.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, s, c, fp, mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

20. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

utgångspunkten vid adoption – inte

föräldrarnas sexuella läggning.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

utgångspunkten vid insemination – inte

föräldrarnas sexuella läggning – och

därmed ge lesbiska kvinnor rätt till

insemination inom sjukvården.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

utgångspunkten vid styvbarnsadoption -

inte föräldrarnas sexuella läggning.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

utgångspunkten vid utseende av särskilt

förordnad vårdnadshavare – inte

föräldrarnas sexuella läggning.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

utgångspunkten vid vårdnadsfrågor –

inte föräldrarnas sexuella läggning.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att barnets bästa skall vara

utgångspunkten vid insemination – inte

föräldrarnas sexuella läggning.

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att regeringen bör ta initiativ till en

ändring av lagen så att alla myndiga

personer har rätt att prövas för

adoption.

2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl.

(mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

4. Riksdagen beslutar om sådan lagändring

att homosexuella par ges rätt att

prövas som adoptivföräldrar.

5. Riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till sådan lagändring

att barn som lever med homosexuella

föräldrar får samma rättsskydd som andra

barn.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap

2 Förslag till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor

3 Förslag till lag om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag

4 Förslag till lag om ändring i namnlagen

(1982:670)

5 Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1030) om underhållsstöd

6 Förslag till lag om ändring i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension

BILAGA 3

Utskottets lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1987:813) om homosexuella sambor1

dels att punkt 23 skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas en

ny punkt, punkt 24, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett

homosexuellt förhållande, skall vad som

gäller i fråga om sambor enligt följande

lagar och bestämmelser tillämpas även på

de homosexuella samborna:

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

22. 12 § första stycket 2 lagen

(2001:82) om svenskt medborgarskap,

23. lagen 23. lagen

(1990:272) om inter (1990:272) om inter

nationella frågor nationella frågor

rörande makars och rörande makars och

sambors sambors

förmögenhetsförhål förmögenhetsförhål

landen. landen,

24. 4 kap. 2 §

andra stycket a)

lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

Förutsätter dessa lagar eller

bestämmelser att samborna skall vara

ogifta, gäller det också de homosexuella

samborna.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 augusti

2002.

2 Förslag till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1987:813) om homosexuella sambor1 att

punkt 15 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett

homosexuellt förhållande, skall vad som

gäller i fråga om sambor enligt följande

lagar och bestämmelser tillämpas även på

de homosexuella samborna:

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning

i vissa fall,

15. 10 kap. 18 §, 15. 6 kap. 10 a §,

11 kap. 2, 15 och 10 kap. 18 §, 11

16 §§, 12 kap. 7 kap. 2, 15 och 16

och 8 §§ samt 16 §§, 12 kap. 7 och

kap. 7 och 9 §§ 8 §§ samt 16 kap. 7

föräldrabalken, och 9 §§

föräldrabalken,

16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

____________

Denna lag träder i kraft den dag

regeringen bestämmer.

BILAGA 4

Yttranden från andra utskott

Socialförsäkringsutskottets yttrande

2001/02:SfU4y

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 2 april 2002 berett

bl.a. socialförsäkringsutskottet

tillfälle att avge yttrande över

proposition 2001/02:123 Partnerskap och

adoption jämte de med anledning av

propositionen väckta motionerna.

Socialförsäkringsutskottet begränsar

sitt yttrande till effekterna för

socialförsäkringen av att registrerade

partner gemensamt adopterar ett barn, att

en partner adopterar den andra partnerns

barn samt att registrerade partner och

homosexuella sambor utses som särskilt

förordnade vårdnadshavare. Utskottet

yttrar sig också över förslaget att

homosexuella sambor skall jämställas med

heterosexuella sambor när det gäller

rätten till tillfällig föräldrapenning.

I flera motioner yrkas avslag på

propositionen helt eller delvis men ingen

motion tar särskilt upp aspekter på

frågor inom socialförsäkringsutskottets

område. Utskottet noterar därtill att

avslagsyrkandet i motion L26 (kd) yrkande

3 inte omfattar förslaget om homosexuella

sambors rätt till tillfällig

föräldrapenning.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag om adoption och

utseende av särskilt förordnade

vårdnadshavare föranleder enligt

regeringen behov av kompletteringar i

bestämmelserna om barnbidrag,

underhållsstöd och barnårsrätt i

ålderspensionssystemet för att klargöra

vem av föräldrarna eller de särskilt

förordnade vårdnadshavarna som i vissa

situationer avses när föräldrarna eller

vårdnadshavarna är av samma kön.

Utskottet tillstyrker dessa lagändringar

(lagförslag 3, 5 och 6). Utskottet

noterar härvid att eventuella kostnader

för anslaget 21:4 Bidrag till kostnader

för internationella adoptioner skall

finansieras genom omprioriteringar inom

ekonomiska ramar.

Några följdändringar i bestämmelserna

om föräldrapenningförmåner i 4 kap. lagen

om allmän försäkring (AFL) föreslås inte.

Detta är enligt utskottets mening helt

rätt när det gäller bestämmelser i

kapitlet som avser förälder eftersom

därmed avses såväl biologisk förälder som

adoptivförälder. Bestämmelserna om

föräldrapenning gäller dessutom i

tillämpliga delar vid adoption av barn,

varvid tidpunkten då den försäkrade fått

barnet i sin vård jämställs med

tidpunkten för barnets födelse. Vidare

gäller enligt 4 kap. 2 § första stycket

att vid tillämpning av bestämmelserna om

föräldrapenningförmåner likställs med

förälder bl.a. rättslig vårdnadshavare

som inte är förälder och som har vård om

barnet samt den som med socialnämnds

medgivande tagit emot ett barn för

stadigvarande vård och fostran i syfte

att adoptera det.

Några bestämmelser i 4 kap. AFL gäller

modern eller fadern. Utskottet

konstaterar att de bestämmelser som

enbart gäller modern, eller i vissa fall

kvinnan, avser sådana situationer

(havandeskap eller förlossning) att de

inte blir tillämpliga för en

adoptivförälder eller en särskilt

förordnad vårdnadshavare. Rätten till

tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap.

10 § fjärde stycket AFL, de s.k.

pappadagarna, avser en fader som avstår

från förvärvsarbete i samband med barns

födelse för att närvara vid

förlossningen, sköta hemmet eller vårda

barn. I lagrummet anges att

bestämmelserna i tillämpliga delar gäller

för en fader vid adoption av barn om

barnet inte fyllt tio år, varvid som

adoption även anses att någon tar emot

ett barn i avsikt att adoptera det.

Enligt de generella bestämmelserna i 4

kap. 2 § första stycket skall vid

tillämpning av bestämmelserna i kapitlet

med förälder likställas, förutom särskilt

förordnad vårdnadshavare liksom den som

med socialnämndens medgivande tagit emot

ett barn i syfte att adoptera det, även

den som är eller har varit gift eller har

eller har haft barn med föräldern om de

varaktigt bor tillsammans. Den som är

eller har varit registrerad partner kan

redan i dag med stöd av huvudregeln i 3

kap. 1 § andra stycket lagen (1994:1117)

om registrerat partnerskap likställas med

förälder, om de varaktigt bor

tillsammans. När det gäller tillfällig

föräldrapenning följer av 4 kap. 2 §

andra stycket AFL att med förälder

likställs även den som bor tillsammans

med föräldern under äktenskapsliknande

förhållanden samt den som tagit emot ett

barn för stadigvarande vård och fostran.

Utskottet nödgas konstatera att

tillfällig föräldrapenning i form av s.k.

pappadagar, som kan utges med högst tio

dagar per barn, endast kan tillkomma en

förälder eller därmed jämställd som är av

manligt kön. Om t.ex. två män gemensamt

adopterar ett barn kan en av dem eller

båda, dock inte samtidigt, ta ut s.k.

pappadagar i anslutning till adoptionen.

Skulle två kvinnor gemensamt adoptera ett

barn kan ingen av dem ta ut sådan

ersättning. Den motsvarande förmån som

fr.o.m. den 1 juli 2001 kan tillerkännas

annan försäkrad än fader eller moder kan

således inte heller tillerkännas den som

är adoptivförälder. Eftersom den som är

eller har varit registrerad partner till

en förälder, om de varaktigt bor

tillsammans, enligt gällande bestämmelser

likställs med förälder när det gäller

föräldrapenningförmåner innebär redan

dagens regelverk en ojämlik behandling av

kvinnor och män när det gäller rätten

till de s.k. pappadagarna.

Enligt utskottets mening är dessa

skillnader inte acceptabla. Utskottet har

erfarit att man inom Socialdepartementet

har uppmärksammat problemet och arbetar

på att försöka finna en rättslig

reglering som ger en jämlik tillämpning i

nämnda situationer. Regeringens nu

framlagda förslag om adoption och

särskilt förordnad vårdnadshavare avses

visserligen inte träda i kraft förrän

uppsägningen av den europeiska

konventionen om adoption av barn trätt i

kraft, men eftersom ojämlikhet föreligger

redan med dagens regler anser utskottet

att regeringen snarast bör lägga fram

förslag till erforderliga lagändringar.

Utskottet förutsätter att så sker utan

något tillkännagivande från riksdagens

sida.

Regeringen föreslår vidare att en

homosexuell sambo skall få rätt till

tillfällig föräldrapenning i samma

utsträckning som en heterosexuell sambo

genom att det i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor hänvisas till 4 kap.

2 § andra stycket a) AFL. Lagändringen

föreslås träda i kraft den dag regeringen

bestämmer. Förslaget medför vissa

administrationskostnader på

Riksförsäkringsverkets ansvarsområde.

Kostnadsökningen bedöms dock vara mycket

begränsad och skall finansieras inom

nuvarande ekonomiska ramar.

Eftersom skillnaderna mellan

homosexuellas och heterosexuellas rätt

till tillfällig föräldrapenning inte är

sakligt motiverade, och då förslaget är

fristående från övriga förslag i

propositionen, anser utskottet att

skillnaderna bör undanröjas så snart som

möjligt. Enligt vad utskottet erfarit

föreligger inga administrativa hinder att

genomföra förändringen redan den 1 juli

2002, varför utskottet tillstyrker

förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor

(lagförslag 2) såvitt avser punkt 24 med

den ändringen att ikraftträdandet sker

den 1 juli 2002. Efter en sådan

lagändring kommer dock beträffande de

s.k. pappadagarna att föreligga samma

ojämlikhet mellan kvinnor och män som

ovan redovisats redan gäller för

registrerade partner. Det förslag till

lagändringar som utskottet anser att

regeringen snarast bör lägga fram

förutsätts även omfatta homosexuella

sambors rätt till tillfällig

föräldrapenning.

Stockholm den 18 april 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Berit Andnor (s), Maud

Björnemalm (s), Rose-Marie Frebran (kd),

Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m),

Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria

Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Mona

Berglund Nilsson (s), Margareta Cederfelt

(m), Göte Wahlström (s), Björn Leivik

(m), Kalle Larsson (v) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Särskilt yttrande

Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen

(m), Birgitta Carlsson (c) och Désirée

Pethrus Engström (kd) anser:

Utskottet har i sitt yttrande inte tagit

ställning i sak till huvudförslagen i

propositionen. Vi har därför inte haft

anledning att anmäla avvikande mening men

vill på detta sätt markera att vi

motsätter oss regeringens förslag om

möjlighet för registrerade partner att få

adoptera barn. Propositionen bör i detta

avseende enligt vår mening helt eller

delvis avslås. Vi står dock bakom

utskottets yttrande rörande förslaget om

en homosexuell sambos rätt till

tillfällig föräldrapenning, ett förslag

som är fristående från adoptionsfrågan.

Vi instämmer också i vad utskottet anfört

om de s.k. pappadagarna eftersom

problemet föreligger redan i dagens

lagstiftning.

Socialutskottets yttrande

2001/02:SoU2y

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 2 april 2002

beslutat bereda socialutskottet tillfälle

att avge yttrande över proposition

2001/02:123 Partnerskap och adoption

jämte de med anledning av propositionen

väckta motionerna.

I propositionen föreslår regeringen att

registrerade partner skall ges möjlighet

att prövas som adoptivföräldrar. Det

skulle innebära att två partner gemensamt

kan adoptera ett barn och att en partner

kan adoptera den andra partnerns barn.

Vidare föreslås att registrerade partner

och homosexuella sambor skall kunna utses

att som särskilt förordnade

vårdnadshavare gemensamt utöva vårdnaden

om ett barn. Propositionen innehåller

även ett förslag om tillfällig

föräldrapenning till homosexuella sambor.

För att de föreslagna lagändringarna om

adoption skall kunna genomföras föreslås

att 1967 års europeiska konvention om

adoption av barn sägs upp. Eftersom det

inte går att bestämt säga när

uppsägningen av 1967 års konvention kan

träda i kraft, föreslår regeringen att

lagändringarna träder i kraft den dag

regeringen bestämmer.

Socialutskottet, som den 16 april 2002

uppvaktats av barnpsykiatern Frank

Lindblad, begränsar sitt yttrande till

att avse förslagen att registrerade

partner skall kunna prövas som

adoptivföräldrar och att registrerade

partner och homosexuella sambor skall

kunna utses gemensamt till särskilt

förordnade vårdnadshavare. Yttrandet i

denna del omfattar även motionerna L17

(m), L19 (s), L20 (s), L22 (m) yrkandena

1 och 2, L23 (m), L24 (fp), L25 (kd, m,

c) samt L26 (kd) yrkandena 1–7.

Socialutskottet yttrar sig vidare över

motion L21 (v) yrkandena 1 och 4 om

kravet på manliga och kvinnliga

förebilder utanför adoptionsrelationen

respektive om socialnämndens s.k.

hemutredningar i adoptionsärenden.

Socialutskottet

Propositionen

Adoption

Bestämmelser om adoption finns i 4 kap.

föräldrabalken. En adoption innebär i dag

att barnet i rättsligt hänseende

betraktas som adoptantens barn och inte

som barn till sina biologiska föräldrar.

För adoption krävs tillstånd av domstol.

Bedömningen utgår från principen om

barnets bästa. Domstolen får således ge

sitt tillstånd endast om adoptionen är

till fördel för barnet. Dessutom krävs

att den som vill adoptera barnet har

uppfostrat det eller vill uppfostra det

eller att det annars med hänsyn till det

personliga förhållandet mellan sökanden

och barnet finns särskild anledning till

adoptionen (4 kap. 6 §). En adoption

kräver som regel samtycke av barnet. Är

barnet under 18 år, krävs normalt

samtycke också av barnets föräldrar.

Innan domstolen beslutar skall yttrande

inhämtas från socialnämnden.

När det gäller internationella

adoptioner krävs i vissa fall medgivande

från socialnämnden. Finns det redan när

barnet tas emot ett adoptionsbeslut som

gäller här i landet, behövs inget sådant

medgivande från socialnämnden. Om det

däremot är fråga om att ta emot ett barn

i syfte att sedan adoptera det, skall

medgivande inhämtas. I fall barnet har

hemvist utomlands, skall medgivandet

dessutom inhämtas innan barnet lämnar

landet. Socialnämnden skall utreda

förhållandena i det enskilda hemmet och

förutsättningarna för vård där (s.k.

hemutredning). Medgivande får lämnas

endast om den som vill adoptera har

tillfredsställande kunskaper om barn och

barns behov och har blivit informerad om

den planerade adoptionens innebörd.

Medgivandet upphör att gälla om barnet

inte har tagits emot i hemmet inom två år

från det att medgivandet lämnades (6 kap.

12 § socialtjänstlagen (2001:453)).

Makar får adoptera gemensamt och den

ena maken får också adoptera den andre

makens biologiska eller adopterade barn

(s.k. styvbarnsadoption). Registrerade

partner däremot får i dag varken

gemensamt eller var för sig adoptera

barn, inte heller i form av

styvbarnsadoption. Det finns däremot

inget hinder uppställt i lag för en

homosexuell person som inte är partner i

ett registrerat partnerskap att adoptera.

I rättspraxis har efter

sakkunnigutlåtanden dock ansetts att

utländska adoptivbarn har en i

psykologiskt hänseende svårare situation

än andra barn och att risken för psykiska

störningar hos barnet blir oacceptabelt

stora om man till detta lägger den

psykiska påfrestning det innebär att växa

upp med en homosexuell adoptivförälder

(se rättsfallet RÅ 1993 ref. 102).

I propositionen redovisas vad som

gäller i andra jämförbara länder rörande

möjligheterna för registrerade partner

att adoptera. I Danmark och Island får en

registrerad partner styvbarnsadoptera den

andra partnerns barn, om inte barnet är

adopterat från utlandet. I Norge är

styvbarnsadoption möjlig för registrerade

partner. När det gäller barn som tidigare

har adopterats från ett annat land är en

förutsättning dock att en sådan

styvbarnsadoption tillåts i det landet. I

Nederländerna är såväl gemensam adoption

som styvbarnsadoption tillåten i

homosexuella parförhållanden men endast

beträffande barn som har hemvist i

Nederländerna. Begränsningen i neder

ländsk rätt är motiverad av att man i

flera andra länder föredrar att lämna

barn till makar och att 1993 års

Haagkonvention om skydd av barn och

samarbete vid internationella adoptioner

har begränsats till adoptioner som görs

av makar och av en person ensam. Med

hänsyn till de internationella

relationerna ansågs det inte tillrådligt

att främja mellanstatliga adoptioner till

två personer av samma kön. Begränsningen

till styvbarnsadoptioner i norsk rätt har

motiverats av liknande skäl. Det är inte

känt vilka närmare överväganden som har

gjorts i Danmark och Island.

Vid bedömningen av om det finns skäl att

upprätthålla skillnaden mellan makar och

registrerade partner avseende möjligheten

att adoptera bör enligt regeringen

utgångspunkten vara att lagstiftaren så

långt som möjligt är neutral mellan

äktenskap och partnerskap när det gäller

samlevnadsformernas rättsverkningar.

Registrerade partner bör i lagen

uteslutas som adoptanter endast om de på

ett mera generellt plan inte kan anses

uppfylla de krav som ställs på

adoptivföräldrar. Om registrerade partner

tillåts adoptera måste däremot samma krav

på individuell lämplighet och prövning av

denna ställas också på sådana par. En

ändring av gällande regler bör vidare

vara sakligt motiverad utifrån principen

om barnets bästa.

Principen om barnets bästa är enligt

regeringen väl förankrad i svensk rätt

och kommer även till uttryck i

barnkonventionen. Enligt barnkonventionen

skall barnets bästa komma i främsta

rummet vid alla åtgärder som rör barn,

vare sig de vidtas av offentliga eller av

privata sociala välfärdsinstitutioner,

domstolar, administrativa myndigheter

eller lagstiftande organ (artikel 3).

Principen om barnets bästa skall

tillämpas på alla områden och gäller

också i lagstiftningsarbetet.

Konventionen kräver inte att barnets

bästa skall vara utslagsgivande, men

barnets bästa skall finnas med och väga

tungt i vågskålen när åtgärder som rör

barn vidtas. När det gäller adoption

ställer konventionen strängare krav.

Konventionsstaterna skall säkerställa att

barnets bästa främst beaktas (artikel

21). Detta har ansetts innebära att inga

andra intressen, vare sig ekonomiska,

politiska eller adoptanternas intressen,

får ta över eller jämställas med barnets.

Bestämmelser kan vara i strid med

konventionen om de t.ex. är inflexibla

när det gäller omständigheter som hänför

sig till adoptivföräldrarna eller

adoptivbarnen.

Förslagen i propositionen om adoption och

vårdnad grundar sig på förslagen från

Kommittén om barn i homosexuella familjer

(SOU 2001:10). I propositionen hänvisas

till den forskning rörande barns

förhållanden i homosexuella familjer som

kommittén tagit del av. Regeringen

redovisar även de kompletterande studier

som kommittén låtit göra. I propositionen

upplyses att många av remissinstanserna

kritiserat forskningsunderlaget och menat

att man inte kan dra några generella

slutsatser av det. Regeringen instämmer i

att forskningsunderlaget har vissa

brister och att det måste bedömas med

försiktighet. Det hänger inte minst

samman med att gruppen homosexuella är en

s.k. dold population, vilket innebär att

det är praktiskt taget omöjligt att göra

ett slumpmässigt urval som sedan

undersöks. Som flera remissinstanser

framhåller saknas det undersökningar av

barn som har adopterats av homosexuella,

och många av barnen i undersökningarna

har inte bott i en homosexuell familje

bildning under hela sin uppväxt.

Kommittén konstaterar dock att studierna

har utförts i enlighet med de

undersöknings- och urvalsmetoder som är

vedertagna för dolda populationer, och

studierna synes enligt regeringen även i

övrigt uppfylla de vetenskapliga krav som

ställs på sådan forskning för att den

skall godtas som tillförlitlig. Enligt

regeringens mening ger forskningen

underlag för bedömningen även om

forskningsresultaten alltså inte är fullt

ut generaliserbara.

Regeringen anför att forskningen för

det första visar att adopterade barn kan

vara särskilt sårbara på grund av sin

bakgrund. Ett barn som överges och lämnas

bort för adoption gör en betydande

känslomässig förlust. Barnets erfarenhet

av separationen lever kvar och kan komma

till uttryck under perioder i livet som

är särskilt känsliga, t.ex. i puberteten

eller vid en skilsmässa i familjen.

Barnet måste vid olika tillfällen i livet

ägna energi åt att bearbeta att han eller

hon har blivit övergiven, kommer från en

annan miljö och kanske har ett annorlunda

utseende. De allra flesta adoptivbarn kan

förhålla sig till sin bakgrund utan att

den psykiska hälsan påverkas. Studier har

dock visat en överrepresentation av

adoptivbarn inom barn- och

ungdomspsykiatrin samt vad gäller

placeringar vid hem för dygnsvård. Enligt

regeringen står det tämligen klart att

utlandsfödda adoptivbarn kan ha särskilda

problem under uppväxten. Regeringen

framhåller vikten av att

adoptivföräldrarna stöttar och hjälper

barnet. Om ett adoptivbarn växer upp i en

trygg och kärleksfull familj där

föräldrarna stödjer barnets sökande efter

svar på frågor om sin bakgrund och

adoptionen, har barnet goda möjligheter

att hantera de konflikter och kriser som

kan uppkomma, anförs det.

Enligt regeringens mening finns det

inte skäl att anta något annat än att

registrerade partner allmänt sett skulle

kunna tillgodose de särskilda behov av

omsorg som adoptivbarn har på grund av

sin bakgrund. Forskningen visar inga

skillnader jämfört med makar i fråga om

förmågan att ge barn praktisk och

känslomässig omsorg och omvårdnad. Man

har inte heller funnit några skillnader

när det gäller barnens könsutveckling

eller psykologiska och sociala

utveckling.

Regeringen berör därefter frågan om det

skulle innebära en alltför stor psykisk

påfrestning för ett adoptivbarn att växa

upp i en familj där de vuxna är

registrerade partner. Många

remissinstanser befarar att det skulle

innebära en stor risk för psykisk ohälsa

om barnet förutom sitt annorlunda

ursprung även skulle bli tvunget att

hantera familjens särskilda situation.

Regeringen konstaterar att man i de

undersökningar som kommittén tagit del av

har funnit att vissa barn upplever en

homosexuell familjesituation som ett

problem när det gäller förhållandet till

kamraterna, inte minst under de tidiga

tonåren. Regeringen anser att den oro som

vissa barn kan känna måste uppmärksammas

men att det också är viktigt att notera

att de allra flesta av barnen inte har

känt någon oro på grund av föräldrarnas

homosexualitet. Flertalet av de barn som

någon gång har upplevt homosexualiteten

som besvärlig påpekar att svårigheterna

har gått över och att rädslan för att

vara annorlunda dämpas med tiden.

Forskningen talar för att om det finns

starka positiva känslomässiga band mellan

barnet och de vuxna finns det som regel

goda förutsättningar att hantera frågor

som rör familjens speciella situation. En

annan slutsats som kan dras är att det är

angeläget att de vuxna är öppna om sitt

förhållande och att familjesituationen

inte är omgärdad med förbud och

hemligheter.

Regeringen påpekar att forskningen om

barn som växer upp med homosexuella vuxna

inte specifikt rör adopterade barn,

vilket innebär en viss osäkerhet.

Sammantaget gör regeringen ändå

bedömningen att den erfarenhet som finns

om adopterade barn och om barn som växer

upp med homosexuella vuxna med

tillräcklig säkerhet talar för att

registrerade partner kan klara av att

hantera den känsliga situation som

adopterade barn kan befinna sig i på

grund av partnernas homosexualitet. När

det gäller omgivningens syn bör också

tilläggas att man i Sverige, i synnerhet

bland yngre personer, har ett alltmer

fördomsfritt förhållningssätt mot

homosexuella. Det pågår en betydande

förändring i positiv riktning i

inställningen till att ha en homosexuell

person som vän, granne eller

arbetskamrat, anförs det.

Regeringen framhåller att

utgångspunkten för lagstiftningen om

vårdnad, boende och umgänge är att ett

barn behöver nära kontakt med både sin

far och sin mor. En adoption leder dock

normalt till att kontakten mellan barnet

och dess biologiska föräldrar bryts och

att adoptivföräldrarna övertar de

biologiska föräldrarnas roll när det

gäller omvårdnaden och fostran. I den mån

barnet inte växer upp med

adoptivföräldrar av olika kön, är det

viktigt att barnet har tillgång till en

manlig och en kvinnlig förebild, dvs. en

man eller en kvinna utanför

adoptionsrelationen som har en

tillräckligt nära kontakt med barnet och

som kan vara en god förebild.

Undersökningsresultaten ger enligt

regeringen vid handen att registrerade

partner allmänt sett kan erbjuda en god

uppväxtmiljö i det avseendet.

Regeringen gör bedömningen att det skulle

vara till barnens bästa om det fanns

möjlighet till styvbarnsadoption i

registrerade partnerskap, dvs. att en

partner adopterar den andre partnerns

biologiska eller adopterade barn. En

styvbarnsadoption kan i vissa fall

innebära fördelar för ett barn, särskilt

när faderskapet inte är fastställt eller

när barnet tidigare är adopterat av en

ensamstående. Adoptionen kan öka barnets

ekonomiska, sociala och rättsliga

trygghet, inte bara under den tid

familjen lever tillsammans utan också

ifall de vuxna skulle separera eller

styvföräldern avlida. Adoptionen medför

bl.a. att barnet får rätt till underhåll

från styvföräldern och arvsrätt efter

denne och dennes släktingar. De skäl som

kan tala för styvbarnsadoption gör sig

gällande i lika hög grad i partnerskap

som i äktenskap. Visserligen skulle

tryggheten delvis kunna uppnås genom

andra åtgärder, t.ex. upprättande av

testamente, men regeringen anser att det

skulle vara värdefullt om det fanns

möjlighet till en mera generell trygghet

i dessa fall. Regeringen anser inte att

det föreligger skäl att begränsa

möjligheterna att adoptera till partnerns

biologiska barn och hänvisar därvid till

vad som ovan anförs om partners förmåga

att hantera adoptivbarns särskilda

svårigheter. Det finns inte heller

anledning att i lagen kräva t.ex. att

barnet skall ha vistats i Sverige under

viss tid.

Regeringen anser vidare att registrerade

partner skall kunna adoptera gemensamt,

vilket i praktiken innebär att de ges

möjlighet att adoptera barn från andra

länder. Regeringen hänvisar till sin

tidigare redovisade bedömning att det

inte finns något som talar för att

registrerade partner allmänt sett inte

skulle kunna tillgodose de särskilda

behov som utländska adoptivbarn har. Om

inte bara makar utan även partner kunde

adoptera gemensamt, skulle fler lämpliga

adoptivföräldrar finnas tillgängliga som

kan erbjuda trygghet, vilket i och för

sig ligger i barnens bästa. Emellertid

måste också beaktas vad som kan antas

vara andra länders inställning.

Regeringen anför att ett stort antal

remissinstanser motsätter sig kommitténs

förslag med hänvisning till att det i

många ursprungsländer finns en negativ

syn på homosexuella som adoptanter.

Remissinstanserna befarar att en

möjlighet till adoption för partner

därför kan leda till att länderna blir

misstänksamma mot Sverige som

mottagarland och att det kan bli svårare

för makar och ensamstående att adoptera.

Regeringen redovisar resultatet av den

undersökning som kommittén gjort bland de

25 ursprungsländer som lämnar flest barn

för adoption till Sverige. Av

undersökningen drar regeringen för det

första den slutsatsen att de ursprungs

länder som svenska

adoptionsorganisationer i dag samarbetar

med inte annat än undantagsvis kommer att

acceptera registrerade partner som

adoptanter inom den närmaste framtiden.

Lagrådet har ifrågasatt lämpligheten av

att genomföra en lagstiftning som i detta

hänseende inte kan förväntas få något

praktiskt genomslag. I många länder

håller dock attityden till homosexuella

på att ändras i positiv riktning, och det

kan tänkas att det finns andra, nya

länder som skulle kunna bli aktuella som

ursprungsländer. Mot den bakgrunden anser

regeringen att det förhållandet att en

lagändring sålunda skulle få en begränsad

effekt inte i sig bör hindra att den

genomförs om den annars är motiverad.

Enligt regeringen talar kommitténs

undersökning vidare för att svenska

regler om adoption för partner inte

generellt skulle påverka makars möjlighet

att adoptera. Endast ett ursprungsland

svarade att en sådan risk finns medan nio

av de tillfrågade länderna svarade att

det inte finns någon risk för makars

adoptionsmöjlighet. Regeringen framhåller

att det dock finns en risk för att en del

enskilda adoptionsorganisationer och

barnhem blir tveksamma mot adoptanter

från Sverige och kanske temporärt stoppar

adoptioner hit. Risken kan antas vara

större för att ursprungsländerna blir mer

restriktiva när det gäller ensamstående

adoptanter. En ensamstående homosexuell

adoptant kan ju senare ingå partnerskap

och den andra partnern styvbarnsadoptera

barnet. Enligt regeringens bedömning är

risken för negativa konsekvenser för

makar och ensamstående emellertid inte så

stor att den bör hindra att det införs en

möjlighet för registrerade partner till

gemensam adoption också från utlandet.

Avslutningsvis gör regeringen bedömningen

att det ligger i barnens bästa att

registrerade partner kan adoptera och att

det inte är motiverat att i lagen

upprätthålla ett generellt hinder mot

adoption. Naturligtvis krävs det att

adoptionen i det enskilda fallet är till

fördel för barnet och att lagens övriga

krav är uppfyllda. När det gäller

prövningen av de sökandes lämplighet att

adoptera är det av grundläggande

betydelse att förhållandet är seriöst och

stabilt och att sökandena är mogna och

ansvarskännande. För barnets

identitetsutveckling är det enligt

regeringen viktigt att barnet får

möjlighet till ett naturligt umgänge med

personer av båda könen och att barnet kan

erbjudas en varaktig och god manlig och

kvinnlig förebild i sin närhet. I NIA:s

handbok för socialnämnder anges att det

är de sökandes samlade förutsättningar

som skall bedömas i varje enskilt ärende,

bl.a. de sökandes ålder, språk, tidigare

och nuvarande förhållanden, relationer

till släkt och omgivning, personlighet

samt kunskap om och erfarenhet av barn.

För sökande som är registrerade partner

kan det enligt regeringen därutöver

behöva tas vissa särskilda hänsyn. En

öppen kommunikation mellan barnet och

föräldrarna om familjesituationen och de

konflikter som kan uppstå till följd av

den är avgörande för hur barnets

psykologiska och sociala livsvillkor

utvecklas. Det bör därför finnas öppenhet

kring partnerskapet, och

familjesituationen bör inte vara omgärdad

med förbud och hemligheter. Partnerna bör

kunna hantera omgivningens attityder, ha

beredskap att möta barnets tankar om

familjen och ha en positiv inställning

till det motsatta könet, anförs det.

Sökandens nätverk och möjligheten att

erbjuda barnet goda och varaktiga manliga

och kvinnliga förebilder är en naturlig

del i den helhetsbedömning som skall

göras. Det gäller i dag när ensamstående

adopterar och har av regeringen inte

bedömts behöva framgå av lagtexten.

Med hänsyn framför allt till den risk

som lagändringen kan innebära för makars

och ensamståendes möjlighet att adoptera

från andra länder avser regeringen att ge

berörda myndigheter i uppdrag att

kontinuerligt följa upp konsekvenserna av

lagändringen. Därvid skall undersökas

ursprungsländernas reaktion och

utvecklingen när det gäller

internationella adoptioner liksom

förhållandena för de barn som adopteras.

Förslag skall lämnas på de åtgärder som

kan visa sig motiverade. En första

rapport skall lämnas ett år efter

ikraftträdandet. Regeringen anför att

lagändringen vid behov kommer att

utvärderas även på annat sätt.

I propositionen upplyses att regeringen

under hösten 2001 har tillsatt en

utredning om internationella adoptioner

som skall överväga bl.a. hur

hemutredningarna kan förbättras (dir.

2001:93). Utredningen skall beskriva de

bedömningsproblem man möter i

socialtjänsten och ge förslag på hur

problemen kan hanteras. Utredningen skall

överväga hur länsstyrelsernas

tillsynsfunktion kan förstärkas vad

beträffar kvalitet och uppföljning i

hemutredningarna. Utredningen skall också

undersöka om det nuvarande systemet för

stöd och rådgivning tillgodoser adoptiv

familjernas behov. Uppdraget skall

redovisas senast den 15 december 2002.

Eftersom förslaget om adoption kan komma

i konflikt med 1967 års europeiska

konvention om adoption av barn föreslår

regeringen att Sverige frånträder denna

konvention. Regeringen anser att

tillräckliga skäl härför föreligger,

bl.a. mot bakgrund av att en uppsägning

inte innebär att barns rättsskydd vid

adoption försvagas eller att hänsynen

till barnets bästa äventyras. När det

gäller 1993 års Haagkonvention om skydd

av barn och samarbete vid internationella

adoptioner anför regeringen att denna

konvention inte hindrar att bestämmelser

införs som ger partner möjlighet att

gemensamt adoptera barn men att dessa

adoptioner inte kommer att omfattas av

konventionen och dess system med

samarbete.

Vårdnad

Bestämmelser om vårdnad finns i 6 kap.

föräldrabalken. Frågor om vårdnad skall

alltid avgöras efter vad som är bäst för

barnet (2 a §). Bedömningen är beroende

av en prövning av samtliga omständigheter

i det enskilda fallet. Vid avgörandet

skall hänsyn tas till barnets vilja med

beaktande av barnets ålder och mognad.

Den omständigheten att en förälder är

homosexuell hindrar inte i sig att

föräldern får vårdnaden om sitt barn.

Ett barn står normalt under vårdnad av

båda föräldrarna eller en av dem. I vissa

fall, t.ex. om en förälder brister i

omsorgen eller avlider, kan vårdnaden

emellertid anförtros åt en eller två

särskilt förordnade vårdnadshavare.

Registrerade partner och homosexuella

sambor kan i dag inte utses att som

särskilt förordnade vårdnadshavare gemen

samt utöva vårdnaden om ett barn.

Regeringen föreslår i propositionen att

registrerade partner och homosexuella

sambor skall kunna utses att som särskilt

förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden

om ett barn.

Flera remissinstanser har anmärkt att

barn för vilka det blir aktuellt att

särskilt förordna vårdnadshavare ofta är

särskilt sårbara på ett liknande sätt som

adoptivbarn. Liksom när det gäller

gemensam adoption invänds att det skulle

innebära en belastning för barnet att

växa upp i en familj där de vuxna är av

samma kön och att det finns risk att

barnets psykiska hälsa skadas. I linje

med den bedömning som har gjorts

beträffande partnerskap och adoption

anser dock regeringen att registrerade

partner och homosexuella sambor allmänt

sett skulle kunna erbjuda en sådan

uppväxtmiljö som behövs för att hantera

eventuella problem och att de bör kunna

utses gemensamt till särskilt förordnade

vårdnadshavare.

Motionerna

I fyra motioner yrkas avslag på

regeringens förslag.

I motionerna L26 av Rolf Åbjörnsson

m.fl. (kd) (yrkandena 1–7) och L25 av

Tuve Skånberg m.fl. (kd, m, c) anförs

bl.a. att ingen har rätt till barn, vare

sig hetero- eller homosexuella par, men

att alla barn har rätt till föräldrar av

båda könen. En förebild utanför familjen

är inte detsamma som en förälder.

Motionärerna åberopar vidare adopterade

barns särskilda utsatthet och att det

torde innebära en ökad belastning för

dessa barn att adopteras av ett

homosexuellt par. Förslaget att låta

homosexuella par adoptera strider vidare

mot barnkonventionens princip om barnets

bästa och konventionens

försiktighetsprincip samt mot 1993 års

Haagkonvention. Om förslaget genomförs

kommer med all sannolikhet de adoptioner

som sker enligt nu gällande regler att

stoppas. Motionärerna framhåller även att

barnexperterna i kommittén tagit avstånd

från kommitténs slutsatser samt att

remissinstanserna framfört stark kritik

mot utredningens förslag.

I motion L17 av Gustaf von Essen och

Lennart Fridén (m) anförs att det inte

finns någon rätt att bli förälder men att

barn har rätt att växa upp under så goda

och stabila förhållanden som möjligt.

Motionärerna åberopar att adopterade barn

oftare än andra lider av psykiska besvär

och att de inte bör utsättas för den

ytterligare börda det innebär att ha

homosexuella föräldrar.

Karl Gustav Abramsson (s) framhåller i

motion L20 att tillgängligt underlag

borde ha föranlett en annan slutsats i

fråga om möjligheterna till

anhörigadoptioner och internationella

adoptioner. Motionären åberopar de

invändningar som framförts från flera

remissinstanser och experter samt anför

att förslagen inte är förenliga med

barnens bästa.

I motion L23 av Olle Lindström (m) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag

när det gäller rätten för registrerade

partner att prövas som adoptivföräldrar.

Motionären anför bl.a. att barn behöver

både en mamma och en pappa samt att

adopterade barn är överrepresenterade

bland barn med identitetsproblem.

I motion L24 av Lennart Kollmats m.fl.

(fp) framförs den inställningen att

registrerade partner inte bör få prövas

vare sig för internationella adoptioner

eller för styvbarnsadoption av partners

adopterade barn. Tillkännagivanden härom

begärs i yrkandena 1 respektive 2.

Motionärerna anser att kommitténs arbete

inte i tillräcklig grad utgått från

principen om barnets bästa utan alltför

mycket fokuserat på vuxnas behov och

perspektiv. Kommittén har vidare tonat

ned den psykiska sårbarheten hos

adopterade barn liksom de negativa

resultaten i forskningen om barn i

homosexuella familjer. Motionärerna

hänvisar bl.a. till yttranden från olika

remissinstanser.

I motion L22 av Christel Anderberg m.fl.

(m) yrkas avslag på förslaget att ge

registrerade partner rätt att prövas som

adoptivföräldrar (yrkande 1).

Motionärerna ställer sig bakom förslaget

att tillåta styvbarnsadoption men anser

att det inte skall vara tillåtet att

ensamadoptera ett barn i avsikt att inom

kort tid låta en registrerad partner

genomföra en styvbarnsadoption.

Regeringen bör därför snarast återkomma

med ett lagförslag som förhindrar detta

(yrkande 2). Motionärerna betonar vikten

av ytterligare kunskap om barn som

adopterats i homosexuella familjer. Innan

sådan forskning har genomförts är det

omöjligt att avgöra om en utvidgad

adoptionsrätt är till barnets bästa. Det

anförs vidare att ett utsatt barn i så

liten utsträckning som möjligt skall

behöva söka sig utanför familjen för att

finna förebilder. Förslaget skulle leda

till haltande rättsförhållanden

internationellt eftersom Sverige skulle

vara ensamt om denna adoptionsmöjlighet.

Motionärerna åberopar också risken att

givarländerna avstår från att sända barn

för adoption till Sverige.

I motion L19 av Susanne Eberstein m.fl.

(s) yrkas en ändring av regeringens

förslag med innebörd att registrerade

partner endast skall få möjlighet att

adoptera barn med hemvist i Sverige.

Motionärerna har inget att invända mot

förslaget om närståendeadoption och

adoption av barn i Sverige utan anser att

det är viktigt att i dessa avseenden

bejaka registrerade partner som

föräldrar. Motionärerna anför att många

positiva förändringar har skett när det

gäller synen på homosexuella men att de

inte är tillräckliga. Risken finns att

internationellt adopterade barn skulle

uppleva ett ännu starkare utanförskap i

en homosexuell familj och att detta

ytterligare skulle försvåra barnets

identitetsutveckling. Enligt

motionärernas mening bör man därför

avvakta med att öppna möjligheterna till

internationell adoption för registrerade

partner. Motionärerna är också kritiska

till att barn som adopteras av

registrerade partner kommer att ställas

utanför det skydd som Haagkonventionen om

skydd av barn och samarbete vid

internationella adoptioner ger.

I motion L21 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v) yrkas att riksdagen beslutar att den

prövning som skall göras av adoptanter

inte skall ställa krav på att det skall

finnas kvinnliga och manliga förebilder

utanför adoptionsrelationen (yrkande 1).

Enligt motionärerna är en adoption inte

till för att ge barnet en mor och en far

utan för att ge barnet en trygg lösning

på problemet att det blivit av med sina

föräldrar. Den lösningen kan många olika

personer tillgodose. Den prövning som

skall göras av adoptanter skall utgå från

barnets bästa och inte utgå från kön utan

se bortom kön. Motionärerna yrkar vidare

att riksdagen beslutar att ge regeringen

i uppdrag att ge utredningen om

internationella adoptioner (dir. 2001:93)

ett tilläggsdirektiv som tar sikte på de

förändringar i lagstiftningen som

föreslås i propositionen (yrkande 4).

Utredningen bör enligt motionärerna

utarbeta tydliga riktlinjer till

socialnämnder och förvaltningsdomstolar

när det gäller att bedöma vilka krav som

bör ställas på de makar och partner som

vill ta emot ett barn i syfte att

adoptera det. Motionärerna anser det

vidare angeläget att dessa instanser får

utbildning och utarbetar en metodik för

att kunna utföra sakliga

lämplighetsprövningar av ansökande

föräldrar. Kompetenshöjningen skall syfta

till att motverka diskriminering på grund

av de sökandes sexuella läggning. Det är

av yttersta vikt att hemutredningarna

inte fäster avseende vid sexuell läggning

utan gör en saklig prövning av de

individuella förutsättningarna hos

sökandena. Motionärerna understryker att

det inte får förekomma separata

riktlinjer i de fall då sökandena är av

samma kön.

Socialutskottets ställningstagande

När det först gäller frågan om huruvida

registrerade partner bör ges möjlighet

att adoptera barn kan konstateras att

forskningen om barn som växer upp med

homosexuella vuxna inte specifikt rör

adopterade barn. Adopterade barn, som kan

vara särskilt sårbara redan på grund av

sin bakgrund, kan dock uppleva en

homosexuell familjesituation som ett

problem. Forskning kring barn i

homosexuella familjer talar emellertid

för att om det finns starka positiva

känslomässiga band mellan barnet och de

vuxna föreligger som regel goda

förutsättningar att hantera frågor som

rör familjens speciella situation.

Föräldrarnas sexuella läggning synes inte

ha någon betydelse för ett barns

möjligheter att utvecklas gynnsamt.

Utskottet delar regeringens bedömning att

registrerade partner generellt har samma

förutsättningar som makar att tillgodose

de särskilda behov av praktisk och

känslomässig omsorg och omvårdnad som

adopterade barn kan ha, även med

beaktande av den känsliga situation som

barn i homosexuella familjer kan befinna

sig i. Av betydelse i sammanhanget är att

inställningen till homosexuella i Sverige

är under förändring i positiv riktning.

Såsom regeringen anfört kan en

styvbarnsadoption i ett registrerat

partnerskap innebära fördelar för barnet

genom att dess ekonomiska, sociala och

rättsliga trygghet ökar. Om partner kan

adoptera gemensamt skulle fler lämpliga

adoptivföräldrar finnas tillgängliga. Att

erkänna en sådan homosexuell

familjebildning ger vidare en viktig

signal till de barn som lever hos

homosexuella vuxna. Sammantaget ställer

utskottet sig bakom regeringens bedömning

att det får anses vara i enlighet med

principen om barnets bästa att

registrerade partner ges möjlighet att

adoptera.

Det har uttryckts en oro för att vissa

ursprungsländer kan komma att bli mer

restriktiva när det gäller att lämna barn

för adoption till Sverige, således även

till heterosexuella par och ensamstående.

Utskottet delar dock regeringens

bedömning att denna risk inte är så stor

att den bör hindra att förslaget

genomförs. Vidare kan tilläggas att

berörda myndigheter skall få i uppdrag

att kontinuerligt följa upp

konsekvenserna av lagändringen samt lämna

förslag på åtgärder som kan visa sig

motiverade. Uppföljningen skall avse

såväl ursprungsländernas reaktion och

utvecklingen när det gäller

internationella adoptioner som

förhållandena för de barn som adopteras.

Regeringen kommer även att på andra sätt

utvärdera lagändringen, om behov härav

uppkommer.

Utskottet delar regeringens bedömning

att det vid prövningen av de sökandes

lämplighet att adoptera är av

grundläggande betydelse att förhållandet

är seriöst och stabilt och att sökandena

är mogna och ansvarskännande. Det är

också viktigt att barnet får möjlighet

till ett naturligt umgänge med såväl

kvinnor som män samt att varaktiga och

goda förebilder av båda könen finns i

barnets närhet. Utskottet instämmer också

med regeringen att det kan behöva tas

vissa särskilda hänsyn när det gäller

prövningen av registrerade partner. Det

skall t.ex. finnas öppenhet kring

partnerskapet. Det är också viktigt att

partnerna kan hantera omgivningens

attityder samt att de har beredskap att

möta barnets tankar om familjen och en

positiv inställning till det motsatta

könet. Utskottet vill framhålla vikten av

hög kvalitet i hemutredningarna och god

kompetens bland socialtjänstens personal

när det gäller att bedöma lämpligheten av

de registrerade partner som önskar

adoptera. Utskottet ser därför positivt

på den utredning om internationella

adoptioner som nyligen tillsatts och som

bl.a. har i uppdrag att utveckla arbetet

kring prövningen av adoptionssökande. I

direktiven (dir. 2001:93) framhålls

vikten av att blivande adoptivföräldrar

får tillräcklig kunskap om adoptivbarns

särskilda behov samt att de som bedömer

lämpligheten hos potentiella

adoptivföräldrar får lämplig utbildning

för uppgiften liksom handledning i

arbetet. Utredningen skall vidare pröva

hur länsstyrelsernas tillsynsfunktion kan

förstärkas vad beträffar kvalitet och

uppföljning i hemutredningarna. Slutligen

skall utredningen föreslå åtgärder som

bättre tillgodoser de särskilda behov av

socialt stöd som adoptionssituationen ger

upphov till hos familjerna och barnen.

Utskottet vill också betona

Socialstyrelsens arbete med att genomföra

den strategi för kunskapsutveckling inom

socialtjänsten som finns redovisad i

proposition 2000/01:80 med förslag till

ny socialtjänstlag. Även detta arbete kan

komma att bidra till en höjd kvalitet i

hemutredningarna och till ökad kompetens

bland socialtjänstens personal.

Utskottet ställer sig också bakom

förslaget att registrerade partner och

homosexuella sambor gemensamt skall kunna

utses att som särskilt förordnade

vårdnadshavare utöva vårdnaden om ett

barn. Utskottet delar därvid regeringens

bedömning att registrerade partner och

homosexuella sambor allmänt sett kan

erbjuda en sådan uppväxtmiljö som behövs

för att kunna hantera eventuella problem.

Mot bakgrund av vad som anförts anser

socialutskottet att lagutskottet bör

avstyrka motionerna L17 (m), L19 (s), L20

(s), L22 (m) yrkandena 1 och 2, L23 (m),

L24 (fp), L25 (kd, m, c) samt L26 (kd)

yrkandena 1–7.

Utskottet instämmer med regeringen att

det är viktigt för identitetsutvecklingen

hos ett barn som växer upp med

adoptivföräldrar av samma kön att barnet

har tillgång till både en manlig och en

kvinnlig förebild i sin närhet. Motion

L21 (v) yrkande 1 bör därmed avstyrkas.

I motion L21 (v) yrkande 4 anförs att

utredningen om internationella adoptioner

m.m. bör utarbeta tydliga riktlinjer till

bl.a. socialnämnderna rörande vilka krav

som bör ställas på de par som ansöker om

medgivande till adoption. Motionärerna

anser vidare att samma riktlinjer skall

gälla oavsett om sökandena är av olika

eller samma kön. Enligt direktiven till

utredningen (dir. 2001:93) saknas

förutsättningar för att i

socialtjänstlagen ange specifika krav på

föräldrarnas egenskaper och förmåga.

Bakgrunden härtill är att varje

föräldrapar är unikt och att så många

olika faktorer har betydelse för vad som

är ett gott föräldraskap. Utskottet

ställer sig bakom denna utgångspunkt. Som

ovan anförts delar vidare utskottet

regeringens uppfattning att det kan

behöva tas vissa särskilda hänsyn vid

prövningen av registrerade partner, bl.a.

när det gäller öppenheten kring

partnerskapet samt förmågan att hantera

omgivningens attityder och barnets tankar

om familjen.

Utskottet instämmer dock med

motionärerna att det är angeläget att

motarbeta fördomar, okunskap och olika

former av diskriminering på grund av

sexuell läggning. Inställningen till

homosexuella är till stor del en

kunskapsfråga. I direktiven till den

ovannämnda utredningen anges att det är

viktigt att de som bedömer lämpligheten

hos potentiella adoptivföräldrar får

lämplig utbildning och handledning. Mot

bakgrund av det arbete som pågår för att

öka kompetensen inom socialtjänsten bör

riksdagen inte ta något initiativ på

området.

Socialutskottet anser sammanfattningsvis

att lagutskottet bör avstyrka även motion

L21 yrkande 4.

Stockholm den 18 april 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Conny Öhman (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars U Granberg

(s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson

(v), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson

(c), Kerstin Heinemann (fp), Lars

Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd),

Marina Pettersson (s), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Christina Nenes (s) och

Majléne Westerlund Panke (s).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund

(båda kd) anför:

Adoptioner är inte till för att ge vuxna

människor barn utan för att ge barn

föräldrar. Ingen har rätt till barn, vare

sig heterosexuella eller homosexuella

par. Däremot har enligt vår mening alla

barn rätt till föräldrar av båda könen.

På grund av olika omständigheter kan ett

barns ena eller båda biologiska föräldrar

försvinna ur barnets liv. Det är då

samhällets skyldighet att medverka till

att barnet ändå får en uppväxtsituation

som i så hög utsträckning som möjligt

liknar det ursprungliga

familjeförhållandet. Adoptionens syfte

och innebörd är att ge barnet en

ersättning för dess biologiska föräldrar.

Att barnets utveckling sker genom ett

kontinuerligt växelspel mellan

föräldrarnas olika roller har påvisats i

en mängd olika studier. Varje barn bör

därför så långt det är möjligt ha rätt

till identifikation med föräldrar av båda

könen.

Vi vill också framhålla att om

homosexuella par tillåts adoptera måste

stora delar av den befintliga

familjerätten anpassas eftersom den utgår

från båda föräldrarnas betydelse för

barnets utveckling. Om så inte sker

kommer lagstiftningen att bli

inkonsekvent. Om förslaget genomförs blir

barn som förlorat sina biologiska

föräldrar de enda barn i Sverige som inte

får rätt till en mamma och en pappa.

Regeringen medger i sitt förslag att

barnet behöver ha förebilder av båda

könen och förutsätter att det som

komplement skall finnas en varaktig god

manlig respektive kvinnlig förebild i

barnets närhet. Därmed har regeringen

erkänt att en konstellation med två

föräldrar av samma kön inte är

tillräcklig för barnets utveckling.

Enligt vår mening kan en förebild utanför

familjen aldrig vara detsamma som en

förälder. Könsidentifikation handlar

nämligen om att leva i en relation till

denna förebild. Dessutom är det osäkert

om en förebild utanför familjen verkligen

kommer att finnas till hands under hela

uppväxten.

I konsekvens med ovanstående resonemang

anser vi inte heller att en homosexuell

person skall få adoptera sin partners

barn genom så kallad styvbarnsadoption.

Vid en adoption upphör de

familjerättsliga banden, såväl

rättigheter som skyldigheter, gentemot

barnets biologiska föräldrar och släkt.

Vi anser att kontakten mellan barnet och

de biologiska föräldrarna och deras

släktingar skall eftersträvas vare sig

föräldrarna lever i hetero- eller

homosexuella förhållanden.

Barn som adopteras internationellt

löper redan nu större risk att få problem

med sin identitetsutveckling, vilket

aktuell forskning visar. Även om det går

bra för de flesta finns tyvärr en ökad

risk för kriminalitet, missbruk och

självmordsförsök. Att adopteras av ett

homosexuellt par torde kunna innebära en

ökad belastning för sådana barn, särskilt

under tonåren. Enligt en attitydstudie

som Kommittén om barn i homosexuella

familjer låtit utföra är en majoritet av

svenska folket negativ till

adoptionsmöjligheter för homosexuella.

Detta faktum skulle enligt vår mening

naturligtvis påverka livsvillkoren för

barn som adopteras av homosexuella. Vi

anser inte att barn någonsin får bli ett

medel i politiska ambitioner att vända

opinionstrender.

Genom att tillåta homosexuella par att

adoptera skulle Sverige enligt vår

uppfattning frångå FN:s barnkonvention,

som stadgar att alla beslut som rör barn

skall utgå ifrån barnets bästa. Ett

bifall till förslaget skulle också

innebära ett brott mot konventionens

försiktighetsprincip. Principen innebär

att sådana åtgärder inte skall vidtas som

eventuellt kan utgöra ett hot mot barnets

bästa, även om detta inte fullt ut kan

beläggas. Enligt vår mening får barn

aldrig användas som verktyg för att

åstadkomma vad som kan upplevas som en

angelägen åtgärd för vuxna.

Lagförslaget strider vidare enligt vår

mening mot 1993 års Haagkonvention.

Skulle förslagen i propositionen godtas

av riksdagen måste dessutom den

europeiska konventionen om adoptioner

från 1967 frånträdas, något som

regeringen själv kallar olämpligt men

ändå föreslår. Vi avvisar även detta

förslag.

Slutligen vill vi framhålla att om

Sverige inför en rätt för homosexuella

par att prövas för adoption kommer detta

med all sannolikhet att leda till att

även de adoptioner som sker enligt nu

gällande regler stoppas. Därmed berövas

många barn möjligheter till ett bättre

liv.

Det anförda innebär att vi anser att

lagutskottet bör avstyrka proposition

2001/02:123 Partnerskap och adoption och

tillstyrka motion L26 (kd) yrkandena 1–7.

2. Registrerade partners rätt att prövas

som adoptivföräldrar

Chris Heister, Hans Hjortzberg-Nordlund,

Cristina Husmark Pehrsson och Lars

Elinderson (alla m) anför:

Frågan om registrerade partner skall ges

rätt att prövas som adoptivföräldrar

måste avgöras med utgångspunkt i barnets

bästa och med fokusering på adoptivbarns

speciella situation. Adoptionen i sig

innebär att barnet har fler frågor

rörande identiteten att förhålla sig till

än andra barn. Det stora flertalet

adopterade klarar sig bra. Det har dock

visat sig att det går sämre för en del av

de adopterade barnen.

Kunskapen om adoptioner och

adoptivbarns utveckling är ännu

ofullständig. Ny forskning har emellertid

visat att det finns en betydande överrisk

för självmord och psykologiska

komplikationer hos adopterade barn. När

det gäller adopterade barn i homosexuella

familjer saknas det helt kunskap.

Enligt vår mening är det nödvändigt att

avvakta ytterligare forskning innan det

kan avgöras om möjligheten till

internationell adoption för registrerade

partner är i enlighet med barnets bästa.

Att dra slutsatser om hur internationella

adoptivbarn klarar av att hantera sin

speciella livssituation utan tillgång

till mer fullständig kunskap är inte

ansvarsfullt ur ett barnperspektiv. Det

finns ingen anledning att hasta fram en

lagändring.

Föräldrarna är barnets primära

förebilder. Intill dess motsatsen

bevisats måste utgångspunkten vara att

adopterade barns särskilda behov i

största möjliga utsträckning skall kunna

mötas i deras omedelbara närhet, dvs.

inom familjen. Ett utsatt barn skall inte

behöva tvingas söka sig utanför familjen

för att finna förebilder.

Vidare vill vi påpeka att förslaget

skulle leda till haltande

rättsförhållanden internationellt sett,

eftersom Sverige skulle stå isolerat i

denna adoptionsmöjlighet. Inget land är i

dag berett att lämna barn till

registrerade partner. Det går inte heller

att ignorera risken att givarländerna som

en följd av den svenska lagändringen helt

skulle avstå från att sända barn till

Sverige för adoption.

Mot bakgrund av de ställningstaganden

vi redovisat ovan är vi nu inte beredda

att stödja regeringens förslag när det

gäller registrerade partners möjlighet

att adoptera gemensamt.

Vi stödjer dock förslaget att tillåta

närståendeadoptioner för registrerade

partner. För de barn som då berörs är det

biologiska ursprunget klart, vilket

väsentligt underlättar

identitetsbyggandet jämfört med andra

adoptivbarn. Barnen lever i många fall i

samma familjekonstellation såväl före som

efter adoptionen. Närståendeadoptionen

blir ett sätt att ge ett barn med en

förälder två föräldrar. Det kan också

vara ett sätt att ge ett barn två

fungerande föräldrar. I andra situationer

blir närståendeadoption ett sätt att ge

barnet tryggare långsiktiga villkor i

form av två föräldrar som är juridiskt

sanktionerade.

Närståendeadoption för registrerade

partner bör komma i fråga i situationer

som är parallella till när gifta par i

dag kan närståendeadoptera, eller när det

annars finns en särskild relation, såsom

nära släktskap mellan adoptanten och

barnet.

Vi anser att riksdagen bör avslå

förslaget att registrerade partner skall

ges möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar. Riksdagen bör vidare

begära att regeringen återkommer med ett

lagförslag om närståendeadoptioner inom

registrerade partnerskap. Lagutskottet

bör således tillstyrka motion L22 (m)

yrkandena 1 och 2.

3. Prövningen av sökandes lämplighet att

adoptera

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v)

anför:

Regeringen framhåller i propositionen att

det, i den mån barnet inte växer upp med

adoptivföräldrar av olika kön, är viktigt

att barnet har tillgång till en manlig

och en kvinnlig förebild, dvs. en man och

en kvinna utanför adoptionsrelationen som

har en tillräckligt nära kontakt med

barnet och som kan vara en god förebild.

Vi efterlyser en djupare analys av vad

detta innebär. Frågan är vilket slags

kvinnlighet och manlighet som regeringen

anser måste finnas i omgivningen runt

homosexuella par som vill adoptera barn.

Eftersom regeringen anser att de

samkönade adoptivföräldrarna skall ha

kvinnliga och manliga förebilder utanför

adoptionsrelationen finns det, enligt vår

mening, anledning att anta att regeringen

anser att ett samkönat föräldraskap kan

inverka negativt på det adopterade

barnet. Denna utgångspunkt ifrågasätter

vi starkt. Vi lever visserligen i ett

samhälle där den heterosexuella

kärnfamiljen är den vanligaste

familjebildningen. Det finns dock ingen

forskning som tyder på att det är just

kombinationen mamma och pappa som är det

bästa för ett barn. En adoption är inte

till för att ge barnet en mor och en far,

utan för att ge barnet en trygg lösning

på problemet att det förlorat sina

föräldrar. Vi anser att den prövning som

skall göras av potentiella adoptanter

skall utgå från barnets bästa. Vad som

bör krävas är naturligtvis att

adoptanterna kan visa att de lever i en

socialt välfungerande familj som inte är

en från omvärlden isolerad enhet.

Prövningen av registrerade partner skall

inte utgå från kön, utan se bortom kön.

Riksdagen bör enligt vår mening således

besluta att det vid prövningen av

adoptanter inte skall ställas krav på att

det finns kvinnliga och manliga

förebilder utanför adoptionsrelationen.

Regeringen har nyligen tillsatt en

utredning om internationella adoptioner

som bl.a. har fått i uppdrag att se över

hur hemutredningar kan förbättras (dir.

2001:93). Det framkommer inte av

direktiven om utredningen kommer att

beakta de förändringar som föreslås i den

nu aktuella propositionen. Vi anser

därför att regeringen bör besluta om

tilläggsdirektiv till utredningen som tar

sikte på de lagändringar som föreslås.

Utredningen bör enligt vår mening

utarbeta tydliga riktlinjer till

socialnämnder och förvaltningsdomstolar

när det gäller att bedöma vilka krav som

bör ställas på de makar och partner som

vill ta emot ett barn i syfte att

adoptera det. Dessutom är det angeläget

att såväl socialnämnder som

förvaltningsdomstolar får lämplig

utbildning för kompetensutveckling och

framför allt utarbetar en metodik för att

kunna utföra en saklig

lämplighetsprövning av ansökande

föräldrar. Det är enligt vår mening av

yttersta vikt att de hemutredningar som

görs inte fäster avseende vid sexuell

läggning utan att det görs en saklig

prövning av ansökande partners och makars

individuella förutsättningar. Vi vill

understryka att det inte skall förekomma

separata riktlinjer i de fall då

sökandena är av samma kön. Den

kompetenshöjning som vi efterfrågar skall

syfta till att motverka diskriminering på

grund av de sökandes sexuella läggning.

Det anförda innebär att vi anser att

lagutskottet bör tillstyrka motion L21

(v) yrkandena 1 och 4.

_______________________________

1 Senaste lydelse 2001:1142.

1 Senaste lydelse 2001:1142.