Bet. 2001/02:LU28

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU28

Mål och inriktning för det svenskaarbetet med konsumentfrågor i EU

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

regeringens skrivelse 2001/02:148 Mål och

inriktning för det svenska arbetet med

konsumentfrågor i EU. Vidare behandlar

utskottet sju motioner med sammanlagt 32

motionsyrkanden som har väckts med

anledning av skrivelsen, ett

motionsyrkande som har väckts under den

allmänna motionstiden år 2000 och ett

motionsyrkande som har väckts under den

allmänna motionstiden år 2001.

I skrivelsen redovisar regeringen sin

syn på mål och inriktning för det svenska

arbetet med konsumentfrågor i EU de

kommande fem åren samt behandlas

övergripande frågor om bl.a.

harmonisering av konsumentskyddet,

tillsyn och konsumentinflytande.

Därutöver behandlas i skrivelsen ett

antal mer specifika sakpolitiska områden

som rör konsumenternas hälsa och

säkerhet, ekonomiska och rättsliga frågor

samt ekologiskt hållbara konsumtions- och

produktionsmönster. Skrivelsen fokuserar

på EU-arbetet, men mål och inriktning

föreslås, när så är relevant, även att

gälla i andra internationella sammanhang.

Vad som anförs i skrivelsen föranleder

inga erinringar från utskottets sida och

utskottet föreslår att samtliga

motionsyrkanden skall avslås.

I betänkandet finns 11 reservationer

och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Principiella frågor

Riksdagen avslår motion 2001/02:L29

i denna del.

Reservation 1 (m)

2. Lagstiftning

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L30 yrkande 1 och 2001/02:L34

yrkandena 1–3.

Reservation 2 (v)

3. Konsumentinflytande

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L29 i denna del, 2001/02:L31

yrkande 1 och 2001/02:L34 yrkandena 7

och 8.

Reservation 3 (m)

4. Utbildning och vägledning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L34

yrkande 4.

5. Produktsäkerhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:L34

yrkandena 5, 9–11 och 15.

6. Standardisering

Riksdagen avslår motion 2001/02:L28

yrkandena 1 och 2.

7. Livsmedelsfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L28 yrkande 3, 2001/02:L31

yrkande 2, 2001/02:L33, 2001/02:L34

yrkandena 12 och 13, 2000/01:MJ257

yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande 14

i denna del.

Reservation 4 (kd, c)

Reservation 5 (v)

8. Marknadsföring och

information

Riksdagen avslår motion 2001/02:L34

yrkande 14.

9. Märkning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L29

i denna del.

Reservation 6 (m)

10. Konkurrens

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:L29 i denna del och 2001/02:

So637 yrkande 14 i denna del.

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (fp)

11. Ursprungslandsprincipen

Riksdagen avslår motion 2001/02:L30

yrkande 2.

Reservation 9 (v)

12. Obeställd e-postreklam

Riksdagen avslår motion 2001/02:L28

yrkande 4.

Reservation 10 (v, kd, c)

13. Finansiella tjänster

Riksdagen avslår 2001/02:L34

yrkandena 16 och 17.

14. Tjänster i allmänhetens

intresse

Riksdagen avslår motion 2001/02:L34

yrkande 6.

15. Alternativ tvistlösning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L29

i denna del.

16. Instanser för

tvistlösning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L34

yrkande 18.

17. Tillämplig lag i

utomobligatoriska tvister

Riksdagen avslår motion 2001/02:L32.

Reservation 11 (v, fp)

18. Strategi för ekologiskt

hållbar utveckling

Riksdagen avslår 2001/02:L34 yrkande

19.

19. Regeringens skrivelse

2001/02:148

Riksdagen lägger regeringens

skrivelse 2001/02:148 till handlingarna.

Stockholm den 21 maj 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s),

Christel Anderberg (m), Karin Jeppsson

(s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Tasso Stafilidis (v),

Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m),

Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c),

Ana Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen

(s), Lars Lilja (s), Anders Sjölund (m)

och Anders Ygeman (s).

2001/02

LU28

Redogörelse för ärendet

I januari 1999 beslutade regeringen

direktiv till en parlamentarisk kommitté

med uppgift att lämna förslag om hur den

framtida konsumentpolitiken skall

utformas för att kunna ge människor

förutsättningar att känna sig trygga som

konsumenter och ha ett starkt inflytande

över sin vardag (dir. 1999:1). Kommittén

antog namnet Konsumentpolitiska kommittén

2000.

Enligt direktiven hade kommittén i

uppdrag att identifiera

konsumentpolitikens långsiktiga innehåll

och prioriteringar. För det ändamålet

skulle kommittén göra en utvärdering och

analys av de konsumentpolitiska målen och

vid behov föreslå hur dessa, mot bakgrund

av de nya förutsättningarna i samhället,

kan utvecklas och fungera bättre. Arbetet

skulle utföras i ett tydligt EU-

perspektiv med det nordiska samarbetet

som en viktig bas.

Vad gäller inriktningen på det svenska

arbetet inom EU på det konsumentpolitiska

området hade kommittén i uppdrag att

analysera om EU-aspekten borde betonas

tydligare i konsumentpolitikens mål och

föreslå på vilket sätt det i så fall

borde ske. Kommittén skulle även värdera

vilka strategier som är lämpliga för att

Sverige skall kunna bedriva ett

kraftfullt och initierat arbete med

konsumentfrågor inom EU och andra

internationella forum och vilka sakfrågor

som därvid särskilt borde lyftas fram.

Kommittén redovisade sitt uppdrag våren

2000 i slutbetänkandet (SOU 2000:29)

Starka konsumenter i en gränslös värld.

På grundval av bl.a. betänkandet

överlämnade regeringen i maj 2001

proposition 2000/01:135 Handlingsplan för

konsumentpolitiken 2001–2005 till

riksdagen. I propositionen lade

regeringen fram förslag till mål och

inriktning för konsumentpolitiken på

nationell nivå. Vidare föreslog

regeringen att delmål skulle anges för

verksamheten under en viss tidsperiod och

att målen för Konsumentverkets verksamhet

skulle anpassas till de föreslagna

nationella målen.

Vad särskilt gäller strategier för

svenska konsumentpolitiska insatser inom

EU och internationellt anfördes i

propositionen att regeringen avsåg att

återkomma till riksdagen i denna fråga i

särskild ordning. Skälen till detta vara

att kommissionen hade förutskickat en ny

konsumentpolitisk handlingsplan samt att

frågan om harmoniseringen av gemenskapens

marknadsrätt kommit att aktualiseras på

EU-nivå på olika sätt. Enligt regeringens

uppfattning borde en svensk strategi för

EU-arbetet utformas med hänsyn tagen till

det pågående arbetet inom EU. Riksdagen

biföll i slutet av november 2001

förslagen i propositionen och hade inte

heller i övrigt något att erinra mot de

bedömningar som regeringen redovisat i

propositionen (bet. 2001/02:LU2, rskr.

51).

För att bistå Justitiedepartementet i

arbetet med en skrivelse till riksdagen

om mål och inriktning för det svenska

arbetet med konsumentfrågor i EU

anlitades hösten 2001 f.d.

generaldirektören Axel Edling. Vidare

inrättades en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet med representanter för

berörda departement. Inom arbetsgruppen

upprättades en promemoria som behandlades

vid ett remissmöte i februari 2002.

Promemorian ligger i huvudsak till grund

för regeringens bedömningar i förevarande

skrivelse.

I skrivelsen redovisar regeringen sin syn

på mål och inriktning för det svenska

arbetet med konsumentfrågor i EU de

kommande fem åren. Övergripande frågor om

bl.a. harmonisering av konsumentskyddet,

tillsyn och konsumentinflytande

behandlas. Därutöver behandlas ett antal

mer specifika sakpolitiska områden som

rör konsumenternas hälsa och säkerhet,

ekonomiska och rättsliga frågor samt

ekologiskt hållbara konsumtions- och

produktionsmönster. Avsikten är inte att

skrivelsen uttömmande skall beskriva

konsumentrelaterade bestämmelser och

initiativ på EU-nivå. Den fokuserar på EU-

arbetet, men mål och inriktning föreslås,

när så är relevant, även att gälla andra

internationella sammanhang.

Med anledning av skrivelsen har väckts

7 motioner innehållande 32

motionsyrkanden. I detta sammanhang

behandlar utskottet även ett

motionsyrkande från den allmänna

motionstiden år 2000 och ett

motionsyrkande från den allmänna

motionstiden år 2001.

Motionsspörsmålen gäller bl.a. vilken

linje Sverige bör driva fortsättningsvis

vad gäller utformningen av den framtida

lagstiftningen på EU-nivå,

konsumentorganisationernas möjligheter

till inflytande, produktsäkerhet,

standardisering, livsmedelsfrågor,

marknadsföring, elektronisk handel,

finansiella tjänster, tjänster i

allmänhetens intresse och

gränsöverskridande tvistlösning.

Förslagen i motionerna återges i bilagan.

I flera motioner förs fram yrkanden som

delvis innebär att motionärerna även vill

ha till stånd en förändring av det

konsumentpolitiska arbetet på nationell

nivå. Mot bakgrund av att den nu aktuella

skrivelsen endast behandlar inriktningen

av det svenska arbetet inom EU kommer

utskottet inte att närmare behandla

yrkandena i dessa avseenden.

Efter en inledande bakgrund behandlar

utskottet i det följande under skilda

rubriker de frågor i regeringens

skrivelse som har aktualiserats i

motionerna. Betänkandets disposition

följer i huvudsak dispositionen i

skrivelsen.

Bakgrund

Konsumentpolitiken inom EU

Inom EU har konsumentpolitiken fått ökad

betydelse i takt med att gemenskapens

samarbete fördjupats. Det första

konsumentpolitiska programmet antogs år

1975. Det dröjde dock till i mitten av

1980-talet innan arbetet med konkreta

konsumentpolitiska åtgärder på

gemenskapsnivå började ta fart på allvar.

Genom beslutet om den europeiska

enhetsakten år 1986 infördes artikel 100a

i EG-fördraget, som innebar att rådet med

kvalificerad majoritet kunde besluta

rättsakter för att stimulera den inre

marknaden. Artikeln fastställde att

kommissionens förslag som gäller hälsa

och säkerhet samt miljö- och

konsumentskydd skulle utgå från en hög

skyddsnivå. Fördragsändringen

underlättade genomförandet av åtgärder på

det konsumentpolitiska området. Av

betydelse var också den nya

harmoniseringsmetoden, den s.k. New

Approach-metoden, som innebar att arbetet

med produktsäkerhet kunde förenklas.

Genom Maastrichtfördraget, som trädde i

kraft år 1993, infördes en särskild

artikel om konsumentskydd i EG-fördraget,

artikel 129a. Den angav att en hög

konsumentskyddsnivå skulle uppnås dels

genom åtgärder med stöd av artikel 100a

inom ramen för förverkligandet av den

inre marknaden, dels genom särskilda

insatser som understödde och

kompletterade medlemsstaternas politik.

De särskilda insatserna skulle vara

inriktade på att skydda konsumenternas

hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen

och på att uppnå en god

konsumentupplysning. Dessa åtgärder

skulle dock inte hindra en medlemsstat

från att behålla eller införa strängare

nationella skyddsåtgärder, förutsatt att

dessa var i överensstämmelse med

gemenskapsrätten och att kommissionen

informerats om dem.

Genom Amsterdamfördraget, som trädde i

kraft i maj 1999, har nämnda artikel fått

en tydligare och mer vidsträckt

målformulering. Enligt den nya lydelsen

(artikel 153) skall gemenskapen för att

främja konsumenternas intressen och

säkerställa en hög konsumentskyddsnivå,

bidra till att skydda konsumenternas

hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen

samt främja konsumenternas rätt till

information och utbildning och deras rätt

att organisera sig. Dessa mål skall

uppnås genom dels åtgärder som beslutas

med stöd av artikel 95 för att

förverkliga den inre marknaden, dels

åtgärder som understöder, kompletterar

och övervakar medlemsstaternas politik på

det konsumentpolitiska området. Enligt

artikel 153 skall konsumentskyddskrav

även beaktas vid utformningen och

genomförandet av gemenskapens övriga

politik och verksamhet. En annan

förändring av intresse är att artikel

95.3 förstärkts på så sätt att inte bara

kommissionen utan även rådet och

Europaparlamentet skall sträva mot en hög

skyddsnivå när det gäller hälsa och

säkerhet samt miljö- och konsumentskydd

när regler skall beslutas för den inre

marknaden.

I oktober 2001 överlämnade kommissionen

en grönbok om det framtida

konsumentskyddet inom EU, KOM (2001) 531

slutlig. Grönboken syftar till att

stimulera en debatt om inriktningen av

den framtida konsumentpolitiken inom EU,

särskilt på det marknadsrättsliga

området. I grönboken för kommissionen

fram en idé om ett mer flexibelt

regelverk som skulle kunna inrymma

generella bestämmelser om god sed på

marknaden. Grönboken och de synpunkter

som lämnats på denna från

medlemsstaternas regeringar och andra

berörda bereds för närvarande inom

kommissionen.

Nämnas bör vidare att kommissionen den

7 maj 2002 beslutat ett meddelande med en

konsumentpolitisk strategi för åren

2002–2006, KOM (2002) 208 slutlig. Målen

för verksamheten skall, enligt strategin

vara en hög gemensam konsumentskyddsnivå,

en effektiv tillämpning av

konsumentskyddslagstiftningen och

inflytande för konsumentorganisationerna.

Mål och inriktning för det svenska

arbetet

Verksamhet med syfte att stödja

konsumenter har en lång tradition i

Sverige. Konsumentpolitiska riktlinjer

har fastställts av riksdagen vid fem

olika tillfällen – första gången år 1972.

Nu gällande riktlinjer för det inhemska

arbetet med konsumentfrågor fastställdes

i november 2001 (prop. 2000/01:135, bet.

2001/02:LU2, rskr. 51). Riksdagsbeslutet

innebär att de nationella målen för

konsumentpolitiken skall vara att

konsumenternas ställning och inflytande

på marknaden skall stärkas

(inflytandemålet), att hushållen skall ha

goda möjligheter att utnyttja sina

ekonomiska och andra resurser effektivt

(hushållningsmålet), att konsumenternas

hälsa och säkerhet skall skyddas

(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions-

och produktionsmönster skall utvecklas

som minskar påfrestningarna på miljön och

bidrar till en hållbar utveckling

(miljömålet) samt att konsumenterna skall

ha tillgång till god vägledning,

information och utbildning

(kunskapsmålet).

I förhållande till vad som gällt

tidigare är kunskapsmålet nytt, medan

inflytandemålet bygger på det tidigare

marknadsmålet. Övriga mål kvarstår

oförändrade. Målen skall, enligt

riksdagens beslut, vara styrande för

såväl det nationella arbetet som för det

svenska arbetet inom EU och i andra

internationella forum.

I samband med 2001 års riksdagsbeslut

lades också fast delmål för

konsumentpolitiken. Delmålen

representerar verksamhetsområden som är

särskilt viktiga för konsumenterna och

avser områden där det finns

konsumentpolitiska verktyg att tillgå för

att uppnå konkreta förbättringar för

konsumenterna.

Frågan om inriktningen på Sveriges arbete

med konsumentfrågor i EU aktualiserades

redan i samband med riksdagens

ställningstagande till ett svenskt

medlemskap i EU hösten 1994 (prop.

1994/95:19, bet. UU5). I sitt yttrande

till utrikesutskottet över den då

aktuella propositionen (yttr.

1994/95:LU1y) anförde lagutskottet att

ett svenskt medlemskap i EU innebar att

Sverige fullt ut och aktivt kan medverka

i och påverka utvecklingen av

konsumentpolitiken inom gemenskapen och

utformningen av de gemenskapsregler som

är av betydelse från

konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige som

EU-land borde arbeta för att uppnå EG-

fördragets viljeinriktning att uppnå en

hög konsumentskyddsnivå framstod, enligt

utskottet, som odiskutabelt. Enligt

utskottets mening tillhörde

konsumentskyddet ett av de områden som

borde prioriteras från svensk synpunkt.

Inte minst angeläget härvidlag var att

åstadkomma högre skyddsnivåer när det

gällde produktsäkerhet och

produktutformning. En annan viktig fråga

var att förbättra konsumentskyddet vid

finansiella tjänster. Vad utskottet

sålunda anförde gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna (rskr. 63).

I ett yttrande till utrikesutskottet

våren 1995 över regeringens skrivelse

1995/96:30 om EU:s regeringskonferens

1996 förklarade lagutskottet att vad man

uttalat hösten 1994 borde stå fast (yttr.

1995/96:LU2y).

Regeringen överlämnade i mars 1996

skrivelsen 1995/96:181 Konsumentpolitiken

i EU – mål och inriktning för det svenska

arbetet till riksdagen. I skrivelsen

redogjorde regeringen för de mål och den

inriktning Sverige enligt regeringen

borde ha vid sitt arbete med

konsumentfrågor i EU. Det övergripande

målet borde, enligt regeringens

uppfattning, vara att ge konsumenterna en

stark ställning på marknaden, att främja

konsumenternas intressen och inflytande i

ett integrerat Europa och att samtidigt

kunna bibehålla och utveckla nivån på

svensk konsumentpolitik. Ett annat mål

var att medlemsstaterna, med stöd av

subsidiaritetsprincipen, skulle kunna ge

konsumenterna ett starkare skydd än vad

som följer av gemenskapsreglerna, under

förutsättning att detta inte leder till

hinder för den fria rörligheten för

varor, tjänster och kapital.

Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen

fick dock inte leda till att

konsumentskyddet på gemenskapsnivå blir

så lågt att konsumenterna inte kan känna

förtroende för den inre marknaden.

Riksdagsbeslutet innebar också att då

gällande mål för konsumentpolitiken på

nationell nivå även skulle vara

utgångspunkt för de svenska insatserna på

EU-området.

Riksdagen hade inget att erinra mot vad

som anfördes i skrivelsen (bet.

1995/96:LU26, rskr. 292).

Utskottets överväganden

Principiella frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

vari förordas en annan inriktning på

det svenska arbetet med konsumentfrågor

inom EU än vad som kommer till uttryck

i skrivelsen. Den i motionen föreslagna

inriktningen är inte förenlig med de

nationella målen för

konsumentpolitiken. Jämför reservation

nr 1 (m).

Motionen

I motion 2001/02:L29 av Christel

Anderberg m.fl. (m) förespråkar

motionärerna en annan inriktning på det

konsumentpolitiska arbetet inom EU än vad

som kommer till uttryck i skrivelsen.

Motionärerna anför att regeringens

konsumentpolitik på det nationella planet

syftar till att genom centralisering

skapa ett system för styrande av

konsumenternas val. En sådan

centralistisk konsumentpolitik leder till

att konsumentens egen kapacitet förringas

och att varor och tjänster fördyras. En

modern konsumentpolitik måste, menar

motionärerna, ge människor utrymme att

själva fatta beslut om sin konsumtion.

Det är därför av stor vikt att

regeringen, inom ramen för det europeiska

samarbetet, arbetar för avregleringar och

decentralisering av beslutsfattande. En

bra konsumentpolitik skall, anser

motionärerna, syfta till att öka den

konkurrensutsatta sektorn, vidga området

för privat näringsverksamhet, avveckla

offentliga monopol och minska offentligt

ägande i näringsverksamhet. Det krävs

också strukturförändringar i form av

skattesänkningar och avregleringar för

att stimulera marknaden. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet

med det anförda (delvis).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats inledningsvis beslutade

riksdagen så sent som i slutet av

november 2001 om mål och inriktning för

det nationella arbetet på det

konsumentpolitiska området (prop.

2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51).

Enligt riksdagens beslut är målen att

konsumenternas ställning och inflytande

på marknaden skall stärkas

(inflytandemålet), att hushållen skall ha

goda möjligheter att utnyttja sina

ekonomiska och andra resurser effektivt

(hushållningsmålet), att konsumenternas

hälsa och säkerhet skall skyddas

(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions-

och produktionsmönster skall utvecklas

som minskar påfrestningarna på miljön och

bidrar till en hållbar utveckling

(miljömålet) samt att konsumenterna skall

ha tillgång till god vägledning,

information och utbildning

(kunskapsmålet). Riksdagsbeslutet innebär

att dessa mål även skall vara vägledande

för det svenska arbetet med

konsumentfrågor inom EU och i andra

internationella sammanhang. Den grundsyn

på konsumentpolitiken som riksdagen gav

uttryck för i 2001 års konsumentpolitiska

beslut skall således ligga till grund

också för arbetet inom EU.

Enligt utskottets mening ligger de mål

och inriktningar som redovisas i den nu

aktuella skrivelsen väl i linje med de

ställningstaganden som riksdagen gjorde i

höstas.

Utskottet erinrar om att ett

motionsyrkande med samma inriktning som

det nu aktuella avstyrktes i november

2001 i samband med behandlingen av

regeringens proposition med förslag till

nationella mål på det konsumentpolitiska

området. Utskottet anförde därvid i sitt

av riksdagen godkända betänkande

2001/02:LU2 att konsumentpolitiken är en

viktig förutsättning för en fungerande

marknadsekonomi och att statens uppgift

måste vara att skapa de spelregler och

att tillhandahålla de marknadsoberoende

organ som behövs för att upprätthålla

marknadsekonomin. Utskottet framhöll

vidare att konsumentpolitiken är en del

av välfärdspolitiken och att den skall

stödja enskilda människor i deras

egenskap av konsumenter för att ge dem

ett större inflytande och för att få dem

att känna sig trygga på marknaden.

Konsumentpolitiken har även, anförde

utskottet, ett fördelningspolitiskt

inslag i och med att den främjar

människors möjligheter att hushålla med

sina resurser.

Även i det av riksdagen godkända

betänkandet 2001/02:LU18 avstyrktes så

sent som i april innevarande år ett

motionsyrkande med samma inriktning.

Utskottet hänvisade då till riksdagens

tidigare ställningstagande i november

2001 och tillade att den bedrivna

konsumentpolitiken har stor betydelse för

en fungerande marknad och att

konsumentpolitiskt betingade åtgärder i

allra högsta grad bidrar till en effektiv

konkurrens på sunda villkor.

Vad utskottet tidigare anfört äger

alltjämt giltighet. Den i motionen

förordade inriktningen av det

konsumentpolitiska arbetet på EU-nivå är

inte förenlig med de av riksdagen nyligen

beslutade nationella målen. Ett bifall

till motionen skulle således innebära att

motstridiga mål kom att gälla för arbetet

på nationell nivå respektive EU-nivå. En

sådan ordning kan utskottet inte ställa

sig bakom, och utskottet föreslår att

motion 2001/02:L29 skall avslås såvitt nu

är i fråga.

Lagstiftning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom

inriktningen på regeringens arbete,

vilket innebär att harmoniseringsgraden

i lagstiftningsärendena skall bedömas

från fall till fall. Motionsyrkanden

som går ut på att regeringen även

fortsättningsvis skall verka för att

lagstiftningen på konsumentområdet

utformas som minimiregler bör därför

avslås. Jämför reservation nr 2 (v).

Bakgrund

Sedan 1980-talet har en rad olika

rättsakter, huvudsakligen direktiv,

beslutats inom gemenskapen i syfte att

skydda konsumenterna och att stärka deras

rättsliga ställning på marknaden.

Flertalet av dessa direktiv är utformade

som s.k. minimidirektiv, vilket innebär

att medlemsstaterna är oförhindrade att

behålla eller införa regler som är till

konsumenternas fördel så länge

bestämmelserna är förenliga med

gemenskapsrätten i övrigt.

1996 års konsumentpolitiska beslut

innebar bl.a. att Sverige skall verka för

att medlemsstaterna, med stöd av

subsidiaritetsprincipen, skall ha

möjlighet att ge konsumenterna ett

starkare skydd än vad som följer av

gemenskapsreglerna, under förutsättning

att detta inte leder till hinder för den

fria rörligheten för varor, tjänster och

kapital. Sverige skall vidare, enligt

riksdagsbeslutet, verka för att

tillämpningen av subsidiaritetsprincipen

inte leder till att konsumentskyddet på

gemenskapsnivå blir så lågt att

konsumenterna inte kan känna förtroende

för den inre marknaden.

Den svenska linjen skall således,

enligt riksdagens beslut, vara att i

största möjliga mån verka för

minimiregler, varigenom medlemsstaterna

på nationell nivå tillåts behålla eller

införa strängare krav än vad

gemenskapsreglerna föreskriver.

Skrivelsen

En fråga som får allt större vikt rör

harmoniseringen av konsumentskyddet på

den inre marknaden. Enligt regeringens

bedömning gynnar gemensamma regler med

hög konsumentskyddsnivå utvecklingen av

en konkurrenskraftig marknad med bredare

utbud, större valmöjligheter och ökad

prispress, vilket är till fördel för

konsumenterna. Dessutom gör, anförs det i

skrivelsen, gemensamma regler det lättare

för konsumenterna att ha grepp om sina

rättigheter. Att sträva efter gemensamma

regler är således angeläget på områden

där splittrade nationella regler hindrar

utvecklingen av den inre marknaden.

Gemensamma regler med hög skyddsnivå blir

också, menar regeringen, viktigt i

samband med att den europeiska

gemenskapen utvidgas till att omfatta nya

länder.

Regeringen drar mot den nu redovisade

bakgrunden slutsatsen att Sverige bör

verka för att ett gemensamt

konsumentskydd kommer till stånd inom den

gemensamma marknaden så långt det är

möjligt och rimligt. Konsumentskyddet

skall vara det bästa möjliga, och

inriktningen skall vara att uppnå en

marknad som är på konsumenternas villkor

i lika hög grad som företagens. Detta

ligger, menar regeringen, i linje med den

aktiva ansats som Sverige avser att ha i

EU-arbetet för att säkerställa att

konsumentskyddsaspekterna beaktas så

tidigt som möjligt när olika förslag förs

fram och bearbetas.

Fullt ut harmoniserade regler är dock,

anförs det i skrivelsen, inte alltid det

mest ändamålsenliga. Frågan om

harmoniseringsgrad måste således bedömas

från fall till fall med hänsyn till det

aktuella ämnet för lagstiftning och vad

som mest gynnar konsumenternas intressen.

Mot bakgrund av att marknaden utvecklas i

snabb takt kan det vara viktigt med

flexibla regler som ger utrymme för att

tillvarata de konsumentintressen som kan

bli aktuella. Också på det civilrättsliga

konsumentskyddets område får, anförs det

i skrivelsen, valet av harmoniseringsgrad

avgöras från fall till fall.

Motionerna

I motion 2001/02:L30 anser Tanja

Linderborg m.fl. (v) att regeringens

ställningstagande för en ökad

harmonisering av konsumenträtten innebär

ett övergivande av den princip om att EG-

lagstiftning på det konsumenträttsliga

området skall vara utformad som

minimiregler som gällt alltsedan 1996 års

konsumentpolitiska beslut. Den i

skrivelsen föreslagna kursändringen

kommer, enligt vad som anförs i motionen,

att innebära nackdelar från

konsumentsynpunkt och att det kan bli

omöjligt eller i varje fall mindre

meningsfullt för Sverige att införa eller

behålla ett konsumenträttsligt skydd som

är högre än vad som gäller på motsvarande

områden i andra medlemsländer. I motionen

begärs ett tillkännagivande som går ut på

att regeringen skall verka för att

systemet med minimiregler på

konsumentområdet inom EU inte skall

överges till förmån för en harmonisering

(yrkande 1).

Ett motsvarande synsätt kommer till

uttryck i motion 2001/02:L34 av Kia

Andreasson m.fl. (mp). I motionen anförs

att en harmonisering av reglerna för den

gemensamma marknaden kan vara till

nackdel för konsumenterna om inte det

harmoniserade konsumentskyddet håller en

mycket hög nivå. Enligt motionärernas

uppfattning är dock regeringens ambition

när det gäller hur hög nivå

konsumentskyddet skall hålla alltför låg.

Nivån på konsumentskyddet kommer vidare,

anförs det i motionen, att bli en

förhandlingsfråga där flertalet av EU:s

medlemsländer inte kommer att acceptera

det svenska konsumentskyddets höga nivå,

vilket kan leda till ett sämre

konsumentskydd i Sverige. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att alla

gemensamma konsumentskyddsregler, även på

det köp- och civilrättsliga området,

skall vara utformade som minimiregler

(yrkande 1) och att Sverige skall ges

möjlighet att behålla och vidareutveckla

sina strängare konsumentkrav och sin

jämförelsevis höga skyddsnivå (yrkande

3). I samma motion begärs även ett

tillkännagivande om att konsumentskyddet

skall gå före hänsynen till den inre

marknadens funktioner (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats i det föregående innebar

1996 års konsumentpolitiska beslut att

den svenska linjen skall vara att så

långt som möjligt verka för minimiregler

inom den konsumenträttsliga

lagstiftningen. Den inriktning som

regeringen förordar i den nu aktuella

skrivelsen innebär en viss förändring i

förhållande till vad som gällt sedan

1996. Frågan om harmoniseringsgrad skall

således i fortsättningen avgöras från

fall till fall.

Utskottet godtar de argument som

regeringen anfört till stöd för sin

förändrade inställning och ställer sig

således bakom det mål och den inriktning

i fråga om utformningen av den framtida

konsumentskyddslagstiftningen på EU-nivå

som regeringen redovisat i skrivelsen. I

sammanhanget vill dock utskottet

framhålla vikten av att regeringen även i

kommande lagstiftningsärenden – oavsett

om det är fråga om minimiregler eller

harmoniserade regler – verkar för att

konsumentskyddet blir så starkt som

möjligt.

Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna 2001/02:L30 yrkande 1 och

2001/02:L34 yrkandena 1–3 skall avslås.

Konsumentinflytande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

rör konsumentorganisationernas

inflytande inom EU. Utskottet kan för

sin del inte se att regeringens

principiella inställning i frågan står

i strid med de önskemål som förs fram i

motionerna. Jämför reservation nr 3

(m).

Bakgrund

Artikel 153 i EG-fördraget föreskriver

att gemenskapen skall bidra till att

främja konsumenternas rätt att organisera

sig för att tillvarata sina intressen.

För att leva upp till denna bestämmelse

ställde kommissionen i sin handlingsplan

för åren 1999–2001 upp ett övergripande

policymål som gick ut på att

konsumenterna skall få en starkare röst

inom EU. Konkreta åtgärder som vidtagits

från kommissionens sida för att uppnå

detta mål har bl.a. varit att stödja

konsumentorganisationer finansiellt och

att ge administrativt stöd vid

internationella möten med

konsumentföreträdare. Kommissionen har

också givit den rådgivande

Konsumentkommittén en mer aktiv roll och

sökt främja en dialog mellan konsument-

och näringslivsrepresentanter på olika

områden.

I den strategi för konsumentpolitiken

för år 2002–2006 som kommissionen

alldeles nyligen beslutat uppmanas övriga

EU-institutioner att undersöka hur

konsumentorganisationernas möjligheter

att få inflytande i beslutsfattandet kan

förbättras.

I grönboken om det framtida

konsumentskyddet, som kommissionen

överlämnade i oktober 2001, föreslås ett

större inflytande för

konsumentföreträdare och andra

intressenter när det gäller utformningen

av spelregler för marknaden i olika

avseenden.

Bestämmelser om finansiellt stöd till

europeiska konsumentorganisationer och

till projekt som genomförs av dessa finns

i Europaparlamentets och rådets beslut nr

283/1999/EG av den 25 januari 1999 om en

allmän ram för gemenskapens verksamheter

till förmån för konsumenter. Ramverket

gäller för åren 1999–2003. Av beslutet

framgår bl.a. att ekonomiskt stöd får

utgå till icke statliga

konsumentorganisationer som drivs utan

vinstsyfte och vars huvudsyfte är att

främja och skydda konsumenternas

intressen och hälsa. Organisationerna

skall vidare ha fått i uppdrag att

företräda konsumenternas intressen på

europeisk nivå av nationella

organisationer i åtminstone hälften av

gemenskapens medlemsstater. Bland de

organisationer som fått stöd kan nämnas

BEUC (Bureau Européen des Unions de

Consommateurs) och ANEC (Association de

Normalisation Européenne pour les

Consommateurs).

Villkoren för beviljande av stöd till

projekt innebär bl.a. att det ekonomiska

stödet i princip inte får överstiga 50 %

av de utgifter som uppkommer i samband

med genomförandet av de stödberättigade

verksamheterna. Det gäller således ett

krav på 50 % medfinansiering.

I strategin för konsumentpolitiken för

år 2002–2006 upplyses om att det pågår

arbete inom kommissionen i syfte att ta

fram ett förslag till nytt ramverk.

Avsikten är att detta även skall omfatta

kandidatländerna.

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att Sverige

skall ha som mål och inriktning att verka

för en utökad och systematisk

konsultation av konsumentföreträdare inom

berörda politikområden på EU-nivå och för

att konsumenterna skall kunna påverka

villkor och förhållanden på marknaden.

Sverige skall också verka för att

reglerna om finansiellt stöd på EU-nivå

bättre anpassas till

konsumentorganisationernas situation.

Motionerna

Christina Axelsson (s) anser i motion

2001/02:L31 att det är angeläget att

svenska konsumentorganisationer kan

arbeta på lika villkor som

frivilligorganisationer från andra

medlemsländer. Regeringen bör därför,

menar motionären, verka för att alla

konsumentorganisationer i EU ges

likvärdiga ekonomiska förutsättningar. I

motionen begärs ett tillkännagivande i

enlighet härmed (yrkande 1).

I motion 2001/02:L29 av Christel

Anderberg m.fl. (m) framhålls vikten av

att frivilligorganisationerna är

självständiga och att organisationerna

inte blir bundna till en nationell

regering eller på annat sätt misstänks

för att inte vara oberoende. Därför är,

menar motionärerna, kravet på

medfinansiering och precisering av

projekt av stor vikt. Enligt motionärerna

bör regeringen verka för att regelverket

för finansiering av konsumentprojekt inte

luckras upp så att finansiellt stöd utgår

utan klara grunder och metoder för

uppföljning av resursanvändandet. I

motionen begärs ett tillkännagivande i

enlighet härmed (delvis).

I motion 2001/02:L34 av Kia Andreasson

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

att regeringen skall verka för att

svenska konsumentorganisationer skall få

mer inflytande på EU-nivå och att svenska

myndigheter inte skall representera

svenska konsumentorganisationer i

arbetsgrupper på EU-nivå där det från

andra medlemsländer förekommer

företrädare för folkrörelser (yrkande 7).

I samma motion begärs även ett

tillkännagivande om att EU-stöd till

konsumentorganisationer inte får innebära

att annat offentligt stöd dras in

(yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan för sin del inte se att

regeringens principiella ståndpunkt när

det gäller frågan om

konsumentorganisationernas inflytande på

EU-nivå står i strid med de önskemål som

kommer till uttryck i motionerna. Sålunda

anförs i skrivelsen att det är viktigt

att alla marknadens parter aktivt

konsulteras under beslutsprocessen inom

EU och att konsumenternas åsikter blir

hörda inom alla kommissionens direktorat.

I skrivelsen framhålls också att en

systematisk konsultation med

konsumentföreträdarna bör ske även inom

rådets arbete för att medlemsstaterna på

så sätt skall få del av en mer samlad

bedömning av vilka frågor

konsumentföreträdare inom EU uppfattar

som mest centrala. Enligt vad som anförs

i skrivelsen är det också en viktig

uppgift för konsumentorganisationerna att

på rättsliga eller andra sätt få till

stånd förbättringar på marknaden när det

gäller konsumenternas villkor. I ett

vidare perspektiv kan organisationerna

således utöva påverkan när det gäller

frågor som rör etik, långsiktigt hållbara

konsumtions- och produktionsmönster och

global rättvisa. En sådan påverkan kan,

enligt regeringens bedömning, leda till

förändringar som går längre än vad som

kan uppnås med enbart lagstiftning eller

politiska beslut. Det är därför, menar

regeringen, angeläget att stödja

konsumentorganisationerna också i detta.

Mot bakgrund av vad som anförs i motion

2001/02:L34 yrkande 7 vill utskottet även

erinra om att regeringen i proposition

2000/01:135 med förslag till nationella

mål för konsumentpolitiken framhållit att

det är viktigt att konsumenterna så långt

det är möjligt bör representeras av egna

företrädare i organisationer av olika

slag och på olika nivå.

När det gäller frågan om utformningen

av det framtida ekonomiska stödet på

europeisk nivå till

konsumentorganisationer och

konsumentprojekt har utskottet ingen

annan uppfattning än regeringen och ser

som angeläget att kriterierna för

beviljande av finansiellt stöd bättre

anpassas till organisationernas situation

när ett nytt beslut om allmänt ramverk

skall fattas.

Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen skall avslå motionerna

2001/02:L29 i denna del, 2001/02:L31

yrkande 1 och 2001/02:L34 yrkandena 7 och

8.

Utbildning och vägledning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

med krav på att Regeringskansliet skall

ge ut en nyhetstidning om

konsumentpolitiken inom EU.

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att konsumenternas

ställning på marknaden inte bara stärks

genom en väl fungerande lagstiftning utan

även genom att konsumenterna har

kunskaper om sina rättigheter och

skyldigheter och om förhållandena på

marknaden. Konsumenterna behöver således,

menar regeringen, kunskaper för att

rationellt kunna utnyttja mångfalden av

varor och tjänster på den gemensamma

marknaden, liksom informationssamhällets

möjligheter. Kunskapsförmedling till

konsumenter, inte minst till ungdomar, är

följaktligen, framhåller regeringen, en

förutsättning för att Europa skall kunna

leva upp till målet att vara en

kunskapsbaserad ekonomi.

Regeringen anför i skrivelsen att det

är ett gemenskapsintresse att

konsumenterna har bra kunskaper när de

agerar på den inre marknaden. Sverige

skall därför ha som mål och inriktning

att verka för bättre utbildning,

vägledning och information. Insatserna på

EU-nivå bör främst avse ett systematiskt

erfarenhetsutbyte. De särskilda insatser

som vidtas på EU-nivå bör ha en stark

nationell och lokal förankring.

Motionen

I motion 2001/02:L34 av Kia Andreasson

m.fl. (mp) anser motionärerna att det är

positivt att regeringen avser att verka

för bättre utbildning, vägledning och

information till konsumenter. Detta

torde, menar motionärerna, även gälla

information om de EU-ledda insatserna.

Eftersom det föreligger svårigheter att

få information om pågående arbete bör

Regeringskansliet ge ut en nyhetstidning

om konsumentpolitiken i EU och om svenska

initiativ och insatser på området. I

motionen begärs ett tillkännagivande i

enlighet med det anförda (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att motionärerna

och regeringen synes vara överens när det

gäller vikten av utbildning, information

och vägledning i EU-relaterade

konsumentfrågor. Även utskottet ansluter

sig till den inställning som kommer till

uttryck i skrivelsen.

Däremot kan utskottet inte ställa sig

bakom kravet på en nyhetstidning, och

utskottet föreslår att motion 2001/02:L34

yrkande 4 skall avslås.

Produktsäkerhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

krav på förändringar av Sveriges arbete

med produktsäkerhetsfrågor på EU-nivå.

De frågeställningar som motionärerna

tar upp är redan föremål för samarbete

inom EU på olika sätt.

Bakgrund

Sedan mitten av 1980-talet är

produktsäkerhet en prioriterad fråga inom

EU. År 1992 antog rådet direktiv

92/59/EEG om allmän produktsäkerhet.

Direktivet syftar till att säkerställa

att produkter som släpps ut på marknaden

är säkra. Under år 1998 påbörjades en

revidering av produktsäkerhetsdirektivet

i syfte att bl.a. stärka regelverket på

området och klargöra vissa otydligheter.

Arbetet ledde fram till att ett nytt

direktiv kunde antas av Europaparlamentet

och rådet i början av oktober 2001.

Det nya direktivet innebär bl.a. en

uttrycklig skyldighet för tillverkare och

distributörer att endast släppa ut säkra

konsumentprodukter på marknaden. Vidare

ställs i direktivet upp bestämda krav på

medlemsländernas marknadsövervakning och

skapas ett system för snabbt

informationsutbyte mellan medlemsstaterna

när så krävs. Direktivet skall vara

genomfört i medlemsländernas lagstiftning

senast den 15 januari 2004, då 1992 års

direktiv upphör att gälla. Det nya

produktsäkerhetsdirektivet omfattar, i

likhet med sin föregångare, inte

tjänsters säkerhet. I samband med att det

nya direktivet antogs åtog sig emellertid

kommissionen att utreda lämpliga

gemenskapsåtgärder i fråga om tjänsters

säkerhet och återkomma till

Europaparlamentet och rådet i saken före

den 1 januari 2003.

Vid sidan av det allmänna

produktsäkerhetsdirektivet finns ett

antal specifika produktsäkerhetsdirektiv,

bl.a. för leksaker, personlig

skyddsutrustning, elmateriel och

maskiner. Produktsäkerhetsdirektivets

regler gäller bara för de produkter som

inte omfattas av särskilda

produktbestämmelser.

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att det nya

produktsäkerhetsdirektivet innebär en

klar förbättring av konsumentskyddet.

Sålunda skärper det kraven på

näringsidkarna att endast släppa ut säkra

produkter på marknaden. Det skärper också

kraven på marknadskontrollen inom varje

medlemsstat och på den gemensamma nivån.

Regeringen anför att Sverige skall

verka för en effektiv marknadskontroll

och ett utvecklat skadeförebyggande

arbete i Europa. Barns säkerhet bör även

ges hög prioritet. Det är också, enligt

vad som anförs i skrivelsen, viktigt att

tjänsters säkerhet blir föremål för

gemenskapslagstiftning.

Motionen

I motion 2001/02:L34 för Kia Andreasson

m.fl. (mp) fram olika synpunkter när det

gäller den fortsatta inriktningen av det

svenska arbetet inom EU på

produktsäkerhetsområdet. Enligt

motionärerna är det en brist att den s.k.

försiktighetsprincipen inte alls omnämns

i regeringens skrivelse, och motionärerna

begär ett tillkännagivande om att denna

princip skall vara vägledande i såväl den

svenska konsumentpolitiken som i EU:s

konsumentpolitik (yrkande 9). I motionen

begärs även ett tillkännagivande om att

konsumenternas hälsa och säkerhet alltid

skall gå före vinstintresset (yrkande

15). Motionärerna påpekar vidare i

motionen att frågan om hur säker en

energikälla, exempelvis kärnkraft, är för

konsumenterna sällan uppmärksammas i

konsumentsammanhang. Samma sak gäller,

menar motionärerna, säkerheten för

konsumenterna vid transporten av energin.

Motionärerna begär ett tillkännagivande

om att kärnkraftssäkerheten är en

konsumentfråga och att den bör finnas med

i produktsäkerhetsarbetet (yrkande 11). I

motionen hävdas också att Sverige ligger

efter många andra länder när det gäller

de strålrelaterade konsumentfrågorna, och

motionärerna begär ett tillkännagivande

som går ut på att strålning och strålande

apparater, exempelvis mikrovågsugnar och

mobiltelefoner, skall bli en miljö-,

konsument- och hälsoskyddsfråga såväl i

Sverige som i EU (yrkande 10). Slutligen

begärs ett tillkännagivande om att även

skyddet av konsumentens hälsa skall bli

en konsumentfråga inom EU (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Den s.k. försiktighetsprincipen innebär

att åtgärder kan vidtas mot en produkt

eller ett produktionssätt då man

fastställt att oacceptabla risker vad

gäller effekterna för människors och

djurs hälsa eller för miljön kan tänkas

föreligga, även om det inte föreligger

vetenskapliga bevis för dessa effekter.

I EG-fördraget anges uttryckligen i

artikel 174 att gemenskapens miljöpolitik

skall bygga på bl.a.

försiktighetsprincipen. Principen anses

dock vara tillämplig även på andra

områden än miljöområdet. Kommissionen

överlämnade i början av februari 2000 ett

meddelande om tillämpningen av

försiktighetsprincipen, KOM (2000) 1

slutlig. Meddelandet syftade bl.a. till

att försöka fastställa riktlinjer för

principens tillämpning. I meddelandet

anfördes bl.a. att

försiktighetsprincipen, enligt

kommissionens uppfattning, är en princip

med allmän giltighet som särskilt bör

beaktas när det gäller skydd av miljön

och människors, djurs och växters hälsa.

Europaparlamentet yttrade sig över

meddelandet i december 2000 och ställde

sig då bakom kommissionens uppfattning

att försiktighetsprincipen är

allmängiltig och att den således kan

komma att tillämpas på alla områden inom

gemenskapen.

I sammanhanget bör också nämnas att

försiktighetsprincipen finns uttryckligen

angiven i det nya

produktsäkerhetsdirektiv som antogs i

oktober 2001 (artikel 8.2). Enligt vad

utskottet har erfarit tillhörde Sverige

de länder som var positiva till att

principen fördes in i direktivet.

När det så gäller frågor kring

kärnsäkerhet kan utskottet upplysa om att

rådet, med stöd av Euratom-fördraget, har

antagit ett antal bestämmelser om

strålskydd för att säkerställa hälsan för

allmänheten och anställda vid

kärnkraftsanläggningar. Reglerna rör

bl.a. högsta tillåtna doser, exponering

och kontamination samt den medicinska

kontrollen. Medlemsländerna är skyldiga

att anta regler som lever upp till de

gemensamma normerna och skall rapportera

om sina åtgärder till kommissionen.

Vad gäller strålrelaterade hälsofrågor

i övrigt, exempelvis hälsorisker med

anledning av strålning från

mobiltelefoner, kraftledningar samt radio-

och radarsändare, vill utskottet peka på

att det för närvarande pågår ett

omfattande arbete på detta område

nationellt, inom EU och internationellt.

En ingående redogörelse för detta arbete

återfinns i miljö- och

jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU11, vartill hänvisas.

Hälsofrågor ingår i EU-samarbetet med

stöd av bl.a. artikel 152 i EG-fördraget.

Enligt denna artikel skall en hög

hälsoskyddsnivå för människor

säkerställas vid utformningen och

genomförandet av all gemenskapspolitik

och alla gemenskapsåtgärder. I det

sammanhanget kan nämnas att det för

närvarande pågår arbete inom EU:s

institutioner i syfte att utarbeta ett

beslut med program för gemenskapsåtgärder

på folkhälsoområdet för åren 2001–2006.

Vidare föreskrivs i artikel 153 att

gemenskapen, för att främja

konsumenternas intressen och säkerställa

en hög konsumentskyddsnivå, skall bidra

till att bl.a. skydda konsumenternas

hälsa och säkerhet.

Sammanfattningsvis kan utskottet inte

finna annat än att de olika

frågeställningar som motionärerna tar upp

har aktualiserats på EU-nivå i skilda

sammanhang. Utskottet utgår från att

regeringen verkar för att Sverige deltar

aktivt i detta arbete och finner – från

sina utgångspunkter – inte skäl att

förorda något initiativ från riksdagens

sida med anledning av de nu aktuella

motionsyrkandena.

Med det anförda föreslår utskottet att

motion 2001/02:L34 yrkandena 5, 9, 10, 11

och 15 skall avslås.

Standardisering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller dels vikten av att

funktionshindrades synpunkter och behov

beaktas i standardiseringsarbetet, dels

global standardisering. Utskottet

hänvisar till tidigare

ställningstaganden samt pågående arbete

och kan inte finna att det föreligger

någon motsättning i sak mellan

motionärerna och regeringen.

Bakgrund

Standardisering syftar till förenklingar

och besparingar och innebär att företag

och andra intressenter inom en bransch

enar sig om gemensamma regler för hur en

produkt skall vara utformad. Standarder

kan bidra till såväl en lönsammare

produktion och handel som till ökad

säkerhet och bättre skydd för hälsa och

miljö. Arbetet med standardisering är i

hög grad en internationell verksamhet.

Omkring 95 % av de svenska standarder som

fastställs i dag är helt eller delvis

baserade på internationella standarder.

På global nivå samordnas

standardiseringen av bl.a. ISO

(International Organization for

Standardization) och IEC (International

Electrotechnical Commission). På

europeisk nivå samordnas verksamheten av

bl.a. CEN (Commité Européen de

Normalisation), Cenelec (Comité Européen

de Normalisation Électrotechnique) och

ETSI (European Telecommunications

Standards Institute). Utmärkande för den

internationella och europeiska

standardiseringen är att deltagandet i

det tekniska arbetet i huvudsak sker

genom de nationella

standardiseringsorganen och att beslut om

en ny standard tas genom omröstning bland

dessa organ.

År 1978 inrättades inom ISO en särskild

kommitté för konsumentfrågor, Copolco.

Kommitténs syfte är bl.a. att främja

konsumentinflytandet i det nationella och

internationella standardiseringsarbetet,

att informera och utbilda och att vara

ett forum för utbyte av erfarenheter i

frågor som rör konsumenter och

standardisering. En fråga som har

uppmärksammats inom organisationen är

beaktandet av handikappaspekter vid

utformningen av standarder.

År 1985 beslutade man inom EG att

införa en ny metod för att precisera de

säkerhets- och miljökrav som produkter

måste uppfylla för att fritt få säljas på

hela EG-marknaden, The New Approach.

Dessförinnan hade produktkrav fastställts

i mycket detaljerade direktiv som

beslutades med enhällighet enligt en

tidsödande procedur. I produktdirektiv

som utformas enligt den nya metoden anges

i stället de väsentliga säkerhetskrav som

ställs på produkten, medan utformningen

av detaljreglerna överlämnas till de

centrala europeiska

standardiseringsorganen. Dessa standarder

är visserligen frivilliga, men om en

produkt tillverkas i enlighet med en

standard presumeras produkten uppfylla

direktivens säkerhetskrav. Standarder har

därmed fått en central betydelse i

gemenskapens produktsäkerhetsarbete.

År 1995 bildades ANEC (Association de

Normalisation Européenne pour les

Consommateurs) som bl.a. har till uppgift

att koordinera konsumentinflytandet i

standardiseringen på EU-nivå. ANEC består

av företrädare för nationella

konsumentorganisationer från medlems- och

Efta-länderna samt några ansökarländer.

Det tekniska arbetet inom ANEC bedrivs

inom olika arbetsgrupper som täcker

särskilda ansvarsområden, exempelvis

barns säkerhet, miljö, trafiksäkerhet,

informationsteknik och konsumenter med

särskilda behov. Sistnämnda arbetsgrupp

arbetar med frågor som rör handikappade

och äldre konsumenter. Inom gruppen

samordnas även arbetet kring konceptet

”Design for all”, som går ut på att

vardagliga varor och tjänster skall

utformas på så sätt att så många

konsumenter som möjligt skall kunna

använda dem, oavsett ålder och förmåga.

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att en allt

viktigare fråga inom standardiseringen är

möjligheterna för konsumentföreträdare

att medverka i arbetet. ANEC har, enligt

regeringens bedömning, haft stor

betydelse genom att lyfta fram

konsumentaspekterna i standardiseringen

och förbättra konsumenternas insyn i

arbetet. Eftersom utgångspunkten är att

europeisk standardisering skall bedrivas

genom de nationella organen bör, menar

regeringen, konsumentorganisationernas

medverkan i det nationella

standardiseringsarbetet underlättas. Det

är därför viktigt att varje medlemsstat

gör det möjligt för konsumentintressena

att delta i standardiseringen.

Enligt vad som anförs i skrivelsen

lyfts alltmer av standardiseringsarbetet

från de europeiska

standardiseringsorganen till de globala

organen. Detta kan, menar regeringen,

medföra både fördelar och utmaningar.

Europeiskt säkerhetstänkande sprids

således globalt och säkerhetsnivåerna

höjs internationellt, samtidigt som

handelshinder undanröjs och konkurrensen

ökar med lägre priser som följd. En risk

skulle dock, anförs det i skrivelsen,

kunna finnas för att EU kan få in

internationella standarder med lägre

säkerhetsnivå, standarder som det på

grund av internationella åtaganden kan

vara svårt att avvika från.

I skrivelsen gör regeringen den

sammanfattande bedömningen att ett ökat

konsumentinflytande är angeläget i såväl

europeisk som internationell

standardisering.

Motionen

I motion 2001/02:L28 av Kjell Eldensjö

m.fl. (kd) påpekas att det inte framgår

av skrivelsen hur regeringen avser att

arbeta med frågan om funktionshindrades

inflytande inom standardiseringsarbetet

inom EU. Motionärerna anser att det är

viktigt att Sverige i EU-arbetet är

pådrivande när det gäller att beakta de

funktionshindrades synpunkter och krav,

inte minst på produktsäkerhets- och

standardiseringsområdena. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet

härmed (yrkande 1).

I samma motion anförs att det i

skrivelsen går att spåra en tvehågsen

attityd inför utvecklingen av globala

standarder, eftersom regeringen

poängterar risken för att dessa globala

standarder kan ha lägre säkerhetsnivå än

de europeiska standarderna. Enligt

motionärerna är ett aktivt och offensivt

engagemang med hög grad av

konsumentinflytande från EU och EU:s

medlemsländer i det globala

standardiseringsarbetet den bästa

garantin för att säkerhetsnivån på

produkterna blir hög. Globala standarder

bör därför främjas av EU. I motionen

begärs ett tillkännagivande om vad som

anförts i motionen om värdet av en från

EU:s sida aktiv och positiv attityd till

global standardisering (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motionsyrkandet om att

Sverige inom EU skall driva frågan om att

funktionshindrades synpunkter och krav

skall beaktas inom standardiseringen

erinrar utskottet om att ett liknande

yrkande avstyrktes i samband med att nu

gällande konsumentpolitiska mål

beslutades i november 2001. Utskottet

konstaterade därvid, i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2001/02:LU2, att

insikten om nödvändigheten av ett brett

konsumentinflytande inom såväl det

europeiska som det internationella

standardiseringsarbetet vuxit under

senare år och att en rad åtgärder

vidtagits i skilda sammanhang för att

stärka konsumentinflytandet. I likhet med

regeringen ansåg utskottet att

konsumentinflytandet likväl måste stärkas

ytterligare på området. Enligt utskottets

mening fanns det därvid anledning att

särskilt betona vikten av att de

kunskaper och erfarenheter som

handikapporganisationerna besitter tas

till vara och får komma till uttryck i

arbetet. Utskottet förutsatte att

regeringen noga skulle följa frågan och

överväga vilka ytterligare insatser,

utöver de som redovisats i propositionen,

som borde komma till stånd för att öka

konsumentinflytandet. Någon motsättning

mellan det då aktuella motionskravet och

regeringens inställning som den kom till

uttryck i propositionen förelåg, enligt

utskottets mening inte, varför det

saknades skäl för riksdagen att vidta

någon åtgärd.

Utskottet kan konstatera att den

principiella inställning som kommer till

uttryck i skrivelsen i fråga om

konsumentinflytandet inom

standardiseringen ligger helt i linje

med riksdagens ställningstagande hösten

2001. Vidare torde det inte heller nu

föreligga skilda meningar mellan

motionärerna och regeringen i några mer

väsentliga avseenden.

I sammanhanget bör framhållas att

frågan om beaktandet av

funktionshindrades synpunkter och behov

inom standardiseringen har lyfts fram i

olika sammanhang under senare tid.

Nordiska ministerrådet beslutade i början

av maj 2002 om en strategi för det

fortsatta arbetet i fråga om

konsumentinflytandet inom

standardiseringen. Det övergripande målet

för det nordiska samarbetet skall vara

att konsumenternas intressen i

standardiseringen av varor och tjänster

skall vara så starkt företrädda att det

balanserar eventuellt motstående

intressen på nationell nivå, europeisk

nivå och internationell nivå.

Det nordiska arbetet skall vara

inriktat på att uppmärksamma nya områden

som har väsentlig betydelse för

konsumenterna. Gruppen personer med

funktionshinder är därvid, enligt

strategidokumentet, en aspekt som i än

högre grad bör beaktas som ett

konsumentintresse i standardiseringen.

Det är således viktigt att denna grupps

intressen uppmärksammas tydligare och att

den kompetens som exempelvis

handikapporganisationerna besitter kan

utnyttjas i än större utsträckning än vad

som sker i dag.

Utskottet välkomnar den nu beslutade

strategin och har med tillfredsställelse

kunnat konstatera att Sverige deltagit

aktivt i arbetet med att utarbeta den.

I sammanhanget kan också nämnas att

kommissionen har uppdragit åt CEN,

Cenelec och ETSI att ta fram generella

anvisningar för hur frågor som rör

funktionshindrade och äldre personer

skall hanteras i det framtida

standardiseringsarbetet. Arbetet kallas

för Mandat 283 och ordförandeskapet och

sekretariatet för arbetet, i de delar som

inte rör elektroteknik eller

telekommunikation, har förlagts till det

svenska Hjälpmedelsinstitutet. Ett

motsvarande EU-uppdrag genomförs också på

det s.k. ICT-området (Information

Communication Technology).

Mot bakgrund av vad som nu har anförts

saknas enligt utskottets mening skäl för

riksdagen att för närvarande vidta någon

åtgärd med anledning av det nu aktuella

motionsyrkandet.

När det sedan gäller motionsspörsmålet

rörande för- och nackdelar med global

standardisering har utskottet inte någon

annan uppfattning än den som kommer till

uttryck i skrivelsen. Utskottet kan inte

heller se att det skulle föreligga någon

avgörande skillnad i synsätt mellan

motionärerna och regeringen i frågan.

Med det anförda föreslår utskottet att

motion 2001/02:L28 yrkandena 1 och 2

skall avslås.

Livsmedelsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden som aktualiserar olika

konsumentaspekter inom

livsmedelsområdet bör avslås. Utskottet

hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida

och pågående lagstiftningsarbete inom

EU. Jämför reservationerna nr 4 (kd, c)

och nr 5 (v).

Bakgrund

Livsmedelsområdet är i hög grad föremål

för en totalharmonisering på EG-nivå.

Detta innebär att det inte är tillåtet

för ett medlemsland att ha vare sig

strängare eller mer liberala bestämmelser

än vad som framgår av EG:s rättsakter.

EG:s regler bygger i stora delar på

internationella rekommendationer från

Codex Alimentarius, som är samlingsnamnet

för FAO:s (FN:s livsmedelsorgan Food and

Agriculture Organization) och WHO:s

gemensamma program för bl.a. standarder,

riktlinjer och råd.

Den 28 januari 2002 antogs

Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 178/2002 om allmänna principer

och krav för livsmedelslagstiftning, om

inrättande av Europeiska myndigheten för

livsmedelssäkerhet och om förfaranden i

frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Den

nyinrättade livsmedelsmyndigheten skall

arbeta med riskvärdering och information

på livsmedelsområdet. Dess arbete är

också tänkt att utgöra ett stöd för

kommissionen, medlemsstaterna och

Europaparlamentet i framtida

lagstiftningsarbete. I förordningen läggs

även fast allmänna principer för hur

gemenskapen och medlemsstaterna skall

lagstifta inom livsmedelsområdet.

Enligt vad som föreskrivs i

förordningen skall bl.a. livsmedel,

foder, livsmedelsproducerande djur och

alla andra ämnen som är avsedda för eller

kan antas ingå i ett livsmedel eller

foder kunna spåras genom hela produktions-

bearbetnings- och konsumtionskedjan. I

förordningen talas inte om märkning utan

om identifiering och spårbarhet. Detta

innebär att en producent skall veta vem

man köpt råvaror av och till vem man

levererat sina produkter. Dessa uppgifter

skall systematiseras på så sätt att

ansvariga myndigheter på begäran kan ta

del av dem.

Grundläggande bestämmelser på EU-nivå

om märkning av livsmedel finns i direktiv

2000/13/EG om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning om märkning

och presentation av livsmedel samt om

reklam för livsmedel. För att uppnå en

förbättrad märkning av livsmedel har

kommissionen nyligen föreslagit vissa

ändringar i direktivet. Förslaget, KOM

(2001) 433 slutlig, innebär att

märkningen av sammansatta livsmedel

utökas. Dessutom föreslås en förteckning

över sådana allergener som alltid skall

anges.

När det gäller mer specifika frågor på

livsmedelsområdet kan nämnas att arbete

pågår med gemensamma regler för

livsmedelshygien. Syftet är att samordna,

uppdatera och förenkla det nu gällande

regelverket utan att sänka kraven. Vidare

avser kommissionen att inom kort

presentera ett förslag till gemensamma

regler för offentlig kontroll av

livsmedel och foder.

Vad särskilt gäller märkning av kött

gäller sedan den 1 januari 2001

förordningen (EG) nr 2772/99 om allmänna

bestämmelser för ett obligatoriskt system

för märkning av nötkött. Denna förordning

har ersatt en tidigare förordning om

frivillig, detaljerad märkning av nötkött

och nötköttsprodukter. Därutöver bör

nämnas förordningen (EG) nr 1760/2000 av

den 17 juli 2000 om upprättande av ett

system för identifiering och registrering

av nötkreatur och nötköttsprodukter samt

märkning av nötkött. Förordningen innebär

att aktörer och organisationer som

saluför nötkött inom gemenskapen skall

märka köttet. Det obligatoriska

märkningssystemet skall bl.a. innehålla

ett referensnummer eller en referenskod

som säkerställer sambandet mellan köttet

och djuret. Från och med den 1 januari

2002 skall aktörer och organisationer

även ange medlemsstat eller tredje land

där djuret är fött, alla medlemsstater

eller tredje land där djuret är uppfött

samt medlemsstat eller tredje land där

djuret har slaktats. Arbete har även

inletts med ett liknande men enklare

system för grisar. I Sverige finns sedan

år 1995 en frivillig

branschöverenskommelse om

ursprungsmärkning av kött.

Genmodifierade organismer (GMO) har inom

EU främst reglerats genom direktiv

90/220/EEG om avsiktlig utsättning av

genetiskt modifierade organismer och

förordningen 258/97/EG om nya livsmedel

och livsmedelsingredienser.

Den 12 mars 2001 antogs direktiv

2001/18/EG om avsiktlig utsättning av

genetiskt modifierade organismer i

miljön. Det nya direktivet kommer

successivt att ersätta det gamla

direktivet 90/220/EEG. Enligt det nyligen

antagna direktivet skall GMO och

produkter som innehåller GMO märkas så

att det klart framgår att de är GMO.

Direktivet säger att varje land är

skyldigt att se till att märkningen av

GMO efterlevs. Dessutom finns krav på att

varje medlemsstat skall införa system för

spårbarhet av GMO i alla hanteringssteg i

distributionskedjan. Det nya direktivet

behandlar även frågan om oavsiktliga

inblandningar av icke EU-godkända GMO i

produkter som släpps ut på EU-marknaden.

I direktivet föreskrivs att för produkter

där tillfälliga eller tekniskt

oundvikliga spår av godkända GMO inte kan

uteslutas, får ett lägsta gränsvärde

fastställas under vilket dessa produkter

inte skall behöva märkas.

Vidare har kommissionen föreslagit nya

förordningar om dels genetiskt

modifierade livsmedel och foder, KOM

(2001) 425 slutlig, dels spårbarhet och

märkning av GMO och genetiskt modifierade

livsmedel och foder, KOM (2001) 182

slutlig. Inom EU krävs i dag märkning av

alla GMO som har tillstånd för användning

inom EU. Vad som saknas är ett krav på

att alla i hanteringskedjan för denna

information vidare så att slutprodukten

kan märkas på ett relevant och korrekt

sätt.

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att det är viktigt

att det är konsumentintressena som styr

livsmedelspolitiken genom krav på

produktionssätt, livsmedelsegenskaper och

innehåll. Därför måste, menar regeringen,

kunskap inhämtas om konsumenternas

önskemål och konsumenterna tillförsäkras

relevant information om livsmedlen. Genom

bra information förbättras också

konsumenternas möjligheter att göra

medvetna val, vilket på sikt kommer att

påverka livsmedelsproduktionen och

livsmedelskvaliteten.

När det gäller märkning av genetiskt

modifierade livsmedel anser regeringen

att EU:s mål måste vara att utforma ett

fungerande och trovärdigt system som ger

möjlighet för konsumenterna att välja

livsmedel. Regeringen arbetar vidare,

enligt vad som redovisas i skrivelsen,

inom EU och andra internationella

sammanhang också med att ta fram regler

för ursprungsmärkning, bl.a. av kött.

Regeringen konstaterar i skrivelsen

sammanfattningsvis att man inom EU på

senare år har stramat upp insatserna på

livsmedelsområdet väsentligt och att det

pågående arbetet kan komma att leda till

klara förbättringar när det gäller

livsmedelssäkerhet och information om

livsmedel till konsumenterna. Regeringen

avser dock att även i fortsättningen ha

som mål och inriktning att verka för att

konsumenternas krav sätts mer i fokus i

samband med hanteringen av och

informationen om livsmedel för att

konsumenternas intressen tydligare skall

beaktas.

Motionerna

Viviann Gerdin m.fl. (c) anser i motion

2001/02:L33 att en av

grundförutsättningarna för att människor

skall kunna utnyttja sin konsumentmakt är

att de får god information om den mat de

köper och äter. Konsumentmakten är

således beroende av en väl fungerande

livsmedelsmärkning. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen inom

EU skall verka för dels att

ursprungsmärkningen av livsmedel skall

utvecklas (yrkande 1), dels att

genmodifierade livsmedel skall märkas

(yrkande 2).

Också i motion 2001/02:L34 av Kia

Andreasson m.fl. (mp) framhålls

livsmedelsmärkningens betydelse för att

konsumenterna skall kunna göra medvetna

val på marknaden. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att regeringen inom

EU skall verka för att ursprungsmärkning,

inklusive information om eventuella

transporter, skall finnas på alla

livsmedel inom en snar framtid (yrkande

12). I samma motion anförs att i den mån

genmanipulerade livsmedel över huvud

taget skall tillåtas, är det av största

vikt att det snarast införs ett

fungerande märkningssystem för sådana

livsmedel. Med hänsyn till bristen på

kunskap vad gäller effekter på hälsa och

biologisk mångfald bör dock, anförs det i

motionen, i första hand införas ett

moratorium, dvs. ett tillfälligt förbud,

för genmanipulerade livsmedel i hela EU.

Motionärerna begär ett tillkännagivande

om att regeringen i EU skall driva frågan

om införandet av ett sådant moratorium

(yrkande 13).

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) anser i

motion 2001/02:L28 att det är bra att

regeringen enligt skrivelsen avser att

fortsätta att verka för att

konsumentkraven sätts mer i fokus när det

gäller livsmedelsfrågor. Ett viktigt

sådant krav är, menar motionärerna,

ursprungsmärkning av kött. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att

regeringen inom EU skall verka offensivt

för att inte bara nötkött, utan även

andra köttslag ursprungsmärks (yrkande

3).

I motion 2001/02:L31 av Christina

Axelsson (s) framhålls vikten av säkra

livsmedel, god livsmedelshygien i hela

livsmedelskedjan och väl fungerande

kontrollsystem. Enligt motionären måste

konsumenterna kunna känna sig trygga om

att innehållsförteckningar, intyg och

liknande är korrekta. Regeringen bör

därför, anförs det i motionen, verka för

att EU:s gemensamma regelverk på

livsmedelsområdet tillämpas lika av alla

medlemsländer och att

sanktionsmöjligheterna används mot dem

som bryter mot regelverket. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet

med det anförda (yrkande 2).

Harald Nordlund och Lennart Kollmats

(båda fp) anför i motion 2000/01:MJ257

att konsumenternas förtroende för

europeiska livsmedel måste stärkas

ytterligare, och motionärerna begär ett

tillkännagivande om att konsumentskyddet

skall grundas på ett regelverk som finns

och tillämpas enhetligt i hela EU

(yrkande 4).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i

motion 2001/02:So637 att den enskilde

skall har rätt att veta exakt vad maten

innehåller, hur den är producerad och

varifrån den kommer. EU måste enligt

motionärerna göra mer för matsäkerheten.

I motionen begärs ett tillkännagivande i

enlighet med det anförda (yrkande 14,

delvis).

Utskottets ställningstagande

I samband med att nu gällande nationella

mål för konsumentpolitiken beslutades i

slutet av november 2001 avstyrkte

utskottet ett antal motionsyrkanden

rörande olika konsumentaspekter på

livsmedelsområdet som i huvudsak

motsvarar de nu aktuella yrkandena.

Utskottet delade därvid, i sitt av

riksdagen godkända betänkande

2001/02:LU2, motionärernas uppfattning

vad gäller vikten av ett starkt

konsumentperspektiv på livsmedelsområdet

samt önskvärdheten av ursprungsmärkning

och märkning av genetiskt modifierade

livsmedel. Utskottet kunde inte heller

finna att det förelåg någon avgörande

motsättning mellan motionärerna och den i

propositionen redovisade inriktningen på

regeringens arbete på området. Till detta

kom, menade utskottet, att pågående

lagstiftningsarbete på EU-nivå syntes

ligga helt i linje med motionsönskemålen.

Lagutskottet behandlade vidare så sent

som i april 2002 ett motionsyrkande med

krav på införande av ursprungsmärkning av

andra svenska köttslag än nötkött (bet.

2001/02:LU18). I likhet med motionärerna

ansåg utskottet att det var viktigt att

även annat kött än nötkött, inklusive

fågelkött, ursprungsmärks. Utskottet

förutsatte att regeringen fortsätter att

arbeta för en märkning av sådant kött.

Mot bakgrund av pågående arbete inom EU

saknades skäl att föreslå någon

riksdagens åtgärd med anledning av

motionen. Motionen avstyrktes således,

och riksdagen följde utskottet.

I sammanhanget bör också nämnas att

miljö- och jordbruksutskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande

2001/02:MJU5 i januari 2002 uttalat att

det genom märkning tydligt skall framgå

att en produkt innehåller GMO och att ett

motsvarande motionsyrkande då avslogs med

motiveringen att yrkandet ansågs

väsentligen tillgodosett genom EG:s

rättsakter och pågående arbete inom EU. I

samma betänkande avstyrktes även

motionsyrkanden med krav på införande av

ett moratorium för GMO.

Utskottet kan konstatera att den i

skrivelsen redovisade inriktningen på

regeringens arbete vad gäller

livsmedelsområdet ligger väl i linje med

riksdagens tidigare ställningstaganden på

området. Vidare synes en samsyn råda

mellan motionärerna och regeringen när

det gäller vikten av ett starkt

konsumentperspektiv på livsmedelsområdet.

Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna 2001/02:L28 yrkande 3,

2001/02:L31 yrkande 2, 2001/02:L33,

2001/02:L34 yrkandena 12 och 13,

2000/01:MJ257 yrkande 4 och 2001/02:So637

yrkande 14 i denna del skall avslås.

Marknadsföring och information

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

som gäller inriktningen på regeringens

arbete vad gäller kommissionens grönbok

om det framtida konsumentskyddet i EU.

Utskottet förutsätter att regeringen

beaktar de synpunkter som förs fram i

motionen. Riksdagen bör vidare avslå

ett motionsyrkande om frivillig

märkning. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden från

riksdagens sida. Jämför reservation nr

6 (m).

Bakgrund

Allmänna bestämmelser på EU-nivå som rör

marknadsföring finns i rådets direktiv om

vilseledande marknadsföring och

jämförande reklam (84/450/EEG). Härutöver

finns bestämmelser som rör marknadsföring

på mer specifika områden som exempelvis

TV-reklam, läkemedel, distansavtal,

paketresor, tidsdelat boende och e-

handel.

Enligt marknadsföringslagen (1995:450)

skall all marknadsföring stämma överens

med god marknadsföringssed och även i

övrigt vara tillbörlig mot konsumenter

och näringsidkare. Näringsidkarna skall

vidare lämna sådan information som är av

särskild betydelse från

konsumentsynpunkt. En viktig källa för

uttolkningen av begreppet god

marknadsföringssed är Internationella

Handelskammarens grundregler för reklam.

Marknadsföringslagen har generell

räckvidd och är således tillämplig på

alla former av kommersiella

marknadsföringsåtgärder och oavsett

målgrupp. I 7 kap. radio- och TV-lagen

(1996:480) finns dock särskilda

bestämmelser om reklam riktad mot barn.

Särskilda regler om reklam för tobak och

förbud mot viss marknadsföring av alkohol

finns i tobakslagen (1993:581) och

alkohollagen (1994:1738).

Som omnämnts tidigare överlämnade

kommissionen i oktober 2001 en grönbok om

konsumentskyddet inom EU, KOM (2001) 531

slutlig. I grönboken förde kommissionen

fram idén om ett mer flexibelt regelverk,

som skulle kunna inrymma generella

bestämmelser om god sed och information.

Tanken är att sådana bestämmelser skall

kompletteras genom bl.a. riktlinjer,

branschöverenskommelser och liknande som

utarbetas i samarbete mellan myndigheter

och intressenter på marknaden. Grönboken

innehåller också tankar om effektivare

marknadskontroll och om utvidgat

samarbete mellan tillsynsmyndigheterna på

europeisk nivå.

I sammanhanget bör även erinras om att

kommissionen i början av oktober 2001

lagt fram ett förslag till en förordning

om säljfrämjande åtgärder på den inre

marknaden, KOM (2001) 546 slutlig.

Förordningsförslaget syftar till att

undanröja förbud och restriktioner i

olika medlemsstater som rör

kombinationserbjudanden i form av

exempelvis rabatter, gåvor, säljfrämjande

tävlingar och spel i de fall dessa

innebär hinder mot gränsöverskridande

handel. Enligt kommissionen skulle

förslaget kunna komplettera idén om

rambestämmelser på konsumentskyddsområdet

såsom de presenterats i grönboken.

Förslaget diskuteras för närvarande inom

en rådsarbetsgrupp.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att regeringen

ställer sig positiv till att kommissionen

går vidare i arbetet med en gemensam EG-

lagstiftning som genom generellt hållna

bestämmelser lägger fast grundläggande

krav på att företagen skall följa god

marknadssed i sitt agerande på marknaden.

En generalklausul om god sed skulle,

enligt regeringens uppfattning, vara

ägnad att ge spelrum för en mer dynamisk

utveckling av marknadens regler i takt

med teknik- och produktutvecklingen, ökad

internationalisering och andra

förändringar i samhället. För att göra

tillämpningen effektiv och också

tillgodose behovet av rättssäkerhet för

berörda parter är det, anförs i

skrivelsen, en fördel om en europeisk

generalklausul så långt som möjligt kan

preciseras genom normbildning i en dialog

där myndigheter i medlemsstaterna,

konsumenter och näringsliv har en tydlig

roll.

Regeringens mål och inriktning på

området är sammanfattningsvis att Sverige

skall verka för att ett dynamiskt

europeiskt regelverk kommer till stånd

som innefattar krav på att företag i sin

marknadsföring följer god sed på

marknaden och lämnar relevant

konsumentinformation. Sverige skall

vidare verka för effektiva

kontrollmöjligheter i varje medlemsstat.

Motionerna

Kia Andreasson m.fl. (mp) anser i motion

2001/02:L34 att det är viktigt att det av

regeringen i skrivelsen förordade

dynamiska regelverket inte försämrar nu

gällande svenska regler vad gäller bl.a.

restriktioner för TV-reklam riktad till

barn och om alkohol- och tobaksreklam

(yrkande 14).

I motion 2001/02:L29 av Christel

Anderberg m.fl. (m) anförs att många

konsumenter i dag efterfrågar varor med

märkning av olika slag, exempelvis etisk

märkning, jämställdhetsmärkning och

miljömärkning. Denna typ av märkning bör,

enligt motionärernas uppfattning,

tillåtas att vara ett konkurrensverktyg

snarare än ett kontrollmedel. Lagstadgad

märkning innebär merkostnader för

konsumenterna samtidigt som effekterna av

märkningen är svårkontrollerade på

mikronivå. Enligt motionärerna väljer

medvetna konsumenter bäst själva vilka

företag som producerar sina varor på ett

sätt som passar konsumenternas intressen

och val. I motionen begärs ett

tillkännagivande som går ut på att

märkning skall vara frivillig (delvis).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motion 2001/02:L34

yrkande 14 har utskottet för sin del

ingen annan uppfattning än motionärerna

när det gäller vikten av ett gott

konsumentskydd i fråga om reklam riktad

till barn samt reklam för tobak och

alkohol. Något formellt

lagstiftningsförslag har dock ännu inte

lagts fram från kommissionens sida med

anledning av grönboken om det framtida

konsumentskyddet, och utskottet har för

närvarande inte underlag att göra något

särskilt uttalande i motionsspörsmålet.

Utskottet förutsätter dock att regeringen

under det fortsatta arbetet på området

aktualiserar den frågeställning som tas

upp i motionen. Behov av något

tillkännagivande eller annan åtgärd från

riksdagens sida med anledning av vad som

anförs i motionen föreligger inte, och

utskottet föreslår att motion 2001/02:L34

yrkande14 skall avslås.

När det sedan gäller motion 2001/02:L29

kan utskottet konstatera att motsvarande

motionsyrkanden har avstyrkts av

utskottet tidigare (se bl.a. bet.

2001/02:L18). Utskottet har därvid bl.a.

anfört att miljömärkning,

jämställdhetsmärkning och etisk märkning

är viktiga verktyg för att konsumenterna

skall kunna göra väl avvägda val på

marknaden.

Utskottet har i dag samma inställning

och föreslår att motion 2001/02:L29 skall

avslås såvitt nu är i fråga.

Konkurrens

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motionsyrkanden

vari begärs ett tillkännagivande om

konkurrensens betydelse för

konsumenterna. Utskottet kan inte finna

att det skulle föreligga någon

motsättning mellan motionärernas

uppfattning gällande

konkurrenspolitiska riktlinjer och vad

som anförs i skrivelsen. Jämför

reservationerna nr 7 (m) och nr 8 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att Sverige

skall verka för att Europas konsumenter

erbjuds ett brett utbud av varor och

tjänster av god kvalitet till

konkurrenskraftiga priser. Regeringen

framhåller i skrivelsen prisjämförelser

och parallellimport som två viktiga

verktyg i det arbetet.

Motionerna

I motion 2001/02:L29 av Christel

Anderberg m.fl. (m) anförs att konkurrens

är den bästa garantin för att

konsumenterna skall få så bra varor och

tjänster som möjligt, till rimliga

priser. Det är också, menar motionärerna,

av avgörande betydelse för den

internationella styrkan hos svenskt

näringsliv att konkurrensen upprätthålls

i Sverige. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med det

anförda (delvis).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i

motion 2001/02:So637 att den enskilde

konsumenten skall få bestämma, och i

motionen begärs ett tillkännagivande om

en stärkt konkurrenspolitik (yrkande 14,

delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att riksdagen lade

fast riktlinjer för konkurrenspolitiken i

oktober 2000 (prop. 1999/2000:140, bet.

2000/01:NU4, rskr. 16). Enligt riksdagens

beslut skall konkurrenspolitiken aktivt

främja existensen av väl fungerande

marknader och vara grundad på ett

konsumentperspektiv. Marknaderna skall

också präglas av öppenhet för nya

produkter, nya företag och nya idéer. Som

allmän inriktning skall, enligt

riksdagsbeslutet, bl.a. gälla att den

svenska marknaden är en del av EU:s inre

marknad, att hinder för tillträdet skall

minskas och EU:s konkurrensregler kunna

tillämpas också i Sverige. Vidare skall

gälla att Sverige aktivt skall stödja

utvecklingen av sunda

konkurrensförhållanden i den globala

ekonomin och i samarbete med andra länder

ingripa mot internationella

konkurrensbegränsningar. I sammanhanget

kan vidare nämnas att regeringen våren

2002 i proposition 2001/02:167 lagt fram

förslag till ändringar i konkurrenslagen

(1993:20) i syfte att kartellbildning

skall kunna bekämpas effektivare.

Riksdagen kommer att behandla

propositionen under senare delen av

innevarande vår.

Utskottet kan – från sina

utgångspunkter – inte se att det skulle

föreligga någon avgörande motsättning

mellan motionärernas uppfattning, de

riktlinjer på konkurrenspolitikens område

som riksdagen nyligen beslutat om och vad

som anförs i den nu aktuella skrivelsen.

Behov av någon riksdagens åtgärd

föreligger därför, enligt utskottets

mening, inte.

Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen skall avslå motionerna

2001/02:L29 i denna del och 2001/02:So637

yrkande 14 i denna del.

Elektronisk handel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

som går ut på att regeringen skall

verka för att effektlandsprincipen inte

överges till förmån för

ursprungslandsprincipen. Riksdagen bör

vidare avslå ett motionsyrkande om att

regeringen skall verka för en opt in-

reglering i fråga om obeställd e-

postreklam på EU-nivå. Jämför

reservationerna nr 9 (v) och nr 10 (v,

kd, c).

Bakgrund

Svensk marknadsrättslig lagstiftning

bygger på den s.k. effektlandsprincipen.

Denna innebär att svensk lagstiftning är

tillämplig på marknadsföring som har

effekt på eller riktar sig till den

svenska marknaden, även om

marknadsföringen härrör från utlandet.

Effektlandsprincipen följer inte av

uttrycklig lagstiftning utan grundar sig

på förarbetsuttalanden och praxis från

Marknadsdomstolen (prop. 1970:57 s. 92

f., prop. 1992/93:75 s. 34 f. och MD

1989:6). Av 2 § marknadsföringslagen

(1995:450) följer dock sedan den 1

januari 1996 att lagen är uttryckligt

tillämplig på satellitsändningar från

Sverige som kan tas emot i ett annat land

i EES-området.

Europaparlamentet och Europeiska

unionens råd antog i juni 2000 direktiv

2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på

informationssamhällets tjänster, särskilt

elektronisk handel, på den inre

marknaden, det s.k. e-handelsdirektivet.

Direktivet innehåller bestämmelser om

informationssamhällets tjänster och om de

tjänsteleverantörer som tillhandahåller

sådana tjänster.

E-handelsdirektivet bygger på den s.k.

ursprungslandsprincipen, som innebär att

lagligheten hos en vara eller tjänst

skall bedömas enligt reglerna i det land

där tillhandahållaren är etablerad. När

det gäller e-handelsdirektivet innebär

principen dels att varje medlemsstat

skall se till att de av

informationssamhällets tjänster som en på

dess territorium etablerad

tjänsteleverantör tillhandahåller

överensstämmer med de nationella

bestämmelser som är tillämpliga i

medlemsstaten, dels att medlemsstaterna

inte får begränsa den fria rörligheten

för de av informationssamhällets tjänster

som har sitt ursprung i en annan

medlemsstat. Det territorium där en

tjänsteleverantör är etablerad

(ursprungslandet) är den ort eller stat

där den faktiska näringsverksamheten

bedrivs. I ingresspunkt 57 klargörs dock

att en medlemsstat enligt EG-domstolens

fasta praxis behåller rätten att vidta

åtgärder mot en tjänsteleverantör som är

etablerad i en annan medlemsstat, men

helt eller delvis riktar sin verksamhet

mot den första medlemsstatens

territorium, om etableringsorten har

valts i syfte att kringgå den

lagstiftning som skulle ha varit

tillämplig på leverantören om denne hade

varit etablerad på den första

medlemsstatens område.

I en bilaga till direktivet finns en

rad undantag från ursprungslandsprincipen

uppräknade. Principen är således, enligt

vad som framgår av bilagan, inte

tillämplig på immaterialrättens område,

utgivning av elektroniska pengar,

marknadsföring av fondföretag och

försäkringar, avtalsparters frihet att

välja vilken lagstiftning som är

tillämplig på deras avtal,

avtalsförpliktelser vid konsumentavtal,

giltigheten av vissa avtal om fast

egendom och frågan huruvida icke begärda

kommersiella meddelanden skall vara

tillåtna eller ej.

Regeringen har i proposition

2001/02:150 Lag om elektronisk handel och

andra informationssamhällets tjänster,

m.m. bl.a. föreslagit en ny lag i syfte

att i svensk rätt genomföra direktivet. I

den föreslagna lagen föreslås bl.a. en

bestämmelse som innebär att en

tjänsteleverantör med en annan

etableringsort än Sverige inom EES-

området har rätt att, utan hinder av

svenska regler på det s.k. samordnade

området, tillhandahålla tjänstemottagare

i Sverige informationssamhällets

tjänster. En domstol får dock, enligt den

föreslagna bestämmelsen, under vissa

förutsättningar med stöd av lag vidta

åtgärder som begränsar den fria

rörligheten för en sådan tjänst, om det

är nödvändigt för att skydda allmän

ordning och säkerhet, folkhälsan eller

konsumenter. Vidare föreslås en

bestämmelse som innebär att svensk rätt

skall gälla inom det samordnade området

för de informationssamhällets tjänster

som tillhandahålls av tjänsteleverantörer

med Sverige som etableringsort, även om

tjänsterna helt eller delvis riktar sig

mot tjänstemottagare i någon annan stat

inom EES-området.

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att den nya

tekniken erbjuder konsumenterna en

möjlighet att köpa varor och tjänster på

elektronisk väg och att den därmed

underlättar för konsumenterna att dra

nytta av ett ökat utbud, inte minst på

den inre marknaden. Trots att alltfler

konsumenter har tillgång till Internet,

tyder dock mycket, enligt vad som anförs

i skrivelsen, på att konsumenterna

fortfarande är obenägna att utnyttja den

elektroniska handeln. Att den

elektroniska handeln utgör en mycket

liten del av den totala försäljningen kan

således, menar regeringen, delvis bero på

att den från konsumentsynpunkt i viss mån

är förenad med större osäkerhet i

jämförelse med traditionell handel.

Genom antagandet av e-handelsdirektivet

och flera tidigare direktiv, bl.a.

direktivet om vilseledande marknadsföring

och distansavtalsdirektivet finns det,

enligt regeringens bedömning, i flera

avseenden ett relativt gott

konsumentskydd inom EU när det gäller

elektronisk handel. Till detta kommer,

anförs det i skrivelsen, att de tankar på

en generalklausul för god sed på

marknaden som för närvarande diskuteras

inom EU med anledning av kommissionens

grönbok i hög grad är relevanta också för

den elektroniska handeln.

Med tanke på att det regelverk som

finns på EU-nivå vad gäller den

elektroniska handeln är relativt nytt och

delvis komplicerat, avser regeringen att

ha som mål och inriktning att noga följa

den praktiska tillämpningen av

gemenskapslagstiftningen som rör

konsumenternas intressen i samband med

elektronisk handel och verka för ett

utökat administrativt samarbete i Europa

och globalt i dessa frågor. Enligt

regeringens uppfattning bör inriktningen

vara att konsumentskyddet skall ligga på

samma nivå vid elektronisk handel som vid

traditionell handel.

Motionerna

Tanja Linderborg m.fl. (v) anför i motion

2001/02:L30 att det inte kan råda någon

tvekan om att ursprungslandsprincipen är

mer integrationsvänlig än

effektlandsprincipen.

Ursprungslandsprincipen innebär att

näringsidkare kan betrakta och behandla

hela EU som en enda konsumentmarknad

vilket, enligt motionärerna, urholkar

själva syftet med minimiregler på

konsumentområdet. Motionärerna anser att

ursprungslandsprincipens förmodade

positiva inverkan på den

gränsöverskridande konsumenthandelns

tillväxt kommer att motverkas av att

konsumenterna kan dra sig för att handla

från utländska företag i vetskap om att

dessa inte behöver följa marknadslandets

konsumentskyddsregler utan endast behöver

följa ursprungslandets regelverk, som är

okänt för konsumenterna. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att

regeringen i det fortsatta arbetet på

konsumentområdet inte skall överge

effektlandsprincipen till förmån för

ursprungslandsprincipen (yrkande 2).

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) tar i motion

2001/02:L28 upp en annan fråga med

anknytning till elektronisk handel,

nämligen s.k. obeställd e-postreklam.

Motionärerna begär ett tillkännagivande

om att regeringen skall vara pådrivande

och påskynda det pågående

lagstiftningsarbetet inom EU när det

gäller införandet av en s.k. opt in-

reglering för sådan reklam (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller frågan om

ursprungslandsprincipen som tas upp i

motion 2001/02:L30 yrkande 2, kan

utskottet konstatera att Sverige enligt

artikel 249 i EG-fördraget är skyldigt

att genomföra e-handelsdirektivet i

svensk rätt. Som redovisats i det

föregående innebär detta bl.a. ett krav

på att effektlandsprincipen skall överges

till förmån för ursprungslandsprincipen

på de områden som omfattas av direktivet,

bl.a. vad gäller marknadsföring på

Internet. Utskottet är i förevarande

sammanhang inte berett att göra något

särskilt uttalande i frågan huruvida

Sverige på det området som omfattas av

direktivet i framtiden skall verka för en

återgång till effektlandsprincipen. I

stället förutsätter utskottet att

regeringen noga följer tillämpningen av

ursprungslandsprincipen och vidtar de

åtgärder på nationell nivå och på EU-nivå

som kan tänkas bli erforderliga när

större erfarenheter av den nya

lagstiftningen vunnits. Utskottet kan i

övrigt konstatera att

effektlandsprincipen, med de

begränsningar som följer av allmänna EG-

rättsliga principer, alltjämt gäller på

det marknadsrättsliga området. Utskottet

ser för sin del inte någon anledning att

frångå denna ordning och utgår från att

regeringen återkommer till riksdagen om

skäl för en annan inställning i frågan

skulle uppkomma.

I övrigt påminner utskottet om att

ursprungslandsprincipen inte är

tillämplig på bl.a. frågor rörande

parternas rätt att välja tillämplig lag

på ett avtal och avtalsförpliktelser i

konsumentförhållanden. Dessa frågor

regleras i stället på gemenskapsnivå i

den s.k. Romkonventionen. I denna finns

särskilda konsumentskyddsregler, som

bl.a. innebär att konsumentens hemlands

lag under vissa förutsättningar skall

vara tillämplig i en kontraktsrättslig

tvist. Konventionen är införlivad i

svensk rätt genom lagen (1998:167) om

tillämplig lag för avtalsförpliktelser.

Som påpekas i skrivelsen har arbete

nyligen inletts i syfte att göra om

Romkonventionen till en förordning.

Utskottet vill för sin del understryka

vikten av att regeringen, i linje med vad

som utlovas i skrivelsen, verkar för att

konsumentskyddsaspekten noga beaktas i

det kommande arbetet och att konventionen

inte förändras i en sådan riktning att

konsumentskyddet försämras. Utskottet

förutsätter att regeringens arbete

bedrivs med denna inriktning utan att

något särskilt uttalande från riksdagens

sida kommer till stånd.

Med det anförda föreslår utskottet att

motion 2001/02:L30 yrkande 2 skall

avslås.

När det sedan gäller frågan om

tillåtligheten av obeställd e-postreklam

som tas upp i motion 2001/02:L28 erinrar

utskottet om att ett tiotal

motionsyrkanden med samma inriktning som

det nu aktuella avstyrktes av utskottet

så sent som i mars 2002. Utskottet kunde

därvid i sitt av riksdagen godkända

betänkande 2001/02:LU16 konstatera att

regeringen i pågående lagstiftningsarbete

på EU-nivå ställt sig bakom rådets och

kommissionens förslag till s.k.

komdatadirektiv, innebärande olika former

av opt-in i fråga om obeställd e-

postreklam. Utskottet förutsatte att

regeringen skulle vidhålla denna

inställning utan något formellt

tillkännagivande från riksdagens sida.

När nu frågan om obeställd e-postreklam

på nytt är föremål för behandling kan

utskottet konstatera att regeringen i den

nu aktuella skrivelsen anfört att Sverige

inom EU verkar för regler som förbjuder

oönskad e-postreklam när en etablerad

kundkontakt inte finns. Inriktningen på

regeringens arbete ligger således helt i

linje med motionärernas önskemål, och

inte heller nu föreligger skäl för

riksdagen att vidta någon åtgärd på

området. Motion 2001/02:L28 yrkande 4 bör

därför avslås.

Finansiella tjänster och hushållens

skuldsättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

krav på att regeringen skall verka för

att de av Konsumentpolitiska kommitténs

förslag som rör finansiella tjänster

skall aktualiseras på EU-nivå.

Utskottet hänvisar till tidigare

uttalanden från regeringens sida.

Bakgrund

Som närmare redovisas i skrivelsen har

under de senaste decennierna vidtagits en

lång rad åtgärder i syfte att främja

rörligheten för finansiella tjänster inom

EU-samarbetet och att stärka

konsumentskyddet på området.

Konsumentkrediter regleras i rådets

direktiv 87/102/EG av den 22 december

1986 om konsumentkrediter. Direktivet är

för närvarande föremål för en översyn,

och ett förslag till nytt direktiv kan

förväntas under innevarande år.

Direktivet är i huvudsak genomfört i

svensk rätt genom konsumentkreditlagen

(1992:830) som trädde i kraft den 1

januari 1993 och då ersatte 1977 års

konsumentkreditlag (prop. 1991/92:83,

bet. LU28, rskr. 319). I lagen finns

bl.a. bestämmelser om hur ett

konsumentkreditavtal skall upprättas, vad

avtalet får innehålla och i vilken

utsträckning avtalet kan ändras under

avtalstiden och betalningsansvar vid

obehörigt utnyttjande av kontokort.

Konsumentpolitiska kommittén lade fram

ett antal förslag med anknytning till

konsumentkreditlagen. Sålunda föreslog

kommittén bl.a. att det skulle införas

ett generellt krav på att kreditkostnaden

skall anges i kronor och ett uttryckligt

krav på kreditprövning. Kommittén

föreslog vidare nya regler vad gäller

konsumentens betalningsansvar när någon

obehörigen har utnyttjat hans eller

hennes betalkort.

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att en

utvecklad Europamarknad för finansiella

tjänster kan innebära stora fördelar för

konsumenterna. Regeringen konstaterar

dock att det i dag ännu inte finns någon

sådan marknad. En viktig förutsättning

för att konsumenternas förtroende och de

finansiella tjänsternas rörlighet skall

öka är, enligt regeringens bedömning, att

konsumentskyddet uppfattas som

tillräckligt starkt.

I skrivelsen anförs sammanfattningsvis

vad gäller mål och inriktning att Sverige

skall verka för att det konsumentskydd

som byggs upp inom EU när det gäller

finansiella tjänster får avsedd effekt

och för att konsumenterna får ökade

kunskaper på området. Tydlig information

samt möjligheter till reklamation och

tillgång till tvistlösning måste också

säkerställas. Vidare bör problem med

hushållens skuldsättning bevakas även ur

ett europeiskt perspektiv.

Motionen

I motion 2001/02:L34 av Kia Andreasson

m.fl. (mp) anförs att Konsumentpolitiska

kommittén lade fram flera goda förslag

vad gäller konsumentskyddet rörande

finansiella tjänster som varken lett till

skarpa förslag eller utretts vidare.

Detta är enligt motionärerna beklagligt,

och i motionen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall

beakta dessa förslag i det fortsatta EU-

arbetet (yrkande 16).

I samma motion begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall

verka för att det skall införas ett

generellt krav på EU-nivå att

kreditkostnaden skall anges i landets

valuta (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Utskottet påminner om att regeringen i

proposition 2000/01:135 Handlingsplan för

konsumentpolitiken 2001–2005 uttalade att

man hade för avsikt att verka för att de

frågor som Konsumentpolitiska kommittén

tagit upp skulle uppmärksammas under den

kommande revideringen av

konsumentkreditdirektivet. Oavsett om

översynen eller eventuella

direktivförslag gav anledning till det

avsåg regeringen, enligt vad som anfördes

i propositionen, att inleda egna

överväganden vad gäller frågan huruvida

konsumentkreditlagen borde ändras så att

kreditkostnaden alltid skall anges i

kronor och samtidigt ta ställning till

kommitténs övriga förslag.

När det gäller betalningsansvar för

obehöriga uttag med kontokort anfördes i

propositionen att man inom

Regeringskansliet våren 2001 påbörjat en

inledande översyn av lagstiftningen i

syfte att bl.a. göra bestämmelserna mer

teknikoberoende.

Utskottet har för sin del ingen annan

uppfattning än motionärerna vad gäller

vikten av ett starkt konsumentskydd i

samband med kreditgivning. Utskottet

förutsätter att regeringen står fast vid

de uttalanden man tidigare gjort och

något behov av åtgärder från riksdagens

sida med anledning av de nu aktuella

motionerna kan därmed inte anses

föreligga.

Med det anförda föreslår utskottet att

motion 2001/02:L34 yrkandena 16 och 17

skall avslås.

Tjänster i allmänhetens intresse

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

i vilket motionärerna begär en

konsumentstrategi vad gäller den

avreglerade el- och telesektorn.

Bakgrund

Med tjänster i allmänhetens intresse

eller s.k. nödvändighetstjänster avses

bl.a. telekommunikationer, post,

transporter, elektricitet samt radio och

TV. Dessa tjänster har till övervägande

del tidigare tillhandahållits i offentlig

regi både i Sverige och i övriga Europa.

Under senare år har dock alltfler

marknader öppnats för konkurrens, vilket

inneburit att verksamheten i såväl

Sverige som i andra medlemsstater till

större delen numera sker på kommersiell

basis. Syftet har varit att effektivisera

verksamheten, utöka utbudet och sänka

priserna för konsumenterna. Åtgärderna

har också varit ett led i

ansträngningarna att höja den europeiska

ekonomins konkurrenskraft. Förändringen

innebär inte att den offentliga sektorn

släppt kontrollen över denna typ av

tjänster utan att kontrollen sker i andra

former.

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att den svenska

linjen är att den pågående

liberaliseringen av tjänster i

allmänhetens intresse inom EU bör

fortsätta eftersom den medför fördelar

för konsumenterna i form av lägre priser

och större utbud. När sådana tjänster

liberaliseras inom EU till förmån för

ökad konkurrens och lägre priser skall

Sverige verka för att konsumentintressena

beaktas fullt ut och i samma takt.

Sverige skall vidare verka för att

tillgång för alla säkras. Studier och

utvärderingar som belyser effekterna av

liberaliseringen av denna typ av tjänster

bör genomföras på EU-nivå.

Motionen

Kia Andreasson m.fl. (mp) anser i motion

2001/02:L34 att ett område där

konsumenternas hälsa för närvarande

hänger i luften är den avreglerade el-

och telesektorn. Från att ha varit ett

samhällsansvar har denna sektor, anförs

det i motionen, övergått till privata

aktörer, som inte har ett samhällsansvar

att i första hand se till konsumenternas

intressen utan att se till bolagets egna

ekonomiska vinster. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att det behövs en

övergripande konsumentstrategi vad gäller

utbyggnaden av el- och telesektorn, dvs.

dragningen av elledningar, uppbyggnaden

av master och basstationer (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning

och anser att det är viktigt att

konsumentintressena beaktas i samband med

avregleringar av nödvändighetstjänster.

Som framhålls i skrivelsen måste därvid

säkerställas att informationen om

tjänsterna är relevant och begriplig och

att avtalsvillkoren är skäliga och

möjliggör byte av tjänsteföretag. Det är

dessutom angeläget att en konsument som

hamnar i tvist med en leverantör lätt kan

få sin sak prövad. Ett annat

grundläggande krav är att alla

konsumenter skall ha tillgång till

tjänsterna. Som framhålls i skrivelsen är

det inte självklart att marknadskrafterna

helt och fullt klarar av detta på egen

hand och att åtgärder från det offentliga

kan komma att behövas i vissa fall.

Enligt regeringens bedömning bör

studier och utvärderingar av

liberaliseringens effekter för

konsumenterna genomföras på EU-nivå. I

det sammanhanget kan påminnas om att

regeringen nyligen givit Konsumentverket

i uppdrag att i samarbete med

Konkurrensverket och övriga

sektorsmyndigheter göra systematiska

studier av vilka konsekvenser de nyligen

konkurrensutsatta marknaderna har fått

och i framtiden kan få för konsumenterna.

Under år 2002 skall, enligt uppdraget,

elmarknaden prioriteras.

I avvaktan på resultatet av det

pågående och aviserade arbetet är

utskottet inte berett att förorda någon

riksdagens åtgärd med anledning av motion

2001/02:L34 yrkande 6, som därför bör

avslås.

Alternativ tvistlösning utanför domstol

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

rör alternativ tvistlösning utanför

domstol. Utskottet anser att det inte

föreligger någon motsättning mellan

regeringen och motionärerna.

Bakgrund

Inom EG och EU har alltsedan 1980-talet i

en rad skilda sammanhang uppmärksammats

de problem som kan möta konsumenter när

det gäller möjligheten att hävda sin rätt

i gränsöverskridande tvister på den inre

marknaden. Inriktningen på området har

varit att underlätta för konsumenter att

få sin rätt prövad och att undvika

långdragna och dyra förfaranden.

Kommissionen antog år 1993 en grönbok som

bl.a. syftade till att utgöra underlag

för fortsatta diskussioner om problemet

med att ge tillgång till rättslig

prövning för alla medborgare på lika

villkor i alla medlemsländer, KOM (1993)

576 slutlig. I grönboken lades fram ett

antal förslag till hur lösandet av

gränsöverskridande konsumenttvister kan

underlättas, både på kollektiv och

individuell nivå. Bland dessa förslag kan

nämnas förbudsförelägganden med giltighet

i hela gemenskapen och förenklade

tvistlösningsförfaranden utom domstol

(s.k. Alternative Dispute Resolution,

ADR).

På grundval av 1993 års grönbok antog

kommissionen i februari 1996 ett

meddelande med en handlingsplan angående

tvistlösning på konsumentområdet, KOM

(96) 13 slutlig. I handlingsplanen lades

fram olika förslag till åtgärder i syfte

att bl.a. underlätta tvistlösning utanför

domstol. Ett utomprocessuellt

tvistlösningsorgan måste, enligt

handlingsplanen, ha förtroende bland

konsumenterna. Det är också viktigt att

ett sådant organ är oberoende och att

förfarandet är offentligt.

1996 års handlingsplan följdes upp i

mars 1998 genom att kommissionen antog

ett meddelande om reglering av

konsumenttvister utanför domstol med

syfte att uppmuntra och underlätta

reglering av konsumenttvister på ett

tidigare stadium, KOM (1998) 198 slutlig.

Meddelandet bestod av två delar, dels en

rekommendation (nr 98/257/EG) om de

principer som skall tillämpas av de

instanser som är ansvariga för

förfaranden för reglering av

konsumenttvister utanför domstol, dels en

europeisk reklamationsblankett. Enligt

kommissionens rekommendation måste ett

sådant organ följa principerna om

oberoende, öppenhet, kontradiktoriskt

förfarande, effektivitet, legalitet,

frihet och representation.

Rådet antog, på kommissionens

initiativ, i mars 2000 en resolution om

ett gemenskapstäckande nätverk av

nationella instanser för utomrättslig

reglering av konsumenttvister, EEJ-net.

Kontaktpunkter, s.k. clearing houses,

skall utses i varje medlemsstat, och

avsikten är att konsumenterna skall kunna

få information och råd om

tvistlösningsorgan och

tvistlösningsprocedurer utanför domstol i

andra medlemsstater. Konsumenterna skall

också kunna få hjälp med den särskilda

europeiska reklamationsblanketten. I

Sverige är Konsument Europa, en del av

Konsumentverket, en sådan kontaktpunkt.

Nätverket trädde i funktion i oktober

2001. I februari 2001 lanserade

komissionen också ett nätverk för

gränsöverskridande tvistlösning utanför

domstol när det gäller finansiella

tjänster, FIN-net. Nätverket syftar till

att garantera informationsutbyte så att

klagomål handläggs så snabbt, effektivt

och professionellt som möjligt. Till

skillnad från vad som gäller för EEJ-net

finns inte några kontaktpunkter utan

meningen är att respektive

tvistlösningsorgan skall hänvisa

konsumenten till rätt organ i den andra

medlemsstaten. Konsument Europa ingår

även i FIN-net.

Kommissionen överlämnade den 22 april

2002 en grönbok om alternativa system för

tvistlösning inom civil- och handelsrätt,

KOM (2002) 196. Syftet med grönboken är

att inleda en bred diskussionen bland

medlemsstaterna och andra berörda parter

om en rad olika juridiska frågor rörande

alternativ tvistlösning.

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att

utvecklingen inom EU när det gäller

konsumenternas möjligheter till

tvistlösning utom domstol varit positiv.

De system som har inrättats för att

hjälpa konsumenterna att lösa

gränsöverskridande tvister verkar, menar

regeringen, ha goda förutsättningar att

fungera på ett bra sätt. Sverige bör,

anförs det i skrivelsen, ha som mål och

inriktning att stödja insatser på

gemenskapsnivå och på internationell nivå

i syfte att konsumenterna skall kunna få

sin rätt prövad på ett enkelt, snabbt och

billigt sätt.

Motionerna

I motion 2001/02:L29 anser Christel

Anderberg m.fl. (m) att en bättre modell

dn domstolsprocesser är att anamma de

moderna principerna för utomrättslig

lösning av konsumenttvister, s.k.

alternative dispute resolution, ADR.

Motionärerna ställer sig därför bakom det

nyligen inrättade nätverket för

utomrättslig gränsöverskridande

tvistlösning som, anförs det i motionen,

ger konsumenterna egenmakt att lösa

problem utan att gå till domstol. I

motionen begärs ett tillkännagivande i

enlighet härmed (delvis).

Kia Andreasson m.fl. (mp) anför i

motion 2001/02:L34 att med en ökad

rörlighet över gränserna uppkommer behov

av att underlätta konsumenternas

möjligheter att lösa olika tvister med

näringsidkarna. Om det skall vara enkelt

för konsumenterna att få sin rätt prövad

bör det också, enligt motionärerna, vara

enkelt att hitta rätt instans. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att man

bör kunna vända sig till samma instans

oavsett om köpet gjorts i Sverige eller i

något annan EU-land (yrkande 18).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motion 2001/02:L29 har

utskottet inte någon annan uppfattning än

motionärerna vad gäller det angelägna i

att skapa tvistlösningsmekanismer i vilka

särskilt gränsöverskridande tvister kan

lösas på ett enkelt, billigt och snabbt

sätt. Mot bakgrund av vad som anförs i

skrivelsen framgår att även regeringen

har samma inställning i frågan, varför

det enligt utskottets mening inte

föreligger behov av någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av

motionen, som därför bör avslås såvitt nu

är ifråga.

Inte heller när det gäller motion

2001/02:L34 yrkande 18 kan utskottet av

samma skäl finna skäl till någon

riksdagens vidare åtgärd. Motionen bör

därför avslås.

Tillämplig lag i utomobligatoriska

tvister

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

vari begärs ett tillkännagivande om

inriktningen på regeringens arbete vad

gäller tillämplig lag i

utomobligatoriska tvister. Utskottet

förutsätter att regeringen i det

fortsatta arbetet beaktar de synpunkter

som framförs i motionen. Jämför

reservation nr 11 (v, fp).

Bakgrund

Bestämmelser om tillämplig lag i

avtalsförhållanden finns i konventionen

den 19 juni 1980 om tillämplig lag för

avtalsförpliktelser, den s.k.

Romkonventionen. Utgångspunkten i

konventionen är att parterna har frihet

att själva välja vilket lands lag som

skall vara tillämplig. Om parterna inte

har valt någon lag, skall den lag

tillämpas som avtalet har närmast

anknytning till. När det gäller

konsumentavtal finns i artikel 5 vissa

skyddsregler som innebär att parternas

lagval inte får innebära att konsumenten

berövas det skydd som tillförsäkras honom

eller henne enligt tvingande regler i det

land där konsumenten har sin vanliga

vistelseort. Om parterna i ett

konsumentavtal inte har avtalat något

särskilt i lagvalsfrågan skall lagen i

konsumentens hemland tillämpas.

För närvarande pågår inom kommissionen

överväganden som syftar till att

Romkonventionen skall göras om till en EU-

förordning.

Frågan om tillämplig lag i

utomobligatoriska förhållanden, dvs. där

det inte råder något avtalsförhållande

mellan parterna, är inte lag- eller

konventionsreglerad. I de flesta av EU:s

medlemsländer har dock i praxis

utvecklats en princip, den s.k. lex loci

delicti-principen, som innebär att lagen

i det land där den skadegörande

handlingen företas skall tillämpas. I

vissa situationer kan dock det problemet

uppstå att den skadegörande handlingen

företas i ett annat land än det där

skadan uppkommer. Så kan exempelvis bli

fallet vid förtal i massmedier med

internationell spridning, miljöfarliga

utsläpp och databrottslighet. Problemet

har lösts på olika sätt i EU:s

medlemsländer. I vissa länder är det

avgörande kriteriet var den

skadeståndsgrundande handlingen utfördes,

medan det i andra länder är avgörande var

den skadelidande har sitt hemvist.

Ytterligare en kategori är de länder som

låter den skadelidande välja den för

honom eller henne mest fördelaktiga

lagen. I svensk rätt är rättsläget för

närvarande osäkert.

Under det senaste decenniet har frågan

om en reglering på EU-nivå av

lagvalsfrågan i utomobligatoriska

förhållanden diskuterats i olika

sammanhang. Något formellt förslag har

ännu inte lagts fram. Kommissionen

presenterade dock den 3 maj 2002 ett

utkast till en förordning om tillämplig

lag för utomobligatoriska förpliktelser.

Syftet med utkastet är att inleda en

diskussion om en gemenskapsrättsakt i

ämnet. Enligt huvudregeln i utkastet till

förordning skall tillämplig lag för en

utomobligatorisk förpliktelse som

härleder sig från en skadeståndsgrundande

handling vara lagen i det land där skadan

uppkom, oavsett i vilket land den

händelse som orsakade skadan ägde rum och

oavsett i vilket land eller i vilka

länder den indirekta skadan uppkom.

Vad gäller tillämplig lag i

utomobligatoriska förpliktelser som

härleder sig från en kränkning av

privatlivet eller personlighetsskyddet

eller från ärekränkning skall lagen i det

land där den som lidit skadan hade sitt

hemvist vid tidpunkten för den

skadeståndsgrundande handlingen vara

tillämplig.

Kommissionen har uppmanat alla berörda

parter att senast i mitten av september

2002 lämna synpunkter på utkastet och

dess lagvalsregler. Utkastet och de

synpunkter som framförs kommer, enligt

vad som anförs i utkastet, att beaktas

vid den fortsatta beredningen av en

kommande rättsakt på området.

Motionen

I motion 2001/02:L32 påpekar Ana Maria

Narti m.fl. (fp) att skyddet för tryck-

och yttrandefriheten inom EU befinner sig

på mycket varierande nivå och att

möjligheterna att angripa

nyhetsförmedling och samhällsdebatt genom

krav på skadestånd i domstol i flera

länder är långt mer vidsträckta än i

Sverige. Vilket lands lag som är

tillämplig kan således, menar

motionärerna, få stor betydelse för

huruvida nyhetsförmedlingens, debattens

och konstens frihet är skyddad eller

inte. I motionen argumenteras för att det

internationellt privaträttsliga regelverk

som nu övervägs inom EU skall utformas på

så sätt att det är sändarlandets lag som

skall vara tillämplig och således inte

lagstiftningen i den skadelidandes

hemland. En motsatt ordning kan,

framhåller motionärerna, innebära att

makthavare i länder med ett svagt skydd

för press- och yttrandefrihet kan sätta i

system att angripa internationella

kritiker i domstolar där lagen ger stora

möjligheter att få kritiker ålagda

skadeståndsskyldighet – skadestånd som

sedan myndigheterna i andra länder

förväntas att driva in. I motionen begärs

tillkännagivanden om att den i de svenska

grundlagarna fastlagda synen på tryck-

och yttrandefrihet skall vara vägledande

för regeringen i det fortsatta arbetet

inom EU-samarbetet vad gäller frågor om

tillämplig lag i gränsöverskridande

tvister (yrkande 1). Motionärerna begär

även ett tillkännagivande om att EU-

regler om tillämplig lag kan innebära

risker för tryck- och yttrandefriheten

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening pekar

motionärerna på en viktig och

intresseväckande frågeställning som varit

föremål för diskussion runt om i Europa

under senare år. Utskottet förutsätter

att regeringen i den fortsatta

beredningen av frågan noga beaktar de

synpunkter som förts fram i den nu

aktuella motionen, utan att något

tillkännagivande kommer till stånd.

Motionsspörsmålet är emellertid inte

renodlat konsumenträttsligt utan

aktualiserar en rad olika

frågeställningar på civil- och

processrättens område. Med hänsyn till

detta är utskottet inte berett att, på

förevarande underlag och i detta

sammanhang, förorda något särskilt

uttalande eller annan åtgärd från

riksdagens sida med anledning av

motionen.

Med det anförda föreslår utskottet att

motion 2001/02:L32 skall avslås.

Ekologiskt hållbara konsumtions- och

produktionsmönster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

som gäller en strategi för hållbar

utveckling. Resultatet av den av

regeringen aviserade utvärderingen av

miljömålet i konsumentpolitiken bör

först avvaktas innan utskottet är

berett att överväga något initiativ

från riksdagens sida.

Bakgrund

Som redovisats inledningsvis innebär

miljömålet inom konsumentpolitiken att

sådana konsumtions- och

produktionsmönster skall utvecklas som

minskar påfrestningarna på miljön och

bidrar till en långsiktigt hållbar

utveckling. Miljömålet beslutades av

riksdagen år 1995 (prop. 1994/95:140,

bet. LU32, rskr. 438). 2001 års

konsumentpolitiska beslut föranledde

ingen förändring av miljömålets

formulering. Bakom miljömålets införande

låg en strävan att starkare betona

sambandet mellan konsumtion och miljö.

Det ansågs vara en viktig

konsumentpolitisk uppgift att försöka

uppnå sådana konsumtionsmönster som

belastar miljön så lite som möjligt.

Vidare betonades vikten av att påverka

även produktionen i denna riktning.

År 1998 överlämnade regeringen

skrivelse 1997/98:67 Konsumenterna och

miljön – en handlingsplan för hållbar

utveckling till riksdagen. I den då

aktuella skrivelsen lade regeringen fram

en handlingsplan för arbetet med att

uppfylla miljömålet. Planen utgjorde ett

led i arbetet att uppnå en hållbar

utveckling och syftade till att inleda en

process vars syfte var att uppmuntra och

underlätta för hushållen att ta ett ökat

ansvar för miljön och

resurshushållningen. Skrivelsen

föranledde ingen erinran från riksdagens

sida (bet. 1999/2000:LU21, rskr. 220).

I januari 2002 överlämnade regeringen

skrivelse 2001/02:68 med en lägesrapport

om det arbete som regeringen och dess

myndigheter bedrivit för att uppnå

miljömålet i konsumentpolitiken. Inte

heller denna skrivelse föranledde någon

erinran från riksdagens sida (bet.

2001/02:LU18). Avsikten är att en

utvärdering av miljömålet skall redovisas

för riksdagen under år 2002.

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att Sverige skall

fortsätta att verka för att EU anlägger

ett konkret miljöperspektiv på

konsumentfrågorna och för att det skall

utvecklas en strategi för ekologiskt

hållbar utveckling inom konsumentsektorn.

En sådan strategi bör, enligt regeringen,

uppmärksamma förbättrad miljöinformation,

varuprovning och kunskapsuppbyggnad

avseende sambanden mellan hushållens

agerande och påverkan på hälsa och miljö.

Motionen

I motion 2001/02:L34 av Kia Andreasson

m.fl. (mp) anförs att det i och för sig

är positivt med en strategi på EU-nivå

för ekologiskt hållbar utveckling.

Enligt motionärerna når Sverige dock

förmodligen snabbare framsteg om en sådan

strategi först utvecklas för den svenska

konsumentpolitiken. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att en strategi för

hållbar utveckling skall utformas för den

svenska konsumentpolitiken innan

regeringen verkar för att EU skall

anlägga ett konkret miljöperspektiv på

konsumentfrågorna (yrkande 19).

Utskottets ställningstagande

Den av regeringen aviserade

utvärderingen av miljömålet inom

konsumentpolitiken bör först avvaktas

innan utskottet är berett att överväga

något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motion 2001/02:L34 yrkande

19, som därför bör avslås.

Reservationer

1.Principiella frågor (punkt 1)

av Christel Anderberg, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Anders

Sjölund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L29 i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det nu hög tid för

en annan grundsyn på konsumentpolitiken

inom EU än den som kommer till uttryck i

skrivelsen.

Inriktningen på konsumentpolitiken på

det nationella planet syftar till att

genom centralisering skapa ett system för

styrande av konsumenternas val. Detta

innebär att konsumenternas egen förmåga

förringas och att varor och tjänster

fördyras eftersom producenternas extra

kostnader övervältras på konsumenterna.

Vi kan, mot bakgrund av vad som anförs i

skrivelsen, med beklagande konstatera att

regeringen avser att lägga inriktningen

av den nationella konsumentpolitiken till

grund även för arbetet på EU-nivå.

Vi anser att tron på den enskildes egen

förmåga är en grundbult i ett sunt

samhälle. En modern konsumentpolitik

måste därför ge människor utrymme att

själva fatta egna beslut om sin

konsumtion. När beslutanderätten

överflyttas från konsumenterna till

statliga eller överstatliga

organisationer skapas en konstgjord

konsumentmakt, vilket i sin tur leder

till att den enskilde konsumentens

möjligheter till eget beslutsfattande

minskar. Konsumentpolitiken på EU-nivå

bör vara inriktad på att öka den

konkurrensutsatta marknaden, att vidga

området för privat näringsverksamhet, att

avveckla offentliga monopol och att

minska offentligt ägande i

näringsverksamhet. Det är vidare viktigt

att regeringen i det europeiska

samarbetet verkar för avregleringar,

decentralisering av beslutsfattandet och

en väl fungerande inre marknad.

Inriktningen av regeringens arbete på

det konsumentpolitiska området bör

utformas i enlighet med den principiella

inställning som nu har redovisats.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L29 i denna del, som sin mening

ge regeringen till känna.

2.Lagstiftning (punkt 2)

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:L30 yrkande 1 och 2001/02: L34

yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Regeringen ger i skrivelsen uttryck för

en positiv inställning till ett framtida

harmoniserat konsumentskydd inom EU.

Detta kan vi inte tolka på annat sätt än

att regeringen nu avser att frångå

principen om att Sverige skall verka för

att EU-lagstiftningen på konsumentområdet

utformas som minimiregler för att i

stället förespråka en harmoniserad

konsumentskyddslagstiftning på EU-nivå.

Vi delar inte regeringens uppfattning i

denna fråga. Enligt vår uppfattning

kommer den av regeringen förordade

inriktningen att föra med sig nackdelar

för konsumenterna och göra det omöjligt

eller i varje fall mindre meningsfullt

att uppställa eller behålla ett

konsumenträttsligt skydd som är högre än

vad som gäller i andra medlemsländer.

Nivån på konsumentskyddet kommer också

att bli en förhandlingsfråga där

flertalet övriga medlemsstater sannolikt

inte kommer att acceptera nivån på det

svenska konsumentskyddet. Det föreligger

därför stor risk för att Sverige kommer

att tvingas att sänka sin

konsumentskyddsnivå.

Regeringen bör mot denna bakgrund även

fortsättningsvis verka för att EU-

lagstiftningen på konsumentområdet

utformas som minimiregler och att ingen

medlemsstat skall behöva sänka sin

konsumentskyddsnivå.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motionerna

2001/02:L30 yrkande 1 och 2001/02:L34

yrkandena 1–3, som sin mening ge

regeringen till känna.

3.Konsumentinflytande (punkt 3)

av Christel Anderberg, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Anders

Sjölund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L29 i denna del samt avslår

motionerna 2001/02:L31 yrkande 1 och

2001/02:L34 yrkandena 7 och 8.

Ställningstagande

Vi vill framhålla det angelägna i att

konsumentorganisationerna är

självständiga och att de inte blir bundna

till en nationell regering eller kan

misstänkas för att inte vara oberoende.

Kravet på medfinansiering och precisering

av konsumentprojekt vid beviljande av

ekonomiskt stöd är därför av stor vikt.

Regeringen bör i det kommande arbetet med

att utarbeta ett nytt rambeslut med

regler för beviljande av ekonomiskt stöd

till konsumentorganisationer och

konsumentprojekt på EU-nivå verka för att

regelverket inte luckras upp så att

finansiellt stöd kan utgå utan klara

grunder eller metoder för uppföljning.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L29 i denna del, som sin

mening ge regeringen till känna.

Ställningstagandet innebär att

riksdagen bör avslå motionerna

2001/02:L31 yrkande 1 och 2001/02:L34

yrkandena 7 och 8.

4.Livsmedelsfrågor (punkt 7)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Kjell

Eldensjö (kd) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:L28 yrkande 3 och 2001/02:L33

samt avslår motionerna 2001/02:L31

yrkande 2, 2001/02:L34 yrkandena 12 och

13, 2000/01:MJ257 yrkande 4 och

2001/02:So637 yrkande 14 i denna del.

Ställningstagande

Som framhålls i motionerna 2001/02:L28

yrkande 3 och 2001/02:L33 är fullgod

livsmedelsinformation en grundläggande

förutsättning för att människor skall

kunna utnyttja sin konsumentmakt. Det är

således viktigt att konsumentkraven sätts

mer i fokus på livsmedelsområdet och att

konsumenterna informeras om livsmedlens

ursprung och innehåll och om eventuell

förekomst av genmodifierade organismer.

Regeringen bör därför verka kraftfullt

inom EU för att ursprungsmärkningen av

livsmedel utvecklas och att märkning av

genmodifierade livsmedel kommer till

stånd.

En särskild fråga som särskilt bör

uppmärksammas i detta sammanhang är

ursprungsmärkning av kött. I dag

förekommer visserligen ursprungsmärkning

av nötkött, vilket är ett steg i rätt

riktning. Enligt vår uppfattning bör dock

även andra köttslag ursprungsmärkas.

Regeringen bör verka aktivt för att en

sådan märkningsordning införs på EU-nivå.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motionerna

2001/02:L28 yrkande 3 och 2001/02:L33 och

med avslag på motionerna 2001/02:L31

yrkande 2, 2001/02:L34 yrkandena 12 och

13, 2000/01:MJ257 yrkande 4 och

2001/02:So637 yrkande 14 i denna del, som

sin mening ge regeringen till känna.

5.Livsmedelsfrågor (punkt 7)

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L34 yrkande 13 samt avslår

motionerna 2001/02:L28 yrkande 3,

2001/02:L31 yrkande 2, 2001/02:L33,

2001/02:L34 yrkande 12, 2000/01:MJ257

yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande 14 i

denna del.

Ställningstagande

Osäkerheten kring genmanipulerade

livsmedel är enligt vår mening alltför

stor. För att hinna få fram ett bättre

vetenskapligt underlag för att bedöma

riskerna på både kort och lång sikt samt

för att ge mer tid för utformning av

system för övervakning av genetiskt

utsläpp bör ett moratorium införas för

genmanipulerade livsmedel inom hela EU.

Regeringen bör i EU-samarbetet verka för

att ett sådant moratorium införs.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L34 yrkande 13 och med avslag på

motionerna 2001/02:L28 yrkande 3,

2001/02:L31 yrkande 2, 2001/02:L33,

2001/02:L34 yrkande 12, 2000/01:MJ257

yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande 14 i

denna del, som sin mening ge regeringen

till känna.

6.Märkning (punkt 9)

av Christel Anderberg, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Anders

Sjölund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L29 i denna del.

Ställningstagande

Många konsumenter efterfrågar i dag varor

med märkning av olika slag, exempelvis

etisk märkning, jämställdhetsmärkning och

miljömärkning. Denna speciella form av

varumärkning bör, enligt vår mening,

tillåtas att vara ett konkurrensverktyg

snarare än ett statligt kontrollmedel.

Lagstadgade krav på märkning medför

kostnader för konsumenterna samtidigt som

effekterna av sådan märkning är

svårkontrollerade på mikronivå. Seriösa

företag övervakar själva sin tillverkning

och informerar sina kunder om hur varorna

tillverkats samtidigt som medvetna

konsumenter väljer bäst själva vilka

företag som producerar sina varor på ett

sätt som passar konsumenternas intressen

och val. Enligt vår uppfattning är därför

självreglering och god branschsedvänja

bättre än lagar och regler om märkning.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L29 i denna del, som sin mening

ge regeringen till känna.

7.Konkurrens (punkt 10)

av Christel Anderberg, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Anders

Sjölund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L29 i denna del och avslår motion

2001/02:So637 yrkande 14 i denna del.

Ställningstagande

Som framhålls i motion 2001/02:L29 är fri

konkurrens på lika villkor en viktig

förutsättning för att marknadsekonomin

skall fungera. Konkurrens är, enligt vår

mening, den bästa garantin för att

konsumenterna skall få så bra varor som

möjligt. Konkurrens är också av avgörande

betydelse för den internationella styrkan

hos svenskt näringsliv som skapas av att

konkurrensen upprätthålls på

hemmamarknaden. Regeringens arbete bör

därför inriktas på att verka för en

stärkt konkurrenspolitik inom EU.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L29 i denna del och med avslag på

motion 2001/02:So637 yrkande 14 i denna

del, som sin mening ge regeringen till

känna.

8.Konkurrens (punkt 10)

av Ana Maria Narti (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So637 yrkande 14 i denna del och

avslår motion 2001/02:L29 i denna del.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i motion

2001/02:So637 yrkande 14 anser jag att

konkurrenspolitiken bör skärpas.

Regeringen bör vidare inom EU verka för

mer frihandel och avskaffade

handelshinder i syfte att uppnå lägre

priser och ökad valfrihet för den

enskilde.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:So637 yrkande 14 i denna del och

med avslag på motion 2001/02:L29 i denna

del, som sin mening ge regeringen till

känna.

9.Ursprungslandsprincipen (punkt 11)

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L30 yrkande 2.

Ställningstagande

Ursprungslandsprincipen innebär att

näringsidkarna kan betrakta och behandla

hela EU som en enda marknad och bortse

från nationell

konsumentskyddslagstiftning. Detta

innebär att själva syftet med

minimilagstiftning, som ger

medlemsländerna en möjlighet att kunna

erbjuda konsumenterna en högre

konsumentskyddsnivå, urholkas. Att

regeringen inte har något att invända mot

ursprungslandsprincipen ligger således

helt i linje med regeringens

kursomläggning från att verka för

minimilagstiftning till att förespråka

ett harmoniserat konsumentskydd inom EU.

Enligt vår uppfattning kommer

ursprungslandsprincipens förmodat

positiva inverkan på den

gränsöverskridande konsumenthandelns

tillväxt att motverkas av att

konsumenterna drar sig för att köpa varor

och tjänster från utländska företag i

vetskap om att dessa företag inte behöver

följa konsumentlagstiftningen i

konsumentens hemland. Vi anser mot denna

bakgrund att regeringen inom EU skall

verka för att effektlandsprincipen inte

överges till förmån för

ursprungslandsprincipen på det

konsumenträttsliga området.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L30 yrkande 2, som sin mening ge

regeringen till känna.

10. Obeställd e-postreklam

(punkt 12)

av Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Tasso Stafilidis (v),

Kjell Eldensjö (kd) och Viviann Gerdin

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L28 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen som förs fram i

motion 2001/02:L28 att det bör införas

ett förbud på EU-nivå mot att sända e-

postreklam till konsumenter som inte i

förväg har samtyckt till att ta emot

sådan reklam. Regeringen bör vara

pådrivande inom EU och verka offensivt

för att ett sådant förbud snarast införs.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L28 yrkande 4, som sin mening ge

regeringen till känna.

11. Tillämplig lag i

utomobligatoriska tvister (punkt 17)

av Tanja Linderborg (v), Tasso

Stafilidis (v) och Ana Maria Narti

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i

reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:L32.

Ställningstagande

Som framhålls i motion 2001/02:L32 är

skyddet för tryck- och yttrandefriheten

olika starkt i EU:s medlemsländer.

Möjligheterna att angripa

nyhetsförmedling och samhällsdebatt genom

krav på skadestånd i domstol är vidare

långt större i många medlemsländer än vad

som är fallet i Sverige. Vilket lands lag

som är tillämplig i gränsöverskridande

tvister i utomobligatoriska förhållanden,

exempelvis i tvister rörande krav på

skadestånd med anledning av påstått

förtal i internationella massmedier, kan

således få stor betydelse för huruvida

nyhetsförmedlingen, debattens och

konstens frihet är skyddad eller inte.

Enligt vår mening kan bärande skäl

anföras till stöd för att sändarlandets

lagstiftning skall vara tillämplig i

sådana situationer. En annan ordning kan

nämligen komma att innebära att

makthavare i länder med ett svagt skydd

för press- och yttrandefrihet kan sätta i

system att angripa internationella

kritiker i domstolar i länder där lagen

ger stora möjligheter att få kritikerna

ålagda skadeståndsskyldighet.

Kommissionen har alldeles nyligen

presenterat ett utkast till förordning om

tillämplig lagstiftning i

utomobligatoriska tvister. Enligt vår

uppfattning är det angeläget att den i de

svenska grundlagarna fastlagda synen på

tryck- och yttrandefriheten är

vägledande för regeringen i den fortsatta

beredningen av kommissionens förslag. Det

är vidare viktigt att regeringen är

medveten om och beaktar att utformningen

av den framtida internationellt

privaträttsliga lagstiftningen på EU-nivå

kan innebära risker för tryck- och

yttrandefriheten.

Vad som sålunda anförts i reservationen

bör riksdagen, med bifall till motion

2001/02:L32, som sin mening ge regeringen

till känna.

Särskilda yttranden

1. Produktsäkerhet

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Vi anser att det är angeläget att

kärnsäkerheten och de strålrelaterade

hälsofrågorna, bl.a. vad gäller riskerna

med strålning från mobiltelefoner och

master för mobiltelefoni, ges en hög

prioritet och lyfts fram i det europeiska

produktsäkerhetsarbetet. Regeringen bör

verka för en hög konsumentskyddsnivå på

området.

Mot bakgrund av det arbete som pågår på

området finner vi för närvarande inte

tillräckliga skäl att formellt yrka

bifall till motion 2001/02:L34 yrkandena

10 och 11. Vi avser dock att noga följa

frågorna och återkomma i saken om så

skulle visa sig erforderligt.

2. Standardisering

av Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Tasso Stafilidis (v)

och Kjell Eldensjö (kd).

Som framhålls i motion 2001/02:L28

yrkande 1 är det angeläget att

funktionshindrades synpunkter och behov

beaktas i det internationella

standardiseringsarbetet. Med hänsyn till

att inriktningen på regeringens arbetet

på området synes ligga väl i linje med

vad som anförs i motionen saknas enligt

vår mening skäl att nu formellt yrka

bifall till motionsyrkandet. Vi avser

dock att noga följa utvecklingen på

området och återkomma i ett senare

sammanhang om det skulle visa sig

erforderligt.

3. Global standardisering

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö

(båda kd).

I likhet med vad som anförs i motion

2001/02:L28 yrkande 2 anser vi att ett

aktivt och offensivt engagemang med hög

grad av konsumentinflytande från EU:s och

EU-ländernas sida i det globala

standardiseringsarbetet är den bästa

garantin för att säkerhetsnivån på

produkterna blir hög. Globala standarder

bör därför främjas av EU.

Även om det i skrivelsen går att skönja

en tvehågsen attityd från regeringens

sida när det gäller vikten av global

standardisering, ser vi dock för

närvarande inte någon avgörande skillnad

i synsätt mellan regeringen och

motionärerna när det gäller vikten av

standardisering av global nivå. Vi har

därför valt att inte formellt yrka bifall

till motionen i denna del utan avser i

stället att följa regeringens arbete på

området och återkomma om skäl för detta

skulle framkomma.

4. Livsmedelsfrågor

av Ana Maria Narti (fp).

I regeringens skrivelse 2001/02:148 Mål

och inriktning för det svenska arbetet

med konsumentfrågor konstateras med

tillfredsställelse att insatserna på

livsmedelsområdet har blivit mera

effektiva inom EU. Jag instämmer och

påminner om det egna arbetet inom EU-

parlamentet framför allt med en kontroll

av produkterna i hela produktionskedjan

från jord till bord. Det kommande

direktivet om salmonella är också en

internationell framgång för Sveriges

liberaler.

Med hänsyn till vad som anförs i motion

2000/01:MJ257 vill jag understryka att

konsumentskyddets problem inte än är helt

lösta. Ett tydligt regelverk som

tillämpas enhetligt i hela EU kräver

också vissa ändringar i det svenska

arbetet med kontroll av livsmedel då

vissa brister i dag finns i det svenska

systemet.

Det nuvarande systemet har skapat en

hopplös situation med snåriga avgifter,

isärhållna myndigheter med delat ansvar

och en extremt ojämn kontroll. De stora

problemen finns i kommunerna. Somliga

kommuner är starka och har en utmärkt

tillsyn. Men cirka en tredjedel av

kommunerna har en bristfällig kontroll.

Kommunerna kontrollerar dessutom sig

själva. De skall kontrollera den mat som

lagas till de känsligaste människorna –

barn, sjuka och gamla. Sådana kök kräver

i en del andra europeiska länder minst

fyra oanmälda besök per år. I Sverige

ligger vi i genomsnitt under ett besök

per år. Det finns restauranger och

storkök som inte sett besök på flera år.

Säkerheten sätts härmed ur spel, och den

slarvige och farlige gynnas, medan den

skötsamma missgynnas.

Jag anser att det behövs en nationell

myndighet som kontrollerar kedjan från

jord till bord. Det nuvarande systemet

med delat ansvar mellan Jordbruksverket,

Livsmedelsverket och Socialstyrelsen

måste ersättas.

5. Marknadsföring och information

av Tanja Linderborg och Tasso

Stafilidis (båda v).

Grönboken om det framtida

konsumentskyddet inom EU är för

närvarande föremål för överväganden inom

EU:s institutioner. Vi vill framhålla

vikten av att regeringen i detta arbete

verkar för att det även fortsättningsvis

skall vara möjligt att behålla olika

nationella särregleringar som innebär

restriktioner för barnreklam och

marknadsföring av tobak och alkohol. Det

är även angeläget att motionsspörsmålet

uppmärksammas i det pågående arbetet med

anledning av kommissionens förslag till

förordning om säljfrämjande åtgärder.

Vi utgår från att regeringen beaktar

vad som nu har anförts utan att ett

formellt tillkännagivande kommer till

stånd från riksdagens sida och har därför

valt att inte yrka bifall till motion

2001/02:L34 yrkande 14. Vi vill dock

klargöra att vi avser att noga följa

frågan och återkomma i saken om

inriktningen på regeringens arbete så

skulle kräva.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2001/02:148

presenterar regeringen sin syn på mål och

inriktning för det svenska arbetet med

konsumentfrågor i EU de kommande fem

åren.

Följdmotioner

2001/02:L28 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att från svensk sida inta en pådrivande

roll i fråga om att inom

konsumentpolitikens områden beakta och

ta till vara funktionshindrades

synpunkter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

värdet av en från EU:s sida aktiv och

positiv attityd till global

standardisering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

offensivt svenskt arbete för

ursprungsmärkning inom EU av andra

köttslag än nötkött.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att påskynda arbetet inom EU vad gäller

införande av optin-lösning för

obeställd e-postreklam.

2001/02:L29 av Christel Anderberg m.fl.

(m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om mål

och inriktning för det svenska arbetet

med konsumentfrågor i EU.

2001/02:L30 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att regeringen skall verka för att det

juridiska systemet med minimiregler i

EU inte skall överges till förmån för

en harmonisering av konsumenträtten i

EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att regeringen i det svenska arbetet

med konsumentfrågor i EU inte skall

överge effektlandsprincipen till förmån

för ursprungslandsprincipen.

2001/02:L31 av Christina Axelsson (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följ-

ande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av likvärdiga villkor för

konsumentorganisationer i EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

tillämpning av regelsystem och

sanktionsmöjligheter för dem som inte

följer överenskomna regler eller

avsiktligt fuskar.

2001/02:L32 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

den i de svenska grundlagarna fastlagda

synen på tryck- och yttrandefrihet som

vägledande för regeringens fortsatta

arbete vad gäller EU-samarbetet och

frågor om tillämplig lag i rättstvister

över gränserna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att EU-regler om tillämplig lag kan

innebära risker för tryck- och

yttrandefriheten.

2001/02:L33 av Viviann Gerdin m.fl. (c)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Sverige skall verka inom EU för att

ursprungsmärkning av livsmedel skall

utvecklas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Sverige skall verka inom EU för att

genmodifierade livsmedel skall märkas.

2001/02:L34 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att alla EU-bestämmelser om

konsumentskydd bör vara utformade som

minimiregler.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att konsumentskyddet skall gå före

hänsyn till den inre marknadens

funktioner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Sverige ges möjlighet i EU att

behålla och vidareutveckla sina

strängare konsumentkrav och sin

jämförelsevis höga skyddsnivå.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Jordbruksdepartementet bör ge ut en

nyhetstidning om konsumentpolitiken i

EU och om svenska initiativ och

insatser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att skyddet av konsumentens hälsa skall

bli en konsumentfråga såväl i Sverige

som i EU.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att det behövs en övergripande

konsumentstrategi såväl i Sverige som i

EU om utbyggnaden av el- och

telesektorn (dragningen av elledningar,

uppbyggnaden av master och

basstationer).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att svenska konsumentorganisationer

skall få mer inflytande på EU-nivå samt

att svenska myndigheter som t.ex.

Konsumentverket inte skall representera

svenska konsumentorganisationer inom

EU:s arbetsgrupper där det från andra

länder sitter folkrörelser.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att EU-stöd till

konsumentorganisationer inte får

innebära att deras offentliga stöd dras

in.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att försiktighetsprincipen bör vara en

vägledande princip såväl i Sveriges som

i EU:s konsumentpolitik på alla nivåer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att strålning och "strålande" apparater

(mikrovågsugnar, mobiltelefoner, etc.)

skall bli en miljö-, hälso- och

konsumentskyddsfråga såväl i Sverige

som i Europa.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att kärnkraftssäkerhet är en

konsumentfråga och bör finnas med i

produktsäkerhetsarbetet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att ursprungsmärkning, samt information

om eventuella transporter, skall finnas

på alla livsmedel i EU inom en snar

framtid.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att ett moratorium för genmanipulerade

livsmedel skall gälla i hela EU.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att ett nytt "dynamiskt europeiskt

regelverk" inte skall försämra Sveriges

nuvarande regler, avseende t.ex.

restriktioner för TV-reklam riktad till

barn och reklam om alkohol och tobak.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att konsumenternas säkerhet och hälsa

alltid skall gå före vinstintresset.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Konsumentpolitiska kommitténs

förslag om finansiella tjänster (främst

sådana som tillhandahålls av banker,

försäkringsbolag, kreditmarknadsföretag

och värdepappersföretag samt andra

finansiella institut) skall beaktas av

regeringen i EU-samarbetet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att regeringen i EU bör driva att det

skall införas ett generellt krav på att

kreditkostnaden skall anges i landets

valuta.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att konsumenten bör kunna vända sig

till en och samma instans för

reklamationer och andra tvister för

konsumentköp gjorda både i Sverige och

i EU.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Sverige bör utarbeta en strategi

för en ekologiskt hållbar utveckling

för den svenska konsumentsektorn -

innan vi verkar för att EU anlägger ett

konkret miljöperspektiv.

Motion från allmänna motionstiden 2000/01

2000/01:MJ257 av Harald Nordlund och

Lennart Kollmats (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen bör

verka för att konsumentskyddet skall

grundas på ett regelverk som finns och

tillämpas enhetligt i hela EU.

Motion från allmänna motionstiden 2001/02

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ökad egenmakt som konsument genom en

skärpning av konkurrenspolitiken och

förstärkt matsäkerhet inom Europeiska

unionen.