Bet. 2001/02:LU30

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU30

Direktivet om sena betalningar

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2001/02:132, Direktivet om sena

betalningar, jämte en med anledning av propositionen

väckt motion. Propositionen innehåller förslag till

ändringar i räntelagen (1975:635) och lagen

(1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare som

syftar till att i svensk rätt genomföra EG-

direktivet om bekämpande av sena betalningar vid

handelstransaktioner. Ändringarna i räntelagen

innebär att diskontot ersätts av en referensränta

baserad på Riksbankens reporänta. Förslaget i den

delen har medfört förslag till ändringar i annan

lagstiftning där diskontot tjänar som referensränta.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

I motionen begärs tillkännagivande om ytterligare

lagstiftning i syfte att undvika processer rörande

innebörden av nuvarande avtalsklausuler som hänvisar

till diskontot.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

lagförslag och avslår motionen.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i jordabalken,

b) lag om ändring i räntelagen (1975:635),

c) lag om ändring i lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag,

d) lag om ändring i lagen (1984:292) om

avtalsvillkor mellan näringsidkare,

e) lag om ändring i lagen (1984:649) om

företagshypotek,

f) lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område,

g) lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

h) lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti.

2. Övergångsregel

Riksdagen avslår motion 2001/02:L15.

Reservation (m, kd)

Stockholm den 25 april 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund

(s), Karin Jeppsson (s), Nikos Papadopoulos (s),

Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Petra

Gardos (m) och Agne Hansson (c).

2001/02

LU30

Redogörelse för ärendet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog

den 29 juni 2000 direktivet (00/35/EG) om bekämpande

av sena betalningar vid handelstransaktioner

(direktivet om sena betalningar). Direktivet kan

beskrivas som ett åtgärdspaket för att stävja

dröjsmål med betalningar i affärslivet. I direktivet

finns bestämmelser om betalningsfrister och ränta,

rätt till ersättning för indrivningskostnader,

skyndsam handläggning vid myndigheter som behandlar

betalningskrav samt ogiltighet av och förbud mot

grovt oskäliga betalningsvillkor. Direktivet skall

vara genomfört senast den 8 augusti 2002.

Som ett led i arbetet med att genomföra direktivet

har inom Justitiedepartementet utarbetats

departementspromemorian (Ds 2001:56) Åtgärder mot

sena betalningar. Departementspromemorian har

remissbehandlats och ligger till grund för förslagen

i förevarande proposition.

Direktivets bestämmelser berör flera rättsområden

såsom allmän förmögenhetsrätt, processrätt,

offentlig rätt och marknadsrätt. I propositionen gör

regeringen bedömningen att svensk rätt på dessa

områden redan i dag till stor del uppfyller

direktivets krav. Vissa lagändringar är dock

påkallade, och den naturliga utgångspunkten för att

genomföra direktivets bestämmelser har varit att

göra de ändringar som behövs i de lagar som redan i

dag innehåller bestämmelser på de aktuella områdena.

För att i svensk rätt genomföra EG-direktivet om

sena betalningar föreslår regeringen sålunda - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar i

propositionen framlagda förslag till ändringar i

räntelagen (1975:635) och lagen (1984:292) om

avtalsvillkor mellan näringsidkare. Därutöver

föreslår regeringen - också efter hörande av

Lagrådet - ändringar i jordabalken, lagen

(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, lagen

(1984:649) om företagshypotek, lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område, sjölagen (1994:1009) och lagen (1995:1571)

om insättningsgaranti, vilka utgör följdändringar

till ändringarna i räntelagen.

Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och

lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion

väckts. Motionsförslaget finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Direktivet om sena betalningar

Utskottets förslag i korthet

Propositionen

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.

Motionen

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med begäran om en

övergångsregel. Jämför reservationen (m, kd).

Nuvarande ordning

Borgenärers rätt till ränta regleras i räntelagen

(1975:635), som är generellt tillämplig på

penningfordringar på förmögenhetsrättens område.

Lagens bestämmelser är dispositiva och gäller

således endast i den mån inte annat är avtalat eller

utfäst eller särskilt föreskrivet. Ränta på

förfallna fordringar skall enligt 5 och 6 §§

räntelagen beräknas på grundval av diskontot som är

en referensränta, vilken med tillägg av vissa för

olika fall varierande procentenheter blir en

dröjsmålsränta.

Diskontot fastställs kvartalsvis av

Riksgäldskontoret och beräknas som genomsnittet av

de under närmast föregående kalenderkvartal dagligen

noterade räntorna för sexmånaders statsskuldväxlar

och femåriga statsobligationer, minskat med 2,5

procentenheter och avrundat till närmaste hela eller

halva procentenheter.

Direktivet

I artikel 3 i direktivet om sena betalningar

föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa att

räntenivån för dröjsmålsräntan skall vara summan av

den räntesats som Europeiska centralbanken har

tillämpat vid sin senaste huvudsakliga

refinansieringstransaktion som utfördes före den

första kalenderdagen av det aktuella halvåret

(referensränta) plus åtminstone 7 procentenheter

(marginalen). För en medlemstat som inte deltar i

tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen -

vilket gäller för bl.a. Sverige - skall nivån på

referensräntan vara den motsvarande ränta som

fastställs av medlemsstatens centralbank.

Vad direktivet beskriver är en s.k. reporänta och

att denna skall vara referensränta vid beräkningen

av dröjsmålsräntan. För Sveriges del innebär

direktivet att reporäntan skall fastställas av

Sveriges riksbank.

Propositionen

Såsom diskontot bestäms i dag uppfyller det inte

direktivets krav på referensränta. Även om

medlemsländerna tillåts avvika från direktivet så

länge avvikelserna är till borgenärernas fördel

anser regeringen att en referensränta baserad på

Riksbankens reporänta bör ersätta diskontot vid

beräkningen av dröjsmålsränta enligt räntelagen. I

syfte att undvika olika dröjsmålsräntor för olika

fordringar föreslår regeringen att reporäntan bör

gälla som referensränta även vid beräkning av

dröjsmålsränta som avser fordringar som faller

utanför direktivet.

Även i andra fall när diskontot tjänar som

referensränta föreslås att diskontot skall ersättas

av reporäntan, nämligen vid beräkningar av

avkastningsränta enligt 5 § räntelagen, ränta på

fordringar som är förenade med panträtt när

borgenären får betalt genom ett tillägg enligt 6

kap. 3 § jordabalken, 2 kap. 5 § lagen (1984:649) om

företagshypotek eller 3 kap. 4 § sjölagen samt ränta

på insatser enligt 2 kap. 6 § lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag.

Förslaget innebär att reporäntan framdeles

genomgående kommer att användas som referensränta

enligt lag.

Att diskontot försvinner innebär också ändrade

förutsättningar för befintliga avtal, domar m.m. som

hänvisar till diskontot för ränteberäkningar.

Regeringen anser emellertid att diskontot inte

behöver behållas av den anledningen.

Frågan om hur befintliga hänvisningar till

diskontot skall tolkas bör, enligt regeringens

mening, inte lagregleras.

Motionen

I motion L15 anför Christel Anderberg m.fl. (m) att

det bör införas en övergångsregel rörande gällande

ränta i redan ingångna avtal vari diskontot används

som referensränta. Motionärerna anför att det

svårligen kan uppskattas hur pass omfattande det

extraarbete blir som måste läggas ned på kontakter

med motparter för att komma överens om vilken ränta

som skall gälla efter det att diskontot avskaffats.

Osäkerheter om grunden för ränteberäkningen kan

också leda till onödiga processer om räntans storlek

i de avtal som hänvisar till diskontot. Motionärerna

anser att regeringen bör föreslå en övergångsregel

som anger att reporäntan skall ersätta diskontot om

ingenting annat anges eller har överenskommits

mellan parterna. En sådan ordning skulle, enligt

motionärernas mening, göra det lättare att undvika

osäkerhet i tolkningsfrågor om räntans storlek i

befintliga avtal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot de i propositionen

framlagda lagförslagen, och utskottet föreslår att

riksdagen skall anta lagförslagen.

När det sedan gäller motionsspörsmålet om en

övergångsregel kan det, enligt utskottets mening,

inte helt uteslutas att diskontots avskaffande i

vissa fall kan leda till viss osäkerhet i fråga om

befintliga hänvisningar i avtal, domar m.m. till

diskontot. Även andra övergångsproblem kan tänkas

uppkomma. Utskottet är emellertid inte berett att

förorda en övergångsbestämmelse i enlighet med

motionsönskemålet. Det mest ändamålsenliga torde,

enligt utskottets mening, vara att frågan får

avgöras av avtalsparterna själva.

Också Lagrådet har avvisat tanken på lagstiftning.

Lagrådet har därvid uttalat att frågan om hur

tvister om tolkningen av avtalsklausuler som i fråga

om ränta hänvisar till diskontot skall lösas

knappast är en fråga för lagstiftaren. Avgörande får

i stället bli den verkliga eller hypotetiska

partsviljan, dvs. om parterna kan anses ha velat

anknyta en avtalsklausul till en viss räntenivå,

representerad av diskontot, eller till den allmänna

räntenivå som vid varje tidpunkt gäller vid

försenade betalningar.

Utskottet ansluter sig till regeringens och

Lagrådets bedömning i denna fråga och föreslår att

riksdagen skall avslå motion L15.

Reservation

Övergångsregel (punkt 2)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),

Elizabeth Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit

Adolfsson (m) och Petra Gardos (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Ställningstagande

Vi anser att det bör införas en övergångsbestämmelse

som reglerar gällande ränta i redan ingångna avtal

vari diskontot används som referensränta. Enligt vår

mening kan det svårligen uppskattas hur pass

omfattande det extraarbete blir som måste läggas ned

på kontakter med motparter för att komma överens om

vilken ränta som skall gälla efter det att diskontot

avskaffats. Vi vill också framhålla att osäkerhet om

grunden för ränteberäkningen också kan leda till

onödiga processer om räntans storlek i de avtal som

hänvisar till diskontot. Mot denna bakgrund bör

regeringen återkomma med förslag till en

övergångsregel som anger att reporäntan skall

ersätta diskontot om ingenting annat anges eller har

överenskommits mellan parterna. En sådan ordning

skulle, enligt vår mening, göra det lättare att

undvika osäkerhet i tolkningsfrågor om räntans

storlek i befintliga avtal.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall

till motion L15, som sin mening ge regeringen till

känna.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:132 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i räntelagen (1975:635),

3. lag om ändring i lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag,

4. lag om ändring i lagen (1984:292) om

avtalsvillkor mellan näringsidkare,

5. lag om ändring i lagen (1984:649) om

företagshypotek ,

6. lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område,

7. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

8. lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti.

Lagförslagen har intagits som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotion

2001/02:L15 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en övergångsregel

rörande gällande ränta i redan ingångna avtal.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

jordabalken

2 Förslag till lag om ändring i

räntelagen (1975:635)

3 Förslag till lag om ändring i

lagen (1980:1102) om handelsbolag

och enkla bolag

4 Förslag till lag om ändring i

lagen (1984:292) om avtalsvillkor

mellan näringsidkare

5 Förslag till lag om ändring i

lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 §

lagen (1984:649) om företagshypotek

skall ha följande lydelse.

6 Förslag till lag om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift

på televisionens och radions område

7 Förslag till lag om ändring i

sjölagen (1994:1009)

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti