Bet. 2001/02:LU6

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU6

Sjöfylleri

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner som

gäller lagstiftningen om sjöfylleri. Motionerna har

väckts under den allmänna motionstiden år 2001. I

motionerna förordas införande av dels en

promillegräns även för sjöfylleri som inte är att

anse som grovt brott, dels en möjlighet att utföra

rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

i avvaktan på regeringens ställningstagande med

anledning av beredningen av Sjöfylleriutredningens

förslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sjöfylleri

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L213,

2001/02:L300 och 2001/02: L329.

Stockholm den 4 december 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund

(s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m),

Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv

(s), Viviann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp) och

Raimo Pärssinen (s).

2001/02

LU6

Utskottets överväganden

Sjöfylleri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionerna om införande

av dels en promillegräns även för sjöfylleri

som inte är att anse som grovt brott, dels

en möjlighet att utföra rutinmässiga

nykterhetskontroller i sjötrafiken.

Gällande bestämmelser

Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att

den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett

fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för

säkerheten till sjöss och då är så påverkad av

alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att

det kan antas, att han inte på ett betryggande sätt

kan utföra vad som därvid åligger honom döms för

sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex

månader. Är brottet att anse som grovt, skall enligt

20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt sjöfylleri

till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall

särskilt beaktas om 1. gärningsmannen har haft en

alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0

promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i

utandningsluften, 2. gärningsmannen annars har varit

avsevärt påverkad av alkohol eller något annat

medel, 3. den uppgift som gärningsmannen har haft

att fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till

fartygets egenskaper eller andra omständigheter,

eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en

påtaglig fara för säkerheten till sjöss.

Promillegränsen i punkt 1. infördes den 1 juli

1999 (prop. 1998/99:43, bet. 1998/99:JuU15, rskr.

166).

Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa

trafikbrott döms den som framför ett motordrivet

fordon eller spårvagn efter att ha förtärt

alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att

alkoholkoncentrationen under eller efter färden

uppgått till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10

milligram per liter i utandningsluften för

rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex

månader. Är brottet att anse som grovt, skall

föraren enligt 4 a § samma lag dömas till fängelse i

högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt

skall särskilt beaktas bl.a. om föraren har haft en

alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0

promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i

utandningsluften.

Till skillnad från vad som gäller i trafik på land

med motordrivna fordon är rutinmässiga

alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik.

Enligt 1 § lagen (1976:1090) om

alkoholutandningsprov gäller nämligen för

sjötrafikens del att en polisman endast får ta

sådant prov på den som är skäligen misstänkt för

brott som kan medföra fängelse under förutsättning

att provet kan ha betydelse för utredningen om

brottet.

Tidigare behandling

Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri

som inte är att anse som grovt brott har varit

föremål för överväganden i flera olika sammanhang

under senare år. Våren 1998 uttalade utskottet i

sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:LU13

att det råder stark uppslutning kring kravet på

nykterhet i all trafik, inklusive sjötrafiken, och

att regeringen snarast borde återkomma till

riksdagen med förslag till lagstiftning om

promilleregler i sjölagen.

I december samma år överlämnade regeringen

propositionen 1998/99:43 Drograttfylleri och

sjöfylleri till riksdagen med bl.a. förslag om

införande av en promilleregel i sjölagens

bestämmelser om grovt sjöfylleri. Regeringen anförde

i propositionen att det saknades tillräckligt

underlag för att föreslå en promilleregel även för

sjöfylleri av normalgraden. Med hänsyn härtill avsåg

regeringen i stället att tillsätta en utredning med

uppgift att närmare utreda frågan.

I sitt yttrande till justitieutskottet

(1998/99:LU2y) med anledning av propositionen gav

lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över

att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att

promillegränser införs också på sjötrafikens område

och tillstyrkte regeringens förslag. Lagutskottet

anförde vidare att det visserligen hade varit

värdefullt om regeringen i propositionen även hade

kunnat presentera ett närmare underlag för ett

konkret ställningstagande från riksdagens sida i

fråga om möjligheten att införa promilleregler också

för sjöfylleri som inte är grovt. I avsaknad av ett

sådant underlag var det enligt utskottets mening

inte möjligt för riksdagen att begära ett lagförslag

innebärande att straffbarheten för sjöfylleri knyts

till en promillegräns på samma sätt som för trafiken

på land. Utskottet framhöll även att det var

angeläget att den av regeringen aviserade

utredningen kom till stånd utan ytterligare dröjsmål

och att arbetet bedrevs skyndsamt så att

erforderliga lagförslag skulle kunna läggas fram

utan onödig tidsutdräkt.

Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen

godkända betänkande lagutskottets bedömning (bet.

1998/99:JuU15).

I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års

proposition tillkallade regeringen genom beslut den

11 november 1999 en särskild utredare med uppgift

att utreda frågan om det finns anledning att i någon

form införa en promillegräns för sjöfylleri som inte

är grovt och överväga hur en sådan regel skulle

kunna utformas. Utredaren skulle också analysera

vissa lagtekniska frågor med anknytning till

sjöfylleribrottet samt ta ställning till om den

utvidgning av straffansvaret för drograttfylleri som

trädde i kraft den 1 juli 1999 bör inverka på

utformningen av bestämmelsen om sjöfylleri. I

uppdraget ingick också att överväga om polis eller

annan bör ges rätt att rutinmässigt ta

alkoholutandningsprov på personer som omfattas av

sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom hur en

sådan kontroll i så fall bör genomföras.

Då utskottet våren 2001 behandlade motionsyrkanden

med samma inriktning som de nu aktuella konstaterade

utskottet att utredningen, som antagit namnet

Sjöfylleriutredningen, var inne i sitt slutskede och

att samtliga de spörsmål som tagits upp i de då

aktuella motionsyrkandena innefattades i

utredningsuppdraget. Enligt utskottets mening borde

resultatet av utredningsarbetet avvaktas och inte

föregripas av något särskilt uttalande från

riksdagens sida. Uskottet utgick från att arbetet

bedrevs så skyndsamt som möjligt. Med det anförda

avstyrkte utskottet bifall till de då aktuella

motionsyrkandena (bet. 2000/01:LU14).

Sjöfylleriutredningens förslag

Sjöfylleriutredningen presenterade i april 2001

resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU

2001:30) Sjöfylleri.

I betänkandet anför Sjöfylleriutredningen att den

ser mycket positivt på de initiativ som tagits bl.a.

i fråga om rekommendationer om promillegränser

mellan några av sjöfartens större organisationer.

Utredningen anser dock att åtgärderna inte är

tillräckliga för att komma till rätta med onykterhet

till sjöss. En promillereglering motiveras, enligt

utredningen, av att den minskar bevisproblemen och

förbättrar möjligheterna att bedriva en mer intensiv

och effektiv övervakning av nykterheten i trafiken.

Sjöfylleriutredningen föreslår att man inför en

promillegräns för enkelt sjöfylleri. En sådan gräns

bör avse alla slags fartyg men däremot inte alla

slags vatten. Enligt förslaget begränsas

promillegränsen till de vatten där likheterna med

vägtrafiken är mer påtagliga och faromomentet mer

uttalat, dvs. kanal, sluss, allmän farled och allmän

hamn. Promilleregeln föreslås avse endast den som

framför fartyget. Utredningen har stannat för att

promillegränsen bör bestämmas till samma nivå som

gäller i väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2 promille i

blodet respektive 0,10 milligram per liter i

utandningsluften.

Enligt utredningen är det, mot bakgrund av

förslaget att införa en promillegräns för enkelt

sjöfylleri på samma nivå som för andra

trafikområden, närmast självklart att också föreslå

att man inför en möjlighet att genomföra

rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss. Denna

möjlighet bör enligt utredningen begränsas till

samma vattenområden som gäller för promillegränsen.

Utredningen föreslår också att befogenheten att

genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov till

sjöss skall tillkomma inte bara polisman utan även

kustbevakningstjänsteman.

Utredningen lämnar också vissa förslag på hur

information kan spridas om gällande

nykterhetsregler.

Betänkandet har remissbehandlats och förslaget

bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Motionerna

I motion L213 framhåller Cecilia Magnusson och Anita

Sidén (båda m) att sjötrafiken i Sverige har

utvecklats mycket kraftigt de senaste åren. Varje år

sker ett stort antal olyckor till sjöss där alkohol

är med i bilden. Motionärerna anser, mot denna

bakgrund, att promillegränsen till sjöss bör vara

densamma som gäller för väg- och spårtrafiken. I

motionen kritiseras Sjöfylleriutredningens förslag

att begränsa promilleregelns tillämplighet till

vissa vattenområden. Enligt motionärerna skulle en

sådan begränsning skapa onödiga

gränsdragningsproblem och inte ge en tillräckligt

stark signal om att alkohol och båtliv inte hör

ihop. En promilleregel för sjöfylleri bör därför

gälla i alla farvatten. I motionen förordas också

att sjöpolisen ges rätt att utföra rutinmässiga

alkoholtester på förare av båtar. Vad som anförts i

motionen om rätt att utföra alkoholtester till sjöss

och om införande av en promillegräns för sjöfylleri

som inte är att anse som grovt brott bör, enligt

motionärernas mening, ges regeringen till känna

(yrkandena 1 och 2).

Elver Jonsson m.fl. (fp, s, m, v, kd, c, mp)

konstaterar, mot bakgrund av remissutfallet

beträffande Sjöfylleriutredningens förslag, att det

finns en uppslutning kring att hävda nykterhet på

sjön som ett led i ökad trafiksäkerhet. Därför är

det, enligt motionärerna, viktigt att regeringen

snarast återkommer till riksdagen med ett färdigt

lagförslag som kan träda i kraft snarast innebärande

att det införs ett gränsvärde för s.k. enkelt

sjöfylleri och att den rutinmässiga kontrollen får

ske då sjöpolis och annan myndighet finner att detta

skulle öka trafiksäkerheten på sjön. I och med detta

likställs kravet på nykterhet i sjötrafik med

nykterhet i trafik på land. I motionen yrkas

tillkännagivanden i enlighet med det anförda.

Även Annelie Enochson (kd) begär i motion L300 ett

tillkännagivande från riksdagens sida om en

skärpning av straffbestämmelserna i sjölagen. Som

skäl för detta anförs att antalet alkoholrelaterade

olyckor till sjöss har ökat de senaste åren.

Motionären framhåller, med hänvisning till

Sjöfylleriutredningens förslag, att det är av stor

vikt att en ändring av sjölagen skyndsamt genomförs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att de frågor som tas upp

i de nu aktuella motionerna är föremål för beredning

inom Regeringskansliet med anledning av

Sjöfylleriutredningens förslag. Utskottet anser att

det är angeläget att ett ställningstagande från

regeringens sida snarast kommer till stånd i de

frågor som omfattas av beredningen. I avvaktan härpå

bör riksdagen inte vidta någon åtgärd med anledning

av motionerna L213, L300 och L329. Riksdagen bör i

stället avslå motionerna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L213 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

polismyndigheter rätt att utföra alkoholtester

till sjöss.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av

promillegräns till sjöss.

2001/02:L300 av Annelie Enochson (kd) ) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att skärpa

straffbestämmelserna i sjölagen.

2001/02:L329 av Elver Jonsson m.fl. (fp, s, v, kd,

c, mp, m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kompletterande

lagstiftning som innebär möjlighet att göra

rutinmässiga stickprov av nykterhet på sjön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa lägre

gränsvärde i regelverket för nykterhet på sjön.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att likställa

kravet på nykterhet i sjötrafik med nykterhet i

trafik på land och att denna lag kan träda i kraft

snarast.