Bet. 2001/02:LU7

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU7

Förmyndare, gode män och förvaltare

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sju motioner från

allmänna motionstiden år 2001 i olika frågor som rör

föräldrabalkens regler om förmyndare, god man och

förvaltare.

Utskottet förutsätter att regeringen snarast

initierar en tidigare aviserad utvärdering av de

aktuella bestämmelserna och anser därför att

motionerna för närvarande inte bör föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Förmyndare, gode män och förvaltare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L210,

2001:02:L234, 2001/02:L237, 2001/02:L241,

2001/02:L263, 2001/02:L337 och 2001/02:L348.

Stockholm den 17 januari 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Christel Anderberg (m), Karin

Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Raimo

Pärssinen (s) och Agne Hansson (c).

2001/02

LU7

Utskottets överväganden

Förmyndare, gode män och förvaltare

Utskottets förslag i korthet

Utskottet förutsätter att regeringen snarast

initierar en tidigare aviserad utvärdering av

de aktuella bestämmelserna och anser därför

att motionerna för närvarande inte bör

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Gällande bestämmelser

Föräldrabalken skiljer mellan vårdnad och

förmynderskap. Den som har hand om vårdnaden om ett

barn har ett ansvar för barnets personliga

förhållanden och skall bl.a. se till att barnets

behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir

tillgodosedda (6 kap. 2 § andra stycket).

Vårdnadshavaren företräder också barnet i personliga

angelägenheter. Förmyndaren å sin sida skall

förvalta barnets tillgångar och företräda det i an-

gelägenheter som rör tillgångarna (12 kap. 1 §).

Enligt 10 kap. 2 § föräldrabalken är båda

föräldrarna gemensamt förmyndare för barn som står

under deras vårdnad. För barn som står under vårdnad

av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam

förmyndare. Föräldrars ställning som förmyndare

följer alltså utan särskilt beslut av deras egenskap

av vårdnadshavare.

I 11 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om att

rätten eller överförmyndaren i olika situationer

skall förordna en god man för att företräda personer

som av skilda anledningar inte i full utsträckning

kan representera sig själva.

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning,

försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande

behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin

egendom eller sörja för sin person skall rätten

besluta att anordna godmanskap för honom eller

henne, om det behövs (4 §). Ett sådant beslut får

inte meddelas utan samtycke av den för vilken

godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes

tillstånd hindrar att hans eller hennes mening

inhämtas. När rätten meddelar beslut att anordna

godmanskap skall rätten samtidigt förordna en god

man att utföra uppdraget. Om det därefter blir

aktuellt att exempelvis byta god man eller förordna

flera gode män, är det däremot överförmyndaren som

skall meddela beslutet.

Det finns även andra typer av godmanskap som dock

är mer begränsade. Sådana godmanskap avser ofta

vissa speciella uppgifter, t.ex. att bevaka

bortavarandes eller okända arvingars eller

testamentstagares rätt vid utredningen av ett dödsbo

(1–3 §§). I dessa fall är det överförmyndaren som

skall förordna god man.

Om någon, beträffande vilken det föreligger en sådan

situation som sägs i 11 kap. 4 § föräldrabalken, är

ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten

besluta att anordna förvaltarskap för honom eller

henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det

är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att

den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt

får hjälp. När rätten meddelar ett sådant beslut

skall rätten samtidigt förordna en förvaltare att

utföra uppdraget. Om det efter beslutet att anordna

förvaltarskap blir aktuellt att förordna förvaltare

är det, på motsvarande sätt som gäller för god man,

däremot överförmyndaren som har att fatta beslutet

(7 §). Kännetecknande för förvaltarskapet är att den

för vilken förvaltare förordnas, till skillnad från

vad som gäller vid godmanskap, förlorar sin

rättshandlingsförmåga helt eller delvis och att

förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att

ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning.

Till god man eller förvaltare skall utses en

rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller

kvinna. En god man eller förvaltare som gör sig

skyldig till missbruk eller försummelse vid

utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på

ekonomiskt obestånd och på grund av detta är

olämplig för uppdraget eller som av någon annan

orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget,

skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av

överförmyndaren (11 kap. 20 §).

11 kap. föräldrabalken innehåller vidare

bestämmelser om att den enskilde får komma till tals

i ärenden om godmanskap och förvaltarskap (16 och 21

§§).

Bestämmelser om förmyndares, gode mäns och

förvaltares verksamhet finns i 12 kap.

föräldrabalken. Förmyndare, gode män och förvaltare

skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och

alltid handla på det sätt som bäst gagnar den

enskilde (3 §). Därutöver finns bl.a. bestämmelser

om hur den enskildes medel får användas, skyldighet

att föra räkenskaper samt om samrådsskyldighet, m.m.

(4–8 §§).

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

står under tillsyn av överförmyndaren. Närmare

bestämmelser om tillsynen finns i 16 kap.

föräldrabalken. Vid tillsynen skall överförmyndaren

särskilt se till att den enskildes tillgångar i

skälig omfattning används för hans eller hennes

nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så

att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och

så att de ger skälig avkastning (1 §). Särskilda

regler om överförmyndarens verksamhet finns i 19

kap. föräldrabalken.

De nuvarande reglerna om förmyndare, god man och

förvaltare är i vissa delar resultatet av en reform

som genomfördes år 1995 (prop. 1993/94:251, bet.

1994/95:LU3). Reformen innebar bl.a. ändrade regler

beträffande förmyndares, gode mäns och förvaltares

förvaltning av egendom samt tillsynen över sådan

förvaltning. Syftet var att modernisera reglerna på

området och anpassa dessa till dagens situation.

Reformen innebar en avreglering utan att berättigade

skyddsintressen sattes åt sidan. De särskilda

reglerna om redovisning och kontroll av förmyndares

förvaltning inskränktes väsentligt beträffande

föräldrars förvaltning av barns egendom. Reformen

byggde också på principen att domstolarna skall

handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver

domstolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av

övervägande förvaltningsnatur handläggs således

numera av förvaltningsmyndigheter och inte av

domstolar. I enlighet härmed flyttades genom

reformen behörigheten att förordna god man och

förvaltare i många fall från tingsrätterna till

överförmyndarna, och tillsynen över överförmyndarna

överfördes från tingsrätterna till länsstyrelserna.

Motionerna

Gunnel Wallin (c) framhåller i motion L263 att det

råder osäkerhet i fråga om förutsättningarna för att

förordna god man respektive förvaltare. Som det nu

är händer det, enligt motionären, att den gode

mannen hamnar i en besvärlig situation gentemot sin

huvudman därför att förutsättningarna för och

omfattningen av uppdraget inte klarats ut och

preciserats tillräckligt. Skillnaderna mellan

uppdragen som god man och förvaltare bör

tydliggöras. I motionen yrkas ett tillkännagivande

med denna innebörd.

I fyra motioner med samma inriktning – L234 av

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), L241 av Anna

Åkerhielm och Cristina Husmark Pehrsson (båda m),

L337 av Margareta Andersson och Lena Ek (båda c)

samt L348 av Birgitta Ahlqvist och Kristina

Zakrisson (båda s) – begärs lagändringar i syfte att

förbättra den enskildes inflytande över beslut om

anordnande av godmanskap och utseende av god man.

Det är framför allt de psykiskt funktionshindrades

situation som tas upp i motionerna. Dessa personer

har, anförs det, svårt att själva föra sin talan och

de är därför särskilt utsatta om de utsätts för

myndighetsmissbruk. Gällande regler leder, enligt

motionärerna, till tvång och godtycke vid anordnande

av godmanskap och utseende av god man. I de allra

flesta fall är en förälder eller annan anhörig, för

vilken den enskilde har förtroende, lämplig som god

man, eftersom de känner och förstår den psykiskt

handikappades situation. I motionerna yrkas

tillkännagivanden i enlighet med det anförda.

Berit Adolfsson (m) kritiserar i motion L237 att

gällande rätt inte synes medge att det förordnas en

god man enligt föräldrabalken för barn som far illa

i familjer där missbruk, misshandel och psykisk

sjukdom förekommer. Motionären anser att riksdagen

bör begära ett förslag från regeringen som möjliggör

sådana förordnanden.

I motion L210 av Anita Sidén och Berit Adolfsson

(båda m) begärs att riksdagen beslutar om sådan

ändring av regleringen i 14 kap. 15 § föräldrabalken

att en förmyndare, god man eller förvaltare kan

redovisa sina uppdrag ett år efter det att uppdraget

påbörjats och sedan varje år vid samma tid. Enligt

motionärerna skulle en sådan ordning sprida

överförmyndarens arbetsbelastning och förkorta

handläggningstiderna.

Tidigare behandling

Som tidigare redovisats är de nuvarande reglerna om

förmyndare, god man och förvaltare resultatet av en

reform som genomfördes år 1995. Vid behandlingen

hösten 1994 av proposition 1993/94:251 om ny

förmynderskapslagstiftning, framhöll utskottet att

det var väsentligt att en så pass genomgripande

reform följdes upp och utvärderades inom en relativt

snar framtid (bet. 1994/95:LU3).

Därefter har olika frågor med anknytning till

reglerna om förmynderskap, god man och förvaltare

aktualiserats återkommande med anledning av motioner

(bet. 1996/97:LU8, 1997/98:LU10, 1998/99:LU20,

1999/2000:LU15 och 2000/01:LU15).

Våren 1999 anförde utskottet bl.a. att man i

likhet med motionärerna noterat att det under senare

tid i olika sammanhang framförts kritik mot gode män

och förvaltare. Kritiken har framför allt gällt att

gode män visat bristande engagemang och har

otillräckliga kunskaper. I sistnämnda hänseende har,

anförde utskottet vidare, särskilt framhållits att

många utvecklingsstörda behöver hjälp av den gode

mannen exempelvis med att utverka beslut om det stöd

och den service som de är berättigade till enligt

bl.a. lagen (1993:387) om stöd och service till

funktionshindrade. Diskussionen har också handlat om

hur många uppdrag en god man högst bör ha.

Enligt utskottets mening fanns det anledning att

ta den framförda kritiken på allvar, och utskottet

ansåg att det var hög tid att bestämmelserna om god

man och förvaltare, i enlighet med vad utskottet

uttalat år 1994, blev föremål för en grundlig

uppföljning och utvärdering. Utskottet noterade

också med tillfredsställelse att man inom

Justitiedepartementet påbörjat ett sådant arbete,

och utskottet kunde konstatera att motionsspörsmålen

var uppmärksammade inom ramen för detta arbete.

Utskottet fann inte skäl att förorda några initiativ

från riksdagens sida med anledning av de då aktuella

motionerna, och avstyrkte bifall till motionerna.

Även om utskottet således inte var berett att

förorda bifall till motionsyrkandena var det, enligt

vad utskottet vidare anförde i betänkande 1998/99:

LU20, angeläget att det arbete som påbörjats i

början av år 1998 snarast mynnade ut i ett

ställningstagande i Regeringskansliet om hur den

fortsatta uppföljningen och utvärderingen rörande

1995 års förmynderskapsreform skall bedrivas, och

att en tidsplan för arbetet fastställdes (bet.

1998/99:LU20).

Våren 2001 noterade utskottet att regeringen hade

för avsikt att tillsätta en större utredning i saken

och att direktiv för utredningen avsågs komma att

beslutas under hösten 2001. Bland annat med

hänvisning härtill avstyrkte utskottet bifall till

de då aktuella motionerna (bet. 2000/01:LU15).

Utskottets ställningstagande

När nu åter olika frågor om förmyndare, god man och

förvaltare aktualiseras motionsvägen kan utskottet

konstatera att det gått mer än sex år sedan de nya

reglerna om förmynderskap, god man och förvaltare

trädde i kraft. Utskottet har återkommande avstyrkt

bifall till motioner på området med hänvisning till

att regeringen aviserat en utvärdering av 1995 års

förmynderskapsreform. Såvitt utskottet känner till

har emellertid något utvärderingsarbete ännu inte

kommit i gång.

Enligt utskottets mening är det nu synnerligen

angeläget att regeringen snarast tar initiativ till

en utvärdering av de regler om förmyndare, god man

och förvaltare som genomfördes år 1995 samt beslutar

de närmare formerna för arbetet. En naturlig

utgångspunkt för utvärderingen är, enligt utskottets

mening, de frågeställningar som aktualiserats genom

de motioner som återkommande väckts sedan de nya

reglerna trädde i kraft den 1 juli 1995.

Utskottet förutsätter att regeringen snarast

initierar den tidigare aviserade utvärderingen av

1995 års förmynderskapsreform och anser därför att

motionerna L210, L234, L237, L241, L263, L337 och

L348 för närvarande inte bör föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L210 av Anita Sidén och Berit Adolfsson (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring av föräldrabalken så

att en förvaltare, god man eller förmyndare kan

lämna årsredovisning för sina uppdrag ett år efter

det att uppdraget påbörjats och sedan varje år vid

samma tid.

2001/02:L234 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stärka den enskilde

funktionshindrades inflytande över vem som utses

till god man.

2001/02:L237 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av lagstiftningen rörande god man och

förmyndare så att det kan bli möjligt att utse någon

av dessa till stöd för barn i familjer där missbruk,

misshandel och psykisk sjukdom förekommer.

2001/02:L241 av Anna Åkerhielm och Cristina Husmark

Pehrsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

föräldrabalken.

2001/02:L263 av Gunnel Wallin (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skillnaden mellan

godmanskap och förvaltarskap bör tydliggöras.

2001/02:L337 av Margareta Andersson och Lena Ek (c)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en översyn av

föräldrabalken bör göras med inriktningen att

psykiskt funktionshindrade och deras anhöriga skall

kunna påverka hur god man utses.

2001/02:L348 av Birgitta Ahlqvist och Kristina

Zakrisson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om god man för

funktionshindrade.