Bet. 2001/02:LU8

Lagutskottets betänkande

2001/02:LU8

Äktenskap, partnerskap och samboende, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet närmare 40

motioner från den allmänna motionstiden år 2001 som

främst gäller lagstiftningen om äktenskap,

partnerskap och samboende.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden i huvudsak med hänvisning till

tidigare ställningstaganden och pågående

lagstiftningsarbete.

Till betänkandet har fogats nio reservationer och

nio särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utredning om upphävande av

äktenskapsbalken

Riksdagen avslår motion 2001/02:L325 yrkande 2.

2. Äktenskapets ställning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L260

yrkande 1, 2001/02:L322 yrkande 1 och

2001/02:So377 yrkande 2.

Reservation 1 (kd)

3. Äktenskap för personer av samma kön och

s.k. civiläktenskap

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L240,

2001/02:L258, 2001/02: L287 yrkande 5,

2001/02:L326, 2001/02:L369 och 2001/02:L371

yrkande 26.

Reservation 2 (v)

4. Partnerskapsförrättningar inom

trossamfund

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L285,

2001/02:L287 yrkande 4, 2001/02:L325 yrkande 3

och 2001/02:L371 yrkande 17.

Reservation 3 (v)

5. Förordnanden som vigsel- och

registreringsförrättare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L274 och

2001/02:L367 yrkande 2.

Reservation 4 (kd)

6. Ersättning till vigsel- och

registreringsförrättare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L220,

2001/02:L229, 2001/02: L247 yrkande 2 och

2001/02:L253.

7. Partnerskapslagens anknytningsvillkor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L287

yrkande 2, 2001/02:L367 yrkandena 1 och 4 och

2001/02:L371 yrkande 15.

Reservation 5 (v, c)

8. Partnerskapsregistrering utomlands

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L287

yrkande 3, 2001/02:L325 yrkande 4, 2001/02:L367

yrkande 3 och 2001/02:L371 yrkande 16.

Reservation 6 (v)

9. Terminologin i lagen om registrerat

partnerskap

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L287

yrkande 1 och 2001/02:L371 yrkande 18.

Reservation 7 (v)

10. Betänketiden vid äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:L370 yrkande 3.

11. Överklagande av dom på

äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:L291.

12. Åklagares skyldighet att föra talan om

äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:L347.

13. Bodelning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L217,

2001/02:L249, 2001/02: L250, 2001/02:L255,

2001/02:L264 yrkande 8, 2001/02:L290, 2001/02:

L364, 2001/02:Ju450 yrkande 33 och 2001/02:A229

yrkande 35.

14. Pensionsrättigheter vid bodelning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L342.

15. Samäganderättslagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:L239.

16. Sambolagen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L204,

2001/02:L221 och 2001/02: L322 yrkande 3.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (kd)

17. Lagstiftningen om sambor av samma kön

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L279,

2001/02:L287 yrkande 6, 2001/02:L325 yrkande 1,

2001/02:L356, 2001/02:L367 yrkande 5 och

2001/02:L371 yrkande 19.

18. Värdekommission, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L261,

2001/02:L324 och 2001/02: L353.

Stockholm den 24 januari 2002

På lagutskottets vägnar

Rolf Åbjörnsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Christel

Anderberg (m), Karin Jeppsson (s), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ana

Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen (s), Petra Gardos

(m), Lena Olsson (v) och Ulf Nilsson (fp).

Ana Maria Narti (fp) har endast deltagit i

besluten under förslagspunkterna 16–18. Ulf Nilsson

(fp) har endast deltagit i besluten under

förslagspunkterna 1 och 2.

2001/02

LU8

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet närmare 40

motioner från den allmänna motionstiden år 2001 i

skilda frågor rörande lagstiftningen om äktenskap,

partnerskap och samboende. Motionsyrkandena gäller

bl.a. äktenskapets ställning, äktenskap för personer

av samma kön, s.k. civiläktenskap, vigsel- och

registreringsförrättare, rätten för utländska

medborgare att ingå partnerskap i Sverige,

partnerskapsregistreringar utomlands, betänketiden

vid äktenskapsskillnad, bodelning samt upphävande

och tillämpningen av sambolagen. Ett motionsyrkande

gäller en s.k. värdekommission.

Som en allmän bakgrund till de i ärendet aktuella

motionsyrkandena vill utskottet erinra om att den

familjerättsliga lagstiftningen varit föremål för en

genomgripande omarbetning under de senaste

decennierna. Efter en lång rad av delreformer på

äktenskapsrättens område fattade riksdagen år 1987

beslut om att giftermålsbalken skulle ersättas med

en ny balk, äktenskapsbalken (prop. 1986/87:1, bet.

LU18, rskr. 159). I samband med äktenskapsbalken

antog riksdagen lagen (1987:232) om sambors

gemensamma hem (sambolagen) och senare samma år

lagen (1987:813) om homosexuella sambor (prop.

1986/87:124, bet. LU28, rskr. 350). Lagstiftningen

trädde i kraft den 1 januari 1988.

Äktenskapsbalken innebar betydelsfulla

förändringar, främst i fråga om fördelningen av

makars egendom vid äktenskapets upplösning. Ett

uttalat syfte med lagändringarna var att åstadkomma

en högre grad av ekonomisk rättvisa mellan makarna

vid äktenskapsskillnad. I äktenskapsbalken finns

bestämmelser som innehåller de grundläggande

principerna om äktenskap. Där anges bl.a. villkoren

för äktenskapets ingående och upplösning. Äktenskap

ingås mellan en kvinna och en man. Härigenom

markeras att äktenskapet är en monogam förbindelse,

som endast får ingås mellan personer av olika kön.

Äktenskapsbalken innehåller också bestämmelser om

vigsel. Vidare regleras makarnas ekonomiska

förhållanden, och i särskilda kapitel finns

förhållandevis detaljerade regler om makars

skyldighet att bidra till varandras och till

familjens underhåll, om giftorätt och giftorättsgods

respektive enskild egendom, om gåvor mellan makar

samt om bodelning.

Sambolagen är tillämplig i fråga om sådana

samboförhållanden i vilka en ogift man och en ogift

kvinna lever tillsammans under äktenskapsliknande

förhållanden. Lagen var framför allt föranledd av

behovet av att tillförsäkra den svagare parten i ett

samboförhållande vissa rättigheter i fråga om det

gemensamma hemmet då sammanlevnaden upphör. När ett

samboförhållande upplöses får samborna en

giftorättsliknande rätt till delning av sådan

egendom i det gemensamma hemmet som har anskaffats

för gemensamt begagnande. På socialrättens område

har i flera lagar införts bestämmelser som knyter an

till sambobegreppet i sambolagen och ger sambor i

princip samma rättigheter och skyldigheter som äkta

makar. Även inom andra rättsområden förekommer det

att äktenskapsliknande samlevnad likabehandlas med

äktenskap. Avsikten med sambolagen har dock inte

varit att söka uppnå en med äktenskapet jämförbar

reglering av samboförhållanden.

Genom lagen om homosexuella sambor har sambolagen

och regler i vissa andra lagar gjorts tillämpliga

också på homosexuella samboförhållanden.

När det gäller homosexuella parförhållanden

beslutade riksdagen år 1994 att anta ett inom

lagutskottet utarbetat förslag till lagstiftning som

gör det möjligt för två personer av samma kön att

registrera sitt partnerskap (bet. 1993/94:LU28,

rskr. 414). Registreringen innebär att de flesta

bestämmelser som gäller för äktenskap blir gällande

också för registrerade partnerskap. Lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap trädde i

kraft den 1 januari 1995, och genom lagen har

homosexuella par fått möjlighet att trygga ett

parförhållande. Lagstiftning om registrerat

partnerskap finns också i bl.a. Danmark, Norge,

Island och Nederländerna.

Utskottet övergår därmed till att under skilda

rubriker behandla de olika frågor som har

aktualiserats i motionerna. Huvuddelen av

motionsyrkandena har varit föremål för fördjupade

behandlingar för mindre än ett år sedan i betänkande

2000/01:LU13. Utskottet har mot den bakgrunden, i

linje med vad som föreslagits av Riksdagskommittén

(2000/01:RS1) och konstitutionsutskottet (bet.

2000/01:KU23), ansett sig i betänkandet kunna

redovisa och behandla dessa motioner på ett

förenklat sätt.

I ärendet har en uppvaktning ägt rum med

företrädare för Riksförbundet för sexuellt

likaberättigande (RFSL).

Utskottets överväganden

Utredning om upphävande av

äktenskapsbalken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en

utredning om upphävande av äktenskapsbalken.

I motion L325 begär Lars Lindblad och Anna Kinberg

(båda m) ett tillkännagivande som går ut på att

regeringen bör tillsätta en utredning som ser över

konsekvenserna av ett upphävande av äktenskapsbalken

och att den ersätts med civilrättsliga avtal mellan

makarna (yrkande 2).

Utskottet kan inte ställa sig bakom de tankegångar

som ligger bakom motionsyrkandet, och utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion L325 yrkande 2.

Äktenskapets ställning

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om bl.a. lagstiftning som

skall stärka äktenskapet som samlevnadsform

bör avslås. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation nr 1 (kd).

Frågor om äktenskapets rättsliga ställning i förhållande till

sambolagstiftningen behandlades av utskottet i

samband med äktenskapsreformen år 1987. I sitt av

riksdagen godkända betänkande LU 1986/87:18 anförde

utskottet bl.a. följande. Det bör vara ett mål för

lagstiftningen att äktenskapet bevaras som den

normala och naturliga formen för familjebildningar

för det helt övervägande antalet människor. Genom

att ingå äktenskap får makarna tillgång till ett

regelsystem som tillhandahåller lösningar på

praktiska problem och som ger dem skydd i åtskilliga

hänseenden. Trots detta väljer många människor av

olika skäl att sammanleva utan att ingå äktenskap.

Detta förhållande måste lagstiftaren ta hänsyn till.

Utrymme måste ges människorna att själva forma sitt

personliga liv och bestämma vilka normer som skall

gälla för deras familjeliv. Samtidigt måste det

beaktas att en ordning där människors grundläggande

behov och väsentliga intressen blir sämre

tillgodosedda eller helt åsidosatt enbart av den

anledningen att de inte vill ingå äktenskap inte är

godtagbart i ett modernt samhälle. På åtskilliga

områden måste därför eftersträvas att reglerna i sak

blir enhetliga för alla sammanlevande oberoende av

om samlevnaden sker i äktenskap eller inte. Vid

utformningen av sådana regler är det självfallet

angeläget att man inte påverkar människors val av

samlevnadsform så att de förlorar på att gifta sig

eller vinner på att separera. Det kan inte heller

med fog hävdas att lagstiftningen i vårt land

generellt missgynnar äktenskapet. Vidare bör man

inte skapa så utförliga regler att man därigenom

åstadkommer vad som skulle kunna betecknas som

äktenskapsliknande system av lägre dignitet.

Tuve Skånberg (kd) förespråkar i motion L260 en

lagstiftning som prioriterar äktenskapet som

samlevnadsform. I motionen yrkas ett

tillkännagivande därom (yrkande 1).

I motion L322 begär Kjell Eldensjö m.fl. (kd)

tillkännagivande om att en utredning tillsätts för

att generellt stärka familjestabiliteten med fokus

på äkenskapet som samlevnadsform (yrkande 1).

I motion So377 av Mikael Oscarsson och Stefan

Attefall (båda kd) yrkas en översyn av vilka regler

som missgynnar familjer och äktenskap (yrkande 2).

Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt

motionsyrkanden med samma inriktning som de nu

aktuella och därvid konstaterat att gällande

lagstiftning i huvudsak ligger i linje med de

uttalanden som gjordes av utskottet år 1987 (se

bl.a. bet. 1998/99:LU18, 1999/2000:LU16,

2000/01:LU13). Riksdagen har vid samtliga tillfällen

följt utskottet.

Enligt utskottets uppfattning har det inte kommit

fram några omständigheter som bör föranleda andra

ställningstaganden från riksdagens sida. Utskottet

förelår att riksdagen avslår motionerna L260 yrkande

1, L322 yrkande 1 och So377 yrkande 2.

Äktenskap för personer av samma kön

och s.k. civiläktenskap

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på att personer av

samma kön skall kunna ingå äktenskap bör

avslås. Riksdagen bör även avslå mo-

tionsyrkanden om införande av ett s.k.

civiläktenskap. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden från riksdagens

sida. Jämför reservation nr 2 (v).

Enligt 1 kap. 1 § äktenskapsbalken ingås äktenskap mellan en

kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med

varandra är makar. I 1 kap. 1 § lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap sägs att två personer av

samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. De

förklaras därefter som registrerade partner.

Bestämmelser om vigsel finns i 4 kap. i

äktenskapsbalken. Bestämmelserna bygger på principen

om valfrihet och innebär att vigsel kan ske antingen

vid en kyrklig ceremoni eller genom en s.k.

borgerlig vigsel.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion L258 att

det är sakligt omotiverat att två personer av samma

kön inte skall kunna åtnjuta samma rättigheter och

skyldigheter som två personer av motsatt kön.

Motionärerna begär att regeringen lägger fram ett

förslag till ändringar i äktenskapsbalken så att

homosexuella par likställs med heterosexuella par

(yrkande 2) och att en ny civil vigselceremoni

införs som blir den enda juridiskt bindande (yrkande

1).

I motion L287 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

föreslås ett tillkännagivande om att

partnerskapslagen rättsligt skall likställas med

äktenskapsbalken (yrkande 5).

Elisebeht Markström m.fl. (s) begär i motion L326

att reglerna i äktenskapsbalken ändras så att ett

könsneutralt civiläktenskap införs.

I motion L369 yrkar Ann-Kristine Johansson (s) ett

tillkännagivande som innebär en gemensam

äktenskapslagstiftning för samkönade och olikkönade

par.

I motion L240 yrkar Helena Bargholtz och Ulf

Nilsson (båda fp) ett tillkännagivande om införande

av s.k. civiläktenskap.

Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) anför i

motion L371 att 1 kap. 1 § äktenskapsbalken bör

ändras så att gifta transsexuella personer inte

skall tvingas till skilsmässa för att kunna få

ändrad könstillhörighet (yrkande 26).

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare

avstyrkt motionsyrkanden som innebär att personer av

samma kön skall kunna ingå äktenskap (se bl.a. bet.

LU 1986/87:28, 1997/98:LU10, 1998/99:LU18 och

2000/2001:LU13, se även prop. 1986/87:124). Också

yrkanden som innebär att den kyrkliga vigseln skall

frånkännas rättslig betydelse har avstyrkts

tidigare, bl.a. med hänvisning till att den gällande

ordningen torde vara väl förankrad hos allmänheten

(se bl.a. bet. 1998/99:LU18, 1999/2000:LU16 och

2000/01:LU13). Riksdagen har vid samtliga tillfällen

följt utskottet.

Utskottet anser inte att det finns skäl för

riksdagen att frångå tidigare ställningstaganden,

och utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna L240, L258, L287 yrkande 5, L326 och

L369. I linje härmed bör riksdagen avslå också

motion L371 yrkande 26.

Partnerskapsförrättningar inom

trossamfund

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om partnerskapsförrättningar

inom trossamfund bör avslås. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstaganden

från riksdagens sida. Jämför reservation nr 3

(v).

Enligt 1 kap. 8 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap

är lagfaren domare i tingsrätt eller den som

länsstyrelsen har förordnat behörig att vara

registreringsförrättare.

Av lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel

inom andra trossamfund än Svenska kyrkan framgår att

annat trossamfund än Svenska kyrkan under vissa

förutsättningar kan ges tillstånd att förrätta

vigsel. Frågor om tillstånd prövas av

Kammarkollegiet efter ansökan av samfundet. Sedan

tillstånd har givits får Kammarkollegiet förordna en

präst eller någon annan befattningshavare inom

samfundet att vara vigselförrättare.

I motion L285 begär Helena Zakariasén (s) en

ändring i lagen om rätt att förrätta vigsel inom

andra trossamfund än Svenska kyrkan samt en ändring

av äktenskapsbalken så att trossamfund ges rätt att

förrätta registrerade partnerskap.

Ett motsvarande yrkande framställs i motion L325

av Lars Lindblad och Anna Kinberg (m) (yrkande 3).

I motion L287 yrkar Tasso Stafilidis m.fl. (v) ett

tillkännagivande om lagändringar som innebär att

trossamfundens uppdrag att förrätta vigslar skall

sammanfalla med ett uppdrag att registrera

partnerskap (yrkande 4).

Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) anför i

motion L371 bl.a. att nuvarande lagstiftning bör

ändras så att trossamfund får möjlighet att förrätta

partnerskap om de så önskar. I motionen yrkas att

detta skall tillkännages för regeringen (yrkande

17).

Utskottet har våren 2001 avstyrkt motionsyrkanden

med samma inriktning som de nu aktuella med

motiveringen dels att reglerna om registrering av

partnerskap motsvarar vad som gäller för förfarandet

för borgerlig vigsel, varför också reglerna om

vigsel- och registreringsförrättare bör vara

desamma, dels att det inte finns något som hindrar

att exempelvis en präst inom ett visst trossamfund

förordnas som registreringsförrättare (se bet.

2000/01:LU13). Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet finner inte skäl att nu knappt ett år

senare frångå detta ställningstagande, och utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionerna L285, L287

yrkande 4, L325 yrkande 3 och L371 yrkande 17.

Förordnanden som vigsel- och

registreringsförrättare

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden som gäller förordnanden av vigsel-

och registreringsförrättare bör avslås. Utskottet

anser att en redovisning från regeringen bör

avvaktas. Jämför reservation nr 4 (kd).

Ana Maria Narti m.fl. (fp) yrkar i motion L367 att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att

uppdragen som förrättare av borgerlig vigsel och

registreringsförrättare av partnerskap sammanförs

till ett samlat uppdrag (yrkande 2).

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) begär i motion L274 ett

tillkännagivande om att borgerliga vigselförrättare

inte skall påtvingas att också vara

partnerskapsförrättare.

Av vad utskottet redovisade förra våren i

betänkande 2000/01:LU13 framgår att regeringen med

anledning av ett tillkännagivande från riksdagen år

1999 (se bet. 1999/2000:LU22, rskr. 218) gett

länsstyrelserna i uppdrag att undersöka tillgången

till registreringsförrättare i respektive län och

vid behov på lämpligt sätt verka för att

vigselförrättare och registreringsförrättare görs

till ett gemensamt uppdrag samt att länsstyrelserna

senast den 1 februari 2002 skall redogöra för

andelen kommuner där registreringsförrättare finns

och de åtgärder som vidtagits med anledning av

uppdraget. Vidare framgår att utskottet förutsatt

att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till

riksdagen och redovisar vilka resultat som uppnåtts.

Utskottet förutsätter alltjämt att regeringen

återkommer till riksdagen i dessa frågor. I avvaktan

härpå anser utskottet att motion L367 yrkande 2 och

motion L274 inte bör föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd, och utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionsyrkandena.

Ersättning till vigsel- och

registreringsförrättare

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden som gäller ersättning till

vigsel- och registreringsförrättare bör

avslås. Utskottet hänvisar till pågående

arbete inom Regeringskansliet.

Av förordningen (1987:1019) med närmare föreskrifter om vigsel

som förrättas av domare eller särskilt förordnad

vigselförrättare framgår att vigselförrättare som

har förordnats av länsstyrelsen har rätt till

ersättning med 110 kr för varje vigsel som han eller

hon har förrättat. Har vigselförrättaren samma dag

förrättat mer än en vigsel utgör dock ersättningen

30 kr för varje vigsel utöver den första. Enligt

förordningen (1994:1341) om registrering av

partnerskap är ersättningen densamma för

registreringsförrättare.

Gunnel Wallin och Birgitta Sellén (båda c)

föreslår i motion L220 ett tillkännagivande om en

förbättring av ersättningen till dem som förrättar

borgerlig vigsel och registrering av partnerskap.

I motion L229 begär Anna Åkerhielm och Anita

Sidén (båda m) en översyn avseende ersättningen för

förrättning av borgerlig vigsel och registrering av

partnerskap.

Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd) anför i

motion L247 att ersättningen till borgerliga

vigselförrättare bör anpassas till en rimlig nivå

efter dagens förhållanden (yrkande 2).

Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) anser i motion L253

att regeringen bör se över de ekonomiska villkoren

för vigselförrättare.

Som påpekats i motionerna har ersättningsbeloppen

till vigselförrättare varit oförändrade sedan år

1988. Inte heller ersättningen för

registreringsförrättare har höjts sedan

partnerskapslagens tillkomst. I likhet med vad

utskottet uttalat tidigare (se bet. 1998/99:LU18)

finns det skäl att se över de nuvarande

ersättningsreglerna. Enligt vad utskottet erfarit

bereds frågan för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att det pågående arbetet

snarast kommer att leda till att ersättningen till

vigsel- och registreringsförrättare kommer att höjas

till en rimlig nivå. Något formellt tillkännagivande

i saken från riksdagens sida är, enligt utskottets

mening, inte erforderligt. Utskottet föreslår därför

att motionerna L220, L229, L247 yrkande 2 och L253

avslås.

Partnerskapslagens

anknytningsvillkor

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om att avskaffa de s.k.

anknytningsvillkoren i partnerskapslagen bör

avslås. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation nr 5 (v, c).

För att här i landet få registrera ett partnerskap måste någon

av parterna ha viss anknytning till Sverige. I 1

kap. 2 § lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap föreskrivs att registrering får ske

endast om en av parterna har hemvist här sedan minst

två år eller en av parterna är svensk medborgare med

hemvist här i landet. Med svensk medborgare

jämställs medborgare i Danmark, Island,

Nederländerna och Norge.

I motion L287 yrkar Tasso Stafilidis m.fl. (v) ett

tillkännagivande om att dessa anknytningsvillkor

skall avskaffas (yrkande 2).

Ana Maria Narti m.fl. (fp) anför i motion L367 att

de särskilda anknytningskraven i partnerskapslagen

bör avskaffas (yrkande 1) och att det finns behov av

en internationell privaträttslig konvention om

partnerskap (yrkande 4).

I motion L371 yrkar Tasso Stafilidis m.fl. (v, s,

c, fp, mp) att anknytningsvillkoren i lagen om

registrerat partnerskap skall avskaffas (yrkande

15).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare

uttalat att någon av parterna bör ha viss anknytning

till Sverige för att här få sitt partnerskap

registrerat (se bl.a. bet. 1999/2000:LU22 och

2000/01:LU13). Utskottet vidhåller denna uppfattning

och föreslår att riksdagen avslår motionerna L287

yrkande 2, L367 yrkande 1 och L371 yrkande 15. I

linje härmed bör också yrkande 4 i motion L367

lämnas utan bifall.

Partnerskapsregistrering utomlands

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om partnerskapsregistreringar

utomlands bör avslås. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden från riksdagens

sida. Jämför reservation nr 6 (v).

I motion L287 anser Tasso Stafilidis m.fl. (v) att

partnerskap bör kunna få ingås utomlands på svenska

ambassader (yrkande 3).

Lars Lindblad och Anna Kinberg (båda m) yrkar i

motion L325 ett tillkännagivande om

partnerskapsförrättningar vid svenska ambassader

(yrkande 4).

Ett motsvarande yrkande framställs av Ana Maria

Narti m.fl. (fp) i motion L367 (yrkande 3).

I motion L371 anser Tasso Stafilidis m.fl. (v, s,

c, fp, mp) att riksdagen bör tillkännage för

regeringen vad som i motionen anförts om att

ambassader skall ha möjlighet att förrätta

registrering av partnerskap (yrkande 16).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen avstyrkt

motionsyrkanden med samma inriktning som de nu

aktuella (se bl.a. bet. 1996/97:LU8, 1997/98:LU10,

1998/99:LU18, 1999/2000:LU22 och 2000/01:LU13).

Riksdagen har vid samtliga tillfällen följt

utskottet. I betänkandena har utskottet anfört bl.a.

att förordnanden att registrera partnerskap vid

ambassad och konsulat – i likhet med vad som gäller

förordnanden att förrätta vigslar – bör bygga på ett

konstaterat behov i det land som avses. Eftersom

huvudskälet till att ambassadtjänstemän över huvud

taget förordnas som vigselförrättare är att ge

svenska medborgare bosatta i vissa länder en

möjlighet att där ingå äktenskap, och

partnerskapslagens anknytningsvillkor innebär att

sådana personer inte kan registrera sitt partnerskap

enligt svensk rätt, har utskottet funnit att det

inte föreligger något behov av att

registreringsförrättare förordnas utomlands.

Utskottet finner inte skäl att nu frångå sina

tidigare ställningstaganden, och utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna L287 yrkande 3, L325

yrkande 4, L367 yrkande 3 och L371 yrkande 16.

Terminologin i lagen om registrerat

partnerskap

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om ändrad terminologi i lagen

om registrerat partnerskap bör avslås.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation nr 7 (v).

Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap

kan två personer av samma kön låta registrera sitt

partnerskap. De förklaras därefter som registrerade

partner.

I motion L287 anför Tasso Stafilidis m.fl. (v)

bl.a. att lagen om registrerat partnerskap bör

rubriceras partnerskapslag. Vidare anser

motionärerna att ordet ”registrera” bör bytas ut mot

”ingå” och att det föreskrivs att två personer av

samma kön kan ”ingå partnerskap” och att dessa

förklaras som ”partner” (yrkande 1).

Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) anför i

motion L371 att äktenskapsbalken och lagen om

registrerat partnerskap borde harmonisera mera med

varandra samt att det finns föga anledning att kalla

ingåendet av ett partnerskap för något så

oromantiskt som registrering (yrkande 18).

Motionsyrkanden med samma inriktning som de nu

aktuella avslogs av riksdagen förra våren. I sitt av

riksdagen godkända betänkande 2000/01:LU13

redovisade utskottet de överväganden som gjordes i

samband med att lagen om registrerat partnerskap kom

till. Utskottet fann då bl.a. att den terminologi

som användes i den danska och norska lagstiftningen

borde användas också i den svenska partnerskapslagen

(se bet. 1993/94:LU28).

Utskottet kan inte heller nu finna skäl att

förorda någon ändrad terminologi i lagen om

registrerat partnerskap, och utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna L287 yrkande 1 och L371

yrkande 18.

Betänketiden vid äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en

längre betänketid vid äktenskapsskillnad.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Äktenskapsskillnad skall föregås av betänketid om

båda makarna begär det eller om någon av dem

varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år

som står under den makens vårdnad. Vill bara en av

makarna att äktenskapet skall upplösas, har den

maken enligt 5 kap. 2 § rätt till äktenskapsskillnad

endast efter betänketid. Har betänketiden löpt under

minst sex månader, skall dom på äktenskapsskillnad

meddelas om någon av makarna då framställer ett

särskilt yrkande om det.

I motion L370 anför Tuve Skånberg (kd) att

betänketiden för par som har barn under 16 år bör

förlängas till ett år (yrkande 3).

Utskottet har våren 2000 och våren 2001 avstyrkt

likalydande motionsyrkanden (se bet. 1999/2000:LU16

och 2000/01:LU13, se även prop. 1973:32, bet. LU

1973:20, rskr. 256) och därvid anfört att den

nuvarande betänketidens längd på minst sex månader

är väl avvägd. Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet gör nu samma bedömning och föreslår

därför att riksdagen avslår motion L370 yrkande 3.

Överklagande av dom på

äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om ett

borttagande av rätten att överklaga en dom om

äktenskapsskillnad. Utskottet hänvisar till

pågående arbete inom Regeringskansliet.

Enligt 49 kap. 1 § rättegångsbalken gäller som en allmän regel

att en tingsrättsdom får överklagas. Motsvarande

gäller enligt 54 kap. 1 § i fråga om överklagande av

en hovrätts dom. För att Högsta domstolen skall

pröva hovrättens dom krävs enligt 54 kap. 9 §

rättegångsbalken prövningstillstånd.

I motion L291 yrkar Ulla Hoffmann m.fl. (v) att

riksdagen skall begära att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att lägga fram lagförslag som

innebär att rätten att överklaga en dom på

äktenskapsskillnad tas bort.

I departementspromemorian (Ds 2001:36)

Hovrättsprocessen i framtiden föreslås att det i

alla tvistemål – dvs. även äktenskapsmål – alltid

skall krävas prövningstillstånd vid ett överklagande

från en tingsrätt till en hovrätt. Promemorian har

remissbehandlats, och förslagen bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att det nu föreligger

lagförslag med den inriktning som motionärerna

förespråkar. Enligt utskottets mening bör resultatet

av det fortsatta beredningsarbetet inom

Regeringskansliet avvaktas. Utskottet föreslår

därför att riksdagen avslår motion L291.

Åklagares skyldighet att föra talan

om äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

skyldighet för åklagare att föra talan om

äktenskapsskillnad vid tve- eller månggifte.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Enligt 5 kap. 5 § första stycket äktenskapsbalken

har var och en av makarna rätt till

äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om

äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna

redan var gift eller partner i ett registrerat

partnerskap och det tidigare äktenskapet eller

partnerskapet inte har blivit upplöst. I sådana fall

kan talan om äktenskapsskillnad föras även av allmän

åklagare. Åklagaren kan endast yrka att det senare

äktenskapet skall upplösas. Någon absolut skyldighet

för åklagare att ingripa föreligger inte.

I motion L347 yrkar Carina Hägg och Agneta Brendt

(båda s) ett tillkännagivande som går ut på att

åklagaren skall vara skyldig att föra talan om

äktenskapsskillnad vid tve- och månggifte då någon

av makarna är bosatt i Sverige.

Före den 1 januari 1974 var åklagaren skyldig att

ingripa och föra talan om upplösning av det senare

äktenskapet. I proposition 1973:32 föreslog

regeringen att bestämmelsen skulle ändras och att

åklagaren i fortsättningen inte skulle ha någon

absolut skyldighet att föra talan.

Departementschefen anförde därvid bl.a. att man inte

helt kan utesluta att ett äktenskap bör accepteras

trots att det har ingåtts i strid mot ett s.k.

indispensabelt äktenskapshinder. Det kan t.ex. vara

fråga om ett tvegifte, där det första äktenskapet

har ingåtts utomlands och det andra äktenskapet har

bestått under lång tid varunder båda parter

felaktigt utgått från att det första äktenskapet

enligt svensk rätt varit att anse som upplöst. –

Utskottet och riksdagen hade inget att erinra mot

den föreslagna ändringen (bet. LU 1973:20).

Utskottet finner inte skäl att frångå de

ställningstaganden som gjordes år 1973 och föreslår

att riksdagen avslår motion L347.

Bodelning

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på ändringar i

gällande bestämmelser om bodelning bör

avslås. Utskottet kommer emellertid att följa

frågan.

I samband med en äktenskapsskillnad skall enligt 9

kap. 1 § äktenskapsbalken makarnas egendom fördelas

genom bodelning såvida inte makarna har endast

enskild egendom och ingen av dem begär att få överta

bostad eller bohag från den andra maken. Vid

beräkningen av makarnas andelar i boet skall enligt

11 kap. 2 § så mycket avräknas från en makes

giftorättsgods att det täcker de skulder som den

maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes.

Sålunda skall den ena makens anspråk på att få vara

med och dela på den andre makens giftorättsgods

tillgodoses först efter det att den maken har

tilldelats egendom som täcker de skulder han eller

hon ådragit sig före den för bodelningen avgörande

tidpunkten. Om dessa skulder är större än den makens

giftorättsgods finns det ingenting kvar för den

förstnämnda maken att vara med och dela på.

Enligt 12 kap. 1 § finns det möjlighet att jämka

en bodelning. I den mån det med hänsyn särskilt till

äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden

och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en

make vid bodelningen skall lämna egendom i den

omfattning som följer av 11 kap. äktenskapsbalken,

skall bodelningen i stället göras så att den

förstnämnda maken får behålla mer av sitt

giftorättsgods.

Med utgångspunkt i ett konkret fall där en man i

samband med en bodelning enligt uppgift tillåtits

att göra skuldtäckning för ett skadeståndsbelopp –

återkrav på brottsskadeersättning till en

familjemedlem – begärs i nio motioner ändringar i

gällande bodelningsregler.

I motion L217 framhåller Lena Ek och Birgitta

Carlsson (båda c) att det är djupt stötande för

rättskänslan att en helt oskyldig maka får ta stora

delar av betalningsansvaret för en skuld som härrör

från ett brott som den andre parten har begått. Det

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförts om en ändring

i äktenskapsbalken innebärande att en brottsling får

ett personligt ansvar för ideellt skadestånd så att

skulden inte ingår vid bodelning efter

äktenskapsskillnad.

Berit Adolfsson (m) yrkar i motion L249 att

regeringen skall lägga fram ett förslag till ändring

av lagstiftningen så att ett skadestånd till

brottsoffer undantas vid bodelning.

Elizabeth Nyström och Ola Karlsson (båda m) anför

i motion L250 att lagen bör ändras så att

brottsofferersättning alltid skall betraktas som

enskild egendom och att skadestånd till brottsoffer

alltid skall undantas vid bodelning. Motionärerna

yrkar att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförts om skadestånd

till brottsoffer och om brottsofferersättning.

Motsvarande yrkande framförs av Lisbet Calner och

Mona Berglund Nilsson (båda s) i motion L255.

Motionärerna anser att lagen måste ändras så att

skadestånd till brottsoffer undantas vid bodelning.

I motion L264 yrkar Viviann Gerdin m.fl. (c)

tillkännagivande om ändringar i äktenskapsbalken så

att en gärningsman har personligt ansvar för ideellt

skadestånd och att skulden inte ingår vid bodelning

efter äktenskapsskillnad (yrkande 8).

Ingrid Burman m.fl (v) anför i motion L290 att det

är en orimlig konsekvens att skadestånd skall bäras

av andra än den skadeståndsskyldige. I motionen

yrkas att riksdagen skall besluta om en ändring av

10 kap. äktenskapsbalken så att skadestånd till

brottsoffer undantas vid bodelning.

Margareta Israelsson (s) yrkar i motion L364 att

riksdagen skall tillkännage för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförts om behovet av en

förändring i äktenskapsbalken så att

brottsskadeersättning ej kan beaktas som skuld vid

bodelning i anledning av äktenskapsskillnad.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion A229 att

äktenskapsbalkens regler bör ändras så att jämkning

kan komma till stånd i större utsträckning än för

närvarande. I motionen yrkas att riksdagen skall

begära att regeringen lägger fram förslag till

sådana lagändringar (yrkande 35).

Samma yrkande framförs av Johan Pehrson och

Helena Bargholtz (båda fp) i motion Ju450 (yrkande

33).

Utskottet har noterat att den dom som ligger till

grund för ifrågavarande motioner nu är föremål för

överprövning i högre instans. Mot den bakgrunden

anses sig utskottet i dag inte kunna ta ställning

till om det finns några brister i nuvarande

lagstiftning. Utskottet kommer emellertid att noga

följa fallet, och om det visar sig att nuvarande

regler ger tvivelaktiga resultat, kommer utskottet

att verka för att frågan om en lagändring övervägs.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna L217, L249, L250, L255, L264

yrkande 8, L290, L364, Ju450 yrkande 33 och A229

yrkande 35.

Pensionsrättigheter vid bodelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som gäller

reglerna om pensionsrättigheter vid bodelning.

Utskottet hänvisar bl.a. till riksdagens tidigare

ställningstaganden.

Gällande huvudregler om pensionsrättigheter vid

bodelning i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken innebär att

rätt till pension på grund av privat

pensionsförsäkring eller pension på grund av

pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om

individuellt pensionssparande skall ingå i en

bodelning efter äktenskapsskillnad. Övriga former av

pensionsrättigheter såsom tjänstepensioner,

pensioner enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring och pension enligt det reformerade

ålderspensionssystemet ingår däremot inte i

bodelningen.

Om det uppstår en snedfördelning av makarnas

pensionsskydd, finns det i 6 kap. äktenskapsbalken

om underhåll olika möjligheter att rätta till

missförhållandena efter en äktenskapsskillnad för en

make som har dåligt pensionsskydd och otillräckliga

möjligheter att själv förbättra skyddet. Enligt

huvudregeln i 6 kap. 7 § svarar varje make för sin

försörjning efter en äktenskapsskillnad. Om den ena

maken behöver bidrag till sitt underhåll under en

övergångstid, har den maken rätt att få

underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är

skäligt med hänsyn till denna makes förmåga och

övriga omständigheter. Har den ena maken svårigheter

att försörja sig själv sedan ett långvarigt

äktenskap har upplösts eller finns det andra

synnerliga skäl, har den maken rätt till

underhållsbidrag av den andra maken för en längre

tid. Underhållsbidrag skall i normalfallet betalas

fortlöpande. Den omständigheten att den

underhållsberättigade behöver bidraget för att

skaffa sig pensionsskydd kan enligt 8 § vara ett

skäl för att bestämma att bidraget skall betalas med

ett engångsbelopp.

I motion L342 anför Ewa Thalén Finné (m) att det

borde finnas möjlighet för makar att vid bodelning

avtala om att dela intjänad pensionsrätt.

Motionärerna yrkar att riksdagen tillkännager för

regeringen vad i motionen anförts om en möjlighet

att överlåta intjänad pension.

Utskottet erinrar om att gällande bestämmelser om

bodelning inte utgör hinder mot att makar i samband

med en äktenskapsskillnad och därpå följande

bodelning träffar avtal om att i framtiden dela på

ena makens framtida pension. Är makarna eniga, kan

de strängt taget fördela alla tillgångar mellan sig

efter behag. För det fall motionärerna vill ha till

stånd lagändringar vidhåller utskottet sin

uppfattning från våren 2001 (se bet. 2000/01:LU13)

och finner inte skäl att förorda ändringar i

nuvarande bestämmelser om hur pensionsrättigheter

skall behandlas vid bodelning.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

L342.

Samäganderättslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

begäran om en översyn av samäganderättslagen.

Utskottet förutsätter att frågan övervägs

inom Regeringskansliet.

Särskilda bestämmelser om samäganderätt finns i

lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Kan delägarna

inte enas om den samägda egendomens förvaltning och

nyttjande kan varje delägare enligt 3 § ansöka om

att rätten förordnar att egendomen under en viss tid

omhändertas av god man. Är delägarna inte eniga om

hur man upplöser ett samägande, kan varje delägare

enligt 6 § vända sig till en domstol och begära att

den samägda egendomen skall säljas på offentlig

auktion för delägarnas räkning. Detta kan förhindras

om en delägare kan visa synnerliga skäl till

anstånd. Domstolen skall i samband med förordnandet

om försäljningen också bestämma ett pris under

vilket egendomen inte får säljas.

Samäganderättslagen är tillämplig även på samägande

mellan makar, registrerade partner och sambor.

I motion L239 av Ingvar Svensson (kd) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall tillsätta

en utredning i syfte att se över

samäganderättslagen.

Utskottet vidhåller sin uppfattning från våren

2000 (se bet. 1999/2000:LU16) och utgår från att

regeringen kommer att överväga en översyn av

samäganderättslagen inom ramen för pågående

beredningsarbete med anledning av

Samboendekommitténs betänkande (SOU 1999:194) Nya

samboregler.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion L239.

Sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på bl.a. upphävande

av sambolagen bör avslås. Utskottet hänvisar

till tidigare ställningstaganden från

riksdagens sida. Jämför reservationerna nr 8

(m) och nr 9 (kd).

Lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem

(sambolagen) trädde i kraft samtidigt med

äktenskapsbalken den 1 januari 1988. Lagen tillämpas

på förhållanden där en ogift man och en ogift kvinna

lever tillsammans under äktenskapsliknande

förhållanden. I lagen finns bestämmelser om

bodelning vid upplösning av samboförhållandet, om en

sambos rätt att i vissa fall ta över bostad som inte

ingår i bodelningen, om inskränkningar i rätten att

förfoga över det gemensamma hemmet och om

rättegången i tvister mellan sambor.

I lagen (1987:813) om homosexuella sambor

föreskrivs att vad som gäller i fråga om sambor

enligt lagen om sambors gemensamma hem och i vissa

andra särskilt angivna fall skall tillämpas även på

två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt

förhållande.

I motion L204 av Christel Anderberg m.fl. (m)

yrkas att riksdagen skall besluta om en lagändring

som innebär att lagen om sambors gemensamma hem och

lagen om homosexuella sambor enbart blir gällande

efter avtal mellan de samboende.

Sten Tolgfors (m) anser i motion L221 att

sambolagen inskränker enskilda människors

möjligheter att själva besluta över sina

samlevnadsformer samt att den inkräktar på

människors integritet och äganderätt. I motionen

yrkas att riksdagen skall besluta att upphäva

sambolagen (yrkande 1) och att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att

ekonomiska förhållanden mellan sammanboende personer

skall regleras genom frivilliga avtal i stället för

i lag (yrkande 2).

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) vill i motion L322 ha

till stånd ett tillkännagivande som går ut på att

regeringen skall låta utreda frågan om sambolagens

upphävande. Motionärerna anser att lagen bygger på

en kollektivanslutningsprincip (yrkande 3).

Utskottet har i dag samma uppfattning som för ett

år sedan (se bet. 2000/01:LU13) och finner således

inte skäl att förorda att sambolagen skall upphävas.

Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår

motionerna L221 samt L322 yrkande 3.

Vad gäller motion L204 vill utskottet peka på att

Samboendekommittén i sitt betänkande (SOU 1999:104)

lagt fram förslag till en bestämmelse som tydligare

än den nuvarande klargör att sambor kan avtala såväl

att bodelning över huvud taget inte skall ske som

att viss egendom inte skall ingå i bodelningen samt

att samborna genom ett nytt avtal kan ändra vad de

tidigare har överenskommit. I avvaktan på resultatet

av den fortsatta beredningen av kommitténs förslag

anser utskottet att riksdagen bör avslå också motion

L204.

Lagstiftningen om sambor av samma

kön

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om en gemensam sambolag för

heterosexuella och homosexuella sambor bör

avslås. Utskottet hänvisar till pågående

arbete inom Regeringskansliet.

För personer som lever tillsammans i ett homosexuellt

förhållande men som inte har registrerat sitt

partnerskap gäller lagen (1987:813) om homosexuella

sambor. Lagen innebär, som tidigare redovisats, att

sambolagen och vissa andra bestämmelser är

tillämpliga också på homosexuella samboförhållanden.

I sex motioner – L279 av Helena Zakariasén, L287

av Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 6), L325 av

Lars Lindblad och Anna Kinberg (båda m) (yrkande 1),

L356 av Cinnika Beiming m.fl. (s), L367 av Ana Maria

Narti m.fl. (fp) (yrkande 5) och L371 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) yrkande 19) –

framställs yrkanden som innebär att

sambolagstiftningen skall vara utformad så att den

gäller för såväl hetero- som homosexuella sambor.

Som utskottet konstaterade förra våren föreligger

ett färdigt lagförslag med den inriktning som

motionärerna förespråkar. Förslaget, framlagt av

Samboendekommittén i betänkandet (SOU 1999:104) Nya

samboregler, bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör

resultatet av det fortsatta beredningsarbetet

avvaktas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna L279, L287 yrkande 6, L325 yrkande

1, L356, L367 yrkande 5 och L371 yrkande 19.

Värdekommission, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om tillsättande av en

värdekommission, m.m. bör avslås. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstaganden

från riksdagens sida.

År 1998 tillsatte den dåvarande norska regeringen en

kommission, den s.k. Verdikommisjonen, som bestod av

företrädare för en mängd olika samhällssektorer.

Kommissionens arbete finansierades med statliga

medel men var i övrigt helt fristående från staten.

Syftet med kommissionen var att den skulle bidra

till en bred värdemässig och samhällsetisk

mobilisering för att stärka gemenskapsvärderingar

och ansvar för miljön och samhället. Arbetet bedrevs

bl.a. genom utfrågningar, seminarier, konferenser,

massmedieutspel, institutionsbesök, folkmöten och

genom publicering av rapporter och andra

publikationer. Kommissionens arbete har nu

slutredovisats.

I motion L324 av Tuve Skånberg och Fanny Rizell

(båda kd) anförs att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om en brett sammansatt

värdekommission med uppgift bl.a. att föreslå

konkreta åtgärder för att stärka den ekonomiska

etiken.

I motion L261 yrkar Tuve Skånberg (kd) att

riksdagen skall tillkännage för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförts om klarläggande av

hur och i vilken utsträckning de tyska rasistiska

Nürnberglagarna kom att tillämpas i Sverige.

Ann-Kristine Johansson och Helena Zakariasén (båda

s) anför i motion L353 att människor måste få större

makt och inflytande över sin egen vardag –

vardagsmakt. Motionärerna utgår från att regeringen

kontinuerligt följer frågan om vardagsmakt och

vidtar de åtgärder som visar sig behövas. I motionen

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförts om vardagsmakt.

Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt

motionsyrkanden om tillsättande av en

värdekommission (se bl.a. bet. 1998/99:LU18,

1999/2000:LU16 och 2000/01:LU13). Också yrkanden

rörande Nürbergslagarnas tillämpning i Sverige har

avstyrkts tidigare (se bet. 2000/01:LU13). Riksdagen

har vid samtliga tillfällen följt utskottet.

Enligt utskottets uppfattning har det inte

framkommit några omständigheter som nu bör föranleda

andra ställningstaganden från riksdagens sida.

Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår

motionerna L261 och L324.

Motion L353 bör, enligt utskottets mening, inte

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd, och

utskottet föreslår att riksdagen avslår också den

motionen.

Reservationer

1. Äktenskapets ställning (punkt 2)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L260

yrkande 1, 2001/02: L322 yrkande 1 och 2001/02:So377

yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det behövs en hel rad åtgärder för att

ge stadga åt familjelagstiftningen. Trots att olika

slags åtgärder redan har vidtagits för att minska

barns utsatthet i samband med en separation, kan det

konstateras att ett ökande antal barn mår dåligt,

inte klarar skolan, börjar använda droger eller

hamnar i kriminella gängbildningar. Likaså kan

konstateras att antalet skilsmässor ökar trots de

insatser som görs. Alla erfarenheter visar att

stabila och fungerande familjeenheter är en

förutsättning för ett gott samhälle. Vi vill därför

att en utredning tillsätts med uppgift att lämna

förslag till hur familjestabiliteten generellt skall

kunna stärkas.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motionerna L260 yrkande 1,

L322 yrkande 1 och So377 yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

2. Äktenskap för personer av samma kön och s.k.

civiläktenskap (punkt 3)

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L240,

2001/02:L258, 2001/02:L287 yrkande 5, 2001/02:L326,

2001/02:L369 och 2001/02:L371 yrkande 26.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det inte sakligt motiverat

att två personer av samma kön inte skall åtnjuta

samma rättigheter och skyldigheter som två personer

av motsatta kön. De rättsliga skillnaderna som

gäller möjligheterna att adoptera barn, att

förordnas till särskild vårdnadshavare och att få

tillgång till assisterad befruktning är

diskriminerande för homosexuella. I grunden handlar

detta om att vi vill ha en ordning med en

äktenskapslagstiftning som gäller lika för alla

oavsett personernas kön eller sexuella läggning. Ett

könsneutralt äktenskap innebär i praktiken att

partnerskapslagen inte kommer att fylla någon

funktion utan bör avskaffas. För att undanröja denna

diskriminering bör regeringen ges i uppdrag att

återkomma med ett förslag som innebär att

homosexuella par likställs med heterosexuella makar.

Vid millennieskiftet genomfördes en radikal

förändring av relationen mellan staten och Svenska

kyrkan. För att ytterligare anpassa denna förändring

till den situation som råder kulturellt och

religiöst i det svenska samhället anser vi att den

juridiskt bindande vigseln bör föras ut ur Svenska

kyrkan och trossamfund och ersättas med

civiläktenskap – ett civiläktenskap helt i linje med

kravet på en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det

religiöst grundade äktenskapet bör, oavsett

regligion, vara en angelägenhet för paret och inte

för staten.

Vad särskilt gäller motion L371 yrkande 26 kan

konstateras att lagstiftningen inte tillåter att en

gift person ansöker om könsbyte eftersom två

personer av samma kön inte får ingå äktenskap. Lagen

om fastställande av könstillhörighet i vissa fall

kräver att en person tvingas till skilsmässa mot sin

vilja för att det efterlängtade könsbytet skall

kunna genomföras. I 3 § lagen om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall krävs bl.a. att

personen skall vara ogift. En person som vill ändra

sin könstillhörighet måste således skilja sig från

sin make eller maka. Att lagar på detta sätt tvingar

personer till familjesplittring anser vi vara både

onödigt och inhumant, och 3 § borde följaktligen

upphävas. Men det finns, enligt vår mening, även en

lucka i äktenskapsbalken då den inte reglerar

förhållandet när två peroner av olika kön ingått

äktenskap och den ena genomgår ett könsbyte.

Äktenskapsbalken reglerar enbart det förhållandet då

äktenskapet skall ingås och bör således även ta

hänsyn till de förändringar som sker vad gäller

förändringar i frågan om könstillhörighet när de

gifta parterna inte vill skiljas. Därför vill vi att

riksdagen också skall ge regeringen i uppdrag att

ändra 1 kap. 1 § äktenskapsbalken så att

transsexuella inte tvingas till skilsmässa så att 3

§ lagen om fastställande av könstillhörighet kan

upphävas.

Enligt vår mening bör regeringen omgående

återkomma med erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda anförts i reservationen om en

gemensam äktenskapslagstiftning för hetero- och

homosexuella personer om ett s.k. civiläktenskap

samt om en ändring i äktenskapsbalken bör riksdagen,

med bifall till motionerna L240, L258, L287 yrkande

5, L326, L369 samt L371 yrkande 26, som sin mening

ge regeringen till känna.

3. Partnerskapsförrättningar inom trossamfund

(punkt 4)

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L285,

2001/02:L287 yrkande 4, 2001/02:L325 yrkande 3 och

2001/02:L371 yrkande 17.

Ställningstagande

Enligt vårt synsätt är det inte sakligt motiverat

att i lagen göra skillnad mellan rätten att förrätta

vigsel och rätten att registrera partnerskap. I den

lagstiftning som nu gäller finns det inte möjlighet

för trosssamfund att registrera partnerskap. Denna

ordning bör ändras så att trossamfund får möjlighet,

om de så önskar, att registrera partnerskap. Vi

anser att 4 kap. 3 § äktenskapsbalken bör få en

motsvarighet i partnerskapslagen samt att de

trossamfund som inte registrerar partnerskap skall

mista möjligheten att förrätta vigsel. Enligt vår

mening bör regeringen omgående återkomma med

erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motionerna L285, L287

yrkande 4, L325 yrkande 3 och L371 yrkande 17, som

sin mening ge regeringen till känna.

4. Förordnanden som vigsel- och

registreringsförrättare (punkt 5)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L274 och

avslår motion 2001/02: L367 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är en äktenskapsförrättning

och en partnerskapsförrättning två helt skilda

företeelser. Såväl kyrkliga som borgerliga

vigselförrättare kan av religiösa eller av andra

skäl finna det oförenligt med sin inre övertygelse

att också vara partnerskapsförrättare. Antalet

partnerskapsförrättningar är i förhållande till

vigselförrättningar mycket ringa. Dessutom tycks

antalet partnerskapsförrättare redan nu vara väl

tillgodosett. Vi anser att det inte finns anledning

att genom lagstiftning tvinga borgerliga

vigselförrättare att också vara

partnerskapsförrättare.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motion L274 som sin mening

ge regeringen till känna. Ställningstagandet innebär

att riksdagen bör avslå motion L367 yrkande 2.

5. Partnerskapslagens anknytningsvillkor

(punkt 7)

av Tasso Stafilidis (v), Viviann Gerdin (c) och

Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L287

yrkande 2, 2001/02: L367 yrkandena 1 och 4 samt

2001/02:L371 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser att de rättsliga skillnaderna mellan

äktenskap och partnerskap är osakliga. Vi är

kritiska till att utländska homo- och bisexuella

medborgare inte kan ingå partnerskap i Sverige på

samma sätt som heterosexuella utländska medborgare

kan ingå äktenskap. Det finns inte några hållbara

skäl till att fortsätta diskriminera samkönade par i

detta avseende. Det har hävdats att anknytningkravet

behövs eftersom det annars skulle uppstå problem med

att partner betraktas som gifta i Sverige och ogifta

enligt andra länders lagar. Enligt vår uppfattning

kvarstår detta problem även med ett anknytningkrav.

Vad som egentligen behövs är någon form av

internationell privaträttslig konvention om

partnerskap.

Enligt vår mening bör regeringen omgående

återkomma med erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motionerna L287

yrkande 2, L367 yrkandena 1 och 4 samt L371

yrkande 15 som sin mening ge regeringen till

känna.

6. Partnerskapsregistrering utomlands (punkt 8)

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L287

yrkande 3, 2001/02: L325 yrkande 4, 2001/02:L367

yrkande 3 och 2001/02:L371 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt dagens ordning har inte svenska medborgare

möjlighet att registrera sitt partnerskap vid

ambassader och konsulat. Det borde vara en

självklarhet, enligt vår uppfattning, att de

ambassader som förrättar borgerliga vigslar även

skall kunna registrera partnerskap. Om ambassadens

värdland lämnar sitt godkännande måste svenska

ambassader erbjuda samma service vad gäller

partnerskap och borgerliga vigslar.

Det bör ankomma på regeringen att omgående vidta

sådana åtgärder att partnerskapsregistreringar

utomlands på svenska ambassader blir möjliga.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motionerna L287 yrkande 3,

L325 yrkande 4, L367 yrkande 3 och L371 yrkande 16

som sin mening ge regeringen till känna.

7. Terminologin i lagen om registrerat

partnerskap (punkt 9)

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L287

yrkande 1 och 2001/02: L371 yrkande 18.

Ställningstagande

Vi anser att äktenskapsbalken och lagen om

registrerat partnerskap borde harmoniseras mera. Det

finns föga anledning att kalla ingåendet av ett

partnerskap för något så oromantiskt som

”registrering”. Enligt vår uppfattning bör lagen om

registrerat partnerskap ha rubriken

”partnerskapslag” samt ordet ”registrera” bytas ut

mot ”ingå”, så att två personer av samma kön ingår

partnerskap samt att personerna förklaras för

”partner” och inte ”registrerade partner”.

Det får ankomma på regeringen att omgående

återkomma med erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med bifall till motionerna L287 yrkande 1

och L371 yrkande 18 som sin mening ge regeringen

till känna.

8. Sambolagen (punkt 16)

av Christel Anderberg, Elizabeth Nyström, Berit

Adolfsson och Petra Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L204 samt

bifaller delvis motionerna 2001/02:L221 och

2001/02:L322 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att sambolagens syfte på många sätt är

förfelat. Lagen har enligt vår uppfattning nämligen

visat sig skapa en falsk känsla av trygghet. Många

tror att sambolagen ger ett juridiskt skydd

motsvarande äktenskapet eller partnerskapet, vilket

inte alls är fallet. De som bor under samma tak är

ytterst sällan medvetna om att sambolagen kan komma

att tillämpas på dem. Dessutom kan bevisföringen bli

komplicerad om den ena parten påstår att samlevnaden

skett under äktenskapsliknande förhållanden medan

den andre hävdar att samlevnaden sett ut på annat

vis. För det fall det över huvud taget skall finnas

en sambolag, anser vi att det skall vara möjligt att

avtalsvägen, genom registrering eller något liknande

förfarande, avge en förklaring att lagen skall vara

tillämplig.

Det bör ankomma på regeringen att återkomma med

erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med med bifall till motion L204 samt med

delvis bifall till motionerna L221 samt L322 yrkande

3 som sin mening ge regeringen till känna.

9. Sambolagen (punkt 16)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L221

och 2001/02:L322 yrkande 3 samt bifaller delvis

motion 2001/02:L204.

Ställningstagande

Vår uppfattning är att sambolagen inskränker

enskilda människors möjligheter att besluta över

sina samlevnadsformer. Den inkräktar också på

människors integritet och äganderätt. Lagen bygger

på en form av kollektivanslutning. Till skillnad

från den kyrkliga och borgerliga vigseln och det

registrerade partnerskapet är det reglerade

samboförhållandet inte följden av ett aktivt val

vilket, enligt vår mening, är principiellt

felaktigt. Vi anser bl.a. mot den bakgrunden att

sambolagen bör upphävas och ersättas med en

möjlighet till frivilliga avtal om sammanboende pars

inbördes ekonomiska förhållanden.

Det få ankomma på regeringen att återkomma med

erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen med med bifall till motionerna L221 och

L322 yrkande 3 samt delvis bifall till motion L204

som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Förordnanden som vigsel- och

registreringsförrättare

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Vi ser positivt på det uppdrag som regeringen har

gett länsstyrelserna. Emellertid borde regeringen ha

varit tydligare och klart uttalat att alla nya

förordnanden skall vara gemensamma – dvs. att

vigsel- och registreringsförrättare skall vara ett

förordnande.

Vi finner dock inte skäl att formellt avge en

reservation till förmån för motion L367 yrkande 2.

2. Betänketiden vid äktenskapsskillnad

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Antalet äktenskapsskillnader är mycket högt i

Sverige. Som anförts i motion L370 yrkande 3 drabbas

barnen värst. Många av barnen kommer att helt

förlora kontakten med sin pappa. Dessutom är

kostnaderna för samhället enorma till följd av alla

skilsmässor. Alla skulle vinna på att minska deras

antal.

Vi menar emellertid att den viktigaste uppgiften

är att öka det förebyggande stödet för familjer som

har relationsproblem eller som är i kris. Det är

därför högst angeläget att resurserna för

familjerådgivning i kommunerna ökar så att familjer

utan köbildning vid behov snabbt kan få kvalificerat

stöd och hjälp att på ett positivt sätt lösa

problemen. Informationen om att denna hjälp finns

och vikten av denna hjälp måste också intensifieras

på olika sätt, exempelvis via mödravårdscentraler

och via föräldrautbildning.

Vi sympatiserar i och för sig med den tanke som

ligger bakom en förlängd betänketid vid skilsmässa

då det finns barn under 16 år i familjen. Samtidigt

anser vi att det mest angelägna nu är att öka

insatserna för stöd och förebyggande åtgärder, också

i de fall då en ansökan om äktenskapsskillnad

gjorts. Detta skulle med sannolikhet medföra att

fler utnyttjar hela det år som redan den nuvarande

lagen medger de sökande att tänka över situationen

och följderna av en skilsmässa.

3. Överklagande av dom på äktenskapsskillnad

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Som framhållits i motion L291 förekommer det i många

fall att den ena parten i en skilsmässa utnyttjar

rätten att överklaga en dom på äktenskapsskillnad

enbart i syfte att trakassera sin motpart. Ett

sådant förfarande är oacceptabelt. Trots detta har

vi valt att inte reservera oss eftersom förslaget om

prövningstillstånd i hovrätten för tvistemål som

överklagats från en tingsrätt för närvarande bereds

inom Regeringskansliet.

4. Åklagares skyldighet att föra talan om

äktenskapsskillnad

av Viviann Gerdin (c).

Jag delar uppfattningen i motion L347 att åklagaren

borde vara skyldig att föra talan om

äktenskapsskillnad vid tve- och månggifte. Jag är

emellertid inte beredd att nu reservera mig och

begära en lagändring i detta avseende.

5. Bodelning

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),

Elizabeth Nyström (m), Tasso Stafilidis (v),

Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Viviann

Gerdin (c), Petra Gardos (m) och Lena Olsson (v).

Ett ideellt skadestånd bör, enligt vår uppfattning,

betalas av den person som begått brottet, men så

blir det inte alltid i praktiken. En person åläggs

att betala ett skadestånd efter att ha begått ett

brott. När denna person sedan skiljer sig kan detta

skadestånd tas upp som en skuldpost i bodelningen.

Detta får till följd att även den andra parten får

bära kostnaden för skadeståndet. Vi anser att det är

djupt stötande för rättskänslan att en sådan

situation kan uppstå.

Vi vill för vår del inte utesluta att det finns

brister i nuvarande bestämmelser om gällande

rätt om bodelning eftersom en tingsrätt har

kommit till ett så tvivelaktigt resultat som

beskrivs i motionerna. Emellertid vill vi

avvakta resultatet av den överprövning som

pågår och har därför inte funnit skäl att

formellt yrka bifall till de aktuella

motionerna.

6. Pensionsrättigheter vid bodelning

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),

Elizabeth Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit

Adolfsson (m) och Petra Gardos (m).

Vi har uppfattat motion L342 på så sätt att

motionären vill ha till stånd en ordning som innebär

att makarnas avtal om att dela på en av deras

pensionsrättigheter i samband med en bodelning skall

få verkan gentemot den som har att betala ut

pensionen. Vi stöder detta förslag men konstaterar

att den av motionären föreslagna ordningen inte

lämpligen bör komma till stånd genom ändringar i

äktenskapsbalkens bodelningsregler. Mot denna

bakgrund har vi inte ansett oss kunna reservera oss

till förmån för motion L342.

7. Lagstiftningen om sambor av samma kön

av Tasso Stafilidis (v), Ana Maria Narti (fp) och

Lena Olsson (v).

Samboendekommittén lade redan i september 1999

fram sitt betänkande om nya samboregler. Vi

finner det anmärkningsvärt att regeringen

ännu inte har lagt fram några konkreta

lagförslag. Vi förutsätter emellertid att så

kommer att ske inom en inte alltför lång

framtid och finner därför inte skäl att nu

formellt yrka bifall till motionerna L279,

L287 yrkande 6, L325 yrkande 1, L356, L367

yrkande 5 och L371 yrkande 19.

8. Värdekommission, m.m.

av Christel Anderberg (m), Elizabeth Nyström (m),

Berit Adolfsson (m), Ana Maria Narti (fp) och

Petra Gardos (m).

Såvitt vi kunnat utröna var det viktigaste,

underliggande syftet med den norska

Verdikommissionen att hos den enskilda individen

stimulera till eget personligt reflekterande över

egna förhållningssätt till en rad olika

samhällsföreteelser och till hela skalan av

variationsrika yttringar av mänskligt liv och

uppträdande, dvs. att uppmuntra individen att själv

utforska sina mer eller mindre medvetandegjorda

värdegrunder och förhållningssätt till etiska och

moraliska frågeställningar, begrepp och dilemman.

Med ett sådant synsätt blir det själva ”resan i det

inre” snarare än slutmålet – några för alla och

envar fastställda teser – som är mödan värd. Ett

öppet och demokratiskt samhälle förutsätter

mångfald, även ”udda och obekväm” sådan.

Vi delar i och för sig denna syn men anser att en

sådan tankeprocess kan stimuleras utan existensen av

en värdekommission. Vi menar att det på allt sätt är

angeläget att balansera den tendens till ”yrkes- och

proffstyckande” som lätt uppstår i och kring

politiskt till- och sammansatta kommittéer och

utredningar, i synnerhet om syftet bakom deras

tillkomst också är att bidra till en bredare,

samhällelig värdediskussion.

Exempel från senare tid på värdediskuterande

offentliga utredningar är den s.k.

Demokratiutredningen och den s.k.

Millenniekommittén.

För vår del anser vi att det är angeläget i sådana

sammanhang att engagera brett sammansatta

referensgrupper (jfr Verdikommissionens ”råd” med 37

personer där flertalet företrädde mycket alldagliga

yrken och professioner) som mera får rollen att

initiera, aktivera, frammana och spegla ”vardagsmän-

niskans” perspektiv – reflektioner som annars lätt

kan hamna i skymundan av yrkespolitikernas,

proffstyckarnas och yrkesfilosofernas synpunkter.

Den kommande myndigheten ”Forum för levande

historia” riskerar att hamna i ett strängt begränsat

revir för professionella tyckare. Alla sådana

initiativ har enligt vår mening större chanser att

mobilisera befolkningen om de bärs fram av det

civila samhället – NGOs, engagerade individer och

många lokala sammanslutningar.

Det är likaså viktigt att olika medier aktivt

deltar i och lämnar generöst utrymme för värdeetiska

diskussioner som ett naturligt led i den fortgående

samhällsbevakningen.

Det vilar ett stort fostrande ansvar på alla

vuxna, goda krafter i samhället – i hem och

skolor, på arbets- och mötesplatser – att

söka verka som goda förebilder för de

uppväxande generationerna och på olika sätt

uppmuntra till moget ansvarstagande, till

att visa respekt och human hänsyn till andra

samt stimulera framväxten av ett

demokratiskt sinnelag och danandet av mogna,

nyanserade omdömen.

9. Värdekommission, m.m.

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Vi delar den uppfattning som förts fram i motion

L324 att förlusten av hederlighet som ideal under

senare årtionden skapat samhällsekonomiska förluster

som måste bäras av alla. Samtidigt måste också

konstateras att inte bara de ekonomiska aspekterna

är förödande. Än värre är att när normöverföringen

ges allt mindre utrymme drabbar detta snart sagt

alla områden i samhället negativt, och vi får en

alltmer otrygg tillvaro. Det är därför synnerligen

angeläget med en genomlysning av samhällets

fundament, dvs. den etiska värdebas som liksom ett

kitt skall hålla ihop samhällsbygget.

Vi menar att skolan behöver aktivera den

värdeöverförande funktionen och ta avstånd från

upproret mot fasta värden och värderingar från

tidigare decennier. Familjens och föräldrarnas

fostrande betydelse måste uppvärderas och

uppmuntras, liksom att föräldrar ges möjlighet till

mer tid för barnen.

Det finns behov av en permanent arena för etisk

dialog i samhället i syfte att återupprätta och

vidmakthålla en gemensam värdebas som ger oss alla

ett bättre och mjukare samhällsklimat. Därför är det

av stor betydelse att få till stånd en aktionsplan

för att i samhället på alla plan stimulera till en

fortlöpande allmän värdediskussion.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L204 av Christel Anderberg m.fl. (m) ) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om sådan ändring att lagen

(1987:232) om sambors gemensamma hem och lagen

(1987:813) om homosexuella sambor enbart blir

gällande efter avtal mellan de samboende.

2001/02:L217 av Lena Ek och Birgitta Carlsson (c)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring i äktenskapsbalken

så att en brottsling också i praktiken har

personligt ansvar för ideellt skadestånd, så att

skulden inte ingår vid bodelning efter

äktenskapsskillnad.

2001/02:L220 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förbättring av

ersättningen till dem som förrättar borgerlig vigsel

och registrering av partnerskap.

2001/02:L221 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att avskaffa sambolagen, lagen

(1987:232) om sambors gemensamma hem, i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att ekonomiska

förhållanden mellan sammanboende personer skall

regleras genom frivilliga avtal i stället för i

lag.

2001/02:L229 av Anna Åkerhielm och Anita Sidén (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en översyn av

lagstiftningen avseende ersättning för förrättning

av borgerlig vigsel och registrering av partnerskap.

2001/02:L239 av Ingvar Svensson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning i syfte att göra en översyn av

samäganderättslagen.

2001/02:L240 av Helena Bargholtz och Ulf Nilsson

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införandet av

civiläktenskap.

2001/02:L247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkor och

ersättning för uppdraget som borglig

vigselförrättare.

2001/02:L249 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av lagstiftningen så att ett skadestånd

till brottsoffer undantas vid bodelning.

2001/02:L250 av Elizabeth Nyström och Ola Karlsson

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skadestånd till brottsoffer

och om brottsofferersättning.

2001/02:L253 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen ser över de

ekonomiska villkoren för vigselförrättare i

förordning 1987:1019.

2001/02:L255 av Lisbet Calner och Mona Berglund

Nilsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en lagändring så

att skadestånd till brottsoffer undantas vid

bodelning.

2001/02:L258 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i äktenskapsbalken så att den

civila vigselceremonin blir den juridiskt bindande.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i äktenskapsbalken så att

homosexuella makar likställs med heterosexuella.

2001/02:L260 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lagstiftning

som prioriterar äktenskapet som samlevnadsform.

2001/02:L261 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om klarläggandet av hur och i

vilken utsträckning de tyska rasistiska

Nürnberglagarna kom att tillämpas i Sverige.

2001/02:L264 av Viviann Gerdin m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring i

äktenskapsbalken så att en gärningsman också i

tillämpningen har personligt ansvar för ideellt

skadestånd och att skulden inte ingår vid bodelning

efter äktenskapsskillnad.

2001/02:L274 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att borgerliga

vigselförrättare inte skall påtvingas att också vara

partnerskapsförrättare.

2001/02:L279 av Helena Zakariasén (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lagen om homosexuella

sambor ersätts av en lag om sambor av samma kön, där

dessa omfattas av de regler som i dag gäller för en

ogift man och en ogift kvinna som lever tillsammans

under äktenskapsliknande förhållanden.

2001/02:L285 av Helena Zakariasén (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring av lagen (1993:305)

om rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund

än Svenska kyrkan samt ändring av äktenskapsbalken

(1987:230), så att de trossamfund som berörs ges

rätt att förrätta registrering av partnerskap.

2001/02:L287 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ändring av

terminologin i lagen om registrerat partnerskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

anknytningsvillkoret i lagen om registrerat

partnerskap.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet att ingå

partnerskap på svenska ambassader.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lagändring som

innebär att trossamfundens uppdrag att förrätta

vigslar sammanfaller med uppdraget att förrätta

partnerskap.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rättsligt

likställa partnerskapslagen med äktenskapsbalken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en ny

sambolag som likställer homosexuella med

heterosexuella sambor.

2001/02:L290 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring i 10 kap.

äktenskapsbalken angående undantag vid bodelning av

skadestånd till brottsoffer.

2001/02:L291 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om borttagande av överklaganderätt vid

äktenskapsskillnad enligt vad som i motionen anförs.

2001/02:L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

stärkt familjestabilitet med fokus på äktenskapet

som samlevnadsform.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning om

avskaffande av sambolagen.

2001/02:L324 av Tuve Skånberg och Fanny Rizell (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka den

ekonomiska etiken.

2001/02:L325 av Lars Lindblad och Anna Kinberg (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagen om sambors

gemensamma hem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äktenskapsbalken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagen om rätt att

förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska

kyrkan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förrättning av

partnerskap vid svenska ambassader.

2001/02:L326 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av könsneutralt

civiläktenskap.

2001/02:L342 av Ewa Thalén Finné (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om möjlighet att överlåta

intjänad pension.

2001/02:L347 av Carina Hägg och Agneta Brendt (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att åklagare

blir skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad

vid tve- eller månggifte, då någon av makarna är

bosatt i Sverige.

2001/02:L353 av Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vardagsmakt.

2001/02:L356 av Cinnika Beiming m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa en enda gemensam

sambolag för hetero- och homosexuella sambor.

2001/02:L364 av Margareta Israelsson (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av förändring i

äktenskapsbalken så att brottsskadeersättning ej kan

beaktas som skuld vid bodelning i anledning av

äktenskapsskillnad.

2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om partnerskapslagens

krav på svenskt medborgarskap och hemvist i

Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sammanförandet av

uppdragen som förrättare av borgerlig vigsel och

förrättare av partnerskapsregistrering till ett

samlat uppdrag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten att

ingå partnerskap på Sveriges ambassader.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

internationellt privaträttslig konvention om

partnerskap.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny

sambolagstiftning som behandlar samkönade och

olikkönade sambopar lika.

2001/02:L369 av Ann-Kristine Johansson (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en gemensam

äktenskapslagstiftning för samkönade såväl som

olikkönade par.

2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förlänga

betänketiden för par som har barn under 16 år från

dagens halvår till ett helt år, antingen båda

eller bara den ena föräldern önskar skilsmässa.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

anknytningsvillkoren i lagen om registrerat

partnerskap.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ambassader

skall ha möjlighet att förrätta registrering av

partnerskap.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagändring för att

möjliggöra så att trossamfund kan få rätt att

förrätta registrering av partnerskap.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ändra

terminologin i lagen om registrerat partnerskap.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

könsneutral sambolagstiftning som likställer

samkönade och olikkönade samboförhållanden.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genomföra en

lagändring i äktenskapsbalkens bestämmelse om

äktenskapets ingående så att gifta transsexuella

personer inte skall tvingas till skilsmässa för att

få ändrad könstillhörighet, se 1 kap. 1 §

äktenskapsbalken.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jämkad bodelning.

2001/02:So377 av Mikael Oscarsson och Stefan

Attefall (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över vilka

regler som missgynnar familjer och äktenskap.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

35. Riksdagen begär att regeringen läggar fram

förslag om ändring i äktenskapsbalken så att det i

vissa fall blir möjligt att jämka bodelningar.