Bet. 2001/02:MJU13

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU13

Skogsbruk m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 26 motionsyrkanden om

skogspolitiken och vissa skogsbruksfrågor från

allmänna motionstiden 2001. Utskottet avstyrker de

nu aktuella motionerna med hänvisning bl.a. till

Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets nyligen

redovisade utvärdering av skogspolitiken. Det är

regeringens avsikt att under år 2002 för riksdagen

redovisa denna utvärdering och de förslag till

åtgärder som den kan föranleda. Flertalet

motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till

regeringens kommande skogspolitiska proposition. Ett

antal motioner avstyrks med hänvisning till att de

berör frågor där riksdagen delegerat

beslutanderätten till regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer.

I betänkandet finns 11 reservationer och 1

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Översyn av skogspolitiken m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ389,

2001/02:MJ520 yrkande 29 och 2001/02:MJ523

yrkandena 3 och 8.

Reservation 1 (kd)

2. Skydd av skogsmark

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ276 yrkande

1.

3. Ädellövsskog m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ286 och

2001/02:MJ339 yrkande 13.

Reservation 2 (v, mp)

4. Forskning om ekdöden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ450 och

2001/02:MJ523 yrkande 10.

5. Utredning av gamla

reservatsavsättningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ523 yrkande

6.

Reservation 3 (kd)

6. Skogscertifiering

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ523 yrkande

4.

7. Anläggande av skogsväg

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ517 delvis.

8. Skogens betydelse i Sverige

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ339 yrkande

1.

Reservation 4 (m, kd, c)

9. Sågkedjeoljans miljöpåverkan

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ437.

10. Samordning av skogspolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande

1.

Reservation 5 (m, c)

11. Skogsvårdsorganisationens

samordningsansvar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ504 och

2001/02:MJ523 yrkande 7.

12. Ägarstrukturen i skogsbruket

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ339

yrkande 3 och 2001/02:

MJ523 yrkande 1.

Reservation 6 (kd, fp)

13. Förenklingar för familjeskogsbruket

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande

5.

Reservation 7 (m, c)

14. Statens innehav av skogsmark

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ419

yrkande 2 och 2001/02:

MJ523 yrkande 2.

Reservation 8 (m, kd)

15. Översyn av skogsvårdslagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ374.

Reservation 9 (mp)

16. Ersättning för skogsbilvägar

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ451.

17. Inrättande av en katastroffond

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ523 yrkande

9.

Reservation 10 (kd)

18. Förlängd tid för markinköp

Riksdagen avslår motion 2001/02:517 delvis.

19. Kostnadsnackdelar för svenskt

skogsbruk

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande

4.

Reservation 11 (m)

Stockholm den 21 februari 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ingvar

Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),

Ingemar Josefsson (s), Kjell-Erik Karlsson (v),

Caroline Hagström (kd), Maria Wetterstrand (mp),

Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Lars

Lindblad (m), Willy Söderdahl (v) och Åke Sandström

(c).

Bakgrund

I november 2000 behandlade utskottet 44

motionsyrkanden i motionsbetänkandet 2000/01:MJU5 om

skogspolitiken och skogsbruket, däribland ett antal

motionsyrkanden liknande de nu aktuella. Riksdagen

har våren 1999 beslutat om miljökvalitetsmålet

Levande skogar (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:

MJU6, rskr. 1998/99:183) som innebär att skogens och

skogsmarkens värde för biologisk produktion skall

skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden

bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden

värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation. I november 2001

beslutade riksdagen (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02: 36) dessutom om ett

antal delmål för miljökvalitetsmålet Levande skogar

som bl.a. innebär:

· att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark

skall undantas från skogsproduktion till år 2010

·

· att mängden död ved, arealen äldre lövrik skog

och gammal skog skall bevaras och förstärkas till

år 2010 på följande sätt:

·

- mängden hård död ved skall öka med minst 40

% i hela landet och med avsevärt mer i

områden där den biologiska mångfalden är

särskilt hotad,

- arealen äldre lövrik skog skall öka med

minst 10 %,

- arealen gammal skog skall öka med minst 5 %,

- arealen mark föryngrad med lövskog skall

öka.

Vid årsskiftet 2001/2002 presenterade

Skogsvårdsorganisationen och Naturvårdsverket sin

gemensamma utvärdering av skogspolitikens effekter,

SUS 2001 (Meddelande 1-2002). Utredningen kommer

bl.a. att utgöra underlag till den skogspolitiska

proposition som är planerad till hösten 2002.

Föregående utvärdering av skogspolitiken gjordes

1997-1998 då Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket

gjorde en utvärdering av 1993 års skogspolitiska

beslut. Med utvärderingen som underlag redovisade

regeringen i sin proposition Uppföljning av

skogspolitiken (prop. 1997/98:158) vissa förslag

till ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) som

innebar bl.a. preciseringar i fråga om kraven på

skogsföryngring och miljöhänsyn. Vidare skärptes

bestämmelserna om krav på säkerhet för

återväxtåtgärder efter avverkning. Krav infördes på

att det för varje brukningsenhet skall finnas en

redovisning av hur skogen ser ut och vilka natur-

och kulturmiljövärden som har registrerats för

brukningsenheten. Samtidigt konstaterade regeringen

att varken skogspolitikens produktionsmål eller dess

miljömål hade nåtts ännu. Målen för skogspolitiken

skulle dock ligga fast. Riksdagen beslutade i

enlighet med regeringens förslag (bet. 1998/99:MJU3,

rskr. 1998/99:32).

2001/02

MJU13

Utskottets överväganden

Allmän skogspolitik m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår ett antal motionsyrkanden

(s, kd) om skogspolitiken samt ett

motionsyrkande (mp) om skydd av skogsmark med

hänvisning till bl.a. den kommande

skogspolitiska propositionen. Vidare föreslås

att ett par motionsyrkanden (v, c) om

ädellövsskog respektive ekdöd (s, kd) samt

enstaka yrkanden om utredning av gamla

reservatsavsättningar, skogscertifiering

(kd), skogsbilvägar (c), skogens stora

betydelse (s) och sågkedjeolja (s) lämnas

utan vidare åtgärd med anledning av att de i

huvudsak kan anses tillgodosedda.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ520 (kd) yrkande 29 bör det skapas

långsiktigt hållbara spelregler för skogsnäringen

som främjar såväl produktions- som miljömål och

skapar en balans mellan dessa. Motsvarande krav

framförs även i motion MJ523 (kd) yrkande 3. Vidare

bör riksdagen begära att regeringen gör en

utvärdering av älgskötselområdena och avvägningen

mellan skogsbruk och viltvård (yrkande 8). Enligt

motion MJ389 (s) bör en översyn göras av

skogspolitiken för att förbättra skogsskötseln.

Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet i

skogsbruket innebär att skogen och skogsmarken skall

utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger

en uthållig god avkastning. Skogsproduktionens

inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om

användningen av vad skogen producerar. Av miljömålet

i skogsbruket följer att skogsmarkens naturgivna

produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk

mångfald och genetisk variation i skogen skall

säkras. Skogen skall brukas så att växt- och

djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges

förutsättningar att fortleva under naturliga

betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter

och naturtyper skall skyddas. Skogens

kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala

värden skall värnas. Som redovisats ovan föreslog

regeringen i proposition Uppföljning av

skogspolitiken (prop. 1997/98:158) ett antal

åtgärder innebärande bl.a. att skogsvårdslagen

ändrades på flera punkter med syfte att snabbare och

mer effektivt nå de mål som riksdagen satt upp i

1993 års skogpolitiska beslut. Samtidigt

konstaterades att målen för den svenska

skogspolitiken skulle ligga fast. I förslaget till

statsbudget för år 2002 framhöll regeringen bl.a.

att skogen är en nationell tillgång som skall skötas

så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt

som den biologiska mångfalden behålls (bet.

1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:

352). I den skogspolitiska utvärderingen SUS 2001

finns en fullständig redovisning av såväl

utvärderingen av den gällande skogspolitiken som de

ändringar som eventuellt kan behövas. Utvärderingen

visar hur ett flertal andra faktorer än

skogspolitiken har påverkat och påverkar

utvecklingen i skogen. Sådana faktorer är bl.a. den

ekonomiska utvecklingen och andra politikområden med

direkt eller indirekt påverkan på skogsbruket. Det

konstateras också att många av de målbilder och

vissa av de sektorsmål som nu är gällande gäller

företeelser där de skogspolitiska medlen är

otillräckliga eller där skogspolitiken i princip

saknar medel. Som ett exempel på detta nämns

viltskadorna, som beror på en kombination av för

höga populationer av framför allt klövvilt och en

för liten mängd tillgängligt viltbete. Utvärderingen

visar även att det finns vissa brister när det

gäller att nå produktionsmålet. Främst rör det sig

om försämrade återväxtresultat och behov av en ökad

röjningsaktivitet. Skogsstyrelsen konstaterar också

att skogsbruket inte röjer tillräckligt stora

arealer, vilket negativt påverkar ungskogarnas

utveckling. När det gäller arbetet med att nå

miljömålet är utvecklingen mer positiv.

Miljöhänsynen har under 1990-talet förbättrats inom

skogsbruket både när det gäller frivilliga

avsättningar och vid olika skogsbruksåtgärder.

Enligt Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets

bedömning har viktiga och stora steg mot att nå

miljömålet tagits, men det krävs ytterligare

åtgärder. Enligt vad utskottet erfarit avser

regeringen att återkomma med eventuella förslag till

åtgärder i en proposition som lämnas till riksdagen

under hösten 2002.

Utskottet förutsätter att de frågor som

aktualiseras i motionerna MJ389 (s), MJ520 (kd)

yrkande 29 och MJ523 (kd) yrkandena 3 och 8 kommer

att uppmärksammas i den av regeringen aviserade

propositionen. Med hänvisning härtill och mot

bakgrund av vad som redovisats ovan finner utskottet

att riksdagen inte nu bör ta några ytterligare

initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därmed

berörda motionsyrkanden.

Enligt motion MJ276 (mp) prioriteras skydd av

skogsmark olika vid olika länsstyrelser. Enligt

motionärerna bör regeringen klargöra för

länsstyrelserna att skydd av skogsmark är en

prioriterad fråga (yrkande 1).

Av riksdagens beslut med anledning av proposition

Svenska miljömål ( delmål och åtgärdsstrategier

(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.

2001/02:36) följer att skyddet av skogar är ett av

delmålen för att nå miljökvalitetsmålet. Vidare

framgår att länsstyrelserna har det övergripande

ansvaret för såväl det regionala målarbetet som

uppföljningsarbetet av miljökvalitetsmålen. För

miljömålet Levande skogar har skogsvårdsstyrelserna

ansvaret på regional nivå, men de skall i sitt

målarbete samverka med länsstyrelserna. Enligt

riksdagsbeslutet skall Miljömålsrådet göra en samlad

uppföljning av miljömålsarbetet och därefter

rapportera till regeringen. Regeringen skall i sin

tur varje år rapportera översiktligt till riksdagen

om hur arbetet med miljökvalitetsmålen fortskrider.

Av förslaget till statsbudget för år 2002 framgår

att länsstyrelseanslaget tillfördes 25 miljoner

kronor per år under perioden 2001(2003 för

administration av skogsinköp. Riksdagen har beslutat

i enlighet med regeringens förslag att dessa medel

skall ligga fast fr.o.m. år 2004 (prop. 2001/02:1,

utg.omr. 18, bet. 2001/02:BoU1, rskr.

2001/02:65(68). Av regleringsbrev för år 2002

avseende länsstyrelsernas verksamhet

(regeringsbeslut 53, 2001-12-13) framgår att

länsstyrelserna skall verka för att nå de av

riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen med

tillhörande delmål. Det framgår vidare att

ekosystemens struktur, funktion och produktivitet

skall upprätthållas. Biologisk mångfald och

naturmiljö skall bevaras och främjas.

Länsstyrelsernas arbete med skydd och skötsel av

naturområden skall motverka fragmentering av

naturmiljön och leda till att värdefulla områden

skyddas så att utarmning av biologisk mångfald

motverkas såväl på land som i vatten. Arbetet skall

vara prioriterat och präglas av en god lokal

förankring. I regeringens ovan nämnda förslag till

statsbudget för år 2002 framhålls vidare att arbetet

med att skydda värdefulla naturområden i stort sett

har löpt planenligt men att det är oroväckande att

arbetet med att skydda skogsområden i vissa län går

alltför långsamt. Särskilt oroande är det att

skyddsarbetet går långsamt i områden med värdefulla

lövskogar, en naturtyp där skyddet är eftersatt.

Regeringen följer frågan och avser att vidta

åtgärder om takten i skyddsarbetet inte förbättras.

Frågan om skydd av skogsmark kommer också att

beröras i den till hösten 2002 aviserade

skogspolitiska propositionen. Med det anförda

föreslår utskottet att motion MJ276 (mp) yrkande 1

lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Enligt motion MJ286 (v) bör man öka informationen

om ädellövskog till små skogsägare och förbättra

möjligheterna för dem att tillgodogöra sig det

statliga bidraget för anläggning av ädellövskog. Det

är dessutom angeläget att se över resurser och

regler för bidraget så att det också blir intressant

för de små skogsägarna. Enligt motion MJ339 (c)

yrkande 13 bör det avsättas mer resurser till

plantering och skötsel av lövskog eftersom det är

angeläget att öka andelen lövinslag i den svenska

skogen.

Av den ovan nämnda utvärderingen SUS 2001 framgår

att arealen ädellövskog har varit relativt konstant

sedan början av 1950-talet, men att det från början

av 1980-talet finns en viss tendens till ökning.

Virkesförrådet av ädellövträden på all skogsmark,

alltså även utanför ädellövskogen, har ökat från ca

21 miljoner m3sk perioden 1953(1957 till 41 miljoner

m3sk perioden 1997(2000. Enligt SKA 99 (Skogliga

konsekvensanalyser ( skogens möjligheter på 2000-

talet) kommer virkesförrådet även framgent att öka.

Virkesförrådet av bok och ek tillsammans kommer att

öka med ca 60 % fram till år 2050 om skogsbruket

även fortsättningsvis bedrivs som under 1990-talet.

Ingenting tyder i dag på att målbilden hotas under

överskådlig tid. Ädellövskogsbidraget regleras i

skogsvårdslagen (1979:429) samt

skogsvårdsförordningen (1993:1096). Bidraget är

begränsat till den areal ädellövskog som finns och

syftar till att förhindra en minskning av arealen.

Bidraget medverkar således till att trygga

återväxten. Riksdagen beslutade i enlighet med det

förslag om statsbidrag till plantering av

ädellövskog på stormfällda granskogsarealer i

Sydsverige som lades fram i budgetpropositionen för

år 2001 (prop. 2000/01:1, utg.omr. 23, bet.

2000/01MJU2, rskr. 2000/01:86 och 87). I

propositionen framhölls bl.a. att förslaget hade

stöd hos företrädare för markägare och kommuner.

Riksdagens beslut innebar att ca 2 000 hektar blev

föremål för bidrag med 50 % av anläggningskostnaden.

Det motsvarar sammanlagt 40 miljoner kronor som

enligt beslutet skulle fördelas på fem år med 8

miljoner kronor vartdera året. Den möjlighet som

skapats för att ersätta stormfälld granskog i

sydligaste Sverige med mer stormfast ädellövskog kan

nu tas till vara, och staten kan genom ett bidrag i

enlighet med Skogsstyrelsens förslag medverka till

att vissa merkostnader täcks genom ett särskilt

bidrag. Enligt beslutet bör totalt ca 2 000 hektar

planteras med ädellövskog över en treårsperiod, och

anslaget förstärkas med 10 miljoner kronor om året

under perioden 2001-2003. I ett frågesvar den 29

januari 2002 (fråga 2001/02:577) om ädellövskog och

vilka åtgärder som har vidtagits för att påskynda

kommissionens notifiering av bestämmelserna om det

svenska bidraget till plantering av ädellövskog

efter stormfällningarna i Sydsverige, har ansvarigt

statsråd anfört bl.a. följande. Bidrag av det här

slaget måste granskas av kommissionen. Syftet är att

se till att det inte strider mot gällande

statsstödsregler inom EU. Regeringen överlämnade

därför i december 2000 en detaljerad redovisning av

innebörden av stödet och utkast till de bestämmelser

som regeringen avser att införa. Kommissionen har

dock återkommit med kompletterande frågor vilket är

förklaringen till att notifieringen dragit ut på

tiden. Från svensk sida har det erinrats om

betydelsen av skyndsammast möjliga behandling av

ärendet, och regeringen har haft omfattande löpande

kontakter med ansvarigt generaldirektorat. Enligt

muntligt besked har kommissionen nu meddelat

regeringen att bidraget kommer att godkännas. Det

som återstår är att kommissionen skall överlämna det

formella beslutet. Därmed räknar regeringen med att

förordningen om bidrag till plantering av

ädellövskog på stormfällda områden kan träda i kraft

i mars 2002. Utskottet har ingen annan uppfattning

än den som framförs i motionerna MJ286 (v) och MJ339

(c) yrkande 13 när det gäller värdet av en satsning

på ädellövskogsplantering. Som framgår av

redovisningen ovan har arbetet med att införa ett

bidrag till plantering av ädellövskog snart

slutförts. Mot bakgrund härav finner utskottet att

syftet med motionerna i allt väsentligt kan anses

tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

I motion MJ450 (s) och MJ523 (kd) yrkande 10

framhålls betydelsen av fortsatt forskning kring den

pågående ekdöden. Frågan om den s.k. ekdöden följs

kontinuerligt av Skogsstyrelsen. Forskning pågår

också bl.a. inom ramen för SUFOR (Sustainable

forestry in southern Sweden) med stöd av MISTRA.

Miljöministern har svarat på skriftliga frågor om

ekdöden den 15 mars 2000 och den 10 juli 2001 (fråga

1999/2000:671 resp. fråga 2000/01:1466) och bl.a.

anfört att de skador på ekträd som rapporterats på

senare år såväl i Sverige som i övriga Europa inte

är ett problem som enkelt går att åtgärda. Orsakerna

är alltför ofullständigt kända och ekdöden beror

sannolikt på en rad olika faktorer. Ekdöden är en

fråga av stor betydelse för det praktiska

skogsbruket och särskilt för den industri som

vidareförädlar ekträd. Resurser har ställts till

förfogande från näringslivet för att belysa

problemen. De svenska myndigheterna har också

engagerats i frågan. Skogsstyrelsen följer sedan

flera år skadebilden i ekskogarna i vissa delar av

landet (Skåne, Halland, Blekinge och delar av

Småland). Vidare hänvisade ministern till att

riksdagen har beslutat om regeringens

forskningspolitiska proposition 2000/01:3. Genom

beslutet fastställs en ny organisation för

forskningsfinansiering, där forskning till stöd för

naturvård samlas under ett forskningsråd för miljö,

areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS).

Kontakter har nu skett mellan Skogsstyrelsen och

FORMAS för att utforma forskningsverksamheten

beträffande ekskadorna. Enligt regleringsbrevet för

budgetåret 2002 avseende FORMAS skall rådet särskilt

ta initiativ till samordning med berörda

forskningsfinansiärer i frågor som rör forskning

inom bl.a. skog och miljötoxikologi. Vidare skall

rådet redovisa hur och i vilken omfattning detta

samarbete har skett samt senast den 1 november 2002

utarbeta ett nationellt forskningsprogram för

miljötoxikologi i samverkan med andra

forskningsfinansiärer och berörda myndigheter.

Vidare bör uppmärksammas att Skogforsk ägnar

särskild forskning åt lövskogsområdet där fokus

ligger på frågor som gäller val av växtlokaler,

effektiva skötselmetoder för olika produktionsmål i

rena lövbestånd och blandbestånd, samt bättre

utnyttjande och omhändertagande av lövvirke.

Tyngdpunkten ligger på ordinära lövträd, i synnerhet

på björk, men programmet behandlar även de vanligare

ädla lövträden. Med det anförda föreslår utskottet

att motionerna MJ450 (s) och MJ523 (kd) yrkande 10

lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Enligt motion MJ523 (kd) yrkande 6 bör regeringen

utreda värdet av gamla reservatsavsättningar och

tidigare skyddad mark med syfte att klarlägga om de

statliga medlen används till avsättning av det mest

skyddsvärda. Enligt vad utskottet erfarit har

Naturvårdsverket vid två tillfällen till

Miljödepartementet redovisat uppdrag om skydd av

skogsmark (dnr M1999/1551/Na och dnr M1999/3162/Na).

Uppdragen avser att utarbeta kunskapsöversikt,

förslag till kriterier m.m. för arbetet med skydd av

skogsmark. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet

berört motionsyrkande.

I motion MJ523 (kd) yrkande 4 framhålls bl.a. att

det är viktigt att skogscertifiering fungerar som en

drivkraft och ett kommunikationsinstrument på en fri

marknad. Statens uppgift begränsar sig till att se

till att det finns ett institutionellt ramverk som

kan säkerställa att marknadsprinciperna fungerar

väl. Av budgetpropositionen för budgetåret 2002

(prop. 2001/01:1, utg.omr. 23) framgår att

skogsbruket på eget initiativ miljöcertifierat sitt

skogsbruk i stor utsträckning. Vid utgången av år

2000 hade ca 10 miljoner hektar huvudsakligen av

storskogsbrukets marker certifierats enligt den s.k.

FSC-standarden. Samtidigt hade ca 1,3 miljoner

hektar mark tillhörande småskogsbruket certifierats

enligt den s.k. PEFC-standarden. Mot bakgrund av det

anförda föreslår utskottet att berört motionsyrkande

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Med anledning av det i motion MJ517 (s), delvis,

framförda kravet att det bör införas tillståndsplikt

för byggande av skogsbilvägar, eftersom de bidrar

till fragmentiseringen av stora sammanhängande

skogsområden som är värda att bevara, vill utskottet

anföra följande. I proposition 2000/01:130 Svenska

miljömål ( delmål och åtgärdsstrategier framhålls

bl.a. att anläggande av bl.a. skogsbilvägar kan

medföra en väsentlig, icke önskvärd, inverkan på

våtmarkens hydrologi och därmed försämra villkoren

för biologisk mångfald och den vattenhushållande

funktionen. Enligt 12 kap. 6 § miljöbalken och

förordningen (1998:904) om täkter och anmälan för

samråd har Skogsvårdsstyrelsen även möjlighet att

föreskriva om anmälningsskyldighet för samråd för

anläggande av skogsbilvägar. Skogsvårdsstyrelsen får

även i andra fall föreskriva anmälningsskyldighet i

fråga om särskilda slag av verksamheter eller

åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön, om

verksamheten eller åtgärden skall utföras på mark

som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429). I övriga

fall kan länsstyrelsen föreskriva

anmälningsskyldighet. Enligt Skogsstyrelsens

föreskrifter skall en skogsbilväg byggas på ett

sådant sätt att skador på natur- och kulturmiljön

undviks eller begränsas (SKSFS 2001:1). Med det

anförda föreslår utskottet att motion MJ517 (s)

delvis lämnas utan vidare åtgärd.

Skogens stora betydelse för Sverige uppmärksammas

i motion MJ339 (c) yrkande 1. Enligt motionen måste

detta tydliggöras och påverka arbetet på en mängd

områden, däribland forskning och utveckling,

utbildning, handelpolitik och infrastruktur.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare betonat

skogsbrukets stora betydelse för Sverige (se t.ex.

bet. 2000/01:MJU5). I enlighet med förslag i

budgetpropositionen för år 2002 har resurserna för

områdesskydd i form av reservat, biotopskydd och

naturvårdsavtal förstärkts mycket kraftigt (prop.

2001/02:1, bet. 2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 och

107). Enligt vad utskottet erfarit har det på

forskningens område tagits initiativ till gemensamma

satsningar mellan staten och skogsbranschen på

forsknings- och utvecklingsprogram för en breddad

användning av träfiber som bas för olika produkter

och för att öka förädlingsvärdet hos

skogsindustriprodukterna. Särskild tyngdpunkt har

lagts på den trämekaniska industrin. Med det anförda

föreslås att berört motionsyrkande lämnas utan

vidare åtgärd.

Enligt motion MJ437 (s) bör regeringen följa upp

hur man kan förändra skogsavverkningen vad gäller

sågkedjeolja och utsläpp av sådan så att skogsbruket

blir mer miljövänligt. Utskottet konstaterar för sin

del att följande skall beaktas enligt miljöbalken

för att motverka skador på människa och miljö vid

drift av maskiner i skogen. Verksamhetsutövaren

skall vidta det mått av försiktighet samt undvika

känsliga områden i den utsträckning det behövs för

att förhindra eller motverka skador på människor och

miljö. Verksamhetsutövaren skall använda de driv-,

smörj- och kylmedel, köldmedier, hydraulvätskor och

andra kemiska produkter som medför den minsta risken

för skada på miljön (produktvalsprincipen). Nu

redovisade krav skall beaktas i den mån det inte kan

anses orimligt. Med det anförda anser utskottet att

syftet med motion MJ437 (s) i allt väsentligt kan

anses tillgodosett. Motionen bör därmed lämnas utan

någon riksdagens vidare åtgärd.

Skogvårdsorganisationen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om

samordning av skogspolitiken inom

Regeringskansliet samt två motionsyrkanden

(c, kd) om Skogvårdsorganisationens

sektorsansvar och Skogsstyrelsens

organisation med hänvisning till gällande

lagstiftning och myndigheternas ansvar för

dessa frågor.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ419 (m) yrkande 1 bör regeringen

samordna skogspolitiken eftersom skogsnäringen inte

har någon samlad hemvist i Regeringskansliet och det

kommer att behövas en effektivare samordning av de

politiska frågor som är viktiga för den samlade

skogsnäringen.

Reglerna för den institutionella ramen för

regeringsarbetet och om förfarandet i

regeringsärenden återfinns i regeringsformen (RF).

Enligt 7 kap. 1 § RF fördelar regeringen ärendena

mellan departementen. Detaljfördelningen anges av

regeringen i departementsförordningen (1982:1177).

Detta är regeringens exklusiva kompetensområde och

departementsförordningen är regeringens ensak. I

enlighet med vad utskottet konstaterat vid flera

tillfällen tidigare är det utskottets mening att det

är en självklar princip att riksdagen inte skall

göra uttalanden i en fråga som gäller regeringens

interna arbetsfördelning. Motion MJ419 (m) yrkande 1

avstyrks.

Enligt motion MJ504 (c) bör

skogsvårdsorganisationen ha ett samlat sektorsansvar

för skogsbruket och inte som i dag vara underställt

två lagar och två myndigheter. Enligt motion MJ523

(kd) yrkande 7 bör Skogsstyrelsen omorganiseras

eftersom det i dag finns allvarliga brister både vad

gäller personal och resurser för att bevaka

skogsskyddet.

Av förordningen (1998:900) om tillsyn enligt

miljöbalken framgår att de myndigheter som har

ansvar för tillsynsvägledning aktivt skall verka för

samordning och samverkan vad gäller

informationsförsörjning inom respektive

ansvarsområde. Det framgår vidare att Skogsstyrelsen

har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen

bl.a. vad gäller miljöbalkens tillämpning inom

frågor rör skogsbruk och som omfattas av

skogsvårdslagen (1979:429), frågor om sådana

verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan

påverka miljön i särskilda skyddsområden. Av den

gällande instruktionen för Skogsvårdsorganisationen

(SFS 1995:1335) framgår att Skogsvårdsorganisationen

särskilt skall verka för bl.a. att skogen och

skogsmarken utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så

att den ger en uthålligt god avkastning och i

enlighet med sitt sektorsansvar verka för biologisk

mångfald och en rik och varierad kulturmiljö. Det

framgår också att Skogsvårdsorganisationen skall

verka för att landets skogar vårdas och brukas på

ett sådant sätt att de av statsmakterna beslutade

målen för skogspolitiken kan uppnås. Frågor som

gäller myndigheternas organisation regleras bl.a. av

verksförordningen (SFS 1995:1322). Av förordningen

framgår att myndigheten själv bestämmer sin

organisation och att den skall meddela de

bestämmelser som behövs om myndighetens organisation

och formerna för myndighetens verksamhet i en

arbetsordning eller i särskilda beslut. Mot denna

bakgrund avstyrks motionerna MJ504 (c) och MJ523

(kd) yrkande 7.

Statens skogsinnehav m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden om

ägarstrukturen i skogen (kd, c) med

hänvisning till att de kan anses

tillgodosedda. Utskottet avstyrker vidare ett

motionsyrkande (m) om regelverken för

småföretagen och två motionsyrkanden (m, kd)

om utförsäljning av statlig skog med

hänvisning till pågående utredningsarbete och

beredning inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Enligt motionerna MJ339 (c) yrkande 3 och MJ523 (kd)

yrkande 1 bör man värna det spridda ägandet av den

svenska skogen och även fortsättningsvis främja det

enskilda ägandet i svenskt skogsbruk. I motion MJ419

(m) efterfrågas en förenkling av regelverken för

småföretag (yrkande 5). Vidare framhålls att det i

statlig markpolicy bör ingå att sälja ut sådan mark

som lämpligen kan ägas av enskilda (yrkande 2).

Motsvarande krav framförs även i motion MJ523 (kd)

yrkande 2.

Utskottet har vid tidigare behandlingar av

motionsyrkanden om ägarstrukturen i skogsbruket

(bet. 2000/01:MJU5) bl.a. framhållit att det

enskilda ägandet av skogsmark är viktigt från många

synpunkter, bl.a. när det gäller möjligheterna att

bedriva ett lönsamt familjejordbruk och att främja

sysselsättningen i glesbygdsområdena. Enligt

tillgängliga statistiska uppgifter uppgår Sveriges

skogsmarksareal till 22,7 miljoner hektar och 51 %

ägs av enskilda privata skogsägare varav andelen

kvinnliga skogsägare var ca 34 %. Utskottet har

också konstaterat att ett allmänt hållet uttalande

om att det enskilda skogsägandet även

fortsättningsvis bör stimuleras inte bör läggas till

grund för ett formellt tillkännagivande av

riksdagen. Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna MJ339 (c) yrkande 3 och MJ523 (kd)

yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.

I april 2001 slutförde Jordförvärvsutredningen

sitt uppdrag. I betänkandet Ägande och struktur inom

jord och skog (SOU 2001:38) framhålls bl.a. att om

jordförvärvslagens begränsningar skulle tas bort är

det inte otroligt att de juridiska personerna på

lång sikt skulle öka sina innehav av skogsmark.

Vidare framhålls att det från samhällsekonomisk

synpunkt är angeläget att man genom ett omfattande

privat ägande kan säkerställa en mångfald av olika

brukningsmetoder i jord- och skogsbruket. Även från

regionalpolitisk utgångspunkt kan det vara en fördel

med ett spritt ägande av skogsmark. Enligt

utredningen innebär ett ökat bolagsägande att mark

undandras från fastighetsmarknaden på ett

otillfredsställande sätt. Utredningen har mot denna

bakgrund funnit att begränsningar i de juridiska

personernas rätt att förvärva jordbruks- och

skogsfastigheter även bör finnas framdeles. De

nuvarande bestämmelserna bör dock moderniseras och

förenklas. Utredningen bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att de

frågor som tas upp i motion MJ419 (m) yrkande 5 får

sin belysning i samband med behandlingen av dels

Jordförvärvsutredningen, dels den kommande

skogspolitiska propositionen. Mot denna bakgrund

föreslår utskottet att motionen lämnas utan vidare

åtgärd i berörd del.

Statens innehav av skogsmark utreds för närvarande

av Statsskogsutredningen (dir. 2000:60). Utredaren

har till uppgift att inventera all skogsmark som ägs

direkt av staten eller via ett helägt statligt

aktiebolag och lägga fram förslag till en mer

effektiv förvaltning av statens totala skogsinnehav.

Det övergripande målet skall vara att statens skogar

skall förvaltas på ett föredömligt sätt som tryggar

en hållbar utveckling såväl från produktions- som

från miljösynpunkt. Utredaren skall samråda med de

myndigheter, intresseorganisationer och företag som

utredaren finner lämpligt. Utredningen skall

redovisa sitt uppdrag den 1 maj 2002. Frågan om

utförsäljning av statliga skogar till enskilda

brukare har behandlats vid flera tillfällen i både

miljö- och jordbruksutskottet och näringsutskottet

(se t.ex. bet. 2000/01:MJU5). Härvid har också

behandlats önskemål om t.ex. beaktande av

naturvårdsintressen och regionalpolitiska intressen.

När det gäller markpolitiken i allmänhet har strävan

varit att bl.a. få tillgång till mer mark i södra

Sverige som kan användas som bytesmark (se t.ex.

bet. 1999/2000:NU1 s. 65). Utskottet utgår från att

frågor av det slag som tas upp i motionerna MJ419

(m) yrkande 2 och MJ523 (kd) yrkande 2 kommer att

aktualiseras i samband med utredningen om

förvaltning av statens skogar. I avvaktan på

resultatet härav föreslår utskottet att berörda

motioner nu lämnas utan vidare åtgärd.

Lagstiftningsfrågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motioner, som

aktualiserar en översyn av skogsvårdslagen

(mp), frågan om enskilda skogsbilvägar (c)

och en förlängning av tid för inköp av

ersättningsmark (s), med hänvisning till

pågående utredning och till pågående

beredning inom Regeringskansliet. Vidare

avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd)

om inrättande av en katastroffond med

hänvisning till riksdagens tidigare

ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ374 (mp) bör skogsvårdslagen genomgå

en översyn eftersom nu gällande text inte räcker för

att klara miljömålet i lagens portalparagraf.

Utskottet konstaterar för sin del att uppdraget

för SUS 2001 har varit att genomföra en utvärdering

av effekterna av skogspolitiken, vilket bl.a. har

inneburit en identifiering och beskrivning av

effekter samt en beskrivning av graden av

måluppfyllelse. Utvärderingen har skett mot de

skogspolitiska målen samt beslutade sektorsmål och

skall ligga till grund för den kommande

skogspolitiska propositionen. I avvaktan på

propositionen anser utskottet att motion MJ374 (mp)

nu kan lämnas utan vidare åtgärd.

Enligt motion MJ451 (c) bör reglerna för

ersättning till enskilda beträffande skogsbilvägar

ses över, och regeringen bör se över möjligheten att

via statliga katastrofpengar ge ersättning till

enskilda skogsbilvägar som skadats.

Frågan om stöd till enskild väg har nyligen setts

över. I juli 2001 överlämnades utredningen Bidrag

och regler för enskilda vägar ( BREV (SOU 2001:67).

Beredning pågår för närvarande inom

Regeringskansliet. Utredningen är bl.a. föremål för

ett brett remissförfarande. Näringsministern har i

interpellationssvar den 15 januari 2002 bl.a. anfört

att beredningen av ärendet inte är avslutad och att

något förslag inte kan förväntas under innevarande

år. Vidare framhålls att anslaget för enskilda vägar

för år 2002 höjs till 584 miljoner kronor. Detta

innebär att fjolårets nivå kvarstår med ett extra

tillskott för översvämningarna och räknas upp med

nettoprisindex. Även år 2002 går 10 miljoner kronor

till bidrag till omförrättningar (26 § Svar på

interpellation 2001/02:89 om BREV-utredningen). Med

hänvisning till den pågående beredningen föreslår

utskottet att motion MJ451 (c) lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

I motion MJ523 (kd) yrkande 9 framhålls att det är

angeläget att det finns statliga medel till

förfogande när katastrofinsatser är nödvändiga,

t.ex. vid angrepp av granbarkborre. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till inrättande

av en katastroffond.

Frågor om insektsangrepp m.m. i skogen tillhör

Skogsstyrelsens ansvarsområde. Enligt gällande

instruktion för Skogsstyrelsen och

skogsvårdsstyrelserna skall Skogsstyrelsen bl.a.

verka för att skog och skogsmark skyddas mot skador

på grund av luftföroreningar, djur och sjukdomar

(SFS 1995:1335). När det gäller ansvaret för

kostnader i samband med bl.a. skador på grund av

insektsangrepp har utskottet tidigare (bl.a. i bet.

2000/01:MJU5) hänvisat till att de statliga bidragen

för åtgärder mot skogsskador m.m., i likhet med

övriga bidrag som finansierades med

skogsvårdsavgiftsmedel, avskaffades i samband med

1993 års skogspolitiska beslut. Med hänvisning till

det anförda avstyrks motion MJ523 (kd) yrkande 9.

Enligt MJ517 (s), delvis, bör den tid markägaren

har för inköp av ersättningsmark för skyddsvärd skog

förlängas.

När det gäller bl.a. frågor om ersättning vid

vissa ingripanden av det allmänna är det reglerna i

31 kap. miljöbalken som är tillämpliga. Där framgår

att innan en myndighet fattar ett beslut som kan

leda till ersättning, får myndigheten förelägga den

som vill göra anspråk på betalning eller inlösen att

inom två månader anmäla sitt anspråk. Vidare gäller

att om ingen överenskommelse har träffats om

ersättning och rätten till talan inte har gått

förlorad skall den som vill göra anspråk på

ersättning väcka talan hos miljödomstolen inom ett

år. Enligt förordningen (1998:1252) om områdesskydd

enligt miljöbalken m.m. skall länsstyrelsen på

statens vägnar försöka att träffa uppgörelse med

sakägare som gör anspråk på ersättning eller fordrar

inlösen av fastighet. Samma skyldighet har

Skogsvårdsstyrelsen i ärenden som rör

biotopskyddsområden. Regeringen bemyndigade den 22

december 1999 chefen för Miljödepartementet att

tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med

uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken

och lämna förslag på nödvändiga reformer (dir.

1999:109). Kommittén skall i ett mer samlat

betänkande senast den 1 juli 2002 lämna förslag till

de mer omfattande ändringar av lagstiftningen som

uppdraget kan medföra och samtidigt redovisa de

dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens

hänsynsregler. I ett slutbetänkande senast den 31

december 2003 skall kommittén redovisa en

fullständigare bild av hur miljöbalken fått

genomslag i den praktiska tillämpningen liksom andra

frågor som rör uppföljningen av de centrala

instrumenten i balken. Utskottet föreslår att motion

MJ517 (s), delvis, i avvaktan på resultatet av

utredningsarbetet lämnas utan vidare åtgärd.

I motion MJ419 (m) uppmärksammas risken för att

det svenska skogsbruket skall drabbas av

kostnadsnackdelar på grund av att flera viktiga

konkurrentländer subventionerar sitt skogsbruk.

Enligt motionen har Sverige en viktig uppgift att i

sitt internationella arbete se till att dessa

kostnadsnackdelar för skogsbruk och skogsindustrier

i Sverige minimeras (yrkande 4).

Enligt vad utskottet har erfarit har Sverige tagit

upp frågan om subventioner med EG-kommissionen. Den

svenska positionen är att det inte skall förekomma

några som helst subventioner. Denna ståndpunkt

hävdas inom såväl EU som andra internationella

forum. Med det anförda föreslår utskottet att motion

MJ419 (m) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Översyn av skogspolitiken m.m. (punkt 1)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ520 yrkande 29 och

2001/02:MJ523 yrkandena 3 och 8 och avslår motion

2001/02:MJ389.

Ställningstagande

Skogsbruket och träförädlingsindustrin är sedan

länge en viktig svensk basnäring.

Skogsnäringen är den bransch som svarar för

de största nettoexportinkomsterna i vårt

land. För att ett svenskt skogsbruk och

svensk skogsindustri skall kunna utvecklas i

framtiden krävs övergripande långsiktiga och

hållbara spelregler som främjar såväl

produktions- som miljömål. Det är angeläget

att dessa mål har samma prioritet och

dignitet vid utformningen av den

övergripande skogspolitiken. I

skogsvårdslagen jämställs produktions- och

miljömålen. Lagen bygger på

förvaltarskapstanken, dvs. skogsbrukarna har

att ta ansvar för kommande generationer.

Lagen är utformad för att ge skydd åt den

biologiska mångfalden samtidigt som

virkesförsörjningen skall vara säkrad för

den svenska skogsindustrin. Miljöbalkens

regler är dock bristfälligt anpassade till

skogsbrukets förutsättningar. Oklarheterna i

lagstiftningen kan därmed komma att drabba

skogsbruket hårt, till nackdel för

skogsvården och därmed också för svensk

ekonomi. Detta förhållande måste rättas

till. Ett annat förhållande som måste rättas

till är de skador som klövvilt åstadkommer

på såväl plant- och ungskogen som

biodiversiteten. Regeringen har alltför

länge blundat för detta problem. Det är

tydligt klarlagt att bl.a. virkeskvaliteten

sjunker i tallskogarna på grund av

viltskadorna. Detta får på sikt förödande

konsekvenser för vår förmåga att producera

och exportera furu av hög kvalitet till

konkurrensmässiga priser. I vårt grannland

Finland har staten tagit sig an avvägningen

mellan skogsbruk och viltvård på ett

föredömligt sätt. Kristdemokraterna anser

att en utredning bör tillsättas med uppdrag

att utvärdera älgskötselområdena och föreslå

förändringar, som gör att de kan spela den

roll för intresseavvägningen som var avsedd.

2. Ädellövsskog m.m. (punkt 3)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ286 samt avslår motion

2001/02:MJ339 yrkande 13.

Ställningstagande

Små skogsägare har ofta ingen medveten inriktning

mot att öka andelen ädellöv i skogen. Detta beror

sannolikt till del på att information om

ädellövsbidrag främst når de större skogsägarna och

att de har en organisation för och vana vid att

planera för användning av bidraget. Den största

anledningen till att de små skogsägarna inte nyttjar

bidraget är dock att de skogsvårdande myndigheterna

inte anser att det är kostnadseffektivt att ge

bidrag till plantering av ädellöv på små arealer.

Gränsen går i praktiken vid ca 1 ha. Nackdelen med

myndigheternas effektivitetssträvan är att man

missar möjligheten att få till stånd en utökad areal

ädellövskog, med många små ädellövsbestånd. I dag

planteras framför allt gran på nedlagda åkermarker.

Detta är inte bra ur försurningssynpunkt. Åkermark

är inte heller optimal mark för att få hög kvalitet

på gran. På nedlagd åkermark borde det i stället

vara lövplantering och då helst ek eller annat

ädellöv. Det är därför angeläget att se över

resurser och regler för ädellövsbidraget på ett

sådant sätt att det blir intressant även för de små

skogsägarna. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

3. Utredning av gamla reservatsavsättningar

(punkt 5)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ523 yrkande 6.

Ställningstagande

Det bör omgående tillsättas en utredning som utifrån

resultaten av bl.a. den omfattande

nyckelbiotopsinventeringen och nya kunskaper skall

göra en värdering av gamla reservatsavsättningar och

tidigare skyddad mark. Syftet är att klarlägga

sambanden mellan gamla och nya avsättningar för att

tillförsäkra att de statliga medlen används till

avsättning av de mest skyddsvärda områdena. Skälet

till att det är nödvändigt med en sådan utredning är

att utredningar och nyckelbiotopsinventeringen har

visat att det finns behov av att skydda mer

värdefull skogsmark än vad som görs i dag, särskilt

i södra Sverige.

4. Skogens betydelse i Sverige (punkt 8)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar

Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Lars Lindblad (m) och Åke

Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ339 yrkande 1.

Ställningstagande

Skogsnäringen har en mycket stor betydelse för

Sverige. Sammantaget står skogsindustrin för en stor

del av Sveriges export, närmare 94 miljarder kronor

årligen. Över hälften av Sveriges

nettoexportinkomster kommer från skogsnäringen.

Näringen sysselsätter över 90 000 människor i främst

gles- och landsbygd och ger arbete åt en mängd

företag i andra sektorer. Därtill ger den värdefulla

inkomster till landets många skogsägare med ägor av

varierande storlek. Vikten av goda villkor för

skogsnäringen kan inte nog betonas. Skogens stora

betydelse för Sverige måste erkännas och

tydliggöras, och insikten om detta måste påverka

arbetet på en mängd områden, bl.a. forskning och

utveckling, utbildning, handelspolitik och

infrastruktur. Vad som anförs om skogens stora

betydelse för Sverige bör ges regeringen till känna.

5. Samordning av skogspolitiken (punkt 10)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m), Lars Lindblad (m) och Åke Sandström

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 1.

Ställningstagande

Det har blivit mycket tydligt att det inom

administrationen utvecklats ett dubbelkommando när

det gäller miljöfrågor i skogen respektive

skogsbruket. Näringen möter en kluven statsmakt.

Orsaken till detta är sannolikt att miljöpolitiken

under 1990-talet växte fram delvis vid sidan om

skogspolitiken. Effekten blir att skogsägare i dag

bollas mellan myndigheter som kan ha delad syn på

hur naturvärdena bäst hanteras. Det växer fram

aktionsplaner och temakartor hos myndigheter på

regional och lokal nivå, vilka synes vara mer eller

mindre okoordinerade. Även om det finns regioner där

samarbetet mellan skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen

och kommunen kommit långt måste det vara en

prioriterad fråga i skogs- och miljöpolitiken att

samarbetet blir fullt tillfredsställande. Staten har

ett ansvar för att skogsbruk och skogsnäring kan

utvecklas väl. Statens ansvar har emellertid

förändrats, vilket måste avspegla sig i

skogspolitiken. Statens förändrade roll innebär att

det behövs en effektivare samordning av de politiska

frågor som är viktiga för den samlade skogsnäringen.

Skogsministern bör ha ett samordningsansvar för

dessa frågor. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Ägarstrukturen i skogsbruket (punkt 12)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ523 yrkande 1 och avslår

motion 2001/02:MJ339 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är mycket angeläget att bevara den nuvarande

balansen mellan olika ägarkategorier vad gäller

innehav av lantbruksfastigheter. Ett

utredningsförslag med denna innebörd har nyligen

presenterats, och vi förutsätter att regeringen

följer utredningens förslag. Vi anser vidare att det

i jordförvärvsförordningen bör införas skärpningar

av kompensationsprincipen så att kompensationsmark

och förvärvad mark skall ligga i samma geografiska

område, att registrering av juridiska personers köp

och försäljningar skall ske samt att juridiska

personer som i större utsträckning verkar på

fastighetsmarknaden skall avkrävas årliga

markbalanser. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

7. Förenklingar för familjeskogsbruket

(punkt 13)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m), Lars Lindblad (m) och Åke Sandström

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 5.

Ställningstagande

Staten bör ha ett övergripande ansvar att följa

utvecklingen i ägar- och fastighetsstrukturen. Sett

till den samlade politiken är det angeläget att

familjeskogsbruket inte minskar och att offentligt

ägd skog verkligen utnyttjas för att tillgodose

behovet av kollektiva nyttigheter.

Jordförvärvslagstiftningen bör ändras så att den

underlättar strukturomvandling genom markbyten i

bolagssfären, men begränsar möjligheten för bolagen

att utnyttja sin ekonomiska styrka till att

konkurrera ut familjeskogsbrukare inom välbelägna

trakter.

8. Statens innehav av skogsmark (punkt 14)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar

Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ419 yrkan-de 2 och

2001/02:MJ523 yrkande 2.

Ställningstagande

Staten innehar närmare 6 milj. ha produktiv

skogsmark som förvaltas av ett större antal

myndigheter. Efter alla turer med statens skogar

under 1990-talet är det nu viktigt att staten

anlägger ett helhetsperspektiv på sitt ägande.

Statens uppgift bör vara att ta hand om områden med

höga naturvärden som undantas från brukande, att

införskaffa och hålla viss produktionsmark som

bytesvara när allmänintresset kräver att privata

skogsägares marker inte längre kan brukas samt att

ta ansvar för markbytesreserv i

omarronderingsområden. Det bör ingå i en statlig

markpolicy att sälja ut de företag som är verksamma

på den konkurrensutsatta marknaden och sådan mark

som lämpligen kan ägas av enskilda. Det finns i de

flesta fall nya ägare som kan driva verksamheten

minst lika bra. Vi anser följaktligen att staten

skall äga så lite som möjligt av den produktiva

skogsmarken. Enskilda skogsägare och privata bolag

kan bruka skogen miljö- och tillväxtsmässigt lika

bra som staten. Det finns därför finns ingen

anledning för staten att konkurrera genom att äga

produktionsskog i stor omfattning.

9. Översyn av skogsvårdslagen (punkt 15)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ374.

Ställningstagande

I den senaste skogsvårdslagen från den 1 januari

1994 finns inskrivet att det vid skogsbruk skall tas

hänsyn till såväl naturvårdens som

kulturminnesvårdens intressen. I regeringens

proposition 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål

och åtgärdsstrategier föreslås att ytterligare 900

000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från

skogsproduktion till år 2010. Det innebär att nära 4

% ytterligare av skogsarealen skyddas av

naturvårdsskäl. Samtidigt innebär detta att den

dominerande trakthyggesmodellen för skogsbruk kommer

att bedrivas på resterande ca 90-95 % av

skogsmarken. Den pågående förvandlingen av det

svenska skogslandskapet mot landskapstäckande

likåldriga skogar av tall, gran eller contortatall

fortsätter således, trots skyddet av nyckelbiotoper

och andra små områden med höga naturvärden.

Arealerna kvarvarande olikåldriga blandskogar som

inte kalhuggits och planterats, krymper för var dag

som går. Att regleringen av svenskt skogsbruk

fortfarande medger att denna landsomfattande

landskapsomvandling får fortsätta, torde vara

huvudorsaken till att de miljömål som satts upp

tidigare för bevarande av skoglig biodiversitet inte

kunnat uppfyllas. Skogsvårdslagen utgör grunden för

det sätt varmed dagens skogsbruk bedrivs. Därför har

skogsvårdslagens utformning stor inverkan på den

framtida utvecklingen av svenska skogliga ekosystem.

Skogsvårdslagens miljömål skulle kunna ges ökade

förutsättningar att bli uppnådda genom en revidering

av lagens avsnitt om skogsskötselmetoder. För att

klara Sveriges internationella åtaganden om

bevarande av biologisk mångfald krävs en översyn och

omarbetning av nuvarande skogsvårdslag. Det räcker

inte att som nu enbart ha en portalparagraf med ett

inskrivet miljömål, samt paragrafer om allmänna råd

vad gäller hänsyn till värdefulla skogsbiotoper. Det

krävs även justeringar av skogsvårdslagens avsnitt

om anläggning av skog och avverkning av skog.

Lagtexten bör skrivas om på ett sådant sätt att den

öppnar för andra skogsbruksmetoder än

kalhuggning/trakthyggesbruk.

10. Inrättande av en katastroffond (punkt 17)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ523 yrkande 9.

Ställningstagande

Skogsbruket är utsatt för stora risker. Kraftiga

stormar kan till exempel ställa till med stora

skador, inte bara i form av nedfallna och knäckta

träd. Skogsbruket kan också mycket snabbt drabbas av

omfattande insektsangrepp som kan slå ut stora delar

av skogsbeståndet och därmed drabba den enskilde

skogsägaren mycket hårt. Kristdemokraterna anser

därför att det är angeläget att det finns statliga

medel till förfogande när katastrofinsatser är

nödvändiga, t.ex. vid angrepp av granbarkborre, så

att behov av åtgärder kan inventeras och insatserna

komma i gång omedelbart, innan skadorna fått en

okontrollerbar omfattning. Kristdemokraterna har i

tidigare motioner krävt att regeringen prövar hur en

sådan katastroffond kan inrättas. Detta krav

vidhålls.

11. Kostnadsnackdelar för svenskt skogsbruk

(punkt 19)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 4.

Ställningstagande

För ett högkostnadsland, där skogsnäringen verkar

efter egen förmåga på marknaden, blir det särskilt

viktigt att konkurrensneutralitet råder i

förhållande till skogsbruk och skogsindustrier i

andra länder. Skogsbruket i Sverige har redan ett

ekonomiskt handikapp eftersom flera viktiga

konkurrentländer subventionerar sitt skogsbruk. Det

finns exempel på stora moderna sågverk i forna

Östeuropa som byggts med mycket stora statliga

subventioner. Svenska staten har en viktig uppgift i

att i sitt internationella arbete se till att dessa

kostnadsnackdelar för skogsbruk och skogsindustrier

i Sverige minimeras. Detta bör ges regeringen till

känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Skogen ( en av Sveriges viktigaste

naturresurser

av Harald Nordlund (fp).

Skogen är en av Sveriges viktigaste naturresurser.

Den ger stora exportinkomster och arbete åt många

människor. Skogen tryggar härigenom framtiden för

många människor. Den är också en hörnsten i Sveriges

ekonomi. Skogen har vidare betydelse för bevarande

av biologisk mångfald, den är en plats för

naturupplevelser och den producerar nyttigheter

såsom bär, svamp och vilt. Skogen är också en

tillgång i naturturismen.

En politik för uthålligt skogsbruk har utvecklats

i bl.a. Riodokumentet, vilket alla partier står

bakom. Det är dock oroande att flera rapporter på

senare tid visar att nuvarande skogsbruk inte bygger

på en uthållig produktion. Skogsbruket är i sig en

del av förklaringen till t.ex. försurningen;

skogstillväxten försurar och skogsskördandet

permanentar försurningen. I jämställandet av

produktionsmålet med miljömålet riskerar naturvården

att bli förlorare. Cirka 200 arter är i dag hotade.

Ett alltmer intensivt skördande minskar också

förrådet av viktiga näringsämnen, man talar om en

minskning med 1 % per år.

För att Sverige skall kunna leva upp till målet

att långsiktigt säkra den biologiska mångfalden

måste avsättningarna öka kraftigt i omfattning.

Stora summor har avsatts i statsbudgeten för att

köpa in skyddsvärda skogar. Personalbrist har dock

medfört att arbetet med avsättningar inte genomförs

i nödvändig takt. Målsättningen att avsätta 900 000

ha blir svår att nå trots att enskilda skogsägare

medverkar på ett bra sätt och att frivilliga

avsättningar skall utgöra två tredjedelar. För

naturvården vore bäst om en samlad

naturvårdsmyndighet inrättades med kompetenser på

att områden ( skog, mark och vatten. Nuvarande

skogsvårdslagstiftning är inte anpassad till

konflikten mellan hoten mot den biologiska

mångfalden och nya rön om skogsmarkens uthålliga

produktionsförmåga. Därtill kommer svårigheterna att

förena produktions- och miljömålen. En översyn av

lagstiftningen är därför nödvändig.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:MJ276 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skydd av

skogsmark skall vara en prioriterad fråga för

länsstyrelserna.

2001/02:MJ286 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utökad information och

bättre möjligheter för små skogsägare att

tillgodogöra sig det statliga bidraget för

anläggning av ädellövskog.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skogens stora

betydelse för Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att värna det

spridda ägandet av den svenska skogen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avsätta mera

resurser till plantering och skötsel av lövskog.

2001/02:MJ374 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av skogsvårdslagen.

2001/02:MJ389 av Hans Stenberg och Göran Norlander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skogspolitik.

2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en samordning av

skogspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utförsäljning av

mark till enskilda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kostnadsnackdelar

för skogsnäringen i Sverige.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förenkling av

regelverken för småföretag.

2001/02:MJ437 av Reynoldh Furustrand och Anders

Berglöv (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hur man kan förändra

skogsavverkningen till förmån för miljön.

2001/02:MJ450 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skador på ek.

2001/02:MJ451 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över reglerna för

ersättning till enskilda beträffande skogsbilvägar.

2001/02:MJ504 av Åke Sandström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen

anförs om att skogsvårdsorganisationen bör ha ett

samlat sektorsansvar för skogsbruket.

2001/02:MJ517 av Agneta Brendt och Birgitta Ahlqvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa tillståndsplikt

för byggande av skogsbilväg samt att den tid

markägaren har för inköp av ersättningsmark för

skyddsvärd skog förlängs.

2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa

långsiktigt hållbara spelregler för skogsnäringen.

2001/02:MJ523 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privat och

statligt ägande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens uppgift

beträffande utvecklingen av skogsnäringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om balans mellan

miljö- och produktionsmål.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skogscertifiering.

6. Riksdagen begär att regeringen låter utreda

värdet av gamla reservatsavsättningar och tidigare

skyddad mark, enligt vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omorganisation

av Skogsstyrelsen.

8. Riksdagen begär att regeringen gör en utvärdering

av älgskötselområdena och avvägningen mellan

skogsbruk och viltvård.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till inrättande av en katastroffond.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av forskning

kring ekdöden.