Bet. 2001/02:MJU15

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU15

Jordbruk, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 193 motionsyrkanden från

allmänna motionstiderna 2000 och 2001 om jordbruk

m.m. Motionerna avser frågor om internationell

jordbrukspolitik, reformeringen av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik samt den svenska

jordbrukspolitikens inriktning och dess

konkurrenssituation. Ytterligare frågor som

behandlas inom svensk jordbrukspolitik är

arealersättningar, djurbidrag, regionala frågor och

ett flertal frågor med anknytning till miljövänligt

jordbruk. Slutligen behandlas en del administrativa

frågor och vissa andra nationella frågor.

Utskottet anser att arbetet med en reformering av

den framtida jordbrukspolitiken bör beredas på

nationell nivå. Utskottet föreslår därför med stöd

av 3 kap. 7 § riksdagsordningen att regeringen

tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppgift

att utarbeta en svensk strategi för reformeringen av

den gemensamma jordbrukspolitiken. Med anledning av

en motion (s) föreslår utskottet att regeringen i

samband med det fortsatta arbetet med den framtida

jordbrukspolitiken bör pröva möjligheterna att få

till stånd en mer ändamålsenlig stödområdesindelning

i Jämtlands län. Utskottet avstyrker övriga

yrkanden, i huvudsak med hänvisning till den översyn

och reformering av jordbrukspolitiken som pågår

såväl inom EU som i Sverige.

Till betänkandet har fogats 60 reservationer och 6

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Internationell jordbrukspolitik

1. Internationella riktlinjer

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ218

yrkandena 2, 5 och 7 samt 2001/02:MJ527 yrkande

3.

Reservation 1 (v, mp)

2. Handel med tredje land m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ515 yrkandena

3 och 5.

Reservation 2 (mp)

3. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ520 yrkande

15.

4. Jämställdhetsfrågor m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ218 yrkande

6.

Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

5. Parlamentarisk kommitté

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om parlamentarisk

kommitté.

6. Den gemensamma jordbrukspolitikens

inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ218

yrkande 4, 2000/01:MJ234 yrkande 6, 2000/01:MJ237

yrkande 2, 2000/01:MJ257 yrkande 1, 2000/01:K398

yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37, 2000/01:U513

yrkande 17, 2000/01:N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336

yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ338 yrkandena 27 och

28, 2001/02:MJ343 yrkande 1, 2001/02:MJ500,

2001/02:MJ526 yrkande 1, 2001/02:MJ527 yrkandena

5–8, 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28,

2001/02:K428 yrkande 10, 2001/02:So624 yrkande 3

samt 2001/02:N266 yrkande 2.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (v)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c)

Reservation 7 (fp)

Reservation 8 (mp)

7. EU:s jordbrukspolitik i förhållande till

andra WTO-parter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ338 yrkande

30.

Reservation 9 (c)

8. Den gemensamma jordbrukspolitiken och

den nationella nivån

Riksdagen avslår motion 2000/01:U511 yrkande

11.

Reservation 10 (mp)

9. Miljöfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ257

yrkande 8, 2000/01:U511 yrkande 10, 2001/02:MJ375

yrkande 2, 2001/02:MJ515 yrkande 1, 2001/02:MJ518

yrkande 4, 2001/02:MJ526 yrkande 13,

2001/02:MJ527 yrkande 9 samt 2001/02:U301 yrkande

38.

Reservation 11 (v)

Reservation 12 (fp)

Reservation 13 (mp)

10. Jordbrukspolitiken och

östutvidgningen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ256

yrkande 1 och 2001/02:

MJ338 yrkande 29.

Reservation 14 (m)

Reservation 15 (c)

11. Stöd till tobaksodling

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ222

yrkandena 1 och 2, 2000/01:MJ711 yrkande 17 samt

2001/02:So624 yrkande 2.

Reservation 16 (c)

Nationell jordbrukspolitik

12. Den nationella jordbrukspolitikens

inriktning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ233

yrkande 1, 2000/01:MJ237 yrkande 1, 2000/01:MJ243

yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2, 2000/01:N326

yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkandena 2 och 3,

2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,

2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32,

2001/02:MJ343 yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388,

2001/02:MJ518 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 1

samt 2001/02:

N265 yrkande 11.

Reservation 17 (m)

Reservation 18 (kd)

Reservation 19 (c)

Reservation 20 (mp)

13. Lantbrukarkårens kunskaper

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ205.

14. Generationsväxling i jordbruket

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ258

yrkande 2 och 2000/01:

MJ259 yrkande 2.

Reservation 21 (kd, m, c, fp)

15. Forskningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ207 och

2000/01:MJ248 yrkande 1.

Reservation 22 (m)

16. Konsekvensutredning, prognosområde,

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ237

yrkandena 3 och 4, 2000/01:MJ243 yrkande 2,

2000/01:MJ257 yrkande 9, 2001/02:MJ336 yrkande 4,

2001/02:MJ520 yrkande 2 samt 2001/02:K321 yrkande

3.

Reservation 23 (kd)

Reservation 24 (fp)

17. Jordbrukets konkurrensvillkor

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ204,

2000/01:MJ208, 2000/01:MJ216, 2000/01:MJ233

yrkandena 2–4, 2000/01:MJ237 yrkande 5,

2000/01:MJ256 yrkande 3, 2000/01:MJ257 yrkande

11, 2000/01:N263 yrkande 9, 2001/02:MJ330,

2001/02:MJ338 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 4,

2001/02:MJ526 yrkandena 12 och 15 samt

2001/02:Sk288 yrkande 18.

Reservation 25 (m)

Reservation 26 (kd)

Reservation 27 (c)

Reservation 28 (fp)

18. Återföring av miljöavgifter i

jordbruket

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ520 yrkande

5.

19. Social dimension i lantbruket

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ233 yrkande

16.

20. Exportfrämjande åtgärder

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ338 yrkande

5.

Reservation 29 (c)

21. Arbetstillfällen på landsbygden

Riksdagen avslår motion 2001/02:N265 yrkande

12.

22. Regler för arealuttag

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ219.

Reservation 30 (m)

23. Oljeväxtproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ233

yrkande 26, 2000/01:

MJ250 och 2001/02:MJ470.

Reservation 31 (kd, m, c, fp)

24. Svensk svinavel

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ511 yrkande

2.

Reservation 32 (mp)

25. Stöd till produktion av slaktsvin

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ511

yrkande 3 och 2001/02:

MJ515 yrkande 15.

Reservation 33 (mp)

26. Nationellt stöd för får- och

lammproduktion

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ482.

27. Hästnäringen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ230,

2000/01:MJ242, 2000/01:MJ744, 2001/02:MJ338

yrkande 24 och 2001/02:MJ524 yrkande 1.

Reservation 34 (kd, c)

Reservation 35 (mp)

28. Stödområdesindelning, södra Dalarna

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ203.

29. Stödområdesindelning, Jämtland

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om

stödområdesindelning i Jämtlands län. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ255.

30. REKO-stöd

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ226,

2000/01:MJ256 yrkande 12 och 2001/02:MJ365.

Reservation 36 (kd, m, c)

31. Jordbruket i norra Sverige

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ256

yrkande 14, 2000/01:

MJ258 yrkande 1, 2000/01:MJ259 yrkande 1,

2001/02:MJ240, 2001/02:MJ379, 2001/02:MJ385 och

2001/02:MJ421 yrkande 1.

Reservation 37 (m)

Reservation 38 (kd) - delvis

Reservation 39 (c)

32. Stöd till det fjällnära jordbruket

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ235

yrkande 3 och 2001/02:

N255 yrkande 2.

Reservation 38 (kd) - delvis

33. Nationell ersättning till jordbruket i

norra Sverige

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ239,

2001/02:MJ258 och 2001/02:MJ338 yrkande 10.

Reservation 40 (m)

Reservation 41 (c)

34. Transportersättning till jordbruket i

norra Sverige

Riksdagen avslår motion 2001/02:N255 yrkande 1.

Reservation 38 (kd) - delvis

35. Bärodling

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ249,

2001/02:MJ383 och 2001/02:MJ477.

Reservation 42 (m)

36. Skärgårdslantbruket

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ512

yrkande 2 och 2001/02:

MJ220 yrkande 13.

Reservation 43 (c)

37. Lokal livsmedelsproduktion m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ259

yrkande 7, 2001/02:MJ220 yrkande 14,

2001/02:MJ456 och 2001/02:MJ518 yrkande 21.

Reservation 44 (kd, c)

Reservation 45 (mp)

38. Miljöstödens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ256 och

2001/02:MJ338 yrkande 26.

39. Fäbodkultur

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ201 och

2001/02:MJ237 yrkandena 1 och 2.

Reservation 46 (m, c)

40. Stöd för biologisk mångfald

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ234 yrkande

3.

41. Stöd för hävd av ängs- och hagmarker

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ234

yrkande 7 och 2001/02:

MJ375 yrkande 5.

Reservation 47 (v)

42. Ekologisk odling m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ234

yrkande 4, 2000/01:MJ243 yrkande 13,

2000/01:MJ256 yrkande 10, 2000/01:N383 yrkandena

17 och 18, 2001/02:MJ422 yrkande 6, 2001/02:MJ466

yrkande 6, 2001/02:MJ490, 2001/02:MJ515 yrkandena

16, 17 och 21, 2001/02:

MJ520 yrkande 16 samt 2001/02:N364 yrkande 9.

Reservation 48 (m)

Reservation 49 (v, mp)

Reservation 50 (kd)

43. Avveckling av bekämpningsmedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ422 yrkande

5.

Reservation 51 (v)

44. Mål för bekämpningsmedel m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ842 yrkandena

1 och 2.

Reservation 52 (mp)

45. Skyddszoner

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ212.

46. Konstgödsel

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ515 yrkande

7.

Reservation 53 (mp)

47. Genmodifierade grödor

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ233 yrkande

12.

Reservation 54 (c)

48. Beteskrav

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ338 yrkande

11.

Reservation 55 (kd, m, c)

49. Jordbruksadministration

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ233

yrkande 13, 2000/01:

MJ259 yrkandena 4–6, 2001/02:MJ338 yrkande 4,

2001/02:MJ421 yrkande 4, 2001/02:MJ520 yrkandena

11 och 12 samt 2001/02:MJ526 yrkande 2.

Reservation 56 (kd)

Reservation 57 (c)

Reservation 58 (fp)

50. Samrådsorgan

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ515 yrkande

18.

51. Medelsramar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ239 och

2001/02:MJ520 yrkande 6.

Reservation 59 (kd)

52. Hampodling

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ245.

Reservation 60 (mp)

53. Katastrofersättning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ243

yrkande 9, 2001/02:MJ222 och 2001/02:MJ338

yrkande 21.

54. Informationssatsning om samerna m.m.

Riksdagen avslår 2001/02:MJ424 yrkande 2 och

2001/02:N307.

Stockholm den 18 april 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ingvar

Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),

Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s),

Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline Hagström (kd),

Per-Samuel Nisser (m), Maria Wetterstrand (mp),

Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp) och Willy

Söderdahl (v).

2001/02

MJU15

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

År 1998 slog riksdagen fast riktlinjerna för

Sveriges arbete med jordbruks- och

livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet.

1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Av beslutet

framgår att Sverige skall verka för en jordbruks-

och livsmedelspolitik inom EU vars mål är att främja

ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till

skäliga priser, främja en hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion samt bidra till global

livsmedelssäkerhet. För att nå dessa mål krävs att

jordbrukspolitiken reformeras i en

marknadsorienterande riktning. Ett steg i denna

process togs i EU år 1999 genom Agenda 2000.

Beslutet syftade bl.a. till att öka jordbrukets

konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering

med sänkta administrativa priser. Beslutet syftade

också till att minska jordbrukets negativa effekter

på miljön och att förenkla regelverket. För att

underlätta jordbrukets anpassning och

strukturförändring i samband med reformeringen av

marknadsordningarna föreslogs en integrerad

landsbygdspolitik. Efter den s.k.

Berlinöverenskommelsen 1999 innebär detta att

tidigare regional- och strukturstöd inom

jordbrukssektorn samt s.k. kompletterande åtgärder

m.m. sammanförts i en enda förordning för

landsbygdens utveckling i rådets förordning (EG) nr

1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden. I

förordningen fastställs ramarna för EU:s stöd till

en hållbar utveckling av landsbygden. Åtgärder för

landsbygdsutveckling skall komplettera andra delar i

den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett särskilt

miljö- och landsbygdsprogram omfattande en rad

miljö- och strukturåtgärder har antagits för

perioden 2000–2006. Miljöersättningarna inom

jordbruket ingår som en obligatorisk del i

programmet. På toppmötet i Berlin om Agenda 2000

beslutades att programmet skulle ses över vid

halvtid av det finansiella perspektivet, dvs.

2002–2003. I samband med översynen skall den

gemensamma jordbrukspolitikens effekter för miljön

och för hållbar utveckling bedömas.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att tillämpa

ett miljö- och landsbygdsprogram för perioden

2000–2006 enligt rådets förordning (EG) nr 1257/99

om stöd till utveckling av landsbygden. Programmet,

som medfinansieras över EG-budgeten, har godkänts av

EG-kommissionen. Landsbygdsprogrammet skall främja

en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling av jordbruket, livsmedelsproduktionen,

skogsbruket och landsbygden. Riksdagens

ställningstagande till propositionen Hållbart fiske

och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9,

rskr. 1997/98:116) tillsammans med skrivelsen En

hållbar utveckling av landsbygden m.m. (skr.

1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2, rskr.

1999/2000:91) utgör underlag för det fortsatta

arbetet.

Åtgärderna inom ramen för landsbygdsprogrammet är

uppdelade på två insatsområden. Under insatsområde

I, Åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk,

ingår miljöersättningar, kompetensutveckling,

kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, stöd

till investeringar i jordbruksföretag, åtgärder som

syftar till att främja en anpassning och utveckling

av landsbygden samt åtgärder för att öka

skogsmarkens ekologiska värde. Insatsområde II,

Åtgärder för ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling på landsbygden, innehåller startstöd till

unga jordbrukare, stöd till investeringar i

jordbruksföretag, åtgärder för förbättrad

bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter,

kompetensutveckling samt åtgärder som syftar till

att främja en anpassning och utveckling av

landsbygden. Landsbygdsprogrammet kompletteras av

det nationella stödet till norra Sverige, mål 1- och

mål 2-programmen och gemenskapsinitiativet Leader

plus.

Den 26 oktober 2000 erhöll Jordbruksverket av

regeringen uppdrag att, efter samråd med

Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet,

Livsmedelsekonomiska institutet, länsstyrelserna och

berörda organisationer, genomföra en översyn av det

svenska miljö- och landsbygdsprogrammet i syfte att

fullt utnyttja tillgängliga medel. Härigenom

analyserar Jordbruksverket behovet av och lämnar

förslag på eventuella förändringar i miljö- och

landsbygdsprogrammet. Jordbruksverket utreder

dessutom konsekvenserna av att inkludera hästar i

det djurinnehav som ligger till grund för

beräkningen av brukningsintensitet inom

kompensationsbidrag och miljöersättning för öppet

och varierat odlingslandskap inom ramen för miljö-

och landsbygdsprogrammet. Jordbruksverket redovisade

uppdragen i december 2001 (Rapport 2001:19).

Rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utfrågningar m.m.

Utskottet anordnade den 12 februari 2002 en

utfrågning om översynen av miljö- och

landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000–2006 med

representanter från Jordbruksdepartementet och

Jordbruksverket. Den 9 april 2002 anordnade

utskottet en utfrågning om bl.a. stödhanteringen med

representanter för Jordbruksverket. Utskottet har

därutöver uppvaktats av representanter för

projektorganisationen Stad och Land, Lantbrukarnas

Riksförbund (Jämtland) och projektorganisationen

Food from Sweden.

Utskottets överväganden

Internationell jordbrukspolitik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (v)

med förslag till internationella riktlinjer

för produktion och export av

jordbruksprodukter, bl.a. till tredje

världens länder, med hänvisning till det

omfattande arbete som pågår inom ramen för

Agenda 21. Utskottet avstyrker dessutom två

motionsyrkanden (mp) med förslag avseende

handeln med ekologiska produkter med tredje

land på grund av att frågan bereds inom

Regeringskansliet. Vidare avstyrker utskottet

ett motionsyrkande (kd) med förslag till

svensk hållning i WTO-förhandlingarna såsom i

huvudsak tillgodosett. Slutligen avstyrker

utskottet ett motionsyrkande om jämställdhet

i jordbruket (v). Utskottet hänvisar därvid

bl.a. till det arbete som bedrivs av Sida.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ218 (v) behövs

internationella riktlinjer i FN:s regi för en

ekologiskt hållbar jordbruksproduktion som kan ligga

till grund för en liberaliserad marknad för

jordbruksprodukter. Motionärerna menar att de

ekologiska villkoren för jordbruket till stor del

talar emot vidareutvecklingen av en global marknad

för livsmedel om man inte samtidigt vidtar andra

åtgärder för att säkra att produktionen sker på

naturens villkor. Detta skulle kunna göras genom

bl.a. sådana internationella riktlinjer i FN:s regi,

vilka skulle kunna ligga till grund för en

liberaliserad marknad för jordbruksprodukter

(yrkande 2). Ett annat hinder för jordbruket i u-

länderna är enligt motionärerna de tullhinder och

kvotsystem som förhindrar konkurrens på EU-

marknaden. De fattigaste länderna måste därför få

möjlighet att behålla sina gränsskydd och kontroll

över jordbruksproduktionen samtidigt som de ges fri

tillgång till våra marknader (yrkande 5). Vidare bör

liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter

ske parallellt med utvecklingen av jordbruket i

tredje världen. Bondens behov bör sättas i centrum i

den alltmer avreglerade marknaden (yrkande 7).

Enligt motion 2001/02:MJ527 (v) bör regeringen verka

för att EU, med hjälp av exportsubventioner, inte

skall fortsätta att dumpa sina produktionsöverskott

till länder utanför EU (yrkande 3).

Enligt motion 2001/02:MJ515 (mp) bör EU verka för

att jordbrukets alla funktioner, inklusive

betydelsen för miljön och hälsan, erkänns i

internationella handelsrelationer (yrkande 3).

Vidare ställs krav på att handeln med ekologiska

produkter med tredjeland underlättas. Det pågående

arbetet i IFOAM (International Federation of Organic

Agriculture Movements) för att skapa kompletterande

gemensamma regelverk är enligt motionärerna viktigt

för marknadens utveckling. Arbetet kan enligt

motionen leda till en kraftigt ökad efterfrågan på

ekologiska produkter från länder där den egna

produktionen är låg. En förutsättning för en

expanderande förädlingsmarknad är dock att

tillgången på råvaror får ett jämnare flöde över

tiden. Import och export är viktiga komplement till

utveckling av den inhemska marknaden. Det är också

viktigt att tredje världens ekobönder inte ställs

utanför EU:s marknad. För att förbättra

möjligheterna till ett utvecklat samarbete bör EU:s

lagstiftning och dess tillämpning ses över så att

handel med tredjeland underlättas (yrkande 5).

Motion 2001/02:MJ520 (kd) tar upp den svenska

hållningen i WTO-förhandlingarna. Enligt

motionärerna drivs Sveriges internationella handels-

och jordbrukspolitik i hög grad tillsammans med de

övriga EU-länderna. Det är därför viktigt att

Sverige inom EU arbetar för att öppna marknaden för

u-ländernas exportvaror, inte minst

jordbruksprodukter och råvaror. Likaså är det enligt

motionärerna viktigt att de handelsstörande

subventionerna inom jordbruket avvecklas. Detta

gäller framför allt exportstöden, vilka leder till

dumpning av jordbruksprodukter på världsmarknaden.

Inför kommande WTO-runda bör Sverige och EU också

ställa mer bestämda krav utifrån de miljö- och

djurskyddskrav som omfattar svenskt och europeiskt

jordbruk. Sverige bör dessutom inta en mer offensiv

hållning för ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk.

I förhandlingarna bör en dialog eftersträvas i syfte

att komma till rätta med de stödsystem inom

jordbruk, fiske och energi som motverkar en hållbar

utveckling (yrkande 15).

Enligt motion 2000/01:MJ218 (v) bör regeringen

verka för att jämställdhetsfrågor sätts i centrum i

alla frågor som rör jordbruk, utveckling och

frihandel. Det borde enligt motionärerna vara

Sveriges uppgift, som progressivt land i

utvecklingsfrågor, att sätta dessa och andra frågor

om fattigdomsbekämpning och jämställdhet överst på

dagordningen för en ökad livsmedelssäkerhet (yrkande

6).

Utskottets ställningstagande

När det gäller inriktningen av den internationella

jordbrukspolitiken vill utskottet särskilt framhålla

att en viktig del i förverkligandet av en hållbar

utveckling i såväl de utvecklade länderna som

utvecklingsländerna är den jordbrukarinriktade

strategi som kommer till uttryck i många av

programområdena i FN:s handlingsprogram för miljö

och hållbar utveckling, antagen under konferensen i

Rio de Janeiro år 1992 (Agenda 21). I

handlingsprogrammet anges att nyckeln till ett

framgångsrikt genomförande av ett hållbart jordbruk

och en hållbar landsbygdsutveckling ligger i de

enskilda jordbrukarnas motivation och attityder och

en statlig politik som ger jordbrukarna incitament

att förvalta naturresurserna effektivt och på ett

hållbart sätt. Jordbrukare, särskilt kvinnor, står

inför en hög grad av ekonomisk, rättslig och

institutionell osäkerhet när de investerar i sin

jord och i andra resurser. Decentralisering av

beslutsfattande till lokala organisationer är enligt

programområdet om främjande av ett hållbart jordbruk

och en hållbar landsbygdsutveckling det bästa medlet

för att ändra människors beteende och genomföra

hållbara jordbruksstrategier. I programområdet

föreslås bl.a. att en decentraliserad beslutsprocess

bör uppmuntras genom att skapa och stärka

organisationer på lokal nivå och bynivå som kan

delegera makt och ansvar till primära

resursanvändare; att stödja och öka den rättsliga

kapaciteten hos kvinnor och svagare grupper vad

beträffar tillgång till, användning av och

besittningsrätt till jord; att främja och uppmuntra

varaktigt hållbara jordbruksmetoder och -teknik; att

införa eller stärka en politik som uppmuntrar till

självförsörjning vad gäller resurs- och energisnål

teknik, inklusive traditionella lokala metoder och

prissättningsmekanismer som inberäknar

miljökostnader; att utveckla en policyram som ger

jordbrukare incitament och motivation för varaktigt

hållbara och effektiva jordbruksmetoder samt att

stärka jordbrukares medverkan, både vad gäller

kvinnor och män, vid utformningen och genomförandet

av en politik med detta syfte genom de

organisationer som representerar dem. Enligt

programmet skall genomförandet ske bl.a. genom att

regeringarna främjar prissättningsmekanismer,

handelspolitik, skattestimulanser och andra

politiska instrument som har en positiv inverkan på

den enskilde jordbrukarens beslut om ett effektivt

och hållbart utnyttjande av naturresurser samt genom

att fullt ut ta hänsyn till de följder som dessa

beslut får för en trygg livsmedelsförsörjning för

hushållen, jordbruksinkomsterna, sysselsättningen

och miljön. Nationella och internationella

forskningscentrum bör samarbeta med

jordbrukarorganisationer vid utveckling av

miljövänliga jordbruksmetoder som är anpassade till

lokala förhållanden. Mekanismer bör inrättas för att

dokumentera, sammanställa och sprida

lokalbefolkningens kunskaper, metoder och

projekterfarenheter för att kunna lära sig av det

förgångna vid utformning och genomförande av en

politik som påverkar jordbrukares, skogbrukares och

fiskares liv. Vidare bör de institutionella och

juridiska mekanismer som behövs skapas för att

säkerställa en reell besittningsrätt för

jordbrukare. Avsaknaden av lagstiftning om rätt till

jord har varit ett hinder för åtgärder mot

jordförstöring i många jordbrukssamhällen i

utvecklingsländerna.

I december 2000 beslutade FN:s generalförsamling

att tioårsuppföljningen av vad som åstadkommits i

fråga om bl.a. miljö och utveckling efter

konferensen i Rio de Janeiro skall hållas i form av

ett toppmöte för stats- och regeringschefer. Mötet

skall äga rum i september 2002 i Johannesburg.

Härvid skall genomförandet av resultaten från Rio

utvärderas och nya utmaningar identifieras. Beslutet

innebär att förberedelserna bedrivs med utgångspunkt

i lokala, nationella och regionala erfarenheter och

prioriteringar. Sverige har valts in i konferensens

byrå. Regeringen har i skrivelsen Hållbara Sverige

(skr. 2001/02:50 s. 9) redogjort för

förberedelsearbetet. Nationalkommittén för Agenda 21

och Habitat förbereder en nationalrapport till

världstoppmötet i Johannesburg. Till mötet skall

nationella och regionala strategier för hållbar

utveckling tas fram. Flertalet EU-länder anger att

de har utarbetat eller arbetar med nationella

hållbarhetsstrategier. Regeringen presenterade

Sveriges strategi för hållbar utveckling i mars 2002

(skr. 2001/02:172). På den regionala (dvs.

flernationella) nivån har hållbarhetsstrategier

arbetas fram och antagits bl.a. för EU, OECD

(Organization for Economic Co-operation and

Development), Norden och Östersjöområdet (Baltic

21).

När det gäller EU:s arbete med att integrera

utvecklingsländerna vill utskottet framhålla att

bestämmelserna i rådets förordning om tillämpning av

det nya fleråriga allmänna preferenssystemet (GSP)

på jordbruksprodukter, trädde i kraft den 1 januari

1997. Syftet med systemet är att främja

utvecklingsländernas integrering i världsekonomin

och det multilaterala handelssystemet. Genom detta

nya system får ett stort antal jordbruksprodukter

från utvecklingsländer förmånsvärde till EU:s

marknader. Systemet omfattar inte produkter där det

finns en gemensam organisation av marknaden.

Beroende på känslighet indelas de olika produkterna

i en av fyra grupper med fyra olika

förmånsmarginaler. Vilken grupp en produkt skall

tillhöra baseras på de bedömningar som låg till

grund för det tullerbjudande som EU lade fram vid

förhandlingarna i Uruguayrundan. Systemet fokuserar

på de allra fattigaste mottagarländernas behov genom

att gradvis överföra förmåner från de mest

utvecklade till de minst utvecklade länderna. Å

andra sidan har en särskild ordning fastställts för

länder som åtar sig att följa sociala regler och

miljöregler. Det allmänna preferenssystemets

täckning av jordbruksprodukter har utökats kraftigt

genom rådets förordning (EG) nr 1256/96, genom att

527 produkter har lagts till och 64 har strukits.

Principen är att det allmänna preferenssystemet

skall täcka alla produkter där det inte finns en

gemensam organisation av marknaden. Ytterligare

förmåner beviljas också länder i Latinamerika som

förbinder sig att bekämpa drogtillverkning (EG-

kommissionens rapport, Jordbruksläget i Europeiska

unionen, KOM(2002)67 slutlig).

Utskottet har erfarit att regeringen aktivt verkar

för att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP)

förändras så att subventioneringen av

jordbruksproduktionen och särskilt

livsmedelsexporten minskas kraftigt. Detta för att

stödja utvecklingsländernas nödvändiga satsning på

ökad livsmedelsproduktion. Regeringen har därutöver

tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppdrag

att bl.a. förbereda den svenska regeringens

ställningstaganden inför FN:s livsmedels- och

jordbruksorganisations (FAO)

världslivsmedelstoppmöte den 10–13 juni 2002 (dir.

2002:27).

Mot bakgrund av det omfattande arbete som bedrivs

både internationellt, inom EU och nationellt anser

utskottet att riksdagen nu inte bör föregripa

resultatet genom något uttalande med sådan innebörd

som efterlyses i motionerna 2000/01:MJ218 (v)

yrkandena 2, 5 och 7 samt 2001/02:MJ527 (v) yrkande

3. Berörda motionsyrkanden avstyrks.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ515

(mp) yrkandena 3 och 5 bör uppmärksammas att frågan

för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Frågan

om handel med ekologiska produkter från tredje

världen är i flera avseenden komplicerad och

svårlöst. I rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av

den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av

jordbruksprodukter och uppgifter därom på

jordbruksprodukter och livsmedel, ställs krav på att

kontrollorganen skall vara ackrediterade av

nationella organ. Enligt vad utskottet erfarit är en

svårighet i sammanhanget att det i tredje världens

länder ofta saknas sådana inhemska kontrollorgan och

att myndighetsstrukturen ofta inte är sådan att

ackrediterade organ finns. Med hänvisning till det

pågående arbetet anser utskottet att riksdagen inte

nu bör uttala sig i frågan. Motionen avstyrks därför

i berörda delar.

Jordbruksförhandlingarna i

Världshandelsorganisationen (WTO) inleddes i mars år

2000. På WTO:s ministermöte i Qatar i november 2001

fattades beslut om en bred handelsrunda som också

omfattar jordbruksförhandlingarna. Förhandlingarna

skall vara avslutade senast den 1 januari 2005. Vad

beträffar förslagen i motion 2001/02:MJ520 (kd)

yrkande 15 vill utskottet påpeka att EU i WTO-

förhandlingarna driver viktiga samhälleliga frågor

såsom förbättrad miljö- och djurskyddshänsyn.

Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen

stödjer detta arbete. Den svenska regeringen anser

att målen skall nås med riktade, icke-

handelsstörande stöd, dvs. stöd inom ramen för den

s.k. gröna boxen. Den svenska regeringens linje i

WTO-förhandlingarna följer de riktlinjer som lagts

fast för Sveriges arbete med reformeringen av den

gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Medel avsedda

för stöd inom den s.k. gula boxen (bl.a. prisstöden)

och blå boxen (areal- och djurbidragen) reduceras

och delar därav omfördelas till den gröna boxen. En

större del av den gemensamma jordbruksbudgeten bör

enligt regeringen gå till den andra pelaren för

miljöåtgärder och strukturomvandling av jordbruket

och landsbygden för att skapa förutsättningar för

ett ekologiskt hållbart jordbruk samt förstärka dess

konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt genom

effektivisering och diversifiering. Det är angeläget

att sådana stöd inte utformas på ett sätt som

hindrar utvecklingsländerna från att utveckla sitt

jordbruk. Utskottet vill dessutom påpeka att

regeringen har lagt fram förslag till förbättringar

av djurskyddet vid arbetet med nya direktiv och

förordningar inom EU och Europarådet. Den svenska

regeringen har dessutom drivit ståndpunkten att

djurskydd skall omfattas av EU:s förhandlingsförslag

i WTO. Det arbete som regeringen utför på området

innebär enligt utskottets mening att motion

2001/02:MJ520 (kd) yrkande 15 får anses vara

tillgodosedd. Riksdagen bör därför inte vidta några

åtgärder med anledning av motionsyrkandet.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen

framhållit vikten av att globala miljö- och

resursfrågor ges större uppmärksamhet i

livsmedelspolitiska sammanhang (se bl.a. bet.

2000/01:MJU12). I budgetpropositionen för år 2001

(prop. 2000/01:1 utg.omr. 23) redogör regeringen för

det världslivsmedelstoppmöte som anordnades av FAO i

Rom år 1996. Stats- och regeringschefer och andra

regeringsmedlemmar från världens länder angav målet

att minska världens svältande befolkning med hälften

till år 2015 och att utveckla en hållbar

livsmedelsproduktion för att kunna trygga

livsmedelsförsörjningen för världens växande

befolkning. En strategisk långtidsplan har arbetats

fram som en uppföljning till toppmötet. Regeringen

lägger stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande i

världslivsmedelstoppmötets uppföljningsarbete.

Härutöver vill utskottet – utöver vad som anförts

ovan om Agenda 21 – särskilt framhålla det

handlingsprogram för jämställdhet som Sida har

utarbetat. I handlingsprogrammet anges att

inriktningen skall övergå från separata, särskilda

insatser för kvinnor till en strategi som går ut på

att låta ett jämställdhetsperspektiv genomsyra hela

verksamheten. En viktig utgångspunkt för

handlingsprogrammet är den internationella strategi

för främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män

som utvecklades inför och bekräftades av världens

regeringar vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking

(Platform for Action). Sidas arbete för jämställdhet

skall bygga på samarbetsländernas politiska

åtaganden i Peking. Strategier och åtgärder kommer

att baseras på regeringarnas och de enskilda

organisationernas planer för uppföljning av

åtagandena. I handlingsplanen anges också att Sida

bör fortsätta att spela en mycket aktiv roll inom

den samordning om jämställdhet som sker inom ramen

för DAC (Development Assistance Committee, OECD:s

kommitté för samarbete med utvecklingsländer), EU,

nordiskt samarbete och FN:s kvinnokommission. Mot

bakgrund av det anförda anser utskottet att syftet

med motion 2000/01:MJ218 (v) yrkande 6 är

tillgodosett.

Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

Inriktning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att regeringen tillsätter

en parlamentarisk kommitté med uppgift att

utarbeta en svensk strategi för reformeringen

av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).

Därutöver avstyrker utskottet ett stort antal

motioner (s, m, v, kd, c, fp, mp) med

allmänna krav på en reformering av den

gemensamma jordbrukspolitiken med hänvisning

till det arbete som pågår inom EU.

Motionerna

I motion 2000/01:U513 (m) yrkande 17 krävs en

fortsatt reformering av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik. Synpunkterna får stöd i motion

2001/02:

MJ343 (m). Motionärerna anser att en avreglering av

EU:s gemensamma jordbrukspolitik är ofrånkomlig. En

sådan förändring måste dock ske successivt och

kombineras med andra åtgärder. Det är enligt

motionärerna väsentligt att andra stora

livsmedelsproducerande länder utanför EU inte i det

dolda subventionerar jordbruket i sina länder.

Vidare är det väsentligt att de inhemska

konkurrensförhållandena ändras och förbättras

(yrkande 1). Enligt motion 2001/02:N266 (m) hindrar

den gemensamma jordbrukspolitiken länder från tredje

världen att exportera till EU. Politiken måste

därför reformeras (yrkande 2). Enligt motion

2000/01:MJ218 (v) bör inriktningen av den gemensamma

jordbrukspolitiken ändras så att ekologiskt hållbara

produktionsmetoder, landsbygdsutveckling och

bevarande av ett öppet landskap och biologisk

mångfald prioriteras (yrkande 4). Enligt motion

2000/01:MJ234 (v) bör riksdagen begära att

regeringen vid nästa reformering av EU:s

jordbrukspolitik verkar för en förändring från

kompensation för lägre priser och exportstöd till

ersättningar för miljöåtgärder och stöd till

regioner med sämre odlingsförutsättningar (yrkande

6). I motion 2001/02:MJ527 (v) anförs att målet för

den framtida jordbrukspolitiken bör vara ett

konkurrenskraftigt jordbruk som skapar

förutsättningar för en långsiktigt hållbar

livsmedelsproduktion och som tar hänsyn till de

olika förutsättningar som finns i medlemsländerna

när det gäller t.ex. klimat, jordbrukets struktur

och politiska ambitioner. Detta måste göras på ett

sätt som inte leder till en kraftig utslagning av

jordbruk med följande sociala konsekvenser, hot mot

den biologiska mångfalden och utarmning av

landsbygden som följd (yrkande 5). Regeringen bör

verka för att jordbrukspolitiken reformeras så att

pengarna i jordbruksbudgeten förs över från

generella stöd till miljöersättningar och stöd till

landsbygdsutveckling (yrkande 6). Vidare bör de

enskilda medlemsländerna i EU ges större möjlighet

att själva anpassa stöden inom

landsbygdsförordningen till nationella preferenser

och behov (yrkande 7). Motionärerna anser slutligen

att det enskilda landets ekonomiska situation bör

påverka kraven på omfattningen av medfinansiering av

åtgärderna inom landsbygdsförordningen (yrkande 8).

Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik bör ske på

ett sådant sätt att lika konkurrensvillkor för

jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls, anförs

det i motion 2000/01:MJ237 (kd) yrkande 2. Enligt

motion 2001/02:MJ336 (kd) är en stegvis

marknadsanpassning nödvändig i reformeringen av

jordbrukspolitiken. Exportstödet bör avvecklas och

generella direktstöd stegvis trappas ned till förmån

för en ökad fokusering på ekonomiskt stöd för skogs-

och mellanbygder där produktionsförutsättningarna

kräver ekonomiskt stöd. En sådan reform måste

dessutom resultera i långsiktiga och stabila

spelregler för bönderna samt att mål som

landsbygdsutveckling och multifunktionalitet skrivas

in i fördragstexten. Jordbrukspolitiken bör utöver

traditionell livsmedelsproduktion kompletteras och

mer främja övriga jordbruksprodukter som energi och

åtgärder för att skydda natur, miljö och landskap,

och därmed stödja landsbygdens utveckling.

Jordbruket bör stå som garant för ett omistligt

miljö- och kulturarv, liksom för en rik biologisk

mångfald. Hela livsmedelskedjan måste präglas av

kvalitetstänkande och omsorg om djuren. Djurskyddet

måste stärkas, inte minst genom bättre kontroll av

att alla medlemsländer efterlever de gemensamma

reglerna. Stöd till djurtransporter måste avskaffas.

EU måste ersätta de plågsamma transporterna av

levande djur, vilket kräver fler slakterier.

Slutligen måste jordbruket bli miljömässigt

hållbart, vilket kräver att stödsystemet läggs om

för att främja detta ändamål (yrkande 2).

Kristdemokraterna anser vidare att reformförslag i

den nya jordbrukspolitiken bör prövas i nya former

med löpande konsekvensutredningar (yrkande 3). I

motion 2001/02:K426 (kd) upprepar Kristdemokraterna

kraven på en reform av EU:s jordbrukspolitik

syftande till ett hållbart och konkurrenskraftigt

europeiskt jordbruk (yrkande 23). Motionärerna anser

att EU:s jordbrukspolitik bör främja utveckling och

odling av energigrödor (yrkande 28). Centerpartiet

anför i motion 2000/01:N328 (c) att EU:s

jordbrukspolitik bör inriktas på att minska

handelssnedvridande stöd samt att miljö, djuromsorg,

kultur och livskraftig landsbygd värnas (yrkande 1).

I motion 2001/02:MJ338 (c) framhålls att arbetet

måste syfta till att lämna den politik som gör att

lantbruksföretagen producerar det som berättigar

till störst ersättningar och i stället forma en

politik som gör det möjligt för lantbrukarna att

producera de livsmedel konsumenterna efterfrågar,

samtidigt som de får en god avkastning på sina

arbetsinsatser. Stödet till jordbruket måste styras

mot miljö- och landsbygdsprogram. Jordbrukarna måste

få betalt för de tjänster det utför åt samhället,

såsom bevarande av öppet landskap samt bevarande av

biologisk mångfald och kulturmiljöer (yrkande 27).

Vidare föreslås att politiken skiftar från en

gemensam jordbrukspolitik till en mat- och

landsbygdspolitik (yrkande 28). En översyn och

avreglering av EU:s jordbrukspolitik bör dessutom

enligt motionärerna göras parallellt med USA och

andra WTO-parter (yrkande 30). EU bör bidra med

ekonomisk stimulans för att öka motivationen för

jordägarna att ställa om produktionen, enligt motion

2001/02:So624 (c) yrkande 3. Motionärerna i motion

2000/01:MJ257 (fp) anser att riksdagen bör begära

att regeringen i EU verkar för att reformeringen av

den gemensamma jordbrukspolitiken påskyndas (yrkande

1). Enligt motion 2000/01:K398 (fp) måste

jordbrukspolitiken avregleras och kraftigt förändras

så att den tar större hänsyn till jordbrukets roll i

det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för

djur, miljö och biologisk mångfald. Stödet måste

skiftas från inkomststöd och produktionsstöd till

miljöstöd och landsbygdsstöd och stöd till

småföretagande (yrkande 24). Också i motionerna

2000/01:U206 (fp) yrkande 37 och 2001/02:MJ526 (fp)

yrkande 1 ställs krav på att den gemensamma

jordbrukspolitiken reformeras. Enligt motion

2000/01:U511 (mp) bör en prioriterad fråga för

Sveriges agerande vara att inom EU driva att den

gemensamma jordbrukspolitiken förändras så att den i

hög grad flyttas till nationell nivå (yrkande 11). I

motion 2001/02:K428 (mp) påpekas att nära halva EU:s

budget omfattas av jordbruksstöd m.m. (yrkande 10).

Om EU:s jordbrukspolitik anpassades efter

konsumenternas intressen i stället för

producenternas skulle det kunna få en rad positiva

effekter, anförs det i motion 2001/02:MJ500 (s).

Enligt motionen skulle man därmed få ett rättvisare

system där stordrift förlorar sitt försprång framför

ekologisk och småskalig produktion.

Utskottets ställningstagande

EG-kommissionens förslag till reformering av den

gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) redovisas i EU:s

långtidsbudget för perioden 2000–2006 (Agenda 2000).

Ett av syftena med förändringarna är att förbereda

EU:s utvidgning med ytterligare medlemsländer och

innebär mindre betoning på maximal

livsmedelsproduktion och i stället högre prioritet

av miljö-, kultur- och landskapsvård. På toppmötet i

Berlin våren 1999 om Agenda 2000 beslutades att

programmet skulle ses över vid halvtid av det

finansiella perspektivet, dvs. 2002–2003. Enligt vad

utskottet erfarit kommer kommissionen under sommaren

2002 att presentera ett antal rapporter för fortsatt

diskussion under hösten. Avsikten är att förslag

skall presenteras under hösten 2002. Under år 2003

väntas rapporter och förslag om ytterligare

sektorer, bl.a. socker och olivolja. Hur långtgående

förändringsförslag som kommissionen kommer att lägga

fram är i dagsläget oklart. Diskussionen om den

framtida jordbrukspolitiken kommer emellertid med

stor sannolikhet inte att avslutas i samband med

halvtidsöversynerna utan blir en del i

förhandlingarna om nästa finansiella perspektiv.

Även arbetet inom IGC (International Grains Council)

kan komma att få betydelse för utformningen av

jordbrukspolitiken.

Riksdagen har godkänt de riktlinjer regeringen

presenterat i propositionen Riktlinjer för Sveriges

arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom

EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr.

1997/98:241). Riktlinjerna innebär att jordbruks-

och livsmedelsproduktionen skall främjas genom en

reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU

med särskilt avseende på successivt borttagande av

EG:s marknadsordningar och på en avveckling av

gränsskyddet med hänsyn till internationella

åtaganden. I riktlinjerna ligger också en strävan

mot konkurrenskraftiga företag och höga etiska krav

för djurhållningen. Därutöver skall den biologiska

mångfalden främjas och värdefulla natur- och

kulturmiljöer bevaras. Över huvud taget skall

politiken inriktas mot ett varierat odlingslandskap

med en minimering av miljöbelastningen samt ett

tillgodoseende av en långsiktig hushållning med

naturresurserna. Landsbygden skall utvecklas och

regionala åtgärder skall vidtas. I riktlinjerna

uttalas att det även i fortsättningen finns behov av

en gemensam politik på jordbruks- och

livsmedelsområdet och att det övergripande ansvaret

för politiken måste ligga på gemenskapsnivå. Den

gemensamma jordbrukspolitiken kan i enlighet med

subsidiaritetsprincipen kompletteras med åtgärder på

nationell nivå.

Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen

under de närmaste åren att ägna kraft åt

reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik

utifrån de övergripande målsättningar som slogs fast

av riksdagen 1998. Inom Jordbruksdepartementet har

ett arbete inletts med att analysera aktuella frågor

kring utformningen av framtidens jordbrukspolitik

samt hur de positiva effekter jordbruket bidrar till

skall kunna värderas. Detta arbete kommer att ligga

till grund för Sveriges position om EU:s framtida

jordbrukspolitik. EU:s nuvarande jordbrukspolitik

formades i en tid med andra förhållanden än de som

råder i dag. Utskottet anser att arbetet med en

reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken bör

beredas på nationell nivå. Så skedde även inför

beslutet om Agenda 2000. Den stora andel av EG:s

budget som går till den gemensamma

jordbrukspolitiken motiverar i sig att dessa frågor

bereds i särskild ordning. Utskottet föreslår att

regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med

uppgift att utarbeta en svensk strategi för

reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet kan konstatera att mycket av det som

framförs i motionerna utgör allmänna krav på

inriktningen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

vilka överensstämmer med de av riksdagen fastställda

riktlinjerna såsom de anges i propositionen

Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och

livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop.

1997/98:142). Det kan också konstateras att Sverige

sedan länge drivit kravet om en helhetssyn i

livsmedelskedjan under mottot Säker, hållbar, etisk.

Mot bakgrund av det anförda och med hänvisning till

vad utskottet anfört om tillsättande av en

parlamentarisk kommitté föreslår utskottet att

riksdagen inte nu vidtar några åtgärder med

anledning av motionerna 2000/01:MJ218 (v) yrkande 4,

2000/01:MJ234 (v) yrkande 6, 2000/01:MJ237 (kd)

yrkande 2, 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 1,

2000/01:K398 (fp) yrkande 24, 2000/01:U206 (fp)

yrkande 37, 2000/01:U511 (mp) yrkande 11,

2000/01:U513 (m) yrkande 17, 2000/01:N328 (c)

yrkande 1, 2001/02:MJ336 (kd) yrkandena 2 och 3,

2001/02:MJ338 (c) yrkandena 27, 28 och 30,

2001/02:MJ343 (m) yrkande 1, 2001/02:MJ500 (s),

2001/02:

MJ526 (fp) yrkande 1, 2001/02:MJ527 (v) yrkandena

5–8, 2001/02:K426 (kd) yrkandena 23 och 28,

2001/02:K428 (mp) yrkande 10, 2001/02:So624 (c)

yrkande 3 samt 2001/02:N266 (m) yrkande 2.

Miljöhänsyn och hållbar utveckling m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal motioner (v,

fp, mp) med olika förslag i miljöhänseende.

Som grund härför lägger utskottet den

uppmärksamhet som ägnas dessa frågor inom EU.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ527 (v) bör regeringen verka

för att tydliga mål och höga krav för miljö, säkra

livsmedel och höga djurskyddskrav formuleras på

gemenskapsnivå (yrkande 9). Folkpartiet anser i

motionerna 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 8 och

2001/02:MJ526 (fp) yrkande 13 att Sverige i EU skall

verka för att det skapas separata miljömål för

jordbruket. Enligt motion 2001/02:U301 (fp) måste

jordbrukspolitiken avregleras och kraftigt förändras

så att den tar större hänsyn till jordbrukets roll i

det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för

djur, miljö och biologisk mångfald (yrkande 38).

Motionärerna i motion 2000/01:U511 (mp) anser att en

prioriterad fråga för Sverige bör vara att driva att

stöd endast ges åt ett ekologiskt hållbart,

småskaligt och djurvänligt jordbruk (yrkande 10).

Enligt motion 2001/02:MJ375 (mp) bör biologisk

mångfald betonas mer än i dag (yrkande 2) och enligt

motion 2001/02:MJ515 (mp) bör inriktningen vara att

nå ett ekologiskt hållbart jordbruk (yrkande 1).

Enligt motion 2001/02:MJ518 (mp) motverkar EU en

miljövänlig utveckling genom att subventionera ett

jordbruk baserat på bekämpningsmedel och

konstgödsel. Detta måste enligt motionärerna

förändras (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Vid Europeiska rådets möte i Göteborg år 2001

beslutades att lägga till miljödimensionen till den

s.k. Lissabonstrategin. Vid utformningen av

framtidens politik skall den ekologiska dimensionen

i strategin för hållbar utveckling enligt beslutet

vara lika viktig som den sociala och ekonomiska.

Detta innebär att när nya förslag utarbetas inom EU

från år 2003 skall de ekonomiska, sociala och

ekologiska effekterna vägas in i varje enskilt

förslag. En konsekvens av att den hållbara

utvecklingen integreras i Lissabonprocessen blir att

EU:s stats- och regeringschefer vid sina årliga

vårtoppmöten framöver kommer följa upp hur arbetet

med strategin för hållbar utveckling framskrider. I

slutdokumentet uppmanas medlemsländerna att med

utgångspunkt i kommissionens rapport om hållbar

utveckling utarbeta nationella handlingsplaner för

hur de krav som hållbar utveckling ställer skall

integreras i olika politikområden. Den nya strategin

för hållbar utveckling koncentreras till fyra teman,

varav naturresurser är ett. I slutdokumentet sägs

bl.a. när det gäller naturresurser att

jordbrukspolitiken skall främja hälsosamma produkter

av god kvalitet, ekologisk odling och skydda den

biologiska mångfalden samt att utarmningen av den

biologiska mångfalden inom EU, där många djur- och

växtarter i dag är hotade, skall upphöra till år

2010.

Som en del i överenskommelsen inom EU om en

reformerad jordbrukspolitik, Agenda 2000, har

antagits en ny förordning om stöd till en hållbar

utveckling av landsbygden. Enligt denna skall

åtgärder för landsbygdsutveckling komplettera andra

delar av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Europeiska rådet och parlamentet antog i juni 1998

en strategi för biologisk mångfald. Ett svar på

strategin var en åtgärdsplan för biologisk mångfald

i jordbruket som behandlades under det svenska

ordförandeskapet. Därutöver presenterade EG-

kommissionen under våren 2001 sin aktionsplan om

biologisk mångfald i jordbruket. I jordbruksrådets

slutsatser framhålls behovet av att förbättra och

förstärka integreringen av biologisk mångfald i

genomförandet och den framtida utvecklingen av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Andra delar är att

effekterna för den biologiska mångfalden skall ingå

i de rapporteringar som skall göras enligt

slutsatserna rörande miljöhänsyn och hållbar

utveckling av den gemensamma jordbrukspolitiken. I

slutsatserna understryks även vikten av att

medlemsstaterna identifierar hinder som finns för

att förstärka den biologiska mångfalden. Som

regeringen i annat sammanhang framhållit (skr.

2001/02:50) kan det från svenskt perspektiv anses

betydelsefullt att jordbruksrådet genom behandlingen

av åtgärdsplanen uppmärksammas på frågan och därmed

tar ett större ansvar för politikens inverkan på den

biologiska mångfalden. Utskottet instämmer i stora

stycken i de allmänna bedömningar och åsikter som

framförs i motionerna 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 8,

2000/01:U511 (mp) yrkande 10, 2001/02:MJ375 (mp)

yrkande 2, 2001/02:MJ515 (mp) yrkande 1,

2001/02:MJ518 (mp) yrkande 4, 2001/02:MJ526 (fp)

yrkande 13, 2001/02:MJ527 (v) yrkande 9 samt

2001/02:U301 (fp) yrkande 38. Mot bakgrund av den

vikt EU lägger vid miljöfrågorna under reformarbetet

och den samsyn i stort som enligt utskottets

uppfattning råder i dessa frågor, anser utskottet

emellertid inte det erforderligt med några åtgärder

från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Övriga gemensamma frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (m,

c) om den gemensamma jordbrukspolitiken och

östutvidgningen i den mån dessa inte kan

anses tillgodosedda med det arbete som pågår.

Utskottet avstyrker dessutom tre

motionsyrkanden (c) med krav på att

subventionerna till tobaksodlingen i Europa

bör upphöra. Utskottet hänvisar i

sammanhanget till att motionerna

överensstämmer med den ståndpunkt som Sverige

driver i frågan.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) bör arbetet med

avreglering och marknadsanpassning av

jordbrukspolitiken gå vidare. Viktiga frågor i

sammanhanget gäller den gemensamma

jordbrukspolitiken och östutvidgningen (yrkande 1).

Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör EU:s

kandidatländer få möjlighet att delta i processen

med att skapa en mat- och landsbygdspolitik (yrkande

29).

Tre motioner berör europeisk tobaksodling. I

motionerna 2000/01:MJ222 (c) yrkandena 1 och 2 samt

2000/01:MJ711 (c) yrkande 17 krävs att EU:s

subventioner till tobaksodlingen i Sydeuropa

avskaffas. Också enligt motion 2001/02:So624 (c) bör

EU:s ekonomiska stöd till tobaksodlingar avvecklas

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Toppmötet i Göteborg år 2001 slog fast att

utvidgningsprocessen är oåterkallelig samt

preciserade tidtabellen för det fortsatta

förhandlingsarbetet för kandidatländernas

anslutning. I regeringens arbetsprogram för det

fortsatta arbetet (Statsrådsberedningen) framhålls

att under förutsättning att reformprocessen i

kandidatländerna fortsätter med oförminskat hög

takt, förhandlingarna skall kunna avslutas före

utgången av år 2002, med målsättningen att de nya

medlemsstaterna skall kunna delta som medlemmar i

valet till Europaparlamentet år 2004. Regeringens

framhåller att toppmötet i Laeken bekräftade detta.

Sverige kommer enligt regeringen att verka för

fortsatta snabba framsteg i förhandlingarna, i

enlighet med den färdplan som toppmötet i Nice

bekräftade i december 2000. Arbetet under Sveriges

ordförandeskap visar att färdplanen är realistisk.

Detta bekräftas enligt regeringen av kommissionens

strategipapper om utvidgningen hösten 2001. Enligt

färdplanen skall Spanien under sitt ordförandeskap

första halvåret 2002 prioritera återstoden av bl.a.

jordbrukskapitlet. Vidare bör påpekas att

kandidatländerna har observatörsstatus i flera

arbetsgrupper om det fortsatta arbetet enligt ett

principbeslut från EG-kommissionen. Ett informellt

samarbete mellan parlamentet och kandidatländerna

föreligger också. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:MJ256 (m)

yrkande 1 och 2001/02:MJ338 (c) yrkande 29 i den mån

de inte kan anses tillgodosedda.

Marknadsordningen för tobak löpte ut den 31

december 2001. I mars 2002 enades EU:s medlemsländer

om en treårig förlängning av stödet med vissa

justeringar. Enligt nuvarande regelverk avsätts 2 %

av tobaksstödet till den s.k. tobaksfonden som

finansierar kampanjer för information om tobakens

skadeverkningar, särskilda åtgärder för att

producenter av tobak skall övergå till andra grödor

eller annan ekonomisk verksamhet samt forskning om

mindre skadliga tobakssorter. Beslutet innebär att

de medel som avsätts till tobaksfonden skall ökas

till 3 % (29 mneuro) under 2003 och att

kommissionen, om det är nödvändigt, i en rapport

före den 31 december 2003 skall kunna lägga förslag

om en ökning till 5 % (48 mneuro) från och med 2004.

Dessutom skall forskningen mot mindre skadliga

tobakssorter tas bort ur fondens verksamhet.

Kommissionen avgav dessutom en deklaration om att

tobaksstödet skall avvecklas. Sverige har under

förhandlingarna intagit den ståndpunkten att stödet

till tobak skall avvecklas. De mycket höga

stödnivåerna inom tobaksregleringen begränsar enligt

den svenska ståndpunkten viljan till att ställa om

till annan produktion. Sverige har ansett att

möjligheten att erbjuda omställningsstöd till de

tobaksodlare som avvecklar produktionen skulle kunna

övervägas. För att skapa tillräckliga incitament för

odlarna att ställa om sin produktion borde enligt

Sveriges hållning dock ett beslut om avveckling tas

nu tillsammans med kraftiga prissänkningar.

(Angående Sveriges ståndpunkt, se vidare kommenterad

dagordning 2002-03-11, Jo2002/87). Den redovisade

ståndpunkt Sverige har i frågan innebär att

motionerna 2000/01:MJ222 (c) yrkandena 1 och 2,

2000/01:MJ711 (c) yrkande 17 samt 2001/02:So624 (c)

yrkande 2 är tillgodosedda.

Nationell jordbrukspolitik

Inriktning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett stort antal

motionsyrkanden (s, m, kd, c, mp) med

allmänna krav på inriktningen av svensk

jordbrukspolitik med hänvisning bl.a. till

pågående beredning i Regeringskansliet.

Därutöver avstyrker utskottet två

motionsyrkanden (m, c) med krav på ökad

möjlighet till generationsväxling inom

jordbruksföretagen såsom tillgodosedda genom

de stödmöjligheter som finns. Utskottet

avstyrker två motionsyrkanden (s, m) med

anknytning till livsmedelssektorn med

hänvisning till att utskottet ställt sig

bakom regeringens politik på området.

Slutligen avstyrker utskottet sju

motionsyrkanden (kd, fp) med krav på olika

former av konsekvensutredningar,

prognosområden m.m.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) bör den svenska

jordbrukspolitiken avregleras och marknadsanpassas

(yrkande 2). Motion 2001/02:MJ343 (m) behandlar

jord- och skogsbruket som basnäringar på landsbygden

och vad detta innebär för kultur- och

miljöbevarandet samt vikten härav för den framtida

inriktningen av politiken (yrkande 2). Enligt

motionen bör jordbruksföretagen ses som enskilda

företag med sin styrka just i produktionsuppgiften.

De enskilda företagen skall generellt sett inte vara

beroende av regionalpolitiska eller miljömässiga

beslut (yrkande 9). Enligt motion 2000/01:MJ237 (kd)

anförs att jordbruket och förädlingsindustrin har en

central roll för sysselsättningen på landsbygden. En

ensidig svensk avreglering skulle kunna leda till

att en tredjedel av åkermarken blir olönsam och

avvecklas. Detta skulle enligt motionären leda till

en dramatisk avfolkning av landsbygden och därmed

vikande marknad för en rad andra binäringar som är

beroende av jordbruket (yrkande 1). Enligt

motionerna 2000/01:MJ243 (kd) yrkande 1 och

2001/02:MJ520 (kd) yrkande 1 bör inriktningen av

svensk jordbrukspolitik syfta till att ge möjlighet

att bedriva jordbruk i hela landet med fullt

utnyttjande av befintlig åkermark. Enligt motionerna

2000/01:N326 (kd) yrkande 8, 2001/02:MJ329 (kd) och

2001/02:N265 (kd) yrkande 11 utgör jord- och

skogsbruket en hörnsten i en levande landsbygd, vars

förutsättningar måste tas till vara. I motion

2001/02:MJ336 (kd) förespråkas en reformerad

jordbrukspolitik för livskraftiga och

kvalitetsinriktade jordbruk och en

livsmedelsförädling i internationell konkurrens

(yrkande 1). Enligt motion 2000/01:MJ233 (c) är det

nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges

förutsättningar att utvecklas som företagare.

Motionärerna anser att politiska beslut rörande

ekonomiska förutsättningar, miljö och sociala

aspekter är viktiga för livskraftiga

lantbruksföretag (yrkande 1). Motion 2001/02:MJ338

(c) framhåller jordbrukets betydelse som

landsbygdens motor (yrkande 1). Vidare framhålls

vikten av en positiv inställning till lantbruket och

de tjänster som levereras (yrkande 2). Motionärerna

anser dessutom att jordbruket måste ses och användas

som en resurs i miljöarbetet (yrkande 32). Enligt

motion 2001/02:MJ289 (mp) behöver hela

livsmedelskedjan göras resurssnål (yrkande 2).

Jordbrukspolitiken behöver dessutom förändras i

syfte att främja hållbara matvanor (yrkande 3). I

motion 2001/02:MJ518 (mp) framhålls behovet av att

beakta försiktighetsprincipen i jordbruket (yrkande

3). I motion 2001/02:MJ388 (s) anförs att många

målsättningar fylls genom olika stimulansåtgärder,

exempelvis till ekologiska odlingar, i kombination

med naturvårdsåtgärder.

I motion 2000/01:MJ205 (c) framförs åsikten att

lantbrukarkårens kunskap bör tas till vara vid

utarbetande av anvisningar på miljöområdet.

Frågan om generationsväxlingen inom jordbruket tas

upp i två motioner. Enligt motion 2000/01:MJ258 (m)

måste det bli en prioriterad framtida uppgift att

skapa förutsättningar för unga att överta

familjegården (yrkande 2). Enligt motion

2000/01:MJ259 (c) bör rimligare ekonomiska villkor

för generationsväxling i jordbruket tillskapas

(yrkande 2).

Frågor om behovet av uppföljning och

konsekvensanalyser tas upp i en rad motioner. Enligt

motion 2000/01:MJ237 (kd) bör Sverige, för att

effektivt och verklighetstroget kunna utreda

konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut inom den

gemensamma jordbrukspolitiken, arbeta med ett

prognosområde där man löpande kan testa

konsekvenserna för Sveriges del (yrkande 3).

Skaraborgsområdet bör därvid prövas som ett

prognosområde i ett EU-finansierat projekt (yrkande

4). Också i motionerna 2000/01:MJ243 (kd) yrkande 2

och 2001/02:MJ520 (kd) yrkande 2 efterlyses en

konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.

Även i motion 2001/02:MJ336 (kd) föreslås att ett

fullskaligt och reellt prognosområde bör etableras

som ett EU-finansierat projekt i Sverige (yrkande

4). Riksdagen bör enligt motionerna 2000/01:MJ257

(fp) yrkande 9 och 2001/02:K321 (fp) yrkande 3

begära att regeringen tillsätter en ny utredning med

uppdrag att med utgångspunkt i EU:s miljömål se över

vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan

kopplas till jordbruket.

Enligt motion 2000/01:MJ207 (m) bör riksdagen

begära att regeringen lägger fram förslag till

ändring för att tillgodose behovet av forskning och

utveckling inom svensk potatisodling. I motion

2000/01:MJ248 (s) framförs att det bör tas fram ett

framtidsprogram för livsmedelssektorn i Skåne.

Centrala moment i programmet bör vara att öka

forsknings- och utvecklingsinsatserna och att

effektivare sprida ny kunskap och livsmedelsteknik

för att stimulera produktförnyelse, nyföretagande

och kompetenshöjning i branschen (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Den nationella jordbrukspolitikens inriktning

redovisas utförligt i budgetpropositionen för år

2002 (prop. 2001/02:1 utg. omr. 23). Riksdagen

instämde därvid i den framtida politikens huvuddrag

såsom de redovisades (bet. 2001/02:MJU2, rskr.

2001/02:106 m.fl.). En hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion förutsätter ett brukande av

naturresurserna på ett resursbevarande,

miljöanpassat och etiskt godtagbart sätt.

Jordbrukssektorn är därför viktig i omställningen

till ett ekologiskt hållbart samhälle och i

framtiden bör ersättning i högre utsträckning än i

dag utgå för produktion av kollektiva nyttigheter

som samhället efterfrågar, såsom exempelvis

miljötjänster. Regeringen påpekar att åtgärder som

gör det möjligt att bedriva jordbruk även i mindre

gynnade områden också är viktiga samt att det i

strävandena för att bevara en levande landsbygd

krävs en utveckling som skapar förutsättningar för

ett differentierat näringsliv och en integrerad

utveckling av hela landsbygden. Denna utveckling

stöds bl.a. av åtgärdsprogram inom ramen för miljö

och landsbygdsprogrammet.

Inom Jordbruksdepartementet har ett arbete inletts

med att analysera aktuella frågor kring utformningen

av framtidens jordbrukspolitik samt hur de positiva

effekter jordbruket bidrar till skall kunna

värderas. Detta arbete kommer att ligga till grund

för Sveriges position i den diskussion om EU:s

framtida jordbrukspolitik som påbörjades vid det

informella ministerrådet i Östersund i april 2001.

Ekologisk odling utgör därvid en viktig komponent i

det framtida jordbruket. I skrivelse 1999/2000:14

har regeringen till riksdagen angett att målet inför

år 2005 är att den ekologiskt odlade arealen skall

fördubblas och att den ekologiska

animalieproduktionen bör öka. Detta innebär att 20 %

av arealen bör odlas ekologiskt samt att 10 % av

antalet mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm bör

finnas i ekologisk produktion år 2005. En

förutsättning för att målen skall uppnås är att det

finns en efterfrågan som motsvarar utbudet.

Jordbruksverket har i rapport 2001:11 lämnat förslag

till åtgärder för hur målen skall uppnås. Verket

bedömer att det kommer att krävas intensifierade

insatser för att uppnå de nya målen samt att fokus

för insatserna i högre utsträckning bör riktas mot

konsumentsidan. Rapporten har remissbehandlats och

en majoritet av remissinstanserna stöder i huvudsak

de förslag Jordbruksverket lämnar. Regeringen

bedömer att insatser avseende försök och utveckling

samt forskning bör prioriteras inom den ekologiska

sektorn. Medel för detta kan bidra till att

effektivisera produktionen och bättre tydliggöra den

ekologiska produktionens miljöeffekter.

Hela det nya miljö- och landsbygdsprogrammet är

från år 2001 öppet för ansökningar och delar av

programmet har varit öppet i drygt ett år. En första

analys och översyn av programmet har gjorts av

Jordbruksverket och presenterades i december 2001

(Rapport 2001:19). Rapporten bereds för närvarande

inom Regeringskansliet och regeringen kommer att ta

ställning till eventuella förändringar för att

säkerställa att de uppställda målen kan uppnås under

programperioden. Regeringen påpekar att det ännu är

för tidigt att dra några slutsatser av de

nyanslutningar som skett till programmet. Regeringen

kan dock konstatera att åtgärderna inom miljö- och

landsbygdsprogrammet väckt ett stort intresse bland

lantbrukare och övriga berörda. Detta gäller såväl

de fleråriga åtagandena för miljöersättningar som

ersättningar inom programmets insatsområde II, t.ex.

investeringsstöd och startstöd. Miljöersättningarna

till jordbruket bedömer regeringen vara av stor

betydelse för att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt

odlingslandskap. Detta gäller framför allt

ersättningarna för skötsel av betesmarker och

slåtterängar samt ersättningarna till natur- och

kulturmiljövärden. Sådana miljöersättningar har

enligt regeringen därför en betydande omfattning

även inom det nya miljö- och landsbygdsprogrammet.

För att kunna säkerställa att miljöersättningen för

bevarande av biologisk mångfald i slåtterängar och

betesmarker riktas till de marker där behovet av

sådana åtgärder är störst samt för att möta de ökade

kraven på uppföljning och utvärdering av miljö- och

landsbygdsprogrammet, behövs enligt regeringen en

ökad kunskap om landets slåtter- och betesmarker.

Under år 2001 påbörjade därför Jordbruksverket

arbetet med en inventering av värdefulla ängs- och

hagmarker. Inventeringen finansieras med medel från

miljö- och landsbygdsprogrammets budgeterade medel

för utvärdering. För insatsområde II i

landsbygdsprogrammet har ett finansieringsbehov

utöver de medel som budgeteras i programmet

förutsetts. I det godkända programmet anges att

regeringen beräknar att möjlighet till ytterligare

medfinansiering via i första hand länsstyrelser och

kommuner finns. Enligt regeringen finns det ett ökat

intresse för småskalig lokal och regional

livsmedelsproduktion både bland konsumenterna och

inom livsmedelsbranschen. Detta ökade intresse har

enligt regeringen i många fall samband med ett

allmänt utbrett miljöintresse och ökad efterfrågan

av ekologisk produktion. Stödet till förbättrad

bearbetning och saluföring är under denna

programperiod mer fokuserat på innovativa

satsningar. Detta stämmer enligt regeringen överens

med målen i miljö- och landsbygdsprogrammet och är i

linje med resultaten i utvärderingen av motsvarande

stödform under programperioden 1995–1999. En rad

projekt för att främja en småskalig

livsmedelsproduktion har genomförts i olika delar av

landet. Enligt regeringen visar dessa projekt att

det finns en betydande outnyttjad tillväxtpotential

i sådan verksamhet. Genom att förädlingen sker

närmare producenten stannar det mervärde som

förädlingen medför kvar på den lokala nivån. Inom

ramen för landsbygdsprogrammet och i mål 1

prioriteras stöd till utveckling av småskalig

livsmedelsförädling och marknadsföring av

jordbruksprodukter.

Det nationella stödet till jordbruket i norra

Sverige i enlighet med artikel 142 i Sveriges

anslutningsfördrag med EU har nu tillämpats under en

sexårsperiod. Regeringen påpekar att det pågår en

snabb strukturförändring inom jordbruket i norra

Sverige och antalet företag minskar liksom i andra

delar av landet. Hela stödområdets andel av landets

mjölkproduktion har enligt regeringen sedan år 1995

varit oförändrad, cirka 14 %. I stödområde 1, den

västligaste och mest fjällnära delen av stödområdet,

har det däremot skett en långsam minskning av

mjölkproduktionen med cirka 10 % under perioden.

Produktionen av smågrisar har minskat med totalt en

tredjedel i hela stödområdet sedan år 1995.

De syften som redovisas i flertalet motioner om

inriktningen av den svenska jordbrukspolitiken

överensstämmer såsom utskottet redogjort för i

huvudsak med de strävanden regeringen redovisar i

bl.a. budgetpropositionen för år 2002. Utskottet har

vid behandlingen av budgetpropositionen sagt sig

instämma i regeringens förda politik och gör i dag

ingen annan bedömning. Mot bakgrund härav avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:MJ233 (c) yrkande 1,

2000/01:MJ237 (kd) yrkande 1, 2000/01:MJ243 (kd)

yrkande 1, 2000/01:

MJ256 (m) yrkande 2, 2000/01:N326 (kd) yrkande 8,

2001/02:MJ289 (mp) yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ329

(kd), 2001/02:MJ336 (kd) yrkande 1, 2001/02:MJ338

(c) yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ343 (m)

yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388 (s), 2001/02:MJ518

(mp) yrkande 3, 2001/02:MJ520 (kd) yrkande 1 samt

2001/02:N265 (kd) yrkande 11.

Arbetet med översynen av Miljö- och

landsbygdsprogrammet har utförts efter samråd med

bl.a. Lantbrukarnas riksförbund. Till arbetet har

också knutits en referensgrupp bestående av

representanter från berörda organisationer.

Utskottet utgår för övrigt från att det fortsatta

arbetet med reformeringen av jordbrukspolitiken

kommer att ske i dialog med berörda organisationer

m.fl. Mot bakgrund härav anser utskottet att motion

2000/01:MJ205 (c) är tillgodosedd.

I miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år

2000–2006 återfinns som redovisats ovan bl.a.

startstöd till unga jordbrukare. Den tillämpade

gränsen är 40 år och syftet med stödet är att

underlätta och påskynda generationsväxling i

jordbruket och därmed en föryngring av

jordbrukarkåren. Utskottet avstyrker motionerna

2000/01:MJ258 (m) yrkande 2 och 2000/01:

MJ259 (c) yrkande 2 i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med det anförda.

I propositionen Forskning och förnyelse (prop.

2000/01:3), redogör regeringen för sin syn på

forskningspolitikens inriktning under åren

2001–2003. Regeringen fördelar 120 miljoner kronor

av de resurser riksdagen tidigare anvisat till

forskning inom biovetenskapliga och biotekniska

området. Området pekas ut som ett under perioden

prioriterat forskningsområde. Regeringen konstaterar

att forskningens avnämare finns inom bl.a.

livsmedelsindustrin och jordbruket. När det gäller

lantbruksvetenskaplig forskning anför regeringen

bl.a. att livsmedelsindustrin har en viktig uppgift

att bevara de värden som livsmedelsråvarorna

besitter från början och att tillföra nya värden i

hela kedjan till konsumentpolitiken. Regeringen

anser vidare att det är mycket viktigt att öka

kunskapen om råvarans egenskaper relativt

processpåverkan i såväl nya som befintliga

processer. Politiken innebär att statens ansvar för

forskning och utveckling som av företagen inte

bedöms som kommersiellt intressant ökar. Exempel

härpå är forskning om ekologiskt hållbara

produktionssystem och växtförädling för regionala

behov. Tre insatsområden av strategisk betydelse bör

enligt regeringen bli föremål för särskilda

satsningar: funktionsgenomik, risker med den moderna

biologins utveckling samt ekologiskt lantbruk.

Riksdagen har godkänt vad regeringen anför om

prioriteringar m.m. (2000/01:UbU6, rskr.

2000/01:98). Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:MJ207 (m) och

2000/01:MJ248 (s) yrkande 1.

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra några

uttalanden i enlighet med de framförda förslagen om

löpande konsekvensutredningar, konsekvensanalyser,

prognosområden, m.m. med anledning av arbetet med

reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Motionerna 2000/01:MJ237 (kd) yrkandena 3 och 4,

2000/01:MJ243 (kd) yrkande 2, 2000/01:MJ257 (fp)

yrkande 9, 2001/02:MJ336 (kd) yrkande 4,

2001/02:MJ520 (kd) yrkande 2 samt 2001/02:K321 (fp)

yrkande 3 avstyrks.

Konkurrensvillkor

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till den av utskottet uttalade

principen om att likartade konkurrensvillkor

skall gälla för den inre marknaden och det

faktum att EG-kommissionen har att bevaka att

nationellt utformade åtgärder inte snedvrider

konkurrensen mellan länderna inom EU,

avstyrker utskottet ett flertal

motionsyrkanden (m, kd, c, fp) med anknytning

till jordbrukets konkurrenssituation.

Motionerna

Frågor med anknytning till jordbrukets ekonomiska

villkor tas upp i ett stort antal motioner. Enligt

motion 2000/01:MJ208 (m) måste de svenska bönderna

få samma konkurrensvillkor som andra bönder i

Europa. Motionärerna anser att kostnaderna för bl.a.

handelsgödsel, bekämpningsmedel och dieselskatt

belastar svenska lantbruksföretagare på ett orimligt

sätt. Dessa kostnader bör regering och riksdag

sänka. Vidare anser motionärerna att lagar, regler

och föreskrifter måste utarbetas så att de inte

hindrar företagande på landsbygden samt att

lantbruken måste kunna ta del av de

arealersättningar och miljöstöd som finns inom EU i

så stor omfattning som möjligt. Också i motion

2000/01:MJ216 (m) tas de ekonomiska villkoren för

det svenska jordbruket upp. Motionärerna anser att

åtgärder snabbt måste vidtas om det svenska

jordbruket skall kunna konkurrera med jordbruket i

övriga EU-länder. De hänvisar till flera av de

förslag som lämnades i den s.k. Björkska

utredningen; skatten på handelsgödsel bör slopas,

dieselskatten sänkas liksom beskattningen på

arbetsmaskiner minskas. Utbetalningen av

arealersättningar skall ske under jordbrukarens eget

budgetår och inte komma under påföljande budgetår.

En särskild fråga gäller enligt motionärerna de allt

sämre vägarna som har blivit ett stort bekymmer för

jordbruksnäringen. Synpunkterna om jordbrukets

skattevillkor får stöd i motionerna 2000/01:MJ256

(m) yrkande 3 och 2001/02:MJ330 (m). I motion

2001/02:Sk288 (m) framhålls att grunden för en

livskraftig lands- och glesbygd är ett lönsamt och

konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk (yrkande 18).

Enligt motion 2000/01:MJ204 (kd) kan en regering som

säger sig vilja göra lantbruket till en

framtidsnäring inte fortsätta att blunda för den

hämmande skatteryggsäcken. Det är ryggsäckens totala

vikt som behöver bli lägre. Dieselskatten får därför

inte höjas. I motion 2000/01:MJ237 (kd) bör

lantbrukarnas lönsamhet stärkas genom sänkning av

dieselskatten och kompensation för sent utbetalda

bidrag. Dessutom bör el- och oljeeldningsskatterna

justeras så att alla omfattas (yrkande 5). I motion

2001/02:MJ520 (kd) framförs åsikten att inom EU

harmonisera avgifter och skatter för jordbruket

(yrkande 4). Svenskt lantbruk måste få likvärdiga

villkor som sina konkurrenter framhålls i motion

2000/01:MJ233 (c) yrkande 2. Det svenska jordbrukets

ryggsäck måste lyftas av, inte tyngas av ytterligare

bördor (yrkande 3). Vidare behöver åtgärder för att

stärka svenskt jordbruks och trädgårdsnärings

konkurrenskraft vidtas (yrkande 4). Dessa åsikter

får stöd i motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 3. I

motion 2000/01:MJ257 (fp) ställs krav på åtgärder

för att förbättra lantbrukets konkurrenssituation

(yrkande 11). Enligt motion 2000/01:N263 (fp) har

svenskt jordbruk en mycket ansträngd lönsamhet i

förhållande till andra EU-länder. Det behövs därför

en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken

(yrkande 9). I motion 2001/02:

MJ526 (fp) föreslås att konkurrenssituationen inom

livsmedelssektorn ses över (yrkande 12). Åtgärder

behöver vidtas för att förbättra lantbrukets

konkurrenssituation. Sverige bör driva kravet att

handelsgödsel och bekämpningsmedel beskattas genom

ett system baserat på

kväveeffektivitet/kväveförluster på EU-nivå. Det är

viktigt att svenska bönder har goda förutsättningar

att konkurrera på en europeisk marknad (yrkande 15).

Enligt motion 2001/02:MJ520 (kd) bör miljöavgifter

i jordbruket återgå till näringen för miljöinsatser

(yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att en

gemensam politik med likartade konkurrensvillkor är

en förutsättning för att den inre marknaden också

skall fungera när det gäller jordbruksproduktion (se

bl.a. bet. 1998/99:MJU7). Det är EG-kommissionens

uppgift att bevaka att nationellt utformade åtgärder

inte snedvrider konkurrensen på denna marknad.

Samtidigt kan olika riktade åtgärder komma i fråga

på nationell nivå för att bl.a. möjliggöra insatser

för att förbättra eller bevara miljön och främja en

god djurhållning.

De skatteregler av intresse som berör

livsmedelsindustrin, växthus- och jordbruksnäringen

är följande. Vid tillverkningsprocessen i

industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning

vid yrkesmässig växthusodling utgår ingen

energiskatt på bränslen som förbrukas. Däremot utgår

sedan den 1 januari 2002 en reducerad koldioxidskatt

motsvarande 30 % av den generella nivån. De

reducerade skattesatserna gäller dock inte för

bensin oavsett användning eller andra bränslen som

förbrukas för drift av motordrivna fordon. Industri-

och växthusnäringen betalar ingen energiskatt på el

som förbrukas i tillverkningsprocessen eller

växthusodlingen. Företag med en stor

energiförbrukning kan få viss ytterligare

nedsättning av koldioxidskatten. Om den

koldioxidskatt som belastar ett företag inom

tillverkningsindustrin eller växthusnäringen

överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet sätts skatten

ned så att den överskjutande skattebelastningen inte

överstiger 24 % av det överskjutande skattebeloppet

för bränslet (0,8-procentsregeln). EG-rätten

innehåller dock minimiskattesatser som inte får

underskridas. Den officiella statistiken som används

för näringsgrensindelning, Standard för svensk

näringsgrensindelning (SNI) är avgörande i fråga om

vilka företag som räknas till industriell verksamhet

och som därvid är berättigade till

skattenedsättning. Företag som bedriver jordbruks-,

skogsbruks- och vattenbruksverksamhet omfattas

fr.o.m. den 1 juli 2000 av samma skattelättnader som

tillverkningsindustrin när det gäller förbrukning av

el och bränslen för uppvärmning. Det innebär alltså

att ingen energiskatt tas ut och en reducerad

koldioxidskatt tas ut (prop. 1999/2000:105, bet.

1999/2000:SkU22). Från och med den 1 januari 2002

tas koldioxidskatt ut med 30 % av den generella

nivån (prop. 2001/02:1, bet. FiU1). De reducerade

skattesatserna gäller dock inte för bensin oavsett

användning eller andra bränslen som förbrukas för

drift av motorfordon.

Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel

infördes båda år 1984. Gödselskatten är 1,80 kr för

varje helt kilogram kväve, förutsatt att andelen

kväve i medlet är minst 2 % och 30 kr för varje helt

gram kadmium i gödselmedel, till den del

kadmiuminnehållet överstiger 5 gram per ton fosfor.

Bekämpningsmedelsskatten är 20 kr för varje helt

kilogram verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.

Energiskatten på dieselolja höjdes 2001 med 10 öre

per liter med hänvisning till att det inte från

miljösynpunkt är motiverat att ha lägre skatt på

diesel än på bensin. Höjningen påverkar jordbruket

(prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1, rskr.

2000/01:36 m.fl.). År 2002 höjdes koldioxidskatten

på bränslen med 15 % (prop. 2001/02:1, 2001/02:FiU1,

rskr. 2001/02:34 m.fl.) För drivmedel sänks

energiskatten lika mycket som koldioxidskatten höjs.

Omläggningen har utformats så att skattebelastningen

på bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och

vattenbruksnäringarna blir oförändrad. Detta

åstadkoms genom att koldioxidskattelättnaden höjdes

från 65 till 70 %. Det bör påpekas att

fordonsskatten på jordbrukstraktorer, som omfattar

225 kr/år slopades. Regeringen tillsatte i april

2001 en särskild utredare med uppgift att se över

vägtrafikbeskattningens utformning (dir. 2001:12). I

uppdraget ingår att se över även beskattningen av

jordbrukets arbetsmaskiner.

Den av regeringen tidigare aviserade återföringen

av skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel har

aviserats i budgetpropositionen för år 2002 genom

inrättande av ett särskilt anslag (bet.

2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). För år 2002

avses 363 miljoner kronor återföras och för åren

2003 och 2004 beräknas anslaget till 420 respektive

430 miljoner kronor. Regeringen lämnade i november

2001 till EG-kommissionen ett förslag till hur

återföringen bör ske för notifiering.

Regeringen bedömer i budgetpropositionen för år

2002 att det av miljöskäl är motiverat att öka

användningen av alkylatbensin i tvåtaktsmotorer. En

skattesänkning skulle enligt regeringen kunna

användas som styrmedel, och Naturvårdsverket har

undersökt de tekniska förutsättningarna och de

miljömässiga effekterna av en sådan skattesänkning.

Regeringen presenterade i april 2002 en proposition

om sänkt skatt på alkylatbensin (prop. 2001/02:177).

Regeringen har i juni 2001 tillkallat en särskild

utredare med uppgift att utvärdera skatterna på

bekämpningsmedel och handelsgödsel i ett längre

perspektiv (dir. 2001:55). Utredaren skall dels

analysera och bedöma skatternas påverkan på

användningen av bekämpningsmedel respektive

handelsgödsel, dels bedöma vilka effekter de har på

miljön. Med utgångspunkt häri skall utredaren

analysera om skatterna bör förändras så att de kan

fungera som effektivare styrmedel på miljöområdet

utan att kraven på kostnadseffektivitet eftersätts.

Utredningen skall vara klar senast den 30 november

2002.

Utskottet utgår från att den redovisade principen

om likartade konkurrensvillkor för den inre

marknaden också skall genomsyra det fortsatta

arbetet på området samt att EG-kommissionen fortsatt

bevakar att nationellt utformade åtgärder inte

snedvrider konkurrensen på markanden. Mot bakgrund

av det anförda är utskottet inte berett att föreslå

några åtgärder med anledning av motionerna

2000/01:MJ204 (kd), 2000/01:MJ208 (m), 2000/01:MJ216

(m), 2000/01:MJ233 (c) yrkandena 2–4, 2000/01:MJ237

(kd) yrkande 5, 2000/01:

MJ256 (m) yrkande 3, 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 11,

2000/01:N263 (fp) yrkande 9, 2001/02:MJ330 (m),

2001/02:MJ338 (c) yrkande 3, 2001/02:

MJ520 (kd) yrkande 4, 2001/02:MJ526 (fp) yrkandena

12 och 15 samt 2001/02:Sk288 (m) yrkande 18.

Som utskottet inledningsvis redogjort för

beslutade riksdagen vid behandlingen av

budgetpropositionen för 2002 att godkänna förslaget

att skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel

skall återföras (prop. 2001/02:1 utg. omr. 23, bet.

2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). Som anförts

ovan avses inledningsvis 363 miljoner kronor

återföras och för åren 2003 och 2004 beräknas

anslaget till 420 respektive 430 miljoner kronor.

EG-kommissionens godkännande måste nu avvaktas.

Utskottet anser därmed att motion 2001/02:MJ520 (kd)

yrkande 5 är tillgodosedd.

Vissa framtidsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c)

med förslag till bl.a. särskilda

jordbrukspräster, ett motionsyrkande (c) med

krav på satsning på exportfrämjande åtgärder

för jordbruksprodukter samt ett

motionsförslag (kd) om arbetstillfällen på

landsbygden.

Motionerna

I motion 2000/01:MJ233 (c) tas frågan om en social

dimension i lantbruket upp. Det samarbete som pågår

mellan Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska kyrkan

i Skåne med en jordbrukspräst är enligt motionärerna

mycket positivt. Motionärerna hänvisar därutöver

till ett sådant arbete i Skara stift. De föreslår

att varje län skall få möjlighet att ha minst en

jordbrukspräst eller kurator som kan arbeta gentemot

lantbrukarna (yrkande 16).

Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör regeringen

satsa på exportfrämjande åtgärder för produkter från

de areella näringarna (yrkande 5).

Motionärerna i motion 2001/02:N265 (kd) framhåller

att nya arbetstillfällen kan skapas på landsbygden

genom återställningsarbeten till ursprunglig miljö

enligt miljökvalitetsmålet Levande sjöar och

vattendrag (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

När det gäller motion 2000/01:MJ233 (c) yrkande 16

om en social dimension i lantbruket vill utskottet

hänvisa till syftet med insatsområdet för en

ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på

landsbygden inom miljö- och landsbygdsprogrammet för

Sverige åren 2000–2006. Inriktningen på programmet

är att främja utvecklingen av alternativa

möjligheter för hela landsbygdens ekonomiska och

sociala utveckling som en motvikt till att

sysselsättningen i jord- och skogsbruket under lång

tid har minskat kraftigt. Kvinnors förutsättningar

och kompetens skall i högre utsträckning än tidigare

tas till vara. Jordbruket skall fortsätta att bidra

till regional utjämning av sysselsättning och

välfärd. Förslagen som lämnas i motionen är av det

slaget att de inte bör bli föremål för något

riksdagsuttalande. Med det anförda avstyrker

utskottet motionen i berörd del.

Förslaget i motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 5 om

en satsning på exportfrämjande åtgärder anser

utskottet i huvudsak tillgodosett genom riksdagens

beslut att anslå 17 miljoner kronor för år 2002 i

utgiftsområde 23 under anslag 43:16 Åtgärder inom

livsmedelsområdet (prop. 2001/02:1, bet.

2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). Detta anslag

disponeras bl.a. för att främja export av livsmedel.

Motionen i berörd del avstyrks.

Inom miljö- och landsbygdsprogrammet får stöd

lämnas för skötsel av våtmarker och småvatten som i

miljöförbättrande syfte har anlagts på jordbruksmark

efter den 31 december 1999 och som bevaras minst

tjugo år från stödbeslutet. Vidare får stöd lämnas

för anläggning av våtmarker och småvatten. Stödet

innebär att brukaren får ersatt delar av kostnaden

för att anlägga en våtmark eller ett småvatten.

Stödet kan lämnas i hela landet utanför mål 1-

området. Mot bakgrund härav anser utskottet inte det

erforderligt med några åtgärder från riksdagens sida

med anledning av motion 2001/02:N265 (kd) yrkande

12.

Arealersättning, djurbidrag m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (m) om

komplettering av reglerna för arealuttag med

hänvisning till gällande EG-rätt och till att

utskottet inte anser sig berett att göra en

sådan detaljprövning av reglerna som

förutsätts. Utskottet avstyrker vidare tre

motionsyrkanden (m, c) om svensk

oljeväxtproduktion. I sammanhanget hänvisar

utskottet bl.a. till att förslagen ligger i

jordbrukarens eget intresse och därför inte

kräver stöd. Härutöver avstyrker utskottet

tre motionsyrkanden (mp) om svinproduktion

m.m. på grund av bl.a. de stödformer som

redan gäller på området. Slutligen avstyrker

utskottet ett flertal motionsyrkanden (kd, c,

mp) med förslag inom det hästpolitiska

området, eftersom regeringen aviserat en

proposition i ämnet.

Motionerna

I motion 2000/01:MJ219 (m) föreslås en komplettering

av reglerna för arealuttag (yrkande 1). Ett sätt att

kombinera modernt lantbruk med föredömlig miljövård

är att verka för införande av ”beträdor” inom EU:s

regler för arealersättning. ”Beträdor” innebär att

mark som skulle läggas i träda gräsbesås i fyra

meter breda remsor längs fältkanter och upplåts för

bl.a. ridning och promenader. Ersättningsstödet bör

ändras så att ”beträdor” kan räknas som uttagen

areal och därmed åtnjuta arealersättning från EU.

Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram

förslag till ändring av regelsystemet för arealuttag

i enlighet härmed (yrkande 2).

Enligt motion 2000/01:MJ250 (m) ledde beslutet om

Agenda 2000 till en minskad lönsamhet för

proteingrödor och en kraftigt minskad lönsamhet för

oljeväxter samtidigt som spannmålen fick en viss

kompensation för sänkt interventionspris.

Miljöersättning till en växtföljd med avbrottsgrödor

har flera fördelar och stämmer väl överens med det

svenska miljömålet för jordbruket. Regeringen bör

därför enligt motionärerna återkomma med förslag

till hur problemen med den svenska

oljeväxtproduktionen skall lösas. I motion

2000/01:MJ233 (c) framförs åsikten att regeringen i

samband med översynen av miljöprogrammet bör

överväga möjligheterna att ge stöd till

avbrottsgrödor så att den svenska oljeväxtodlingen

kan bevaras på traditionella nivåer (yrkande 26).

Motionären i motion 2001/02:MJ470 (m) anser att

trädan bör kunna får brytas den 1 juni i stället för

som nu den 1 juli. Detta för att förbättra

förutsättningarna för odling av höstoljeväxter.

Enligt motionen ingår Gotland inte i de områden som

haft tillstånd att bryta trädan den 1 juni för

oljeväxtodling. Detta är olyckligt då ett tillstånd

att bryta trädan tidigare skulle möjliggöra att även

försommartorra delar av vårt land, som Gotland,

skulle få ökade möjligheter att öka odlingen av

höstsådda oljeväxter. Några miljömässigt negativa

konsekvenser skulle inte uppstå enligt motionären,

eftersom avrinning från fälten under juni månad är

mycket ovanlig.

Motion 2001/02:MJ511 (mp) tar upp frågan om svensk

grisavel. Motionären anser att Sverige bör slå vakt

om de värden svensk svinavel och svinuppfödning har

och bygga vidare och utveckla dem. Detta skulle med

fördel kunna ske i samarbete med de ekologiska

bönderna (yrkande 2). Regeringen bör dessutom se

över möjligheterna till stöd för ekologisk

produktion av slaktsvin (yrkande 3). Enligt motion

2001/02:MJ515 (mp) bör stöden för gris och fjäderfä

ses över, eftersom merkostnaderna för dessa djurslag

blir högre vid ekologisk produktion. Det kan därför

finnas anledning att införa stöd för denna

produktion (yrkande 15).

Frågor om får- och lammproduktion tas upp i motion

2001/02:MJ482 (s). Enligt motionärerna krävs det

cirka sju tackor för att komma upp i en djurenhet

enligt definitionen. Den foderareal som behövs för

att dessa tackor skall få det foder de behöver är

dubbelt så stor som den foderareal som behövs för

att föda ett vuxet nötkreatur, som också motsvarar

en djurenhet. Detta förhållande innebär att får- och

lammproducenter inte får bidrag efter den areal som

de faktiskt brukar och behöver för att föda sina

djur. Antalet djurenheter räcker inte när tackor

värderats så lågt. Enligt motionärerna bör en

översyn av stödet till får- och lammproduktion göras

för att undersöka möjligheterna att inrätta ett

nationellt stöd.

Ett flertal motionsyrkanden berör svensk

hästpolitik. Enligt motion 2000/01:MJ230 (kd) bör

den kallblodiga travaren omfattas av stödet till

utrotningshotade inhemska hästraser (yrkande 1) och

den svenska halvblodsaveln omfattas av

uppfödarpremier (yrkande 2). Inom EU ses

hästhållningen som en del av jordbrukssektorn. I

Sverige däremot beaktas inte hästnäringen vare sig

inom den gemensamma eller den nationella

jordbrukspolitiken. Hästens och hästnäringens vikt

för jordbrukets, landskapets och regionernas

utveckling medför att jordbrukspolitiska beslut även

bör omfatta hästar hävdar motionärerna (yrkande 3).

Motionärerna anser också att regeringen bör överväga

om inte EU-stöden kan nyttjas för att stödja den

svenska hästaveln och hästnäringen (yrkande 4). I

motion 2000/01:MJ242 (c) föreslås att regeringen

utreder förutsättningarna för att bevara och

utveckla hästsektorn i Sverige och utarbetar

lösningar för att bevara kallblodshästen. Enligt

motion 2001/02:MJ338 (c) bör hästen integreras i

jordbrukspolitiken (yrkande 24). Även i motion

2001/02:MJ524 (c) framförs åsikten att hästar bör

likställas med andra djurenheter inom svenskt

jordbruk (yrkande 1). I motion 2000/01:MJ744 (mp)

föreslås att möjligheterna att ålägga travsporten

ansvaret för kallblodstravarens överlevnad och

uppfödarpremier till ägarna av betäckta

kallblodsston bör utredas.

Utskottets ställningstagande

Enligt kommissionens förordning (EG) 2316/1999 av

den 22 oktober 1999 om tillämpningsföreskrifter till

rådets förordning (EG) nr 1251/1999 om upprättande

av ett stödsystem för producenter av vissa

jordbruksgrödor, skall ett arealuttag i princip

omfatta ett sammanhängande område om minst 0,3 ha

och ha en bredd om minst 20 meter. Utskottet har vid

tidigare tillfälle inte ansett sig vara berett att

göra en sådan detaljprövning av regelsystemet för

arealuttag som förutsätts i motion 2000/01:MJ219 (m)

yrkandena 1 och 2 (se bl.a. bet. 1999/2000:MJU2 s.

78). Utskottet gör nu ingen annan bedömning och

avstyrker motionen i berörd del.

Utskottet har tidigare uttalat stöd för

uppfattningen att avbrott i växtföljden ur

miljösynpunkt oftast är att föredra, särskilt genom

odling av fleråriga vallar (bet. 1999/2000:MJU2).

Ett avbrott i ensidiga spannmålsväxtföljder bör dock

vara i jordbrukarens eget intresse, både för att

långsiktigt bevara åkermarkens produktionsförmåga

och för att minska trycket från skadegörare och

därmed bekämpningsinsatserna och kostnaderna för

dessa. Utskottet ansåg med hänvisning härtill att

det inte bör införas någon miljöersättning för

avbrott i växtföljden. Inte heller i denna fråga

anser utskottet att skäl framkommit för någon annan

bedömning. Motionerna 2000/01:MJ233 (c) yrkande 26

och 2000/01:MJ250 (m) bör därför lämnas utan

riksdagens åtgärd.

Enligt vad utskottet erfarit pågår det inom

Jordbruksverket ett arbete med att se över

möjligheterna att i förtid bryta trädan, vilket

behandlas i motion 2001/02:MJ470 (m). Lantbrukarnas

Riksförbund har efterfrågat en sådan möjlighet att

på mekanisk eller kemisk väg bryta trädan den 1 juni

i hela Sverige inför sådd av höstoljeväxter.

Jordbruksverket utreder de olika effekter som kan

uppkomma, såsom förändrad användning av kemiska

bekämpningsmedel och ett ökat läckage av kväve från

åkermarken. En eventuell ändring av reglerna måste

ställas i relation till hur stora arealer som kan

bli aktuella för odling av höstoljeväxter i olika

områden. Enligt Regeringskansliet skulle en ändring

av reglerna kunna införas redan under år 2002.

Syftet med motionen är därmed tillgodosett.

Utskottet delar visserligen motionärens

uppfattning i motion 2001/02:

MJ511 (mp) yrkande 2 om betydelsen av en god svensk

svinavel och en etisk och säker svinproduktion.

Utskottet anser emellertid att de förslag som lämnas

i motionen inte är av sådant slag att de bör

behandlas i sak av riksdagen. Utskottet vill dock

framhålla att det inom näringen pågår arbete med att

stärka och bevara svensk svinavel. Med det anförda

som grund avstyrker utskottet motionen i berörd del.

I enlighet med artikel 142 i anslutningsfördraget

ges Sverige rätt att lämna långsiktigt nationellt

stöd för att säkerställa att traditionell

jordbruksverksamhet kan bibehållas i särskilda

regioner. Stödet är helt finansierat av svenska

staten och fungerar generellt som ett komplement

till kompensationsbidraget. Stöd kan lämnas för att

skapa bättre förutsättningar för jordbruk inom

områden i norra Sverige (stödområdena 1–3).

Nationellt stöd lämnas bl.a. för produktion av

slaktsvin och ägg. Härutöver återfinns en rad stöd

inom ramen för miljö- och

landsbygdsutvecklingsåtgärder som delfinansieras av

EU:s budget. Vissa ekologiska produktionsformer är

stödberättigade och innebär att jordbrukare kan få

ersättning bl.a. för ekologisk djurhållning.

Ersättning för ekologisk djurhållning lämnas i form

av extra ersättning för ekologiskt odlad

slåttervall, betesvall och grönfodergrödor.

Ersättningen baseras på djurinnehavet och omfattar

bl.a. suggor. Jordbruksverket föreslår i sin översyn

av miljö- och landsbygdsprogrammet (Rapport 2001:19)

att även annan foderareal än vall och grönfoder på

åkermark bör kunna vara djurstödsgrundande. Bland

ytterligare stödformer kan nämnas stöd till

produktion av linderödssvin inom ramen för stöd till

utrotningshotade husdjur. Stöd till

fjäderfäproduktion kan lämnas som investeringsstöd

till jordbruksföretag och förädlingsstöd till

livsmedelsindustrin. I sin översyn föreslår

Jordbruksverket att förädlingsstödet även skall få

lämnas för utökning inom grissektorn. Frågan härom

bereds i Regeringskansliet. Under vissa

förutsättningar kan stöd lämnas till organisationer

som bedriver kompetensutveckling inom miljöområdet

riktad mot jordbruket (KULM). Som framgår av det

redovisade föreligger det således en rad olika

ersättningsmöjligheter vid sådana produktionsformer

som motionerna 2001/02:MJ511 (mp) yrkande 3 och

2001/02:MJ515 (mp) yrkande 15 behandlar. I den mån

yrkandena inte är tillgodosedda anser utskottet att

resultatet av Jordbruksverkets analys och förslag

inom miljö- och landsbygdsprogrammet bör avvaktas

innan riksdagen vidtar några åtgärder. Utskottet

avstyrker därför motionerna.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ482

(s) om att inrätta ett nationellt stöd till får- och

lammproduktion vill utskottet anföra följande.

Detaljerade bestämmelser om bidrag för bl.a. tackor

finns i rådets förordning (EG) nr 2529/2001 av den

19 december 2001 om den gemensamma organisationen av

marknaden för får- och getkött samt i kommissionens

förordning (EG) nr 2342/1999 av den 28 oktober 1999

om tillämpningsföreskrifter. Införande av ett nytt

nationellt stöd är inte förenligt med gällande

bestämmelser. Utskottet avstyrker motionen.

I mars 2000 förordnades en särskild utredare med

uppgift att lämna förslag till en sammanhållen

svensk hästpolitik. Utredningen, som antog namnet

Hästpolitiska utredningen, lämnade samma år

betänkandet En svensk hästpolitik (SOU 2000:109).

Utredningen föreslår bl.a. att stöd för bevarande av

utrotningshotade husdjursraser skall kunna ges till

ett antal svenska hästraser såsom russ, nordsvensk

brukshäst, kallblodstravaren och den svenska

ardennern. Stöd bör enligt utredningen dessutom

kunna ges för ston med renrasigt föl som

registreras. Utredningen redogör vidare för de s.k.

uppfödarpremierna inom trav- och galoppsporterna,

vilka baseras på hästarnas intjänade prispengar.

Uppfödarpremiernas utformning bidrar enligt

utredningen till att premiera en kvalitetsmedveten

avel. Utredningen anser dock att det inte är en

statlig angelägenhet att finansiera ett system med

uppfödarpremier till hästsektorn, utan bör utgöra en

fråga för sektorn själv att ta hand om. I

utredningen föreslås dessutom att hästar skall ingå

vid den svenska tillämpningen av den gemensamma

jordbrukspolitiken inom EU, i tillämpliga delar vad

gäller åtgärder inom ramen för

landsbygdsförordningen (EG) 1257/99. Hästar skall

enligt utredningen inkluderas i det djurinnehav som

ligger till grund för beräkningen av

brukningsintensiteten inom kompensationsbidraget och

miljöersättningen för öppet och varierat

odlingslandskap. I betänkandet föreslår utredaren

vidare att kostnaderna för att införa hästar som

ersättningsgrundande djur i öppet och varierat

odlingslandskap och kompensationsbidrag i första

hand skall finansieras inom gällande ekonomiska ram

för miljö- och landsbygdsprogrammet om inte denna

fullt ut tas till vara. Jordbruksverket har enligt

uppdraget från regeringen om översyn av miljö- och

landsbygdsprogrammet (Rapport 2001:19) uppskattat

behovet av att tillföra ytterligare medel till

programmet för att finansiera förslaget i det

hästpolitiska betänkandet. Verket bedömer att

förslaget i betänkandet kan finansieras inom den i

översynsuppdraget angivna ekonomiska ramen för

programmet om 3 530 miljoner kronor år 2003.

Förslaget i betänkandet En svensk hästpolitik kan

enligt Jordbruksverket innebära negativa effekter

för natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet om

naturbetesmarker övergår till att helt betas av

häst. Det är, anför verket, emellertid osäkert om

och i så fall i hur stor utsträckning ett

genomförande av förslaget i betänkandet skulle

innebära en sådan utveckling. Såväl Hästpolitiska

utredningens betänkande som Jordbruksverkets rapport

är föremål för Regeringskansliets beredning, och

regeringen har aviserat en proposition om en svensk

hästpolitik till hösten 2002. De frågor som tas upp

i motionerna 2000/01:MJ230 (kd), 2000/01:MJ242 (c),

2000/01:MJ744 (mp), 2001/02:MJ338 (c) yrkande 24

samt 2001/02:MJ524 (c) yrkande 1 bör därför inte nu

bli föremål för några åtgärder från riksdagens sida.

Motionerna avstyrks.

Regionala frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om

ändring i stödområdesindelningen i södra

Dalarna med hänvisning bl.a. till att frågan

tidigare utretts. Med anledning av en motion

(s) föreslår utskottet emellertid att

regeringen i samband med det fortsatta

arbetet med den framtida jordbrukspolitiken

bör pröva möjligheterna att få till stånd en

mer ändamålsenlig stödområdesindelning i

Jämtlands län. Härutöver avstyrker utskottet

tre yrkanden (m, c) angående den s.k. REKO-

ersättningen och det gotländska jordbruket.

Utskottet grundar ställningstagandet bl.a. på

att riksdagen ställt sig bakom regeringens

uppfattning att ersättningsformen skulle vara

tidsbegränsad. Vidare avstyrker utskottet ett

flertal motionsyrkanden (m, kd, c) med olika

förslag om jordbruket i norra Sverige med

hänvisning till bl.a. de stödformer som

omfattar regionen. Utskottet avstyrker fem

motionsyrkanden (s, m, c, fp, mp) om

villkoren för småskalig livsmedelsproduktion,

bärodling i Norrland och skärgårdslantbruket

i den mån de inte kan anses redan

tillgodosedda.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ203 (c) är stödområde 4 i

dess nuvarande utformning heterogent. I området har

t.ex. södra Dalarna sämre förutsättningar för

jordbruk än andra delar av stödområdet. Stödområde 4

borde därför delas. Enligt motion 2000/01:MJ255 (s)

bör stödområde 2 B i Jämtlands län överförs till

stödområde 2 A.

Enligt motion 2000/01:MJ226 (c) bör riktade vall-

och REKO-stöd till Gotland införas; En

grundförutsättning för att hålla kulturlandskapet i

hävd är en livskraftig jordbruksnäring med betande

djur. Vallodling är en förutsättning för att kunna

hålla betesdjur. Vall är en gröda med många

fördelar. Användningen av bekämpningsmedel är liten,

och genom att ha en lång växtsäsong reducerar vall

näringsläckaget. REKO är en mycket lämplig form för

att minimera den negativa miljöpåverkan som

jordbruket skapar på Gotland på den del av arealen

som inte är ekoodlad. Enligt motion 2001/02:MJ365

(c) krävs det särskilda insatser för att stimulera

det gotländska lantbruket.

Det konventionella jordbruket får enligt motion

2000/01:MJ256 (m) inte diskrimineras vid det

fortsatta programmets tillämpning. Motionärerna

anser det vara fel att REKO-ersättningen slopades.

Frågan om de förlorade ersättningarna måste nu

hanteras så att skadan kan repareras så snabbt som

möjligt (yrkande 12).

Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) har jordbruket i

Norrlands glesbygd stor betydelse för

sysselsättning, samhällsstruktur och en tilltalande

landskapsbild. Motionärerna anser att regelverken

efter EU-inträdet innebär att de nuvarande

åtgärderna inom struktur- och regionalpolitiken

uppvisar en mycket splittrad och svåröverskådlig

bild. En reform är enligt motionärerna därför

nödvändig (yrkande 14). Också i motion 2001/02:MJ240

(m) framförs åsikter om jordbrukets situation i

norra Sverige. Vikten av ett livskraftigt jordbruk

framhålls. Motionerna 2000/01:MJ258 (m) yrkande 1

och 2001/02:MJ421 (m) yrkande 1 tar upp utvecklingen

av jordbruket i Gävleborgs län. Enligt motion

2001/02:MJ379 (kd) finns det ett antal basnäringar

som kan svara för grunden i arbetet för att motverka

den negativa utvecklingen för gles- och

landsbygdsbefolkningen. Motionären anser att

jordbruket därvid spelar en viktig roll. Sammantaget

kan jord- och skogsbruket i norra Sverige vara en

motor i utvecklingen av näringslivet och skapa

bättre förutsättningar för att leva och bo på

landet. Det behövs enligt motionären inga betydande

insatser utan ett regelverk som skapar

förutsättningar för utvecklingen. Också enligt

motion 2000/01:MJ259 (c) bör Norrlandsjordbrukets

situation stärkas (yrkande 1). I motion

2001/02:MJ385 (c) framförs åsikter om betydelsen av

och situationen för jordbruket i norra Sverige.

Riksdagen bör enligt motionerna 2000/01:MJ235 (kd)

yrkande 3 och 2001/02:N255 (kd) yrkande 2 begära att

regeringen fullföljer det uppdrag riksdagen i

december 1998 gav regeringen om att utforma ett

särskilt stöd till jordbruket i fjällnära områden.

I motionerna 2001/02:MJ239 (m) och 2001/02:MJ258

(c) anförs att det behövs ytterligare stimulanser

för att tillvarata de möjligheter som jordbruket och

livsmedelsindustrin ger. Det naturliga är enligt

motionärerna att använda sig av det utrymme som

finns i den nationella ersättningen samtidigt som

ersättningarna och produktionen kan komma att ligga

under referensnivån i anslutningsfördraget. Enligt

motion 2001/02:MJ338 (c) behövs en översyn av

systemet med den nationella ersättningen till

Norrlandsjordbruket. Översynen bör syfta till att

låta hela ersättningsnivån komma de areella

näringarna till del (yrkande 10).

I motion 2001/02:N255 (kd) tas behovet av en höjd

transportersättning för jordbruket i norra Sverige

upp där kött och ägg ingår i underlaget (yrkande 1).

Enligt motion 2000/01:MJ249 (m) behöver villkoren

för bärodlare i bl.a. Västerbotten utvecklas. Utöver

ett förbättrat odlingsstöd borde enligt motionen

resurser sättas in på kompetens- och

marknadsutveckling. Odlarnas kompetens behöver

utvecklas genom utbildning och erfarenhetsutbyte.

Därutöver behövs enligt motionärerna forskning och

utveckling av marknadstillträdet. Också i motion

2001/02:MJ477 (fp, c) behandlas villkor för

yrkesmässig bärodling och annan odling i norra

Sverige. Små och medelstora livsmedelsföretag som

tillverkar saft, sylt och bär av skogens råvaror

upplever enligt motion 2001/02:MJ383 (s) ofta att

Jordbruksverkets regelverk för olika stöd är

besvärligt. Detta på grund av att företagen ibland

behandlas som jordbruksföretag och i bland som icke-

jordbruksföretag. Som exempel anges att dessa

företag inte är berättigade till investeringsstöd

för förädling och avsättning, eftersom det inte

finns någon producent av råvaran.

Villkoren för skärgårdslantbruket och

skärgårdslantbrukarna behöver enligt motionerna

2000/01:MJ512 (c) yrkande 2 och 2001/02:MJ220 (c)

yrkande 13 ses över och stärkas.

Enligt motion 2000/01:MJ259 (c) är en underskattad

åtgärd för att bidra till en positiv

landsbygdsutveckling den möjlighet som ligger i en

lokal vidareförädling av livsmedelsproduktionen

(yrkande 7). I motion 2001/02:MJ220 (c) behövs en

förändring av livsmedelslagstiftningen för att

främja småskalig livsmedelsproduktion i skärgården

(yrkande 14). Också i motion 2001/02:MJ518 (mp) tas

frågor om lokal produktion, regionalpolitik och

säkerhetsaspekter upp. Motionärerna anser att

vinsten med kortare avstånd mellan odlare, bonde och

producent å ena sidan och kunderna å den andra kan

räknas på många plan; Konsumenterna kan lättare

kommunicera och kontrollera hur maten framställs,

och varornas naturliga hållbarhet gynnas. Detta ökar

självförsörjningsgraden (yrkande 21). Motion

2001/02:MJ456 (s) tar upp frågor om stöd till

småskalig produktförädling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

motioner om stödområdesindelning m.m. (se bl.a. bet.

1999/2000:MJU2) och har därvid hänvisat till att

regeringen i december 1996 gav Jordbruksverket i

uppdrag att genomföra en samlad utvärdering och

översyn av de regionala stöden till jordbruket. I

uppdraget ingick bl.a. att göra en genomgång av

stödområdesgränserna, och förslag till eventuella

förändringar skulle rymmas inom befintliga

budgetramar. Jordbruksverket redovisade resultatet

av utvärderingen våren 1998 (Rapport 1998:2). Verket

anförde att det med undantag för vissa förändringar

i stödområde 4 inte var motiverat att genomföra

några förändringar i stödområdesindelningen.

Utskottet är med hänvisning härtill inte berett att

föreslå någon åtgärd med anledning av motion

2000/01:MJ203 (c).

När det gäller Jämtlands län finner utskottet

emellertid att det kan finnas skäl att se över den

nuvarande stödområdesindelningen. Jämtlands län är

indelat i tre stödområden: 1, det fjällnära

jordbruket, 2A som utgör övriga länet med undantag

för vissa församlingar i Storsjöbygden samt tre

församlingar i Ragundadalen, vilka omfattas av

stödområde 2B. Stödområdesindelningen har sin

främsta betydelse för nivån på det pristillägg som

utgår ur det nationella stödet för mjölkproduktion

och potatisodling. Det har inom näringen pågått

diskussioner om gränsdragningen mellan områdena 2A

och 2B särskilt med tanke på de geografiska

förhållandena och de omfattande nivåskillnader som

råder inom och mellan dessa områden. Som framhålls i

motion 2000/01:MJ255 (s) är en positiv utveckling av

jordbruket i länets centrala delar av stor vikt för

den norrländska livsmedelsindustrin och därmed även

för jordbruket i länets ytterområden. Som vidare

anförs i motionen kan det ifrågasättas om det

föreligger sådana skillnader mellan stödområdena 2A

och 2B att det motiverar den nuvarande

stödområdesindelningen. Områdesindelningen synes

inte heller ge avsedd kompensationseffekt för

variationen i skördar. Mot bakgrund av det anförda

anser utskottet att regeringen, i samband med det

fortsatta arbetet med den framtida

jordbrukspolitiken, bör pröva möjligheterna att få

till stånd en mer ändamålsenlig stödområdesindelning

i Jämtlands län. Vad utskottet anfört med anledning

av motion 2000/01:MJ255 (s) bör ges regeringen till

känna.

När det gäller motion 2000/01:MJ226 (c) om riktade

vall- och REKO-stöd till Gotland vill utskottet

hänvisa till att riksdagen vid behandlingen av

propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop.

1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116)

ställde sig bakom regeringens förslag att

miljöersättningen för resurshushållande

konventionellt jordbruk (REKO) skulle vara ett

tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram. Utskottet

har senare därutöver hänvisat till att anslutningen

till miljöersättningen för resurshushållande

konventionellt jordbruk varit dålig och att

måluppfyllelsen jämfört med det uppsatta arealmålet

enligt uppgift endast varit ca 33 % (bet.

1999/200:MJU2 s. 97). Utskottet delade mot bakgrund

av det anförda regeringens bedömning att de miljömål

som ersättningen avsåg att uppnå, dvs. minskad

användning av bekämpningsmedel och mindre förluster

av växtnäring och biologisk mångfald, kan uppnås på

ett mer kostnadseffektivt sätt. Det kan ske bl.a.

genom riktade åtgärder för att minska kväveläckaget

och genom kompetensutveckling av lantbrukare men

också genom näringens egna åtgärder. Det bör

emellertid i sammanhanget påpekas att Gotland

omfattas av kompensationsbidraget för mindre gynnade

områden (stödområde 4 enligt artikel 20 i förordning

[EG] 1257/99). Det innebär att stöd betalas ut för

bete och slåttervall på åker samt betesmark under

vissa villkor. Vidare utgår ersättning för

miljövänlig odling av sockerbetor på Gotland. Syftet

härmed är att minska riskerna med kemisk bekämpning

samtidigt som förlusterna av växtnäringsämnen

begränsas. Regeringens utgångspunkt är vidare att

sockerbetsodlingen skall vara kvar på Gotland. Mot

bakgrund av det anförda anser utskottet att

motionerna 2000/01:MJ226 (c) och 2001/02:MJ365 (c)

bör lämnas utan vidare åtgärd.

Det anförda innebär också att utskottet avstyrker

motion 2000/01:MJ256 (m) yrkande 12.

När det gäller jordbruket i norra Sverige uttalade

utskottet i samband med behandlingen av budgeten för

år 2002 (bet. 2001/02:MJU2) att detta jordbruk har

en särskild regionalpolitisk betydelse genom den

mångfald av värden som jordbruksnäringen och dess

verksamheter förknippas med. Jordbruket och

skogsbruket bidrar till att upprätthålla

livsmedelsproduktion, sysselsättning, befolkning och

samhällsstruktur i dessa delar av landet. Området

har delats upp i två separata Mål 1-program, Norra

Norrland respektive Södra skogslänsregionen. Båda

programmen har arbetats fram regionalt med

utgångspunkt i bl.a. de länsvisa prioriteringar som

lyfts fram i de regionala tillväxtavtalen och

innehåller särskilda insatsområden för jordbruk och

landsbygdsutveckling. Programmen omfattar även

åtgärder riktade till fiskerinäringen, finansierade

genom Fonden för fiskets utveckling. Stöd ges också

i programmen till rennäringen och särskilda insatser

avses att genomföras för det fjällnära jordbruket.

Miljö- och landsbygdsprogrammets åtgärder för ett

hållbart jordbruk, såsom kompensationsbidrag i

mindre gynnade områden och olika miljöersättningar,

särskilt bevarandet av ett öppet och varierat

odlingslandskap, är betydelsefulla i norra Sverige.

Ett antal stödformer som i södra Sverige genomförs

inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet ingår

i norra Sverige i stället i Mål 1-programmen. Det

gäller stöd till investeringar i jordbruksföretag,

kompetensutveckling, startstöd till unga

jordbrukare, stöd till förbättrad bearbetning och

saluföring av jordbruksprodukter samt åtgärder för

att främja anpassning och utveckling av landsbygden.

Sverige får enligt anslutningsfördraget lämna ett

nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i

norra Sverige (stödområdena 1–3). Detta stöd kan

lämnas för slaktsvin, suggor, getter, ägg, potatis,

bär och grönsaker samt som pristillägg och

transportstöd för mjölk. Stödet är beräknat utifrån

förutsättningen att den totala stödnivån före EU-

medlemskapet skall kunna upprätthållas. I

betänkandet konstaterar utskottet att de samlade

programdokumenten för Mål 1 är ägnade att stärka

konkurrenskraften för jordbruket i Norrlands inland.

Åtgärder möjliggörs som både underlättar en

nödvändig fortsatt strukturutveckling inom

jordbruket och främjar ökad sysselsättning på

landsbygden, bl.a. genom en snabbare diversifiering

av de jordbruksföretag som saknar förutsättningar

att utveckla sin jordbruksproduktion. Utskottet

förutsätter att regeringen fortsättningsvis följer

utvecklingen och effekterna av de åtgärder som

hittills vidtagits.

Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet har

produktionen av mjölk hållits uppe i stödområde 2,

där produktionen är störst. Däremot har en minskning

skett i stödområde 1 under senare år. Regeringen har

enligt förslaget i budgetpropositionen för avsikt

att höja stödet med 2 öre per liter mjölk i detta

område. Höjningen måste godkännas av EU innan den

kan genomföras. För att motverka minskningen i

smågrisproduktionen planeras också en höjning av

suggstödet. Den stödberättigade äggproduktionen

varierar kraftigt mellan åren. Referensnivån

överskreds flera år varför EG-kommissionen begärde

en sänkning av stödet per höna. Preliminära

uppgifter för år 2001 tyder på att den

stödberättigade produktionen åter har överskridit

referensnivån. Regeringen följer noga utvecklingen

men planerar för närvarande ingen ändring av stödet

per höna. EG-kommissionen har ännu inte godkänt de

ändringar som regeringen föreslagit. Att generellt

sett de ursprungligen anslagna medlen inte förbrukas

fullt utgör enligt regeringen inte ett tillräckligt

skäl för en höjning av stödnivåerna. I en

helhetsbedömning måste även vägas in de förändringar

som skett i andra stödformer, inkomstutveckling,

etc. Inom ramen för de två mål 1-programmen har för

programperioden 2000–2006 anvisats ökade ekonomiska

medel för utveckling av jordbrukets

konkurrensförmåga genom investeringsstöd och

åtgärder för att främja diversifiering och ny

produktion i jordbruksföretagen. Utskottet har

erfarit att regeringen noga följer utvecklingen i

norra Sverige genom det underlag som Jordbruksverket

lämnar för regeringens årliga rapport till EG-

kommissionen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte

att riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning

av motionerna 2000/01:MJ256 (m) yrkande 14,

2000/01:MJ258 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ259 (c)

yrkande 1, 2001/02:

MJ240 (m), 2001/02:MJ379 (kd), 2001/02:MJ385 (c)

samt 2001/02:MJ421 (m) yrkande 1.

Riksdagen gjorde i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 1998 ett tillkännagivande

att regeringen i samband med förändringsarbetet av

miljöprogrammet skulle beakta behovet av ett

särskilt stöd till det fjällnära jordbruket (se

vidare bet. 1997/98:JoU1). I regeringens skrivelse

1999/2000:

14, En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.,

konstaterade regeringen att den jordbruksmark som

förekommer i fjälltrakterna, liksom all annan

jordbruksmark, omfattas av möjligheten att erhålla

ersättning för särskilda miljötjänster, t.ex. för

miljövänlig vallodling eller betesdrift under

förutsättning att uppsatta villkor uppfylls. Däremot

gjorde regeringen i skrivelsen bedömningen att det

faktum att jordbruket är fjällnära inte är en

tillräcklig grund för att jordbruket skall kunna

ersättas som någon miljövänlig produktionsform om

kriterierna för att berättiga till miljöersättning

inte är uppfyllda. Jordbruksministern anförde i ett

frågesvar (Svar på fråga 2000/01:463) att ett

viktigt mål för regeringen är att hela Sverige skall

leva och utvecklas. Jordbruket har en viktig roll i

norra Sverige och bidrar, förutom med grundläggande

livsmedelsproduktion, till att upprätthålla

sysselsättning, befolkning och samhällsstrukturer i

dessa delar av landet. Jordbruksministern redogjorde

för de olika stöden för norra Sverige och

konstaterade att åtgärderna i mål 1-programmen, det

nationella stödet, miljöersättningarna och

kompensationsbidraget i mindre gynnade områden

bidragit till att upprätthålla ett öppet

odlingslandskap och ett livskraftigt jordbruk i

Norrlands inland. Utskottet konstaterar i likhet med

jordbruksministern att de redovisade åtgärderna

innebär att riksdagens tillkännagivande får anses

tillgodosett. Motionerna 2000/01:MJ235 (kd) yrkande

3 och 2001/02:N255 (kd) yrkande 2 bör därför inte

föranleda några ytterligare åtgärder från riksdagens

sida.

Sverige får enligt anslutningsfördraget lämna

nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i

norra Sverige (stödområdena 1–3). Stöd kan bl.a.

lämnas för getter, suggor samt som pristillägg och

transportstöd för mjölk. Enligt vad som framgår av

Jordbruksverkets årsredovisning för räkenskapsåret

2001 har storleken på den stödberättigade

mjölkproduktionen de senaste åren minskat och kommer

allt längre ifrån referenskvantiteten, dvs. den

basvolym som fastställdes i samband med att Sverige

blev medlem i EU. Nedgången är en konsekvens av

strukturförändringen i norra Sverige. En förklaring

till utvecklingen kan enligt Jordbruksverket vara

den fria handel med mjölkkvoter som infördes

kvotåret 2000/01. Mjölkkvoter som var reserverade

för Norrland kan fr.o.m. detta år fritt säljas till

andra delar av landet. Den stödberättigade

äggproduktionen har däremot enligt Jordbruksverket

ökat efter en kraftig nedgång år 2000 men är

alltjämt långt under referenskvantiteten. Den totala

slaktsvinsproduktionen var under åren 1998 och 1999

i nivå med referenskvantiteten men har enligt

Jordbruksverket därefter sjunkit, vilket även är

fallet med den stödberättigade

slaktsvinsproduktionen. Regeringen anför i

budgetförslaget får år 2002 (prop. 2001/02:1

utg.omr. 23) att regeringen inom ramen för anslaget

avser att genomföra två justeringar av stödnivåerna.

Den ena mindre ändringen innebär att stödnivån i

stödområde 1 höjs från 1:05 kr till 1:07 kr per

kilogram komjölk och med 120 kr per stödberättigad

get. Den andra ändringen innebär en uppräkning av

stödet per stödberättigad sugga med i genomsnitt 200

kr i stödområdena 1–3. Förändringarna måste

godkännas av EG-kommissionen genom en ändring av

beslut nr 96/228/EG av den 28 februari 1996.

Utskottet har erfarit att anledningen till det höjda

mjölkstödet just är tillbakagången i

mjölkproduktionen och ett allmänt önskemål att

justera stödet. Anledningen till det ökade

suggstödet är huvudsakligen att komma till rätta med

den minskade smågrisproduktionen och det därmed

ökade transportbehovet. Ett godkännande av dessa

förslag av EU är att vänta senare i vår. Som

utskottet anfört ovan utgör det förhållandet att de

ursprungligen anslagna medlen inte förbrukas fullt

inte ett tillräckligt skäl för en höjning av

stödnivåerna. I en helhetsbedömning måste även vägas

in de förändringar som skett i andra stödformer,

inkomstutveckling, etc. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motionerna 2001/02:MJ239

(m), 2001/02:MJ258 (c) och 2001/02:MJ338 (c) yrkande

10.

När det gäller kravet i motion 2001/02:N255 (kd)

yrkande 1 vill utskottet anföra följande. Utskottet

anförde i betänkande 1998/99:MJU7 om det s.k.

intransportstödet att ett höjt intransportstöd

sannolikt skulle leda till en ökad stabilitet och

därmed förmodligen en ökad investeringsvilja bland

brukarna i område 1. Utskottet hänvisade emellertid

till den pågående översynen inför

strukturfondsperioden som började löpa fr.o.m. år

2000 och att regeringen gör en översyn av hela

stödsystemet till det svenska jordbruket. Dessutom

anförde utskottet att det bör uppmärksammas att

intransportstöd utbetalas inom ramen för det

undantag för nationellt stöd till jordbruket i norra

Sverige som Sverige erhöll i samband med EU-

inträdet. Ett kommissionsbeslut begränsar storleken

av det intransportstöd som får betalas ut på

årsbasis. En utvidgning av tillämpningsområdet för

intransportstödet är därmed avhängigt av godkännande

från EG-kommissionen. Mot bakgrund härav var

utskottet inte berett att föreslå något uttalande

från riksdagens sida med anledning av motionerna.

Utskottet är inte heller nu berett att föreslå en

sådan förändring som efterlyses i motion

2001/02:N255 (kd) och avstyrker densamma i berörd

del.

Bärodlare som ägnar sig åt yrkesmässig odling har

tillgång till samma stödsystem som den övriga

svenska och europeiska trädgårdsnäringen. Detta stöd

är utformat som ett stöd till erkända

producentorganisationer och är reglerat i rådets

förordning (EG) 2200/96. Inom ramen för stödet till

jordbruket i norra Sverige lämnas nationellt stöd

till bär- och grönsaksproduktion. År 2000 lämnades

stöd till ca 450 hektar bär och grönsaksodling till

ett totalt belopp av 1,2 miljoner kronor.

Miljöstödet till ekologisk produktion inom ramen för

landsbygdsprogrammet omfattar också bär- och

grönsaksodling liksom investerings-,

kompetensutvecklings- och projektstöden inom ramen

för mål 1-programmen i norra Sverige. Utskottet

avstyrker motionerna 2000/01:MJ249 (m),

2001/02:MJ383 (s) och 2001/02:MJ477 (fp, c) i den

mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.

Inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet

lämnas stöd till skärgårdsjordbruket. Det finns

möjlighet att utforma t.ex. utvecklingsprojekt för

att främja diversifiering av jordbruksföretag och

turism med anknytning till jordbruket efter de

förhållanden som råder inom olika skärgårdsområden.

Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något

sådant uttalande som föreslås i motionerna

2000/01:MJ512 (c) yrkande 2 och 2001/02:MJ220 (c)

yrkande 13.

När det gäller frågor med anknytning till

småskalig livsmedelsproduktion vill utskottet

inledningsvis framhålla att regeringen under år 2001

gav Livsmedelsverket i uppdrag att kartlägga och

analysera förutsättningarna för lokal och regional

livsmedelsproduktion (regeringsbeslut 2001-03-08).

Livsmedelsverket redovisade sitt uppdrag i september

år 2001 (SLV rapport 17-2001). I de sammanfattande

slutsatserna anför Livsmedelsverket att majoriteten

av de små företagen tycks bekymra sig relativt lite

om livsmedelslagstiftningens regelkrav och att

livsmedelslagstiftningen i sig inte tycks vara en

särskilt betungande börda på regional och lokal

produktion. Jordbruksdepartementet kommer att

remissbehandla rapporten under våren dels via

hearingar på olika platser i landet, dels via en

begränsad skriftlig remissomgång. I sammanhanget bör

dock påpekas att utskottet genom Regeringskansliet

erfarit att det inom EU pågår arbete med ett förslag

till uppdatering och i vissa fall ändring av de

gemensamma hygienreglerna för livsmedelsproduktion.

Förslaget lades fram under det franska

ordförandeskapet i juli 2000 och syftar till att

samordna, uppdatera och förenkla det nu gällande

regelverket. För livsmedel av icke-animaliskt

ursprung föreslås inga större förändringar. För

primärproduktionen blir det dock en skärpning, då

detta område inte tidigare generellt reglerats.

Beträffande livsmedel av animaliskt ursprung är

syftet att minska detaljregleringen och antalet

rättsakter. De nya förslagen skall innehålla de mål

man vill uppnå och inte i onödan detaljreglera exakt

vilken teknisk lösning som skall användas för att

uppnå målet. Krav på företagen att tillämpa

kvalitetssystemet HACCP (Hazard Analysis and

Critical Control Point system) enligt rådets

direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien samt på att

ha egentillsyn skall vidare garantera att säkra

livsmedel levereras till konsumenten. Större ansvar

läggs på den som producerar eller hanterar råvaran

eller livsmedlet. Intentionen i förslaget är inte

att lätta på reglerna. Förslaget innehåller i

stället för småföretagare intressanta komponenter

såsom att dagens system med två nivåer av

godkännande, varav en nivå innebär att producenten

godkänns för att sälja produkten enbart på den

lokala marknaden, försvinner. Krav kommer att

införas om att samtliga anläggningar skall uppfylla

kraven i regelverket och därmed få sälja sina

produkter inom hela den inre marknaden. Det finns

ett antal av EU medfinansierade åtgärder som skall

medverka till att stärka den ekonomiskt och socialt

hållbara utvecklingen av landsbygden. Syftet är att

åtgärderna skall underlätta och främja en

diversifiering av näringslivet på landsbygden genom

en ny och konkurrenskraftig användning av de

resurser och den kompetens som

livsmedelsproduktionen och skogsbruket och därtill

knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja.

Det övergripande målet är att främja fortsatt

sysselsättning, tillväxt och bosättning på

landsbygden. I denna satsning ingår att stärka lokal

och småskalig livsmedelsproduktion samt satsningar

inom exempelvis landsbygdsturism. De stöd inom

miljö- och landsbygdsprogrammet som direkt kan bidra

till lokal och småskalig livsmedelsproduktion är

investeringsstöd, vidareförädlingsstöd,

kompetensutveckling och projektstöd. Programmet

ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och styrs

av EU:s förordningar. För programperioden åren

2000–2006 fokuserar Jordbruksverket mer på målen med

stöden vid prioriteringen bland ansökningar i

stället för att fördela stöden till så många som

möjligt inom en bransch. Stödet är inriktat på

innovation och småskalig livsmedelsförädling. Utöver

miljö- och landsbygdsprogrammet görs andra

satsningar på småskalig och lokal

livsmedelsproduktion genom program och

gemenskapsinitiativ inom ramen för strukturfonderna,

såsom Leader plus och mål 1. Utskottet har vid flera

tidigare tillfällen behandlat motioner med liknande

förslag (se bl.a. bet. 2001/02:MJU5). Utskottet har

därvid påpekat att riksdagen, med anledning av

motionsförslag, år 2001 gav regeringen i uppdrag att

återkomma med förslag som kan förbättra

förutsättningarna för den småskaliga

livsmedelsproduktionen. Förslagen skall bl.a. syfta

till en förenkling av regelverket och skapa bättre

förutsättningar för lokal och småskalig

livsmedelsproduktion och främja etablering av nya

företag inom området (bet. 2000/01:MJU12, rskr.

2000/01:159). Utskottet erinrar om uppdraget och

förutsätter att frågorna tas upp i samband med

översynen av landsbygdspolitiken under våren 2002.

Motionerna 2000/01:MJ259 (c) yrkande 7,

2001/02:MJ220 (c) yrkande 14, 2001/02:MJ456 (s) och

2001/02:MJ518 (mp) yrkande 21 bör lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med det anförda.

Miljövänligt jordbruk

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag (v, c) om

miljöstödens inriktning med hänvisning till

pågående beredning inom Regeringskansliet. På

samma grund avstyrker utskottet ett antal

motionsförslag (m, kd, c) om fäbodkulturen

m.m. och (v) om att regeringen bör se över

reglerna för miljöstöd för biologisk

mångfald. Vidare avstyrker utskottet två

motionsförslag (v, mp) om bevarande av ängs-

och hagmarker såsom i huvudsak redan

tillgodosedda. Härutöver avstyrker utskottet

ett flertal motionsyrkanden (s, m, v, kd, mp)

med olika förslag om ekologisk odling med

hänvisning till att utskottet står bakom den

av regeringen förda politiken. Utskottet

avstyrker vidare tre motionsyrkanden (v, mp)

om bekämpningsmedel på grund av det arbete på

området som pågår. Ett motionsförslag (kd)

med anknytning till skyddszoner avstyrks med

hänvisning till att dess syfte får anses

tillgodosett genom riksdagens beslut om

delmål för miljökvalitetsmålet Ingen

övergödning. Motionsförslag (mp) om styrmedel

för konstgödsel avstyrks, eftersom frågan är

föremål för en särskild utredning. Slutligen

avstyrker utskottet två motionsförslag, dels

(c) om vissa regler för genmodifierade

grödor, dels (s, c) om beteskraven och

stödreglerna, alla på den grunden att

regelverket är föremål för översyn.

Motionerna

Miljöstödens inriktning

Enligt motion 2001/02:MJ256 (v) behöver ytterligare

åtgärder vidtas för att nå miljömålen. Dessa

åtgärder bör ligga till grund för förändringar av

jordbrukets miljöstöd under nuvarande programperiod

(yrkande 1). En omfördelning av jordbruksstöden bör

dessutom ske från generella stöd till miljöstöd.

Detta för att finansiera en utökning av miljöstöden

i samband med den pågående översynen av miljö- och

landsbygdsprogrammet (yrkande 2). I motion

2001/02:MJ338 (c) poängteras vikten av det fortsatta

arbetet med miljöförbättringarna inom jordbruket och

arbetet med odling i balans (yrkande 26).

Riksdagen bör enligt motion 2001/02:MJ256 (v) begära

att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag

att utveckla en ny modell för jordbrukets miljöstöd

som tar ett helhetsgrepp kring hela det

produktionsinriktade jordbrukets miljöproblem

(yrkande 3).

Värdefulla natur- och kulturmiljöer

Fäbodkulturen behandlas i ett flertal motioner.

Enligt motion 2001/02:MJ237 (m) behövs åtgärder för

att möjliggöra en fortsatt utveckling av den svenska

fäbodkulturen (yrkande 1). Myndigheterna som

ansvarar för hanteringen av fäbodkulturen bör

samordna sin verksamhet (yrkande 2). Det behöver

enligt motion 2000/01:MJ201 (c) vidtas åtgärder för

att möjliggöra bevarandet av ett levande fäbodbruk i

Sverige (yrkande 1). Ägofredslagstiftningen behöver

ändras så att fortsatt fäboddrift kan bedrivas

(yrkande 2). Därutöver behövs en ökad satsning på

vårdplaner, mark- och byggnadsvård på fäbodar samt

ett bättre juridiskt skydd för att bevara befintliga

fäbodsmiljöer, som är eller kommer att vara, levande

(yrkande 3). Många fäbodar fyller enligt motionen en

viktig funktion genom att bevara utrotningshotade

husdjursraser. Ett aktivt arbete för en genomarbetad

avelsplan bör därför utarbetas för alla de

utrotningshotade husdjursraserna (yrkande 4).

Regeringen bör enligt motion 2000/01:MJ234 (v) vid

översynen av landsbygdsförordningen se över reglerna

för miljöstöd för biologisk mångfald. Enligt

inventeringar och bedömningar gjorda av

Naturvårdsverket finns det sammantaget ca 300 000

hektar ängs- och hagmark som är av värde för natur-

och kulturvården. För att målet om fortsatt hävd av

dessa marker skall kunna uppnås fordras enligt

motionärerna ökade ersättningar till jordbruket.

Landsbygdsförordningen ligger fast, men i samband

med den pågående översynen föreslås att reglerna för

miljöstöd för biologisk mångfald ses över (yrkande

3).

Enligt motion 2000/01:MJ234 (v) bör regeringen

utreda möjligheten att involvera fler aktörer i

bevarandet av ängs- och hagmarker samt utveckla

formerna för alternativ till stöd till jordbrukare

för hävd av ängs- och hagmarker. Genom förordnande

enligt 7 kap. miljöbalken kan t.ex. särskilt

skyddsvärda marker eller tätortsnära betesmarker ges

status av naturvårdsområde. Detta kan göras genom

att lokala eller regionala myndigheter på uppdrag av

Naturvårdsverket tar huvudansvaret för hävden av

marken genom inhyrning av betesdjur eller genom

särskilda avtal med jordbrukare eller andra som kan

hävda marken (yrkande 7).

I motion 2001/02:MJ375 (mp) föreslås att särskilda

medel avsätts till länsstyrelserna för att handla

upp god skötsel av ängs- och hagmarksinventeringens

objekt i klasserna 1, 2 och 3 (yrkande 5).

Ekologisk odling

Frågor med anknytning till ekologisk odling

behandlas i flera motioner. Enligt motion

2000/01:MJ234 (v) bör regeringen vid nästa översyn

av landsbygdsförordningen se över reglerna för

miljöstöd för ekologisk odling (yrkande 4). I motion

2001/02:MJ422 (v) föreslås att målet för arealen

ekologiskt odlad mark bör ökas till att senast år

2010 uppgå till 30 % (yrkande 6). Ett förenklat

regelsystem som gynnar ekologisk odling efterlyses i

motionerna 2000/01:MJ243 (kd) yrkande 13 och

2001/02:MJ520 (kd) yrkande 16. Riksdagen bör enligt

motion 2000/01:N383 (mp) begära att regeringen

utreder varför det svenska ekojordbruket inte klarar

av att tillfredsställa marknadens efterfrågan

(yrkande 17). Vidare bör behovet av stimulanser för

att öka produktionen av ekoprodukter övervägas

(yrkande 18). Sistnämnda krav framförs även i

motionerna 2001/02:MJ466 (mp) yrkande 6 och

2001/02:N364 (mp) yrkande 9. I motion 2001/02:MJ515

(mp) tas behovet av billigare ekologisk mat upp

(yrkande 16). Motionärerna anser att det behövs en

översyn av vilka behov av medel för

marknadsstödjande åtgärder som föreligger senast år

2003 (yrkande 17). Slutligen anser de att det behövs

en handlingsplan för ekologiskt förökningsmaterial

(yrkande 21). Enligt motion 2001/02:MJ490 (s) bör på

sikt den ekologiska odlingen utvecklas till den

dominerande odlingsmetoden.

Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) bör en betydande

del av de medel som satsas på ekologisk forskning i

stället satsas på forskning kring miljöåtgärder inom

det konventionella jordbruket (yrkande 10).

Bekämpningsmedel

För att i framtiden kunna undvika vidare hälso- och

miljöeffekter av bekämpningsmedelsanvändningen bör

enligt motion 2001/02:MJ422 (v) yrkande 5 en total

avveckling av bekämpningsmedel vara målsättningen

inom det svenska jordbruket. Enligt motion

2000/01:MJ842 (mp) bör regeringen återkomma till

riksdagen med nytt mål och handlingsprogram för

minskning av bekämpningsmedel i jordbruket (yrkande

1). Regeringen bör dessutom lämna förslag på

åtgärder för hur det nya målet skall kunna nås

(yrkande 2).

Övriga miljöfrågor

Enligt motion 2000/01:MJ212 (kd) bör det i

skötsellagen införas krav på odlingsfria zoner på

5–10 meter längs vattendrag.

Miljöpartiet de gröna anser i motion 2001/02:MJ515

(mp) att det behövs ekonomiska styrmedel och andra

åtgärder för att minska användningen av konstgödsel

(yrkande 7).

Det är enligt motion 2000/01:MJ233 (c) av vikt att

man inom EU arbetar för att åstadkomma

internationellt bindande regler om att hålla

genmodifierade grödor och andra grödor skilda från

varandra (yrkande 12).

Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör beteskraven

utformas efter de lokala förhållandena. Det gäller

att på olika sätt arbeta för att stödja de lantbruk

vars förhållanden är sådana att beteskraven kan vara

svåra att följa. Reglerna bör utformas efter de

förutsättningar som råder i olika delar av landet

(yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

Miljöstödens inriktning

I Jordbruksverkets rapport om översyn av miljö- och

landsbygdsprogrammet (Rapport 2001:19) lämnas en rad

förslag i vad avser miljöstöden och deras

måluppfyllelse i förhållande till miljömålen. I

rapporten redogör verket också för uppdraget att

utreda de sammanlagda effekterna av och

förutsättningarna för att tillföra ytterligare EG-

medel för de åtgärder som eventuellt föreslås genom

en tillämpning av modulering i enlighet med rådets

förordning (EG) nr 1259/1999 om gemensamma

bestämmelser för system för direktstöd inom ramen

för den gemensamma jordbrukspolitiken. Verket har

utrett två moduleringsförslag. Det ena förslaget

innebär en differentiering mellan olika

företagsstorlekar och det andra en generell

procentuell sänkning av de belopp som skulle

beviljas jordbrukare för ett visst kalenderår. I

rapporten anför Jordbruksverket att fördelarna med

en generell procentuell neddragning är att det är en

tydlig och genomskådlig modell samt att den är

administrativt enklast att hantera. Vidare undviker

en sådan modell omstruktureringar bland

jordbruksföretagen i syfte att stödoptimera som kan

bli fallet vid en differentierad modell. Fördelen

med en differentierad modell är att den ger större

möjlighet till styrning av jordbrukets utveckling.

Syftet och målet med moduleringen bör vara avgörande

för vilken modell som tillämpas. Enligt regelverket

inom EU kan moduleringsmedel endast användas för

ytterligare åtgärder eller ett utökat antal

stödmottagare inom miljöersättningar och

kompensationsbidraget. Jordbruksverket föreslår inte

ytterligare åtgärder inom ramen för översynen.

Kostnaden för ett utökat antal stödmottagare är

enligt verket svåruppskattad men bedöms vara

begränsad. Enligt verket är det planeringsmässigt

mer gynnsamt att tillämpa modulering redan från

programperiodens början. Vid

programplaneringsstadiet kan samtliga åtgärder och

stödmottagare betraktas som nya och därmed

finansieras med moduleringsmedel. Jordbruksverket

bedömer att Sverige i nuläget har svårt att i någon

större utsträckning utnyttja moduleringsregelverket

inom EU eftersom de miljöersättningar som redan

tillämpas i miljö- och landsbygdsprogrammet är

relativt omfattande. Jordbruksverkets rapport bereds

som tidigare påpekats inom Regeringskansliet. Med

anledning härav föreslår utskottet att frågan om

miljöstödens inriktning i de avseenden som tas upp i

motionerna 2001/02:MJ256 (v) yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:MJ338 (c) yrkande 26 lämnas utan vidare

åtgärd.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört om

tillsättande av en parlamentarisk kommitté med

uppgift att utarbeta en svensk strategi för

reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken,

anser utskottet att kravet på en sådan utredning som

efterlyses i motion 2001/02:MJ256 (v) yrkande 3 får

anses vara tillgodosett.

Värdefulla natur- och kulturmiljöer

Riksdagen har godkänt ett antal delmål för

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap (prop.

2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier, bet. 2001/02:MJU3, rskr.

2001/02:36). Enligt delmål 1 skall senast år 2010

samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på

ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad

ängsmark skall utökas med minst 5 000 hektar och

arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna

skall utökas med minst 13 000 hektar till år 2010.

Delmålet innebär att samtliga ängs- och betesmarker

skall kunna hävdas till år 2010. Därutöver skapas

förutsättningar för att arealen hävdade ängsmarker

skall kunna fördubblas och att arealen betesmarker i

Norrland samt utmarksbeten skall kunna öka med ca 20

% till år 2010. Enligt delmål 4 skall det senast år

2010 finnas ett tillräckligt antal individer för att

långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska

husdjursraser i Sverige. I samband med detta delmål

påpekar regeringen att det i dag genom miljö- och

landsbygdsprogrammet finns stöd till

avelsföreningarnas information samt ett begränsat

ekonomiskt stöd till den som håller vissa

utrotningshotade husdjursraser. Regeringen har

påbörjat arbetet med en strategi för

husdjursgenetiska resurser som tillsammans med

utvärderingen av den gemensamma jordbrukspolitiken

år 2003 kommer att klarlägga om det finns behov av

ytterligare stöd till dem som håller hotade

husdjursraser. Utskottet anser att det påbörjade

arbetet bör avvaktas innan riksdagen vidtar några

ytterligare åtgärder. Med anledning härav föreslår

utskottet att motionerna 2000/01:MJ201 (c) yrkandena

1–3 samt 2001/02:MJ237 (m) yrkandena 1 och 2 lämnas

utan vidare åtgärd.

I propositionen Svenska miljömål (prop.

2000/01:130 s. 153) redogör regeringen för orsakerna

till att ängs- och hagmarker inte hävdas i större

utsträckning; kunskapsunderlaget vad gäller de

faktiska förhållandena är bristfälligt i dessa

avseenden men undersöks för närvarande i samband med

den löpande utvärderingen av EU:s gemensamma

jordbrukspolitiks miljöeffekter. Resultatet av denna

undersökning får enligt regeringen visa om det finns

behov av ytterligare styrning. Regeringen kommer i

sådant fall att låta utreda hur betesmarkerna kan

nyttjas på ett från naturvårdssynpunkt bättre sätt.

Stöd kan ges för bevarande av betesmarker och

slåtterängar och innebär att jordbrukare kan få

ersättning för skötsel av betesmarker, slåtterängar

m.m. så att hävdgynnande natur- och

kulturmiljövärden bevaras och förstärks.

Ersättningen betalas ut som grund- och

tilläggsersättning. Jordbruksverket föreslår i sin

översyn av miljö- och landsbygdsprogrammet (Rapport

2001:19) att tilläggsersättningen höjs från 1 400 kr

per hektar till 2 400 kr per hektar och för

lieslåtter från 3 000 kr per hektar till 6 600 kr

per hektar. Motivet är enligt verket att den

nuvarande ersättningen inte motsvarar

arbetskostnaden för skötseln. De slåtterängar som

kvalificerar sig för tilläggsersättning har i regel

terrängformer, stenbundenhet och andra

markförhållanden som gör att de är mer

arbetskrävande än den genomsnittliga slåtterängen.

Stödet för bevarande av värdefulla natur- och

kulturmiljöer i odlingslandskapet syftar till att

bevara kulturhistoriskt värdefulla agrara miljöer

med spår av äldre markanvändning samt biologiskt

rika småbiotoper och livsmiljöer i eller i

anslutning till åkermark och att bevara

odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i

alla delar av landet. Jordbruksverket föreslår att

kvalifikationsgränsen sänks från 3 000 kr till 1 000

kr, vilket möjliggör att ett större antal

småbiotoper och värdefulla landskapselement kan

komma att skötas och bevaras samt bl.a. förbättrad

regional spridning och mer omfattande bevarande av

ytmässigt små jordbruksmiljöer. I avvaktan på den

fortsatta beredningen av de förslag Jordbruksverket

lämnat föreslår utskottet att motion 2000/01:MJ234

(v) yrkande 3 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Motionen avstyrks.

Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag att

utarbeta en nationell bevarandeplan för

odlingslandskapet. Uppdraget har utförts i samarbete

med Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna.

Syftet med planen var att presentera de nationellt

värdefullaste helhetsmiljöerna och ängs- och

hagmarkerna. Helhetsmiljöerna omfattar större

områden som till exempel en hel gård, by eller

landskap. Ängs- och hagmarkslistan utgörs av

enskilda ängar eller naturbetesmarker. Objekten

skall ha så höga värden att ett skydd med stöd av

miljöbalken skall vara befogat om inte andra

styrmedel som exempelvis miljöstödet kan räcka för

att bevara värdena. Bevarandeplanen är emellertid

inte komplett beträffande urvalet av helhetsmiljöer.

Den benämns därför etapp I. Naturvärdena bildar

grund för denna etapp. Främsta underlaget är

resultatet från ängs- och hagmarksinventeringen och

länsstyrelsernas bevarandeprogram för

odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.

Nationella bevarandeplanen omfattar drygt 510

helhetsmiljöer och en lista med drygt 1 230

nationellt värdefulla ängs- och hagmarker. 20 % av

dessa ängs- och hagmarksobjekt ingår i skyddade

områden såsom naturreservat, naturvårdsområde eller

nationalpark. Naturvårdsverket har därutöver

utarbetat ett åtgärdsprogram för genomförande av den

nationella bevarandeplanen. Verket anför med

anledning härav att bonden är den viktigaste aktören

för att dessa odlingslandskap skall kunna bevaras.

Grundläggande för att klara detta är att det finns

jordbruk och bönder i de regioner och bygder där de

för biologiska mångfalden och kulturmiljövården

värdefulla områdena finns. Det är enligt

Naturvårdsverket viktigt att jordbruk med betesdjur

får sådana ekonomiska förutsättningar att det

stimulerar till att driva jordbruket vidare. Det är

därför viktigt att kommunerna tillsammans med

lantbrukets företrädare och länsstyrelserna

analyserar jordbrukets förutsättningar i de aktuella

bygderna. Möjligheterna att hålla betesdjur måste

enligt verket utredas särskilt. Betesdjuren bör

styras till de värdefulla naturbetesmarkerna.

Naturvårdsverket har rekommenderat länsstyrelserna

att tillsammans med kommunerna och lantbrukets

företrädare göra ett åtgärdsprogram för länet och

redovisa hur genomförandet av nationella

bevarandeplanen bör ske. Avsikten med

åtgärdsprogrammet är att informera om på vilket sätt

samhället kan stimulera och skapa förutsättningar

för ett jordbruk som kan bevara de biologiska och

kulturhistoriska värdena. För att stimulera en

fortsatt skötsel av de värdefulla odlingsmarkerna

kan samhället bidra med miljöstöden och andra EU-

stöd, regionalpolitiska stöd osv. Juridiska

styrmedel i form av naturreservat,

biotopskyddsområde, samrådsområde kan i vissa fall

användas.

Jordbruksverket har härefter erhållit ansvaret för

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

Jordbruksverket skall, enligt uppdrag från

regeringen, genomföra en nationell inventering av

landets värdefulla ängs- och betesmarker.

Länsstyrelsen kommer att utföra själva

inventeringsarbetet på regional nivå. Urvalet av

marker görs från de betes- och ängsmarker som är i

jordbruksdrift i dag och de marker som tidigare

uppmärksammats i inventeringsarbete inom

odlingslandskapet. Enligt verket togs under år 2001

en metod och ett IT-stöd fram. Inventerare utbildas

och själva fältarbetet börjas under år 2002.

Fältarbetet sträcker sig fram till och med år 2004.

Enligt planerna skall vid årsskiftet 2004/2005 det

samlade resultatet finnas tillgängligt i form av en

databas såväl som en skriftlig rapport.

Inventeringen skall användas för att följa upp

miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige. Den

kommer att fungera som ett underlag för uppföljning

kring miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap

och användas som verktyg för myndigheter i arbetet

kring odlingslandskapet (Miljöstödet och ängs- och

hagmarkerna, Jordbruksverkets Rapport 2000:20). Det

anförda innebär enligt utskottets uppfattning att

motion 2000/01:MJ234 (v) yrkande 7 är tillgodosedd.

Som utskottet redovisat ovan utför länsstyrelserna

det inventeringsarbete som bedrivs med

Jordbruksverket som ansvarig myndighet. Utskottet

har erfarit att finansieringen sker inom budgeten

för miljö- och landsbygdsprogrammet. Totalramen för

projektet är ca 50 miljoner kronor och förvaltas av

Jordbruksverket. Motion 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 5

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd

med det anförda.

Ekologisk odling

Regeringen har i skrivelse 1999/2000:14 till

riksdagen angett att målet inför år 2005 är att den

ekologiskt odlade arealen skall fördubblas och att

den ekologiska animalieproduktionen bör öka. Detta

innebär att 20 % av arealen bör odlas ekologiskt

samt att 10 % av antalet mjölkkor och slaktdjur av

nöt och lamm bör finnas i ekologisk produktion år

2005. I budgetpropositionen för 2002 (prop.

2001/02:1 utg.omr. 23) påpekar regeringen att en

förutsättning för att målen skall uppnås är att det

finns en efterfrågan som motsvarar utbudet.

Jordbruksverket har i rapport 2001:11 lämnat förslag

till åtgärder för hur målen skall uppnås. Verket

bedömer att det kommer att krävas intensifierade

insatser för att uppnå de nya målen samt att fokus

för insatserna i högre utsträckning bör riktas mot

konsumentsidan. Rapporten har remissbehandlats och

en majoritet av remissinstanserna stöder i huvudsak

de förslag Jordbruksverket lämnar. Regeringen

bedömer att insatser avseende försök och utveckling

samt forskning bör prioriteras inom den ekologiska

sektorn. Enligt regeringen kan medel för detta bidra

till att effektivisera produktionen och bättre

tydliggöra den ekologiska produktionens

miljöeffekter. Regeringen anser vidare att en ökad

kunskapsuppbyggnad är angelägen inom den ekologiska

produktionen samt att marknadsföring och information

till konsumenterna behöver förbättras.

Miljöersättningarna inom miljö- och

landsbygdsprogrammet, vilka enligt regeringen

omfattar ca 15 miljarder kronor för hela perioden,

skall medverka till att de aktuella miljömålen för

jordbruket uppfylls. Dessa omfattar bl.a.

jordbrukets miljöbelastning och omfattningen av den

ekologiska produktionen. De nya miljöåtgärderna

infördes i full omfattning år 2001. I utskottets

betänkande över budgetpropositionen instämde

utskottet i regeringens överväganden om politikens

inriktning och förslaget till medelstilldelning. Mot

bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motionerna 2000/01:MJ234 (v) yrkande 4,

2000/01:MJ243 (kd) yrkande 13, 2000/01:N383 (mp)

yrkandena 17 och 18, 2001/02:MJ422 (v) yrkande 6,

2001/02:MJ466 (mp) yrkande 6, 2001/02:MJ520 (kd)

yrkande 16 samt 2001/02:N364 (mp) yrkande 9 i den

mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ515

(mp) yrkande 16 vill utskottet hänvisa till att

regeringen i februari 2002 tillsatt en arbetsgrupp

med uppgift att se över mervärdesskatten på

ekologiska livsmedel. Motionen får därmed anses

tillgodosedd.

Utskottet är inte berett att föreslå en sådan

översyn av medel för marknadsstödjande åtgärder inom

ekologiskt lantbruk som föreslås i motion

2001/02:MJ515 (mp) yrkande 17. Motionen avstyrks i

berörd del.

Jordbruksverket föreslår i en aktionsplan för

ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel att en

särskild handlingsplan för ekologiskt utsäde skall

tillsättas och tar på sig ansvaret för att genomföra

detta tillsammans med näringen. Sverige arbetar

dessutom inom ramen för EG-kommissionens artikel 14-

kommitté för lagstiftning på det ekologiska området

för att finna en lösning på utsädesfrågan. Frågan

behandlas även inom det nordiska samarbetet. Mot

bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna

2001/02:MJ490 (s) och 2001/02:MJ515 (mp) yrkande 21.

När det gäller kravet i motion 2000/01:MJ256 (m)

yrkande 10 om att en betydande del av de resurser

som satsas på ekologisk forskning i stället borde

satsas på konventionellt jordbruk vill utskottet

hänvisa till den uppfattning utskottet vid flera

tidigare tillfällen givit uttryck för (se bl.a. bet.

2001/02:

MJU2). Enligt utskottets mening bör resultatet av

forskningsprogrammet för ekologisk jordbruks- och

trädgårdsproduktion även kunna gynna den

konventionella produktionens utveckling. Det

ankommer för övrigt på Forskningsrådet för miljö,

areella näringar och samhällsbyggande (Formas) att

fatta beslut om fördelningen av medel till olika

forskningsprojekt på området. Motionen avstyrks.

Bekämpningsmedel

Det övergripande målet när det gäller

bekämpningsmedel är att minska riskerna för miljö

och hälsa. Sverige har därför sedan 1980-talet haft

handlingsprogram för att minska hälso- och

miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i

jordbruket. Nuvarande program innehåller en rad

olika åtgärder som utöver gällande lagstiftning och

tillsyn rörande registrering och spridning omfattar

olika former av ekonomiska styrmedel,

informationsinsatser, m.m. Regeringen har givit

Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett förslag

till nytt handlingsprogram för användning av

bekämpningsmedel i jordbruks- och trädgårdsnäringen

för perioden 2002–2006. Uppdraget skall redovisas

den 30 juni 2002. När det gäller ekonomiska

styrmedlen har regeringen tillsatt en utredning med

uppgift att se över miljöskatterna på

bekämpningsmedel och handelsgödsel (dir. 2001:55).

Redovisningen av uppdraget skall ske under hösten

2002. Inom ramen för EU-samarbetet har

bekämpningsmedel nyligen behandlats i det sjätte

miljöhandlingsprogrammet. Bland annat kommer en

tematisk strategi för bekämpningsmedelsanvändningen

att utarbetas. Enligt vad utskottet erfarit deltar

Sverige dessutom aktivt i pågående

omregistreringsarbete rörande aktiva substanser i

bekämpningsmedel. Målsättningen är att en hög

skyddsnivå för hälsa och miljö skall uppnås.

Resultatet av detta arbete kommer att vara styrande

för vilka ämnen som i framtiden kommer att finnas på

marknaden. Ett totalförbud för användning av

bekämpningsmedel kan enligt regeringen bedömas få

mycket allvarliga konsekvenser för den svenska

livsmedelsproduktionen och det svenska lantbrukets

konkurrenskraft. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:

MJ842 (mp) yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ422 (v)

yrkande 5.

Övriga miljöfrågor

När det gäller Kristdemokraternas förslag att i

skötsellagen införa krav på odlingsfria zoner vill

utskottet hänvisa till att riksdagen har godkänt

regeringens förslag till delmål i propositionen

Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier

(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.

2001/02:36) under miljökvalitetsmålet Ingen

övergödning. Fram till år 2010 skall de svenska

vattenburna utsläppen av fosforföroreningar från

mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och

kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års

nivå (delmål 2). Vidare har riksdagen beslutat att

senast år 2010 skall de svenska vattenburna

utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till

haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 %

från 1995 års nivå till 38 500 ton (delmål 3).

Enligt regeringens bedömning förutsätter delmålen

kraftfulla insatser bl.a. inom jordbrukssektorn och

av kommunerna. Behovet av effektivare styrmedel

kommer enligt regeringen att övervägas, bl.a. vid en

översyn av skatten på handelsgödsel. Regeringen

avser att återkomma med ett kvantitativt och

tidsbestämt delmål för fosfor senast år 2005. Det

bör vidare tilläggas att inom ramen för miljö- och

landsbygdsprogrammet får stöd för anläggning av

skyddszoner på åkermark lämnas. Ersättningen skall

bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet Ett rikt

odlingslandskap och Ingen övergödning. Syftet med

åtgärden är att minska erosionen av växtnäringsämnen

från åkermark till vatten. I ersättningen finns ett

krav på skörd av skyddszonen. När det gäller detta

stöd lämnar Jordbruksverket i sin översyn av miljö-

och landsbygdsprogrammet (2001:19) vissa förslag

såsom bl.a. att det gällande skördekravet kan verka

hämmande på anslutningen till ersättningsformen,

särskilt när det gäller brukare i slättbygden som

inte har någon övrig vallodling. Verket föreslår

vidare att ersättningsformen för skyddszoner skall

gå att kombinera med ersättningsformen för

ekologiska produktionsformer. Utskottet avstyrker

motion 2000/01:MJ212 (kd) i den mån dess syfte inte

kan anses tillgodosett med det anförda.

Jordbruksverket har i rapporten Miljöeffekter av

EU:s jordbrukspolitik (2002:2) redovisat

modellberäkningar över kväveutlakningen i

jordbruket. Beräkningarna visar att

bruttobelastningen till följd av jordbruket var på

samma nivå år 1999 som år 1995. Tidigare beräkningar

visar på en nedgång mellan åren 1985 och 1995. I

stort sett visar de faktorer som påverkar

utlakningen att utvecklingen har gått åt rätt håll.

Resultaten av modellberäkningarna visar att

kväveutlakningen är oförändrad på risknivå och i

stort sett oförändrad inom de regioner som

miljömålet Ingen övergödning omfattar. Det återstår

därmed ett krav på omfattande minskningar av

kväveutlakningen fram till år 2010. Den stora

anslutningen till miljöersättningen för minskat

kväveläckage kommer dock att påverka

kväveutlakningen i rätt riktning vid nästa beräkning

av rotzonsutlakningens storlek. Som utskottet anfört

ovan har regeringen tillsatt en särskild utredare

(dir. 2001:55) med uppgift att utvärdera skatterna

på bekämpningsmedel och handelsgödsel samt utreda om

skatterna bör förändras så att de kan fungera som

effektivare styrmedel på miljöområdet utan att

kraven på kostnadseffektivitet eftersätts.

Utredningen skall redovisa uppdraget under hösten

2002. Med det anförda avstyrker utskottet motion

2001/02:MJ515 (mp) yrkande 7.

Genom införandet av miljöbalken (1998:808) kom

lagen (1994:900) om gentekniskt modifierade

organismer (gentekniklagen) att upphöra att gälla.

De regler som behandlar genteknik återfinns numera i

13 kap. miljöbalken. Reglerna tillämpas enligt 1 §

vid innesluten användning och avsiktlig utsättning

av genetiskt modifierade organismer. Utförliga

tillämpningsföreskrifter till 13 kap. miljöbalken

finns i förordningen (1994:901) om gentekniskt

modifierade organismer och i förordningen (2000:271)

om innesluten användning av genmodifierade

organismer. De svenska bestämmelserna grundas på

motsvarande reglering inom EU. Dessa utgörs av

direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av

genetiskt modifierade mikroorganismer (med ändringar

från den 8 mars 2001 beslut 2001/204/EEG) och

direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av

genetiskt modifierade organismer i miljön (ändrat

genom direktiv 2001/18/EG). Det sistnämnda

direktivet innehåller också regler om utsläppande av

produkter på marknaden. De svenska reglerna är

emellertid i någon mån mer omfattande än EG-

direktiven när det gäller etiska hänsyn och

bestämmelser om innesluten användning av genetiskt

modifierade djur och växter.

Gentekniken har särskilt kommit att tillämpas inom

forskningen och växtförädlingen. Regleringen av

gentekniken inom jordbruk och handel är i dag

föremål för översyn både inom landet och

internationellt. Avtalet för internationell handel

med genmodifierade organismer – Cartagenaprotokollet

om biosäkerhet – undertecknades i maj 2000 i

Nairobi. Protokollet bygger bl.a. på

försiktighetsprincipen såsom den kom att formuleras

i juni 1992 i Riodeklarationen om miljö och

utveckling. Försiktighetsprincipen har också

beaktats vid utarbetandet av de ändringar som gjorts

av direktiven 90/219/EEG och 90/220/EEG, som också

ligger till grund för de svenska reglerna. De

allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken

innebär att det ställs krav på försiktighetsmått och

– vid yrkesmässig verksamhet – bästa möjliga teknik

när en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra

skada eller olägenhet för människors hälsa eller

miljön. Vidare gäller den s.k. produktvalsprincipen

även vid användning av biotekniska organismer.

Jordbruksverket har meddelat utförliga föreskrifter

om bl.a. aktsamhetskraven i författningarna SJVFS

1999:122–124.

Bioteknikkommittén lade år 2000 fram betänkandet

Att spränga gränser – Bioteknikens möjligheter och

risker (SOU 2000:103). I betänkandet lägger

kommittén fram förslag om en svensk bioteknikpolitik

i 21 punkter. Bland annat framhåller kommittén att

det är väsentligt att det finns ett bättre underlag

för riskbedömningar från försöksutsättningar än vad

som finns för närvarande innan gentekniskt

förändrade organismer släpps ut på marknaden.

Försöksutsättningar av gentekniskt förändrade

organismer i naturen bör därför genomföras och

utvärderas på ett vetenskapligt godtagbart sätt för

att bygga upp så mycket kunskap som möjligt. Vidare

föreslår kommittén att avsiktlig utsättning av

genetiskt förändrade organismer med

antibiotikaresistentgener i miljön bör upphöra.

Kommittén framhåller att den bioteknikrelaterade

forskningen måste prioriteras. Vad gäller

riskbedömning framhåller kommittén att det bör

utvecklas en teknikneutral risk- och nyttobedömning

som bör ta hänsyn till risker för människan och

miljön och omfatta en etisk prövning. I betänkandet

redovisas också de etiska normer som återspeglas i

lagstiftning, i internationella deklarationer och i

andra riktlinjer på bioteknikområdet. Betänkandet

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Det pågående arbetet innebär att motion

2000/01:MJ233 (c) yrkande 12 inte nu bör föranleda

någon åtgärd.

I uppdraget att se över miljö- och

landsbygdsprogrammet har Jordbruksverket särskilt

analyserat utformningen av ersättningen för

ekologisk djurhållning vad gäller kopplingen mellan

ersättningen och arealen slåttervall, betesvall och

fodergrödor. Enligt Jordbruksverket är

måluppfyllelsen för nötkreatur och lamm god. Det är

däremot inte samtliga ansökta djurenheter som leder

till utbetalning eftersom det finns djurhållare

(särskilt i högavkastande områden) som kan ha

tillräckligt med egenproducerat foder till sina djur

utan att odla så mycket som enligt

ersättningsreglerna krävs för utbetalning. För

svinproducenter utgör vallen också en mycket liten

del av foderstaten. Svinproducenter har inte

möjlighet att odla tillräckligt mycket vall för att

erhålla ersättning för samtliga suggor även om viss

vall behövs för suggornas utevistelse. Enligt

Jordbruksverket väljer många brukare att hellre

ansöka om arealersättning för arealer som egentligen

skulle kunna anmälas som grönfoder eftersom

arealersättningen för de allra flesta brukare ger en

högre ersättning per hektar även om djurstödsdelen

på 1 700 kr per enhet räknas med. För att göra fler

djur synliga i ersättningsformen samt stimulera

större anslutning bör enligt verket även odling av

foderspannmål och fodertrindsäd vara

djurstödsgrundande, dock utan rätt till

arealersättning. En sådan ändring skulle enligt

verket leda till att brukaren inte kan få både

arealersättning och ersättning för ekologiska

produktionsformer för dessa arealer. En viktig

princip i ekologisk produktion är att gården skall

vara så självförsörjande på foder som möjligt.

Stödregler anger t.ex. att fodret skall vara odlat

på den egna gården. Detta innebär påpekar

Jordbruksverket att odlad areal foder på åker och

antal djur följer varandra i hög grad. Ju högre

självförsörjningsgrad som uppnås desto fler djur kan

berättiga till ersättning. Jordbruksverkets översyn

är nu föremål för regeringens överväganden. Det

anförda innebär enligt utskottets mening att

riksdagen inte nu bör vidta några åtgärder med

anledning av motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 11.

Administration

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden

(m, kd, c, fp) med allmänna förslag om

jordbruksadministrationen. Utskottet hänvisar

i sammanhanget till det pågående

reformarbetet. Härutöver anser utskottet att

ett motionsyrkande (mp) om inrättande av ett

samrådsorgan med anknytning till ekologisk

produktion är tillgodosett och därför inte

bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet avstyrker slutligen två

motionsförslag (kd, c) om kostnadsramarna för

anslagen för jordbruksstödet med hänvisning

till vad regeringen tidigare redovisat.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ421 (m) yrkande 4 bör frågan

om en avveckling av Jordbruksverket utredas.

Motionärerna i motion 2001/02:MJ520 (kd) föreslår

att en utredning tillsätts med syfte att förenkla

förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd

stödperiod (yrkande 11). Dessutom bör

jordbruksbyråkratin minskas (yrkande 12). Också i

motion 2000/01:MJ233 (c) förespråkas förenklingar av

regelverket kring jordbruksadministrationen (yrkande

13). Likande synpunkter framförs i motion

2000/01:MJ259 (c) om att begränsa blanketthantering

och byråkrati (yrkande 4). Myndighetsuppgifterna

borde dessutom regionaliseras anförs det i motionen.

Växande blanketthantering och byråkrati drabbar

jordbruket särskilt hårt. Det är angeläget att så

många myndighetsuppgifter som möjligt läggs på

regional nivå nära jordbrukarna (yrkande 5).

Slutligen föreslår motionärerna att stödsystemen

förenklas och att kontrollerna i fält förbättras

(yrkande 6). I motion 2001/02:MJ338 (c) bör reglerna

förenklas för de företag som är aktiva inom

Jordbruksverkets ansvarsområde även om det kan

innebära minskade direkta statliga inkomster

(yrkande 4). Liknande synpunkter framförs i motion

2001/02:MJ526 (fp) yrkande 2.

Enligt motion 2001/02:MJ515 (mp) påpekas att i

Jordbruksverkets aktionsplan för ekologisk

produktion föreslås att ett samrådsorgan inrättas

mellan de myndigheter som fördelar medel till

forskning, försök och utvecklingsprojekt inom

ekologisk produktion. Sådana samrådsorgan bör enligt

motionen inrättas (yrkande 18).

Enligt motion 2001/02:MJ520 (kd) bör

kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag

långsiktigt ligga på en nivå som innebär att Sverige

fullt ut kan använda de EU-anslag som är möjliga

(yrkande 6). I motion 2000/01:MJ239 (c) förespråkas

en höjd medelsram för det svenska

landsbygdsprogrammet i samband med den översyn som

skall göras 2002.

Utskottets ställningstagande

När det gäller den framtida

jordbruksadministrationen anför regeringen i

budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1

utg.omr. 23) att de regleringar och stödsystem som

EU:s jordbrukspolitik föreskriver successivt har

förändrats. Detta ställer stora krav på utvecklingen

och effektiviseringen av administrationen. I syfte

att åstadkomma en mer kostnadseffektiv

jordbruksadministration inom ramen för

länsstyrelseorganisationens roll och uppgifter, har

regeringen uppdragit åt en särskild utredare att

lämna förslag till en organisation som innebär att

hanteringen av jordbruksstöd koncentreras till färre

enheter (dir. 2000:94). Utredaren överlämnade den 22

maj 2001 sin rapport Effektivare

jordbruksadministration – koncentration och

samverkan (Fi 2001/2357). I rapporten har utredaren

presenterat två alternativ till en effektivare

hantering av jordbruksadministrationen. I det första

alternativet lämnas i enlighet med direktiven ett

förslag om en koncentration av administrationen av

jordbruksstöden till nio länsstyrelser. Det andra

alternativet innebär en formaliserad samordning av

administrationen. Detta skulle innebära att ett

antal samordningsregioner bildas, varvid en

länsstyrelse i varje region ges ett särskilt

samordningsansvar. Utredaren förordar det alternativ

som innebär att samverkan mellan länsstyrelserna

utvecklas och formaliseras. Utredaren föreslår också

en formaliserad samverkan mellan Statens

jordbruksverk och länsstyrelserna. Förslaget har

remissbehandlats. Flertalet remissinstanser förordar

samordningsalternativet. Statens jordbruksverk och

Riksrevisionsverket förordar emellertid det

alternativ som innebär en koncentration av

administrationen till färre enheter. Den förändring

av den gemensamma jordbrukspolitiken som pågår inom

EU innebär att det kan komma att ställas nya krav på

jordbruksadministrationen i framtiden. Regeringen

anser att de åtgärder som nu vidtas inte får

försvåra sådana förändringar. Samtidigt är det

angeläget att de åtgärder som är möjliga att vidta

för att uppnå en effektivare administration av

jordbruksstöden genomförs. Som utredaren visat är en

koncentration av administrationen till färre enheter

förknippad med stora omställningskostnader.

Utredaren har också redovisat andra nackdelar med en

sådan förändring, såsom svårigheter att uppnå

synergieffekter med verksamhet inom näraliggande

områden, främst gäller detta vissa av miljöstöden. I

alternativet med formaliserad samverkan undanröjs

dessa nackdelar, men utredaren visar också på

nackdelar med samordningsalternativet, bl.a.

begränsningar vad gäller Statens jordbruksverks

möjligheter att uppnå en förenklad styrning av

verksamheten. Utredaren anser dock att fördelarna i

samordningsalternativet överväger nackdelarna. Denna

uppfattning delas av flertalet remissinstanser. Mot

denna bakgrund förordar regeringen alternativet som

innebär en formaliserad samverkan. Regeringen avser

att identifiera ett antal samordningsregioner, inom

vilka en länsstyrelse pekas ut som

samordningsansvarig. Till samordningsansvarig

länsstyrelse i respektive region avser regeringen

att ge ett uppdrag som också innebär krav på

redovisning av vilka åtgärder som planerats eller

vidtagits i syfte att effektivisera och utveckla

verksamheten. Utgångspunkten för uppdraget tas i

utredningens förslag. Genom en sådan ordning bör

arbetssätt och -former kunna utvecklas, varvid

kvalitet och effektivitet höjs. Detta bör också

kunna leda till att kostnaderna för administrationen

kan minskas. De samordningsansvariga länsstyrelserna

skall också ingå i det råd som regeringen avser att

inrätta vid Statens jordbruksverk. Det

kvalitetsarbete och de samverkansprojekt som redan

pågår mellan Statens jordbruksverk och

länsstyrelserna och som syftar till att uppnå

rationaliseringar, ökad kostnadseffektivitet och en

mer enhetlig regeltillämpning har, som utredaren

påvisat, redan haft effekter i verksamheten.

Regeringen bedömer att detta arbete bör fortgå och

ges hög prioritet. I syfte att uppnå en mer

rationell och kostnadseffektiv administration

föreslår utredaren att vissa utvecklingsprojekt inom

IT-området skall genomföras. Regeringen bedömer att

en utveckling inom IT-området är en viktig

förutsättning för en väl fungerande verksamhet. För

att möjliggöra detta bör åtgärder vidtas som kräver

relativt stora investeringar. Utskottet vill

därutöver påpeka att i syfte att minimera skillnader

i bedömningen av stödansökningar i olika län har

Jordbruksverket tillsammans med länsstyrelserna

genomfört en rad åtgärder. SeQnd-projektet startade

år 1999 i syfte att öka effektiviteten och

säkerställa hanteringen av jordbruksstöden på

Jordbruksverket och länsstyrelserna. Erfarna

handläggare har utsetts till s.k.

kvalitetsambassadörer. Deras roll är att förankra

kvalitetsarbetet på respektive arbetsplats.

Det arbete som har inletts utgör enligt utskottets

mening viktiga steg mot en effektivare

jordbruksadministration. Mot bakgrund härav

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:MJ233 (c)

yrkande 13, 2000/01:MJ259 (c) yrkandena 4, 5 och 6,

2001/02:MJ338 (c) yrkande 4, 2001/02:MJ421 (m)

yrkande 4, 2001/02:MJ520 (kd) yrkandena 11 och 12,

2001/02:MJ526 (fp) yrkande 2 i den mån de inte kan

anses tillgodosedda.

Jordbruksverket föreslår i sin aktionsplan för

ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel att tre

olika former av samrådsorgan skall bildas. Ett organ

för de myndigheter som fördelar medel till

forskning, försök och utveckling, ett för att

samordna marknads- och konsumentåtgärder samt ett

utvecklingsforum för ekologisk produktion. Utskottet

har erfarit att regeringen anser att förslagen är

bra och att den typen av samrådsorgan har en viktig

funktion att fylla. Frågan om formerna för

inrättande av sådana organ bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Motion 2001/02:MJ515 (mp)

yrkande 18 är därmed fullt ut tillgodosedd.

När det gäller ramen för de EG-finansierade stöden

och deras utnyttjande som tas upp i motionerna

2000/01:MJ239 (c) och 2001/02:MJ520 (kd) hänvisar

utskottet till tidigare uttalanden om det självklara

i att framförhandlade stöd skall utnyttjas (se bl.a.

bet. 1998/99:MJU7). Riksdagen har godkänt

regeringens förslag i budgeten för år 2002 vad avser

anslag 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och

struktur (prop. 2001/02:1 utg.omr. 23, bet. 2001/02:

MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). I propositionen

anförs om ersättningsnivåerna att under anslaget har

anvisats medel för de av Sverige tillämpade miljö-

och strukturstöden med anknytning till jordbruket

samt för det nationella stödet till jordbruket i

norra Sverige. Regeringen påpekar att lantbrukare i

hela landet har visat stort intresse för åtgärderna

inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet och

att regeringens avsikt är att följa den plan som

finns för programmet i syfte att nå de mål som

formulerats. Nyanslutningen till miljöåtgärderna

bedöms ha blivit något större än vad regeringen

förutsett. Enligt regeringen innebär det stora

intresset att de ekonomiska ramarna blir fullt

utnyttjade. Utskottet avstyrker motionerna

2000/01:MJ239 (c) och 2001/02:MJ520 (kd) yrkande 6 i

den mån de inte kan anses tillgodosedda med det

anförda.

Övriga nationella frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag (mp)

om att tillåta odling av industrihampa

eftersom utskottet delar regeringens

uppfattning att sådan odling kan äventyra

människors liv och hälsa. Härutöver anser

utskottet att tre motionsförslag (kd, c) om

olika former av ersättning vid skördeskador

och epizootier bör lämnas utan riksdagens

åtgärd. Slutligen avstyrker utskottet två

motionsyrkanden (v, kd) med anknytning till

informationssatsning om samerna såsom i

huvudsak tillgodosedda.

Motionerna

I motion 2000/01:MJ245 (mp) anförs att det enligt

Sveriges lantbruksuniversitet skulle vara intressant

att odla hampa med THC-halt lägre än 0,3 % dels för

ekologisk odling, dels som trädesgröda och

komplement till rörflen och Salix. Fibrerna med sina

mycket goda egenskaper kan användas vid tillverkning

av papper, kläder och som isoleringsmaterial hävdas

det i motionen.

Enligt motion 2000/01:MJ243 (kd) har väderleken de

senaste åren för många lantbruksföretag inneburit

stora svårigheter. Motionärerna ställer frågan om

det är företagen som skall bära förlusterna vid

väderleksrelaterade katastrofsituationer. De anser

att regeringen bör genomföra en utredning om detta

och återkomma till riksdagen med förslag härom

(yrkande 9). Liknande synpunkter framförs i motion

2001/02:MJ222 (c) om att utreda möjligheterna till

katastrofersättning för jordbrukare som drabbas av

översvämningar.

Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör ökade

möjligheter till ersättning för produktionsbortfall

vid epizootiutbrott införas. Dessa ersättningsregler

bör utformas så att förebyggande arbete gynnas och

stimuleras (yrkande 21).

Enligt motion 2001/02:MJ424 (kd) finns det behov

av ytterligare forskning om den historiska

utvecklingen när det gäller samerna. Det går

sannolikt inte att undvika, vilket inte heller är

önskvärt, att även situationen för övrig befolkning,

som exempelvis fjällbönderna, inom renskötselområdet

belyses utifrån ett historiskt perspektiv. Viktigt

är också att informationsinsatserna når de vanliga

människorna som inte automatiskt tar till sig den

här typen av information. Likaså bör naturligtvis

informationsinslagen bli en naturlig del inom

skolans undervisning på alla stadier. Det är vidare

ängeläget att informationsinsatserna får en bredd

som gör det möjligt att presentera viktiga delar av

det material som senare års forskning åstadkommit

(yrkande 2).

I motion 2001/02:N307 (v) påpekas att Sametinget

är en statlig myndighet och har

informationsuppgifter. Enligt motionen vore det

naturligt att det nationella informationscentret för

samefrågor placerades hos Sametinget med dess

huvudkontor i Kiruna och lokalkontor i Jokkmokk och

Östersund.

Utskottets ställningstagande

Den s.k. industrihampan tillhör arten Cannabis

sativa L och är därmed samma växt som

cannabisväxten. Det går inte att skilja

industrihampan från cannabisen med blotta ögat utan

det enda som skiljer dem åt är dess innehåll av THC

(tetrahydrocannabinol). THC-halten betecknar halten

narkotiskt substans i växten. All odling av hampa är

enligt svensk lagstiftning klassat som framställning

av narkotika. Tillstånd att odla hampa för

medicinska, vetenskapliga eller andra

samhällsnyttiga ändamål kan beviljas av

Läkemedelsverket. Svensk lagstiftning ger dock inte

möjlighet att bevilja tillstånd för odling av s.k.

industrihampa. Genom EG-lagstiftningen är odling av

hampa för framställning av fibrer berättigat till

s.k. arealstöd och bearbetningsstöd. Stödet är dock

förbundet med flera villkor, bl.a. krävs att hampans

THC-halt inte överstiger 0,3 %. Sverige har dock,

liksom Grekland, valt att behålla förbudet mot att

odla s.k. industrihampa i nationell lagstiftning.

Jordbruksministern hänvisade i ett frågesvar i

riksdagen (svar på fråga 2000/01:1643) att Sverige i

juni 2001 i ett svar till kommissionen anfört, att

med hänsyn till vikten av att skydda människors liv

och hälsa genom att vidta åtgärder mot

narkotikabruk, och till de uppenbara

kontrollsvårigheter som är förbundna med tillåtande

av odling av hampa med låg THC-halt, den svenska

regeringen anser det befogat att inte tillåta sådan

odling i landet. Med hänvisning till detta brev,

angav jordbruksministern att hon inte hade för

avsikt att vidta åtgärder för att tillåta odling av

industrihampa. Utskottet delar jordbruksministerns

uppfattning och avstyrker motion 2000/01:MJ245 (mp).

I samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 2002 tog utskottet upp frågan om problemen

med skördeskador (bet. 2001/02:MJU2). Utskottet

anförde därvid att inom den gemensamma

jordbrukspolitiken jordbruks- och trädgårdsgrödor

inte omfattas av samma stödordningar och att

sårbarheten vid bortfall av skördar därför är olika.

Utskottet sade sig dela regeringens uppfattning att

näringarna som huvudregel skall bära sina egna

kostnader även när det gäller väderleksrelaterade

bortfall av skördar. Företagen måste ta med i

beräkningen att pris och avkastning varierar.

Skattesystemet möjliggör dessutom en utjämning av

inkomsterna mellan olika år. Utskottet anförde

vidare att staten även fortsättningsvis bör ha ett

övergripande ansvar för skördebortfall till följd av

naturkatastrofliknande händelser, och att ansvaret

borde vara detsamma vid skördebortfall såväl i

odlingar av trädgårdsgrödor som jordbruksgrödor.

Utskottet uttalade att det föreligger en viss

osäkerhet om avgränsningen av det statliga ansvaret

för skördebortfall till följd av

naturkatastrofliknande händelser, varför det från

flera synpunkter vore värdefullt om närmare klarhet

kunde vinnas om omfattningen av det statliga

ansvaret härför. Enligt utskottet borde regeringen

därför närmare se över frågan om omfattningen av

statens ansvar för skördebortfall till följd av

naturkatastrofer. Riksdagen beslutade att ge

regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr.

2001/02:106 m.fl.). Utskottets inställning kvarstår

och anser med hänvisning till riksdagens

tillkännagivande att inga ytterligare åtgärder bör

vidtas med anledning av motionerna 2000/01:MJ243

(kd) yrkande 9 och 2001/02:MJ222 (c).

Enligt gällande direktiv inom EU utgår ingen

ersättning för produktionsbortfall vid

epizootiutbrott. Dock tillämpas i Sverige full

ersättning av produktionsbortfall vid utbrott av

vissa allvarliga sjukdomar, t.ex. mul- och klövsjuka

och BSE, medan 50 procent av produktionsbortfallet

ersätts vid vissa andra sjukdomar. Regeringen har

påpekat att det i dagsläget inte finns något

budgetutrymme för att höja ersättningsnivåerna.

Anslutning till kontrollprogram bör ligga i

djurägarens eget intresse, liksom att ha ett högt

säkerhetstänkande. Grövre form av vårdslöshet i

djurskyddshänseende kan innebära reducerad

ersättning. Motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 21

avstyrks.

Regeringen beslutade i februari 2001 (ärende 2001-

02-08 nr 6) att inleda en nationell

informationssatsning om samerna som urbefolkning i

Sverige och samernas kultur. Som mål för

verksamheten anges att öka kunskapen om samerna som

Sveriges urbefolkning och samernas kultur i hela

landet. Regeringen anser vidare att det är av vikt

att få ökat och långsiktigt förtroende mellan samer

och icke-samer och kunna förebygga och motverka

diskriminering. Informationssatsningen kommer att

pågå åren 2002–2004. För perioden har regeringen

avsatt 14 miljoner kronor. Regeringen beslöt

samtidigt att tillsätta en projektkommitté, vilken

fick i uppdrag att lämna förslag till hur en del av

medelsramen skall disponeras för samordning och för

informationsinsatser som bedöms som nödvändiga för

att få en nationell uppslutning och kraftsamling.

Enligt uppdraget bör särskild uppmärksamhet ägnas åt

utbildningsväsendet, medier och olika myndigheters

informationsansvar. Projektkommittén gavs också

uppdraget att besluta om en strategiplan. I november

2001 fastställde projektkommittén ett s.k.

strategidokument för informationssatsningen. I

dokumentet uttalas bl.a. att informationssatsningen

också ska bidra till att skapa förståelse och

initiera en omvärdering av det historiska förloppet.

Därför är det viktigt att stödja långsiktigt arbete

och bidra till att bland annat olika akademiska

discipliner samverkar (sammanträdesprotokoll 2001-

11-14, ärende 54/01). I regeringens regleringsbrev

för budgetåret 2002 avseende Sametinget

(regeringsbeslut 2001-12-13 nr 30) förtydligas

ovanstående med att både mäns och kvinnors historia

och roll skall belysas. Mot bakgrund av det anförda

avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ424 (kd)

yrkande 2.

Sametinget har i dag en lagstadgad skyldighet att

informera om samiska förhållanden (sametingslagen

1992:1433). Den ovan beskrivna projektkommittén har

föreslagit ett nationellt informationscentrum.

(Underlagsrapport Dnr Jo2001/1593/SU).

Informationsbudskap, faktasammanställningar, ny

teknik, nya medier och målgrupper m.m. bedöms som

viktiga frågor att lösa i ett första skede.

Projektkommittén har under sin mandatperiod med

avslut den 31 december 2001 föreslagit att ett

nationellt informationscentrum inrättas för

kraftsamling och nationellt genomslag

(underlagsrapport Dnr Jo2001/

1593/SU). I regeringens proposition En politik för

tillväxt och livskraft i hela landet (prop.

2001/02:4) bedömer regeringen att tre miljoner

kronor bör engångsvis avsättas för etablering av ett

nationellt informationscentrum för samefrågor. En

styrgrupp håller på att tillsättas i samråd med

Sametinget. Arbetet med informationssatsningen har

skett och kommer således att ske i nära samverkan

mellan regeringen och Sametinget. Av årets

regleringsbrev för Sametinget framgår att

styrgruppen skall återrapportera vilka insatser som

gjorts för att öka förtroendet mellan samer och

icke-samer, motverka diskriminering och öka

samordningen av olika aktörers informationsinsatser.

Arbetet med ett nationellt informationscentrum skall

enligt regeringen påbörjas under år 2002 och

centrumet bör vara inrättat under år 2004.

Regeringens avsikt är att på sikt överföra ansvaret

för centrumet till Sametinget. Utskottet anser att

syftet med motion 2001/02:N307 (v) därmed är

tillgodosett.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Internationella riktlinjer (punkt 1)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ218 yrkandena 2, 5 och 7

samt avslår motion 2001/02:MJ527 yrkande 3.

Ställningstagande

Det behövs internationella riktlinjer, i FN:s regi,

för en ekologiskt hållbar jordbruksproduktion, vilka

kan ligga till grund för en liberaliserad marknad

för jordbruksprodukter. De ekologiska villkoren för

jordbruket talar till stor del emot

vidareutvecklingen av en global marknad för

livsmedel om man inte samtidigt vidtar andra

åtgärder för att säkra att produktionen sker på

naturens villkor. Detta skulle kunna göras genom

bl.a. sådana internationella riktlinjer i FN:s regi,

vilka skulle kunna ligga till grund för en

liberaliserad marknad för jordbruksprodukter. Ett

annat hinder för jordbruket i u-länderna är de

tullhinder och kvotsystem som förhindrar konkurrens

på EU-markanden. De fattigaste länderna måste därför

få möjlighet att behålla sina gränsskydd och

kontroll över jordbruksproduktionen samtidigt som de

ges fri tillgång till våra marknader. Vidare bör

liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter

ske parallellt med utvecklingen av jordbruket i

tredje världen. Bondens behov bör sättas i centrum i

den alltmer avreglerade marknaden. Det anförda bör

ges regeringen till känna.

2. Handel med tredje land m.m. (punkt 2)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ515 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Jag anser att EU bör verka för att jordbrukets alla

funktioner, inklusive betydelsen för miljön och

hälsan, erkänns i internationella handelsrelationer.

Dessutom bör handeln med ekologiska produkter med

tredje land underlättas. Det pågående arbetet i

IFOAM (International Federation of Organic

Agriculture Movements), för att skapa kompletterande

gemensamma regelverk är viktigt för marknadens

utveckling. Arbetet kan leda till en kraftigt ökad

efterfrågan på ekologiska produkter från länder där

den egna produktionen är låg. En förutsättning för

en expanderande förädlingsmarknad är dock att

tillgången på råvaror får ett jämnare flöde över

tiden. Import och export är viktiga komplement till

utveckling av den inhemska marknaden. Det är också

viktigt att tredje världens ekobönder inte ställs

utanför EU:s marknad. För att förbättra

möjligheterna till ett utvecklat samarbete bör EU:s

lagstiftning och tillämpning ses över så att handel

med tredje land underlättas. Detta bör ges

regeringen till känna.

3. Den gemensamma jordbrukspolitikens

inriktning (punkt 6)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:U513 yrkande 17,

2001/02:MJ343 yrkande 1 och 2001/02:N266 yrkande 2

samt avslår motionerna 2000/01:MJ218 yrkande 4,

2000/01:MJ234 yrkande 6, 2000/01:

MJ237 yrkande 2, 2000/01:MJ257 yrkande 1,

2000/01:K398 yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37,

2000/01:N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2

och 3, 2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28,

2001/02:MJ500, 2001/02:MJ526 yrkande 1,

2001/02:MJ527 yrkandena 5–8, 2001/02:K426 yrkandena

23 och 28, 2001/02:K428 yrkande 10 samt

2001/02:So624 yrkande 3.

Ställningstagande

En avreglering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik

är i framtiden ofrånkomlig. En sådan förändring

måste dock ske successivt och kombineras med andra

åtgärder. En förutsättning är att andra stora

livsmedelsproducerande länder utanför EU inte

tillför sitt jordbruk dolda subventioner.

Ytterligare en förutsättning är att de inhemska

konkurrensförhållandena ändras och förbättras. Den

gemensamma jordbrukspolitiken hindrar dessutom

länder från tredje världen att exportera till EU.

Detta bör ges regeringen till känna.

4. Den gemensamma jordbrukspolitikens

inriktning (punkt 6)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ218 yrkande 4,

2000/01:MJ234 yrkande 6 och 2001/02:MJ527 yrkandena

5–8 samt avslår motionerna 2000/01:MJ237 yrkande 2,

2000/01:MJ257 yrkande 1, 2000/01:

K398 yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37,

2000/01:U513 yrkande 17, 2000/01:N328 yrkande 1,

2001/02:MJ336 yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ338

yrkandena 27 och 28, 2001/02:MJ343 yrkande 1,

2001/02:MJ500, 2001/02:

MJ526 yrkande 1, 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28,

2001/02:K428 yrkande 10, 2001/02:So624 yrkande 3

samt 2001/02:N266 yrkande 2.

Ställningstagande

Inriktningen av den gemensamma jordbrukspolitiken

behöver ändras så att ekologiskt hållbara

produktionsmetoder, landsbygdsutveckling och

bevarande av ett öppet landskap och biologisk

mångfald prioriteras. Riksdagen bör dessutom begära

att regeringen vid nästa reformering av EU:s

jordbrukspolitik verkar för en förändring från

kompensation för lägre priser och exportstöd till

ersättningar för miljöåtgärder och stöd till

regioner med sämre odlingsförutsättningar. Målet för

den framtida jordbrukspolitiken bör vara ett

konkurrenskraftigt jordbruk som skapar

förutsättningar för en långsiktigt hållbar

livsmedelsproduktion och som tar hänsyn till de

olika förutsättningar som finns i medlemsländerna

när det gäller t.ex. klimat, jordbrukets struktur

och politiska ambitioner. Detta måste göras på ett

sätt som inte leder till en kraftig utslagning av

jordbruk med sociala konsekvenser, hot mot den

biologiska mångfalden och utarmning av landsbygden

som följd. Regeringen bör verka för att

jordbrukspolitiken reformeras så att pengarna i

jordbruksbudgeten förs över från generella stöd till

miljöersättningar och stöd till

landsbygdsutveckling. Vidare bör de enskilda

medlemsländerna i EU ges större möjlighet att själva

anpassa stöden inom landsbygdsförordningen till

nationella preferenser och behov. Det enskilda

landets ekonomiska situation bör påverka kraven på

omfattningen av medfinansiering av åtgärderna inom

landsbygdsförordningen. Vad som anförts ovan bör ges

regeringen till känna.

5. Den gemensamma jordbrukspolitikens

inriktning (punkt 6)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28

samt avslår 2000/01:MJ218 yrkande 4, 2000/01:MJ234

yrkande 6, 2000/01:MJ237 yrkande 2, 2000/01:MJ257

yrkande 1, 2000/01:K398 yrkande 24, 2000/01:U206

yrkande 37, 2000/01:U513 yrkande 17, 2000/01:

N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2 och 3,

2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28, 2001/02:MJ343

yrkande 1, 2001/02:MJ500, 2001/02:MJ526 yrkande 1,

2001/02:MJ527 yrkandena 5–8, 2001/02:K428 yrkande

10, 2001/02:So624 yrkande 3 samt 2001/02:N266

yrkande 2.

Ställningstagande

En grundlig reform av den gemensamma

jordbrukspolitiken bör eftersträvas av Sverige i den

planerade översyn som ska göras år 2003. En sådan

reform måste resultera i långsiktiga och stabila

villkor för bönderna. Därutöver måste mål som

landsbygdsutveckling och multifunktionalitet skrivas

in i fördragstexten. Jordbrukspolitiken bör utöver

traditionell livsmedelsproduktion kompletteras och

mer främja övriga jordbruksprodukter som energi och

åtgärder för att skydda natur, miljö och landskap

och därmed stödja landsbygdens utveckling.

Jordbruket har också stor betydelse för miljö- och

kulturarv, liksom för en rik biologisk mångfald.

Dessa uppgifter måste värderas mycket högt.

Det är vidare viktigt att EU, inte minst genom den

nya livsmedelsmyndigheten, stöder jordbrukarna i

deras strävan att höja kvaliteten på livsmedel och

förebygga epidemier. Hela livsmedelskedjan måste

präglas av kvalitetstänkande och omsorg om djuren.

Djurskyddet måste stärkas och kontrollen förbättras.

Stöd till djurtransporter måste avskaffas. De

plågsamma transporterna av levande djur bör ersättas

av satsningar på fler slakterier.

Slutligen måste jordbruket bli miljömässigt

hållbart. Det kräver att stödsystemet läggs om.

Giftanvändning bör naturligtvis inte främjas med EU-

medel och antibiotika i foder inte tillåtas.

Europeiskt jordbruk skall utmärka sig genom en hög

produktkvalitet, djurvänlighet och miljömässig

hållbarhet. Den fortsatt stora användningen av

miljöfarliga kemikalier måste minska. Vidare är det

önskvärt att den gemensamma jordbrukspolitiken inte,

som tidigare, leder till storindustrialisering av

jordbruket. Mindre familjejordbruk bör främjas. Stöd

till tobaksodling är inte etiskt försvarbart och bör

avskaffas.

Jordbruket kan slutligen bidra till en mer hållbar

energianvändning i Europa genom odlingen av s.k.

energigrödor, såsom bl.a. poppel och pil. Sådana

grödor kan i framtiden bli en betydelsefull och

miljövänlig energikälla. Jordbrukspolitiken bör

därför främja utvecklingen och odlandet av

energigrödor. Det kan dessutom vara ett bra och

lönsamt sätt för många jordbrukare att ställa om

från den överskottsproduktion som i längden inte kan

bibehållas.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna.

6. Den gemensamma jordbrukspolitikens

inriktning (punkt 6)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:N328 yrkande 1,

2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28 samt 2001/02:So624

yrkande 3 samt avslår motionerna 2000/01:MJ218

yrkande 4, 2000/01:MJ234 yrkande 6, 2000/01:MJ237

yrkande 2, 2000/01:MJ257 yrkande 1, 2000/01:K398

yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37, 2000/01:U513

yrkande 17, 2001/02:

MJ336 yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ343 yrkande 1,

2001/02:MJ500, 2001/02:MJ526 yrkande 1,

2001/02:MJ527 yrkandena 5–8, 2001/02:K426 yrkandena

23 och 28, 2001/02:K428 yrkande 10 samt 2001/02:N266

yrkande 2.

Ställningstagande

EU:s jordbrukspolitik bör inriktas på att minska

handelssnedvridande stöd samt att miljö, djuromsorg,

kultur och livskraftig landsbygd värnas. Arbetet

måste syfta till att lämna den politik som gör att

lantbruksföretagen producerar det som berättigar

till störst ersättningar och i stället forma en

politik som gör det möjligt för lantbrukarna att

producera de livsmedel konsumenterna efterfrågar.

Lantbrukarna måste dessutom få en god avkastning på

sina arbetsinsatser. Stödet till jordbruket måste

styras mot miljö- och landsbygdsprogram.

Jordbrukarna måste få betalt för de tjänster det

utför åt samhället, såsom bevarande av öppet

landskap samt bevarande av biologisk mångfald och

kulturmiljöer. Vidare föreslås att politiken skiftar

från en gemensam jordbrukspolitik till en mat- och

landsbygdspolitik.

Ett omställningsprogram måste snarast utarbetas i

syfte att minska EU:s subventioner till

tobaksodlingarna i Sydeuropa. För att stimulera

jordägarna behövs det under en omställningsperiod

EU-bidrag för att de skall kunna övergå till

miljövänlig produktion av annat slag.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna.

7. Den gemensamma jordbrukspolitikens

inriktning (punkt 6)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 1 och

2000/01:K398 yrkande 24, samt avslår motionerna

2000/01:MJ218 yrkande 4, 2000/01:MJ234 yrkande 6,

2000/01:MJ237 yrkande 2, 2000/01:

U206 yrkande 37, 2000/01:U513 yrkande 17,

2000/01:N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2

och 3, 2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28,

2001/02:MJ343 yrkande 1, 2001/02:MJ500,

2001/02:MJ526 yrkande 1, 2001/02:MJ527 yrkandena

5–8, 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28, 2001/02:K428

yrkande 10, 2001/02:So624 yrkande 3 samt

2001/02:N266 yrkande 2.

Ställningstagande

Jordbrukspolitiken behöver avregleras och kraftigt

förändras så att den tar större hänsyn till

jordbrukets roll i det naturliga kretsloppet och

dess konsekvenser för djur, miljö och biologisk

mångfald. Stödet måste skiftas från inkomststöd och

produktionsstöd till miljöstöd och landsbygdsstöd

och stöd till småföretagande. Det är mycket

angeläget att den gemensamma jordbrukspolitiken

reformeras. Riksdagen bör därför begära att

regeringen i EU verkar för att reformeringen av den

gemensamma jordbrukspolitiken påskyndas. Detta bör

ges regeringen till känna.

8. Den gemensamma jordbrukspolitikens

inriktning (punkt 6)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K428 yrkande 10 samt avslår

motionerna 2000/01:MJ218 yrkande 4, 2000/01:MJ234

yrkande 6, 2000/01:MJ237 yrkande 2, 2000/01:MJ257

yrkande 1, 2000/01:K398 yrkande 24, 2000/01:U206

yrkande 37, 2000/01:U513 yrkande 17, 2000/01:

N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2 och 3,

2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28, 2001/02:MJ343

yrkande 1, 2001/02:MJ500, 2001/02:

MJ526 yrkande 1, 2001/02:MJ527 yrkandena 5–8,

2001/02:K426 yrkandena 23 och 28, 2001/02:So624

yrkande 3 samt 2001/02:N266 yrkande 2.

Ställningstagande

Den gemensamma jordbrukspolitiken tar nästan halva

EU:s budget i anspråk. Det är därför mycket viktigt

att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras.

Detta bör ges regeringen till känna.

9. EU:s jordbrukspolitik i förhållande till

andra WTO-parter (punkt 7)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 30.

Ställningstagande

Förändringar av EU:s ersättningssystem till en ökad

marknadsorientering bör inte ske ensidigt. Om EU

lägger om sin jordbrukspolitik samtidigt som andra

stora och viktiga aktörer på världsmarknaden inte

förändrar sin politik kommer det att få stora

negativa konsekvenser för det öppna landskapet, den

biologiska mångfalden, den europeiska modellen samt

för möjligheterna till en levande landsbygd i hela

Europa. En översyn och avreglering av

jordbrukspolitiken skall inom de flesta områden

göras parallellt med USA och andra WTO-partner, för

att förhindra konkurrens på ojämlika villkor,

eftersom USA:s samlade åtgärder för jordbruksstöd är

jämförbara med EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Vad

som anförts om att en översyn och avreglering av

EU:s jordbrukspolitik bör göras parallellt med USA:s

och andra WTO-partners bör ges regeringen till

känna.

10. Den gemensamma jordbrukspolitiken och den

nationella nivån (punkt 8)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:U511 yrkande 11.

Ställningstagande

EU:s jordbrukspolitik är ett exempel på hur fel

centralisering kan slå. Jordbrukspolitiken tar halva

EU:s budget i anspråk, samtidigt som den gynnar

storskalig produktion baserad på bekämpningsmedel

och konstgödsel, vilket skapar stora miljöproblem.

Jordbruksmarkerna i EU hotas samtidigt av utarmning

på grund av det jordbruk som bedrivs inom ramen för

EU:s jordbrukspolitik, vilket naturligtvis är en

katastrof för kommande generationer. Vi anser att en

viktig fråga de närmaste åren måste vara att driva

att den gemensamma jordbrukspolitiken förändras så

att EU endast ger stöd åt ett ekologiskt hållbart,

småskaligt och djurvänligt jordbruk samt att den i

hög grad flyttas till nationell nivå. Detta bör ges

regeringen till känna.

11. Miljöfrågor m.m. (punkt 9)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ527 yrkande 9 samt avslår

motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 8, 2000/01:U511

yrkande 10, 2001/02:MJ375 yrkande 2, 2001/02:MJ515

yrkande 1, 2001/02:MJ518 yrkande 4, 2001/02:MJ526

yrkande 13 och 2001/02:U301 yrkande 38.

Ställningstagande

Det är viktigt att Sverige på gemenskapsnivå

formulerar tydliga mål och höga krav för miljön,

djurskydd samt säkra livsmedel. Detta bör ges

regeringen till känna.

12. Miljöfrågor m.m. (punkt 9)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 8,

2001/02:MJ526 yrkande 13 och 2001/02:U301 yrkande 38

samt avslår motionerna 2000/01:U511 yrkande 10,

2001/02:MJ375 yrkande 2, 2001/02:MJ515 yrkande 1,

2001/02:MJ518 yrkande 4 och 2001/02:MJ527 yrkande 9.

Ställningstagande

Det finns inom EU allmänna miljömål som även

omfattar jordbruket. Jag anser dock att det är

olyckligt att några separata miljömål för den

gemensamma jordbrukspolitiken inte arbetats fram

från kommissionen. Åtgärderna för att minimera

jordbrukets miljöbelastning är otillräckliga. Därför

bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för

jordbruket skapas. När det gäller miljömålen är det,

enligt miljögarantin, möjligt för varje nation att

ha strängare miljökrav än EU:s lägsta nivå. Dessutom

anser jag att jordbrukspolitiken måste avregleras

och kraftigt förändras så att den tar större hänsyn

till jordbrukets roll i det naturliga kretsloppet

och dess konsekvenser för djur, miljö och biologisk

mångfald. Vad som anförts bör ges regeringen till

känna.

13. Miljöfrågor m.m. (punkt 9)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ515 yrkande 1 och

2001/02:MJ518 yrkande 4 samt avslår motionerna

2000/01:

MJ257 yrkande 8, 2000/01:U511 yrkande 10,

2001/02:MJ375 yrkande 2, 2001/02:MJ526 yrkande 13,

2001/02:MJ527 yrkande 9 samt 2001/02:U301 yrkande

38.

Ställningstagande

Inriktningen på den framtida jordbrukspolitiken bör

vara att nå ett ekologiskt hållbart jordbruk. Jag

anser att EU motverkar en miljövänlig utveckling

genom att subventionera ett jordbruk baserat på

bekämpningsmedel och konstgödsel. Detta måste

förändras. Vad som anförts bör ges regeringen till

känna.

14. Jordbrukspolitiken och östutvidgningen

(punkt 10)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ256 yrkande 1 och avslår

motion 2001/02:MJ338 yrkande 29.

Ställningstagande

Vi anser att arbetet med avreglering och

marknadsanpassning av jordbrukspolitiken måste gå

vidare. Detta är särskilt viktigt för att utan

tidsutdräkt kunna genomföra den angelägna

utvidgningen av Europeiska unionen. Detta bör ges

regeringen till känna.

15. Jordbrukspolitiken och östutvidgningen

(punkt 10)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 29 och avslår

motion 2000/01:MJ256 yrkande 1.

Ställningstagande

När EU:s nuvarande jordbruksprogram löper ut 2006

bör den gemensamma jordbrukspolitiken ersättas med

en mat- och landsbygdspolitik (FRP, food and rural

policy). Kandidatländerna bör få delta i denna

process, eftersom de kommer att påverkas av den.

Ansökarländerna bör ges möjlighet att delta i de

kommande diskussionerna om en halvtidsöversyn av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Detta skulle ge

kandidatländerna tid att anpassa sig till

integrationsprocessen och vidta nödvändiga åtgärder

för att förändra sina strukturer. Kandidatländerna

skall uppmuntras att börja införa EU:s lagstiftning

före tillträdet, för att skapa möjligheter att korta

ned övergångsperioder, stödja ytterligare handel,

motverka tillämpningsproblem vid tillträdet och för

att bli medvetna om och avlägsna potentiella hinder

för ett tidigt tillträde så snart som möjligt. Vad

som anförs om att låta EU:s kandidatländer delta i

processen med att skapa en mat- och

landsbygdspolitik (FRP) bör ges regeringen till

känna.

16. Stöd till tobaksodling (punkt 11)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ222 yrkandena 1 och

2, 2000/01:MJ711 yrkande 17 samt 2001/02:So624

yrkande 2.

Ställningstagande

Rökning är i dag ett stort folkhälsoproblem världen

över. Samtidigt illustrerar detta den kluvenhet EU

uppvisar på en rad områden. Å ena sidan vill EU

minska rökningen och arbetar aktivt för detta genom

bl.a. olika upplysningskampanjer. Å andra sidan

utgår stora stöd till tobaksodling. Detta kan inte

vara en riktig och rimlig politik. Ur ett

folkhälsoperspektiv bör stöd och subventioner till

tobaksodling inom EU avvecklas. Sverige måste vara

pådrivande för att så sker, så att rökningen

minskar. Vad som ovan anförts om att avveckla EU:s

stöd och subventioner till tobaksodling bör ges

regeringen till känna.

17. Den nationella jordbrukspolitikens

inriktning m.m. (punkt 12)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ256 yrkande 2 och

2001/02:MJ343 yrkandena 2 och 9 samt avslår

motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 1, 2000/01:MJ237

yrkande 1, 2000/01:MJ243 yrkande 1, 2000/01:N326

yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkandena 2 och 3,

2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,

2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ388,

2001/02:MJ518 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 1

samt 2001/02:N265 yrkande 11.

Ställningstagande

Den svenska jordbrukspolitiken avregleras och

marknadsanpassas. Jord- och skogsbruket är

basnäringar på landsbygden och inom ramen för dessa

verksamheter ryms mycket stora värden. Detta gäller

inte enbart produktionsmässiga utan även stora

kultur- och miljövärden. Inom ramen för odling och

bebyggelse på landsbygden kan man följa tidigare

generationers arbetsinsatser och levnadsvillkor

långt tillbaka i tiden. I detta ligger oskattbara

värden. Samma sak gäller den biologiska miljön. Det

är genom generationers odlarmöda som vi fått den

rika biologiska mångfalden i vårt land. Detta är

också värden som måste bevaras. Samtidigt finns det

anledning att påpeka att bevarandeambitionerna inte

får innebära att man lägger en död hand över

landsbygden och de areella näringarna. Det är

snarare genom ett fortsatt aktivt ägande och

brukande som värdena kan bevaras till kommande

generationer. Bevarandekraven kan inte läggas så

tungt på nuvarande aktiva generation att

verksamheten kraftigt försvåras. Intrång i

äganderätten som baseras på t.ex. kultur- eller

miljöbevarande måste ersättas fullt ut. Kostnaderna

för ett allmänt intresse kan inte enbart bäras av

enskilda markägare. Jordbruksföretagen ses som

enskilda företag med sin styrka just i

produktionsuppgiften. De enskilda företagen skall

generellt sett inte vara beroende av

regionalpolitiska eller miljömässiga beslut. Vad som

anförts ovan bör ges regeringen till känna.

18. Den nationella jordbrukspolitikens

inriktning m.m. (punkt 12)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ237 yrkande 1,

2000/01:MJ243 yrkande 1, 2000/01:N326 yrkande 8,

2001/02:

MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1, 2001/02:MJ520

yrkande 1 och 2001/02:

N265 yrkande 11 samt avslår motionerna 2000/01:MJ233

yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2, 2001/02:MJ289

yrkandena 2 och 3, 2001/02:

MJ338 yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ343 yrkandena

2 och 9, 2001/02:

MJ388 och 2001/02:MJ518 yrkande 3.

Ställningstagande

Jordbruket och förädlingsindustrin har en central

roll för sysselsättningen på landsbygden. En ensidig

svensk avreglering skulle kunna leda till att en

tredjedel av åkermarken blir olönsam och avvecklas.

Detta skulle leda till en dramatisk avfolkning av

landsbygden och därmed vikande marknad för en rad

andra binäringar som är beroende av jordbruket.

Inriktningen av svensk jordbrukspolitik bör dessutom

syfta till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i

hela landet med fullt utnyttjande av befintlig

åkermark. Jord- och skogsbruket utgör för övrigt en

hörnsten i en levande landsbygd, vilkas

förutsättningar måste tas till vara. Det är också

viktigt att reformeringen inriktas på att tillskapa

livskraftiga och kvalitetsinriktade jordbruk och en

livsmedelsförädling i internationell konkurrens.

Detta bör ges regeringen till känna.

19. Den nationella jordbrukspolitikens

inriktning m.m. (punkt 12)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 1 och

2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32 samt avslår

motionerna 2000/01:MJ237 yrkande 1, 2000/01:MJ243

yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2, 2000/01:N326

yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkandena 2 och 3,

2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,

2001/02:MJ343 yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388,

2001/02:MJ518 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 1

samt 2001/02:N265 yrkande 11.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges

förutsättningar att utvecklas som företagare.

Politiska beslut rörande ekonomiska förutsättningar,

miljö och sociala aspekter är därför mycket viktiga

för livskraftiga lantbruksföretag. Jordbrukets har

vidare en stor betydelse som motor för landsbygden.

Det är därför viktigt att man i reformarbetet intar

en positiv inställning till lantbruket och de

tjänster som levereras. Dessutom måste jordbruket

betraktas och användas som en resurs i miljöarbetet.

Detta bör ges regeringen till känna.

20. Den nationella jordbrukspolitikens

inriktning m.m. (punkt 12)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ289 yrkande 2 och

2001/02:MJ518 yrkande 3 samt avslår motionerna

2000/01:MJ233 yrkande 1, 2000/01:MJ237 yrkande 1,

2000/01:MJ243 yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2,

2000/01:N326 yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkande 3,

2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,

2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ343

yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388, 2001/02:MJ520

yrkande 1 samt 2001/02:N265 yrkande 11.

Ställningstagande

Livsmedelskedjan har utvecklats till en mycket

omfattande och resurskrävande hantering. Detta beror

bl.a. på tillgången till billig energi samt en

globaliserad handel. Omstruktureringen till en

storskalig matproduktion med ett litet antal

produktionsanläggningar orsakar omfattande

transporter. Sammantaget utgör livsmedelskedjan en

av våra stora miljöbelastare, såväl i Sverige som

globalt. Problemen med klimatpåverkan, försurning,

marknära ozon, övergödning, nedbrytning av

ozonlagret, hotet mot den biologiska mångfalden,

förbrukning av ändliga resurser, markförstörelse och

vattenföroreningar är exempel härpå. Många av dessa

problem orsakas av tunga transporter, men även det

intensiva bruket av kemikalier i jordbruket orsakar

problem, liksom bevattningen. Därutöver anser jag

att försiktighetsprincipen bör vara helt vägledande

för all livsmedelshantering och för

jordbruksmetoderna. Detta bör ges regeringen till

känna.

21. Generationsväxling i jordbruket (punkt 14)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar

Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Eskil

Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ258 yrkande 2 och

2000/01:MJ259 yrkande 2.

Ställningstagande

Det måste bli en prioriterad framtida uppgift att

skapa förutsättningar för unga att överta

familjegården. Därför bör rimligare ekonomiska

villkor för generationsväxling i jordbruket

tillskapas. Detta bör ges regeringen till känna.

22. Forskningsfrågor (punkt 15)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ207 och avslår motion

2000/01:MJ248 yrkande 1.

Ställningstagande

Odlingen av matpotatis i landet sker i drygt 8 000

företag och på en areal av nästan 25 000 ha.

Medelarealen på ca 3 ha odling per företag visar att

branschen är småskalig. En mindre andel av

produktionen säljs via odlingens kooperativa

utbudsföreningar vilket gör det svårt att

administrera en insamling av kollektiva medel för

forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Potatisodlingen möter en stark internationell

konkurrens på den svenska marknaden och en ökande

konkurrens av andra basprodukter som pasta, ris m.m.

Samtidigt brottas branschen med många problem av

odlingstekniskt slag i sin ambition att utveckla en

miljömässigt och långsiktigt uthållig produktion. I

det sammanhanget krävs fortsatt och intensifierad

forskning om bekämpning av skadegörare i

produktionen och om en säker utsädesodling. Vi anser

att regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag om hur dessa angelägna frågor skall kunna

lösas. Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna.

23. Konsekvensutredning, prognosområde, m.m.

(punkt 16)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ237 yrkandena 3 och

4, 2000/01:MJ243 yrkande 2, 2001/02:MJ336 yrkande 4

och 2001/02:MJ520 yrkande 2 samt avslår motionerna

2000/01:MJ257 yrkande 9 och 2001/02:K321 yrkande 3.

Ställningstagande

Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en

levande landsbygd och tusentals arbetstillfällen i

livsmedels- och skogsindustri. För att få en

helhetsbild av jordbrukets betydelse borde en

särskild konsekvensanalys genomföras. Denna skulle

belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning,

försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna

landskapet, boende och service på landsbygden etc.

Detta är inte minst angeläget i dessa tider då

jordbruket utsätts för hård snedvriden konkurrens

och många, framför allt mindre jordbruk, tvingas

läggas ner. Inhemskt jordbruk är också en

förutsättning för att undvika långa,

miljöförstörande transporter, för att inte bli

försörjningsberoende av andra länder samt för att

upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. Regeringen

bör således snarast återkomma till riksdagen med en

sådan konsekvensanalys som underlag för det

fortsatta beslutsfattandet.

För att effektivt och verklighetstroget kunna

utreda konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut

inom den gemensamma jordbrukspolitiken borde Sverige

arbeta med ett prognosområde där man löpande kan

testa konsekvenserna för svensk del. Arbetsmodellen

borde vara så intressant att EU kan bidra med

projektmedel.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna.

24. Konsekvensutredning, prognosområde, m.m.

(punkt 16)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 9 och

2001/02:K321 yrkande 3 samt avslår motionerna

2000/01:

MJ237 yrkandena 3 och 4, 2000/01:MJ243 yrkande 2,

2001/02:MJ336 yrkande 4 och 2001/02:MJ520 yrkande 2.

Ställningstagande

Riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en ny

utredning med uppdrag att med utgångspunkt i EU:s

miljömål se över vilka miljöeffekter och

miljökostnader som kan kopplas till jordbruket.

Detta bör ges regeringen till känna.

25. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ208, 2000/01:MJ216,

2000/01:MJ256 yrkande 3 och 2001/02:Sk288 yrkande 18

samt avslår motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ233

yrkandena 2–4, 2000/01:MJ237 yrkande 5,

2000/01:MJ257 yrkande 11, 2000/01:N263 yrkande 9,

2001/02:MJ330, 2001/02:MJ338 yrkande 3,

2001/02:MJ520 yrkande 4 samt 2001/02:MJ526 yrkandena

12 och 15.

Ställningstagande

Vi anser att de svenska bönderna måste få samma

konkurrensvillkor som andra bönder i Europa.

Kostnaderna för bl.a. handelsgödsel,

bekämpningsmedel och dieselskatt belastar svenska

lantbruksföretagare på ett orimligt sätt. Dessa

kostnader bör regering och riksdag sänka. Lagar,

regler och föreskrifter måste utarbetas så att de

inte hindrar företagande på landsbygden samt att

lantbruken måste kunna ta del av de

arealersättningar och miljöstöd som finns inom EU i

så stor omfattning som möjligt. Vidare måste

åtgärder snabbt vidtas om det svenska jordbruket

skall kunna konkurrera med jordbruket i övriga EU-

länder. Flera av de förslag som lämnades i den s.k.

Björkska utredningen är mycket bra. I utredningen

föreslogs bl.a. att skatten på handelsgödsel bör

slopas, dieselskatten sänkas liksom beskattningen på

arbetsmaskiner minskas. Utbetalningen av

arealersättningar skall ske under jordbrukarens eget

budgetår och inte komma under påföljande budgetår.

En särskild fråga gäller de allt sämre vägarna som

har blivit ett stort bekymmer för jordbruksnäringen.

Grunden för en livskraftig lands- och glesbygd är

ett lönsamt och konkurrenskraftigt jord- och

skogsbruk. Vad som anförts bör ges regeringen till

känna.

26. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 26. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ237

yrkande 5 och 2001/02:MJ520 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2000/01:MJ208, 2000/01:MJ216,

2000/01:MJ233 yrkandena 2–4, 2000/01:MJ256 yrkande

3, 2000/01:MJ257 yrkande 11, 2000/01:N263 yrkande 9,

2001/02:MJ330, 2001/02:MJ338 yrkande 3,

2001/02:MJ526 yrkandena 12 och 15 samt 2001/02:Sk288

yrkande 18.

Ställningstagande

Förutom klimatmässiga skillnader inom unionen kan vi

konstatera att den svenska regeringens politik

ställer högre krav på exempelvis miljöskydd,

husdjurshygien m.m., vilket ytterligare fördyrar

produktionskostnaderna för svensk

livsmedelsproduktion, jämfört med vad som gäller

inom EU. För att svenskt lantbruk skall bli mer

konkurrenskraftigt är det därför nödvändigt med en

harmonisering av de avgifter som i dag belastar de

svenska bönderna. Om så inte sker avvecklar

regeringen svenskt jordbruk och överlåter till

övriga EU-länder att ta över jordbruksproduktionen.

I samband med saneringen av den svenska

statsbudgeten föreslog den socialdemokratiska

regeringen att extra energiskatter skulle tas ut av

bönderna för att bidra till ett minskat

budgetunderskott. Dessa extraordinära energiskatter

får svenska bönder bära till skillnad från sina

kolleger inom EU. Många jordbruksföretag har i dag

högre elenergikostnader än annan näringsverksamhet i

Sverige, vilket måste anses helt orimligt och måste

rättas till. Den så kallade Björkska utredningen har

tydligt visat att Sveriges bönder har ett betydligt

besvärligare konkurrensläge än bönderna i

grannländerna. Vad som anförts bör ges regeringen

till känna.

27. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 27. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ233 yrkandena 2–4 samt

avslår motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ208,

2000/01:

MJ216, 2000/01:MJ237 yrkande 5, 2000/01:MJ256

yrkande 3, 2000/01:

MJ257 yrkande 11, 2000/01:N263 yrkande 9,

2001/02:MJ330, 2001/02:

MJ338 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 4,

2001/02:MJ526 yrkandena 12 och 15 samt 2001/02:Sk288

yrkande 18.

Ställningstagande

Det svenska jordbrukets förutsättningar att

konkurrera på den europeiska marknaden borde vara

goda. De livsmedel som produceras håller hög

kvalitet, vilket är en viktig exportfördel. Tyvärr

har den svenska regeringen genom inhemska beslut

snedvridit konkurrensen inom jordbruksområdet. De

svenska bönderna belastas med extra kostnader som

bönderna inom EU inte har. Svenskt lantbruk måste få

likvärdiga villkor som sina konkurrenter. Det

handlar om att stärka konkurrenskraften för att

skapa utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i

produktionskapacitet, produktutveckling och

marknadsföring. Dagens lönsamhet i jordbruket är

helt otillräcklig inte bara sett utifrån

investeringsbehov utan även i förhållande till en

rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och

eget kapital. Det svenska jordbrukets ryggsäck måste

lyftas av, inte tyngas av ytterligare bördor. Vad

som behövs är bl.a. omfattande satsningar på

forskning och utveckling samt exportfrämjande

åtgärder. Det innebär även att medel anslås till

småskalig livsmedelsförädling. Sammantaget innebär

dessa åtgärder att det svenska jordbrukets

konkurrenskraft förstärks betydligt. Vi föreslår

bl.a. att man under fyra år satsar på

exportfrämjande åtgärder och satsar på program för

gårdsbaserad livsmedelsförädling. Därutöver behövs

ett femårigt program för strukturomvandlingen av

trädgårdsnäringen och resurser för

trädgårdsbranschens utveckling under fem år. Detta

bör ges regeringen till känna.

28. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 28. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ257 yrkande 11 samt

avslår motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ208,

2000/01:MJ216, 2000/01:MJ233 yrkandena 2–4,

2000/01:MJ237 yrkande 5, 2000/01:MJ256 yrkande 3,

2000/01:N263 yrkande 9, 2001/02:MJ330, 2001/02:MJ338

yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 4, 2001/02:MJ526

yrkandena 12 och 15 samt 2001/02:Sk288 yrkande 18.

Ställningstagande

En annan utmaning blir samtidigt att med böndernas

hjälp öka de positiva effekterna jordbruket har på

miljön, vad gäller insatser för ett öppet

odlingslandskap och en varierad kulturmiljö.

Folkpartiet har krävt att regeringen skall vidta

åtgärder för att lantbrukets konkurrenssituation

skall förbättras. Vi har nu noterat att regeringen

lovat sådana åtgärder, och vi skall med stort

intresse ta del av förslagen när de läggs fram för

riksdagen. Under många år har Europas bönder använt

handelsgödsel med höga halter kadmium i fosfaterna.

Det finns kadmiumfria fosfater, men dessa är mycket

dyra. Det är extremt angeläget att hejda

försurningen av mark och vatten, men det är också

angeläget att få kontroll av, och stopp på, sådant

som kadmium i konstgödsel, beständiga kemikalier,

antibiotika och andra farmakologiska ämnen i gödsel

och rötslam. Dessutom bör EU satsa på att minska

pesticiderna i odlingen, införa utbytesprincipen och

inte minst satsa på forskning om effektiva men

kortlivade pesticider. Dessa har effekt enbart där

det ska vara effekt, men bryts snabbt ner till

ofarliga beståndsdelar. Det bör skapas regler

snarast om maximala nivåer för ett stort antal ämnen

i alla sorters gödsel – naturgödsel är lika illa som

handelsgödsel ur dessa synvinklar. Detta bör ges

regeringen till känna.

29. Exportfrämjande åtgärder (punkt 20)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 29. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 5.

Ställningstagande

Eftersom livsmedelsmarknaden blir alltmer

internationaliserad är det viktigt att svenska

lantbrukare och förädlingsföretag får möjlighet att

vara med och konkurrera med sina produkter på andra

marknader än den svenska. Olika exportfrämjande

åtgärder med hjälp av statliga insatser är särskilt

viktigt för de mindre producenterna som saknar de

större företagens säljorganisationer,

marknadsföringsmöjligheter och kapital. En medveten

satsning på exportfrämjande åtgärder för olika

former av nischprodukter i de areella näringarna

skulle betyda mycket för företagsamheten och

sysselsättningen främst på den svenska landsbygden.

En satsning på exportfrämjande åtgärder under en

fyraårsperiod bör genomföras för både nischprodukter

och andra produkter med sitt ursprung i de areella

näringarna. Vad som ovan anförs om en satsning på

exportfrämjande åtgärder för produkter från de

areella näringarna bör ges regeringen till känna.

30. Regler för arealuttag (punkt 22)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 30. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ219.

Ställningstagande

Reglerna för arealuttag behöver kompletteras. Ett

sätt att kombinera modernt lantbruk med föredömlig

miljövård är att verka för införande av ”beträdor”

inom EU:s regler för arealersättning. ”Beträdor”

innebär att mark som skulle läggas i träda gräsbesås

i fyra meter breda remsor längs fältkanter och

upplåts för bl.a. ridning och promenader.

Ersättningsstödet bör ändras så att ”beträdor” kan

räknas som uttagen areal och därmed åtnjuta

arealersättning från EU. Regeringen bör lägga fram

ett förslag till ändring av regelsystemet för

arealuttag i enlighet härmed. Vad som anförts om

regler för arealuttag bör ges regeringen till känna.

31. Oljeväxtproduktion (punkt 23)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar

Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Eskil

Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 31. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 26,

2000/01:MJ250 och 2001/02:MJ470.

Ställningstagande

Beslutet om Agenda 2000 ledde till en minskad

lönsamhet för proteingrödor och en kraftigt minskad

lönsamhet för oljeväxter samtidigt som spannmålen

fick en viss kompensation för sänkt

interventionspris. Miljöersättning till en växtföljd

med avbrottsgrödor har flera fördelar och stämmer

väl överens med det svenska miljömålet för

jordbruket. Regeringen bör därför återkomma med

förslag till hur problemen med den svenska

oljeväxtproduktionen skall lösas. Regeringen bör

därvid överväga möjligheterna att ge stöd till

avbrottsgrödor så att den svenska oljeväxtodlingen

kan bevaras på traditionella nivåer.

Dessutom anser vi att trädan bör kunna får brytas

den 1 juni i stället för som nu den 1 juli. Detta

för att förbättra förutsättningarna för odling av

höstoljeväxter. Enligt motionen ingår Gotland inte i

de områden som haft tillstånd att bryta trädan den 1

juni för oljeväxtodling. Detta är olyckligt då ett

tillstånd att bryta trädan tidigare skulle

möjliggöra att även försommartorra delar av vårt

land, som Gotland, skulle få ökade möjligheter att

öka odlingen av höstsådda oljeväxter.

Vad som anförts om oljeväxtproduktion bör ges

regeringen till känna.

32. Svensk svinavel (punkt 24)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 32. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ511 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att de värden svensk svinavel och

svinuppfödning har skall värnas och utvecklas. Detta

kan med fördel ske i samarbete med de ekologiska

bönderna. Med tydligare märkning av svenska

charkvaror och bättre information om vad den svenska

uppfödningen innebär skulle det bli lättare för

konsumenten att välja svenskt fläskkött. Om detta

kan ändras kommer producenterna att erfara att en

svensk etisk avel är lönsam. Detta bör ges

regeringen till känna.

33. Stöd till produktion av slaktsvin m.m.

(punkt 25)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 33. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ511 yrkande 3 och

2001/02:MJ515 yrkande 15.

Ställningstagande

Kostnaderna för ekologisk produktion är högre än för

konventionell produktion. Det kan därför finnas

anledning att införa stöd för sådan produktion.

Regeringen bör med anledning härav se över

möjligheterna till stöd för ekologisk produktion av

svin och fjäderfä. Detta bör ges regeringen till

känna.

34. Hästnäringen (punkt 27)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 34. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ230, 2000/01:MJ242,

2001/02:MJ338 yrkande 24 och 2001/02:MJ524 yrkande 1

samt avslår motion 2000/01:MJ744.

Ställningstagande

Vi anser att den kallblodiga travaren bör omfattas

av stödet till utrotningshotade inhemska hästraser

och den svenska halvblodsaveln omfattas av

uppfödarpremier. Inom EU ses hästhållningen som en

del av jordbrukssektorn. I Sverige däremot beaktas

inte hästnäringen inom jordbrukspolitiken. Hästens

och hästnäringens vikt för jordbrukets, landskapets

och regionernas utveckling medför att

jordbrukspolitiska beslut även bör omfatta hästar.

Regeringen bör dessutom överväga om inte EU-stöden

kan nyttjas för att stödja den svenska hästaveln och

hästnäringen. Vad som anförts om hästnäringen bör

ges regeringen till känna.

35. Hästnäringen (punkt 27)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 35. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ744 samt avslår

motionerna 2000/01:MJ230, 2000/01:MJ242,

2001/02:MJ338 yrkande 24 och 2001/02:MJ524 yrkande

1.

Ställningstagande

Antalet kallblodstravare är så litet att arten är

utrotningshotad. Med blott 500 föl per år är den

genetiska mångfalden hotad. För att bibehålla den

nuvarande bredden måste populationens storlek öka

med en takt om åtminstone 1 000 föl per år. För att

uppnå detta bör det införas ett minoritetsskydd inom

travsporten som består av en procentuell andel av

loppen och prispengarna. Uppfödarpremier till ägarna

av betäckta ston är ytterligare en lösning. Detta

bör ges regeringen till känna.

36. REKO-stöd (punkt 30)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar

Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m) och Eskil

Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 36. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ226, 2000/01:MJ256

yrkande 12 och 2001/02:MJ365.

Ställningstagande

Det konventionella jordbruket får inte diskrimineras

vid det fortsatta programmets tillämpning. Det var

fel att slopa REKO-ersättningen. Frågan om de

förlorade ersättningarna måste nu hanteras så att

skadan kan repareras så snabbt som möjligt.

En grundförutsättning för att kunna hålla

kulturlandskapet i hävd är en livskraftig

jordbruksnäring med betande djur. Vallodling är en

förutsättning för att kunna hålla betesdjur. Vall är

en gröda med många fördelar. Användningen av

bekämpningsmedel är liten, och genom sin långa

växtsäsong reducerar vall näringsläckaget.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna.

37. Jordbruket i norra Sverige (punkt 31)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 37. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ256 yrkande 14,

2000/01:MJ258 yrkande 1, 2001/02:MJ240 och

2001/02:MJ421 yrkande 1 samt avslår motionerna

2000/01:MJ259 yrkande 1, 2001/02:MJ379 och

2001/02:MJ385.

Ställningstagande

Jordbruket i Norrlands glesbygd har stor betydelse

för sysselsättning, samhällsstruktur och en

tilltalande landskapsbild. Regelverken efter EU-

inträdet innebär att de nuvarande åtgärderna inom

struktur- och regionalpolitiken uppvisar en mycket

splittrad och svåröverskådlig bild. En reform är

därför nödvändig.

Förutsättningarna för ett väl fungerande jordbruk

finns i Norrland. Tyvärr minskar dock intresset

bland de yngre att driva jordbruk där. Mycket av den

pessimism som särskilt har märkts i ett bälte genom

Gävleborg, Dalarna och Värmland härrör från dåliga

förutsättningar att driva jordbruksföretag under

rimliga ekonomiska villkor. Lantbrukarfamiljen i

Norrland har oftast en låg arbetsinkomst från

jordbruket. Det är därför av största vikt att

företagsklimatet i hela Sverige avsevärt förbättras

så att framtidstron på jordbruket i regionen ökar.

Tyngande skatter, byråkratiskt krångel, dyra

generationsväxlingar och omfattande hämmande

regelverk måste snarast förändras så att

förutsättningar skapas för en långsiktigt hållbar

ekonomi i jordbruket.

Vad som anförts om jordbruket i norra Sverige bör

ges regeringen till känna.

38. Jordbruket i norra Sverige, Stöd till det

fjällnära jordbruket och Transportersättning

till jordbruket i norra Sverige

(punkterna 31, 32 och 34)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 31,

32 och 34 borde ha följande lydelse:

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 38. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ379 samt

avslår motionerna 2000/01:MJ256 yrkande 14,

2000/01:MJ258 yrkande 1, 2000/01:MJ259 yrkande 1,

2001/02:MJ240, 2001/02:MJ385 och 2001/02:

MJ421 yrkande 1.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 38. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ235 yrkande

3 och 2001/02:N255 yrkande 2.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 38. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N255 yrkande 1.

Ställningstagande

Jordbruket spelar en viktig roll som grund i arbetet

för att motverka den negativa utvecklingen för gles-

och landsbygdsbefolkningen. Sammantaget kan jord-

och skogsbruket i norra Sverige vara en motor i

utvecklingen av näringslivet och skapa bättre

förutsättningar för att leva och bo på landet. Det

behövs inga betydande insatser utan ett regelverk

som skapar förutsättningar för utvecklingen.

Jordbruket i norra Sverige har under lång tid

erhållit en regionalpolitisk ersättning för att

täcka de merkostnader som bönderna i området drabbas

av. Motiven för ersättningen har varierat, men i dag

torde de väsentligaste motiven vara att det genom

jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna

landskapet i delar av norra Sverige. Genom

jordbruket skapas också ett betydande antal

arbetstillfällen både inom själva jordbruket och

inom livsmedelsindustrin. Transportstödet är viktigt

för att täcka merkostnaderna för jordbruket i norra

Sverige. EU-inträdet innebar dock att ersättningen

för intransport av jordbruksprodukter urholkades för

mjölk och helt försvann för kött och ägg.

Jordbrukets struktur samt områdets stora avstånd gör

att kostnaderna för insamling av mjölk, ägg och kött

är betydligt högre än på andra håll i landet

samtidigt som kostnaderna för uttransport av

livsmedel är högre eftersom området är mycket

glesbefolkat och har många små butiker. Ett höjt

transportstöd skulle leda till ökad stabilitet och

ökad investeringsvilja bland lantbrukarna i området.

Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag

att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i

fjällnära områden för att kompensera det sämre

utfallet efter EU-inträdet i stödområde 1. Trots

detta har det ännu inte införts någon särskild

ersättning riktad till jordbruket i det här området.

Det har fört med sig en vikande produktion som

kommer att få svåra resultat om det inte sker

någonting från regeringens sida. Jordbruksministern

har i svar på frågor om det fjällnära jordbruket

menat att det faktum att jordbruket är fjällnära

inte i sig innebär att det kan vara berättigat till

extra miljöersättningar. Vi anser att ministern i

och med detta underlåtit att följa riksdagens

tillkännagivande som innebar ett krav på att

regeringen särskilt skulle beakta det fjällnära

jordbruket. Därför anser vi att regeringen snarast

bör återkomma med ett förslag om ekonomiskt stöd

till det fjällnära jordbruket.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna.

39. Jordbruket i norra Sverige (punkt 31)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 39. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ259 yrkande 1 och

2001/02:MJ385 samt avslår motionerna 2000/01:MJ256

yrkande 14, 2000/01:MJ258 yrkande 1, 2001/02:MJ240,

2001/02:MJ379 och 2001/02:

MJ421 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att Norrlandsjordbrukets situation måste

stärkas. Jord- och skogsbruket i norra Sverige kan

utgöra en motor i utvecklingen av näringslivet och

skapa bättre förutsättningar för att leva och bo i

regionen. Det krävs då att politiken innebär att

dessa näringar inte utsätts för en negativ

särbehandling. I dag behövs inga betydande insatser

men däremot ett regelverk som skapar förutsättningar

för utveckling och som också gör det möjligt att ta

del av de samhällsinsatser och medel som redan

finns. För att jord- och skogsbruket skall kunna

vara en ännu starkare motor i näringslivet på

landsbygden i norra Sverige krävs bl.a. att

transportkostnaderna utjämnas, att jordbruket i det

fjällnära området stimuleras, att nationellt

anslagna medel till jordbruket används fullt ut samt

att ersättningarna inom miljöersättningen öppet

odlingslandskap höjs. Detta bör ges regeringen till

känna.

40. Nationell ersättning till jordbruket i

norra Sverige (punkt 33)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 40. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ239 samt avslår

motionerna 2001/02:MJ258 och 2001/02:MJ338 yrkande

10.

Ställningstagande

För att tillvarata de möjligheter som jordbruket och

livsmedelsindustrin ger behöver ytterligare

stimulanser tillföras. Det är naturligt att använda

sig av det utrymme som finns i den nationella

ersättningen samtidigt som ersättningarna och

produktionen kan komma att ligga under referensnivån

i anslutningsfördraget till EU. Det är väsentligt

att den ytterligare stimulansen kommer de

produktionsgrenar till del som är störst och har

störst betydelse för det öppna landskapet och

sysselsättningen, nämligen mjölk- och

svinproduktionen. Detta bör ske genom att

ersättningen till suggorna räknas upp med

ytterligare 600 kr per sugga och resterande belopp

läggs ut på mjölkproduktionen. Detta bör ges

regeringen till känna.

41. Nationell ersättning till jordbruket i

norra Sverige (punkt 33)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 41. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ258 och 2001/02:MJ338

yrkande 10 samt avslår motion 2001/02:MJ239.

Ställningstagande

Norrlandsjordbruket har speciella förutsättningar.

Långa avstånd och ett utsatt klimat gör att

förutsättningarna ser annorlunda ut än på andra håll

i Sverige och i EU. Det är viktigt att särskild

hänsyn tas till Norrlandsjordbrukets

förutsättningar. Ersättning lämnas för att skapa

bättre förutsättningar för jordbruk i norra Sverige.

Jordbruksproduktionen får som villkor för

ersättningen inte öka i förhållande till tiden före

den svenska EU-anslutningen. Den totala nationella

ersättningen har under åren 1995–2000 klart

understigit referensersättningsnivån. Detta tyder på

att lönsamheten är fortsatt svag. En översyn av

systemet med den nationella ersättningen till

Norrlandsjordbruket, i syfte att låta hela

ersättningsnivån komma de areella näringarna till

del, bör komma till stånd. Det är väsentligt att den

ytterligare stimulansen kommer de produktionsgrenar

till del som är störst och har störst betydelse för

det öppna landskapet och sysselsättningen, nämligen

mjölk- och svinproduktionen. Detta bör ges

regeringen till känna.

42. Bärodling (punkt 35)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 42. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ249 samt avslår

motionerna 2001/02:MJ383 och 2001/02:MJ477.

Ställningstagande

Bärodling omfattas av ett nationellt finansierat

regionalstöd, vars syfte är att stimulera odlingen.

Stödet per arealenhet är lägre till bärodling än

till traditionella jordbruksgrödor. Bärgrödorna

medverkar precis som andra grödor till

landskapsbilden, och det borde därför vara möjligt

att de skulle uppbära lika stora miljöstöd som

vanliga jordbruksgrödor. Stöd utgår endast till den

faktiskt odlade arealen, vilket betyder att stora

ytor som åtgår till vändtegar och kör- och gångvägar

inte är stödberättigade. Odlingen kräver också ett

växelbruk, vilket ökar arealbehovet. För att

bärodlingen skall kunna bli ett verkligt alternativ

till andra grödor borde grundstödet ligga på samma

nivå som för andra grödor, räknat utifrån den

bruttoareal som odlingen tar i anspråk. Till detta

läggs sedan det regionala stödet, beräknat på

nettoarealen. Utöver ett förbättrat odlingsstöd

borde också resurser sättas in på kompetens- och

marknadsutveckling. Därutöver behövs forskning och

utveckling när det gäller marknadstillträdet.

Bärodlingen i norra Sverige är en resurs som är väl

värd att värna. Regeringen bör närmare utreda

förutsättningarna och villkoren för detta.

43. Skärgårdslantbruket (punkt 36)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 36

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 43. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ512 yrkande 2 och

2001/02:MJ220 yrkande 13.

Ställningstagande

Det svenska skärgårdsjordbruket är en viktig

förutsättning för att få levande skärgårdar. I dag

brottas jordbruket i skärgården med bristande

lönsamhet, vilket försämrar möjligheterna till att

bibehålla ett öppet landskap, biologisk mångfald och

sysselsättning i skärgården. De specifika

förutsättningar som jordbruket i skärgården har får

inte leda till en utarmning av denna näringsgren.

Det är angeläget att se över situationen för

skärgårdsjordbruket och komma med förslag som kan

förbättra konkurrenskraften. Således bör en särskild

utredning med syfte att ge förslag på hur

konkurrenskraften för skärgårdsjordbruket kan

förbättras tillsättas så fort som möjligt. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

44. Lokal livsmedelsproduktion m.m. (punkt 37)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 44. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ259 yrkande 7 och

2001/02:MJ220 yrkande 14 samt avslår motionerna

2001/02:

MJ456 och 2001/02:MJ518 yrkande 21.

Ställningstagande

Det är viktigt att stödja det lokala näringslivet i

skärgården genom att stödja en småskalig

livsmedelsproduktion och lokal småskalig

livsmedelsförädling. Det råder dock enligt ett

flertal länsstyrelser oklarheter om huruvida

tillämpningen av livsmedelslagstiftningen tar hänsyn

till de speciella villkor som råder för småskalig

livsmedelsförädling. Det kan t.ex. gälla behovet av

att kunna ge dispens från vissa regler för att på så

vis kunna underlätta småskalig livsmedelsförädling.

Därför bör livsmedelslagstiftningen och dess

tillämpningar för småskalig livsmedelsförsörjning

ses över, allt i syfte att underlätta

näringsverksamhet för skärgårdsbor. Det anförda bör

ges regeringen till känna.

45. Lokal livsmedelsproduktion m.m. (punkt 37)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 37

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 45. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ518 yrkande 21 och avslår

motionerna 2000/01:MJ259 yrkande 7, 2001/02:MJ220

yrkande 14 och 2001/02:MJ456.

Ställningstagande

I en värld som alltmer präglas av internationell

handel och ett näringsliv som har exportinriktningen

som överordnad princip, krävs det politisk

medvetenhet och vilja att styra

jordbruksproduktionen mot en lokalare och mer

överskådlig marknad. Vinsterna med kortare avstånd

mellan odlare, bonde, producent och kunder kan

räknas på många plan. Konsumenterna kan lättare

kommunicera med odlaren. Transportbehovet blir

mindre till fromma för det globala klimatet och för

varornas naturliga hållbarhet. Insatserna av

konstgjorda hållbarhetsåtgärder såsom strålning och

antimögelbehandling kan minskas liksom behovet av

konservering. Villkoren för bönder och odlare bör

vara så gynnsamma att incitamenten för

kvalitetsinriktad lokal produktion ter sig som det

attraktiva valet. Samtidigt får då även jordbruket i

fattiga länder ett rättvisare utrymme.

För vår egen regionala balans är ett livskraftigt

och småskaligt jordbruk över hela landet och en

småskalig distribution med t.ex. mobila slakterier,

mindre och fler mejerier, decentraliserade

destruktionsanläggningar och äkta lokala varumärken

något som bildar stommen i en levande landsbygd. De

två till synes oförenliga dimensionerna

bidragsjordbruk och avreglerat jordbruk å ena sidan

samt ekologiskt och industrialiserat jordbruk å den

andra, kan förenas om man ser fördelarna med en

livsmedelsmarknad baserad på främst lokal

avsättning. Självförsörjningsgraden är mycket viktig

i en uppdaterad och mer relevant hotbild för landets

säkerhet.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

46. Fäbodkultur (punkt 39)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m), Per-Samuel Nisser (m) och Eskil

Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 46. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ201 och 2001/02:MJ237

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Fäbodbruken är i dag en liten del av svenskt

jordbruk med totalt ca 195 fäbodar. Verksamheten är

trots sin relativt ringa omfattning mycket viktig

för bevarandet av den biologiska mångfalden,

värdefulla natur- och kulturmiljövärden samt

utrotningshotade husdjursraser. Det krävs därför

åtgärder för att möjliggöra bevarandet av ett

levande fäbodbruk.

För att bevara fäbodbruket och miljön är det

viktigt att verksamhet och boskapsskötsel kan

upprätthållas på det traditionella sättet med fritt

skogsbete och delvis bete på fäboden efter slåtter.

Det bör göras en juridisk översyn av gällande

lagstiftning genom ägofredslagen för att skapa en

hållbar situation för de i dag verksamma

fäbodbrukarna och de som kommer att starta

verksamhet på fäbodar gällande stängsel.

Hoten mot det levande fäbodbruket är dock flera.

Små ekonomiska förutsättningar och svårigheter att

få leverera mjölk från mindre leverantörer som är

basen i fäbodbruket påverkar utvecklingen negativt.

Fäbodbruket står inför en generationsväxling med

unga småbrukare som under nuvarande förutsättningar

tvekar att fortsätta med fäbodbruk. Om de nu

övergripande hoten inte elimineras kan en i dag

positiv utveckling av ett levande fäbodbruk ändå på

sikt vara hotad och en tusenårig kulturtradition gå

i graven. Riksantikvarieämbetet har genomfört en

utredning om förutsättningarna för att bevara

landets fäbodar. De åtgärder som myndigheten

föreslår förefaller inte tillräckliga. När det

gäller fäbodar som ännu är i drift är det nödvändigt

med en kombination av insatser från flera olika håll

och myndigheter. De regelsystem som berör

fäbodverksamheten bör ses över och anpassas till att

främja en levande fäbodkultur i hela landet. Vi

föreslår därför att Riksantikvarieämbetet,

Naturvårdsverket och Jordbruksverket bör få ett

fortsatt gemensamt uppdrag tillsammans med näringens

representanter och föreningar att föreslå konkreta

åtgärder som främjar och möjliggör ett levande

fäbodbruk. Dessutom vill vi se en ökad satsning på

vårdplaner, mark och byggnadsvård på de värdefulla

fäbodar som är eller kommer att vara levande samt

ett bättre juridiskt skydd för att bevara befintliga

fäbodmiljöer.

Många gånger fyller fäbodarna en viktig funktion

genom att bevara utrotningshotade husdjursraser.

Dessa inbegriper bland annat svensk kullig boskap,

som i huvudsak består av fjällkor och rödkullor. Ett

aktivt arbete för en genomarbetad avelsplan skall

finnas för alla de hotade husdjursraserna som finns

listade av Naturvårdsverket och Jordbruksverket.

Detta bör ske tillsammans med Svensk avel, ideella

avelsföreningar samt WWF. Det bör vara av

riksintresse att lämpliga åtgärder vidtas så att

dessa kan bevaras i den miljö där de formats, dvs.

med skogsbete på fäbodar.

Fäbodkulturen handhas i dag av flera statliga

verk, vilket inte är bra. Man bör samordna

verksamheten på ett sådant sätt att den handläggs på

så få verk som möjligt.

Vad som anförts om fäbodkultur bör ges regeringen

till känna.

47. Stöd för hävd av ängs- och hagmarker m.m.

(punkt 41)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 47. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ234 yrkande 7 och avslår

motion 2001/02:MJ375 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regeringen utreda möjligheten

att involvera fler aktörer i bevarandet av ängs- och

hagmarker samt utveckla formerna för alternativ till

stöd till jordbrukare för hävd av ängs- och

hagmarker. Genom förordnande enligt 7 kap.

miljöbalken kan t.ex. särskilt skyddsvärda marker

eller tätortsnära betesmarker ges status av

naturvårdsområde. Detta kan göras genom att lokala

eller regionala myndigheter på uppdrag av

Naturvårdsverket tar huvudansvaret för hävden av

marken genom inhyrning av betesdjur eller genom

särskilda avtal med jordbrukare eller andra som kan

hävda marken. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

48. Ekologisk odling m.m. (punkt 42)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 48. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ256 yrkande 10 samt

avslår motionerna 2000/01:MJ234 yrkande 4,

2000/01:MJ243 yrkande 13, 2000/01:N383 yrkandena 17

och 18, 2001/02:MJ422 yrkande 6, 2001/02:

MJ466 yrkande 6, 2001/02:MJ490, 2001/02:MJ515

yrkandena 16, 17 och 21, 2001/02:MJ520 yrkande 16

samt 2001/02:N364 yrkande 9.

Ställningstagande

Den socialdemokratiska regeringen har satt upp som

mål för den ekologiska livsmedelsproduktionen att

den skall uppgå till 20 procent av den totala

produktionen. Vi moderater är för mångfald också vad

gäller olika produktionsformer men anser inte att

det är politikens uppgift att sätta upp den typen av

kvantitativa mål. Utgångspunkten måste i stället

vara att det är konsumenternas efterfrågan på

marknaden som är avgörande för produktionens

omfattning. Vi är övertygade om att basen i det

svenska jordbruket under överskådlig tid kommer att

utgöras av den konventionella produktionen, sett ur

ett produktions- och miljöperspektiv. Därför har vi

tidigare i vårt budgetförslag för år 2002 föreslagit

att en betydande del av de medel som regeringen

avsatt i sitt för ekologisk forskning i stället

skall satsas på forskning kring miljöåtgärder inom

det konventionella jordbruket. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

49. Ekologisk odling m.m. (punkt 42)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 49. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ422 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2000/01:MJ234 yrkande 4, 2000/01:MJ243

yrkande 13, 2000/01:MJ256 yrkande 10, 2000/01:N383

yrkandena 17 och 18, 2001/02:MJ466 yrkande 6,

2001/02:MJ490, 2001/02:MJ515 yrkandena 16, 17 och

21, 2001/02:MJ520 yrkande 16 samt 2001/02:N364

yrkande 9.

Ställningstagande

För att ytterligare stimulera produktionen av

ekologiska livsmedel krävs ett höjt politiskt mål

för den mängd areal som skall ställas om till

ekologisk produktion. I dag finns ett mål att 20 %

av Sveriges totala odlingsareal skall vara omställd

till ekologisk produktion till år 2005. Målet för år

2010 bör höjas till 30 %. Detta bör ges regeringen

till känna.

50. Ekologisk odling m.m. (punkt 42)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 50. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ243 yrkande 13 och

2001/02:MJ520 yrkande 16 samt avslår motionerna

2000/01:MJ234 yrkande 4, 2000/01:MJ256 yrkande 10,

2000/01:N383 yrkandena 17 och 18, 2001/02:MJ422

yrkande 6, 2001/02:MJ466 yrkande 6, 2001/02:MJ490,

2001/02:MJ515 yrkandena 16, 17 och 21 samt

2001/02:N364 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi vill skapa goda förutsättningar för det

ekologiska jordbruket. Det är nödvändigt att

miljöaspekter vägs in vid utformandet av

jordbrukspolitiken. En övergång till mer

miljöanpassade och ekologiska brukningsmetoder skall

främjas. Det är dock viktigt att för den skull inte

missgynna det konventionella jordbruket. På kort

sikt finns det ingen möjlighet att helt övergå till

ekologiskt jordbruk, inte minst med hänsyn till de

större arealer som blir nödvändiga p.g.a. sänkt

avkastning per hektar. Vi vill därför att både

konventionella och ekologiska bönder skall ha goda

villkor i Sverige. Huvudinriktningen skall dock vara

att övergå till ekologiskt jordbruk. För att

stimulera till ekologiskt jordbruk krävs ett

förenklat regelsystem som skapar goda

förutsättningar för en ökad produktion av ekologiska

grödor. Detta bör ges regeringen till känna.

51. Avveckling av bekämpningsmedel (punkt 43)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 51. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ422 yrkande 5.

Ställningstagande

Studier i vilka bl.a. Livsmedelsverket deltagit har

visat att kemiska bekämpningsmedel inte finns i

ekologiska produkter. Detta är ganska självklart då

kemisk bekämpning inte används inom den ekologiska

produktionen. När det gäller konventionellt

producerade livsmedel har vi genom gränsvärden

fastslagit vilken mängd bekämpningsmedel människan

tål för att inte hälsan skall påverkas. Det är dock

mycket svårt att avgöra vilka framtida hälsoeffekter

vi kommer att se som följd av generationers

användning av bekämpningsmedel. Exempelvis har det

visat sig att flera bekämpningsmedel som tidigare

användes stör hormonbalansen hos försöksdjur.

Effekterna av den tid när dessa bekämpningsmedel var

i bruk kanske vi inte får se förrän i framtiden. När

det gäller importerade livsmedel är det svårare att

reglera detta problem. Det är inte ovanligt att

rester av bekämpningsmedel som är förbjudna i

Sverige hittas i importerade livsmedel. För att i

framtiden kunna undvika vidare hälso- och

miljöeffekter av bekämpningsmedelsanvändningen bör

en total avveckling av bekämpningsmedel vara

målsättningen inom det svenska jordbruket. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

52. Mål för bekämpningsmedel m.m. (punkt 44)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 44

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 52. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ842 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Enligt min mening bör regeringen återkomma till

riksdagen med nytt mål och handlingsprogram för

minskning av bekämpningsmedel i jordbruket.

Regeringen bör dessutom lämna förslag på åtgärder

för hur det nya målet skall kunna nås. Det anförda

bör ges regeringen till känna.

53. Konstgödsel (punkt 46)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 46

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 53. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ515 yrkande 7.

Ställningstagande

Det behövs ekonomiska styrmedel för att få ned

användningen av handelsgödsel. Även om de största

direkta läckagen kommer från konventionella

djurgårdar med stora mängder stallgödsel är

användningen av handelsgödsel indirekt orsaken till

läckagen eftersom det är den vägen som nytillförseln

av kväve till jordbrukssystemet kommer in. I de

ekologiska lantbruken hanteras stallgödseln med

större omsorg eftersom näringsämnena i den inte kan

ersättas med konstgödsel om de går förlorade. Djuren

på de djurtäta konventionella gårdarna äter till

stora delar foder som producerats med handelsgödsel

på gårdar utan djur. En rejäl höjning av

miljöavgiften på handelsgödsel kombinerad med ett

återföringssystem av pengar till lantbruket bör

prövas. Krav på bra teknik vid hantering och

spridning av stallgödsel är också nödvändigt.

Spridning av stallgödsel skall inte göras vintertid.

Krav på skyddszoner utmed vattendrag för att fånga

upp växtnäringsämnen bör skrivas in i skötsellagen.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

54. Genmodifierade grödor (punkt 47)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 47

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 54. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ233 yrkande 12.

Ställningstagande

Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material och

hållbara energiprocesser är exempel på områden där

gentekniken redan är eller kan bli ett viktigt

instrument. Tekniken är dock förenad med risker som

kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid

upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste

därför vara kringgärdad med stränga regler som

skyddar människan och miljön. Möjligheterna med

gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet,

en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser

för vad som är tillåtet. Eftersom vår kunskap ännu

är så begränsad måste prövningen ske från fall till

fall vid tillämpning av modern genteknik. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

55. Beteskrav (punkt 48)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar

Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m) och Eskil

Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 55. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 11.

Ställningstagande

Utformningen av beteskraven bör utformas efter de

lokala förhållandena. Det gäller att på olika sätt

arbeta för att stödja de lantbruk vars förhållanden

är sådana att beteskraven kan vara svåra att följa.

Reglerna bör utformas efter de förutsättningar som

råder i olika delar av landet. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

56. Jordbruksadministration (punkt 49)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 56. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ520 yrkandena 11 och 12

samt avslår motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 13,

2000/01:

MJ259 yrkandena 4–6, 2001/02:MJ338 yrkande 4,

2001/02:MJ421 yrkande 4 samt 2001/02:MJ526 yrkande

2.

Ställningstagande

Vi anser att byråkratin inom

jordbruksadministrationen bör begränsas bl.a. genom

förenklingar av miljöstöden och administrationen av

EU-ersättningarna i övrigt. Bönderna skulle bl.a.

kunna omfattas av ett förenklat förfarande när de

söker stöd från EU, t.ex. genom en möjlighet att

kunna söka för mer än ett år i taget. Detta skulle

ge en mer långsiktig trygghet. Vi anser att

regeringen bör tillsätta en utredning med syfte att

utreda hur ansökningsförfarandet kan förenklas.

Jordbruksverket har också möjligheter att

rationalisera och minska sin byråkrati genom

effektiviseringar, exempelvis genom enkla

clearingsystem. Därför bör en tioprocentig minskning

av kostnaderna för Jordbruksverkets verksamhet vara

möjlig att genomföra. Vi förutsätter att arbetet med

det nya miljöprogrammet som påbörjats leder till ett

enkelt, robust system som är lätt att administrera

och därmed till avsevärt reducerad kostnad. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

57. Jordbruksadministration (punkt 49)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 49

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 57. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 13,

2000/01:MJ259 yrkandena 4–6 och 2001/02:MJ338

yrkande 4 samt avslår motionerna 2001/02:MJ421

yrkande 4, 2001/02:MJ520 yrkandena 11 och 12,

2001/02:MJ526 yrkande 2.

Ställningstagande

Det behövs förenklingar av regelverket kring

jordbruksadministrationen. Myndighetsuppgifterna

borde regionaliseras. Växande blanketthantering och

byråkrati drabbar jordbruket särskilt hårt. Det är

angeläget att så många myndighetsuppgifter som

möjligt läggs på regional nivå nära jordbrukarna.

Blanketthantering och byråkrati behöver därför

begränsas. Slutligen bör stödsystemen förenklas och

kontrollerna i fält förbättras. Detta är viktigt

även om det kan innebära minskade direkta statliga

inkomster. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

58. Jordbruksadministration (punkt 49)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 49

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 58. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ526 yrkande 2 och avslår

motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 13, 2000/01:MJ259

yrkandena 4–6, 2001/02:MJ338 yrkande 4,

2001/02:MJ421 yrkande 4 samt 2001/02:MJ520 yrkande

11.

Ställningstagande

De nya medlemsländerna skall ha full anslutning till

ett EU med en reformerad jordbrukspolitik. För en

ökad tydlighet och som ett led i strävan att

återvinna medborgarnas förtroende måste dagens

snåriga regelsystem, byråkrati och omvittnade fusk

inom EU:s jordbrukspolitik undanröjas. Den stora

byråkratin och de detaljstyrande reglerna skapar

förståelig irritation och illegitimitet för hela

systemet.

Det är likaså förödmjukande för Sveriges och

övriga Europas bönder att tvingas hugga sig fram i

en snårig blankettdjungel i stället för att bruka

öppna landskap. En kraftigt avreglerad och

avbyråkratiserad jordbrukspolitik med satsning på

miljö- och landsbygdsutveckling har däremot helt

andra förutsättningar att lyckas.

EU har i samband med utvidgningen en unik

möjlighet att genomföra reformer i

jordbrukspolitiken som kommer att prägla hela

unionens arbete under lång tid framöver. Det

viktigaste är att skapa förutsättningar för att

jordbrukaren, som vilken annan företagare som helst,

ges möjlighet och frihet att på likvärdiga villkor

konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt

marknad. Konsumentens val skall vara avgörande för

jordbruksproduktionen och konsumenternas förtroende

för europeiska livsmedel måste ytterligare stärkas.

Detta förutsätter att både svensk och europeisk

politik underlättar för små- och nyföretagandet så

att även småskaliga alternativ kan växa fram på

landsbygden. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

59. Medelsramar (punkt 51)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 59. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ520 yrkande 6 och avslår

motion 2000/01:MJ239.

Ställningstagande

Med anledning av Miljöprogramutredningens förslag

och EG-kommissionens beslut om minskad tilldelning

av medel till Sverige finns det anledning att rikta

stark kritik mot regeringens hantering av

miljöprogrammet. På grund av regeringens

försumlighet med att ta till vara de möjligheter som

EU-medlemskapet gav har nu EG-kommissionen drastiskt

skurit ned miljö- och landsbygdsprogrammet, vilket

drabbar svensk lantbruksnäring hårt. Det anförda bör

ges regeringen till känna.

60. Hampodling (punkt 52)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 52

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 60. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ245.

Ställningstagande

Enligt Sveriges lantbruksuniversitet skulle det

vara intressant att odla hampa med THC-halt lägre än

0,3 % dels ekologiskt, dels som trädesgröda och

komplement till rörflen och salix. Fibrerna med sina

mycket goda egenskaper kan användas vid tillverkning

av papper, kläder och som isoleringsmaterial. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Den gemensamma jordbrukspolitiken och den

nationella nivån (punkt 8)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Ekologiskt jordbruk är mycket beroende av naturgivna

förutsättningar. Därför bör jordbrukspolitiken

anpassas till lokala förhållanden om en omställning

till ekologiskt uthållig produktion skall kunna ske.

En fortsatt reformering av EU:s jordbrukspolitik bör

därför leda till att de enskilda medlemsländerna i

EU ges större möjlighet att själva anpassa stöden

till nationella preferenser och behov. Vår

målsättning är att EU:s jordbrukspolitik på sikt

åter nationaliseras.

2. Återföring av miljöavgifter i jordbruket

(punkt 18)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Skatterna på bekämpningsmedel och kadmiumdelen i

gödselmedel infördes båda år 1984. Vi har länge

påpekat att dessa pengar bör återföras till näringen

snarast möjligt, bl.a. för olika typer av

miljöinsatser. Vi välkomnar att regeringen nu

äntligen tagit initiativ i frågan. För närvarande

inväntas EG-kommissionens godkännande efter det att

regeringen i november 2001 översänt ett förslag till

hur återföringen bör ske. Det är angeläget att detta

arbete påskyndas och att likaså den särskilda

utredare regeringen tillsatt med uppgift att

utvärdera effekterna av dessa skatter snarast

redovisar sitt uppdrag. Vi moderater har i annat

sammanhang föreslagit att kvävedelen i gödselskatten

skall avskaffas.

3. Återföring av miljöavgifter i jordbruket

(punkt 18)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel

infördes båda år 1984. Vi har länge påpekat att

dessa pengar bör återföras till näringen snarast

möjligt, bl.a. för olika typer av miljöinsatser. Vi

välkomnar att regeringen nu äntligen tagit detta på

allvar i och med att 363 miljoner kronor avsatts i

budgeten 2002 för detta ändamål. För åren 2003 och

2004 beräknas anslaget till 420 respektive 430

miljoner kronor. För närvarande inväntas EG-

kommissionens godkännande efter det att regeringen i

november 2001 översänt ett förslag till hur

återföringen bör ske. Det är angeläget att detta

arbete påskyndas och att likaså den särskilda

utredare regeringen tillsatt med uppgift att

utvärdera effekterna av dessa skatter snarast

redovisar sitt uppdrag. I händelse av att EG-

kommissionen inte godkänner att dessa pengar

återbetalas måste det övervägas om skatterna över

huvud taget i fortsättningen skall belasta

jordbruksnäringen.

4. Exportfrämjande åtgärder (punkt 20)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

I den alltmer internationaliserade

livsmedelsmarknaden som råder är det självklart

viktigt att svenska producenter får likartade

förutsättningar som producenterna i övriga EU-

länder. Före EU-inträdet var den svenska

produktionen i huvudsak inriktad på att förse den

svenska marknaden med produkter. Exporten till andra

länder var förhållandevis mycket liten. Vissa

åtgärder har vidtagits och medel anslagits för att

stimulera exportverksamheten efter EU- inträdet. Vi

utgår från att dessa insatser kommer att fortsätta.

Dock anser vi att strävan att skapa konkurrens på

likvärdiga villkor för att kunna uppnå en positiv

exportutveckling även på livsmedelsområdet är av

mycket stor betydelse.

5. Svensk svinavel (punkt 24)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Det svenska svinavelsarbetet har i många år

bedrivits inte bara utifrån rent ekonomiska aspekter

utan även med hänsyn till djuretik, folkhälsa och

miljöhänsyn. I Sverige har grisar avlats fram som

skall ha bättre hållbarhet med t.ex. färre

osteokondrosproblem och färre benbrott. Avelsarbetet

har också lett till suggor med bra temperament och

goda modersinstinkter. Dessutom har man genomfört

utgallring av djur med anlag för missbildningar.

Detta har lett till en frisk gris med goda moderdjur

som tar väl hand om ungarna och ger di länge. I

andra länder, som inte har haft denna varsamhet i

aveln, är grisen inte frisk och man fixerar suggorna

i burar för att inte riskera att de biter ihjäl

smågrisarna. Danska grisar har avlats fram med

enbart köttansättning och fysisk tillväxt för

ögonen. Där har man ett uppfödningssystem med

fixering av suggor m.m. som är sämre för djuren än

det svenska systemet. Det svenska avelsarbetet med

dess goda resultat får inte raseras för att få fram

en mer industrianpassad gris.

6. Lokal livsmedelsproduktion m.m. (punkt 37)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Vi delar uppfattningen i många av de förslag som

framförs i motionerna, behandlade under avsnittet

Lokal livsmedelsproduktion m.m. I likhet med

motionärerna anser vi det viktigt att underlätta för

småskalig livsmedelsproduktion och vidareförädling.

Vissa oklarheter råder vad gäller tillämpningen av

livsmedelslagstiftningen och de små företagens

möjligheter att driva sin verksamhet och utveckla

den framöver. Vi har i annat sammanhang lagt förslag

som skulle underlätta denna verksamhet, men avser

att återkomma i frågan när frågor om

livsmedelskontroll m.m. kommer att behandlas av

riksdagen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:MJ201 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

möjliggöra bevarandet av ett levande fäbodbruk i

Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring av

ägofredslagstiftningen så att fortsatt fäboddrift

kan bedrivas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad satsning på

vårdplaner, mark- och byggnadsvård på fäbodar samt

ett bättre juridiskt skydd för att bevara

befintliga fäbodsmiljöer, som är eller kommer att

vara levande.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bevarande av

listade utrotningshotade husdjursraser.

2000/01:MJ203 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att dela stödområde 4.

2000/01:MJ204 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge svenskt lantbruk

konkurrensneutralitet.

2000/01:MJ205 av Gunnel Wallin (c):

Riksdagen begär att regeringen tar till vara

lantbrukarkårens kunskap vid utarbetande av

anvisningar på miljöområdet.

2000/01:MJ207 av Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson

(m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring för att tillgodose behovet av forskning

och utveckling inom svensk potatisodling.

2000/01:MJ208 av Per-Samuel Nisser och Ola Karlsson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jordbrukets villkor.

2000/01:MJ212 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att i skötsellagen införa

krav på odlingsfria zoner på 5–10 meter längs

vattendrag.

2000/01:MJ216 av Lars Hjertén och Lars Elinderson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om villkoren för det svenska

jordbruket.

2000/01:MJ218 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om internationella

riktlinjer, i FN:s regi, för en ekologiskt hållbar

jordbruksproduktion, som kan ligga till grund för

en liberaliserad marknad för jordbruksprodukter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ändrad

inriktning av EU:s jordbrukspolitik med stöd till

ekologiskt hållbara produktionsmetoder,

landsbygdsutveckling och bevarande av ett öppet

landskap och biologisk mångfald.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de fattigaste

länderna måste ha möjlighet att behålla sina

gränsskydd och kontroll över jordbruksproduktionen

samtidigt som de ges fri tillgång till våra

marknader i nord.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall verka för att genderfrågor sätts i centrum i

alla frågor som rör jordbruk, utveckling och

frihandel.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

liberalisering av handel med jordbruksprodukter

måste ske parallellt med utvecklingen av

jordbruket i tredje världen, där bonden sätts i

centrum och ges vad hon eller han behöver för att

kunna hantera en alltmer avreglerad marknad.

2000/01:MJ219 av Ewa Thalén Finné och Ingvar

Eriksson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om komplettering av

reglerna för arealuttag.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av regelsystemet för

arealuttag i enlighet med vad som i motionen

anförs.

2000/01:MJ222 av Viviann Gerdin och Margareta

Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa EU:s

subventioner till tobaksodling i Sydeuropa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att motionens

intentioner skall ingå i regeringens arbete med

miljöfrågorna under det svenska EU-

ordförandeskapet.

2000/01:MJ226 av Lena Ek och Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa riktade vall-

och REKO-stöd till Gotland.

2000/01:MJ230 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den

kallblodiga travaren skall omfattas av stödet till

utrotningshotade inhemska hästraser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den svenska

halvblodsaveln och uppfödarpremier.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU-anpassning av

hästen och hästnäringen till det

jordbrukspolitiska ansvarsområdet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU-stöden till den

svenska hästaveln och hästnäringen.

2000/01:MJ233 av Lennart Daléus m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det är

nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges

förutsättningar att utvecklas som företagare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att svenskt

lantbruk måste få likvärdiga villkor som sina

konkurrenter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det svenska

jordbrukets ryggsäck måste lyftas av, inte tyngas

av ytterligare bördor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

stärka svenskt jordbruks och trädgårdsnärings

konkurrenskraft.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU arbetar för

att åstadkomma internationellt bindande regler om

att hålla genmodifierade grödor och andra grödor

skilda från varandra.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förenklingar av

regelverket kring jordbruksadministrationen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en social

dimension i lantbruket.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i samband med

den aviserade översynen av miljöprogrammet 2002

överväga möjligheterna att ge stöd till

avbrottsgrödor i syfte att den svenska

oljeväxtodlingen skall kunna bevaras på

traditionella nivåer.

2000/01:MJ234 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):

3. Riksdagen begär att regeringen vid nästa översyn

av landsbygdsförordningen ser över reglerna för

miljöstöd för biologisk mångfald i enlighet med

vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen vid nästa översyn

av landsbygdsförordningen ser över reglerna för

miljöstöd för ekologisk odling i enlighet med vad

som anförs i motionen.

6. Riksdagen begär att regeringen vid nästa

reformering av EU:s jordbrukspolitik verkar för en

förändring från kompensation för lägre priser och

exportstöd till ersättningar för miljöåtgärder och

stöd till regioner med sämre

odlingsförutsättningar.

7. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheten att involvera fler aktörer i

bevarandet av ängs- och hagmarker samt utvecklar

formerna för alternativ till stöd till jordbrukare

för hävd av ängs- och hagmarker.

2000/01:MJ235 av Gunilla Tjernberg och Erling

Wälivaara (kd):

3. Riksdagen begär att regeringen fullföljer det

uppdrag riksdagen i december 1998 gav regeringen

om att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i

fjällnära område.

2000/01:MJ237 av Holger Gustafsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om brister i den

svenska delen av jordbrukspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svenska riktlinjer

inför en reformerad CAP-politik inom EU.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i

förändringsarbetet pröva nya former för löpande

konsekvensutredningar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Skaraborgsområdet bör prövas som

prognosområde i ett EU-finansierat projekt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att lantbrukarnas lönsamhet skall stärkas

genom åtgärder när det gäller dieselskatten och

kompensation för sent utbetalda bidrag samt

justering av el- och oljeeldningsskatt så att alla

omfattas.

2000/01:MJ239 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om höjd medelsram för det

svenska landsbygdsprogrammet i samband med den

översyn som skall göras 2002.

2000/01:MJ242 av Birgitta Sellén och Erik Arthur

Egervärn (c):

Riksdagen begär att regeringen utreder

förutsättningar för att bevara och utveckla

hästsektorn i Sverige och speciellt tar fram

lösningar för att bevara kallblodshästen.

2000/01:MJ243 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen av

svensk jordbrukspolitik syftande till att ge

möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och

med fullt utnyttjande av befintlig åkermark.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genomföra en

konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skördeskadeskydd.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förenklat

regelsystem som gynnar ekologisk odling.

2000/01:MJ245 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om odling av hampa med THC-

halt lägre än 0,3 %.

2000/01:MJ248 av Marie Granlund m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om framtagande av ett

framtidsprogram för livsmedelssektorn i Skåne.

2000/01:MJ249 av Ingvar Eriksson och Anders Sjölund

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utveckla villkoren för

bärodlare i bl.a. Västerbotten.

2000/01:MJ250 av Ingvar Eriksson och Roy Hansson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om svensk oljeväxtproduktion.

2000/01:MJ255 av Berit Andnor och Rune Berglund (s):

Riksdagen beslutar att stödområde 2 B i Jämtlands

län överförs till stödområde 2 A.

2000/01:MJ256 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om CAP och

östutvidgningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avreglering och

marknadsanpassning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett

konkurrenskraftigt jordbruk.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ekologisk

produktion.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om miljöåtgärder och

strukturella och regionala åtgärder.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jordbruket i norra

Sverige.

2000/01:MJ257 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen i EU verkar för

att reformeringen av CAP påskyndas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU

skall verka för att separata miljömål för

jordbruket skapas.

9. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en ny

utredning med uppdrag att med utgångspunkt i EU:s

miljömål se över vilka miljöeffekter och

miljökostnader som kan kopplas till jordbruket.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förbättra lantbrukets konkurrenssituation.

2000/01:MJ258 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvecklingen av

jordbruket i Gävleborgs län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om generationsväxling

inom jordbruket.

2000/01:MJ259 av Sven Bergström (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

Norrlandsjordbrukets situation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa

rimligare ekonomiska villkor för

generationsväxling i jordbruket.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att begränsa

blanketthantering och byråkrati.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regionalisering av

myndighetsuppgifter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om enklare stödsystem

och rimligare kontroll i fält.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utökat stöd till

lokala marknadssatsningar.

2000/01:MJ512 av Åsa Torstensson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

villkoren för skärgårdslantbruket och

skärgårdslant- brukarna.

2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avveckla EU:s

stöd och subventioner till tobaksodling.

2000/01:MJ744 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en utredning av

möjligheterna att ålägga travsporten ansvaret för

kallblodstravarens överlevnad som ras och se över

behovet av uppfödarpremier till ägarna av betäckta

kallblodsston.

2000/01:MJ842 av Gudrun Lindvall (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med nytt mål och handlingsprogram för

minskning av bekämpningsmedel i jordbruket.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag på åtgärder för att det nya

målet skall kunna nås.

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU:s

jordbrukspolitik.

2000/01:N263 av Helena Bargholtz (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fortsatt

reformering av jordbrukspolitiken.

2000/01:N326 av Ulf Björklund m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förutsättningarna

för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en

levande landsbygd.

2000/01:N328 av Lennart Daléus m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att knyta EU:s

jordbrukspolitik närmare marknaden, minska

handelssnedvridande stöd samt värna om miljö,

djuromsorg, kultur och livskraftig landsbygd.

2000/01:N383 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

17. Riksdagen begär att regeringen låter utreda

varför det svenska ekojordbruket inte klarar av

att tillfredsställa marknadens efterfrågan.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

överväga statliga stimulanser för att öka

produktionen av ekoprodukter.

2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reformering av

den gemensamma jordbrukspolitiken.

2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att

den gemensamma jordbrukspolitiken förändras så att

EU endast ger stöd åt ett ekologiskt hållbart,

småskaligt och djurvänligt jordbruk.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att

den gemensamma jordbrukspolitiken förändras så att

den i hög grad flyttas till nationell nivå.

2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fortsatt

reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning för

att stärka jordbruket i skärgården.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förändring av

livsmedelslagstiftningen för att främja småskalig

livsmedelsproduktion i skärgården.

2001/02:MJ222 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna

till katastrofersättning för jordbrukare som drabbas

av översvämningar.

2001/02:MJ237 av Anne-Katrine Dunker och Ola Sundell

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

möjliggöra en fortsatt utveckling av vår

fäbodkultur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en samordning av

myndigheter för hanteringen av fäbodkulturen.

2001/02:MJ239 av Olle Lindström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nationell ersättning till

jordbruket i norra Sverige.

2001/02:MJ240 av Olle Lindström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jordbruk i norra Sverige.

2001/02:MJ256 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att behoven av

ytterligare åtgärder för att nå miljömålen skall

ligga till grund för förändringar av jordbrukets

miljöstöd under nuvarande programperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en omfördelning av jordbruksstöden från

generella stöd till miljöstöd skall tillämpas för

att finansiera en utökning av miljöstöden i

samband med den översyn som skall göras inför år

2003.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att utveckla en ny modell

för jordbrukets miljöstöd som tar ett helhetsgrepp

kring hela det produktionsinriktade jordbrukets

miljöproblem i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:MJ258 av Åke Sandström och Birgitta Sellén

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av nationell

ersättning till jordbruket i norra Sverige.

2001/02:MJ289 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

göra hela livsmedelskedjan resurssnål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förändra

jordbrukspolitiken i syfte att främja hållbara

matvanor.

2001/02:MJ329 av Erling Wälivaara och Gunilla

Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förutsättningarna för jord-

och skogsbruket som en hörnsten i en levande

landsbygd.

2001/02:MJ330 av Lars Björkman och Jeppe Johnsson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om de areella näringarnas

villkor.

2001/02:MJ336 av Holger Gustafsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reformerad

jordbrukspolitik för livskraftiga och

kvalitetsinriktade jordbruk och en

livsmedelsförädling i internationell konkurrens.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för en

reformerad gemensam jordbrukspolitik (CAP) inför

2003 i EU.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reformarbetets

förslag i den nya jordbrukspolitiken (CAP) bör

testas i nya former med löpande

konsekvensutredningar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

fullskaligt och reellt prognosområde bör etableras

som ett EU-finansierat projekt i Sverige.

2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jordbruket som

landsbygdens motor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en positiv

inställning till lantbruket och de tjänster som

levereras är ett måste.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge svenskt

lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor, framtidstro

och möjligheter att delta i omställningen mot ett

ekologiskt hållbart samhälle genom att

”ryggsäcken” lyfts av.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regler bör

förenklas för de företag som är aktiva inom

Jordbruksverkets ansvarsområde även om det kan

innebära minskade direkta statliga inkomster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en satsning på

exportfrämjande åtgärder för produkter från de

areella näringarna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn av

systemet med den nationella ersättningen till

Norrlandsjordbruket, i syfte att låta hela

ersättningsnivån komma de areella näringarna till

del, bör komma till stånd.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheterna till

utformning av beteskraven efter de lokala

förhållandena.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändringar av

ersättningarna för produktionsbortfall vid

epizootiutbrott.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att integrera

hästen i jordbrukspolitiken.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

miljöförbättringarna inom jordbruket skall

fortsätta och arbetet med odling i balans skall

drivas med kraft.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen på

reformer av EU:s jordbrukspolitik.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skifta från en

gemensam jordbrukspolitik (CAP) till en mat- och

landsbygdspolitik (FRP).

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta EU:s

kandidatländer delta i processen med att skapa en

mat- och landsbygdspolitik (FRP).

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn och

avreglering av EU:s jordbrukspolitik görs

parallellt med USA och andra WTO-partner.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att jordbruket

måste ses och användas som en resurs i

miljöarbetet.

2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avregleringen av

EU:s jordbrukspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jord- och

skogsbruket som basnäringar på landsbygden och vad

detta innebär för kultur- och miljöbevarandet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om starka

jordbruksföretag.

2001/02:MJ365 av Lena Ek och Margareta Andersson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att det krävs särskilda

insatser för att stimulera det gotländska

lantbruket.

2001/02:MJ375 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändrad

jordbrukspolitik inom EU där biologisk mångfald

betonas mer än i dag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilda medel

till länsstyrelserna för att handla upp god

skötsel av ängs- och hagmarksinventeringens objekt

i klasserna 1, 2 och 3.

2001/02:MJ379 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jordbruk i norra Sverige.

2001/02:MJ383 av Per-Olof Svensson och Raimo

Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om oklara regler för vissa

livsmedelsproducenter.

2001/02:MJ385 av Åke Sandström och Birgitta Sellén

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av och

situationen för jordbruket i norra Sverige.

2001/02:MJ388 av Agneta Lundberg och Göran Norlander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jordbruks- och

livsmedelsproduktion.

2001/02:MJ421 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jordbrukets

situation i Gävleborg.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning av

avveckling av Jordbruksverket.

2001/02:MJ422 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att för att i framtiden kunna undvika

vidare hälso- och miljöeffekter av

bekämpningsmedelsanvändningen bör en total

avveckling av bekämpningsmedel vara målsättningen

inom det svenska jordbruket.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att målet för areal ekologiskt odlad mark

bör ökas till att senast 2010 uppgå till 30 %.

2001/02:MJ424 av Ulf Björklund och Jan Erik Ågren

(kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

informationsinsatser och möjligheter till stöd för

produktion av aktuellt material.

2001/02:MJ456 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om stöd till småskalig

produktförädling.

2001/02:MJ466 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stimulerande

åtgärder för ekologiskt lantbruk.

2001/02:MJ470 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att trädan får brytas den 1

juni i stället för den 1 juli, för att därmed

förbättra förutsättningarna för odling av

höstoljeväxter.

2001/02:MJ477 av Yvonne Ångström och Åke Sandström

(fp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jämställda villkor för

yrkesmässig bärodling och annan odling i norra

Sverige.

2001/02:MJ482 av Rune Berglund och Berit Andnor (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om får- och lammproduktion.

2001/02:MJ490 av Agneta Brendt och Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att på sikt utveckla

den ekologiska odlingen till den dominerande

odlingsmetoden.

2001/02:MJ500 av Hillevi Larsson och Nalin Pekgul

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om reformering av EU:s

jordbrukspolitik.

2001/02:MJ511 av Gudrun Lindvall (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svensk grisavel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stöd till

ekologisk produktion av slaktsvin.

2001/02:MJ515 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inriktningen

på EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall vara att

nå ett ekologiskt hållbart jordbruk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen på

EU:s jordbrukspolitik i övrigt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att underlätta

handel med ekologiska produkter med tredje land.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

ekonomiska styrmedel och andra åtgärder för att

minska användningen av konstgödsel.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av stöden

för gris och fjäderfä.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

billigare ekologisk mat.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

behoven av medel för marknadsstödjande åtgärder

senast 2003.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett

samrådsorgan.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en handlingsplan

för ekologiskt förökningsmaterial.

2001/02:MJ518 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av att

beakta försiktighetsprincipen i jordbruket.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändrade

jordbrukssubventioner.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om sambandet

mellan lokal produktion, regionalpolitik och

säkerhetsaspekter.

2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen av

svensk jordbrukspolitik syftande till att ge

möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och

med fullt utnyttjande av befintlig åkermark.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genomföra en

konsekvensanalys om jordbruksnäringens betydelse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom EU

harmonisera avgifter och skatter för jordbruket.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principen att

miljöavgifter i jordbruket skall återgå till

näringen för miljöinsatser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag

långsiktigt skall ligga på en nivå som innebär att

Sverige fullt ut använder de EU-anslag som är

möjliga.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning med syfte att förenkla förfarandet vid

ansökan om miljöstöd med en förlängd stödperiod.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att minska

jordbruksbyråkratin.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svensk hållning i

WTO-förhandlingarna.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förenklat

regelsystem som gynnar ekologisk odling.

2001/02:MJ524 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hästar bör

likställas med andra djurenheter inom svenskt

jordbruk.

2001/02:MJ526 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den gemensamma

europeiska jordbrukspolitiken, CAP, måste

reformeras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förenkla det

regelsystem som inbegriper jordbrukspolitiken.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU

skall verka för att separata miljömål för

jordbruket skapas.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder

för att förbättra lantbrukets konkurrenssituation.

2001/02:MJ527 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att EU, med

hjälp av exportsubventioner, inte skall fortsätta

att dumpa sina överskott till länder utanför EU.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att målen

för den gemensamma jordbrukspolitiken revideras i

enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för en reform

som leder till att pengarna i jordbruksbudgeten

förs över från generella stöd till

miljöersättningar och landsbygdsutveckling.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att de

enskilda medlemsländerna ges större möjlighet att

själva anpassa stöden inom landsbygdsförordningen

till nationella preferenser och behov.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att det

enskilda landets ekonomiska situation skall kunna

påverka kraven på grad av medfinansiering av

åtgärder inom landsbygdsförordningen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att i

kombination med revideringen av den gemensamma

jordbrukspolitiken, i enlighet med vad som anförs

i motionen, verka för att tydliga mål och höga

krav för miljö, säkra livsmedel och höga

djurskyddskrav formuleras på gemenskapsnivå.

2001/02:K321 av Helena Bargholtz (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fortsatt

avreglering av jordbrukspolitiken.

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reform av EU:s

jordbrukspolitik syftande till ett hållbart och

konkurrenskraftigt europeiskt jordbruk.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

jordbrukspolitik bör främja utveckling och odling

av energigrödor.

2001/02:K428 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om reform av EU:s

jordbrukspolitik.

2001/02:N255 av Gunilla Tjernberg och Erling

Wälivaara (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en höjd

transportersättning för jordbruket i norra Sverige

där kött och ägg ingår i underlaget.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör fullfölja riksdagens beslut och komma

med anvisningar om stöd till det fjällnära

jordbruket.

2001/02:N265 av Ulf Björklund m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förutsättningarna

för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en

levande landsbygd.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheter till

arbetstillfällen på landsbygden genom

återställningsarbeten till ursprunglig miljö

enligt miljökvalitetsmålet Levande sjöar och

vattendrag.

2001/02:N266 av Christel Anderberg m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reformering av

Europeiska gemenskapens gemensamma

jordbrukspolitik.

2001/02:N307 av Siv Holma och Stig Eriksson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att det nationella

informationscentret för samefrågor bör placeras hos

Sametinget.

2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

överväga statliga stimulanser för att öka

produktionen av ekoprodukter.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att grunden för en

livskraftig lands- och glesbygd är ett lönsamt och

konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.

2001/02:So624 av Viviann Gerdin och Margareta

Andersson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

ekonomiska stöd till tobaksodlingar måste

avvecklas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bidrar med

ekonomisk stimulans för att öka motivationen för

jordägarna att ställa om produktion.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kraftfullt

reformera EU:s gemensamma jordbrukspolitik.