Bet. 2001/02:MJU16

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU16

Hållbar utveckling

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse

2001/02:50 Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling jämte

tre följdmotioner med 16 motionsyrkanden. I

skrivelsen lämnas en redovisning av hur arbetet med

strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling fortskrider i Sverige, inom EU och

internationellt.

I betänkandet behandlas vidare regeringens

skrivelse 2001/02:172 Nationell strategi för hållbar

utveckling och 3 följdmotioner med 25 yrkanden. I

skrivelsen anförs att hållbar utveckling är det

övergripande målet för regeringens politik.

Regeringen redovisar en nationell strategi för

hållbar utveckling: ekologiska, sociala - inklusive

kulturella - och ekonomiska. Ett antal strategiska

kärnområden redovisas och dessa lyfter regeringen

fram som viktiga i det fortsatta arbetet med hållbar

utveckling. För att uppnå de uppställda målen behövs

effektiva styrmedel för genomförande, indikatorer

för uppföljning och, inte minst, ett brett

deltagande från hela samhället. Skrivelsen har två

syften: att uppfylla det internationella åtagandet

till världstoppmötet i Johannesburg och att ge en

avstämning och samtidigt en framåtblick avseende

hållbar samhällsutveckling i Sverige.

I betänkandet, som följer dispositionen i den

senare skrivelsen, behandlas även 95 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 2001. Motionerna

avser främst frågor rörande miljökvalitetsmålen

Ingen övergödning, Frisk luft och Bebyggd miljö.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns 60 reservationer och 10

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Frågor från Riokonferensen 1992

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande 1.

Reservation 1 (mp)

2. Begreppet hållbar utveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande 3.

Reservation 2 (mp)

3. Samhällsekonomiska och sociala aspekter

i miljöarbetet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande

6.

Reservation 3 (m)

4. Det civila samhället

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande

2.

Reservation 4 (c)

5. Gynnade verksamheter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ260 yrkande

1.

Reservation 5 (fp)

6. Ekologisk hållbarhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ38.

7. Framtidstro på miljöområdet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande

1.

Reservation 6 (m)

8. Utfasning av MTBE

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ356.

Reservation 7 (mp)

9. Studie om kemiska ämnens påverkan på

miljö och djurliv.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ382 yrkande

3.

10. Helhetssyn på miljö och hälsa

Riksdagen avslår motion 2001/02:So621 yrkande

1.

11. Miljövänliga bildäck

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ346.

12. Ansvar och kompetens för

efterbehandling av förorenade områden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ8 och

2001/02:MJ364.

13. Förenklad miljöprövning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ377.

Reservation 8 (mp)

14. Långsiktiga medel för sanering av

förorenade områden

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo244 yrkande

13.

15. Statens ansvar för Kvarntorpsområdet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ393.

16. Övergödning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ209

yrkande 13 och 2001/02:MJ476 yrkande 3.

Reservation 9 (m)

17. Utsläpp av kväve m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ375

yrkande 1 och 2001/02: MJ466 yrkandena 1 och 3.

18. Djurtäthet i läckagebenägna områden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ466 yrkande

2.

Reservation 10 (mp)

19. Skyddszoner utmed vattendrag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ466

yrkande 4 och 2001/02: MJ476 yrkande 4.

Reservation 11 (mp, v, fp)

20. Våtmarker i odlingslandskapet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ466 yrkande

5.

21. Slam i kretsloppet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ279,

2001/02:MJ299 yrkande 2, 2001/02:MJ466 yrkande 8

och 2001/02:MJ519 yrkande 6.

Reservation 12 (v)

Reservation 13 (kd)

Reservation 14 (mp)

22. Fosforkonvention

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande

31.

Reservation 15 (c)

23. Grönbok om fosforhushållning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande

32.

Reservation 16 (c)

24. Biobränslens kvalitet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ260 yrkande

3.

Reservation 17 (fp)

25. Producentansvar och källsortering

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ6 yrkande

3, 2001/02:MJ224, 2001/02:MJ287 yrkande 1,

2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310, 2001/02: MJ337

yrkande 33, 2001/02:MJ359, 2001/02:MJ442,

2001/02:MJ519 yrkande 13 samt 2001/02:MJ521

yrkandena 16-18.

Reservation 18 (mp)

Reservation 19 (c)

Reservation 20 (fp)

26. EU-standard för returförpackningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ348.

27. Forskning inom sophantering och

avfallsdeponier

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ287 yrkande

3.

28. Strategi för kretsloppsanpassning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ299 yrkande

1.

Reservation 21 (v)

29. Omhändertagande av animaliskt avfall

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ326.

30. Sjön Molnbyggen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ382 yrkandena

1 och 2.

31. Deponiförbudet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande

23.

Reservation 22 (c)

32. Avgift för sopdeponi

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 yrkande

7.

33. Transport av miljöfarligt avfall

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ203.

Reservation 23 (m)

34. Uttjänta lädervaror

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ232 yrkande

1.

35. Flyttning av fordon

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ211

yrkande 1, 2001/02:MJ313 och 2001/02:MJ386.

Reservation 24 (kd, c)

36. Skrotningspremien

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ211

yrkande 2, 2001/02:MJ259 och 2001/02:MJ423

yrkande 8.

Reservation 25 (kd)

Reservation 26 (c)

37. Skrotningspremie för tvåtaktsmotorer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ423

yrkande 9 och 2001/02: MJ519 yrkande 2.

Reservation 27 (kd)

38. Ett 16:e miljökvalitetsmål

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 1.

39. Miljösituationen i och kring

Östersjön

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 5.

Reservation 28 (fp)

40. Miljölots på fartyg i Östersjön

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 6.

Reservation 29 (fp)

41. Västerhavets miljö

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ373.

42. Åtgärder mot förorenade vatten

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 yrkande

9.

43. Fredning av Skagerrak och Kattegatt

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ467 yrkande

5.

Reservation 30 (mp)

44. Helsingforskommissionens mål

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ476 yrkandena

1 och 2.

45. Avgift på utsläpp av förorenat vatten

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ521 yrkande

7.

Reservation 31 (fp)

46. Åtgärder för att förbättra

folkhälsan

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 3.

Reservation 32 (v)

47. En rättvis global livsmedelsförsörjning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 7.

Reservation 33 (v, mp)

48. Barnperspektiv i miljöarbetet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande

8.

Reservation 34 (c)

49. Hållbar sysselsättning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 4.

Reservation 35 (v)

50. En bättre utomhusmiljö

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ285 yrkande

1.

51. Ekologisk skuld

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 1.

Reservation 36 (v, mp)

52. Grön skatteväxling

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ6

yrkande 2 och 2001/02: MJ260 yrkande 5.

53. Miljöcertifiering av departement och

myndigheter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 2.

54. Funktionstänkande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ7 yrkande

1 och 2001/02:MJ337 yrkandena 9 och 20.

Reservation 37 (c)

55. Rättvist miljöutrymme m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ39

yrkande 2 och 2001/02: MJ40 yrkande 10.

Reservation 38 (v, mp)

56. Faktortänkande

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande

10.

Reservation 39 (c)

57. Strategi för miljöexport

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 9.

Reservation 40 (c)

58. Ekonomisk tillväxt

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkandena

2-4.

Reservation 41 (m) - delvis

59. Statens ansvar för miljön

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande

5.

Reservation 41 (m) - delvis

60. Ny miljövänlig teknik

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande

8.

Reservation 41 (m) - delvis

61. Miljöfarliga ämnen

Riksdagen avslår motion 2001/02:U301 yrkande

45.

Reservation 42 (fp)

62. Hållbar utveckling i alla regioner

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ39

yrkande 5 och 2001/02: MJ337 yrkande 22.

Reservation 43 (v)

Reservation 44 (c)

63. Certifieringssystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande

12.

Reservation 45 (mp)

64. Hållbart samhällsbyggande

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 6.

Reservation 46 (v)

65. Energipolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 4.

Reservation 47 (fp)

66. Förnybara energibränslen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ260 yrkande

4.

Reservation 48 (fp)

67. Energiskatter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 3.

68. Miljöanpassat transportsystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 4.

Reservation 49 (c)

69. Utfasning av svavelrik bunkerolja

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 5.

70. Nollemissionsfordon

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 6.

Reservation 50 (c)

71. Agenda 21-arbetet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ507 och

2001/02:MJ518 yrkande 16.

72. Internationellt miljösamarbete m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ40

yrkande 2 och 2001/02: MJ209 yrkande 10.

Reservation 51 (m)

Reservation 52 (mp)

73. Rent vatten

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkandena

13-15.

Reservation 53 (mp)

74. Stöd till åtgärder i andra

Östersjöländer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ7 yrkande

7 och 2001/02: MJ466 yrkande 9.

Reservation 54 (c) - delvis

75. Nordisk miljöunion

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ7 yrkande

8 och 2001/02:U302 yrkande 4.

Reservation 54 (c) - delvis

76. Överstatlighet på miljöområdet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ337

yrkande 21 och 2001/02: U303 yrkande 14.

Reservation 55 (m)

Reservation 56 (c)

77. Miljö- och hälsokrav i internationella

handelsrelationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ518 yrkande

7.

Reservation 57 (mp)

78. Tillämpning av

gemenskapslagstiftningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:U348 yrkande 5.

Reservation 58 (mp)

79. Johannesburgkonferensen

Riksdagen avslår motion 2001/02:U348 yrkande

17.

80. Utkast till strategi för hållbar

utveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:K426 yrkande

24.

81. Miljöklausuler i handelsavtal

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkandena

4-6.

Reservation 59 (mp) - delvis

82. Den globala miljöfonden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande 7.

Reservation 59 (mp) - delvis

83. Konventionen om biologisk mångfald

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande

11.

Reservation 59 (mp) - delvis

84. Den globala förvaltningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkandena

8 och 9.

Reservation 59 (mp) - delvis

85. Produkter från fattiga länder

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande

16.

Reservation 59 (mp) - delvis

86. Enskilda organisationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande

17.

Reservation 59 (mp) - delvis

87. Miljöbalken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande

9.

Reservation 60 (m)

88. Indikatorer

Riksdagen avslår motion 2001/02:U348 yrkande

16.

89. Skrivelserna

Riksdagen lägger skrivelserna 2001/02:50 och

2001/02:172 till handlingarna.

Stockholm den 21 maj 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar

Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-

Erik Karlsson (v), Caroline Hagström (kd), Per-

Samuel Nisser (m), Maria Wetterstrand (mp), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Carina Ohlsson

(s), Willy Söderdahl (v), Ester Lindstedt-Staaf (kd)

och Anne-Katrine Dunker (m).

2001/02

MJU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för

en ekologiskt hållbar utveckling

Regeringen redovisar årligen för riksdagen hur

arbetet med att nå en ekologiskt hållbar utveckling

fortskrider. Därigenom får riksdagen kontinuerlig

information om vad som har hänt inom de olika

departementens verksamhetsområden. Redovisningarna

innehåller en sammanställning av vidtagna åtgärder

och effekter på omställningsarbetet. Redovisningen

innehåller också nya åtgärder som följer av förslag

som regeringen presenterat i propositioner som lagts

fram under året eller i samband med andra beslut.

Regeringens utgångspunkt för arbetet med att

ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet har

varit det åtgärdsprogram som 1997 redovisades i

skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13).

Detta program innehöll 93 åtgärdspunkter fördelade

på de dåvarande tretton departementen inom

Regeringskansliet.

Årets skrivelse är den sista i sitt slag.

Kommande redovisningar görs i anslutning till

regeringens årliga redovisning till riksdagen om hur

arbetet med att nå miljökvalitetsmålen fortskrider.

Skrivelsen har utformats i samarbete med

Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Vid femårsöversynen 1997 av FN:s konferens om

miljö och utveckling, som hölls i Rio de

Janeiro 1992, åtog sig FN:s medlemsstater att

färdigställa nationella strategier för hållbar

utveckling senast 2002. En strategi för hållbar

utveckling skall, enligt beslutet, föra samman

sociala, ekonomiska och miljömässiga

prioriteringar. I Sverige pågår inom många

politikområden omställningsarbete till ett mer

hållbart Sverige. På många områden har Sverige

varit och är ett föregångsland i

omställningsarbetet, inte minst när det gäller

ekologisk hållbarhet. Detta förändringsarbete

är en långsiktig och fortlöpande process. Den

nationella strategin 2002 skall ses som ett

steg i arbetet med att integrera de olika

dimensionerna av hållbar utveckling.

Omställningsarbetet kräver en bred medverkan

från olika samhällsaktörer och att det

förankras i samhället. Den strategi som nu

presenteras skall fortlöpande följas upp och

utvärderas.

Miljökvalitetsmålen

Våren 1999 godkände riksdagen med anledning av

regeringens proposition Svenska miljömål ett system

med 15 miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet

med miljökvalitetsmålen är att vi till nästa

generation skall kunna överlämna ett samhälle där de

stora miljöproblemen är lösta. På förslag av

regeringen i proposition 1997/98:145 Svenska

miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige

fattade riksdagen i april 1999 beslut om en ny

struktur i arbetet med miljömål och fastställde 15

nationella miljökvalitetsmål. Samtidigt som

riksdagen fattade beslut om att anta de 15

övergripande miljökvalitetsmålen begärde riksdagen

att i ett sammanhang få ta ställning till alla de

delmål, åtgärder och strategier som behövs för att

nå de 15 övergripande miljökvalitetsmålen (bet.

1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). De 15 målen

omfattar: Frisk luft, Grundvatten av god

kvalitet, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande

våtmarker, Hav i balans samt levande kust och

skärgård, Ingen övergödning, Bara naturlig

försurning, Levande skogar, Ett rikt

odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, God bebyggd

miljö, Giftfri miljö, Säker strålmiljö, Skyddande

ozonskikt och Begränsad klimatpåverkan.

I november 2001 godkände riksdagen regeringens

proposition Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) med förslag till ca

60 delmål för 14 av de 15 miljökvalitetsmålen.

Riksdagen godkände också regeringens förslag till

åtgärdsstrategier m.m.

I april 2001 godkände riksdagen regeringens

förslag till fem delmål för miljökvalitetsmålet

Giftfri miljö (prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15,

rskr. 2000/01:269).

En skärpning och precisering av det 15:e

klimatmålet, Begränsad klimatpåverkan, ett delmål

samt frågor rörande uppföljning och

kontrollstationer m.m. beslutades av riksdagen i

februari 2002 (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10,

rskr. 2001/02:163).

Bakgrund

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för

en ekologiskt hållbar utveckling

Nationellt och internationellt arbete med att

utveckla strategier för hållbar utveckling pågår.

Vid Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001

antogs en strategi för hållbar utveckling.

Strategin syftar till att anpassa EU:s politik till

en långsiktigt ekologiskt, ekonomiskt och socialt

hållbar utveckling. Arbete pågår också med att ta

fram en svensk nationell strategi för hållbar

utveckling. Denna skall presenteras för riksdagen i

mars 2002 och senare till världstoppmötet om hållbar

utveckling i Johannesburg i september 2002.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Genom att ange riktlinjer och strategi för en

hållbar utveckling visas hur samhällsutvecklingen

långsiktigt kan ske på ett sätt som tryggar

välfärden och goda levnadsförhållanden för kommande

generationer. Detta ställer krav på att

dagspolitiken på ett kostnadseffektivt sätt bidrar

till utvecklingen av samhällsekonomin och sociala

villkor samtidigt som miljötillståndet förbättras

och naturresurser utnyttjas effektivt. I skrivelsen

redovisas hur regeringen praktiskt anpassar

politiken på ett långsiktigt hållbart sätt. Därmed

uppfyller Sverige också sina internationella

åtaganden om att utarbeta en nationell strategi för

hållbar utveckling och att genomföra olika

internationella strategier för hållbar utveckling på

nationell nivå.

Skrivelsernas huvudsakliga innehåll

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för

en ekologiskt hållbar utveckling

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur

arbetet med strategier och åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i Sverige,

inom EU och internationellt. Skrivelsen är en

uppföljning av de åtgärdsprogram som redovisades i

regeringens skrivelse Hållbara Sverige - uppföljning

av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

(skr. 2000/01:38). För varje departements

verksamhetsområde beskrivs vilka åtgärder som är

genomförda och vilka aktiviteter som pågår. I

skrivelsen lämnas också en lägesredovisning för de

lokala investeringsprogrammen. Med anledning av

Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen våren

2001 lyfts i årets skrivelse särskilt fram hur

arbetet med hållbar utveckling inom EU utvecklats

under året.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Hållbar utveckling är det övergripande målet för

regeringens politik. Målet gäller för alla

politikområden. I skrivelsen redovisar regeringen en

nationell strategi för hållbar utveckling. Strategin

omfattar alla dimensioner av hållbar utveckling;

ekologiska, sociala - inklusive kulturella - och

ekonomiska. Den speglar bärande värderingar och

centrala hållbarhetsfrågor inom olika

politikområden. Strategin utgör en sammanfattning av

mål, åtgärder och strategier som återspeglas i den

förda politiken. I skrivelsen redovisas ett antal

strategiska kärnområden som regeringen lyfter fram

som viktiga i det fortsatta arbetet med hållbar

utveckling. Dit hör bl.a. miljöarbetet och arbete

med klimatfrågorna, folkhälsa och livskvalitet,

arbetsliv, sysselsättning, ekonomisk tillväxt och

välfärd. För att uppnå de uppställda målen behövs

effektiva styrmedel för genomförande, indikatorer

för uppföljning och, inte minst, ett brett

deltagande från hela samhället. Strategin har två

syften: att uppfylla det internationella åtagandet

till världstoppmötet i Johannesburg och att ge en

avstämning och samtidigt en framåtblick avseende

hållbar samhällsutveckling i Sverige. I skrivelsen

redovisas hur regeringen avser att följa upp arbetet

med genomförandet. En första avstämning görs under

2003 efter slutsatserna från världstoppmötet i

Johannesburg i augusti- september 2002.

Utskottets överväganden

Strategi

Inledning och sammanfattning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (mp) om

bindande resolutioner på

Johannesburgkonferensen med hänvisning till

regeringens pågående arbete med frågan.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar

ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Dessa

tre aspekter är beroende av varandra och måste

vägas samman på ett balanserat sätt för att målet

om en hållbar utveckling skall uppnås.

Miljöpolitiken måste ses som nära sammankopplad med

den ekonomiska och sociala utvecklingen. I

begreppet ekologisk hållbarhet betonas den

ekologiska dimensionen av hållbar utveckling.

Ytterst handlar det om att tillförsäkra nuvarande

och kommande generationer goda framtidsutsikter och

en god livskvalitet.

För att säkerställa framtida generationers

möjligheter till en god livsmiljö och välfärd har

regeringen ställt upp tre mål för ekologisk

hållbarhet: skyddet av miljön, en effektiv

användning av resurser och en hållbar försörjning.

Dessa övergripande mål var utgångspunkter för det

åtgärdsprogram som 1997 redovisades i skrivelsen

Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13).

Nationell strategi för hållbar utveckling

Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling

skall föra samman sociala, inklusive kulturella,

ekonomiska och miljömässiga prioriteringar.

Strategins teman eller kärnområden betonar därvid

vikten av integration snarare än sektoriell

uppdelning.

Den nationella strategin är ett långsiktigt

strategiskt instrument i arbetet med att ställa om

Sverige till en hållbar utveckling. Genom konkreta

åtgärder i dag uppnås ett mer hållbart Sverige på

sikt. Det innebär att strategin skall ge vägledning

i ett längre tidsperspektiv och samtidigt ge utrymme

för flexibilitet på kortare sikt. Därför innehåller

strategin både visioner av långsiktig karaktär och

mer konkreta mål och åtgärder av mer kortsiktig

natur. De långsiktiga visionerna och värderingarna

bör vara giltiga i ett generationsperspektiv. De

strategiska kärnområdena med tillhörande mål och

åtgärder varierar oftare; vissa frågor är viktiga i

dag medan andra kan vara i fokus om några år.

Strategin kommer att revideras allt eftersom målen

uppnås eller nya frågor prioriteras.

Motionen

Enligt motion MJ40 (mp) bör alla olösta frågor från

Riokonferensen 1992 överföras till bindande

resolutioner senast under Johannesburgkonferensen

2002 (yrkande 1). Där ingår Kyotoavtalet,

konventionen om biologisk mångfald och ökenspridning

samt ett gemensamt avtal mot skogsskövlingen.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 5) åtog sig FN:s

medlemsstater vid femårsöversynen av FN:s konferens

i Rio de Janeiro 1992 om miljö och utveckling att

färdigställa nationella strategier för hållbar

utveckling senast 2002. Uppdraget ger en tydlig

rekommendation till staterna att utarbeta strategier

som beaktar samtliga dimensioner av begreppet

hållbar utveckling. Uppdraget ger också uttryck för

ett politiskt, administrativt och metodologiskt

nytänkande som betonar vikten av ett integrerat

synsätt snarare än en sektoriell ansats.

I skrivelsen anförs att arbetet med regeringens

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling,

erfarenheterna från nationellt och lokalt Agenda 21-

arbete samt erfarenheterna från Habitat - FN:s

kommission för boendefrågor och hållbar

bebyggelseplanering - har utgjort en god grund för

arbetet med att utveckla en mer långsiktig strategi

för hållbar utveckling. Sverige har etablerat

långsiktiga miljökvalitetsmål som förtydligar den

ekologiska dimensionen av hållbar utveckling.

Erfarenheterna från det nationella arbetet

kombinerat med internationella åtaganden

aktualiserar behovet av en nationell strategi för

hållbar utveckling. Strategin har därmed två syften:

att uppfylla det internationella åtagandet till

toppmötet i Johannesburg och att ge en avstämning

och samtidigt en framåtblick avseende hållbar

samhällsutveckling i Sverige.

Vid toppmötet i Göteborg i juni 2001 enades EU om

en strategi för hållbar utveckling som innebär att

unionens politiska åtaganden om ekonomisk och social

förnyelse kompletteras med en miljödimension.

Besluten i Göteborg syftar enligt skrivelsen (s. 18)

till att EU:s medborgare i framtiden skall

garanteras ekonomisk stabilitet, social trygghet,

värnade naturresurser och en ren och hälsosäker

miljö. Sverige fäster stor vikt vid den globala

dimensionen som skall komplettera EU:s strategi för

hållbar utveckling. Utskottet instämmer i att

Sverige bör verka för att denna blir ett centralt

politiskt bidrag från EU inför och under FN-

toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i år.

Den globala dimensionen bör fokusera på unionens

förhållande till omvärlden när det gäller

miljöpåverkan, handel och utvecklingssamarbete, den

privata sektorns roll samt institutionella frågor i

syfte att stärka de globala miljöinstitutionernas

roll. Den nationella strategin för hållbar

utveckling är Sveriges bidrag till en långsiktigt

hållbar värld.

Den nationella strategin för hållbar utveckling

utgör, som anförs i skrivelsen, ett bidrag inför

världstoppmötet om hållbar utveckling som kommer att

äga rum i Johannesburg, Sydafrika den 26 augusti-4

september 2002. Övergripande teman vid toppmötet

kommer att vara hållbar utveckling i begreppets

samtliga dimensioner: socialt, ekonomiskt och

miljömässigt. De sociala och ekonomiska aspekterna

kommer att ges en jämförelsevis mer framträdande

roll än vad som var fallet i Rio de Janeiro 1992.

Utgångspunkten är fattigdomsbekämpning samt hållbara

konsumtions- och produktionsmönster. Toppmötet skall

utvärdera genomförandet och utfallen från Rio de

Janeiro samt identifiera och bemöta nya utmaningar.

Förberedelserna bedrivs med utgångspunkt i lokala,

nationella och regionala erfarenheter och

prioriteringar.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att

verka för att den nationella strategins syften

kommer att bli tillgodosedda i så stor utsträckning

som möjligt i Johannesburg. Motion MJ40 (mp) yrkande

1 avstyrks med det anförda.

Visionen om ett hållbart samhälle - idégrund

och långsiktig viljeinriktning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motioner om

innebörden av begreppet hållbar utveckling

(mp), om att det civila samhället bör stärkas

för att nå hållbar utveckling (c) och om att

de verksamheter bör gynnas som motverkar

miljöförstöringen (fp) med bl.a. hänvisning

till att motionsyrkandena helt eller delvis

kan anses tillgodosedda.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

Den nationella strategin är ett långsiktigt

strategiskt instrument i arbetet med att ställa om

Sverige till en hållbar utveckling. Genom konkreta

åtgärder i dag uppnås ett mer hållbart Sverige på

sikt. Det innebär att strategin skall ge vägledning

i ett längre tidsperspektiv och samtidigt ge utrymme

för flexibilitet på kortare sikt. Därför innehåller

strategin både visioner av långsiktig karaktär och

mer konkreta mål och åtgärder av mer kortsiktig

natur.

Sverige skall gå i spetsen för omställningen till

ett hållbart samhälle. Det är en utmaning som kräver

både nytänkande och kontinuitet. Vi måste se framåt

och utveckla nya kunskaper, men vi måste också ta

vara på historiska erfarenheter. Hållbarhet handlar

om att investera långsiktigt i våra viktigaste

resurser - människor och miljö.

Motionerna

Begreppet hållbar utveckling måste enligt motion

MJ40 (mp) ges en tydligare innebörd. Enligt

Långtidsutredningens (SOU:2000:7) definition bör med

hållbar utveckling avses att värdet av samhällets

samlade kapital per person, vilket består av

realkapital, humankapital samt miljö- och

naturkapital, inte minskar över tiden (yrkande 3).

I motion MJ209 (m) anförs att samhällsekonomiska

och sociala aspekter skall vägas in i miljöarbetet

och i arbetet mot en hållbar utveckling. Det är

bättre att säkerställa att de viktigaste miljömålen

klaras än att utan prioritering försöka uppnå alla

miljömål inom en generation (yrkande 6).

Enligt MJ260 (fp) bör de verksamheter gynnas som

motverkar den samlade miljöförstöringen. Regeringen

bör föreslå ett program som gynnar en god

miljöbalans inom produktion och annat samhällsliv

(yrkande 1).

Enligt motion MJ337 (c) bör det civila samhället

stärkas för att nå hållbar utveckling. Ett starkt

civilt samhälle med upplysta människor som utövar

sin konsumentmakt och sina demokratiska möjligheter

att påverka är en av de viktigaste drivkrafterna för

att ställa om samhället (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 7) grundas det nationella

arbetet med ett hållbart samhälle på

Brundtlandkommissionens (1987) centrala definitioner

av hållbar utveckling. Bland annat är ekosystemens

integritet och integreringen av miljöfrågor i andra

sektorer och beslutsfattande fundamentala

förutsättningar i hållbar utveckling. En hållbar

global utveckling fordrar att de som har det väl

ställt anammar livsstilar, som ligger inom jordens

ekologiska ramar - t.ex. i sin energianvändning.

Vidare kan en snabb befolkningstillväxt öka trycket

på naturresurserna och därmed försena varje ökning

av levnadsstandarden; således kan en hållbar

utveckling endast komma till stånd om befolkningens

storlek och tillväxt är i balans med förändringarna

av ekosystemens produktionsförmåga.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett

hållbart samhälle är ett samhälle där ekonomisk

tillväxt, full sysselsättning, social trygghet och

sammanhållning inte sker till priset av en

miljöpåverkan som så småningom slår tillbaka mot

tillväxtens möjligheter. I det hållbara samhället

skall hög tillväxt och social rättvisa förenas med

ren och människovärdig miljö. För att uppnå detta

långsiktiga mål måste ekonomisk tillväxt, social

sammanhållning och miljöskydd samverka och behandlas

på ett ömsesidigt förstärkande sätt. Med det anförda

avstyrks motion MJ40 (mp) yrkande 3 i den mån den

inte kan anses tillgodosedd.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motion MJ209 (m) yrkande 6 om att

samhällsekonomiska och sociala aspekter bör vägas in

i miljöarbetet och i arbetet mot en hållbar

utveckling. I miljösammanhang diskuteras ofta tre

aspekter av hållbarhet. Den första aspekten är

skyddet av naturresurser, den andra handlar om

hållbar hushållning med resurser och den tredje

gäller en effektiv resursanvändning. Kravet på att

vi måste skydda de grundläggande resurser på vilka

vår civilisation vilar är miljöpolitikens mest

tvingande plikt. Det råder bred enighet om att

klimatförändringar, resursexploatering och

förgiftning av luft och vatten är ödesfrågor både

för människors överlevnad och för vår planet.

Den andra aspekten av hållbarhet, en långsiktig

hushållning, har på motsvarande sätt viktiga

tillämpningar inom såväl den ekologiska som de

ekonomiska och sociala dimensionerna av den

nationella strategin. Jordbruket, skogsbruket och

fisket utgör viktiga mötespunkter mellan

naturintressen och företagande. Här ställs kravet på

ett långsiktigt hållbart och effektivt

resursutnyttjande på sin spets. På liknande sätt

sätts hållbarhetsstrategin på hårda prov inom

energi- och transportpolitiken. Socialt och

ekonomiskt är en av framtidens stora utmaningar att

skapa möjligheter för ett mer uthålligt arbets- och

familjeliv. Den svenska befolkningen blir allt

äldre. Samtidigt tycks det ha blivit svårare för den

unga, vuxna befolkningen att kombinera arbetsliv och

familj.

Den sista aspekten, ett effektivt utnyttjande av

resurser, handlar om effektiva tekniska och

institutionella lösningar. Teknikutveckling kan

driva fram investeringar och nyföretagande i vissa

branscher. Dessa möjligheter att förena social

välfärd och ekonomisk utveckling med en god miljö

utgör kärnan i den svenska visionen för en hållbar

utveckling.

I skrivelsen anförs vidare att kravet på att vi

måste skydda de grundläggande resurser på vilka vår

civilisation vilar är miljöpolitikens mest tvingande

plikt. Det råder bred enighet om att

klimatförändringar, resursexploatering och

förgiftning av luft och vatten är ödesfrågor både

för människors överlevnad och för vår planet. Det

anförda innebär att syftet med motion MJ209 (m)

yrkande 6 i allt väsenligt har tillgodosetts.

Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i skrivelsen är grunden för den svenska

strategin för hållbar utveckling det demokratiska

styrelseskicket med dess värderingar. Genom

demokratin kan vi skapa regler och institutioner som

främjar resurssnåla konsumtions- och

produktionsmönster. Demokratins institutioner ger

oss de redskap vi behöver för att värna de

kollektiva nyttigheter - kunskap, hälsa och miljö -

som utgör grunden för en hållbar och progressiv

samhällsutveckling.

Utmaningen inför 2000-talet är att stärka ett

demokratiskt samarbete kring hållbarhet inte bara

nationellt utan också på den internationella nivån.

Världssamfundet har ett ansvar för att värna

kunskapsutveckling, miljö och hälsa. Handel och

kapitalflöden måste utformas på ett sätt som ger

incitament för ett mer långsiktigt agerande bland

marknadens aktörer. En global ekonomi kräver en

global hållbarhetsstrategi. Utskottet föreslår att

motion MJ337 (c) yrkande 2l med det anförda lämnas

utan vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion

MJ260 (fp) yrkande 1 om att de verksamheter bör

gynnas som motverkar den samlade miljöförstöringen.

Som anförs i skrivelsen är ett hållbart samhälle ett

samhälle där ekonomisk tillväxt, full

sysselsättning, social trygghet och sammanhållning

inte sker till priset av en miljöpåverkan som så

småningom slår tillbaka mot tillväxtens möjligheter.

I det hållbara samhället skall hög tillväxt och

social rättvisa förenas med ren och människovärdig

miljö. Det handlar om att skapa ett samhälle som

tillfredsställer dagens behov utan att äventyra

kommande generationers möjligheter att

tillfredsställa sina behov. Framtidens samhälle

skall formas inom ramen för vad naturen, miljön och

människors hälsa tål. Motionsyrkandet bör lämnas

utan vidare åtgärd i den mån det inte tillgodosetts

med vad som nu anförts.

Framtidens miljö

Ekologisk hållbarhet - svenska miljömål

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om bl.a.

ekologisk hållbarhet (m), HA-olja (s),

Kvarntorpsområdet i Kumla (c), försurning och

övergödning (m, kd), MTBE som tillsats i

bensin (mp), ansvar och kompetens för

efterbehandling (s, kd), fosforkonvention och

grönbok om fosfor (c), kustnära övergödning

(kd), transport av miljöfarligt avfall (m),

bilskrotning (s, kd), skrotningspremien (kd),

skrotningspremie för båtmotorer (kd), sjön

Molnbyggen och lakvatten (m, kd, fp) samt om

dispenser från deponiförbudet (c).

Motionsyrkandena avstyrks med hänvisning till

att deras syfte helt eller delvis kan anses

tillgodosett.

Ytterligare ett antal motioner om förenklad

miljöprövning (mp), slamspridning (mp, v),

utsläpp av kväve (mp), kustnära övergödning

(kd), användning av konstgödsel (mp),

användning av handelsgödsel (mp), våtmarker

(mp) och kantzoner (kd, mp), skatt på

avfallsförbränning (fp), bortforsling av

övergivna bilar (c), forskning rörande

sophantering (kd, c), en strategi för

kretsloppsanpassning av näringsämnen (v),

opantbara burkar, källsortering,

förpackningar, insamling av batterier,

kretsloppsförsäkring (s, m, kd, mp, c, fp)

samt om animaliskt avfall (c) avstyrks med

hänvisning till bl.a. pågående

utredningsarbete.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

I Sverige har den ekologiska hållbarheten till stor

del fångats upp i arbetet med de 15 nationella

miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat om (prop.

1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183,

prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU03, rskr.

2001/02:36).

Målen är en kompass för miljöarbetet på alla

nivåer i Sverige och i vårt arbete i såväl EU som

internationellt. De nationella miljömålen skall

t.ex. ge ledning för att bedöma vad en hållbar

utveckling på miljöområdet innebär och därigenom

vara vägledande vid tillämpning av bestämmelserna i

miljöbalken. Målen är formulerade utifrån den

miljöpåverkan natur- och kulturmiljön tål och

definierar det tillstånd för den svenska miljön som

miljöarbetet skall sikta mot. De femton

miljökvalitetsmålen vilar på fem grundläggande

värden. En ekologiskt hållbar utveckling skall

främja människors hälsa, värna biologisk mångfald

och andra naturvärden, ta till vara kulturmiljön och

de kulturhistoriska värdena, bevara ekosystemens

långsiktiga produktionsförmåga samt trygga en god

hushållning med naturresurserna.

Det övergripande målet för miljöarbetet är att vi

till nästa generation skall lämna över ett samhälle

där de stora miljöproblemen är lösta. Det innebär

att påverkan på miljön skall ha reducerats till

nivåer som är långsiktigt hållbara. De nu gällande

15 miljökvalitetsmålen har kompletterats med 65

delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130,

bet. 2001/02:MJU03, rskr. 2001/02:36) liksom 5

delmål för Giftfri miljö (prop. 2000/01:65, bet.

2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269). Vidare utformas

sektorsmål och sektorsstrategier av de myndigheter,

organisationer och företag som verkar inom en viss

samhällssektor, t.ex. transportsektorn, jordbruket

eller industrin. Länsstyrelserna kan därtill

fastställa regionala mål, medan kommunerna kan

besluta om lokala mål. På det sättet får

myndigheter, företag och enskilda större möjligheter

till aktiva insatser för att nå de 15

miljökvalitetsmålen. Ansvaret för miljöarbetet

flyttas ut i samhället på ett helt annat sätt än

tidigare.

Tre strategier har tagits fram och presenterats i

den ovan nämnda propositionen Svenska miljömål -

delmål och åtgärdsstrategier för att vägleda arbetet

med att uppnå miljökvalitetsmålen, nämligen för

effektivare energianvändning och transporter, för

giftfria och resurssnåla kretslopp som också

innefattar en miljöorienterad produktpolitik och för

hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö.

Miljömålen skall följas upp och utvärderas bl.a.

genom ett system av indikatorer. Varje år skall

regeringen rapportera till riksdagen hur arbetet

går. Vart fjärde år skall regeringen göra en

fördjupad utvärdering och bedöma om t.ex.

lagstiftning eller mål behöver korrigeras.

Motionerna

Ekologisk hållbarhet

I motion MJ38 (m) framhålls behovet av att starkare

fokusera på ekologisk hållbarhet som en

förutsättning för övrig hållbarhet i samhället. De

åtta strategiska kärnområdena i strategin är för

många. De bör begränsas till miljöpåverkan,

klimatförändringar, befolkning och folkhälsa samt

regionalt och globalt samarbete.

I motion MJ209 (m) påpekas att det finns anledning

till optimism och framtidstro också på miljöområdet.

Tack vare bl.a. den ekonomiska och tekniska

utvecklingen har många tidigare stora miljöproblem

kunnat minskas eller elimineras (yrkande 1).

Miljökvalitetsmålet Frisk luft

Enligt motion MJ356 (mp) används MTBE som tillsats i

bensin i Sverige. MTBE är en kemikalie som används

för att öka oktanhalten i oblyad bensin. Ämnet

luktar och smakar illa och gör förorenat vatten

odrickbart. MTBE misstänkts även vara

cancerframkallande. Ämnet är inte absolut nödvändigt

i bensinen och bör fasas ut (yrkande 1). Sverige bör

vara drivande för att ämnet förbjuds som tillsats i

bensin i hela Europeiska unionen. Sverige bör gå

före och inte avvakta det beslutet (yrkande 2).

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

I motion MJ8 (kd) anförs i fråga om kommunernas

kompetens för att kunna uppnå delmålet om

efterbehandling av förorenade områden att de flesta

kommuner saknar erfarenhet av hur man praktiskt

genomför en sanering. Kommunerna behöver tillföras

sådan kompetens. Detta kan ske genom att

länsstyrelse eller annat organ tar en betydligt mer

aktiv roll i processen.

I motion MJ346 (s) påtalas behovet av åtgärder för

att öka andelen miljövänliga bildäck. Ett problem är

fordon med däck framställda med HA-olja, vilken är

en restprodukt vid oljeproduktion. HA-oljorna är

giftklassade och är märkningsklassade som

cancerframkallande och miljöfarliga på grund av

stort innehåll av polyaromatiska kolväten. 10 % av

marknadens olika däckfabrikat är av miljövänligare

karaktär, dvs. utan HA-olja.

I motion MJ364 (s) anförs att det bör vara ett

nationellt ansvar vid kartläggning och sanering av

förorenade områden. Naturvårdsverket står för

samordning och uppgifter som tillsynsvägledning,

uppföljning och utvärdering. Länsstyrelserna

hanterar inventeringar m.m. Ett karakteriserings-

och klassificeringssystem saknas. Arbetet med att ta

fram riktlinjer och klassificeringssystem åvilar

varje län. Det bör vara ett nationellt ansvar.

Enligt motion MJ377 (mp) bör en förenklad

miljöprövning skapas för tillfälligt tillstånd att

rena förorenad jord på plats. Från miljösynpunkt är

det bästa alternativet att behandla förorenad jord

på plats med hjälp av mobil reningsteknik. För att

styra utvecklingen i denna riktning måste

tillståndsgivningen för jordrening på plats

underlättas.

Staten bör enligt motion MJ393 (c) ta sitt fulla

ansvar för återställning och skydd i

Kvarntorpsområdet i Kumla.

I motion So621 (c) pekas på sambandet mellan

tungmetaller, kemikalier, strålning och

sjukdomstillstånd som utbrändhet, elöverkänslighet

och kronisk trötthet. Man bör ha en helhetssyn på

miljö och hälsa och man bör ta vara på den forskning

och den erfarenhet som finns (yrkande 1).

I motion Bo244 (kd) anförs att marksaneringsmedel

bör garanteras långsiktigt för att kunna användas

till att exploatera förorenad mark för bostäder. Det

finns inga klara regler för hur statliga medel för

sanering skall fördelas. Motionärerna anser att

dessa medel bör garanteras långsiktigt och att de

även skall kunna användas för att exploatera

förorenad mark för bostäder (yrkande 13).

Ingen övergödning m.m.

Enligt motion MJ209 (m) bör övergödning och

försurning bekämpas också fortsättningsvis. Det

behövs nya kostnadseffektiva medel för att minska

kvävetillförseln från mark och reningsverk (yrkande

13).

Enligt motion MJ279 (mp) finns behov av ett

omedelbart och totalt stopp för slamspridning på de

svenska åkrarna. En internationellt uppmärksammad

rapport om ovanliga element i avloppsslam,

stallgödsel, handelsgödsel, nederbörd samt jord och

gröda visar enligt motionärerna att slamspridningen

på åkermark omedelbart bör stoppas.

I motion MJ299 (v) anförs att information kring

slamhantering bör vara så offentlig som möjligt

(yrkande 2).

Enligt motion MJ337 (c) bör Sverige ta initiativ

till en internationell fosforkonvention för att

uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs. En

fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till

städerna och sedan går till spillo genom att den

släpps ut med avloppsvattnen eller läggs på

avfallsdeponi är inte uthållig. Fosforproblematiken

är inte ett nationellt problem utan ett

internationellt sådant (yrkande 31). Vidare anförs i

motionen att Sverige bör ta initiativ till att EU

utarbetar en grönbok om fosforhushållning. En

grönbok om fosforhushållning inom EU står inte i

motsats till Naturvårdsverkets uppdrag. EU bör

arbeta långsiktigt med denna fråga (yrkande 32).

I motion MJ375 (mp) anförs om minskade utsläpp av

kväve från trafik och jordbruk att om ängen utsätts

för högt kvävenedfall från luften eller konstgödning

slås hela floran av sällsynta ängsblommor ut.

Landskapet förvandlas i riktning mot en gödselstack.

För att på sikt bevara ängen i kulturlandskapet

krävs radikalt sänkta utsläpp av kväve från trafik

och jordbruk (yrkande 1).

I motion MJ466 (mp) påtalas behovet av att gå över

till ett jordbrukssystem utan konstgödsel och med

metoder som motverkar kväveläckage. Jordbruket bör

välja grödor som växer under större delen av året så

att näring tas upp även under höst och vår då

läckaget är störst. Plöjning bör ske så nära sådd

som möjligt, eftersom bearbetning av jorden ökar

kväveläckage (yrkande 1). Vidare bör djurhållning

med hög djurtäthet i läckagebenägna områden

begränsas, t.ex. i Götalands kustområden (yrkande

2). I motionen anförs vidare, i fråga om behovet av

ekonomiska styrmedel för att minska användningen av

handelsgödsel, att även om de största direkta

läckagen kommer från konventionella djurgårdar med

stora mängder stallgödsel är handelsgödseln indirekt

ansvarig eftersom det är den vägen som nytillförseln

av kväve till jordbrukssystemet kommer in (yrkande

3). Motionärerna anför vidare att krav på

skyddszoner utmed vattendrag bör skrivas in i

skötsellagen för att fånga upp växtnäringsämnen

(yrkande 4). I fråga om behovet av att anlägga

våtmarker i jordbrukslandskapet anförs att stora

mängder våtmarker som kvävefällor behöver anläggas

och restaureras i jordbrukslandskapet (yrkande 5).

Om behovet av att möjliggöra en lokal och stegvis

omställning till slutna närsaltskretslopp anförs att

för att minska utsläppen från kommunala reningsverk

bör ett system med miljöskatter på kväveutsläpp

genomföras. Det är viktigt att uppmuntra en

omställning (yrkande 8).

Enligt motion MJ476 (kd) krävs åtgärder mot

kustnära övergödning. Algblomning och tångdrivor

längs kusten är återkommande problem. Denna kustnära

övergödning är i allt väsentligt nationellt betingad

och beror just på de åar och vattendrag som

avvattnar jordbruksbygden och transporterar stora

mängder fosfor och kväve till kusten (yrkande 3).

Vidare bör riktlinjer utarbetas för länsstyrelserna

för att skapa förutsättningar för odlingsfria zoner

längs vattendrag. Ett sätt är att ställa generella

krav på att lämna en odlingsfri zon på 5-10 meter

längs alla vattendrag, vilka verksamt skulle bidra

till att ta upp kväve och fosfor så att åarna inte

blir övergödda (yrkande 4).

Regeringen bör enligt motion MJ519 (kd) tillsätta

en utredning i syfte att nyttiggöra slam i

kretsloppet. År 2005 får enligt riksdagens beslut

inget slam eller organiskt avfall deponeras och om

förbudet mot deponering skall fungera krävs

realistiska alternativ (yrkande 6).

Miljökvalitetsmålet Bebyggd miljö

I motion MJ6 (fp) anförs att skatt bör införas på

avfallsförbränning. Avfallsförbränning utgör en av

de största källorna till dioxinbildning. För att

stimulera till avfallsminimering,

materialåtervinning och biologiska metoder bör

förbränningen av avfall beskattas (yrkande 3).

I motion MJ203 (m) anförs i fråga om tillstånd för

transport av miljöfarligt avfall att en företagare

enligt miljöbalken måste ha tillstånd för att

transportera bort miljöfarligt avfall. En

jordbrukare kan utan tillstånd hämta hem ett par

oljefat eller lysrör. När han bytt lysrören måste

han ha tillstånd för att forsla bort de gamla

lysrören till destruktionsanläggningen.

I motion MJ211 (c) anförs i fråga om nya regler

för bortforsling av övergivna bilar att

regelsystemet borde ändras så att polisen kunde

fatta beslut om tillstånd till bortforsling av bilar

och även fatta beslut om verkställighet av ett

bortforslingstillstånd senast en vecka efter att den

övergivna bilen påträffas (yrkande 1). Enligt

motionerna MJ211 (c) yrkande 2 och MJ259 (c) bör

möjligheten att höja skrotningspremien på bilar ses

över. Regeringen bör se över möjligheterna att öka

skrotningspremien till en nivå som innebär att

medborgarna lämnar sina gamla bilar till en bilskrot

i stället för att lämna dem i naturen.

Enligt motion MJ224 (mp) bör producenter av

aluminiumburkar genom producentansvaret åläggas att

återta deformerade burkar. Aluminiumburkar ingår i

ett retursystem där producenten har fått tillbaka

pantpengar för att återta burken.

Returburksautomater tar inte emot skadade och

deformerade burkar. Tillplattade burkar blir

liggande ute i naturen (yrkande 1). Vidare anförs

att ett parallellt returburkssystem för

aluminiumburkar utan svenskt ursprung bör upprättas.

Vissa affärer tar tillbaka danska burkar (yrkande

2). Producentansvaret bör även gälla återtagande av

aluminiumburkar som blivit oräknade på grund av att

returburksautomat saknas (yrkande 3).

Enligt motion MJ232 (mp) bör uttjänta lädervaror,

som är garvade enligt krommetoden, klassas som

miljöfarligt avfall. Läder garvas med kemikalier,

främst 3-värt krom, som används i 95 % av allt

läder. 3-värt krom är allergiframkallande och kan

omvandlas till 6-värt krom vid upphettning. Det är

på grund av att det 3-värda kromet, som används vid

garvningen, omvandlas till den farligare sortens 6-

värda krom vid förbränning som uttjänt läder bör

klassas som miljöfarligt avfall (yrkande 1).

I motion MJ260 (fp) anförs att biobränslen bör ha

hög och ren kvalitet. De bör inte vara besmittade av

impregnering med för miljön skadliga ämnen.

Skogsavfall i form av flis och annan träflis från

rent trä ger en fin aska och kan återföras till

skogsmarken. Importerat energiflis från kontinenten

innehåller däremot inte sällan osorterat träavfall

med alla typer av behandlat virke i, såväl

tryckimpregnerat som kreosotimpregnerat (yrkande 3).

Enligt motion MJ287 (kd, c) bör onödiga

byråkratiska regler avseende avfallshantering tas

bort. Krav på återvinningsgårdar i stället för att

hämta vid grind är mer till skada än nytta. Det

viktigaste är att verksamheten uppfattas som enkel

och pedagogisk (yrkande 1). Vidare anförs om

forskning inom sophantering och avfallsdeponier att

utvecklingen med ökade transporter och större

konsumtion kommer att öka behovet av forskning för

att sophantering skall fungera bättre i framtiden.

Utöver transporter och förpackning är det viktigt

att bidriva forskning rörande materialframställning

och säkerhetsaspekter inom kemisk-teknisk industri

(yrkande 3).

Regeringen bör enligt motion MJ299 (v) utarbeta en

strategi för kretsloppsanpassning av näringsämnen.

Utifrån de nya nationella miljömålen, där

kretsloppsanpassning är en ledstjärna, bör staten

utarbeta en nationell strategi för hanteringen av

flödet av näringsämnen (yrkande 1).

Riksdagen bör enligt motion MJ307 (m) begära att

regeringen tillsätter en utredning om ett fungerande

källsorteringssystem anpassat även för handikappade

och äldre. Dessa grupper saknar resurser för täta

och individuella biltransporter, som i dag är en

förutsättning för en fungerande källsortering.

En utredning bör enligt motion MJ310 (kd) göras av

omfattningen av opantbara burkar på soptippar och

konsekvensen för miljön även på lång sikt (yrkande

1). Omfattningen av svartimport och momsfiffel vid

burkhandel från utlandet bör också utredas (yrkande

2). Vidare anförs att det finns ett behov av att

möjliggöra för konsumenten att ha

återvinningsställen tillgängliga vid de vardagliga

inköpsställena (yrkande 3).

Riksdagen bör enligt motion MJ313 (kd) begära att

regeringen lägger fram förslag till ett bättre

system som inte bara stimulerar till bilskrotning,

utan också befriar kommunerna från de kostnader som

redogörs i motionen. Man beräknar att det i

Stockholms län i dag finns minst 10 000 övergivna

skrotbilar.

I motion MJ326 (c) anförs att hanteringen av

animaliskt avfall bör lokaliseras till Smedjebackens

kommun. Sverige saknar i dag tillräcklig kapacitet

för att ta hand om animaliskt avfall. Regeringen bör

lokalisera en anläggning för förbränning av avfall

till Smedjebacken. Svante Englunds utredning

föreslår att redan befintliga större värmekraftverk

används. Ett företag i Smedjebacken och

Smedjebackens kommun arbetar med ett helt annat

system än det utredaren föreslår.

Det bör enligt motion MJ337 (c) slås fast att

dispenser från deponiförbudet inte kommer att

beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med

lösningar. Från och med år 2005 införs ett förbud

mot att deponera organiskt avfall. Ett förbud mot

att deponera brännbart avfall träder i kraft den 1

januari 2002. För att stimulera kommunerna att börja

arbeta med lösningar på dessa problem infördes den 1

januari 2000 en deponiskatt om 250 kr/ton (yrkande

23). Enligt motionen bör krafttag tas mot dem som

olagligt importerar PET-flaskor och aluminiumburkar

(yrkande 33).

I motion MJ348 (s) anförs om behovet av en

gemensam EU-standard för returförpackningar att

dagens regler innebär att det är tillåtet att införa

förpackade varor utan pantsystem i Sverige. Däremot

är det förbjudet att sälja dessa förpackningar till

svenska affärer. Det krävs en gemensam EU-standard

för returförpackningar. Om reglerna är lika i hela

EU försvinner möjligheten att sälja burkar, flaskor

och andra förpackningar utan pant.

Enligt motion MJ359 (s) bör målen för

insamling/återvinning av förpackningar skärpas.

Arbetet med återvinning och återanvändning har varit

framgångsrikt i förhållande till de mål regeringen

har satt upp. Nu bör ytterligare steg tas.

I motion MJ382 (m, kd, fp) anförs att sjön

Molnbyggen i Leksands kommun bör utses till ett

pilotprojekt för studier av avfallsdeponiers

påverkan på den omkringliggande miljön (yrkande 1).

Vidare anförs i fråga om lakvattentransport via

avloppsreningsverket och ut i Österviken i Siljan

att ju effektivare man förhindrar läckaget till

Molnbyggen, desto större lakvattenmängder når Siljan

(yrkande 2). Beträffande miljökvalitetsmålet Giftfri

miljö anförs i motionen att en fördjupad studie

kring kemiska ämnens påverkan på miljö och djurliv

bör utföras. Det finns oändligt många organiska

ämnen och reaktioner på dessa som vi i dag har ingen

eller ringa kunskap om (yrkande 3).

I motion MJ386 (s) anförs i fråga om avyttring av

skrotbilar att det förekommer att ägaren till fordon

som är uppställt på annans mark mot markägarens

vilja inte kan anträffas.

I motion MJ423 (kd) anförs att skrotningspremien

bör höjas för bilar utan katalysator. Enligt

utredning om skrotningspremien (SOU 1997:126) torde

en kraftig höjning, även under en begränsad period,

innebära att många gamla bilar med dåliga säkerhets-

och miljöegenskaper försvinner ur trafik (yrkande

8). Vidare anförs att en skrotningspremie bör

införas för äldre gräsklippare och utombordsmotorer.

En orenad, äldre gräsklippare släpper under en

timmes användning ut lika mycket miljöskadliga

avgasutsläpp som en modern bil gör under 4 000

kilometers körning (yrkande 9).

I motion MJ442 (mp) om enklare sätt att

källsortera förpackningar anförs att enligt 5 §

förordning (1997:185) om producentansvar för

förpackningar skall konsumenten sortera ut

förpackningar från hushållsavfall och lämna dem till

återvinning. Enligt motionen bör producenten

informera konsumenten om var, när och hur detta

skall ske. Ett enkelt sätt vore att märka

förpackningarna med symboler som även skulle finnas

på de olika återvinningscontainrarna.

Enligt motion MJ519 (kd) bör en skrotningspremie

införas för gamla tvåtaktsmotorer (yrkande 2).

Vidare skall ideella hjälporganisationer inte behöva

betala avgift för sopdeponi. Vissa kommuner har

efter förhandling låtit organisationerna slippa

deponiavgift, men många organisationer tvingas

betala (yrkande 7). Vidare anförs att regeringen bör

tillsätta en utredning i syfte att införa

hushållsnära insamling av batterier (yrkande 13).

I motion MJ521(fp) om vikten av att allmänhetens

positiva inställning till källsortering värnas

anförs att hushållen bör ges ekonomiska incitament

för en fortsatt källsortering (yrkande 16). Vidare

anförs att producentansvaret bör utökas till att

omfatta fler produkter, t.ex. plaster (yrkande 17).

Vidare anförs att en kretsloppsförsäkring bör

tecknas av den enskilde producenten med ett

försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten

återvinns enligt gällande bestämmelser. Den premie

som försäkringsbolagen kräver för detta kommer att

återspegla bl.a. hur återvinningsbar en bil är.

Varje bil belastas med den verkliga kostnaden för

återvinningen (yrkande 18).

Utskottets ställningstagande

Ekologisk hållbarhet

Enligt skrivelse Nationell strategi för hållbar

utveckling sammanfogar den nationella strategin de

mest centrala frågorna till åtta strategiska

kärnområden, nämligen framtidens miljö - allas vårt

ansvar, begränsa klimatförändringarna, befolkning

och folkhälsa, social sammanhållning, välfärd och

trygghet, sysselsättning och lärande i ett

kunskapssamhälle, hållbar ekonomisk tillväxt och

konkurrenskraft, regional utveckling och

sammanhållning samt utveckling av ett hållbart

samhällsbyggande.

Som anförs i skrivelsen betonas i begreppet

ekologisk hållbarhet den ekologiska dimensionen av

hållbar utveckling. En sådan utveckling kan ge

positiva välfärdseffekter som en god livsmiljö,

bevarad biologiskt mångfald och skydd av natur- och

kulturlandskapet, men utgör också en fundamental

grund för delar av den ekonomiska utvecklingen.

Utskottet anser att regeringens bedömningar är väl

avvägda och avstyrker motion MJ38 (m).

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motion MJ209 (m) yrkande 1 om att det

finns anledning till optimism och framtidstro också

på miljöområdet. Som anförs i skrivelsen innebär det

stora krav men också stora möjligheter att hushålla

med miljö och mänskliga resurser. En långsiktigt

hållbar politik för välfärd och social rättvisa kan

på kort sikt skapa stora kostnader, men på lång sikt

generera en större potential för produktivitet och

tillväxt. Detta är tydligt inte minst inom

arbetslivet och välfärdspolitiken. På motsvarande

sätt kan ökade miljökrav leda till långsiktigt

positiva effekter i näringslivet. Den sista

aspekten, ett effektivt utnyttjande av resurser,

handlar om effektiva tekniska och institutionella

lösningar. Teknikutveckling kan driva fram

investeringar och nyföretagande i vissa branscher.

Dessa möjligheter att förena social välfärd och

ekonomisk utveckling med en god miljö utgör kärnan i

den svenska visionen för en hållbar utveckling. Med

det anförda tillgodoses enligt utskottets

uppfattning i allt väsentligt syftet med motionen.

Motionen bör i denna del inte påkalla någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Miljökvalitetsmålet Frisk luft

Utskottet har inhämtat att användningen av MTBE är

och alltid har varit mycket liten i Sverige jämfört

med t.ex. i Danmark och USA. I dag används ämnet

endast i 98-oktanig bensin, som har en liten och

sjunkande marknadsandel. Utskottet förutsätter att

ansvariga myndigheter noga följer användningen av

MTBE i Sverige. Enligt rådets gemensamma position om

förslaget för bensin och diesel (ändring av direktiv

98/70/EG) får medlemsländerna rätt att lokalt

förbjuda användning av MTBE om det är motiverat med

anledning av påverkan på omgivande miljö. Det

anförda tillgodoser i allt väsentligt motion MJ356

(mp) yrkandena 1 och 2. Motionen bör lämnas utan

vidare åtgärd.

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

Riksdagen har som delmål 1 under miljökvalitetsmålet

Giftfri miljö beslutat att det senast år 2010 skall

finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt

framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras

på marknaden (bet. 2000/01:MJU15 s. 11, rskr.

2000/01:269). Samma krav på uppgifter skall gälla

för såväl nya som existerande ämnen. Med tanke bl.a.

på den testningskapacitet som finns på laboratorier

behövs viss tid för genomförandet av testningen av

det stora antalet existerande ämnen. Ett stegvis

förfarande tillämpas, där kraven på att ämnena måste

vara testade infaller först för ämnen som tillverkas

eller importeras i höga volymer och därefter för

ämnen i medelhöga volymer och sist för ämnen i låga

volymer. Högvolymkemikalier bör testas först

eftersom dessa kan ge upphov till störst exponering

av människor och miljö. Miljö- och

jordbruksutskottet uttalade vid sin behandling av

regeringens förslag (prop. 2000/01:65) att rimliga

tidpunkter för krav på information kan vara år 2005

för ämnen i höga volymer och år 2009 för ämnen i

medelhöga volymer. Enligt utskottets mening

föreligger en betydande samstämmighet mellan vad

riksdag och regering uttalat när det gäller

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och de synpunkter

som förs fram i motion MJ382 (m, kd, fp) yrkande 3

om en fördjupad studie kring kemiska ämnens påverkan

på miljö och djurliv. Motionen avstyrks i berörd

del.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motion So621 (c) yrkande 1 om behovet

av en helhetssyn på sambandet mellan tungmetaller,

kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd. I detta

sammanhang bör framhållas att delmål 4 under

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär att hälso-

och miljöriskerna vid framställning och användning

av kemiska ämnen skall minska fortlöpande fram till

år 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som skall

fastställas av berörda myndigheter. Härutöver skall

särskilt farliga ämnen fasas ut enligt delmål 3.

Att skydda människors hälsa är enligt skrivelse

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling (s. 36) ett av de

övergripande målen för miljöpolitiken och ingår även

som en integrerad del i arbetet för en ekologiskt

hållbar utveckling. Skyddet av miljön utgör ett av

de tre delmålen för ekologiskt hållbar utveckling. I

detta ligger att utsläppen av föroreningar inte

skall skada människors hälsa.

Regeringen avser enligt skrivelse Nationell

strategi för hållbar utveckling att fortsätta

arbetet för giftfria och resurssnåla kretslopp i

enlighet med regeringens skrivelse om en

miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000: 114,

bet. 2000/01:MJU3, rskr. 2000/01:52). En proposition

med förslag till en strategi för giftfria och

resurssnåla kretslopp, inklusive avfallshantering,

producentansvar och miljöorienterad produktpolitik,

planeras att lämnas till riksdagen under 2002.

Utskottet finner i avvaktan på det arbete som

således pågår inte anledning att utöver det anförda

vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Motion

So621 (c) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionären i motion MJ346 (s) om behovet av åtgärder

för att öka andelen miljövänliga bildäck. Utskottet

har erfarit att inom Miljödepartementet övervägs ett

uppdrag till Kemikalieinspektionen att utreda hur

ett svenskt förbud mot HA-olja i däck skall

utformas. Härmed tillgodoses enligt utskottets

mening i allt väsentligt syftet med motionen.

Motionen bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd

från riksdagens sida.

Utskottet godkände vid behandlingen av proposition

Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier ett

sjätte delmål för förorenade områden under

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (prop.

2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).

Delmålet innebär att förorenade områden skall vara

identifierade och för minst 100 av de områden som är

mest prioriterade med avseende på riskerna för

människors hälsa och miljö skall arbetet med

sanering och efterbehandling ha påbörjats senast

år 2005. Minst 50 av de områden där arbete

påbörjats skall dessutom vara åtgärdade. Regeringen

anförde i den angivna propositionen att den avser

att återkomma med förslag till nya delmål i samband

med en senare utvärdering av miljökvalitetsmålen.

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling anförs

(s. 39) att delmålet är utformat med hänsyn till den

teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad som pågår

och som kan ha stor betydelse för hur delmålet

uppnås. I samarbete med Naturvårdsverket svarar i

huvudsak länsstyrelser och kommuner för verksamheten

med sanering och efterbehandling. Naturvårdsverkets

uppgift är vägledning åt framför allt länsstyrelser

och kommuner i deras arbete med efterbehandling,

nationell samordning, fördelning av bidrag och

tillsynsvägledning. Länsstyrelserna ansvarar bl.a.

för läns- eller branschtäckande inventeringar,

genomförande och stöd när undersökningar utförs och

för upprättande av flerårsplaner för

efterbehandling. Därmed har länsstyrelserna, utöver

en genomföranderoll, en regionalt samordnande och

prioriterande roll. Syftet med motionerna MJ8 (kd)

och MJ364 (s) bör i allt väsentligt vara

tillgodosett med vad som nu anförts. Motionerna bör

i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd.

Regeringen har genom beslut den 21 februari 2002

uppdragit åt Naturvårdsverket att utarbeta förslag

till nya delmål för sanering och efterbehandling

till år 2010 för att miljökvalitetsmålet Giftfri

miljö skall uppnås. Som underlag för uppdraget skall

resultaten av genomförda kart- och arkivstudier,

riskklassificeringar, undersökningar, utredningar

samt erfarenheter av genomförda

efterbehandlingsåtgärder användas. Delmålet skall

beakta insatser med statlig liksom privat

finansiering. I uppdraget ingår att ge förslag till

nya eller förändrade styrmedel som, enligt verkets

bedömning, kan behövas för att uppnå delmålen.I

redovisningen skall även ingå förslag till åtgärder

för att stimulera efterbehandling i privat regi.

Motion MJ377 (mp) avstyrks i avvaktan på resultatet

av utredningsarbetet.

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling anförs

att arbetet med efterbehandling av förorenade

områden nu befinner sig i ett läge där

saneringsåtgärder initieras i allt större

utsträckning. För fortsatt arbete med inventering,

utvärdering och åtgärder har riksdagen vid

behandlingen av budgetpropositionen för 2002

anslagit 419 miljoner kronor för saneringsinsatser.

För 2003 och 2004 beräknas 463 respektive 588

miljoner kronor. Motion Bo244 (kd) yrkande 13

avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det

anförda.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på

uppdrag av regeringen genomfört en nationell

kartläggning av områden som förorenats eller

misstänks vara förorenade av statlig verksamhet och

där den då verksamma statliga organisationen inte

längre finns kvar. SGU har även utrett statens roll

som verksamhetsutövare. SGU har identifierat fyra

förorenade områden för vilka staten kan anses ha ett

tydligt ansvar som verksamhetsutövare och Kvarntorp

skifferoljeverk i Örebro län ingår bland de fyra.

Uppdraget redovisades i november 2001 och förslagen

övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.

Motion MJ393 (c) bör i avvaktan på resultatet av

beredningen lämnas utan vidare åtgärd.

Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning m.m.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motionerna MJ209 (m) yrkande 13 om vikten

av att fortsätta bekämpa försurning och övergödning

samt MJ476 (kd) yrkande 3 om åtgärder mot kustnära

övergödning. Enligt skrivelsen Nationell strategi

för hållbar utveckling (s. 78) berör flera av de av

riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen, med

tillhörande delmål och strategier, jordbruket och

fisket. Målet Ett rikt odlingslandskap innebär att

odlingslandskapets och jordbruksmarkens natur- och

kulturvärden skall skyddas och den biologiska

mångfalden stärkas. Miljökvalitetsmålet Myllrande

våtmarker innebär att minst 12 000 ha våtmarker och

småvatten skall anläggas eller återställas i

odlingslandskapet fram till 2010.

Riksdagen har fastställt miljökvalitetsmålet Bara

naturlig försurning, som innebär att de försurande

effekterna av nedfall och markanvändning skall

underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.

Riksdagens beslut beträffande miljökvalitetsmålet

Ingen övergödning innebär att halterna av gödande

ämnen i mark och vatten inte skall ha någon negativ

inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för

biologisk mångfald eller möjligheterna till en

allsidig användning av mark och vatten. Inriktningen

är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en

generation (prop. 1997/98: 145, bet. 1998/99:MJU6,

rskr. 1998/99:183). Målet innebär för jordbrukets

del ett aktivt arbete för att minska förlusterna av

växtnäringsämnen till hav och andra vatten och att

nå målet Giftfri miljö genom insatser som syftar

till att begränsa riskerna vid användning av

bekämpningsmedel. Enligt delmål 2 under

miljökvalitetsmålet Ingen övergödning skall de

svenska vattenburna utsläppen av fosforföroreningar

från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och

kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års

nivå fram till år 2010. Utskottet anförde vid

behandlingen av delmålspropositionen (bet.

20001/02:MJU3 s. 60) att de största källorna till

fosforbelastningen på sjöar och vattendrag utgörs av

kommunala och enskilda avlopp. De svarar för närmare

hälften av utsläppen medan jordbruk och industri

bidrar med en knapp fjärdedel vardera.

Jordbruksverket har under år 2001 redovisat en

översyn av Miljö- och landsbygdsprogrammet (SJV

2001:19). Utskottet utgår från att regeringen

fullföljer den fastställda inriktningen av arbetet

mot försurning och övergödning. Motionerna MJ209 (m)

yrkande 13 och MJ476 (kd) yrkande 3 avstyrks i den

mån de inte tillgodosetts med det anförda.

I anslutning till motion MJ375 (mp) yrkande 1 och

MJ466 (mp) yrkandena 1 och 3 om minskade utsläpp av

kväve från trafik och jordbruk erinrar utskottet om

att riksdagen har beslutat att senast år 2010 skall

de svenska vattenburna utsläppen av kväve från

mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav

ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till 38

500 ton (delmål 3 under miljökvalitetsmålet Ingen

övergödning). Enligt regeringens bedömning

förutsätter delmålen kraftfulla insatser bl.a. inom

jordbrukssektorn och av kommunerna.

Enligt delmål 3 under miljökvalitetsmålet Bara

naturlig försurning skall utsläppen i Sverige av

kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton år

2010. Delmålet är bestämt så att det överensstämmer

med Sveriges åtaganden i EU:s s.k. takdirektiv.

Utskottet anförde vid behandlingen av delmålen (bet.

2001/02:MJU3 s. 48) att åtgärder för att minska

utsläppen från sjöfart, flyg och vägtrafik -

framför allt tunga fordon och arbetsmaskiner - är

prioriterade. Det är också inom dessa områden som EU

kommer att skärpa kraven ytterligare. Som ett led i

skatteväxlingen låter regeringen utreda om

effekterna av att införa ett incitament för tunga

fordon i form av ett styrmedel är motiverat och en

eventuell utformning av detta (dir. 2001:12).

Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2003.

Vidare uppdateras miljöklassystemet för

arbetsmaskiner i enlighet med kommande EU-krav.

Regeringen anför dessutom att

kväveoxidavgiftssystemet har haft en styrande effekt

genom att de anläggningar som omfattas av systemet

nu får ekonomiska incitament att minska sina

utsläpp. Utskottet har inhämtat att regeringen

förbereder ett uppdrag åt Naturvårdsverket om en

översyn av kväveoxidavgiftens roll för att minska

utsläppen av kväveoxid.

Regeringen presenterade i budgetpropositionen

för år 2002 (prop. 2001/02:1 finansplanen s. 201)

en strategi för skattenedsättning för alternativa

drivmedel och anförde att jordbrukssektorn är viktig

i omställningen till ett ekologiskt hållbart

samhälle eftersom hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion förutsätter ett brukande av

naturresurserna på ett resursbevarande,

miljöanpassat och etiskt godtagbart sätt (prop.

2001/02:1 utg.omr. 23, avsnitt Landsbygdspolitik). I

framtiden bör ersättning i högre utsträckning än i

dag utgå för produktion av kollektiva nyttigheter

som samhället efterfrågar, t.ex. miljötjänster.

Jordbruksverket har i rapporten Miljöeffekter av

EU:s jordbrukspolitik (2002:2) redovisat

modellberäkningar över kväveutlakningen i jordbruket

(jfr bet. 2001/02:MJU15 s. 54). Beräkningarna visar

att bruttobelastningen till följd av jordbruket var

på samma nivå år 1999 som år 1995. Tidigare

beräkningar visar på en nedgång mellan åren 1985 och

1995. I stort sett visar de faktorer som påverkar

utlakningen att utvecklingen har gått åt rätt håll.

Resultaten av modellberäkningarna visar att

kväveutlakningen är oförändrad på risknivå och i

stort sett oförändrad inom de regioner som

miljömålet Ingen övergödning omfattar. Det återstår

därmed ett krav på omfattande minskningar av

kväveutlakningen fram till år 2010. Den stora

anslutningen till miljöersättningen för minskat

kväveläckage kommer dock att påverka

kväveutlakningen i rätt riktning vid nästa beräkning

av rotzonsutlakningens storlek.

Genom beslut den 28 juni 2001 tillkallade

regeringen en särskild utredare (dir. 2001:55) med

uppgift att utvärdera skatterna på bekämpningsmedel

och handelsgödsel samt utreda om skatterna bör

förändras så att de kan fungera som effektivare

styrmedel på miljöområdet utan att kraven på

kostnadseffektivitet eftersätts. Utredaren skall

redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30

juni 2002. Med det anförda och i avvaktan på

resultatet av utredningen avstyrker utskottet

motionerna MJ375 (mp) yrkande 1 och MJ466 (mp)

yrkandena 1 och 3.

Enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig

verksamhet och hälsoskydd krävs tillstånd för

företag med mer än 200 djurenheter, och företag med

mellan 100 och 200 djurenheter är

anmälningspliktiga. Jordbruksverket ser för

närvarande över djurtäthetsbestämmelserna i syfte

att minska näringstillförseln till jordbruksmark.

Utskottet är mot bakgrund av den pågående översynen

inte berett att föreslå något uttalande från

riksdagens sida med anledning av motion MJ466 (mp)

yrkande 2. Därmed avstyrks motionen i berörd del.

Inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet

lämnas ersättning för flera åtgärder som skall

minska näringsläckaget, t.ex. vallodling, anläggande

av kantzoner och fånggrödor (jfr bet. 2001/02:MJU1

s. 15). Jordbruket är den största källan till

kvävebelastning på havet och bidrar betydligt till

fosforbelastningen. En förutsättning för att

belastningen skall minska är att jordbruksnäringen

fortsätter sitt arbete med att minska

näringsläckaget. Om direktivet om nationella

utsläppstak och Göteborgsprotokollet genomförs

kommer andelen landareal där kritisk belastning för

övergödning förekommer att minska från 14 % år 1990

till ungefär 4 % år 2010.

Stöd får enligt miljö- och landsbygdsprogrammet

lämnas för att anlägga skyddszoner på åkermark.

Ersättningen skall bidra till att uppfylla

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap och

Ingen övergödning. Syftet med åtgärden är att minska

erosion och växtnäringsläckage från åkermark till

vatten. I ersättningen finns krav på skörd av

skyddszonen. Enligt Jordbruksverkets översyn av

miljö- och landsbygdsprogrammet (2001:19) bedömer

verket att skördekravet kan verka hämmande på

anslutningen till ersättningsformen. Miljöersättning

för minskat kväveläckage lämnas enligt miljö- och

landsbygdsprogrammet även för odling av fånggröda

och för jordbearbetning, så att ingen

jordbearbetning sker efter skörd av en huvudgröda

till årets slut. Ersättning lämnas främst längs den

svenska kusten där klimatet är milt och

nederbördsrikt. Med hänvisning till det anförda

föreslår utskottet att motionerna MJ466 (mp) yrkande

4 och MJ476 (kd) yrkande 4 lämnas utan vidare

åtgärd.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anfört i

motion MJ466 (mp) yrkande 5 om behovet av att

anlägga våtmarker i jordbrukslandskapet. Inom miljö-

och landsbygdsprogrammet får stöd lämnas för skötsel

av våtmarker och småvatten som i miljöförbättrande

syfte har anlagts på jordbruksmark efter den 31

december 1999 och som bevaras minst 20 år från

stödbeslutet (jfr bet. 2001/02:MJU15). Vidare får

stöd lämnas för anläggning av våtmarker och

småvatten. Stödet innebär att brukaren får ersatt

delar av kostnaden för att anlägga en våtmark eller

ett småvatten. Stödet kan lämnas i hela landet

utanför mål 1-området. Miljöstöd lämnas, som nämnts,

också för s.k. skyddszoner, dvs. bevuxna remsor av

åkermark utmed vattendrag, sjö eller hav för att

minska erosionen och växtnäringsläckaget från

åkermarken. Av Jordbruksverkets rapport (2002:2)

Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik framgår (s.

89) att de våtmarker som är beslutade inom nuvarande

projektstöd för anläggning av våtmarker och

småvatten i större utsträckning ligger i slättbygder

än de som anlades under perioden 1996-1999. Man kan

därför förmoda att de våtmarker och småvatten som

anlagts med projektstödet generellt sett har en

bättre effekt på växtnäringsläckage och biologisk

mångfald än de som anlades under perioden 1996-1999.

Genom beslut den 11 april 2002 uppdrog regeringen

åt Statens jordbruksverk att, efter samråd med

Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och andra

berörda myndigheter och organisationer, utveckla

kvalitetskriterier för våtmarker i

odlingslandskapet. Syftet är att odlingslandskapets

våtmarker skall ha en utformning och lokalisering

som leder till en effektiv reduktion av

växtnäringsförluster samtidigt som den biologiska

mångfalden kan gynnas och hänsyn tas till platsens

kulturhistoriska värden. Uppdraget skall redovisas

senast den 31 december 2003. Utskottet föreslår med

vad som anförts ovan och i avvaktan på resultatet av

utredningsarbetet att motion MJ466 (mp) yrkande 5

avstyrks.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motion MJ466 (mp) yrkande 8 om att

det är viktigt att uppmuntra en omställning till

slutna närsaltskretslopp. Utskottet har tidigare

anfört (bet. 2001/02:MJU3 s. 107) att fosfor från

organiskt avfall och avloppsslam bör ingå i

kretsloppet mellan stad och land och återföras till

jordbruksmark eller annan produktiv mark utan risk

för hälsa och miljö. För närvarande saknas

emellertid det tekniska underlag som möjliggör ett

kvantitativt och tidsatt delmål för denna fråga. Som

en konsekvens av uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet

En giftfri miljö bör dock även avloppsslam på sikt

bli så rent att det kan återföras till

jordbruksmark. Ny teknik bör utvecklas och införas

för att skapa rena och effektiva kretslopp av

fosfor. I propositionen uttalar regeringen sin

avsikt att senast år 2005 återkomma till riksdagen

med förslag till ett sådant delmål.

I Naturvårdsverkets rapport (5148) Halter av 61

spårelement i avloppsslam, stallgödsel,

handelsgödsel, nederbörd samt i jord och gröda

redovisas halter av mer än 60 grundämnen i

avloppsslam från 48 reningsverk spridda över landet,

stallgödsel från svin och nötkreatur från 12 gårdar

och 25 matjordsprover från olika jordartstyper samt

prov av höstvetekärna och kornkärna m.m. Enligt

rapporten har slam från små och/eller medelstora

reningsverk oftast de högsta elementhalterna. Vidare

konstaterades att en femtedel av de undersökta

reningsverken hade metallhalter i slammet som låg

över gällande gränsvärden vid spridning på åkermark.

Genom beslut den 11 april 2001 uppdrog regeringen

åt Naturvårdsverket att utreda frågorna om miljö-

och hälsoskyddskrav för avloppsslam och dess

användning samt om återföring av fosfor. Verket

skall redovisa uppdraget till regeringen senast den

15 oktober 2002. Resultatet av det pågående

beredningsarbetet bör inte föregripas av riksdagen,

och utskottet avstyrker därmed motionerna MJ279

(mp), MJ299 (v) yrkande 2, MJ466 (mp) yrkande 8 och

MJ519 (kd) yrkande 6.

Beträffande förslaget i motion MJ337 (c) yrkande

31 om en internationell fosforkonvention hänvisar

utskottet till den positiva bedömningen i denna

fråga som gjordes i utskottets betänkanden

1999/2000:MJU7 s. 29 och 2000/01:MJU16 s. 16.

Utskottet instämde till stora delar i att fosfor i

internationella sammanhang borde uppmärksammas som

en kritisk resurs. Vidare bör uppmärksammas att de

internationella konventionerna rörande skyddet av

Östersjön och västerhavet även omfattar

fosforutsläppen. I EU:s strategier för hållbar

utveckling ingår hushållning med bl.a. fosfor som en

viktig del. Utskottet har för närvarande svårt att

bedöma om en internationell konvention som enbart

inriktas på fosfor är den mest ändamålsenliga

metoden att driva arbetet vidare. Denna bedömning

bör främst göras av regeringen. Utskottet avstyrker

motionsyrkandet i den mån det inte tillgodosetts med

det anförda.

Även när det gäller det förslag som behandlas i

motion MJ337 (c) yrkande 32 om en s.k. grönbok om

fosforhushållning vill utskottet hänvisa till sin

behandling av samma fråga i maj 2001. Då anfördes

att EG-kommissionen har initierat ett arbete med

ett s.k. kompostdirektiv (bet. 2000/01:MJU16 s.

10). Härutöver har ett arbete påbörjats inom

kommissionen med att revidera direktivet om

slamanvändning (86/278/EEG) med avsikt att besluta

kriterier för tungmetaller m.m. Motion MJ337 (c)

yrkande 32 bör med det anförda lämnas utan vidare

åtgärd.

Miljökvalitetsmålet Bebyggd miljö

Riksdagen har vid behandlingen av

budgetpropositionen för år 2002 beslutat höja

skatten på avfall som deponeras fr.o.m. den 1

januari 2002 från 250 kr till 288 kr per ton (prop.

2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1). Enligt propositionen

finns anledning att ge både enskilda, kommuner och

producenter ett ökat ekonomiskt incitament att

minska mängden avfall som deponeras (jfr bet.

2001/02:SkU17 s. 37).

I EU:s ramdirektiv (75/442) om avfall definieras

begreppet avfall. Definitionen av avfall är mycket

vid och inbegriper restprodukter som skall

bortskaffas respektive återvinnas.

Avfallsförbränning med energiutnyttjande

klassificeras som återvinning. Många biobränslen är

att betrakta som avfall enligt ramdirektivet.

Näringsutskottet har i betänkandet Vissa EU-frågor

(bet. 2000/01:NU10) redovisat att importen av

biobränsle till Sverige sker bl.a. i form av rena

biobränslen från länder utan skatter på fossila

bränslen (skogsflis från Baltikum och s.k. pelletar

från Kanada är exempel). En mindre del av importen

avser material som är returträ eller andra

återvunna bränslen. Dessa är klassificerade som

biobränsle i Sverige och eldas upp, vilket

resulterar i låga kostnader utan att miljön

riskeras. I t.ex. Danmark utgår skatt på användning

av returträ som bränsle. Denna typ av bränsle

importeras därför till svenska värmeverk till ett

mycket lågt pris som styrs av olikheterna i

regelverk och skatter.

I december 2000 antogs inom EU ett

avfallsförbränningsdirektiv (2000/76/EG), vilket

skall vara infört i medlemsstaternas lagar och

regler senast den 28 december 2002. Syftet med

direktivet är att förhindra eller begränsa negativ

inverkan på miljön från förbränning av avfall och

samförbränning av avfall och biobränsle.

Anläggningar som endast behandlar rena träavfall

är dock undantagna från tillämpning av direktivet.

I Sverige kommer det enligt uppgift från

Miljödepartementet att krävas vissa förändringar

i förordningar och föreskrifter för att uppfylla

direktivets krav. I avvaktan på resultatet av det

arbete som således pågår finner utskottet inte

anledning att nu föreslå någon åtgärd med anledning

av motion MJ260 (fp) yrkande 3 om biobränslens

kvalitet.

Utskottet har inhämtat att betänkandet (SOU

2002:9) Skatt på avfall i dag och i framtiden

övervägs inom Regeringskansliet.

Miljöministern anförde den 28 november 2001 i ett

svar på fråga 2001/02:257 om avfallsförbränning att

han ser avfallsförbränning som en metod för

omhändertagande av avfall vid sidan av andra. En

utbyggnad av biologisk behandling och

materialåtervinning är ur ett kretsloppsperspektiv

därför önskvärd och nödvändig. Han var oroad över

att avfallsförbränningen skall komma att ta alltför

stor plats i förhållande till andra

omhändertaganden. Därefter har den biträdande

miljöministern den 30 april 2002 i svar på fråga

2001/02:1096 om skatt på avfallsförbränning anfört

att det för att nå ett ekologiskt hållbart

omhändertagande av avfall, krävs en utveckling och

utbyggnad av ett flertal olika metoder för

omhändertagande. Avfall bör tas om hand på det sätt

som är miljömässigt och samhällsekonomiskt

lämpligast för respektive avfallsslag. Mot bakgrund

av resultaten av utredningarna och

remissinstansernas yttranden planerar regeringen att

presentera en proposition till riksdagen om

kretsloppsfrågor runt årsskiftet. Regeringen kommer

i den propositionen att behandla frågan om

ytterligare styrmedel för att nå upp till de

avfallspolitiska målen.

Frågor rörande hushållsnära insamling behandlas i

betänkandet (SOU 2001:102) Resurs i retur. Utskottet

har inhämtat att ett förslag från EG-kommissionen

rörande revidering av batteridirektivet med bl.a.

mål för insamling av batterier väntas inom kort.

När det gäller insamling av aluminiumburkar m.m.

har producenterna valt att samla in dryckesburkar

genom två olika system (jfr bet. 2000/01:MJU21 s.

12). Det ena systemet är det retursystem som finns

för aluminiumburkar och som omfattas av en

pantavgift. För att burken skall kunna lämnas i

detta system krävs att burken består av aluminium

och att den är hel och ren. För att det dessutom

skall betalas ut en pant för burken krävs att

burken ingår i det svenska pantsystemet, dvs. att

en pant har erlagts för burken samt att streckkoden

kan avläsas. Det andra insamlingssystemet hanteras

av Svenska Metallkretsen AB som samlar in alla

sorters förpackningar av metall i de

insamlingsbehållare som företaget tillhandahåller. I

dessa behållare skall hushållen sortera ut och lämna

sina metallförpackningar, t.ex. dryckesburkar. Bland

dessa ingår sådana dryckesburkar som exempelvis

består av stålplåt, men även andra metallburkar (jfr

bet. 1999/2000:MJU7 s. 16).

De burkar som inte kommer in i pantsystemet samlas

sålunda in av Metallkretsen AB och återvinns. Detta

gäller även de burkar som inte är av svenskt

ursprung. Dryckesförpackningar av aluminium skall

dock enligt lagen (1982:349) om återvinning av

dryckesförpackningar av aluminium ingå i ett

retursystem.

I skrivelsen Nationell strategi för hållbar

utveckling anförs att en proposition med förslag

till en strategi för giftfria och resurssnåla

kretslopp, inklusive avfallshantering,

producentansvar och miljöorienterad produktpolitik,

planeras lämnas till riksdagen under 2002.

Propositionen kommer att behandla ett antal

utredningar och regeringsuppdrag. I december 2001

redovisade Utredningen om översyn av

producentansvaret sitt betänkande Resurs i retur

(SOU 2001:102) för regeringen. Betänkandet

innehåller förslag om förändringar i lagstiftningen

och förslag till fortsatt arbete och visioner om

framtidens varu- och avfallsflöden. I december 2001

redovisade Naturvårdsverket sitt regeringsuppdrag om

ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall.

Rapporten innehåller en uppföljning och utvärdering

av de beslut som regeringen tidigare fattat på

avfallsområdet. Ytterligare ett uppdrag har getts

till Naturvårdsverket om den miljöorienterade

produktpolitiken. I uppdraget ingår att utreda vilka

styrmedel som finns, hur de relaterar till varandra,

vilka överlappningar och brister som finns i

regelverket och om ytterligare initiativ behöver tas

för att främja en miljöanpassad produktutveckling

med minsta möjliga negativa påverkan på hälsa och

miljö under produkternas hela livscykel. Uppdraget

skall redovisas den 31 juli 2002.

Resultatet av det pågående beredningsarbetet bör

inte föregripas av riksdagen. Utskottet avstyrker

därmed motionerna MJ6 (fp) yrkande 3, MJ224 (mp)

yrkandena 1-3, MJ287 (kd, c) yrkande 1, MJ307 (m),

MJ310 (kd) yrkandena 1-3, MJ337 (c) yrkande 33,

MJ359 (s), MJ442 (mp), MJ519 (kd) yrkande 13, MJ521

(fp) yrkandena 16-18.

Utskottet har inhämtat att ett gemensamt

retursystem vid ett fåtal tillfällen har diskuterats

inom EU utan att få stöd. Det framgår emellertid av

direktiv 1994/62/EG om förpackningar och

förpackningsavfall att återanvändning och

retursystem bör främjas av medlemsländerna. Motion

MJ348 (s) bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån

den inte tillgodosetts med det anförda.

I anslutning till motion MJ287 (kd, c) yrkande 3

om forskning inom sophantering och avfallsdeponier

konstaterar utskottet att de forskningsfinansierande

myndigheterna har till uppgift att prioritera och

avgöra vilka forskningssatsningar som skall göras.

Det är främst Forskningsrådet för miljö, areella

näringar och samhällsbyggande (Formas),

Naturvårdsverket och Stiftelsen för miljöstrategisk

forskning (MISTRA) som är de viktigaste

finansiärerna. Utskottet har inhämtat att

Naturvårdsverket den 6 december 2001 anordnade ett

seminarium tillsammans med miljö- och

jordbruksutskottet med politiker och forskare

benämnt Livsstilsfrågor och miljö - två perspektiv,

en samsyn? Avsikten med seminariet var att redovisa

problem och möjligheter för att nå de nationella

miljökvalitetsmålen och minska den negativa

miljöpåverkan av den livsstil som har utvecklats.

Utskottet har också erfarit att

Forskningsprogrammet Vägar till uthållig utveckling

- beteenden, organisationer, strukturer bedrevs

under åren 1996- 2001 och finansierades av

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning,

Naturvårdsverket, Avfallsforskningsrådet, Närings-

och teknikutvecklingsverket, Byggforskningsrådet,

Forskningsrådsnämnden, Humanistisk-samhällsveten-

skapliga forskningsrådet,

Kommunikationsforskningsberedningen samt Skogs- och

jordbrukets forskningsråd. Ett övergripande syfte

med programmet har varit att naturvetenskaplig och

teknisk kunskap om miljö- och naturresursfrågor

skulle kopplas samman med befintlig och ny kunskap

om de drivkrafter som styr våra vardagliga beteenden

och handlingar som individer, grupper och i

samhället. Det anförda bör i allt väsentligt

tillgodose syftet med motion MJ287 (kd, c) yrkande

3. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 21) är strategin för giftfria

och resurssnåla kretslopp en strategi i arbetet med

att nå miljökvalitetsmålen. Regeringen avser att

fortsätta arbetet för giftfria och resurssnåla

kretslopp i enlighet med regeringens skrivelse om en

miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000:114,

bet. 2000/01:MJU3, rskr. 2000/01: 52). En rad

åtgärder har vidtagits i Sverige under de senaste

20-30 åren för att åstadkomma ett giftfritt och

resurseffektivt kretslopp. Åtgärderna skulle

emellertid bli effektivare med ett mer samlat

angreppssätt och ett mer strategiskt

livscykeltänkande. Regeringen har därför tagit

initiativ till att utveckla en miljöorienterad

produktpolitik (IPP). Strategin behövs för att öka

resurseffektiviteten och för att minska läckage av

gifter och näringsämnen. IPP handlar om en samlad

strategi för miljöanpassning av produkter och

tjänster i ett livscykelperspektiv.

Utskottet instämmer i vad som anförs i skrivelsen

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling (s. 40) om att en

övergripande riktlinje för avfallshanteringen skall

vara att minska mängden avfall för slutlig

behandling, att minska avfallets farlighet samt att

behandla avfallet utgående från dess inneboende

egenskaper. Att minska mängderna avfall till

deponering är av avgörande betydelse från såväl

resurs- som miljösynpunkt. Stora delar av

hushållsavfallet, det icke branschspecifika avfallet

samt bygg- och rivningsavfall utgörs av material som

bör kunna utnyttjas på olika sätt i stället för att

deponeras. Det anförda tillgodoser enligt utskottets

mening i allt väsentligt syftet i motion MJ299 (v)

yrkande 1. Utskottet föreslår därmed att motionen

lämnas utan vidare åtgärd i berörd del.

Såvitt gäller de frågor som tas upp i motion MJ326

(c) om lokalisering av omhändertagande av animaliskt

avfall anges i EG-förordning 999/2001 om

fastställande av bestämmelser för förebyggande,

kontroll och utrotning av vissa typer av

transmissibel spongiform encefalopati att SRM

(specificerat riskmaterial) skall avlägsnas från

djurkroppen, infärgas och därefter destrueras

tullständigt. Med destruktion avses bl.a. direkt

förbränning i en förbränningsanläggning utan

föregående bearbetning.

I departementspromemorian (Ds 2001:23) Förbränning

av animaliskt avfall föreslås att animaliskt avfall

skall förbrännas direkt för energiproduktion. En

förbränningsanläggning för animaliskt avfall skulle

i princip kunna integreras med vilken

förbränningsanläggning som helst, men företrädesvis

med en som använder sig av förbränning med

fluidiserad bädd och helst en avfallsanläggning.

Regeringen har i regleringsbrevet för år 2001

anslagit 3 miljoner kronor åt Jordbruksverket för

att stödja och påskynda utvecklingen av lämplig

teknik och utformning av tillhörande anläggningar

för destruktion av animaliskt avfall. Motionen

avstyrks.

Direktivet (1999/31/EG) om deponering av avfall

ställer krav på att varje deponianläggning som är i

drift vid införlivandet skall upprätta en

omställningsplan och där ange de förändringar som

krävs för att leva upp till de nya kraven (jfr

bet. 1999/2000:MJU7). Planen skall godkännas av

tillsynsmyndigheten. Direktivet innebär att krav

kommer att ställas på att deponierna skall vara

försedda med viss tätning och geologisk barriär både

i aktiv och passiv fas. Lakvatten skall samlas upp.

Deponierna skall avslutas och sluttäckas, och det

finns krav på kontroller av deponin viss tid efter

sluttäckning. Direktivet ställer också krav på vilka

avfall som får deponeras m.m.

Genom förordningen (2001:512) om deponering av

avfall införlivades direktiv 1999/31/EG om

deponering av avfall i svensk lagstiftning.

Regleringen innebär att högre krav ställs på bl.a.

rening av lakvatten. Senast den 1 juni 2002 skall

deponiägarna redovisa till länsstyrelsen om de avser

att fortsätta deponera avfall på befintliga deponier

och i sådant fall hur de har tänkt att anpassa

deponin till de nya kraven. Om man inte har för

avsikt att fortsätta att bedriva verksamhet på

deponin krävs en redovisning av hur verksamheten på

deponin kommer att avslutas i enlighet med de nya

kraven.

I anslutning till motion MJ382 (kd, m, fp) om sjön

Molnbyggen och lakvatten har utskottet inhämtat att

Naturvårdsverket under år 1999 arbetade med ett

projekt med anledning av de fiskskador som

observerats i sjön Molnbyggen, Leksand (jfr bet.

1999/2000:MJU7 s. 26). En kartläggning hade visat

att utsläpp av lakvatten skett från en kommunal

deponi. Projektet innebar att det internationella

kunskapsläget om effekter av lakvattenutsläpp från

deponier skall gås igenom. Naturvårdsverket har

redovisat sitt arbete i rapport 5012 Problematiken i

Molnbyggen som dokumenterar en hearing i juni 1999.

Naturvårdsverkets rapport Hur mår fisken i sjön

Molnbyggen? utarbetades för att de preliminära

resultat som redovisades i rapporten skulle kunna

komma till användning vid arbete med likartade

situationer i landet. Motion MJ382 (kd, m, fp)

yrkandena 1 och 2 avstyrks med det anförda.

Naturvårdsverket har i uppdrag att redovisa vilka

konsekvenser som genomförandet av EG-direktivet

1999/31/EG om deponering av avfall i förordningen

(2001:512) om deponering av avfall får i Sverige. I

uppdraget ingår att redogöra för förändringar i

antalet deponier, kostnader för att deponera avfall

samt uppskattade miljöeffekter. Uppdraget skall

redovisas senast den 31 december 2002.

Enligt förordningen (2001:512) om deponering av

avfall får utsorterat brännbart avfall inte

deponeras. Från och med den 1 januari 2005 får

organiskt avfall inte deponeras. Utskottet instämmer

självfallet i vad som anförs i motion MJ337 (c)

yrkande 23 om att det är angeläget att kommunerna

förbereder deponiförbudet. Enligt 13 § i

förordningen får Naturvårdsverket medge undantag

från deponeringsförbudet för utsorterat brännbart

avfall. Vidare får länsstyrelsen i det enskilda

fallet medge dispens från deponeringsförbud för

sådant avfall. Enligt 10 § Naturvårdsverkets

föreskrifter (NFS 2001:17) om hantering av brännbart

avfall görs en ansökan om dispens av kommunen.

Enligt övergångsbestämmelserna får utsorterat

brännbart avfall som uppkommit i en kommun deponeras

till utgången av år 2002 utan hinder av att dispens

inte har medgetts, om kommunen eller den som

deponerar avfallet senast den 1 januari 2002 har

ansökt om dispens och länsstyrelsen inte beslutar

annat i dispensärendet. Motionen avstyrks härmed.

I anslutning till motion MJ519 (kd) yrkande 7 om

att ideella hjälporganisationer inte skall behöva

betala avgift för sopdeponi erinrar utskottet om att

enligt 15 kap. 8 § miljöbalken skall varje kommun

svara bl.a. för att hushållsavfall från kommunen

återvinns eller bortskaffas. Avfallshanteringen är

sålunda en kommunal angelägenhet, och det är

kommunernas sak att bestämma avgifterna för denna.

Enligt 2 § kommunallagen (1991:900) skall kommuner

behandla sina medlemmar lika, om det inte finns

sakliga skäl för något annat. Vidare anges i 8 kap.

3 b och c §§ att kommunerna får ta ut avgifter för

tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller, men

att avgifterna inte får vara högre än vad som svarar

mot kostnaderna för de tjänster som kommunen

tillhandahåller (självkostnaden). Frågor om ideella

organisationers skatteförhållanden bereds dessutom

inom Finansdepartementet (jfr 2001/02:SkU24).

Utskottet anser i likhet med skatteutskottet att det

därför inte finnas skäl för riksdagen att gå närmare

in på olika förslag om förändringar i detta

sammanhang. Motionen avstyrks.

Enligt 34 § avfallsförordningen (2001:1063) skall

den som avser att transportera farligt avfall anmäla

detta till länsstyrelsen om avfallet uppkommit i

yrkesmässig verksamhet m.m. Bestämmelserna i 27 §

innebär dock att det inte krävs tillstånd för den

som bedriver verksamhet där farligt avfall uppkommer

att själv transportera t.ex. högst två fat (400

liter) oljeavfall och 300 hela lysrör per år. Syftet

med motion MJ203 (m) bör i allt väsentligt vara

tillgodosett härmed. Motionen avstyrks.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden

som det i motion MJ232 (mp) i yrkande 1 om att

uttjänta lädervaror som är garvade med hjälp av den

s.k. krommetoden skall klassas som farligt avfall

(1998/99:MJU6 s. 92, 1999/2000:MJU7). Farligt avfall

klassas enligt direktiv 91/689/EEG om farligt avfall

genom kommittologibeslut efter anmälan från

medlemsstaterna. På svenskt initiativ har omröstning

skett inom den s.k. TAC-kommittén om slam från

produktion av kromgarvat läder har någon av de

farliga egenskaper som krävs enligt direktivet.

Kommittén fann att så inte var fallet. Den svenska

lagstiftningen klassar därefter inte slam från

kromhaltiga garvmedel m.m. som farligt avfall.

Motionen avstyrks.

Som utskottet tidigare har redovisat har regeringen

aviserat en proposition med förslag till en strategi

för giftfria och resurssnåla kretslopp, inklusive

avfallshantering, producentansvar och

miljöorienterad produktpolitik till riksdagen under

år 2002. Regeringen uppdrog i Naturvårdsverkets

regleringsbrev för år 2002 till Naturvårdsverket att

senast den 30 juni 2002 redovisa effekterna av de

ändrade nivåerna för bilskrotningspremier och

bilskrotningsavgifter som trädde i kraft den 1 juli

2001.

Utskottet behandlade i februari och november 2001

liknande motioner om bortforsling av fordon som de

nu aktuella motionerna MJ211 (c) yrkande 1, MJ313

(kd) och MJ386 (s). Utskottet uttalade då att

övergivna fordon vid vägkanter och i naturen utgör

ett allvarligt miljöproblem och att regelsystemet

behöver effektiviseras. Regeringen

(Näringsdepartementet) gav i juli 1999 Vägverket i

uppdrag att göra en samlad översyn av bestämmelserna

om flyttning av fordon. Huvudsyftet med översynen

var enligt regeringens beslut att förenkla,

modernisera och effektivisera regelsystemet.

Resultatet presenterades av Vägverket i rapporten

Flyttning av fordon i juni 2000. I rapporten

föreslås bl.a. ökade möjligheter att under vissa

förutsättningar flytta fordon som mot markägarens

vilja parkerats på dennes mark, utvidgade

möjligheter för kommuner och Vägverkets regioner att

besluta om och verkställa flyttning av fordon samt

att kommunerna skall svara för flyttning av

fordonsvrak. Utskottet har erfarit att rapporten

Flyttning av fordon fortfarande övervägs inom

Näringsdepartementet. Det är angeläget att åtgärder

vidtas för att effektivisera möjligheterna att

forsla bort och skrota övergivna bilar. Utskottet

förutsätter att regeringen handlägger frågan om

bortforsling av fordon utan onödigt dröjsmål och att

flera av de synpunkter som redovisas i motionerna

MJ211 (c) yrkande 1, MJ313 (kd) och MJ386 (s) därvid

kan beaktas. Utskottet anser det lämpligt att

avvakta resultatet av den fortsatta beredningen inom

Regeringskansliet och föreslår att berörda

motionsyrkanden nu lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Som anförs i skrivelse Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling (s. 69) beslutade Europaparlamentet och

rådet i september 2000 ett nytt direktiv för

skrotbilar. Direktivet syftar till att få bort

farliga ämnen ur bilar, att öka återvinningen av

bilar samt att ställa högre miljökrav vid

bilskrotning.

Riksdagen behandlade i februari 2000 ändringar i

bilskrotningslagen (1975:343) med anledning av EG-

direktivet om uttjänta fordon. Ändringen innebär

bl.a. att endast en auktoriserad bilskrotare skall

få sköta skrotningen av personbil, buss eller

lastbil med en totalvikt understigande 3 500 kg. I

proposition 2000/01:47 Ändringar i

bilskrotningslagen behandlas frågor om

Bilskrotningsfonden. Bland annat aviserades höjda

bilskrotningspremier samt skärpta miljökrav för

bilskrotningsanläggningar. I maj 2001 beslutade

regeringen om höjda bilskrotningspremier baserade på

bilens ålder. Enligt de nya reglerna i 19 §

bilskrotningsförordningen (1997:348) utgör

skrotningspremien 700 kr om bilen är högst 7 år

gammal när den avregistreras, högst 1 200 kr om

bilen är mer än 7 år men högst 16 år och 1 700 kr om

bilen är mer än 16 år gammal när den avregistreras.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att redovisa

effekterna av dessa ändringar senast den 30 juni

2002. Med det anförda får motionerna MJ211 (c)

yrkande 2, MJ259 (c) och MJ423 (kd) yrkande 8 anses

tillgodosedda.

Gemensamma avgaskrav för nya bensindrivna

arbetsmaskiner samt för fritidsbåtar väntas inom EU.

Beslut rörande direktiv om arbetsmaskiner kan

förväntas under våren 2002 och beslut rörande ett

direktiv om fritidsbåtar kan förväntas under hösten

2002. Regeringen har i proposition 2001/02:177 Sänkt

skatt på alkylatbensin föreslagit sänkt skatt på

alkylatbensin till tvåtaktsmotorer med hänvisning

till att det av miljöskäl är motiverat att öka

användningen av sådan bensin i tvåtaktsmotorer. Med

det anförda avstyrks motionerna MJ423 (kd) yrkande 9

och MJ519 (kd) yrkande 2 om skrotningspremie för

tvåtaktsmotorer.

Naturvärden och biologisk mångfald

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker i avvaktan på resultatet

av en utredning en motion (fp) om ett 16:e

miljökvalitetsmål.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

I propositionen Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) har regeringen

föreslagit att ett antal strategier skall vara

vägledande i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen.

En av dessa strategier är strategin för hushållning

med mark, vatten och bebyggd miljö. Den bygger på

tre olika beståndsdelar: ett varsamt brukande av

mark- och vattenområden, skydd av särskilt

värdefulla miljöer och resurser samt miljöanpassad

fysisk planering och byggande. Strategin bidrar

främst till att uppnå de mark- och vattenanknutna

målen och återfinns i sina grunddrag på flera olika

håll i lagstiftningen. Både i miljöbalken och i

planlagstiftningen finns således hänsynskrav.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Naturvården bör ses som en hörnsten i arbetet för

det hållbara samhället. Naturvården har

beröringspunkter med alla tre dimensionerna av

hållbar utveckling, även om fokus ligger på den

ekologiska dimensionen. Bevarande och hållbart

nyttjande av ekosystemen bör ses som ett av flera

grundläggande kriterier på hållbar utveckling. Allt

levande - även människan - bygger sin existens på

denna mångfald och de livsuppehållande system den

vidmakthåller.

I konventionen om biologisk mångfald, artikel 1,

anges övergripande mål för den ekologiskt hållbara

utvecklingen som Sverige och många andra länder

ställt sig bakom, nämligen bevarande av biologisk

mångfald, hållbart nyttjande av mångfaldens

beståndsdelar samt rättvis fördelning av den nytta

som kan utvinnas ur genetiska resurser. Bevarande

och hållbart nyttjande skall tillsammans garantera

att den biologiska mångfalden långsiktigt

upprätthålls. Rättvis fördelning hanteras inom ramen

för det globala arbetet för hållbar utveckling.

Motionen

Enligt motion MJ6 (fp) bör Biologiskt mångfald bli

ett 16:e miljömål (yrkande 1). Att bevara orörd

natur, ostörda rekreationsområden och biologisk

mångfald är viktiga mål för liberal miljö- och

naturresurspolitik.

Utskottets ställningstagande

Det framgår av skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 23) att regeringen avser att

återkomma till riksdagen senast 2005 med förslag på

ett 16:e miljökvalitetsmål för biologisk mångfald.

Regeringen har därefter genom beslut den 21 februari

2002 uppdragit åt Naturvårdsverket att, efter samråd

med Centrum för biologisk mångfald och övriga

berörda myndigheter, ta fram ett förslag till ett

16:e miljökvalitetsmål samt preciserade delmål.

Förslaget skall komplettera dagens miljökvalitetsmål

och bidra till en tydligare målstruktur för att på

så sätt stärka arbetet med bevarande av biologisk

mångfald. Förslagen skall förankras i en bred

process liknande den för övriga miljökvalitetsmål.

Motion MJ6 yrkande 1 bör i avvaktan på resultatet av

utredningen lämnas utan vidare åtgärd.

Havet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om bl.a.

Östersjön (fp), västerhavet (kd), stöd till

andra Östersjöländer (mp), fredning av

Skagerrak och Kattegatt (mp),

Helsingforskommissionens mål (kd) och avgift

på utsläpp av förorenat vatten (fp) m.m. med

hänvisning till att utskottet står bakom den

av regeringen förda politiken.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

Under året har Europeiska unionen lagt fram en

grönbok om behovet av en reform av den gemensamma

fiskeripolitiken. Syftet är att väcka en debatt om

utformningen av den nya fiskeripolitiken, som skall

träda i kraft 2003. Kommissionen pekar på behovet av

en genomgripande förändring eftersom flertalet

fiskbestånd är överexploaterade samtidigt som havens

ekosystem påverkas av miljöförändringar, i många

fall i den utsträckning att de inte fungerar.

Kommissionen lyfter även fram problem som en alltför

stor fartygsflotta samt sysselsättningen inom

sektorn. I grönboken pekas på behovet av nya

långsiktiga mål samt ges förslag på nya

prioriteringar för den framtida fiskeripolitiken,

rörande förvaltningspolitik, ekonomiska och sociala

aspekter samt externa fiskerelationer.

En nationell strategi för hållbar utveckling

Genom utsläpp av närsalter och miljögifter,

omfattande valjakt och ett under efterkrigstiden

intensivt fiske har havens ekosystem utarmats. I dag

torde ett flertal kustnära marina ekosystem vara

kraftigt förändrade. Problemen i Östersjön och

Nordsjön utgör tydliga exempel på detta.

Det största hotet mot de marina ekosystemen är,

förutom fisket, de utsläpp som påverkar havet.

Effekterna härav skadar inte bara den biologiska

mångfalden utan utgör också ett hot mot

resursutnyttjandet. Det är därför viktigt att de

totala utsläppen av gifter i miljön minskar, att nya

giftiga ämnen inte produceras och att halterna i

havsekosystemen kontinuerligt minskar. Oljeutsläppen

inom svenskt ansvarsområde har minskat men

mörkertalet bedöms vara stort.

Motionerna

I motion MJ6 (fp) anförs i fråga om ökade insatser

för att förbättra miljösitua- tionen i och kring

Östersjön att om vi skall kunna rädda Östersjön

måste jordbruket minska sina utsläpp. Stödsystemet

för jordbruket måste ändras (yrkande 5). Vidare

anförs i fråga om miljölots på fartyg som trafikerar

Östersjön att införandet av miljölots är en del i

arbetet att minska utsläppen av olja och miljögifter

(yrkande 6).

Enligt motion MJ373 (kd) bör ett handlingsprogram

för västerhavets miljö upprättas. Om man inför

begränsningar i fisket utan att samtidigt stävja

utsläppen kan man med rätta beskyllas för att inte

gå till botten med problemet.

I motion MJ466 (mp) anförs att stöd bör lämnas

till åtgärder i andra Östersjöländer (yrkande 9).

Enligt motion MJ467 (mp) bör en nordisk

överenskommelse träffas om "fredning" av Skagerrak

och Kattegatt vad gäller borrningar efter gas och

olja. Det har sedan 1994 varit aktuellt med

provborrningar i de två kusthaven. Dessa hav måste

fredas mot varje form av borrning efter olja och gas

(yrkande 5).

I motion MJ476 (kd) anförs att högre takt bör

hållas när det gäller införlivandet av

Helsingforskommissionens uppställda mål. Enligt de

uppställda målen skulle en 50-procentig reduktion av

utsläppen ha nåtts 1998, men inte heller detta mål

har infriats (yrkande 1). Vidare anförs i fråga om

stöd för rysk implementering av

Helsingforskommissionens uppställda mål att totalt

har 2 200 punktkällor till utsläpp identifierats. De

värsta, s.k. hot spots, har successivt minskats.

Dock återstår de hot spots som Ryssland inte

åtgärdat, framför allt i storstadsområdena vid

Kaliningrad och S:t Petersburg, där ytterligare

stödåtgärder kommer att vara nödvändiga (yrkande 2).

Om åtgärder mot utsläpp och miljögifter i vatten

anförs i motion MJ519 (kd ) att de flesta kemiska

substanser som används i dag återfinns i våra

vatten. För att komma till rätta med problemen med

förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas

för att minska utsläpp av olja och miljögifter

(yrkande 9).

Enligt motion MJ521 (fp) bör en avgift införas på

utsläpp av förorenat vatten från alla källor av

betydelse. På så sätt skulle färskvattenanvändningen

minska, ett mer resurshushållande avloppssystem

skapas och näringsämnena i avloppet skulle

missgynnas (yrkande 7). Vidare anförs att åtgärder

bör vidtas mot utsläpp och miljögifter i vatten.

Övergödning är ett tilltagande problem och

koncentrationen av olika kemikalier och miljögifter

ökar i fisk (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen Nationell strategi för en hållbar

utveckling anförs (s. 24 f.) att övergödningen,

orsakad främst av otillräckligt renat avloppsvatten,

näringsläckage från jord- och skogsbruket och från

näringsämnen lagrade i bottensediment, utgör

fortfarande ett allvarligt problem för många

kusthav. Östersjöstrategin för

mottagningsanordningar för avfall från fartyg och

tillhörande frågor, som arbetats fram inom ramen för

Helsingforskommissionen (HELCOM) och trädde i kraft

den 1 januari 2001, stipulerar en skyldighet för

samtliga fartyg att lämna allt avfall i hamn utan

särskild avgift (prop. 1999/2000:133, 2000/01:TU5,

rskr. 2000/01:15). I skrivelsen anförs vidare

(s. 76) att den gemensamma jordbruks- och

livsmedelspolitiken bör förändras i syfte att stödja

en utveckling mot mer resursbevarande,

miljöanpassade och etiskt godtagbara

produktionsformer.

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling anförs

vidare (s. 50, 60) att en Agenda 21 för

Östersjöområdet, kallad Baltic 21, år 1998 antogs

inom det s.k. Östersjörådet. Denna inkluderar mål

och scenarier för hållbar utveckling i ett 30-årigt

perspektiv inom regionen och ett handlingsprogram

med tidsplaner, aktörer och finansiering. Baltic 21

fokuserade ursprungligen på sex sektorer (jordbruk,

energi, fiske, skog, turism och transporter) vars

utveckling bedömdes vara av särskilt stor betydelse

för att uppnå ett hållbart Östersjöområde. Mot

bakgrund av de nu redovisade projekten och pågående

arbeten är utskottet inte berett att föreslå något

uttalande från riksdagens sida med anledning av

motion MJ6 (fp) yrkande 5. Motionen avstyrks i

berörd del.

I anslutning till motion MJ6 (fp) yrkande 6 om

miljölotsar på fartyg i Östersjön vill utskottet

erinra som sitt tidigare uttalande (2001/02:MJU3 s.

75) att frågor om lotstvång har behandlats bl.a. av

trafikutskottet i betänkande 2000/01:TU1. Där

framhålls att fartyg på Östersjön väsentligen går på

internationellt vatten, där Östersjöstaterna inte

har någon jurisdiktion. Folkrättsliga principer

hindrar dem alltså från att föreskriva sådant

lotstvång. Frågan om lotsning på frivillig väg i

Östersjön behandlas emellertid bl.a. inom ramen för

samarbetet mellan Östersjöstaterna inom

Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöns

marina miljö. Det kan tilläggas att globalt gällande

utrustningskrav på s.k. transpondrar trädde i kraft

den 1 juli 2001, vilket avsevärt kommer att

förbättra möjligheterna att identifiera och följa

fartyg. Motionsyrkandet avstyrks.

Beträffande det krav som framförs i motion MJ373

(kd) om ett handlingsprogram för västerhavets miljö

erinrar utskottet om (Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling s. 59) att Oslo-Pariskonventionen (OSPAR)

till skydd för den marina miljön i Nordostatlanten

antogs 1992 och trädde i kraft 1998. OSPAR-

konventionen har undertecknats av Belgien, Norge,

Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige,

Tyskland och EG. Nordsjökonferenserna har sedan år

1984 framgångsrikt samarbetat för att förbättra

Nordsjöns marina miljö. Länderna förbinder sig att

verka för vissa gemensamma mål både nationellt och

internationellt genom utarbetandet av deklarationer.

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (s.

59) anges att Sverige har aviserat att man är mycket

angelägen om att driva Nordsjökonferensprocessen

framåt och därmed är beredd att överta ansvaret för

förberedelserna av nästa ministerkonferens och även

sekretariatsfunktionen.

Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust

och skärgård innebär (jfr prop. 2000/02:130, bet.

2001/02:MJU3 s. 71 f.) att västerhavet och Östersjön

skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga

och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust

och skärgård skall ha en hög halt av biologisk

mångfald, upplevelsevärden samt natur- och

kulturvärden. Näringar, rekreation och annat

nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas

så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt

värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och

andra störningar. Inriktningen är att

miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.

Enligt delmål 5 under miljökvalitetsmålet Hav i

balans samt levande kust och skärgård skall uttaget

av fisk, inklusive bifångster av ungfiske, senast år

2008 vara högst motsvarande återväxten, så att

fiskbestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt,

återhämta sig. Delmål 7 innebär att utsläppen av

olja och kemikalier från fartyg genom skärpt

lagstiftning och ökad övervakning skall minimeras

och vara försumbara senast år 2010. Utskottet

förutsätter att de angivna delmålen följs upp på det

sätt som regeringen har redovisat. Motion MJ373 (kd)

bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte

tillgodosetts med det anförda.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motion MJ519 (kd) yrkande 9 om att

kraftfulla åtgärder krävs mot förorenande utsläpp i

vatten. Som framhålls i skrivelsen Nationell

strategi för hållbar utveckling (s. 24) har havens

ekosystem utarmats genom utsläpp av närsalter och

miljögifter, omfattande valjakt och ett under

efterkrigstiden intensivt fiske. I dag torde ett

flertal kustnära marina ekosystem vara kraftigt

förändrade. Problemen i Östersjön och Nordsjön utgör

tydliga exempel på detta. Det största hotet mot de

marina ekosystemen är, förutom fisket, de utsläpp

som påverkar havet. Effekterna härav skadar inte

bara den biologiska mångfalden utan utgör också ett

hot mot resursutnyttjandet. Det är därför viktigt

att de totala utsläppen av gifter i miljön minskar,

att nya giftiga ämnen inte produceras och att

halterna i havsekosystemen kontinuerligt minskar.

Oljeutsläppen inom svenskt ansvarsområde har minskat

men mörkertalet bedöms vara stort.

Som regeringen vidare anför i skrivelsen innebär

miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust

och skärgård att västerhavet och Östersjön skall ha

en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och att

den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och

skärgård skall ha en rik biologisk mångfald, höga

upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.

Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav,

kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar

utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden

skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Med

det anförda föreslår utskottet att motion MJ519 (kd)

yrkande 9 lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller danska och norska provborrningar

efter olja i Skagerrak och Kattegatt hänvisar

utskottet till sina uttalanden i betänkandena

2000/01: MJU3 s. 46 och 1998/99:MJU6 s. 48 samt till

miljöministerns frågesvar senast den 10 november

1999 (svar på fråga 1999/2000:159 om Skagerrak).

Utskottet utgår liksom tidigare från att regeringen

noga följer dessa frågor och även i fortsättningen

aktivt verkar för att skydda den marina miljön.

Motion MJ467 (mp) yrkande 5 avstyrks.

Med anledning av motion MJ476 (kd) om

Helsingforskommissionens mål vill utskottet erinra

om att arbetet inom Helsingforskommissionen för att

skydda Östersjöns marina miljö har pågått i 30 år.

Av 132 utpekade s.k. hot spots i Östersjön har 26

åtgärdats, och det är i synnerhet förbättringen av

den kommunala och industriella avloppsreningen som

har bidragit till att vattenkvaliteten i kustzonerna

har förbättrats avsevärt.

Utskottet anförde vid behandlingen av regeringens

förslag till delmål (bet. 2001/02:MJU3 s. 75) att

Sverige verkar även internationellt för bevarandet

av den marina miljön i västerhavet inom

Oslo-Pariskonventionen och i Östersjön genom

Helsingforskommissionen. Genomförandet av HELCOM:s

Östersjöstrategi för att komma till rätta med

utsläpp av avfall från fartyg har lett till att ett

harmoniserat regelsystem har etablerats för hela

Östersjöregionen. Östersjöstrategin utgjorde också

modell för utarbetandet av ett EG-direktiv som

ytterligare harmoniserar regelverket i Europa. Även

arbetet inom Internationella sjöfartsorganisationen

(IMO) är av stor vikt för måluppfyllelsen.

Vidare har riksdagen behandlat en proposition om

genomförande av Östersjöstrategin (bet.

2000/01:TU5). Beslutet innebär bl.a. (jfr bet.

2000/01:MJU3 s. 46) lagändringar som gör det möjligt

att genomföra Östersjöstrategin för

mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall

och tillhörande frågor, som arbetats fram inom ramen

för Helsingforskommissionen. Syftet med strategin är

att skydda miljön i Östersjöområdet från skadlig

påverkan från fartyg. Detta skall åstadkommas genom

ett antal åtgärder såsom t.ex. obligatorisk

avfallslämning från fartyg till

mottagningsanordningar i land och ett enhetligt

avgiftssystem för mottagningen av avfall. I

proposition 2001/02:181 Mottagning av avfall i

hamnar har regeringen föreslagit kompletterande

lagändringar för att genomföra det s.k.

mottagningsdirektivet (2000/59/EG). Riksdagen kommer

under hösten 2002 att ta ställning till detta

förslag.

Utskottet har inhämtat från Miljödepartementet att

arbetet inom ramen för HELCOM fortgår för att

åtgärda de ryska "hot spots" som kvarstår. Alla

HELCOM:s parter utom Ryssland kommer inom en

relativt snar framtid att vara EU-medlemmar och

måste därför uppfylla EU:s miljölagstiftning. En

arbetsgrupp har upprättats för att se över HELCOM

Programme Implementation Task Force och dess

framtida roll när införlivandet i framtiden kommer

att kontrolleras av EU. Vid en utfasning av det nyss

nämnda programmet aktualiseras således

"Rysslandfrågan" och samma arbetsgrupp kommer även

att behöva identifiera vilka lösningar som finns att

tillgå vad gäller den bristfälliga ryska

implementeringen av HELCOM:s mål och

rekommendationer. Dessutom arbetar Council of Baltic

Sea States inom ramen för den nordliga dimensionen

med att ta fram en rad prioriterade projekt som

skall ingå i handlingsplanen för den nordliga

dimensionen - häribland kan nämnas

avloppsreningsprojekt i Kaliningrad och S:t

Petersburg. Utskottet konstaterar att flera

aktiviteter pågår för att uppfylla

Helsingforskommissionens uppställda mål. Syftet med

motion MJ476 (kd) yrkandena 1 och 2 kan i allt

väsentligt anses tillgodosett utan något riksdagens

uttalande i frågan.

Genom beslut den 11 oktober 2001 beslutade

regeringen att tillkalla en särskild utredare (dir.

2001:78) för att lämna förslag till ett

administrativt system för förvaltning av

avrinningsdistrikt. Utredaren skall även lämna ett

förslag till en sådan myndighetsorganisation.

Utredaren skall även utreda förutsättningarna för

att införa avgifter som ett incitament för minskade

utsläpp och, om det bedöms lämpligt, lämna förslag

till avgiftssystem. Uppdraget skall redovisas senast

den 30 november 2002. I avvaktan på resultatet av

utredningen föreslår utskottet att motion MJ521 (fp)

yrkande 7 avstyrks.

Befolkning och folkhälsa

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (v) om en

rättvis global livsmedelsförsörjning och om

åtgärder för att förbättra folkhälsan med

hänvisning till att yrkandena blivit

tillgodosedda genom de åtgärder som

redovisats i skrivelserna.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

Ett viktigt mål- och uppföljningsområde för den

samlade folkhälsopolitiken som har anknytning till

en ekologiskt hållbar utveckling är bl.a. sunda

inne- och utemiljöer, tillgängliga grönområden för

rekreation, säkra miljöer och produkter.

Utvecklingen på det jordbruks- och

livsmedelspolitiska området har de senaste åren

inneburit ett ökat fokus på hela livsmedelskedjan,

miljön, landsbygdens utveckling och djurens välfärd.

Behovet av att förändra den gemensamma

jordbrukspolitiken har blivit uppenbar.

Dioxinskandalen, galna ko-sjukan, mul- och

klövsjukan och hanteringen av våra djur, t.ex. i

samband med transporter, är exempel på detta. Genom

höga prisstöd har intensiteten i

jordbruksproduktionen drivits upp, vilket har skapat

ett jordbruk där miljön och djuromsorgen riskerar

att bli lidande.

Nationell strategi för hållbar utveckling

De demografiska förändringar vi har att vänta inom

de närmaste decennierna kommer att ställa den

svenska ekonomin - och därmed välfärden - inför

flera stora utmaningar: ett minskande

arbetskraftsutbud, en åldrande befolknings

tilltagande behov av vård och omsorg och en ökad

belastning på den offentliga finansieringen av

välfärden.

Det finns direkta och indirekta samband mellan

befolkningsutvecklingen och hälsotillståndet. De

äldre blir allt friskare. Samtidigt ökar ohälsan i

vissa grupper, främst bland arbetslösa och socialt

utsatta. Även den arbetsrelaterade ohälsan ökar. Den

utmaning som den demografiska utvecklingen ställer

oss inför kan bara mötas med flera i arbete.

Utvecklingen mot ökad ohälsa måste därför brytas.

Att få vara frisk är dessutom en önskan som alla bär

på oberoende av ålder, kön eller klasstillhörighet

och oberoende av om man har ett arbete eller inte.

Hälsotillståndet - och välbefinnandet - påverkas på

många sätt av den mat vi äter. Politiken på detta

område måste därför utgå från konsumenternas behov

av sunda och säkra livsmedel av god kvalitet.

Folkhälsofrågorna anknyter till samtliga tre

dimensioner av hållbar utveckling. Det hittills mest

uppmärksammade sambandet är mellan miljö och

hälsoskydd. Successivt har fokus alltmer kommit att

riktas mot ekonomisk och social trygghet samt

livsstilsfrågor. Folkhälsa berör praktiskt taget

alla politikområden.

Konsumenterna ställer krav på säkra livsmedel.

Helhetssynen på livsmedelskedjan - från jord till

bord - är en förutsättning för att säkerställa

tillgången på säkra livsmedel.

Motionen

I motion MJ39 (v) påpekas vikten av att utjämna de

ekonomiska skillnaderna i samhället och motverka

segregation för att förbättra folkhälsan (yrkande

3). Vidare anförs att vi bör förändra vår

livsmedelskonsumtion och produktion för att bidra

till en rättvis global livsmedelsförsörjning

(yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anfört innebär den nya inriktningen

av folkhälsoarbetet att insatser för att skapa en

god hälsa på lika villkor bör integreras i andra

politikområden. Viktiga åtgärder för att förbättra

folkhälsan görs även inom framför allt

välfärdspolitiken, miljöpolitiken och

arbetslivspolitiken.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

målsättningen för det samlade folkhälsoarbetet skall

vara att ge samhälleliga förutsättningar för en

hälsa på lika villkor för hela befolkningen. En

strävan är att skapa jämvikt mellan tillväxt,

sysselsättning, trygghet, god miljö och en god hälsa

på lika villkor. För att nå det övergripande målet

bör befolkningen således ges förutsättningar för

ekonomisk och social trygghet, delaktighet och

inflytande i samhället, trygga och goda

uppväxtvillkor, hälsa i arbetslivet, sunda miljöer

och säkra produkter, en hälsofrämjande hälso- och

sjukvård, ökad fysisk aktivitet, goda matvanor och

säkra livsmedel. En proposition med folkhälsomål

kommer att föreläggas riksdagen hösten 2002. Motion

MJ39 (v) yrkande 3 bör med det anförda och i

avvaktan på förslagen i regeringens proposition

lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i att, som anförs i skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling (s. 31),

hälsotillståndet - och välbefinnandet - påverkas på

många sätt av den mat vi äter. Politiken på detta

område måste därför utgå från konsumenternas behov

av sunda och säkra livsmedel av god kvalitet.

Utskottet har heller ingen annan uppfattning än

den som framförs i motion MJ39 (v) yrkande 7 om att

vi bör bidra till en rättvis global

livsmedelsförsörjning. Säkra livsmedel är som

regeringen anfört högt prioriterade frågor för

Sverige och EU. Konsumenterna måste kunna ha

förtroende för de varor som erbjuds och kunna lita

på att de produkter de köper är säkra. Inom EU och i

internationella sammanhang förespråkar Sverige ett

förebyggande arbete och strategier för en god

djurmiljö, god djurhälsa, gott djurskydd,

uppfödningssystem som hindrar smittspridning och bra

djurtransporter. Syftet är att främja säkra

uppfödningssystem, livsmedel och en god folkhälsa.

Motionen bör med det anförda lämnas utan vidare

åtgärd i berörd del.

Social sammanhållning, välfärd och

trygghet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (c) om ett

tydligare barnperspektiv i miljöarbetet och

hänvisar till det arbete som pågår inom

området.

Skrivelserna

Nationell strategi för hållbar utveckling

Social sammanhållning och delaktighet är en

grundförutsättning för hållbar utveckling. En

rättvis fördelning av resurser och möjligheter

bidrar i sin tur till en social sammanhållning.

Välfärdstjänster skall vara av hög kvalitet och

likvärdig i hela landet. Välfärdspolitikens

huvuduppgift är att ge människor trygghet och

möjligheter till utveckling.

Jämsides med förändringar i

befolkningssammansättningen har nya komplexa

samhällsfrågor vuxit fram. Det finns stora

skillnader i makt och levnadsvillkor mellan

människor som bor i Sverige. Främst beror dessa

skillnader på klasstillhörighet och kön, men många

invandrade personer diskrimineras också på grund av

sin etniska bakgrund. Att minska dessa klyftor

mellan invandrare och svenskar och åstadkomma en

ökad integration är nödvändigt för att garantera en

social sammanhållning och hållbar utveckling.

Utvecklingen inom det integrationspolitiska

området är långt ifrån tillfredsställande i

förhållande till de mål som riksdagen beslutat.

Segregationen i det svenska samhället är fortfarande

stor. Många människor med utländsk bakgrund upplever

det svenska samhället som diskriminerande och

ställer krav på att större insatser görs för att

alla skall behandlas lika oavsett kön, klass och

etnisk bakgrund. Flertalet av de insatser som

regeringen beslutar om ger effekter först på lång

sikt.

Motionen

I motion MJ337 (c) om ett tydligare barnperspektiv i

miljöarbetet anförs att strategin bör vara att få in

ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer, t.ex. i

arbetet med Agenda 21 i kommunerna (yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 44) är målen för

barnpolitiken att barn och ungdomar skall växa upp

under goda och trygga förhållanden och att insatser

för att sätta barnets bästa i centrum skall

genomsyra alla delar av regeringens politik och all

verksamhet i samhället som rör barn. Inom varje

politikområde skall FN:s barnkonvention, dess

grundläggande principer och dess intentioner

beaktas. Riksdagen beslutade i december 1999 om en

nationell ungdomspolitik som bygger på tre

övergripande mål. Målen ingår i en målstruktur som

dessutom består av delmål som beslutas av

regeringen. De övergripande målen för

ungdomspolitiken är att ungdomar skall ha goda

förutsättningar att leva ett självständigt liv, att

ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande

och delaktighet och att ungdomars engagemang,

skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas

till vara som en resurs.

Utskottet redovisade i mars 2002 (bet.

2001/02:MJU8) att regeringen kommer att verka för

att ett EU-gemensamt system tas fram för utformning

av hälso- och miljöinformation för varor som inte är

kemiska produkter. Regeringen avser att låta utreda

de närmare detaljerna kring hur ett system för

miljö- och hälsoinformation för varor bör utformas.

Denna utredning kommer därefter att ligga till

grund för Sveriges arbete med att vara

pådrivande i dessa frågor inom EU. I väntan på att

ett system införs bör företagen på frivillig väg

lämna hälso- och miljöinformation. Utskottet utgår

från att när det gäller produkter för barn

kommer detta arbete att innebära att företagen

kan ange att de klassade ämnena förekommer i halter

som bedöms vara oskadliga för barns hälsa. Det

anförda innebär att syftet med motion MJ337 (c)

yrkande 8 i allt väsentligt kommer att bli

tillgodosett utan något särskilt riksdagens

uttalande i frågan. Motionen avstyrks i berörd del.

Sysselsättning och lärande i ett

kunskapssamhälle

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (v) om hållbar

sysselsättning med hänvisning till att

utskottet står bakom den av regeringen förda

politiken. En motion (s) om en bättre

utomhusmiljö avstyrks med hänvisning till

pågående arbete på området.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

Prognoser pekar på att befolkningen i arbetsför

ålder kommer att börja minska från år 2008 och

framöver. Andelen ungdomar och äldre i arbetsför

ålder beräknas öka. Eftersom deltagandet i

arbetslivet och sysselsättningsgraden i dessa

grupper är betydligt lägre än genomsnittet kommer

detta att påverka arbetskraftsutbudet negativt. Ju

färre personer som ingår i arbetskraften, desto

mindre blir skattebasen för finansiering av de

sociala trygghetssystemen. Det är därför viktigt att

med olika medel verka för att en hög

sysselsättningsnivå upprätthålls.

Målen för sysselsättningspolitiken är att

sysselsättningsgraden bör öka så att målet om full

sysselsättning kan nås och att 80 % av befolkningen

mellan 20 och 64 år skall vara i reguljär

sysselsättning år 2004.

Utbildning inom ramen för ett livslångt lärande är

ett viktigt verktyg för att uppnå hållbar utveckling

och för att integrera hållbarhetsaspekter i alla

samhällssektorer.

Motionerna

I motion MJ39 (v) påpekas vikten av hållbar

sysselsättning. Det är positivt att kunna ge fler

äldre möjlighet att stanna kvar längre i arbetslivet

om de vill och kan, men i dag är det många som inte

orkar och kan stanna kvar i arbete ens fram till den

vanliga pensionsåldern. Det bör vara ett första steg

att skapa en arbetsmiljö som ger möjlighet att

stanna kvar i arbete (yrkande 4).

Enligt MJ285 (s) bör åtgärder vidtas för att genom

informations- och opinionsbildningsinsatser verka

för en bättre utomhusmiljö. I det vardagsnära

miljöarbetet är det viktigt att hålla utomhusmiljön

ren från nedskräpning. En förflackning har skett

under de senaste tio åren (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 17) är ett hållbart samhälle

ett samhälle där ekonomisk tillväxt, full

sysselsättning, social trygghet och sammanhållning

inte sker till priset av en miljöpåverkan som så

småningom slår tillbaka mot tillväxtens möjligheter.

I det hållbara samhället skall hög tillväxt och

social rättvisa förenas med ren och människovärdig

miljö. Det handlar om att skapa ett samhälle som

tillfredsställer dagens behov utan att äventyra

kommande generationers möjligheter att

tillfredsställa sina behov. Framtidens samhälle

skall formas inom ramen för vad naturen, miljön och

människors hälsa tål.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motion MJ39 (v) yrkande 4 om att vi bör

ha en arbetsmiljö som ger fler äldre möjlighet att

stanna kvar länge i arbetslivet. Möjligheterna för

alla individer att fullt ut delta på arbetsmarknaden

bör, som regeringen framhåller i skrivelsen,

stärkas. I många länder är den kvinnliga delen av

befolkningen en möjlig arbetskraftsreserv. Sverige

har dock redan en hög sysselsättningsgrad bland

kvinnor och arbetskraftspotentialen finns främst

bland utrikesfödda, funktionshindrade, äldre och

yngre.

Vid Europeiska rådets möte i Stockholm i mars 2001

enades man om att lägga frågan om den demografiska

utmaningen till den s.k. Lissabonprocessen. Som en

följd av detta beslutades att målet för

sysselsättningsgraden i åldersgruppen 55-64 år är

minst 50 % år 2010 samt att begreppet kvalitet i

arbetet skall integreras i EU:s

sysselsättningsstrategi. Motion MJ39 (v) yrkande 4

bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte

tillgodosetts med det anförda.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion

MJ285 (s) yrkande 1 om betydelsen av en bra

utomhusmiljö. Som framhålls i skrivelsen är

utbildning inom ramen för ett livslångt lärande ett

viktigt verktyg för att uppnå hållbar utveckling och

för att integrera hållbarhetsaspekter i alla

samhällssektorer. Enbart information är inte ett

tillräckligt instrument. En djup kunskap är

nödvändig även för att kunna tillgodogöra sig

information och för att kunna göra val som konsument

och samhällsmedborgare. En ekonomiskt, socialt och

miljömässigt hållbar utveckling fordrar att alla

människor har kunskap i meningen fakta, färdighet

och förståelse samt har vilja och förmåga att gör

aktiva hållbara val. Denna förmåga måste vara en

naturlig del i människors vardag.

Stiftelsen Håll Sverige Rent har redovisat en

Sifoundersökning som visar att alltfler människor

anser att nedskräpningen i Sverige ökar. Stiftelsen

har i kampanjen Ett skräp om dagen som mål att skapa

ett skräpfritt Sverige. Kampanjen går ut på att få

så många som möjligt att ansluta sig. Genom en enkel

symbolhandling - att plocka upp ett skräp - skall

människor i omgivningen påverkas att inte kasta

skräp på marken. Som medlem plockar man ett skräp

varje dag och värvar minst en medlem under

kampanjåret. Kampanjen startade den 5 juni 2001 och

pågår i en första etapp i ett år och avslutas den 5

juni 2002. Med det anförda föreslår utskottet att

motion MJ285 (s) yrkande 1 lämnas utan vidare

åtgärd.

Hållbar ekonomisk tillväxt och

konkurrenskraft

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden

om grön skatteväxling (fp), miljöcertifiering

och miljöexport (c), ekologisk skuld och

rättvist miljöutrymme (v), gröna nyckeltal

(mp), affärsdriven miljöutveckling och

miljövänlig teknik (m), den enskilda

människans ansvar (m), funktionstänkande och

faktortänkande (c) samt miljöexport (c).

Utskottet hänvisar i huvudsak till att syftet

med motionsyrkandena helt eller delvis kan

anses tillgodosett.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

Sedan början av 1990-talet har efterfrågan på

produktionsprocesser, produkter och tjänster som tar

hänsyn till miljön ökat. Konsumenter ställer krav på

företag och företag ställer krav på leverantörer.

Miljö och hållbar utveckling som drivkraft för

näringslivet ökar genom att marknaden i högre grad

efterfrågar hög miljöprestanda.

Sedan början av 1990-talet har efterfrågan på

produktionsprocesser, produkter och tjänster som tar

hänsyn till miljön ökat. Konsumenter ställer krav på

företag och företag ställer krav på leverantörer.

Miljö och hållbar utveckling som drivkraft för

näringslivet ökar genom att marknaden i högre grad

efterfrågar hög miljöprestanda. Därför behövs

ramförutsättningar som underlättar för marknaden att

ställa miljökrav och för ny miljöteknik att

utvecklas.

Konsumenterna och miljön är ett brett område som i

stor utsträckning berör vår konsumtion och vår

livsstil. Fler konsumenter måste bli medvetna om

sambandet mellan sin egen konsumtion och den

miljöbelastning den bidrar till. Men det måste vara

enkelt att vara en aktiv miljökonsument. Information

om den miljöpåverkan som olika varor har måste vara

lätt att förstå, liksom information om hur man på

bästa sätt återanvänder och återvinner olika

produkter och var det kan ske. Ett effektivt

hjälpmedel för att fler konsumenter blir bättre

informerade är de olika miljömärkningssystem som

finns, såsom den nordiska Svanen, Bra Miljöval och

EU:s Blomma. Det uppdrag som regeringen gav

Konsumentverket år 1999, att utveckla en databas med

hushållsrelaterad miljöinformation, har resulterat i

ett nytt hjälpmedel för konsumenterna inför köp. I

databasen, Köpguiden, finns fakta och råd som kan

vara till hjälp för konsumenten vid köp av varor som

påverkar miljön.

En nationell strategi för hållbar utveckling

Sverige skall ha ett konkurrenskraftigt näringsliv

som tillvaratar de affärsmöjligheter som finns för

hållbart företagande. Politiken skall främja

företagande och stimulera nyetableringar. Tillväxten

skall vara hållbar. Numera eftersträvas ett globalt

perspektiv och ett miljöperspektiv som omfattar

varors och tjänsters effekter under hela livscykeln

- från råvaruutvinning till varans utrangering.

Miljötekniksektorn kännetecknas av allt från

renodlad miljöteknik, dvs. teknik och kunnande för

rening av emissioner i luft och vatten samt

avfallshantering, till miljöanpassade produkter och

processer från i stort sett alla branscher. Denna

marknad bedöms ha en stor tillväxtpotential. Genom

samarbete med andra, inte minst i u-länder, kan

svenska företag dels bidra till att tekniska

lösningar som ökar produktionens hållbarhet

introduceras i dessa länder, dels främja en export

av ekologiskt riktiga produkter till EU. Inom

näringspolitiken är det viktigt att genomföra

insatser som stärker de mindre företagens position

på marknaden för miljöteknik.

De övergripande målen inom konsumentpolitiken är

att utveckla konsumtions- och produktionsmönster som

minskar påfrestningarna på miljön och som bidrar

till en långsiktigt hållbar utveckling, stärka

konsumenternas ställning och inflytande på

marknaden, ge dem goda möjligheter att utnyttja sina

resurser - ekonomiska och andra - effektivt, skydda

konsumenternas hälsa och säkerhet samt att ge

konsumenterna tillgång till god vägledning,

information och utbildning.

Konsumentverket skall se till att varor är

funktionella, säkra och uppfyller höga krav på

miljöanpassning och är försedda med korrekt och

relevant information. Konsumentverket skall även

arbeta för att öka konsumenternas kunskaper om hur

man kan leva och agera miljöanpassat samt verka för

att återvinningssystem är lätta att använda.

Motionerna

I motion MJ6 (fp) anförs i fråga om fortsatt grön

skatteväxling att miljömålen kan förenas med målen

för den ekonomiska politiken genom att man

genomgripande växlar skatt på arbete mot skatt på

miljöförstöring (yrkande 2).

Enligt motion MJ7 (c) om en strategi för ett ökat

funktionstänkande är det ofta inte produkten i sig

som människor efterfrågar utan funktionen av

produkten. Ett ökat funktionstänkande leder till att

nya lösningar utvecklas och utgör en del av den

miljödrivna utvecklingen (yrkande 1). Vidare är det

önskvärt att miljöcertifiera departement och

myndigheter. Det är positivt att regeringen i

skrivelsen redogör för det miljöledningsarbete som

pågår inom Regeringskansliet. Detta arbete bör

utvecklas till att fullt ut innefatta en

miljöcertifiering av såväl departement som

myndigheter i ett första skede (yrkande 2).

Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag på en

samlad strategi för miljöexport i linje med vad som

tidigare presenterats av Miljöexportutredningen

(yrkande 9).

I motion MJ39 (v) påpekas att Sverige har

ekologisk skuld både gentemot omvärlden och kommande

generationer. Det är viktigt att den ekologiska

skulden erkänns och att vi tar konsekvenserna av

detta i frågor som rör exempelvis finansiering för

utveckling och en anpassning av våra produktions-

och konsumtionsmönster (yrkande 1). I fråga om en

strategi för rättvist miljöutrymme anförs att

världens rikedomar bör fördelas solidariskt så att

alla kan njuta av en god välfärd. Världens rikedomar

bör fördelas på ett rättvist sätt (yrkande 2).

Enligt motion MJ40 (mp) bör Sverige föra in gröna

nyckeltal i sina nationalräkenskaper och bör ta

initiativ till en global diskussion om rättvist

miljöutrymme, faktor 10 och gröna nyckeltal (yrkande

10).

I motion MJ209 (m) anförs att ekonomisk tillväxt

och utveckling är en grundförutsättning för att

uppnå en god miljösituation. Den ekonomiska

tillväxten hade inte varit möjlig utan

marknadsmässig prissättning som stimulerar

resurssnål teknik och alternativ resursanvändning

(yrkande 2). Vidare anförs att miljövänlig

produktion har blivit ett viktigt konkurrensmedel.

Alltfler företag har upptäckt att miljöanpassning

inte bara är ett sätt att anpassa sig till

utveckling, utan också ett sätt att förbättra

lönsamheten, s.k. affärsdriven miljöutveckling

(yrkande 3). Motionärerna anför att den enskilda

människans ansvar skall vara utgångspunkten för

miljöpolitiken och att en stark äganderätt är en

viktig princip för att skapa en god miljö. Staten

bör därför verka för att fördela det kollektiva

miljöansvaret på individer, antingen direkt genom

personligt ägande eller genom företag eller små

gemenskaper (yrkande 4). Vidare anförs att staten

skall ta ansvar för de miljöuppgifter som ingen

annan kan utföra och inte splittra resurserna på

sådant som lika gärna kan skötas av medborgarna och

företagen (yrkande 5). Enligt motionen är forskning

och utveckling av ny miljövänlig teknik en

nyckelfaktor för miljöarbetet (yrkande 8).

Enligt motion MJ260 (fp) finns ett behov av

kontroll över bränslens kvalitet i samband med grön

skatteväxling (yrkande 5).

Enligt motion MJ337 (c) måste miljöpolitiken

formas med funktionstänkandet som en av

grundpelarna. Det är inte en produkt i sig som

efterfrågas utan funktionen som produkten

tillhandahåller (yrkande 9). Vidare anförs att

samhället bör uppmuntra arbetet med faktortänkandet

genom att forma de ekonomiska systemen så att

tärande på ändliga resurser och utsläpp inte lönar

sig. Teknikutveckling måste uppmuntras och användas

på ett sådant sätt att belastningen på miljön

minskar. Faktor 10 är ett viktigt första steg i den

miljödrivna utvecklingen (yrkande 10). I motionen

framhålls vidare att Sverige inom EU bör lyfta fram

frågan om ökat funktionstänkande (yrkande 20).

I motion U301 (fp) anförs i fråga om regler och

förbud i fråga om miljöfarliga ämnen att EU bör

driva på i arbetet för att se till att varor inte är

miljöfarliga. Det gäller inte minst i fråga om t.ex.

kadmium, kvicksilver och vissa flamskyddsmedel

(yrkande 45).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anfört är det en prioriterad uppgift

för den ekonomiska politiken att bidra till stabila

makroekonomiska förhållanden. Det skapar

förutsättningar för en väl fungerande ekonomi som

karakteriseras av dynamik, flexibilitet och

långsiktigt hög tillväxt. Stabila makroekonomiska

förhållanden innebär balanserade offentliga

finanser, en över tiden fallande skuldkvot

(statsskulden i relation till BNP), en ekonomisk

politik för full sysselsättning, hållbara

pensionssystem och ett kontinuerligt arbete med att

göra både arbetsmarknaden och produkt- och

kapitalmarknader mer flexibla och dynamiska.

Ekonomiska styrmedel används även för att stimulera

till mer hållbara produktions- och

konsumtionsmönster.

I anslutning till motion MJ39 (v) yrkande 1 om en

ekologisk skuld vill utskottet instämma i vad som

anförs i skrivelsen Nationell strategi för hållbar

utveckling om arbetet med miljöräkenskaperna, där

både utsläpp och naturresurser beaktas. Regeringen

har redovisat ett antal gröna nyckeltal i

finansplanen i de ekonomiska propositionerna. De

gröna nyckeltalen har utgjort ett komplement till de

ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas i dessa

propositioner. Arbetet med miljöräkenskaper pågår

vid Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet

och Naturvårdsverket. Detta arbete skall vidga

förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö

genom att miljöstatistik utformas så att den kan

hänföras till olika verksamheter (i enlighet med

nationalräkenskapernas uppbyggnad) och genom att

ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera

vissa miljövariabler.

Miljö- och jordbruksutskottet har tidigare

redovisat (bet. 2000/01:MJU3) att

Långtidsutredningen i sitt huvudbetänkande En

hållbar tillväxt (SOU 2000:7 s. 141 f.) har

föreslagit en metod för att mäta utvecklingens

hållbarhet. Förslaget innebär en redovisning av en

miljöjusterad nettonationalprodukt och bygger på ett

samarbete mellan Statistiska centralbyrån,

Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket och syftar

till att vidga förståelsen för sambandet mellan

ekonomi och miljö genom att miljöstatistik utformas

så att den kan hänföras till olika verksamheter i

enlighet med nationalräkenskapernas uppbyggnad och

genom att ekonomiska modeller utvidgas till att även

inkludera vissa miljövariabler.

Utskottet instämmer i vad regeringen anförde i

2001 års budgetproposition (2000/01:1, bil. 5, bet.

2000/01:FiU1) att det är centralt att utvecklingen

inte begränsar kommande generationers möjlighet att

leva, arbeta och ha tillgång till en ren natur. Det

övergripande målet för miljöpolitiken är därför att

kunna överlämna ett samhälle till nästa generation

där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.

Långtidsutredningen kommer tillsammans med andra

utredningar, som nyligen presenterats, att utgöra

viktiga underlag i de propositioner på miljö- och

klimatområdet som regeringen kommer att presentera

under hösten. Regeringen delar Långtidsutredningens

syn på betydelsen av att sträva efter

kostnadseffektiva lösningar i klimatfrågan.

Regeringen delar också utredningens syn att

begreppet hållbar utveckling bör ges en bred

tolkning som inte enbart omfattar den ekologiska

utvecklingen. Med det ovan anförda tillgodoses

enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet

med motion MJ39 (v) yrkande 1. Motionen bör lämnas

utan vidare åtgärd.

I fråga om grön skatteväxling anförs i skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling (s. 61)

att en grön skatteväxling, dvs. att skatten på

miljöskadlig aktivitet höjs samtidigt som skatten på

arbete sänks, är en del av en skattepolitik för

såväl ekonomisk som ekologisk hållbarhet.

Karakteristiskt för miljön är att den oftast saknar

ägare. Exempelvis lufthavet, ozonskiktet och den

biologiska mångfalden tillhör ingen och ändå oss

alla. I ekonomin brukar sådana värden gå under

beteckningen kollektiva nyttigheter eller varor.

Eftersom kollektiva nyttigheter saknar ägare saknas

också förutsättningar för att sätta ett pris på dem.

Därigenom minskar incitamenten för hushållning.

Konsekvensen kan bli att marknadspriset på vissa

producerade varor eller nyttigheter inte speglar

deras faktiska kostnader. Skatter kan i många fall

utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra

till en hållbar utveckling, bl.a. genom att användas

för att korrigera för s.k. externa effekter. Med

begreppet "extern effekt" menas att värdet,

alternativt kostnaden, av att producera eller

konsumera en vara eller tjänst inte avspeglas i

marknadspriset. Miljöstyrande skatter kan användas

för att komma till rätta med de negativa externa

effekterna, dvs. bidra till att sätta det rätta

priset på produkter så att de verkliga kostnaderna

blir synliga. En grön skatteväxling, dvs. att

skatten på miljöskadlig aktivitet höjs samtidigt som

skatten på arbete sänks, är en del av en

skattepolitik för såväl ekonomisk som ekologisk

uthållighet. I syfte att öka skattesystemets

miljöstyrande effekt och se över ekonomiska

styrmedel pågår fyra utredningar inom området.

I budgetpropositionen för år 2002 presenterades

det andra steget i den strategi för en successivt

ökad miljörelatering av skattesystemet genom s.k.

grön skatteväxling som inleddes under år 2001 (prop.

2001/02:1, volym 1, s. 197-200, bet. FiU1).

Skatteväxlingsstrategin beräknas under perioden

2001- 2010 omfatta sammanlagt 30 miljarder kronor.

Höjda skatter på miljöpåverkan skall växlas mot

sänkta arbetsgivaravgifter och höjda grundavdrag vid

inkomstbeskattningen. En omställning av

energisystemet och en reformering av

energiskattesystemet med en begränsning av

koldioxidutsläppen är centrala uppgifter i en grön

skatteväxling. Enligt strategin skall omställningen

bidra till en effektivare energianvändning, gynna

användningen av biobränslen, ge incitament för att

minska industrins miljöbelastning, säkerställa

industrins konkurrenskraft, skapa förutsättningar

för inhemsk produktion av el, förenkla

energiskattesystemet och ge det en stabil grund för

en hållbar ekonomisk tillväxt. Den s.k. gröna

skatteväxlingen för år 2002 omfattar enligt

budgetpropositionen (prop. 2001/02:1) cirka två

miljarder kronor. Bland annat höjs koldioxidskatten

med 15 %. På sikt är målsättningen att skatteväxla

ca 30 miljarder kronor på tio år. Syftet med

motionerna MJ6 (fp) yrkande 2 och MJ260 (fp) yrkande

5 bör med det anförda i allt väsentligt anses

tillgodosett utan något riksdagens uttalande i

frågan.

När det gäller den fråga som tas upp i motion MJ7

(c) yrkande 2 om att miljöcertifiera departement och

myndigheter har utskottet inhämtat att ett antal

myndigheter har miljöcertifierats, t.ex. t.ex.

Mitthögskolan, Mälardalens högskola och

Länsstyrelsen i Gävleborg. Certifiering innebär ett

omfattande dokumentationsarbete och medför därigenom

även ökade kostnader. Utskottet har vidare erfarit

att flera myndigheter på frivillig basis överväger

certifiering, t.ex. Naturvårdsverket och vissa andra

myndigheter som har uppdragsverksamhet eller mycket

externa kontakter.

Som anförs i skrivelsen Hållbara Sverige (s. 153)

har totalt 234 myndigheter fått i uppdrag att

organisera sitt miljöarbete genom att införa

miljöledning. Syftet är att myndigheterna

kontinuerligt skall förbättra sitt miljöarbete och

därmed bidra till en hållbar utveckling.

Myndigheterna erhåller en omfattande utbildning och

ett konkret stöd i sitt miljöledningsarbete. De

redovisar årligen sitt miljöledningsarbete till

regeringen. Utifrån myndigheternas redovisning kan

konstateras att en imponerande arbetsinsats

genomförts. Införandet av miljöledningssystem har

kommit långt i många myndigheter. Miljödepartementet

samordnar införandet av miljöledning i

Regeringskansliet. Samtliga departement och

Stadsrådsberedningen har dock eget ansvar att införa

miljöledning. Regeringen beslutade den 23 maj 2001

om miljöpolicy, miljömål och handlingsprogram för

miljöledning i Regeringskansliets beslutsprocesser

m.m. Arbetet med att införa miljöledningssystemet i

Regeringskansliet pågår. Motion MJ7 (c) yrkande 2

bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Ett med motionerna MJ7 (c) yrkande 1 och MJ337

(c) yrkandena 9 och 20 liknande förslag om ökat

funktionstänkande har utskottet utförligt behandlat

i januari och november 2001 (bet. 2000/01:MJU10 s. 9

och bet. 2001/02:MJU3 s. 117). Utskottet uttalade

därvid att förslaget innebär en genomgripande

förändring av det synsätt som präglat arbetet med

mål och medel i miljöpolitiken samt att det krävs

ganska ingående överväganden och preciseringar

innan riksdagen kan göra något uttalande om den

konkreta innebörden av ett s.k. funktionstänkande.

Utskottets ställningstagande kvarstår. Motionerna

avstyrks i berörda delar.

Utskottet har självfallet ingen annan uppfattning än

den som framförs i motion MJ39 (v) yrkande 2 om att

världens rikedomar bör fördelas solidariskt så att

alla kan njuta av en god välfärd. Som

utrikesutskottet anfört (bet. 2000/01:UU11) hör

bl.a. konventionen om biologisk mångfald till de

internationella avtal kring miljösamarbete som anses

länka samman miljö och aspekter kring mänskliga

rättigheter. Konventionen har ett tydligt

rättviseperspektiv och betonar att den biologiska

mångfalden är ett gemensamt arv för hela

mänskligheten. Konventionen behandlar både hot mot

den biologiska mångfalden och möjligheter, t.ex. att

genteknologisk utveckling kan leda till ökad global

livsmedelsförsörjning, vilket är av vikt för

mänsklighetens överlevnad. Utrikesutskottet

uppmärksammar även att en reformprocess för FN

inleddes under 1997, bl.a. i syfte att åstadkomma en

mer integrerad och systematisk hantering av miljö

och hållbar utveckling inom alla FN:s

verksamhetsområden. Ett viktigt led i detta arbete

är att stärka FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s

kommission för boende och bebyggelsefrågor (UNCHS).

UNEP har förnyats de senaste åren med en ny ledning,

en funktionell organisationsstruktur samt

rationaliserad budget- och programplanering. FN-

reformerna syftar bl.a. till att säkerställa att

resurserna kan utnyttjas på bästa och effektivaste

sätt.

Sedan år 1999 redovisas gröna nyckeltal i budget-

och vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett

komplement till de ekonomiska nyckeltalen, och, som

finansutskottet uttalat, är de ett viktigt

instrument för att nå det övergripande miljömålet

om att till nästa generation lämna över ett

samhälle där de stora miljöproblemen är lösta (prop.

2001/02:100 s. 36, bet. 2001/02:FiU10, bet.

2001/02:FiU1). Det anförda innebär att syftet med

motionerna MJ39 (v) yrkande 2 och MJ40 (mp) yrkande

10 i allt väsentligt är tillgodosett.

Motionsyrkandena bör lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

I anslutning till motion MJ337 (c) yrkande 10 om

faktortänkande vill utskottet erinra om (bet.

1998/99:MJU6) att ett begrepp som nämns i den

internationella debatten är faktor tio, vilket

innebär att resursanvändningen, inte bara av fossila

bränslen utan av alla resurser, behöver bli i

genomsnitt tio gånger effektivare under en till två

generationer. Många forskare, företagsledare och

politiker anser att en sådan utveckling är nödvändig

för att vi skall kunna möta den ökande

befolkningstillväxten och minska miljöförstöringen

utan att försämra välfärden. Utskottet anförde i

mars 1999 att faktor tio - eller fyra om

tidshorisonten är kortare - ger en signal om vilken

storlek på effektivisering som krävs, snarare än att

den uttrycker exakta mål. Faktor-tio- begreppet kan

därvid fungera som en kompass och stimulera till

nödvändigt nytänkande. Internationellt pågår arbete

inom OECD, Nordiska rådet och FN:s kommission för

hållbar utveckling. Sverige bör aktivt delta i detta

arbete. I samband med FN:s extra möte med

generalförsamlingen år 1997 (UNGASS) drev EU, på

svenskt initiativ, frågan att uppmärksamma faktor-

fyra- och faktor-tio-konceptet. I slutsatserna från

mötet (Program för det fortsatta genomförandet av

Agenda 21) framhålls att de studier som föreslår en

ökad effektivitet i resursanvändningen bör

uppmärksammas. Detta inkluderar övervägandet av en

tiofaldig förbättring av resursproduktiviteten i de

industrialiserade länderna på lång sikt och under de

nästkommande två eller tre decennierna en eventuell

ökning med en faktor fyra i de industriella

länderna. Slutligen framhölls att fortsatt forskning

krävs för att studera genomförbarheten av dessa mål

och de praktiska åtgärder som behövs för deras

genomförande. Utskottet delade regeringens bedömning

att faktor-tio-begreppet får ses som ett grovt mått

för att ange dimensionen på de förändringar som

behövs. Behovet av effektivisering varierar för

olika naturresurser beroende på dessas miljöpåverkan

och vilka tekniska möjligheter som finns samt

åtgärdernas kostnader. Det kommer att behövas

ytterligare arbete, såväl nationellt som

internationellt, för att analysera, konkretisera och

utveckla begreppet faktor tio. Utskottet ansåg

vidare att för att de resurseffektiviseringar som

skapas i arbetet utifrån faktor tio skall leda till

en hållbar utveckling så krävs det också en insikt

om behovet av förändrade konsumtionsmönster och

minskad resursanvändning. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i dessa frågor. Motion MJ337 (c) yrkande

10 bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförts i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 64) bör målet för

näringspolitiken vara att främja en hållbar

ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom

fler och växande företag. Näringspolitiken bör i

detta syfte vara inriktad på att underlätta

nyetablering av företag och tillväxt i småföretag

samt på att främja mer allmänt goda betingelser för

näringslivet i dess helhet. Näringspolitiken - snävt

avgränsad - kan sägas främst fokusera på villkoren

för nyetablering och tillväxt i små företag. För att

uppnå hållbar utveckling måste den ekonomiska

tillväxten även i sig vara hållbar och därmed beakta

sociala och miljömässiga frågor. I regeringens

proposition En politik för tillväxt och livskraft i

hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4)

definieras hållbar tillväxt som tillväxt som bidrar

till hållbar utveckling. Ett starkt näringsliv skall

grunda sig på konkurrenskraftiga företag som

tillvaratar sociala och miljömässiga frågor som en

självklarhet i affärsidén. Hänsyn till dessa frågor

skall betraktas som drivkrafter som stärker

näringslivets konkurrenskraft på framtida marknader.

Främjande av företagande, underlättande av

nyetableringar samt hållbara produktions- och

konsumtionsmönster medverkar till ett

konkurrenskraftigt och hållbart näringsliv. Nya

resurseffektiva och miljövänliga innovationssystem

och ny teknik kan vara viktiga motorer för att driva

på utvecklingen.

Som redovisas i skrivelsen (s. 65) har Exportrådet

under perioden 1999-2001 på regeringens uppdrag

genomfört en särskild satsning för att främja

exporten av miljöteknikrelaterade varor och

tjänster. Rådet har lanserat branschprogrammet

Svensk Miljöteknikexport med särskild inriktning på

luftrening, vattenrening, avfallshantering och

återvinning, vilket bl.a. innebär att ett nätverk,

Swedish Environmental Technology Network, med 650

företag har aktiverats. Rådet har som ett nav för

sina insatser för miljöteknikbranschen inrättat en

webbplats där företagen kan exponeras

internationellt. Satsningar sker globalt med en

tyngdpunkt på Sveriges närområde. Arbetet fortsätter

under 2002. Ett nytt exportfrämjande område för 2002

är förnybar energi med en växande världsmarknad för

produkter, system och tjänster. Exportrådet har fått

i uppdrag av regeringen att genomföra ett särskilt

projekt för företag inom tekniksektorn för förnybar

energi (vind-, bio- och solenergi samt applikationer

för el- och värmeproduktion). Angelägna

miljösatsningar hör till de områden som lyfts fram

inom det tidsbegränsade programmet

Näringslivsutveckling i Östersjöregionen

(Östersjömiljard 2, 1999-2003) med målet att bl.a.

förstärka svenska företags position i

Östersjöregionen och att förbättra förutsättningarna

för svenska företags deltagande i utvecklingen av

regionens näringsliv. Det anförda tillgodoser enligt

utskottets uppfattning syftet med motion MJ7 (c)

yrkande 9. Motionsyrkandet bör därmed lämnas utan

vidare åtgärd.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motion MJ209 (m) yrkandena 2-4 om att

ekonomisk tillväxt och utveckling är en

grundförutsättning för att uppnå en god

miljösituation, att den fria marknaden kan vara en

drivkraft i miljöarbetet samt att den enskilda

människan kan vara en utgångspunkt för

miljöpolitiken. Som anförs i skrivelsen Nationell

strategi för hållbar utveckling skall Sverige ha ett

konkurrenskraftigt näringsliv som tillvaratar de

affärsmöjligheter som finns för hållbart

företagande. Politiken skall främja företagande och

stimulera nyetableringar. Tillväxten skall vara

hållbar. Marknadens ökade efterfrågan på produkter,

produktionsprocesser och tjänster med miljöhänsyn

samt kostnadsbesparingar på grund av

resurseffektivisering har inneburit att miljöhänsyn

och konkurrenskraft går hand i hand. Den finansiella

marknadens intresse av företags beteende vad gäller

miljön och sociala frågor ökar. Ett företag som

integrerar långsiktiga ekologiska och sociala

aspekter i sin företagsstrategi kan utnyttja

marknadsfördelar för hållbara produkter och tjänster

samtidigt som man lyckas minska och undvika

kostnader och risker. På det sättet bidrar företaget

både till det övergripande målet om en hållbar

utveckling och skapar mervärde för aktieägarna.

Motion MJ209 (m) yrkandena 2-4 bör lämnas utan

vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med

det anförda.

I anslutning till motion MJ209 (m) yrkande 5

instämmer utskottet i vad regeringen anfört om att

statens åtgärder inom näringspolitiken bör syfta

till att skapa ett förbättrat företagsklimat genom

information och rådgivning, regelförenkling,

kapitalförsörjning där den privata marknaden inte

fungerar tillfredsställande, kompetens och

kunskapsöverföring samt en väl fungerande

konkurrens. På ett mer övergripande plan bör staten

främja positiva attityder till företagande och

entreprenörskap. Näringspolitiken kompletterar genom

sådana åtgärder de än viktigare allmänna

förutsättningarna för näringslivet som läggs fast

inom andra politikområden. Motionsyrkandet bör med

det anförda lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ209

(m) yrkande 8 om att forskning och utveckling av ny

miljövänlig teknik är en nyckelfaktor i

miljöarbetet. Som anförs i skrivelsen Nationell

strategi för hållbar utveckling har

forskningskontakterna mellan företag och

universitet/högskolor ökat under de senaste

decennierna. En långsiktigt hållbar politik för

välfärd och social rättvisa kan på kort sikt skapa

stora kostnader men på lång sikt generera en större

potential för produktivitet och tillväxt. Detta är

tydligt inte minst inom arbetslivet och

välfärdspolitiken. På motsvarande sätt kan ökade

miljökrav leda till långsiktigt positiva effekter i

näringslivet. Den sista aspekten, ett effektivt

utnyttjande av resurser, handlar om effektiva

tekniska och institutionella lösningar.

Teknikutveckling kan driva fram investeringar och

nyföretagande i vissa branscher. Dessa möjligheter

att förena social välfärd och ekonomisk utveckling

med en god miljö utgör kärnan i den svenska visionen

för en hållbar utveckling.

Regeringen anför i skrivelsen Nationell strategi

för hållbar utveckling att den stimulerar och stöder

miljödriven affärsutveckling, dvs. hur miljöhänsyn

kan ge näringslivet konkurrensfördelar på marknaden,

bl.a. genom att stödja införandet av

miljöledningssystem. Innovationer är nödvändiga för

hållbar utveckling. Ett innovationssystem består av

det nätverk av organisationer, människor och

spelregler inom vilket skapande, spridning och

innovativ exploatering av teknik och annan kunskap

sker. Innovationspolitik syftar till att skapa goda

villkor för innovationsverksamhet.

Utskottet delar uppfattningen att miljöpolitiken -

hänsynen till miljön - bör ses som en viktig

drivkraft för tillväxt, utveckling och

sysselsättning i strategin för hållbar utveckling.

Omställningen kräver nya lösningar, ny och

miljövänlig teknik, miljöanpassad produktion av

varor och tjänster, nya transportmetoder och nya

sätt att producera energi. Omställningen kan ge

upphov till en ny våg av tekniska innovationer och

investeringar. Forskning och utveckling är också

viktiga ingredienser i omställningen till en hållbar

samhällsutveckling. Även i skrivelsen Hållbara

Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt

hållbar utveckling anförs att forskning, utveckling

och ny kunskap öppnar nya möjligheter för

omställning till en ekologiskt hållbar utveckling.

Regeringen avser i enlighet med regeringens

skrivelse om en miljöorienterad produktpolitik

(1999/2000:114, bet. 2000/01:MJU3) att verka för

förbättrad kunskap om produkters negativa påverkan

på människors hälsa och på miljön. Mot bakgrund av

det anförda bör motion MJ209 (m) yrkande 8 lämnas

utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts

härmed.

När det gäller motion U301 (fp) yrkande 45 om att

EU bör driva på i arbetet för att varor inte är

miljöfarliga har utskottet tidigare uttalat att

regeringen har uttryckt avsikten att bredda och

fördjupa arbetet med att integrera miljöhänsyn i

EU:s olika politikområden för att främja en hållbar

utveckling (jfr bet. 2001/02:MJU3 s.115). En

avgörande aspekt i detta sammanhang är att verka för

en hållbar utveckling inom alla sektorer. Sveriges

nationella erfarenheter kan enligt regeringen ge

värdefulla bidrag. Regeringen kommer att verka för

att EU:s sjätte miljöhandlingsprogram medför ett

tydliggörande av EU:s miljöpolitiska mål, vilket

bl.a. kan främja det fortsatta arbetet med att

integrera miljöhänsyn inom EU:s olika

politikområden. Med det anförda föreslår utskottet

att motion U301 (fp) yrkande 45 lämnas utan vidare

åtgärd.

Regional tillväxt och sammanhållning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om behovet av en

hållbar utveckling i alla regioner (v) och

tillväxt i hela landet (c) och hänvisar till

att kraven i huvudsak tillgodosetts genom det

arbete som pågår. En motion (mp) om

skogscertifieringssystem (mp) avstyrks med

hänvisning till att parterna på marknaden bör

avgöra vilken typ av certifiering som skall

användas.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

Målen för den regionala utvecklingspolitiken skall

nås genom flera offensiva strategier, i kombination

med riktade åtgärder, med syfte att stärka hållbar

utveckling och livskraft i alla delar av landet.

Regeringen avser att ge statliga myndigheter som

företräder relevanta verksamheter inom berörda

politikområden i uppdrag att ta fram instrument och

metoder som syftar till att förstärka nationell

samsyn, samverkan och samordning av regionala

utvecklingsfrågor i ett hållbarhetsperspektiv.

De regionala tillväxtavtalen är instrument för

bättre samverkan mellan de olika organ som arbetar

med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder

på lokal, regional och central nivå. Avtalen

utarbetas i breda regionala partnerskap och utmynnar

i program och åtgärdsförslag. De första trädde i

kraft år 2000.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Riksdagen beslutade i december 2001 om en ny

regional utvecklingspolitik som ger förutsättningar

för tillväxt och livskraft i alla delar av landet.

Beslutet grundades på förslag i regeringens

proposition En politik för tillväxt och livskraft i

hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4).

Politiken kommer nu att genomföras successivt enligt

de antagna riktlinjerna. En central utgångspunkt för

den regionala utvecklingspolitiken är att den

samlade nationella tillväxten bestäms av den

tillväxt som varje region genererar. Det är därför

viktigt att den potential som finns i varje region

utvecklas, såväl vad gäller ekonomiska, sociala som

ekologiska aspekter.

Försörjningen för världens växande befolkning är

en av de största utmaningarna för framtiden. Behovet

att hushålla med resurser är i dag en tvingande

nödvändighet.

Motionerna

I motion MJ39 (v) framhålls behovet av en hållbar

utveckling i alla regioner. En samlad

regionalpolitisk strategi som tar hänsyn till

problem i alla slags regioner måste ligga som grund

för fortsatta regionalpolitiska åtgärder (yrkande

5).

I motion MJ40 (mp) anförs att Sverige skall verka

för att FSC:s certifieringssystem förankras i den

internationella skogskonventionen (yrkande 12).

Enligt motion MJ337 (c) är en balanserad tillväxt

i hela landet en förutsättning för att kunna skapa

ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart

samhälle (yrkande 22).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motionerna MJ39 (v) yrkande 5 och MJ337

(c) yrkande 22 om behovet av en hållbar utveckling i

alla regioner och en balanserad tillväxt i hela

landet. Som framhålls i skrivelsen Nationell

strategi för hållbar utveckling (s. 72) är det

långsiktiga målet för den regionala

utvecklingspolitiken väl fungerande och hållbara

lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå

i alla delar av landet. Hållbarhetsperspektivet

ställs därmed i fokus på ett avsevärt tydligare sätt

än tidigare i samband med genomförandet av den nya

regionala utvecklingspolitiken. Politiken skall

därför bidra till att öka den ekonomiska tillväxten

i alla lokala arbetsmarknadsregioner för att

därigenom öka den nationella tillväxten. På samma

sätt skall politiken bidra till att de sociala,

inklusive de kulturella, aspekterna, bl.a.

sysselsättning, jämställdhet och välfärd, samt de

ekologiska aspekterna, bl.a. minskad miljöpåverkan

av mänskliga aktiviteter samt god hälsa och en god

livsmiljö, tillgodoses. Det är viktigt att sociala

och miljömässiga frågor ses som drivkrafter och

möjligheter för tillväxt och utveckling.

Riksdagen beslutade i december 2001 en ny regional

utvecklingspolitik som ger förutsättningar för

tillväxt och livskraft i alla delar av landet.

Beslutet grundades på förslag i regeringens

proposition En politik för tillväxt och livskraft i

hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4,

rskr. 2001/02: 118). Politiken kommer nu att

genomföras successivt enligt de antagna

riktlinjerna. En central utgångspunkt för den

regionala utvecklingspolitiken är att den samlade

nationella tillväxten bestäms av den tillväxt som

varje region genererar. Det är därför viktigt att

den potential som finns i varje region utvecklas,

såväl vad gäller ekonomiska, sociala som ekologiska

aspekter. Syftet med motionerna MJ39 (v) yrkande 5

och MJ337 (c) yrkande 22 bör med det anförda i allt

väsentligt anses tillgodosett. Motionsyrkandena bör

därmed lämnas utan vidare åtgärd.

Som regeringen anför är vården av världens skogar

ett gemensamt ansvar för alla länder. Biologisk

mångfald är en förutsättning för väl fungerande och

stabila ekosystem. Denna inställning från FN:s

konferens för miljö och utveckling i Rio de Janeiro

1992, bl.a. i de s.k. skogsprinciperna, ligger till

grund för arbetet på skogsområdet, på såväl

nationell, regional som internationell och global

nivå. Den senaste utvärderingen av skogspolitiken

visar att miljöhänsynen inom skogsbruket successivt

har förbättrats under 1990-talet, men att

produktions- eller miljömålen hitintills ändå inte

uppnåtts.

Inom ramen för FN:s uppföljning av Riokonferensen

har, som regeringen anfört, två på varandra följande

skogspolitiska processer under CSD (Kommissionen för

hållbar utveckling) behandlat olika aspekter av

nationella, regionala och globala skogsfrågor. Genom

åtagandena vid miljökonferensen och senare genom

bl.a. den mellanstatliga skogspanelen och det

mellanstatliga skogsforumet, har Sverige

förpliktigat sig att utforma skogspolitiken med

hänsyn till skogarnas globala betydelse men också på

ett sådant sätt att de nyttigheter av olika slag som

skogarna ger tillvaratas. Någon gemensam

skogspolitik finns inte inom EU men medlemmarna har

i olika sammanhang utfäst sig att på nationell,

regional och global nivå genomföra åtaganden på det

skogliga området som sedan Riokonferensen antagits

på internationell nivå bl.a. av FN:s

generalförsamling. Inom ramen för det all-europeiska

skogssamarbetet har också ett närmare regionalt

samarbete kring skogsfrågor utvecklats. Som vidare

framhålls i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling har genom ett arbete som

bedrivits av skogsnäringen i samarbete med

miljörörelsen en betydande del av den brukade

skogsmarken certifierats genom två

certifieringssystem, dels FSC (Forest Stewardship

Council), dels PEFC (det all-europeiska

miljöcertifieringssystemet).

I likhet med utrikesutskottet (2001/02:UU4) vill

utskottet dessutom erinra om att det internationella

samfundet sedan Riokonferensen 1992 på flera områden

utvidgat sitt arbete för en hållbar miljö.

Exempelvis har rekommendationer antagits för

hållbart skogsbruk. I dessa behandlas bl.a.

certifieringsfrågor. Det finns ingen global

skogskonvention. Hur dessa rekommendationer skall

implementeras diskuteras därför främst i FN:s

skogsforum, UNFF. Den svenska regeringens linje vad

gäller skogscertifiering är att parterna på

marknaden bör avgöra vilken typ av certifiering som

skall användas.

När det gäller frågan om skogscertifiering vill

utskottet i övrigt hänvisa till sin behandling av en

liknande fråga i november 2000 (bet. 2000/01:MJU5).

Utskottet redovisade vissa faktauppgifter angående

de två frivilliga system för certifiering som för

närvarande tillämpas i det svenska skogsbruket och

anförde att såvitt utskottet kan bedöma bygger den

internationella handeln med skogsprodukter på

frivilliga överenskommelser mellan säljare och

köpare. Motion MJ40 (mp) yrkande 12 bör med det

anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Utveckling av ett hållbart

samhällsbyggande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om att

biobränsle inte bör belastas av energiskatter

(c), ett miljöanpassat transportsystem (c),

ett hållbart samhällsbyggande (v) och

stimulans av investering och bruk av

förnyelsebara energibränslen (fp) med

hänvisning till att utskottet står bakom den

av regeringen förda politiken.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

Den ständigt pågående förändringen och kraven på en

långsiktigt hållbar utveckling ställer höga krav på

infrastrukturplaneringen. Betydande investeringar i

infrastruktur görs i syfte att säkerställa de

transportpolitiska målen. Eftersom vägar och

järnvägar har stor inverkan på miljön i dess helhet

samtidigt som de skall ha en lång livslängd är det

viktigt att insatser i form av investeringar, drift

och underhåll m.m. föregås av ett noggrant

planeringsarbete.

Byggd miljö ingår som en viktig komponent i

samhällets välfärdspolitik, särskilt inom

bostadspolitiken men successivt mer och mer även

inom andra områden som socialpolitiken (social

omsorg, trygghet och säkerhet), trafikpolitiken

(trafiklokalisering och mönster för bostäder och

service), regionalpolitiken (infrastruktur,

näringsliv och sysselsättning) och inte minst inom

energi- och miljöpolitiken (bebyggelse,

naturresurser och växthusgaser).

Nationell strategi för hållbar utveckling

Målet är att främja den byggda miljöns långsiktiga

hållbarhet och kvalitet.

Den svenska energipolitikens mål är att på kort

och lång sikt trygga tillgången på el och annan

energi på (med omvärlden) konkurrenskraftiga

villkor.

Det övergripande målet för transportpolitiken är

att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och

långsiktigt hållbar transportförsörjning för

medborgarna och näringslivet i hela landet.

Motionerna

Enligt motion MJ6 (fp) bör valet av energiproduktion

inte träffas genom politiska beslut.

Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda

inom de ramar miljökraven sätter. Alla typer av

produktionsanläggningar för energi skall tillåtas,

förutsatt att de uppfyller generella krav på hälsa,

miljö och säkerhet (yrkande 4).

Biobränsle bör enligt motion MJ7 (c) inte beläggas

med energiskatter. Regeringen bör tillsammans med

industrin arbeta fram en ömsesidig överenskommelse

som syftar till att stimulera ytterligare

investeringar i biobränslen. Inom ramen för denna

överenskommelse bör det tydligt framgå att

biobränslen inte skall beläggas med energiskatter

(yrkande 3). Vidare är det nödvändigt att

miljöanpassa transportsystemet för att nå en hållbar

utveckling. Kollektivtrafiken måste förbättras i

alla delar av landet och mer gods flyttas från

lastbil till järnväg och sjöfart (yrkande 4). Vidare

bör den tunga svavelrika bunkeroljan fasas ut som

drivmedel inom sjöfarten. En färsk dansk studie

visar att utsläppen från fartyg var dubbelt så stora

som de samlade landutsläppen i Danmark, inklusive

uppvärmning, vägtransporter och energiproduktion

(yrkande 5).Vidare anför motionärerna att minst 10 %

av de nyförsålda fordonen år 2005 skall vara

nollemissionsfordon. Regeringen har goda

förutsättningar att påbörja arvbetet med att bygga

ett grönt transportsystem genom att göra det

skattemässigt gynnsamt att välja alternativa

bränslen till transporterna (yrkande 6).

I motion MJ39 (v) påtalas behovet av ett hållbart

samhällsbyggande vad gäller trafik-, energi- och

bebyggelsefrågor (yrkande 6).

Enligt motion MJ260 (fp) bör investeringsbidragen

till anläggningar som bygger på förnybara

energikällor genomlysas. De investeringsbidrag som

nu ges för att t.ex. bygga bort elberoende borde

också kunna vidgas till anläggningar som har ren

råvara i bränslet eller där förnybar energi tillförs

(yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför är målet att främja den byggda

miljöns långsiktiga hållbarhet och kvalitet. Alla

skall ges förutsättningar att leva och arbeta i goda

bostäder och lokaler och i en stimulerande och trygg

miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Bristfälligt

utformade, utförda eller använda byggnader ger

upphov till sjukdomar, förstör vår miljö och

förbrukar för mycket energi.

Den svenska energipolitikens mål är enligt

skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling

att på kort och lång sikt trygga tillgången på el

och annan energi på (med omvärlden)

konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall

skapa förutsättningarna för en effektiv

energianvändning och en kostnadseffektiv

energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,

miljö och klimat samt underlätta omställningen till

ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas

en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.

Energipolitiken skall bidra till att stabila

förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt

näringsliv och till en förnyelse och utveckling av

den svenska industrin.

Det övergripande målet för transportpolitiken är

att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och

långsiktigt hållbar transportförsörjning för

medborgarna och näringslivet i hela landet. Sex

delmål anger ambitionsnivån på lång sikt:

tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet,

säker trafik, god miljö, positiv regional utveckling

och ett jämställt transportssystem. Det anförda

tillgodoser enligt utskottets mening i allt

väsentligt syftet med motion MJ39 (v) yrkande 6.

Motionen i denna del bör lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller de frågor om energipolitiken som

tas upp i motion MJ6 (fp) yrkande 4 instämmer

utskottet i att den svenska energipolitikens mål bör

vara att på kort och lång sikt trygga tillgången på

el och annan energi på (med omvärlden)

konkurrenskraftiga villkor. Landets elförsörjning

skall tryggas genom ett energisystem som grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor och på en effektiv energianvändning.

Energin skall användas så effektivt som möjligt med

hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Målet för

de insatser som görs av staten på forskning,

utveckling och demonstration av ny energiteknik är

att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el-

och värmeproduktionen från förnybara energikällor

och utveckla kommersiellt lönsam teknik för

energieffektivisering.

Som regeringen anfört i proposition 2001/02:143

Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig

energiförsörjning syftar avregleringarna av el- och

naturgasmarknaderna till en ökad valfrihet för

konsumenter och ett effektivare resursutnyttjande.

En välfungerande konkurrens bidrar till en dämpad

prisutveckling vilket är av stor betydelse för den

svenska industrins konkurrenskraft och hushållens

ekonomi. På den gemensamma och internationella

marknaden är det vidare av största vikt att

tillförsel av energi sker på lika villkor och med

klara och tydliga miljömål. En avgörande del av

energipolitiken är att harmonisera regler, avgifter

och skatter så att energileverantörer oavsett land

kan konkurrera på lika villkor samtidigt som

energiförsörjningen bidrar till en hållbar

utveckling. Enligt utskottets bedömning kan syftet

med motion MJ6 (fp) yrkande 4 med det anförda i allt

väsentligt anses tillgodosett. Yrkandet påkallar

således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

I anslutning till motion MJ260 (fp) yrkande 4 om

stimulans av investering och bruk av förnyelsebara

energibränslen konstaterar utskottet att det inom

ramen för det nu gällande energipolitiska programmet

finns stöd för investeringar i biobränslebaserad

kraftvärme (jfr SFS 1998:22 och NUTFS 1998:3). Som

regeringen anför i propositionen (2001/02:143 s. 84)

Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig

energiförsörjning är målet att användningen av el

från förnybara energikällor skall öka med 10 TWh

från 2002 års nivå till år 2010. År 2004 är en

kontrollstation för klimatarbetet inlagd och då

skall det nationella målet för el producerad med

förnybara energikällor utvärderas. Om det visar sig

att det finns förutsättningar för att ytterligare

öka elproduktionen med förnybara energikällor, är

det regeringens bedömning att en lämplig

ambitionsnivå skall vara att öka den årliga

förnybara energiproduktionen med 15 TWh från 2002

års nivå till 2010. I propositionen anförs vidare

(s. 90) att en lag om ett kvotbaserat

elcertifikatsystem för att främja elproduktion från

förnybara energikällor bör införas. El som

produceras med hjälp av vindkraft, solenergi,

geotermisk energi, vattenkraft och vågenergi samt

biobränsle är sådan elproduktion som bör berättiga

anläggningens innehavare till elcertifikat.

Certifikatsystemet bör träda i kraft den 1 januari

2003. Systemet bör bygga på att producenter av el

från förnybara energikällor tilldelas elcertifikat

av staten och att det finns en kvotplikt, som

innebär en skyldighet för elförbrukare och

elleverantörer att ge in elcertifikat till staten i

förhållande till den mängd el man förbrukat eller

sålt. Om kvotplikten inte fullgörs, bör en

sanktionsavgift betalas till staten. Det anförda

innebär att utskottet avstyrker motionens yrkande i

den mån det inte kan anses tillgodosett.

När det gäller de frågor om biobränsle och

energiskatter som tas upp i motion MJ7 (c) yrkande 3

instämmer utskottet i regeringens uttalande i

proposition 2001/02:143 Samverkan för en trygg,

effektiv och miljövänlig energiförsörjning (s. 18)

att reformeringen av dagens energiskattesystem är

angelägen. Kommittén för utformning av

nedsättningsregler på energiskatteområdet (dir.

2001:29) väntas slutföra sitt arbete under år 2002.

Mot bakgrund av kommitténs förslag bör sedan

perspektivet vidgas till hela energiskatteområdet. I

budgetpropositionen för år 2001 redovisades en

strategi för reformeringen inkluderande

kompletterande analyser av alternativa styrmedel som

system för handel med utsläppsrätter för koldioxid,

system med elcertifikat och modeller med långsiktiga

avtal. I strategin betonas att en reformering av

dagens energiskattesystem är en central del av en

grön skatteväxling. Det skall vara lönsamt att

investera i varu- och tjänsteproduktion i Sverige

och det skall vara fördelaktigt att investera i

ekologisk energiteknik, bl.a. elproduktion från

förnybara energislag och effektivare

energianvändning. Beskattningen bör ge drivkrafter

för hushållning och konvertering till förnybara

energislag, samtidigt som den inte skall påverka

industrins internationella konkurrenskraft negativt.

Som anförs i skrivelsen Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling (s. 27) bör skatteväxlingen enligt den

av riksdagen antagna strategin för en successivt

ökad miljörelatering av skattesystemet (prop.

2001/02:1, volym 1, s. 197-200, bet. 2001/02:FiU1)

sålunda utgå från de av riksdagen fastställda

miljömålen. Motion MJ7 (c) yrkande 3 bör med det

anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ7

(c) yrkande 4 om att det är nödvändigt att

miljöanpassa transportsystemet och att

kollektivtrafiken bör förbättras. Det övergripande

målet för transportpolitiken är enligt skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling att

säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och

långsiktigt hållbar transportförsörjning för

medborgarna och näringslivet i hela landet. Sex

delmål anger ambitionsnivån på lång sikt, bl.a.

skall transportsystemet vara tillgängligt och ha hög

transportkvalitet. Transportsystemets utformning och

funktion skall anpassas till krav på en god och

hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och

kulturmiljö skyddas mot skador. En god hushållning

med mark, vatten, energi och andra naturresurser

skall främjas. Som anförs i skrivelsen kommer ett

hållbart transportsystem att kräva insatser av ett

stort antal aktörer. Politiska beslutsfattare,

myndigheter, näringsliv och inte minst de enskilda

medborgarna har viktiga roller att fylla. Deras

arbete måste understödjas av en konsekvent och

långsiktig politik.

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling ges

några exempel på att kollektivtrafiken har

förbättrats, t.ex. genom Göteborgsöverenskommelsens

investeringsprogram för miljö- och

trafikförbättringar med satsningar på

kollektivtrafikförbättringar i form av nya

spårsträckningar och spårvagnar samt miljö- och

trafiksäkerhetsförbättringar i det lokala vägnätet.

Citytunneln blir en del i kollektivtrafiksystemet i

Skåne. Den kommer att knyta samman länsjärnvägarna

till ett samordnat system.

Regeringen tillsatte den 17 maj 2001 en kommitté

med uppgift att utifrån ett konsument- och

helhetsperspektiv identifiera, analysera och

beskriva kollektivtrafikens problem och möjligheter,

formulera mål och visioner samt föreslå ändringar av

organisation och regelverk o.d. av betydelse för

kollektivtrafikens utveckling och ett ökat

kollektivt resande. Kommittén skall utgöra ett forum

för samarbete mellan staten och övriga aktörer på

kollektivtrafikområdet. Kommittén skall redovisa ett

slutbetänkande senast den 31 december 2002. Motion

MJ7 (c) yrkande 4 bör med det anförda och i avvaktan

på resultatet av kommitténs arbete lämnas utan

vidare åtgärd.

I anslutning till motion MJ7 (c) yrkande 5 om

tillgängligheten till bunkerolja av miljöklass 1

vill utskottet påpeka att regeringen avser att låta

Sjöfartsverket fortsätta det prioriterade arbetet

med att utveckla systemet med miljödifferentierade

farledsavgifter och verka för att motsvarande

system införs i andra länder (jfr bet. 2001/02:MJU3

s. 113). Förutom att aktivt arbeta för spridning av

systemet driver Sverige också på internationellt

för att skapa gemensamma minimikrav på

utsläppsbegränsningar för sjöfarten på

internationell nivå. Regeringen har vidare angivit

att Sverige även i fortsättningen kommer att vara

pådrivande i de olika internationella

organisationerna och inom EU för att åstadkomma

överenskommelser om minskade utsläpp från sjöfarten.

Utskottet förutsätter, i likhet med trafikutskottet

(bet. 2001/02:TU1), att Sverige i internationella

sammanhang driver frågan om miljödifferentierade

farleds- respektive hamnavgifter. Syftet med

differentieringen är ju att motverka

luftföroreningar från fartyg, t.ex. genom att dessa

använder avgasrening och lågsvavlig bunkerolja.

Därmed utgår utskottet från att regeringen även inom

EU verkar för att lågsvavlig bunkerolja kan

tillhandahållas i alla hamnar inom EU där bunkring

sker.

Som utskottet tidigare har redovisat (bet.

2001/02:MJU10 s. 23) pågår inom ICAO (International

Civil Aviation Organization) och IMO (International

Maritime Organization) arbete för att finna vägar

att minska utsläpp från internationella luft- och

sjötransporter. EG-kommissionen har dessutom lagt

fram ett förslag om alternativa bränslen för

vägtransport och om åtgärder för att främja

användningen av biobränslen samt om en ändring av

mineraloljedirektivet (92/81/EEG) som möjliggör

skattereduktion för biodrivmedel (KOM(2001)547

slutlig). Enligt vad utskottet erfarit försöker

Sverige tillsammans med övriga länder inom EU finna

vägar att få in bunkerbränslen i diskussionen om

åtaganden och styrmedel. Emellertid råder enighet om

att dessa diskussioner primärt skall föras inom

ramen för ICAO och IMO. Motion MJ7 (c) yrkande 5 är

som ovan framgår i huvudsak tillgodosedd i denna

del.

När det gäller emissioner från fordon vill utskottet

framhålla att riksdagen vid behandlingen av

budgetpropositionen för år 2002 beslutade en

strategi för alternativa drivmedel med

skattenedsättning och pilotprojektsdispenser (prop.

2001/02:1 s. 201, bet. 2001/02:FiU1, rskr.

2001/02:34). Skattenedsättning kan ske antingen via

pilotprojekt, för vilka medges befrielse från både

energi- och koldioxidskatt eller via en generell

koldioxidskattebefrielse med stöd av ett beslut

enligt artikel 8.4 i mineraloljedirektivet. Vidare

bör uppmärksammas att riksdagen i maj 2001 beslutade

ett tillkännagivande (bet. 2000/01:MJU16) till

regeringen med innebörd att gällande bestämmelser om

miljöklassningen av vissa drivmedel skulle ses över

utan dröjsmål. Kriterierna för miljöklassning borde

enligt miljö- och jordbruksutskottet utformas så att

de inte missgynnar mer miljövänliga bränslen. Genom

beslut den 27 mars 2002 uppdrog regeringen åt

Naturvårdsverket att utveckla systemet med

miljöklasser för fordonsbränslen. Naturvårdsverket

skall efter samråd med berörda myndigheter och andra

intressenter analysera möjligheten att revidera och

komplettera nuvarande bestämmelser om miljöklassning

av bränslen.

Beträffande alternativa drivmedel anförde

näringsministern den 27 mars 2002 i ett svar på

fråga 2001/02:934 att regeringens målsättning är att

ge stöd till flera olika former av forsknings- och

utvecklingsprojekt parallellt, för att på så vis i

ett senare skede kunna utvärdera vilka bränslen som

blir gångbara i framtiden. Skattestrategin kan börja

tillämpas år 2003. För närvarande pågår arbete inom

Regeringskansliet med att utforma kriterier för vad

som skall gälla för den nya skattestrategin.

Som framgår av skrivelsen Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling (s. 53) föreslår regeringen ett samlat

program för teknisk utveckling, demonstration och

införande av nya lösningar inom transportpolitiken.

Programmet bör enligt skrivelsen främja utveckling

och kunskapsuppbyggnad inom områdena fordonsteknik,

bränslen och emissioner, byggande av

energieffektiva, ekologiskt hållbara system samt

användningen av IT inom transportsystemet.

Programmet bör genomföras inom ramen för Vägverkets

sektorsansvar. Den svenska bilindustrin arbetar med

att miljöanpassa fordonen. Kunskap om teknik och

organisatoriska lösningar som kan bidra till en

hållbar utveckling är viktiga konkurrensfaktorer.

Många av världens ledande fordonstillverkare satsar

i dag stora resurser på att skapa konkurrensfördelar

genom att tidigt kunna erbjuda bränslesnålare eller

alternativt drivna fordon. Ett samarbete mellan

staten och näringslivet kan bidra till utvecklingen

av framtidens teknik. Som ett led i detta samarbete

pågår ett samarbete mellan staten och

fordonsindustrin med sikte på att utveckla ny och

miljövänlig fordonsteknik. Samarbetet innebär att

upp till 1 800 miljoner kronor satsas gemensamt

under perioden 2000 till 2005, varav den statliga

finansieringen kommer att uppgå till maximalt 500

miljoner kronor. Industrin bidrar således med ca 1

300 miljoner kronor. Programmet omfattar områden

såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och

bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän

kompetensförsörjning. Mot bakgrund av vad som

anförts ovan och i avvaktan på resultatet av det

fortsatta arbetet anser utskottet inte att riksdagen

bör göra något uttalande med anledning av motion MJ7

(c) yrkande 6. Motionen avstyrks i berörd del.

Lokalt arbete med hållbar utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående utredningsarbete motionsyrkanden om

Agenda 21-arbetet (c).

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

I maj 2000 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag

att inventera och redovisa myndigheternas arbete med

Agenda 21 och hållbar utveckling under perioden

1996-2000. Naturvårdsverket slutrapporterade detta

uppdrag i januari 2001. Inventeringen kommer att

utgöra ett underlag för den rapportering som Sverige

skall göra vid världstoppmötet i Johannesburg hösten

2002. En studie av kommunernas arbete med Agenda 21

påbörjades hösten 1999 och redovisades under våren

2000 av statsvetenskapliga institutionen vid Umeå

universitet på uppdrag av Miljödepartementet. Den

första delen av studien utgjordes av en

enkätundersökning som refererades samma höst i

regeringens skrivelse Hållbara Sverige (skr.

1999/2000:13).

Nationell strategi för hållbar utveckling

Få FN-konferenser har på den lokala nivån fått ett

sådant genomslag som FN:s konferens kring miljö och

utveckling i Rio de Janeiro 1992. I Sverige har alla

kommuner arbetat med Agenda 21 på olika sätt.

Motionerna

Enligt motion MJ507 (c) bör Agenda 21-arbetet

intensifieras i rikets alla kommuner genom en

förnyad kampanj. Många av Sveriges kommuner har

aktivt arbetat med att höja det allmänna

miljömedvetandet om sambanden mellan vår livsstil

och en utveckling mot ekologisk hållbarhet. På

riksplanet arbetar Habitatkommittén intensivt med

dessa frågor. Det har visat sig att arbetet på det

lokala planet i kommunerna har stagnerat.

Agenda 21-arbetet får enligt motion MJ518 (mp)

inte avstanna, och kopplingen mellan matproduktion

och miljöpåverkan bör förstärkas och synliggöras

(yrkande 16).

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen (skr. Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling s. 55) anser utskottet att ambitionen att

Sverige skall vara en internationellt pådrivande

kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar

utveckling står fast. Det internationella samarbetet

är nödvändigt för att åstadkomma ett ekologiskt

hållbart Sverige. Genomförandet av Agenda 21 och

förberedelserna för världstoppmötet om hållbar

utveckling i Johannesburg år 2002 är centrala

utgångspunkter i arbetet.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 90) har det lokala Agenda 21-

arbetet ofta inneburit att samverkan mellan olika

sektorer inom den kommunala förvaltningen har ökat.

Olika samrådsgrupper och nätverk har bildats i ett

försök att ta ett större helhetsgrepp kring vissa

frågor. Detta har bidragit till att miljöfrågorna i

större utsträckning integreras i de olika kommunala

förvaltningarnas arbete och har även blivit en

strategisk fråga på kommunledningsnivå.

Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat (M

2000:02) har regeringens uppdrag att ytterligare

förankra, samordna och utveckla arbetet med Sveriges

åtaganden inom Agenda 21 och Habitat. Kommittén

skall utarbeta en nationalrapport till

världstoppmötet i Johannesburg senare i år. I ett

avslutande betänkande skall kommittén senast i

januari 2003 redovisa sina slutsatser av det svenska

arbetet med Agenda 21 och Habitat sedan FN-

konferenserna i Rio de Janeiro år 1992 respektive

Istanbul år 1996. Med ledning av världstoppmötet i

Johannesburg år 2002 förväntas kommittén vidare

lägga fram förslag om hur det fortsatta arbetet med

Agenda 21, Habitat och hållbar utveckling bör

utformas. I avvaktan på resultatet av det pågående

beredningsarbetet föreslår utskottet att motionerna

MJ507 (c) och MJ518 (mp) yrkande 16 lämnas utan

vidare åtgärd.

Ett globalt ansvar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om

Sveriges ansvar gentemot länderna i vårt

närområde (c), en nordisk miljöunion (c),

ökning av UNEP:s budget (mp), miljöklausuler

i internationella handelsavtal (mp), jordens

vattentillgångar (mp), ökad harmonisering av

miljöreglerna i EU (m), komplettering av EU:s

strategi för hållbar utveckling (kd) m.m.

Utskottet hänvisar till att kraven i

motionerna i stora delar överensstämmer med

den av regeringen förda politiken.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling

FN:s arbete för hållbar utveckling har på tio år

fått en sammanhållen riktning genom de

världskonferenser som genomfördes på 1990-talet.

Våren 2001 har ytterligare steg tagits, inte minst

vid FN-konferenser om de minst utvecklade ländernas

situation med hiv/aids. Femårsutvärderingar av

genomförandet av åtaganden gjorda vid

världskonferenserna har hållits med skiftande

kvalitet. Till de mer framgångsrika hör

femårsutvärderingen om boende och bebyggelsefrågor

(Habitat, Istanbul +5), som arrangerades i New York

i juni 2001.

I december 2000 beslöt FN:s generalförsamling att

tioårsuppföljningen av Riokonferensen om miljö och

utveckling skall hållas i Sydafrika i form av ett

toppmöte för stats- och regeringschefer. Mötet

skall utvärdera genomförandet av resultaten från

Rio de Janeiro 1992 samt identifiera och bemöta nya

utmaningar. Beslutet innebär vidare att

förberedelserna bedrivs med utgångspunkt i lokala,

nationella och regionala erfarenheter och

prioriteringar.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Ansvaret för att uppnå hållbar utveckling ligger i

huvudsak på varje nation. Med en växande

globalisering ökar dock det ömsesidiga beroendet.

Ojämn fördelning av resurser och fattigdom

tillsammans med livsstilar och konsumtion med hög

energiförbrukning och materialomsättning hotar

jordens livsuppehållande ekologiska system. En

hållbar utveckling kräver åtgärder på global,

regional, nationell och lokal nivå i såväl i-länder

som u-länder. Ett hållbart Sverige kan inte skapas

på bekostnad av andras möjligheter till hållbar

utveckling. Vi har också ett ansvar att bidra till

att på sikt alla människors grundläggande behov

tillfredsställs inom ramen för de ekologiska

systemens bärkraft. Det krävs således insatser både

för att ställa om Sverige och för att stödja andra

länders ansträngningar.

Sverige har bedrivit ett omfattande

förändringsarbete inom utvecklingssamarbetet. I

skrivelsen Sveriges utvecklingssamarbete för hållbar

utveckling (skr. 1996/87:2) angav regeringen

riktlinjerna för detta förändringsarbete. Senare

under 1996 togs ett handlingsprogram för hållbar

utveckling fram, som inkluderar en policy och en

omfattande handlingsplan. Policyprogram har tagits

fram för hållbart bistånd inom flera ämnesområden,

bl.a. energi, jordbruk, skogsbruk, vattenresurser,

miljöundervisning m.m. Ett miljöledningssystem är

etablerat inom det bilaterala utvecklingssamarbetet.

Strategiska miljöbedömningar och

miljökonsekvensbeskrivningar görs systematiskt.

Cirka hälften av Sveriges bilaterala insatser har

miljö som huvudsyfte eller delsyfte.

Motionerna

Enligt motion MJ7 (c) har Sverige ett ansvar

gentemot länderna i vårt närområde att genom bistånd

minska deras miljöskadliga utsläpp. Många av

länderna i närområdet befinner sig i ekonomiskt och

socialt utsatta situationer som gör att utsläpp av

miljöskadliga ämnen i atmosfären inte kommer högt

upp på agendan (yrkande 7). Vidare bör regeringen

under år 2002 ta initiativ till bildandet av en

nordisk miljöunion (yrkande 8). Även i motion U302

(c) tar man upp behovet av bildandet av en nordisk

miljöunion. I Norden finns en likartad syn på

miljöfrågorna, vilket gör att förutsättningarna för

att bilda en miljöunion är goda (yrkande 4).

Enligt motion MJ40 (mp) skall Sverige verka för

att FN-organens rättsliga och administrativa

kompetenser förstärks för att kunna garantera ett

globalt styrelseskick för hållbar utveckling

(yrkande 2). Vidare anförs att Sverige skall ta

initiativ till att föra in miljöklausuler i

internationella handelsavtal (yrkande 4). Sverige

bör utveckla strategier för implementering,

finansiering och uppföljning av internationella

miljöavtal på global och lokal nivå (yrkande 5).

Sverige bör enligt motionen verka för att

internationella miljööverenskommelser tas in i WTO:s

regler och ges status som handelsundantag (yrkande

6), för att implementera GEF som global

miljöstyrning (yrkande 7), för att UNEP:s årliga

budget fördubblas (yrkande 8), för att UNEP

uppgraderas till en världsmiljöorganisation (WEO),

och det är både nödvändigt och önskvärt att WEO

inrättas på Johannesburgkonferensen (yrkande 9) samt

att Sverige verkar för att internationella

handelsavtal skall underställas FN-konventionen om

biologisk mångfald (yrkande 11). Sverige bör

särskilt uppmärksamma tillgången till rent vatten

som det mest akuta miljöproblemet (yrkande 13).

Vidare anförs att Sverige på Johannesburgkonferensen

skall agera för att tillgång till rent vatten

förblir en mänsklig rättighet (yrkande 14) och mot

en fortsatt privatisering av jordens

vattentillgångar (yrkande 15). Marknaderna i de rika

länderna bör enligt motionen öppnas för de fattiga

ländernas produkter, inklusive jordbruks- och

textilprodukter (yrkande 16). I motionen anförs

vidare att folkliga organisationer i de fattiga

länderna borde utgöra en särskild målgrupp för

Sveriges biståndsverksamhet (yrkande 17).

Enligt motion MJ209 (m) blir det internationella

miljösamarbetet allt viktigare. Ett framgångsrikt

samarbete har stor betydelse för Sverige eftersom

vårt land är starkt påverkat av gränsöverskridande

miljöproblem (yrkande 10).

I motion MJ337 (c) anförs i fråga om behovet av

ökad överstatlighet på miljöområdet inom EU att

miljön utgör ett tydligt område där ökad

överstatlighet är nödvändig. Samtidigt som ökad

överstatlighet erfordras på miljöområdet är det

viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna

gå längre om det finns motiv för detta (yrkande 21).

I motion MJ518 (mp) framhålls vikten av att

miljö- och hälsokrav ställs i internationella

handelsrelationer, både inom EU och inom WTO. Ett

land måste kunna säga nej till varor som inte lever

upp till de krav man ställer på den inhemska

produktionen (yrkande 7).

Enligt motion U303 (m) bör Sverige verka för en

ökad harmonisering av miljöreglerna i EU. EU ger

medlemsstaterna både en möjlighet och en viktig roll

för att motverka miljöföroreningar över gränserna

(yrkande 14).

Regeringen bör enligt motion U348 (mp) verka för

att uppnå en bättre tillämpning av gällande

gemenskapslagstiftning på miljöområdet.

Miljöfrågorna skall vara en självklar del vid allt

beslutsfattande (yrkande 5). Vidare framhålls vikten

av att påverka det dokument som skall ligga till

grund för EU:s gemensamma röst vid Rio +10-mötet i

Johannesburg (yrkande 17).

I fråga om de förslag som kommissionen i

presenterade i sitt utkast till strategi för hållbar

utveckling anförs i motion K426 (kd) att regeringen

bör driva de förslag som fanns i kommissionens

ursprungliga dokument och på så vis komplettera

överenskommelsen i Göteborg (yrkande 24 ).

Utskottets ställningstagande

Samstämmighet i utrikespolitiken

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna

MJ40 (mp) yrkande 2 och MJ209 (m) yrkande 10 om att

det internationella miljösamarbetet blir allt

viktigare och att Sverige bör verka för att FN-

organens rättsliga och administrativa kompetenser

bör förstärkas för att kunna garantera ett globalt

styrelseskick för hållbar utveckling. Som anförs i

skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (s.

55) står ambitionen att Sverige skall vara en

internationellt pådrivande kraft och ett

föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling

fast. Det internationella samarbetet är nödvändigt

för att åstadkomma ett ekologiskt hållbart Sverige.

Genomförandet av Agenda 21 och förberedelserna för

världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg

år 2002 är centrala utgångspunkter i arbetet.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling ligger ansvaret för att uppnå

hållbar utveckling i huvudsak på varje nation. Med

en växande globalisering ökar dock det ömsesidiga

beroendet. Ojämn fördelning av resurser och

fattigdom tillsammans med livsstilar och konsumtion

med hög energiförbrukning och materialomsättning

hotar jordens livsuppehållande ekologiska system. En

hållbar utveckling kräver åtgärder på global,

regional, nationell och lokal nivå i såväl i-länder

som u-länder. Ett hållbart Sverige kan inte skapas

på bekostnad av andras möjligheter till hållbar

utveckling. Vi har också ett ansvar att bidra till

att på sikt alla människors grundläggande behov

tillfredsställs inom ramen för de ekologiska

systemens bärkraft.

Svenska internationella insatser för hållbar

utveckling sker främst inom internationella

organisationer såsom FN, EU, OECD, WTO, Nordiska

ministerrådet och Baltic 21, inom internationella

miljökonventioner samt genom bilateralt och annat

multilateralt utvecklingssamarbete. Här ingår det

omfattande förhandlingsarbetet i både FN:s

kommission för hållbar utveckling (CSD) inför

toppmötet i Johannesburg och det i FN:s

miljöprogram, UNEP. Samarbetet både inom EU och inom

FN-systemet är av stor betydelse. I slutänden kan de

stora hållbarhetsfrågorna bara lösas globalt.

Samtidigt är det viktigt att Sverige håller en hög

nationell profil i arbetet för en hållbar

utveckling. Med det anförda bör motionerna MJ40 (mp)

yrkande 2 och MJ209 (m) yrkande 10 lämnas utan

vidare åtgärd.

Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som anförs i

motion MJ40 (mp) yrkandena 13-15 om tillgång till

rent vatten och jordens vattentillgångar. I

skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling

redovisas (s. 16) att kravet på att vi måste skydda

de grundläggande resurser på vilka vår civilisation

vilar är miljöpolitikens mest tvingande plikt. Det

råder bred enighet om att klimatförändringar,

resursexploatering och förgiftning av luft och

vatten är ödesfrågor både för människors överlevnad

och för vår planet. Vidare anförs (s. 99) att

Sverige prioriterar insatser för hållbara

vattenresurser. Sverige har bidragit till att skapa

det internationella nätverket för

vattenintressenter, Global Water Partnership, och

stöder Global International Waters Assessment. I år

har Sverige, inför toppmötet i Johannesburg, tagit

initiativet till att stärka nätverket genom att

bilda ett mellanstatligt organ för vattenfrågorna,

Global Water Partnership Organization, med

sekretariat i Stockholm.

Riksdagen (utrikesutskottet) har redovisat (bet.

2001/02:UU8) att FN:s generalförsamling år 1997

antog en resolution som avser en internationell

vattenkonvention. Konventionen syftar till att

förhindra internationella vattenkonflikter orsakade

av enskilda länders åtgärder och antogs av 103

nationer. Utrikesutskottet konstaterar vidare (bet.

2001/02:UU2) att naturresursfrågor, som exempelvis

vattenfrågor, ofta berör flera länder och Sverige

stöder regionalt samarbete. Vattenresursförvaltning

är ett prioriterat område för svenskt bistånd.

Global Water Partnership (GWP) har en viktig roll i

uppföljningen av de åtgärder som presenterades vid

det andra Världsvattenforumet i Haag år 2000, liksom

i genomförandet av de målsättningar på vattenområdet

som beslutades i FN:s millenniedeklaration 2000.

Regeringen har initierat ett arbete för att etablera

GWP som mellanstatlig organisation i Sverige och att

säkerställa ett brett internationellt engagemang för

verksamheten. Utrikesutskottet framhåller (s. 65)

att bristen på färskvatten framstår som en av de

allvarligaste naturresursfrågorna. Det svenska

utvecklingssamarbetet har sedan många år prioriterat

vattenresursfrågorna och god hushållning med vatten.

I FN:s millenniedeklaration anges bl.a. som

målsättning att antalet personer som inte har

tillräcklig tillgång till sötvatten skall halveras

till år 2015 och att strategier för hållbar

vattenhantering skall utarbetas. Regeringen fäster

stor vikt vid att dessa intentioner kan genomföras

och avser att öka insatserna på vattenområdet.

Motion MJ40 (mp) yrkandena 13-15 är som framgår ovan

i huvudsak tillgodosedd.

När det gäller det i motionerna MJ7 (c) yrkande 8

och U302 (c) yrkande 4 aktualiserade förslaget om en

nordisk miljöunion bör inledningsvis uppmärksammas

att riksdagen (utrikesutskottet och miljö- och

jordbruksutskottet) tidigare behandlat fristående

motioner med samma eller liknande innebörd (bet.

2000/01:U11 och bet. 2000/01:MJU10 s. 29). Som

anförs i skrivelsen Hållbara Sverige (s. 10, 63)

trädde Nordiska ministerrådets strategi för hållbar

utveckling Bæredygtig udvikling - en ny kurs for

Norden (Nord 2001:3) i kraft den 1 januari 2001.

Strategin omfattar områden där Norden har gemensamma

intressen och särskilt goda förutsättningar att

bidra till en hållbar utveckling och där det

nordiska samarbetet skapar ett särskilt mervärde.

Centrala frågor i hållbarhetsstrategin är

klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd av den

marina miljön, kemikalier, livsmedelssäkerhet,

energieffektivitet och förnybar energi, hållbara

transportsystem samt en hållbar utveckling i

sektorerna lantbruk, fiske och skogsbruk samt i

industrin och näringslivet. Den nordiska

hållbarhetsstrategin innehåller mål och åtgärder för

perioden 2001-2004 samt långsiktiga mål fram till år

2020. Huvudansvaret för uppföljningen kommer att

åvila de nordiska länderna, men strategin innebär

också nya uppgifter och utmaningar för Nordiska

ministerrådet. Det nationella genomförandet planeras

för närvarande. Erfarenheter från arbetet med Baltic

21 kommer att tas till vara. Utskottet anser i

likhet med utrikesutskottet att den form av

miljösamarbete som existerar i dag på nordisk nivå

är tillräcklig och ifrågasätter om ett formellt

bildande av en miljöunion skulle vara mer

ändamålsenlig. Ytterligare institutionalisering

riskerar även att ta resurser från det miljöarbete

som Sverige driver inom ramen för EU. Motionerna MJ7

(c) yrkande 8 och U302 (c) yrkande 4 avstyrks.

I motionerna MJ7 (c) yrkande 7 och MJ466 (mp)

yrkande 9 aktualiseras frågor om Sveriges ansvar

gentemot länderna i vårt närområde att genom bistånd

minska deras miljöskadliga utsläpp och om stöd till

åtgärder i andra Östersjöländer. Som anförs i

skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (s.

60) verkar Sverige aktivt för en hållbar utveckling

inom Östersjöregionen. År 1996 kom statsministrarna

i Östersjöregionen och Europeiska kommissionen vid

ett möte i Visby överens om att hållbar utveckling

skall vara grunden för det fortsatta samarbetet i

regionen. År 1998 antog utrikesministrarna och EU

inom Östersjörådet en Agenda 21 för Östersjöområdet

kallad Baltic 21. Denna inkluderar mål och scenarier

för hållbar utveckling i ett 30-årigt perspektiv

inom regionen och ett handlingsprogram med

tidsplaner, aktörer och finansiering. Baltic 21

fokuserade ursprungligen på sex sektorer (jordbruk,

energi, fiske, skog, turism och transporter) vars

utveckling bedömdes vara av särskilt stor betydelse

för att uppnå ett hållbart Östersjöområde. Vidare

har (s. 59) inom ramen för östbiståndet bilateralt

miljösamarbete bedrivits genom Sida och

Naturvårdsverket, framför allt i Östersjöregionen

och nordvästra Ryssland men även i Centraleuropa och

genom u-landsbiståndet i centralasiatiska länder.

I skrivelsen Nationell strategi för hållbar

utveckling anges vidare att Baltic 21 är ett

regionalt samarbete mellan elva länder i

Östersjöområdet (de fem nordiska länderna, de tre

baltiska staterna, Polen, Tyskland och nordvästra

Ryssland) samt EG-kommissionen, olika

sektorsorganisationer och icke statliga

organisationer som miljöorganisationer. Sverige har

varit pådrivande i arbetet. Gemensamma mål för

hållbar utveckling har antagits, och regionen är

därmed den första i världen som har antagit sådana

mål. En första lägesrap-port om genomförandet av

Baltic 21 presenterades år 2000. Den bygger på bl.a.

ett stort antal indikatorer för hållbar utveckling i

regionen. En andra lägesrapport kommer att utarbetas

till år 2003.

Utskottet har erfarit att Sida, med utgångspunkt i

internationella och regionala överenskommelser som

Helsingforskommissionen till skydd för Östersjöns

marina miljö (HELCOM), stöder miljöförbättringar i

Östersjöregionen. I Baltikum samarbetar Sida med

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att minska

läckage av näringsämnen till Östersjön från

jordbruk, odling och djurhållning. Sida finansierar

SLU:s program för demonstrationsinsatser och

utbildning. Programmet är knutet till Baltic 21

uthållig utveckling inom jordbrukssektorn.

Motionerna MJ7 (c) yrkande 7 och MJ466 (mp) yrkande

9 påkallar enligt utskottets uppfattning med det

anförda ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

I anslutning till motionerna MJ337 (c) yrkande 21

och U303 (m) yrkande 14 om ökad överstatlighet på

miljöområdet vill utskottet erinra om att

Romfördragets artikel 6 liksom EG:s

utvecklingspolitik föreskriver att miljöhänsyn skall

integreras i gemenskapens insatser i syfte att

främja en hållbar utveckling. I skrivelsen Hållbara

Sverige anförs (s. 72) att miljöhänsyn bör

integreras i alla instrument och program, i

synnerhet i landsstrategierna och i de sex

prioriterade områdena inom den nya

utvecklingspolitiken.

Genom beslut den 21 februari 2002 uppdrog

regeringen åt Naturvårdsverket att efter samråd med

berörda myndigheter analysera vilka frågor Sverige

har anledning att särskilt bevaka och söka påverka i

EU därför att de har betydelse för att nå de svenska

miljökvalitetsmålen. Utvecklingen av EU:s

miljöpolitik med ny gemenskapslagstiftning, det 6:e

miljöhandlingsprogrammet, arbetet med

sektorsintegration och hållbar utveckling samt

utvidgningen av EU bör beaktas. Även frågor som i

dag inte står på EU:s dagordning kan ingå.

Riksdagen (konstitutionsutskottet) har i fråga om

överstatlighet uttalat (bet. 2001/02:KU1) att det

är en praktisk fråga i vilken mån ytterligare

beslutskompetens skall överlåtas till EG, eller om

det överstatliga inslaget på något område skall

minskas. Detta får avgöras från fall till fall och

beroende på de behov och de beslut som fastställts

för varje sakområde inom samarbetet. Enligt

konstitutionsutskottets mening kan ett samarbete med

överstatliga inslag vara att föredra för att få till

stånd en effektiv lösning, t.ex. när det gäller

bekämpning av miljöföroreningar i luft och vatten. I

andra fall är mellanstatliga lösningar att föredra,

t.ex. vad gäller samarbetet inom det straffrättsliga

området. Samtidigt vill konstitutionsutskottet

framhålla att den överstatliga delen av samarbetet

fordrar självständiga och starka institutioner för

att garantera en likvärdig övervakning och

tillämpning av det gemensamma regelverket. Detta

ligger enligt konstitutionsutskottets uppfattning

inte minst i de mindre medlemsstaternas

intresse. Utskottet är inte berett att föreslå något

uttalande från riksdagens sida med anledning av de i

motionerna U303 (m) yrkande 14 och MJ337 (c) yrkande

21 framförda kraven om överstatlighet på

miljöområdet. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Det i motion MJ518 (mp) yrkande 7 uttalade

önskemålet om miljö- och hälsokrav i internationella

handelsrelationer har tidigare behandlats av

riksdagen (utrikesutskottet, bet. 2000/01:UU11).

Utrikesutskottet anförde att en hållbar utveckling

redan i dag är ett uttalat mål för WTO. Sverige

deltar i de internationella diskussionerna om

handel och miljö främst inom WTO:s kommitté för

handel och miljö, vilket har stor betydelse för

att påverka och genomdriva eventuella förändringar i

handelsregelverket med inriktning mot en hållbar

utveckling. Det anses allmänt att miljöfrågorna

endast kan lösas inom ramen för en bredare WTO-

förhandling. Regeringen har i flera sammanhang

betonat att det är ett av många viktiga mål i en ny

runda i WTO. Sverige och EU verkar för att

miljöfrågorna skall kunna integreras

sektorsövergripande i alla områden som förhandlas,

bl.a. i syfte att enklare kunna hantera specifika

miljöfrågor som exempelvis relationen mellan

handelsregelverket och handelsåtgärder i

miljökonventioner, försiktighetsprincipens utrymme i

WTO-regelverket samt frågan om

miljömärkningssystemens relation till WTO-avtalet.

Det är i detta sammanhang av stor vikt att

handelsavtalen stämmer överens med de

internationella miljökonventioner som

framförhandlats. Även inom ramen för EU bedrivs

arbete med att koppla samman handelspolitik och

miljöfrågor. På initiativ av EU anordnade WTO ett

särskilt högnivåmöte om handel och miljö 1999, i

syfte att öka förståelsen mellan industrialiserade

länder och utvecklingsländer samt ge enskilda och

intresseorganisationer möjlighet att delta i

debatten. Syftet med motion MJ518 (mp) yrkande 7 får

anses tillgodosett utan något särskilt uttalande av

riksdagen.

Utskottet vill beträffande det krav som framförs i

motion U348 (mp) yrkande 5 om bättre tillämpning av

gemenskapslagstiftningen på miljöområdet framhålla

(jfr bet. 2001/02:MJU3 s. 32) att miljöpolitiken

genom Amsterdamfördraget har givits en mer

framträdande plats genom att fördraget bl.a.

fastlägger att hållbar utveckling nu är ett av de

grundläggande målen för EU-samarbetet och att kravet

på integrering av miljöhänsyn i andra politikområden

har förtydligats. Utskottet vill i denna fråga även

hänvisa till Naturvårdsverkets tidigare nämnda

uppdrag att analysera vilka frågor Sverige har

anledning att särskilt bevaka och söka påverka i EU

därför att de har betydelse för att nå de svenska

miljökvalitetsmålen. Motionen avstyrks i berörd del.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 95) är Sverige pådrivande för

att strategier och riktlinjer för integrering av

miljöhänsyn som en del i arbetet för hållbar

utveckling skall utvecklas eller genomföras inom det

multilaterala utvecklingssamarbetet och inom EG-

biståndet. En viktig komponent i sådana strategier

är att systematiskt göra strategiska

miljöbedömningar och miljökonsekvensbedömningar.

Motion U348 (mp) yrkande 17 bör med det anförda

lämnas utan vidare åtgärd i denna del.

När det gäller det krav som framförs i motion K426

(kd) yrkande 24 om EG-kommissionens utkast till

strategi för hållbar utveckling konstaterar

utskottet att i skrivelsen anförs även (s. 8) att

Sverige har varit pådrivande för att olika

internationella organisationer skall inrikta sin

verksamhet på att genomföra arbetet med hållbar

utveckling. Ett målinriktat arbete har inletts inom

EU, Nordiska ministerrådet, OECD och Arktiska rådet.

Som påpekas i skrivelsen Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling kommer Europeiska rådet vid sina årliga

vårmöten att i enlighet med slutsatserna från

toppmötena i Stockholm i mars och Göteborg i juni

2001 gå igenom vilka framsteg som gjorts vid

utarbetandet och genomförandet av strategin. I

slutsatserna från Göteborg anges att Europeiska

rådet skall ge "nödvändig politisk vägledning för

att främja hållbar utveckling i unionen". Motionen

avstyrks i berörd del.

Institutionellt ramverk för hållbar utveckling m.m.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motion MJ40 (mp) yrkandena 4-6 om att det

är angeläget att föra in miljöklausuler i

handelsavtal och att utarbeta strategier för

implementering m.m. av miljöavtal.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling verkar Sverige för att stärka

FN:s arbete med hållbar utveckling,

fattigdomsbekämpning och särskilt att stärka den

internationella miljöförvaltningen. Genom att

utveckla nationella strategier där de olika

dimensionerna av hållbar utveckling integreras kan

ett målinriktat arbete bedrivas. Förutom att

utveckla sin egen nationella strategi stöder Sverige

u-länder och regioner att utveckla egna strategier.

Stödet avser insatser inom institutionsutveckling

och förvaltningsuppbyggnad på miljöområdet som

direkt eller indirekt bidrar till utarbetande av

nationella strategier för hållbar utveckling. Målet

är att stödja samarbetsländernas förmåga att

formulera en policy, planera, genomföra och följa

upp handlingsprogram på miljöområdet. Prioriterade

områden är miljöstatistik, gröna

nationalräkenskaper, miljöekonomi och

miljökonsekvensbedömningar.

I skrivelsen anförs vidare att (s. 95) Sverige

deltar genom EU i diskussionerna kring handel och

miljö och utveckling inom

Världshandelsorganisationen (WTO). Sverige verkar

för att hållbar utveckling skall integreras i de

internationella handelsregelverken så att en

liberalisering av handeln kan medverka till hållbar

utveckling. En ny s.k. runda för multilaterala

handelsförhandlingar inleddes vid WTO:s fjärde

ministermöte i Doha, Qatar, i november 2001, den

s.k. Utvecklingsagendan från Doha. Ministrarna

beslutade då bl.a. att utvecklingsfrågorna skall stå

i fokus och att miljöfrågorna skall hanteras i

arbetsprogrammet och i de kommande förhandlingarna.

Som utskottet anfört tidigare (bet. 2000/01:MJU10 s.

29) är en hållbar utveckling redan i dag ett uttalat

mål för WTO. Det anses allmänt att miljöfrågorna

endast kan lösas inom ramen för en bredare WTO-

förhandling. För att nå önskat resultat på området

verkar Sverige och EU för att miljöfrågorna skall

ingå i en kommande ny förhandlingsrunda i WTO.

Sverige och EU verkar här dels för att miljöfrågorna

skall kunna integreras sektorsövergripande i alla

områden som förhandlas, dels för att specifika

miljöfrågor skall kunna hanteras. Till dessa hör

bl.a. den viktiga frågan om relationen mellan

handelsregelverket och handelsåtgärder i

miljökonventioner, försiktighetsprincipens utrymme i

WTO-regelverket samt frågan om

miljömärkningssystemens relation till WTO-avtalet.

Enligt utskottets bedömning är syftet med motion

MJ40 (mp) yrkandena 4-6 i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

riksdagens vidare åtgärd.

När det gäller den fråga som behandlas i motion

MJ40 (mp) yrkande 7 om den globala miljöfonden, GEF,

och global miljöstyrning redovisas i skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling (s. 101)

att institutionsutveckling är en viktig

förutsättning för att uppnå en hållbar utveckling.

Det krävs också här en samverkan mellan det

nationella och det internationella arbetet för

hållbar utveckling. Även de internationella

institutionerna för bl.a. miljösamarbete behöver

utvecklas för att stärka genomförandet av

internationella avtal.

Som anförs i skrivelsen Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling (s. 88) medverkar den globala miljöfonden

till att finansiera de merkostnader (s.k.

incremental costs) för utvecklingsprojekt i

utvecklingsländer som kan uppkomma för att uppnå

globala miljövinster. GEF är en finansiell mekanism

för FN:s klimatkonvention och för konventionen om

biologisk mångfald. Fonden disponerar 2,75

miljarder US-dollar för perioden 1998-2002.

Förhandlingarna inför nästa påfyllnadsperiod har

inletts och beräknas vara avslutade i början av

2002. Parallellt med dessa förhandlingar genomförs

en av Sverige initierad oberoende utvärdering av

fondens verksamhet. Sverige kommer att fortsätta

det konstruktiva engagemanget i GEF:s styrelse och

är berett att öka sina bidrag för att GEF även i

fortsättningen skall få en tillfredsställande

finansiering med en rimlig bördefördelning mellan

givarna. Motion MJ40 (mp) yrkande 7 bör lämnas utan

vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med

vad som anförts.

I fråga om motion MJ40 (mp) yrkande 11, som

behandlar frågan om att internationella handelsavtal

bör underställas FN-konventionen om biologisk

mångfald, vill utskottet framhålla att Sverige

verkar för att hållbar utveckling skall integreras i

de internationella handelsregelverken så att en

liberalisering av handeln kan medverka till hållbar

utveckling. Av skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling framgår att målet om ekonomisk

tillväxt bör kopplas till övriga mål för hållbar

utveckling, framför allt miljöhänsyn och

fattigdomsbekämpning där tillväxtens innehåll är

avgörande. I skrivelsen Hållbara Sverige anförs att

arbetet inom konventionen om biologisk mångfald

befinner sig i en intensiv fas. En strategisk plan

för konventionens fortsatta arbete och integrering i

det globala miljösamfundet håller på att utarbetas,

och beslut om detta förväntas inför toppmötet i

Johannesburg. Motionen bör lämnas utan vidare

åtgärd.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 101) har det internationella

samfundet kommit långt vad gäller samsyn om vad som

krävs för en hållbar utveckling men ännu har inte

den globala förvaltningen formats. Sverige verkar

för att stärka FN:s arbete med hållbar utveckling,

fattigdomsbekämpning och särskilt att stärka den

internationella miljöförvaltningen. Det innefattar

stärkande av UNEP, tydligare mandat till GMEF och

CSD. På sikt bör FN:s arbete för hållbar utveckling

få samma status och kraft som arbetet med fred och

säkerhet.

Riksdagen (utrikesutskottet) har uttalat (bet.

2001/02:UU2 s. 67) att Sve-rige har varit pådrivande

i arbetet för förbättrad effektivitet och stärkt

samordning av den internationella

miljöförvaltningen. Som ett led i förberedelserna

inför toppmötet tillsattes en ministergrupp för att

utreda möjligheten att förstärka den internationella

miljöförvaltningen. Detta skedde på initiativ av EU

under det svenska ordförandeskapet. Sverige är

drivande inom EU när det gäller att lyfta frågan om

en förbättring av det internationella ramverket för

hållbar utveckling.

Som utrikesutskottet har uttalat (2000/01:UU11)

deltar Sverige aktivt inom EU och internationellt

för att stärka och vidareutveckla den

internationella miljöförvaltningen. Detta innebär en

stärkt roll för UNEP och dess roll i relation till

de internationella miljökonventionerna, vilket även

är kopplat till biståndet. EU verkar även för att

miljöavtal och handelsavtal skall vara ömsesidigt

stödjande, och även denna administration förenklas

med en stärkt miljöförvaltning. Dessa frågor kan

komma att behandlas vid toppmötet i Johannesburg år

2002. Internt inom EU pågår ett arbete med att

integrera miljöhänsyn i övriga politikområden.

Utrikesutskottet har vidare konstaterat

(2001/02:UU2 s. 69) att behoven av det globala

miljösamarbetet ökar i takt med globaliseringen och

de tilltagande miljöproblemen. En sammanhållande

kraft behövs, och UNEP är den organisation som

redan vid Stockholmskonferensen 1972 ålades

uppgiften. Behovet av att stärka UNEP ekonomiskt har

konstaterats upprepade gånger på ministernivå. Inom

pågående förhandlingar för att stärka den

internationella miljöförvaltningen diskuteras former

för hur detta kan göras.

Sverige tillhör de länder som starkast pekat på

behovet av att UNEP får tillräckliga och

förutsägbara anslag. Från svensk sida har också

framhållits att fördelningen av ansvar för en

utökad budget bör vara rättvis. Sverige är sjunde

största givarland bland de 189 medlemsländerna och

kommer fortsätta att verka för att kraftigt stärka

UNEP:s budget. Motion MJ40 (mp) yrkandena 8 och 9

bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte

tillgodosetts med det anförda.

En öppnare handel med ett multilateralt

handelsregelverk som stöder globala konventioner för

miljö, mänskliga rättigheter m.m., är, som anförs i

skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling

(s. 103), en viktig del i förutsättningarna för

hållbar tillväxt. Sverige bör verka för

handelsliberalisering som kan förväntas ge positiva

miljöeffekter samt ökat marknadstillträde för u-

länder. För att de fattiga länderna i ökad

utsträckning skall kunna ta del av vinsterna av en

liberaliserad världshandel och samtidigt kunna agera

i linje med målet om hållbar utveckling behövs

ökade insatser i form av tekniskt bistånd och

kapacitetsuppbyggnad. Inom utvecklingssamarbetet på

handelsområdet fokuserar Sverige bl.a. på att stärka

u-länders förhandlingskapacitet,

näringslivsutveckling och exportkapacitet, stödja

miljömedvetandet och hållbar konsumtion, stärka

institutionell infrastruktur för miljöanpassad och

miljömärkt produktion samt överföring av

miljöanpassad teknik. Sverige skall i

utvecklingssamarbetet inom området näringsliv och

handel prioritera stöd till åtgärder som förbättrar

u-ländernas förutsättningar att utveckla sin

internationella handel och det regionala

handelssamarbetet, stärka för handel nödvändiga

institutioner och kontakter samt stärka u-ländernas

kapacitet till miljömässigt, socialt och ekonomiskt

uthållig produktion för export. Det är enligt

skrivelsen även av stor vikt att stödja de fattigare

utvecklingsländernas kapacitet att analysera, delta

och förhandla i WTO-arbetet. Enligt utskottets

uppfattning är syftet med motion MJ40 (mp) yrkande

16 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett.

Yrkandet påkallar således ingen riksdagens vidare

åtgärd.

Utrikesutskottet har uttalat (bet. 2001/02:UU2 s.

118) att enskilda organisationer spelar en viktig

roll i arbetet för att minska fattigdomen, där det

kanske viktigaste bidraget är att främja

demokratisering och utveckla de demokratiska

processerna. Utrikesutskottet anser dock att den

tidigare spridda uppfattningen om enskilda organ

inom utvecklingssamarbetet som mer effektiva

biståndsadministratörer än staten i dag ersatts av

en mera nyanserad förståelse för organisationernas

reella möjligheter att åstadkomma förändringar. En

närmare samordning med utvecklingsländernas egna

nationella planer för fattigdomsminskning kan bidra

till mer långsiktiga förändringar. Enligt utskottets

mening kommer möjligheterna att anvisa högre anslag

till enskilda organisationers verksamhet att

förbättras i och med att det totala anslaget till

internationellt utvecklingssamarbete kraftigt ökar

under kommande år, vilket utskottet ser som

angeläget. Med det anförda får motion MJ40 (mp)

yrkande 17 i allt väsentligt anses tillgodosedd.

Genomförande och styrmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om att

förändra miljöbalken (m) och om indikatorer

(mp). Utskottet hänvisar till pågående

utredningsarbete m.m.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens

nationella strategi för hållbar utveckling

och redovisning av arbetet med att nå en

ekologiskt hållbar utveckling. Utskottet

föreslår att skrivelserna läggs till

handlingarna.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

Det breda hållbarhetsbegreppet och de många aktörer

som medverkar i omställningsarbetet kräver en stor

uppsättning av verktyg och styrmedel, allt från

lagstiftning och skatter till "mjuka" verktyg som

information och frivilliga åtaganden. Politikens

uppgift är att sätta ramar och skapa förutsättningar

för att alla aktörer på olika sätt skall kunna

påverka och bidra till omställningsarbetet.

Lagstiftningen utgör ett av de viktiga redskapen

för att stödja arbetet för ett hållbart samhälle.

Öppna besluts- och planeringsprocesser där alla

medborgare känner delaktighet och har vilja och

förmåga att ta ansvar för sitt handlande utgör

därför en viktig grund för det praktiska arbetet med

samhällsplanering och hållbar utveckling.

Ekonomiska styrmedel är ett effektivt verktyg för

att stimulera omställningen till hållbar utveckling.

Ekonomiska styrmedel kan utgöras av skatter,

avgifter, bidrag, handel med utsläppsrättigheter,

subventioner, pantsystem och gröna certifikat. Ett

övergripande syfte med skatterna är att finansiera

de offentliga åtagandena. Skatterna skall bidra till

att åstadkomma en rättvis fördelning av inkomster

och förmögenheter samtidigt som de kan bidra till en

bättre användning av våra samlade resurser,

däribland naturresurser. En grön skatteväxling, dvs.

att skatten på miljöskadlig aktivitet höjs samtidigt

som skatten på arbete sänks, är en del av en

skattepolitik för såväl ekonomisk som ekologisk

hållbarhet. Karakteristiskt för miljön är att den

oftast saknar ägare. Exempelvis lufthavet,

ozonskiktet och den biologiska mångfalden tillhör

ingen och ändå oss alla. I ekonomin brukar sådana

värden gå under beteckningen kollektiva nyttigheter

eller varor. Eftersom kollektiva nyttigheter saknar

ägare saknas också förutsättningar för att sätta ett

pris på dem. Därigenom minskar incitamenten för

hushållning. Konsekvensen kan bli att marknadspriset

på vissa producerade varor eller nyttigheter inte

speglar deras faktiska kostnader. Skatter kan

användas för att korrigera för externa effekter,

dvs. för kostnader som inte syns i marknadspriset,

och bidra till att sätta det "rätta" priset på

produkterna så att konsumenter och producenter ser

de verkliga kostnaderna. Internalisering av externa

kostnader, att värdet av t.ex. naturresurser på ett

mer rättvisande sätt räknas in i marknadspriserna,

är därmed ett viktigt verktyg i ett långsiktigt

hållbarhetsperspektiv.

Motionerna

I motion MJ209 (m) påtalas behovet av att förändra

miljöbalken så att den kan bli ett effektivt verktyg

i miljöarbetet. Den nuvarande utformningen av balken

har lett till att tillsynsmyndigheterna har blivit

dränkta i småärenden. Systemet med

miljösanktionsavgifter har spårat ur (yrkande 9).

Motion U348 (mp) påtalar vikten av att vara en

aktiv part i framtagandet av indikatorer inför

utvärderingen av strategin för hållbar utveckling.

Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara en

drivande kraft även under andras ordförandeskap. Det

spanska ordförandeskapet skall göra den första

uppföljningen av strategin för hållbar utveckling.

Rådet skall då ange vilka indikatorer som skall

utvärderas (yrkande16).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för

hållbar utveckling (s. 105) utgör lagstiftningen ett

av de viktiga redskapen för att stödja arbetet för

ett hållbart samhälle. En väsentlig del i

lagstiftningsarbetet är att vidareutveckla en

lagstiftning som gör det möjligt att förena god

miljö med social och ekonomisk och utveckling. Ett

exempel där lagstiftningsarbetet kommit långt i

detta hänseende är förändringen av

miljölagstiftningen genom miljöbalken. Genom

miljöbalken har miljölagstiftningen samordnats,

vilket givit större möjlighet att förena social och

ekonomisk utveckling med ett effektivt skydd av

miljön. Inom det sociala och ekonomiska området

finns ett flertal lagar som på olika sätt utgör

verktyg i arbetet för en hållbar utveckling. För att

ytterligare stödja omställningen till hållbar

utveckling kan regeringen ta initiativ till ny eller

ändrad lagstiftning eller riktlinjer av olika slag.

Regeringen bemyndigade den 22 december 1999 chefen

för Miljödepartementet att tillkalla en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag på nödvändiga reformer (dir. 1999:109). I

direktiven anförs att tillsynsmyndigheten genom

miljöbalken får ytterligare ett sanktionsmedel,

nämligen miljösanktionsavgifter. Kommittén skall

utvärdera effektiviteten hos det nya

sanktionssystemet och samspelet mellan

tillsynsreglerna, sanktionsavgifterna och de

straffrättsliga reglerna samt föreslå de ändringar

av regelverket som kan behövas. I ett slutbetänkande

senast den 31 december 2003 skall kommittén redovisa

hur miljöbalken fått genomslag i den praktiska

tillämpningen liksom andra frågor som rör

uppföljningen av de centrala instrumenten i balken.

Motion MJ209 (m) yrkande 9 avstyrks i avvaktan på

resultatet av kommitténs arbete.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion U348

(mp) yrkande 16 om att Sverige bör vara en aktiv

part i framtagandet av indikatorer. Med hjälp av

indikatorer kan man analysera och följa arbetet för

hållbar utveckling. I det internationella

strategiarbetet, bl.a. inom FN, EU, Baltic 21 och

OECD, pågår utveckling av indikatorer för hållbar

utveckling. Som anförs i skrivelsen Nationell

strategi för hållbar utveckling (s. 8, 109) pågår

samarbete om indikatorer för uppföljning.

Indikatorer har redan beslutats inom Baltic 21 och

utvecklas för närvarande inom OECD, EU och Nordiska

ministerrådet. Inför Europeiska rådets möte i

Göteborg i juni 2001 tog Sverige fram en första

uppsättning indikatorer med avsikt att visa Sveriges

omställning mot hållbar utveckling. Rapporten,

Sustainable Development Indicators for Sweden - a

first set 2001, har på uppdrag av Miljödepartementet

tagits fram av Statistiska centralbyrån (SCB) i

samarbete med Naturvårdsverket. Syftet var att

beskriva Sveriges omställning mot hållbar utveckling

med hjälp av indikatorer för de ekologiska, sociala

och ekonomiska aspekterna på hållbar utveckling.

Denna uppsättning indikatorer har också utgjort

underlag i arbetet med en nationell strategi för

hållbar utveckling i Sverige. Detta är första gången

indikatorer sammanställs som försöker beskriva

Sveriges väg mot hållbar utveckling inom miljö,

ekonomi och det sociala området. Motionen bör med

det anförda lämnas utan vidare åtgärd i berörd del.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen

har anfört i skrivelserna. Utskottet föreslår att

skrivelserna läggs till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Frågor från Riokonferensen 1992 (punkt 1)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 1.

Ställningstagande

Johannesburgkonferensen kommer att spela en

avgörande roll för jordens framtid. På

Johannesburgkonferensen finns det ett enastående

tillfälle att utveckla ett nytt globalt förbund för

hållbar utveckling och biologisk mångfald. Om

resultatet bara blir en papperstiger har vi återigen

förlorat ett årtionde i den globala kampen mot

klockan för att stoppa förstörelse av

ursprungsfolkskulturer, våra ekosystem och våra

sociala system. Detta innebär också att alla olösta

frågor från Riokonferensen 1992 måste överföras till

bindande resolutioner senast under

Johannesburgkonferensen 2002. Detta bör ges

regeringen till känna.

2. Begreppet hållbar utveckling (punkt 2)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 3.

Ställningstagande

Inom Regeringskansliet har Finans- och

Näringsdepartementen försökt att precisera

begreppet hållbar utveckling, även om de därmed

tydliggör att deras syn avviker kraftigt från

exempelvis Miljöpartiets. I Näringsdepartementets

rapport (Ds 2001:63) anges att "med hållbar

utveckling avses att värdet av samhällets samlade

kapital per person, vilket består av realkapital,

humankapital samt miljö- och naturkapital, inte

minskar över tiden". Även om departementens

definition inte är hållbar har den ändå den

förtjänsten att den är tydlig, till skillnad från

regeringens föreliggande skrivelse. Det går inte ens

att utläsa om skrivelsen ansluter sig till Finans-

och Näringsdepartementens syn eller ej. Miljöpartiet

anser att begreppet hållbar utveckling måste ges en

tydligare innebörd. Detta bör ges regeringen till

känna.

3. Samhällsekonomiska och sociala aspekter i

miljöarbetet (punkt 3)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 6.

Ställningstagande

En hållbar utveckling definierades av

Brundtlandkommissionen 1998 som en

samhällsutveckling som tillgodoser dagens behov utan

att äventyra kommande generationers möjligheter att

tillgodose sina behov. Moderaterna anser att en

hållbar utveckling så som Brundtlandkommissionen

definierade den är en god utgångspunkt för ett

alltmer integrerat miljöarbete inom alla sektorer.

Det är också en god målsättning att försöka komma

till rätta med så många av miljöproblemen som

möjligt inom loppet av en generation.

Ribban får dock inte sättas så högt att man säger

att alla stora miljöproblem skall vara lösta inom en

generation. Det är inte realistiskt. Risken med en

bred och icke prioriterad ansats är att de

viktigaste miljömålen, som direkt berör människors

hälsa, inte kommer att klaras. Vår slutsats är

därför att samhällsekonomiska och sociala aspekter,

särskilt vad gäller människors hälsa, måste vägas in

vid prioriteringen av miljöarbetet. Vi anser att det

är bättre att säkerställa att de viktigaste

miljömålen klaras än att utan prioritering försöka

uppnå alla miljömål inom en generation. Detta bör

ges regeringen till känna.

4. Det civila samhället (punkt 4)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 (c) yrkande 2.

Ställningstagande

Utan ett starkt civilt samhälle blir det svårt att

nå en långsiktigt hållbar ekologisk, ekonomisk och

social utveckling. Miljödriven utveckling och andra

miljöåtgärder kan aldrig kommenderas fram med

statliga pekpinnar eller enbart genom företagens

agerande. Ett starkt civilt samhälle med upplysta

människor som utövar sin konsumentmakt och sina

demokratiska möjligheter att påverka är en av de

viktigaste drivkrafterna för att ställa om

samhället. Det är viktigt att stärka det civila

samhället. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Gynnade verksamheter (punkt 5)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ260 yrkande 1.

Ställningstagande

På miljöpolitikens område har vi med regler och

lagstiftning kommit långt i Sverige. Det skulle vara

angeläget för regeringen att engagera sig för en

miljöbalans i den meningen att man bromsade skadliga

inslag och gynnade dem som tydligt verkar i

miljöförbättrande riktning. Regeringen bör snarast

lägga fram ett sådant program som gynnar en god

miljöbalans inom produktion och annat samhällsliv.

Detta bör ges regeringen till känna.

6. Framtidstro på miljöområdet (punkt 7)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är viktigt att bejaka den positiva

miljöutveckling som man kan se på många områden.

Fakta visar att miljön är på rätt väg. Det finns

anledning att vara positiv. Vi vill därför varna för

dem som hävdar att det måste ske radikala

förändringar av både ekonomiska system och enskilda

människors beteenden. Mycket kan naturligtvis alltid

bli bättre, men vi är inte beredda att förhandla om

systemen. Marknadsekonomin är överlägsen och

enskilda människors engagemang för miljön är

viktigare än en skärpning av miljölagarna. Många av

dagens miljöproblem har ändrat karaktär i jämförelse

med gårdagens. Från att i stor utsträckning handla

om att komma till rätta med punktutsläpp gäller det

i dag till stor del att ytterligare öka

resurseffektiviteten i samhället. Det nya som krävs

i dagens dynamiska värld är att fullt ut använda

marknaden och de marknadsekonomiska verktygen i

miljöarbetet. Detta tillsammans med ett omfattande

internationellt samarbete är en förutsättning för

att på ett effektivt sätt komma till rätta med

dagens och morgondagens miljöproblem. Detta bör ges

regeringen till känna.

7. Utfasning av MTBE (punkt 8)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ356.

Ställningstagande

De danska bensinbolagen har enats om att ta bort

kemikalien MTBE (metyltertiärbutyleter) från 92- och

95-oktanig bensin. Skälet är att man i Danmark har

påvisat att MTBE förorenar grundvatten. I Sverige

har några förorenade brunnar påträffats i

Trollhättan. Liksom i de danska fallen var källan

främst en läckande gammal bensinstation.

MTBE är en kemikalie som används för att öka

oktanhalten i oblyad bensin. Kemikalien är

vattenlöslig och kan därför lätt spridas långa

sträckor med grundvattnet. Ämnet luktar och smakar

illa och gör förorenat vatten odrickbart. MTBE

misstänks även vara cancerframkallande. Tester har

visat att ämnet orsakar cancer på försöksdjur.

I Sverige finns ingen reglering av användningen av

kemikalien, men en sådan diskuteras på EU-nivå. Den

huvudsakliga användningen är och har varit i 98-

oktanig bensin, som har en begränsad marknadsandel i

Sverige, ca 13 %. I 95-oktanig bensin används mycket

lite MTBE.

MTBE är alltså ett cancerframkallande ämne som

inte är absolut nödvändigt i bensinen. Det är därför

viktigt att det fasas ut. Sverige borde följa USA:s

exempel och förbjuda tillsatsen. Eftersom problemet

är detsamma inom hela EU bör Sverige driva att MTBE

förbjuds som tillsats i bensin i hela unionen. Men

vi har lärt oss att sådant kan ta tid; Sverige bör

gå före och inte avvakta ett sådant beslut. Detta

bör ges regeringen till känna.

8. Förenklad miljöprövning (punkt 13)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ377.

Ställningstagande

På många ställen i vårt land finns områden med

kraftigt förorenad jord. Efter fabriksnedläggelse

eller annan verksamhet behöver denna jord tas om

hand och renas. Förorenade massor innebär ett stort

miljöproblem genom alla gifter som är lagrade i

jorden. Från miljösynpunkt är det klart bästa

alternativet att behandla förorenad jord på plats

med hjälp av mobil reningsteknik. För att styra

utvecklingen i denna riktning måste

tillståndsgivningen för jordrening på plats

underlättas. Förenklad miljöprövning bör skapas för

tillfälligt tillstånd att rena förorenad jord på

plats. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Övergödning m.m. (punkt 16)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 13 samt

avslår motion 2001/02:MJ476 yrkande 3.

Ställningstagande

Försurningen, som orsakas av svaveldioxid och

kväveoxider, är ett av de mest allvarliga hoten mot

den svenska naturen. Omkring 90 % av nedfallet

härrör från andra källor än svenska. Stora

utsläppskällor är sjöfarten och användningen av

fossila bränslen och biobränslen inom energisektorn.

En alltför stor näringstillförsel via bl.a.

reningsverk, läckage från jordbruk och nedfall av

luftburet kväve från förbränningsprocesser leder

till övergödning och påverkar därigenom

livsbetingelserna för olika arter.

Den fortsatta förtida kärnkraftsavvecklingen bör

stoppas av miljöskäl. Inom kommunikationssektorn

står sjöfarten för en oproportionerligt stor andel

av svaveldioxidutsläppen. Nya kostnadseffektiva

medel för att minska kvävetillförseln från mark och

reningsverk behövs. De kommunala reningsverken borde

på relativt kort sikt kunna omfattas av ett system

med köp- och säljbara utsläppsrätter för närsalter.

Dessutom bör anläggandet av våtmarker i

odlingslandskapet och skyddszoner utmed vattendrag

stödjas i syfte att öka naturens egen förmåga att

bromsa näringsläckaget.

Det internationella samarbetet i Östersjöområdet

samt inom EU måste ytterligare intensifieras för att

få till stånd bindande avtal om utsläppsminskningar.

Detta bör ges regeringen till känna.

10. Djurtäthet i läckagebenägna områden

(punkt 18)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ466 yrkande 2.

Ställningstagande

Utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor från

jordbruk och kommunala avlopp är en av de viktigaste

orsakerna till övergödning. Störst potential för

minskning av kväveutsläpp finns inom

jordbrukssektorn. En intensiv djurhållning med hög

djurtäthet i läckagebenägna områden, t.ex. Götalands

kustområden, måste därför begränsas. Detta bör ges

regeringen till känna.

11. Skyddszoner utmed vattendrag (punkt 19)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp), Harald Nordlund (fp) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ466 yrkande 4 samt avslår

motion 2001/02:476 yrkande 4.

Ställningstagande

För att minska utsläpp av kväve och fosfor krävs

åtgärder främst inom jordbruket och i

avloppssystemen. Enligt miljömålen skall

kvävetillförseln till havet minska med 30 % till

2010. Det är osäkert om det är tillräckligt för att

nå det långsiktiga målet Ingen övergödning inom en

generation. Krav på skyddszoner utmed vattendrag bör

därför skrivas in i skötsellagen för att fånga upp

växtnäringsämnen. Detta bör ges regeringen till

känna.

12. Slam i kretsloppet m.m. (punkt 21)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ299 (v) yrkande 2 samt

avslår motionerna 2001/02:MJ279 (mp), 2001/02:MJ466

(mp) yrkande 8 och 2001/02:MJ519 (kd) yrkande 6.

Ställningstagande

Behovet av kretsloppslösningar är i dag allmänt

accepterat och tillämpas i allt högre grad.

Naturvårdsverket har i uppdrag att utreda frågorna

om miljö- och hälsoskyddskrav för avloppsslam och

dess användning samt om återföring av fosfor. Det är

kanske lämpligt att utvidga Naturvårdsverkets

uppdrag utifrån intentionerna i denna motion.

Tidsperspektivet för en strategi bör vara i linje

med generationsmålet för miljömålen. Vi anser att

all information kring slamhantering bör vara

offentlig så långt som det är möjligt. Detta kommer

enligt vår uppfattning att öka kunskapen om olika

slamsorter och slamfraktioner så att nyttan med

slammet maximeras och de negativa miljöeffekterna

minimeras. I dag kan kommuner sekretessbelägga

uppgifter kring slam, vilket försvårar

kvalitetssäkring av livsmedelsproduktion. Det gör

det också möjligt att sälja produkter under namn som

biomull, biogödsel eller biokompost utan att kunden

har en möjlighet att se ursprunget. Det är också

svårt att få en uppfattning om var slammet slutligen

hamnar och vad det används till. Detta bör ges

regeringen till känna.

13. Slam i kretsloppet m.m. (punkt 21)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ519 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2001/02:MJ279, 2001/02:MJ299 yrkande 2

och 2001/02:MJ466 yrkande 8.

Ställningstagande

Hanteringen av organiskt avfall är i dag ett stort

problem för de flesta svenska kommuner. För

majoriteten av kommunerna är det ekonomiskt mest

gynnsamt att bränna avfallet osorterat. Problemet

med avfallsverkens slam är mindre, men problemet är

ändå mycket stort, eftersom slammet i nuläget

slutligen måste deponeras. Slammet är rikt på fosfor

och borde därför återföras till jorden för att ingå

i kretsloppet. Problemet är att tungmetaller, t.ex.

kadmium, anrikas i slammet. Läkemedelsrester som kan

ha biologiska effekter i naturen, liksom

flamskyddsmedel och andra miljögifter finns också i

slammet. Problemet med slam har inneburit att Arla

nekar att ta emot mjölk från gårdar med slamgödslat

bete. Spannmål från slamgödslade åkrar betingar

lägre ersättning (pris). Få bönder använder därför

slammet. Kristdemokraterna anser att

slamkontrollerna bör inkludera fler ämnen och

kemikalier för att slamgödsel skall kunna anses vara

en del i framställningen av säkra livsmedel.

Om fyra år (2005) får enligt riksdagens beslut

inget slam eller organiskt avfall deponeras. År 2010

skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras

till jordbruket enligt riksdagbeslut. Eftersom

fosfor är en mycket begränsad resurs är det

angeläget att fosforn i slammet på något sätt kan

återvända till kretsloppet. Om den antagna lagen om

förbud mot deponering skall fungera, måste

realistiska alternativ finnas. Vi kräver att

regeringen tillsätter en utredning som, i

samförstånd med bönderna, klargör möjligheterna att

använda slamgödseln. Detta bör ges regeringen till

känna.

14. Slam i kretsloppet m.m. (punkt 21)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ279 och 2001/02:MJ466

yrkande 8 samt avslår motionerna 2001/02:MJ299

yrkande 2 och 2001/02:MJ519 yrkande 6.

Ställningstagande

Den internationellt uppmärksammade rapporten

"Ovanliga element i avloppsslam, stallgödsel,

handelsgödsel, nederbörd samt jord och gröda" av Jan

Eriksson (2001), som har getts ut av

Naturvårdsverket, innebär enligt min uppfattning att

slamspridningen på våra åkrar omedelbart bör

upphöra. Internationellt ökar nu medvetenheten om

farorna, och regeringen i Schweiz har just i dagarna

fattat ett sådant beslut.

För att minska utsläppen av kväve och fosfor från

kommunala reningsverk är det viktigt att uppmuntra

och möjliggöra en lokal och stegvis omställning till

ett slutet närsaltkretslopp. Detta bör ges

regeringen till känna.

15. Fosforkonvention (punkt 22)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 31.

Ställningstagande

Av olika växtnäringsämnen intar fosfor en

nyckelposition såväl i odlingen som i kretsloppet

stad-land vad gäller hushållning med ändliga

naturresurser. En fosforanvändning där fosfor förs

med livsmedel till städerna och sedan går till

spillo genom att den släpps ut med avloppsvattnen

eller läggs på avfallsdeponi är självfallet inte

uthållig. Det är nödvändigt med en sund och god

hushållning med fosfor.

Fosforproblematiken är inte ett nationellt problem

utan i högsta grad ett internationellt sådant. Det

behövs en internationell fosforkonvention för att

uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs. Mot

bakgrund av att Naturvårdsverkets uppdrag inte

föregrips på något sätt genom att Sverige tar

initiativ till en internationell konvention bör ett

sådant initiativ tas snarast. Detta bör ges

regeringen till känna.

16. Grönbok om fosforhushållning (punkt 23)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 32.

Ställningstagande

Fosforproblematiken är inte ett nationellt problem

utan i högsta grad ett internationellt sådant.

Förslaget om en grönbok om fosforhushållning inom EU

står inte i motsats till Naturvårdsverkets uppdrag.

Det är nödvändigt med en sund och god hushållning

med fosfor, och EU har stora möjligheter att arbeta

långsiktigt med denna fråga. Således bör regeringen

initiera frågan om en grönbok om fosforhushållning.

Detta bör ges regeringen till känna.

17. Biobränslens kvalitet (punkt 24)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ260 yrkande 3.

Ställningstagande

De flesta människor torde vara tilltalade av att man

talar om kretsloppet med biologisk energiproduktion.

Det finns dock problem, t.ex. genom import av

energiflis från kontinenten. Denna träflis eller

energiflis behöver inga särskilda kontroller eller

deklarationer. Det som borde vara rent träflis är

inte sällan osorterat träavfall med alla typer av

behandlat virke, såväl tryckimpregnerat som

kreosotimpregnerat, i en blandning. Aska från sådan

flis innehåller höga halter av tungmetaller och

föroreningar, vilket gör att den egentligen borde

deponeras. Flera värmeverk i landet har eldat med

sådan flis utan att vare sig känna ansvar för eller

ta reda på om man rent av begår miljöbrott.

Det torde vara angeläget att flis som innehåller

höga halter av föroreningar inte skall få eldas i

våra värmeverk. Det påstås t.o.m. att många

försäljare av orent flis exporterar till Sverige

därför att de i de kontinentala länderna hade råkat

ut för höga deponeringsavgifter för "skräpet",

vilket där betraktas som miljöfarligt avfall. Det är

olämpligt att sådan flis dyker upp som billig råvara

i svenska värmeverk. Denna form av miljöstörning

borde regeringen omedelbart granska. Detta bör ges

regeringen till känna.

18. Producentansvar och källsortering m.m.

(punkt 25)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ442 och avslår motionerna

2001/02:MJ6 yrkande 3, 2001/02:MJ224, 2001/02:MJ287

yrkande 1, 2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310,

2001/02:MJ337 yrkande 33, 2001/02: MJ359,

2001/02:MJ519 yrkande 13 samt 2001/02:MJ521

yrkandena 16-18.

Ställningstagande

Sveriges källsorteringssystem är i dag i behov

av enklare sortering av förpackningar. Att ta

ansvar för insamlingssystem och information

till konsumenten är producentens skyldighet.

Enligt 5 § förordningen (1997:185) om

producentansvar för förpackningar skall

konsumenten sortera ut förpackningar från

hushållsavfall och lämna dem till återvinning,

men det är producenten som skall informera

konsumenten om var, när och hur detta skall

ske. Producenten måste enligt lag göra

konsumenten medveten om vad som är

hushållsavfall och vad som är förpackning. Det

borde inte vara konsumentens huvudbry att

forska sig till vilken förpackning som skall

slängas var.

Ett enkelt sätt att underlätta för den

miljömedvetne vore att märka förpackningarna med

symboler som även skulle finnas på de olika

återvinningscontainrarna. På så sätt kan konsumenten

i ett tidigt skede i affären använda sin

konsumentmakt och favorisera de varor som kommer

från producenter som tar sitt ansvar för

återvinningen på allvar, medan ovilliga producenter

drabbas av en konkurrensnackdel helt i linje med

miljöbalkens mål i 1 kap. 1 § och visionen om ett

kretsloppssamhälle.

I 15 kap. 7 § miljöbalken framgår att regeringen

får föreskriva bl.a. märkning, lämnande av uppgifter

om material, insamlande och återvinningsgrad. Vi

föreslår att detta tillämpas ordagrant, eftersom

systemet i dag enbart baseras på konsumentens goda

vilja. Detta bör ges regeringen till känna.

19. Producentansvar och källsortering m.m.

(punkt 25)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 33 samt

avslår motionerna 2001/02:MJ6 yrkande 3,

2001/02:MJ224, 2001/02: MJ287 yrkande 1,

2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310, 2001/02:MJ359,

2001/02:MJ442, 2001/02:MJ519 yrkande 13 samt

2001/02:MJ521 yrkandena 16-18.

Ställningstagande

Det svenska retursystemet för PET-flaskor och

aluminiumburkar utsätts varje år för stora

påfrestningar genom omfattande import av flaskor och

burkar som man inte har betalat förpackningsavgift

för. I längden hotar detta hela tilltron till

retursystemet då människor tar med sig burkar och

flaskor till pant men inte får ut något av det. Den

olagliga importen av PET-flaskor och aluminiumburkar

kostar också Svensk Returpack AB, som sköter

insamlingen, stora summor då många förpackningar,

främst flaskor, slinker med i systemet utan att man

har betalat den avgift som skall betalas. Krafttag

måste tas för att komma åt dem som olagligt

importerar PET-flaskor och aluminiumburkar och

därmed inte betalar någon förpackningsavgift. Detta

bör ges regeringen till känna.

20. Producentansvar och källsortering m.m.

(punkt 25)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ6 yrkande 3 och

2001/02:MJ521 yrkandena 16-18 samt avslår motionerna

2001/02: MJ224, 2001/02:MJ287 yrkande 1,

2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310, 2001/02:MJ337 yrkande

33, 2001/02:MJ359, 2001/02:MJ442 och 2001/02: MJ519

yrkande 13.

Ställningstagande

Avfallsförbränning utgör en av de största källorna

till dioxinbildning. Det finns all anledning att

verka för andra hållbarare och miljövänligare

alternativ för avfallshantering än förbränning. För

att stimulera till avfallsminimering,

materialåtervinning och biologiska metoder bör

förbränningen av avfall beskattas. Folkpartiet

föreslår därför en viktbaserad skatt på förbränning

på samma nivå som dagens deponiskatt.

Vi i Folkpartiet vill betona vikten av att

allmänhetens positiva inställning till källsortering

värnas och att hushållen ges incitament för en

fortsatt källsortering. Utöver fasta

återvinningscentraler bör ambulerande

uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge närhet

mellan invånarna och avfallssorteringen. Vi vill

också passa på att betona vikten av att med hjälp av

olika ekonomiska styrmedel minska den totala volymen

material som flödar runt i kretsloppet.

Producentansvaret bör vidare utökas till att omfatta

fler produkter, t.ex. plaster.

Det individuella ansvaret för olika producenter

skall, enligt Folkpartiets mening, så långt som

möjligt stimuleras. Ett sätt att åstadkomma detta är

att införa kretsloppsförsäkringar för en rad

produkter exempelvis bilar, datorer, elektroniska

produkter och vitvaror. En kretsloppsförsäkring

tecknas av den enskilde producenten med ett

försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten

återvinns enligt gällande lagar och regleringar. Den

premie som försäkringsbolaget kräver för detta

kommer att återspegla bl.a. hur återvinningsbar

bilen är. Varje bil belastas med den verkliga

kostnaden för återvinningen. Därmed får också den

enskilde producenten incitament att tillverka bilar

med hög återvinningsgrad. Detta bör ges regeringen

till känna.

21. Strategi för kretsloppsanpassning

(punkt 28)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ299 yrkande 1.

Ställningstagande

Det finns fortfarande områden där omställningen till

kretslopp från linjära system går trögt trots

decenniers diskussion och trots att verksamheten har

betydande effekt på både miljö- och

naturresursfrågor.

Hanteringen av näringsämnen sker inte på ett

genomtänkt och konstruktivt sätt. Förlusterna är

stora och utvecklingen är inte uppmuntrande. Det har

saknats mål, och därmed uppföljning och utvärdering

av berörda processer. Stora lokala och regionala

skillnader föreligger. Utifrån de nya nationella

miljömålen, där kretsloppsanpassning är en

ledstjärna, bör staten utarbeta en nationell

strategi för hanteringen av flödet av näringsämnen.

Detta bör ges regeringen till känna.

22. Deponiförbudet (punkt 31)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 23.

Ställningstagande

Från och med år 2005 införs ett förbud mot att

deponera organiskt avfall. Ett förbud mot att

deponera brännbart avfall träder i kraft 2002. För

att stimulera kommunerna att börja arbeta med

lösningar på dessa problem infördes den 1 januari

2000 en deponiskatt om 250 kr/ton. Skatten och

deponiförbudet är ett sätt att använda

marknadsekonomin för att hitta nya lösningar

samtidigt som det skall uppmuntra kommuner att

försöka reducera mängden avfall. Mycket talar dock

för att skatten är för låg för att ha den

stimulerande effekt som är meningen. Likaså räknar

många kommuner med att få dispenser från

deponiförbudet av organiskt avfall. Kombinationen av

låg skatt och tro på att kommunen skall få dispens

gör att nya tekniska lösningar har svårt att

konkurrera i de kalkyler kommunerna genomför.

Det behövs ett par åtgärder för att sätta fart på

teknikutvecklingen och för att minska mängden avfall

till deponi. Det bör slås fast att dispenser från

förbudet att deponera organiskt avfall inte kommer

att beviljas såtillvida kommunerna inte uppfyllt

vissa krav. Dessa krav kan vara att en lösning

håller på att genomföras. Regeringen bör skyndsamt

arbeta fram dessa krav och samtidigt slå fast att

dispenser från deponiförbudet inte kommer att

beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med

lösningar. Detta bör ges regeringen till känna.

23. Transport av miljöfarligt avfall (punkt 33)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ203.

Ställningstagande

När det gäller miljöbalken finns det många

bestämmelser som med rätta kan kritiseras för att

uppmana till lagtrots. Ett exempel på detta är

bestämmelsen om att företagare skall ha tillstånd

för att transportera bort miljöfarligt avfall. Ta

den lille bonden som exempel. Han kan utan tillstånd

ta sin traktor och hämta hem ett par oljefat, han

kan ta personbilen och köra hem ett nytt batteri

till traktorn och fylla sin släpvagn med målarfärg

till ladugården samtidigt som han också köpt med sig

två nya lysrör till mjölkrummet. När han sedan bytt

lysrören måste han ha tillstånd för att forsla de

gamla till destruktionsanläggningen. När han målat

ladugården måste han ha tillstånd för att köra bort

de tomma färgburkarna. Detsamma gäller för hans

uttjänta batteri och för spilloljan han samlat upp

när han bytt olja i traktorn. Inte nog med att han

behöver tillstånd för varje avfallssort. Om bonden

fyller sin släpvagn med allt miljöfarligt avfall han

har och kör bort det till destruktion samtidigt så

behöver han i detta exempel fyra tillstånd. Om denne

bonde haft en bror som inte var företagare men som

innehade samma miljöfarliga avfall, skulle denne

inte ha behövt något tillstånd för att köra avfallet

till destruktion.

Det är viktigt att miljöfarligt avfall hanteras så

säkert och bra som möjligt, men lagen bör inte ha

större tillit till privatpersoner än till

företagare. Det borde väl i stället vara mängden

avfall i relation till farligheten som är avgörande.

Detta bör ges regeringen till känna.

24. Flyttning av fordon (punkt 35)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd),

Eskil Erlandsson (c) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ211 yrkande 1 och

2001/02:MJ313 samt avslår motion 2001/02:MJ386.

Ställningstagande

Lagregler medför att det är mycket svårt att på ett

över huvud taget lagligt sätt flytta på övergivna

bilar. En bil som placerats på privat eller

offentligt ägd mark kan bara flyttas om fordonet

utgör en trafikfara. Det finns emellertid otaliga

exempel på övergivna bilar som blivit stående längs

våra vägar. För en privat markägare startar en

byråkratisk karusell om man vill få en bil

bortforslad. Ofta slutar det med att markägaren

förstår att det lagligt sett är omöjligt.

Regelsystemet borde ändras så att polisen kunde

fatta beslut om tillstånd till bortforsling, och

även beslut om verkställighet av

bortforslingstillståndet, senast en vecka efter det

att den övergivna bilen påträffas.

Kostnaden för skrotning var i genomsnitt 4 000 kr

per bil under år 2000 i en kommun. De höjda

skrotningspremierna uppgår till 1 700 kr för bil av

årsmodell 1984 eller äldre, 1 200 kr för bil av

årsmodell 1985-1993 och till 700 kronor för bil av

årsmodell 1994 eller senare. Trots de höjda

skrotningspremierna innebär varje bilvrak således en

betydande nettokostnad för kommunen. Regeringen bör

ges i uppdrag att utveckla ett bättre system som

inte bara stimulerar till bilskrotning utan som

också befriar kommunerna från dessa kostnader. Detta

bör ges regeringen till känna.

25. Skrotningspremien (punkt 36)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ423 yrkande 8 samt avslår

motionerna 2001/02:MJ211 yrkande 2 och

2001/02:MJ259.

Ställningstagande

Kristdemokraterna vill på grund av den höga åldern

på den svenska fordonsparken föreslå en kraftigt

höjd skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års

modell. Enligt den utredning som gjordes om

skrotningspremien i betänkande Bilen, miljön och

säkerheten (SOU 1997:126) torde en kraftig höjning,

även under en begränsad period, innebära att många

gamla bilar med dåliga säkerhets- och

miljöegenskaper försvinner ur trafik ganska snabbt.

Vårt förslag är att höja skrotningspremien till 3

000 kr för bilar äldre än 1989 års modell under en

period av fem år. För att inte hämma

nybilsförsäljningen bör inte hela summan läggas på

nybilspriset enligt dagens princip. Eftersom man

begränsar perioden med höjd premie, bör detta kunna

vara möjligt. Regeringen bör ges i uppdrag att höja

skrotningspremien enligt ovanstående modell. Detta

bör ges regeringen till känna.

26. Skrotningspremien (punkt 36)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 36

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 26. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ211 yrkande 2 och

2001/02:MJ259 samt avslår motion 2001/02:MJ423

yrkande 8.

Ställningstagande

I Sverige lämnas många skrotbilar på olika platser

runt om i naturen. Det är få som bryr sig om att den

gamla bilen står och skrotar och rostar sönder ute i

naturen. Anledningen till det är att

skrotningspremien är alltför låg. Det innebär att

kommunerna ibland driver kampanjer för att samla upp

skrotbilarna, vilket kan bli en betungande

utgiftspost i kommunernas budget. Genom att erbjuda

avsevärt högre skrotningspremie för våra gamla bilar

ökar motivationen att lämna in bilen till skrotning

i stället för att lämna den i naturen eller överge

densamma på en privat eller offentlig plats.

Sveriges regering bör se över möjligheterna till

att öka skrotningspremien till en nivå som innebär

att medborgarna i vårt land lämnar sina gamla bilar

till en bilskrot i stället för att lämna dem att

skräpa ned samt förorena vår natur. Detta bör ges

regeringen till känna.

27. Skrotningspremie för tvåtaktsmotorer

(punkt 37)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 27. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ423 yrkande 9 och

2001/02:MJ519 yrkande 2.

Ställningstagande

Miljöskadliga utsläpp till luft och vatten sker inte

enbart från vägtrafiken. En inte obetydlig

utsläppskälla som inte ofta beaktats är äldre

båtmotorer, arbetsmaskiner, stationära motorer,

gräsklippare, motorsågar och andra arbetsredskap.

Det finns ca 600 000 fordon och 1 800 000 redskap,

vilka ofta saknar rening, vilket innebär att detta

är ett viktigt område där åtgärder måste vidtas.

Enligt Naturvårdsverket kommer 20 % av landets

utsläpp av kväveoxider från dieseldrivna

arbetsmaskiner. En orenad, äldre gräsklippare

släpper under en timmes användning ut lika mycket

miljöskadliga avgaser som en modern bil gör under 4

000 kilometers körning. Vi anser att en

skrotningspremie för äldre båtmotorer och

gräsklippare skulle vara en effektiv

miljöförbättrande åtgärd som på kort tid skulle löna

sig. Skatten måste också sänkas på alkylatbensin

(s.k. grön bensin) för motorsågar och

trädgårdsredskap. Detta bör ges regeringen till

känna.

28. Miljösituationen i och kring Östersjön

(punkt 39)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 39

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 28. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ6 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi är 85 miljoner människor som bor kring Östersjön,

och samtidigt som de omvälvande förändringarna i

Östeuropa ger möjlighet att förbättra

miljösituationen skapas nya miljöproblem i de

växande ekonomiernas kölvatten. Några av de mest

akuta och allvarliga problemen, algblomning,

miljögifter och övergödning, visar att balansen är

rubbad. När det gäller utsläpp från jordbruk och

industrier är dessa lika höga i dag som för tio år

sedan. Om vi skall kunna rädda Östersjön måste

jordbruket minska sina utsläpp. Stödsystemet för

jordbruket måste ändras. Det långsiktiga arbetet med

att förbättra Östersjöregionen måste ha som syfte

att förbättra naturmiljön, kulturmiljön och de

sociala förhållandena runt Östersjön. Sekretariatet

för Östersjörådet skall koordinera och initiera

insatser för att uppfylla Agenda 21. Detta bör ges

regeringen till känna.

29. Miljölots på fartyg i Östersjön (punkt 40)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 29. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ6 yrkande 6.

Ställningstagande

Folkpartiet vill införa ett krav som innebär att

alla fartyg som trafikerar Östersjön skall ha

miljölots. Införandet av miljölots är en del i

arbetet med att minska utsläppen av olja och

miljögifter. För att det skall vara möjligt krävs

att alla länder vid Östersjön har mottagningshamnar

för förorenat vatten. Även i Skagerrak, Kattegatt,

Vänern, Vättern och Mälaren kräver vi olika åtgärder

och sanktioner för att internationella konventioner

verkligen skall efterlevas. Detta bör ges regeringen

till känna.

30. Fredning av Skagerrak och Kattegatt

(punkt 43)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 30. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ467 yrkande 5.

Ställningstagande

Skagerrak och Kattegatt måste fredas från borrningar

efter olja och gas. Det har sedan 1994 varit

aktuellt från och till med provborrningar i de två

kusthaven. Norska och dansk-amerikanska intressenter

har planerat exploatering men har hittills inte

tillåtits provborra eller starta någon verksamhet.

Skulle detta ske - och man finner gas eller olja,

vilket är troligt - så är det sedan i stort sett

omöjligt att hindra en exploatering med allt vad en

sådan skulle innebära av utsläpp och

kemikaliespridning. Risken att bottnarna ödeläggs

och att det redan hårt pressade ekosystemet

kollapsar är då stor. Med tanke på att Skagerrak och

Kattegatt utgör själva mynningen till Östersjön

kommer i så fall detta innanhav också att drabbas.

Miljöpartiet har under flera år hävdat att dessa hav

måste fredas mot varje form av borrning efter olja

och gas. En sådan överenskommelse bör snarast

initieras med berörda grannländer. Detta bör ges

regeringen till känna.

31. Avgift på utsläpp av förorenat vatten

(punkt 45)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 31. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ521) yrkande 7.

Ställningstagande

Färskvatten är med vissa lokala undantag ingen

bristvara i Sverige, men avloppssystemen vållar

miljöproblem trots långtgående rening. En avgift på

utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla

källor av betydelse. På så sätt skulle

färskvattenanvändningen minska och ett mer

resurshushållande avloppssystem skapas. En del av

det material som omsätts i samhället används inte

som varor utan tillhandahåller snarare tjänster.

Exempel på detta är vatten som kylmedium eller

transportmedium för avlopp. I den mån användningen

orsakar dålig resurshushållning eller orsakar

miljöproblem bör införandet av ekonomiska styrmedel

övervägas. Detta bör ges regeringen till känna.

32. Åtgärder för att förbättra folkhälsan

(punkt 46)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 32. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 3.

Ställningstagande

En central del av begreppet hållbar utveckling är en

socialt hållbar utveckling, och vi kan i Sverige i

dag se flera brister på detta område. Det finns

tydliga skillnader i hälsa mellan olika sociala

grupper och mellan kvinnor och män. Stora

socioekonomiska skillnader påverkar den totala

populationens hälsa negativt.

En god folkhälsa bygger i högre grad på en väl

utbyggd välfärd för alla än på avancerad sjukvård.

Den generella välfärden i form av sunda bostäder,

utbildning, bra kost, arbete och hygien är en viktig

grund för en god folkhälsa.

Ohälsan i arbetslivet i dag handlar framför allt

om negativ stress och utbrändhet. Det syns i dag i

form av kraftigt stigande sjukfrånvaro. Den ökande

sjukfrånvaron kan inte vara ett uttryck för en

hållbar utveckling utan är en varningssignal för att

utvecklingen är den motsatta. Vi anser därför att

målet för en förbättrad folkhälsa måste vara att

utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället och

motverka segregation. Detta bör ges regeringen till

känna.

33. En rättvis global livsmedelsförsörjning

(punkt 47)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 33. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 7.

Ställningstagande

Många människor får inte de livsmedel de behöver.

Det grundläggande försörjningsproblemet i dag är i

första hand att livsmedlen fördelas orättvist, inte

att det finns för lite livsmedel. På grund av

konflikter, brist på demokrati och jämställdhet

mellan könen samt en orättfärdig ekonomisk ordning

fördelas inte maten dit där den behövs. Vidare är

utarmningen av åkerjorden och minskningen av

brukningsbar jordbruksmark ett allvarligt hot även

mot den globala livsmedelsförsörjningen på sikt, och

trenden med minskande jordbruksmark måste brytas om

vi skall kunna föda en växande befolkning.

Vi i den rika delen av världen skall inte leva

gott på billig livsmedelsimport från länder där

människor inte har nog med mat för dagen. Vi bör

sträva efter att den export som sker från u-länder

till i-länder i första hand är förädlade produkter

och inte råvaror, för att på så sätt underlätta en

utveckling i de livsmedelsexporterande u-länderna. I

dag är förhållandet det motsatta. Vi importerar i

första hand råvarugrödor från u-länder och

exporterar sedan våra förädlade produkter till dem.

Vi har ett ansvar för att förändra vår

livsmedelskonsumtion och produktion för att bidra

till en rättvis global livsmedelsförsörjning. Detta

skall ges regeringen till känna.

34. Barnperspektiv i miljöarbetet (punkt 48)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 48

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 34. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 8.

Ställningstagande

Omfattande kunskap finns om människans hälsa och

vilka faktorer, inklusive miljöfaktorer, som

påverkar hälsan. Dock är mallen vuxna män. Specifik

forskning om barn och miljö är ännu i sin linda,

trots att det är känt att barn i allmänhet är mer

känsliga för föroreningar än vuxna. Den växande,

ännu outvecklade, kroppen är känslig och sårbar.

Hållbar utveckling handlar om respekt för kommande

generationers behov och möjligheter till utveckling.

Därför måste barn och ungdomar bli synliga och

respekteras.

Det är viktigt att låta barn och ungdomar komma

till tals, i såväl den privata sfären som i mer

officiella sammanhang. Strategin bör vara att få in

ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer.

Barnperspektivet bör exempelvis föras in i arbetet

med Agenda 21 i alla våra kommuner. Beslutsfattare

behöver förstå hur barn drabbas till sin hälsa, att

barn är särskilt utsatta och de behöver förstå barns

tysta oro nu och inför framtiden. Ett tydligt

barnperspektiv bör finnas med i allt miljöarbete.

Detta bör ges regeringen till känna.

35. Hållbar sysselsättning (punkt 49)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 35. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 4.

Ställningstagande

En förutsättning för hållbar utveckling i alla dess

dimensioner är att alla får möjlighet till adekvat

sysselsättning och lärande under den yrkesaktiva

delen av livet. Människor som är tillfreds med sitt

yrkesliv och sina studiemöjligheter fungerar bäst

både som individer och i grupp.

I en svensk strategi måste det ingå stimulans till

en långsiktig personalpolitik i form av

praktikplatser, kompetensutveckling,

verksamhetsrelaterad utbildning, rehabilitering,

anpassade arbetsplatser, inflytande över

arbetsinnehåll och arbetstid samt andra

arbetsvillkor. En kortsiktig arbetsmarknad ger stora

förluster för såväl individ och företag som

samhälle. Skrivelsen berör inte på djupet de

sysselsättningsproblem som svenskar med

invandrarbakgrund har. Denna grupp har mycket svårt

att få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.

För att stödja en hållbar

sysselsättningsutveckling bör sektorer och näringar

identifieras där miljö- och hälsopåverkan är

försumbar.

Vi blir äldre i allt större utsträckning. Det är

en positiv utveckling men medför samtidigt

utmaningar när det gäller bl.a. äldreomsorgen. Det

är positivt att kunna ge fler äldre möjlighet att

stanna kvar längre i arbetslivet om de vill och kan.

I dag är det många som inte orkar och kan stanna

kvar i arbete ens tills den vanliga pensionsåldern

träder in. Det bör därför vara ett första steg att

skapa en arbetsmiljö som ger individen möjlighet att

stanna kvar i arbete. Detta bör ges regeringen till

känna.

36. Ekologisk skuld (punkt 51)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 36. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 1.

Ställningstagande

Att vi lever i en förhållandevis god miljö i den

rika delen av världen beror delvis på att en trägen

kamp av arbetar- och miljörörelser har förbättrat

miljön - både på arbetsplatserna och utanför dem.

Men vår relativt goda miljö beror delvis också på

att mycket miljöförstörande produktion nu för tiden

sker i fattigare länder i syd. Vår ekonomiska

tillväxt sker bl.a. tack vare att vi har kunnat

konsumera så mycket naturresurser från länderna i

syd, och vi importerar mer och mer för varje år.

Detta leder till att vi i den rika delen av världen

sakta men säkert har arbetat upp, och fortsätter att

arbeta upp, en ekologisk skuld. Det är en skuld till

kommande generationer, liksom till fattigare länder

och folkgrupper i syd, för alla de naturresurser vi

i praktiken bestulit dem på genom vår

överkonsumtion. Dessa klyftor skär dock inte enbart

mellan länder, utan också genom varje land. En liten

rik elit äger och kontrollerar den betydande delen

av världens resurser.

Det har tidigare gjorts försök att beräkna

Sveriges miljöskuld (Arne Jernelöv, SOU 1992:58,

Miljömålskommittén SOU 2000:52) men de försöken har

i huvudsak konstaterat att det bara går att beräkna

ett minimivärde eftersom det fattas forskning och

kunskap på området.

Det är viktigt att den ekologiska skulden erkänns

och att vi tar konsekvenserna av denna i frågor som

rör exempelvis finansiering för utveckling och

anpassning av våra produktions- och

konsumtionsmönster. Detta bör ges regeringen till

känna.

37. Funktionstänkande (punkt 54)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 54

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 37. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ7 yrkande 1 och

2001/02:MJ337 yrkandena 9 och 20.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att tänka i funktioner. Det är

inte produkten i sig som skall efterfrågas utan det

är den funktion som produkten tillhandahåller som

skall efterfrågas. Som kund efterfrågar man inte

busstrafik utan funktionen transport från punkt A

till punkt B. Ett annat exempel är att man som kund

inte efterfrågar en spis utan funktionen matlagning.

Listan på exempel över att människor egentligen

efterfrågar funktioner, inte produkter, kan göras

lång. Funktionstänkandet gör att nya, och vad som i

dag ses som okonventionella, lösningar kommer att

utvecklas.

Information och utbildning kring funktioner är av

största vikt. I dagsläget saknas dock en strategi

för hur ett ökat funktionstänkande kan implementeras

i det svenska samhället. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med förslag på en strategi

för ett ökat funktionstänkande.

En viktig del av den miljödrivna utvecklingen är

att på ett effektivt sätt tillhandahålla funktioner.

Miljöpolitiken måste formas med funktionstänkandet

som en av grundpelarna.

För att nå en hållbar utveckling i Europa och EU

måste den inre marknaden utvecklas i miljövänligare

riktning. Det första steget i detta arbete är att

miljö- och kretsloppsanpassa varu- och

produktflödena. Fortsättningen måste vara att stärka

funktionstänkandet på EU-nivå. Dessa frågor måste

vara prioriterade och drivas av Sverige. Regeringen

bör inom EU lyfta fram frågan om ökat

funktionstänkande. Detta bör ges regeringen till

känna.

38. Rättvist miljöutrymme m.m. (punkt 55)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 38. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ39 yrkande 2 och

2001/02:MJ40 yrkande 10.

Ställningstagande

Jorden har en ekologisk bärkraft som vi inte kan

överskrida. Det gör att miljöfrågan i grunden är en

fråga om fördelning av knappa resurser. Vi vill se

en solidarisk fördelning av världens rikedomar så

att alla kan njuta av en god välfärd. Det arbetet

handlar om att se till att vi fördelar världens

rikedomar på ett rättvist sätt - att vi lever inom

vårt rättvisa miljöutrymme. Eftersom vi har ett

givet miljöutrymme så måste vi ha någon

fördelningsmekanism för att avgöra vem som har rätt

att använda sig av de resurser som står till buds.

Vårt rättvisa miljöutrymme är den mängd

naturresurser som vi kan konsumera på ett hållbart

vis, utan att tvinga andra människor att nöja sig

med en mindre mängd resurser.

En viktig FN-aktör på miljöområdet är Kommissionen

för hållbar utveckling (CSD) som skapades i samband

med världsmiljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992.

Den fungerar som ett forum där regeringar och NGO:er

bevakar införlivandet av Agenda 21, utbyter

information om vad som fungerar och inte fungerar

samt diskuterar bristen på finansiering för

innovativa tekniklösningar. CSD har uppmuntrat

regeringar att förändra dagens ohållbara

produktions- och konsumtionsmönster och att föra in

gröna nyckeltal i sina nationalräkenskaper. Vi

stöder detta förslag och uppmanar regeringen att

föra in gröna nyckeltal i sina nationalräkenskaper.

Sverige bör ta initiativ till en global diskussion

om rättvist miljöutrymme, faktor 10 och gröna

nyckeltal. Detta bör ges regeringen till känna.

39. Faktortänkande (punkt 56)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 56

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 39. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 10.

Ställningstagande

När uttrycken faktor 4 och faktor 10 (vilket innebär

att man får ut samma nytta ur 10 % av insatsen)

först introducerades var det många som rynkade på

näsan och menade att det var orealistiska mål att

sträva efter. I dag finns företag som nu inriktar

sig på faktor 100, alltså att uppnå samma nytta men

med bara 1 % av den tidigare insatsen. Precis som

ett företag inte i längden kan tära på sin

kapitalreserv kan inte heller mänskligheten

fortsätta att tära på jordens kapitalreserv i samma

takt som nu.

De förnybara resurserna utgör grunden för den

miljödrivna utvecklingen; de ändliga gör det inte.

Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på

ett sådant sätt att belastningen på miljön minskar.

Faktor 10 är ett viktigt första steg i den

miljödrivna utvecklingen och tjänar som ett viktigt

mål och instrument för att nå ett ekologiskt

hållbart samhälle. Samhället måste uppmuntra arbetet

med faktortänkandet genom att forma de ekonomiska

systemen så att tärande på ändliga resurser och

utsläpp inte lönar sig. Detta bör ges regeringen

till känna.

40. Strategi för miljöexport (punkt 57)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 57

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 40. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 9.

Ställningstagande

Miljöexportutredningen har i betänkande (SOU

1998:118) Sustainable Sweden - a success story

utformat en samlad strategi för svensk miljöexport.

Regeringen pekade i fjolårets skrivelse på att

marknaden för renodlad miljöteknik ansågs uppgå till

4 000 miljarder kronor år 2000 med en

tillväxtpotential på 5-20 % per år. Den förväntade

storleken på miljöteknikmarknaden år 2010 beräknades

då uppgå till cirka 6 000 miljarder kronor.

Regeringen har inte nämnt hur Sverige skall arbeta

för att gå från att vara nettoimportör av

miljöteknik till att bli en ledande aktör på

miljöteknikmarknaden. Regeringen bör därför

skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag på en

samlad strategi för miljöexport i linje med vad som

tidigare presenterats av Miljöexportutredningen.

Detta bör ges regeringen till känna.

41. Ekonomisk tillväxt, Statens ansvar för

miljön och Ny miljövänlig teknik

(punkterna 58, 59 och 60)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 58,

59 och 60 borde ha följande lydelse:

58. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 41. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkandena

2-4.

59. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 41. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 5.

60. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 41. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 8.

Ställningstagande

De marknadsekonomiskt inriktade industriländerna har

lyckats allt bättre när det gäller att kombinera den

ekonomiska tillväxten med miljöhänsyn. Att producera

miljövänligt har blivit ett viktigt konkurrensmedel.

Alltfler företag har dessutom upptäckt att

miljöanpassning inte bara är ett sätt att anpassa

sig till utvecklingen, utan också ett sätt att

förbättra lönsamheten. Man talar i dag om

affärsdriven miljöutveckling. Företagen söker

intensivt efter möjliga miljöförbättringar i syfte

att sänka sina kostnader för avfall, spill, rening

och resursförbrukning och för att vinna nya

försäljningsargument inför konsumenterna. Företagens

miljöarbete syns utåt genom miljöredovisningar,

marknadsföring och förändringar av produkterna. Den

enskilda människans ansvar måste således vara

utgångspunkten för miljöpolitiken. En stark

äganderätt är en av de allra viktigaste principerna

för att skapa en god miljö.

Staten skall ta ansvar för de uppgifter ingen

annan kan utföra och inte splittra resurserna på

sådant som lika gärna kan skötas av medborgarna och

företagen. Det finns miljöproblem som inte kan lösas

utan statens medverkan. I dessa fall bör staten

erbjuda de verktyg som står till statens förfogande;

lagstiftning, ekonomiska styrmedel och

överlåtelsebara utsläppstillstånd.

Statens uppgifter bör renodlas så att de framför

allt handlar om att få miljöarbetet att fungera så

effektivt som möjligt. I detta ligger att staten

inte skall ägna sig åt att detaljstyra på vilket

sätt ett miljömål skall uppnås inom t.ex.

återvinningsområdet. Detta skall i stället avgöras

inom respektive näring. Staten har däremot en viktig

uppgift när det gäller att övervaka att

marknadsaktörer och konsumenter har tillgång till

objektiv, korrekt och saklig miljöinformation.

Forskning och utveckling av ny miljövänlig teknik

är en nyckelfaktor för att skadliga utsläpp skall

kunna minskas och för att ytterligare förbättra

miljösituationen i framtiden. Förutom statliga

satsningar på grundläggande forskning och utveckling

är det viktigt att staten underlättar introduktion

och tillämpning av ny miljövänlig teknik. Exempelvis

behöver miljöklassningssystemet av bilar ses över

med syfte att stimulera införandet av modern teknik.

Detta bör ges regeringen till känna.

42. Miljöfarliga ämnen (punkt 61)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 61

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 42. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:U301 yrkande 45.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att EU bör kunna spela en

fundamental roll i miljöskyddsfrågor rörande varor.

EU har varit pådrivande för att förbättra

avgasreglerna i alla medlemsländer. EU måste även

driva på i arbetet med att se till att varor inte är

miljöfarliga, eftersom den gränslösa marknaden

begränsar möjligheten till nationella särregler. Det

gäller inte minst regler och förbud i fråga om

miljöfarliga ämnen, som till exempel kadmium,

kvicksilver och vissa flamskyddsmedel. I det vakuum

som uppstått på den internationella arenan efter det

att Kyotoavtalet förkastats, anser vi liberaler att

det är av större vikt än någonsin att EU tar ett

såväl globalt som lokalt initiativ på miljöområdet.

Detta bör ges regeringen till känna.

43. Hållbar utveckling i alla regioner

(punkt 62)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 62 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 43. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 5 samt avslår

motion 2001/02:MJ337 yrkande 22.

Ställningstagande

En jämn regional utveckling är nödvändig för en

hållbar utveckling. En samlad regionalpolitisk

strategi som tar hänsyn till problem i alla slags

regioner måste ligga till grund för fortsatta

regionalpolitiska åtgärder. Ett viktigt inslag i

regionalpolitiken är att ta hänsyn till de grupper

som i dag inte lyckas ta del av välfärden fullt ut,

t.ex. långtidsarbetslösa, fattigpensionärer och

personer med invandrarbakgrund. Det är av väsentlig

betydelse att den regionala planeringen ges

möjlighet att på ett effektivt sätt samordna

bostadsförsörjning, transporter, energisystem m.m.

över större geografiska områden, dvs. över

kommungränserna. I takt med samhällets ökade

komplexitet och samorganisation ökar betydelsen av

regional planering. Detta bör ges regeringen till

känna.

44. Hållbar utveckling i alla regioner

(punkt 62)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 62

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 44. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 22 samt

avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 5.

Ställningstagande

Den pågående klyvningen av landet ger upphov till en

rad miljöproblem. I de områden dit befolkningen

koncentreras, främst storstäderna, uppkommer problem

i form av bl.a. trafikkaos med ökade utsläpp,

buller, trängsel och exploatering av grönområden.

Andra områden blir av med grundläggande service,

vilket leder till längre ressträckor och ökade

utsläpp. Detta tillsammans ökar trycket på naturen.

Att hindra klyvningen har således en klar koppling

till människors livsmiljö och människans påverkan på

naturen. I grunden handlar det om vilket samhälle vi

vill ha. Ett samhälle där miljöproblem inte uppstår

eller har mindre omfattning eller ett samhälle där

vi hela tiden får städa upp efter en utveckling som

skapar miljöproblem. En balanserad tillväxt i hela

landet är en förutsättning för att kunna skapa ett

ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart

samhälle. Detta bör ges regeringen till känna.

45. Certifieringssystem (punkt 63)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 63

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 45. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 12.

Ställningstagande

Sverige tillhör ett av de länder i världen där

skogsnäringen intar en viktig position, och det

skulle därför vara naturligt att Sverige agerar

internationellt mot skogsavverkning som inte tar

hänsyn till en långsiktig ekologisk utveckling.

Miljöpartiet anser att Sverige bör ta en ledande

roll internationellt för att stoppa den pågående

globala skogsskövlingen.

Forest Stewardship Council (FSC) är en oberoende,

internationell medlemsorganisation som har sitt säte

i Oaxaca, Mexiko. FSC skall uppmuntra till

miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt

livskraftigt bruk av världens skogar. FSC verkar för

ett frivilligt ackrediteringsprogram för

organisationer och företag som certifierar

skogsbruk. Sverige bör under Johannesburgkonferensen

verka för att FSC:s certifieringssystem förankras i

den internationella skogskonventionen. Detta bör ges

regeringen till känna.

46. Hållbart samhällsbyggande (punkt 64)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 64 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 46. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 6.

Ställningstagande

Omställningen av energisektorn är grundläggande för

en hållbar utveckling. Energisektorn skall bidra

till både att energiförsörjningen tryggas och att

klimatmålet och övriga miljömål nås. Energisektorn

är inte hållbar i dag utan måste ställas om för att

bli en del av det hållbara samhällsbyggandet. Den

viktigaste delen i en strategi för att ställa om

energisektorn är att höja energieffektiviteten och

energisparandet.

Ett hållbart samhällsbyggande utgår från ett

planeringsperspektiv som sammanväger ekologiska,

sociala och ekonomiska aspekter med markanvändnings-

och bebyggelsefrågor. Den omfattande vägtrafiken är

ett hinder för en hållbar utveckling. En strategi

för hållbar utveckling inom kommunikationssektorn

måste innehålla flera komponenter. Politiken måste

leda till ett totalt minskat fysiskt transportbehov

och transporterna bör styras över till ett mer

miljöanpassat transportslag såsom spårtrafik och

sjöfart. Det är nödvändigt att transporterna

effektiviseras med avseende på både energiåtgång och

logistik. De fossila drivmedlen måste också börja

fasas ut och ersättas av förnybara drivmedel.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i

motionen framförs om ett hållbart samhällsbyggande

vad gäller trafik-, energi- och bebyggelsefrågor.

Detta bör ges regeringen till känna.

47. Energipolitiken (punkt 65)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 65

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 47. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ6 yrkande 4.

Ställningstagande

Målet med energipolitiken är att minska miljö- och

strålningseffekterna av vår energianvändning så

mycket som möjligt. Detta eftersträvar vi genom att

styra utvecklingen mot förnybara energikällor samt

genom energihushållning och energieffektivisering

minska energiförbrukningen. Vi anser att en

rationell energipolitik bäst främjas genom en fri

energiproduktion. Staten skall uppställa krav

beträffande hälsa, säkerhet och miljö och

kontrollera att kraven uppfylls samt främja

forskning och utveckling som syftar till att ersätta

fossilbaserad energiproduktion.

Staten bör däremot inte förbjuda någon specifik

teknik för energiproduktion om den uppfyller miljö-

och säkerhetskrav. Den politiska styrningen av

energiproduktionen måste förändras. Valet av

energiproduktion skall inte träffas genom politiska

beslut. Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall

råda inom de ramar miljökraven sätter. Det innebär

att alla typer av produktionsanläggningar för energi

skall tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella

krav på hälsa, miljö och säkerhet. Detta bör ges

regeringen till känna.

48. Förnybara energibränslen (punkt 66)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 66

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 48. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ260 yrkande 4.

Ställningstagande

Metoder för att kretsloppsanpassa tekniken är

fortfarande alltför svagt utvecklade på

bioenergiområdet. Det känns angeläget att

utvecklingen ytterligare stimuleras genom att man

ser över forskningsanslag och de långsiktigt

samhällsekonomiska och miljöpolitiska plussidor som

sådan verksamhet kan ge. Även investeringsbidragen

till anläggningar som bygger på förnybara

energikällor bör genomlysas. De investeringsbidrag

som nu ges för att t.ex. bygga bort elberoende borde

också kunna vidgas till anläggningar som har

garanterat ren råvara i bränslet eller där förnybar

energi tillföres. Detta bör ges regeringen till

känna.

49. Miljöanpassat transportsystem (punkt 68)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 68

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 49. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 4.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att miljöanpassa transportsystemet

för att nå en hållbar utveckling. Både transportslag

och bränslen har en avgörande roll. Dagens

transportsystem är inte hållbart. Dagens

transportsystem, järnväg undantaget, baseras

huvudsakligen på fossila bränslen som vid

förbränning åstadkommer skador på människor och

miljö. Det är därför viktigt att skapa ett "grönare"

transportsystem. Användningen av fossila bränslen

måste minska och på sikt helt fasas ut. En

anpassning av transportsystemet i hållbar riktning

kräver åtgärder på både kort och lång sikt.

Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det

är möjligt att bo och verka på landsbygden, i

småorter och större städer. Kollektivtrafiken måste

förbättras i alla delar av landet och mer gods måste

flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart där så

är möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

50. Nollemissionsfordon (punkt 70)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 70

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 50. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 6.

Ställningstagande

I arbetet med att skapa ett grönt transportsystem är

det nödvändigt med en större grad av

funktionstänkande. Vad som är intressant för den

enskilde är att enkelt och billigt kunna ta sig från

punkten A till punkten B. Vad som är mindre

intressant för den enskilde är typen av drivmedel i

fordonet förutsatt att priset inte är oöverkomligt.

Regeringen har goda förutsättningar att påbörja

arbetet med att bygga ett grönt transportsystem

genom att göra det skattemässigt gynnsamt att välja

alternativa bränslen till transporterna. Detta bör

ske genom att även i framtiden skattebefria

biobränsle som drivmedel och uttala ett mål om att

minst 10 % av de nyförsålda fordonen år 2005 skall

vara så kallade nollemissionsfordon. Detta bör ges

regeringen till känna.

51. Internationellt miljösamarbete m.m.

(punkt 72)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 72 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 51. Därmed bifaller

riksdagen 2001/02:MJ209 yrkande 10 samt avslår

motion 2001/02:MJ40 yrkande 2.

Ställningstagande

Många av dagens miljöproblem har ändrat karaktär i

jämförelse med gårdagens. Från att i stor

utsträckning handla om att komma till rätta med

punktutsläpp gäller det i dag till stor del att

ytterligare öka resurseffektiviteten i samhället.

Det handlar om att utnyttja hela marknadsekonomins

drivkrafter för att få fram produkter och en

produktion som gör att den totala miljöbelastningen

kommer ner till en nivå som naturen långsiktigt tål.

För att lyckas med detta kommer det även

fortsättningsvis att behövas en effektiv

lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Det nya som

krävs är att fullt ut använda marknaden och de

marknadsekonomiska verktygen i miljöarbetet. Detta

är tillsammans med ett omfattande internationellt

samarbete en förutsättning för att på ett effektivt

sätt komma till rätta med dagens och morgondagens

miljöproblem. Detta bör ges regeringen till känna.

52. Internationellt miljösamarbete m.m.

(punkt 72)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 72

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 52. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 2 samt avslår

motion 2001/02:MJ209 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi delar regeringens uppfattning att ansvaret för

att uppnå en hållbar utveckling i huvudsak ligger på

varje nation. Lösningarna kan därvid se olika ut

mellan olika länder. Men det är också uppenbart att

många frågor måste lösas internationellt. Enskilda

länders agerande kan i dessa fall vara mycket

betydelsefullt, såväl i roll av föregångare och

vägvisare som i roll av pådrivare och idéväckare. Vi

menar att Sverige skall ta på sig alla dessa roller.

Johannesburgkonferensen kommer att spela en

avgörande roll för jordens framtid. På

Johannesburgkonferensen finns det ett enastående

tillfälle att utveckla ett nytt globalt förbund för

hållbar utveckling och biologisk mångfald.

Vi anser att FN-organens rättsliga och

administrativa kompetenser måste förstärkas för att

kunna garantera ett globalt styrelseskick för

hållbar utveckling. Detta bör ges regeringen till

känna.

53. Rent vatten (punkt 73)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 73

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 53. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ40 yrkandena 13-15.

Ställningstagande

Rent vatten, vårt viktigaste livsmedel, är redan i

dag en bristvara på många håll i världen. Enligt FN

saknar redan i dag en miljard människor tillgång

till rent dricksvatten. Redan i dag dör upp till 15

000 människor varje dag på grund av vattenbrist

eller förorenat vatten. Beräkningar visar att tre

miljarder människor eller två tredjedelar av jordens

befolkning kommer att bo i områden med vattenbrist

år 2025.

Orsakerna till att de användbara vattenresurserna

minskar dramatiskt är bl.a. ineffektiv användning,

utsläpp av orenat avloppsvatten och ökat

befolkningstryck. Därmed ökar också risken för

konflikter om vattenresurserna, och vattenfrågan

betraktas redan på många håll som en del av

säkerhetspolitiken. FN försöker skapa globala regler

för vattenhantering och har för det ändamålet skapat

en konvention. Denna har dock endast undertecknats

av 16 länder och ratificerats av 9 medlemsländer.

Som en utväg från den rådande vattenkrisen menar

många regeringar att vatten kan transporteras från

det ena området till det andra. Detta öppnar också

för en privatisering av vattendistributionssystemen

och en expansion för mer förpackningar och kan

knappast betraktas som en hållbar väg.

Den marina miljön är hotad av okontrollerat fiske,

av föroreningar och av direkt fysisk förstörelse.

Mangroveskogar och korallrev hör till de särskilt

hotade kustmiljöerna. Detta bör ges regeringen till

känna.

54. Stöd till åtgärder i andra

Östersjöländer m.m. och Nordisk miljöunion

(punkterna 74 och 75)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 74,

75 och 76 borde ha följande lydelse:

74. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 54. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 7 samt

avslår motion 2001/02:MJ466 yrkande 9.

75. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 54. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ7 yrkande 8

och 2001/02:U302 yrkande 4.

Ställningstagande

I det direkta närområdet finns det stora potentialer

att till en låg kostnad göra investeringar som

minskar utsläppen av såväl växthusgaser som av andra

miljöskadliga ämnen. Många av länderna i närområdet

befinner sig i ekonomiskt och socialt utsatta

situationer som gör att utsläpp av miljöskadliga

ämnen i atmosfären inte kommer högt upp på agendan.

Sverige har ett ansvar att ge bistånd till dessa

länder för att minska de miljöskadliga utsläppen i

vårt närområde.

Genom att bilda en nordisk miljöunion skulle man

ge miljöfrågorna en större tyngd och bidra till ett

än bättre samarbete inom miljöområdet. Att ett

samarbete på miljöområdet mellan de nordiska

länderna inrymmer en stor potential råder det ingen

tvekan om. Genom att bilda en nordisk miljöunion

skulle man ge miljöfrågorna en större tyngd och

bidra till ett än bättre samarbete inom

miljöområdet. Dessutom skulle de nordiska EU-

länderna visa på att den flexibla integrationen i

Europaunionen inte enbart behöver begränsas till

frågor som rör ekonomi eller handel. Det faktum att

alla nordiska länder inte är med i EU skulle föra en

nordisk miljöunion till ett än intressantare

projekt. Den nordiska miljöunionen skulle kunna

fungera som ett föredöme för ett utökat samarbete

mellan länder inom och utom EU. Regeringen bör under

2002 ta initiativ till bildandet av en nordisk

miljöunion. Detta bör ges regeringen till känna.

55. Överstatlighet på miljöområdet (punkt 76)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 76 borde

ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs i

reservation 55. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:U303 yrkande 14 samt avslår motion

2001/02:MJ337 yrkande 21.

Ställningstagande

Miljön utgör ett område där ökat överstatlighet är

nödvändig. EU ger medlemsstaterna både en möjlighet

och en viktig roll för att motverka

miljöföroreningar över gränserna. Det är viktigt att

medlemsländerna kan ta hänsyn till specifikt

känsliga förhållanden och besluta om egna strängare

miljöregler än de gemensamma minimireglerna. EU:s

miljögaranti innebär att medlemsländerna får införa

strängare regler. Sverige bör därför verka för en

ökad harmonisering av miljöreglerna i EU inom den

gemensamma miljöpolitiken. Detta bör ges regeringen

till känna.

56. Överstatlighet på miljöområdet (punkt 76)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 76

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 56. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 21 samt

avslår motion 2001/02:U303 yrkande 14.

Ställningstagande

Miljön utgör ett tydligt område där ökad

överstatlighet är nödvändig. Detta gäller

naturligtvis även på miljöskatteområdet. Sverige

måste våga erkänna detta. Den ökade överstatligheten

på miljöområdet är speciellt viktig om EU skall

kunna agera som en stark kraft på den

internationella miljöscenen. Samtidigt som det

behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det

viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna

gå längre om det finns klara motiv för detta. Detta

bör ges regeringen till känna.

57. Miljö- och hälsokrav i internationella

handelsrelationer (punkt 77)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 77

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 57. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ518 yrkande 7.

Ställningstagande

Miljö- och hälsokrav måste kunna ställas i

internationella handelsrelationer, både inom EU och

inom WTO. Ett land måste kunna säga nej till varor

som inte lever upp till de krav man ställer på den

inhemska produktionen. Lagen om offentlig

upphandling måste ändras så att upphandlarna kan

kräva att livsmedel är närproducerade. Detta bör ges

regeringen till känna.

58. Tillämpning av gemenskapslagstiftningen

(punkt 78)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 78

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 58. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:U348 yrkande 5.

Ställningstagande

Det finns brister i EU:s miljöarbete. Tillämpningen

av befintlig lagstiftning varierar i hög grad och är

i vissa fall obefintlig. Trycket från befolkningen

inom EU att ta tag i miljöfrågorna har ökat.

Efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen på

miljöområdet är en av de frågor kommissionär Margot

Wallström efterlyser i det sjätte

miljöhandlingsprogrammet. Något av EU-länderna har

haft problem med tillämpningen av befintlig

gemenskapslagstiftning på miljöområdet. Där har

bl.a. utbyggnaden av infrastrukturprojekt,

semesteranläggningar m.m. skett i vissa regioner

utan att miljökonsekvensbedömningar gjorts, i Natura

2000-områden och ofta t.o.m. utan kommunala

tillstånd. Detta bör ges regeringen till känna.

59. Miljöklausuler i handelsavtal, Den globala

miljöfonden, Konventionen om biologisk

mångfald, Den globala förvaltningen,

Produkter från fattiga länder och Enskilda

organisationer (punkterna 81, 82, 83, 84, 85

och 86)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 81,

82, 83, 84, 85 och 86 borde ha följande lydelse:

81. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 59. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkandena

4-6.

82. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 59. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 7.

83. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 59. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 11.

84. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 59. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkandena 8

och 9.

85. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 59. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 16.

86. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 59. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 17.

Ställningstagande

Miljöpartiet vill att Sverige skall bli ett

ekologiskt modelland som vågar vara steget före och

som på så sätt medverkar till att skjuta fram

positionerna i det internationella miljöarbetet. Vi

vill att Sverige skall ta initiativ till att föra in

miljöklausuler i internationella handelsavtal.

Miljöpartiet anser att internationella

miljööverenskommelser skall tas in i WTO:s regler

och ges status som handelsundantag. För att

internationella miljööverenskommelser skall fungera

effektivare krävs också bättre finansiella

förutsättningar, till exempel att investeringar som

krävs görs tillgängliga för de fattiga länderna.

Internationella avtal och konventioner är viktiga

och bör utvecklas genom att man till ett

undertecknande kopplar kontrollmekanismer och

bindande beslut.

En innovation i det globala miljöstyret är GEF

(Global Environment Facility) som skapades 1991 för

att finansiera investeringar i syfte att skydda de

gemensamma globala tillgångarna såsom atmosfären,

den biologiska mångfalden och internationella

vattenvägar. Det som gör GEF effektivt är att det är

en brygga mellan FN, IMF och Världsbanken. GEF

involverar också NGO:er, FN:s miljöprogram (UNEP),

den privata företagssektorn samt regionala banker

(t.ex. Latinamerikanska utvecklingsbanken).

Miljöpartiet välkomnar GEF som en innovativ form av

global miljöstyrning och anser att regeringen borde

verka för att implementera GEF som global

miljöstyrning. Men samtidigt får detta inte innebära

att släppa trycket på Världsbanken och FN att fullt

ut integrera miljöperspektivet i sin generella

utlåning och verksamhet.

Konventionen om biologisk mångfald (CBD) antogs

under Riokonferensen 1992 och har hitintills

undertecknats av 170 stater. Dess syfte är att säkra

förutsättningarna för en fortsatt rik biologisk

mångfald på jorden. CBD tar fasta på att de lokala

samhällen som genom årtusenden utvecklat de

genetiska resurserna och vidmakthåller kunskapen om

dessa är oumbärliga för deras bevarande. Länderna

som undertecknat CBD förbinder sig att säkerställa

att lagstiftning som berör uppfinningar inom

bioteknik garanterar en rättvis fördelning av

förbättringar och vinster från de produkter som

utvecklas på basis av biodiversitet, särskilt med

hänsyn till länderna i syd. Ingen lagstiftning kring

intellektuell äganderätt får införas som står i

konflikt med bevarande och uthållig användning av

genetiska resurser. Miljöpartiet anser att svenska

regeringen i enlighet med dess uttalade ambitioner

om att främja en uthållig utveckling klargör sin

position i konflikten mellan avsikterna med CBD och

TRIPS-avtalet. Konventionen om biologisk mångfald

skall väga tyngst. Vi anser att internationella

handelsavtal skall underställas FN-konventionen om

biologisk mångfald.

FN:s miljöprogram (UNEP) skapades redan vid FN:s

miljökonferens i Stockholm 1972. I stället för att

skapa en helt ny global miljöorganisation som

underorganisation inom FN:s ram valde då

regeringarna att kanalisera miljöåtgärder via UNEP

genom FN-systemet (också genom FN:s olika

specialiserade underorganisationer såsom FAO och

WHO). Eftersom UNEP inte skulle driva projekt självt

valde regeringarna att endast ha ett litet

sekretariat. UNEP inrättade en miljöfond, men

regeringarna visade sig inte särskilt entusiastiska

med att bidra med resurser. UNEP är mycket mindre än

de flesta andra FN-program och dess resurser är

obetydliga om man jämför med till exempel

Världsbankens eller Internationella valutafondens.

Miljöpartiet anser att regeringen borde verka för en

fördubbling av UNEP:s årliga budget.

UNEP bör uppgraderas till en

världsmiljöorganisation, WEO (World Environment

Organization). Nu liksom när UNEP grundades är

argumentet emot att om man skapar en starkare

miljöorganisation att det skulle minska trycket på

andra FN-organ att integrera miljöfrågorna i sin

verksamhet. WEO skulle, förutom de uppgifter som

UNEP har i dag, tjäna som ett paraply för de olika

sekretariaten som inrättats till följd av

internationella miljööverenskommelser. WEO skulle

också aktivt följa implementeringen av nationella

miljölagar. Genom att samla sekretariaten under ett

tak kan man också öka möjligheterna för NGO:er att

delta och bevaka genomförandet av internationella

miljööverenskommelser. Miljöpartiet anser att UNEP

borde uppgraderas till en världsmiljöorganisation

(WEO) och att det är både nödvändigt och önskvärt

att WEO inrättas på Johannesburgkonferensen.

Miljöpartiet anser att marknaderna i de rika

länderna tullmässigt måste öppnas för de fattiga

ländernas produkter, inklusive jordbruks- och

textilprodukter. De fattiga länderna bör få

upprätthålla ett visst skydd för framväxande och

ännu svaga näringsgrenar. Biståndet är viktigt som

ett av fattigdomsbekämpningsinstrumenten. Sverige

bör sätta kraft bakom fattigdomsperspektivet genom

att ge detta högsta prioritet och ökade resurser, i

policyformulering såväl som i implementering.

De svenska folkliga organisationerna bör

kanalisera hälften av det svenska biståndet. En

samhällsstruktur byggd på demokratisk grund är en

nödvändig komponent för en effektiv

fattigdomsbekämpning styrd av de fattigas egna

prioriteringar och kontrollerad av dem. Det civila

samhällets folkliga organisationer spelar en mycket

viktig roll i demokratiseringsprocessen. De

underlättar också den nödvändiga satsningen på

småskalighet och mångfald som ger en bred bas för

inkomstgenererande arbete, fattigdomsbekämpning och

uthållig utveckling. Miljöpartiet anser att dessa

folkliga organisationer i de fattiga länderna borde

utgöra en särskild målgrupp för Sveriges

biståndsverksamhet.

Detta bör ges regeringen till känna.

60. Miljöbalken (punkt 87)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 87 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 60. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 9.

Ställningstagande

Miljöbalken behöver förändras så att den kan bli ett

effektivt verktyg i miljöarbetet. Den nuvarande

utformningen av balken har lett till att

tillsynsmyndigheterna har blivit dränkta i

småärenden. De har därmed mycket svårt att klara de

verkligt viktiga uppgifterna. Miljöbalken måste

snarast förändras så att de viktigaste uppgifterna

ur miljösynpunkt prioriteras. Systemet med

miljösanktionsavgifter har spårat ur. Detta bör ges

regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ansvar och kompetens för efterbehandling av

förorenade områden (punkt 12)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Det sjätte delmålet under miljömålet Giftfri miljö

innebär att förorenade områden skall vara

identifierade senast år 2005, och att sanering och

efterbehandling då skall ha påbörjats för minst 100

av de mest prioriterade områdena. Minst 50 av dem

skall vara åtgärdade. Samtidigt konstaterade

regeringen i sin skrivelse om tillståndet i

kommunerna att arbetet med sanering och

efterbehandling av förorenade områden fortskred

mycket långsammare än regeringen tänkt sig.

De flesta kommuner har ingen erfarenhet av

sanering och efterbehandling av förorenade områden.

I många fall har kommuner känt sig handfallna och

inte vetat vart de skall vända sig för åtgärd.

Länsstyrelse eller annat organ bör påtaga sig en

betydligt aktivare roll i processen.

2. Skyddszoner utmed vattendrag (punkt 19)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och