Bet. 2001/02:MJU18

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU18

Jakt och viltvård

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 55 motionsyrkanden från

de allmänna motionstiderna 2000 och 2001 om jakt och

viltvård. I motionerna tas upp frågor om bl.a.

skyddsjakt efter skarv och säl, småviltjakt, övrig

jakt, ersättning för viltskador och vissa

administrativa frågor. De flesta motionerna

behandlar frågor där riksdagen i huvudsak har

delegerat beslutanderätten till regeringen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med

hänvisning till bl.a. tidigare ställningstaganden,

pågående arbete på området och i avvaktan på den

samlade redovisning av regeringens arbete med

jaktfrågor som utskottet förordade våren 2000.

I betänkandet finns 19 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Skyddsjakt på skarv

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ902

yrkande 1, 2000/01:MJ904 yrkande 2, 2000/01:MJ909

yrkande 2, 2000/01:N318 yrkande 3 delvis,

2001/02:MJ214 yrkande 1 och 2001/02:MJ522 yrkande

2 delvis.

Reservation 1 (m, kd, c)

2. Skyddsjakt på säl

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ907,

2000/01:MJ911 yrkande 5, 2000/01:MJ916,

2000/01:N318 yrkande 3 delvis, 2001/02:MJ420

yrkande 7 delvis, 2001/02:MJ431, 2001/02:MJ432

och 2001/02:MJ522 yrkande 2 delvis.

Reservation 2 (m, kd, c)

3. Ersättning för skador orsakade av säl

och förbud mot skyddsjakt på gråsäl

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ439 yrkandena

1-3.

Reservation 3 (mp)

4. Lokal förvaltning av småviltsjakten

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ913

yrkande 1 och 2001/02: MJ525 yrkande 4.

5. Samordnade jakttider för

småviltsjakten

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ913

yrkande 2 och 2000/01: MJ917.

6. Samordning mellan Sverige och Norge av

jakttider och rättigheter för jakt på ripa

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ910.

Reservation 4 (m)

7. Jakttider på tjäder, orre och järpe

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ276 yrkande

2.

8. Skyddsjakt på vissa fågelarter

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ903

yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ281, 2001/02:MJ441

och 2001/02:MJ512.

9. Dubbelregistrering av licensområde för

älgjakt

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ914 och

2001/02:MJ525 yrkande 3.

10. Fri avskjutning av älgkalvar och

rådjurskid m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ446.

Reservation 5 (fp)

11. Grytjakt på rödräv och grävling

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ271.

Reservation 6 (v, mp)

12. Jakt på hotade arter

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ743 yrkande

3.

Reservation 7 (mp)

13. Utredning om ersättning till

jakträttshavare för skador av rovdjur

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ206 yrkande

3.

Reservation 8 (m, kd, c, fp)

14. Ersättning för skadeförebyggande arbete

och för rovdjursskador

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ227

yrkande 3, 2001/02:MJ248 yrkande 3 och

2001/02:MJ394.

Reservation 9 (m, kd, c)

15. Skador på djur vid fäbodbruk

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ414.

Reservation 10 (v)

16. Besittningsskydd och förlängning vid

jakträttsupplåtelser

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ455.

Reservation 11 (m)

17. Besvärsrätten för beslut i

jaktärenden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ454.

Reservation 12 (m)

18. Beslutande myndighet för skyddsjakt på

varg

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ227 yrkande

6.

Reservation 13 (m, c)

19. Medel ur Jaktvårdsfonden

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ911

yrkande 2 och 2000/01: MJ920 yrkande 4.

Reservation 14 (m, kd, c, fp)

20. Registren för jaktkort och

jägarexamen

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ911 yrkande

3.

21. Statlig representation i

jägarorganisationerna

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ920 yrkande

5.

Reservation 15 (c, fp)

22. Viltforskningsråd

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ911 yrkande

1.

23. Miljömål för djur

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ826.

Reservation 16 (c, fp)

24. Hänsynsfull och långsiktigt hållbar

jakt

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ418 yrkande

19.

Reservation 17 (mp)

25. Jaktens betydelse för viltvården

Riksdagen avslår motion 2000/01:N385 yrkande

13.

Reservation 18 (m, kd)

26. Utvidgad skyddsjakt på rovdjur

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ227

yrkande 5 och 2001/02: MJ248 yrkande 2.

Reservation 19 (m, c)

27. Omprövning av samernas jakt- och

fiskerätt

Riksdagen avslår motion 2000/01:K378 yrkande

14.

28. Jakt i reservat

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ911 yrkande

7.

29. Inventering av kungsörnsstammen m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ355.

Stockholm den 19 mars 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Alf Eriksson (s), Carl G

Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline

Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Maria

Wetterstrand (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald

Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Willy Söderdahl

(v) och Berit Adolfsson (m).

2001/02

MJU18

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkande 1999/2000:MJU17 Jaktens villkor

konstaterade utskottet att, även om beslutanderätten

i jakt- och viltvårdsfrågor i huvudsak har

delegerats till regeringen, det kan föreligga behov

av en samlad redovisning från regeringens sida till

riksdagen. Med anledning härav och mot bakgrund av

det stora antalet jakt- och viltvårdsfrågor som

aktualiseras under allmänna motionstiden varje år

föreslog utskottet ett tillkännagivande med innebörd

att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

samlad redovisning av regeringens arbete med

jaktfrågor och vilka åtgärder som planeras för dessa

frågor. Redovisningen bör omfatta bl.a. frågan om

nordisk samordning av jakttider, A- och B-licenser

vid älgjakt, jaktfrågornas koppling till

habitatdirektivet, populationsförändringar inom

olika viltarter, jakten på statens mark ovan

odlingsgränsen, dubbelregistrering av privat

jaktmark (renskötande samers rätt att jaga på privat

mark) samt allmänningslagstiftningen och jakten m.m.

I skrivelse 2001/02:75 Redogörelse för behandlingen

av riksdagens skrivelser till regeringen, som kommer

att behandlas av riksdagen våren 2002, anförs att

ärendet bereds och att regeringen har för avsikt att

överlämna en skrivelse till riksdagen i frågan.

I detta betänkande behandlas 55 motionsyrkanden

från de allmänna motionstiderna 2000 och 2001 om

jakt och viltvård. Flera av de frågor som nu är

aktuella behandlades av utskottet våren 2000 i

betänkande 1999/2000:MJU17 Jaktens villkor och våren

2001 i betänkande 2000/01:MJU9 Sammanhållen

rovdjurspolitik. I motionerna tas upp frågor om

bl.a. skyddsjakt efter skarv och säl, småviltsjakt,

övrig jakt, ersättning för viltskador och vissa

administrativa frågor.

Utskottets överväganden

Skyddsjakt efter skarv och säl

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motioner (m,

kd) om utökad skyddsjakt på skarv med

hänvisning till pågående arbete på området

och till en samlad redovisning av regeringens

arbete med jaktfrågor. Med samma motivering

avstyrker utskottet även ett flertal motioner

(m, kd) om utökad skyddsjakt efter säl.

Vidare avstyrker utskottet en motion (mp) om

ersättning för sälskador, förbud mot

skyddsjakt efter säl och utvärdering och

analys av ersättningarna för sälskador.

Motionerna

Frågan om utökad skyddsjakt på skarv tas upp i

motionerna 2000/01:MJ902 (m) yrkande 1,

2000/01:MJ904 (m) yrkande 2, 2000/01:MJ909 (m)

yrkande 2 och 2001/02:MJ214 (m) yrkande 1. Motion

2000/01:N318 (kd) behandlar skärgårdsfiskarnas

möjligheter att hålla skarvbeståndet på en för

näringen acceptabel nivå (yrkande 3 delvis), och i

motion 2001/02:MJ522 (kd) framhålls betydelsen av

att skarvbeståndet regleras genom traditionell

viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med

tydliga regler i form av tider och andra villkor

(yrkande 2 delvis).

Utökad skyddsjakt på säl behandlas i ett flertal

motioner. I motion 2000/01:MJ907 (m) anförs att

länsstyrelserna bör bevilja jakttillstånd och vara

tillsynsmyndighet. Enligt motion 2000/01:MJ911 (m)

bör Sverige bevilja samma slags tillstånd till

skyddsjakt som Finland och Åland, dvs. för att sänka

skadenivåerna (yrkande 5). Motionärerna i motion

2001/02:MJ431 (m) anser att antalet sälar som skall

avskjutas måste öka väsentligt, att jakt från båt

bör tillåtas och att det administrativa krånglet bör

minska. I motionerna 2000/01:MJ916 och 2001/02:MJ432

(båda m) betonas vikten av att regeringen skyndsamt

återkommer med en redovisning av hur jakten på säl

skall bedrivas och att beslut bör fattas snarast om

att jakt på säl skall kunna hänföras till reglerad

jakt. Skärgårdsfiskarnas möjligheter att hålla

sälbeståndet på en för näringen acceptabel nivå tas

upp i motion 2000/01:N318 (kd) yrkande 3 delvis.

Enligt motion 2001/02:MJ420 (m) bör begränsad jakt

efter säl tillåtas även på den södra ostkusten

(yrkande 7 delvis). (Den del av motionsyrkandet som

avser allmän jakt på skarv kommer att behandlas i

utskottets ärende om naturvård, bet. 2001/02:MJU24.)

Regleringen av sälbeståndet bör enligt motion

2001/02:MJ522 (kd) ske utifrån jaktetiska principer

och med tydliga regler i form av tider och andra

villkor (yrkande 2 delvis).

Enligt motion 2001/02:MJ439 (mp) bör jakten på säl

upphöra (yrkande 1), budgetförstärkningarna på

anslaget 42:6 Ersättning för viltskador utvärderas

innan diskussionen om skyddsjakt återupptas (yrkande

2) och en analys göras av vilka som är berättigade

till ersättning för sälskador och av ersättningens

storlek (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Den allmänna jakttiden på skarv avskaffades fr.o.m.

den 15 juni 1995 till följd av en ändring i

jaktförordningen (1987:905). Förändringen

genomfördes för att anpassa svenska regler till

direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar,

fågeldirektivet. Den 29 juni 1997 ändrades

fågeldirektivet så att den art av skarv som

förekommer i Sverige inte längre upptas i

direktivets bilaga 1. Detta innebär att det inte

längre uppställs lika stränga krav som tidigare när

det gäller åtgärder för bevarande av skarvens

livsmiljö m.m. Eftersom skarv inte har upptagits i

direktivets bilaga 2 är det dock inte möjligt att

tillåta allmän jakt på skarv. Däremot är skyddsjakt

tillåten under vissa förutsättningar, nämligen om

det på grund av ett viltbestånds storlek finns

påtagliga risker för allvarliga skador av vilt får

enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet som

regeringen bestämmer besluta om jakt för att

förebygga eller minska dessa risker. Med stöd av 24

§ jaktförordningen får Naturvårdsverket eller

länsstyrelsen besluta om sådan jakt, och enligt 29 §

jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till

skyddsjakt på vissa, annars fredade djur om det

behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda

skador eller olägenheter på grund av beståndens

storlek eller av andra skäl.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket har

upprättat förslag till förvaltningsplan för

mellanskarv och storskarv med inriktning på bl.a.

skarvens utbredning och utökade möjligheter för

länsstyrelsen att fatta beslut om skyddsjakt.

Förslaget kommer att fastställas inom kort.

Utskottet vill även hänvisa till riksdagens beslut

om en samlad redovisning av regeringens arbete med

jaktfrågor och vilka åtgärder som planeras för dessa

frågor (bet. 1999/2000:MJU17). Denna redovisning bör

enligt utskottets mening kunna ge underlag för

fortsatta överväganden. I sammanhanget vill

utskottet upprepa sitt uttalande våren 2000 då

utskottet förutsatte att ansvariga myndigheter noga

följer utvecklingen av skarvbestånden (bet.

1999/2000:MJU17). Mot denna bakgrund föreslår

utskottet att motionerna 2000/01:MJ902 (m)

yrkande 1, 2000/01:MJ904 (m) yrkande 2,

2000/01:MJ909 (m) yrkande 2, 2000/01:N318 (kd)

yrkande 3 delvis och 2001/02:MJ214 (m) yrkande 1

lämnas utan vidare åtgärd.

Med anledning av motion 2001/02:MJ522 (kd) vill

utskottet erinra om att enligt 27 § jaktlagen jakten

skall bedrivas så att viltet inte utsätts för

onödigt lidande och så att människor och egendom

inte utsätts för fara. Därmed bör även denna motion

i aktuell del kunna lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller skyddsjakt efter säl ankommer det

enligt 27 § jaktförordningen på Naturvårdsverket att

besluta om sådan jakt om det behövs för att

förhindra skador. Som utskottet konstaterade redan

våren 2000 har beståndet av säl ökat. Samtidigt har

det kustnära fisket stora svårigheter, och bl.a.

åberopas det stora sälbeståndet som ett viktigt

problem. I ett tillkännagivande uttalade riksdagen

att regeringen i samråd med berörda myndigheter

borde vidta åtgärder som gör det möjligt att bedriva

någon form av jakt för att komma till rätta med de

angivna problemen (bet. 1999/2000:MJU17). Utskottet

har inhämtat att Naturvårdsverket den 26 september

2001 beslutade att 150 gråsälar skulle få skjutas

från Stockholms län norrut längs kusten t.o.m.

Norrbottens län under tiden den 26 september t.o.m.

den 31 december enligt ett kvoteringssystem för de

olika länen. När jakttiden hade gått ut kunde

konstateras att endast 58 av de 150 tillåtna sälarna

hade skjutits. Utskottet vill även hänvisa till vad

som anförs nedan om Naturvårdsverkets uppdrag att

kartlägga skador av säl och vars resultat kan komma

att innebära ändrade regler om skyddsjakt. Med det

anförda och i avvaktan på en samlad redovisning av

jakt- och viltfrågorna finner utskottet att syftet

med motionerna 2000/01:MJ907 (m), 2000/01:MJ911 (m)

yrkande 5, 2000/01:MJ916 (m), 2000/01:N318 (kd)

yrkande 3 delvis, 2001/02:MJ420 (m) yrkande 7

delvis, 2001/02:MJ431 (m) och 2001/02:MJ432 (m) i

väsentliga delar får anses tillgodosett.

Som utskottet anfört ovan skall all jakt bedrivas

så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och

så att människor och egendom inte utsätts för fara.

Därmed bör motion 2001/02:MJ522 (kd) yrkande 2

delvis lämnas utan vidare åtgärd.

Det ovan nämnda tillkännagivandet innebär även att

regeringen bör ta ett övergripande ansvar för att

motverka ekonomiska förluster och andra olägenheter

som fiskenäringen åsamkas på grund av sälbeståndets

storlek. Utskottet vill mot den bakgrunden erinra om

att Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att

kontinuerligt kartlägga skador av säl. Tillsammans

med Fiskeriverket bygger Naturvårdsverket upp en

verksamhet för att registrera skador av säl och

skadornas omfattning. Uppgifterna kommer att utgöra

en del av underlaget för ställningstaganden om

ändrade regler om skyddsjakt. Naturvårdsverket skall

på regeringens uppdrag även utreda beståndsstorleken

hos säl och skarv och redogöra för dessa arters

effekter på ekosystemen där de förekommer. I samband

härmed skall eventuella genetiska skillnader belysas

liksom effekterna på speciellt fisk och fiskbestånd

i olika typmiljöer. Arbetet skall ske i samverkan

med Fiskeriverket och andra berörda myndigheter och

redovisas i mars 2004. En kortfattad redogörelse

över arbetets fortskridande skall lämnas den 31

oktober 2002.

När det gäller ersättningsnivåerna vill utskottet

erinra om att för budgetåret 2001 avsattes 21,3

miljoner kronor för skador av säl. För år 2002

uppgår beloppet till ca 22 miljoner kronor. Av dessa

medel används ca 6 miljoner kronor per år för

information och utbildning samt för utveckling av

sälsäkra fiskeredskap och fiskemetoder.

Med anledning av motion 2001/02:MJ439 (mp) vill

utskottet erinra om att Naturvårdsverket i juni 2001

presenterade en förvaltningsplan för gråsäl och nu

arbetar med en förvaltningsplan för knubbsäl i

Kattegatt och Skagerrak. Även en åtgärdsplan för

vikare och för knubbsäl i Östersjön är under

utarbetande. Utskottet är emellertid inte berett att

förorda ett förbud mot skyddsjakt efter säl i

enlighet med motionens yrkande 1. Motionen i denna

del avstyrks. När det gäller yrkandena 2 och 3 vill

utskottet hänvisa till vad som anförts ovan om

Naturvårdsverkets arbete med kartläggning och

registrering av skador av säl och skadornas

omfattning. Härutöver har utskottet inhämtat att

medlen för ersättning fördelas mellan länen och

bl.a. bygger på antalet fiskare med yrkesfiskelicens

och aktuell skadestatistik. Ersättningen fastställs

därefter genom överenskommelse mellan länsstyrelsen

och kustfiskarnas organisationer. Detta system har

varit i bruk ca 15 år. Utskottet vill slutligen

erinra om den möjlighet riksdagen har att årligen i

samband med behandlingen av budgetpropositionen för

varje politikområde ta ställning till de förslag

till målsättningar, resultat och analyser som

regeringen presenterar. Med det anförda avstyrks

motionsyrkandena i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Småviltsjakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motioner (s, m, mp)

om jakttider och lokal förvaltning av

småviltsjakten i de svenska fjällen med

hänvisning till gällande regler, pågående

arbete på området och en samlad redovisning

av regeringens arbete med jaktfrågor. På

samma grunder avstyrks fyra motioner (m, mp)

om ändrade jakttider på vissa fågelarter.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ917 (s) bör fågeljakten i de

svenska fjällen regleras genom samordning av

jakttiden med Norge. Jaktguider bör anställas för

utländska jägare och olika typer av jaktkort

införas. Även i motion 2000/01:MJ910 (m) anförs att

samma regler bör gälla för svenska och norska jägare

under ripjakten med avseende på startdatum och

rättigheter för jakt.

I motionerna 2000/01:MJ913 (m) och 2001/02:MJ525

(m) påtalas behovet av lokal förvaltning av

småviltsjakten. Förvaltningen bör ske i samråd

mellan lokala företrädare för turistföretagare och

renägande företag. Länsstyrelsen bör endast ha en

initierande och godkännande roll (yrkandena 1

respektive 4). Starttiden för småviltsjakten bör

enligt motion 2000/01:MJ913 (m) samordnas i de tre

nordligaste länen (yrkande 2).

Enligt motion 2001/02:MJ276 (mp) bör jakttiderna

på tjäder, orre och järpe förkortas eller några års

moratorium införas (yrkande 2).

I motion 2000/01:MJ903 (m) begärs att skyddsjakten

på sädgås, kanadagås och grågås utökas till att

omfatta även fält med vallodling (yrkande 2).

Skyddsjakt på grågås bör vara tillåten i samma

utsträckning som vad som gäller för sädgås, dvs.

även i Blekinge län och Skåne län (yrkande 3).

Motionärerna i motion 2001/02:MJ281 (mp) anser att

jakt på koltrast, stare, björktrast, gråsparv och

pilfink bör förbjudas. När det gäller jakt på

morkulla bör regeringen enligt motion 2001/02:MJ512

(mp) överväga att ytterligare flytta fram

startdatum. I motion 2001/02:MJ441 (mp) begärs att

all jakt på svärta förbjuds.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis i detta betänkande redogör utskottet

för riksdagens beslut om en samlad redovisning av

regeringens arbete med jaktfrågor. Huvuddelen av de

frågor som är aktuella i förevarande avsnitt torde

omfattas av denna redovisning. Härutöver vill

utskottet anföra följande.

Enligt 3 § rennäringsförordningen (1993:384) är

länsstyrelsen i princip skyldig att upplåta rätt

till bl.a. småviltsjakt som inte bedrivs

yrkesmässigt till den som är fast bosatt i Sverige.

Det föreligger således inte någon skyldighet att

bevilja utländska medborgare icke bosatta i Sverige

sådan jakträtt. Länsstyrelsen har således möjlighet

att reglera jakten med avseende på jakttider,

jaktområden och jakttryck. Även frågor om olika

typer av jaktkort, anlitande av jaktguider m.m.

ankommer på länsstyrelsen.

I betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU

2001:101) föreslår den rennäringspolitiska kommittén

bl.a. att en särskild utredare tillsätts med uppdrag

att så långt det är möjligt klarlägga hur omfattande

samebymedlemmars, markägarens och statens rätt till

jakt och fiske är inom olika delar av

renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet skall

ägnas åt förhållandena inom den mark som i 1886 års

renbeteslag betecknades som avsatt för samernas

bruk. När frågorna om jakt- och fiskerätten är

klarlagda genom utredningen bör enligt kommittén

övervägas om de regler som finns om viltvårdsområden

kan anpassas och utvidgas till att också omfatta en

samförvaltning av viltvården och fiskevården mellan

samebymedlemmar och andra innehavare av jakt- och

fiskerätt inom renskötselområdet. Kommittén

framhåller som angeläget att samebyarna så snart som

möjligt får delta i förvaltningen av vilt- och

fiskeresurserna inom den mark där deras medlemmar

har jakt- och fiskerätt. Det framhålls också som

angeläget att så snart som möjligt åstadkomma ett

bättre samarbete lokalt mellan samtliga som har

jakt- och fiskerätt som en del av renskötselrätten

eller på grund av äganderätt till mark. I avvaktan

på att frågan om omfattningen av samebymedlemmars,

markägares och statens jakt- och fiskerätt utreds

bör därför olika försök med samförvaltning av vilt-

och fiskeresurserna uppmuntras och utvärderas.

Kommittén konstaterar att initiativ till sådana

försök finns redan i dag. Som exempel nämns att

Svenska samernas riksförbund har beviljats

ekonomiskt stöd från Jordbruksverket för ett projekt

som bl.a. innefattar upplåtelser av jakt och fiske i

samebyarnas regi. Projektet innebär att samebyarna

på försök och inom ramen för samiska jakt- och

fiskeföreningar skall utarbeta en s.k.

Jämtlandsmodell för upplåtelse av småviltsjakt i

renbetesfjällen för att på sikt bygga upp ett

professionellt entreprenörskap inom jakt/fiske- och

kulturturism. Sådana projekt bör enligt kommittén

uppmuntras och utvärderas för att kunna användas som

underlag för vidare åtgärder. Om privata markägare

och samebymedlemmar så önskar bör det också skapas

möjligheter för dem att pröva samförvaltning av

vilt- och fiskeresurserna inom viltvårds- och

fiskevårdsområdesföreningar där såväl

samebymedlemmar som privata markägare kan ingå.

Kommittén anför att sådana projekt exempelvis skulle

kunna komma till stånd inom ramen för den lokala

samverkan som kommittén föreslår skall stödjas för

att förbättra samarbetet om markanvändningen mellan

markägare och samebyar i renskötselområdet.

Betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Med det anförda finner utskottet syftet med

motionerna 2000/01:MJ910 (m), 2000/01:MJ913 (m)

yrkandena 1 och 2, 2000/01:MJ917 (s) och

2001/02:MJ525 (m) yrkande 4 i allt väsentligt

tillgodosett.

När det gäller motion 2001/02:MJ276 (mp) om

förkortade jakttider eller moratorium för jakt efter

tjäder, orre och järpe vill utskottet erinra om att

Naturvårdsverket ungefär vart tredje år för

regeringen presenterar förslag om nya jakttider.

Enligt vad utskottet inhämtat är för närvarande inte

någon av dessa tre arter aktuell i sammanhanget.

Därmed avstyrks motionens yrkande 2.

Enligt bilaga 4 till jaktförordningen (1987:905)

får under vissa tider sädgås som uppträder vid fält

med oskördad gröda i Östergötlands län samt i vissa

kommuner i Västra Götalands län och vid fält besådda

med höstgrödor i Blekinge län och Skåne län jagas om

det behövs för att förebygga skada. Grågås som

uppträder vid fält med oskördad gröda får jagas i

hela landet utom i Dalarnas, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län om det behövs för att förebygga

skada. Om det behövs för att förebygga skada får

under hela året även kanadagås som uppträder vid

fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitär

olägenhet jagas hela året. Enligt samma bilaga får

under vissa tider koltrast jagas inom trädgård eller

annan yrkesmässig bär- eller fruktodling om det

behövs för att förhindra skada inom anläggningarna.

Björktrast, gråsparv och pilfink som kommer in på

gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada

eller annan olägenhet får jagas under tiden den 1

juli–den 30 juni. Så även gråsparv och pilfink som

orsakar sanitär olägenhet i ladugårdar,

livsmedelslager eller motsvarande anläggningar.

Jakträttsinnehavare får under samma tid bedriva jakt

efter dessa fåglar i en anläggning för att förhindra

skada eller annan olägenhet på mark med

jordbruksgrödor som används till yrkesmässig

trädgårdsodling om djuren där orsakar skada på

grödor och odling och om jakten sker på särskilt

uppdrag av kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom

miljö- och hälsoskyddsområdet. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:MJ903 (m)

yrkandena 2 och 3 och 2001/02:MJ281 (mp) i den mån

de inte kan anses tillgodosedda.

I de sex nordligaste länen löper den allmänna

jakttiden efter morkulla under perioden från den 21

augusti till den 31 oktober. I övriga delar av

landet får morkulla jagas under tiden den 1 augusti

till den 30 november. Som utskottet anförde våren

2000 (bet. 1999/2000:MJU17) beslutade regeringen den

17 juni 1999 att pågående försök med sommarjakt

efter morkulla inte skulle förlängas. En utvärdering

av försöken, som hade pågått under en tvåårsperiod,

visade sig inte uppfylla vare sig svenska krav

enligt försiktighetsprincipen eller bestämmelserna i

EU:s fågeldirektiv. Utvärderingen gav också vid

handen att avskjutningen var mer än fyra gånger

större än vad man tidigare förmodat. Beträffande

allmän jakt efter svärta varierar jakttiderna över

landet under en period som längst från den 20

augusti till den 31 december. Som utskottet anfört

ovan presenterar Naturvårdsverket ungefär vart

tredje år för regeringen förslag om nya jakttider.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motionerna 2001/02:MJ441 (mp) och 2001/02:MJ512 (mp)

i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Övrig jakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motioner (m, fp, mp)

om dubbelregistrering av älgjakt, fri

kalvavskjutning av älg och rådjur, grytjakt

på rödräv och grävling samt jakt på hotade

arter. Motionerna avstyrks bl.a. med

hänvisning till en kommande samlad

redovisning av jaktfrågorna och till pågående

arbete på områdena.

Motionerna

I motionerna 2000/01:MJ914 (m) och 2001/02:MJ525 (m)

yrkande 3 begärs att regeringen lägger fram förslag

om avskaffandet av dubbelregistrering av

licensområde för älgjakt.

Den fria kalvavskjutningen bland älgar bör enligt

motion 2001/02:MJ446 (fp) upphöra och ersättas med

jakt på fjolingar (yrkande 1), och den fria

kalvavskjutningen och vårjakten på rådjur bör

upphöra helt (yrkande 2).

Enligt motion 2001/02:MJ271 (mp) bör förbud

införas för grytjakt på rödräv och grävling.

I motion 2000/01:MJ743 (mp) krävs att jakt på

arter på Artdatabankens hotlista förbjuds (yrkande

3).

Utskottets ställningstagande

I den samlade redovisningen från regeringen om vissa

jaktfrågor torde även komma att ingå de frågor som

tas upp i motionerna under detta avsnitt. Härutöver

gör utskottet följande bedömning.

Som utskottet anfört i föregående avsnitt föreslår

den rennäringspolitiska kommittén i betänkandet En

ny rennäringspolitik (SOU 2001:101) bl.a. att en

särskild utredare skall tillsättas med uppdrag att

så långt det är möjligt klarlägga hur omfattande

samebymedlemmars, markägares och statens rätt till

jakt och fiske är inom olika delar av

renskötselområdet. Betänkandet bereds i

Regeringskansliet. Med hänvisning härtill och till

regeringens kommande redovisning av vissa jaktfrågor

föreslår utskottet att motionerna 2000/01:MJ914 (m)

och 2001/02:MJ525 (m) yrkande 3 lämnas utan vidare

åtgärd.

När det gäller de frågor om fri kalvavskjutning

bland älgar och vårjakt på rådjur som tas upp i

motion 2001/02:MJ446 (fp) får enligt utskottets

mening denna typ av jakt anses befogad med hänsyn

till de skador kalvarna orsakar för jord- och

skogsbruket och på grund av risken för trafikolyckor

med kalvar inblandade. Motionens yrkanden 1 och 2

avstyrks således.

Frågor om träning av hund för grytjakt för

grävling har behandlats av utskottet vid flera

tidigare tillfällen och senast våren 2000 (bet.

1999/2000:MJU17). Utskottet redogjorde då för den

skrivelse till regeringen i juni 1999 där

Jordbruksverket anförde att behovet av grytjakt inte

står i proportion till det lidande som, enligt

verkets bedömning, grävlingar utsätts för då de

deltar i grytanlagsprov. Verket föreslog att träning

och prov för grythundar med levande djur i gryt

eller konstgryt förbjuds. Vidare anfördes att om ett

sådant förbud medför att grytjakt inte kan bedrivas

på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt bör även

jakt med hund under jord förbjudas. Skrivelsen har

remissbehandlats och övervägs för närvarande i

Regeringskansliet. Utskottet har inhämtat att

Statens veterinärmedicinska anstalt den 25 juni 2001

av regeringen ombads att utföra en vetenskaplig

studie av grävlingars stressreaktioner i samband med

grytanlagsprov. En första delrapport kommer att

redovisas inom kort och en slutrapport senast den 1

juni 2003. Med hänvisning till det arbete som

således pågår på området finner utskottet syftet med

motion 2001/02:MJ271 (mp) i väsentlig del

tillgodosett.

Som anförs i motion 2000/01:MJ743 (mp) är jakt

tillåten efter vissa arter som är upptagna på

Artdatabankens hotlista. Naturvårdsverket och

länsstyrelserna följer emellertid noga jaktens och

populationernas utveckling för dessa arter.

Utskottet, som inte är berett att tillmötesgå

motionens krav på ett totalt jaktförbud, förutsätter

att Naturvårdsverket vid behov vidtar de åtgärder

som kan anses påkallade med hänsyn till arternas

fortlevnad och utbredning. Motionens yrkande 3

avstyrks i den mån det inte kan anses tillgodosett.

Ersättning för viltskador

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motioner (m, v, c) om

ersättning för rovdjursskador och om ett

åtgärdsprogram för skador på djur och

produktion vid fäbodbruk med hänvisning till

gällande regler, tidigare ställningstaganden

och pågående arbete på området.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ206 (c) bör regeringen

utreda möjligheterna till ersättning till

jakträttshavare för rovdjursskador (yrkande 3). Full

statlig ersättning bör enligt motion 2001/02:MJ227

(fp) utgå till drabbade tamdjursägare eller andra

för vargens skadegörelse (yrkande 3). I motion

2001/02:MJ248 (m) anförs att även rovdjursskador som

inte är hänförliga till näringsverksamhet bör

ersättas. Full ersättning bör utgå för personskador

och ersättning ges för skadeförebyggande arbete,

t.ex. elstängsling (yrkande 3). Enligt motion

2001/02:MJ394 (c) bör de djurägare som, för att

skydda sina tamdjur mot rovdjur, måste sätta upp

särskilda stängsel för att hålla rovdjuren ute

erhålla större delen av denna extra kostnad i

bidrag. I motion 2001/02:MJ414 (v) begärs ett

särskilt åtgärdsprogram för att uppmärksamma

problemet med otydliga skador på djur och produktion

vid fäbodbruk i samband med viltstörningar (yrkande

1). En utredning bör göras om ett generellt

driftbidrag till fäbodbruk i områden med hög

förekomst av rovdjur (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om den

grundläggande principen att skador av vilt i första

hand skall förebyggas och att detta huvudsakligen

skall ske genom jakt. Beslut om bidrag för

förebyggande åtgärder och ersättning för viltskador

på annat än ren får enligt 11 §

viltskadeförordningen (2001:724) lämnas av

länsstyrelsen. Bidrag och ersättningar får lämnas i

mån av tillgång på medel, dvs. någon rättighet för

enskilda att få vare sig bidrag eller ersättning är

inte föreskriven. För innevarande budgetår har under

anslaget Ersättningar för viltskador m.m. 36

miljoner kronor anvisats för att förebygga skada av

vilt och ersätta sådan skada i den mån den avser

annat än renar. Beloppet är 11 miljoner kronor högre

än vad som anvisades för budgetåret 2001.

Som utskottet konstaterade våren 2001 (bet.

2000/01:MJU9) är bidrag för att förebygga skador ett

viktigt led i rovdjurspolitiken, och bidrag till

rovdjurssäkra elstängsel i områden med fast

vargförekomst har haft en avgörande betydelse för

tamdjursägarnas syn på främst förekomsten av varg

och björn. Genom den ökande inventeringsverksamhet

som förordades i proposition 2000/01:57 Sammanhållen

rovdjurspolitik kommer större kunskap att erhållas

om antalet rovdjur i länen. Inventeringarna kommer

att göra det möjligt att på ett betydligt bättre

sätt än i dag närmare förutsäga var tamdjuren kan

förväntas bli dödade om inte skadeförebyggande

åtgärder vidtas. Utskottet delade regeringens

uppfattning att, liksom hittills, ett fast belopp

bör anvisas för fördelning mellan länen och att

ersättning bör kunna lämnas för skador på tamdjur.

Utskottet ansåg även att systemet med bidrag till

förebyggande åtgärder i princip inte bör förändras.

Detta ställningstagande kvarstår.

När det gäller skador av rovdjur på människan

anförde utskottet att, trots ett i dag väl utbyggt

allmänt försäkringsskydd och goda möjligheter till

kompletterande privat försäkringsskydd, det inte kan

bortses från att sådana skador kan leda till svåra

ekonomiska påfrestningar för den som drabbas. Sådana

konsekvenser av rovdjursförekomsten kunde dessutom

enligt utskottets mening leda till minskat

förtroende för den statliga rovdjurspolitiken.

Utskottet delade regeringens uppfattning så till

vida att utskottet ansåg det värdefullt att frågan

om det ekonomiska ansvaret vid rovdjursangrepp på

människan är föremål för regeringens uppmärksamhet.

När det gäller personskador orsakade av björn

föreslog utskottet emellertid ett tillkännagivande

av innebörd att den tidigare möjligheten till

statlig ersättning för sådana skador bör återinföras

snarast. Som en följd av riksdagens beslut gäller nu

enligt 12 § viltskadeförordningen att länsstyrelsen

efter ansökan får lämna ersättning om en person

dödats eller skadats av björn, om det är uppenbart

oskäligt att den skadelidande själv skall svara för

de kostnader som skadan föranleder. Utskottet har

vidare inhämtat att Naturvårdsverket på regeringens

uppdrag arbetar med inventering av de stora

rovdjuren som en del av miljöövervakningen.

Inventeringarna skall även utformas för björn och

havsörn i syfte att kunna skapa ett mindre

schabloniserat ersättningssystem för skador av dessa

rovdjur. Denna del av uppdraget skall redovisas

senast den 1 juni 2002. Utskottet vill även hänvisa

till proposition 2000/01:57 Sammanhållen

rovdjurspolitik där regeringen anförde att för de

arter för vilka fastställdes etappmål, dvs. järv och

varg, en utvärdering av stammens utveckling och de

eventuella konflikter som uppstått med andra

intressen skall göras när etappmålet är nått. Om

någon av de arter för vilka miniminivåer

fastställdes, dvs. björn, lo och kungsörn, kommer

att understiga miniminivån skall orsakerna

analyseras och åtgärder vidtas. Denna uppgift

ankommer på Naturvårdverket. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna 2001/02:MJ206 (c)

yrkande 3, 2001/02:MJ227 (fp) yrkande 3,

2001/02:MJ248 (m) yrkande 3 och 2001/02:MJ394 (c) i

den mån de inte kan anses tillgodosedda.

I samband med behandlingen av en sammanhållen

rovdjurspolitik (bet. 2000/01:MJU9) anförde

utskottet att det bör finnas samma möjlighet för

länsstyrelserna att lämna bidrag till förebyggande

åtgärder för djur på löst skogsbete som för andra

tamdjur om djuren ingår i näringsverksamhet. Med

hänvisning härtill finner utskottet syftet med

motion 2001/02:MJ414 (v) yrkandena 1 och 2 i allt

väsentligt tillgodosett.

Administrativa frågor

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till gällande regler och

tidigare ställningstaganden avstyrker

utskottet tre motioner (m, fp) om

besittningsskydd vid jakträttsupplåtelse, om

besvärsrätt i vissa jaktärenden och om

beslutsnivån vid skyddsjakt på varg. Fyra

motionsyrkanden om bl.a. medel ur

Jaktvårdsfonden och statlig representation i

de centrala jägarorganisationerna avstyrks

med hänvisning till tidigare beslut i

frågorna. Utskottet avstyrker även ett

motionsyrkande (m) om inrättande av ett

viltforskningsråd.

Motionerna

Motion 2001/02:MJ455 (m) tar upp frågan om

besittningsskydd och rätt till förlängning vid

upplåtelser av jakträtt. Motionären anser att

övergångsreglerna för besittningsskydd bör ändras så

att de endast kan tillämpas under fem år från

ikraftträdandet av ifrågavarande lagändring, dvs.

den 1 januari 2001. Enligt motion 2001/02:MJ454 (m)

är det en brist att jordägaren (jakträttshavaren)

saknar besvärsrätt när det gäller beslut i ett

flertal jaktfrågor. I motion 2001/02:MJ227 (fp)

begärs att beslutsfattandet om vargstammens

reglering flyttas ned så nära de berörda, dvs. de

fast boende, som möjligt (yrkande 6).

Enligt motion 2000/01:MJ911 (m) skall de medel som

inflyter till Jaktvårdsfonden genom det statliga

jaktkortet användas i jägarnas intresse och inte för

Jordbruksdepartementets verksamhet (yrkande 2).

Överflyttandet av registren över jaktkort och

jägarexamen från Svenska Jägareförbundet till

Naturvårdsverket får inte innebära ökade kostnader

(yrkande 3). Enligt motion 2000/01:MJ920 (c) bör

medel ur Jaktvårdsfonden inte användas för

myndighetsuppgifter eller polisiär verksamhet och

för åtgärder vid t.ex. olovligt utsläpp av minkar

(yrkande 4). Den statliga representation i de

centrala jägarorganisationerna bör avskaffas

(yrkande 5).

Enligt motion 2000/01:MJ911 (m) yrkande 1 bör ett

permanent viltforskningsråd med representanter från

etablerade forskningsorgan och från

jägarorganisationerna inrättas vid Naturvårdsverket

(yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I proposition 1999/2000:73 Jaktens villkor föreslog

regeringen bl.a. att reglerna om besittningsskydd

för nyttjanderättshavare till jakt skulle upphävas.

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag (bet.

1999/2000:MJU17). De nya bestämmelserna i jaktlagen

(1987:259) trädde i kraft den 1 januari 2001 och

innebär bl.a. att jakträttsupplåtelser för viss tid

som är ett år eller längre alltid skall sägas upp

för att upphöra att gälla vid avtalstidens utgång.

Om inte någon av parterna säger upp avtalet förlängs

upplåtelsen automatiskt på samma tid som den

ursprungliga upplåtelsetiden, dock längst fem år.

Övergångsbestämmelserna innebär att, i fråga om

upplåtelser som skett före ikraftträdandet, äldre

bestämmelser skall tillämpas, vilket i vissa fall

kan få de konsekvenser som beskrivs i motion

2001/02:MJ455 (m). Utskottet är emellertid inte

berett att ompröva sitt ställningstagande och

tillmötesgå motionären. Ett sådant ställningstagande

skulle dessutom enligt utskottets mening innebära en

icke önskvärd försvagning av de allmänna grunderna

för civilrättsliga avtal. Motionen avstyrks således.

När det gäller frågan om besvärsrätt i vissa

jaktärenden vill utskottet framhålla att med hänsyn

till å ena sidan frågornas art och den korta tid som

frågorna gäller och å andra sidan myndigheternas

handläggningstider en utökad besvärsrätt i många

fall skulle innebära att frågan är inaktuell när

högre instans fattar sitt beslut. Med det anförda

avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ454 (m).

I samband med utskottets behandling våren 2001 av

proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik

uttalade utskottet att Naturvårdsverket även i

fortsättningen bör ha huvudansvaret för omfattningen

av jakten på björn, järv, lo, varg och kungsörn

(bet. 2000/01:MJU9). I vissa fall kunde emellertid

utskottet se fördelar med regionalt beslutsfattande

eftersom erfarenheter och kunskap från lokal nivå

bättre kan komma till användning, och de regionala

myndigheterna har större lokalkännedom och kunskap

om de problem som finns på orten. Utskottet anförde

vidare att ökad närhet till beslutsfattarna kan

innebära större förståelse hos lokalbefolkningen för

de beslut som fattas. De fördelar som finns med

regionalt beslutsfattande har också särskilt stor

betydelse i de fall där det krävs en snabb

beslutsprocess. Utskottet konstaterade även att

länsstyrelsen i län med fasta stammar av rovdjur har

kompetens att hantera en beslutanderätt som stämmer

överens med de övergripande målen för de aktuella

arterna. Genom inrättande av regionala

rovdjursgrupper kommer denna kompetens att

förstärkas ytterligare. Sammantaget delade således

utskottet regeringens uppfattning att

Naturvårdsverket bör ha möjlighet att delegera till

länsstyrelsen att ge tillstånd till skyddsjakt på

enskilda djur som orsakar allvarliga skador eller

olägenheter. Delegation bör för närvarande endast

kunna komma i fråga beträffande arterna björn och

lo, eftersom dessa finns i förhållandevis stora

bestånd. Med det anförda avstyrker utskottet motion

2001/02:MJ227 (fp) yrkande 6 i den mån den inte kan

anses tillgodosedd.

Bidragen till jägarorganisationerna ur

Jaktvårdsfonden bygger numera på preciserade

verksamheter med mål och riktlinjer och utgår i form

av ett grundbidrag och ett medlemsrelaterat bidrag.

Som utskottet uttalade våren 2000 (prop.

1999/2000:73, bet. 1999/2000:MJU17) är det

emellertid på längre sikt angeläget att det

schablonmässigt framräknade bidraget minskar och

ersätts av preciserade uppdrag där ersättningen till

organisationerna bestäms särskilt för varje uppdrag.

Utskottet instämde därmed i de grundläggande

fördelningsprinciper som regeringen redovisade. För

verksamheten skulle fastställas mål och riktlinjer

som fortlöpande kan utvärderas. Även

bidragsgivningen till Svenska Naturskyddsföreningen

borde enligt utskottets mening bygga på preciserade

verksamheter med mål och riktlinjer samt en

uppföljning av att målen nås. Utskottet anförde

vidare att organisationer som Världsnaturfonden och

Sveriges Ornitologiska Förening borde ha möjlighet

att efter ansökan erhålla bidrag ur Jaktvårdsfonden

för särskilt preciserade arbetsuppgifter som bedöms

angelägna inom viltvården. Utskottet, som gjorde

samma bedömning som regeringen om bidragsgivningen

till jägarorganisationerna, konstaterade att, mot

denna bakgrund, bidraget till Svenska

Jägareförbundet skulle minska. Utskottet hade inte

heller något att erinra mot regeringens bedömning

att de ökade resurser som utarbetandet av uppdragen

och uppföljningen skulle komma att kräva skall

finansieras med medel ur fonden. Det anförda innebär

att utskottet avstyrker motionerna 2000/01:MJ911 (m)

yrkandena 2 och 3 samt 2000/01:MJ920 (c) yrkande 4.

Utskottet delade även regeringens uppfattning att

samhällets insyn i Svenska Jägareförbundets och

Jägarnas Riksförbunds verksamhet bör säkerställas

genom att regeringen utser en ledamot i vardera

organisationens styrelse. Därmed avstyrks även

motion 2000/01:MJ920 (c) yrkande 5.

Med anledning av motion 2000/01:MJ911 (m) yrkande

1 om inrättande av ett viltforskningsråd vill

utskottet erinra om den miljöforskningsnämnd som har

inrättats vid Naturvårdsverket med uppgift att

besluta om fördelning av medlen för viltforskning.

Motionen i denna del avstyrks i den mån den inte kan

anses tillgodosedd.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal motioner (m,

c, fp, mp) om bl.a. ett miljömål för djur, om

ändrade regler för skyddsjakt efter rovdjur

och jakt i reservat med hänvisning till

gällande regler, tidigare ställningstaganden

och pågående arbete på dessa områden. På

samma grunder avstyrks även två motioner (mp)

om samernas jakt- och fiskerätt och om

inventering av kungsörnsförekomsten och

ersättning för skador orsakade av kungsörn.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ826 (c) bör ett miljömål för

djur utformas. I motion 2001/02:MJ418 (mp) betonas

vikten av hänsynsfull och långsiktigt hållbar jakt

(yrkande 19). Jaktens betydelse för viltvården

framhålls i motion 2000/01:N385 (m) yrkande 13.

I motion 2001/02:MJ248 (m) anförs att en djurägare

måste kunna skydda och försvara egna djur som

anfalls av rovdjur. I sådan skyddsjakt bör även ingå

möjligheten att förfölja och skjuta rovdjuret efter

ett direkt angrepp (yrkande 2). Motionären i motion

2001/02:MJ227 (fp) anser att samma regler bör gälla

för skydds- och licensjakt på varg som för t.ex.

älg, rådjur och hare (yrkande 5).

Enligt motion 2000/01:K378 (mp) måste omprövning

av samernas jakt- och fiskerätt ske enligt det löfte

som ansvarig minister avgivit och utifrån pågående

utvärderingar (yrkande 14).

Motionären i motion 2000/01:MJ911 (m) framhåller

att jakt i reservat skall kunna utövas om inte

särskilda förhållanden gör jakten direkt olämplig

(yrkande 7).

I motion 2001/02:MJ355 (mp) påtalas behovet av en

heltäckande kungsörnsinventering (yrkande 1) och om

möjlighet till ersättning för skador orsakade av

kungsörn baserad på antalet lyckade häckningar

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Av propositionen Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3) framgår att regeringen kommer att ge

Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram underlag till

ett 16:e miljökvalitetsmål om biologisk mångfald.

Regeringens avsikt är att återkomma till riksdagen

med förslag om ett sådant miljökvalitetsmål och

preciserade delmål senast år 2005. Mot bakgrund

härav bör motion 2000/01:MJ826 (c) lämnas utan

vidare åtgärd.

Statsmakternas mål för den svenska jakt- och

viltvårdspolitiken anges i 4 § jaktlagen (1987:259)

där det stadgas att viltet skall vårdas i syfte att

dels bevara de viltarter som tillhör landets

viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt

förekommer naturligt i landet, dels främja en med

hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig

utveckling av viltstammarna. Enligt 27 § jaktlagen

skall jakten även bedrivas så att viltet inte

utsätts för onödigt lidande och så att människor och

egendom inte utsätts för fara. Härutöver vill

utskottet erinra om att riksdagen vid flera

tillfällen även har uttalat att den biologiska

mångfalden skall bevaras, vilket innebär att de

naturligt förekommande arterna av vilt skall finnas

i livskraftiga bestånd och kunna sprida sig till för

dem naturliga områden. Utskottet har således ingen

annan uppfattning än motionärerna i motion

2001/02:MJ418 (mp) om vikten av en hänsynsfull och

långsiktigt hållbar jakt. Motionen i berörd del bör

inte påkalla någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Även människans ansvar för bibehållandet av en

balanserad viltstam har vid flera tillfällen

betonats av utskottet (se bl.a. bet. 2000/01:MJU9).

Med hänvisning härtill och till vad utskottet i

tillämpliga delar anfört ovan föreslås att motion

2000/01:N385 (m) yrkande 13 lämnas utan vidare

åtgärd.

Frågor om utvidgning av skyddsjakten på rovdjur

behandlades av utskottet våren 2001 (prop.

2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9). Utskottet avvisade

då ett flertal motioner om sådan ändring i 28 §

jaktförordningen (1987:905) att en djurägare skulle

få möjlighet att, utan myndighets beslut, döda ett

rovdjur vid eller omedelbart efter ett direkt

angrepp på tamdjur. Utskottet gjorde den bedömningen

att, inte minst mot bakgrund av att det för vissa

typer av jaktbrott skall räcka med att

gärningsmannen handlat oaktsamt, en ändring i

jaktförordningen i enlighet med motionerna skulle

komma att innebära stora svårigheter när det gäller

att bevisa om ett jaktbrott har begåtts eller om det

varit fråga om tillåten skyddsjakt. Mot denna

bakgrund fann utskottet det inte lämpligt att, i

varje fall för närvarande, ändra förutsättningarna

för skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen.

Utskottet, vars ställningstagande kvarstår,

avstyrker därmed motion 2001/02:MJ248 (m) yrkande 2.

Även en motion om skydds- och licensjakt på varg

behandlades av utskottet våren 2001 (bet.

2000/01:MJU9). Med hänvisning till det föreslagna

etappmålet för vargstammen i Sverige borde enligt

utskottets mening skyddsjakt på varg tillåtas efter

beslut av Naturvårdsverket och då endast i begränsad

omfattning och främst inom renskötselområdet.

Skyddsjakten borde i första hand gälla vargar som

etablerat revir inom för rennäringen särskilt

olämpliga områden. Med det anförda avstyrker

utskottet motion 2001/02:MJ227 (fp) yrkande 5.

Som utskottet anfört tidigare i detta betänkande

föreslår den rennäringspolitiska kommittén bl.a. att

en särskild utredare tillsätts med uppdrag att så

långt det är möjligt klarlägga omfattningen av

samebymedlemmarnas, markägarens och statens rätt

till jakt och fiske inom olika delar av

renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet skall

ägnas åt förhållandena inom den mark som i 1886 års

renbeteslag betecknas som avsatt för samernas bruk

(SOU 2001:101). Betänkandet bereds i

Regeringskansliet. Därmed finner utskottet syftet

med motion 2000/01:K378 (mp) yrkande 14 i allt

väsentligt tillgodosett.

Med anledning av motion 2000/01:MJ911 (m) vill

utskottet erinra om att länsstyrelsen fastställer

skötselplaner med hänsyn till det syfte för vilket

reservatet har avsatts, och i föreskrifterna för

varje reservat anges vilken typ av jakt som är

förbjuden. Enligt vad utskottet erfarit råder i de

flesta naturreservat inte något totalt jaktförbud,

framför allt är jakt efter klövvilt ofta tillåten.

Med det anförda avstyrker utskottet motionens

yrkande 7 i den mån motionsyrkandet inte kan anses

tillgodosett.

I proposition 2000/01:57 Sammanhållen

rovdjurspolitik anförde regeringen att

inventeringsarbetet när det gäller rovdjuren bör ske

med så enhetliga metoder som möjligt och vara

återkommande. Det var enligt regeringen emellertid

inte givet att det kommer att behövas årliga

inventeringar av alla arter i hela landet, utan

inventeringarna bör kunna ske glesare när en viss

stabilitet uppnåtts i bestånden. Regeringen ansåg

även att beståndsövervakningen av rovdjur bör vara

en del av miljöövervakningen. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om att i budgetpropositionen för

år 2001 miljöövervakningen har fått betydande

resursförstärkningar och att fördelning av medel för

miljöövervakningen hanteras av

Miljöövervakningsnämnden. Utskottet vill även erinra

om att Naturvårdsverket på regeringens uppdrag

arbetar med inventering av de stora rovdjuren som en

del av miljöövervakningen. Inventeringarna skall

även utformas för björn och havsörn i syfte att

skapa ett mindre schabloniserat ersättningssystem

för skador av dessa rovdjur. När säkrare

inventeringsuppgifter föreligger bör det enligt

uppdraget vara möjligt att göra en bedömning av en

differentierad ersättning av skador i skilda delar

av renskötselområdet. Denna del av uppdraget skall

redovisas senast den 1 juni 2002. Mot bakgrund av

det anförda finner utskottet syftet med motion

2001/02:MJ355 (mp) yrkandena 1 och 2 i allt

väsentligt tillgodosett.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Skyddsjakt på skarv (punkt 1)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit

Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2000/01:MJ902 yrkande 1,

2000/01:MJ904 yrkande 2, 2000/01:MJ909 yrkande 2,

2000/01:N318 yrkande 3 delvis, 2001/02:MJ214 yrkande

1 och 2001/02:MJ522 yrkande 2 delvis.

Ställningstagande

En av de frågor som är av stor vikt för främst den

bofasta och yrkesverksamma skärgårdsbefolkningen är

minskningen av skarvens skadeverkningar. Enligt vår

mening måste skarvbestånden hållas på en rimlig nivå

och regleras genom traditionell förvaltning utifrån

jaktetiska principer och med tydliga bestämmelser i

form av jakttider och andra villkor för jakten. Det

kan emellertid konstateras att den alltför stora

expansionen av skarv nu hotar den biologiska

mångfalden i flera regioner, och för yrkesfisket

innebär skarvarna ett stort avbräck. Detta talar

enligt vår mening för utvidgad skyddsjakt. Även om

allmän jakt skulle införas bör denna form av

skyddsåtgärder fortfarande tillåtas.

2. Skyddsjakt på säl (punkt 2)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit

Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2000/01:MJ907, 2000/01:MJ911

yrkande 5, 2000/01:MJ916, 2000/01:N318 yrkande 3

delvis, 2001/02:MJ420 yrkande 7 delvis,

2001/02:MJ431, 2001/02:MJ432 och 2001/02:MJ522

yrkande 2 delvis.

Ställningstagande

En fråga av stor vikt för främst den bofasta och

yrkesverksamma skärgårdsbefolkningen är en

begränsning av sälstammens ökning. Enligt vår mening

måste sälbestånden hållas på en rimlig nivå och

regleras genom traditionell förvaltning utifrån

jaktetiska principer och med tydliga bestämmelser i

form av jakttider och andra villkor för jakten.

Sälstammarna längs Sveriges kuster har ökat mycket

kraftigt de senaste åren, och som en direkt följd

härav har fiskenäringen drabbats av allt större

skador orsakade av säl. Särskilt hårt drabbat är det

kustnära fisket utefter norra Östersjökusten, men en

tydlig tendens till skadeökning föreligger även i

andra kustområden. Mot bakgrund härav bör regeringen

snarast införa sådan form av skyddsjakt som redan

förekommer i Finland och på Åland.

3. Ersättning för skador orsakade av säl och

förbud mot skyddsjakt på gråsäl (punkt 3)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ439 yrkandena 2 och 3 samt avslår

motion 2001/02:MJ439 yrkande 1.

Ställningstagande

I förvaltningsplanen för gråsäl konstaterar

Naturvårdsverket att skyddsjakt inte är lösningen på

yrkesfiskets problem med skador på redskap och

förluster av fångster orsakade av gråsäl. Tvärtom

anför verket att lösningen på problemen är redskaps-

och metodutveckling. Mot den bakgrunden är det

enligt min mening av stor vikt att sådana redskap

och fiskemetoder utvecklas som eliminerar eller i

vart fall minskar skadorna av säl. Den

budgetförstärkning avseende ersättning för

viltskador och framför allt skador av säl som har

genomförts de senaste åren bör därför utvärderas och

en analys göras av vilka som är berättigade till

ersättning för sälskador och av ersättningens

storlek.

4. Samordning mellan Sverige och Norge av

jakttider och rättigheter för jakt på ripa

(punkt 6)

av Göte Jonsson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:MJ910.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2000/01:MJ910 (m) har svenska

jägare inte samma möjligheter att bedriva jakt på

ripa i Norge som norska jägare har att jaga ripa i

Sverige. Jakttiden på ripa inleds i Sverige den 25

augusti och i Norge den 10 september, vilket innebär

att norska jägare kan inleda sin ripjakt i Sverige

och fortsätta jakten i Norge när jakttiden infaller

där. Svenska jägare kan inte på samma sätt jaga i

Norge eftersom norska regler begränsar dessa

möjligheter. Härigenom uppstår en snedvridning av

jaktlagstiftningen som enligt vår mening missgynnar

svenska jägarintressen. Regeringen bör därför verka

för ett regelsystem som bättre tillgodoser svenska

jägares intresse av att bedriva ripjakt på samma

villkor som norska jägare.

5. Fri avskjutning av älgkalvar och rådjurskid

m.m. (punkt 10)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:MJ446.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2001/02:MJ446 (fp) kan

kalvskytte och minskade inventeringar av älgstammen

komma att bli förödande för stammens fortbestånd.

Regelbundna inventeringar är nödvändiga för en

korrekt uppfattning om älgstammens storlek och

nivåerna på älgskadorna. Sannolikt pågår en

försvagning av älgstammen på grund av

kalvavskjutningen. Därför måste kapitalkor med kalv

skonas under jakten eftersom kon är det produktiva

djuret som tillsammans med sin kalv ger valuta för

vinterbetet. Eftersom det av flera skäl är svårare

att skjuta en kalv än ett vuxet djur skulle även

risken för skadskjutning minimeras om den fria

kalvavskjutningen upphör. Vid en omställning från

kalvskytte till fjolingskytte förändras älgstammens

sammansättning och färre djur skulle skjutas det

första året medan köttutbyte det andra året skulle

bli ca 10 % högre.

Enligt min mening är det svårt att försvara

vårjakt på rådjur. Starka skäl talar för att berörda

myndigheter bör följa och utvärdera de bestämmelser

som gäller för jakt efter rådjur. Hänsyn bör därvid

tas till de aspekter som berör jaktetik, natur- och

viltvård, trafiksäkerhet, friluftsliv och

turistnäring. De åtgärder som föreslås i motionen

utgör dock inte något hinder för att den fria

kalvavskjutningen och vårjakten på rådjur bör

upphöra.

6. Grytjakt på rödräv och grävling (punkt 11)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ271.

Ställningstagande

I dag bedrivs grytjakt på ett flertal arter men

främst på rödräv och grävling. Denna form av jakt

kan ifrågasättas av flera skäl. Med tanke på den

respekt för villebrådet som måste gälla all jakt bör

grytet kunna vara en fristad för dessa arter.

Jaktformen kan inte heller anses förenlig med en

modern syn på jakten där djuret inte skall utsättas

för onödigt lidande och för så lite stress om

möjligt. Grytjakten som jaktform för rödräv och

grävling bör därför förbjudas.

7. Jakt på hotade arter (punkt 12)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:MJ743 yrkande 3.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2000/01:MJ743 (mp) bör jakt inte

förekomma på de arter som är upptagna på

Artdatabankens hotlista. Fortfarande jagas

emellertid i vårt land rödlistade arter som sädgås

och svärta, båda av hotkategori NT (Nearly

Threatened), dvs. missgynnad. Enligt min mening

måste jakten upphöra på en art så snart den upptas

på Artdatabankens hotlista. Det faktum att arten kan

vara vanlig lokalt kan inte motivera jakt; på samma

sätt som vid listningen måste arten bedömas

nationellt.

8. Utredning om ersättning till jakträttshavare

för skador av rovdjur (punkt 13)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit

Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ206 yrkande 3.

Ställningstagande

Lokala jaktintressen kommer många gånger i konflikt

med ökande rovdjursstammar, och dessa konflikter

skapar ytterligare motstånd mot större

rovdjursförekomst. Ett sätt att minska risken för

denna typ av konflikter skulle kunna vara att

ersätta jakträttshavare för förlorade jaktinkomster

i områden med stor rovdjurstäthet. Detta skulle

exempelvis kunna ske genom inrättande av en särskild

rovdjursskadefond med tydliga regler för ersättning.

Regeringen bör utreda möjligheterna till och

formerna för sådan ersättning.

9. Ersättning för skadeförebyggande arbete och

för rovdjursskador (punkt 14)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit

Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:MJ248 yrkande 3 och 2001/02:MJ394

samt avslår motion 2001/02:MJ227 yrkande 3.

Ställningstagande

Under förutsättning att rimliga

skadeförebyggande åtgärder har vidtagits är

det enligt vår mening naturligt att alla

skador av rovdjursangrepp, även skador som

inte kan hänföras till näringsverksamhet,

skall berättiga till ersättning. Det

framstår som orimligt att t.ex. en riven

ridhäst eller raserade bikupor inte ger rätt

till ersättning. Det är vidare oacceptabelt

att rätten till ersättning skall vara

beroende av storleken på anslaget till det

egna länet. Ersättning bör även lämnas för

de extra kostnader för skadeförebyggande

arbete som uppsättande av elstängsel och

underhåll av dessa stängsel som åsamkas

tamdjursägaren. Hänsyn bör även tas till det

merarbete som kan uppstå till följd av att

djur har skrämts ur inhägnader med

omfattande reparationer och

hopsamlingsarbete som följd. Vi anser även

att personskador på grund av rovdjursangrepp

bör ersättas fullt ut.

10. Skador på djur vid fäbodbruk (punkt 15)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ414.

Ställningstagande

Till fäbodbruk hör ett fritt skogsbete och därmed

större risk för skador av rovdjur. De påtagliga

skador som uppstår när rovdjur dödar eller skadar

tamdjur är lätta att konstatera. Otydliga skador i

form av bl.a. beteendeförändringar, ätstörningar,

kastning och sämre mjölkkvalitet orsakade av

viltstörning är däremot mycket litet uppmärksammade.

Som anförs i motion 2001/02: MJ414 (v) bör ett

särskilt åtgärdsprogram utarbetas för denna typ av

skador.

Beroende på rovdjursförekomsten och önskemålen om

rovdjurens utbredning bör fäbodbruk i områden med

stora rovdjursbestånd kunna erhålla ett generellt

driftsstöd som gör det möjligt att vidta åtgärder i

form av t.ex. vallning för att förebygga viltskador.

De medel som finns tillgängliga vid länsstyrelsen

och inom kulturmiljövården bör kunna användas för

att stödja driften av det kulturhistoriska arv som

fäbodbruket utgör.

11. Besittningsskydd och förlängning vid

jakträttsupplåtelser (punkt 16)

av Göte Jonsson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ455.

Ställningstagande

Trots att riksdagen år 2000 genom ändring i

jaktlagen (1987:259) upphävde reglerna om

besittningsskydd och rätt till tvångsförlängning vid

jakträttsupplåtelse kan de tidigare bestämmelserna

om förlängningsrätt i vissa fall komma att gälla i

ytterligare 50 år. Som anförs i motion 2001/02:MJ455

(m) bör övergångsbestämmelserna ändras så att de

endast kan tillämpas under fem år från

ikraftträdandet av lagändringen, dvs. från den 1

januari 2001. Regeringen bör återkomma med förslag

om lagändring i enlighet med motionen.

12. Besvärsrätten för beslut i jaktärenden

(punkt 17)

av Göte Jonsson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ454.

Ställningstagande

Den enskilde jordägarens rätt att utöva jakt och

skydda sin skog och sin gröda mot viltskador är

civilrättsliga rättigheter av stor principiell och

ekonomisk betydelse för den enskilde

fastighetsägaren. Oaktat dessa förhållanden och vad

som anges i artikel 6 i Europakonventionen om rätt

till domstolsprövning saknar jordägaren

(jakträttshavaren) besvärsrätt i flera viktiga

avseenden. I 54 § jaktlagen (1987:259) stadgas att

länsstyrelsens beslut enligt 33 § samma lag, dvs.

reglerna för älgjakten, får överklagas i fråga om

registrering av licensområde men för övriga beslut

enligt paragrafen saknas besvärsrätt. Detta innebär

att länsstyrelsens beslut om bl.a. älgtilldelning

och jakttid inte kan prövas i domstol. Detta

förhållande strider enligt vår mening mot

grundlagen. Regeringen bör återkomma med förslag om

lagändring i enlighet med motionen.

13. Beslutande myndighet för skyddsjakt på varg

(punkt 18)

av Göte Jonsson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit

Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ227 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör beslut om vargstammens

reglering fattas så nära de berörda, dvs. de fast

boende, som möjligt. Länsstyrelsen bör som central

myndighet kunna fatta sådana beslut men besluten

skall också kunna delegeras till kommunal nivå i så

många fall som möjligt.

14. Medel ur Jaktvårdsfonden (punkt 19)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund

(fp) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:MJ911 yrkande 2 och delvis motion

2000/01:MJ920 yrkande 4.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening av vikt att de medel som

inflyter genom det statliga jaktkortet verkligen

används för ändamål som främjar jägarnas intressen.

De möjligheter för Jordbruksdepartementet att

finansiera sin verksamhet med dessa medel som

aviserades i proposition 1999/2000:73 Jaktens

villkor avvisar vi bestämt. Det måste även

ifrågasättas om medel ur Jaktvårdsfonden skall kunna

används för polisiär verksamhet och åtgärder vid

t.ex. olovligt utsläpp av minkar.

15. Statlig representation i

jägarorganisationerna (punkt 21)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:MJ920 yrkande 5.

Ställningstagande

I samband med behandlingen av proposition

1999/2000:73 Jaktens villkor beslutade riksdagen att

regeringen skall ha rätt att utse en ledamot i

Svenska Jägareförbundets och Jägarnas Riksförbunds

styrelser. Vare sig i propositionen, i utskottets

betänkande 2000/01:MJU17 eller i den efterföljande

debatten framfördes några hållbara argument för

denna nya ordning. Enligt vår mening bör möjligheten

till statlig representation i de centrala

jägarorganisationerna avskaffas.

16. Miljömål för djur (punkt 23)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:MJ826.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2000/01:MJ826 (c) är det är en

uppenbar brist att ett miljökvalitetsmål för fåglar

och andra djur saknas bland de 15 miljökvalitetsmål

som riksdagen tidigare har fastställt. Detta är

enligt vår mening ett märkligt förbiseende. Ingen

kan sväva i tvivelsmål om att en av vårt lands mest

värdefulla och hållbara resurser är våra djur och

fåglar, förutsatt att de får det skydd och den

skötsel som behövs för en hållbar utveckling. Vi

ansluter oss således till motionens yrkande att

riksdagen bör fastställa ett sextonde

miljökvalitetsmål, Ett rikt djur- och fågelliv.

17. Hänsynsfull och långsiktigt hållbar jakt

(punkt 24)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:MJ418 yrkande 19.

Ställningstagande

Enligt min mening bör dagens viltvård ersättas med

faunavård och omfatta alla vilda arter. Jakten måste

vara hänsynsfull, reglerad och långsiktigt hållbar

och anpassas till populationerna av de arter man

vill jaga och till deras utveckling över tid och

rum. Jakten skall även ta hänsyn till de arter som

är beroende av arter som jagas, t.ex. jaktfalkens

beroende av ripan som födodjur. Om jakt kan hota en

arts fortbestånd skall ingen jakt få förekomma på

hotade rödlistade arter eller på arter vars

populationer minskar kraftigt, och jakt under vår

och sommar, då flytt och reproduktion sker, skall

inte vara tillåten. Jag tar även avstånd från alla

typer av jakt som innebär stor risk för lidande för

det jagade djuret. Jakten skall vidare utformas

utifrån ett ekologiskt perspektiv där

naturvårdsintressena ges större inflytande än

jaktintressena, och rovdjursstammarna skall tillåtas

öka till livskraftiga populationer. För att såväl

biologisk mångfald som långsiktig ekologisk

hållbarhet skall kunna säkerställas skall jakttider

och antal djur som får skjutas omprövas årligen och

baseras på inventeringar Som anförs i motion

2001/02:MJ418 (mp) bör ett svenskt faunaråd bildas.

Rådet, som bör bestå av representanter för

naturvårdsorganisationerna, jägarkåren,

djurrättsrörelserna och viltforskarna i lika delar,

bör ha till uppgift att se över jaktens praktiska

och etiska aspekter och vara rådgivande om jakttider

och jaktformer.

18. Jaktens betydelse för viltvården (punkt 25)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:N385 yrkande 13.

Ställningstagande

Jakt- och viltupplevelser utgör i dag en omfattande

folkrörelse men, vilket anförs i motion 2000/01:N385

(m), har en ännu större potential. De svenska

viltstammarna av älg, rådjur, björn m.fl. har en

stark dragningskraft för såväl jägare som för dem

som endast vill uppleva mötet med det vilda. Flera

breda attitydundersökningar visar att den vilda

faunan representerar ett av de viktigaste

naturvärdena för en stor majoritet av befolkningen.

Vården av viltstammarna är därför att betrakta som

en i vid mening gemensam angelägenhet. I denna vård

är det enligt vår mening viktigt att framhålla jakt

och beskattning av viltet som en mycket viktig

beståndsdel. Det är mot denna bakgrund angeläget att

de tendenser till antijaktrörelser som förekommer

bemöts med saklig information om jaktens betydelse

för starka och uthålliga viltstammar. Våren 2000

fattade riksdagen beslut med anledning av

proposition 1999/2000:73 Jaktens villkor. Beslutet

innebar bl.a. att det numera är möjligt att genom

lagen om viltvårdsområden tvinga in en markägare i

ett sådant område. Medlemskapet kan då komma att

innebära ett betydande intrång i förfogandet över

jakträtten. Vi anser att samarbete i viltvårdsfrågor

över ägogränser är naturligt och bra, men ett sådant

samarbete måste ske på frivillig väg. Den

inskränkning av äganderätten som beslutet innebär

utgör ett allvarligt hinder för utveckling av den

landsbygdsturism som enligt vår mening kan bli till

gagn för dem som bor i glesbygd. Sedan ett antal år

kan alla jägare köpa jaktkort för småviltsjakt på

statens mark ovan odlingsgränsen. Av intäkterna från

denna jakt går ca 70 % till samerna och 30 % till

rennäringsenheten vid de nordliga länsstyrelserna.

Denna jakt, huvudsakligen på ripa, har varit och är

mycket omdebatterad. Samerna har t.ex. starka

invändningar mot jakten då den påstås inkräkta på

renskötseln, och miljödebattörer anser att beståndet

av ripa hotas. Enligt vår mening är kritiken

överdriven och vi är beredda att verka för att denna

möjlighet till jakt skall bestå. Det är dock rimligt

att en utvärdering görs i syfte att undersöka om

villkoren för denna jakt behöver förändras.

19. Utvidgad skyddsjakt på rovdjur (punkt 26)

av Göte Jonsson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit

Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2001/02:MJ248 yrkande 2 samt avslår

motion 2001/02:MJ227 yrkande 5.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2001/02:MJ247 (m) bör

regionala eller lokala myndigheter få möjlighet att

besluta om skyddsjakt och andra åtgärder i fråga om

samtliga rovdjur när lokala problem uppstår bl.a. i

form av rivna tamdjur. Det måste således vara

tillåtet att skjuta rovdjur som vållar stora lokala

problem. Eftersom det enligt vår mening vore

oacceptabelt att tvinga djurägare att bevittna hur

djur rivs och skadas utan möjlighet att ingripa

måste djurägare också ges möjlighet att skydda och

försvara egna djur som anfalls av rovdjur.

Regeringen bör återkomma med förslag om lagändring i

enlighet med motionens yrkande 2.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riskdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Jakttider på tjäder, orre och järpe och

skyddsjakt på vissa fågelarter (punkterna 7

och 8)

2.

av Maria Wetterstrand (mp).

I betänkandet behandlas ett antal motioner från

Miljöpartiet de gröna som berör jakttider och

skyddsjakt på vissa fågelarter. Vi vill genom detta

särskilda yttrande påpeka problemen med dagens

situation men vi reserverar oss inte utan

förutsätter att regeringen och Naturvårdsverket tar

dessa problem på allvar vid den återkommande

översynen av regleringar av jakt och jakttider.

Jakten på tjäder, järpe och orre är allmän och

jakttiderna generösa. Det kan ifrågasättas om det är

rimligt att tillåta jakt på arter där populationerna

minskar så kraftigt som för dessa. Vad skälet till

minskningen är har ingen betydelse; det är fråga om

försiktighet. För ca 20 år sedan var orrbubblet i

Sörmlands skogar starkt och vanligt. En vårvandrare

på Sörmlandsleden vaknade till det härliga ljudet.

Så är det inte längre. Nu får man leta efter

fåglarna. Tillbakagången är mycket påtaglig.

Alla svenska småfåglar utom koltrast, björktrast,

stare, gråsparv och pilfink är fredade. Det är

underligt att just de har blivit kvar och det kan

verkligen ifrågasättas om jakten är nödvändig.

Jakten kallas skyddsjakt och är i flera fall

tillåten under häckningstid, vilket torde vara

etiskt oförsvarbart. Vi anser att det borde vara

dags att freda även dessa småfåglar.

Att skjuta småfågel stämmer inte med dagens syn på

djur och natur. Dessutom härrör denna skyddsjakt

från en tid när populationerna av fågelarterna var

större och då säd hanterades annorlunda och mer

öppet än i dag. Några stora sanitära problem torde

just inte de fågelarter utgöra för vilka skyddsjakt

finns.

Skyddsjakten strider i dag också mot EU:s art- och

habitatdirektiv och mot fågeldirektivet. Det är inte

etiskt att skjuta föräldrar till värnlösa

fågelungar. Det stämmer inte heller med andra

bestämmelser i jaktlagen, till exempel 27 §, som

säger att jakten skall bedrivas på ett sådant sätt

att viltet inte utsätts för onödigt lidande. I det

här fallet får även eventuella ungar ses som

villebråd, och de utsätts för lidande om en förälder

försvinner, eftersom det är mycket svårt för en

ensam förälder att klara ungarnas matbehov.

Trots att arten svärta går tillbaka får den jagas.

Jakten sker under häckningstid, vilket strider mot

EU:s fågeldirektiv. Svärta finns också med i den nya

rödlistan från 2000. Vår allmänna inställning är att

arter på hotlistan över huvud taget inte skall få

jagas.

Jakttiden för morkulla har förändrats i positiv

riktning. Undersökningar tyder emellertid på att

även dagens jakttid kan vara olämplig. Även denna

jakttid infaller under häckningstid eftersom vissa

honor lägger två kullar och den sista kullen inte är

flygg före den 21 augusti. Vi förutsätter att

regeringen överväger att flytta fram startdatum för

morkulljakten ytterligare.

2. Utredning om ersättning till jakträttshavare

för skador av rovdjur och ersättning för

skadeförebyggande arbete och för

rovdjursskador (punkterna 13 och 14)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Den grundläggande principen att skador av vilt i

första hand skall förebyggas och att detta

huvudsakligen skall ske genom jakt kan inte

tillämpas när det gäller de stora rovdjuren.

Särskilt järv- och vargbestånden är i dagsläget så

små att varje form av jakt kan ge förödande

konsekvenser för rovdjursstammarnas möjlighet att

återhämta sig och existera i livskraftiga bestånd.

Problemet kvarstår dock genom att rovdjur i vissa

områden orsakar skador på tamdjur. Om inte

ersättningsnivåerna för viltskador höjs så att de

verkligen täcker de ekonomiska förluster som drabbar

tamdjursägare i dessa områden, är risken stor för

att den illegala jakten ökar i omfattning. Om den

acceptans som finns för rovdjuren skall kunna

bibehållas och utökas måste ersättningsnivåerna för

rovdjursskador höjas. Mot den bakgrunden kommer det

i framtiden att finnas behov av ökade anslag för

ersättning för såväl förebyggande åtgärder som för

viltskador.

3. Inventering av kungsörnsstammen m.m. (punkt

29)

av Maria Wetterstrand (mp).

Miljöpartiet de gröna anser att det är angeläget att

såväl inventeringar som ett annat ersättningssystem

för skador orsakade av kungsörn kommer till stånd.

Ersättningen för skador orsakade av kungsörn måste,

i likhet med ersättningen för skador av järv, varg

och lo, utgå efter antalet föryngringar. Först då

blir det angeläget att värna kungsörnen inom

samebyn. Som det är i dag utgår ersättning oavsett

om det finns häckande örn och oavsett om paret

tjuvjagas och i värsta fall dödas under

häckningssäsongen.

Förutsättningen för ett annat ersättningssystem är

kunskap om var örnarna häckar. En heltäckande

kungsörnsinventering är alltså nödvändig för att

komma till rätta med den negativa trend för arten

som vi har i dag i landet. Sveriges Ornitologiska

Förening, SOF, har många medlemmar som på ideell

basis inventerat olika arter, däribland kungsörn.

Här finns ett stort kunnande, som kan tas till vara

bättre än i dag. Dessa inventeringar bör samordnas

av länsstyrelserna.

Vi har nu valt att inte reservera oss i frågan men

vill ändå påpeka problemet. Vi anser också att detta

arbete kan inledas utan något riksdagens beslut.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en omprövning

av samernas jakt- och fiskerätt måste ske enligt

det löfte som ansvarig minister avgivit och

utifrån pågående utvärderingar.

2000/01:MJ743 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt på hotade

arter.

2000/01:MJ826 av Åke Sandström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om angelägenheten av att ett

miljömål för djur och fåglar utformas.

2000/01:MJ902 av Nils Fredrik Aurelius och Leif

Carlson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten

av storskarv bör utvidgas.

2000/01:MJ903 av Jeppe Johnsson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsjakt på

sädgås, kanadagås och grågås vid fält med

vallodling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsjakt på

grågås i samma utsträckning som nu gällande

bestämmelser för sädgås.

2000/01:MJ904 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsåtgärder på

skarv.

2000/01:MJ907 av Per-Richard Molén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av jakt på säl.

2000/01:MJ909 av Christel Anderberg och Henrik

Westman (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsåtgärder mot

skarv.

2000/01:MJ910 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att samma regler skall gälla för

svenska och norska jägare under ripjakten med

avseende på startdatum och rättigheter för jakt.

2000/01:MJ911 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om viltforskningsråd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medel ur

Jaktvårdsfonden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om register över

jaktkort och jägarexamen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt på säl.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt i reservat.

2000/01:MJ913 av Anders Sjölund och Ola Sundell (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett

försök med lokal förvaltning av småviltsjakten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

samordnad starttid för småviltsjakten i de tre

nordligaste länen.

2000/01:MJ914 av Anders Sjölund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett

regeringsinitiativ avseende avskaffandet av

dubbelregistrering av licensområde för älgjakt.

2000/01:MJ916 av Anders Sjölund och Olle Lindström

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att regeringen

skyndsamt återkommer med en redovisning av hur

jakten på säl skall bedrivas.

2000/01:MJ917 av Hans Stenberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att reglera

fågeljakten i de svenska fjällen genom samordning av

jakttiden med Norge, jaktguider för utländska jägare

och olika typer av jaktkort.

2000/01:MJ920 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om användandet av

medel ur Jaktvårdsfonden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

ordningen med statlig representation i de centrala

jägarorganisationerna.

2000/01:N318 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skärgårdsfiskarnas

möjligheter att hålla skarv- och sälbeståndet på

en för näringen acceptabel nivå.

2000/01:N385 av Bo Lundgren m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jaktens betydelse

för viltvården.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:MJ206 av Kenneth Johansson (c):

3. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheter till ersättning till

jakträttsinnehavare för rovdjursskador.

2001/02:MJ214 av Nils Fredrik Aurelius och Leif

Carlson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten

av storskarv bör utvidgas.

2001/02:MJ227 av Runar Patriksson (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning till

drabbade djurägare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skydds- och

licensjakt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beslutsnivån.

2001/02:MJ248 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser

(m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om skyddsjakt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om ersättning för

skada och skadeförebyggande arbete.

2001/02:MJ271 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om grytjakt på rödräv och

grävling.

2001/02:MJ276 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakttider på

tjäder, orre och järpe.

2001/02:MJ281 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jakt på koltrast, stare,

björktrast, gråsparv och pilfink.

2001/02:MJ355 av Gudrun Lindvall (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

heltäckande kungsörnsinventering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning för

kungsörn i förhållande till antalet lyckade

häckningar.

2001/02:MJ394 av Birgitta Carlsson och Åke Sandström

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att de djurägare som för

att skydda sina tamdjur mot rovdjur måste sätta upp

särskilda stängsel för att hålla ute rovdjuren skall

erhålla större delen av denna extra kostnad i

bidrag.

2001/02:MJ414 av Owe Hellberg (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett särskilt

åtgärdsprogram för att uppmärksamma problemet med

otydliga skador på djur och produktion vid

fäbodbruk i samband med viltstörningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda ett

generellt driftbidrag till fäbodbruk i områden med

hög förekomst av rovdjur.

2001/02:MJ418 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hänsynsfull och

långsiktigt hållbar jakt.

2001/02:MJ420 av Göte Jonsson m.fl. (m):

7. (delvis) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om jakt på

säl och skarv.

2001/02:MJ431 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om jakt på säl.

2001/02:MJ432 av Olle Lindström och Anders Sjölund

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att regeringen

skyndsamt återkommer med en redovisning av hur

reglerad jakt på säl skall bedrivas.

2001/02:MJ439 av Gudrun Lindvall (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stoppa jakten

på säl.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

budgetförstärkningarna på anslag 42:6 Ersättning

för viltskador, innan diskussion om skyddsjakt

återupptas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en analys över

vilka som skall ha ersättning för sälskador och

storleken på ersättningen.

2001/02:MJ441 av Gudrun Lindvall (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jakttid på svärta.

2001/02:MJ446 av Harald Nordlund (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den fria

kalvavskjutningen bland älgar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vårjakt på rådjur.

2001/02:MJ454 av Carl G Nilsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om överklagningsrätt av beslut

i jaktfrågor.

2001/02:MJ455 av Carl G Nilsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om besittningsskydd och

förlängningsrätt vid jakträttsupplåtelser.

2001/02:MJ512 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jakt på morkulla.

2001/02:MJ522 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reglering av

skarv- och sälbeståndet.

2001/02:MJ525 av Anders Sjölund (m):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring vad gäller dubbelregistrering

av älgjakt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokal förvaltning.