Bet. 2001/02:MJU22

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU22

Riksdagens revisorers förslag angående statensstyrning av livsmedelstillsynen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers

förslag (2001/02:RR19) om statens styrning av

livsmedelstillsynen jämte två följdmotioner med

sammanlagt fem yrkanden. Utskottet instämmer i vad

revisorerna anfört och förordar med anledning av

revisorernas förslag och överväganden att

Livsmedelsverket i sin årsredovisning redovisar dels

Europeiska kommissionens synpunkter på

livsmedelstillsynen i Sverige, dels de åtgärder som

verket har vidtagit med anledning av kommissionens

kritik. Vidare tillstyrker utskottet förslagen om en

översyn av finansierings- och avgiftssystemet och om

redovisning av kostnaderna för livsmedelstillsynen.

Utskottet ansluter sig till revisorernas förslag om

avskaffande av kravet att tillsynsmyndigheterna

skall fastställa företagens egenkontrollprogram, om

en översyn av Livsmedelsverkets uppgifter och om

avskaffande av länsstyrelsernas uppgifter enligt

livsmedelslagen (1971:511). Utskottet tillstyrker

också revisorernas förslag om sådan ändring i

livsmedelslagen att kommunernas möjligheter att

samverka underlättas liksom att tillsynsansvaret i

en kommun kan överföras till Livsmedelsverket. Även

de förslag som syftar till förbättrad rapportering

tillstyrks liksom ett uppdrag till Livsmedelsverket

att utarbeta vägledningar om sanktioner,

offentliggöra resultat från inspektioner och sprida

information om rättsfall. I likhet med revisorerna

anser utskottet att det inte finns tillräckliga

motiv för att överväga en radikalt förändrad

ansvarsfördelning mellan stat och kommun när det

gäller livsmedelstillsynen. Slutligen tillstyrker

utskottet att lämpligheten av att representanter för

vissa branschorganisationer ingår i

Livsmedelsverkets styrelse bör övervägas i samband

med en översyn av verkets uppgifter.

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast

en bordläggning.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Europeiska kommissionens utvärderingar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om Europeiska

kommissionens utvärderingar. Riksdagen bifaller

därmed Riksdagens revisorers förslag punkt 1.

2. Finansierings- och avgiftssystemet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om finansierings- och

avgiftssystemet. Riksdagen bifaller därmed

Riksdagens revisorers förslag punkt 2 och avslår

motion 2001/02:MJ41 yrkande 3.

3. Redovisning av kostnaderna

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om redovisning av

kostnaderna. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens

revisorers förslag punkt 3.

4. Tydliggörande av företagens ansvar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om tydliggörande av

företagens ansvar. Riksdagen bifaller därmed

Riksdagens revisorers förslag punkt 4.

5. Livsmedelsverkets styrning och

uppföljning

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om Livsmedelsverkets

styrning och uppföljning. Riksdagen bifaller

därmed Riksdagens revisorers förslag punkt 5.

6. Länsstyrelsernas uppgifter

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om länsstyrelsernas

uppgifter. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens

revisorers förslag punkt 6.

7. Kommunernas resurser

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om kommunernas

resurser. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens

revisorers förslag punkt 7 och avslår motion

2001/02:MJ41 yrkande 2.

8. Förbättrad rapportering

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om förbättrad

rapportering. Riksdagen bifaller därmed

Riksdagens revisorers förslag punkt 8.

9. Sanktioner

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om sanktioner.

Riksdagen bifaller därmed Riksdagens revisorers

förslag punkt 9.

10. Ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ41

yrkande 1 och 2001/02: MJ42.

Reservation 1 (fp)

11. Övriga frågor

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om Livsmedelsverkets

styrelse. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens

revisorers förslag punkt 10.

Stockholm den 28 maj 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Kaj Larsson (s), Jonas Ringqvist (v), Ingvar

Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),

Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s),

Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Maria

Wetterstrand (mp), Lars Lindblad (m), Willy Söderdal

(v), Birgitta Carlsson (c) och Lennart Kollmats

(fp).

2001/02

MJU22

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Livsmedelslagstiftningens syfte är att skydda

konsumenternas hälsa genom säkra livsmedel och

redlighet i handeln med livsmedel. I lagstiftningen

är företagens ansvar tydligt. Företagen ansvarar för

att de produkter som tillverkas och saluhålls

uppfyller angivna krav så att människor inte blir

sjuka av den mat de konsumerar. Det är förenat med

sanktioner att bryta mot reglerna. Offentlig tillsyn

innebär att se till att företagen följer

livsmedelslagstiftningens bestämmelser. Ansvaret för

livsmedelstillsynen i Sverige är i dag delat mellan

stat och kommun. Senast riksdagen fattade ett mer

genomgripande beslut om livsmedelstillsynen var år

1989 (prop. 1988/89:68, bet. 1988/89: JoU14).

Ansvaret för tillsynen ankommer på

Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna.

Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet med

ansvar för ledning och samordning av

livsmedelstillsynen. Verket har också ansvar för

tillsynen över ca 600 större livsmedelsanläggningar,

inklusive slakterier. Länsstyrelserna skall svara

för den närmare tillsynen inom länet, främst genom

att följa och stödja kommunernas arbete. Kommunerna

ansvarar för tillsynen av ca 52 000 objekt, dvs.

närmare 99 % av anläggningarna.

Livsmedelstillsynen karakteriseras av ett

omfattande regelverk och ett komplicerat

finansierings- och avgiftssystem och har under de

senaste åren varit föremål för ett omfattande

utredningsarbete som bl.a. har innefattat hur

tillsynen skall finansieras och organiseras. Några

beslut har dock inte fattats med anledning av de

förslag som har lämnats av olika utredningar. De

frågor som framför allt har diskuterats är hur

tillsynen skall finansieras och organiseras.

Efter förslag från finansutskottet den 18 maj 2000

(prot. 1999/2000:27.9) inledde Riksdagens revisorer

en granskning av statens styrning av verksamheter

som bedrivs i kommunerna. Granskningen omfattar tre

delar, nämligen livsmedelstillsynen, skolan och

äldreomsorgen. I Riksdagens revisorers rapport Hur

styr staten livsmedelstillsynen? (2001/02:7), som

publicerades i december 2001, behandlas den

offentliga livsmedelstillsynen med särskild

inriktning på statens styrning av den kommunala

tillsynen. Rapporten innehåller en samlad

redovisning och analys av resultatet av den statliga

styrningen och är samtidigt en uppföljning av

revisorernas tidigare granskning från år 1994/95

(förslag 1994/94:RR8). Syftet med revisorernas

granskning var att belysa hur statliga

styrinstrument har använts för att säkerställa

önskvärda resultat vad gäller den kommunala

livsmedelstillsynen. Häri ingår frågan om vilka

möjligheter staten har att vidta åtgärder med

anledning av rapporterade brister inom den kommunala

livsmedelstillsynen. Remissinstanserna har i allt

väsentligt tillstyrkt revisorernas förslag. Det

finns dock delade meningar om revisorernas förslag

om avgiftssystemet, den nuvarande

ansvarsfördelningen mellan stat och kommun samt

Livsmedelsverkets möjligheter att påverka och följa

upp den kommunala verksamheten.

I den nu aktuella rapporten, Statens styrning av

livsmedelstillsynen (2001/02:RR19), har Riksdagens

revisorer utformat sina slutgiltiga

ställningstaganden i förslag till riksdagen bl.a.

vad gäller finansierings- och avgiftssystemet,

Livsmedelsverkets styrning och uppföljning samt

kommunernas resurser. Revisorernas förslag återfinns

i bilagan.

Med anledning av rapporten har två motioner med

sammanlagt fem yrkanden väckts. Förslagen i

motionerna återges i bilagan.

I ärendet har utskottet inhämtat information av

representanter för Statens livsmedelsverk.

Förslagets huvudsakliga innehåll

Den svenska lagstiftningen på livsmedelsområdet är i

hög grad harmoniserad med EU:s

livsmedelslagstiftning. Däremot råder en betydande

frihet för medlemsländerna vad gäller finansiering

och organisation. I granskningen av statens styrning

av livsmedelstillsynen konstaterar Riksdagens

revisorer att staten inte styr eller påverkar

verksamheten i önskvärd utsträckning. Riksdagen har

delegerat till regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att utfärda närmare

bestämmelser om lagens tillämpning. Regeringen har i

sin tur lämnat långtgående befogenheter till

Livsmedelsverket att leda och samordna

livsmedelstillsynen i Sverige. Livsmedelsverket har

t.ex. rätt att återta tillsynsansvaret för

anläggningar från kommunerna och att genomföra

normerande inspektioner i kommunerna.

Revisorerna har konstaterat att Livsmedelsverket i

ringa utsträckning använder de befogenheter som

regeringen har delegerat till verket.

Livsmedelsverket har i stället riktat skarp kritik

mot de kommunala tillsynsmyndigheterna för bristande

tillsyn och har föreslagit att livsmedelstillsynen

skall förstatligas.

Revisorerna konstaterar i sin rapport att

finansierings- och avgiftssystemet har betydande

brister, vilka motverkar att tillsynen kan utövas

utifrån det behov som finns. Det saknas också

incitament för företag att följa gällande regelverk.

Enligt granskningen har regeringen ett underlag

som tydligt visar på behovet av ändring av

finansierings- och avgiftssystemet. Revisorerna

anser att en grundläggande förändring av systemet

behövs.

Utskottets överväganden

Europeiska kommissionens

utvärderingar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att regeringen bör uppdra åt Livsmedelsverket

att i sin årsredovisning redovisa dels

kommissionens synpunkter på

livsmedelstillsynen i Sverige, dels de

åtgärder som verket har vidtagit med

anledning av kommissionens kritik.

Revisorernas förslag

Europeiska kommissionen övervakar genom

utvärderingar medlemsländernas efterlevnad av det

gemensamma regelverket. Kommissionens utvärderingar

av den svenska livsmedelstillsynen visar att såväl

Livsmedelsverkets som kommunernas tillsyn har

brister vad gäller tillsynsfrekvens,

tillvägagångssätt och resurser. Enligt kommissionen

är orsaken till variationen i kommunernas

tillsynsverksamhet bl.a. bristande styrning från

Livsmedelsverket, och kommissionen anser att

Livsmedelsverkets styrning kan förbättras.

Livsmedelsverket kritiseras också för styrningen av

besiktningsveterinärsorganisationen som ligger inom

verkets egen organisation.

Riksdagens revisorer delar inte Livsmedelsverkets

uppfattning att kommissionens kritik generellt

redovisas på ett teknisk och detaljerat sätt. Enligt

revisorernas mening hindrar inte heller förordningen

om årsredovisning och budgetunderlag

Livsmedelsverket från att redovisa kommissionens

kritik i verkets årsredovisning (2000:605). I

redovisningen bör verket även redogöra för de

åtgärder som vidtas med anledning av kritiken.

Revisorerna anser att kommissionens utvärderingar

av livsmedelstillsynen i Sverige har stort

informationsvärde. En utomstående granskning av

livsmedelstillsynen i Sverige bör vara av betydelse

för regeringens uppföljning och prövning av

verksamheten.

Revisorerna föreslår att regeringen uppdrar åt

Livsmedelsverket att i sin årsredovisning redovisa

dels kommissionens synpunkter på livsmedelstillsynen

i Sverige, dels de åtgärder som verket har vidtagit

med anledning av kommissionens kritik.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis kan utskottet konstatera att EU:s

lagstiftning inom livsmedelstillsynen är mycket

omfattande, och endast inom området livsmedel hade

fram till hösten 2001 ett sjuttiotal olika direktiv

utfärdats. Därutöver förekommer förordningar och

beslut inom andra områden som påverkar

livsmedelstillsynen. Lagstiftningen är dessutom svår

att överblicka och stadd i ständig förändring.

Härtill kan läggas att lagstiftningen anses

komplicerad och inte i alla delar konsekvent. Dessa

problem har också uppmärksammats av kommissionen som

år 1999 presenterade en s.k. vitbok med förslag som

bl.a. syftar till att lösa problemen inom

livsmedelslagstiftningen. I vitboken aviserar

kommissionen att den kommer att lägga fram förslag

om ny livsmedelslagstiftning.

När det gäller kommissionens utvärderingar av den

svenska livsmedelstillsynen delar utskottet

revisorerna uppfattning att utvärderingarna har

stort informationsvärde och bör kunna vara av

betydelse för regeringens uppföljning och prövning

av verksamheten. Som revisorerna anför bör

regeringen uppdra åt Livsmedelsverket att i sin

årsredovisning redovisa dels kommissionens

synpunkter på livsmedelstillsynen i Sverige, dels de

åtgärder som verket har vidtagit med anledning av

kommissionens kritik. Detta bör ges regeringen till

känna.

Finansierings- och avgiftssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att regeringen bör vidta sådana åtgärder att

finansierings- och avgiftssystemet kan skapa

incitament för verksamhetsutövare att följa

gällande regelverk och ge

tillsynsmyndigheterna förutsättningar att

anpassa sina resurser efter behovet av

tillsyn. Regeringen bör även utarbeta ett

förslag som innebär att överföringen av medel

från kommunerna till Livsmedelsverket upphör.

Därmed finner utskottet motion MJ41 (c)

yrkande 3 tillgodosedd.

Revisorernas förslag

Revisorerna framhåller som angeläget att

finansierings- och avgiftssystemet reformeras från

grunden. Avgiftssystemet bör skapa incitament för

verksamhetsutövare att följa gällande regler och ge

tillsynsmyndigheterna förutsättningar att

kontrollera att företagen följer dessa regler.

Enligt revisorerna bör regeringen även behandla

möjligheterna att förenkla nuvarande system.

Dessutom bör regeringen utarbeta ett förslag som

innebär att överföringen av medel från kommunerna

till Livsmedelsverket upphör.

Revisorerna anser att motiven för en reformerad

avgiftsfinansiering har stärkts efter

remissbehandlingen av revisorernas rapport 2001/02:7

Hur styr staten livsmedelstillsynen? Bland annat

Livsmedelsverket har i sitt remissvar framhållit att

livsmedelstillsynen behöver få utökade resurser.

Även kommissionen har i sina utvärderingar av

livsmedelstillsynen i Sverige påtalat bristande

resurser för tillsynen. Regeringen bör därför

utarbeta ett förslag för riksdagen som grundas på

förslagen i betänkandet Livsmedelstillsynen i

Sverige (SOU 1998:61). En reformerad

avgiftsfinansiering bör enligt revisorerna syfta

till att säkerställa de resurser som

livsmedelstillsynen behöver. Iakttagelser om brister

i hygien och redlighet bör leda till ökad tillsyn

vars kostnader betalas av dem som förorsakar

tillsynen. Därigenom har försumliga företag

anledning att förbättra sin livsmedelshantering

samtidigt som myndigheterna får intäkter för att

förstärka livsmedelstillsynen efter behov.

Det förslag om anslagsfinansiering som har

framförts av Livsmedelsverket uppfyller enligt

revisorerna inte behovet av en flexibel anpassning

av tillsynsresurserna till varierande

förutsättnignar. Vid en avgiftsfinansiering drabbas

försumliga företag direkt av ökade

tillsynskostnader. När tillsynen anslagsfinansieras

måste denna direkta påverkan på företag ersättas med

tungrodda och ofta ineffektiva administrativa

åtgärder.

Motionen

I motion MJ41 (c) framförs krav på reformering av

finansierings- och avgiftssystemet. Nuvarande

överföring av 15 % av de årliga tillsynsavgifterna

från kommunerna till Livsmedelsverket bör upphöra,

och kommunernas livsmedelstillsyn bör finansieras av

en grundavgift som t.ex. sätts i relation till

företagets omsättning eller antalet anställda. De

verksamheter som vid tillsyn visar brister i hygien,

i hantering av livsmedel m.m. bör ta ansvar för de

merkostnader som uppstår vid uppföljning och därmed

ökad tillsyn (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Som revisorerna anför är nuvarande avgiftssystem

komplicerat. Totalt finns 14 olika avgifter, varav

vissa avser prövning av tillstånd medan andra utgår

för olika verksamheter med varierande avgiftsuttag

och utifrån olika principer. I vissa fall

eftersträvas full kostnadstäckning medan tillsynen i

andra fall avgiftsfinansieras, och det är ibland

oklart på vilka grunder avgiftsuttaget skall ske.

Betydande negativa effekter för såväl myndigheter

som företag av avgiftssystemet har redovisats.

Företagen får inte tillräckliga incitament att följa

gällande regelverk, och systemet anses inte rättvist

eftersom de verksamhetsutövare som har en fungerande

egenkontroll och följer gällande regelverk betalar

samma avgift som de verksamhetsutövare i samma

bransch och storleksklass som inte följer reglerna.

För myndigheterna saknas garantier för tillräckliga

resurser för tillsynen, och det finns risk för att

avgiftssystemet kan påverka prioriteringen av

tillsynsinsatserna. Av de årliga avgifterna överför

kommunerna 15 % till Livsmedelsverket men, som

revisorerna har konstaterat, Livsmedelsverket har

inte fullt ut använt dessa medel för samordning och

stöd till kommunerna.

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med

revisorerna att regeringen bör vidta sådana åtgärder

att finansierings- och avgiftssystemet kan skapa

incitament för verksamhetsutövare att följa gällande

regelverk och ge tillsynsmyndigheterna

förutsättningar att anpassa sina resurser efter

behovet av tillsyn. Regeringen bör även utarbeta ett

förslag som innebär att överföringen av medel från

kommunerna till Livsmedelsverket upphör. Detta bör

ges regeringen till känna. Därmed finner utskottet

motion MJ41 (c) yrkande 3 tillgodosedd.

Redovisning av kostnaderna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att regeringen bör ta initiativ till en

tillförlitlig redovisning av kostnaderna för

livsmedelstillsynen. De uppgifter som skall

ingå i redovisningen bör specificeras.

Revisorernas förslag

Revisorerna konstaterar att det saknas

tillförlitliga uppgifter om kommunernas kostnader

för livsmedelstillsynen. I det nya

rapporteringssystemet, där kommunerna lämnar

uppgifter till Livsmedelsverket om tillsynen, finns

inte några uppgifter om kommunernas kostnader för

verksamheten. Därmed föreligger inget krav på

kommunerna att rapportera kostnaderna för

verksamheten.

Revisorerna anser att en tillförlitlig

kostnadsredovisning är väsentlig för alla

verksamheter, och livsmedelstillsynen utgör inte

något undantag. Revisorerna föreslår därför att

regeringen tar initiativ till en tillförlitlig

redovisning av kostnaderna för livsmedelstillsynen.

För att erhålla ett jämförbart underlag bör de

uppgifter som skall ingå i kostnadsredovisningen

specificeras.

Utskottets ställningstagande

Kostnaderna för livsmedelstillsynen i Sverige har av

revisorerna beräknats uppgå till drygt 400 miljoner

kronor och intäkterna till ca 210 miljoner kronor.

Som framgår av revisorernas rapport saknas

tillförlitliga uppgifter om kommunernas kostnader

för livsmedelstillsynen, och i betänkandet

Livsmedelstillsynen i Sverige (SOU 1998:61)

konstaterades att kommunernas uppgifter om

kostnaderna är så osäkra att de i praktiken är

oanvändbara. I det nya rapporteringssystem som

Livsmedelsverket har utformat i samarbete med

Svenska Kommunförbundet har frågan om kommunernas

kostnader för livsmedelstillsynen utgått varför det

numera inte finns något krav på kommunerna att

rapportera sina kostnader för denna verksamhet.

Detta förhållande finner utskottet givetvis

otillfredsställande. Regeringen bör därför ta

initiativ till en tillförlitlig redovisning där de

uppgifter som skall ingå i kostnadsredovisningen bör

specificeras. Utskottet tillstyrker därmed

revisorernas förslag i denna del.

Tydliggörande av företagens ansvar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag om

avskaffande av kravet att

tillsynsmyndigheterna skall fastställa

företagens egenkontrollprogram.

Revisorernas förslag

Företagens ansvar är enligt revisorerna mycket

tydligt i lagstiftningen. Grundläggande krav måste

uppfyllas för att livsmedel skall få produceras och

hanteras för försäljning och i storhushåll. Det

finns bl.a. krav på att företagen skall utföra

kontroller och utarbeta s.k. egenkontrollprogram som

skall fastställas av tillsynsmyndigheten. Detta krav

har kritiserats bl.a. för att det kan leda till

otydlighet om företagens ansvar.

I betänkandet Livsmedelstillsynen i Sverige (SOU

1998:61) presenterades en utvärdering av systemet

med egenkontroll. Utredningen föreslog att kravet på

att tillsynsmyndigheterna skall fastställa

företagens egenkontrollprogram skulle avskaffas.

Revisorerna anser det önskvärt att krav ställs på

utbildning för verksamhetsutövare och de personer

som skall arbeta med livsmedel. Frågan är dock

komplicerad. Det behövs sannolikt olika typer av

utbildning för olika branscher och verksamheter, och

utbildningarna behöver genomföras kontinuerligt.

Vilka krav som skall uppfyllas kan också variera

över tiden. Revisorerna anser dessutom att frågan om

finansiering behöver lösas.

Enligt revisorerna måste en utgångspunkt även vara

att det är företagens och branschorganisationernas

ansvar att se till att de anställda har de kunskaper

som livsmedelshanteringen kräver. Av revisorernas

rapport 2001/02:7 framgår att utbildningar i hygien

har anordnats i samarbete med Livsmedelsverket inom

restaurang-, storhushålls-, butiks- och

bageribranscherna. Revisorerna bedömer att dessa

insatser skulle kunna utvecklas ytterligare.

Revisorerna anser även att kravet på att

tillsynsmyndigheterna skall fastställa företagens

egenkontrollprogram bör avskaffas.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1989

innebar bl.a. att företagens egentillsyn skall ligga

till grund för den löpande tillsynen och bidra till

ökad hygien och redlighet i livsmedelshanteringen

(prop. 1988/89:68, bet. 1988/89:JoU14). Som

revisorerna anför är företagens ansvar mycket

tydligt i lagstiftningen och omfattar bl.a.

märkning, hantering, personalhygien och

livsmedelslokaler. Grundläggande bestämmelser måste

uppfyllas för att livsmedel skall få produceras och

hanteras för försäljning och i storhushåll.

Företagen skall bl.a. utföra kontroller och på egen

bekostnad utarbeta s.k. egenkontrollprogram som

skall fastställas av tillsynsmyndigheten. Mot detta

förfarande har framförts viss kritik bl.a. för att

det kan leda till osäkerhet om företagens egentliga

ansvar, och revisorerna anför i sin rapport att

statsmakternas intentioner med den obligatoriska

egentillsynen för företagen inte förefaller ha

uppnåtts. Enligt revisorerna finns ett relativt

omfattande underlag som visar att det fortfarande

förekommer problem, framför allt inom mindre

företag, med information, utbildning och svaga

incitament till egenkontroll. Enligt revisorerna har

tillsynsmyndigheternas arbete med att fastställa

egenkontrollprogram varit omfattande men förefaller

att inte ha givit önskvärda resultat. Mot den

bakgrunden anser utskottet i likhet med revisorerna

att kravet på att tillsynsmyndigheterna skall

fastställa företagens egenkontrollprogram bör

avskaffas.

Utskottet delar även revisorernas synpunkter om

vikten av utbildning för verksamhetsutövare och

övriga som arbetar med livsmedel liksom om

betydelsen av finansiering av utbildningen. En

utgångspunkt måste emellertid vara att det ankommer

på företagen och branschorganisationerna att ta

ansvar för att de anställda har erforderliga

kunskaper. Utskottet tillstyrker därmed revisorernas

förslag i denna del.

Livsmedelsverkets styrning och

uppföljning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att regeringen bör ta initiativ till en

översyn av Livsmedelsverkets uppgifter som

bör syfta till att tydliggöra och renodla

verkets myndighetsuppgifter. Verkets samtliga

uppgifter bör bli föremål för en utomstående

granskning som bl.a. bör omfatta ledning och

samordning av kommunernas livsmedelstillsyn

och den operativa tillsyn som verket utför.

Revisorernas förslag

Regeringen har givit Livsmedelsverket långtgående

befogenheter att leda och samordna den kommunala

tillsynen, och verket kan återta tillsynsansvaret

för anläggningar som står under kommunal tillsyn.

Verket har dock aldrig använt denna möjlighet vid

konstaterade brister i den kommunala tillsynen.

Tillsynsansvaret kan också överföras i motsatt

riktning, från Livsmedelsverket till kommunerna,

vilket är relativt vanligt. Exempelvis har

Livsmedelsverket överfört tillsynsansvaret för

anläggningar till Stockholms kommun och Göteborgs

kommun.

Livsmedelsverket har också rätt att utföra s.k.

normerande inspektioner i kommunerna. Denna

verksamhet har minskat betydligt de senaste åren,

trots att regeringen har beviljat extra medel för

bl.a. sådana inspektioner. Livsmedelsverkets

inspektioner i kommunerna kan innebära att verket

begär yttrande från den berörda kommunen med

anledning av uppmärksammade brister. Tillgängliga

uppgifter om hur ofta verket begärt yttrande avser

år 1999, då yttrande begärdes från endast åtta

kommuner.

I revisorernas förslag understryks vikten av att

Livsmedelsverkets styrning och uppföljning av den

kommunala tillsynen förbättras. Revisorerna anser

att det är positivt att verkets normerande

inspektioner och kommuninspektioner har fördubblats

till 80 inspektioner mellan åren 2000 och 2001.

Livsmedelsverket har emellertid inte redovisat hur

många av dessa inspektioner som har resulterat i att

verket har begärt yttrande från den berörda kommunen

där brister har uppmärksammats. Om den kommunala

tillsynen är så undermålig som bl.a. remissvaren

från Livsmedelsverket och Livsmedelsföretagen gör

gällande borde enligt revisorerna denna uppgift

redovisas.

Enligt revisorernas uppfattning är

Livsmedelsverkets möjlighet att återta

tillsynsansvar för anläggningar ett kraftfullt medel

för att påverka de kommunala tillsynsmyndigheterna.

Livsmedelsverket har dock inte prövat styrkan i

denna åtgärd, eftersom den aldrig har tillämpats vid

konstaterade brister i den kommunala

livsmedelstillsynen. Även rätten att inspektera

anläggningar som står under kommunal tillsyn torde

vara en god möjlighet för verket att påverka de

kommunala tillsynsmyndigheterna.

Livsmedelsverket skall enligt sin instruktion

utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt

leda och samordna livsmedelstillsynen. Uppgiften har

inte förändrats i den instruktion för

Livsmedelsverket (2001:1259) som regeringen

utfärdade den 13 december 2001. Livsmedelsverket

anser däremot som sin uppgift att följa upp och

stödja den kommunala tillsynen.

Livsmedelsverket genomförde år 2000 på eget

initiativ en omorganisation. Syftet med

omorganisationen var bl.a. att skilja verkets regel-

och förhandlingsarbete från tillsyn och annan

myndighetsutövning. Omorganisationen har enligt

Riksrevisionsverkets (RRV) rapport 2002:33 lett till

att personal har slutat och att stödet till

kommunerna har minskat. Enligt rapporten har dock

Livsmedelsverket börjat vidta åtgärder för att

förbättra arbetssituationen inom verket.

I sin revisionsberättelse för Livsmedelsverket för

räkenskapsåret 2001 invände RRV mot att

Livsmedelsverket hade överskridit sin anslagskredit

med närmare 2 miljoner kronor. Föregående år

beslutade regeringen om en indragning av verkets

anslagssparande, och Livsmedelsverket förlorade

rätten att disponera anslagsmedel på 10 miljoner

kronor. Verket hade inte begärt att få behålla dessa

medel.

Sammantaget finns det enligt revisorernas mening

flera anledningar för regeringen att ta initiativ

till en översyn av Livsmedelsverket uppgifter.

Verkets samtliga uppgifter bör bli föremål för en

utomstående granskning som bör omfatta bl.a. ledning

och samordning av kommunernas livsmedelstillsyn och

den operativa tillsynen som verket utför. Översynen

bör syfta till att tydliggöra och renodla verkets

myndighetsuppgifter.

Utskottets ställningstagande

Revisorerna konstaterar i sin rapport att

Livsmedelsverkets insatser när det gäller ledning

och samordning av den kommunala tillsynsverksamheten

har, med vissa undantag, minskat över tiden. Som

revisorerna anför har Livsmedelsverket framhållit

att de inspektioner som nu genomförs är s.k.

normerande inspektioner som är mer omfattande än

tidigare. Det är emellertid enligt revisorerna ett

problem att insatserna är otillräckliga i

förhållande till verkets iakttagelser om bristerna i

kommunernas tillsyn. Livsmedelsverket å sin sida har

riktat skarp kritik mot de kommunala

tillsynsmyndigheterna för brister i

tillsynsverksamheten. Revisorerna konstaterar också

att det sällan förekommer att Livsmedelsverket vid

uppmärksammade brister i en kommun vidtar åtgärder

som dokumenteras - en möjlighet som verket har

enligt livsmedelsförordningen (1971:807).

Mot bakgrund härav och med hänvisning till

revisorernas redogörelse ovan anser utskottet att

Livsmedelsverkets styrning och uppföljning av den

kommunala tillsynen behöver förbättras. Sammantaget

ger revisorernas slutsatser och Riksrevisionsverkets

iakttagelser utskottet anledning att förorda en

översyn av Livsmedelsverkets uppgifter i syfte att

tydliggöra och renodla verkets myndighetsuppgifter.

Som revisorerna anför bör verkets samtliga uppgifter

bli föremål för en utomstående granskning som bör

omfatta bl.a. ledning och samordning av kommunernas

livsmedelstillsyn och den operativa tillsyn som

verket utför. Regeringen bör ta initiativ till en

sådan översyn i enlighet med revisorernas förslag.

Länsstyrelsernas uppgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att länsstyrelsernas uppgifter enligt

livsmedelslagen (1971:511) upphör.

Revisorernas förslag

Revisorerna har vid en tidigare granskning

uppmärksammat behovet av att länsstyrelsernas

uppgifter preciseras. Utredningen om

livsmedelstillsynen i Sverige (SOU 1998:61) föreslog

att länsstyrelsernas uppgifter enligt

livsmedelslagen (1971:511) skulle utgå. Regeringen

har inte fattat något beslut med anledning av

utredningens förslag som lämnades 1998.

Revisorerna ansåg i rapport 2001/02:7 att

länsstyrelsernas nuvarande roll inom

livsmedelstillsynen bör ändras så att

länsstyrelsernas uppgifter antingen preciseras eller

utgår. Om regering och riksdag beslutar precisera

länsstyrelsernas uppgifter måste enligt rapporten

resurser för verksamheten säkerställas. Enligt

rapporten har Livsmedelsverket inte i någon större

utsträckning använt länsstyrelsernas kompetens inom

livsmedelstillsynen.

Revisorerna gör efter ytterligare överväganden

bedömningen att det skulle behövas en avsevärd

resursförstärkning vid respektive länsstyrelse för

att skapa förutsättningar för att länsstyrelserna

skall kunna stödja och samordna kommunernas

livsmedelstillsyn. Det vore enligt revisorerna

emellertid en fördel att statens resurser inom

livsmedelstillsynen koncentreras till en myndighet.

Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att

länsstyrelsernas uppgifter enligt livsmedelslagen

utgår.

Utskottets ställningstagande

Utskottet gör samma bedömning som revisorerna om

behovet av en avsevärd resursförstärkning vid

länsstyrelserna för att länsstyrelserna på ett

tillfredsställande sätt skall kunna stödja och

samordna kommunernas livsmedelstillsyn. Mot denna

bakgrund anser utskottet att statens resurser inom

livsmedelstillsynen bör koncentreras till en

myndighet. Länsstyrelsernas uppgifter enligt

livsmedelslagen bör således upphöra. Därmed

tillstyrks revisorernas förslag i denna del, vilket

bör ges regeringen till känna.

Kommunernas resurser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att livsmedelslagen (1971:511) bör ändras så

att kommunernas möjligheter att samverka med

varandra underlättas. Därmed finner utskottet

motion MJ41 (c) yrkande 2 tillgodosedd.

Utskottet tillstyrker även förslaget att

regeringen bör besluta om överförande av

tillsynsansvaret för en hel kommun till

Livsmedelsverket.

Revisorernas förslag

Revisorerna delar de synpunkter som har framförts av

utredningen Livsmedelstillsynen i Sverige (SOU

1998:61) och flertalet remissinstanser, nämligen att

det är angeläget att livsmedelslagen (1971:511)

ändras så att kommunernas möjligheter att samverka

med varandra underlättas. Revisorerna förordar även

att tillsynsansvaret för en hel kommun skall kunna

överföras till Livsmedelsverket.

I rapporten konstaterar revisorerna att det redan

i dag finns möjlighet för Livsmedelsverket att

återta tillsynen för anläggningar som står under

kommunal tillsyn och att det i princip är möjligt

för verket att överta tillsynen för samtliga

anläggningar i en kommun. Revisorerna anser det

emellertid lämpligt att regeringen beslutar om en

sådan åtgärd i enlighet med de utgångspunkter som

redovisades i betänkandet Livsmedelstillsynen i

Sverige.

Motionen

Enligt motion MJ41 (c) bör livsmedelslagen ändras så

att kommunerna ges formell rätt att samverka med

varandra när det gäller frågor om livsmedelstillsyn.

Det bör ankomma på varje enskild kommun att avgöra

om en livsmedelsinspektör skall anställas eller

anlitas på annat sätt (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Kommunerna har i dag tillsyn över huvuddelen, ca

99 %, av alla livsmedelsanläggningar inklusive

vattenverk. Av Sveriges 52 000 anläggningar är

ca 80 % mindre anläggningar som sysselsätter färre

än fyra arbetskrafter. Enligt revisorernas bedömning

varierar kommunernas tillsynsfrekvens vid olika

anläggningar. Tillsynen har minskat för storhushåll

inklusive restauranger, butiker och vattenverk men

ökat när det gäller industrianläggningar.

Såväl utredningen om livsmedelstillsynen i Sverige

(SOU 1998:61) som revisorerna har uppmärksammat

frågan om kommunernas möjligheter att samverka med

varandra. Dessa möjligheter har förbättrats med den

kommunallag (1991:900) som trädde i kraft den 1

januari 1992 och där det i 3 kap. 3 a § stadgas att

kommunerna i en gemensam nämnd kan fullgöra vissa

kommunala uppgifter. Utskottet delar uppfattningen i

betänkandet Livsmedelstillsynen i Sverige att det

även enligt livsmedelslagen bör finnas möjlighet för

en kommun att ingå avtal med annan kommun om vissa

tillsynsuppgifter. Denna uppfattning stöds även av

revisorerna. De former för samverkan i en gemensam

nämnd som kommunallagen numera möjliggör kräver

emellertid omfattande anpassning av organisation och

arbetsformer liksom precisering av uppgifter och

befogenheter. I kommuner med mindre antal ärenden

kan det vara lättare att utnyttja lämplig kompetens

som finns på annat håll genom att uppdra åt annan

kommun att utföra vissa uppgifter eller genom att

delegera beslutanderätt till anställd i annan

kommun. Sådana avtalsmöjligheter finns i dag i

speciallagstiftning inom fyra områden. I likhet med

revisorerna anser utskottet det angeläget att

livsmedelslagen ändras i syfte att underlätta för

kommunerna att samverka med varandra. Detta bör ges

regeringen till känna. Med det anförda finner

utskottet motion MJ41 (c) yrkande 2 tillgodosedd.

Livsmedelsverket kan i dag återta tillsynen över

anläggningar som står under kommunal tillsyn, och

det är principiellt möjligt för verket att överta

tillsynen för samtliga anläggningar i en kommun. Med

hänsyn till bl.a. Sveriges åtaganden gentemot EU bör

enligt utskottets mening verket, när en kommun inte

lever upp till de krav som ställs på tillsynen, för

viss tid och på kommunens bekostnad ha möjlighet att

överta tillsynsansvaret. Som revisorerna anför är

det emellertid lämpligt att regeringen beslutar om

en sådan åtgärd i enlighet med de synpunkter som

redovisas i betänkandet Livsmedelstillsynen i

Sverige. Vad utskottet anfört bör ges regeringen

till känna.

Förbättrad rapportering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att regeringen bör utreda

sanktionsmöjligheterna gentemot kommunerna.

Vidare tillstyrker utskottet förslaget att

regeringen bör uppdra åt Livsmedelsverket att

vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten i

kommunernas uppgifter och vid behov göra

fördjupade analyser av resultaten. Utskottet

tillstyrker även förslaget att regeringen bör

lämna information till riksdagen om

resultatet av den offentliga tillsynen.

Revisorernas förslag

Kommunerna rapporterar årligen om

livsmedelstillsynen till Livsmedelsverket, som

sammanställer och publicerar uppgifterna. Regeringen

tar del av denna rapportering.

Livsmedelsverket och länsstyrelserna lämnar även i

sina årsredovisningar en redogörelse för kommunernas

tillsyn. Livsmedelsverket har under flera år

rapporterat till regeringen att livsmedelstillsynen

i kommunerna har minskat i omfattning. Regeringen

har tillsatt ett flertal utredningar men i övrigt

inte vidtagit några åtgärder med anledning av de

redovisningar och förslag som har lämnats. Riksdagen

får begränsad information om livsmedelstillsynen i

Sverige.

Revisorerna konstaterar att det finns brister i

kommunernas rapportering om livsmedelstillsynen.

Uppgifterna behöver ofta kompletteras, många

kommuner rapporterar inte i tid och

Livsmedelsverkets sammanställning kommer för sent

för att ge en aktuell bild av livsmedelstillsynen i

landet.

Revisorerna konstaterar vidare att Skolverket har

möjlighet att förelägga kommuner vite i de fall

huvudmännen inte lämnar efterfrågade uppgifter

enligt förordningen om viss uppgiftsskyldighet för

huvudmännen (1992: 1083). Därmed saknas enligt

revisorerna grund för påståendet att förslaget är en

extraordinär åtgärd med hänsyn till den kommunala

självstyrelsen. Mot denna bakgrund föreslår

revisorerna följande:

1. Regeringen utreder vilka sanktionsmöjligheter

som är lämpliga att vidta när kommunerna inte

uppfyller rapporteringskraven. En sådan

sanktionsmöjlighet kan vara att vite utgår vid

utebliven rapportering.

2.

3. Regeringen uppdrar åt Livsmedelsverket att

vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten i

kommunernas uppgifter och vid behov göra

fördjupade analyser av resultaten.

4.

5. Regeringen lämnar information till riksdagen om

resultatet av den offentliga tillsynen.

6.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar revisorernas uppfattning om

bristerna i kommunernas rapportering om

livsmedelstillsynen. Trots att Livsmedelsverket

under en följd av år har rapporterat till regeringen

att livsmedelstillsynen i kommunerna har minskat i

omfattning har regeringen, förutom att tillsätta ett

flertal utredningar, i övrigt inte vidtagit några

åtgärder med anledning av de redovisningar och

förslag som har lämnats. Detta har bl.a. inneburit

att riksdagens information om livsmedelstillsynen i

Sverige har varit ofullständig, vilket utskottet

finner högst otillfredsställande. Som revisorerna

föreslår bör regeringen utreda lämpliga

sanktionsmöjligheter när kommunerna inte uppfyller

rapporteringskraven. Vidare bör regeringen ge

Livsmedelsverket i uppdrag att vidta åtgärder för

att förbättra kvaliteten i kommunernas uppgifter och

vid behov göra fördjupade analyser av resultaten.

Slutligen bör regeringen löpande lämna information

till riksdagen om resultatet av den offentliga

tillsynen. Därmed tillstyrker utskottet revisorernas

förslag i denna del. Detta bör ges regeringen till

känna.

Sanktioner

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att regeringen bör uppdra åt Livsmedelsverket

att dels utarbeta vägledningar om sanktioner,

dels offentliggöra resultat från inspektioner

och sprida information om rättsfall.

Revisorernas förslag

När ansvarsbestämmelserna i livsmedelslagen

(1971:511) ändrades år 1989 fick

tillsynsmyndigheterna bl.a. en allmän skyldighet att

verka för att överträdelser beivras. Straffsatsen

för brott mot livsmedelslagen höjdes till två år i

grova fall. Syftet med dessa regeländringar var att

öka respekten för livsmedelslagen. Befintlig

statistik visar emellertid att användningen av

sanktioner sannolikt inte har fått den omfattning

som avsågs i samband med 1989 års riksdagsbeslut

(prop. 1988/89:68, bet. JoU1988/89:14).

Vid revisorernas tidigare granskning av

livsmedelstillsynen år 1994 framhölls att flertalet

kommuner bör kunna stärka sin tillsynsverksamhet

genom bättre kunskap om rättstillämpningen inom

livsmedelslagstiftningen (förslag 1994/95:RR8).

Bland annat ansågs det angeläget att

Livsmedelsverket förmedlar information om rättsfall

till de kommunala tillsynsmyndigheterna.

Revisorernas kritik kvarstår.

Revisorerna konstaterar att Livsmedelsverket inte

har utarbetat någon vägledning för hur

sanktionsinstrumenten skall tillämpas. Samtidigt

konstateras att myndigheterna nu har större

möjligheter än tidigare att ge offentlighet åt

resultat från tillsynen. Offentliggörande av brister

kan enligt revisorerna vara ett mycket verksamt

medel för att åstadkomma rättelse. Revisorerna

föreslog i rapporten Hur styr staten

livsmedelstillsynen? (2001/02:7) att regeringen

skulle uppdra åt Livsmedelsverket att vidta åtgärder

för att underlätta för de kommunala

tillsynsmyndigheterna att tillämpa sanktionssystemet

och ge ökad offentlighet åt resultat från tillsynen.

Revisorerna anser på annan plats i sitt förslag att

den viktigaste åtgärden för att åstadkomma

förutsättningar för en fullgod livsmedelstillsyn i

hela landet är att reformera finansierings- och

avgiftssystemet. Om det skulle visa sig att detta

inte är en tillräcklig åtgärd för att åstadkomma en

bättre efterlevnad av livsmedelslagstiftningen bör

en sanktionsavgift övervägas.

Revisorerna föreslår att regeringen uppdrar åt

Livsmedelsverket att dels utarbeta vägledningar om

sanktioner, dels offentliggöra resultat från

inspektioner och sprida information om rättsfall.

Utskottets ställningstagande

Våren 1989 beslutade riksdagen om ändringar i

livsmedelslagen (prop. 1988/89:68, bet.

1988/89:JoU14). Syftet med ändringarna var att öka

respekten för livsmedelslagen, och genom ändringarna

fick tillsynsmyndigheterna bl.a. en allmän

skyldighet att verka för att överträdelser beivras.

Av revisorernas rapport framgår att enligt befintlig

statistik har användningen av sanktioner sannolikt

inte fått den omfattning som avsågs. En jämförelse

av antalet befintliga anläggningar med konstaterade

brister ger revisorerna anledning att göra

bedömningen att nuvarande användning av sanktionerna

torde vara tämligen begränsad. Av rapporten framgår

vidare att Livsmedelsverket inte har utarbetat någon

vägledning för tillämpningen av

sanktionsinstrumenten liksom att tillämpningen

varierar mellan kommunerna. Samtidigt vill utskottet

framhålla att myndigheterna nu har större

möjligheter än tidigare att offentligöra resultat

från tillsynen, vilket, som revisorerna anför, kan

vara ett mycket verksamt medel för att åstadkomma

rättelse. Som revisorerna föreslår bör regeringen

uppdra åt Livsmedelsverket att dels utarbeta

vägledningar om sanktioner, dels offentliggöra

resultat från inspektioner och sprida information om

rättsfall. Vad utskottet anfört med anledning av

revisorernas förslag i denna del bör ges regeringen

till känna.

Ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser, i likhet med revisorerna,

att det saknas tillräcklig anledning att

överväga en genomgripande förändring av

ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i

fråga om livsmedelstillsynen. Därmed finner

utskottet motion MJ41 (c) yrkande 2

tillgodosedd. Med samma motivering avstyrker

utskottet motion MJ42 (fp) om ett

huvudsakligt statligt tillsynsansvar och

inrättande av en nationell

livsmedelssäkerhetsmyndighet.

Revisorernas förslag

Revisorerna anser att det inte finns tillräckliga

motiv för att överväga en radikalt förändrad

ansvarsfördelning mellan stat och kommun avseende

livsmedelstillsynen. Frågan om jäv och

beroendeförhållanden i kommunal myndighetsutövning

har behandlats i RRV:s rapport (2001:33). RRV har

dock inte funnit att det finns några uppgifter som

stöder antagandet om att jäv är ett problem i

landets kommuner. Inte heller finns det enligt RRV

belägg för att den kommunala myndighetsutövningen

skulle innebära att kommunerna värnar mer om

arbetstillfällen än god livsmedelstillsyn.

Revisorerna framhåller att en effektiv och

likvärdig livsmedelstillsyn i hela landet anges som

ett av flera mål för verksamhetsgrenen Tillsyn i

regleringsbrevet för Livsmedelsverket. Vad som avses

med likvärdig livsmedelstillsyn har emellertid inte

närmare preciserats. I instruktion för

Livsmedelsverket (2001:1259) som utfärdades den 13

december 2001 anges att Livsmedelsverkets uppgifter

är att utöva tillsyn enligt livsmedelslagen

(1971:511) samt leda och samordna

livsmedelstillsynen. Enligt revisorernas uppfattning

är tillsyn utifrån behov ett tydligare sätt att

beskriva vad livsmedelstillsynen i Sverige bör syfta

till. Detta bör sedan vara vägledande för

målformuleringen för verksamheten.

Motionerna

I motion MJ41 (c) framhålls vikten av att den

kommunala livsmedelstillsynen bevaras. Vid ett

förstatligande skulle enligt motionärerna den

viktiga lokalkännedomen gå förlorad, och

administrationen skulle av många uppfattas som mer

komplicerad. Tillsynen bör även i fortsättningen

utgå från den lokala nivån, bygga på en helhetssyn

och möjliggöra samverkan mellan livsmedelslagen,

djurskyddslagen och miljöbalken (yrkande 1).

Motionärerna i motion MJ42 (fp) anser att det

huvudsakliga ansvaret för livsmedelstillsynen bör

vila på staten. Ett samlat kontrollsystem måste dock

ha en lokal/regional organisation, eftersom lokal-

och personkännedom är mycket viktig. Då

livsmedelstillsynen är en form av s.k. polisiär

verksamhet måste den enskilde kontrollanten ha

starkt stöd av lagen, och inga sociala

jävssituationer bör förekomma. Eftersom det har

påvisats uppenbara brister i vissa kommuners

tillsynsverksamhet bör den direkta

kontrollfunktionen inte åvila kommunerna (yrkande

1). Vidare bör en nationell

livsmedelssäkerhetsmyndighet inrättas med det fulla

ansvaret för livsmedlen från jord till bord. Den

övergripande målsättningen för myndigheten bör vara

god folkhälsa, rimligt trygga konsumenter som kan

fatta egna välgrundade beslut, kontroll av samtliga

i livsmedelsproduktionen inblandade parter, strikta

egenkontrollprogram, identisk kontroll över hela

landet samt ett konkurrensneutralt avgiftssystem

baserat på någon procent av omsättningen i de olika

risknivågrupperna (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening skulle ett förstatligande

av livsmedelstillsynen knappast innebära ett mer

effektivt utnyttjande av befintliga resurser. Som

utskottet anfört tidigare i betänkandet utgörs 80 %

av landets ca 52 000 anläggningar av mindre

anläggningar med färre än fyra årsarbetskrafter, och

anläggningarna är spridda över hela riket. Inom

ramen för nuvarande regelsystem finns också

möjlighet att ta till vara samordningsvinster med

annan kommunal verksamhet, t.ex. miljö- och

hälsoskydd samt plan- och byggverksamhet. I likhet

med revisorerna har utskottet inte funnit anledning

att förorda en radikalt förändrad ansvarsfördelning

mellan stat och kommun avseende livsmedelstillsynen.

Som revisorerna anför talar närhetsprincipen och

effektivitetsskäl för en fortsatt kommunal

livsmedelstillsyn. Ett reformerat finansierings- och

avgiftssystem samt en mer aktiv styrning och

samordning från Livsmedelsverket bör enligt

utskottets mening ge ytterligare förutsättningar för

en fullgod livsmedelstillsyn i hela landet. När det

gäller frågan om jäv och beroendeförhållanden i

kommunal myndighetsutövning vill utskottet hänvisa

till RRV:s rapport (2001:33) där Riksrevisionsverket

inte funnit något som stöder antagandet att jäv

skulle vara ett problem i landets kommuner. Inte

heller har verket funnit belägg för att den

kommunala myndighetsutövningen skulle innebära att

kommunerna värnar mer om arbetstillfällen än om god

livsmedelstillsyn. Med det anförda ansluter sig

utskottet till revisorernas uppfattning att det

saknas anledning att förorda någon genomgripande

förändring av ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun. Därmed finner utskottet motion MJ41 (c)

yrkande 1 tillgodosedd. Motionen i denna del bör

inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Det ovan anförda innebär även att utskottet

avstyrker motion MJ42 (fp) yrkande 1 om staten som

huvudsaklig ansvarig för livsmedelstillsynen liksom

yrkande 2 om inrättande av en nationell

livsmedelssäkerhetsmyndighet.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag

att lämpligheten av att representanter för

branschorganisationer vars medlemmar står

under verkets tillsyn ingår i

Livsmedelsverkets styrelse bör behandlas i

den föreslagna översynen av verkets

organisation.

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter

endast en bordläggning.

Revisorernas förslag

Regeringen har utsett en ny styrelse för

Livsmedelsverket. I styrelsen ingår elva ledamöter,

vilket är en minskning med en ledamot jämfört med

tidigare. I styrelsen ingår även två personer som

samtidigt är verksamma i livsmedelsföretagens

branschorganisationer. Från och med innevarande år

ingår inte någon person i styrelsen som är verksam

inom Svenska Kommunförbundet. Enligt

verksförordningen (1995:1322) skall styrelsen för en

myndighet bestå av högst åtta ledamöter. I

Livsmedelsverkets instruktion anges inte något

undantag från verksförordningens bestämmelser.

Revisorerna ifrågasätter lämpligheten av att

representanter för branschorganisationer vars

medlemmar står under verkets tillsyn ingår i

Livsmedelsverkets styrelse och anser att frågan bör

behandlas i den föreslagna organisationsöversynen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att antalet styrelseledamöter

i Livsmedelsverket inte synes stå i överensstämmelse

med 4 § verksförordningen (1995:1322) där det

stadgas att styrelsen för en myndighet skall bestå

av verkschefen och högst åtta ledamöter. I likhet

med revisorerna anser utskottet att lämpligheten av

vissa branschorganisationers representation i

verkets styrelse kan ifrågasättas, och frågan bör

behandlas i den föreslagna översynen av verkets

organisation. Vad utskottet anfört med anledning av

revisorernas förslag i denna del bör ges regeringen

till känna.

Slutligen föreslår utskottet att ärendet avgörs

efter endast en bordläggning.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun

(punkt 10)

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ42 och avslår motion

2001/02:MJ41 yrkande 1.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ42 (fp) bör det huvudsakliga

ansvaret för livsmedelstillsynen vila på staten. Ett

samlat kontrollsystem måste emellertid ha en

lokal/regional organisation, då lokal- och

personkännedom är av stor betydelse i

tillsynsarbetet. Eftersom livsmedelstillsynen är en

form av s.k. polisiär verksamhet måste den enskilde

kontrollanten ha starkt stöd av lagen, och inga

sociala jävssituationer bör förekomma.

Tillsynsverksamheten har i vissa kommuner visat

uppenbara brister. Mot denna bakgrund bör den

direkta kontrollfunktionen inte åvila kommunerna.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

härom. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt min mening bör en nationell

livsmedelssäkerhetsmyndighet inrättas med det fulla

ansvaret för livsmedlen från jord till bord. Jag

ansluter mig därmed till motion MJ42 (fp). Som

anförs i motionen bör det övergripande målet för en

sådan myndighet vara god folkhälsa, rimligt trygga

konsumenter som kan fatta egna välgrundade beslut,

kontroll av samtliga i livsmedelsproduktionen

inblandade parter, strikta egenkontrollprogram,

identisk kontroll över hela landet samt ett

konkurrensneutralt avgiftssystem baserat på någon

procent av omsättningen i de olika

risknivågrupperna. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om inrättande av en sådan

myndighet. Detta bör ges regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Revisorernas förslag

I Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR19

angående statens styrning av livsmedelstillsynen

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.2 om

Europeiska kommissionens utvärderingar av

livsmedelstillsynen i Sverige.

2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.3 om

finansierings- och avgiftssystemet.

4.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.4 om

att redovisa kostnaderna för livsmedelstillsynen.

6.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.5 om

företagens ansvar.

8.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.6 om

Livsmedelsverkets styrning och uppföljning.

10.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.7 om

länsstyrelsernas uppgifter.

12.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.8 om

kommunernas resurser.

14.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.9 om

rapporteringen.

16.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.10 om

sanktioner.

18.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört om

Livsmedelsverkets styrelse i avsnitt 4.12.

20.

Följdmotioner

2001/02:MJ41 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bevara den

kommunala livsmedelstillsynen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommunerna

måste ges möjlighet att samverka om

livsmedelstillsynen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reformera

finansierings- och avgiftssystemet för

livsmedelstillsynen.

2001/02:MJ42 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

ansvarsfördelningen av livsmedelstillsynen i

Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

livsmedelssäkerhetsmyndighet.