Bet. 2001/02:MJU24

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU24

En samlad naturvårdspolitik

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik jämte 111

motionsyrkanden. Av dessa är 28 väckta med anledning

av skrivelsen. I denna formulerar regeringen sin

grundsyn på naturvårdspolitiken. Förhållandet

naturvård och hållbar utveckling tas upp liksom

motiven för regeringens naturvårdspolitik samt

vägledande strategier och principer. Vidare redogör

regeringen för sin syn på relationen mellan de av

riksdagen fastlagda miljökvalitets- och delmålen och

naturvårdspolitiken. I skrivelsen redovisas ett

antal områden som regeringen lyfter fram som viktiga

i det fortsatta naturvårdsarbetet, exempelvis

förstärkt dialog med medborgarna, utvecklat

sektorsansvar, det fortsatta genomförandet av

områdesskyddet och bevarandet av arter. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med hänvisning till

vad som redovisas i skrivelsen, riksdagens tidigare

uttalanden i frågorna och det pågående arbetet inom

området.

I betänkandet finns 24 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Målkonflikter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ32

yrkande 1 och 2001/02:MJ29 yrkande 2.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

2. Sektorsansvaret m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ31 yrkandena

1, 2 och 6.

Reservation 3 (c)

3. Grönområdena i stadsmiljöer

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ31 yrkande 7.

4. Frivilliga stiftelser

Riksdagen avslår 2001/02:MJ32 yrkande 5.

Reservation 4 (m) - delvis

5. Kommunalt ägande

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ32 yrkande 6.

Reservation 4 (m) - delvis

6. Kommunala naturvårdsplaner m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ32 yrkandena

2 och 3.

Reservation 4 (m) - delvis

7. Strandskyddet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ30 yrkande 3.

Reservation 5 (fp)

8. Allemansrätten m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ32

yrkande 7, 2001/02:MJ212, 2001/02:MJ220 yrkande

6, 2001/02:MJ339 yrkande 8, 2001/02:MJ343 yrkande

7, 2001/02:N27 yrkande 14 och 2001/02:N374

yrkande 11.

Reservation 6 (kd, m, c)

9. Ekologiskt hållbar turism

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ31 yrkande 8.

Reservation 7 (c)

10. Skotertrafik m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ398 och

2001/02:MJ491.

11. Naturreservat m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ30

yrkande 1, 2001/02:MJ375 yrkande 4,

2001/02:MJ447, 2001/02:MJ515 yrkande 14 och

2001/02: MJ521 yrkandena 1 och 3.

Reservation 8 (fp)

12. Nationalparksplan

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ273.

13. Omberg som nationalpark

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ280,

2001/02:MJ324 och 2001/02:MJ347.

14. Frivilliga avsättningar av mark

m.m.

Riksdagen avslår 2001/02:MJ31 yrkandena 3 och

4, 2001/02:MJ205 yrkande 1, 2001/02:MJ337 yrkande

30 samt 2001/02:MJ520 yrkande 31.

Reservation 9 (kd, m, c)

15. Ersättningsfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ31

yrkande 5, 2001/02:MJ32 yrkande 4, 2001/02:MJ495

och 2001/02:MJ523 yrkande 12.

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (kd)

Reservation 12 (c)

16. Granskning av genomförandet av

skogsreservat

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande

8.

Reservation 13 (m)

17. Lokalt förankrade skötselplaner

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ503.

18. Ökning av andelen gammal skog

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ460.

19. Bevarande av kulturväxter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ489.

20. Nationell strategi för biologisk

mångfald

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ463 yrkandena

1 och 2.

21. Jakt på rödlistade arter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ463 yrkande

3.

Reservation 14 (mp)

22. Vitryggig hackspett

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ276 yrkande

3.

23. Nordiskt samarbete i

rovdjursfrågor

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ206 yrkande

1.

Reservation 15 (c)

24. Rovdjurscentrum

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ202,

2001/02:MJ206 yrkande 2, 2001/02:MJ327 och

2001/02:MJ362.

25. Vargstammen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ217

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ227 yrkandena 1,

2 och 4.

26. Övriga rovdjursfrågor

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ248 yrkandena

1 och 4.

Reservation 16 (m)

27. Spanska skogssnigeln

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ316.

28. Marina ekosystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ513 yrkandena

4, 5 och 15.

Reservation 17 (mp, fp)

29. Småskalig näringsverksamhet i

skärgården

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ220 yrkande

1.

Reservation 18 (c) - delvis

30. Beslutanderätt m.m. i

skärgårdsregionerna

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ220 yrkande

5.

Reservation 18 (c) - delvis

31. Driftkostnader för strandstädning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ506.

Reservation 19 (kd, c)

32. Vattendomars efterlevnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ29 yrkande 1.

Reservation 20 (fp) - delvis

33. Småskalig vattenkraft

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ30 yrkande 4.

Reservation 20 (fp) - delvis

34. Skydd av vildlax

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ522 yrkande

3.

35. Strömmar och vattendrag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ404,

2001/02:MJ480 och 2001/02:MJ522 yrkande 4.

36. Sälskyddsområden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ439 yrkande

4.

37. Skydd av våtmarker m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ30

yrkande 2, 2001/02:MJ457 och 2001/02:521 yrkande

4.

Reservation 20 (fp) - delvis

38. Inventering av landets biologiska

mångfald

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ351.

39. Skrivelse om biologisk mångfald

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ463 yrkande

4.

40. EU:s transport- och

jordbrukspolitik m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkandena

1, 2 och 6.

Reservation 21 (v)

41. Marina reservat inom EU

Riksdagen avslår motion MJ28 yrkande 3.

42. Ändring av EG:s fågelskyddsdirektiv

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ902

yrkande 2, 2000/01:MJ903 yrkande 1, 2000/01:MJ904

yrkande 1, 2000/01:MJ905 yrkande 1 och 2,

2000/01:MJ908 yrkande 3, 2000/01:MJ909 yrkande 1,

2000/01:MJ911 yrkande 6, 2000/01:MJ912,

2000/01:MJ919, 2000/01:MJ920 yrkande 3,

2001/02:MJ214 yrkande 2, 2001/02:MJ228,

2001/02:MJ236, 2001/02: MJ238, 2001/02:MJ420

yrkande 7 delvis samt 2001/02:MJ505 .

Reservation 22 (kd, m, c)

43. Fågeljakten och EU

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ245,

2001/02:MJ295 och 2001/02:MJ465 yrkandena 1 och

2.

44. Konventionen om biologisk mångfald

och WTO

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkande 4.

Reservation 23 (v, mp) - delvis

45. Konventionen om biologisk mångfald

och TRIPS-avtalet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkande 5.

Reservation 23 (v, mp) - delvis

46. World Commission on Dams

riktlinjer

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkande 7.

Reservation 24 (v)

47. Handeln med utrotningshotade djur

och växter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ255.

48. Valjakt m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ345 yrkandena

1 och 2.

49. Odlat ädelträ

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ332.

50. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2001/02:173 till

handlingarna.

Stockholm den 21 maj 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar

Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-

Erik Karlsson (v), Caroline Hagström (kd), Per-

Samuel Nisser (m), Maria Wetterstrand (mp), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Carina Ohlsson

(s), Willy Söderdahl (v), Ester Lindstedt-Staaf (kd)

och Anne-Katrine Dunker (m).

2001/02

MJU24

Redogörelse för ärendet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen innehåller en beskrivning av regeringens

samlade och delvis förnyade naturvårdspolitik. I

skrivelsen formulerar regeringen sin grundsyn på

naturvårdspolitiken, exempelvis tas förhållandet

naturvård och hållbar utveckling, motiven för

regeringens naturvårdspolitik samt vägledande

strategier och principer upp. Vidare redogör

regeringen för sin syn på relationen mellan de av

riksdagen fastlagda miljökvalitets- och delmålen och

naturvårdspolitiken. I skrivelsen redovisas ett

antal områden som regeringen lyfter fram som viktiga

i det fortsatta naturvårdsarbetet. Dit hör

· förstärkt dialog med medborgarna,

·

· utvecklat sektorsansvar,

·

· kommunal naturvård och frågor om tätortsnära

natur,

·

· fysisk planering som ett värdefullt verktyg,

·

· beröringspunkter mellan naturvård och regional

utveckling, natur- och kulturturism samt

kulturmiljövård,

·

· friluftslivet och den sociala dimensionen i

naturvården,

·

· det fortsatta genomförandet av områdesskyddet,

·

· bevarandet av arter,

·

· vikten av kunskapsuppbyggnad och

kunskapsspridning samt utbildning, folkbildning

och information,

·

· tillvaratagande av traditionell och lokal kunskap

samt

·

· marknadsbaserade verktyg som en potential i det

fortsatta naturvårdsarbetet.

·

Regeringen redogör också för sin syn på Sveriges

fortsatta arbete inom EU:s naturvårdssamarbete samt

Sveriges arbete i det internationella

naturvårdsarbetet, inklusive biståndsinsatser.

Utskottets överväganden

En samlad naturvårdspolitik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m)

som tar upp olika målkonflikter inom

naturvården och som hävdar att dessa inte i

tillräcklig grad får sin lösning i

skrivelsen. Utskottet hänvisar därvid till de

överväganden som görs i skrivelsen. Vidare

avstyrker utskottet ett motionsyrkande (fp)

om en intensifiering av arbetet med de

åtgärder som aviseras i skrivelsen.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ32 (m) omfattar skrivelsen

ett snävt perspektiv. Bedömningar som på ett så

omfattande och ingripande sätt reglerar kommunernas

ansvarsområden och medborgarnas levnadsmiljö måste

enligt motionärerna ha sin utgångspunkt i ett

bredare perspektiv. Enligt motionen är det därför

angeläget att ta fram ett vetenskapligt underlag

till vindkraftens påverkan på människor, natur och

djurliv. Strandskyddet utgör i många fall ett hinder

mot expansion och planering av bostadsområden,

varför möjligheterna att bättre utnyttja strandnära

områden för bebyggelse bör öka. Det bör enligt

motionärerna finnas en generell rätt att bygga på

mark nära stränder och vattendrag. Regeringen

framhåller visserligen det privata ägandet i

skrivelsen, men de åtgärder som föreslås riskerar i

de flesta fall att undergräva rätten att fritt bruka

och äga sin mark (yrkande 1).

Enligt motion 2001/02:MJ29 (fp) bör det

analysprogram som regeringen redogör för i

skrivelsen intensifieras så att de avsedda

förbättringarna i miljö- och naturvårdspolitiken kan

förverkligas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen påpekar i skrivelsen baseras

naturvårdspolitiken på de fem grundläggande värdena:

människors hälsa, den biologiska mångfalden och

naturmiljön, kulturmiljön och de kulturhistoriska

värdena, ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga

samt en god hushållning med naturresurser. Dessa

värden har även utgjort utgångspunkt för

utformningen av de av riksdagen antagna

miljökvalitetsmålen, inklusive de beslutade delmålen

i propositionen Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Samtliga

miljökvalitetsmål har åtminstone indirekta samband

med naturvården i och med att de rör miljökvaliteter

- eller uttrycker ett önskvärt miljötillstånd - som

har betydelse för biosfären; för ekosystem, för

växter och för djur m.m. Regeringen redogör i

skrivelsen på ett tydligt sätt för sambandet mellan

miljökvalitetsmålen och relevanta delmål å ena sidan

och naturvårdspolitiken å den andra. Som regeringen

påpekar har vissa av miljökvalitetsmålen med

tillhörande delmål särskilt stor relevans för

naturvården. Dessa är Levande sjöar och vattendrag,

Hav i balans samt levande kust och skärgård,

Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt

odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö samt God

bebyggd miljö. De nu nämnda miljökvalitetsmålen har

antagits av riksdagen i bred enighet. De ekonomiska

konsekvenserna av ställningstagandena rörande

miljökvalitetsmålen och delmålen redogör regeringen

utförligt för i propositionen Svenska miljömål -

delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130),

vilket gör att dessa frågor inte behandlas i den nu

aktuella skrivelsen. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det inte föreligger någon anledning

att nu ytterligare utveckla målen. Som regeringen

påpekar belyses i skrivelsen framför allt de olika

vägar som finns för att nå de miljökvalitets- och

delmål som berör naturvården. De huvudpunkter liksom

åtgärder som aviseras i skrivelsen utgår alltså från

de miljökvalitetsmål och delmål som redan har

slagits fast av riksdagen. I många fall refereras i

skrivelsen till ett specifikt mål som slutsatsen

eller åtgärden är kopplad till. Särskilt viktiga är

de verktyg, arbetssätt, processer och den

kunskapsuppbyggnad m.m. som enligt regeringen måste

komma till stånd för att fastlagda miljökvalitetsmål

och delmål som rör naturvård skall nås.

Sammanfattningsvis delar utskottet inte

uppfattningen som kommer till uttryck i motion

2001/02:MJ32 (m) yrkande 1 att perspektivet i

skrivelsen skulle vara för snävt. När det därutöver

gäller de specifika frågor som tas upp i motionen

vill utskottet hänvisa till vad som anförs under

respektive avsnitt. Utskottet avstyrker mot bakgrund

härav motionen i berörd del.

Utskottet förutsätter att regeringens fortsatta

arbete möjliggör ett genomförande av de program och

åtgärder som aviseras i skrivelsen och att den

inriktning av politiken som kommer till uttryck

drivs med kraft, såsom efterlyses i motion

2001/02:MJ29 (fp) yrkande 2. Utskottet anser att

motionen är tillgodosedd härmed.

Utvecklat preciserat sektorsansvar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (c)

med olika förslag till resursförstärkning

inom naturvårdspolitiken med hänvisning bl.a.

till pågående beredning av frågorna.

Skrivelsen

Regeringen anser att naturvården bör komma närmare

brukarna genom att dessa ges förbättrade möjligheter

till delaktighet i och ansvar för naturvård. Kunskap

och erfarenhet hos lokala aktörer inom olika areella

näringar bör tas till vara i den fortsatta

utvecklingen av sektorsansvaret inom naturvården.

Regeringen anser dessutom att naturvårdsarbetet bör

integreras i alla relevanta verksamheter. Näringarna

eller branscherna bör så långt som möjligt använda

de miljöverktyg som finns inom ramen för den egna

verksamheten och marknaden, exempelvis

miljöcertifieringar och miljöledningssystem. Dessa

verktyg bör stimulera till en ytterligare ekologisk

anpassning av produktionsmetoder m.m. för att

minimera negativ påverkan, men även för att

stimulera positiva effekter. I sektorsansvaret ingår

ett ansvar för vissa sektorsmyndigheter att följa

upp miljöeffekterna av verksamheten, exempelvis

genom insamling av nödvändiga data rörande effekter

i naturmiljön som kan härledas från sektorns

verksamhet. Det omfattar även i vid bemärkelse ett

ansvar för dessa myndigheter att vidta åtgärder för

att ställa till rätta negativa effekter från

tidigare verksamhet inom sektorn. Strategiska

miljöbedömningar bedöms bli ett värdefullt verktyg

framöver när det gäller att se till att utvecklingen

inom olika sektorer och politikområden bidrar till

att naturvårdsmålen kan uppnås. Det bör göras en

översyn av hur sektorsansvaret och

sektorsintegreringen har fungerat hittills, t.ex.

genom att analysera framgångsfaktorer och hinder.

Sektorsansvaret kan behöva vidareutvecklas med

utgångspunkt i vad som slagits fast genom

miljökvalitetsmålen.

Motionerna

Om Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett

föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling

är det enligt motion 2001/02:MJ31 (c) nödvändigt att

ta till vara det engagemang som redan finns i

verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att

låta bli. Ersättningen till de ideella krafterna är

blygsam jämfört med vad tjänstemän och konsulter

kostar. Anslagen till de ideella organisationer som

är verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör

därför räknas upp (yrkande 1). Jord- och

skogsbrukarna utför enligt motionärerna viktiga

uppgifter som naturvårdare i Sveriges arbete med att

främja en hållbar utveckling. Denna kompetens bör

användas i större omfattning i utbyte mot att

markägarna får ersättning för allt det arbete som

krävs för att upprätthålla öppna landskap.

Ersättningsnivåerna för ängs- och

betesmarksprogrammen måste öka. Programmen måste

dessutom utformas så att de lättare kan anpassas

till lokala förhållanden (yrkande 2). I motionen

påpekas att det för ca två år sedan stormfälldes

stora mängder lövskog i Sverige. Medel avsattes då

för återplanteringar. Detta är dock enligt

motionärerna inte nog. Mer medel måste reserveras

för olika lövskogsprojekt (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet i motion 2001/02:MJ31 (c)

yrkande 1 om att anslaget till de ideella

organisationer som är verksamma inom natur- och

kulturmiljöområdet bör öka vill utskottet anföra

följande. De statliga bidragen till ideella

organisationer faller under utgiftsområde 20 och

ramanslaget 34:2 Miljöövervakning m.m. Det totala

ramanslaget omfattar drygt 200 miljoner kronor och

disponeras av Naturvårdsverket. I samband med

behandlingen av budgeten för år 2002 gjorde

utskottet samma bedömning som regeringen när det

gäller medelsbehovet (2001/02:MJU1). I övrigt

hänvisade utskottet till regeringens fördelning i

regleringsbrevet. I regleringsbrevet för budgetåret

2002 avseende Naturvårdsverket anslår regeringen

bl.a. till Naturskyddsföreningen 2 000 000 kr, vilka

skall användas för föreningens

informationsverksamhet rörande miljövårdsfrågor samt

verksamhet som stimulerar samarbetet mellan

naturvården och kulturmiljövården. Regeringen anslår

vidare till Sveriges hembygdsförbund 2 000 000 kr,

att användas för i första hand stöd till verksamhet

som stimulerar samarbete mellan naturvården och

kulturmiljövården. Härutöver har regeringen anslagit

5 500 000 kr till ideella miljöorganisationers

internationella arbete. Utskottet avstyrker motionen

i berörd del i den mån den inte är tillgodosedd med

det anförda.

Den inom miljö- och landsbygdsprogrammet anslagna

miljöersättningen för ett öppet och varierat

odlingslandskap skall bidra till att uppfylla

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Syftet

med åtgärden är att förbättra eller upprätthålla

landskapet och förhindra omfattande nedläggning av

jordbruksmark i norra Sverige och i södra Sveriges

skogs- och mellanbygder. En bibehållen vallodling

kan även minska växtnäringsläckage och erosion samt

bibehålla åkermarkens bördighet. Målet är att ca 600

000 hektar åkermark skall anslutas. Enligt

Jordbruksverket är måluppfyllelsen i stort sett 100

%. Jordbruksverket föreslår i sin översyn av miljö-

och landsbygdsprogrammet (rapport 2001:19) att

hästar bör kunna inkluderas i det djurinnehav som

ligger till grund för beräkningen av

brukningsintensiteten inom miljöersättningen för ett

öppet och varierat odlingslandskap. I övrigt

föreslår inte Jordbruksverket några förändringar.

Jordbruksverkets rapport är för närvarande föremål

för beredning i Regeringskansliet. Det anförda

innebär enligt utskottets mening att riksdagen inte

bör vidta några åtgärder med anledning av motion

2001/02:MJ31 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks.

Riksdagen beslutade i enlighet med det förslag om

statsbidrag till plantering av ädellövskog på

stormfällda granskogsarealer i Sydsverige som lades

fram i budgetpropositionen för år 2001 (prop.

2000/01:1 utg.omr. 23, bet. 2000/01:MJU2, rskr.

2000/01:86 och 87). I propositionen framhölls bl.a.

att förslaget hade stöd hos företrädare för

markägare och kommuner. Riksdagens beslut innebar

att sammanlagt 40 miljoner kronor fördelat på fem år

med 8 miljoner kronor vartdera året skulle anslås.

Den möjlighet som skapats för att ersätta stormfälld

granskog i sydligaste Sverige med mer stormfast

ädellövskog kan nu tas till vara, och staten kan

genom ett bidrag medverka till att vissa

merkostnader täcks genom ett särskilt bidrag. Enligt

beslutet bör totalt ca 2 000 hektar planteras med

ädellövskog över en treårsperiod. Bidrag av det här

slaget måste granskas av EG-kommissionen, som har

att se till att det inte strider mot gällande

statsstödsregler inom EU. Regeringen överlämnade

därför i december 2000 en detaljerad redovisning av

innebörden av stödet och utkast till de bestämmelser

som regeringen avser att införa. Enligt vad

utskottet erfarit återkom kommissionen dock med

kompletterande frågor, vilket är förklaringen till

att notifieringen dragit ut på tiden. Kommissionen

meddelade beslut om godkännande under vårvintern

2002. Inom Regeringskansliet pågår arbete med att

utarbeta bestämmelser om bidrag. Dessa avses träda i

kraft snarast möjligt. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ31 (c)

yrkande 6.

Kommunal naturvård och tätortsnära

natur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet finner ett motionsyrkande (c) om

grönområdenas betydelse för människor

tillgodosett genom vad som anförs i

skrivelsen. Vidare avstyrker utskottet ett

motionsyrkande (m) om frivilliga

naturvårdsstiftelser. Utskottet hänvisar

därvid till de positiva erfarenheter som

gjorts med de befintliga stiftelserna och

fonderna för naturvården. Slutligen avstyrker

utskottet ett motionsyrkande (m) om kommunalt

ägande av tätortsnära mark med hänvisning

till vad som anförs i skrivelsen.

Skrivelsen

Regeringen bedömer att kommunernas

naturvårdsinsatser bör stimuleras och stärkas såväl

kort- som långsiktigt. Regeringen avser därför att

genomföra en satsning på kommunal naturvård genom

ett särskilt program. Programmet kommer att ge

kommuner - inklusive lokala aktörer inom varje

kommun - möjlighet att söka delfinansiering för

olika lokala naturvårdsprojekt. Den befintliga

möjligheten för kommuner och landstingskommunala

stiftelser att få statsbidrag för förvärv och

säkerställande av mark för naturvårdsändamål bör

lyftas in i denna programsatsning och utnyttjas

bättre. Den tätortsnära naturens ställning i

förhållande till annan mark- och vattenanvändning

bör också enligt regeringen stärkas. Detta gäller

större städer i allmänhet och de tre

storstadsregionerna i synnerhet. Att med stöd av

miljöbalkens bestämmelser om områdesskydd reservera

mark och vatten för friluftsliv och biologisk

mångfald är lika angeläget som att reservera mark

för infrastruktur, bostäder och arbetsplatser.

Regeringen anför vidare att det ömsesidiga kunskaps-

och erfarenhetsutbytet mellan länsstyrelser,

skogsvårdsstyrelser och kommuner, liksom andra

lokala aktörer, är viktigt. Varje länsstyrelse bör

ha en viktig roll i att vara samordnande och att

entusiasmera fler kommuner till att engagera sig i

konkreta naturvårdsinsatser. Det är enligt

regeringen önskvärt att fler stiftelser för

naturvård och friluftsliv bildas. Det bör bli

möjligt att få statsbidrag även för att etablera

sådana stiftelser. Erfarenhet och kunskap från de

befintliga stiftelsernas arbete bör bättre tas till

vara. Arbetet med att bilda fler nationalstadsparker

fortsätter. Den nationalstadspark som finns i

Stockholm bör enligt regeringen utvecklas genom att

förvaltning och information förstärks. Kompetens

rörande naturvård, friluftsliv och kulturmiljö är

enligt regeringen en viktig faktor för att den

lokala och kommunala naturvården och

kulturmiljövården skall kunna förstärkas och

utvecklas.

Motionerna

Motion 2001/02:MJ31 (c) tar upp grönområdenas

betydelse i stadsmiljöer för människor, djur och

natur. Naturmark och grönområden i och kring staden

renar smutsig luft och orent vatten. Eftersom den

stora ansamlingen av människor i städer ökar risken

för att oönskade ämnen når skadliga halter, fyller

de gröna områdena i och kring staden enligt motionen

en viktig funktion. Områdena måste dock vara

tillräckligt stora (yrkande 7).

I motion 2001/02:MJ32 (m) påpekas att det för

närvarande finns sju landstingskommunala stiftelser

för naturvård och friluftsliv samt att det därutöver

finns miljöfonder som delvis är finansierade av

landstingen. Motionärerna anför att de i motsats

till regeringen inte anser det vara en

landstingskommunal uppgift att finansiera naturvård

utan att landstingen skall sköta sjukvården (yrkande

5). Motionen behandlar också det kommunala ägandet.

Det finns enligt motionärerna ingen anledning till

att som regeringen föreslår kommunerna skall äga all

tätortsnära mark. Offentligt ägande är enligt

motionärerna ingen garanti för att skog och mark

sköts på ett ansvarigt sätt (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion

2001/02:MJ31 (c) yrkande 7 om grönområdenas

betydelse för människor. Regeringen pekar också på

vikten av att ge den tätortsnära naturen ett bättre

skydd, inte minst för friluftsliv, och att detta är

ett led i att uppnå miljökvalitetsmålet En god

bebyggd miljö. Under miljökvalitetsmålet återfinns

också ett delmål om planeringsunderlag, vilket anger

att fysisk planering och samhällsbyggande senast år

2010 skall grundas på program och strategier för

bl.a. hur grön- och vattenområden i tätorter och

tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas

(delmål 1). Motionen är enligt utskottets

uppfattning tillgodosedd med detta.

Regeringens i skrivelsen uttryckta uppfattning att

olika stiftelser och fonder för naturvård och

friluftsliv på ett utomordentligt värdefullt sätt

bidrar till naturvården är enligt utskottet helt

riktig. Det finns för närvarande sju

landstingskommunala stiftelser, och det förekommer

dessutom att olika naturvårdsorganisationer är

organiserade i andra former än just stiftelser. Det

viktiga är som regeringen anför den insats som de

olika organisationerna genomför. Skärgårdsstiftelsen

i Stockholms län, Västkuststiftelsen samt

Upplandsstiftelsen kan nämnas som stiftelser som är

mycket aktiva när det gäller naturvård och

friluftsliv. Tåkernfonden i Östergötland är ett

exempel på en stiftelse som är knuten till ett

specifikt objekt. Stiftelsen Tyrestaskogen är också

objektsanknuten och har en god lokal förankring i

och med att såväl Haninge och Tyresö kommuner som

Stockholms kommun medverkade vid bildandet av

stiftelsen. Hopajola i Örebro är ett annat exempel

på ett regionalt initiativ. På flera håll finns

naturvårdsfonder knutna till kommunen, t.ex. i

Norrtälje, Mark och Ljusdal. Som regeringen påpekar

har dessa fonder bidragit till att

naturvårdsfrågorna fått genomslag i kommunerna.

Naturvårds- och friluftsstiftelserna har generellt

goda förutsättningar att arbeta med naturvård.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det

är positivt med en etablering av fler kommunalt och

regionalt förankrade stiftelser eller motsvarande.

Som regeringen anför bör det därför bli möjligt att

få statsbidrag även för att starta och etablera

stiftelser för naturvård och friluftsliv även om

själva driften av stiftelserna dock måste

finansieras långsiktigt på regional eller kommunal

nivå, gärna i samarbete med andra regionala och

lokala aktörer inklusive näringslivet. Den

programsatsning på lokal och kommunal naturvård som

aviseras i skrivelsen kommer enligt utskottets

bedömning dessutom att utgöra en stimulans även för

lokala och regionala stiftelser genom

delfinansiering av olika projekt. Mot bakgrund av

det anförda avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ32

(m) yrkande 5.

Regeringen framhåller att ett viktigt förhållande

när det gäller tätortsnära natur är att merparten av

marken, speciellt de delar som är allemansrättsligt

tillgängliga, ägs av kommunerna själva. Kommunerna

har stora möjligheter att inom ramen för sitt eget

markinnehav - och sin egen fysiska planering -

säkerställa behovet av kvalitativa områden för det

tätortsnära friluftslivet. Denna möjlighet bör

enligt regeringen även fortsättningsvis utnyttjas.

Vid försäljning från stat, kommun eller landsting av

tätortsnära mark bör man enligt regeringen alltid

noga överväga vilka värden fastigheterna, eller

delar av dessa, har för naturvård och friluftsliv.

Det bör ges tillfälle att tillsammans med olika

lokala och regionala aktörer diskutera lösningar som

innebär att man tar till vara de specifika

möjligheter för naturvård och friluftsliv som ett

offentligt ägande ger. Ett exempel kan vara att

överväga om en stiftelse kan och bör bildas.

Utskottet instämmer i vad regeringen anför om

betydelsen av kommunalt ägande av den tätortsnära

marken och avstyrker därmed motion 2001/02:MJ32 (m)

yrkande 6.

Naturvården och den fysiska

planeringen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett yrkande (m) vari

motionärerna motsätter sig regeringens

bedömning av fördelarna med kommunal

naturvårdsplanering. Utskottet avstyrker

vidare ett motionsförslag (m) om att låta

utreda den kommunala planeringsprocessen.

Skrivelsen

Kommunala, systematiska sammanställningar som

beskriver naturvårdens och kulturmiljövårdens

intressen ger enligt regeringen ett bra underlag

rörande tillgången på attraktiv mark och vatten för

friluftsliv. Kommunernas översiktsplanering bör

användas som ett verktyg för sektorsövergripande

planering, exempelvis i skärgårdsområden eller när

det gäller att redovisa hur naturvårdens och

friluftslivets intressen i städer och större

tätorter avses att bevaras och utvecklas. De

förändringar i plan- och bygglagen som trädde i

kraft den 1 januari 1996 till följd av riksdagens

beslut med anledning av regeringens proposition om

kommunal översiktsplanering enligt plan- och

bygglagen m.m. (prop. 1994/95:230, bet.

1995/96:BoU1, rskr. 1995/96:30) bör enligt

regeringen följas upp, bl.a. avseende vilken effekt

de har haft för att tillgodose naturvårdens,

kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen.

Därutöver bör kommunerna, i enlighet med delmål 1

för miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö, senast år

2010 grunda sin fysiska planering på program och

strategier för hur grön- och vattenområdena i

tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och

utvecklas och andelen hårdgjord yta inte öka.

Motionen

I motion 2001/02:MJ32 (m) tas frågan om kommunala

naturvårdsplaner upp. Motionärerna anser att

naturvårdsplaner tills vidare bör fortsätta att vara

länsstyrelsernas ansvar (yrkande 2). Motionärerna

anser vidare att konsekvenserna av kommunal

naturvårdsplanering bör utredas (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen aviserar regeringen möjligheten till en

fortsatt satsning på kommunal naturvård i form av

ett särskilt program. Regeringen anför att ett

sådant program bör fokuseras på lokala

naturvårdsåtgärder som syftar till att bevara, vårda

och förvalta eller att restaurera biologisk

mångfald. Som exempel nämns inventeringar,

säkerställande av områden, restaurering av olika

naturtyper eller populationer eller att ta fram ett

kommuntäckande naturvårdsprogram. Åtgärder som

handlar om att bevara eller förbättra

förutsättningar för friluftsliv, särskilt i och runt

tätorter, utgör en annan kategori åtgärder. Även

folkbildnings- och informationsinsatser som syftar

till att öka förståelsen för naturvård bör ingå

bland tänkbara åtgärder. Utgångspunkten är att

projekten skall ha annan finansiering än statlig

till minst 50 %. Programmet avses starta år 2004 och

tanken är att det skall bli möjligt för kommunerna

och olika lokala aktörer att, inom ramen för

kommunens samlade program, söka medel.

Som regeringen påpekar bör naturvårdens intressen

redovisas i den översiktliga planeringen. Kommunerna

utformar själva sitt planeringsunderlag för detta

ändamål. Kommunala naturvårdsprogram eller

motsvarande kan vara lämpligt underlag för detta. I

propositionen Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) bedömde regeringen

angående miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö att

utvecklingen av program och strategier för frågor om

bl.a. natur- och kulturvärden ger underlag och

utgångspunkter för en fysisk planering och ett

samhällsbyggande som kan bidra till att nå

miljökvalitetsmålet. Att ta fram kommunala

naturvårdsprogram eller motsvarande kan ses som ett

led i arbetet med att uppnå delmål 1 om

planeringsunderlag under miljökvalitetsmålet God

bebyggd miljö. Som framhållits ovan har kommunerna

stora möjligheter att själva utforma och

sammanställa planeringsunderlag för naturvården.

Regeringen anser att tillgången till ett samlat

planeringsunderlag för naturvård, kulturmiljövård

och friluftsliv har strategisk betydelse. Ett sådant

underlag är viktigt om man i den kommunala

översiktliga planeringen skall kunna planera så att

naturvårdens - och kulturmiljövårdens - mål uppnås

och så att man, så långt det över huvud taget är

möjligt, förebygger negativ påverkan på natur- och

kulturmiljön. Ett antaget naturvårdsprogram eller

motsvarande bör därför utgöra ett viktigt underlag

för den översiktliga planeringen i varje kommun.

Underlaget bör i lämpliga delar arbetas in i den

översiktliga planeringen och sätta avtryck i

översiktsplanen genom att där uttrycka kommunens

viljeinriktning beträffande naturvård och

friluftsliv etc.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den

kommunala översiktsplaneringen sedan länge utgör en

viktig del i den fysiska planeringen. Därvid är det

positivt om denna planering grundas på program och

strategier för hur grön- och vattenområdena i

tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och

utvecklas. Utskottet instämmer därför i vad

regeringen anför om vikten av att kommunernas

naturvårdsinsatser stimuleras och stärks. Därmed

avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ32 (m) yrkande

2.

Utskottet är inte heller berett att föreslå någon

utredning av planprocessen som föreslås i motion

2001/02:MJ32 (m) yrkande 3. Motionen avstyrks.

Regional utveckling och naturvård

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (fp)

om att ändra reglerna för strandskyddet.

Utskottet hänvisar till att regeringen avser

att återkomma i frågan.

Skrivelsen

Enligt regeringens mening finns det ett samband

mellan lokal och regional utveckling och naturvård.

Den regionala och lokala utvecklingen är i de flesta

fall en förutsättning för naturvård, t.ex. genom

att naturvården är beroende av lokala aktörer som

kan förvalta och utveckla olika naturområden.

Möjligheterna till samordning mellan naturvård och

regional utveckling bör bättre tas till vara och

utvecklas. Naturvård kan bidra till regional

utveckling och landsbygdsutveckling genom att

värdefulla naturområden utnyttjas för småskaligt

näringsliv inom t.ex. turism och på så sätt direkt

eller indirekt bidra till sysselsättning.

Möjligheterna att integrera naturvårds- och

miljöåtgärder inom ramen för EU:s strukturfonder bör

dessutom tas till vara. De regionala

tillväxtprogrammen erbjuder möjligheter att utveckla

och integrera naturvård i den regionala

utvecklingen. De lokala och regionala natur- och

kulturresurserna bör i ökad utsträckning tillvaratas

och utvecklas för att främja tillväxt och en

ekologiskt hållbar utveckling i regionen.

Motionen

Enligt motion 2001/02:MJ30 (fp) bör reglerna kring

strandskydd i större utsträckning än vad som sker i

dag kunna anpassas till de specifika omständigheter

som råder i den aktuella kommunen eller inom det

aktuella området. Enligt motionen innebär det bl.a.

att reglerna kring strandskydd skall kunna tillämpas

hårdare i de områden som har ett starkt

exploateringstryck samtidigt som det bör kunna

beviljas dispenser från strandskyddsbestämmelserna i

kommuner med stora strandområden (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Regeringen uppdrog under våren 2001 åt

Naturvårdsverket att kartlägga tillämpningen av

strandskyddsbestämmelserna. I uppdraget ingick bl.a.

att undersöka i vilken utsträckning länsstyrelserna

har delegerat beslutsbefogenheter och tillsynsansvar

till kommunerna. Verket skulle vidare utreda

förutsättningarna för och bedöma konsekvenserna av

ett stärkt strandskydd i tätortsnära områden med

högt bebyggelsetryck respektive vissa lättnader

avseende strandskyddsbestämmelserna i

glesbygdsområden med lågt bebyggelsetryck i syfte

att underlätta regional utveckling, såsom turism och

friluftsliv. Naturvårdsverket överlämnade i april

2002 till regeringen förslag om åtgärder för att

förbättra strandskyddet. Förslaget innebär främst

att tillämpningen av de redan nu gällande reglerna

blir enklare att följa samt att länsstyrelserna får

en ny möjlighet att under vissa förutsättningar

medge lättnader i bestämmelserna för lokal och

regional utveckling. Regeringen avser att återkomma

till frågan då beredningen av Naturvårdsverkets

redovisning är klar. Utskottet anser inte att

riksdagen bör föregripa det pågående arbetet och

avstyrker därför motion 2001/02:MJ30 (fp) yrkande 3.

Naturturism och naturvård

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal

motionsyrkanden (m, kd, c) med olika aspekter

på allemansrätten och kommersiell

naturturism. I detta sammanhang hänvisar

utskottet till de bedömningar regeringen gör

i skrivelsen. Utskottet avstyrker dessutom

ett motionsyrkande (c) med förslag till en

ekologiskt hållbar turism med hänvisning till

bl.a. Miljö- och landsbygdsprogrammet för

Sverige åren 2000-2006. Vidare avstyrker

utskottet två motionsyrkanden (s, v) med

förslag angående skotertrafiken.

Skrivelsen

Regeringen bedömer att nyttjande av naturen genom

friluftsliv och turism bör ske på ett långsiktigt

hållbart sätt och inom den ram som olika

bevarandemål sätter. En välbevarad natur är en

grundförutsättning för den del av turistnäringen som

baseras på natur, kultur och landskapsbild -

naturturismen. Naturturismen och naturvården bör

utvecklas till ömsesidig nytta. Den svenska naturen

i allmänhet och de skyddade områdena i synnerhet

utgör en tillgång med utvecklingsmöjligheter. Rese-

och turistindustrin bör ha ett ansvar för sina

produkter och miljökonsekvenserna av sin verksamhet.

Miljömärkningssystem för miljöanpassad turism bör

tas fram gemensamt av marknadens aktörer. Staten bör

ha ansvar för att på olika sätt underlätta och

stimulera en ökad naturturism, såväl i skyddade

områden som i naturen generellt. Den offentligt ägda

marken utgör en tillgång som ger särskilda

möjligheter att utveckla naturturism hand i hand med

naturvård. Ekoturismen kan bli föregångare när det

gäller att utveckla former för ömsesidigt samarbete

och ömsesidig nytta mellan naturvård och

turistnäringen. Regeringen välkomnar en oberoende

svensk ekoturismmärkning under ekoturismåret 2002.

Motionerna

Flera motioner berör allemansrätten. I motion

2001/02:MJ32 (m) föreslås att inte endast

länsstyrelsen skall pröva huruvida kommersiell

verksamhet på privat mark skadar naturen, utan att

även markägarens tillstånd bör inhämtas (yrkande 7).

Samma uppfattning kommer till uttryck i motion

2001/02:MJ343 (m) yrkande 7. I motion 2001/02:N374

(kd) efterfrågas en översyn av allemansrättens

utformning när det gäller kommersiell verksamhet på

enskilds mark (yrkande 11). Enligt motion

2001/02:MJ220 (c) bör markägare tillfrågas innan

kommersiellt organiserade former av verksamhet

företas på privat mark. Den svenska allemansrätten

är enligt motionärerna för värdefull för att bli

utnyttjad av några få i kommersiellt syfte.

Motionärerna anser därför att det är viktigt att

gränsdragningen mellan normalt utnyttjande och

kommersiellt missutnyttjande klargörs på ett tydligt

sätt (yrkande 6). Förslaget får stöd i motion

2001/02:MJ339 (c) yrkande 8. Enligt motion

2001/02:N27 (c) bör regeringen ta initiativ till att

förhindra missbruket av allemansrätten i

kommersiellt bruk. Det bör skapas förutsättningar

för markägaren och det lokala näringslivet att

utveckla verksamheten efter de lokala

förutsättningarna (yrkande 14). I motion

2001/02:MJ212 (c) förespråkas att regeringen

tillsätter en utredning om gränsdragning mellan

normalt utnyttjande av allemansrätten och

kommersiellt utnyttjande av densamma.

För landsbygden är turismen på många håll

ekonomiskt mycket betydelsefull, anförs det i motion

2001/02:MJ31 (c). Gårdsbutiker med lokalt förädlade

produkter, konst, logi, utflyktsmål, aktiviteter och

kurser är exempel på vad landsbygden i dag har att

erbjuda runtom i Sverige. Dessa typer av

verksamheter skulle likaväl med stor varsamhet kunna

bedrivas i skyddade naturområden, menar

motionärerna. Till viss del sker detta i dag, men

möjligheter till utveckling finns i hög grad.

Efterfrågan på resmål med genuina upplevelser växer

ständigt. Detta intresse måste tas till vara genom

att stötta etablerade och blivande entreprenörer att

skapa och utveckla nya resmål och upplevelser på

landsbygden och i särskilt naturintressanta områden.

Allmänhetens intressen och naturskyddsintressen bör

därför länkas samman i högre utsträckning så att en

hållbar utveckling av besöksnäringen på landsbygden

främjas. Detta kan bidra till ökad förståelse för

naturvårdens betydelse (yrkande 8).

Enligt motion 2001/02:MJ398 (v) bör regeringen

lägga fram förslag till förbud mot högkantsmattor på

snöskotrar. Skotern har för stora delar av

befolkningen i framför allt skogslänen inneburit

stora förändringar till det positiva när det gäller

ett aktivt friluftsliv. Snöskotrar i framför allt

fjällterrängen kan emellertid skada naturen.

Användningen av högkantsmattor på snöskoter har

enligt motionärerna ökat. Framkomligheten för en

skoter med den konventionella mattan är inte sämre,

men åverkan på naturen är betydligt mindre, hävdas

det. I regeringens proposition Svenska miljömål -

delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130)

föreslår regeringen under rubriken Storslagen

fjällmiljö att skador på mark och vegetation

orsakade av mänsklig verksamhet skall vara

försumbara senast år 2010. Mot bakgrund härav

föreslår motionärerna att riksdagen beslutar att ge

regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till

förbud mot högkantsmatta.

I motion 2001/02:MJ491 (s) efterlyses lokalt och

regionalt inflytande över skotertrafiken.

Motionärerna anför att Länsstyrelsen i Norrbottens

län under år 2000 beslutade om förbudsområden i

Kiruna kommuns fjällvärld. Inför det beslutet hade

kommunen, samerna och skoterorganisationerna samrått

och kommit fram till ett förslag som alla enats om.

Naturvårdsverket överklagade emellertid beslutet och

regeringen biföll överklagan. Enligt motionärerna

innebär detta problem för rennäringen, eftersom

skotertrafiken skall ledas in i ett område som

samerna bedömer olämpligt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar den uppfattning som kommer till

uttryck i skrivelsen att allemansrätten är en

sedvanerätt som bör ligga fast och som bör värnas.

Det bör emellertid påpekas att det är av största

betydelse att alltid visa respekt för

allemansrättens gränser och att även iaktta de

skyldigheter som följer med rättigheterna.

Grundläggande för att allemansrättens innebörd skall

tillämpas på rätt sätt av utländska turister och

andra, som är ovana vid den sedvana som gäller i

Sverige, är att alla svenskar i sitt umgänge med

naturen uppträder med hänsyn och varsamhet. Det

finns alltid en risk att ett felaktigt eller

ovarsamt nyttjande av allemansrätten leder till

konflikter med markägarna. Sådana konflikter bör

alltid förebyggas. Goda vanor måste grundläggas

tidigt i skola och förskola. En god planering för

friluftsliv är en annan åtgärd som regeringen

nämner, vilken kan hjälpa till att vidmakthålla

respekt och förståelse för allemansrätten.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att

allemansrätten under de senaste årtiondena delvis

har fått ändrade förutsättningar genom den ökade

motoriseringen respektive kommersialiseringen av

friluftslivet. Urbanisering och ändrade fritidsvanor

har gjort att aktiviteterna i naturen, såväl till

karaktär som till omfattning, ser annorlunda ut i

dag. Detta understryker ytterligare vikten av

kunskap om allemansrätten och en god planering för

friluftsliv, där inte minst markägarna involveras.

Upplevelseturism i olika former tenderar att öka.

För såväl offentlig som privat mark bör stor vikt

läggas vid kontakt och samråd med markägaren och i

relevanta fall fiskevattenägaren innan kommersiell

verksamhet påbörjas. Ett kommersiellt turistiskt

nyttjande kan ge både incitament och ekonomi för

naturvård samtidigt som de upplevelser som

naturturismen förmedlar kan medföra ökad förståelse

för och kunskap om naturvård. Detta gäller i

synnerhet om turistföretagen och turistprodukterna

har en god lokal förankring. I propositionen En

politik för tillväxt och livskraft i hela landet

(prop. 2001/02:4) aviserade regeringen uppdraget

till Turistdelegationen att utveckla turistiska

produkter med bl.a. naturen som utgångspunkt, och

att utveckla miljömärkningssystem som företag och

konsumenter förstår och accepterar. Vid samråd och

prövning bör generellt prioritet ges åt de

turistaktiviteter som medför minst miljöpåverkan. De

överväganden regeringen redogör för torde enligt

utskottets mening innebära ett verksamt sätt att

möta de olika intressekonflikter som kan uppstå och

som belyses i motionerna 2001/02:MJ32 (m) yrkande 7,

2001/02:MJ220 (c) yrkande 6, 2001/02:MJ339 (c)

yrkande 8, 2001/02:MJ343 (m) yrkande 7, 2001/02:N27

(c) yrkande 14 och 2001/02:N374 (kd) yrkande 11. Mot

bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna i

berörda delar. Det anförda innebär också att

utskottet avstyrker motion 2001/02:MJ212 (c).

Landsbygdsturism inom ramen för EU:s

jordbrukspolitik behandlas för Sveriges del inom

Miljö- och landsbygdsprogrammet för åren 2000-2006.

Inom området Främja anpassning och utveckling av

landsbygden finns insatsen Främjande av turism och

småföretagande, för vilken stödet från EU:s

jordbruksfond för perioden 2000-2006 budgeterats

till 4,15 miljoner euro. Denna medfinansiering från

gemenskapen motsvarar 25 % av de totalt budgeterade

offentliga utgifterna, vilka uppgår till 16,6

miljoner euro under perioden. Stöd för att främja

landsbygdsturismen kan även lämnas genom mål 1-

programmen i norra Sverige samt inom ramen för

gemenskapsinitiativet Leader+. Innehållet i

insatserna kan både ha koppling till jord- och

skogsbruk och vara utan direkt koppling till dessa

sektorer. Landsbygdsturismen kan exempelvis omfatta

kultur-, upplevelse-, vildmarks- och ekoturism, bo

på lantgård, fritidsfiske, jakt, vandringsleder,

fältvandringar, fågelskådning, bergsklättring,

ridning och campingplatser. Enligt

Landsbygdsprogrammet är utvecklingen av nya

produkter för upplevelse och service av stor

betydelse och en förutsättning för strategisk

marknadsföring. De olika erbjudandena i en region

bör också marknadsföras tillsammans och mer ses som

komplement till varandra än som konkurrenter. Det

finns exempel på projekt som kopplar ihop

matupplevelser, småskalig livsmedelsförädling och

turism, nämns det i programmet. Som målgrupp för

programmet anges lantbruksföretag och

sammanslutningar av sådana samt andra företag,

föreningar och organisationer lokaliserade på

landsbygden med anknytning till de verksamheter som

beskrivs ovan. Av proposition 2001/02:4 En politik

för tillväxt och livskraft i hela landet framgår att

turistbranschen har vissa problem med alltför små

och isolerade företag, brister i professionalitet

och marknadsföring, svag lönsamhet och begränsade

kunskaper. Olika förslag och ansatser redovisas,

bl.a. olika utvecklingslinjer inom ramen för

Turistdelegationens och Turistrådets verksamhet samt

när det gäller landsbygdsturism m.m. Till dessa

ansträngningar fogas ytterligare möjligheter i form

av regeringens initiativ rörande programmet för ökad

innovationskraft i turistnäringen, satsning på en

stärkt fjällturism samt turismforskning. Enligt

utskottets uppfattning kan dessa nya insatser bana

väg för en lönsam och professionell bransch.

Ekologisk hållbarhet är en given förutsättning.

Utskottet avstyrker motion 2001/02:MJ31 (c) yrkande

8 i den mån den inte är tillgodosedd med det

anförda.

När det gäller kravet på förbud mot högkantsmatta

på skoter som framställs i motion 2001/02:MJ398 (v)

vill utskottet anföra följande. Av Naturvårdsverkets

rapport Barmarkskörning på kalfjäll (rapport 4845)

framgår att bandtyp på ett fordon har mycket stor

betydelse för påverkan på naturen. Bandfordon har

ofta lågt marktryck men undersökningar visar att

banden kan ha en rivande effekt på vegetationen och

orsaka påtagliga skador vid barmarkskörning,

särskilt vid sväng. I rapporten föreslår verket

bestämmelser om bl.a. utformning av motordrivna

fordon i kalfjällsområdet och utvecklingsprojekt för

terrängfordon med så liten påverkan på miljön som

möjligt. Rapporten remissbehandlades av regeringen

och har legat till grund för berörda delar av

propositionen Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). I

propositionen anför regeringen att det behövs en

utveckling och introduktion av mindre miljöskadande

terrängfordon för barmarkskörning samtidigt som

alternativa metoder utvecklas i rennäringen.

Regeringen påpekar därvid att ett sådant

utvecklingsarbete av terrängfordon bör bedrivas i

nära samråd med branschen. I sammanhanget bör

påpekas att EG:s maskindirektiv (98/37/EG) genom

Arbetsmiljöverkets kungörelse AFS 1994:48 är

införlivat i svensk rätt. Genom detta har man inom

EU erhållit gemensamma säkerhetsföreskrifter för

maskiner däribland snöskotrar. Direktivets innehåll

erhålls genom s.k. harmoniserade standarder. För att

få en snöskoter registrerad i Sverige skall enligt

17 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594) ett CE-

märke uppvisas som innebär att tillverkaren intygar

att fordonet uppfyller föreskrivna krav. Utskottet

har erfarit att ett förbud mot viss typ av band på

snöskotrar kan komma att strida mot direktivet. Ett

förbud om en varas utformning kan vidare stå i strid

med principen om varors fria rörlighet inom EU

enligt Romfördraget. Utskottet förutsätter att

regeringen i det fortsatta arbetet verkar för att

ett sådant utvecklingsarbete av terrängfordon som

aviseras i propositionen kommer till stånd med

beaktande av de bestämmelser som följer av

medlemskapet inom EU. Utskottet anser motion

2001/02:MJ398 (v) tillgodosedd med det anförda.

År 1997 infördes skärpta regler i

terrängkörningslagen (1975:1313) för användningen av

motordrivna färdmedel i regleringsområden, tidigare

allmänt benämnda skoterförbudsområden. Regeringen

har därefter inrättat ytterligare regleringsområden

i fjällen med skärpta restriktioner för trafik med

motordrivna fordon i terrängen samt med en

klassificering av områdena. Av proposition

1995/96:226 Hållbar utveckling i landets

fjällområden framgår att kvaliteten i fråga om

tystnad och orördhet inom ett område bl.a. bestäms

av i vilken utsträckning länsstyrelsen beslutar om

undantag från skoterförbudet och tillåter

skoterleder. Regeringen har vid prövning av

överklagade ärenden gett uttryck för en restriktiv

syn på möjligheten att tillåta skotertrafik inom

regleringsområden (se t.ex. M 2000/951/Na som rörde

regleringsområdet Kebnekaise). Utskottet som

naturligtvis inte vill uttala sig om det enskilda

ärendet anser inte att riksdagen bör göra något

uttalande med anledning av yrkandet i motion

2001/02:MJ491 (s). Motionen avstyrks.

Områdesskydd, förvaltning av

skyddade områden och statligt

skogsägande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker olika motionsförslag (fp,

mp) om att tillskapa fler naturreservat,

Natura 2000-områden m.m. Utskottet hänvisar

därvid till att syftet med motionerna får

anses tillgodosett genom det arbete som

pågår. Därutöver avstyrker utskottet tre

motionsförslag (s, kd, fp) om att Omberg bör

bli nationalpark. Utskottet finner vidare att

ett motionsförslag (mp) om att utarbeta en ny

nationalparksplan är tillgodosett genom vad

som anförs i skrivelsen. Utskottet avstyrker

dessutom tre motionsförslag (kd, c) om

formerna m.m. för avsättning för skyddsvärd

mark med hänvisning till vad regeringen anför

i skrivelsen. Vidare avstyrker utskottet fyra

motionsyrkanden (m, kd, c) om

ersättningsfrågor m.m. vid avsättning av mark

med hänvisning till vad utskottet tidigare

anfört i frågan och till vad regeringen anför

därom i skrivelsen. Ett yrkande (m) om att

granska erfarenheterna vid avgränsning och

genomförande av skogsreservat samt ett

yrkande (c) om behovet av lokalt förankrade

skötselplaner finner utskottet vara

tillgodosedda genom vad som anförs i

skrivelsen. Slutligen avstyrker utskottet ett

yrkande (mp) om att öka andelen gammal skog.

Detta yrkande anser utskottet vara

tillgodosett genom tidigare beslutade delmål

för miljökvalitetsmålet Levande skogar.

Skrivelsen

Regeringen anser att områdesskydd, inklusive skydd

av vattenmiljöer, i högre utsträckning bör värderas

i ett landskapssammanhang. Arbetsformerna vid

genomförande av områdesskydd bör utvecklas i

riktning mot öppenhet och dialog samt god

information tidigt i processen. Samverkan med

människor som lever i eller nära områden som avses

skyddas, liksom med andra intressenter, bör

utvecklas. Därutöver anser regeringen att

Naturvårdsverkets nationalparksplan bör ses över och

nya tänkbara områden för nationalparker bör

övervägas. Inrättandet av nya nationalparker bör ske

i dialog med regionala och lokala aktörer. Det

behövs vidare en bättre kartläggning av naturtyper,

arter och livsmiljöer som redan skyddats. En

naturtypsindelning bör läggas fast. Väl definierade

naturtyper liksom bristanalyser som relaterar till

totalförekomster av olika naturtyper och arter bör

användas i det fortsatta arbetet. Därutöver bör

integreringen av Natura 2000-arbetet i övrig

naturvård fortsätta. Regeringen bedömer vidare att

statens skogar fortsättningsvis förvaltas på ett

föredömligt sätt både ur produktions- och

miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt

ekologisk och produktionsmässig hållbar utveckling.

Det bör skapas bättre förutsättningar för

naturvårdsmyndigheterna att kunna erbjuda bytesmark.

Regeringen avser återkomma till denna fråga. Innan

beslut om köp eller intrångsersättning bör användas

vid områdesskydd bör man bl.a. överväga vilka

naturtyper som dominerar, vilka inskränkningar i

markägarens dispositionsrätt som planeras mot

bakgrund av bevarandemålen samt

kostnadseffektivitet.

Förvaltningen av skyddade områden bör enligt

regeringen förstärkas. Även vid förvaltning och

skötsel bör eftersträvas att arbetsformerna präglas

av öppenhet, bra dialoger och deltagande av olika

intressenter samt av god information mycket tidigt i

processen. Innovativa lokala förvaltningsformer bör

prövas. Förvaltningen av skyddade områden bör

underlätta ett ökat nyttjande av områdena för

upplevelser, friluftsliv, natur- och kulturturism

m.m. En satsning på information, skyltning och

guidning, som syftar till att öka tillgängligheten,

bör genomföras. Värna, vårda, visa är vägledande

nyckelord för den framtida förvaltningen.

Övervakning och uppföljning av värdefull natur bör

ses som en del av övervakningen av miljötillståndet.

Att följa upp att bevarandemålen upprätthålls är ett

eftersatt område som bör förstärkas.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ30 (fp) behövs fler

nationalparker samt natur- och kulturreservat för

att skydda exklusiva och unika naturlandskap.

Länsstyrelsernas arbete med att skydda områden måste

av den anledningen förbättras. Motionärerna

framhåller i sammanhanget Natura 2000 som viktigt.

Motionärernas ambition är att antalet Natura 2000-

områden skall utökas. Även avsättning av områden i

våra större tätorter i form av nationalstadsparker

behöver stimuleras (yrkande 1). Uppfattningen att

ytterligare Natura 2000-områden behöver inrättas får

stöd i motion 2001/02:MJ447 (fp). I syfte att värna

den biologiska mångfalden framhåller motionärerna i

motion 2001/02:MJ521 (fp) att ett sätt att skydda

naturskog och därmed den biologiska mångfalden är

att undanta viss skogsmark från skogsbruk. För att

en del av Sveriges sista naturskog skall kunna

bevaras för kommande generationer bör därför mer

skog skyddas i reservat (yrkande 1). Enligt motionen

tyder mycket på att den svenska regeringen inte

agerat tillräckligt kraftfullt för att få svenska

naturområden klassade på EU:s lista över Natura

2000-områden, något som bl.a. föranlett kritik från

WWF (Världsnaturfonden). Inte ens de förslag som

lämnats in från svensk sida innebär något

heltäckande skydd hävdar motionärerna. De anser att

fler områden måste ges kvalificerat skydd som

naturreservat eller på annat sätt skyddas. Fler

nationalparker och natur- och kulturreservat behövs

för att skydda exklusiva natur- och kulturlandskap

(yrkande 3).

Enligt motion 2001/02:MJ375 (mp) har bara ett

fåtal toppobjekt blivit naturreservat med

skötselplaner. Ängarnas höga naturkulturvärden är

ett starkt motiv för att bilda reservat av samtliga

klass 1-objekt i ängs- och hagmarksinventeringen.

Detta kan göras utan att man behöver köpa in marken.

Man får på så vis ett långsiktigt skydd som gäller

vid ägarbyten. Detta ger enligt motionärerna en

garanti för bevarandet. Ett nätverk av sådana

representativa natur- och kulturreservat bör skapas

över hela landet (yrkande 4). Motion 2001/02:MJ515

(mp) lyfter fram behovet av att bevara den

biologiska mångfalden i odlingslandskapet.

Motionärerna hade gärna sett att miljökvalitetsmålet

hade kompletterats med målet att jordbruket skall

bedrivas enligt ekologiska principer utan

bekämpningsmedel och konstgödsel, eftersom det

ekologiska lantbruket i större utsträckning bidrar

till en biologisk mångfald än det konventionella. En

komplettering av målet i enlighet med detta bör

övervägas vid uppföljning och revidering av

miljömålen 2005. Vidare anför motionärerna att av de

kärlväxter som är upptagna på Artdatabankens

rödlista för hotade arter förekommer en

överväldigande majoritet i jordbrukslandskapet,

nämligen 347 av 505 arter. Enligt motionärerna är

det därför nödvändigt med åtgärder för att bevara

den biologiska mångfalden i odlingslandskapet.

Motionärerna anser att det största hotet är att

värdefulla biotoper minskar i omfattning och

fragmenteras. Mängden äldre, grova och solexponerade

ädellövträd i jordbrukslandskapet minskar

kontinuerligt. Detta beror enligt motionärerna på

igenväxningen som dödar träden. För att kunna spara

de biologiska värdena behövs klassificering av

markerna och råd och stöd för de insatser som skall

göras. Den nationella bevarandeplanen för

odlingslandskapet bör genomföras till år 2005. I de

fall bevarande inte kan åstadkommas med hjälp av

andra styrmedel bör enligt motionärerna skydd med

stöd av 7 kap. miljöbalken övervägas för särskilt

skyddsvärda områdena. Vid ekologisk produktion

förbättras förutsättningarna för den biologiska

mångfalden i odlingslandskapet. En ökad andel vall i

växtföljden är också positivt för den biologiska

mångfalden, eftersom vall främjar livet i marken,

vilket i sin tur gynnar många fågelarter (yrkande

14).

I motion 2001/02:MJ273 (mp) efterlyses en ny

nationalparksplan. I samband med Naturvårdsverkets

översyn av nationalparksplanen bör nya objekt kunna

föras in i planen allteftersom nya fakta och

inventeringar tillkommer. Enligt motionärerna är

Omberg ett exempel på ett sådant objekt som skall

tillföras den nya planen. Ytterligare motioner

förespråkar att Omberg utses till nationalpark.

Enligt motion 2001/02:MJ280 (kd) bör

förutsättningarna härför utredas. Enligt motionerna

2001/02:MJ324 (fp) och 2001/02:MJ347 (s) bör Omberg

skyddas och förvaltas som nationalpark.

Enligt motion 2001/02:MJ520 (kd) anser regeringen

att ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark

skall undantas från skogsproduktion till år 2010.

Statens ansvar för skydd uppskattas till 400 000

hektar, resten utgörs av frivilliga avsättningar.

Den höjda ambitionen sätter sin tilltro till

frivilliga avsättningar. Detta är enligt

motionärerna förståeligt mot bakgrund av det

intresse skogsägare visat för att skydda värdefull

skog. Motionärerna framhåller dock att det är

viktigt att slå fast att det är skogsägaren som

definierar vad som avses med frivillig avsättning av

mark (yrkande 31). Genom bildandet av Sveaskog har

enligt motion 2001/02:MJ31 (c) möjligheterna att

erbjuda ersättningsmark och även utförsäljning av

skogsmark till enskilda ökat. Detta arbete måste ske

utan dröjsmål. Vid avsättning av skyddsvärd skog bör

dock i första hand statlig skog avsättas för

reservatsbildning. Reservatsbildning av övrig skog

bör endast ske i de fall då likvärdig skog ej går

att finna i statlig ägo (yrkande 3). Enligt motion

2001/02:MJ205 (c) bör frivilliga avtal utnyttjas som

ett alternativ till miljöbalkens bestämmelser om

områdesskydd (yrkande 1). Enligt motion 2001/02:MJ31

(c) utgör samrådsförfarandet en viktig del av

processen när myndigheterna gör inventeringar av

markområden. Inventeringarna inför Natura 2000 är

enligt motionärerna ett exempel på hur det inte får

gå till. Många markägare kan enligt motionärerna

vittna om att myndigheterna inventerade marker utan

att markägarna var medvetna om det. Det förekommer

dessutom att Natura 2000-områden har inrättats utan

markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog

blir det svårt att nå förståelse för eventuellt

skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det

enligt motionärerna befogat med obligatoriska samråd

mellan myndigheter och markägare vid inventering av

markområden (yrkande 4). Samma uppfattning uttrycks

i motion 2001/02:MJ337 (c) yrkande 30.

Enligt motion 2001/02:MJ32 (m) bör inga

inskränkningar i ägande- och brukanderätten ske

utan att ersättning utgår (yrkande 4). I motion

2001/02: MJ523 (kd) föreslås att riksdagen begär en

översyn av lagstiftningen som kan öppna för en

möjlighet till ersättning för inskränkning i

brukandet inom större fornlämningsområden (yrkande

12). I det svenska samhället finns enligt motion

2001/02:MJ31 (c) ett brett stöd för det enskilda

ägandet. Enligt motionärerna finns det dock många

som vill urholka det privata ägandet. Ett tydligt

exempel på detta är viljan att försvaga den

grundlagsstadgade rätten till ersättning vid

ingrepp. Det är enligt motionen en absolut

nödvändighet att markägare ges full ersättning när

skogsmark av olika anledningar tas ur skoglig

produktion och omvandlas till reservat och liknande.

Det är olyckligt att gränsen för vad en markägare

skall acceptera i form av inskränkningar flyttas

(yrkande 5). Vid inventeringar påträffas inte sällan

skyddsvärda biotoper hos enskilda markägare

framhålls det i motion 2001/02:MJ495 (c).

Skogsvårdsstyrelsen kräver såväl avverkning som

bevarande av skog för att säkerställa de skyddsvärda

biotoperna. Markägaren åläggs att åtgärda dessa

insatser även utan ekonomisk ersättning. Många

lantbrukare har en kombination av skogs- och

åkermark. De måste få sin utkomst av den jord de

äger. Det är orimligt att kräva att en skogsägare

skall avstå mark utan ersättning hävdas det i

motionen. Mot bakgrund härav efterlyser motionärerna

en översyn av bestämmelser för bevarande av

skyddsvärda biotoper.

Enligt motion 2001/02:MJ419 (m) bör staten skaffa

sig en bättre bild av vilken effekt olika insatser

för att nå miljömål kan få i praktiken på miljön och

produktionen. I detta sammanhang berörs

nyckelbiotopinventeringen och myndigheternas vidare

hantering av nyckelbiotoperna. Erfarenheterna vid

avgränsning och genomförande av skogsreservat av

olika storlekar behöver därför granskas hävdas det

(yrkande 8).

Enligt motion 2001/02:MJ503 (c) behöver lokalt

förankrade skötselplaner planeras in i samband med

kommande reservatsbildningar.

Enligt motion 2001/02:MJ460 (mp) bör

Naturvårdsverket få i uppdrag att inleda

förhandlingar med svenska skogsbolag om överhållande

av skog inom områden där andelen gammal skog är

mycket låg. Motionärerna hävdar att om ingenting

görs är risken mycket stor att de växter och djur

som är beroende av äldre träd försvinner. Det gäller

arter inom samtliga grupper. Många fåglar är enligt

motionärerna beroende av stora träd för att kunna

bygga tunga risbon. De områden som avsätts som

naturreservat fyller här en funktion men räcker

inte. Andelen äldre träd i vanliga skogar måste öka,

liksom områden där skogen får stå kvar längre innan

den fälls.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redogör regeringen för grundsynen i

naturvårdspolitiken. Naturvården skall omfatta hela

landskapet. Endast områdesskydd kommer inte att

räcka för att miljökvalitetsmålen som rör naturvård

skall kunna uppnås. Som regeringen framhåller krävs

för att målen om exempelvis Levande sjöar och

vattendrag, Hav i balans samt levande kust och

skärgård, Myllrande våtmarker, Levande skogar samt

Storslagen fjällmiljö skall kunna uppnås en lång rad

andra åtgärder och insatser. Detta framgår också av

delmålen till de olika miljökvalitetsmålen som

riksdagen har fastställt. Även om reservaten

hittills fyller en viktig roll för bevarande av

naturtyper och arter så innefattar de inte, med

några få undantag, den mer långsiktiga, storskaliga

dynamiken på landskapsnivå, eftersom de i regel är

för små. Utskottet delar regeringens uppfattning att

reservaten bör anpassas för att ändå fungera i den

landskapsdynamik de är en del av. De bör i allt

högre grad betraktas som dynamiska refuger och delar

av ett större geografiskt sammanhang; ett landskap.

Reservat och övrigt områdesskydd bör också ses som

delar i ett system av skyddade områden där regional

fördelning och representation m.m. vägs in. Reservat

är öppna system. De påverkas i hög grad av

markanvändningen i det omgivande landskapet och

vattenmiljön och utnyttjandet av naturresurser,

t.ex. skogsbruk respektive fiske i hav och

sötvatten, och av storskaliga störningar som sällan

stannar vid reservatsgränsen. Som regeringen påpekar

innebär detta inte att områdesskydd inte har en

fortsatt viktig roll att spela inom naturvården.

Tvärtom medför de av riksdagen fastlagda delmålen,

kopplade till olika miljökvalitetsmål, en fortsatt

stark satsning på bevarande av särskilt värdefulla

områden. Ett stort antal delmål handlar mer eller

mindre direkt om områdesskydd för de mest värdefulla

områdena. Som exempel kan nämnas åtgärdsprogram för

särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som

behöver ett långsiktigt skydd under

miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag och

delmålet om att undanta ytterligare 900 000 hektar

skogsmark från skogsproduktion under

miljökvalitetsmålet Levande skogar. Till detta kan

läggas delmål 1 under Ett rikt odlingslandskap som

handlar om bevarande och skötsel av samtliga ängs-

och betesmarker.

Utskottet delar regeringens uppfattning att olika

former av områdesskydd är ett viktigt inslag i

naturvårdsarbetet, såväl areellt som när det gäller

prioritering av statliga medel. Utskottet

konstaterar vidare att till följd av stigande

anslagsnivåer har arbetet med områdesskyddet ökat i

intensitet. Skydd av skogsmark har prioriterats

under senare år men även andra naturtyper har

skyddats. Under år 2000 har 21 600 hektar säkrats

genom avtal om köp och intrångsersättningar samt

genom beslut om bidrag till kommuners markförvärv

för naturreservat. Av de totalt 197 objekten

utgjorde 176 olika typer av skogsmark. Av de

återstående 21 objekten var 10 områden myrar, 3

återfinns i odlingslandskapet, 2 i

kust/skärgårdsområden, 2 består av sjöar och

vattendrag, 3 är inrättade för att skydda hotade

arter och 1 är biotopskydd. Enligt preliminära

siffror har länsstyrelserna under år 2000 bildat

sammanlagt 46 naturreservat med en total areal om ca

944 000 hektar, varav 936 000 hektar ligger inom det

fjällnära området i Norrbottens län. Vid utgången av

år 2000 fanns därmed totalt 3 393 områden skyddade

som naturreservat, nationalpark, naturvårds- och

djurskyddsområden. Härutöver bör framhållas att

regeringen föreslagit sammanlagt 3 453 områden till

nätverket Natura 2000 enligt art- och

habitatdirektivet och anmält 442 områden enligt

fågeldirektivet. Den senaste kompletteringen gjordes

i januari 2002. I ett interpellationssvar i maj 2002

(interpellation 2001/02:495) aviserade

miljöministern avsikten att ge Naturvårdsverket i

uppdrag att snarast se över vilka marker som finns i

statens ägo och som har så stora naturvärden att de

bör ha ett formellt skydd i form av naturreservat.

Dessutom avsåg miljöministern att föreslå regeringen

att besluta om att uppdra åt Naturvårdsverket att i

samverkan med respektive statlig skogsägare göra en

naturvärdesinventering av all statlig mark.

Ambitionen bör enligt miljöministern vara att

avverkningar eller större skogsvårdsåtgärder som

planeras på statlig mark föregås av inventeringen.

Genom bl.a. dessa åtgärder hoppades miljöministern

att staten skall bli ett föredöme för andra

skogsägare när det gäller att bevara skyddsvärd

skog. Utskottet finner mot bakgrund av det

redovisade att syftet med motionerna 2001/02:MJ30

(fp) yrkande 1, 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 4,

2001/02:MJ447 (fp) samt 2001/02:MJ521 (fp) yrkandena

1 och 3 är tillgodosett med det anförda. Motionerna

i berörda delar avstyrks.

När det gäller motion 2001/02:MJ515 (mp) yrkande

14 vill utskottet härutöver tillägga vad utskottet

anförde vid behandlingen av regeringens förslag till

delmål för de 15 miljökvalitetsmålen (2001/02:MJU3).

Odlingslandskapet är resultatet av människans

brukande och omformning av naturen under lång tid

för att möjliggöra livsmedelsproduktion. Landskapet

utgör livsmiljö för många djur- och växtarter och är

en viktig del av vårt kulturarv. Byggnader,

landskapselement och sammansättningen av arter och

naturtyper berättar om hur kulturarvet nyttjats

genom tiderna. Utskottet anförde att det är viktigt

att beakta helheten i odlingslandskapet och ansåg

att Naturvårdsverkets arbete med den nationella

bevarandeplanen för odlingslandskapet präglas av ett

sådant helhetstänkande, varför detta arbete borde

fullföljas. Det av riksdagen tidigare fastställda

sektorsmålen för jordbruks- och livsmedelspolitiken,

dvs. att slå vakt om ett rikt och varierat

odlingslandskap och dess kulturvärden och att bevara

den biologiska mångfalden är, anförde utskottet, väl

förenliga med miljökvalitetsmålet Ett rikt

odlingslandskap och bör fortsätta att gälla.

Utskottet gör i dag samma bedömning och anser att

riksdagen med det anförda bör lämna motionen i

berörd del utan vidare åtgärd.

Som framhålls i skrivelsen är nationalparker en

värdefull form av områdesskydd och att detta kommer

att gälla för det framtida bevarandearbetet.

Nationalparker får i regel stor uppmärksamhet såväl

nationellt som internationellt. De får ofta, genom

att fungera som turistattraktioner, en positiv

betydelse för turismnäringen och

glesbygdsutvecklingen. Det är angeläget att

Naturvårdsverket i det fortsatta arbetet fäster vikt

vid såväl områdenas nationella betydelse från

bevarandesynpunkt som deras möjligheter att som

besöksmål ge nytta åt lokalsamhället. Dessutom bör

uppmärksammas att sedan Naturvårdsverket år 1989 tog

fram sin nationalparksplan har ny kunskap kommit

fram om olika områden och kraven på regional och

lokal insyn och delaktighet i naturvårdsarbetet har

ökat. Regeringen bedömer därför att tiden är mogen

för att göra en översyn av nationalparksplanen genom

att ta fram områden som kan vara tänkbara som

framtida nationalparker. Arbetet bör enligt

regeringen genomföras med utgångspunkt i de

internationella kriterier för nationalparker som har

fastställts av Internationella naturvårdsunionen

(IUCN). Det anförda innebär att motion 2001/02:MJ273

(mp) är tillgodosedd.

Som utskottet vid flera tidigare tillfällen anfört

är inrättande av nationalparker ett långsiktigt

arbete som grundar sig på den nämnda

nationalparksplanen. I den befintliga planen finns

inte Omberg med. Mot bakgrund härav och i avvaktan

på översynen av nationalparksplanen anser utskottet

inte att riksdagen bör vidta några åtgärder med

anledning av motionerna 2001/02:MJ280 (kd),

2001/02:MJ324 (fp) och 2001/02:MJ347 (s).

I skrivelsen understryker regeringen vikten av

lokala dialoger och att på ett tidigt stadium

förankra naturvården bättre hos alla berörda aktörer

inklusive brukare. Arbetsformerna vid genomförande

av områdesskydd måste utvecklas. Processen bör

präglas av öppenhet, lokal dialog och deltagande.

Informationsutbyte bör ske mycket tidigt och

kontinuerligt genom hela processen och ett

utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid

genomförandet. Enligt regeringen är det viktigt att

undvika att naturvården, inklusive områdesskydd,

upplevs som olika former av hinder och förbud. I

detta sammanhang lyfter regeringen fram det

utvecklingsarbete som Skogsstyrelsen bedriver i

samarbete med Naturvårdsverket och berörda

länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser beträffande

s.k. landskogsekologiska kärnområden. Samtliga typer

av områdesskydd kombineras här med ett aktivt

brukande av övrig skogsmark med en grön

skogsbruksplan som grund. Arbetet sker i samarbete

mellan några tiotal fastigheter med stor öppenhet.

Vad det är som skall bevaras bör alltid vara tydligt

formulerat och kommunicerat. Delaktighet och samsyn

kring målen för bevarandet är en avgörande

förutsättning för den långsiktiga framgången med

områdesskyddet. Förslag till reservatsbeslut med

tillhörande skötselplaner bör utvecklas i nära

samråd med berörda intressenter. Regeringen redogör

i skrivelsen också för det arbete med

naturvårdsavtal som skogsvårdsorganisationen har

utfört sedan början av 1990-talet. I strävan att nå

miljömålet kan avtalen ses som ett nytt arbetssätt

och som ett komplement till främst naturreservat,

biotopskyddsområden och generell naturhänsyn vid

alla skogsbruksåtgärder. Begreppet naturvårdsavtal

avser sådana avtal som träffas mellan staten genom

skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren i syfte att

bevara och utveckla ett områdes naturvärden.

Naturvårdsavtalen grundar sig inte på några

speciella författningsbestämmelser utan är avtal som

ingås mellan två i princip likställda parter.

Avtalet tecknas för viss tid, mestadels 50 år och

skogsägaren får en ersättning som delvis täcker

värdet av vad denne avstår. Avtal kan träffas med

både fysiska och juridiska personer. Utskottet

instämmer därmed i regeringens överväganden om att

arbetsformerna vid genomförande av områdesskydd bör

utvecklas i riktning mot öppenhet och dialog samt

god information tidigt i processen. Det är av stor

vikt att samverkan mellan människor som lever i

eller nära områden som avses skyddas, liksom med

andra intressenter, utvecklas. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet motionerna 2001/02:MJ31

(c) yrkandena 3 och 4, 2001/02:MJ205 (c) yrkande 1,

2001/02:MJ337 (c) yrkande 30 samt 2001/02:MJ520 (kd)

yrkande 31 i den mån de inte kan anses tillgodosedda

med det anförda.

I samband med 1991 års miljöpolitiska proposition

uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna

för ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden

m.m. (1990/91:JoU30 s. 255). Regeringen kom därefter

att hänvisa till dessa principer i motiven till

miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20).

Uttalandet innebär i korthet att ansvaret för att

säkerställa den biologiska mångfalden inte får

begränsas till att bli en fråga om statens

ekonomiska resurser för intrångs- och

inlösenersättningar. En princip, parallellt med

Polluter Pays Principle, borde utformas där

förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden

blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte

förutsätter statliga bidrag. Utskottet ansåg att

alla har ett ansvar för att bevara biologisk

mångfald och att också det ekonomiska ansvaret bör

delas av alla. Med detta synsätt fordrades enligt

utskottet alltså regler, enligt vilka samhället till

en viss grad kompenserar markägare och andra

rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a.

naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i enlighet med

uttalandena att i korthet innebära att rätt till

ersättning föreligger vid beslut om nationalpark,

naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde,

vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud

enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §).

Innebär ett sådant beslut att mark tas i anspråk

eller att pågående markanvändning inom berörd del av

en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning

för intrånget. Ersättning betalas också vid vissa

undersökningar och vid föreläggande om

stängselgenombrott m.m. En eventuell ersättning

skall emellertid alltid minskas med ett belopp som

motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla

utan ersättning. I sammanhanget bör också framhållas

vad regeringen anför om Lantmäteriverkets och

Naturvårdsverkets presenterade förslag om

naturskyddsförrättning. Enligt förslaget skall

främst frågor om intrångsersättning och inlösen i

samband med bildandet av vissa typer av områdesskydd

avgöras genom en lantmäteriförrättning. Bakgrunden

till förslaget är bl.a. att ett mycket stort antal

nya områdesskydd kommer att inrättas under den

närmaste tioårsperioden. Detta förslag behandlas för

närvarande inom Regeringskansliet. Med hänvisning

till det anförda avstyrker utskottet motionerna

2001/02:MJ31 (c) yrkande 5, 2001/02:MJ32 (m) yrkande

4, 2001/02:MJ495 (c) och 2001/02:MJ523 (kd) yrkande

12.

Regeringen bedömer att behovet av att följa

bevarandetillståndet i värdefulla naturområden

kommer att öka. Regeringen överväger därför att ge

Naturvårdsverket i samråd med berörda

sektorsmyndigheter i uppdrag att inom ramen för den

nationella miljöövervakningen ta fram ett program

för övervakning och uppföljning av värdefull natur.

Detta arbete har starka beröringspunkter med vad

regeringen i skrivelsen anför om behov av

naturtypsindelning och kunskapsuppbyggnad i skyddade

områden. Det är vidare angeläget att denna

uppföljning och utvärdering har en god koppling till

motsvarande arbete som sker rörande miljömålen. Det

anförda innebär enligt utskottets bedömning att

syftet med motion 2001/02:MJ419 (m) yrkande 8 är

tillgodosett. Motionen i berörd del bör därmed

lämnas utan vidare åtgärd.

Regeringen påpekar att förvaltning och skötsel av

skyddade områden öppnar specifika möjligheter till

att mot ersättning engagera lokala aktörer i den

direkta praktiska skötseln. Det kan röra sig om att,

med beaktande av gällande regler för upphandling,

direktupphandla skötseltjänster från brukare på

berörda fastigheter, att arvodera eller anställa

personer med lokal förankring för löpande uppdrag

eller att anlita lokala entreprenörer. En annan

variant kan enligt regeringen vara att upplåta

intäktsbringande verksamhet genom avtal, t.ex.

turistverksamhet, guidning, viss försäljning och

kaféverksamhet. Ett annat sätt att engagera lokala

aktörer är att så långt det är möjligt försöka välja

lokala leverantörer av varor och tjänster,

exempelvis när det gäller aktiviteter inom

naturturismen. Redan i dag används i varierande

utsträckning uppdragsavtal med lokala brukare om att

utföra aktiva skötselåtgärder i olika reservat.

Behoven framöver i skyddade områden, inklusive

Natura 2000-områdena, får enligt regeringen visa om

det finns anledning att utveckla och tillämpa även

andra avtalsformer i syfte att på ett

kostnadseffektivt sätt nå bevarandesyftena.

Utskottet finner syftet med motion 2001/02:MJ503 (c)

tillgodosett och föreslår därför att motionen lämnas

utan riksdagens vidare åtgärd.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ460

(mp) om åtgärder för att öka andelen gammal skog

vill utskottet påminna om det delmål för

miljökvalitetsmålet Levande skogar som riksdagen

beslutat om (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3,

rskr. 2001/02:36). Delmålet innebär att mängden död

ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog skall

bevaras och förstärkas till år 2010 på så sätt att

mängden död ved skall öka med minst 40 % i hela

landet och med avsevärt mer i områden där den

biologiska mångfalden är särskilt hotad, arealen

äldre lövrik skog skall öka med minst 10 %, arealen

gammal skog skall öka med minst 5 % och arealen mark

föryngrad med lövskog skall öka. I sammanhanget

anför regeringen att den långsiktiga

produktionsförmågan skall främjas genom lämpliga

skogsbruksmetoder såsom fortsatt ståndortsanpassning

av skogsbruket och ökad användning av naturlig

föryngring. Ansvariga myndigheter är främst

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Regeringen

framhåller särskilt att det krävs rådgivning och

information från skogsvårdsorganisationerna för att

målet skall nås. Därutöver vill utskottet framhålla

vad utskottet ovan anfört om regeringens avsikt att

låta Naturvårdsverket inventera de marker som finns

i statens, däribland gammelskog, ägo och som har så

stora naturvärden att de bör ha ett formellt skydd

(Svar på interpellation 2001/02:495). Det anförda

tillgodoser enligt utskottets mening i allt

väsentligt motion 2001/02:MJ460 (mp). Motionen bör

därför lämnas utan vidare åtgärd.

Artbevarande och bevarande av

livsmiljöer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i de synpunkter som

framförs i en motion (s) om bevarande av

kulturväxter m.m. men finner yrkandet

tillgodosett genom pågående arbete. Vidare

avstyrker utskottet två motionsyrkanden (mp)

med krav på bl.a. en strategi för biologisk

mångfald med hänvisning till regeringens

tidigare redovisade överväganden om att

föreslå ett miljökvalitetsmål om biologisk

mångfald. Utskottet avstyrker dessutom ett

yrkande (mp) om att jakt på arter som

omfattas av Artdatabankens rödlista

automatiskt skall förbjudas med hänvisning

till de bestämmelser som gäller på området.

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (mp)

om åtgärder för bevarande av den vitryggiga

hackspetten med hänvisning till att sådant

program är under utarbetande. Härutöver

avstyrker utskottet en rad motionsyrkanden

(m, kd, c, fp) med anknytning till

rovdjurspolitiken med hänvisning till de

ställningstaganden riksdagen gjorde i samband

med regeringens proposition om en svensk

rovdjurspolitik. Slutligen avstyrker

utskottet en motion (mp) med krav på åtgärder

för att komma till rätta med problemen med

den spanska skogssnigeln.

Skrivelsen

Regeringen bedömer att tyngdpunkten i arbetet med

att bevara biologisk mångfald bör läggas på

ekosystemnivån med dess olika naturtyper och

landskapsavsnitt. Insatser behövs också på artnivå

och genetisk nivå, och vissa arter kräver specifikt

utformade åtgärder. Den nationella rödlistningen,

dvs. riskbedömningen för att arter kommer att

försvinna från Sverige, utgör ett värdefullt

underlag för naturvårdsarbetet. Rödlistorna blir

indikatorer på situationen sammantaget i olika

ekosystem och för grupper av organismer. Arbetet med

rödlistning inom kvarvarande organismgrupper bör

fortsätta. Sverige har ett ansvar för biologisk

mångfald för de arter och bestånd av arter som hör

hemma i vårt land. Sverige bör fortsätta att ha en

starkt restriktiv syn på introduktion av främmande

arter som kan tänkas etablera sig och bilda

livskraftiga bestånd i naturmiljön, och sådana som

kan korsa sig med inhemska arter. Noggrann ekologisk

och genetisk konsekvensbedömning liksom uppföljande

övervakning bör knytas till varje introduktion av

främmande arter oavsett skälet till introduktionen.

Sverige bör också fortsätta att driva frågan om att

undvika införsel av främmande arter via sjöfarten

och barlastvatten.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ489 (s) innebär åtagandet

enligt konventionen om biologisk mångfald att de

insamlade kulturväxterna måste bevaras långsiktigt

och på ett tillfredsställande sätt. Ett långsiktigt

säkert bevarande förutsätter enligt motionen att de

vegetativt förökade växterna samlas på ett antal

utvalda platser, där identifiering, jämförelse och

värdering kan ske.

I motion 2001/02:MJ463 (mp) lyfts behovet av en

nationell strategi för att värna biologisk mångfald

fram. Enligt motionärerna är det dags för en ny

nationell aktionsplan för biologisk mångfald. Man

bör därvid utgå från den status för olika arter och

därmed biotoper som redovisas av Artdatabanken

(yrkande 1). Motionärerna efterlyser vidare en

handlingsplan för de arter som omfattas av

Artdatabankens rödlista (yrkande 2). Jakten av en

art som satts upp på rödlistan bör dessutom upphöra.

Enligt motionen bör detta ske med automatik. Att

arten är vanlig lokalt motiverar inte att jakt kan

tillåtas. Åtgärden måste bedömas nationellt (yrkande

3).

Enligt motion 2001/02:MJ276 (mp) behöver åtgärder

vidtas för att skydda vitryggig hackspett (yrkande

3).

I Rovdjursutredningens betänkande (SOU 1999:146)

konstaterades enligt motion 2001/02:MJ206 (c) att

det finns starka skäl för att ytterligare utveckla

samarbetet om rovdjursförvaltningen, särskilt med

Norge. Även det lokala och regionala

gränsöverskridande samarbetet bör enligt motionen

utvecklas. Regeringen bör intensifiera samtalen med

våra nordiska grannländer om ett fördjupat samarbete

om rovdjursfrågorna (yrkande 1).

Flera motioner tar upp frågan om placeringen av

ett rovdjurscentrum. Enligt motionerna 2001/02:MJ202

(m) och 2001/02:MJ206 (c) yrkande 2 bör det inrättas

i Orsa. Enligt motion 2001/02:MJ362 (m) bör ett

rovdjurscentrum inrättas i Järvsö. Motionärerna i

motion 2001/02:MJ327 (kd) förespråkar ett nationellt

rovdjurscentrum i Värmland.

Enligt motion 2001/02:MJ217 (m) bör en miniminivå

för vargstammen på 500 individer eller 50

vargföryngringar i Sverige per år fastställas

(yrkande 1). Riksdagen bör dessutom begära att

regeringen lägger fram förslag till ändring av 28 §

jaktförordningen (1987:905) om möjlighet i vissa

fall att döda ett angripande djur, vilket skulle

innebära att vargen inte skall omfattas av denna

paragraf (yrkande 2). Enligt motion 2001/02:MJ227

(fp) bör antalet vargar inte överstiga 100 djur med

nuvarande koncentration till västra Värmland,

Dalsland samt södra dalagränsen (yrkande 1).

Motionären anser vidare att vargstammen bör spridas

över hela landet (yrkande 2). Slutligen hävdar

motionären att det är mycket viktigt med lokala

analyser av de fast boendes livskvalitet i vargtäta

områden. Detta för att kunna avläsa deras syn på

vargstammens närvaro i området samt vargstammens

eventuellt negativa påverkan på annan för

livskvaliteten viktig verksamhet såsom fritidsliv,

näringsliv och rekrytering av arbetskraft samt

etableringsviljan hos företagare (yrkande 4).

Enligt motion 2001/02:MJ248 (m) bör nationella

miniminivåer och etappmål för stammarna av björn, lo

och varg avskaffas. Nationella mål leder enligt

motionen lätt till att lokala problem blir svåra att

hantera så länge målen inte uppnåtts nationellt. Det

kan enligt motionen gälla oacceptabla skador i form

av rivna tamdjur till följd av antingen alltför stor

koncentration av rovdjur eller att vissa enstaka

individer fått smak på tamdjur (yrkande 1). I

motionen anförs dessutom att det öppna landskapet i

mellan- och skogsbygderna till stor del är beroende

av djurhållning. Minskas marginalerna ytterligare

till följd av rovdjursangrepp och därmed döda,

skadade och skrämda tamdjur kan det i stora områden

bli ointressant med djurhållning. Motionärerna

framhåller möjligheten att hålla djur för

hobbyverksamhet. Inte minst möjligheten att kunna

jaga med hund är en viktig aspekt för många

landsbygdsboende. Hänsyn till de boende på

landsbygden måste därför väga synnerligen tungt när

effekterna av rovdjurspolitiken utvärderas (yrkande

4).

I motion 2001/02:MJ316 (mp) tas problemet med den

spanska skogssnigeln upp. Enligt motionärerna behövs

något av en nationell handlingsplan, eftersom

problemet finns över hela landet. Det måste till mer

kunskap om snigeln, dess intåg i den svenska faunan

och hur man bäst kan möta dess framfart.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar den uppfattning som kommer till

uttryck i motion 2001/02:MJ489 (s) om att åtagandet

enligt konventionen om biologisk mångfald innebär

att de insamlade kulturväxterna måste bevaras

långsiktigt och på ett tillfredsställandet sätt. I

sammanhanget vill emellertid utskottet påpeka att

regeringen har givit Jordbruksverket och Centrum för

biologisk mångfald i uppdrag att genomföra ett

nationellt program för bevarande av växtgenetiska

resurser i Sverige, där kulturväxter utgör den

viktigaste delen. Förhoppningen är att detta program

skall svara för att alla värdefulla kulturväxter

bevaras långsiktigt och på ett lämpligt sätt. Vidare

har regeringen nyligen givit Centrum för biologisk

mångfald i uppdrag att vidare utveckla och analysera

Sveriges efterlevnad av konventionen om biologisk

mångfald, och peka på eventuella problem i det

svenska genomförandearbetet av konventionen. Centrum

för biologisk mångfald skall därutöver belysa frågan

om immaterialrättsligt skydd av traditionell kunskap

samt hur biologisk mångfald hanteras i

miljökonsekvensbeskrivningar för bl.a. nya vägar

eller vägplaner och kommunala översiktsplaner.

Motionen får därmed anses tillgodosedd.

Det framgår av regeringens i mars 2002

presenterade skrivelse Nationell strategi för

hållbar utveckling (skr. 2001/02:172) att regeringen

avser att återkomma till riksdagen senast 2005 med

förslag på ett 16:e miljökvalitetsmål för biologisk

mångfald. Regeringen har därefter genom beslut den

21 februari 2002 uppdragit åt Naturvårdsverket att,

efter samråd med Centrum för biologisk mångfald och

övriga berörda myndigheter, ta fram ett förslag till

ett 16:e miljökvalitetsmål samt preciserade delmål.

Förslaget skall komplettera dagens miljökvalitetsmål

och bidra till en tydligare målstruktur för att på

så sätt stärka arbetet med bevarande av biologisk

mångfald. Förslagen skall förankras i en bred

process liknande den för övriga miljökvalitetsmål.

Motion 2001/02:MJ463 (mp) yrkandena 1 och 2 bör i

avvaktan på resultatet av utredningen lämnas utan

vidare åtgärd.

Sverige upprättar liksom många andra länder

rödlistor över hotade och sällsynta växt- och

djurarter. I de svenska rödlistorna grupperas

arterna i ett system med sex kategorier för olika

grad av sällsynthet och risk för utdöende. Arter som

bedöms uppfylla kriterierna för någon av

rödlistekategorierna kallas rödlistade arter. I

rödlistorna grupperas arterna sedan år 2000 i

enlighet med internationella kriterier i ett system

med sex kategorier för olika grad av sällsynthet och

risk för utdöende. Kategorierna är kunskapsbrist,

missgynnad, sårbar, starkt hotad, akut hotad och

försvunnen. En missgynnad art kan vara en art som är

hänsynskrävande endast lokalt. Enligt vad utskottet

erfarit kan det vara olämpligt att i ett sådant fall

freda arten, eftersom en sådan åtgärd omfattar hela

nationen och eventuellt ännu större regioner.

Naturvårdsverket följer de rödlistade arter som är

jaktbara och föreslår vid behov regeringen att

reglera jakttiderna i jaktförordningen (1987:905).

Utskottet avstyrker motion 2001/02:MJ463 (mp)

yrkande 3.

Den vitryggiga hackspetten är en av de mest akut

utrotningshotade arterna som finns i Sverige, och

det är inte osannolikt att arten kommer att dö ut i

landet inom kort. Stora ansträngningar har gjorts

för att skydda lämpliga biotoper i anslutning till

de kvarvarande parens hemområden. Ett problem är att

arten kräver flera olika typer av biotoper, och

vissa av dessa är olika utvecklingsstadier av

lövskog, som det helt enkelt finns för få av, även

om alla resterande avsätts för naturvårdsändamål.

Dessa biotoper kan dessutom endast utnyttjas av den

vitryggiga hackspetten under ett antal år, eftersom

det rör sig om biotoper under utveckling. Efter ett

tag ändrar de av helt naturliga skäl karaktär och

uppfyller inte längre hackspettens krav. Därför

krävs restaurering av skogsbiotoper, och eftersom

skog växter relativt långsamt tar det tid.

Naturvårdsverket bedömer att det kommer att ta ca 20

år att återskapa ett tillräckligt antal lämpliga

biotoper för att säkerställa artens fortlevnad i

landet. Under dessa år kommer andra åtgärder, t.ex.

avel och utplantering, att vara nödvändiga om artens

fortlevnad skall säkras. Utskottet har erfarit att

det inom Naturvårdsverket pågår arbete med att ta

fram ett åtgärdsprogram för den vitryggiga

hackspetten. De åtgärder som bedöms nödvändiga är

omfattande, komplicerade och långsiktiga, och det är

många aktörer inblandade. Ett förslag till program

kommer att gå på remiss under juni månad 2002.

Utskottet anser att riksdagen med det anförda bör

lämna motion 2001/02:MJ276 (mp) yrkande 3 utan

vidare åtgärd.

Förvaltningsfrågorna är av avgörande betydelse när

det gäller bevarandet av livskraftiga stammar av de

stora rovdjuren och särskilt vad beträffar vargen.

Det förhållande att stammen till stor del delas av

Norge gör att det finns ett stort behov av en

gemensam förvaltning. En åtgärd i ett av länderna

kan få konsekvenser för livskraften hos stammen som

helhet. I Norge handläggs rovdjursförvaltningen i

betydligt större utsträckning än i Sverige av

regionala och lokala instanser, vilket har medfört

att information och samordning med den svenska

förvaltningen ibland upplevts som mindre

tillfredsställande. Det är enligt utskottets mening

angeläget att överbrygga de olikheter som finns i

förvaltningen för att skapa ett förtroendefullt

samarbete. Utskottet har därför i samband med

behandlingen av propositionen Sammanhållen

rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57) välkomnat det

initiativ för att utveckla samarbetet med främst

Norge och Finland som regeringen aviserade (bet.

2000/01:MJU9 s. 45). Utskottet finner mot bakgrund

härav motion 2001/02:MJ206 (c) yrkande 1

tillgodosedd.

Som utskottet anförde i samband med behandlingen

av propositionen om sammanhållen rovdjurspolitik

kommer troligen behovet av information och kunskap

om rovdjuren att växa under de närmaste åren,

eftersom intresset hos allmänheten för de stora

rovdjuren i dag är stort (bet. 2000/01:MJU9 s. 45

f.). De insatser som redan görs av bl.a. Orsa

Björnpark, Järvzoo, Värmlands rovdjurscenter och

Viltskadecenter för att sprida information och

kunskap om rovdjur är betydelsefulla, och den

verksamhet som skulle kunna vara aktuell att stödja

vid ett rovdjurscentrum har på olika sätt anknytning

till informationsverksamhet. Vid behandlingen av

nämnda proposition fick utskottet värdefull

information om den verksamhet som bedrivs vid några

av de rovdjurscentrum som finns i landet. Utskottet

utgick från att dessa centrum, med en erfarenhet och

de resurser som de förfogar över, kan ge värdefulla

bidrag inom ramen för förstärkningar av

informationsinsatserna om stora rovdjur. Utskottet

ansåg sig emellertid sakna underlag för att föreslå

konkreta insatser i fråga om etableringen eller

lokaliseringen av rovdjurscentrum. Utskottets

uppfattning kvarstår, varför utskottet avstyrker

motionerna 2001/02:MJ202 (m), 2001/02:MJ206 (c)

yrkande 2, 2001/02:MJ327 (kd) och 2001/02:MJ362 (m).

Riksdagen fastställde år 2001 att etappmålet för

vargstammen i Sverige skall vara 20 föryngringar

per år, vilket motsvarar totalt ca 200 individer. Då

detta etappmål uppnåtts skall en grundlig

utvärdering av vargförekomstens effekter genomföras,

varefter ett eventuellt nytt etappmål eller en

miniminivå kommer att prövas. Målet för vargstammens

utbredning skall vara att stammen på naturlig väg

sprider sig över landet, men att dess förekomst i

renskötselområdet i huvudsak begränsas till de

områden utanför renskötselns året-runtmarker där den

gör minst skada. Det långsiktiga målet är att

vargstammen skall växa till en nivå som säkerställer

att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan

(prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr.

2000/01:174). Med hänvisning till riksdagens beslut

avstyrker utskottet motionerna 2001/02:MJ217 (m)

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ227 (fp) yrkandena

1, 2 och 4.

I riksdagens beslut om en sammanhållen

rovdjurspolitik ingick att förutom etappmål för varg

också lägga fast miniminivåer för björn och lodjur

och etappmål för järv. Dessa nivåer och mål har som

syfte att de stora rovdjuren långsiktigt bevaras i

Sverige. De uppsatta nivåerna och målen har starkt

bidragit till att skapa en klarhet kring

förvaltningen av de stora rovdjuren, vilken tidigare

inte funnits. För den närmare förvaltningen av

rovdjurstammarna finns förutsättningarna angivna i

jaktlagstiftningen. I propositionen om en

sammanhållen rovdjurspolitik angavs att det fanns

fördelar med regionalt beslutsfattande, varför

jaktförordningen ändrats så att Naturvårdsverket får

delegera till länsstyrelserna om skyddsjakt på

enskilda djur av björn och lo som orsakar allvarliga

skador eller olägenheter. Därutöver återinfördes

möjligheten för enskild till skyddsjakt på varg utan

föregående myndighetsbeslut. Genom riksdagsbeslutet

utökades möjligheterna för arternas överlevnad i

Sverige samtidigt som utökade möjligheter gavs att

hantera situationer med rovdjur som vållar skada

eller olägenhet. Med hänvisning till riksdagens

beslut bör riksdagen inte vidta några åtgärder med

anledning av motion 2001/02:MJ248 (m) yrkandena 1

och 4.

Utskottet anser att den fråga som behandlas i

motion 2001/02:MJ316 (mp) om den spanska

skogssnigeln är av sådant slag att det inte bör

ankomma på riksdagen att behandla den i sak.

Utskottet kan emellertid i sammanhanget redovisa att

enligt uppgifter från Naturhistoriska museet i

Göteborg upptäcktes den spanska skogssnigeln i

Sverige år 1975 medan den första massförekomsten

kostaterades först i början av 1980-talet. Artens

överlevnadsgrad varierar visserligen beroende på

klimatförhållandena, men den är i dag väl spridd.

Detta i kombination med att arten kan självbefrukta

sig, gör att det för närvarande bedöms som omöjligt

att utrota den. Arten sprids framför allt vid

transport av jord och växter såsom vid

anläggningsarbeten m.m. I utlandet bedrivs forskning

om arten, särskilt som den har visat sig vara en

skadegörare även inom jordbruket. I Sverige har

forskning i mindre omfattning bedrivits bl.a. vid

Ulltuna och vid Naturhistoriska museet i Göteborg.

Forskningen inriktar sig på att identifiera tänkbara

fiender till arten. Med det anförda föreslår

utskottet att motionen lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Naturvården i vattenmiljöerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre yrkanden (mp) med

krav bl.a. på åtgärder för att öka

kunskaperna om det marina ekosystemet.

Därutöver avstyrker utskottet två

motionsyrkanden (c) om näringsverksamhet och

lokalt inflytande i skärgårdsregionerna.

Utskottet hänvisar i samtliga fall till att

de får anses tillgodosedda genom vad som

anförs i skrivelsen. Utskottet avstyrker

vidare ett yrkande (c) om att statsmakterna

skall bidra till kommunernas driftskostnader

för strandstädning. Utskottet anser bl.a. att

kravet strider mot principen om att

förorenaren skall betala. Utskottet avstyrker

dessutom ett motionsyrkande (fp) med förslag

till ökad efterlevnad av vattendomar.

Utskottet hänvisar i det sammanhanget till

det arbete som pågår. Härutöver finner

utskottet olika motionsyrkanden (s, v, kd,

fp, mp) om småskalig vattenkraft, förslag

till skydd av vildlax och olika förslag om

åtgärder för fiskvandring i strömmar och

vattendrag tillgodosedda genom den

uppmärksamhet regeringen ägnar åt frågorna.

Utskottet avstyrker dessutom ett

motionsyrkande (mp) om utvidgning av

sälskyddsområden, eftersom också det är

tillgodosett genom regeringens överväganden.

Slutligen avstyrker utskottet tre yrkanden

(s, fp) om åtgärder för skydd av våtmarker

bl.a. med hänvisning till de av riksdagen

beslutade delmålen för miljökvalitetsmålet

Myllrande våtmarker.

Skrivelsen

Regeringen bedömer att naturvårdsarbetet i

vattenmiljöerna, såväl i sjöar och vattendrag som i

kustvatten och hav, bör förstärkas. Arbetet med

miljömålen i kombination med genomförandet av

ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) ger goda

förutsättningar för detta, men förstärkning behövs

även genom andra åtgärder, t.ex. utökade

forskningsinsatser. Ramdirektivet för vatten innebär

att arbetet koncentreras på god ekologisk status i

olika vattenmiljöer och på biologiska förhållanden.

Det praktiska genomförandet av direktivet kommer att

involvera olika sektorer, exempelvis areella

näringar, infrastruktur och energi, vilket

förbättrar möjligheterna i direktivet att utveckla

lokal samverkan och delaktighet, t.ex. i samband med

fysisk planering. En nationellt samordnad

inventering och klassificering av från

bevarandesynpunkt värdefulla vattenområden, såväl

sötvatten som kustvatten och hav, bör genomföras.

Samordnad förvaltning av kustzonen mellan olika

sektorer och verksamheter, integrerad

kustzonsförvaltning, utgör ett värdefullt verktyg i

arbetet med att uppnå en god ekologisk status i

Sveriges kustvatten. Detta verktyg bör utvecklas och

tillämpas. Arbetet med regionala miljö- och

hushållningsprogram för skärgårdsområden bör

fortsätta. Detta arbetssätt ger förutsättningar att

skapa en samsyn på hur naturvård, kulturmiljövård

och friluftsliv kan utvecklas inom ramen för en

hållbar utveckling i skärgården. Bullerfria områden

längs kuster och i skärgårdar för friluftsliv och

natur- och kulturupplevelser bör etableras.

Kunskapen om bevarandevärden i marina miljöer i

Sveriges ekonomiska zon bör förbättras. Lagen

(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ger möjlighet

att skydda den marina miljön i denna zon. Lokala och

regionala informationsinsatser bör göras för att

göra människor medvetna om de naturvärden som finns

under vattenytan.

Fiskets omfattning bör inte vara större än att god

ekologisk status kan upprätthållas för alla

påverkade bestånd. Utsättning av fisk bör inte ske

under förutsättningar som riskerar att skada

bevarandevärden. För vattenlevande hotade arter bör

åtgärdsplaner eller förvaltningsplaner upprättas som

syftar till att säkerställa arternas fortlevnad inom

deras huvudsakliga, ursprungliga utbredningsområde.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ513 (mp) behöver kunskaperna

om de marina ekosystemen förbättras. Havsforskning i

allmänhet och särskilt övervakningen av

fiskbestånden bör därför få ökade resurser inom EU.

En del av de stora subventioner som i dag går till

fisket borde i stället kunna utnyttjas för

forskning. Satsningar på forskning gynnar också

fiskerinäringen (yrkande 4). Enligt motionärerna

visar resultatet av hittillsvarande fiskepolitik

inom EU att departement och myndigheter ansvariga

för fisket tar alltför stor hänsyn till näringens

intressen. Visserligen är sektorsansvaret

eftersträvansvärt. När effekten blir att vissa

lobbygrupper får ett så stort inflytande att det i

stor utsträckning inkräktar på andra politikområden

måste det emellertid enligt motionärerna

ifrågasättas (yrkande 5). Även i områden som inte är

marina reservat kan det vara lämpligt att pröva en

lokal eller regional förvaltning av vissa lokala

bestånd. Att hindra storskaligt industrifiske kan

leda till bättre förutsättningar för levande

kustsamhällen, samtidigt som det sannolikt har en

positiv effekt på fiskbestånden (yrkande 15).

I motion 2001/02:MJ220 (c) hävdas att småskalig

näringsverksamhet i form av ett ekologiskt hållbart

nyttjande av markresurserna måste kunna förenas med

aktuella bevarandeintressen. Enligt motionen är det

viktigt att företagsamhet och investeringar även

kommer skärgården till del för att den svenska

skärgården även i framtiden skall vara en levande

skärgård under alla årets månader. För att detta

skall vara möjligt är det viktigt att det lokala

utvecklingsarbetet skapar en grund för social,

ekonomisk och ekologisk bärkraft i skärgården. På

detta sätt kan skärgårdens produktiva betydelse öka

i omfattning samtidigt som den rekreativa betydelsen

inte minskar. Genom att staten skapar

förutsättningar för det lokala utvecklingsarbetet

kan en strategi för långsiktigt hållbar tillväxt och

utveckling i skärgården formas utifrån de olika

skärgårdsområdenas möjligheter (yrkande 1). Enligt

motionen bör beslutanderätt, tillsyn och skötsel av

naturvärden överföras till skärgårdsregionerna och

dess invånare. Den svenska skärgården är på många

sätt unik, dels genom sitt historiska värde, dels på

grund av att det i skärgården finns stora

naturvärden. Enligt motionen kommer dock

naturvärdena att stå i konflikt med skärgårdsbornas

vilja och möjligheter att utveckla sin närmiljö.

Alltfler delar av skärgården blir

naturvårdsintressen och världsarv med mycket stränga

regler för resursutnyttjandet. Dessa regler tar inte

hänsyn till att skärgården är en kulturbygd, nyttjad

i nära samspel med naturen sedan lång tid tillbaka.

Risken med den förda politiken är att stora delar av

skärgården genom detta inte ges möjlighet att ta

till vara sina resurser. Genom att föra över

beslutanderätt, tillsyn och skötsel av naturvärden

till skärgårdsregionerna och deras invånare kan

grunden för ett lokalt näringsliv utvecklas (yrkande

5).

I motion 2001/02:MJ506 (c) tas driftskostnader för

strandstädning upp. Enligt motionärerna har

regeringen lovat investeringsstöd till båtar för de

kommuner som är involverade i städningen längs

kusten. Det är dock inte rimligt att

driftskostnaderna, som inklusive personalkostnader

ökar varje år, ensidigt skall belasta de enskilda

kommunerna. Därför bör ett särskilt statsbidrag för

strandstädning i Bohuslän införas och regeringen ta

initiativ till överläggningar för att finna en

hållbar lösning på de årliga driftkostnader som

åläggs kustkommunerna.

Enligt motion 2001/02:MJ29 (fp) bör

tillsynsmyndigheten få i uppdrag att snabbt se över

organisationen för att kunna kontrollera fastställda

vattendomars efterlevnad. Enligt motionen är det

uppenbart att tillåtna vattennivåer inte har

bevakats och kontrollerats tillräckligt, och olika

kraftverk synes ha haft intresse av att låta

vattennivåernas svängningar bli större än vad

vattendomarna har tillåtit. Enligt motionen har

länsstyrelser på olika håll förklarat att den

bristande kontrollen beror på bristande resurser.

Det är enligt motionen därför viktigt att riksdagen

för regeringen påpekar att det bör ske en

uppryckning när det gäller kontroll och tillsyn så

att större eller mindre naturkatastrofer kan hejdas

(yrkande 1).

I motion 2001/02:MJ30 (fp) om småskalig

vattenkraft anförs att Folkpartiet i årtionden har

arbetat för att skydda de återstående oreglerade

älvarna. Enligt motionärerna är miljöeffekterna av

de flesta tänkbara småskaliga projekt oacceptabla.

Önskemål om sådana projekt bör enligt motionärerna

kunna miljöprövas från fall till fall (yrkande 4).

I motion 2001/02:MJ522 (kd) lämnas förslag till

skydd av vildlax. Ett sätt att bevara en större del

av den vilda laxen är enligt motionärerna att märka

den odlade laxen genom s.k. fettfeneklippning. Den

odlade laxen kan därmed vid fångst skiljas från den

vilda laxen, som kan släppas tillbaka (yrkande 3).

Enligt motion 2001/02:MJ404 (v) är det en

angelägen uppgift att säkra fri fiskvandring i Emån

från mynningen upp till Ädelfors. Varje

tillgängliggjord kvadratmeter lekbotten innebär

förbättrade möjligheter för havsöringen och laxen i

Emån. Åtgärden är enligt motionen alltså väl

motiverad ur naturvårdssynpunkt. Motionärerna i

motion 2001/02:MJ522 (kd) anser att förbiflöde bör

finnas vid alla kraftverk samt att strömmar och

vattendrag restaureras där uppförda dammar inte

längre fyller någon funktion. Motionärerna

förespråkar även i övrigt förstärkningsutsättningar

av skaldjur och olika fiskarter för tillväxt vid

kuster och i insjöar där bestånden har blivit små

(yrkande 4). Enligt motion 2001/02:MJ480 (s) bör

laxtrappor byggas i kraftverken i Luleälven.

Enligt motion 2001/02:MJ439 (mp) bör

sälskyddsområdena utvidgas med en zon där människor

får vistas, men där fiske sker på egen risk.

Motionären anser det inte vara rimligt att ett fiske

i närheten av ett sälreservat skall kunna ge

ersättning för skador och förlorad fångst (yrkande

4).

Enligt motion 2001/02:MJ30 (fp) bör skyddet av

våra våtmarker stärkas. Det gäller framför allt

områden som skyddas enligt den internationella

våtmarkskonventionen och enligt fågeldirektivet. För

att skydda våtmarkerna är det enligt motionärerna

viktigt att börja återskapa våtmarker för att på så

sätt kunna utöka naturliga filter och de naturliga

vattenreservoarerna (yrkande 2).

I motion 2001/02:MJ521 (fp) framhålls våtmarkernas

stora betydelse som ekosystem och naturresurser.

Förutom att dessa ofta utgör betydelsefulla

ekosystem för den biologiska mångfalden fyller de en

viktig funktion som naturliga omhändertagare av

kväve- och fosforläckage till våra vattendrag. För

att minska problemet med övergödningen av

kustvattnen är det enligt motionärerna därför

angeläget att inte bara bevara utan även arbeta för

att restaurera och nyanlägga våtmarker. Skyddet av

våra våtmarker måste stärkas. Det gäller framför

allt de områden som ska skyddas enligt den

internationella våtmarkskonventionen och enligt

fågeldirektivet. Det är också nödvändigt att börja

återskapa våtmarker för att utöka de naturliga

filtren och vattenreservoarerna (yrkande 4). I

motion 2001/02:MJ457 (s) lämnas förslag till

åtgärder för återskapande av våtmarker.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion

2001/02:MJ513 (mp) om att kunskaperna om de marina

ekosystemen behöver förbättras. Det finns som

regeringen påpekar i skrivelsen många förklaringar

till att landmiljön har prioriterats i

naturvårdssammanhang. Inventeringar har en drivande

kraft för hela naturvårdsarbetet och det är ofta

svårare att inhämta kunskap om den akvatiska miljön.

Detta gäller i synnerhet den marina. Enligt

regeringen är avsaknaden av nationellt samordnade

inventeringar med största säkerhet en orsak. För

närvarande saknas ett sammanhållet

inventeringsunderlag om bevarandevärda vattenområden

i Sverige. Detta gäller såväl hav och kustvatten som

sjöar och vattendrag. Några län har på eget

initiativ tagit fram inventeringar, men det saknas i

stort inventeringar genomförda med enhetlig metodik.

Kunskapen om vattenmiljöerna, och då i synnerhet

havsmiljön, måste enligt regeringen förbättras. Mot

denna bakgrund aviserar regeringen en nationellt

sammanhållen inventering av i första hand sjöar och

vattendrag samt kustvatten. Det finns ett starkt

behov av ett sådant kunskapsunderlag för att

genomföra ramdirektivet för vatten, inte minst för

att utforma väl prioriterade åtgärdsprogram. Som

regeringen anför är det exempelvis angeläget att få

till stånd en systematisk marin inventering med ett

visst antal provpunkter längs Sveriges kust.

Inventeringen bör även omfatta havsområden som i och

för sig inte omfattas av vattendirektivet men där

behovet av förbättrad kunskap ändå är mycket stort,

t.ex. vissa utsjöbankar. Underlaget behövs även för

att kunna uppnå delmål 1 under miljökvalitetsmål Hav

i balans samt levande kust och skärgård respektive

delmål 1 under Levande sjöar och vattendrag.

Underlaget kommer även att ha relevans för arbetet

med de fyra delmål som rör genomförandet av

ramdirektivet. Delmål 1 under Hav i balans samt

levande kust och skärgård lägger fast att senast år

2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer

och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med

höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt

skydd. Delmål 1 under Levande sjöar och vattendrag

anger att senast år 2005 skall berörda myndigheter

ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för

särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som

behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning

till sjöar och vattendrag. I likhet med regeringen

anser utskottet att det behövs ett samlat

kunskapsunderlag för att kunna ta fram de bevarande-

och åtgärdsprogram som avses i dessa två delmål. För

delmålet om utsättning av fisk bör som regeringen

anför övervägas om ett nationellt

klassificeringssystem behöver upprättas.

Inventeringen bör starta med en sammanställning av

befintlig information. Därefter bör övervägas vilken

information om vattenmiljöerna som därutöver behövs

för att ovanstående delmål och ramdirektivet skall

kunna uppnås på ett bra sätt. En fastlagd

naturtypsindelning är en förutsättning för att en

inventering skall vara meningsfull att genomföra.

Som framhålls i skrivelsen bör inventeringen

finansieras inom ramen för avsatta resurser för

arbetet med att uppnå miljömålen Levande sjöar

respektive Hav i balans samt levande kust och

skärgård. Inventeringsinsatser och annan

kunskapsuppbyggnad och sammanställning bör enligt

regeringen ske i nära samarbete med universitet och

högskolor. Dessa har ofta en mycket stor kunskap som

måste tas till vara i naturvårdsarbetet. När det

gäller marin miljö finns det anledning att överväga

vilka ytterligare behov det finns att utveckla

teknik och metodik för att kunna genomföra

kostnadseffektiva inventeringar. Sådan

teknikutveckling sker redan i dag på vissa

universitet och högskolor. Vidare bör det övervägas

om det finns skäl att samordna inventeringsinsatser

rörande i första hand naturvård, marina däggdjur och

fåglar, fiskar, arkeologi/kulturmiljö och geologi.

Eftersom undersökningar av marin miljö generellt är

kostsam kan det finnas goda skäl att undersöka

förhållandena ur flera aspekter, inte endast

naturvård. Mot bakgrund av den uppmärksamhet

regeringen ägnar frågan anser utskottet att

riksdagen inte bör vidta några åtgärder med

anledning av motion 2001/02:MJ513 (mp) yrkandena 4,

5 och 15. Motionerna i berörda delar avstyrks.

Som regeringen påpekar riktas ofta en mängd olika

utvecklingsintressen mot kustområdena samtidigt som

de är miljömässigt känsliga områden med stora

bevarandevärden. Utskottet instämmer därför i att

det finns ett starkt behov av att

utvecklingsinsatserna koordineras med skydd och

varsam skötsel av områdenas unika resurser. Med en

integrerad kustzonsförvaltning som innefattar flera

samhällssektorer kan man ta ett samlat grepp på

dessa frågor för att nå en balanserad och hållbar

utveckling i kustområdena. Detta arbetssätt växer

fram på flera håll i världen och regeringen anför

att inom EU har det uppmärksammats i form av ett

förslag till rekommendation från EG-kommissionen

vilket för närvarande slutförhandlas inom EU.

Rekommendationen innebär att medlemsstaterna bl.a.

skall anta principer för god förvaltning av

kustområdena, utveckla nationella strategier och

samarbeta med grannländerna. Genom att tillämpa en

integrerad kustzonsförvaltning skapar man goda

möjligheter att involvera alla de sektorer och

verksamheter som på olika sätt ger förutsättningar

för och påverkar livet i kustzonen, såväl när det

gäller miljö och natur som människors möjligheter

till utkomst och därmed en levande kust och

skärgård. Det anförda innebär enligt utskottets

mening att syftet med motion 2001/02:MJ220 (c)

yrkande 1 är tillgodosett. Motionsyrkandet bör

därför lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ220

(c) yrkande 5 om att föra över beslutanderätt,

tillsyn och skötsel av naturvärden till

skärgårdsregionerna och dess invånare vill utskottet

framhålla att i syfte att utveckla den potential för

ökad sysselsättning och tillväxt som finns i

resurshushållning och miljöanpassning, gav

regeringen 1997 ett antal länsstyrelser i uppdrag

att utarbeta regionala miljö- och

hushållningsprogram för fyra av landets större

skärgårdsområden. Regeringen har i regleringsbrevet

för länsstyrelserna år 2002 gett berörda

länsstyrelser i uppdrag att redovisa vilka åtgärder

som genomförts på regional och lokal nivå utifrån

förslagen i respektive program samt att i samarbete

med berörda centrala och regionala myndigheter ta

fram underlag för kommunernas översiktsplanering i

kust- och skärgårdsområdena. Regeringen påpekar i

skrivelsen att ett sådant underlag bör innefatta

naturvården och friluftslivet och behandla nya

kunskaper och aspekter som framkommer och att

arbetet med programmen har skett med stora insatser

och med lokalt engagemang av organisationer och

enskilda. Det har enligt regeringen gett

betydelsefullt resultat och det har bidragit till en

ökad dialog och erfarenhetsutbyte mellan

myndigheter, boende och organisationer i skärgården.

Utskottet anser därmed att syftet med motionen i

berörd del får anses tillgodosett. Motionsyrkandet

avstyrks.

Det i motion 2001/02:MJ506 (c) framförda förslaget

om statligt bidrag till kommunernas strandstädning

innebär att kommunerna i princip skall bära

kostnaderna för nedskräpningen. En sådant

uppfattning står i motsättning till principen om att

förorenaren skall betala (Pollutor Pays Principle).

Utskottet har erfarit att regeringen anser att ett

viktigt sätt att minska nedskräpningen är att

angripa problemet mera i grunden och satsa på lokalt

och regionalt förankrade projekt som fokuserar på

opinionsbildning bland vissa målgrupper såsom

fiskare, redare, oljeindustri etc. Syftet härmed är

att minska mängden marint avfall genom att skapa

attityd- och beteendeförändringar hos dem som bidrar

mest till nedskräpningen. Stiftelsen Håll Sverige

Rent avser att initiera ett dylikt projekt, som

spänner över hela Nordsjöregionen, i samarbete med

sina systerorganisationer i Nordsjöstaterna.

Utskottet avstyrker motionen.

I proposition 2001/02:158 Samhällets säkerhet och

beredskap anför regeringen att länsstyrelserna har

en naturlig roll som operativt tillsynsansvariga för

dammsäkerhet men att det kan finnas behov av

expertstöd, vägledning och information till

länsstyrelserna för deras tillsyn av dammsäkerheten.

Mot bakgrund härav aviserade regeringen avsikten att

låta tillse att Affärsverket svenska kraftnät får

utökade uppgifter enligt ett vid Svenska kraftnät

framtaget förslag till utvidgning och höjd

ambitionsnivå när det gäller insatserna inom

dammsäkerhetsområdet för den centrala

tillsynsvägledande verksamheten. Insatserna omfattar

bl.a. expertstöd, vägledning och information till

länsstyrelserna för deras tillsyn av dammsäkerheten

samt vidare utbildningar och seminarier för i första

hand handläggare vid länsstyrelserna. Insatserna bör

även omfatta säkerhetsarbete vid industri- och

gruvdammar.

Svenska kraftnät har analyserat de höga flödena

och översvämningarna under sommaren och hösten 2000

samt vintern 2001. Bland annat konstaterades att

översvämningarna inte medförde några stora dammras

men att ett flertal problem, skador och incidenter

inträffade. Systemet med samordningsgrupper vid höga

flöden fungerade mycket väl under översvämningarna i

södra Norrland. Svenska kraftnät har framfört att

detta bör utvecklas vidare och även införas för de

vattendrag som inte har denna samverkansform.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har bedömt orsakerna

till dammhaveriet vid Bolidens koppargruva i Aitik i

september 2000. I rapporten till regeringen föreslås

bl.a. att möjligheterna att skärpa tillsynen över de

dammar, såväl vattenkrafts- som gruvdammar, som

tillhör de högsta konsekvensklasserna bör utredas

vidare. Härutöver vill utskottet påpeka att

Miljöbalkskommittén (M 1999:03) år 2001 erhöll

tilläggsdirektiv att gå igenom sådana vattendomar

som kan ha betydelse för riskerna för

översvämningar. Syftet med genomgången är att ta

fram relevant underlag för en analys av miljöbalkens

bestämmelser om omprövning av gällande tillstånd för

vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén

skall analysera bestämmelserna om omprövning och vid

behov föreslå ändringar i lagstiftningen (dir.

2001:25). Det anförda innebär enligt utskottets

mening att riksdagen inte bör vidta några åtgärder

med anledning av motion 2001/02:MJ29 (fp) yrkande 1.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till

uttryck i motion 2001/02:MJ30 (fp) yrkande 4 att, i

de fall vattenkraftsutbyggnad sker, detta måste ske

med omsorg om den biologiska mångfalden och miljön i

övrigt. Detta synsätt återspeglas också i reglerna

om älvskydd i 4 kap. 6 § miljöbalken. Det bör

noteras att miljökraven på vattenverksamhet skärptes

med miljöbalkens införande genom att bestämmelserna

i balken ersätter vattenlagens regler, bl.a. genom

att hänsynsreglerna i 2 kap. blir tillämpliga även

på sådan verksamhet. Regeringen påpekar dessutom i

den nyligen presenterade propositionen Samverkan för

en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning

(2001/02:143 s. 86) att vattenkraften i Sverige har

byggts ut mycket kraftigt under 1900-talet och

svarar för ungefär hälften av den producerade elen i

landet och att möjligheterna till ytterligare ökning

av vattenkraftsproduktionen är begränsade.

Regeringen understryker därvid att det av miljöskäl

inte är önskvärt med en omfattande utbyggnad.

Utskottet avstyrker motionen i berörd del i den mån

den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.

Enligt vad som anförs i budgetpropositionen för år

2002 (prop. 2001/02:1 utg.omr. 23) finansieras

allmän fiskevård för närvarande delvis av anslaget

för fiskevård men också av vattenavgiftsmedel i

enlighet med vattendomar. Anslaget används till

fiskevård, främst i allmänna och enskilda vatten med

fritt handredskapsfiske i kustområdena och i sjöarna

Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren samt Storsjön i

Jämtland. Regeringen redovisade i propositionen

Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet.

1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) en ökad satsning på

en förbättrad fiskevård. Anslaget för fiskevård

disponeras av Fiskeriverket och används bl.a. för

bildande av fiskevårdsområden, fisketillsyn,

främjande av den biologiska mångfalden och

biotopvård, insatser för bevarandet av hotade arter

och utsättning av fisk. Regeringen har i

regleringsbrev för budgetåret 2002 avseende

Fiskeriverket angivit att av anslaget får högst 2

000 000 kr användas för fettfeneklippning av odlad

laxsmolt. Utskottet finner mot bakgrund härav att

syftet med motion 2001/02:MJ522 (kd) yrkande 3 är

tillgodosett. Motionen i berörd del bör lämnas utan

vidare åtgärd.

Emån utgör med hänsyn till påverkansgrad och

biologisk mångfald ett av landets värdefullaste

vattendrag. Trots många mindre kraftverk finns

fortfarande betydande forssträckor, och utskottet

har inhämtat att Emån jämte Helgeån är artrikast i

landet vad gäller fisk med arter som lax, mal och

asp. Dessutom finns utter och flera hotade fågel-

och växtarter. Emåns nedre huvudfåra utgör ett

Natura 2000-område och stora delar av vattendraget

är av riksintresse ur natur- och

kulturskyddssynpunkt. Fiskeriverket och

Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelser,

kommuner och andra organisationer aktivt bidragit

till göra Emån till ett pilotprojekt med anledning

av genomförandet av ramdirektivet för vatten

(2000/60/EG). Utskottet har vidare inhämtat att

regeringen satsat över 100 miljoner kronor på

restaurering av tidigare PCB-utsläpp och av

tungmetalldepositioner vid Jungnerholmarna. Det är

enligt Miljödepartementet en angelägen uppgift att i

möjligaste mån och efter lagenlig prövning säkra en

så naturlig vandringsväg som möjligt för såväl fisk

som andra organismer från mynningen och upp till

nedersta naturliga vandringshinder. I detta arbete

är det också viktigt att beakta de eventuella

reproduktionsproblem som förekommer i ån och att i

möjligaste mån utreda orsakerna. Utskottet ser med

tillförsikt an det viktiga arbete som bedrivs i

Emån. Med hänvisning härtill anser utskottet att

syftet med motion 2001/02:MJ404 (v) är tillgodosett.

Därmed avstyrker utskottet motionen. Med hänvisning

till vad som redovisas ovan om regeringens arbete

med naturvården i vattenmiljöerna och då särskilt

till den uppmärksamhet som regeringen ägnar frågan

om våra vattendrag och strömmar finner utskottet att

syftet jämväl med motionerna 2001/02:MJ480 (s) och

2001/02:MJ522 (kd) yrkande 4 är tillgodosett.

Berörda motionsyrkanden avstyrks därmed.

Regeringen har under de senaste åren satsat

betydande resurser på direkta och indirekta åtgärder

för att öka sälstammen. Arbetet med att minska

gifthalterna i Östersjön har varit framgångsrika och

är huvudanledningen till gråsälsbeståndets ökning.

Skapandet av sälskyddsområden har naturligtvis också

bidragit till denna utveckling. Genom beståndets

ökning har konflikterna med yrkesfisket ökat varför

regeringen också har anslagit medel till

utvecklandet av sälsäkra redskap. Detta har varit

framgångsrikt vad avser laxfällor och arbetet pågår

med att också förbättra ålryssjor och nät. I

enlighet med miljökvalitetsmålet Hav i balans samt

levande kust och skärgård pågår också ett omfattande

arbete med att skapa akvatiska reservat i

kustområden och på utsjöbankar varav ett avses

omfatta totalt fiskeförbud. Även i detta sammanhang

kommer inom lämpliga områden bl.a. säl att skyddas.

Utskottet har från Miljödepartementet erfarit att

det i det fortsatta arbetet kommer att övervägas att

utanför fastställda skyddsområden också införa en

zon där ersättning till fiskare inte kommer att

beviljas. Motion 2001/02:MJ439 (mp) yrkande 4 är

därmed tillgodosedd och bör inte medföra någon

riksdagens vidare åtgärd.

Regeringen anför i skrivelsen att naturvården

sedan decennier har fokuserats på landmiljöer medan

insatser i vattenmiljöer generellt sett har varit

eftersatta. Som regeringen påpekar utgör våtmarkerna

emellertid ett positivt undantag där den nationella

våtmarksinventeringen och sumpskogsinventeringen har

medfört att det finns ett bra kunskapsunderlag.

Detta har resulterat i en nationell bevarandeplan

(Myrskyddsplanen) och även utgjort underlag för ett

skärpt regelverk beträffande markavvattning och

tillämpning av ärenden som rör våtmarker. Utskottet

vill härutöver framhålla att riksdagen har

fastställt fem delmål för miljökvalitetsmålet

Myllrande våtmarker (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 36). I enlighet härmed skall en

nationell strategi för skydd och skötsel av

våtmarker och sumpskogar tas fram senast till år

2005. Samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för

Sverige skall ha ett långsiktigt skydd senast år

2010. Senast år 2004 skall inga skogsbilvägar byggas

över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden

eller så att dessa våtmarker påverkas negativt på

annat sätt. I odlingslandskapet skall minst 12 000

ha våtmarker och småvatten anläggas eller

återställas fram till år 2010. Slutligen skall olika

åtgärdsprogram senast till år 2005 finnas och ha

inletts för de hotade arter som har behov av riktade

åtgärder. Med de förslag till delmål som fastställts

är enligt utskottet förutsättningarna goda för att

miljökvalitetsmålet skall kunna nås inom en

generation. Myrskyddsplanen bör också kompletteras

med ett större urval sumpskogar och resultatet av

våtmarksinventeringen i Norrbottens län. För att

miljökvalitetsmålet skall nås förutsätts medverkan

från jord- och skogsbruket. Även andra sektorer

måste visa den hänsyn som krävs. Statsfinansiella

kostnader uppkommer främst för skydd och anläggande

av våtmarker. I propositionen Svenska miljömål

anförde regeringen att det i framtiden kan behövas

ytterligare ekonomiska medel för anläggande av

våtmarker, varför regeringen avser att återkomma med

nya delmål i samband med förändring av

landsbygdsförordningen om så är möjligt. Tanken är

att miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker i ett

generationsperspektiv bör innebära bl.a. att det i

hela landet finns våtmarker av varierande slag, med

bevarad biologisk mångfald och bevarade

kulturhistoriska värden, att hotade arter har

möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina

naturliga utbredningsområden så att långsiktigt

livskraftiga populationer säkras samt att våtmarker

skyddas så långt möjligt mot dränering, torvtäkter,

vägbyggen och annan exploatering. Utskottet finner

mot bakgrund av det anförda att motionerna

2001/02:MJ30 (fp) yrkande 2, 2001/02:MJ457 (s) och

2001/02:MJ521 (fp) yrkande 4 i allt väsentligt är

tillgodosedda. Därmed avstyrks berörda

motionsyrkanden.

Kunskapsuppbyggnad och folkbildning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (mp)

om att Naturvårdsverket skall prioritera

inventeringar av den biologiska mångfalden i

landet med hänvisning till de omfattande

arbetsinsatser som ägnas åt inventering.

Utskottet avstyrker därutöver ett yrkande

(mp) med förslag om att regeringen årligen

skall lämna en skrivelse till riksdagen om

tillståndet för den biologiska mångfalden. I

detta sammanhang hänvisar utskottet till vad

regeringen aviserat om redovisning till

riksdagen i samband med propositionen om

förslag till delmål m.m. för

miljökvalitetsmålen.

Skrivelsen

Regeringen bedömer att fortsatt forskning och

kunskapsuppbyggnad inom naturvårds- och

bevarandebiologin är en förutsättning för långsiktig

framgång i naturvårdsarbetet. Naturvetenskaplig

forskning behöver kompletteras och integreras med

samhällsvetenskaplig forskning. Människor som

nyttjar forskningsresultaten bör få större

delaktighet i forskningen. Inventeringar och

insamling av data om bevarandestatus och

miljötillståndet spelar en avgörande roll i

naturvårdsarbetet. I utbildningen på universitet och

högskolor bör natur- och kulturmiljövårdsrelaterade

ämnen integreras i syfte att uppnå en helhetssyn på

landskapsbilden. Kunskapsspridning och information

är väsentligt för att naturvårdsarbetet skall vara

framgångsrikt. De som tar fram och besitter kunskap

som har betydelse för naturvårdsarbetet bör se till

att denna görs tillgänglig och sprids till dem som

nyttjar kunskapen. Kunskapsuppbyggnaden inom

miljöövervakningen när det gäller tillståndet för

biologisk mångfald behöver förstärkas. Indikatorer

för uppföljning av biologisk mångfald och andra

naturvårdsaspekter bör utvecklas. Sektorerna har ett

ansvar för den kunskapsuppbyggnad och

kunskapsspridning som krävs för att sektorn skall

klara av att genomföra de åtgärder som erfordras

inom sektorn för att nå fastlagda delmål och

miljökvalitetsmål. Forskning kring friluftsliv bör

stärkas genom att ett kompetensnätverk för

friluftsforskning etableras.

Regeringen bedömer vidare att förståelse och

insikt kring natur och naturvärden, och hur dessa är

kopplade till hållbar utveckling, utgör en grund för

hela naturvårdsarbetet. Det formella

utbildningssystemet är viktigt för grundläggande

kunskaper, liksom det fria folkbildningsarbetet,

dvs. studieförbund, folkhögskolor och andra

organisationer. Förskola, grund- och gymnasieskola

har en angelägen uppgift i att lägga grunden till

kunskap om och upplevelser av naturen. Det handlar

både om kunskapsförmedling och om att ge eleverna

förutsättningar för naturupplevelser och

friluftsliv.

Motionerna

Motionärerna i motion 2001/02:MJ351 (mp) anser att

det är väsentligt att Naturvårdsverket prioriterar

inventeringar av den biologiska mångfalden i landet.

Därmed skulle Sverige enligt motionärerna uppfylla

åtagandet enligt artikel 7 a i Riokonventionen.

Länsstyrelsernas miljöenheter bör också

uppmärksammas på det åtagande som följer av

Riokonventionen för att hjälpa till med

inventeringen av olika artgrupper inom vissa

geografiska områden.

Enligt motion 2001/02:MJ463 (mp) bör regeringen

årligen lämna en skrivelse till riksdagen där

situationen för de hotade arterna redovisas. Det

skulle i ett slag skapa en bredare och djupare

diskussion om det som sker i naturen. Den biologiska

mångfalden skulle bli något annat än ett begrepp och

kunskapen hos politiker, press och allmänhet skulle

öka (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet i motion 2001/02:MJ351 (mp) om

en inventering av landets biologiska mångfald vill

utskottet framhålla att Jordbruksverket fått i

uppdrag att genomföra en ängs- och

betesmarksinventering som enligt regeringen kommer

att ge ytterligare kunskap om bevarandevärden i

ängar och betesmarker. Regeringen påpekar att ett

viktigt element för att förstärka naturvården i

vattenmiljöerna är genomförandet av den nationella

inventering som behandlas i avsnittet ovan.

Uppdraget till Artdatabanken att genomföra Svenska

artprojektet är enligt regeringen därutöver ett

viktigt led i en långsiktig kunskapsuppbyggnad.

Uppdraget innefattar att ta fram ett referensverk,

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, som

tillsammans med nya vetenskapliga publikationer

skall beskriva alla landets ca 50 000 arter av

flercelliga växter, svampar och djur. Detta utgör en

stor satsning såväl finansiellt som vetenskapligt.

Projektet beräknas enligt regeringen att ta minst

tjugo år att genomföra och resultatet kommer för

lång tid framöver utgöra en solid grund för

biologisk forskning och naturvård. Bedömning av

bevarandestatus och rödlistning av ännu ej bedömda

organismgrupper är en annan viktig kategori inom

naturvårdens kunskapsuppbyggnad. Ideella

organisationers arbete och olika projekt visar att

det finns ett stort intresse bland naturkunniga

människor runtom i landet att bidra till uppbyggnad

av kunskap som rör vår natur. Inom naturvården bör

man fortsätta att utveckla kunskapsinsamling via

Internet och med hjälp av intresserade och kunniga

medborgare. Detta gäller i synnerhet kunskap om

förekomst av arter och bevarandestatus hos olika

arter och områden. Mot bakgrund av det anförda

föreslår utskottet att riksdagen inte vidtar några

åtgärder med anledning av motion 2001/02:MJ351 (mp).

Som regeringen anförde i propositionen Svenska

miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop.

2000/01:130) bör det vara en uppgift för ett

särskilt miljömålsråd att tillsammans med mål- och

miljöansvariga myndigheter föreslå, kvalitetssäkra

och vidmakthålla driften av lämpliga indikatorer för

att följa upp miljökvalitetsmålen. Miljömålsrådets

uppföljning av miljökvalitetsmålen utgör underlag

som regeringen kan använda vid redovisningen till

riksdagen. Miljömålsrådet bör även utreda om det är

lämpligt att utveckla ytterligare index för att

förbättra överskådligheten vid uppföljningen av

målen. En årlig redovisning till riksdagen behövs

också för att visa hur arbetet mot

miljökvalitetsmålen fortskrider. En sådan

redovisning kan ge underlag för beslut om att sätta

in åtgärder om det visar sig att förutsättningarna

för att nå de uppsatta miljökvalitetsmålen inte är

tillfredsställande. Redovisningen bör omfatta ett

urval av indikatorer som återkommer varje år. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion 2001/02:MJ463 (mp) yrkande 4.

Svensk inriktning på det fortsatta

naturvårdsarbetet inom EU

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (v)

om Sveriges ståndpunkt när det gäller EU:s

transport- och jordbrukspolitik m.m. med

hänvisning till vad regeringen anför därom i

skrivelsen. Vidare avstyrker utskottet ett

motionsförslag (v) om att Sverige inom EU

skall verka för att marina reservat inrättas.

Härvid åberopar utskottet vad regeringen

anför om den gemensamma fiskeripolitiken i en

nyligen presenterad skrivelse om ansvarsfullt

fiske. Ett stort antal motionsyrkanden (s, m,

kd, c) om åtgärder för att komma till rätta

med problemet med skarvens utbredning

avstyrks med hänvisning till att regeringen i

skrivelsen uttrycker avsikten att verka för

att det lättare skall gå att ändra i EG:s

naturvårdsdirektivs bilagor och därmed

möjliggöra en riktig prioritering i

bevarandeinsatserna för olika arter.

Utskottet avstyrker slutligen fyra

motionsyrkanden (v, kd, mp) om den europeiska

fågeljakten med hänvisning till Sve-riges

ståndpunkt i dessa frågor.

Skrivelsen

Regeringen bedömer att naturvård även

fortsättningsvis i huvudsak bör vara ett nationellt

politikområde. De existerande inslagen av

gemenskapspolitik utgör viktiga element i den

nationella politiken. Sverige bör fortsätta att vara

pådrivande inom de delar av naturvårdspolitiken som

är gemensamma. Det gäller framför allt genomförandet

av EU:s strategi för biologisk mångfald med

tillhörande aktionsplaner för naturresurser,

jordbruk, fiske samt utveckling och bistånd. Sverige

bör bidra till att bevara biologisk mångfald inom

EU, bl.a. genom det ekologiska nätverket Natura

2000. Sambandet mellan Natura 2000-områdena och det

omgivande landskapet bör framhållas, liksom

kopplingar mellan Natura 2000 och EU:s sektorsvisa

aktionsplaner för biologisk mångfald. Den svenska

ståndpunkten bör vara att finansieringen av

genomförandet av Natura 2000 även fortsättningsvis i

huvudsak är ett ansvar för respektive medlemsstat.

De möjligheter till finansiering via EU som finns i

dag utgör värdefulla tillskott.

Sverige bör vara pådrivande när det gäller att

omförhandla fågel- respektive art- och

habitatdirektivet så att det blir möjligt att på ett

enklare och snabbare sätt kunna ändra i bilagorna

till dessa direktiv. Naturen förändras och det finns

därför behov av att kunna omprioritera insatser för

olika arter. Sverige bör driva frågan om gemensamma

riktlinjer och en gemensam grundsyn inom EU när det

gäller introduktioner av främmande arter.

Inom naturvårds- och handelspolitik bör Sverige

vara drivande när det gäller fortsatt långsiktig

avveckling av subventioner m.m. som har eller kan ha

negativa konsekvenser för natur och naturvård. När

det gäller miljömärkning och certifiering som berör

naturvård bör den svenska ståndpunkten vara att

detta kan utgöra viktiga bidrag i miljöarbetet.

Sådana styrmedel bör dock i första hand utvecklas

och drivas av konsumenter och producenter.

Motionerna

Motion 2001/02:MJ28 (v) behandlar bl.a. EU:s

transport- och jordbrukspolitik m.m. Enligt motionen

leder målet om en inre marknad med fri rörlighet för

varor och tjänster inom EU till ökad handel mellan

medlemsstaterna. Detta i sin tur leder till ökade

transporter som inte bara bidrar till ökade

luftföroreningar som är skadliga för både miljön och

hälsan, utan även ger direkta eller indirekta

effekter på naturvården. Det ständigt ökande

transportnätet leder enligt motionärerna till att

artrika miljöer försvinner eller förstörs och

landskap fragmenteras, vilket förhindrar spridning

av arter (yrkande 1). För att klara den stora

omställningen som östutvidgningen kommer att

innebära krävs enligt motionen att EU:s

jordbrukspolitik förändras. Särskilt viktigt är att

direktstöden minskas till förmån för ökade anslag

till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling för att

de stora naturvärdena som i dag finns i Östeuropa

och de spillror som finns kvar i de nuvarande

medlemsländerna inte skall gå förlorade (yrkande 2).

Regeringen bör inom EU och internationella

institutioner verka för att alla politikområden,

samarbetsprojekt, stöd och investeringar utformas så

att den biologiska mångfalden varken inom EU eller i

övriga världen minskar (yrkande 6).

I motion 2001/02:MJ28 (v) föreslås dessutom att

Sverige inom EU bör verka för att marina reservat

inrättas i haven inom EU. Motionärerna påpekar att

ansvaret för fiskbeståndet i de svenska haven är

inte enbart ett nationellt ansvar. Fiskbeståndet

förvaltas oftast gemensamt mellan de länder som har

tillgång till fisket, vilket ställer höga krav på

att även gemensamma mål för fiskbeståndet finns. En

gemensam fiskepolitik kräver, enligt motionärerna,

också en gemensam naturvårdspolitik för de marina

miljöerna (yrkande 3).

Motionerna 2000/01:MJ902 (m) yrkande 2,

2000/01:MJ903 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ904 (m)

yrkande 1, 2000/01:MJ908 (m) yrkande 3, 2000/01:

MJ909 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ911 (m) yrkande 6,

2001/02:MJ214 (m) yrkande 2, 2001/02:MJ236 (m),

2001/02:MJ238 (m) och 2001/02:MJ420 (m) yrkande 7

(delvis) berör problemen med storskarvens

utbredning. I motionerna anförs bl.a. att fåglarna

genom sin spillning förstör sin egen livsmiljö genom

att träden avlövas och dör. Spillningen gör att

vissa grynnor och skär blir omöjliga att leva på för

den övriga faunan och mycket svåra att gå i land på

för människor. När ett område förstörts drar

skarvflocken vidare till nästa. Motionärerna menar

att ökningen av antalet skarvar hotar den biologiska

mångfalden inom många områden. Motionärerna pekar

vidare på att skarvarna innebär avbräck också för

fisket. Enligt motionerna talar detta för utökad

skyddsjakt och möjligheter att skatta beståndet

genom prickning. Med tanke på att antalet skarvar

ständigt ökar förespråkar motionärerna att allmän

jakt på skarv införs. Också i motion 2000/01:MJ905

(kd) påpekas att stora skarvkolonier ställer till

skada både på land och i vatten genom att fågeln

äter stora mängder torsk. Eftersom skarven inte

finns på EU:s lista över jaktbart vilt kan Sverige

inte besluta om allmän jakttid. Enligt motionen bör

Sverige få EG-kommissionen att ändra detta (yrkande

1). Enligt motionen bör regeringen överväga att

lägga fram förslag om allmän jakt på skarv (yrkande

2). Även i motionerna 2000/01:MJ919 (c),

2000/01:MJ920 (c) yrkande 3 och 2001/02:MJ228 (c)

föreslås att allmän jakt på skarv införs. Enligt

motion 2000/01:MJ912 (s) har antalet skarvar blivit

så många att allmän jakt och prickning av ägg är den

enda lösningen. För att åstadkomma detta måste

enligt motionen en ändring av fågelskyddsdirektiven

för mellanskarv inom EU ske.

Enligt motion 2001/02:MJ505 (c) är det nödvändigt

att det, vid beslut som påverkas av EG-regler och

som rör den svenska jakten och viltförvaltningen,

tas större hänsyn till svenska behov och särdrag än

vad som hittills skett. Motionärerna anför att i

artikel 2 i art- och habitatdirektivet anges att

hänsyn skall tas till ekonomiska, sociala och

kulturella behov samt till regionala och lokala

särdrag samt att motsvarande anges i

fågeldirektivet. Motionärerna påpekar att det

således ges ett utrymme för beaktande av nationella

behov och särdrag. Det är enligt motionärerna

angeläget att dessa behov och särdrag beaktas än

tydligare än vad som hittills skett. Motionärerna

överväger vidare om inte möjligheterna härför torde

ha ökat i och med att subsidiaritetsprincipen

stärkts genom Maastrichtavtalet.

Enligt motion 2001/02:MJ245 (v) bör Sverige på EU-

nivå driva frågan om att en ökad kontroll av

fågeldirektivets tillämpning inom EU:s medlemsländer

såväl som i kandidatländerna kommer till stånd.

Motionärerna påpekar att fågeljakten i många

sydeuropeiska länder är en gammal tradition. Enligt

motionärerna har detta även hävdats under

förhandlingarna med bl.a. Malta och Cypern inför den

kommande utvidgningen av EU, där önskningar

framförts om undantag från det nuvarande

fågeldirektivet för att jakten skall kunna fortgå.

Motionärerna anför att det emellertid tycks råda en

relativ samstämmighet bland EU-nationerna om att

inte tillåta en urholkning av direktivet.

Motionärerna anser det dock vara viktigt att svenska

förhandlare och politiker fortsätter att driva den

linjen utan kompromisser. Frågor om fågeljakt och

fågelskydd måste ta sin utgångspunkt från biologiska

förutsättningar anförs det i motion 2001/02:MJ295

(kd). Den omfattanden fågeljakten som nu pågår i

flera av Europas länder riskerar att utarma den

biologiska mångfalden. Sverige bör därför, enligt

motionärerna, ta initiativ till att den illegala

delen av denna jakt omedelbart stoppas. Enligt

motion 2001/02:MJ465 (mp) har Sverige skäl att agera

mot jägarna i södra Europa. Motionärerna anför att

jakten inte är jägarnas ensak, eftersom de skjuter

de fåglar som är på väg till norra Europa för att

häcka. Många av de arter som jagas är hotade och

ännu fler minskar starkt eftersom de även utsätts

för förändringar i miljön. Det gäller t.ex. fåglarna

i jordbrukslandskapet (yrkande 1). Sverige bör också

agera för att ansökarländerna ovillkorligen skall

upphöra med jakten på flyttfågel innan medlemskap

kan bli aktuellt. Jakten strider inte bara mot EU:s

fågeldirektiv, den är också grym och hänsynslös.

Eftersom både Malta och Cypern ligger mitt i var

sitt flyttstråk är det viktigt att jakten just i

dessa länder stoppas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att

Sverige bör fortsätta att vara pådrivande inom de

delar av naturvårdspolitiken som är gemensamma för

EU. Det gäller framför allt genomförandet av EU:s

strategi för biologisk mångfald med tillhörande

aktionsplaner för naturresurser, jordbruk, fiske

samt utveckling och bistånd. Det är enligt

utskottets mening viktigt att påpeka att också den

gemensamma regional- och transportpolitiken har

kopplingar till naturvård. Sverige, bör som

regeringen också anser, driva en fortsatt

sektorsintegrering, dvs. integrera naturvården i

relevanta politikområden så att fastlagda mål, såväl

på EU-nivå som nationellt, uppnås. Viktiga

utmaningar är reformeringen av fiske- och

jordbrukspolitik i hållbar riktning. En närliggande

fråga är utveckling och samordning av olika

politikområden så att dessa inte motverkar utan

bidrar till att fastlagda miljö- och naturvårdsmål

uppnås. Regeringen påpekar att den nya integrerade

jordbruks- och landsbygdspolitik som håller på att

växa fram, har stor potential när det gäller att

skapa goda förutsättningar för naturvården. I stora

drag handlar det, som regeringen också påpekar, om

att nu gemensamt genomföra de ambitiösa

målsättningar som finns med sjätte

miljöhandlingsprogrammet som grund. Den stora

utmaningen för det fortsatta arbetet inom EU ligger

i att förändra och utveckla andra politikområden i

en hållbar riktning så att de bidrar till att de

miljömål som lagts inom EU uppnås.

Sammanfattningsvis gör utskottet samma bedömning i

dessa frågor som regeringen. Det anförda innebär

enligt utskottets bedömning att motion 2001/02:MJ28

(v) yrkandena 1, 2 och 6 inte bör föranleda några

ytterligare åtgärder.

Utskottet vill framhålla att flera av de av

riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen, däribland

Hav i balans och Levande kust och skärgård, berör

det marina ekosystemet och fisket inom ramen för den

gemensamma fiskeripolitiken (GFP). För detta

miljökvalitetsmål har ett antal delmål lagts fast.

Delmålen rör ett långsiktigt skydd av skyddsvärda

marina miljöer och skärgårdsområden med höga natur-

och kulturvärden, åtgärdsprogram för hotade marina

arter och fiskstammar, minimering av bifångster av

marina däggdjur, sjöfåglar och oönskade fiskarter

samt minimering av bifångster av ungfisk. Även

åtgärdsplaner för bevarandet av den biologiska

mångfalden finns utarbetade på såväl nationell nivå

som gemenskapsnivå. Regeringen framhåller i

skrivelse 2001/02:152 Ansvarsfullt fiske - svenska

prioriteringar för EU:s framtida fiskeripolitik att

det i gemenskapens åtgärdsplan för biologisk

mångfald i fiskeripolitiken lyfts fram ett antal

åtgärder som ligger i linje med de nationella

delmålen. De syftar bl.a. till att förhindra

förlusten av arter och ekosy-stem genom utveckling

av selektiva fiskeredskap och fiskemetoder samt att

skydda värdefulla miljöer genom inrättandet av

marina skyddsområden. Försiktighetsprincipen skall

även tillämpas för icke målarter, och förändringar

skall följas och åtgärdas genom utveckling av

miljöindikatorer och användning av

miljökonsekvensbeskrivningar. Den vetenskapliga

forskningen och datainsamlingen skall förbättras. I

slutsatserna lyfts även fram att långsiktiga

förvaltningsplaner för viktiga gemenskapsbestånd

skall utvecklas. Det anförda innebär att riksdagen

inte bör vidta några åtgärder med anledning av

motion 2001/02:MJ28 (v) yrkande 3. Motionsyrkandet

avstyrks.

Regeringen redogör i skrivelsen för uppfattningen

att Sverige bör verka för möjligheten att på ett

enklare och snabbare sätt kunna ändra i EG:s

naturvårdsdirektivs bilagor. I dessa bilagor anges

de arter och naturtyper som medlemsländerna har

särskilda skyldigheter att vidta bevarandeåtgärder

för. Som regeringen påpekar förändras förhållanden i

naturen, vilket medför behov av att kunna

omprioritera, t.ex. när det gäller bevarandeinsatser

för olika arter. Detta är viktigt och motiverat för

att inom landet få acceptans för de krav och

regleringar som den gemensamma naturvårdspolitiken

ibland medför. Förståelse för de gemensamma reglerna

är en grundförutsättning för att en gemensam

naturvårdspolitik skall respekteras inom varje

medlemsland. I likhet med regeringen anser utskottet

att det därför måste bli enklare att modifiera de

olika bilagorna till fågel- respektive art- och

habitatdirektivet. Gemensamma regler innebär alltid

kompromisser eftersom förhållandena och behoven är

olika inom olika delar av EU. Arter kan minska och

öka i antal och utbredning relativt snabbt - skarven

är ett exempel - och det kan medföra behov av att

såväl flytta arter mellan olika bilagor som att

lägga till eller ta bort arter från bilagorna; allt

i syfte att prioritera rätt utifrån ett EU-

perspektiv. Det bör vara enklare att ändra

innehållet i bilagorna än att ändra artiklarna i

direktivens huvudtext. Utskottet delar således

regeringens bedömning, vilken innebär att problem av

det slag som tas upp i ett stort antal

motionsyrkanden med anknytning till skarvens

utbredning härigenom kan hanteras på ett enklare och

effektivare sätt. Utskottet vill i sammanhanget även

hänvisa till vad utskottet anfört om skyddsjakt på

skarv i betänkande 2001/02:MJU18. Med hänvisning

till det anförda anser utskottet att syftet med

motionerna 2000/01:MJ902 (m) yrkande 2,

2000/01:MJ903 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ904 (m)

yrkande 1, 2000/01:MJ905 (kd) yrkandena 1 och 2,

2000/01:MJ908 (m) yrkande 3, 2000/01:MJ909 (m)

yrkande 1, 2000/01: MJ911 (m) yrkande 6,

2000/01:MJ912 (s), 2000/01:MJ919 (c), 2000/01: MJ920

(c) yrkande 3, 2001/02:MJ214 (m) yrkande 2,

2001/02:MJ228 (c), 2001/02:MJ236 (m), 2001/02:MJ238

(m) samt 2001/02:MJ420 (m) yrkande 7 (delvis) är

tillgodosett. Berörda motionsyrkanden avstyrks

därmed.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

jämväl motion 2001/02:MJ505 (c).

Naturvårdsverket representerar Sverige i EU:s

fågelkommitté och verkar där för att fågeljakten i

medlemsländerna och kandidatländerna helt sker i

linje med fågeldirektivets bestämmelser. Den svenska

linjen är, enligt vad utskottet erfarit, att Sverige

på EU-nivå skall arbeta för att fågeljakten såväl i

medlemsländerna som i kandidatländerna skall

bedrivas i linje med fågeldirektivets bestämmelser.

Läget i förhållande till kandidatländerna är enligt

Naturvårdsverket att det i flera sydeuropeiska

länder finns stora brister i tillämpningen av bl.a.

fågeldirektivet. Malta och Cypern är exempel på

detta, även om det finns olika uppfattningar om

antalet fåglar som olovligen fångas med nät,

limstickor m.m. Enligt vad utskottet erfarit har

Cypern och Malta i sina medlemsförhandlingar försökt

att få gehör för önskemålen om att delvis fortsätta

den traditionella småfågeljakten, men att EG-

kommissionen har ställt sig avvisande härtill.

Enligt uppgift diskuterades frågan i Fågelkommittén

senast i juni 2001, och kommissionen redovisade då

sin inställning till de begärda undantagen från

kandidatländerna. Dessförinnan hade EU:s

medlemsländer var för sig redovisat sin ståndpunkt

om de begärda undantagen från fågeldirektivet.

Utskottet har erfarit att Sverige, som har en

restriktiv hållning i dessa frågor, avstyrkte bl.a.

att Malta och Cypern skulle ges rätt att nyttja

fångstmetoder som t.ex. slagnät och att fånga

småfåglar som tidigare inte fångats inom EU.

Utskottet ställer sig bakom den restriktiva

ståndpunkt den svenska regeringen givit uttryck för

i sammanhanget och anser därmed att motionerna

2001/02:MJ245 (v), 2001/02:MJ295 (kd) samt

2001/02:MJ465 (mp) yrkandena 1 och 2 inte bör

föranleda några riksdagens vidare åtgärder.

Motionsyrkandena avstyrks.

Sveriges fortsatta arbete inom ramen

för internationell naturvård

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett förslag (v) om att

regeringen skall verka för att konventionen

om biologisk mångfald skall överordnas WTO:s

regler samt ett förslag (v) om att TRIPS-

avtalet förändras i förhållande till

konventionen om biologisk mångfald. Utskottet

hänvisar i båda fallen till vad riksdagen

tidigare anfört i dessa frågor. Utskottet

anser sig inte berett att föreslå några

åtgärder med anledning av ett motionsförslag

(v) om att regeringen skall verka för att

World Commission on Dams riktlinjer skall

antas i EU och internationellt. Härutöver

avstyrker utskottet ett yrkande (v) om att

regeringen bör utreda omfattningen av handeln

med utrotningshotade djur och växter med

hänvisning till det samarbete som sker mellan

myndigheter och organisationer samt till

Naturvårdsverkets uppdrag att se över

artskyddsförordningen. En motion (m) om

svensk valjakt avstyrks som fullt ut

tillgodosedd genom det arbete regeringen och

myndigheter ägnar åt frågan. Avslutningsvis

avstyrker utskottet en motion (s) i vilken

det efterlyses åtgärder för att förhindra att

ädelträ avverkas i regnskogar. Utskottet

hänvisar bl.a. till pågående arbete inom EU.

Skrivelsen

Sverige bör enligt regeringen verka för ökad

samordning av naturvårdsrelaterade konventioner.

Sverige bör dessutom verka för att åtaganden i

internationella forum genomförs, såväl nationellt

som i andra länder, bl.a. genom

utvecklingssamarbete. Regeringen anser dessutom att

Sverige bör driva att ekosystemansatsen, dvs.

helhetssynen på förvaltning av ekosystem i enlighet

med konventionen om biologisk mångfald, skall utgöra

grunden för bevarande och hållbart nyttjande. Vidare

bör Sverige arbeta för tillämpning av sektorsansvar

och -integrering och synsättet att bevarandeåtgärder

måste genomföras med utgångspunkt i varje lands och

regions markanvändningshistoria. För de flesta

länder innebär det att åtgärder bör genomföras i

hela landskapet, inklusive vattenmiljöerna. Sverige

bör verka för att hitta lösningar som ger u-länder,

lokalbefolkningar och urbefolkningar en rättvis del

i eventuella vinster som kommer från genetiska

resurser och tillhörande traditionell kunskap.

Därutöver bör Sverige fortsätta att driva frågan om

att stärka taxonomins ställning, dvs. kunskapen om

arter och deras släktskap och användning.

Sverige bör i sin biståndsverksamhet stödja

utvecklingsländerna, och i relevanta frågor även de

f.d. östländerna, i deras ansträngningar att

genomföra internationella åtaganden inom

naturvårdens område. Genom att ratificera

konventionen om biologisk mångfald har Sverige

förbundit sig att i sitt utvecklingssamarbete

inkludera insatser för bevarande av biologisk

mångfald, hållbart nyttjande av dess beståndsdelar

och en rättvis fördelning av nyttan som uppstår vid

utnyttjandet av genetiska resurser.

Motionerna

Enligt motion 2001/02:MJ28 (v) utgör handelsavtalen

ett stort hot mot en gemensam internationell

naturvårdsstrategi. WTO:s handelsavtal är i dag i

praktiken överordnade miljöpolitiken. Trots att det

finns internationella miljööverenskommelser har

dessa liten tyngd jämfört med de handelsavtal som

regleras genom WTO. För att garantera en säker

livsmedelsförsörjning och ett bevarande av en

biologisk mångfald är det angeläget att utsädet är

fritt och att syftet med konventionen om biologisk

mångfald uppfylls. Det är därför angeläget att

konventionen om biologisk mångfald överordnas WTO:s

regler. Sverige bör därför verka i sådan riktning

(yrkande 4). Det avtal i WTO som reglerar bl.a.

copyright och patenträtt benämns TRIPS (Trade

Related Aspects on Intellectual Property Rights).

Enligt artikel 27 i TRIPS-avtalet åläggs samtliga

WTO:s medlemsstater att införa patentlagstiftning på

alla produkter och processer och inom alla

teknikområden, förutsatt att de är nya, har en

uppfinningshöjd samt går att tillämpa industriellt.

Underparagrafen 27.3 b. medger undantag för växter

och djur, men kräver trots detta att alla länder

måste införa patent på mikroorganismer och vissa

processer samt liknande system för åtminstone

växtsorter. Enligt motionen blir resultatet

möjlighet till patent på liv. Det är också angeläget

att paragraf 27.3 b. i TRIPS-avtalet förändras så

att den möjliggör hänsyn till de målsättningar som

finns i konventionen om biologisk mångfald.

Regeringen bör därför verka för att TRIPS-avtalet

förändras så att det möjliggör hänsyn till de

målsättningar som finns i konventionen om biologisk

mångfald (yrkande 5). Ett särskilt tydligt exempel

på när tillräcklig hänsyn till biologisk mångfald

inte tas gäller enligt motionärerna byggandet av

storskaliga dammprojekt. World Commission on Dams

(WCD) har byggt upp en stor kunskapsbas om sociala,

ekonomiska och miljömässiga aspekter på vattenkraft

och dammbyggen. I rapporten ger WCD förslag till

kriterier och riktlinjer för framtida beslut om hur

användning och fördelning av vatten- och

energiresurser skall göras med eller utan dammar som

medel. Här finns också förslag till hur

implementeringen av kriterier och riktlinjer skall

genomföras av olika aktörer. Motionärerna anser att

det är av vikt att Sverige verkar för att EU och

andra relevanta internationella institutioner antar

World Commission on Dams riktlinjer för att

garantera att tillräcklig hänsyn tas till sociala

och ekologiska förhållanden (yrkande 7).

Enligt motion 2001/02:MJ255 (v) är handel med

utrotningshotade växter och djur ett problem som

omfattas av flera lagstiftningar nationellt och

internationellt. Då den illegala verksamheten inte

sällan är gränsöverskridande och ofta uppdagas i

annat land, understryks behovet av ett utökat

internationellt samarbete. Även ett stort behov av

en ökad tillsyn och kontroll inom särskilt känsliga

naturområden är prioriterat, både inom Sverige och

internationellt. Vad som dock framgår tydligt är att

en omfattande utredning bör genomföras för att

tydligt utröna vilka möjliga vägar det finns för att

bekämpa den illegala handeln och förändra dagens

situation till det bättre. Riksdagen bör därför

begära att regeringen låter utreda omfattningen av

handeln med utrotningshotade djur och växter samt

låter utröna vägar för att begränsa dess

utsträckning.

I motion 2001/02:MJ345 (m) behandlas valjakt och

svensk valpolitik (yrkande 1). Riksdagen bör enligt

motionen begära att regeringen lägger fram förslag

till en svensk tydlig politik mot valfångst (yrkande

2).

I Indonesien bränns enligt motion 2001/02:MJ332

(s) varje år en miljon hektar naturskog ned för att

ge plats åt plantager. Trots alla löften, garantier

och certifikat på den svenska marknaden kommer

enligt motionen de flesta av de trädgårdsmöbler av

ädelträ som säljs i Sverige att vara resultatet av

regnskogsskövling i andra länder.

Utskottets ställningstagande

Utrikesutskottet har behandlat frågan om miljö och

handel i sitt betänkande 2001/02:UU4. Enligt

utrikesutskottet är hållbar utveckling redan i dag

ett uttalat mål för WTO

(Världshandelsorganisationen). Det framgår av

Marrakechavtalet om upprättandet av WTO. Där

framhålls bl.a. vikten av att höja

levnadsstandarden, säkerställa full sysselsättning

och utnyttja världens resurser i enlighet med

målsättningen om en hållbar utveckling i syfte att

skydda och bevara miljön. Resultatet av

ministermötet i Doha kan anses utgöra ett politiskt

genombrott för miljöfrågorna, som nu för första

gången tas upp i handelsförhandlingar i WTO. I Doha

slogs fast att WTO inom ramen för kommande

förhandlingar skall arbeta för att göra handel och

miljö ömsesidigt stödjande och bidra till processen

inför Rio + 10 i Johannesburg för att nå en hållbar

utveckling. Därmed är det viktigt att arbetet inom

WTO sker i nära samförstånd med andra viktiga

mellanstatliga organisationer inom miljöområdet

såsom FN:s miljöprogram UNEP och sekretariaten för

de olika miljökonventionerna. Sverige har genom EU

välkomnat närmandet mellan

världshandelsorganisationen WTO och UNEP för att

förbättra synergieffekter mellan handel och miljö.

Miljöhänsyn måste integreras i alla sektorer. UNEP

skall verka för miljöhänsyn i det internationella

systemet. Utrikesutskottet anförde vidare att såväl

WTO:s regelverk som de multilaterala konventionerna

på miljöområdet är viktiga delar av det

internationella regelverk som Sverige och EU skall

leva upp till. Vid WTO:s ministermöte i Doha

beslutades bl.a. att inleda förhandlingar om

förhållandet mellan WTO:s regler och

handelsrelaterade regler i internationella

miljöavtal. Enligt utrikesutskottet är det Sveriges

ambition att verka för att de olika delarna inte

spelas ut mot varandra, utan att de i samverkan

stärker såväl frihandeln som miljöhänsynen i

världen. Med hänvisning till vad utrikesutskottet

anfört föreslår utskottet att riksdagen inte bör

vidta några åtgärder med anledning av motion

2001/02:MJ28 (v) yrkande 4. Motionen avstyrks.

När det gäller förhållandet mellan FN:s konvention

om biologisk mångfald (CBD) och TRIPS-avtalet vill

utskottet hänvisa till vad lagutskottet anförde i

sitt betänkande 2001/02:LU17 med anledning av ett

liknande yrkande som det som framförs i motion

2001/02:MJ28 (v) yrkande 5. Lagutskottet pekade på

att EG och dess medlemsstater i ett yttrande till

TRIPS-rådet under år 2001 konstaterat att de båda

konventionerna har olika målsättningar och reglerar

olika ämnen samt skiljer sig åt i fråga om rättslig

natur men att det inte finns någon rättslig konflikt

mellan konventionerna. Vidare anfördes i nämnda

yttrande att det inte finns någonting i någon av

konventionerna som hindrar en stat att fullfölja

sina åtaganden under båda konventionerna. I

yttrandet framhölls också att CBD inte hindrar

patent på uppfinningar som använder genetiskt

material och att principen i CBD om nationell

suveränitet över genetiska resurser inte står i

strid med TRIPS-avtalet. Frågan om förhållandet

mellan EG-direktivet om rättsligt skydd för

biotekniska uppfinningar, TRIPS-avtalet och CBD

behandlas i departementspromemorian Ds 2001:49.

Därvid görs bedömningen att direktivet ligger väl i

linje med regleringen i artikel 27.3.b i TRIPS-

avtalet. Vidare konstateras att CBD inte innehåller

några bestämmelser som reglerar möjligheten till

patent på biotekniska uppfinningar, och CBD har

följaktligen inte någon direkt betydelse för de

frågor som regleras av direktivet. I promemorian

redovisas pågående arbete i flera internationella

forum för att åstadkomma lämpliga lösningar på

förhållandet mellan immaterialrättsligt skydd å ena

sidan och de syften som bär upp CBD å den andra,

liksom när det gäller anknytande frågor om tillträde

till och fördelning av avkastningen från genetiska

resurser. I promemorian framhålls att Sverige

aktivt deltar i detta arbete och att det är viktigt

att snarast få till stånd ändamålsenliga och

effektiva lösningar som på ett balanserat sätt

beaktar berörda intressen. Med hänvisning härtill

anser utskottet att motion 2001/02:MJ28 (v) yrkande

5 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ28 (v)

yrkande 7 om vissa riktlinjer antagna av World

Commission on Dams (WCD) vill utskottet anföra

följande. Utskottet har erfarit att World Commission

on Dams består av ledamöter från olika

intressegrupper såsom ingenjörer, planerare,

dammägare, miljöforskare m.fl. WCD är oberoende och

dess syfte är att utgöra ett globalt forum för att

lösa konflikter med anknytning till vatten och

energi. WCD arbetar för att skapa underlag för

beslut, planering, konstruktion och drift av dammar

m.m. År 2001 presenterade WCD en rapport vari

organisationen föreslår riktlinjer för framtida

beslut om hur användning och fördelning av vatten-

och energiresurser bör göras. I rapporten återfinns

dessutom förslag till hur implementeringen av

riktlinjerna bör gå till. Utskottet är mot bakgrund

av det anförda inte berett att föreslå riksdagen

någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet.

De möjligheter att bekämpa den illegala handeln

med vilda djur och växter som finns grundas på

lagstiftning, tillsyn, samarbete och ökad kunskap.

Genom Sveriges medlemskap i EU och i CITES-

konventionen påverkar Sverige såväl frågor om

lagstiftning, som frågor om ökat internationellt

samarbete och förbättrad kunskap. På den nationella

nivån bör nämnas samarbetet mellan de relativt

nyinrättade miljöåklagarna, polisväsendet och

tillsynsmyndigheterna. Det finns dessutom etablerade

samarbetsformer mellan dessa myndigheter, ideella

organisationer och naturvårdande myndigheter som

regeringen bedömer kommer att utvecklas ytterligare

i det forsatta arbetet med att bekämpa den illegala

handeln. Genom bl.a. miljöbalken och

artskyddsförordningen (1998:179) finns de nationella

verktyg som reglerar handel med vilda djur och

växter. Naturvårdsverket har nyligen redovisat sitt

uppdrag om länsstyrelsernas arbete med tillstånds-

och tillsynsverksamheten enligt

artskyddsförordningen under år 2001. Det bör i det

sammanhanget påpekas att regeringen i

regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende

Naturvårdsverket givit verket i uppdrag att göra en

översyn av artskyddsförordningen. Översynen skall

omfatta de kompletteringar och ändringar som bedöms

nödvändiga för att åstadkomma en mer överskådlig

lagstiftning och en effektivare tillämpning.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 2002.

Vad gäller den illegala jakten och handeln i Sverige

med de stora rovdjuren har riksdagen genom den

antagna rovdjurspropositionen Sammanhållen

rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57, bet.

2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174) bl.a. skärpt

straffen för jaktbrott. Det anförda innebär enligt

utskottets mening att det inte får anses påkallat

att föreslå riksdagen några åtgärder med anledning

av motion 2001/02:MJ255 (v). Motionen avstyrks

därmed.

Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat

frågor om valjakt och svensk valpolitik (se bl.a.

bet. 2000/01:MJU3). Med anledning av nu aktuella

motionsyrkanden har utskottet från

Miljödepartementet inhämtat följande. Sverige har

under det senaste decenniet spelat en mycket aktiv

roll inom IWC (International Whaling Commission) för

att skapa ett fungerande system som kan garantera

alla valbestånds långsiktiga fortlevnad. Detta

arbete har förstärkts sedan Sverige år 2001 blev

ordförande för IWC. Sedan den kommersiella

valfångsten stoppades på 1980-talet förekommer

enbart valfångst av ursprungsbefolkningar, för

vetenskapliga ändamål (Japan) och med stöd av legala

undantag (Norge). Fångsten utgör ca 3 000 individer

eller 0,5 % av totalpopulationen. Island har nyligen

begärt att få återinträda i IWC, med förbehåll att

erhålla undantag mot gällande valfångstförbud.

Sverige har som enda nordiskt land motsatt sig

detta. Skyddsområden har skapats i Antarktis, och

förslag om ytterligare områden i Sydatlanten och i

Stilla Havet stöds av Sverige. Under år 2002 deltar

Sverige inte bara i IWC:s årsmöte i Japan utan också

i andra förberedande möten i Nya Zeeland, Sverige

och Danmark för att skapa förutsättningar för ett

bra resultat vid årets förhandlingar. Inom IWC är

motsättningarna för närvarande stora vad gäller

valfångstens villkor, och organisationen är uppdelad

i två likstora grupper. För att IWC skall kunna

fortsätta att spela en reell bevaranderoll i arbetet

med världens valar måste motsättningarna lösas. I

annat fall kan ett avtalslöst tillstånd uppstå.

Sverige stöder majoritetslinjen inom bevarandesidan

som innebär att en framtida, utökad valfångst endast

får ske på nationellt vatten och förutsatt att

export av valprodukter är förbjuden, att

skyddsområden skapas i alla oceaner och att ett

objektivt och vetenskapligt grundat regelverk för

beståndsuppskattningar och jaktmetoder upprättas.

Den totala fångsten inklusive all annan antropogent

betingad dödlighet skall då regleras på sådant sätt

att alla valbestånd blir långsiktigt säkrade. En

viss valfångst kommer med tiden att bli nödvändig

eftersom en avvägning måste ske gentemot bl.a.

möjligheten att utnyttja fisk som föda för en

växande världsbefolkning. Enligt den mycket

högkvalitativa forskningsorganisation som IWC

besitter, och där flera svenska forskare ingår, har

hoten mot världens valar minskat, även om det finns

några bestånd av storvalar som fortfarande är akut

hotade. Enligt regeringen måste självklart såväl

försiktighetsprincipen som ekosystemansatsen

tillämpas vid förvaltningen. Sammanfattningsvis är

den svenska positionen i valfrågan mycket klar och

entydig. Sverige arbetar aktivt för att alla

världens valar, också de mindre som tumlaren i

Östersjön och i Västerhavet, skall kunna fortleva i

tillräckligt stora bestånd. Detta framgår också av

de miljökvalitetsmål som Fiskeriverket och

Naturvårdsverket ansvarar för och arbetar med.

Sverige intar en ledande roll inom IWC, och detta

arbete sker i nära kontakt med alla de ideella

organisationer som på ett aktivt sätt bidrar till

valarnas fortbestånd. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ345 (m)

yrkandena 1 och 2.

När det slutligen gäller kraven i motion

2001/02:MJ332 (s) om åtgärder mot användningen av

ädelträ vill utskottet anföra följande. Avsikten med

miljömärkning är att den skall utgöra en garanti för

konsumenten att produkten har producerats i enlighet

med de kriterier som gäller för den aktuella

miljömärkningen. Sveriges hållning är att

miljömärkning skall vara frivillig och

marknadsdriven, dvs. inte ett ansvar för staten.

Detta lägger ett stort ansvar på konsumenterna, men

även på ideella organisationer, att själva bedöma

vad miljömärkningen står för. Det är därför bra att

olika medier uppmärksammar sådan miljömärkning som

inte svarar mot de kriterier som svenska konsumenter

förutsätter ingår i miljömärkningssystemen.

Utskottet har erfarit att det inom EG-kommissionen

pågår arbete med att fastställa riktlinjer för hur

de olika miljömärkningssystemen skall kunna

jämföras. Detta gäller bl.a. tropiskt timmer. Med

det anförda som grund avstyrker utskottet motionen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Målkonflikter m.m. (punkt 1)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 1 och avslår

motion 2001/02:MJ29 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen trycker i skrivelsen på vikten av

fysisk planering. Vi anser att förslag som på ett

så omfattande och ingripande sätt reglerar

kommunernas ansvarsområden och medborgarnas

levnadsmiljö måste ha sin utgångspunkt i ett

bredare perspektiv. Målkonflikter,

medborgarhänsyn, samhällsplanering och

prioriteringar mellan olika mål och intressen

måste vägas mot naturvården. Det är t.ex.

angeläget att ta fram ett vetenskapligt underlag

över vindkraftens påverkan på människor, natur

och djurliv. Målkonflikten blir också tydlig när

det gäller strandskyddet. Strandskyddet utgör i

många fall ett hinder mot expansion och planering

av bostadsområden. Möjligheterna att bättre

utnyttja strandnära områden för bebyggelse måste

därför öka. Vi anser att det skall finnas en

generell rätt att bygga på mark nära stränder och

vattendrag. Regeringen framhåller visserligen det

privata ägandet i skrivelsen, men de åtgärder som

föreslås riskerar, i de flesta fall, att

undergräva rätten att fritt bruka och äga sin

mark. Vi ser ett problem i att regeringens olika

departement trycker på att hänsyn skall tas till

just deras område, medan det saknas en

helhetssyn. Vi efterlyser därför en diskussion om

målkonflikter, prioriteringar och avvägningar

såväl mellan naturvårdsmålen som mot andra

samhällsmål och inte minst mellan samhällsmålen

och den enskildes rätt. Detta bör ges regeringen

till känna.

2. Målkonflikter m.m. (punkt 1)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ29 yrkande 2 och avslår

motion 2001/02:MJ32 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att analysprogrammet i skrivelsen bör

intensifieras så att avsedd kvalitet i miljö- och

naturvårdspolitiken kan förverkligas. Detta bör ges

regeringen till känna.

3. Sektorsansvaret m.m. (punkt 2)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ31 yrkandena 1, 2 och 6.

Ställningstagande

Organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och

Sveriges Hembygdsförbund är antagligen de som har

den bästa bevakningen av bevarandet av den

biologiska mångfalden i kulturlandskapet. Även

studieförbund och fiskevårdsföreningar spelar på

många platser en stor roll i det ideella arbetet.

Även de närboende har ofta ett starkt engagemang och

arbetar ideellt med lokal skötsel för att värna

särskilt värdefulla naturområden. Skall Sverige vara

en pådrivande kraft och ett föregångsland för

ekologiskt hållbar utveckling är det nödvändigt att

ta till vara det engagemang som redan finns i

verksamma organisationer. Anslagen till de ideella

organisationer som är verksamma inom natur- och

kulturmiljöområdet bör räknas upp.

För att skapa en hållbar utveckling av den

svenska miljö- och naturvården krävs ett nära

samarbete mellan jord- och skogsägare och berörda

myndigheter. Det behövs en politik som lyfter

fram värdet av att bruka odlingslandskapet som är

vårt viktigaste kulturminne, men också det mest

eftersatta. Vi förespråkar en fortsatt

tillämpning av ersättning till markägare för att

vårda det öppna landskapet som är ett gemensamt

samhällsintresse. Ersättningsnivåerna för ängs-

och betesmarksprogrammen måste öka. Programmen

måste dessutom utformas så att de lättare kan

anpassas till lokala förhållanden.

Det är angeläget att få in mer lövinslag i den

svenska skogen, speciellt i södra och mellersta

Sverige. Samtidigt finns det en stor oro hos

skogsägarna kring lövskogen. I och med att många

nyckelbiotoper kan finnas i lövskogen finns en oro

för att staten genom olika former av avsättningar

skall ta marken ifrån ägarna. Med tanke på

regeringens högt ställda mål om skogsavsättningar är

detta en befogad oro. Metoden att genom stora

avsättningar skydda den biologiska mångfalden kan

således motverka sitt syfte vad gäller att få ökade

inslag av lövträd. Här kan den nya modellen för

bevarande av skyddsvärd skogsmark som Centerpartiet

föreslog i samband med regeringens

miljömålsproposition vara ett betydligt bättre

instrument. Mer medel måste reserveras för olika

lövskogsprojekt.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna.

4. Frivilliga stiftelser, Kommunalt ägande och

Kommunala naturvårdsplaner m.m.

(punkterna 4, 5 och 6)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 4, 5

och 6 borde ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 5.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 6.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkandena 2

och 3.

Ställningstagande

Regeringen anser det önskvärt att fler stiftelser

för naturvård och friluftsliv bildas. För närvarande

finns uppenbarligen sju landstingskommunala

stiftelser för naturvård och friluftsliv. Därutöver

finns i viss utsträckning landstingsfinansierade

miljöfonder som utgör finansieringsmöjligheter för

naturvårdsåtgärder. I motsats till regeringen anser

vi det inte vara en landstingskommunal uppgift att

finansiera naturvård. Landstingen skall sköta

sjukvården.

Det finns ingen anledning att, som regeringen

föreslår, kommunerna skall äga all tätortsnära mark.

Som tidigare påpekats är offentligt ägande ingen

garanti för att skog och mark sköts på ett

naturvänligt sätt. Tvärtom finns det otaliga exempel

på hur kommuner misskött sin mark. Den bästa

garanten för att den tätortsnära skogen skall

fortsätta att vara välskött och attraktiv för det

rörliga friluftslivet är att den är privatägd.

Vi tycker i princip att den lokala nivån, dvs.

kommunerna, skall ha en stark ställning när det

gäller den fysiska planeringen. Det är dock oklart

vilka konsekvenserna skulle bli om man, som

regeringen föreslår, ger kommunerna ett större

ansvar för att planera in naturskyddet. Naturskyddet

skulle då komma att ligga på tre händer: kommunens,

länsstyrelsens och regeringens. Genom att överlåta

på kommunerna att arbeta in naturvården i den

fysiska planeringen kommer det även att bli stor

osäkerhet kring den enskilda äganderätten och

ersättningsfrågorna.

Vi vill se en planeringsprocess som är så tydlig

som möjligt ur både tids- och rättssäkerhetsaspekt.

Vi avstyrker därför förslaget om kommunala

naturvårdsplaner och anser att naturvårdsplaneringen

tills vidare bör fortsätta att vara länsstyrelsens

ansvar. Givetvis bör länsstyrelsen samråda med

kommunerna. Länsstyrelserna bör få tillräckliga

resurser för att kunna uppnå rimliga

handläggningstider.

Den egentliga orsaken till att vi nu avvisar

regeringens förslag är framför allt tids- och

rättssäkerhetsaspekterna. Vi anser att

konsekvenserna av förslaget att överlåta

naturvårdsplanering på kommunerna är för dåligt

utredda ur dessa båda synvinklar. Av den anledningen

förordar vi att en utredning får klargöra vilka

konsekvenserna av regeringens förslag skulle bli.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

5. Strandskyddet (punkt 7)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ30 yrkande 3.

Ställningstagande

Frågan om Sveriges nationella strandskydd är

omtvistad och omdebatterad. Reglerna kring

strandskydd bör i större utsträckning än vad som

sker i dag kunna anpassas till de specifika

omständigheter som råder i den aktuella kommunen

eller inom det aktuella området. Det får dock inte

innebära en ändring av principen om ett nationellt

strandskydd. Det innebär t.ex. att reglerna kring

strandskydd skall kunna tillämpas hårdare i de

områden som har ett starkt exploateringstryck.

Samtidigt anser vi att det är bra att dispenser från

strandskydd kan beviljas i kommuner med stora

strandområden, förutsatt att det inte strider mot

miljöhänsyn. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Allemansrätten m.m. (punkt 8)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),

Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),

Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)

och Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ32 yrkande 7,

2001/02:MJ212, 2001/02:MJ220 yrkande 6,

2001/02:MJ339 yrkande 8, 2001/02:MJ343 yrkande 7,

2001/02:N27 yrkande 14 och 2001/02:N374 yrkande 11.

Ställningstagande

Den svenska allemansrätten är för värdefull för att

bli utnyttjad av några få i eget kommersiellt syfte.

Det är därför viktigt att gränsdragningen mellan

normalt utnyttjande och kommersiellt missutnyttjande

klargörs på ett tydligt sätt. Det bör skapas

förutsättningar för markägaren och det lokala

näringslivet att utveckla verksamheter efter de

lokala förutsättningarna. Vi anser att inte endast

länsstyrelsen skall pröva om en kommersiell

verksamhet på privat mark skadar naturen. Det bör

även vara ett krav att markägaren ger sitt

tillstånd. Över huvud taget bör regeringen se över

allemansrättens utformning när det gäller

kommersiell verksamhet på enskilds mark. Regeringen

bör därför tillsätta en utredning om gränsdragningen

mellan normalt utnyttjande av allemansrätten och

kommersiellt utnyttjande av densamma. Vad som anförs

om allemansrätten m.m. bör ges regeringen till

känna.

7. Ekologiskt hållbar turism (punkt 9)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ31yrkande 8.

Ställningstagande

För landsbygden är turismen på många håll ekonomiskt

mycket betydelsefull. Gårdsbutiker med lokalt

förädlade produkter, konst, logi, utflyktsmål,

aktiviteter och kurser är exempel på vad landsbygden

i dag har att erbjuda runtom i Sverige. Dessa typer

av verksamheter skulle likaväl med stor varsamhet

kunna bedrivas i skyddade naturområden. Till viss

del sker detta i dag, men möjligheter till

utveckling finns i hög grad. Efterfrågan på resmål

med genuina upplevelser växer ständigt. Detta

intresse måste tas till vara genom att stötta

etablerade och blivande entreprenörer att skapa och

utveckla nya resmål och upplevelser på landsbygden

och särskilt naturintressanta områden. Allmänhetens

intressen och naturskyddsintressen bör därför länkas

samman i högre utsträckning så att en hållbar

utveckling av besöksnäringen på landsbygden främjas.

Detta kan bidra till ökad förståelse för

naturvårdens betydelse. Detta bör ges regeringen

till känna.

8. Naturreservat m.m. (punkt 11)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ30 yrkande 1,

2001/02:MJ447 och 2001/02:MJ521 yrkandena 1 och 3

samt avslår motionerna 2001/02:MJ375 yrkande 4 och

2001/02:MJ515 yrkande 14.

Ställningstagande

Jag anser att det behövs fler nationalparker samt

natur- och kulturreservat för att skydda exklusiva

och unika naturlandskap. Länsstyrelsernas arbete med

att skydda områden måste av den anledningen

förbättras. Nätverket Natura 2000 är viktigt och

antalet sådana områden bör utökas. Mycket tyder på

att den svenska regeringen inte agerat tillräckligt

kraftfullt för att få svenska naturområden klassade

på EU:s lista över Natura 2000-områden, något som

bl. a. föranlett kritik från WWF

(Världsnaturfonden). Inte ens de förslag som lämnats

in från svensk sida innebär något heltäckande skydd.

Fler områden måste ges kvalificerat skydd som

naturreservat eller på annat sätt skyddas.

Avsättningen av områden i våra större tätorter i

form av nationalstadsparker behöver också

stimuleras. Ett sätt att skydda naturskog och därmed

den biologiska mångfalden är att undanta viss

skogsmark från skogsbruk. För att en del av Sveriges

sista naturskog skall kunna bevaras för kommande

generationer bör därför mer skog skyddas i reservat.

Fler nationalparker och natur- och kulturreservat

behövs för att skydda exklusiva natur- och

kulturlandskap. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Frivilliga avsättningar av mark m.m.

(punkt 14)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),

Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),

Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)

och Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ31 yrkandena 3 och

4, 2001/02:MJ205 yrkande 1, 2001/02:MJ337 yrkande

30 och 2001/02:MJ520 yrkande 31.

Ställningstagande

Regeringen vill att ytterligare 900 000 hektar

skyddsvärd skogsmark skall undantas från

skogsproduktion till år 2010. Den höjda politiska

ambitionen sätter sin tilltro till frivilliga

avsättningar, vilket är förståeligt mot bakgrund av

det intresse skogsägare visat för att skydda

värdefull skog. Genom bildandet av Sveaskog har

möjligheterna att erbjuda ersättningsmark och även

utförsäljning av skogsmark till enskilda ökat.

Arbetet med detta måste ske utan dröjsmål. Vid

avsättning av skyddsvärd skog bör i första hand

statlig skog avsättas för reservatsbildning.

Reservatsbildning av övrig skog bör endast ske i de

fall då likvärdig skog ej går att finna i statlig

ägo. Frivilliga avtal bör utnyttjas som ett

alternativ till miljöbalkens bestämmelser om

områdesskydd. Det är över huvud taget viktigt att

slå fast att det är skogsägaren som definierar vad

som är frivillig avsättning av mark.

Samrådsförfarandet utgör en viktig del av processen

när myndigheterna gör inventeringar av markområden.

Inventeringarna inför Natura 2000 är ett exempel på

hur det inte får gå till. Många markägare kan vittna

om att myndigheterna inventerade marker utan att

markägarna var medvetna om det. Det förekommer

dessutom att Natura 2000-områden har inrättats utan

markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog

blir det svårt att nå förståelse för eventuellt

skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det

befogat med obligatoriska samråd mellan myndigheter

och markägare vid inventering av markområden. Detta

bör ges regeringen till känna.

10.Ersättningsfrågor m.m. (punkt 15)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2001/02:MJ31 yrkande 5, 2001/02:MJ495

och 2001/02:MJ523 yrkande 12.

Ställningstagande

Regeringen anger i skrivelsen att den tätortsnära

naturens ställning i förhållande till annan mark-

och vattenanvändning bör stärkas. Vi förutsätter att

det med detta menas att naturens ställning skall

stärkas i de kommunala översiktsplanerna. Eftersom

översiktsplanen inte är ett juridiskt bindande

institut kan detta medföra en stor rättsosäkerhet

för enskilda markägare. Vi förordar en process som

kan garantera att ersättning utgår för alla intrång

i den privata äganderätten. Detta bör ges regeringen

till känna.

11.Ersättningsfrågor m.m. (punkt 15)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 11.

Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ523

yrkande 12 samt avslår motionerna 2001/02:MJ31

yrkande 5, 2001/02:MJ32 yrkande 4 och

2001/02:MJ495.

Ställningstagande

En grundförutsättning för att nå de uppställda målen

för kulturmiljövården är att inventerade

fornlämningar finns registrerade och att uppgifterna

om lämningarna är lätt åtkomliga för markägarna. De

enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse för

kulturlämningarna i skogen är en stor tillgång. Ett

fortsatt starkt engagemang är emellertid beroende av

statens syn på förfoganderätten till marken. Dagens

skogsägare måste på samma sätt som tidigare

generationer ha rätten att bruka sin mark effektivt.

Även om en markägare skulle få tillstånd till en

brukningsåtgärd i ett fornlämningsområde kan den

rättsliga situationen komma att uppfattas som

orimlig med tanke på de motstående intressena. Det

behövs därför en översyn av lagstiftningen, som kan

öppna för möjligheten till ersättning för

inskränkning i brukandet inom större fornlämningar

och fornlämningsområden. Detta bör ges regeringen

till känna.

12.Ersättningsfrågor m.m. (punkt 15)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ31 yrkande 5 samt avslår

motionerna 2001/02:MJ32 yrkande 4, 2001/02:MJ495

och 2001/02:MJ523 yrkande 12.

Ställningstagande

I det svenska samhället finns ett brett stöd för det

enskilda ägandet. Det finns dock många som vill

urholka det privata ägandet. Ett tydligt exempel på

detta är viljan att försvaga den grundlagsstadgade

rätten till ersättning vid ingrepp. Det är en

absolut nödvändighet att markägare ges full

ersättning när skogsmark av olika anledningar tas ur

skoglig produktion och omvandlas till reservat och

liknande. Det är olyckligt att gränsen för vad en

markägare skall acceptera i form av inskränkningar

flyttas. Vad som anförs om att den privata

äganderätten bör värnas och stärkas bör ges

regeringen till känna.

13.Granskning av genomförandet av skogsreservat

(punkt 16)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och

Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 8.

Ställningstagande

Staten bör skaffa sig en bättre bild av vilken

effekt olika insatser för att nå miljömål kan få i

praktiken på miljön och produktionen. I detta

sammanhang berörs nyckelbiotopinventeringen och

myndigheternas vidare hantering av nyckelbiotoperna.

Erfarenheterna vid avgränsning och genomförande av

skogsreservat av olika storlekar behöver därför

granskas. Detta bör ges regeringen till känna.

14.Jakt på rödlistade arter (punkt 21)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ463 yrkande 3.

Ställningstagande

De arter som finns upptagna i Artdatabankens lista

borde inte få jagas. Det finns emellertid jakttid i

Sverige på vissa rödlistade arter såsom sädgås och

svärta bl.a. Det är lätt att reglera jakten, och

minskar antalet individer av en art borde det vara

självklart att återstående individer inte borde få

jagas. Detta bör ges regeringen till känna.

15. Nordiskt samarbete i rovdjursfrågor

(punkt 23)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ206 yrkande 1.

Ställningstagande

I Rovdjursutredningens betänkande (SOU 1999:146)

konstaterades att det finns starka skäl för att

ytterligare utveckla samarbetet om

rovdjursförvaltningen, särskilt med Norge. Det är

viktigt att detta sker. Även det lokala och

regionala gränsöverskridande samarbetet bör

utvecklas. Regeringen bör intensifiera samtalen med

våra nordiska grannländer om ett fördjupat samarbete

om rovdjursfrågorna. Detta bör ges regeringen till

känna.

16.Övriga rovdjursfrågor (punkt 26)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m)

och Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ248 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Det finns och skall finnas plats för de stora

rovdjuren att leva i Sverige. Men det är viktigt

att rovdjursstammarna utvecklas på ett sådant

sätt att inte möjligheterna att bo och verka på

landsbygden skadas. Nationella miniminivåer och

etappmål bör avskaffas för arterna björn, varg

och lo. Nationella mål leder lätt till att lokala

problem blir svåra att hantera så länge målen

inte uppnåtts nationellt. Det kan gälla

oacceptabla skador i form av rivna tamdjur till

följd av antingen alltför stor koncentration av

rovdjur eller att vissa enstaka individer fått

smak på tamdjur och lärt sig att tamdjur är ett

snabbt och enkelt sätt att skaffa sig föda. Det

öppna landskapet i mellan- och skogsbygderna är

till stor del beroende av djurhållning. Minskas

marginalerna ytterligare till följd av

rovdjursangrepp och därmed döda, skadade och

ivägskrämda tamdjur kan det i stora områden bli

ointressant med djurhållning. Det är också

viktigt att det finns möjlighet att hålla djur

för hobbyverksamhet som ridhäst, några får eller

höns. Inte minst möjligheten att kunna jaga med

hund är en viktig aspekt för många

landsbygdsboende. Hänsyn till de boende på

landsbygden måste därför väga synnerligen tungt

när effekterna av rovdjurspolitiken utvärderas.

Detta bör ges regeringen till känna.

17.Marina ekosystem (punkt 28)

av Maria Wetterstrand (mp) och Harald Nordlund

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ513 yrkandena 4, 5 och

15.

Ställningstagande

Vi anser att kunskaperna om de marina ekosystemen

behöver förbättras. Havsforskning i allmänhet och

särskilt övervakningen av fiskbestånden bör därför

få ökade resurser inom EU. En del av de stora

subventioner som i dag går till fisket borde i

stället kunna utnyttjas för forskning. Satsningar på

forskning gynnar också fiskerinäringen. Resultatet

av hittillsvarande fiskepolitik inom EU visar att

departement och myndigheter ansvariga för fisket tar

alltför stor hänsyn till näringens intressen.

Visserligen är sektorsansvaret eftersträvansvärt,

men när effekten blir att vissa lobbygrupper får ett

så stort inflytande att det i stor utsträckning

inkräktar på andra politikområden måste det

ifrågasättas. Även i områden som inte är marina

reservat kan det vara lämpligt att pröva en lokal

eller regional förvaltning av vissa lokala bestånd.

Att hindra storskaligt industrifiske kan leda till

bättre förutsättningar för levande kustsamhällen,

samtidigt som det sannolikt har en positiv effekt på

fiskbestånden. Detta bör ges regeringen till känna.

18.Småskalig näringsverksamhet i skärgården och

Beslutanderätt m.m. i skärgårdsregionerna

(punkterna 29 och 30)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 29

och 30 borde ha följande lydelse:

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 18. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ220 yrkande 1.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 18. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ220 yrkande 5.

Ställningstagande

För att den svenska skärgården även i framtiden

skall vara en levande skärgård under alla årets

månader är det viktigt att företagsamhet och

investeringar även kommer skärgården till del. För

att detta skall vara möjligt är det viktigt att det

lokala utvecklingsarbetet skapar en grund för

social, ekonomisk och ekologisk bärkraft i

skärgården. På detta sätt kan skärgårdens produktiva

betydelse öka i omfattning samtidigt som den

rekreativa betydelsen inte minskar. Genom att staten

skapar förutsättningar för det lokala

utvecklingsarbetet kan en strategi för långsiktigt

hållbar tillväxt och utveckling i skärgården formas

utifrån de olika skärgårdsområdenas möjligheter.

Den svenska skärgården är på många sätt unik, dels

ur dess historiska värde, dels på grund av att det i

skärgården finns stora naturvärden. Emellertid

kommer naturvärdena ofta att stå i konflikt med

skärgårdsbornas vilja och möjligheter att utveckla

sin närmiljö. Alltfler delar av skärgården blir

naturvårdsintressen och världsarv med mycket stränga

regler för resursutnyttjandet. Dessa regler tar inte

hänsyn till att skärgården är en kulturbygd nyttjad

i nära samspel med naturen sedan lång tid tillbaka.

Risken med den förda politiken är att stora delar av

skärgården genom detta inte ges möjlighet att ta

till vara sina resurser. Genom att föra över

beslutanderätt, tillsyn och skötsel av naturvärden

till skärgårdsregionerna och deras invånare kan

grunden för ett lokalt näringsliv utvecklas.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

19.Driftkostnader för strandstädning (punkt 31)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd),

Eskil Erlandsson (c) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ506.

Ställningstagande

Det är inte rimligt att driftkostnaderna för de

kommuner som är involverade i kuststrandstädning

ensidigt skall belasta de enskilda kommunerna.

Därför bör ett särskilt statsbidrag för

strandstädning införas, och regeringen bör ta

initiativ till överläggningar för att finna en

hållbar lösning på de årliga driftkostnader som

åläggs kustkommunerna. Detta bör ges regeringen till

känna.

20.Vattendomars efterlevnad, Småskalig

vattenkraft och Skydd av våtmarker m.m.

(punkterna 32, 33 och 37)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 32,

33 och 37 borde ha följande lydelse:

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 20. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ29 yrkande 1.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 20. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ30 yrkande 4.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 20. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ30 yrkande

2 och 2001/02:MJ521 yrkande 4 samt avslår motion

2001/02:MJ457.

Ställningstagande

Det är uppenbart att tillåtna vattennivåer inte har

bevakats och kontrollerats tillräckligt, och olika

kraftverk synes ha haft intresse av att låta

vattennivåernas svängningar bli större än vad

vattendomarna har tillåtit. Länsstyrelser på olika

håll har förklarat att den bristande kontrollen

beror på bristande resurser. Det är därför viktigt

att riksdagen för regeringen påpekar att det bör ske

en uppryckning när det gäller kontroll och tillsyn

så att större eller mindre naturkatastrofer kan

hejdas. Tillsynsmyndigheten bör få i uppdrag att se

över organisationen för att kunna kontrollera

vattendomars efterlevnad.

De återstående oreglerade älvarna måste skyddas.

Miljöeffekterna av de flesta tänkbara småskaliga

projekten är oacceptabla. Önskemål om sådana projekt

bör därför kunna miljöprövas från fall till fall.

Våtmarkerna har stor betydelse som ekosystem och

naturresurser. Förutom att dessa ofta utgör

ekosystem, betydelsefulla för den biologiska

mångfalden, fyller de en viktig funktion som

naturliga omhändertagare av kväve- och fosforläckage

till våra vattendrag. För att minska problemet med

övergödningen av kustvattnen är det därför angeläget

att inte bara bevara utan även arbeta för att

restaurera och nyanlägga våtmarker. Skyddet av våra

våtmarker måste stärkas. Det gäller framför allt

områden som skyddas enligt den internationella

våtmarkskonventionen och enligt fågeldirektivet. För

att skydda våtmarkerna är det viktigt att också

börja återskapa sådana marker för att på så sätt

kunna utöka naturliga filter och öka de naturliga

vattenreservoarerna.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

21.EU:s transport- och jordbrukspolitik m.m.

(punkt 40)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkandena 1, 2 och 6.

Ställningstagande

Målet om en inre marknad med fri rörlighet för varor

och tjänster inom EU leder till ökad handel mellan

medlemsstaterna. Detta i sin tur leder till ökade

transporter som inte bara bidrar till ökade

luftföroreningar som är skadliga för både miljön och

hälsan, utan även ger direkta eller indirekta

effekter på naturvården. Det ständigt ökande

transportnätet leder till att artrika miljöer

försvinner eller förstörs och landskap fragmenteras,

vilket förhindrar spridning av arter.

För att klara av den stora omställningen som

östutvidgningen kommer att innebära krävs att EU:s

jordbrukspolitik förändras. Särskilt viktigt är att

direktstöden minskas till förmån för ökade anslag

till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling för att

de stora naturvärdena som i dag finns i Östeuropa

och de spillror som finns kvar i de nuvarande

medlemsländerna inte skall gå förlorade.

Regeringen bör vidare inom EU och internationella

institutioner verka för att alla politikområden,

samarbetsprojekt, stöd och investeringar utformas så

att den biologiska mångfalden varken inom EU eller i

övriga världen minskar.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

22.Ändring av EG:s fågelskyddsdirektiv m.m.

(punkt 42)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),

Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),

Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)

och Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2000/01:MJ902 yrkande

2, 2000/01:MJ903 yrkande 1, 2000/01:MJ904 yrkande

1, 2000/01: MJ905 yrkandena 1 och 2, 2000/01:MJ908

yrkande 3, 2000/01:MJ909 yrkande 1, 2000/01:MJ911

yrkande 6, 2000/01:MJ919, 2000/01:MJ920 yrkande 3,

2001/02:MJ214 yrkande 2, 2001/02:MJ228,

2001/02:MJ236, 2001/02: MJ238, 2001/02:MJ420 yrkande

7 delvis och 2001/02:MJ505 samt avslår motion

2000/01:MJ912.

Ställningstagande

Storskarvens utbredning medför stora problem. Genom

sin spillning förstör fåglarna sin egen livsmiljö,

eftersom träden avlövas och dör. Spillningen gör att

vissa grynnor och skär blir omöjliga att leva på för

den övriga faunan och mycket svåra att gå i land på

för människor. När ett område förstörts drar

skarvflocken vidare till nästa. Vi anser att

ökningen av antalet skarvar hotar den biologiska

mångfalden inom många områden. Skarvarna innebär

avbräck också för fisket. Detta talar för utökad

skyddsjakt och möjligheter att skatta beståndet

genom prickning. Allmän jakt på skarv bör med

anledning härav övervägas. Eftersom skarven inte

finns på EU:s lista om jaktbart vilt kan Sverige

inte besluta om allmän jakttid. I artikel 2 i art-

och habitatdirektivet anges att hänsyn skall tas

till ekonomiska, sociala och kulturella behov samt

till regionala och lokala särdrag samt att

motsvarande anges i fågeldirektivet. Det finns

således ett utrymme för beaktande av nationella

behov och särdrag. Det är angeläget att dessa behov

och särdrag beaktas än tydligare än vad som hittills

skett. Möjligheterna härför torde ha ökat i och med

att subsidiaritetsprincipen stärkts genom

Maastrichtavtalet. Sverige bör verka för att EG-

kommissionen ändrar detta. Detta bör ges regeringen

till känna.

23.Konventionen om biologisk mångfald och WTO

och Konventionen om biologisk mångfald och

TRIPS-avtalet (punkterna 44 och 45)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 44

och 45 borde ha följande lydelse:

44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 23. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkande 4.

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 23. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkande 5.

Ställningstagande

Handelsavtalen utgör ett stort hot mot en gemensam

internationell naturvårdsstrategi. WTO:s

handelsavtal är i dag i praktiken överordnade

miljöpolitiken. Trots att det finns internationella

miljööverenskommelser har dessa liten tyngd jämfört

med handelsavtalen som regleras genom WTO. För att

garantera en säker livsmedelsförsörjning och ett

bevarande av en biologisk mångfald är det angeläget

att utsädet är fritt och att syftet med konventionen

om biologisk mångfald uppfylls. Det är därför

angeläget att konventionen om biologisk mångfald

överordnas WTO:s regler. Sverige bör därför verka i

sådan riktning.

Det avtal i WTO som reglerar bl.a. copyright och

patenträtt benämns TRIPS (Trade Related Aspects on

Intellectual Property Rights). Enligt artikel 27 i

TRIPS-avtalet åläggs samtliga WTO:s medlemsstater

att införa patentlagstiftning på alla produkter och

processer och inom alla teknikområden, förutsatt att

de är nya, har en uppfinningshöjd samt går att

tillämpa industriellt. Underparagrafen 27.3.b medger

undantag för växter och djur, men kräver trots detta

att alla länder måste införa patent på

mikroorganismer och vissa processer samt liknande

system för åtminstone växtsorter. Detta innebär en

möjlighet till patent på liv. Det är också angeläget

att paragraf 27.3.b i TRIPS-avtalet förändras så att

den möjliggör hänsyn till de målsättningar som finns

i konventionen om biologisk mångfald. Regeringen bör

därför verka för att TRIPS-avtalet förändras så att

det möjliggör hänsyn till de målsättningar som finns

i konventionen om biologisk mångfald.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

24.World Commission on Dams riktlinjer

(punkt 46)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkande 7.

Ställningstagande

Ett tydligt exempel på när tillräcklig hänsyn till

biologisk mångfald inte tas är byggandet av

storskaliga dammprojekt. World Commission on Dams

(WCD) har byggt upp en stor kunskapsbas om sociala,

ekonomiska och miljömässiga aspekter på vattenkraft

och dammbyggen. I rapporten ger WCD förslag till

kriterier och riktlinjer för framtida beslut om hur

användning och fördelning av vatten- och

energiresurser skall göras med eller utan dammar som

medel. Här finns också förslag till hur

implementeringen av kriterier och riktlinjer skall

genomföras av olika aktörer. Det är viktigt att

Sverige verkar för att EU och andra relevanta

internationella institutioner antar World Commission

on Dams riktlinjer för att garantera att tillräcklig

hänsyn tas till sociala och ekologiska förhållanden.

Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Rovdjurscentrum (punkt 24)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),

Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),

Ester Lindstedt-Staaf (kd) och Anne-Katrine

Dunker (m).

Som utskottet anför i detta betänkande, liksom vid

behandlingen av propositionen om en sammanhållen

rovdjurspolitik, ökar behovet snabbt av kunskap och

informationsinsatser när det gäller främst de fyra

stora rovdjuren björn, varg, järv och lo. Intresset

och engagemanget hos allmänheten är i dag stort.

Utöver anläggningarnas egna bestånd av rovdjur har

antalet rovdjur i vilt tillstånd i respektive

närområde ökat markant under senare år. Kunskap och

kvalificerad information har en nyckelroll för

allmänhetens förståelse för rovdjur och aktuell

rovdjurspolitik. Det är därför angeläget att

etablerandet av ett nationellt rovdjurscentrum

snarast blir verklighet. Kompetensen på aktuella

etableringsanläggningar är starkt växande när det

gäller forskning, vetenskaplig kompetens,

möjligheter till kvalificerade föreläsningar liksom

studier i autentisk miljö. Med kännedom om det

positiva utvecklingsarbete som bedrivs på tänkbara

etableringsorter förväntar vi oss att

Naturvårdverket, som har regeringens uppdrag, nu

snarast redovisar sitt uppdrag. För att inte tappa

engagemang och möjligheter är det viktigt att den

samlade befintliga erfarenheten och kompetensen tas

till vara på rätt sätt. Detta bör vara möjligt i ett

nätverkssamarbete där koordineringsansvaret läggs på

den anläggning som bedöms besitta de bästa

förutsättningarna för en positiv utveckling enligt

de intentioner som uttalats för ett nationellt

rovdjurscentrum.

2. Strömmar och vattendrag (punkt 35)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Enligt miljöbalken skall ett förbiflöde på minst 5 %

finnas vid vattenkraftverk. Fortfarande saknas

förbiflöde vid många kraftverk. Det är märkligt att

en annars så kraftfull lag som miljöbalken inte

följs upp bättre. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det

viktigt att kraftproducenter inte behandlas

annorlunda än vanliga medborgare.

3. Fågeljakten och EU (punkt 42)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

I södra Europa faller varje år miljontals

flyttfåglar offer för illegal fågeljakt som ofta

bedrivs på ett ytterst oetiskt sätt. Det är en

nöjesslakt som upprepas varje år under höst och

vinter. Flera av de arter som jagas kring Medelhavet

har även ett skyddsvärde utifrån ett europeiskt

perspektiv. Det har under förhandlingarna med bl.a.

Malta och Cypern inför den kommande utvidgningen av

EU hävdats att fågeljakten är en gammal tradition,

varför ett undantag från nuvarande EG-lagstiftning

(fågeldirektivet) bör beviljas för att fågeljakten

skall kunna fortgå. Vi anser att det är av yttersta

vikt att fågeldirektivet inte urholkas av nya

medlemsnationers undantag. Eftersom denna oetiska

fågeljakt även pågår inom EU i länder som Spanien,

Italien och Frankrike, är det tydligt att det

gällande fågeldirektivet inte efterlevs. Sverige bör

därför på EU-nivå verka för att en ökad kontroll av

fågeldirektivets tillämpning, med möjligheter till

sanktioner vid brister, genomförs inom EU:s

medlemsländer.

4. Handeln med utrotningshotade djur och växter

(punkt 47)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

En viktig del i arbetet med att bevara arter är att

snabbt finna åtgärder som sätter stopp för den

omfattande internationella handeln med hotade djur-

och växtarter. Detta är en handel där omsättningen

ökar kraftigt i varje led. Detta gör den svårt att

stoppa. Många av arterna som omfattas av handeln är

akut hotade och riskerar att försvinna helt. Andra

riskerar att försvinna på sikt om inte handeln

upphör. Illegal handel med djur är även ofta

förknippad med plågsam och oetisk behandling av

djur. Att finna lösningar till hur den illegala

handeln med växter och djur skall kunna stoppas är

ett svåröverskådligt problem som omfattar flera

dimensioner. Det handlar bl.a. om åtgärder för att

förbättra det svenska och det internationella

regelverket, förbättrad kunskap, internationellt

samarbete samt utökad tillsyn och kontroll. För att

på allvar kunna ta ett helhetsgrepp är en

heltäckande utredning nödvändig då detta tydligt

skulle visa på vilka möjliga vägar som finns för att

bekämpa den illegala handeln.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

I skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik

lämnar regeringen (Miljödepartementet) en

beskrivning av den samlade och delvis förnyade

naturvårdspolitiken. I skrivelsen formulerar

regeringen sin grundsyn på naturvårdspolitiken,

exempelvis tas förhållandet naturvård och hållbar

utveckling, motiven för regeringens

naturvårdspolitik samt vägledande strategier och

principer upp. Vidare redogör regeringen för sin syn

på relationen mellan de av riksdagen fastlagda

miljökvalitets- och delmålen och

naturvårdspolitiken.

Följdmotioner

2001/02:MJ28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om EU:s

transportpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om EU:s

jordbrukspolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige inom EU verkar för att marina

reservat inrättas i haven inom EU.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att

konventionen om biologisk mångfald överordnas

WTO:s regler.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att TRIPS-

avtalet förändras så att det möjliggör hänsyn till

de målsättningar som finns i konventionen om

biologisk mångfald.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen inom EU och internationella

institutioner skall verka för att alla

politikområden, samarbetsprojekt, stöd och

investeringar utformas så att den biologiska

mångfalden varken inom EU eller i övriga världen

minskar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att EU och

andra relevanta internationella institutioner

antar World Commission on Dams riktlinjer.

2001/02:MJ29 av Elver Jonsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att tillsynsmyndigheter bör få i uppdrag

att snabbt se över organisationen för att kunna

kontrollera fastställda vattendomars efterlevnad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att det samlade analysprogrammet i

skrivelse 173 intensifieras så att avsedd kvalitet

i miljö- och naturvårdspolitiken kan förverkligas.

2001/02:MJ30 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bevarandet av den

biologiska mångfalden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddet av våra

våtmarker.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om strandskyddet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om småskalig

vattenkraft.

2001/02:MJ31 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppräkning av

anslag till ideella organisationer verksamma inom

natur- och kulturmiljöområdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

ersättningsnivåerna för ängs- och

betesmarksprogrammen samt att utforma dessa så att

de lättare kan anpassas till lokala förhållanden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i första hand

avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog

till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns

att tillgå i statlig ägo.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om obligatoriska

samråd mellan myndigheter och markägare vid

inventering av markområden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att värna och

stärka den privata äganderätten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avsätta mera

resurser till plantering och skötsel av lövskog.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grönområdenas

betydelse i stadsmiljöer för människor, djur och

natur.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla en

ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får

utkomst av reservats- och naturskyddsområden.

2001/02:MJ32 av Göte Jonsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om målkonflikter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunala

naturvårdsprogram.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

planeringsprocessen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inga

inskränkningar i ägande- och brukanderätten skall

ske utan att ersättning utgår.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frivilliga

stiftelser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunalt ägande.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allemansrätten.

Motion med anledning av proposition

2001/02:4

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

ta initiativ till att förhindra missbruket av

allemansrätten i kommersiellt bruk för att skapa

förutsättningar för markägaren och det lokala

näringslivet att utveckla verksamheten efter de

lokala förutsättningarna.

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:MJ902 av Nils Fredrik Aurelius och Leif

Carlson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid

på storskarv bör återinföras.

2000/01:MJ903 av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmän jakt på

skarv.

2000/01:MJ904 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmän jakt på

skarv.

2000/01:MJ905 av Yvonne Andersson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skarven skall

tas upp på listan för jaktbart vilt inom unionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om allmän jakt på skarv.

2000/01:MJ908 av Berit Adolfsson och Kent Olsson

(m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en allmän jakt

på skarv tillåts.

2000/01:MJ909 av Christel Anderberg och Henrik

Westman (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmän jakt på

skarv.

2000/01:MJ911 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt på skarv.

2000/01:MJ912 av Claes-Göran Brandin och Krister

Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring av EG:s

fågelskyddsdirektiv.

2000/01:MJ919 av Agne Hansson och Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att allmän jakt på skarv

skall medges.

2000/01:MJ920 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa allmän

jakttid på skarv.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:MJ202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om placering av

rovdjurscentrum i Orsa.

2001/02:MJ205 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frivilliga

avtal utnyttjas som ett alternativ till

miljöbalkens bestämmelser om områdesskydd.

2001/02:MJ206 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nordiskt samarbete

i rovdjursfrågor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett

rovdjurscenter i Grönklitt i Dalarna.

2001/02:MJ212 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utredning om gränsdragning

mellan normalt utnyttjande av allemansrätten och

kommersiellt utnyttjande av densamma.

2001/02:MJ214 av Nils Fredrik Aurelius och Leif

Carlson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid

på storskarv bör återinföras.

2001/02:MJ217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

fastställa en miniminivå för vargstammen på 500

individer eller 50 vargföryngringar i Sverige per

år.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 28 § jaktförordningen

innebärande att vargen inte skall omfattas av

denna paragraf i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att småskalig

näringsverksamhet i form av ekologiskt hållbart

nyttjande av markresurserna måste kunna förenas

med aktuella bevarandeintressen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föra över

beslutanderätt, tillsyn och skötsel av naturvärden

till skärgårdsregionerna och dess invånare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att markägare

måste tillfrågas innan kommersiellt organiserade

former av verksamhet företas på berörd mark.

2001/02:MJ227 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om antalet vargar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sprida

vargstammen över hela landet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokala analyser av

livskvaliteten i vargtäta områden.

2001/02:MJ228 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att allmän jakt på skarv

medges.

2001/02:MJ236 av Carl-Erik Skårman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att antalet skarvar bör

begränsas.

2001/02:MJ238 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av jakten på

skarv.

2001/02:MJ245 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att Sverige på EU-nivå skall vara drivande i att en

ökad kontroll av fågeldirektivets tillämpning inom

EU:s medlemsländer såväl som i kandidatländerna

kommer till stånd.

2001/02:MJ248 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om nationella

miniminivåer respektive etappmål för stammarna av

björn, lo och varg.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkoren för att

kunna bo och verka på landsbygd.

2001/02:MJ255 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda

omfattningen av handeln med utrotningshotade djur

och växter samt låter utröna vägar för att begränsa

dess utsträckning.

2001/02:MJ273 av Helena Hillar Rosenqvist (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ny nationalparksplan.

2001/02:MJ276 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

skydda vitryggig hackspett.

2001/02:MJ280 av Sven Brus och Yvonne Andersson

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning av

förutsättningarna för Omberg att bli nationalpark.

2001/02:MJ295 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fågeljakten i vissa

europeiska länder.

2001/02:MJ316 av Per Lager m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att

bättre kunna möta det växande problemet med den

spanska skogssnigeln.

2001/02:MJ324 av Karl-Göran Biörsmark (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och

förvaltas som nationalpark.

2001/02:MJ327 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett nationellt

rovdjurscentrum i Värmland.

2001/02:MJ332 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot bluffen med

odlat ädelträ.

2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om obligatoriska

samråd mellan myndigheter och markägare vid

inventering av markområden.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommersiellt

missutnyttjande av allemansrätten.

2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring i

miljöbalken vad gäller allemansrätten och

kommersiell verksamhet.

2001/02:MJ345 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om valjakt och svensk

valpolitik.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en svensk tydlig politik mot

valfångst i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:MJ347 av Sonia Karlsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och

förvaltas som nationalpark.

2001/02:MJ351 av Gudrun Lindvall (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inventering av landets

biologiska mångfald.

2001/02:MJ362 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett svenskt rovdjurscentrum

i Järvsö.

2001/02:MJ375 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fler ängsreservat

med skötselplaner.

2001/02:MJ398 av Lena Olsson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till förbud mot högkantsmatta.

2001/02:MJ404 av Lennart Beijer (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att det är en angelägen uppgift att säkra fri

fiskvandring i Emån från mynningen upp till Ädelfors

enligt vad i motionen anförs.

2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om granskning av

erfarenheterna vid avgränsning och genomförande av

skogsreservat.

2001/02:MJ420 av Göte Jonsson m.fl. (m):

7. (delvis) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om jakt på

säl och skarv.

2001/02:MJ439 av Gudrun Lindvall (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvidgning av

sälskyddsområden.

2001/02:MJ447 av Harald Nordlund (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om nya Natura 2000-

områden.

2001/02:MJ457 av Krister Örnfjäder och Agneta

Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om återskapande av våtmarker.

2001/02:MJ460 av Gudrun Lindvall (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om uppdrag till

Naturvårdsverket att inleda förhandlingar med

svenska skogsbolag om överhållande av skog inom

områden där andelen gammal skog är mycket låg.

2001/02:MJ463 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

nationell strategi för att värna biologisk

mångfald.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

handlingsplan för arter på hotlista.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt på hotade

arter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en årlig skrivelse

till riksdagen om tillståndet för den biologiska

mångfalden i allmänhet och för de hotade arterna i

synnerhet.

2001/02:MJ465 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

agera inom EU för att få stopp på fågeljakt under

vårsträcket.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

agera inom EU för att få ansökarländerna Malta och

Cypern att upphöra med jakt på flyttfågel under

våren.

2001/02:MJ480 av Lars U Granberg och Lennart

Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillbyggnad av laxtrappor i

kraftverken i Luleälven.

2001/02:MJ489 av Siw Wittgren-Ahl och Eva Johansson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att åtagandet enligt

konventionen om biologisk mångfald innebär att de

insamlade kulturväxterna måste bevaras långsiktigt

och på ett tillfredsställande sätt.

2001/02:MJ491 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokalt och regionalt

inflytande över skotertrafiken.

2001/02:MJ495 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av bestämmelser

för bevarande av skyddsvärda biotoper.

2001/02:MJ503 av Åke Sandström och Åsa Torstensson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om behovet av att lokalt förankrade

skötselplaner planeras in i samband med kommande

reservatsbildningar.

2001/02:MJ505 av Åke Sandström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av att det,

vid beslut som påverkas av EG-regler och som rör den

svenska jakten och viltförvaltningen, skall tas

större hänsyn till svenska behov och särdrag än vad

som hittills skett.

2001/02:MJ506 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om driftskostnader för

strandstädning.

2001/02:MJ513 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kunskaperna om

de marina ekosystemen därför måste förbättras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

miljömyndigheterna därvid måste ha det

övergripande ansvaret för bevarande av de marina

resurserna.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokal/regional

förvaltning av vissa lokala bestånd.

2001/02:MJ515 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

bevara den biologiska mångfalden i

odlingslandskapet.

2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frivilliga

avsättningar av mark.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att värna den

biologiska mångfalden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Natura 2000.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

skydda och anlägga våtmarker.

2001/02:MJ522 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skydd av vildlax.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om restaurering av

strömmar och vattendrag.

2001/02:MJ523 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

12. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av

lagstiftningen som kan öppna för en möjlighet till

ersättning för inskränkning i brukandet inom

större fornlämningsområden.

2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

allemansrättens utformning när det gäller

kommersiell verksamhet på enskilds mark.