Bet. 2001/02:MJU5

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU5

Livsmedelskontroll och genteknik

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 72 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2001 om livsmedelskontroll och

genteknik. I motionerna tas bl.a. frågor upp om

märkning av livsmedel, mervärdesmat (Functional

foods), EU:s livsmedelsmyndighet, småskalig

livsmedelsproduktion, genteknik m.m.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med

hänvisning till tidigare utskottsbehandling (senast

våren 2001), EG:s rättsakter på livsmedelsområdet,

pågående arbete inom EU och nationellt samt till

pågående beredning inom Regeringskansliet bl.a. av

Bioteknikkommitténs betänkande (SOU 2000:103).

I betänkandet finns 21 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Märkning av livsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ219

yrkande 1, 2001/02:

MJ496, 2001/02:MJ518 yrkande 5, 2001/02:MJ520

yrkande 18 och 2001/02:MJ526 yrkande 11.

2. Märkning av nötkött

Riksdagen avslår 2001/02:MJ475 och

2001/02:MJ520 yrkande 21.

3. Märkning av hormonkött

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ526 yrkande

9.

4. Miljömärkning av fiske m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ302 yrkandena

5 och 6 samt 2001/02:MJ370 yrkande 8.

Reservation 1 (v)

5. Dioxinhalter i fisk

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ370

yrkande 14 och 2001/02:MJ422 yrkande 7.

Reservation 2 (v)

6. Märkning av produkter innehållande GMO

Riksdagen avslår 2001/02:MJ434 yrkande 1,

2001/02:MJ498 delvis, 2001/02:MJ515 yrkande 13,

2001/02:MJ518 yrkandena 10 och 11 samt

2001/02:MJ528 yrkande 2.

Reservation 3 (v)

Reservation 4 (mp)

7. Mervärdesmat

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ219 yrkande

14.

8. En gemensam livsmedelsmyndighet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ219

yrkandena 3 och 4, 2001/02:MJ526 yrkandena 7 och

8 samt 2001/02:U301 yrkandena 46 och 47.

Reservation 5 (c)

Reservation 6 (fp)

9. Lokalisering av livsmedelsmyndigheten

Riksdagen avslår motion motionerna

2001/02:MJ213 och 2001/02:MJ520 yrkande 20.

Reservation 7 (m, kd, c)

10. Småskalig livsmedelsproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ219

yrkandena 10-13, 2001/02:MJ237 yrkandena 3 och 4,

2001/02:MJ343 yrkande 8, 2001/02:MJ371 och

2001/02:N27 yrkande 9.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (kd, c)

11. Mobila slakterier

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ301

yrkande 5, 2001/02:MJ338 yrkande 19,

2001/02:MJ429 och 2001/02:MJ518 yrkande 13.

Reservation 10 (v)

12. Djurskyddstillsyn vid slakterier

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ301 yrkandena

1-3.

Reservation 11 (v)

13. En nationell kommitté för säkra och

sunda livsmedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ219 yrkande

2.

14. Livsmedelsproduktionens miljö- och

hälsoeffekter m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ422 yrkande

9.

Reservation 12 (v)

15. Livsmedelskontroll m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ219 yrkandena

5 och 7.

Reservation 13 (c)

16. Livsmedelstillsynens organisation

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ219

yrkande 8, 2001/02:MJ272 och 2001/02:MJ497.

Reservation 14 (c)

Reservation 15 (mp)

17. Salmonella

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ219 yrkande

6.

18. Livsmedelsforskning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ368 och

2001/02:MJ433 yrkandena 1 och 2.

Reservation 16 (m, kd)

19. Ekologiska livsmedel m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ515

yrkandena 4 och 11 samt 2001/02:MJ526 yrkande 10.

Reservation 17 (v)

Reservation 18 (fp)

Reservation 19 (mp)

20. Försiktighets- och

substitutionsprincipen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ434

yrkande 2, 2001/02:

MJ519 yrkande 14, 2001/02:MJ528 yrkande 1 och

2001/02:K426 yrkande 31.

21. Genteknik

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ418

yrkandena 6 och 7, 2001/02:MJ443 yrkandena 1-3,

2001/02:MJ498 delvis, 2001/02:MJ528 yrkande 5,

och 2001/02:So635 yrkande 3.

Reservation 20 (mp)

22. Moratorium

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ422

yrkande 8, 2001/02:MJ515 yrkande 12 och

2001/02:MJ518 yrkande 9.

Reservation 21 (v, mp)

Stockholm den 17 januari 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Inge Carlsson (s), Jonas Ringqvist (v), Carl G

Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline

Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Maria

Wetterstrand (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald

Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Lars Lindblad

(m) och Carina Ohlsson (s).

2001/02

MJU5

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlas 72 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2001 om livsmedelskontroll och

genteknik. Flera av de frågor som nu är aktuella

behandlades av utskotten även våren 2001 i

betänkandet 2000/01:MJU12, våren 2000 i betänkandet

1999/2000:MJU12 samt hösten 1999 i betänkandet

1999/2000:MJU5. I motionerna tas frågor upp om

märkning av livsmedel, mervärdesmat (Functional

foods), EU:s livsmedelsmyndighet, småskalig

livsmedelsproduktion, genteknik m.m. Frågor om

märkning av livsmedel och konsumentfrågor har under

hösten 2001 också behandlats av riksdagen (bet.

2001/02:LU2, rskr. 2001/02:51).

Utskottet konstaterar att EG:s rättsakter på

livsmedelsområdet till övervägande del är

totalharmoniserade, vilket innebär att det inte är

tillåtet för ett medlemsland att ha vare sig

strängare eller mer liberala bestämmelser.

Bestämmelser om förädling av livsmedel regleras i

huvudsak i livsmedelslagen (1971:511) med

detaljföreskrifter som utfärdas av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer, bl.a.

förordningen (1989:1110) om avgift för

livsmedelstillsyn m.m. Även i Livsmedelsverkets

(SLV) författningssamling finns ett flertal

bestämmelser om livsmedelshantering. Förutom till

dessa regler hänvisar utskottet bl.a. till

beredningen i Regeringskansliet av betänkandet SOU

1998:61 om livsmedelstillsynen i Sverige. I sin

behandling av de motioner som tar upp frågor om

genteknik hänvisar utskottet främst till

Bioteknikkommitténs betänkande (SOU 2000:103) som

även det bereds i Regeringskansliet.

Utskottets överväganden

Märkning av livsmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motioner (s, v,

c, fp, mp) om märkning av livsmedel med

hänvisning till EG:s rättsakter på

livsmedelsområdet och pågående arbete med

frågorna inom EU och nationellt.

Utskottets ställningstagande

Ursprungsmärkning av livsmedel m.m.

I motionerna MJ219 (c) yrkande 1, MJ496 (s), MJ518

(mp) yrkande 5, MJ520 (kd) yrkande 18, MJ526 (fp)

yrkande 11 framhålls bl.a. att det är nödvändigt för

konsumenterna med en konsekvent märkning av

livsmedel både vad gäller ursprung och innehåll.

Utskottet har inte någon annan uppfattning än

motionärerna när det gäller önskvärdheten av

ursprungsmärkning och vikten av att ha ett starkt

konsumentperspektiv när det gäller livsmedel.

Som utskottet framhållit vid flera tillfällen

tidigare (se bl.a. bet. 2000/01: MJU12) är EG:s

rättsakter på livsmedelsområdet till övervägande del

totalharmoniserade. Det innebär att det inte är

tillåtet för ett medlemsland att ha vare sig

strängare eller mer liberala bestämmelser. EG:s

regler bygger i stora delar på internationella

rekommendationer från Codex Alimentarius, som är

samlingsnamnet för FAO:s (FN:s livsmedelsorgan Food

and Agriculture Organization) och WHO:s gemensamma

program för bl.a. standarder, riktlinjer och råd.

När det gäller krav på märkning av

allergiframkallande ingredienser har en lista

framställts över de ingredienser som skall anges på

förpackningen. Inom Codex Alimentarius fattades i

juli 1999 beslut att, om en sammansatt ingrediens

utgör mindre än 5 % av det färdiga livsmedlet,

endast den sammansatta ingrediensen, t.ex. majonnäs

i potatissallad, behöver anges. Dessförinnan gällde

en regel om minst 25 %.

I januari 2000 presenterade Europeiska

kommissionen sin vitbok om livsmedelssäkerhet med en

rad förslag till ny lagstiftning. Bland annat

föreslås en skärpning av märkningsdirektivet

(79/112/EEG). Skärpningen går i samma riktning som

Codex Alimentarius och innebär bl.a. en sänkning

till 5 % för sammansatta ingredienser och en lista

på de allergiframkallande ämnen som alltid skall

anges. Den innehåller också förslag om t.ex.

inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet, en

allmän livsmedelslag samt regler för kosttillskott.

Sedan tidigare pågår ett arbete med att

modernisera reglerna på livsmedelshygienområdet.

Ytterligare ett stort antal förslag bereds för

närvarande inom kommissionen och i ministerrådet,

bl.a. ändringar av reglerna för

livsmedelstillsatser, förbättrad märkning av

allergiframkallande ingredienser, förändrade regler

för bestrålning samt nya och moderniserade regler

för livsmedelskontrollen. Den allmänna

livsmedelslagen som är under utarbetande kommer även

att omfatta krav på foder till

livsmedelsproducerande djur. Regeringen har i

propositionen 2000/01:135 Handlingsplan för

konsumentpolitiken 2001-2005 anfört bl.a. att

konsumenterna behöver god information om dagligvaror

för att kunna göra väl överlagda val i butiken.

Konsumenternas krav på information om t.ex. etiska

aspekter och miljöaspekter på produktionen är

berättigade och bör i möjligaste mån tillgodoses.

Genmodifierade livsmedel bör märkas så långt det är

möjligt. Ursprungsmärkningen av livsmedel bör

utvecklas. Ett uppdrag bör lämnas till

Konsumentverket att i samråd med Statens

livsmedelsverk och övriga berörda myndigheter utreda

möjligheterna att ge konsumenterna tillgång till IT-

baserad konsumentinformation om dagligvaror. I

uppdraget bör ingå att överväga hur behovet av t.ex.

etisk information och information till grupper med

särskilda behov kan tillgodoses. I

budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1,

volym 11, utgiftsområde 23) anför regeringen att

säkra livsmedel är ett prioriterat område och att

det är viktigt att konsumenten sätts i centrum för

detta arbete. Riksdagen har fattat beslut med

anledning av båda förslagen (bet. 2001/02:LU2, rskr.

2001/02:51 resp. bet. 2001/02:MJU2, rskr.

2001/02:106 och 107).

Mot bakgrund av vad som anförts ovan och det

pågående arbetet såväl nationellt som inom EU finner

utskottet att syftet med motionerna MJ219 (c)

yrkande 1, MJ496 (s), MJ518 (mp) yrkande 5, MJ520

(kd) yrkande 18 och MJ526 (fp) yrkande 11 i allt

väsentligt är tillgodosett. Det föreligger således

inte något skäl att förorda någon ytterligare åtgärd

från riksdagens sida.

Märkning av nötkött

I motionerna MJ475 och MJ520 yrkande 21 (båda kd)

framförs krav på märkning av allt kött. Med

anledning härav vill utskottet anföra följande. Inom

EU gäller sedan den 1 januari 2001 rådets förordning

(EG) nr 2772/99 om allmänna bestämmelser för ett

obligatoriskt system för märkning av nötkött. Denna

förordning har ersatt en tidigare förordning, (EG)

nr 820/97, om ett system för frivillig, detaljerad

märkning av nötkött och nötköttsprodukter.

Sedan den 15 augusti 2000 gäller

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett

system för identifiering och registrering av

nötkreatur samt märkning av nötkött och

nötköttsprodukter. Förordningen innebär att aktörer

och organisationer som saluför nötkött inom

gemenskapen skall märka köttet. Det obligatoriska

märkningssystemet skall bl.a. innehålla ett

referensnummer eller en referenskod som säkerställer

sambandet mellan köttet och djuret eller djuren.

Detta nummer kan utgöras av identifieringsnumret för

det enskilda djur från vilket nötköttet kommer eller

identifieringsnumret för en grupp djur.

Godkännandenummer för det slakteri där djuret eller

gruppen djur slaktades samt medlemsstat eller tredje

land där slakteriet är beläget. Godkännandenummer

för den styckningsanläggning där slaktkroppen eller

gruppen slaktkroppar styckades samt medlemsstat

eller tredje land där anläggningen är belägen.

Från och med den 1 januari 2002 skall aktörer och

organisationer även ange medlemsstat eller tredje

land där djuret är fött, alla medlemsstater eller

tredje land där djuret är uppfött samt medlemsstat

eller tredje land där djuret har slaktats. Arbete

har också inletts med ett liknande men enklare

system för grisar. I Sverige finns sedan 1995 en

frivillig branschöverenskommelse om

ursprungsmärkning av allt kött.

Enligt kommissionens förslag KOM(2001)475 till

Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna

principer och krav för livsmedelslagstiftning, om

inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten och

om förfaranden i frågor som gäller

livsmedelssäkerhet skall bl.a. livsmedel, foder,

livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen som

är avsedda för eller kan antas ingå i ett livsmedel

eller ett foder kunna spåras genom hela produktions-

, bearbetnings- och distributionskedjan. Förslaget

är under behandling i ministerrådet (jordbruk). I

förslaget talas inte om märkning, utan om

identifiering/spårbarhet. Detta innebär att en

producent skall veta vem man köpt råvaror av samt

till vem man levererat sina produkter. Dessa

uppgifter skall systematiseras på ett sådant sätt

att ansvariga myndigheter på begäran kan ta del av

dem. Samtliga produkter skall dessutom ha någon typ

av identifiering, t.ex. partinummer (ett krav som

finns redan i dag). Syftet med förslaget är att om

man upptäcker problem i sin produktion, så skall det

gå att spåra och återkalla produkten.

Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter

att arbeta för en märkning av annat kött än nötkött.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att

motionerna MJ475 (kd) och MJ520 (kd) yrkande 21 om

märkning av allt kött lämnas utan vidare åtgärd.

Beträffande hormoner gäller inom EU ett förbud mot

hormoner i produktionshöjande syfte. För de djur som

av medicinska skäl behandlats med hormoner krävs

karenstider för djuren innan de förs till slakt.

Import från USA av kött får endast ske om det är

fråga om kött från icke hormonbehandlade djur. EU:s

förbud mot kött från djur som fått tillväxthormoner

har medfört att USA infört strafftullar på vissa EU-

produkter. EU:s importförbud har prövats inom WTO,

vars vetenskapliga panel ansåg att EU inte hade

redovisat några vetenskapliga bevis för att motivera

sitt förbud. Efter att EU överklagat den

vetenskapliga panelens beslut modifierades detta

något. Även om andemeningen kvarstår i beslutet har

man samtidigt framhållit att EU inte behöver ha stöd

från en majoritet av forskarna. De vetenskapliga

bevis som framläggs skall dock komma från

välrenommerade källor.

Med det anförda anser utskottet att kraven i

motion MJ526 (fp) yrkande 9 om att EU måste

fortsätta att arbeta för en korrekt märkning av

hormonkött och inom WTO kämpa för att

konsumenthälsan sätts i centrum i allt väsentligt

får anses tillgodosedda. Motionen bör därför inte

medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Märkning av fiskprodukter

Redan i augusti 1996 fattade de nordiska

fiskeriministrarna beslut om att påbörja ett arbete

med miljömärkning av fisk. Inom ramen för detta

arbete har det utarbetats kriterier för

miljömärkning av vildfångad fisk. Kriterierna

presenterades vid det nordiska fiskeriministermötet

på Svalbard i augusti 2000. Det beslöts då att

arbetet med miljömärkning av fisk skulle fortsätta.

Därefter har rapporten lagts fram för EU-

kommissionen. Sverige har aktivt deltagit i arbetet.

Parallellt med det nordiska arbetet finns sedan

hösten 1998 ett kompletterande nationellt arbete

under ledning av Fiskbranschens Riksförbund. Det

nationella arbetet har resulterat i ett policy- och

måldokument samt i en schematisk beskrivning av

relevanta miljöaspekter som kan tjäna som underlag

för ett kommande arbete med kriterier.

EU-kommissionen har som observatör följt det

nordiska arbetet med kriterieutveckling och aviserat

att ett meddelande skall komma. Meddelandet kommer

troligen att ta upp handels- och marknadsaspekter

och kan eventuellt komma att utformas som komplement

till den nya marknadsordningen. Miljömärkning av

vildfångad fisk finns kortfattat behandlad i

kommissionens grönbok Den framtida gemensamma

fiskeripolitiken, där det sägs att kommissionen har

för avsikt att sätta i gång en debatt om ekologisk

märkning av fiskprodukter. Odlad fisk kan sedan år

1999 miljömärkas enligt de principer som finns

angivna i EU:s förordning 91/2092/EEG om ekologiskt

producerade livsmedel. Syftet är att skapa ett

legalt ramverk för märkningen inom gemenskapen med

regler för certifiering och ackreditering. Enligt

vad utskottet erfarit prioriterar regeringen arbetet

med märkning av fiskprodukter.

Föreningen KRAV har på nationell nivå tagit beslut

om att utarbeta ett system för miljömärkning av

vildfångad fisk. Detta arbete planeras vara klart

under år 2002. Inom det nordiska arbetet avvaktas

dels kommisionens meddelande, dels resultatet av det

arbete som KRAV har inititerat.

Från och med den 1 januari 2002 skall fiskeri- och

vattenbruksprodukter som saluförs till konsument i

detaljhandeln innehålla information om artens

handelsbeteckning (vetenskapligt namn eller

beteckning), produktionsmetod (fångst vid havs-

eller insjöfiske eller vattenbruk) och fångstzon

(var fisken är fångad). Detta finns reglerat i

artikel 4 om konsumentinformation i EU:s

marknadsordning för fiskeri- och

vattenbruksprodukter. Under år 2001 har det fattats

beslut om tillämpningsföreskrifter till denna

artikel. Marknadsordningen i övrigt trädde i kraft

den 1 januari 2000.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet

anser att syftet med motionerna MJ302 (v) yrkandena

5 och 6 samt MJ370 (v) yrkande 8 om att regeringen

bör ta initiativ till att miljömärkningssystem av

fiske och fiskprodukter införs inom EU, i allt

väsentligt är tillgodosett. Berörda motionsyrkanden

bör därför inte medföra någon ytterligare åtgärd

från riksdagens sida.

Den 27 november 2001 antog ministerrådet ett

beslut om dioxinhalter för foderfisk och den 29

november 2001 om dioxinhalter för fisk avsedd som

livsmedel. När det gäller fisk avsedd som livsmedel

beviljades Sverige och Finland ett undantag t.o.m.

den 31 december 2006. Undantaget innebär att Sverige

och Finland inom sina respektive territorier får

saluföra fisk fångad i Östersjöområdet, inklusive de

stora sjöarna, som överskrider gränsvärdet för fisk

(4 pikogram/gram färsk vikt). De fiskar som kan

ligga över gränsvärdet är feta fiskar t.ex.

laxfiskar, ål, strömming. Kostråd skall finnas för

denna typ av fisk. Livsmedelsverket ansvarar för

dessa råd. Enligt beslutet skall Sverige dessutom

varje år rapportera till kommissionen om resultatet

av sin övervakning av dioxinhalterna i fisk från

Östersjöområdet och om de åtgärder som vidtagits för

att minska människors exponering för dioxin från

denna fisk. Livsmedelsverket har på sin hemsida lagt

ut resultaten från den första fjärdedelen av

analyserna. Hela arbetet beräknas att bli klart till

försommaren 2002. I Sverige finns kostråd sedan lång

tid tillbaka. I samband med de ovan nämnda

dioxinbesluten gjorde kommissionen ett uttalande där

kommissionen förband sig att ta nödvändiga

initiatativ för att fastställa konkreta riktlinjer

för kontrollen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

det i motionerna MJ370 (v) yrkande 14 och MJ422 (v)

yrkande 7 framförda kravet att gränsvärdet för

dioxin måste baseras på vetenskapliga fakta och

säkra och tillförlitliga mätmetoder samt att

näringsintresset inte skall få råda över

gränsvärdena för dioxin kan lämnas utan vidare

åtgärd.

Märkning av genmodifierade organismer (GMO)

GMO har i Europeiska unionen främst reglerats genom

direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av

genetiskt modifierade organismer och förordningen om

nya livsmedel och livsmedelsingredienser 258/97/EG.

Hittills har 18 av de ansökningar som behandlats

under direktiv 90/220/EEG fått ett kommissionsbeslut

om att släppas ut på marknaden. Sedan 1998 har ingen

ny GMO godkänts under direktivet.

Ett nytt direktiv (2001/18/EG) om avsiktlig

utsättning av genetiskt modifierade organismer i

miljön antogs den 12 mars 2001 (med publicering i

EGT den 17 april 2001). Det nya direktivet kommer

successivt att ersätta det gamla direktivet

90/220/EEG. Enligt det nya direktivet skall GMO och

produkter som innehåller GMO att märkas så att det

klart framgår att de är GMO. Direktivet säger att

varje land är skyldigt att se till att märkningen av

GMO efterlevs. Dessutom finns krav på att varje

medlemsstat skall införa system för spårbarhet av

GMO i alla hanteringssteg i distributionskedjan. Det

nya direktivet behandlar även frågan om oavsiktliga

inblandningar av icke EU-godkända GMO i produkter

som släpps ut på EU-marknaden. I direktivet

föreskrivs att för produkter där tillfälliga eller

tekniskt oundvikliga spår av godkända GMO inte kan

uteslutas, får ett lägsta gränsvärde fastställas

under vilket dessa produkter inte skall behöva

märkas.

Kommissionens förordning (EG nr 49/2000) om

obligatoriska uppgifter vid märkning av vissa

livsmedel som framställts från genetiskt modifierade

organismer innebär utöver de uppgifter som

föreskrivs i direktivet (79/112/EEG) om märkning

m.m. av livsmedel, att ett tröskelvärde på 1 %

införs för oavsiktlig kontaminering med GMO.

Märkningskravet gäller inte förekomst av GMO under

denna gräns. Kommissionens förordning (EG 50/2000)

om märkning av livsmedel och livsmedelsingredienser

som innehåller genetiskt modifierade tillsatser och

aromer eller sådana som framställts av GMO innebär

en utvidgning av märkningsbestämmelserna till

tillsatser och aromer.

I samband med att det nya direktivet (2001/18/EG)

antogs utlovade kommissionen att den snarast möjligt

skulle lägga fram ett förslag om märkning och

spårbarhet av GMO och produkter framställda från

GMO. Den 25 juli 2001 presenterade kommissionen sitt

förslag till förordning om spårbarhet och märkning

av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet

av livsmedel och foderprodukter som är framställda

av genetiskt modifierade organismer och om ändring

av direktiv 2001/18/EG (KOM 2001 (182) slutlig).

Samma dag presenterade kommissionen även ett förslag

till förordning om genetiskt modifierade livsmedel

och foder (KOM 2001(425) slutlig). Det sistnämnda

förslaget har behandlats i regeringens

faktapromemoria 2001/02:FPM34. Förslagen i de båda

förordningarna avser delvis samma frågor (i den del

de avser det system som skall säkerställa märkning

av produkter framställda från GMO). Förslaget om

spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade

organismer och spårbarhet av livsmedel och

foderprodukter som är framställda av genetiskt

modifierade organismer går ifrån det nuvarande

systemet med analys av DNA och protein. Det nya

förslaget innebär att alla produkter tillverkade av

en GMO skall märkas. Detta inbegriper t.ex.

raffinerade oljor och produkter tillverkade av

majssirap. GMO skall godkännas om de kan visas vara

säkra. Riskbedömningen skall vara oberoende och

öppen. Allmänheten skall kunna lämna synpunkter

under godkännandeprocessen. Förslaget om genetiskt

modifierade livsmedel och foder innebär att en

riskbedömning av alla livsmedel och foder skall ske

innan de kan godkännas. Förslaget innebär utökad

märkning. Märkningen skall säkerställa en

valmöjlighet. Godkännandeproceduren förändras - den

nya livsmedelsmyndigheten skall stå för

riskbedömningen. Riskbedömningen skall vara

oberoende och öppen. Allmänheten skall kunna lämna

synpunkter under godkännandeprocessen.

Utskottet har vid tidigare behandling av motioner

om genetiskt modifierade organismer uttalat

uppfattningen att det genom märkning tydligt skall

framgå att en produkt innehåller genetiskt

modifierade organismer. Utskottet delar därför i

allt väsentligt de synpunkter som förs fram i

motionerna MJ434 (s) yrkande 1, MJ498 (s) i denna

del, MJ515 (mp) yrkande 13, MJ518 (mp) yrkandena 10

och 11 samt MJ528 (kd) yrkande 2 om märkning av

genmodifierade produkter. Mot bakgrund av det ovan

anförda synes dock yrkandena väsentligen vara

tillgodosedda och utskottet anser att motionerna i

dessa delar inte bör föranleda någon vidare åtgärd.

Mervärdesmat/Functional foods

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (c) om

mervärdesmat med hänvisning till pågående

arbete inom EU och nationellt.

Utskottets ställningstagande

Frågan om s.k. mervärdesmat eller s.k. functional

foods och gränsdragningen mellan livsmedel och

läkemedel har under flera år varit föremål för

utskottets behandling (se bl.a. bet. 2000/01:MJU12).

Utskottet har uttalat sin positiva syn på

utvecklandet av nya livsmedel med sammansättningar

som kan bidra till en näringsriktig kost och på

regeringens ambition att vara pådrivande i frågan

inom EU och Codex Alimentarius.

Under våren 2001 har en särskild arbetsgrupp inom

Livsmedelsverket, arbetsgruppen för produktspecifika

hälsopåståenden, arbetat med frågeställningar som

rör "functional foods" och hälsopåståenden på

livsmedel. Syftet har varit att göra en fördjupad

analys med utgångspunkt i verkets rapport nr 6/2000

"Livsmedel för hälsa och långt liv?". I

arbetsgruppens rapport finns förslag till rättsakter

för det internationella och nationella arbetet. I

rapporten redovisas också en djupare analys av de

förslag som presenterats i rapport nr 6/2000, bl.a.

hur effekt- och säkerhetsvärdering bör ske och vissa

organisatoriska konsekvenser av ett genomförande av

förslagen. Dessutom redovisas:

vissa möjliga vägar att reglera området

- det internationella arbetet efter april 2000

-

- kommentarer till SNF:s (Swedish Nutrition

Foundation) förslag till utökat

egenåtgärdsprogram

-

- vissa konsekvenser för tillsynsverksamheten.

-

Livsmedelsbranschen har sedan år 1990 haft ett

egenåtgärdsprogram: Hälsopåståenden i märkning och

marknadsföring av livsmedel. Programmet har hittills

varit begränsat till allmänna hälsopåståenden i två

steg kring åtta väl etablerade kost-hälsasamband.

Det utvidgas fr.o.m. hösten 2001 med möjligheter

till produktspecifika fysiologiska påståenden. Det

utvidgade egenåtgärdsprogrammet kräver att

granskning av den vetenskapliga dokumentationen

bakom ett produktspecifikt fysiologiskt påstående

(PFP) skall ske av oberoende experter innan

produkten sätts på marknaden.

Kommissionen presenterade våren 2001 ett

diskussionspapper (SANCO/1341/2001) om hälso- och

funktionspåståenden avseende livsmedel. Ett 80-tal

olika intressenter, däribland den svenska

regeringen, har kommenterat papperet.

Som utskottet tidigare och senast våren 2001

uttalat (bet. 2000/01:MJU12) finns det anledning för

riksdagen att även fortsättningsvis noga följa

utvecklingen på området. I avvaktan på resultatet av

den verksamhet som pågår är utskottet inte berett

att föreslå några slutgiltiga eller preciserade

ställningstaganden från riksdagens sida. Med

hänvisning härtill och till vad som anförts ovan

anser utskottet att motion MJ219 (c) yrkande 14 om

att förbättra hanteringen av funktionella livsmedel

på ett sådant sätt att konsumenterna kan köpa

produkterna även under den tid de flyttas mellan

olika klasser kan lämnas utan vidare åtgärd.

Inrättande av en europeisk

livsmedelsmyndighet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motioner (kd, c, fp,)

om en gemensam livsmedelsmyndighet inom EU

och om lokaliseringen av myndigheten.

Utskottets ställningstagande

Kommissionen lade i november 2000 fram förslag om

inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten.

Kommissionen har vidare lagt fram förslag till en

förordning om allmänna principer och krav för

livsmedelslagstiftning och om förfaranden i frågor

som gäller livsmedelssäkerhet. I förslaget tas

frågor upp om bl.a. skydd av hälsa,

försiktighetsprincipen, tillvaratagande av

konsumenternas intressen, krav på livsmedelssäkerhet

och fodersäkerhet, principerna för handel med

livsmedel, internationella livsmedelsstandarder och

principerna för insyn.

Enligt förslaget om den europeiska

livsmedelsmyndigheten skall myndigheten bl.a.

fungera som ett medel för att tillämpa de allmänna

principerna i livsmedelslagstiftningen, i synnerhet

genom att utföra de riskvärderingar som är

nödvändiga. Myndigheten bör vidare påta sig rollen

av ett oberoende vetenskapligt centrum och utgöra en

oberoende källa för information och

riskkommunikation. Det är också absolut nödvändigt

att garantera myndighetens oberoende, höga

vetenskapliga kompetens samt öppenhet och

effektivitet.

I betänkandet 2001/02:MJU12 uttalade utskottet att

inrättande av en gemensam livsmedelsmyndighet kommer

att bli ett värdefullt hjälpmedel i EU:s arbete med

frågor som rör livsmedelssäkerhet. Utskottet delade

kommissionens och rådets bedömning, att upprättande

av en överstatlig myndighet med långtgående

befogenheter inte är önskvärd.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motionerna MJ219 (c) yrkandena 3 och 4, U301 (fp)

yrkandena 46 och 47 samt MJ526 (fp) yrkandena 7 och

8 i den mån de inte redan kan anses tillgodosedda.

När det gäller lokaliseringen har EU verkat för

att de myndigheter som inrättas skall fördelas

rättvist mellan medlemsländerna. I sin egenskap av

nya medlemmar har Sverige och Finland ännu inte

någon EU-myndighet. Finlands regering visade tidigt

ett stort intresse för att livsmedelsmyndigheten

skulle placeras i Finland och den svenska

jordbruksministern har gett Finland sitt stöd för

denna ståndpunkt. Beträffande lokaliseringen av

livsmedelsmyndigheten strandade diskussionerna vid

toppmötet i Laeken i december 2001 på grund av att

några medlemsstater motsatte sig att myndigheten

skulle placeras i Helsingfors. Frågan kan därför

eventuellt komma att bli föremål för fortsatta

diskussioner i ministerrådet. Utskottet föreslår att

motionerna MJ213 (c) och MJ520 (kd) yrkande 20 om

att placera den europeiska livsmedelsmyndigheten i

Sverige tills vidare lämnas utan vidare åtgärd.

Småskalig livsmedelsproduktion

Utskottets förslag i korthet

Utskottet erinrar om det uppdrag som

riksdagen gav regeringen att återkomma med

förslag som kan förbättra förutsättningarna

för den småskaliga livsmedelsproduktionen

(bet. 2000/01:MJU12, rskr. 2000/01:159) och

förutsätter att regeringen tar upp frågorna i

samband med översynen av landsbygdspolitiken

under våren 2002. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet fem motioner (m, c) om

småskalig livsmedelsproduktion. Utskottet

avstyrker även ett antal motioner (s, v, mp

och c) om småskaliga och mobila slakterier

samt en motion (v) om djurskyddstillsyn vid

slakterier.

Utskottets ställningstagande

Småskalig livsmedelsproduktion

Riksdagen gav, med anledning av motionsförslag,

regeringen i uppdrag att återkomma med förslag som

kan förbättra förutsättningarna för den småskaliga

livsmedelsproduktionen. Förslagen skall bl.a. syfta

till en förenkling av regelverket och skapa bättre

förutsättningar för lokal och småskalig

livsmedelsproduktion och främja etablering av nya

företag inom området (bet. 2000/01:MJU12, rskr.

2000/01:159). Utskottet erinrar om uppdraget och

förutsätter att frågorna tas upp i samband med

översynen av landsbygdspolitiken under våren 2002.

Livsmedelsverket har på uppdrag av regeringen

kartlagt svårigheter för småskaliga

livsmedelsföretag. Efter en grundlig genomgång av

regler och lagstiftning konstaterar verket att det

ofta finns möjlighet till undantag för små

livsmedelsföretag. Verket har dock lämnat förslag på

åtgärder som ytterligare kan öka nyetableringen av

och förbättra förutsättningarna för företagen (SLV

Rapport 17-2001 Lokal och regional

livsmedelsproduktion). Regeringen har även gett

Statens jordbruksverk i uppdrag att inom sitt

ansvarsområde lämna förslag på för små företag

värdefulla regelförenklingar. Förslagen skall på ett

tydligt sätt leda till en minskad administrativ

börda för småföretag, inte ge någon negativ

nettoeffekt för statsbudgeten samt ha goda

förutsättningar att snabbt kunna genomföras.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 januari

2002.

Merparten av de regler som gäller på de aktuella

områdena har sitt ursprung i direktiv och

förordningar som beslutats om på EU-nivå. Inom EU

pågår förhandlingar om nya gemensamma hygienregler

på livsmedelsområdet. En central frågeställning i

dessa förhandlingar rör möjligheten till undantag

från vissa regler för småskaliga industrier,

industrier med geografiskt betingade nackdelar samt

för producenter som använder traditionella

produktionsmetoder. Möjlighet till undantag skall

grundas på en riskbedömning. I förhandlingarna har

man dock ännu inte kommit fram till någon gemensam

syn rörande huruvida undantag, eller särskilt

anpassade regler, för småskalig produktion skall

finnas samt huruvida sådana i så fall skall vara

nationella eller gemensamma. Förhandlingarna om de

nya reglerna beräknas vara avslutade någon gång

under år 2002.

Det finns ett antal av EU medfinansierade åtgärder

som skall medverka till att stärka den ekonomiskt

och socialt hållbara utvecklingen av landsbygden.

Syftet är att åtgärderna skall underlätta och främja

en diversifiering av näringslivet på landsbygden

genom en ny och konkurrenskraftig användning av de

resurser och den kompetens som

livsmedelsproduktionen och skogsbruket och därtill

knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja.

Det övergripande målet är att främja fortsatt

sysselsättning, tillväxt och bosättning på

landsbygden. I denna satsning ingår att stärka lokal

och småskalig livsmedelsproduktion samt satsningar

inom exempelvis landsbygdsturism. De stöd inom

miljö- och landsbygdsprogrammet som direkt kan bidra

till lokal och småskalig livsmedelsproduktion är

investeringsstöd, vidareförädlingsstöd,

kompetensutveckling och projektstöd. Programmet

ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och styrs

av EU:s förordningar. För programperioden åren

2000-2006 fokuserar Jordbruksverket mer på målen med

stöden vid prioriteringen bland ansökningar i

stället för att fördela stöden till så många som

möjligt inom en bransch. Stödet är inriktat på

innovation och småskalig livsmedelsförädling. Hela

det nya miljö- och landsbygdsprogrammet är från år

2001 öppet för ansökningar, och delar av programmet

har varit öppet i drygt ett år. En första analys och

översyn av programmet görs av Jordbruksverket och

kommer att presenteras vid årsskiftet. Efter

översynen kommer regeringen att ta ställning till

eventuella förändringar för att säkerställa att de

uppställda målen kan uppnås under programperioden.

Utöver miljö- och landsbygdsprogrammet görs andra

satsningar på småskalig och lokal

livsmedelsproduktion genom program och

gemenskapsinitiativ inom ramen för strukturfonderna,

såsom Leader-plus och mål 1.

Inom Jordbruksdepartementet har ett arbete inletts

med att analysera aktuella frågor kring utformningen

av framtidens jordbrukspolitik samt hur de positiva

effekter jordbruket bidrar till skall kunna

värderas. Detta arbete kommer att ligga till grund

för Sveriges position i diskussionen om EU:s

framtida jordbrukspolitik. Inom EU verkar Sverige

för en jordbruks- och livsmedelspolitik vars

övergripande mål bl.a. är att främja en hållbar

produktion. Under det svenska ordförandeskapet har

ministerrådet (jordbruk) antagit slutsatser som

bl.a. innebär att den gemensamma jordbrukspolitikens

effekter för miljön och för hållbar utveckling skall

bedömas i anslutning till halvtidsöversynen av

Agenda 2000 år 2002-2003. Dessutom skall

miljökonsekvenserna och konsekvenserna för hållbar

utveckling bedömas då nya förslag läggs fram.

I motionerna MJ219 (c) yrkandena 10, 11, 12 och 13

och N27 (c) yrkande 9 anförs bl.a. att det bör

inrättas ett program för gårdsbaserad

livsmedelsförädling liksom en fond för forskning och

utveckling av småskalig livsmedelsproduktion och

livsmedelsförädling. Enligt motionerna MJ237 (m)

yrkandena 3 och 4, MJ343 (m) yrkande 8 och MJ371 (m)

yrkas att reglerna för småskalig livsmedelshantering

och livsmedelsförädling skall ses över så att de

bättre anpassas till småföretag. Mot bakgrund av det

ovan anförda förutsätter utskottet att regeringen

kommer att återkomma med förslag som ytterligare

förbättrar situationen för den småskaliga

livsmedelsproduktionen. Därmed kan berörda

motionsyrkanden nu lämnas utan vidare åtgärd.

Mobila slakterier

I betänkande 2000/01:MJU12 anförde utskottet som sin

mening att regeringen i en allmän översyn av

förutsättningarna för den småskaliga

livsmedelsproduktionen även bör belysa ett förändrat

regelverk för mobila slakterier.

Regeringen har gett en utredare i uppdrag att

bl.a. utreda och föreslå åtgärder för att förhindra

onödiga respektive långa djurtransporter samt

stimulera slakt av djur för konsumtion nära den

plats där de föds upp. Utredaren skall även

undersöka förutsättningarna för att använda mobila

slakterier nära uppfödningsplatsen samt att genom

tvingande bestämmelser åstadkomma slakt nära

uppfödningsplatsen. I detta sammanhang skall även

beaktas hygien- och smittskyddsaspekter samt

regionalpolitiska och miljömässiga aspekter.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2002

(dir. 2001:15, tilläggsdir. 2001:27)

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår

utskottet att motionerna MJ429 (s), MJ301 (v)

yrkande 5, MJ518 (mp) yrkande 13 ochMJ338 (c)

yrkande 19 om att ett nytt regelverk för

gårdsslakterier bör införas för att främja småskalig

produktion lämnas utan någon vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Djurskyddstillsyn vid slakterier

Djurskyddsbestämmelser vid slakt finns i

djurskyddslagen (1988:534). Där föreskrivs bl.a. att

djur skall skonas från onödigt obehag och lidande

när de förs till slakt (11 §). Enligt 14 § första

stycket skall djuret vara bedövat när blodet tappas

av, och andra åtgärder vid slakten får inte vidtas

innan djuret har dött. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk får

dock meddela undantag från föreskriften om bedövning

av fjäderfä och kaniner eller meddela ytterligare

föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i

andra fall.

Regeringen och de svenska myndigheterna på

djurområdet, i synnerhet Jordbruksverket och Statens

veterinärmedicinska anstalt (SVA), har under år 2000

när det gäller bl.a. djurtransporter arbetat med

principen att det föreligger ett tydligt samband

mellan det sätt på vilket jordbruket och

djurhållningen bedrivs och kvaliteten hos de

livsmedel som produceras. I oktober uppdrog

regeringen åt Jordbruksverket att göra en översyn av

befintligt regelverk för djurtransporter. Uppdraget

redovisades i december 2000 och bearbetas för

närvarande inom Regeringskansliet för att ligga till

grund för en svensk position när det gäller

förändringar av EG:s regelverk. Jordbruksministern

presenterade i slutet av november 2001 ett

tiopunktsprogram för bättre djurskydd och förbättrad

djuretik i samband med slakt. Programmet innehåller

bl.a. att alla veterinärer skall bli skyldiga att

anmäla brister i djurskyddet, även

besiktningsveterinärer, att tillsynen skall

förbättras samt att småskalig livsmedelsproduktion

skall stimuleras. Vidare har regeringen aviserat en

proposition om djurskydd och djurskyddsmyndighet som

kommer att läggas fram under våren 2002.

Enligt motion MJ301 (v) yrkandena 1, 2 och 3 bör

staten ta över huvudansvaret för djurskyddtillsynen

vid slakterier. Vidare bör besiktningsveterinärerna

och Livsmedelsverket ha ett ansvar att anmäla

respektive följa upp brott mot djurskyddslagen

liksom att öppenhet bör råda på slakterierna. Med

hänvisning till vad som sagts ovan och till den av

regeringen aviserade propositionen om djurskydd m.m.

föreslår utskottet att berört motionsyrkande lämnas

utan vidare åtgärd.

Kontroll för säkra

livsmedel/livsmedelssäkerhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (c) om att

tillsätta en nationell kommitté för säkra och

sunda livsmedel med hänvisning till det

arbete som pågår nationellt. Vidare föreslår

utskottet att riksdagen avslår ett antal

motioner (s, v, c, mp) om

livsmedelsproduktionens och

livsmedelshanteringens miljö- och

hälsoeffekter, tillsyn av nötköttskontrollen,

stickprovskontroller och livsmedelstillsynens

organisation med hänvisning till gällande

föreskrifter och program samt till pågående

beredning inom Regeringskansliet.

Avslutningsvis avstyrker utskottet en motion

(c) om salmonella och två motioner (s, m) om

inrättande av ett livsmedels-

forskningsinstitut med hänvisning till

pågående arbete inom EU och nationellt.

Utskottets ställningstagande

Livsmedelssäkerhet m.m.

Utskottet har i betänkande 2000/01:MJU12 uttalat att

det anser att det finns ett samband mellan matvanor

och folkhälsa och om vikten av kunskap om mat, miljö

och rättvisa. Denna inställning kom också till

uttryck hösten 1999 då utskottet behandlade ett

antal motioner i frågan (bet. 1999/2000:MJU5).

Härutöver vill utskottet åter erinra om den

nationella handlingsplan för nutrition som år 1995

fastställdes av regeringen. I samverkan med berörda

myndigheter och andra organisationer har

Folkhälsoinstitutet och Statens livsmedelsverk

utarbetat dokumentet Nationella mål och strategier

för nutrition 1999-2004. Dokumentet, som bygger på

den nationella handlingsplanen, anger inriktning och

ansvar för de statliga myndigheternas

nutritionsarbete. Ordet nutritionsarbete anges som

ett sammanfattande begrepp för verksamhet kring mat

och matvanor som syftar till bättre folkhälsa. Det

förutsätts i dokumentet att miljöfrågor är en

naturlig del av detta arbete. En annan grundläggande

utgångspunkt är att arbetet skall präglas av att

utsatta grupper ges särskild uppmärksamhet.

Härutöver arbetar SLV med projektet Ekologiska

livsmedel och inventerar kunskapsläget när det

gäller mat, miljö och hälsa.

I sammanhanget vill utskottet även hänvisa till

Nationella folkhälsokommitténs betänkande Hälsa på

lika villkor - nationella mål för folkhälsan (SOU

2000:91) som för närvarande bereds i

Regeringskansliet. En proposition är planerad under

våren 2002, vilken förväntas innehålla kopplingar

mellan goda matvanor och livsmedel. Även inom

kommissionen pågår arbete om matvanors samband med

hälsa. Enligt utskottets bedömning är syftet med

motion MJ219 (c) yrkande 2 om behovet av att

tillsätta en nationell kommitté för säkra och sunda

livsmedel med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Enligt motion MJ422 (v) yrkande 9 bör

Folkhälsoinstitutet få i uppdrag att se över

sambanden mellan livsmedelsproduktionens och

livsmedelshanteringens effekter på den slutliga

produktens miljö- och hälsopåverkan samt hur vi i

detta sammanhang kan motverka de negativa

hälsoeffekterna. I Nationella folkhälsokommitténs

betänkande (se ovan) föreslås att Statens

livsmedelsverk bör, mot bakgrund av sitt

sektorsansvar för livsmedel, utveckla sin

information till allmänheten om sambandet mellan

kost och hälsa samt att Statens livsmedelsverk,

Folkhälsoinstitutet, Konsumentverket,

Socialstyrelsen, Skolverket, Naturvårdsverket och

Integrationsverket bör arbeta med utgångspunkt från

och vidareutveckla strategidokumentet Nationella mål

och strategier för nutrition 1999-2004. I avvaktan

på resultatet av det arbete som pågår inom området

är utskottet inte nu berett att föreslå några

preciserade ställningstaganden från riksdagens sida.

Utskottet föreslår därför att motion MJ422 (v)

yrkande 9 tills vidare lämnas utan åtgärd.

Sedan betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU

1998:61) överlämnats till regeringen fick Statens

livsmedelsverk regeringens uppdrag att vidare utreda

vissa delar av betänkandet. I slutet av maj 2000

överlämnades verkets utredning Effektivare

livsmedelstillsyn - förslag till arbetssätt,

organisation och finansiering. Utredningen har varit

på remiss och beredning pågår i Regeringskansliet. I

avvaktan på resultatet av det arbete som pågår är

utskottet inte berett att nu föreslå någon åtgärd

med anledning av de i motion MJ219 (c) yrkandena 5

och 7 framförda kraven om ökade resurser till

berörda svenska myndigheter för fler

stickprovskontroller och uppdrag om tillsyn av

nötköttskontrollen. Motionen avstyrks i berörda

delar.

I betänkande 2000/01:MJU12 uttalade utskottet att

man förutsätter att regeringen snarast för riksdagen

framlägger sådana förslag om livsmedelstillsynens

organisation m.m. att kraven på en skärpt

livsmedelskontroll kan tillgodoses. I det

sammanhanget torde de frågor som tas upp i

motionerna MJ497 (s) om behovet av att förändra

myndighetsstrukturen för att modernisera och

effektivisera livsmedelskontrollen, MJ219 (c)

yrkande 8 om att livsmedelstillsynen skall behållas

på kommunal nivå samt MJ272 (mp) om att kommunerna

själva bör få fatta beslut om storleken på

tillsynsavgifter för livsmedelstillsynen på ett

liknande sätt som gäller för tillsyn enligt

miljöbalken komma att beaktas. Utskottet föreslår

därför att berörda motionsyrkanden lämnas utan

vidare åtgärd.

Salmonella

Inom EU fortsätter arbetet med att bekämpa zoonoser,

bl.a. salmonella. Kommissionen lade i augusti 2001

fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om

de åtgärder som skall vidtas för att bekämpa och

förebygga zoonoser (KOM (2001)452 slutlig)

inkluderande förslag till direktiv om övervakning av

zoonoser och zoonotiska smittämnen m.m. och till en

förordning om bekämpning av salmonella och andra

livsmedelsburna zoonotiska smittämnen m.m. Rapporten

redogör för den aktuella situationen avseende

förekomsten av zoonoser (sjukdomar som överförs från

djur till människor) och zoonotiska organismer samt

de gällande föreskrifterna inom gemenskapen för

bekämpning av zoonoser. Särskild hänsyn tas till de

erfarenheter som gjorts under tillämpningen av

lagstiftningen avseende specifika zoonoser.

Slutsatsen är att det trots vissa framsteg i

övervakningen och bekämpningen av zoonoser är

nödvändigt att förstärka dessa åtgärder. Översynen

av den gällande lagstiftningen bör leda till ett

system där mer relevanta och jämförbara uppgifter om

förekomsten av zoonoser finns att tillgå för t.ex.

riskbedömning. Gemenskapspolitiken för bekämpning av

zoonoser i framför allt husdjurspopulationer bör

ändras på så sätt att medlemsstaterna är förpliktade

att uppnå vissa gemensamma mål för reduktion av

zoonotiska patogener. Sätten att uppnå dessa mål bör

fastställas och formuleras i nationella

bekämpningsprogram. Slutligen behandlas effekterna

av det föreslagna nya tillvägagångssättet. Rapporten

och de två tillhörande förslagen ingår i den

åtgärdsplan som presenteras i vitboken om

livsmedelssäkerhet (KOM(1999) 719 slutlig), som

antogs av kommissionen den 12 januari 2000.

Förslagen till rättsakterna är under beredning i

ministerrådet. Enligt vad utskottet har erfarit

verkar Sverige i rådet för att få till stånd

strängare regler så att den nivå som finns på

salmonellabekämpning i Sverige även skall gälla i

övriga EU. Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att syftet i motion MJ219 (c) yrkande 6 om

att höja ambitionsnivån för arbetet i EU med att

minska riskerna för salmonella i allt väsentligt är

tillgodosett. Motionen bör därför i denna del inte

föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagen.

Livsmedelsforskning

Frågan om inrättande av ett

livsmedelsforskningsinstitut med lokalisering till

Skåne har återigen aktualiserats (se tidigare bet.

2000/01:MJU12). Med anledning härav har utskottet

inhämtat att detta förslag aktualiserades i samband

med den då planerade nedläggningen av

kärnkraftverket i Barsebäck. På uppdrag av

Näringsdepartementet gjorde NUTEK en utredning om

ett eventuellt livsmedelsforskningsinstitut som

redovisades den 1 december 1998 (1 PO-98-3851).

Diskussioner om ett eventuellt forskninginstitut

förs inom ramen för de s.k. tillväxtavtalen. Mot

bakgrund härav föreslår utskottet att motionerna

MJ368 (s) och MJ433 (m) yrkandena 1 och 2 lämnas

utan vidare åtgärd.

Ekologiska livsmedel m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (mp) om

tillsatser i ekologiska livsmedel och nationell

och internationell regelutveckling för

ekologiska produkter och en motion (fp) om

konsumentintresset med hänvisning bl.a. till

pågående arbete inom området samt till det

arbete som pågår för att förstärka

konsumentperspektivet i den gemensamma

jordbrukspolitiken.

Utskottets ställningstagande

Tillsatser i ekologiska livsmedel

För närvarande pågår arbete med att ta fram regler

för tillsatser i animaliska ekologiska livsmedel

inom såväl EU som Codex Alimentarius. Enligt vad

utskottet erfarit utgår Sveriges linje från de

regler om tillsatser i icke animaliska livsmedel som

redan finns i en tillämpningsförordning till rådets

förordning 2092/91 om ekologisk produktion. I

förordningen sägs att endast sådana tillsatser som

bevisligen är nödvändiga för framställning av

livsmedel eller för att göra dem hållbara får

godkännas, och det är den principen som är

utgångspunkten för Sveriges ståndpunkt i frågan.

Med det anförda föreslår utskottet att motion

MJ515 (mp) yrkande 11 om tillsatser i ekologiska

livsmedel lämnas utan vidare åtgärd.

Ekologiska livsmedel och konsumentintresset

Med anledning av de i motionerna MJ515 (mp) och

MJ526 (fp) framförda synpunkterna beträffande

konsument- och miljöorganisationernas möjligheter

att tillvarata konsumenternas intressen såväl

nationellt som internationellt respektive

konsumentintressets betydelse i förhållande till

producentintresset inom EU vill utskottet anföra

följande.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2002

(prop. 2001/02:1 volym 11, utg.omr. 23) uttalat att

säkra livsmedel är ett område som prioriteras av

regeringen och att regeringen därför skall verka för

att generellt förstärka konsumentperspektivet i den

gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt regeringen har

de livsmedelsskandaler som inträffat gjort att

ansträngningarna att skapa ett bättre regelverk på

området, förbättra möjligheterna att få

vetenskapliga underlag till olika beslut och att

förbättra livsmedelskontrollen har intensifierats

och att konsumenterna skall kunna lita på att de

livsmedel de konsumerar är säkra. Riksdagen har

beslutat i enlighet med regeringens förslag till

budget (bet. 2001/02:MJ2, rskr. 2001/02:106 och

2001/02:107). Regeringen har i skrivelse

1999/2000:14 till riksdagen angett att målet inför

år 2005 är att den ekologiskt odlade arealen skall

fördubblas och att den ekologiska

animalieproduktionen bör öka. Detta innebär att 20 %

av arealen bör odlas ekologiskt samt att 10 % av

antalet mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm bör

finnas i ekologisk produktion år 2005. En

förutsättning för att målen skall uppnås är att det

finns en efterfrågan som motsvarar utbudet.

Jordbruksverket har i rapport 2001:11 lämnat förslag

till åtgärder för hur målen skall uppnås. Verket

bedömer att det kommer att krävas intensifierade

insatser för att uppnå de nya målen samt att fokus

för insatserna i högre utsträckning bör riktas mot

konsumentsidan. Rapporten har remissbehandlats, och

en majoritet av remissinstanserna stöder i huvudsak

de förslag Jordbruksverket lämnar. Regeringen har

bedömt att insatser avseende försök och utveckling

samt forskning bör prioriteras inom den ekologiska

sektorn. Medel för detta kan bidra till att

effektivisera produktionen och bättre tydliggöra den

ekologiska produktionens miljöeffekter. Det är

angeläget med en ökad kunskapsuppbyggnad inom den

ekologiska produktionen. Vidare behöver

marknadsföringen och informationen till

konsumenterna förbättras. Regeringen har därför i

budgetpropositionen för år 2002 föreslagit bl.a. att

Konsumentverket tillförs 5 miljoner kronor för

sådana åtgärder. I syfte att underlätta

genomförandet av åtgärder inom miljö- och

landsbygdsprogrammet och inom olika nationella

handlingsprogram för att minimera jordbrukets

negativa miljöpåverkan samt maximera dess positiva

effekter, har även medel för försöks- och

utvecklingsverksamhet avsatts i budgetpropositionen.

Riksdagen har i december 2001 beslutat i enlighet

med regeringens förslag i budgetpropositionen (bet.

2001/02:MJ2, rskr. 2001/02:106 och 107).

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att

syftet med motionerna MJ515 (mp) yrkande 4 och MJ526

(fp) yrkande 10 i huvudsak får anses tillgodosett.

Motionerna bör därför lämnas utan vidare åtgärd i

berörda delar.

Genteknik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra motioner (s, kd) om

tillämpningen av försiktighets- och

substitutionsprincipen på genteknikens område

med hänvisning till pågående arbete inom EU

och nationellt. Vidare föreslår utskottet att

riksdagen avslår ett antal motioner (s, kd,

mp) om riskforskning, ändring av

gentekniklagen, genmanipulation av djur,

kloning av djur, m.m. Utskottet hänvisar till

gällande regler och pågående arbete inom EU

samt till pågående beredning inom

Regeringskansliet. Utskottet avstyrker vidare

tre motioner (v, mp) om ett moratorium.

Utskottets ställningstagande

Genteknink och försiktighetsprincipen m.m.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare och

senast våren 2001 (bet. 2000/01:MJU12) behandlat

frågor om genteknik. Genom införandet av miljöbalken

(1998:808) kom lagen (1994:900) om gentekniskt

modifierade organismer (gentekniklagen) att upphöra

att gälla. De regler som behandlar genteknik

återfinns numera i 13 kap. miljöbalken. Reglerna

tillämpas enligt 1 § vid innesluten användning och

avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

organismer. Utförliga tillämpningsföreskrifter till

13 kap. miljöbalken finns i förordningen (1994:901)

om gentekniskt modifierade organismer och i

förordningen (2000:271) om innesluten användning av

genmodifierade organismer. De svenska bestämmelserna

grundas på motsvarande reglering inom EU. Dessa

utgörs av direktiv 90/219/EEG om innesluten

användning av genetiskt modifierade mikroorganismer

(med ändringar från den 8 mars 2001 beslut

2001/204/EEG) och direktiv 90/220/EEG om avsiktlig

utsättning av genetiskt modifierade organismer i

miljön (ändrat genom direktiv 2001/18/EG, se även

ovan Märkning av livsmedel). Det sistnämnda

direktivet innehåller också regler om utsläppande av

produkter på marknaden. De svenska reglerna är

emellertid i någon mån mer omfattande än EG-

direktiven när det gäller etiska hänsyn och

bestämmelser om innesluten användning av genetiskt

modifierade djur och växter.

Inom biotekniken, som omfattar det tekniska

utnyttjandet av celler eller cellbeståndsdelar, har

på senare år det nya metodområdet, gentekniken,

kommit att utvecklas. Genteknik utgör egentligen ett

samlingsbegrepp för flera olika metoder för

isolering, mångfaldigande och inplanterande av

genetiskt material i levande celler. Gentekniken har

särskilt kommit att tillämpas inom forskningen och

växtförädlingen. Regleringen av gentekniken inom

jordbruk och handel är i dag föremål för översyn

både inom landet och internationellt. Avtalet för

internationell handel med genmodifierade organismer

- Cartagenaprotokollet om biosäkerhet -

undertecknades i maj 2000 i Nairobi. Protokollet

bygger bl.a. på försiktighetsprincipen så som den

kom att formuleras i juni 1992 i Riodeklarationen om

miljö och utveckling. Försiktighetsprincipen har

också beaktats vid utarbetandet av de ändringar som

gjorts av direktiven 90/219/EEG och 90/220/EEG, som

också ligger till grund för de svenska reglerna. De

allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken

innebär att det ställs krav på försiktighetsmått och

- vid yrkesmässig verksamhet - bästa möjliga teknik

när en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra

skada eller olägenhet för människors hälsa eller

miljön. Vidare gäller den s.k. produktvalsprincipen

även vid användning av biotekniska organismer.

Jordbruksverket har meddelat utförliga föreskrifter

om bl.a. aktsamhetskraven i författningarna SJVFS

1999:122-124.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår

utskottet att motionerna K426 (kd) yrkande 31 om att

försiktighetsprincipen skall tillämpas strikt och

MJ434 (s) yrkande 2 om att försiktighetsprincipen

skall gälla för livsmedel därför bör lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd. Även motionerna MJ519 (kd)

yrkande 14 och MJ528 (kd) yrkande 1 om

substitutionsprincipen bör lämnas utan vidare åtgärd

med det anförda.

Bioteknikkommittén lade år 2000 fram betänkandet

Att spränga gränser - Bioteknikens möjligheter och

risker (SOU 2000:103). I betänkandet lägger

Bioteknikkommittén fram förslag om en svensk

bioteknikpolitik i 21 punkter. Bland annat

framhåller kommittén att det är väsentligt att det

finns ett bättre underlag för riskbedömningar från

försöksutsättningar än vad som finns för närvarande

innan gentekniskt förändrade organismer släpps ut på

marknaden. Försöksutsättningar av gentekniskt

förändrade organismer i naturen bör därför

genomföras och utvärderas på ett vetenskapligt

godtagbart sätt för att bygga upp så mycket kunskap

som möjligt. Vidare föreslår kommittén att avsiktlig

utsättning av genetiskt förändrade organismer med

antibiotikaresistentgener i miljön bör upphöra.

Kommittén framhåller att den bioteknikrelaterade

forskningen måste prioriteras. Vad gäller

riskbedömning framhåller kommittén att det bör

utvecklas en teknikneutral risk- och nyttabedömning

som bör ta hänsyn till risker för människan och

miljön och omfatta en etisk prövning. I betänkandet

redovisas också de etiska normer som återspeglas i

lagstiftning, i internationella deklarationer och i

andra riktlinjer på bioteknikområdet. Betänkandet

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att regeringen inom en snar

framtid kommer att framlägga förslag om

bioteknikrelaterad riskforskning, kloning och

patentfrågor i samband med att Bioteknikkommitténs

betänkande behandlas. I det sammanhanget torde de

frågor som tas upp i motionerna MJ498 (s) i denna

del och MJ443 (mp) yrkandena 1, 2 och 3 om

riskforskning och testmetoder, MJ528 (kd) yrkande 5

om utveckling av gentekniklagen avseende bl.a. etisk

prövning och patent på liv, MJ418 (mp) yrkandena 6

och 7 om förbud mot genmanipulation av djur i

livsmedelsindustrin och So635 (mp) yrkande 3 om

kloning av djur komma att få sin belysning.

Motionerna bör i de aktuella delarna därför inte nu

föranleda någon ytterligare åtgärd.

Moratorium

Vid behandlingen av direktiv 90/220/EEG om GMO i

juni 1999 åtog sig ett antal länder inom EU ett

frivilligt moratorium. Vid miljörådet i oktober 2001

hölls en öppen debatt om kommissionens nya förslag

om spårbarhet och märkning (se vidare ovan under

Märkning av livsmedel). Sveriges miljöminister

konstaterade vid mötet att Sveriges målsättning är

att åstadkomma ett fungerande, tillförlitligt och

trovärdigt system som möjliggör valfrihet för

användare och konsumenter. En brist i det nuvarande

systemet är att GMO för s.k. innesluten användning

har otillräckliga krav på märkning i dag. I fråga om

moratoriet för godkännanden sade miljöministern att

det bör finnas ett gemensamt spårbarhets- och

märkningssystem innan nya tillstånd ges.

När det gäller frågor om tillfälligt förbud eller

moratorium som yrkas i motionerna MJ515 (mp) yrkande

12, MJ518 (mp) yrkande 9 och MJ422 (v) yrkande 8 har

utskottet tidigare uttalat (se bet. 1999/2000:MJU12)

att det inte finns några lagliga möjligheter att i

Sverige införa ett allmänt moratorium eller förbud

mot att odla genetiskt modifierade organismer. För

närvarande prövas användningen av genetiskt

modifierade organismer från fall till fall, och

tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och

förbud som behövs i enskilda fall för att motverka

bl.a. hälso- och miljöskador. Enligt vad utskottet

erfarit intar Sverige en stor restriktivitet vid

bedömningen av genetiskt modifierade organismer. Med

det anförda avstyrker utskottet berörda

motionsyrkanden.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Miljömärkning av fiske m.m. (punkt 4)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ302 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:MJ302 yrkande 6 och 2001/02:MJ370

yrkande 8.

Ställningstagande

Fisket runt Sveriges kuster och på svenskt vatten är

i dag inte långsiktigt hållbart. Bestånden av ett

flertal fiskarter har kraftigt minskat eller

kraftigt förändrats till sin sammansättning. I vissa

fall är det ett resultat av en kombination av

överfiske och negativ miljöpåverkan. Det finns olika

miljömärkningar för de flesta produktslag i dag.

KRAV-märkt mat blir allt vanligare i affärerna och

Bra miljöval finns för alltfler produkter. Tyvärr är

fiskprodukter ett område där konsumentmakten i dag

inte är tillräckligt stor. Ett sätt att stärka

konsumentmakten och göra det möjligt att välja fisk

som man vet har fiskats med hållbara metoder vore

att införa en märkning av sådan fisk. Kriterierna

skulle kunna innefatta fiskemetoder, transport,

lagring och krav på att fisken är fångad på ställen

där kvoterna är satta med utgångspunkt från vad som

är långsiktigt hållbart. En sådan märkning skulle

inte bara vara positiv ur ett konsumentperspektiv

utan också möjliggöra för de fiskare som använder

hållbara metoder att få ut ett större värde för sina

produkter. En sådan märkning bör tas fram i

samverkan med miljöorganisationer och

fiskerinäringen. Vad som anförs i motion MJ302

yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

2. Dioxinhalter i fisk (punkt 5)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ370 yrkande 14 och

2001/02:MJ422 yrkande 7.

Ställningstagande

Föroreningar och miljögifter är ett fortsatt

allvarligt hot både mot den marina miljön i stort

och mot konsumenterna av fiskprodukter. Glädjande

minskningar av vissa miljögifter har skett, men

fortfarande kvarstår restriktioner för konsumtionen

av vissa fiskarter, särskilt från Östersjön. På

senare tid har halterna av dioxin i fisk från

Östersjön uppmärksammats. Den viktigaste åtgärden i

arbetet med att begränsa dioxinhalterna är

självklart begränsandet av utsläppen i de mest

påverkade områdena. Dessutom är det viktigt att

snabbt sätta i gång omfattande provtagningsprogram.

Eftersom dioxinhalterna i samma bestånd skiljer sig

starkt mellan kön och åldrar kan en möjlighet i

vissa fall vara att godkänna vissa fiskar som har

lägre halter. Gränsvärdet för dioxin måste baseras

på vetenskapliga faktum, och det måste finnas

mätmetoder som är säkra och tillförlitliga. Även om

ett förbud mot fiske av Östersjöfisk drabbar den

svenska fiskenäringen hårt får inte näringsintressen

överordnas människors eventuella negativa

hälsopåverkan i beslut om gränsvärden för dioxin i

livsmedel. Vad som anförts i motionerna MJ370

yrkande 14 och MJ422 yrkande 7 bör ges regeringen

till känna.

3. Märkning av produkter innehållande GMO

(punkt 6)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ518 yrkande 10 och avslår

motionerna 2001/02:MJ434 yrkande 1, 2001/02:MJ498

delvis, 2001/02:MJ515 yrkande 13, 2001/02:MJ518

yrkande 11 och 2001/02:MJ528 yrkande 2.

Ställningstagande

Märkning av genmanipulerade livsmedel skall göras

obligatorisk och kopplas till spårbarhetskriterier.

Märkningen skall gälla alla livsmedel som innehåller

genmanipulerade beståndsdelar. Ett tröskelvärde på 1

% för oavsiktlig kontaminering med GMO är inte

acceptabelt. Därmed ansluter vi oss till förslaget i

motion MJ518 yrkande 10 om märkning av alla

genmanipulerade livsmedel.

4. Märkning av produkter innehållande GMO

(punkt 6)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ518 yrkandena 10 och 11

och avslår motionerna 2001/02:MJ434 yrkande 1,

2001/02:MJ498 delvis, 2001/02:MJ515 yrkande 13 och

2001/02:MJ528 yrkande 2.

Ställningstagande

Konsumenternas oro vad gäller genmanipulerade

livsmedel måste tas på allvar. Märkning av

genmanipulerade livsmedel skall göras obligatorisk

och kopplas till spårbarhetskriterier. Märkningen

skall gälla alla livsmedel som innehåller

genmanipulerade beståndsdelar. Trots ett flertal

indikationer på att omärkta produkter innehållande

genmanipulerade beståndsdelar säljs i våra

livsmedelsbutiker, tycks ingen ta ansvar för detta.

Kommunerna har i dag det formella ansvaret för

kontroll. Om kommunerna inte har möjlighet att

genomföra dessa kontroller bör ansvaret lyftas över

till annan instans. Regeringen bör därför låta

snabbutreda bristerna i kontrollen av märkning av

genmanipulerade livsmedel. Vad som anförts i motion

MJ518 yrkandena 10 och 11 bör ges regeringen till

känna.

5. En gemensam livsmedelsmyndighet (punkt 8)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ219 yrkandena 3 och 4

samt avslår motionerna 2001/02:MJ526 yrkandena 7 och

8 samt 2001/02:U301 yrkandena 46 och 47.

Ställningstagande

En gemensam marknad kräver gemensamma regler,

gemensamma kontroller och, om reglerna inte följs,

ett gemensamt sanktionssystem. Livsmedelskontrollen

kan mot bakgrund av detta inte enbart ske på

nationell nivå. En livsmedelsmyndighet växer nu fram

på EU-nivå, men denna myndighet saknar ett

helhetsgrepp. Den föreslagna myndigheten lever helt

enkelt inte upp till de behov som finns för att

säkerställa konsumenternas såväl som producenternas

intressen. Den gemensamma myndigheten behöver få

befogenheter att ingripa mot de länder som inte

sköter sin livsmedelskontroll. EU:s

livsmedelsmyndighet måste också bedriva sitt uppdrag

i nära samarbete med EU:s veterinärbyrå och EG-

kommissionen. På detta sätt kan rådgivning,

riskbedömning, riskhantering och sanktioner hanteras

inom ramen för gällande regelverk och ge en

någorlunda likvärdig livsmedelssäkerhet i hela EU.

Jag föreslår därför att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i motion MJ219

yrkandena 3 och 4.

6. En gemensam livsmedelsmyndighet (punkt 8)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ526 yrkandena 7 och 8

samt 2001/02:U301 yrkandena 46 och 47 samt avslår

motion 2001/02:MJ219 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Målet bör vara att utforma en gemensam europeisk

livsmedelspolitik som gör det möjligt för människor

att känna trygghet med vad de äter - oavsett var de

befinner sig. En gemensam europeisk

livsmedelspolitik är nödvändig för att vi effektivt

skall kunna ta itu med dessa problem. Ett strikt och

fullständigt säkerhetssystem måste vara lika för

alla producenter i alla led i livsmedelskedjan inom

hela unionen. Om alla får samma basförutsättningar

uppstår inga handelshinder eller skillnader i

konkurrenskraft mellan företagen. EU behöver ett

gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel men

efterlevnaden av kontrollen skall ske lokalt,

regionalt och nationellt. För att kunna garantera

att den nationella kontrollen alltid fyller de

uppställda kraven måste det ske en kontroll av

kontrollanterna. Därför behövs det en europeisk

livsmedelsmyndighet som skall kunna göra "flygande"

kontroller och kunna agera inom ett medlemsland,

både för att kontrollera livsmedelssäkerheten i sig

och för att kontrollera hur den nationella

myndigheten sköter sina åligganden. I de fall när

ett problem uppstår i ett land och landets egna

myndigheter saknar förmåga eller vilja att ta i tu

med problemet måste EU:s livsmedelsmyndighet ha

juridisk rätt att ingripa, och den bör ges möjlighet

att föreslå kommissionen vilka sanktioner som bör

tillgripas vid en överträdelse av reglerna. Detta

bör ges regeringen till känna.

7. Lokalisering av livsmedelsmyndigheten

(punkt 9)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Lars

Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ520 yrkande 20 och

bifaller delvis motion 2001/02:MJ213.

Ställningstagande

Sverige har en god livsmedelskontroll och sträng

djurskyddslag. Dessutom har vi förskonats från både

BSE (s.k. galna ko-sjukan) och mul- och klövsjukan.

Vi anser därför att Sverige lämpar sig väl som

värdland för en livsmedelsmyndighet på

gemenskapsnivå. Detta bör ges regeringen till känna.

8. Småskalig livsmedelsproduktion (punkt 10)

av Göte Jonsson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ237 yrkandena 3 och

4, 2001/02:MJ343 yrkande 8 och 2001/02:MJ371 samt

avslår motionerna 2001/02:MJ219 yrkandena 10-13 och

2001/02:N27 yrkande 9.

Ställningstagande

I vårt land är det alltfler som producerar och

förädlar livsmedel småskaligt. Andelen småskaligt

producerade livsmedel ökar på marknaden, och fler

konsumenter vill ha det som är lokalt producerat.

Reglerna för den småskaliga livsmedelshanteringen

måste dock ses över. Dagens regelsystem med

kommunala försäljningstillstånd i vissa fall för

varje enskild kommun hämmar möjligheten till

utveckling. Reglerna bör ändras så att det räcker

med ett tillstånd för försäljning inom hela landet.

Reglerna bör anpassas så att de passar det lilla

företaget. Vad gäller ekologisk odling finns det

ingen entydig forskning som bekräftar att denna är

mer miljövänlig eller ger bättre livsmedel än

konventionellt jordbruk. Därför måste det vara

marknaden som avgör huruvida produktionen skall ske

inom ramen för ekologisk eller konventionell odling.

Därmed ansluter vi oss till synpunkterna i

motionerna MJ237 yrkandena 3 och 4, MJ343 yrkande 8

och MJ371.

9. Småskalig livsmedelsproduktion (punkt 10)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ219 yrkandena 10-13

och 2001/02:N27 yrkande 9 samt avslår motionerna

2001/02:

MJ237 yrkandena 3 och 4, 2001/02:MJ343 yrkande 8 och

2001/02:MJ371.

Ställningstagande

Det växer fram ett allt större intresse för att köpa

lokalproducerade livsmedel. Det viktigaste skälet

för detta är troligen viljan att köpa mat från

producenter man känner till samt miljöaspekterna med

minskade transporter. Det är därför nödvändigt med

en lagstiftning som inte diskriminerar denna form av

livsmedelsproduktion. För att möjliggöra en ökad

andel av lokalproducerade livsmedel bör ett program

för gårdsbaserad livsmedelsförädling inrättas. Den

småskaliga livsmedelsproduktionen och

livsmedelsförädlingen måste dessutom få ökade

möjligheter till forskning och utveckling. Därför

bör en fond för detta ändamål inrättas. Vidare är

det nödvändigt att banden mellan konsumenter och

producenter stärks genom ett utvecklat samarbete, så

att förtroendet för livsmedelsproduktionen ökar.

Slutligen bör upphandlingsreglerna ändras så att den

som i skolan eller på servicehuset vill äta lokalt

producerad mat skall ges möjlighet att göra det.

Därmed ansluter vi oss till synpunkterna i

motionerna MJ219 yrkandena 10-13 och N27 yrkande 9.

10. Mobila slakterier (punkt 11)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ301 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:MJ338 yrkande 19, 2001/02:MJ429

och 2001/02:MJ518 yrkande 13.

Ställningstagande

I Sverige har vi höga ambitioner när det gället

djurskyddet. Tyvärr är det inte alltid vi lever upp

till dem. Svenska slakterier har visat sig inte alls

hålla den standard som vi önskar att de skulle ha.

Ett sätt att komma bort från dagens

slakterihantering är att i stället skapa goda

förutsättningar för småskaliga slakterier och mobila

slakterier. Detta skulle kunna innebära en avsevärt

bättre situation för djuren vid slakt. Det skulle

dessutom innebära kortare transporter, vilket också

är positivt ur djurskyddssynpunkt. Detta bör ges

regeringen till känna.

11. Djurskyddstillsyn vid slakterier (punkt 12)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ301 yrkandena 2 och 3

samt avslår motion 2001/02:MJ301 yrkande 1.

Ställningstagande

Besiktningsveterinärerna på slakterierna bör

självklart också ha ett ansvar att anmäla

missförhållanden och brott mot djurskyddslagen. Det

är oroväckande att besiktningsveterinärerna inte har

tagit detta ansvar utan alltför ofta accepterat den

kultur som råder på slakterierna och som innebär att

djurskyddslagen inte efterlevs. Livsmedelsverket

borde ta ett ansvar för att besiktningsveterinärerna

följer upp och anmäler brott mot djurskyddslagen.

Regeringen bör ge Livsmedelsverket detta uppdrag.

Det är även nödvändigt att införa en ökad öppenhet

på slakterierna. För att garantera möjligheten till

insyn i slakteriernas verksamhet bör regeringen se

över möjligheten att reglera öppenheten på

slakterierna. Vad som anförs i motion MJ301

yrkandena 2och 3 bör ges regeringen till känna.

12. Livsmedelsproduktionens miljö- och

hälsoeffekter m.m. (punkt 14)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ422 yrkande 9.

Ställningstagande

Samhällskostnaderna för de kostrelaterade

sjukdomarna är svåra att räkna ut. Enbart sjukvård

och sjukfrånvaro orsakad av övervikt beräknas till 6

miljarder kronor per år. Sjukvårdskostnader för

vuxendiabetes beräknades nyligen till 7 miljarder

kronor per år. Åtgärder har vidtagits på en mängd

områden när det gäller att begränsa

kemikalieanvändning och frigörelsen av tungmetaller

i kretsloppet. Behov finns dock av en studie över

relationen mellan kost, hälsa och miljö.

Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att se över

sambanden mellan livsmedelsproduktionens och

livsmedelshanteringens effekter på den slutliga

produktens miljö- och hälsopåverkan samt hur vi i

detta sammanhang kan motverka de negativa

hälsoeffekterna. Därmed ansluter vi oss till

synpunkterna och förslagen i motion MJ422 yrkande 9.

13. Livsmedelskontroll m.m. (punkt 15)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ219 yrkandena 5 och 7.

Ställningstagande

Att kontrollera att de livsmedel som finns på

marknaden är säkra för konsumenterna är mycket

viktigt. I tider då livsmedelsmarknaden blir alltmer

internationell är det viktigt att Sverige driver på

för att andra länder skall sköta sin

livsmedelskontroll på ett bra sätt. Bristande

kontroll kan drabba konsumenterna i såväl berörda

länder som i Sverige då vi årligen importerar stora

mängder livsmedel. Berörda svenska myndigheter,

främst Livsmedelsverket, bör därför få ökade

resurser för att göra fler stickprovskontroller. I

spåren av BSE-krisen (galna ko-sjukan) har EU infört

nya bestämmelser gällande ursprungsmärkning av

nötkött. I Sverige ligger ansvaret för kontrollen av

spårbarhet tillbaka till slakteri och enskilda djur

på Livsmedelsverket. Centerpartiet anser att det

vore angeläget med ett tillsynsprojekt med syfte att

kontrollera sambandet mellan köttbiten i disken och

det enskilda djuret eller djurgruppen.

Livsmedelsverket bör ges i uppdrag att genomföra ett

sådant tillsynsprojekt av nötköttskontrollen. Därmed

ansluter jag mig till vad som anförs i motion MJ219

yrkandena 5 och 7.

14. Livsmedelstillsynens organisation

(punkt 16)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ219 yrkande 8 och avslår

motionerna 2001/02:MJ272 och 2001/02:MJ497.

Ställningstagande

Livsmedelsverket har i Rapport 9-2000 föreslagit att

livsmedelstillsynen skall förstatligas. Redan förra

året ville Centerpartiet att riksdagen skulle avvisa

detta förslag. Så blev inte fallet. Vi ser flera

tungt vägande och viktiga skäl till att inte

förstatliga livsmedelstillsynen. Ett förstatligande

skulle försämra kontakterna mellan tillsynsmyndighet

och näringsidkare och andra, som

tillsynsmyndigheterna kontrollerar. En sådan

utveckling är inte till gagn för livsmedelstillsynen

och därmed inte till gagn för konsumenterna. Vad som

anförts om att behålla livsmedelstillsyn på kommunal

nivå bör ges regeringen till känna.

15. Livsmedelstillsynens organisation

(punkt 16)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ272 och avslår motionerna

2001/02:MJ219 yrkande 8 och 2001/02:MJ497.

Ställningstagande

Regeln vid tillsyn av landets myndigheter är att

tillsynen skall finansieras av den som får tillsyn.

Besluten om storleken på avgiften vid kommunal

tillsyn tas av kommunfullmäktige, och man strävar

efter full kostnadstäckning. För livsmedelstillsynen

är det annorlunda. Där är det kommunen som utför

tillsynen men Livsmedelsverket som bestämmer

avgiften. Gällande avgifter har legat stilla sedan

år 1994. Det här är otidsenligt i ett samhälle där

andra tillsynsavgifter förändrats och där den

allmänna uppfattningen är att förorenaren betalar,

det vill säga den som är föremål för tillsyn. För

tillsyn enligt miljöbalken fastställer kommunerna

själva årligen avgifternas storlek. Det leder till

en mycket högre avgiftsfinansiering och därmed

möjlighet att öka tillsyns- resurserna. Miljöbalkens

införande ledde till att antalet inspektörer ökade

kraftigt i kommunerna. En stor del av den ökningen

betalas genom ökade avgifter. Om tillsynsavgiften

för livsmedelstillsynen hanterades på samma sätt

skulle en motsvarande utveckling kunna ske på detta

område. Därmed ansluter jag mig till synpunkterna i

motion MJ272.

16. Livsmedelsforskning (punkt 18)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02MJ433 yrkande 1 och avslår

motionerna 2001/02:MJ368 och 2001/02:MJ433 yrkande

2.

Ställningstagande

Livsmedelsnäringen genomgår för närvarande stora

förändringar. Det gäller såväl nationellt som

internationellt. Behovet av mera livsmedelsforskning

är tydligt. I Sverige har förändringsprocessen

blivit accentuerad av medlemskapet i EU, som

förändrat den svenska livsmedelsmarknaden från en

nationellt skyddad marknad till en marknad där

näringens företag befinner sig i internationell

konkurrens. Detta innebär krav på företagen att

utveckla särpräglade produkter med höga

förädlingsvärden. Detta kan åstadkommas dels genom

att produktutveckling marknadsorienteras, dels genom

utvecklingen av ny teknik, design och marknadsföring

så att de nya produkterna tillgodoser specifika

kundgruppers behov. Förutom denna

marknadsorientering av produkterna krävs av

företagen att de på ett bättre sätt utnyttjar teknik

för informationsöverföring och informationsutbyte

samt tar vara på de tekniska möjligheter som är

under stark utveckling vad gäller

marknadskommunikation, förpackningar och logistik.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

17. Ekologiska livsmedel m.m. (punkt 19)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ515 yrkande 11 och avslår

motionerna 2001/02:MJ515 yrkande 4 och 2001/02:MJ526

yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt uppgifter publicerade av Ekologiska

lantbrukarna driver det svenska livsmedelsverket i

internationella sammanhang en linje om

livsmedelstillsatser i ekologiska förädlade

produkter som inte är förankrad hos den svenska

ekologiska branschen eller hos KRAV. Vi anser att

regeringen öppet skall redovisa sin ståndpunkt vad

gäller tillsatser i ekologiska livsmedel och att

denna ståndpunkt bör vara att sådana tillsatser

skall minimeras i enlighet med strävan från de

ekologiska organisationerna. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

18. Ekologiska livsmedel m.m. (punkt 19)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ526 yrkande 10 och avslår

motion 2001/02:MJ515 yrkandena 4 och 11.

Ställningstagande

Inom EU har det länge funnits en bestämmelse om

konsumentskydd. Amsterdamfördraget har bidragit till

att konsumentpolitiken blivit ett eget självständigt

politikområde inom EU. Det innebär att all

verksamhet och politik som skall utformas och

genomföras inom EU måste ta hänsyn till

konsumenternas önskemål och behov. Ett stort problem

är dock att producentintresset alltför ofta

tilldelas större vikt än konsumentintresset. Detta

gäller särskilt inom jordbrukspolitiken. Den

kraftigt specialiserade jordbruksproduktionen i

Europa har medfört negativa effekter på miljön och i

några fall äventyrat människors hälsa. Metoderna har

också rest allvarliga etiska frågor om förhållandet

mellan människa och djur. Sverige bör verka för att

konsumentintresset får större vikt i förhållande

till producentintresset i EU-samarbetet. Det anförda

bör ges regeringen till känna.

19. Ekologiska livsmedel m.m. (punkt 19)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:MJ515 yrkandena 4 och 11

samt avslår motion 2001/02:MJ526 yrkande 10.

Ställningstagande

I budgetförhandlingarna inför 2002 överenskoms att

10 miljoner kronor extra per år skulle satsas på

konsumentområdet åren 2002-2004. Miljöpartiet har

förutsatt att 3 miljoner kronor per år härav

avsätts för kriterieutveckling inom miljömärkning

och etisk märkning. Det är bl.a. viktigt med ett

ökat samarbete inom International Federation of

Organic Agriculture Movements, IFOAM, för att skapa

kompletterande gemensamma regelverk. Enligt

uppgifter publicerade av Ekologiska lantbrukarna

driver det svenska Livsmedelsverket i

internationella sammanhang en linje om

livsmedelstillsatser i ekologiska förädlade

produkter som inte är förankrad hos den svenska

ekologiska branschen eller hos KRAV. Miljöpartiet de

gröna anser att regeringen öppet skall redovisa sin

ståndpunkt vad gäller tillsatser i ekologiska

livsmedel och att denna ståndpunkt bör vara att

sådana tillsatser skall minimeras i enlighet med

strävan från de ekologiska organisationerna. Därmed

ansluter jag mig till vad som anförts i motion MJ515

yrkandena 4 och 11.

20. Genteknik (punkt 21)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ418 yrkandena 6 och

7, 2001/02:MJ443 yrkandena 1-3, 2001/02:So635

yrkande 3 samt avslår motionerna 2001/02:MJ498

delvis och 2001/02:MJ528 yrkande 5.

Ställningstagande

I den senaste forskningspolitiska propositionen

uttalas att det finns ett stort behov av forskning

om ekologiska risker med frisläppande av GMO, bl.a.

gavs ett förslag till ett nationellt

riskforskningsprogram. Ett sådant nationellt program

bör genomföras. Därför bör VINNOVA och FORMAS, i

avvaktan på ett riskforskningsprogram, uppmanas att

initiera riskforskning inom ramen för ordinarie

anslag. Vad gäller stamcellsforskning är den viktig

att bejaka, men det är nödvändigt att denna

forskning är fristående vad gäller risker och

biverkningar. Därutöver finns det behov av att

klarlägga eventuella hälsoeffekter kopplade till

konsumtion av genmodifierade livsmedel. Sådan

forskning kan ske genom samarbete mellan svenska

universitet och Livsmedelsverket. Vad gäller

genmanipulation av djur inom livsmedelsproduktionen

skall sådan inte vara tillåten. Inte heller import

av sådana djur eller import av djur som behandlats

med med tillväxthormoner eller antibiotika i

tillväxtsyfte. Genmanipulation av djur skall endast

i undantagsfall tillåtas för medicinsk forskning.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

21. Moratorium (punkt 22)

av Jonas Ringqvist (v), Kjell-Erik Karlsson (v)

och Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:MJ422 yrkande 8,

2001/02:MJ515 yrkande 12 och 2001/02:MJ518 yrkande

9.

Ställningstagande

Osäkerheten kring GMO är alltför stor för att

riskera vår mat och vår miljö. För att hinna få fram

bättre vetenskapliga underlag för att bedöma

riskerna på både kort och lång sikt samt för att ge

mer tid för utformning av system för övervakning av

genetiska utsläpp bör ett femårigt moratorium för

all kommersiell utsättning av GMO-grödor införas.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Märkning av produkter innehållande GMO

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av

genteknik är inte tillräcklig. Kristdemokraterna har

konsekvent argumenterat för den s.k.

försiktighetsprincipen i EU:s politik vad gäller

genmodifierade organismer. Det är angeläget att

genforskningens stora potential för medicinska,

livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte

motverkas. Men samtidigt åligger det den politiska

makten, på såväl nationell som europeisk nivå, att i

möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och

okända konsekvenser av denna utveckling. Det finns

en stor risk att genmodifierade växter sprider sina

anlag till närbesläktade arter och stör ekosystemet.

Allergiker kan drabbas om en gen från det allergena

ämnet återfinns i en vara som vanligtvis inte

framkallar allergiska reaktioner. Eftersom riskerna

med GMO (genmodifierade organismer) ännu är okända

måste de producenter som använder GMO i sina

produkter tydligt informera om detta.

2. Mobila slakterier

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G

Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Per-Samuel

Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Lars

Lindblad (m).

Vi anser att det är angeläget att främja småskalig

verksamhet inom livsmedelsområdet. Det kan gälla

såväl slakt som förädling och saluföring av

livsmedel. Sådan småskalighet kan vara en positivt

bidragande faktor när det gäller produktutveckling

inom sektorn. Det kan också vara bra sett ur ett

konsumentperspektiv. Användandet av mobila

slakterier kan också vara en viktig faktor i detta

sammanhang, inte minst i glesbygder. Det underlättar

också när det gäller att minska antalet långa

transporter av levande djur. Vi förutsätter att

regeringen behandlar denna fråga på ett positivt

sätt när pågående beredningsarbete är avslutat, och

att riksdagen då på nytt får ta ställning i frågan.

3. Salmonella

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och

Eskil Erlandsson (c).

I Sverige har vi lyckats nedbringa förekomsten av

salmonella till ett minimum. Det har krävt enorma

insatser av bönderna, bl.a. en kraftig utslaktning.

Ute på kontinenten ser situationen annorlunda ut.

Salmonella förekommer i rikliga mängder, och

majoriteten av de fall som rapporteras i Sverige har

smittats utomlands. Ansvaret för att

salmonellasmittat kött inte når fram till

konsumenterna ligger i sista hand på kommunerna.

Genom tillsyn och provtagningar skall konsumentens

säkerhet garanteras. Det är därför mycket viktigt

att kommunerna får tillräckliga resurser. Under

vissa förutsättningar kan vi även göra

stickprovskontroller vid våra gränser.

Salmonellasmitta är ett problem som vi måste hantera

på EU-nivå. Det är ett oeftergivligt krav att EU

engagerar sig i detta allvarliga hälsoproblem. Vi

anser att regeringen bör höja ambitionsnivån för

arbetet i EU med att minska riskerna för salmonella.

Under lång tid har svenska staten investerat mycket

i att förebygga, kontrollera och bekämpa inhemska

djursjukdomar och zoonoser. I och med dessa

djurhälsoprogram har den direkta bekämpningen vid

akuta sjukdomsutbrott på sikt kunnat hållas nere.

Därmed har också statens långsiktiga kostnader

kunnat hållas nere eftersom djurägarna har lagbunden

rätt till ersättningar vid sådana utbrott. Dessa

uppbyggda kontroll- och bekämpningsprogram är

grunden i den svenska modellen för god djurhållning

och livsmedelssäkerhet. Under ordförandeskapet drev

Sverige den förebyggande och proaktiva linjen. Det

finns såväl djurskydds- som folkhälsoaspekter! I

djurskyddslagstiftningen är djurhälsa en viktig del.

Våra djur skall skyddas mot lidande och sjukdom. Ju

högre smittryck i djurpopulationen, desto större

användning av läkemedel (antibiotika).

Resistensproblem ökar i alla led: djur, livsmedel

och människor. Därför anser vi det oacceptabelt att

majoriteten i riksdagen beslutat om neddragning av

resurser beträffande anslaget 42:5 Bekämpande av

smittsamma husdjurssjukdomar.

4. Genteknik

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Det är varken möjligt eller önskvärt att kräva ett

totalstopp för nya GMO-produkter men lagstiftningen

måste garantera en tillräckligt säker hantering.

Kristdemokraterna anser att det i lagstiftning och

förordningar skall finnas föreskrifter om etisk

prövning, nyttoprövning, samhällsekonomisk

lönsamhet, skadestånd och patent på liv. Den

tidigare gentekniklagen var för svag beträffande

dessa punkter. Som utskottet påpekar, upphörde

gentekniklagen att gälla när miljöbalken trädde i

kraft den 1 januari 1999. Miljöbalken innehåller i

13 kap. regler för gentekniken. Mer utförliga

föreskrifter finns bl.a. i en förordning, jämngammal

med den tidigare gentekniklagen. Frågan om patent på

liv berör även andra lagregleringsområden. Nuvarande

lagreglering kring genteknik garanterar inte en

tillräckligt säker hantering av GMO-produkter.

Arbete pågår att uppnå större säkerhet i denna

hantering. Kristdemokraterna kommer att noga följa

frågan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:MJ213 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en EU-myndighet för

livsmedel bör förläggas till Sverige och Uppsala.

2001/02:MJ219 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

konsekvent märkning av livsmedel avseende

produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten

av genmodifierade produkter, antibiotika,

hormoner, bestrålning, färgämnen och andra

tillsatser.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

nationell kommitté kring hur konsumenterna skall

kunna tillförsäkras rätten att välja säkra och

sunda livsmedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

livsmedelsmyndighet på EU-nivå med befogenheter

och helhetsgrepp.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

livsmedelsmyndighet måste bedriva sitt uppdrag i

nära samarbete med EU:s veterinärbyrå och EG-

kommissionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade resurser

till berörda svenska myndigheter, främst

Livsmedelsverket, för att göra fler

stickprovskontroller.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

höja ambitionsnivån för arbetet i EU med att

minska riskerna för salmonella.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Livsmedelsverket bör ges i uppdrag att genomföra

ett tillsynsprojekt av nötköttskontrollen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att behålla

livsmedelstillsynen på kommunal nivå.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta ett

program för gårdsbaserad livsmedelsförädling.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta en

fond för forskning och utveckling av småskalig

livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka banden

mellan konsumenter och producenter.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av lokal

upphandling av livsmedel.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hanteringen av

funktionella livsmedel måste ske på ett sådant

sätt att konsumenterna kan köpa produkterna även

under den tid de flyttas mellan olika klasser.

2001/02:MJ237 av Anne-Katrine Dunker och Ola Sundell

(m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

livsmedelshanteringen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regelförändringar

för småföretag.

2001/02:MJ272 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsynsavgifter för

livsmedelstillsynen.

2001/02:MJ301 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

djurskyddstillsynen av slakterier.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Livsmedelsverkets

och besiktningsveterinärernas ansvar att följa upp

och anmäla brott mot djurskyddslagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall se över möjligheten

att reglera öppenheten på slakterierna för att

garantera möjligheten till insyn i slakteriernas

verksamhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall verka för goda förutsättningar för

småskaliga slakterier och mobila slakterier.

2001/02:MJ302 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att främja miljömärkt fiske och

fiskeprodukter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ta initiativ till miljömärkningssystem

av fiske och fiskprodukter inom EU.

2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förenkla

regelverket för mobila slakterier.

2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om småskalig

livsmedelsproduktion.

2001/02:MJ368 av Anders Karlsson och Ronny Olander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en etablering av ett

livsmedelsforskningsinstitut i Kävlinge.

2001/02:MJ370 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige inom EU verkar för att

utformandet av miljömärkningssystemet för fisk

stimuleras.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att gränsvärdet för dioxin måste baseras på

vetenskapliga faktum och att mätmetoder måste vara

säkra och tillförlitliga.

2001/02:MJ371 av Per-Samuel Nisser och Ingvar

Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om småskalig

livsmedelsproduktion.

2001/02:MJ418 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud mot

genmanipulation av djur i livsmedelsindustrin.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om import av djur som

är genmanipulerade eller har behandlats med

tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte.

2001/02:MJ422 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen att

näringsintressen inte skall överordnas människors

eventuella negativa hälsopåverkan i beslut om

gränsvärden för dioxin i livsmedel.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ett femårigt moratorium för utsättning

av GMO-grödor bör införas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag

att se över sambanden mellan

livsmedelsproduktionens och livsmedelshanteringens

effekter på den slutliga produktens miljö- och

hälsopåverkan samt hur vi i detta sammanhang kan

motverka de negativa hälsoeffekterna.

2001/02:MJ429 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen

anförs om ett nytt regelverk för gårdsslakterierna.

2001/02:MJ433 av Lars Lindblad m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en satsning på

ökad livsmedelsforskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lokalisering av

en livsmedelsforskningssatsning till Skåne.

2001/02:MJ434 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om märkning av alla

livsmedel som härstammar från genmodifierade

produkter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

försiktighetsprincipen skall gälla för livsmedel,

dvs. producenten skall kunna bevisa att mat som

säljs är ofarlig.

2001/02:MJ443 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om föranstaltandet av

ett nationellt program för riskforskning om

genteknik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Vinnova och

FORMAS bör uppmanas att snarast initiera

satsningar på riskforskning kring GMO inom ramen

för befintliga medel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om framtagning av

testmetoder för t.ex. detektering av förekomsten

av GMO i livsmedel.

2001/02:MJ475 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om krav på ursprungsmärkning

av alla saluförda köttprodukter.

2001/02:MJ496 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förbättrad märkning av

livsmedel och konsumenternas möjligheter att välja

säkra livsmedel.

2001/02:MJ497 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att förändra den

föråldrade och uppsplittrade myndighetsstrukturen i

syfte att modernisera och effektivisera

livsmedelskontrollen.

2001/02:MJ498 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om riskforskningens

finansiering samt konsumenternas rätt till

innehållsdeklarerade livsmedel.

2001/02:MJ515 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av såväl

nationell som internationell regelutveckling för

ekologiska produkter.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsatser i

ekologiska livsmedel.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett moratorium för

genetiskt modifierade organismer.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om märkning och

kontroll av produkter som innehåller genetiskt

modifierade ingredienser.

2001/02:MJ518 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

märkning av livsmedel.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om moratorium för

utplantering och försäljning av genmanipulerade

livsmedel.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om märkning av

genmanipulerade livsmedel.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bristande kontroll

i märkning av genmanipulerade livsmedel.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mobila slakterier.

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om genteknik.

2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konsumentintresset

inom livsmedelsområdet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den europeiska

livsmedelsmyndigheten placeras i Sverige.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

tillsätter en utredning om möjligheterna att

ursprungsmärka även annat kött än nötkött.

2001/02:MJ526 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett europeiskt

kontrollsystem för livsmedelssäkerhet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en europeisk

livsmedelsmyndighet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om märkning av

importerat hormonkött.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att konsumentintresset får större vikt i

förhållande till producentansvaret i EU-

samarbetet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

konsumentinformation och märkning.

2001/02:MJ528 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

substitutionsprincipen och GMO (genmodifierade

organismer).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om märkning av

livsmedel.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utveckling av

gentekniklagen.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

ta initiativ till ett samlat program för en ökad

småskalig livsmedelsproduktion i samråd med

företrädare från hushållningssällskap,

lantbrukarnas organisationer och regionala

företrädare.

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strikt

tillämpning av försiktighetsprincipen i fråga om

genmodifierade organismer.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en gemensam

europeisk livsmedelspolitik.

47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en europeisk

livsmedelsmyndighet.

2001/02:So635 av Gudrun Lindvall (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kloning av djur.