Bet. 2001/02:MJU8

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU8

Ändrad ordning för utdömande av vite enligtmiljöbalken m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 2001/02:65

Ändrad ordning för utdömande av vite enligt

miljöbalken m.m. och 4 följdmotioner samt 53

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001.

I propositionen lämnas förslag om ändringar i

miljöbalken, ändringar som framför allt syftar till

att förenkla och förtydliga balkens processuella

bestämmelser. Den viktigaste förändringen är att

talan om utdömande av vite fortsättningsvis föreslås

ske enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen

(1971:291) i stället för som nu enligt

bestämmelserna i rättegångsbalken. Härutöver

föreslår regeringen bl.a. en skyldighet för

tillsynsmyndigheter att fortlöpande kontrollera om

beslutade villkor är tillräckliga och att påkalla

omprövning om myndigheten finner att villkoren måste

ändras eller omprövas. Som en följd av detta

föreslås att kommuner – när de övertagit tillsynen

från länsstyrelsen över tillståndspliktig verksamhet

– ges rätt att ansöka om återkallelse av tillstånd

eller omprövning av tillstånd eller villkor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås.

I betänkandet finns 22 reservationer och 11

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Små företags situation m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ225,

2001/02:MJ296 yrkande 5, 2001/02:MJ341 yrkandena

3 och 4 samt 2001/02:MJ469.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

2. Markavvattning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ339 yrkande

15.

Reservation 4 (c)

3. Reformering av miljöbalken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ384.

4. Certifierade företag

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ452 yrkande

3.

Reservation 5 (m)

5. Infrastrukturutbyggnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ444 yrkande

1.

6. Prövningsavgift

Riksdagen avslår motion 2001/02:N268 yrkande 2.

7. Tillsynsavgift m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ452

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ472.

Reservation 6 (m)

8. Miljösanktionsavgift

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ18,

2001/02:MJ20 och 2001/02:MJ296 yrkande 4.

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (kd)

Reservation 9 (c, fp)

9. Bindande åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ521 yrkande

15.

Reservation 10 (fp)

10. Skärpning av kraven på miljökonsekvensbeskrivningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ444 yrkande

2.

11. Parlamentarisk utredning om strandskydd

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ221 yrkande

2.

12. Översyn av bestämmelserna om strandskydd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ208,

2001/02:MJ320 och 2001/02:MJ488.

13. Generellt strandskydd m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ215,

2001/02:MJ247, 2001/02: MJ391, 2001/02:MJ483,

2001/02:Sk433 yrkande 8, 2001/02:Bo216 yrkande 5

och 2001/02:Bo318 yrkande 12.

Reservation 11 (m)

14. Strandskyddet på lokal nivå m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ220

yrkande 7, 2001/02:MJ221 yrkande 1,

2001/02:MJ243, 2001/02:MJ366, 2001/02:MJ387,

2001/02: MJ492, 2001/02:Bo244 yrkande 7 och

2001/02:Bo325 yrkande 22.

Reservation 12 (m, c)

Reservation 13 (kd)

15. Ersättning vid inskränkning av ägande- och förfoganderätt m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ205

yrkande 2, 2001/02:MJ343 yrkande 6 och

2001/02:MJ419 yrkande 7.

Reservation 14 (m, kd, c, fp)

16. Miljödomstolarnas sammansättning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ317.

Reservation 15 (mp)

17. Ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 20 kap. 3 §.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:65

punkt 1 i denna del samt avslår motionerna

2001/02:MJ17 och 2001/02:MJ19 yrkande 1.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (kd)

18. Lag om ändring i miljöbalken

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken, i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, med

den ändringen att 31 kap. 31 § andra stycket

sista meningen erhåller följande lydelse:

Om det finns särskilda skäl får ersättningen

räknas av mot ersättning som kan komma att lämnas

enligt 4 § första stycket eller 8 §.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:65

punkt 1 i denna del.

19. Lag om frivillig miljöledning och miljörevision

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994: 1596) om frivillig

miljöstyrning och miljörevision. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:65 punkt 2.

20. Miljöbrott m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ285

yrkande 2, 2001/02:MJ401 samt 2001/02:Ju237

yrkandena 27 och 28.

Reservation 18 (v, mp)

Reservation 19 (c)

21. Åtalsärenden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ296 yrkande

2.

Reservation 20 (kd)

22. Miljöbrott till havs

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande

26.

Reservation 21 (c, fp)

23. Ansvarsgenombrott

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ226.

24. Husbehovstäkter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ296 yrkande

3.

Reservation 22 (m, kd, c)

25. Kompetensförsörjning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ19

yrkande 2 och 2001/02: MJ444 yrkande 4.

26. Dialog med medborgarna

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ19 yrkande

3.

27. Tillsynsverksamheten

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ296 yrkande

1.

28. Resurser till kommunerna

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 yrkande

4.

29. Auktorisation av miljökonsulter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ444 yrkande 3.

Stockholm den 12 februari 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf

Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson

(s), Kjell-Erik Karlsson (v), Per-Samuel Nisser (m),

Maria Wetterstrand (mp), Eskil Erlandsson (c),

Harald Nordlund (fp), Lars Lindblad (m), Carina

Ohlsson (s), Willy Söderdahl (v) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd).

2001/02

MJU8

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2001/02:65 föreslår regeringen att

riksdagen antar förslagen till ändringar i

miljöbalken och i lagen (1994:1596) om frivillig

miljöstyrning och miljörevision som lagts fram i

propositionen. Förslagen har utformats i samarbete

med Miljöpartiet och Vänsterpartiet och återges i

bilaga 1. Lagförslagen återges i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har 2 motioner med

totalt 8 yrkanden väckts. I detta betänkande

behandlas också 53 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 2001 om översyn av miljöbalken,

miljökvalitetsnormer, strandskydd och miljöbrott

m.m. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade den 22 december 1999 chefen

för Miljödepartementet att tillkalla en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag på nödvändiga reformer (dir. 1999:109).

Kommittén antog namnet Miljöbalkskommittén.

Kommittén överlämnade vid årsskiftet 2000/2001 ett

första delbetänkande Uppföljning av miljöbalken –

Vissa lagtekniska frågor (SOU 2000:116). Betänkandet

har remissbehandlats.

Vissa förslag i detta ärende rör deponering av

avfall. Förslagen föranleds av rådets direktiv

1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av

avfall. Förslagen grundas också på en rapport från

Naturvårdsverket, Naturvårdsverkets förslag till

författningstext för implementering av direktiv

1999/31/EG om deponering av avfall

(Naturvårdsverkets dnr 641-3277-00 Rk). Rapporten

har remissbehandlats.

I detta ärende föreslås också vissa lagändringar

som endast preciserar gällande bestämmelser om dels

vad ansökningar, domar och beslut skall innehålla,

dels vad som krävs inom ramen för myndigheternas

tillsyn. Preciseringarna har föranletts av

påpekanden från Europeiska kommissionen där det har

ifrågasatts om de nuvarande formuleringarna av de

svenska bestämmelserna är tillräckligt tydliga.

Slutligen föreslås också några ändringar i fråga om

hänvisningar till EG-förordningar, och dessa

ändringar utgör följdändringar på grund av att nya

EG-förordningar har ersatt tidigare EG-förordningar.

Samtliga dessa förslag har beretts med

Miljööverdomstolen och Naturvårdsverket.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag om ändringar i

miljöbalken, ändringar som framför allt syftar till

att förenkla och förtydliga balkens processuella

bestämmelser. Den viktigaste förändringen är att

talan om utdömande av vite fortsättningsvis föreslås

ske enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen

(1971:291) i stället för som nu enligt

bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för vilket

strängare straff än böter inte är föreskrivet.

Dessutom föreslås ändringar som framför allt rör

miljödomstolarnas handläggning av ansökningsmål.

Flertalet av dessa ändringar syftar till att

förenkla hanteringen.

För att genomföra vissa krav i rådets direktiv om

samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa

föroreningar, dvs. det s.k. IPPC-direktivet

(direktiv 96/61/EG) och deponeringsdirektivet

(direktiv 1999/31/EG) föreslår regeringen vidare

förtydliganden av kraven på vad en tillståndsansökan

respektive en tillståndsdom skall innehålla.

Regeringen föreslår dessutom en skyldighet för

tillsynsmyndigheter att fortlöpande kontrollera om

beslutade villkor är tillräckliga och att påkalla

omprövning om myndigheten finner att villkoren måste

ändras eller omprövas. Som en följd av detta

föreslås att kommuner – när de övertagit tillsynen

från länsstyrelsen över tillståndspliktig verksamhet

– ges rätt att ansöka om återkallelse av tillstånd

eller omprövning av tillstånd eller villkor.

Därutöver lämnas i fråga om deponier förslag som rör

kostnaderna för en deponi och om skyldighet att

ställa säkerhet för fullgörande av de skyldigheter

som är förenade med deponering av avfall.

När det gäller miljökvalitetsnormer föreslås

vissa förtydliganden i fråga om åtgärdsprogrammens

innehåll. Samtidigt föreslås att regeringens

bemyndigande att meddela föreskrifter om kontroll

m.m. förtydligas.

För mål och ärenden om återkallelse av tillstånd

eller omprövning av tillstånd eller villkor för

miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet föreslås

att kravet på formaliserat förfarande med

miljökonsekvensbeskrivningar enligt 6 kap.

miljöbalken slopas. För dessa måltyper föreslås i

stället att tillståndshavaren skall tillhandahålla

den utredning som krävs och att en sådan skyldighet

får förenas med vite.

Det lämnas vidare förslag till vissa redaktionella

ändringar i fråga om områdesskydd enligt

miljöbalken. Närliggande frågor om ersättning

föreslås ändrade så att ersättning skall betalas

endast om markanvändningen i det enskilda fallet

försvåras.

Slutligen lämnas förslag som avser förverkande vid

brott. I miljöbalken införs den möjlighet som fanns

i dåvarande naturvårdslagen (1964:822), nämligen att

förverka utbrutet material vid en olaglig täkt.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

Utskottets överväganden

Miljöbalkskommitténs fortsatta

arbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående utredningsarbete motionsyrkanden om

översyn av miljöbalken (m, kd, c, v).

Motionerna

Enligt motion MJ18 (m) bör begreppen uppsåt och

oaktsamhet införas när det gäller beslut om

miljösanktionsavgifter (yrkande 1). Motionären anser

också att det bör vara möjligt att efterge

miljösanktionsavgifter (yrkande 2). Vidare anförs

att det inte bör vara möjligt att besluta om både

miljösanktionsavgift och böter för samma förseelse

(yrkande 3).

I motion MJ20 (c) begärs att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen med förslag till ändringar

av sanktionsavgifter för brott mot miljöbalken m.m.

Enligt motion MJ225 (m) bör miljöbalken ses över

och förändras så att den inte i onödan hindrar och

försvårar för företag, framför allt småföretag. En

ordning som innebär att varje ändring av en

anläggning kräver nytt tillstånd leder till

byråkrati.

I motion MJ296 (kd) anförs beträffande

miljösanktionsavgifter i miljöbalken att de utgår

för ”standardöverträdelser” (yrkande 4). Ansvaret

för överträdelsen är strikt, och således krävs

varken uppsåt eller oaktsamhet.

Miljösanktionsavgiften bör enligt motionären ta

hänsyn till graden av miljöfara, uppsåt samt

företagets storlek. Vidare anförs att miljöbalken i

vissa delar är dåligt anpassad till de små företagen

(yrkande 5).

Enligt motion MJ339 (c) bör Miljöbalkskommittén

både för miljöns och markägarnas skull göra en

översyn av regelverket kring markavvattning (yrkande

15). Det råder osäkerhet kring vilka regler som

gäller i fråga om markavvattning och dikesrensning.

Enligt motion MJ341 (c) bör miljöbalken skyndsamt

ses över för att utreda hur tillämpningen av balken

slår mot ekonomin och den fortsatta driften i

berörda jordbruksföretag (yrkande 3). I sig

motiverade åtgärder och restriktioner på

miljöområdet, bl.a. för skydd av vatten och i

samband med tillståndsgivning för nyetablering av

animalieproduktion, genomförs på ett sådant sätt att

de vållar avsevärda avbräck i pågående

jordbruksproduktion. Vidare anförs att skäliga

regler om ersättning till berörda företagare bör

utarbetas (yrkande 4).

I motion MJ384 (c) anförs i fråga om en

reformering av miljöbalken att lagtexten kräver en

alltför långtgående anmälningsplikt av kommunerna,

vilket lett till att Miljönämnden i Enköpings kommun

har åtalats för tjänstefel när man har agerat mer

efter omdöme än efter lagen. Det finns även en rad

exempel på hur obarmhärtigt miljöbalken kan slå mot

småföretagare.

Enligt motion MJ444 (v) bör riksdagen begära att

regeringen ger den parlamentariska kommittén för

uppföljning av miljöbalken tilläggsdirektiv att

lägga fram förslag till en ändring av miljöbalken

som gör infrastrukturutbyggnad över en viss storlek

tillståndspliktig och som gör kontrollprogram för

miljöeffekter av tillståndsgivna vägar och banor

obligatoriska (yrkande 1).

I motion MJ452 (m) anförs i fråga om principer för

avgiftsuttag vid tillsynsverksamhet att en

tillsynsmyndighet aldrig skall ha rätt att ta ut

avgift utan att ha utfört en konkret prestation

(yrkande 1). En annan huvudregel bör vara att avgift

inte skall utgå för den näringsidkare som vid

kontroll fullföljt sina åligganden så att det inte

finns något att anmärka. Vidare anförs att

tillsynsverksamheten bör samordnas (yrkande 2). Allt

fler näringsidkare blir föremål för tillsyn och

kontroller från flera olika myndigheter under ett

år, och varje myndighet har rätt att ta ut en avgift

för sin tillsyn. I fråga om certifierade företag

anförs vidare att allt flera jordbruksföretag

innehar någon form av miljöcertifiering.

Myndigheternas tillsynsverksamhet bör kunna anpassas

till att dessa företag utövar en betydande

egenkontroll (yrkande 3).

Enligt motion MJ469 (m) bör reglerna i miljöbalken

förenklas för att främja ökad rättssäkerhet och ge

bättre förutsättningar för jordbruksnäringen.

Riksdagen bör enligt motion MJ472 (m) begära att

regeringen inleder en översyn av klassificeringen i

bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig

verksamhet och hälsoskydd. Till grund för den s.k.

avgiftsförordningen (SFS 1998:94) ligger

klassificeringen i den förra förordningen. Avgiftens

storlek tar inom vissa branscher inte hänsyn vare

sig till storleken på företagen eller storleken på

deras tillverkning. Småföretag får betala lika hög

tillsynsavgift som stora multinationella företag.

Enligt motion N268 (kd) bör övervägas om det är

möjligt att återbetala prövningsavgift vid

miljöprövning hos Miljödomstolen för projekt som

inte godkänns (yrkande 2). Det kan vara svårt att

erlägga en hög avgift. De höga prövningsavgifterna

kan innebära hinder för utveckling av alternativa

energikällor.

Utskottets ställningstagande

Miljöbalken – uppföljning och reformbehov

Regeringen bemyndigade den 22 december 1999 chefen

för Miljödepartementet att tillkalla en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag på nödvändiga reformer (dir. 1999:109).

Kommittén antog namnet Miljöbalkskommittén.

Kommittén skall i ett mer samlat betänkande senast

den 1 juli 2002 lämna förslag till de mer omfattande

ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan

medföra och samtidigt redovisa de dittills gjorda

erfarenheterna av miljöbalkens hänsynsregler. I ett

slutbetänkande senast den 31 december 2003 skall

kommittén redovisa en fullständigare bild av hur

miljöbalken fått genomslag i den praktiska

tillämpningen liksom andra frågor som rör

uppföljningen av de centrala instrumenten i balken.

I direktiven anförs beträffande små och medelstora

företag att kommittén skall, utöver vad som anges i

kommittéförordningen (1998:1474), belysa hur dessa

företag påverkas av hänsynsreglerna och vid behov

föreslå åtgärder för att underlätta för företagen

att leva upp till miljöbalkens mål.

Vidare har regeringen genom beslut den 20 december

2001 uppdragit åt Naturvårdsverket att föreslå

förenklingar av lagar och förordningar inom sitt

ansvarsområde. Detta uppdrag skall redovisas senast

den 1 juni 2002.

Motionerna MJ225 (m), MJ296 (kd) yrkande 5, MJ341

(c) yrkandena 3 och 4 samt MJ469 (m) avstyrks i

avvaktan på resultatet av pågående utredningar.

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler

I direktiven anförs att tillämpningen av

miljöbalkens allmänna hänsynsregler kommer att ha

stor betydelse för vilket genomslag som balken får

och för möjligheterna att uppnå miljöbalkens mål.

Hur de allmänna hänsynsreglerna tillämpas när det

gäller ärenden om tillstånd eller motsvarande

prövning m.m. skall vara en grundläggande

utgångspunkt för kommitténs arbete.

Bestämmelserna för hushållning med mark och vatten

i 3 och 4 kap. miljöbalken bör enligt direktiven

materiellt och lagtekniskt bringas närmare

hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i

balken.

Enligt 11 kap. 13 § första stycket miljöbalken får

markavattning inte utföras utan tillstånd.

Regeringen har (jfr Statsliggaren för år 2000,

utg.omr. 20 s. 9) uppdragit åt Naturvårdsverket

att i samarbete med Skogsstyrelsen fortlöpande

utvärdera och följa skogspolitikens effekter för den

biologiska mångfalden. Utskottet har inhämtat att en

rapport rörande markavvattning inom kort kommer att

redovisas inom ramen för detta uppdrag. Härutöver

konstaterar utskottet att Miljöbalkskommittén enligt

sina direktiv skall ägna särskilt intresse åt

prövningsordningen och andra regler för mål om

tillstånd enligt miljöbalken. Kommittén kan vid

behov även lämna förslag till de ändringar eller

kompletteringar av lagstiftningen som behövs. I

avvaktan på resultatet av utredningen föreslår

utskottet att motion MJ339 (c) yrkande 15 lämnas

utan vidare åtgärd.

Tillsynen

Kommittén skall enligt sina direktiv (s. 4) hämta in

myndigheters, organisationers och enskildas

erfarenheter av hur tillsynen fungerar och de

allmänna hänsynsreglernas roll i sammanhanget.

Motion MJ384 (c) avstyrks i avvaktan på att

utredningen slutför sitt arbete med dessa frågor.

Verksamheter som är registrerade enligt EU:s

system för miljöstyrning och miljörevision (EMAS)

bedriver en aktiv och offentlig intern miljöstyrning

och miljörevision.

Kommittén skall följa upp hur tillsynsarbetet

enligt miljöbalken över miljöfarlig verksamhet

kommer att påverkas av att verksamheter är anslutna

till EMAS eller Internationella

standardiseringsorganisationens system ISO 14001.

Förhållanden som skall undersökas är vilken

långsiktig inverkan på tillsynsbehovet och

tillsynsavgiften som detta kan medföra och vilka

samordningsmöjligheter mellan å ena sidan tillsyn

och å andra sidan miljöledningssystemen EMAS och ISO

14001 som föreligger. I detta ingår även en

redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för

tillsynsarbetet av ett förändrat tillsynsbehov.

Motion MJ452 (m) yrkande 3 avstyrks i avvaktan på

resultatet av Miljöbalkskommitténs fortsatta arbete.

Tillståndsprövning

Miljöbalkskommittén skall enligt sina direktiv

närmare utreda Tunnelkommissionens förslag att

anläggandet av järnvägar, vägar och allmänna

farleder skall prövas av miljödomstol i stället för

av de verk som är ansvariga för sakområdet i samband

med den prövning som sker enligt lagen om byggande

av järnvägar, väglagen och lagen om inrättande,

utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän

hamn. Även prövningspliktens omfattning liksom

frågor av processuell och administrativ art som

faller inom ramen för miljödomstolarnas tillämpning

skall vid behov belysas av kommittén som skall lägga

fram förslag i dessa och andra tillståndsfrågor i

den utsträckning det behövs.

Härutöver skall kommittén redovisa sådana

kostnadsmässiga konsekvenser för tillståndssökande

eller andra parter som myndigheter och

miljöorganisationer som miljöbalken har föranlett.

Enligt utskottets bedömning innebär detta att

motion MJ444 (v) yrkande 1 i alla väsentliga

avseenden kommer att få en närmare belysning av

Miljöbalkskommittén. Det finns därför ingen

anledning att nu föregripa det fortsatta

utredningsarbetet genom något uttalande från

riksdagens sida. Utskottet föreslår att motionen

avstyrks i berörd del.

Även motion N268 (kd) yrkande 2 avstyrks i

avvaktan på resultatet av kommitténs fortsatta

arbete.

Avgifter

Bestämmelserna i 27 kap. miljöbalken om avgifter har

enligt motiven (prop. 1997/98:45 del 1 s. 516,

1997/98:JoU20 s. 119) som utgångspunkt att

avgifterna skall täcka en myndighets kostnader för

verksamhet enligt miljöbalken, främst prövningen och

tillsynen (självkostnadsprincipen). Som utskottet

tidigare har redovisat (bet. 2000/01:MJU16 s. 8) ger

redan nuvarande bestämmelser möjlighet för t.ex.

Miljödomstolen att i det enskilda fallet sätta ned

eller efterskänka avgift. Närmare bestämmelser härom

finns i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om

avgifter för prövning och tillsyn enligt

miljöbalken.

I Miljöbalkskommitténs direktiv anförs (s. 6) att

utformningen av systemet för prövning av

tillsynsavgifter bör övervägas ytterligare. Bland

annat bör kommittén närmare studera i vilken

utsträckning fasta avgifter snedvrider konkurrensen.

Det är också viktigt att upprätthålla skillnaden

mellan skatt och avgift. Arbetets inriktning skall

vara att sådan myndighetsverksamhet som avser

prövning och tillsyn endast skall avgiftsfinansieras

om den klart faller inom de ramar som

regeringsformen ger. Motionerna MJ452 (m) yrkandena

1 och 2 samt MJ472 (m) avstyrks i avvaktan på

utredningsresultatet.

Miljösanktionsavgifter

I direktiven anförs vidare att tillsynsmyndigheterna

genom miljöbalken får ytterligare ett

sanktionsmedel, nämligen miljösanktionsavgifter. I

förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter

föreskriver regeringen att avgifter skall betalas

för de överträdelser som anges i en bilaga till

förordningen. Kommittén skall utvärdera

effektiviteten hos det nya sanktionssystemet och

samspelet mellan tillsynsreglerna,

sanktionsavgifterna och de straffrättsliga reglerna

samt föreslå de ändringar av regelverket som kan

behövas. Utskottet föreslår att motionerna MJ18 (m),

MJ20 (c) och MJ296 (kd) yrkande 4 avstyrks i

avvaktan på att utredningen slutför sitt arbete i

denna del.

Miljökvalitetsnormer m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. I

avvaktan på resultatet av

Miljöbalkskommitténs arbete avstyrker

utskottet en motion (fp) om bindande

åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer.

Propositionen

Den s.k. stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken

kompletteras genom ett förtydligande. Av lagrummet

bör klart framgå att det är regeringen som prövar om

det finns särskilda skäl att tillåta verksamheten.

Bestämmelsen om vilka uppgifter som skall ingå i

ett åtgärdsprogram utvidgas så att de krav uppfylls

som ställs i EG-direktiv i fråga om innehållet i

åtgärdsprogram.

Regeringens möjlighet att besluta om vilka som

skall kontrollera att miljökvalitetsnormerna

uppfylls utvidgas på så sätt att bestämmelsen avser

kontroll i allmänhet och inte enbart mätning. Samma

ändring görs i fråga om regeringens möjlighet att

meddela föreskrifter om kontrollmetoder och

redovisning av kontroller.

Motionerna

Folkpartiet anser enligt motion MJ521 (fp) att ett

bindande åtgärdsprogram bör skapas för

miljökvalitetsnormer (yrkande 15).

Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om kvaliteten

inom ett geografiskt område eller för hela landet,

och om en miljökvalitetsnorm inte uppfylls skall ett

åtgärdsprogram upprättas. Då sådana normer skall

utgöra den absoluta miniminivån på livsmiljön måste

överskridande av normerna medföra vissa

rättsverkningar. Det innebär att åtgärdsprogrammen

måste vara bindande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om

utvidgning av krav i åtgärdsprogram och kontroll av

att miljökvalitetsnormer uppfylls.

Enligt 5 kap. 3 § miljöbalken skall myndigheter

och kommuner säkerställa att de miljökvalitetsnormer

som meddelats uppfylls när de prövar tillstånd eller

utöver tillsyn m.m. Utskottet uttalade vid

riksdagsbehandlingen av regeringens proposition

1997/98:45 Miljöbalk (bet. 1997/98:MJU20 del 1

s. 60 f.) att det framgår av propositionen att

åtgärdsprogrammen är bindande för myndigheter och

kommuner på det sättet att de är skyldiga att

säkerställa att normerna uppfylls. Utskottet

instämde i regeringens uttalande att

åtgärdsprogrammen inte bör vara direkt bindande för

enskilda utan endast de beslut som myndigheter vid

senare tidpunkt fattar utifrån åtgärdsprogrammen.

Miljöbalkskommittén skall enligt sina direktiv (s.

5) följa upp systemet med miljökvalitetsnormer.

Kommittén skall analysera normernas genomslagskraft

och vid behov lämna förslag till de förändringar av

systemet som kan bidra till att föreskrifterna

enligt 5 kap. miljöbalken fungerar som instrument

för att minska miljöbelastningen till nivåer som

naturen långsiktigt tål. I avvaktan på att

Miljöbalkskommittén redovisar sin uppföljning anser

utskottet att riksdagen inte bör göra något

uttalande med anledning av motion MJ521 (fp) yrkande

15. Motionen avstyrks.

Krav på miljökonsekvensbeskrivningar

och annat beslutsunderlag vid

omprövningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. En

motion (v) om skärpning och precisering av

kraven på miljökonsekvensbeskrivningar

avstyrks i avvaktan på att

Miljöbalkskommittén slutfört sitt arbete i

denna del.

Propositionen

En ansökan om tillstånd enligt 9, 11 eller 12 kap.

miljöbalken eller enligt föreskrifter som har

meddelats med stöd av bestämmelser i dessa kapitel

att anlägga, driva eller ändra verksamheter måste

innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Även vid

tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. samt vid

ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § skall det,

liksom för närvarande, krävas en

miljökonsekvensbeskrivning. Något obligatoriskt krav

på miljökonsekvensbeskrivning skall däremot inte

ställas när det gäller mål och ärenden om

återkallelse av tillstånd eller omprövning av

tillstånd eller villkor och inte heller i mål och

ärenden om förlängning av genomförandetider.

När en myndighet tar initiativ till återkallelse

av tillstånd eller omprövning av tillstånd eller

villkor för en miljöfarlig verksamhet skall

tillståndshavaren utföra och lämna in de utredningar

som behövs för prövningen.

Motionen

Enligt motion MJ444 (v) bör riksdagen begära att

regeringen ger den parlamentariska kommittén för

uppföljning av miljöbalken tilläggsdirektiv att

lägga fram förslag till ändring av miljöbalken som

innebär skärpning och precisering av kraven på

miljökonsekvensbeskrivningar (yrkande 2).

Infrastrukturprojekt bör förses med ett

kontrollprogram där man kontinuerligt följer upp

verksamhetens miljöpåverkan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Enligt Miljöbalkskommitténs direktiv (s. 6) skall

kommitténs arbete särskilt inriktas på att utvärdera

om det utvecklade förfarandet att sammanställa

miljökonsekvensbeskrivningar är effektivt och

samtidigt ger miljökonsekvensbeskrivningarna en

tillräckligt hög kvalitet. Kommittén skall också

utreda om regelverket tillgodoser rimliga anspråk

hos myndigheter, organisationer, sakägare och

enskilda på att kunna utöva inflytande över

projekten när det gäller att begränsa

skadeverkningarna av planerade anläggningar m.m.

Kommittén skall lämna förslag till de ändringar som

kan behövas.

Miljöbalkskommittén anför i delbetänkandet

Uppföljning av miljöbalken (SOU 2000:116 s. 57), som

ligger till grund för den nu aktuella propositionen,

att kommittén så långt som möjligt velat undvika att

föreslå ändringar som kommittén senare under

utredningen kommer att få ta ställning till på nytt.

De föreslagna ändringarna rörande

miljökonsekvensbeskrivningar är emellertid en sådan

enkel och väl avgränsad ändring som bedöms ha stor

praktisk betydelse även om frågorna utgör en del av

ett större utredningsuppdrag.

Utskottet föreslår att motion MJ444 (v) yrkande 2

i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet lämnas

utan vidare åtgärd.

Skydd av områden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Med hänvisning till en pågående översyn

avstyrks motioner om strandskydd (s, m, kd,

c, fp). Även motioner om ersättning till

markägare (m, c) avstyrks.

Propositionen

Bestämmelsen att strandområden som uppenbart saknar

betydelse för att tillgodose strandskyddets syften

får undantas från strandskyddet, ändras på det

sättet att ordet strandområde ersätts av ordet

strandskyddsområde.

I propositionen föreslås att i ett beslut om

vattenskyddsområde får länsstyrelsen överlåta till

den eller de kommunala nämnder som skall fullgöra

kommunens uppgifter inom miljö- och

hälsoskyddsområdet att pröva frågor om undantag från

beslutet om vattenskyddsområdet respektive motta

anmälningar om en verksamhet eller åtgärd inom ett

vattenskyddsområde.

Bestämmelsen om kommuners ansvar enligt 31 kap. 7

§ för att betala ersättning till fastighetsägare vid

vissa ingripanden av det allmänna förtydligas. Det

är kommunen som är ersättningsskyldig, om kommunen

meddelat förelägganden och förbud enligt

miljöbalkens samrådsparagraf.

Bestämmelsen i 31 kap. 7 § andra stycket om att

sökanden i vissa fall skall betala ersättning när

länsstyrelsen fastställt ett vattenskyddsområde görs

tillämplig även när det är en kommun som fastställt

området.

Regeringen föreslår att i det fråga om områden som

omfattas av generellt biotopskydd uttryckligen bör

framgå att ersättning betalas ut först när dispens

har vägrats eller har förenats med särskilda

villkor.

Motionerna

Strandskydd

I motion MJ208 (m) anförs att en översyn bör göras

av strandskyddslagen. Med gott omdöme kan

strandskyddsbestämmelserna justeras så att det blir

möjligt att i större utsträckning utnyttja våra

stränder till att skapa bostäder vid vatten.

Enligt motion MJ215 (m) bör miljöbalken förändras

på det sättet att det generella strandskyddet

avskaffas. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bör få förordna att ett

strandskyddsområde inrättas där marken anses

bevarandevärd.

Centerpartiet anför i motion MJ220 att reglerna

för det lokala strandskyddet skall utformas på

kommunal nivå (yrkande 7). Ansvaret för utformningen

av strandskyddet bör föras över till kommunerna, och

det generella förbudet att bygga i närheten av

vatten bör avskaffas.

I motion MJ221 (c) om förändringar i strandskyddet

anförs att kommunerna har ansvar för planering och

byggande och bör ges rätt att besluta även om

strandskydd (yrkande 1). Vidare anförs i fråga om

tillsättandet av en parlamentarisk utredning att det

kan befaras att Naturvårdsverkets utredning inte ger

tillräckligt underlag för att göra de förändringar

som är nödvändiga (yrkande 2).

Enligt motion MJ243 (fp) om beslutsnivån för

strandskydds- och byggnadsärenden bör inte generella

metertal för avstånd till vattendrag gälla lika i

hela Sverige. I glesbygd är vatten, djur och natur

den tillgång som kan vara lockbete för att få

etableringar och arbetstillfällen.

I motion MJ247 (m) anförs i fråga om att införa en

generell rätt att bebygga mark nära stränder och

vattendrag att denna rätt skall få begränsas endast

om det är motiverat med hänsyn till känsligt djur-

och växtliv eller för att garantera allmänhetens

tillgång till bad- och friluftsliv.

Enligt motion MJ320 (m) bör strandskyddet ses över

med sikte på att den enskilde markägaren ges större

utrymme att fritt förfoga över sin egendom. Att

bygga och bo i strandnära lägen bör generellt

tillåtas och endast i undantagsfall förbjudas om

stranden anses vara särskilt skyddsvärd.

I motion MJ366 (c) framförs krav på ändring i

strandskyddslagstiftningen som syftar till att

strandskyddet skall utformas på kommunal nivå.

Motsvarande krav framförs även i motionerna MJ387

(s), Bo244 (kd) yrkande 7 och Bo325 (c) yrkande 22.

I motion MJ391 (s) anförs i fråga om

strandskyddets betydelse för allemansrätten att

oavsett hur angeläget det kan vara att tillmötesgå

turistindustrin och enskilda fastighetsägare är det

av största vikt att strandskyddet och dess koppling

till allemansrätten inte urholkas. Enligt motion

MJ483 (s) finns inte några skäl för att luckra upp

strandskyddet. En alltför snäv tillämpning av

dispensreglerna kan enligt motion MJ488 (s) leda

till att lagstiftningen som sådan ifrågasätts.

Behovet av en översyn av de nu gällande

dispensreglerna inom strandskyddet framhålls i

motionen. Enligt motion MJ492 (s) om lokalt och

regionalt inflytande över strandskyddet kan

allmänhetens tillgång till stränder för rörligt

friluftsliv tryggas på ett bra sätt samtidigt som

fritidsbebyggelse inom 100 m från stränderna tillåts

i större omfattning.

Moderaterna anför i motionerna Sk433 yrkande 8 och

Bo216 yrkande 5 att det bör finnas en generell rätt

att bebygga sin mark nära stränder och vattendrag

men att en kommun skall kunna begränsa denna rätt

med hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för

att garantera allmänhetens tillgång till bad- och

friluftsliv.

Enligt motion Bo318 (m) bör riksdagen besluta att

det generella strandskyddet skall avskaffas (yrkande

12).

Ersättningsfrågor

Enligt motion MJ205 (c) om ersättning till markägare

är det angeläget att markägaren ges skälig

ersättning för de miljöinsatser som görs och vid

bildandet av olika typer av reservat (yrkande 2).

I fråga om värnandet av äganderätten anförs i

motion MJ343 (m) att många intressen gör sig

gällande gentemot de areella näringarna, intressen

som separat kan te sig motiverade, men som inte

minst gemensamt kan utgöra en stor belastning för en

enskild markägare (yrkande 6). Detta kan gälla skydd

och inskränkningar utifrån kultur- och

miljölagstiftningen.

I motion MJ419 (m) om ersättning vid inskränkning

av ägande- och förfoganderätten anförs att om

myndigheter inskränker ägarens brukande på ett sätt

som går utöver hänsyn till allmänna intressen skall

denne ersättas (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Strandskydd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

beträffande förtydliganden av

strandskyddsbestämmelserna och undantag från beslut

om vattenskyddsområden.

Regeringen uppdrog genom beslut den 26 april 2001

till Naturvårdsverket att kartlägga i vilket

utsträckning länsstyrelserna delegerat

beslutsbefogenheter och tillsynsansvar beträffande

strandskyddet till kommunerna. I beslutet anförs att

det bör kartläggas hur länsstyrelserna har tillämpat

bestämmelserna i 7 kap. 14 och 15 §§ miljöbalken om

utvidgning om å ena sidan utvidgning av

strandskyddet och å andra sidan att vissa

strandområden inte skall omfattas av strandskydd

samt bestämmelserna om omprövning i 11 § lagen

(1998:811) om införande av miljöbalken. Verket bör

även kartlägga hur länsstyrelser och kommuner har

tillämpat bestämmelserna i 7 kap. 18 § miljöbalken

om dispens, tillämpningen av 7 kap. 17 § sista

stycket miljöbalken om komplementbyggnader samt

tillsynen av strandskyddsbestämmelserna. Om så

bedöms lämpligt skall Naturvårdsverket lämna förslag

till åtgärder. Verket skall vidare utreda

förutsättningarna för och bedöma konsekvenserna av

dels ett förstärkt strandskydd i tätortsnära områden

med högt bebyggelsetryck, dels vissa lättnader i

glesbygdsområden med lågt bebyggelsetryck i syfte

att underlätta regional utveckling, såsom turism och

friluftsliv. Uppdraget skall, efter beslut den 24

januari 2002 om förlängning, redovisas senast den 1

april 2002. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund

motion MJ221 (c) yrkande 2.

Utskottet behandlade frågor rörande strandskydd

senast i maj 2001 och avstyrkte då (bet.

2000/01:MJU16 s. 12) ett antal motioner i avvaktan

på resultatet av Naturvårdsverkets utredning.

Utskottet föreslår nu att motionerna MJ208 (m),

MJ320 (m) och MJ488 (s) om en översyn av

strandskyddet avstyrks. Även motionerna MJ215 (m),

MJ247 (m), MJ391 (s), MJ483 (s), Sk433 (m) yrkande

8, Bo216 (m) yrkande 5 och Bo318 yrkande 12 om

generellt strandskydd m.m. bör avstyrkas i avvaktan

på Naturvårdsverkets utredning. Utskottet föreslår

också att motionerna MJ220 (c) yrkande 7, MJ221 (c)

yrkande 1, MJ243 (fp), MJ366 (c), MJ387 (s), MJ492

(s), Bo244 (kd) yrkande 7 och Bo325 (c) yrkande 22

om att utforma strandskyddet på lokal nivå avstyrks.

Ersättningsfrågor

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

förtydligande beträffande ersättning till

fastighetsägare vid ingripanden av det allmänna m.m.

Utskottet har i sin granskning av förslaget i

propositionen uppmärksammat att en lagteknisk

justering behöver göras när det gäller regeringens

förslag till ändring av 31 kap. 31 § andra stycket

miljöbalken. Utskottet föreslår därför att

regeringens förslag justeras i denna del.

Utskottet behandlade i maj 2001 vissa

ersättningsfrågor (bet. 2000/01:MJU16 s. 10).

Utskottet anförde därvid att den rättsliga

regleringen i miljöbalken innebär att

fastighetsägaren har rätt till ersättning för vissa

typer av ingripanden om beslutet innebär att mark

tas i anspråk eller pågående markanvändning inom

berörd del av en fastighet avsevärt försvåras.

Närmare bestämmelser finns i 31 kap. miljöbalken. I

31 kap. 6 § miljöbalken har efter förebild i plan-

och bygglagen införts en bestämmelse som innebär att

ersättningen skall minskas med ett belopp som

motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla

utan ersättning.

Som utskottet även framhöll i maj 2001 råder

politisk enighet om att frivilliga avtal med

markägare, som alternativ till offentligrättsliga

ingripanden enligt miljöbalken, är en viktig del i

bevarandearbetet. Över huvud taget bygger svensk

naturvård i stor utsträckning på frivilliga insatser

och på avtal mellan markägare och statliga

myndigheter.

Vid flera tidigare tillfällen och senast i

november 2001 har utskottet uttalat sig om

principerna för ansvaret vid bevarandet av

skyddsvärda områden m.m. (bet. 2001/02:MJU3 s. 84,

bet. 2000/01:MJU18 s. 12 m.fl.). Principerna

återfinns även i motiven till miljöbalken (prop.

1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20 s. 135). Uttalandet

innebär i korthet att ansvaret för att säkerställa

den biologiska mångfalden inte får begränsas till

att bli en fråga om statens ekonomiska resurser för

intrångs- och inlösenersättningar. En princip,

parallell med Polluter Pays Principle, borde

utformas där förvaltande av naturen och den

biologiska mångfalden blir ett normalt inslag i

verksamheten och inte förutsätter statliga bidrag.

Sammanfattningsvis kom miljöbalken att innebära att

rätt till ersättning föreligger vid beslut om

nationalpark, naturreservat, kulturreservat,

biotopskyddsområde, vattenskyddsområde samt

föreläggande och förbud enligt den s.k.

samrådsparagrafen (12 kap. 6 §). Innebär ett sådant

beslut att mark tas i anspråk eller att pågående

markanvändning inom berörd del av en fastighet

avsevärt försvåras betalas ersättning för intrånget.

Ersättning betalas också vid vissa undersökningar

och vid föreläggande om stängselgenombrott m.m. En

eventuell ersättning skall emellertid alltid minskas

med ett belopp som motsvarar vad fastighetsägaren är

skyldig att tåla utan ersättning. De ändringar och

förtydliganden i miljöbalken m.m. som föranleddes av

genomförandet av vissa bestämmelser, det s.k. art-

och habitatdirektivet samt fågeldirektivet, och som

behandlades av utskottet våren 2001 innebar bl.a.

att rätten till ersättning för inskränkning i

markanvändningen kan grundas även på bestämmelserna

om särskilt skydds- och bevarandeområde.

Med det anförda avstyrks motionerna MJ205 (c)

yrkande 2, MJ343 (m) yrkande 6 och MJ419 (m) yrkande

7.

Processuella frågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. I

avvaktan på Miljöbalkskommitténs överväganden

avstyrks en motion (mp) om miljödomstolarnas

sammansättning m.m.

Propositionen

Regeringens bemyndigande i fråga om tillstånds- och

anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet justeras.

Regeringen bör ha möjlighet att föreskriva om

tillstånd eller anmälan även för mindre ändringar.

I miljöbalken införs en bestämmelse som ger en

miljödomstol rätt att överlämna ett mål till en

annan miljödomstol för gemensam handläggning med ett

mål hos den domstolen om målen har nära samband med

varandra. En miljödomstol får också överlämna ett

mål till en annan miljödomstol om den andra

miljödomstolen tidigare prövat ett ansökningsmål som

rör samma verksamhet. Dessutom skall mål kunna

överlämnas om det finns särskilda skäl. Regeringen

bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om

överlämnande av mål.

Den bestämmelse i miljöbalken som i dag möjliggör

för miljödomstolen att till gemensam handläggning

med ett ansökningsmål ta upp ett mål eller ärende

som annars skulle ha prövats av länsstyrelsen eller

av en kommunal nämnd utvidgas så att även ärenden

som skulle ha prövats av ett centralt verk eller en

myndighet får tas upp till gemensam handläggning med

ansökningsmålet.

En möjlighet införs att i miljödomstolen avgöra

överklagade mål i stor sammansättning – dvs. oftast

ordföranden, ett miljöråd och två sakkunniga

ledamöter – även om målen inte avser avgörande i sak

av en tillståndsfråga.

Vidare föreslås att vid avgörande i sak av ett

till miljödomstolen överklagat mål om tillstånd får

rätten bestå av enbart ordförande och miljöråd, om

målet är av enkel beskaffenhet.

Den tidigare bestämmelsen i 13 kap. 9 §

vattenlagen som gav domstolen rätt att förfoga över

lokaler i allmänna byggnader införs i miljöbalken.

Miljöbalkens bestämmelser om vad en ansökan om

tillstånd till miljöfarlig verksamhet och

vattenverksamhet skall innehålla kompletteras med

preciseringar som behövs till följd av rådets

direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om

samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa

föroreningar. Med preciseringarna klargörs att en

tillståndsansökan skall innehålla uppgifter om

råvaror, övriga insatsvaror och andra ämnen, om den

energi som används eller genereras i anläggningen,

om anläggningens utsläppskällor, förhållandena på

platsen och art och mängd av förutsebara utsläpp, om

åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall som

anläggningen ger upphov till samt om planerade

åtgärder för att övervaka utsläpp. Vidare klargörs

att en ansökan skall innehålla en icke-teknisk

sammanfattning av de lämnade uppgifterna.

Ansökningshandlingar i ansökningsmål skall alltid

skickas till länsstyrelsen samt till den eller de

berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom

miljö- och hälsoskyddsområdet.

När en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet

kungörs, skall den inte längre behöva innehålla en

upplysning om innehållet i 22 kap. 7 § miljöbalken,

bl.a. att ägare till fastigheter som berörs av

ansökan är skyldiga att uppge innehavare av de

särskilda rättigheter som belastar fastigheten. I

stället får upplysningen till berörda

fastighetsägare – såsom enligt tidigare lagstiftning

– lämnas i annan form.

Den nuvarande skyldigheten att ge in ett yttrande

över ansökningar i tre exemplar slopas. I stället

får miljödomstolen själv bestämma antalet exemplar i

varje enskilt fall.

Det görs tydligt att kravet på att en ansökan

skall innehålla en formaliserad säkerhetsrapport

begränsas till de fall där det krävs en

säkerhetsrapport enligt lagen (1999:381) om åtgärder

för att förebygga och begränsa följderna av

allvarliga kemikalieolyckor. I likhet med vad som

föreslagits i fråga om skyldigheten att lämna in en

miljökonsekvensbeskrivning i ansökningsmål, skall

skyldigheten att lämna in en säkerhetsrapport

begränsas till ansökningar om tillstånd att anlägga,

driva eller ändra verksamheter.

Miljöbalkens bestämmelser om vad en tillståndsdom

skall innehålla kompletteras med preciseringar som

behövs till följd av rådets direktiv 96/61/EG av den

24 september 1996 om samordnade åtgärder för att

förebygga och begränsa föroreningar samt rådets

direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om

deponering av avfall. Med preciseringarna klargörs

att en tillståndsdom skall innehålla villkor om

begränsningsvärden och utsläppskontroll och om bästa

möjliga teknik. I fråga om tillstånd som rör

deponering av avfall preciseras att en tillståndsdom

skall innehålla uppgift om vilken deponiklass

tillståndet avser, en förteckning över de typer av

avfall och den totala mängd avfall som får deponeras

samt villkor i fråga om åtgärder före och under

driften av deponin. Vidare preciseras att ett

tillstånd skall innehålla villkor om avslutning av

deponin, om åtgärder för övervakning och kontroll av

att de skyldigheter uppfylls som gäller för

verksamheten samt om skyldighet att rapportera om

deponerade avfallsmängder och om resultatet av den

övervakning och kontroll som krävs.

Motionerna

Enligt motion MJ317 (mp) bör riksdagen begära att

regeringen lägger fram förslag till ändring av

fördelningen av antalet jurister och miljöråd i

Miljööverdomstolen så att miljöråden blir två av

fyra respektive tre av fem (yrkande 1).

Miljööverdomstolens huvuduppgift är att värna om

miljön och inte i huvudsak att skipa rättvisa mellan

parter som strider med varandra. Miljön är inte

företrädd som andra parter, vilket innebär att det

är domstolens ansvar att se till att miljöfrågorna

blir utredda. Förhandlingarna i dag skyms ofta av

formella frågor eftersom tolkningen av miljöbalken

fordrar definitioner och bestämmelser om

rättsprocessen som då tar överhanden över

miljöfrågorna. Vidare bör riksdagen begära att

regeringen lägger fram förslag som innebär att

miljöråd alltid deltar vid beslut om

prövningstillstånd till Miljööverdom-stolen (yrkande

2). När Miljööverdomstolen tar ställning till om ett

mål skall beviljas prövningstillstånd skall i

normalfallet inget miljöråd delta. I motionen yrkas

vidare att alla som tjänstgör som jurister och

sakkunniga i miljödomstolar och Miljööverdomstolen

skall genomgå en obligatorisk utbildning i

miljörätt, ekologi, miljövård och miljökemi (yrkande

3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Enligt 20 kap. 11 § miljöbalken skall det för

fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som

Miljööverdomstol förutom lagfarna domare finnas

miljöråd. Dessa skall ha teknisk eller

naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av

miljöfrågor. Miljööverdomstolen är domför med fyra

ledamöter, av vilka minst tre skall vara lagfarna.

Om en av de lagfarna ledamöterna får förhinder sedan

huvudförhandling har påbörjats är rätten ändå

domför. Fler än fem ledamöter får inte delta.

Miljööverdomstolen skall vid behandlingen av frågor

om prövningstillstånd bestå av tre lagfarna domare.

Ett miljöråd får dock ingå i rätten i stället för en

av de lagfarna ledamöterna.

Miljöbalkskommittén genomför nu en omfattande

översyn av miljöbalken. Enligt direktiven (s. 7)

skall kommittén utreda frågan om huruvida

tillståndsprövningen i framtiden bör ligga direkt

hos miljödomstol eller skall prövas av domstol först

efter överklagande av förvaltningsmyndighets beslut.

Kommittén skall beakta den utveckling som skett

genom att renodlingen av domstolarnas roll att

avgöra tvister mellan enskilda och det allmänna

alltmer kommit i förgrunden. Kommittén skall vid

bedömningen av för- och nackdelar med en

administrativ prövning i första instans belysa

frågan hur anspråk på ersättning eller skadestånd

enligt miljöbalken skall lösas. Även

prövningspliktens omfattning liksom frågor av

processuell och administrativ art som faller inom

ramen för miljödomstolarnas tillämpning skall vid

behov belysas av kommittén som skall lägga fram

förslag i dessa och andra tillståndsfrågor i den

utsträckning det behövs.

Enligt utskottets bedömning innebär detta att de

frågor som tas upp motion MJ317 (mp) kommer att få

en närmare belysning av Miljöbalkskommittén. Det

finns därför ingen anledning att nu föregripa det

fortsatta utredningsarbetet genom någon form av

uttalande från riksdagens sida. Utskottet föreslår

att motionen lämnas utan vidare åtgärd med det

anförda.

Förfarandet vid utdömande av vite

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker två motioner (m, kd) om ersättning

av allmänna medel för rättegångskostnader.

Propositionen

När en miljödomstol eller Miljööverdomstolen prövar

frågor om utdömande av vite skall målet i den delen

handläggas enligt bestämmelserna i

förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Motionerna

Enligt motion MJ17 (m) bör en särbestämmelse föras

in i 20 kap. 3 § miljöbalken med innebörden att en

enskild skall kunna få ersättning av allmänna medel

för ombudskostnader om talan om utdömande av vite

ogillas.

Även enligt motion MJ19 (kd) bör en bestämmelse

föras in i miljöbalken som ger den enskilde rätt att

få ersättning av allmänna medel för skäligen

motiverade rättegångskostnader (yrkande 1). Den

enskilde måste även fortsättningsvis ha en rätt att

erhålla ersättning av allmänna medel för

rättegångskostnader genom en uttrycklig bestämmelse

i miljöbalken.

Utskottets ställningstagande

En miljödomstol prövar enligt 20 kap. 2 § första

stycket 8 miljöbalken som första instans mål om

utdömande av viten som förelagts med stöd av balken.

Prövningen sker efter särskild framställan av den

myndighet som förelagt vitet. Av 21 kap. 2 §

miljöbalken framgår att en talan av en myndighet om

utdömande av vite väcks genom ansökan om stämning.

I 20 kap. 3 § andra stycket miljöbalken finns

regler om domstolens handläggning av vitesmål. Där

anges att målet skall handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket

svårare straff än böter inte är stadgat. Som anförs

i propositionen framgår det inte av motiven och

lagtextens ordalydelse om frågan om

rättegångskostnader skall avgöras enligt

bestämmelserna om allmänt eller enskilt åtal. Vidare

framgår det av utredningsbetänkandet att frågan i

praxis lösts på så sätt att en enskild kan få

ersättning av allmänna medel för sina

ombudskostnader med stöd av bestämmelserna i 31 kap.

rättegångsbalken om talan om utdömande av vite

ogillas. Av detta torde enligt propositionen följa

att den enskilde inte kan förpliktas att ersätta

myndighetens kostnader för ansökningsavgift m.m.

eftersom kostnadsansvaret enligt 31 kap. 1 §

rättegångsbalken är begränsat till

försvararkostnader, hämtning till rätten m.m.

Regeringen gör nu den bedömningen att den nu

gällande ordningen framstår som onödigt komplicerad,

bl.a. på grund av kravet på huvudförhandling.

Dessutom förefaller det omotiverat att enskilda

skall kunna få ersättning för rättegångskostnader

medan motsatsen gäller det allmänna. Regeringen

föreslår mot den bakgrunden att förfarandet

förenklas och förändras på så sätt att en ordning

införs som i huvudsak motsvarar vad som gällde innan

miljöbalken trädde i kraft, vilket innebär att

vitesmål i miljödomstolarna och Miljööverdomstolen

skall hanteras enligt bestämmelserna i

förvaltningsprocesslagen.

Utskottet delar regeringens bedömning. Det

framstår inte som motiverat att den enskilde i mål

av denna karaktär skall kunna få sina

rättegångskostnader ersatta av det allmänna utan att

samtidigt själv riskera ansvar för motpartens

kostnader. Utskottet tillstyrker regeringens förslag

och avstyrker motionerna MJ17 (m) och MJ19 (kd)

yrkande 1.

Överklagade avgöranden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Propositionen

Den uppräkning i 19 kap. 1 § miljöbalken av

kommunalt beslutade områdesskydd som överklagas till

länsstyrelsen kompletteras med djur- och

växtskyddsområden.

Miljöbalken kompletteras med uttryckliga

bestämmelser om att tillsynsmyndigheten fortlöpande

skall kontrollera om beslutade tillståndsvillkor är

tillräckliga och att myndigheten skall ingripa om

den med hänsyn till gällande bestämmelser finner att

villkoren måste omprövas eller ändras. En sådan

ordning innebär en närmare anpassning till rådets

direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om

samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa

föroreningar.

Tillstånd till en verksamhet som inbegriper

deponering av avfall skall få meddelas endast om

verksamhetsutövaren ställer en ekonomisk säkerhet

eller vidtar annan lämplig åtgärd för att

säkerställa att de skyldigheter uppfylls som gäller

för deponeringsverksamheten enligt miljöbalken eller

enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av

balken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker förslagen.

Övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

bestämmelser om hantering av hushållsavfall,

skyldighet att synliggöra

avfallsdeponeringens verkliga kostnad,

uppdatering av vissa straffbestämmelser,

förverkande av utbrutet material vid olaglig

täkt samt redaktionella rättelser och

frivilligt deltagande för organisationer i

gemenskapens miljölednings- och

miljörevisionsordning. Ett antal motioner om

skärpning av lagstiftningen vid miljöbrott

(s, v, c), ansvarsgenombrott (s) samt en

motion om nyttjandet av husbehovstäkter (kd)

m.m. avstyrks.

Propositionen

Den nuvarande bestämmelsen om förbud för enskilda

hushåll att själva bortskaffa avfall som omfattas av

kommunalt renhållningsmonopol ändras genom att orden

”grävas ned” i 15 kap. 18 § första stycket

miljöbalken tas bort. Detta för att förtydliga att

undantaget i andra stycket nämnda lagrum främst tar

sikte på kompostering.

I miljöbalken införs en bestämmelse om skyldighet

för den som deponerar avfall att synliggöra

deponeringens verkliga kostnad. Det pris som tas ut

för deponering av avfall skall omfatta alla

kostnader för deponeringen. I kostnadsberäkningen

skall ingå alla kostnader för att inrätta och driva

deponin samt, så långt det är möjligt, alla

kostnader som är nödvändiga för uppfyllandet av de

skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten.

Straffbestämmelserna i 29 kap. 8 § miljöbalken

uppdateras i fråga om brott mot gällande EG-

förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Samtidigt uppdateras hänvisningarna till EG-

förordningarna om import och export av farliga

kemikalier, om bedömning och kontroll av risker med

existerande ämnen, om övervakning och kontroll av

avfallstransporter samt om handel med vilda djur och

växter.

Förverkandebestämmelserna i 29 kap. 12 §

miljöbalken utsträcks till att även omfatta utbrutet

material eller värdet därav vid olovlig

täktverksamhet.

I 5, 11 och 31 kap. miljöbalken rättas tre

felaktiga hänvisningar till andra lagrum i balken.

Lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och

miljörevision får en ny rubrik, lag om frivillig

miljöledning och miljörevision. Dessutom görs i

lagen vissa redaktionella följdändringar med

anledning av den nya EG-förordningen om frivilligt

deltagande för organisationer i gemenskapens

miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS).

Motionerna

I motion MJ226 (s) hänvisas i fråga om

ansvarsgenombrott på miljöbalkens område till att

Aktiebolagskommittén föreslog att det i 10 kap. 2 §

miljöbalken skulle införas ett andra stycke som

utsträcker det ansvar för återställningsåtgärder

m.m. som enligt första stycket åvilar

verksamhetsutövaren. Enligt motionären bör ansvaret

utvidgas till en krets av fysiska och juridiska

personer som har stått eller står

verksamhetsutövaren nära och har påverkat hans

möjligheter att sörja för de återställningsåtgärder

som miljöbalken föreskriver.

I motion MJ285 (s) föreslås en kraftig skärpning

av straffskalan vid miljöbrott (yrkande 2).

Utomhusmiljön bör hållas ren från nedskräpning.

Radikala insatser bör göras för att stoppa

utvecklingen mot en sämre vardagsmiljö.

Enligt motion MJ296 (kd) bör en

träffsäkerhetsanalys göras i åtalsärenden (yrkande

2). Åtalsärenden prioriteras framför

tillsynsärenden. Tidigare gjordes en

träffsäkerhetsanalys vid åtalsärenden, och om

utsikterna för fällande dom betecknades som små

drevs de inte vidare. Vidare föreslås att nyttjandet

av husbehovstäkter förenklas (yrkande 3).

Samrådsförfarandet enligt miljöbalken har visat sig

vara så komplicerat och dra ut så länge på tiden att

den markägare som står i begrepp att nyttja sin täkt

exempelvis vid byggnation inte hinner invänta

tillstånd utan tvingas köpa sand och grus trots att

han har tillgångar på egen mark.

I motion MJ337 (c) anförs att de straffrättsliga

sanktionerna för miljöbrott till havs bör skärpas

(yrkande 26). Miljöbrott till havs begås inte för

att man vill skada miljön utan för att man vill

minska sina kostnader.

Enligt motion MJ401 (v) bör lagstiftningen vid

miljöbrott skärpas. Miljöbrott får stor inverkan på

miljön för lång tid. Det måste göras lättare att

fälla någon för miljöbrott utan att för den skull

minska rättssäkerheten, annars finns det risk att

det agerande som man vill hindra inte kommer att

upphöra.

Enligt motion Ju237 (c) bör straffvärdet för brott

enligt miljöbalken ändras (yrkande 27). De flesta

miljöbrott sker inte för att skada miljön utan för

att någon skall kunna minska sina kostnader.

Straffvärdet om ett brott skett med uppsåt eller av

oaktsamhet skiljer sig på ett anmärkningsvärt sätt

från annan generell straffrättslig lagstiftning. Där

anses straffvärdet högre om brottet skett uppsåtligt

än om det skett oaktsamt. Så är inte fallet med

miljöbalken. Vidare anförs att ringa brott bör

avskaffas beträffande miljöbrott (yrkande 28). Ett

hinder för brottsbekämpning är ”ringa brott” i 29 §

kap. 11 § miljöbalken. Begreppet är inte definierat

och orsakar osäkerhet vid bedömningen av vad som är

straffbart, vilket ofta medför att åtal läggs ned.

Bestämmelserna i 20 kap. rättegångsbalken om

åtalsunderlåtelse torde vara tillräckliga.

Utskottets ställningstagande

I Miljöbalkskommitténs direktiv (s. 8) anförs att

den straffrättsliga regleringen i miljöbalken bör

uppmärksammas av kommittén. Riksåklagaren har i

december 1998 genom rapporten Effektivare

miljöbrottsbekämpning lämnat förslag till åtgärder.

På uppdrag av riksdagen (bet. 1997/98:JuU1) har en

nationell miljöbrottsstrategi utarbetats. Dessa

frågor skall kommittén beakta i sitt arbete. Vidare

framförs det ofta i den allmänna debatten att

alltför få brott med miljörättslig anknytning

beivras. Riksåklagaren har under beredningen av

miljöbalken framfört att det bör göras en översyn av

brotten miljöbrott och vållande till miljöstörning.

Kommittén skall utreda förutsättningarna för att

ändra brottsbeskrivningen av främst miljöbrott och

även i övrigt följa den straffrättsliga

tillämpningen av miljöbalken samt lämna de förslag

som kan behövas för att åstadkomma ett effektivt och

rättvist sanktionssystem. Utskottet föreslår att

motionerna MJ285 (s) yrkande 2, MJ401 (v) samt Ju237

(c) yrkandena 27 och 28 lämnas utan vidare åtgärd i

avvaktan på utredningsresultatet. Även motion MJ296

(kd) yrkande 2 avstyrks i avvaktan på resultatet av

Miljöbalkskommitténs överväganden.

Riksdagen behandlade under hösten 2001 proposition

2000/01:139 Åtgärder mot förorening från fartyg.

Riksdagens beslut syftar till att förbättra

möjligheterna att motverka, kontrollera och beivra

olagliga utsläpp till sjöss av olja och andra

skadliga ämnen (bet. 2001/02:MJU4). Motion MJ337 (c)

yrkande 26 bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån

den inte tillgodosetts med det anförda.

Beträffande ansvarsgenombrott anförde regeringen i

proposition 1997/98:45 Miljöbalk (del 1 s. 359, bet.

1997/98:JoU20) att det finns starka skäl för att

genomföra den i lagrådsremissen föreslagna

regleringen om ansvarsgenombrott. Regeringen godtog

emellertid Lagrådets uppfattning att lagstiftning i

denna del inte borde ske förrän

Aktiebolagskommitténs arbete i denna fråga har

slutförts. Utskottet har inhämtat att

Aktiebolagskommitténs betänkanden för närvarande

bereds inom Regeringskansliet (jfr SOU 2001:1 s.

291). Utskottet föreslår att motion MJ226 (s) lämnas

utan vidare åtgärd i avvaktan på beredningen av

ärendet.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motion MJ296 (c) yrkande 3, att reglerna

för nyttjande av husbehovstäkter bör vara så enkla

som möjligt. Som anförts i proposition Svenska

miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop.

2000/01:130 s. 215, bet. 2001/02:MJU3 s. 99 och 118)

är naturgrus emellertid en begränsad resurs där en

ökad styrning av uttagen krävs. Riksdagen har

antagit ett delmål under miljökvalitetsmålet God

bebyggd miljö som innebär att år 2010 skall uttaget

av naturgrus i landet vara högst 12 miljoner ton per

år. Enligt den av riksdagen antagna strategin för

hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö kan

en ytterligare åtgärd, utöver den år 1995 införda

skatten på naturgrus, vara s.k. frivilliga åtaganden

vad gäller naturgrusuttag.

I Miljöbalkkommitténs betänkande Uppföljning av

miljöbalken (SOU 2000:116 s. 57) anförs att då många

frågor som gäller täkter till största del har fått

utgå i detta skede planerar kommittén att senare

undersöka förutsättningarna för större förändringar

av hela det kapitel 12 där täktfrågorna behandlas.

Utskottet föreslår att motion MJ296 (c) yrkande 3

avstyrks i avvaktan på resultatet av

Miljöbalkskommitténs arbete.

Resursfrågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om rekrytering

av personal till miljödomstolarna (kd), om

resurser för tillsynen (kd) och om frivillig

auktorisering av miljökonsulter (v).

Motionerna

I motion MJ19 (kd) anförs i fråga om rekrytering av

personal till miljödomstolarna att

arbetsbelastningen är hög (yrkande 2). Vidare

framhålls att myndigheterna bör ha ett ansvar enligt

miljöbalken att föra dialog med medborgarna. Alla

kan vi befinna oss i en situation där vi inte känner

till att miljö- och hälsoskyddsnämnden skall

underrättas (yrkande 3).

Motionären i motion MJ296 (kd) anför om

resurstilldelningen för tillsynsverksamheten enligt

miljöbalken att ekonomiska förutsättningar i dag

saknas för att bedriva tillsynsverksamheten aktivt

och effektivt (yrkande 1).

Enligt motion MJ444 (v) bör frivillig

auktorisering av miljökonsulter liknande den som i

dag finns för ekonomiska revisorer initieras

(yrkande 3). Vidare bör berörda myndigheter

tillföras erforderlig kompetens för att klara i

motionen föreslagna nya uppgifter (yrkande 4). För

att länsstyrelser och miljödomstolar skall kunna

hantera de nya uppgifterna på ett tillfredsställande

sätt behöver erforderlig kunskap och kompetens

tillföras.

Enligt motion MJ519 (kd) bör tillräckliga resurser

för tillsynen anslås till kommunerna för

upprätthållande av miljöbalkens ambitioner (yrkande

4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motionerna MJ19 (kd) yrkande 2 och

MJ444 (v) yrkande 4 om att det är angeläget att

erforderlig personal kan rekryteras och att

länsstyrelser och miljödomstolar bör tillföras

erforderlig kompetens för att klara sina uppgifter.

Utskottet har inhämtat att Domstolsverket har

genomfört en utvärdering av miljödomstolarnas

påverkan på domstolsväsendets kostnader och funnit

att kostnaderna för miljödomstolarna är högre än

beräknat. Vid behandlingen av regeringens

budgetproposition för år 2002 (prop. 2001/02:1, bet.

2001/02:JuU1 s. 68) beslutade därför riksdagen att

35 miljoner kronor engångsvis skall föras över till

domstolsväsendet från utgiftsområde 18, anslag 34:1

Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet. Vidare framgår det av

budgetpropositionen för år 2002 (prop. 20001/02:1

utg.omr. 20 s. 49) att länsstyrelserna och flera

andra myndigheter tillförs ytterligare medel för

åren 2002–2004. Förstärkningen görs i enlighet med

förslagen i regeringens proposition 2000/01:130

Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier

(bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). För åren 2001

t.o.m. 2003 tillfördes länsstyrelseanslaget 15 mil-

joner kronor för förstärkt miljötillsyn, och

resursförstärkningen beräknas ligga fast fr.o.m. år

2004 (prop. 2001/02:1 utg.omr. 18 s. 45, bet.

2001/02:BoU1). Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna MJ19 (c) yrkande 2 och MJ444 (v) yrkande

4.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ19

(kd) yrkande 3 om att det är angeläget att

myndigheterna för en dialog med medborgarna.

Miljöbalkskommittén skall enligt sina direktiv hämta

in myndigheters, organisationers och enskildas

erfarenhet av hur tillsynen fungerar och de allmänna

hänsynsreglernas roll i sammanhanget. Vidare skall

effektiviteten hos det nya sanktionssystemet och

samspelet mellan tillsynsreglerna,

sanktionsavgifterna och de straffrättsliga reglerna

utvärderas, och kommittén skall föreslå de ändringar

av regelverket som kan behövas. Motionen bör lämnas

utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av

kommitténs fortsatta arbete.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i

motion MJ296 (kd) yrkan- de 1 om att det är

angeläget att tillsynsverksamheten kan bedrivas

aktivt och effektivt. Regeringen har i proposition

2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier föreslagit att länsstyrelserna

skall tilldelas 20 miljoner kronor per år fr.o.m. år

2001 för arbete inom ramen för deras övergripande

ansvar för regionalt mål- och uppföljningsarbete

(prop. 2000/01:130 s. 237, bet. 2001/02:MJU3).

Länsstyrelsernas förvaltningsanslag har tillförts

ökade resurser för arbete inom miljöområdet. Utöver

de ovan nämnda medlen för tillsyn inom miljöområdet

har länsstyrelserna tillförts 25 miljoner kronor per

år för administration av skogsinköp och 65 miljoner

kronor från sakanslag inom utgiftsområde 20 att

användas för administration m.m. av anslagsmedel för

miljöövervakning, kalkningsverksamhet och sanering

och återställning av förorenade områden (jfr prop.

2001/02:1 utg.omr. 18 s. 44 f.). Det anförda bör i

allt väsentligt tillgodose syftet med motion MJ296

(kd) yrkande 1. Motionen bör lämnas utan vidare

åtgärd i denna del.

När det gäller ökade resurser till kommunerna för

att upprätthålla miljöbalkens ambitioner har

utskottet tidigare hänvisat till (bet. 2000/01:MJU16

s. 14) att kommunernas roll och ansvar i

miljöarbetet diskuteras utförligt av

Miljömålskommittén (SOU 2000:52 s. 831 f.).

Utskottet konstaterar i likhet med

Miljömålskommittén (s. 836) att det från

resurssynpunkt är viktigt att notera att miljöbalken

ger kommunerna en generell rätt att ta ut avgift för

sina kostnader i samband med prövning och tillsyn

enligt den lagen. Frågan om statliga bidrag för

denna verksamhet är i första hand en resurs- och

budgetfråga, och utskottet är inte berett att

tillstyrka motion MJ519 (kd) yrkande 4 i detta

sammanhang.

I motion MJ444 (v) yrkande 3 föreslås frivillig

auktorisation av miljökonsulter. I den nu behandlade

propositionen (s. 70) anförs att inom Europeiska

unionen gäller sedan juli 1993 en gemensam ordning

för frivillig miljöstyrning och miljörevision. Detta

har reglerats i rådets förordning (EEG) nr 1836/93

av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för

industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och

miljörevisionsordning. Förordningen har byggt på

frivilligt deltagande från industrin och har haft

till syfte att förbättra och utvärdera industrins

miljöarbete och att tillhandahålla offentlig

information om detta arbete. Förordningen har i

Sverige kompletterats genom lagen (1994:1596) om

frivillig miljöstyrning och miljörevision samt

förordningen (1995:294) om frivillig miljöstyrning

och miljörevision. Styrelsen för ackreditering och

teknisk kontroll, Swedac, beslutar i frågor om

ackreditering av miljökontrollanter och utövar

tillsyn över dem. Swedac är en central myndighet

under Utrikesdepartementet med uppgift att verka som

nationellt ackrediteringsorgan samt att samordna,

övervaka, ge råd om och informera i kontrollfrågor

enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll (jfr

SFS 1996:81). Aktiebolaget Svenska

Miljöstyrningsrådet ansvarar för registrering av

anläggningar och offentliggörande av förteckning

över registrerade anläggningar.

Utskottet har inhämtat att föreningen

Miljörevisorerna i Sverige är en intresseförening

och ett nätverk för miljörevisorer,

miljörevisionsledare och andra intresserade som vill

främja föreningens syften. Föreningen arbetar för

att utveckla miljörevision genom utbildning,

erfarenhetsutbyte, riktlinjer och kvalitetssäkring.

Föreningen utvecklar och tolkar kraven i ISO 14012

och har tagit fram etiska regler som varje medlem i

föreningen förbinder sig att följa. Föreningen

bildades 1991 och har för närvarande ca 350

medlemmar. Syftet med motion MJ444 (v) yrkande 3

torde med det anförda i allt väsentligt vara

tillgodosett.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Små företags situation m.m. (punkt 1)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ225 och

2001/02:MJ469 samt avslår motionerna

2001/02:MJ296 yrkande 5 och 2001/02:MJ341

yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Miljöbalken tillkom för att skydda naturen på ett

effektivt sätt, men ökad byråkrati har medfört

svårigheter för jordbruket. Miljöbalken bör ändras

så att den inte i onödan hindrar och försvårar för

företag och framför allt för småföretag.

Miljöbalkens regler tillsammans med en stelbent

hantering av dem drabbar i dag många företag utan

att för den skull leda till bättre miljö. En ordning

som innebär att varje ändring av en anläggning

kräver nytt tillstånd leder till byråkrati. I vissa

fall kan en för jordbruket nödvändig byggnation inte

bli av på grund av byråkratiska regler i

miljöbalken. Regeringen bör utreda dessa frågor och

återkomma till riksdagen med förslag om hur

miljöbalken kan förenklas för att främja ökad

rättssäkerhet och ge bättre förutsättningar för

jordbruksnäringen. Detta bör ges regeringen till

känna.

2. Små företags situation m.m. (punkt 1)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ296 yrkande 5

samt avslår motionerna 2001/02:MJ225,

2001/02:MJ341 yrkandena 3 och 4 samt

2001/02:MJ469.

Ställningstagande

Miljöbalken är en mycket omfattande lagstiftning. I

vissa delar är den dåligt anpassad till de små

företagen. Regeringen bör uppdra åt

Miljöbalkskommittén att göra en översyn av lagen med

hänsynstagande till små företags situation och

återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor.

Detta bör ges regeringen till känna.

3. Små företags situation m.m. (punkt 1)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ341 yrkandena

3 och 4 samt avslår motionerna 2001/02:MJ225,

2001/02:MJ296 yrkande 5 och 2001/02:MJ469.

Ställningstagande

På miljöområdet ser vi nu allt tydligare effekterna

av tillämpningen av den nya miljöbalken. I sig

motiverade åtgärder och restriktioner på

miljöområdet genomförs på ett sådant sätt att de

vållar avbräck i pågående jordbruksproduktion.

Regeringen bör utreda dessa frågor och återkomma

till riksdagen med förslag som särskilt beaktar hur

tillämpningen av balken slår mot ekonomin och den

fortsatta driften i berörda jordbruksföretag.

Förslaget till riksdagen bör även omfatta skäliga

ersättningsregler till berörda företagare. Detta bör

ges regeringen till känna.

4. Markavvattning (punkt 2)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ339 yrkande

15.

Ställningstagande

Lagstiftningen rörande markavvattning bör

harmonieras så att det praktiska miljöarbetet kan gå

hand i hand med produktionsintresset. Osäkerheten

kring vilka regler som gäller avseende

markavvattning och dikesrensning leder till att

nödvändiga rensningar skjuts på framtiden.

Regeringen bör utreda dessa frågor och återkomma

till riksdagen med förslag om regelverket kring

markavvattning. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Certifierade företag (punkt 4)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ452 yrkande

3.

Ställningstagande

Alltfler jordbruksföretag innehar någon form av

miljöcertifiering. De som har anslutit sig till

LRF:s Miljöhusesyn är exempel på sådana initiativ.

Vi anser att myndigheternas tillsynsverksamhet bör

anpassas till att dessa företag utövar en betydande

egenkontroll över att regler och miljökrav

efterlevs. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Tillsynsavgift m.m. (punkt 7)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ452

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ472.

Ställningstagande

Tillkomsten av miljöbalken har försvårat

tillsynsarbetet. Fler näringsidkare blir föremål för

tillsyn och kontroller från flera olika myndigheter

under ett år, och varje myndighet har rätt att ta ut

en avgift för sin tillsyn.

En samordning bör vara möjlig för att minska

kostnaderna. En tillsynsmyndighet bör inte ha rätt

att ta ut avgift utan att ha utfört en konkret

prestation. Avgift bör inte heller utgå för den

näringsidkare som vid kontroll fullföljt sina

åligganden så att det inte finns något att anmärka.

Regeringen bör utreda dessa frågor och återkomma

till riksdagen med förslag om erforderliga ändringar

i miljöbalken. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Miljösanktionsavgift (punkt 8)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ18 samt

avslår motionerna 2001/02:MJ20 och 2001/02:MJ296

yrkande 4.

Ställningstagande

Miljösanktionsavgifterna har till sin utformning

stora likheter med skattetillägget. Avgiften är

administrativ och beslutas av en myndighet utan

hänsyn till om det funnits något uppsåt. Vidare kan

avgiften kombineras med böter. En medborgare kan

således i praktiken komma att behöva betala avgifter

och böter två gånger för samma sak. En sådan ordning

bidrar till ett försämrat företagsklimat förutom att

det principiellt är helt fel.

Det finns många exempel på företagare som drabbats

av reglerna. En för sent inlämnad blankett kan t.ex.

leda både till avgifter och böter trots att det inte

inträffat någon reell skada på miljön. För mindre

företag, som inte har särskild personal avsatt för

administration, kan dessa regler bli mycket

kännbara. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag om ändring i miljöbalken som

innebär att miljösanktionsavgifter skall beslutas

med beaktande av om den som agerat har gjort det med

uppsåt eller av oaktsamhet. Detta bör ges regeringen

till känna.

8. Miljösanktionsavgift (punkt 8)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ296 yrkande 4

samt avslår motionerna 2001/02:MJ18 och

2001/02:MJ20.

Ställningstagande

Miljöbalken är en mycket omfattande lagstiftning.

För att en miljölag skall få acceptans och

efterlevnad krävs att den upplevs som viktig och att

reglerna är relevanta för att uppnå största möjliga

miljönytta. Sanktionsåtgärderna bör också stå i

proportion till det inträffade. Vi anser att

regelverket är alltför trubbigt för att bli ett

fungerande instrument. Regeringen bör utreda dessa

frågor och återkomma till riksdagen med förslag om

miljösanktionsavgiften som tar hänsyn till graden av

miljöfara, uppsåt samt företagets storlek. Detta bör

ges regeringen till känna.

9. Miljösanktionsavgift (punkt 8)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 9. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ20 samt

avslår motionerna 2001/02:MJ18 och 2001/02:MJ296

yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att miljöbalkens utformning där enskilda

företagare drabbas av såväl höga sanktionsavgifter

som risk för allmänt åtal även vid mindre avsteg

från bestämmelserna inte är acceptabel. Utformningen

av bestämmelserna bör ändras så att

sanktionsavgifterna ställs i relation till de

avvikelser som företagaren gjort i förhållande till

de gällande bestämmelserna och exempelvis företagens

omsättning. Detta skulle lindra den dubbla

bestraffning som drabbar såväl stora som små

företag. Regeringen bör se över

miljösanktionsavgiften och återkomma till riksdagen

med förslag till förändringar av avgiften. Detta bör

ges regeringen till känna.

10.Bindande åtgärdsprogram för

miljökvalitetsnormer (punkt 9)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 10. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ521 yrkande

15.

Ställningstagande

Införandet av miljökvalitetsnormer innebär ett

viktig steg i arbetet med att lösa de stora

miljöproblem som t.ex. försurning och kväveläckage

innebär. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om

kvaliteten inom ett geografiskt område eller för

hela landet. Om en miljökvalitetsnorm inte uppfylls

skall ett åtgärdsprogram upprättas, och där skall

anges vilka åtgärder som skall vidtas för att

uppfylla normen vid en viss tidpunkt m.m. Då

miljökvalitetsnormer skall utgöra den absoluta

miniminivån på livsmiljön bör överskridande av

normerna medföra vissa rättsverkningar. Det innebär

enligt min uppfattning att åtgärdsprogrammen bör

vara bindande. Detta bör ges regeringen till känna.

11.Generellt strandskydd m.m. (punkt 13)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ215,

2001/02:MJ247, 2001/02:Sk433 yrkande 8,

2001/02:Bo216 yrkande 5 och 2001/02:Bo318 yrkande

12 samt avslår motionerna 2001/02:MJ391 och

2001/02:MJ483.

Ställningstagande

Strandskyddet är i dag generellt och gäller kuster,

sjöar, vattendrag och inte minst skärgårdarna i

Sverige. Syftet med strandskyddet är att trygga

förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och

att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för

djur- och växtlivet. Frågan om strandskyddet är en

särskilt angelägen fråga för befolkningen i gles-

och landsbygden och i skärgården.

Sverige är ett av de länder i världen som har mest

strand per invånare. Ur bevarandesynpunkt borde

därför regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer få förordna att ett strandskyddsområde

inrättas där marken anses bevarandevärd. Det bör

införas en generell rätt att bebygga mark nära

stränder och vattendrag. Denna rätt skall endast få

begränsas om det är motiverat med hänsyn till

känsligt djur- och växtliv eller för att garantera

allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv.

Detta bör då ske genom att kommunerna antar en

detaljplan för området där ett strandskydd är

motiverat. Då ges de bästa förutsättningarna för en

god sammanvägning av olika intressen.

Det bör alltså krävas ett aktivt handlande för att

inrätta ett strandskydd i stället för dagens

generella förbudsregler. Detta bör ges regeringen

till känna.

12.Strandskyddet på lokal nivå m.m. (punkt 14)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Lars

Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 12. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ220

yrkande 7, 2001/02:MJ221 yrkande 1, 2001/02:MJ366

och 2001/02: Bo325 yrkande 22 samt avslår

motionerna 2001/02:MJ243, 2001/02: MJ387,

2001/02:MJ492 och 2001/02:Bo244 yrkande 7.

Ställningstagande

Det behov av ett starkt strandskydd som kan finnas

t.ex. i Stockholms skärgård eller på västkusten är

inte lika uppenbart i andra mer glesbefolkade eller

mindre attraktiva kustområden.

Den nuvarande utformningen av strandskyddet bör

förändras. Eftersom kommunerna har ansvar för

planering och byggande bör de ges full rätt att

besluta även om strandskydd. Ansvaret för

utformningen av strandskyddet bör föras över till

kommunerna, och det generella förbudet att bygga i

närheten av vatten bör avskaffas. Genom att tillåta

byggnation i strandnära miljöer generellt och låta

varje kommun själv avgöra vilka strandområden som

skall vara skyddade kan fler attraktiva

boendemiljöer skapas samtidigt som det finns

möjlighet att stärka strandskyddet i hårt

exploaterade områden.

Genom att kommunerna får ansvaret för utformningen

av det lokala strandskyddet stärks det kommunala

självstyret, och möjligheterna att skapa fler

attraktiva boenden såväl i skärgården som i andra

delar av landet förbättras.

Länsstyrelsen som regionalt organ bör ta över

Naturvårdsverkets roll att överklaga kommunens

beslut till domstol. Detta bör ges regeringen till

känna.

13.Strandskyddet på lokal nivå m.m. (punkt 14)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 13. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo244 yrkande 7

och avslår motionerna 2001/02:MJ220 yrkande 7,

2001/02:MJ221 yrkande 1, 2001/02:MJ243,

2001/02:MJ366, 2001/02: MJ387, 2001/02:MJ492 och

2001/02:Bo325 yrkande 22.

Ställningstagande

Det är viktigt att bevarandeintresset balanseras mot

utvecklingsintresset. I denna avvägning bör de

avgörande besluten överlåtas till kommunerna i nära

samråd med de medborgare som berörs. Inom områden

med lågt bebyggelsetryck skall kommuner med stöd av

analyser i översiktsplanen kunna medge undantag från

strandskyddsbestämmelserna om inte det rörliga

friluftslivet eller den biologiska mångfalden

äventyras.

Det generella strandskyddet i 7 kap. miljöbalken

bör kvarstå för hela landet men beviljande av

dispens bör ges på kommunal nivå. Naturvårdsverkets

besvärsrätt i strandskyddsärenden bör tas bort, och

länsstyrelserna bör få en prövningsrätt liknande den

som finns enligt 12 kap. plan- och bygglagen.

Det är av största vikt att undantag ges under

förutsättning att tillgängligheten till strandlinjen

inte äventyras för kommande generationer. Detta bör

ges regeringen till känna.

14.Ersättning vid inskränkning av ägande- och

förfoganderätt m.m. (punkt 15)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl

G Nilsson (m), Per-Samuel Nisser (m), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Lars

Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 14. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ205

yrkande 2, 2001/02:MJ343 yrkande 6 och

2001/02:MJ419 yrkande 7.

Ställningstagande

Långsiktigheten i produktionen och samhällets

intresse av att upprätthålla ett mångbruk av skogen

motiverar att det finns övergripande regler för

brukandet. Om myndigheterna inskränker ägarens

brukande på ett sätt som går utöver vissa allmänna

hänsyn bör ersättning utgå. Stabiliteten i

skogspolitiken rubbas om nya regler införs som

underlättar för andra att överta markrättigheter

eller som utsläcker ersättningsrätten vid intrång.

Det är av stor vikt att markägare ges skälig

ersättning för de miljöinsatser som görs vid

bildandet av olika typer av reservat. Detta bör ges

regeringen till känna.

15.Miljödomstolarnas sammansättning (punkt 16)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 15. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ317.

Ställningstagande

Vid Miljööverdomstolen är juristerna i majoritet.

När ett mål avgörs är endast en av fyra eller en av

fem miljöexpert, s.k. miljöråd. Miljööverdomstolens

huvuduppgift är enligt min uppfattning att värna om

miljön och inte i huvudsak att skipa rättvisa mellan

parter som strider mot varandra. Domstolstraditionen

innebär inte att driva någon särskild linje utan att

skipa rättvisa. När det gäller miljön finns det

inget tydligt partsförhållande. Miljön är inte

företrädd som andra parter, vilket innebär att det

är domstolens ansvar att se till att miljöfrågorna

blir utredda. Förhandlingarna i dag skyms oftast av

formella frågor eftersom tolkningen av miljöbalken

fordrar definitioner och bestämmelser om

rättsprocessen som då tar över. Jag anser att

fördelningen av antalet jurister och miljöråd i

Miljööverdomstolen bör ändras så att miljöråden blir

två av fyra respektive tre av fem. Vidare bör ett

miljöråd alltid delta när Miljööverdomstolen

beslutar om prövningstillstånd.

Miljöpartiet anser att jurister och sakkunniga i

miljödomstolar och Miljööverdomstolen skall ha

genomgått grundläggande utbildning i ekologi,

miljövård och miljökemi motsvarande 5 högskolepoäng

i vart och ett av dessa ämnen. Miljöfrågornas

komplexitet kräver detta. Detta bör ges regeringen

till känna.

16.Ersättning av allmänna medel för

rättegångskostnader (punkt 17)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-

Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 20 kap. 3 §

och tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 16. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2001/02:65 punkt 1

i denna del och motion 2001/02:MJ17 samt avslår

motion 2001/02:MJ19 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att en enskild som i miljödomstol eller i

Miljööverdomstolen får rätt gentemot myndigheterna i

ett vitesmål bör kunna få ersättning för sina

ombudskostnader. Det är inte rimligt att först lägga

bevisbördan på den enskilde att bevisa att han eller

hon inte skall behöva betala vite och därefter låta

den enskilde betala försvarskostnaderna även om han

eller hon får rätt gentemot myndigheterna. Vi anser

att propositionens förslag till ändringar i

miljöbalken inte fullt ut tillgodoser dessa krav.

Regeringen bör därför till riksdagen återkomma med

förslag till ändringar i miljöbalken i enlighet med

vad som framförs i motion MJ17 (m). Detta bör ges

regeringen till känna.

17.Ersättning av allmänna medel för

rättegångskostnader (punkt 17)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 20 kap. 3 §

och tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed

bifaller riksdagen proposition 20001/02:65 punkt

1 i denna del och motion 2001/02:MJ19 yrkande 1

samt avslår motion 2001/02:MJ17.

Ställningstagande

Vitesmål kan vara komplicerade och gälla stora

belopp, vilket kan medföra svårigheter för den

enskilda att utan sakkunnigt biträde lägga fram sin

sak. Den utredningsskyldighet som åligger den

dömande instansen enligt förvaltningsprocesslagen

förmår inte alltid uppväga detta behov.

Den enskilde bör även fortsättningsvis ha rätt att

erhålla ersättning av allmänna medel för

rättegångskostnader genom en uttrycklig bestämmelse

i miljöbalken. Det är inte rimligt att den enskilde

skall behöva betala för att hävda sin rätt även när

myndighetens begäran om utdömande av vite inte

gillas. Vi anser att propositionens förslag till

ändringar i miljöbalken inte fullt ut tillgodoser

dessa krav. Regeringen bör därför till riksdagen

återkomma med förslag till ändringar i miljöbalken i

enlighet med vad som framförs i motion MJ19 (kd)

yrkande 1. Detta bör ges regeringen till känna.

18.Miljöbrott m.m. (punkt 20)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand

(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 18. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ401 samt

avslår motionerna 2001/02:MJ285 yrkande 2 samt

2001/02:Ju237 yrkandena 27 och 28.

Ställningstagande

På grund av det misslyckade tunnelbygget genom

Hallandsåsen fick en stor mängd människor sina

brunnar och sin boskap förgiftade, och det står

klart att grova fel har begåtts. Åklagaren har dock

lagt ned sin utredning, då utredningen inte kunnat

styrka vem som ansvarade för det som hänt.

Det är ofta svårt att fälla någon för miljöbrott,

t.ex. vid oljeutsläpp vid kusten. Något måste dock

göras. Vi anser att det måste göras lättare att

fälla någon för miljöbrott utan att för den skull

minska rättssäkerheten. Regeringen bör utreda denna

fråga och återkomma till riksdagen med förslag om

ändringar i miljöbalken i enlighet med vad som

framförs i motion MJ401 (v). Detta bör ges

regeringen till känna.

19.Miljöbrott m.m. (punkt 20)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 19. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Ju237 yrkandena

27 och 28 samt avslår motionerna 2001/02:MJ285

yrkande 2 och 2001/02:MJ401.

Ställningstagande

De flesta miljöbrott sker inte i syfte att skada

miljön utan för att någon vill minska sina

kostnader. Brott mot miljöreglerna får aldrig löna

sig, och de straffrättsliga sanktionerna måste

därför leda till att det blir kännbart att överträda

reglerna. Straffvärdet om ett brott skett med uppsåt

eller av oaktsamhet skiljer sig på ett

anmärkningsvärt sätt från annan generell

straffrättslig lagstiftning. Där anses nämligen

straffvärdet högre om brottet skett uppsåtligt än om

det skett oaktsamt. Så är inte fallet med

miljöbalken. Jag anser att lagstiftningen bör göras

mer distinkt i detta avseende.

Ett hinder för en effektiv miljöbrottsbekämpning

är begreppet ”ringa brott” i 29 kap. 11 §

miljöbalken. Begreppet är inte definierat och

orsakar osäkerhet vid bedömningen av vad som är

straffbart, vilket ofta resulterar i att åtal läggs

ned. Jag anser att reglerna i 20 kap.

rättegångsbalken om åtalsunderlåtelse torde vara

tillräckliga. Regeringen bör utreda dessa frågor och

återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i

miljöbalken i enlighet med vad som anförs i motion

Ju237 (c) yrkandena 27 och 28. Detta bör ges

regeringen till känna.

20.Åtalsärenden (punkt 21)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 20. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ296 yrkande

2.

Ställningstagande

Då länsstyrelsernas resurser är begränsade

prioriteras åtalsärenden framför tillsynsärenden.

Tidigare gjordes en träffsäkerhetsanalys vid

åtalsärenden, och om utsikterna för fällande dom

betecknades som små drevs ett ärende inte vidare.

Miljöbalken kräver att alla anmälningar om misstanke

om brott drivs vidare. Detta tar stora personella

resurser i anspråk och inkräktar på det ordinarie

tillsynsarbetet. Regeringen bör utreda dessa frågor

och återkomma till riksdagen med förslag om

ändringar i miljöbalken i enlighet med vad som

anförs i motion MJ296 (kd) yrkande 2. Detta bör ges

regeringen till känna.

21.Miljöbrott till havs (punkt 22)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 21. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande

26.

Ställningstagande

Miljöbrott till havs begås inte för att man vill

skada miljön utan för att man vill minska sina

kostnader. Brotten föregås därför ofta av kalkyler

där kostnaderna för eventuellt straff vägs mot

vinsten av att bryta mot reglerna. Det är därför

viktigt att de straffrättsliga sanktionerna

fungerar. Likaså skall det vara kännbart att

överträda reglerna.

Dagens straffrättsliga sanktioner mot miljöbrott

till havs fyller inte funktionen att det inte skall

löna sig att bryta mot miljöreglerna, utan utsläppen

fortsätter. Det är därför nödvändigt att de

straffrättsliga sanktionerna skärps. Regeringen bör

utreda dessa frågor och återkomma till riksdagen med

förslag i enlighet med vad som anförs i motion MJ337

(c) yrkande 26. Detta bör ges regeringen till känna.

22.Husbehovstäkter (punkt 24)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl

G Nilsson (m), Per-Samuel Nisser (m), Eskil

Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 22. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ296 yrkande

3.

Ställningstagande

Vid nyttjande av husbehovstäkter föreskrivs i

miljöbalken att samråd skall ske mellan

tillsynsmyndigheter och markägare för att han eller

hon skall kunna utnyttja eget grus till husbehov.

Samrådsförfarandet enligt miljöbalken har visat sig

vara mer komplicerat än tidigare och dra ut så länge

på tiden att den markägare som står i begrepp att

nyttja sin täkt, t.ex. för byggnation, ofta inte

hinner invänta tillstånd utan tvingas köpa sand och

grus trots att han har tillgångar på egen mark.

Regeringen bör utreda dessa frågor och återkomma

till riksdagen med förslag till ändringar i

miljöbalken i enlighet med vad som anförs i motion

MJ296 (kd) yrkande 3. Detta bör ges regeringen till

känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ändrad ordning för utdömande av vite enligt

miljöbalken m.m.

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Kristdemokraterna stödde tanken bakom miljöbalken.

Enligt vår uppfattning forcerades dock arbetet så

att miljöbalken inte blev tillräckligt genomarbetad.

Detta kritiserade vi starkt. Miljöbalken trädde i

kraft den 1 januari 1999. Brister i den visade sig

omgående. Redan den 22 december 1999 tillkallade

chefen för Miljödepartementet en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera

tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag på

nödvändiga reformer. Kristdemokraterna anser att

uppdraget blev för snävt. Vi såg, liksom många

andra, att miljöbalken har lagtekniska brister.

Problemen ligger inte enbart på tillämpningsplanet.

På grund av det snäva utredningsdirektivet har

Miljöbalkskommittén inte kunnat gripa sig an de mest

framträdande bristerna i miljöbalken och komma med

förslag angående dessa. Ett exempel är konflikten

mellan tillämpningen av skogsvårdslagen respektive

miljöbalken, vilket belyses av det s.k. Nora-fallet,

som har pågått i mer än 3 år.

Trots miljöbalkens existens har lagen inte fångat

de stora miljöbrottslingarna. Oftast har påföljderna

gällt att företagare brustit i de förebyggande

åtgärderna, t.ex. inte avlämnat rapport inom bestämd

tid. Vilken medborgare som helst kan faktiskt när

som helst befinna sig i en situation, när man skulle

ha anmält sin verksamhet till kommunens

miljöförvaltning. En miss i anmälningsförfarandet

har lett till kännbara sanktioner, vilket många har

upplevt.

Samtidigt har regeringen inte velat EU-notifiera

miljöbalken. Man hänvisar till att det huvudsakligen

inte är nya lagparagrafer. De är bara överflyttade.

Enbart nya lagar behöver notifieras. Och de nya

lagregler som har tillförts säger man sig vilja

notifiera om behov uppstår därav. Regeringen har

själv gjort bedömningen att de nya reglerna inte är

konkurrenspåverkande. Men notifieringen bygger på

att den bedömningen görs av medstaterna i EU.

Avgiften för prövning i miljödomstolen kan

exempelvis verka klart konkurrenshämmande genom att

nyföretagande hämmas. Utskottet hänvisar till

regeringens direktiv till Miljöbalkskommittén

angående utformningen av systemet för prövning av

tillsynsavgifter. Kommittén skall närmare studera

t.ex. i vilken utsträckning fasta avgifter

snedvrider konkurrensen.

Därför har regeringens hantering av miljöbalken

anmälts till konstitutionsutskottet.

2. Infrastrukturutbyggnad (punkt 5)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

I dag har miljöproblemens tyngdpunkt förflyttats

från punktkällor till mobila källor, som bilar.

”Miljöprövningen” av infrastrukturutbyggnad sköts i

dag till övervägande del av Banverket och Vägverket

själva. Efter samråd med myndigheter och allmänhet

fastställer Banverket respektive Vägverket

järnvägsplanen respektive arbetsplanen. Det betyder

att bygget har tillstånd. Att verken prövar sig

själva är en minst sagt märklig rättsordning. De

dubbla rollerna som exploatör och kontrollmyndighet

kan inte kombineras. Länsstyrelsernas roll är att

lämna synpunkter under planeringsprocessen. Det enda

fall där länsstyrelsen kan säga ett direkt nej är om

miljökonsekvensbeskrivningen inte följer de krav som

ställs i miljöbalken. Detta handlar alltså bara om

bakläxa på dokumentets kvalitet.

Vägar och banor bör liksom annan miljöpåverkande

verksamhet prövas av oberoende myndighet enligt

gällande miljölagstiftning. Den

tillåtlighetsprövning av större infrastrukturobjekt

som görs av regeringen är inte oberoende. Regeringen

är den instans som fastställer trafikverkens

långsiktiga planer. Enligt vår mening bör

tillståndsprövningen skötas av länsstyrelsen

respektive de regionala miljödomstolarna, beroende

på projektens storlek. Tillståndsplikten skall gälla

både nybyggnad och utbyggnad av existerande

infrastruktur och komma in i ett tidigt skede.

Infrastrukturobjekt bör även förses med ett

kontrollprogram där man kontinuerligt följer upp

verksamhetens miljöpåverkan och genomför åtgärder

utifrån detta om det visar sig nödvändigt.

3. Infrastrukturutbyggnad (punkt 5)

av Maria Wetterstrand (mp).

Det finns flera problem ur miljösynpunkt med

hanteringen av såväl småskaliga som storskaliga

infrastrukturprojekt. En stor brist gäller

bedömningen av de samlade miljökonsekvenserna av

utbyggnaden, exempelvis effekterna av eventuellt

ökat trafikarbete. I dag kommer dessutom

miljökonsekvenserna av själva exploateringen ofta in

i ett för sent skede i processen. Jag anser det

därför fullt rimligt att varje större

infrastrukturprojekt tillståndsprövas och därvid

bedöms ur såväl ett helhetsperspektiv som i enstaka

delar som påverkar målet om en hållbar utveckling.

Oavsett om Miljöbalkskommittén hanterar denna fråga

har jag för avsikt att återkomma till riksdagen i

ärendet vid senare tillfälle.

4. Prövningsavgift (punkt 6)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Då ärenden skall prövas i miljödomstolen måste den

som ansöker om prövning erlägga en hög

prövningsavgift. Det kan vara svårt, näst intill

omöjligt, för inblandade parter att erlägga denna

avgift, särskilt om det gäller en verksamhet som

inte kommit i gång och därmed inte heller genererat

några inkomster.

De höga prövningsavgifterna kan därför innebära

hinder för företagsamhet, bl.a. beträffande

alternativa energikällor. Utskottet konstaterar att

miljödomstolen kan sätta ned eller efterskänka

kostnad för prövning men hänvisar i övrigt till

Miljöbalkskommitténs fortsatta arbete.

Kristdemokraterna menar att utskottet redan nu borde

uttala sig om att prövningsavgiften skall kunna

nedsättas.

5. Skärpning av kraven på

miljökonsekvensbeskrivningar (punkt 10)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Vi anser att kraven på miljökonsekvensbeskrivningar

för infrastrukturinvesteringar bör preciseras och

skärpas genom ändringar i miljöbalken. Hur en

miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas samt

vilka krav den skall fylla behandlas i miljöbalken.

Kraven är oprecist skrivna. Det råder t.ex. delade

meningar om när en miljökonsekvensbeskrivning skall

upprättas i förhållande till planer och om vilken

roll en sådan beskrivning skall ha i

projekteringsstadiet.

En enkät som riksdagens revisorer gjort till alla

länsstyrelser visar att miljökonsekvensbeskrivningar

av infrastrukturprojekt ofta har brister och att

kvaliteten varierar.

För att reformera miljöprövningen av infrastruktur

är det viktigt att skärpa kraven på nollalternativ.

I dag skall ett nollalternativ, dvs. vad som händer

om inget byggs, alltid utredas. Detta går i

allmänhet till så att en framskrivning av den

nuvarande trafikökningen görs med åtföljande

trafiksäkerhetsproblem och framkomlighetsproblem på

den aviserade väg- eller bansträckan. I stället bör

även ”dynamiska nollalternativ” utredas. Vad händer

t.ex. om man inte bygger ut vägen men effektiviserar

existerande kollektivtrafik på sträckan? Hur mycket

skulle vägtrafiken och utsläppen av miljöstörande

ämnen minskas? Minst ett dynamiskt nollalternativ

skall alltid finnas med i en kvalitativ

miljökonsekvensbeskrivning.

Vi har avstått från att reservera oss då vi

förutsätter att en del av dessa frågor kommer att

behandlas i den sittande parlamentariska kommittén.

Vi kommer att följa och bevaka dem i kommitténs

arbete.

6. Miljödomstolarnas sammansättning (punkt 16)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

Motion MJ317 (mp) tar upp en mycket viktig och

väsentlig aspekt på miljödomstolarnas sammansättning

och verksamhet. Vänsterpartiet förutsätter att den

pågående parlamentariska utvärderingen och

uppföljningen av miljöbalken också kommer att

föreslå eventuella förändringar så att

miljödomstolarna har möjlighet att fullt ut beakta

miljöhänsynen vid sitt ämbetsutövande. Exakt vilka

eventuella förändringar som skall ske får

utvärderingen visa på.

7. Kompetensförsörjning m.m. (punkt 25)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl

(v).

För att länsstyrelser och regionala miljödomstolar

skall kunna hantera sina nya uppgifter på ett

tillfredsställande sätt behöver erforderlig kunskap

och kompetens tillföras. När det gäller resurser

till länsstyrelserna och andra myndigheter för

granskning av miljökonsekvenserna av

infrastrukturprojekt, är det i dag fortfarande

oklart om tillgängliga medel är tillräckliga eller

behöver fördelas om eller öka i omfattning för att

myndigheterna skall ha tillräcklig tillgång till

kompetent personal.

8. Kompetensförsörjning m.m. (punkt 25)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Miljödomstolarnas arbetsbelastning är hög.

Organisationen är dimensionerad för ett årligt

inflöde av 750 anmälningar i landet. Nu är antalet

över 3 000 per år. Man tror sig inte hinna utreda en

stor grupp av anmälningar trots en preskriptionstid

på två till fem år. Problemet förenklas inte av att

miljödomstolarna också haft svårt att rekrytera

kompetent personal. Personalförsörjningen måste

lösas, om inte hela domstolsfunktionen skall falla.

9. Dialog med medborgarna (punkt 26)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Kristdemokraterna har uppfattat att man i förarbetet

till miljöbalken utgick från att sanktioner enligt

den blivande miljöbalken skulle föregås av en dialog

med medborgarna. Syftet var att få fram rätt

miljöbeteende, men den andan präglar inte

tillämpningen av miljöbalken i dag. Utskottet

påpekar att Miljöbalkskommittén enligt sina direktiv

skall inhämta myndigheters, organisationers och

enskildas erfarenhet av hur tillsynen fungerar och

de allmänna hänsynsreglernas roll i sammanhanget.

Effektiviteten i det nya sanktionssystemet och

samspelet mellan tillsynsreglerna,

sanktionsavgifterna och de straffrättsliga reglerna

skall utvärderas, och kommittén skall föreslå de

ändringar av regelverket som kan behövas.

Kristdemokraterna anser att tillämpningen av

miljöbalken allt framgent skall ske i dialog med

medborgarna. Alla kan vi plötsligt befinna oss i en

situation, där vi inte känner till att miljö- och

hälsoskyddsnämnden skall underrättas, eller att

tillstånd behövs för en åtgärd eller en verksamhet.

10. Tillsynsverksamheten (punkt 27)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Länsstyrelserna och kommunerna fungerar som

tillsynsmyndighet för bl.a. miljöbalken. På

länsstyrelser och i kommuner har man svårt att hinna

med denna uppgift. Det resurstillskott man hittills

fått har inte stått i rimlig proportion till de

uppgifter som balken medför. Länsstyrelsen i

Jönköping beräknar exempelvis att tillsynsarbetet

kräver 5 800 arbetstimmar för att fungera bra.

Tillgänglig resurs är 1 081 timmar. Det betyder att

högst 30 % av inkomna ärenden blir föremål för

genomgång och tillsyn. Tillskottet i årets budget

torde inte heller täcka detta behov.

Kristdemokraterna anser att tillräckliga medel måste

tillföras om trovärdigheten i miljöbalken skall

kunna upprätthållas.

11. Resurser till kommunerna (punkt 28)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Det är viktigt att kommunerna hinner med den

miljötillsyn man är ålagd att utöva och som

medborgare får betala. Det är ett hån mot alla små

företag, som ibland haft konsultkostnader på 50 000

kr för att ta fram sin miljörapport, när kommunen

inte hinner med den miljötillsyn de betalar för.

Kommunernas ekonomiska förmåga måste beaktas, när

statsbidrag beräknas till kommunerna.

Kristdemokraterna anser att det generella bidraget

till kommunerna bör utökas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i

proposition 2001/02:65 att riksdagen godkänner

regeringens förslag till

1. lag om ändring i miljöbalken,

2. lag om ändring i lagen (1994:1596) om frivillig

miljöstyrning och miljörevision.

Följdmotioner

2001/02:MJ17 av Göte Jonsson m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att en särbestämmelse förs in i

20 kap. 3 § miljöbalken med innebörden att enskild

skall kunna få ersättning av allmänna medel för

ombudskostnader om talan om utdömande av vite

ogillas.

2001/02:MJ18 av Carl Fredrik Graf (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

begreppen uppsåt och oaktsamhet för att besluta om

miljösanktionsavgifter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheter att

efterge miljösanktionsavgifter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det inte skall

kunna gå att besluta om både miljösanktionsavgift

och böter för samma förseelse.

2001/02:MJ19 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det i

miljöbalken införs en bestämmelse som ger den

enskilde rätt att få ersättning av allmänna medel

för skäligen motiverade rättegångskostnader.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rekrytering av

personal till miljödomstolarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om myndigheternas

skyldighet att föra dialog med medborgarna.

2001/02:MJ20 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer

till riksdagen med förslag till ändringar av

sanktionsavgifter för brott mot miljöbalken m.m.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:MJ205 av Kenneth Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning till

markägare.

2001/02:MJ208 av förste vice talman Anders Björck

och Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

strandskyddslagen.

2001/02:MJ215 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådana förändringar i miljöbalken att det

generella strandskyddet avskaffas i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reglerna för

det lokala strandskyddet skall utformas på

kommunal nivå.

2001/02:MJ221 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändringar i

strandskyddet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättandet av

en parlamentarisk utredning.

2001/02:MJ225 av Ola Karlsson och Lars Björkman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om översyn och förändring

av miljöbalken.

2001/02:MJ226 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:MJ243 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om beslutsnivån för

strandskydd/byggnadsärenden.

2001/02:MJ247 av Anders G Högmark och Jan-Evert

Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa en generell rätt

att bebygga mark nära stränder och vattendrag.

2001/02:MJ285 av Bengt Silfverstrand (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en kraftig

skärpning av straffskalan vid miljöbrott.

2001/02:MJ296 av Maria Larsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

resurstilldelningen för tillsynsverksamheten

enligt miljöbalken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

träffsäkerhetsanalys bör göras i åtalsärenden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förenkla

nyttjande av husbehovstäkter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

miljösanktionsavgifter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

miljöbalken med hänsyn taget till små företags

situation.

2001/02:MJ317 av Kia Andreasson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av fördelningen av antalet

jurister och miljöråd i Miljööverdomstolen så att

miljöråden blir två av fyra respektive tre av fem.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av förordning så att miljöråd

alltid deltar vid ett prövningstillstånd till

Miljööverdomstolen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att alla som tjänstgör som jurister och

sakkunniga i miljödomstolar och Miljööverdomstolen

skall genomgå obligatorisk utbildning i miljörätt,

ekologi, miljövård och miljökemi.

2001/02:MJ320 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att strandskyddet bör ses

över med sikte på att den enskilde markägaren ges

större utrymme att fritt förfoga över sin egendom.

2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skärpa de

straffrättsliga sanktionerna för miljöbrott till

havs.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den sittande

Miljöbalkskommittén behöver, både för miljöns och

markägarnas skull, i sitt arbete inkludera en

översyn av regelverket kring markavvattning.

2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skyndsamt

genomföra en översyn av miljöbalken som särskilt

beaktar hur tillämpningen av balken slår mot

ekonomin och den fortsatta driften i berörda

jordbruksföretag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att på grundval av

en översyn av miljöbalken ta fram skäliga

ersättningsregler till berörda företagare.

2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om värnandet av

äganderätten.

2001/02:MJ366 av Eskil Erlandsson och Åsa

Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen

anförs om ändring i strandskyddslagstiftningen som

syftar till att strandskyddet skall utformas på

kommunal nivå.

2001/02:MJ384 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en reformering av

miljöbalken.

2001/02:MJ387 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om strandskyddet.

2001/02:MJ391 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om strandskyddets betydelse

för allemansrätten.

2001/02:MJ401 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en skärpning av

lagstiftningen vid miljöbrott.

2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning vid

inskränkning av ägande- och förfoganderätten.

2001/02:MJ444 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen ger den

parlamentariska kommittén för uppföljning av

miljöbalken tilläggsdirektiv att lägga fram

förslag till en ändring av miljöbalken som gör

infrastrukturutbyggnad över en viss storlek

tillståndspliktig samt att kontrollprogram för

miljöeffekter av tillståndsgivna vägar och banor

bör upprättas enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen ger den

parlamentariska kommittén för uppföljning av

miljöbalken tilläggsdirektiv att lägga fram

förslag till ändring av miljöbalken som innebär

skärpning och precisering av kraven på

miljökonsekvensbeskrivningar enligt vad i motionen

anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frivillig

auktorisering av miljökonsulter bör startas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att berörda

myndigheter bör tillföras erforderlig kompetens

för att klara i motionen föreslagna nya uppgifter.

2001/02:MJ452 av Göte Jonsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer för

avgiftsuttag vid tillsynsverksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samordning av

tillsynsverksamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om certifierade

företag.

2001/02:MJ469 av Roy Hansson och Anne-Katrine Dunker

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förenkla reglerna i

miljöbalken för att främja ökad rättssäkerhet och ge

bättre förutsättningar för jordbruksnäringen.

2001/02:MJ472 av Ewa Thalén Finné och Carl-Axel

Johansson (m):

Riksdagen begär att regeringen inleder en översyn av

klassificeringen i bilagan till förordning

(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

2001/02:MJ483 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om strandskyddet.

2001/02:MJ488 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av de

nu gällande dispensreglerna inom strandskyddet.

2001/02:MJ492 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokalt och regionalt

inflytande över strandskyddet.

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade resurser

till kommunerna för upprätthållande av

miljöbalkens ambitioner.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa ett

bindande åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer.

2001/02:Bo216 av Knut Billing m.fl. (m):

5. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftning för

strandskydd i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:Bo244 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rätten att

medge undantag från strandskyddsbestämmelserna

överförs till kommunerna och att länsstyrelserna

erhåller prövningsrätt.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen beslutar att det generella

strandskyddet skall avskaffas i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reglerna för

det lokala strandskyddet skall utformas på

kommunal nivå.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ändra

straffvärdet för brott enligt miljöbalken.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rekvisitet när

det gäller ringa brott skall avskaffas angående

miljöbrott.

2001/02:N268 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheter om återbetalning av prövningsavgift

vid miljöprövning hos miljödomstolen för projekt

som inte godkänns.

2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om strandskyddet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

miljöbalken

2 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1596)

om frivillig miljöstyrning och miljörevision