Bet. 2001/02:NU12

Näringsutskottets betänkande

2001/02:NU12

Vissa näringspolitiska frågor

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 81

motionsyrkanden om olika näringspolitiska

frågor. På två punkter finner utskottet

det påkallat med ett riksdagsuttalande.

Den första gäller införandet av en

auktorisation av teckenspråkstolkar.

Utskottet har vid tidigare tillfällen då

frågan behandlats uttryckt sin ståndpunkt

att en auktorisation bör införas för den

berörda gruppen. Vid utskottets senaste

behandling utgick utskottet från att

frågan om auktorisation skulle få sin

lösning utan ytterligare fördröjande

utredningsarbete. Frågan är emellertid

fortfarande under beredning. Utskottet

anser därför att riksdagen i ett

uttalande till regeringen bör framhålla

att ärendet skall behandlas skyndsamt och

utan ytterligare tidsutdräkt.

Den andra punkten gäller

vidareförädling av skogsråvaran. Vid

tidigare tillfällen har utskottet

framhävt att det borde vara möjligt för

den svenska skogsindustrin att förskjuta

inriktningen av exporten från rena

råvaror mot mer förädlade produkter.

Utskottet har noterat att frågan om ett

nationellt handlingsprogram för

vidareförädling av trä bereds inom

Regeringskansliet. Utskottet är positivt

till att ett sådant arbete har initierats

och betonar i detta sammanhang vikten av

en bred ansats när det gäller

utformningen av ett nationellt

handlingsprogram. Flera andra europeiska

länder har genomfört eller planerar att

genomföra olika insatser för att öka

träanvändningen, i regel med goda

resultat. Enligt utskottet bör riksdagen

i ett uttalande till regeringen plädera

för att detta arbete drivs i den riktning

som utskottet har angett.

Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks.

I betänkandet redovisar utskottet sin

syn på hur näringspolitiken bör inriktas

och utformas. I en reservation (m, kd, c,

fp) redogörs för dessa partiers

gemensamma uppfattning i frågan. Andra

yrkanden som utskottet avstyrker rör

kvinnors företagande, kapitalförsörjning,

social ekonomi och näringslicens för

företagare. I reservationer (m, kd, c,

fp) presenteras dessa partiers gemensamma

syn på kvinnors företagande respektive

kapitalförsörjning. När det gäller social

ekonomi finns en motivreservation (m, kd,

fp) samt en reservation (c) vari yrkas på

bifall till två motioner. Vidare

avstyrker utskottet yrkanden beträffande

turistnäringen med hänvisning till av

statsmakterna vidtagna åtgärder och

pågående arbete. I en reservation (m, kd,

c, fp) redovisas andra bedömningar av

behovet av åtgärder. Några yrkanden som

gäller detaljhandeln respektive design

avstyrks också av utskottet. I den

sistnämnda frågan begärs i en reservation

(m, kd, c, fp) en översyn av Exportrådets

roll beträffande marknadsföring av svensk

form och design.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Näringspolitikens

inriktning

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Sf400 yrkande 4, 2001/02:N263

yrkande 17, 2001/02:N267 yrkandena 20

och 24 och 2001/02:N370 yrkande 15.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Kvinnors företagande

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:N215, 2001/02:N233, 2001/02:

N246 yrkandena 1 och 3, 2001/02:N267

yrkande 23, 2001/02:N279, 2001/02:N364

yrkandena 5 och 6, 2001/02:N365

yrkande 10, 2001/02: N370 yrkande 8,

2001/02:A212 yrkande 9, 2001/02:A229

yrkande 13 och 2001/02:A389 yrkande

12.

Reservation 2 (m, kd, c, fp)

3. Kapitalförsörjning

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:N27 yrkande 28, 2001/02:N246

yrkande 2, 2001/02:N263 yrkande 15,

2001/02:N364 yrkande 7, 2001/02: N365

yrkande 8 och 2001/02:A389 yrkande 16.

Reservation 3 (m, kd, c, fp)

4. Social ekonomi

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:N27 yrkandena 31, 33 och 34,

2001/02:N306, 2001/02:N314 yrkande 1,

2001/02:N351, 2001/02:N356,

2001/02:N362, 2001/02:N364 yrkande 12

och 2001/02:N365 yrkande 17.

Reservation 4 (m, kd, fp) - motiv.

Reservation 5 (c)

5. Näringslicens för

företagare

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Ju395 yrkande 2, 2001/02:N272

och 2001/02:N336.

6. Auktorisation av

teckenspråkstolkar

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:So619

yrkande 6.

7. Vidareförädling av

skogsråvara

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:N320 och

2001/02: Bo325 yrkande 8 och bifaller

delvis motionerna 2001/02:MJ419

yrkande 3, 2001/02:MJ523 yrkande 14,

2001/02:N311 och 2001/02:N364 yrkande

16.

8. Träskiveindustrin

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:N278 och 2001/02:N289.

Reservation 6 (m, kd, c, fp)

9. Turistnäringen

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Sk288 yrkande 23, 2001/02:N17

yrkande 2, 2001/02:N204, 2001/02:N234,

2001/02:N261 yrkandena 1 och 5,

2001/02:N262 yrkande 15, 2001/02:N281,

2001/02:N282, 2001/02:N286 yrkandena

1-5, 2001/02:N288, 2001/02:N342,

2001/02: N349 och 2001/02:N374

yrkandena 1-5 och 7.

Reservation 7 (m, kd, c, fp)

10. Detaljhandeln

Riksdagen avslår motion

2001/02:N334.

11. Design

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Kr226 yrkande 5, 2001/02:Kr334

och 2001/02:N212 yrkandena 1 och 2.

Reservation 8 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 9 april 2002

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Sylvia Lindgren (s),

Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kd),

Karin Falkmer (m), Nils-Göran Holmqvist

(s), Ola Karlsson (m), Marie Granlund

(s), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen

(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg

(fp), Anne Ludvigsson (s), Christina

Pettersson (s), Lennart Värmby (v) och

Mikael Oscarsson (kd).

2001/02

NU12

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels 45 motioner från allmänna

motionstiden,

dels två motioner som väckts med

anledning av proposition 2001/02:4 om en

politik för tillväxt och livskraft i hela

landet.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har

inför utskottet lämnats av företrädare

för Stiftelsen Industrifonden, Sveriges

Rese- och Turistråd AB, Teknik-

brostiftelsen i Lund,

Betongvaruindustrin, Svenska

Fabriksbetongföreningen, Skogs- och

Träfacket, Svenskt Trä och CONNECT

Sverige.

Utskottet har även anordnat en

offentlig utfrågning om näringsklimatet i

Sverige. Vid den utfrågning som

genomfördes den 7 mars 2002 lämnades

upplysningar och synpunkter av

företrädare för bl.a. Verket för

näringslivsutveckling (NUTEK), Invest in

Sweden Agency (ISA), Svenskt Näringsliv,

Företagarnas Riksorganisation och LO.

Utskottet har också vid ett besök i

Växjö den 26 februari 2002 fått

upplysningar i ärendet. Där lämnades

upplysningar och synpunkter av

företrädare för bl.a. Vidéum AB,

Institutet för träteknisk forskning

(Trätek) och Glasforskningsinstitutet

(Glafo).

Vidare har skrivelser tillställts

utskottet från Företagarförbundet

Företagarforum, Skogs- och Träfacket och

Byggelit AB.

Utskottets överväganden

Näringspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

näringspolitikens inriktning. Utskottet

redovisar sin syn på hur

näringspolitiken allmänt bör inriktas

och utformas. Jämför reservation 1 (m,

kd, c, fp).

Motionerna

I Kristdemokraternas motion 2001/02:N370

begärs ett tillkännagivande om behovet av

att satsa på företagande och

entreprenörskap när det gäller utbildning

och kompetensutveckling. En

internationell jämförelse pekar på att

förhållandevis få svenskar väljer att

utbilda sig vid universitet och högskola,

sägs det i motionen. Vidare förefaller

utbildningsnivån inom industrin generellt

vara lägre i Sverige, bl.a. är andelen

civilingenjörer i industrin låg. Även

antalet utbildade forskare är lågt, och

kopplingen mellan FoU och den produktion

som genererar ett förädlingsvärde är

sämre än i många andra länder. Av detta

följer att större satsningar på

utbildning för företagande måste göras.

Det innefattar bl.a. att utbildningen i

grundskolan bör vara så upplagd att den

uppmuntrar eleverna till ett

entreprenörsinriktat förhållningssätt.

För den eftergymnasiala utbildningen kan

det innebära ett mer omfattande samarbete

mellan näringsliv och utbildningsväsende.

På universitets- och högskolenivå är det

viktigt med kurser inriktade mot

företagande och entreprenörskap samt att

knyta kontakter med det lokala

näringslivet. Så kallade

arbetslivscentrum som tillkommit på flera

högskolor bör uppmuntras. Vidare

framhålls i motionen att goda

forskarmiljöer är viktiga för att behålla

forsknings- och utvecklingsverksamhet i

Sverige. Därtill finns ett stort behov av

ett fungerande lärlingssystem.

Lärlingsutbildning med en flexibel

utformning bör finnas som ett program vid

gymnasieskolan och få centrala regler

samt vara nära knutet till det lokala

näringslivet. Utbildning måste även ske i

form av fortlöpande kompetensutveckling.

Där kan införandet av utbildningskonton

vara en framkomlig väg. Utbildningskonton

skulle innebära att arbetstagare och

arbetsgivare ges möjlighet att, upp till

en viss nivå, avsätta pengar till ett

avdragsgillt konto. Under studietiden kan

sedan dessa pengar användas för att

finansiera inkomstbortfall.

Ett tillkännagivande om att utveckla

modellen med kvinnolån, kvinnliga

affärsrådgivare och kvinnliga

resurscentrum till att omfatta invandrare

och ungdomar begärs i motion 2001/02:N263

(c). Motionärerna menar att denna modell

visat sig lyckosam, varför den med fördel

även kan användas för att hjälpa

invandrare och ungdomar att starta

företag. Beträffande företagare med

invandrarbakgrund påpekas att de ofta har

en besvärlig situation, vilken kan

härledas till diskriminering, fördomar

och okunskap. Vidare anförs att tillgång

till riskkapital är ett särskilt stort

problem för denna grupp.

I Folkpartiets motion 2001/02:Sf400

begärs ett tillkännagivande om att satsa

på tjänstesektorn. Denna sektor är en

snabbt växande sektor, inte minst i

storstäderna. I storstädernas utsatta

förorter och bland personer med utländsk

bakgrund finns ett tänkande och en

kunskap som kan bli en stark motor i en

dynamisk tjänstesektor. Därför är en

politik för sänkt skatt på arbete,

minskade skattekilar och en fungerande

näringspolitik för förorten mycket

viktig, enligt vad som anförs i motionen.

För att motverka arbetslöshet, inte

minst långtidsarbetslöshet, är väsentliga

lättnader för småföretagare nödvändigt,

enligt vad som anförs i motion

2001/02:N267 (fp). Detta inte minst för

att underlätta för personer med

invandrarbakgrund. De politiska åtgärder

som krävs för att förbättra

företagsklimatet är i huvudsak generella,

som exempelvis lägre skatter på arbete

och investeringar samt regelförenklingar

för företagen. Det krävs emellertid även

specifika insatser för att riva några av

de hinder som framför allt drabbar

personer med utländsk bakgrund. Många

invandrare har inte tillgång till

startkapital, har aldrig fått möjlighet

att bygga upp ett professionellt nätverk,

känner inte till rutinerna i det svenska

arbetslivet eller bestämmelserna i skatte-

och arbetsrätten. För många av dem skulle

lättnader i beskattning och regelverk

motverka en utslagning. För att nya

arbeten skall skapas behövs även

mikrokrediter, dvs. enkla och

lättbegripliga former av lån och

krediter. Enligt vad som anförs i

motionen skall dessa krediter öronmärkas

för arbetslösa grupper och individer som

är väl förberedda för sitt inträde i

arbetslivet. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om att avveckla

etableringshinder för småföretag. Enligt

motionärerna måste åtgärder vidtas för

att öka konkurrensen på marknaden. Ett

led i detta är att avveckla t.ex.

sotningsmonopolet, regleringen av

busstrafiken samt kommunernas rätt att

stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i

plan- och bygglagen (PBL) vilka i dag

fungerar som etableringshinder för

småföretag, sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

I budgetpropositionen för år 2002

(utg.omr. 24 s. 24) framhåller regeringen

att statliga insatser behövs för att

utveckla en ökad anda av entreprenörskap,

öka nyföretagandet och gynna utvecklingen

av livskraftiga företag. Det är enligt

regeringen viktigt att bidra till

positiva attityder till entreprenörskap i

alla dess former för att därigenom skapa

incitament för att fler människor skall

se företagande som ett alternativ till

anställning. Vidare anför regeringen sin

uppfattning att grunden för

entreprenörskap läggs i unga år, varför

insatser för att främja ungt företagande

är långsiktigt mycket väsentliga. Det är

viktigt att stimulera ungdomars intresse

för teknik och naturvetenskap, sägs det i

propositionen. Detta kan ske på flera

olika sätt, bl.a. genom att etablera

kommunala teknikskolor. I detta

sammanhang kan även nämnas att regeringen

i den s.k. regionalpolitiska

propositionen (prop. 2001/02:4) föreslog

ett nationellt program för

entreprenörskap under perioden 2002-2004.

Syftet med programmet är att skapa ett

mer entreprenörsbetonat klimat, uppmuntra

entreprenörskap, bidra till positiva

attityder till entreprenörskap och

företagande samt öka nyförtagandet. För

denna verksamhet avsätts 12 miljoner

kronor under ovan nämnda treårsperiod. En

utskottsmajoritet stödde regeringens

förslag vid utskottets behandling av

ärendet (bet. 2001/02:NU2 och

2001/02:NU4).

Beträffande lärlingsutbildning kan

nämnas att i skollagen (1985:1100, 5 kap.

4 b §) finns sedan lång tid en möjlighet

att anordna sådan utbildning inom

individuellt program. Lärlingsutbildning

innebär att eleven kan kombinera en

anställning som syftar till en

yrkesutbildning med studier. I sådant

fall skall studierna omfatta kärnämnena

svenska/svenska som andraspråk, engelska,

samhällskunskap, religionskunskap och

matematik. Om eleven önskar det, skall

utbildningen inbegripa samtliga

kärnämnen. Utbildningen skall omfatta tre

årskurser. Bestämmelserna om detta finns

i gymnasieförordningen (1992: 394).

Antalet elever i denna form av

lärlingsutbildning är emellertid litet.

Våren 1999 tillsattes inom

Utbildningsdepartementet en arbetsgrupp

med uppgift att diskutera

förutsättningarna för att reguljärt

införa en ny lärlingsutbildning i

Sverige. Arbetsgruppen hade även i

uppdrag att diskutera olika möjligheter

och lämna förslag till hur

samverkansformerna mellan skola och

arbetsliv kan utvecklas. Arbetsgruppen

presenterade sina förslag i promemorian

Samverkan mellan skola och arbetsliv (Ds

2000:62).

I maj 2000 tillkallades en

parlamentariskt sammansatt kommitté, den

s.k. Gymnasiekommittén, med uppdrag att

utreda och lämna förslag till en framtida

utformning av gymnasieskolan. I uppdraget

(dir. 2000:35) ingår att utifrån en

analys av samhällets och arbetsmarknadens

förändringar samt behov av en breddad

rekrytering till högskolan överväga hur

gymnasiala utbildningar bör organiseras i

framtiden. Kommittén skall även överväga

formerna för hur alla studievägar kan

göras tillgängliga för elever i hela

landet och de ekonomiska konsekvenserna

av detta. Vidare skall kommittén

analysera effekterna av skolornas storlek

vad gäller kvalitet och studievägsutbud.

I ett tilläggsdirektiv (dir. 2001:8) från

februari 2001 fick Gymnasiekommittén även

i uppdrag att föreslå hur samverkan

mellan skola och arbetsliv kan utvecklas

samt hur ett ökat inslag av lärandet i

arbetslivet inom gymnasieskolan bör

utformas. Detta skall göras med

utgångspunkt i den tidigare nämnda

promemorian om samverkan mellan skola och

arbetsliv. Kommittén skall senast vid

utgången av april 2002 redovisa sitt

uppdrag.

För närvarande pågår en

försöksverksamhet med lärlingsutbildning

vilken benämns Lärande i arbetslivet.

Verksamheten regleras i en särskild

förordning (2000:690), som började gälla

i september 2000. Förordningen gäller för

utbildning som påbörjas före den 1 juli

2003. Den föreskrift som fanns i tidigare

gällande förordning (1997:762) som

föreskrev att lärlingsutbildningen inte

fick påbörjas förrän eleven hade

genomfört hälften av sin grundutbildning

är numera borttagen. Försöksverksamheten

innebär att en elev på ett nationellt

eller specialutformat program som

innehåller yrkesämnen får en utbildning

som under sammanlagt minst 30 veckor

genomförs på en arbetsplats.

Utbildningsutskottet har nyligen

behandlat (bet. 2001/02:UbU9)

motionsyrkanden från allmänna

motionstiden om olika gymnasiefrågor,

däribland frågor beträffande

lärlingsutbildning, program i

gymnasieskolan med speciell inriktning på

företagande och entreprenörskap samt

utarbetandet av en kursplan för

företagande och entreprenörskap. Samtliga

dessa yrkanden avstyrktes av utskottet.

Beträffande lärlingsutbildning och ett

speciellt program för företagande och

entreprenörskap hänvisade

utbildningsutskottet till det uppdrag som

Gymnasiekommittén har. I uppdraget

ligger, som ovan nämnts, att föreslå hur

samverkan mellan skola och arbetsliv kan

utvecklas samt hur ett ökat inslag av

lärande i arbetslivet i gymnasieskolan

bör utformas. Vidare innefattar uppdraget

frågan om utbudet av studievägar. När det

gällde frågan om utarbetandet av en

kursplan för företagande och

entreprenörskap noterade utskottet att

det i dag redan finns två nationella

kurser om småföretagande.

Våren 2000 behandlade

utbildningsutskottet (bet.

1999/2000:UbU15) ett antal motioner

beträffande entreprenörskap i skolan.

Utbildningsutskottet framhöll i detta

sammanhang att barns nyfikenhet,

företagsamhet och intressen skall

uppmuntras och deras vilja och lust att

lära skall stimuleras. Vidare påpekades

att förmåga att lösa problem,

initiativförmåga och förmåga att vara

flexibel och kreativ är viktiga

egenskaper för alla individer, inte bara

för blivande företagare. Utskottet

konstaterade att dessa aspekter tas upp i

samtliga läroplaner. Samtidigt framhölls

att det även inom gymnasieskolan finns

ett betydande utrymme för flexibla

lösningar på lokal nivå, vilket många

kommuner har utnyttjat för att t.ex.

anordna olika former av

företagarutbildning och samverka med

t.ex. Ung Företagsamhet. Beträffande

högskolan påpekade utbildningsutskottet

att det numera finns program och kurser

med inriktning mot entreprenörskap på i

princip alla universitet och högskolor i

landet.

I syfte att öka intresset för

naturvetenskap och teknik driver

Skolverket och Högskoleverket på

regeringens uppdrag det s.k. NOT-

projektet. Det nuvarande projektet

påbörjades år 1999 och sträcker sig till

år 2003. Det är det andra projektet i

ordningen. Det första NOT-projektet (NOT

1) pågick åren 1993-1998. Projektet

innefattar två delar - metodfrågor och

attitydpåverkan. Arbetet med att utveckla

undervisningen är en uppgift för NOT-

projektet. Frågor om didaktik (dvs.

undervisningslära) och metoder i

undervisningen, liksom frågor om kunskaps

områdenas särart och

integrationsmöjligheter skall

uppmärksammas. En spridning till skolor

och högskolor av nationell och

internationell kunskap på detta område

skall fungera som stöd för att utveckla

undervisningen. NOT-projektet skall inte

bara syfta till att öka intresset för

naturvetenskap och teknik utan även bidra

till en bestående nyfikenhet på dessa

områden. Bland annat skall flickors

perspektiv uppmärksammas. Olika

intressegrupper i både skola, högskola

och omgivande samhälle involveras i

arbetet.

Även NUTEK genomför insatser för att

vka intresset för företagande bland unga.

Åren 1998-2000 bedrev NUTEK projektet

Entreprenörskap i skolan med syfte att

öka skolans intresse för

entreprenörsinriktat arbetssätt och

utveckla elevernas företagsamhet. Inom

projektet har NUTEK skapat både fysiska

och elektroniska mötesplatser. Ett

treårigt försöksprojekt, Open for

Business, startades i mitten av år 2000.

Syftet är att pröva ett kanadensiskt

koncept som lokalt främjar

entreprenörskap hos unga människor.

Lokala kontor finns för närvarande i

Sollefteå, Örnsköldsvik, Örebro och

Lindesberg. I december 2001 startades

även verksamhet i Norrtälje. Målgruppen

är ungdomar under 30 år och målet är att

få ungdomar att se eget företagande som

ett alternativ till anställning. NUTEK

skall i detta arbete verka som nationell

koordinator. Projektet skall utvärderas

av Forum för småföretagarforskning. På

regeringens uppdrag redovisade NUTEK i

juni 2000 ett förslag till nationellt

handlingsprogram för ungt företagande -

För framtida företagsamhet. I uppdraget

ingick att analysera samt redovisa vilka

drivkrafterna är och vilka hinder som

finns för entreprenörskap hos unga

människor i Sverige. Arbetet skedde i

samverkan med andra aktörer. Från och med

år 2002 och tre år framåt skall

idékonceptet Kommunal teknikskola prövas

i Lund, Norrköping och Örebro.

Pilotverksamheten drivs av kommunerna med

stöd av NUTEK, Rådet för Europeiska

socialfonden i Sverige (ESF-rådet) och

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Avsikten

är att hälften av de studerande skall

vara flickor eller kvinnor.

När det gäller vad i motion

2001/02:N370 (kd) anförs om individuella

utbildningskonton kan nämnas att

Kommittén för individuellt

kompetenssparande i december 2000

avlämnade sitt slutbetänkande (SOU

2000:51). I betänkandet föreslås bl.a.

att arbetsgivare skall ges möjlighet till

nedsättning av arbetsgivaravgifterna med

10 procentenheter på det belopp de

avsätter till en anställds

kompetenskonto. För att egenföretagare

och delägare i handelsbolag skall ha

samma villkor har utredningen föreslagit

en motsvarande nedsättning av

egenavgifterna, vilket innebär att

egenföretagare kan utnyttja nedsättningen

på hela det insatta beloppet, dvs. upp

till ett helt inkomstbasbelopp. En

proposition är aviserad till april 2002.

För att främja företagandet bland

personer med invandrarbakgrund samt

kvinnors företagande har regeringen i

budgetpropositionen för år 2002 inom

anslaget (38:2) Näringslivsutveckling

m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv

beräknat ökade belopp med 9 miljoner

kronor år 2002, 14 miljoner kronor år

2003 och 19 miljoner kronor år 2004.

Enligt regleringsbrev för år 2002 skall

3,5 miljoner användas för att främja

företagandet bland personer med

invandrarbakgrund. Medlen skall främst

användas för att stödja den

rådgivningsverksamhet som bedrivs av

Stiftelsen Internationella

Företagarföreningen i Sverige. Denna

stiftelse (IFS), som grundades år 1996,

har till syfte att dels fungera som en

medlemsförening för företagare med

invandrarbakgrund, dels vara en

rådgivande organisation för företagare

med invandrarbakgrund. Föreningens

övergripande mål är bl.a. att stimulera

till ökat företagande bland personer med

invandrarbakgrund och öka kompetensen hos

målgruppen. Huvuddelen av föreningens

verksamhet består av rådgivning till

företagare med invandrarbakgrund. Sedan

år 1998 har regeringen bidragit med medel

för en utbyggnad av

rådgivningsverksamheten till fler platser

i landet. IFS är indelat i fem regioner

(Mälardalen, Norr, Öst, Väst och Syd) och

har totalt 20 kontor.

I regleringsbrevet för år 2001 fick

NUTEK i uppdrag att utvärdera befintlig

rådgivningsverksamhet som riktar sig till

invandrare som startar eller driver

företag. Konsultföretaget Eurofutures AB

genomförde på uppdrag av NUTEK

utvärderingen av IFS. Rapporten

innefattade även några fallstudier av

andra rådgivningsaktörers verksamhet

riktad mot personer med invandrarbakgrund

som vill starta eller driver företag.

Utvärderingens övergripande slutsats var

att den verksamhet som IFS bedriver

fyller en funktion och att den i huvudsak

är väl fungerande. En övergripande

rekommendation var därför att

Näringsdepartementet bör medverka till

att verksamheten kan fortgå.

Utvärderingen visar även att den

rådgivning som bedrivs av IFS främst

riktar sig till personer som varit

kortare tid i Sverige än tio år och att

drygt 60 % var arbetslösa vid

rådgivningstillfället. Den övervägande

majoriteten av kunderna hos IFS är

nyföretagare. I sina kommentarer till

Näringsdepartementet med anledning av

regeringsuppdraget påtalar NUTEK att

utvärderingen visar att det finns en

skevhet i hur de finansiella medlen för

rådgivning är fördelade mellan

regionerna. NUTEK framhåller att behovet

av rådgivningsinsatser är störst i de tre

storstadsregionerna. Vidare anförs att

IFS genomgående är beroende av ett

flertal olika finansiärer för sina

regionkontor.

Våren 2001 publicerade NUTEK rapporten

Invandrares företagande i Sverige -

kartläggning och analys. I rapporten

beskrivs de särskilda hinder som

företagare med utländsk bakgrund möter.

Rapporten belyser även de skillnader som

finns mellan svenska företagare och

företagare med utländsk bakgrund. Vidare

publicerades i december 2001 en

forskningsantologi om invandrares

företagande, Marginalisering eller

integration - invandrares företagande i

svensk retorik och praktik. Antologin är

ett samarbete mellan NUTEK,

Integrationsverket, ESF-rådet och det

numera nedlagda Rådet för

arbetslivsforskning. NUTEK har även

påbörjat ett arbete med att göra delar av

sitt informationsmaterial riktat till

småföretagare tillgängligt på de största

invandrarspråken samt lätt svenska.

På uppdrag av regeringen redovisade

NUTEK, tillsammans med ALMI

Företagspartner AB, i september 2001

erfarenheter och möjligheter för

särskilda grupper av småföretagare att

utnyttja de finansiella lånesystem som

för närvarande finns. I uppdraget ingick

att speciellt belysa kvinnors, ungdomars

och invandrares möjligheter att få lån

till företagande inom särskilt

tjänstesektorn. I rapporten (Erfarenheter

och möjligheter för särskilda grupper av

företagare att utnyttja de finansiella

lånesystemen) konstateras att företagare

med invandrarbakgrund är den grupp av de

studerade som möter de största

svårigheterna att få

företagsfinansiering.

Finansieringsproblemet för de särskilda

grupperna av småföretagare beror till en

del på negativa attityder hos

finansiärerna, sägs det i rapporten. I en

studie av finansierings- och

rådgivningsaktörers syn på de särskilda

gruppernas finansieringssituation framkom

att drygt hälften av de tillfrågade anser

att företagare med invandrarbakgrund har

större svårigheter att få finansiering än

andra. Utredningen föreslår därför att

insatser görs för att medverka till

förändrade attityder, i första hand med

bankerna som målgrupp. Vidare föreslår

utredningen införandet av två nya

låneformer inom ramen för ALMI:s

verksamhet - mikrolån och småförtagarlån.

Dessa behandlas utförligare i avsnittet

om kapitalförsörjning.

Näringsutskottet behandlade under

hösten 2001 (bet. 2001/02:NU4) motioner

vari anfördes att modellen med kvinnliga

affärsrådgivare, resurscentrum för

kvinnor och kvinnolån har slagit väl ut

och inte bör upphöra efter år 2004 utan i

stället permanentas. Dessa åtgärder, som

varit lyckosamma när det gäller

kvinnornas företagande, bör prövas också

när det gäller att stötta invandrare som

vill starta företag, sades det i

motionerna. I detta sammanhang påpekade

utskottet att det inte var av annan åsikt

än motionärerna i frågan om att åtgärder

som varit lyckosamma när det gäller

kvinnornas företagande även kan prövas

när det gäller att stötta invandrare som

vill starta företag. Vidare anfördes att

den förda politiken ligger i linje med

den grundsyn som framfördes i motionerna

och att det därför inte borde föranleda

något uttalande från riksdagens sida.

I detta sammanhang kan även noteras att

det inom Näringsdepartementet har

bedrivits ett projekt om produktiv

mångfald i näringslivet och på

arbetsmarknaden. Arbetet har haft som

syfte att ta fram ett nationellt program

för en produktiv mångfald inom

arbetsmarknad och näringsliv, ökad

tillväxt, ökad jämställdhet mellan

kvinnor och män, ökad jämlikhet och

social rättvisa. Arbetsgruppen skulle i

detta syfte särskilt uppmärksamma frågor

rörande företagandets villkor för olika

grupper, behov av att bryta segregerade

mönster på arbetsmarknaden samt

diskriminering i arbetsliv och på

arbetsmarknad. I december 2000 avlämnades

slutbetänkandet Alla är lika olika -

mångfald i arbetslivet (Ds 2000:69). I

rapporten lämnas ett antal förslag till

åtgärder för att främja mångfalden i

arbetslivet. Förslagen är en blandning av

större och mindre åtgärder och berör

flera politikområden. Fokus ligger på

åtgärder för att stärka skyddet mot

diskriminering i arbetslivet.

Sotningsverksamhet, som innebär att

sotning och brandskyddskontroll utförs

beträffande vissa förbränningsanordningar

m.m. i byggnader och andra anläggningar,

är enligt nuvarande regelverk en kommunal

angelägenhet. Verksamheten regleras genom

räddningstjänstlagen och till denna

knuten förordning. Genom tilläggsdirektiv

(dir. 2001:30) till utredningen om

översyn av räddningstjänstlagen m.m. i

april 2001 beslutade regeringen att

utredningen med utgångspunkt i

arbetsgruppens rapport skulle utarbeta

ett delbetänkande med förslag till ett

reformerat sotningsväsende. Utredningen

överlämnade i maj 2001 delbetänkandet

Reformerat sotningsväsende (SOU 2001:42)

till regeringen. I delbetänkandet

föreslog utredningen att kommunens

nuvarande ansvar för att sotning och

brandskyddskontroll förs över på ägaren

och innehavaren av byggnader eller andra

anläggningar och att kommunens

tillsynsfunktion när det gäller

brandskyddet renodlas. Förslaget har

emellertid inte föranlett några åtgärder.

Försvarsminister Björn von Sydow svarade

i januari 2002 med anledning av en

interpellation (ip. 2001/02:172) av

Gunell Wallin (c) på vilka åtgärder

regeringen avsåg att vidta för att

avveckla sotningsmonopolet. I sitt svar

hänvisade försvarsministern till att det

i regeringsförklaringen inför öppnandet

av 2001/02 års riksmöte den 18 september

2001 anfördes att regeringen kommer att

ta initiativ till en omfattande och

förutsättningslös utvärdering av de

genomgripande avregleringar och

förändringar av offentlig verksamhet som

genomdrivits under senare år. En

reformering av sotningsväsendet får

därmed anstå till dess att resultatet av

denna utvärdering är klar, sade

försvarsministern. Detta svar lämnades

även i februari 2002 i samband med en

fråga (fr. 2001/02:712) av Roy Hansson

(m) om sotningsmonopolet.

Försvarsutskottet behandlade frågan om

monopol inom sotningsväsendet våren 2002

(bet. 2001/02:FöU4) i samband med

beredningen av motioner från allmänna

motionstiden. Det påpekades från

utskottet att frågan varit uppe vid ett

flertal tillfällen och att utskottet fann

det anmärkningsvärt att regeringen inte

heller under innevarande riksmöte avser

att lämna någon proposition i ärendet.

Utskottet förutsätter därför att

regeringen - när effekterna av bl.a.

avregleringen av taxiväsendet och

elmarknadsreformen m.m. utvärderats -

snarast återkommer till riksdagen med

förslag om en avveckling av det s.k.

sotningsmonopolet.

Näringsdepartementet har tillsatt en

kollektivtrafikkommitté som har som

uppgift att granska hur kollektivtrafiken

kan utvecklas. I uppdraget ingår att

utifrån ett konsument- och

helhetsperspektiv identifiera, analysera

och beskriva kollektivtrafikens problem

och möjligheter, formulera mål och

visioner samt föreslå förändringar av

organisation, regelverk och dylikt av

betydelse för kollektivtrafikens

utveckling och ett ökat kollektivt

resande. Kommittén presenterade ett

delbetänkande i december 2001. Enligt

direktiven skall ett slutbetänkande

lämnas i december 2002, men kommittén har

framfört önskemål om att få fortsätta med

sitt arbete till juni 2003. Beslut är

ännu inte fattat i frågan.

Det kan även nämnas att Europeiska

kommissionen nyligen har tagit fram ett

förslag till ny förordning om upphandling

av kollektivtrafik. Parlamentet har

yttrat sig i frågan och kommissionen

skall ta ställning till detta yttrande

våren 2002. Förhandlingsarbete pågår för

närvarande också i rådsarbetsgruppen.

Förslag väntas inte inom överskådlig

framtid enligt de uppgifter som

inhämtats.

Utskottet behandlade hösten 2000 (bet.

2000/01:NU4) frågan om etableringshinder

för detaljhandeln med anledning av då

väckta motioner. Utskottet noterade i

detta sammanhang att i det arbete som

Konkurrensverket skall bedriva, med

klarläggande av konkurrensförhållanden

och genomförande av konkurrensanalyser,

kan frågan om eventuella förekommande

etableringshinder och de effekter på

konkurrenstrycket som dessa kan medföra

komma att tas upp. I en reservation (m,

kd, c, fp) sades att riksdagen bör uttala

sig om konkurrenseffekterna av

handelsändamålet i detaljplan. Detta har

i praktiken fungerat som en kommunal

etableringskontroll, och ett avskaffande

skulle bidra till ökad konkurrens inom

främst detaljhandelns område, framhålls

det i reservationen.

Konkurrensverket påpekar i en rapport

(2001:4) att kommunerna har stora

möjligheter att avväga olika intressen

och driva konkurrensfrågor aktivt vid

tillämpningen av plan- och bygglagen

(PBL). Detta har de dock hittills avstått

från att göra, konstateras det i

rapporten.

Regeringen uppdrog i februari 2002 åt

Konkurrensverket att närmare analysera

vilka strukturella problem som kan finnas

inom dagligvarumarknaden. Utredningen

skall bl.a. undersöka förutsättningarna

för små leverantörer och etablering av

nya företag på marknaden. Den slutliga

redovisningen av uppdraget skall ske i

december 2002.

Riksdagen tog nyligen ett initiativ

till en översyn av PBL (bet.

2001/02:BoU6). Enligt bostadsutskottets

förslag skall en bred översyn av PBL

komma till stånd. Utskottet menar att den

förordade översynen bör inbegripa

uppgiften att sammanställa och

strukturera de överväganden och förslag

om PBL som tidigare framförts i flera

utredningar och där den fortsatta

beredningen ännu inte lett fram till ett

ställningstagande. En prioriterad fråga

bör vara att överväga åtgärder som kan

motverka förseningar i plan- och

byggprocessen. I översynen bör också

frågor om bygglov, tillsyn och kontroll

kunna övervägas. Översynen bör bedrivas

så att resultat och förslag kan redovisas

etappvis. Vissa avgränsade frågor bör

således kunna övervägas med förtur. Detta

gäller exempelvis frågan om systemet för

överprövning av kommunala plan- och

byggbeslut, sägs det i betänkandet. I

övrigt bör den inledande

sammanställningen av framförda förslag

och iakttagelser ge underlag för

ställningstagande till vilka frågor som

bör ges prioritet. Bostadsutskottet tar i

betänkandet även ställning till förslag

om åtgärder för att förbättra

uppföljningen av PBL, förtydliga

länsstyrelsens roll samt förtydliga

oklara begrepp i PBL.

Enligt inhämtade uppgifter pågår på

Miljödepartementet för närvarande ett

arbete med att se över vad som skall ingå

i en översyn av plan- och bygglagen. Det

har även tillsatts en arbetsgrupp som

bl.a. skall se över möjligheter till

förenklingar av överklagandeförfarandena.

Detta skulle kunna leda till att beslut i

byggärenden kan fattas snabbare än i dag

då de ofta försenas av överklaganden.

Arbetsgruppen granskar också vilket

förenklingsarbete som måste ingå i den

större översynen av PBL och vilka frågor

som kan lösas separat.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på näringspolitikens

inriktning överensstämmer med den som

redovisades i budgetpropositionen för år

2002 och som föregåtts av överläggningar

mellan regeringen, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet. Som utskottet vid tidigare

tillfällen uttalat är det dess mening att

vägledande för den näringspolitik som bör

bedrivas är att den skall bidra till att

skapa förutsättningar för tillväxt,

sysselsättning och välfärd i hela

Sverige. Samtidigt har utskottet framhävt

att det är viktigt att tillväxten skall

vara ekonomiskt, ekologiskt och socialt

hållbar.

Sedan våren 2001 har den

internationella ekonomiska utvecklingen

kännetecknats av en global

konjunkturnedgång. Sverige har som ett

litet, öppet och exportberoende land

direkt påverkats av den internationella

utvecklingen. Konjunkturnedgången har

bl.a. lett till att antalet varsel ökat

under år 2001. Sysselsättningen har

emellertid utvecklats förhållandevis

starkt under år 2001 trots en avmattning

i efterfrågan. Enligt statistik från SCB

var i genomsnitt ca 80 000 personer fler

sysselsatta år 2001 än året innan.

Regeringens mål är att 80 % av

befolkningen skall vara sysselsatta på

den reguljära arbetsmarknaden år 2004. I

januari 2002 var denna andel 76,9 %. Den

öppna arbetslösheten var i januari 2002,

trots konjunkturnedgången, liksom för ett

år sedan 4,4 % av arbetskraften. Antalet

deltagare i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program har under

samma period minskat med ca 8 000

personer och uppgick i januari 2002 till

119 500 personer.

Samtidigt pekar olika prognoser nu på

att konjunkturen är på väg att bottna och

att tillväxten är på väg att ta ny fart.

Den långsiktiga trenden är att antalet

nya företag under de senaste åren

successivt ökat. Under år 2000 startades

39 520 nya företag enligt statistik från

Institutet för tillväxtpolitiska studier

(ITPS). Det är det högsta antalet nya

företag på mer än tio år och innebär en

uppgång med 10 % jämfört med år 1999.

Uppgifter tyder dock på att antalet nya

företag som startas under år 2001 kommer

att vara något lägre. Enligt utskottets

mening bör detta i första hand kopplas

samman med den globala

konjunkturnedgången, varför utskottet

snarare uppfattar minskningen som

konjunkturell än som ett mer varaktigt

trendbrott.

Våren 2001 presenterade

Näringsdepartementet en rapport med

internationell jämförelse av

näringspolitiken 2001 (Ds 2001:20). I

rapporten beskrivs Sveriges position i

förhållande till andra OECD-länder

beträffande olika områden som påverkar

den ekonomiska tillväxten. Av de 45

indikatorer som presenteras i rapporten

hör Sverige i 27 fall till de länder som

hamnar på den övre tredjedelen i en

rangordning. Endast i tre fall hör

Sverige till den tredjedel av länder som

placerar sig sämst.

Sammantaget har Sverige enligt

utskottets mening ett modernt och bra

företagsklimat. Dock kan företagsklimatet

förbättras ytterligare på olika områden,

särskilt för de små företagen. Ett sådant

område är regelförenklingar för

småföretagen. Utskottet har vid tidigare

tillfällen framhållit att frågan om

regelförenkling för småföretagen är

mycket viktig ur tillväxtsynpunkt.

Regelverken bör vara utformade så att de

stimulerar till nyföretagande och

tillväxt, vilket innebär att reglerna

måste vara enkla att använda. En rad

förenklingar har redan genomförts och

fler planeras eller utreds. Ett annat

område avser olika åtgärder för att

främja förnyelse av näringslivet, vilket

bl.a. innefattar teknikspridning,

kompetensutveckling och

innovationsfrämjande åtgärder. I

sammanhanget vill utskottet särskilt

framhålla de insatser för att främja

innovationssystem och kluster som

regeringen presenterade hösten 2001 i den

regionalpolitiska propositionen.

Ytterligare ett område är att vissa

hinder för en tillfredsställande

kapitalförsörjning för framför allt små

och växande företag måste undanröjas.

Utskottet vill här särskilt betona vikten

av att det finns kapital i de tidiga

utvecklingsskedena, s.k.

såddfinansiering. Samtidigt är det

viktigt med ett aktivt arbete för de

grupper som har särskilt svårt att få

finansiering. Vidare är även en effektiv

konkurrens av stor betydelse, såväl för

de små företagen som för konsumenterna.

Enligt utskottets uppfattning skall

Sverige dock inte konkurrera med låga

löner och okvalificerade arbeten utan med

kunnande, kompetens och ett högt tekniskt

innehåll i tjänste- och varuproduktionen.

Olika insatser görs och avses att göras

för att ytterligare främja nyföretagandet

och skapa gynnsammare förutsättningar för

småföretagen. Utskottet återkommer i det

följande till flera av de nämnda

områdena.

Utskottet vill slutligen i detta

sammanhang framhålla det nationella

program för entreprenörskap som tidigare

nämnts. Det är enligt utskottets

uppfattning viktigt att skapa ett mer

entreprenörsinriktat klimat, uppmuntra

entreprenörskap, bidra till positiva

attityder till entreprenörskap och

företagande samt öka nyförtagandet. Det

är även utskottets uppfattning att

grunden för entreprenörskap läggs i unga

år, varför insatser för att främja ungt

företagande och stimulera ungdomars

intresse för teknik och naturvetenskap är

viktiga. För detta kan kommunala

teknikskolor vara en möjlig väg.

Med det anförda avstyrker utskottet

samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Kvinnors företagande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande kvinnors företagande med

hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete. Jämför reservation 2

(m, kd, c, fp).

Motionerna

I motion 2001/02:N233 (m) anförs att den

offentliga sektorns monopol på

kvinnodominerade verksamhetsområden som

vård, undervisning och omsorg utgör ett

stort hinder för ökad jämställdhet. Denna

ordning har skapat en dålig

löneutveckling samt en inlåsningseffekt

för framför allt kvinnor, sägs det i

motionen. Enligt motionären kan detta

avhjälpas genom att ovan nämnda

verksamhetsområden konkurrensutsätts. Om

den offentliga sektorn öppnas för

alternativa driftsformer kan fler möjliga

karriärvägar öppnas för kvinnor som är

sysselsatta inom dessa s.k. traditionella

kvinnoyrken. Vidare hävdas att ett stort

antal kvinnor som i dag arbetar i den

offentliga sektorn vill starta eget inom

sin bransch. De möter emellertid stora

hinder som i vissa fall näst intill

omöjliggör ett egenföretagande.

Motionären menar att ett sådant hinder är

den svårighet en sjuksköterska, som

önskar starta eget, har med att erhålla

en F-skattsedel. Orsaken därtill är det

självständighetskriterium i

kommunalskattelagen som inte anses

uppfyllt på grund av kravet om att en

person som önskar bedriva självständig

verksamhet inte får vara inordnad i

uppdragsgivarens verksamhet, sägs det i

motionen. Ett annat hinder är enligt

motionären den snedvridna konkurrensen

som föreligger på grund av den kommunala

och landstingsdrivna näringsverksamheten

som bedrivs med kraftiga

skattesubventioner. Dagens möjligheter

att få en laglighetsprövning av kommunens

näringsverksamhet är begränsade enligt

motionären. Därför bör möjligheten till

en prövning för den enskilde

egenföretagaren i fråga om laglighet och

jämlik konkurrens förenklas.

Enligt vad som anförs i motion

2001/02:N246 (m) bör en utvärdering av

dagens rådgivning till kvinnliga

företagare genomföras. Fler kvinnor än

män som driver företag upplever problem i

lånesituationen. Motionärerna påpekar att

det föreligger en skillnad mellan kvinnor

och män när det gäller möjligheter till

banklån eller lån i andra privata eller

offentliga låneinstitut så till vida att

kvinnors företagande inte ses som lika

viktigt som männens. Det behövs därför

bättre rådgivning till kvinnor samtidigt

som de affärsidéer som förs fram inom den

mjuka tjänstesektorn måste ges högre

status. Vidare anförs i motionen att

regelförenklingar i enlighet med

Småföretagsdelegationens samtliga förslag

bör genomföras.

Bland de nationella jämställdhetsmålen

är jämn fördelning av makt och inflytande

och lika möjligheter för kvinnor och män

vad gäller eget företagande centrala

aspekter, sägs i Vänsterpartiets motion

2001/02:N279. Kvinnor agerar och bemöts

av omvärlden utifrån den rådande

könsmaktsordningen, där män premieras och

bekräftas med makt och kvinnor

underordnas och ständigt får förhålla sig

till den manliga normen. Vänsterpartiet

menar att detta innebär att kvinnors

företagande osynliggörs och

marginaliseras. Enligt vad som anförs i

motionen finns det brister i ALMI:s och

NUTEK:s verksamhet vad gäller s.k.

mainstreaming (beaktande av

jämställdhetsaspekter i alla sammanhang)

och kvinnors företagande. Ett

tillkännagivande om att dessa frågor

skall ges ökad prioritet begärs därför i

motionen. Det innefattar bl.a.

stimulerande av fortsatt forskning -

utifrån ett feministiskt perspektiv - på

området samt mer satsningar som särskilt

riktar sig till kvinnor. För att

mainstreaming skall fungera i praktiken

krävs att hela organisationen har

kunskap. Detta saknas i NUTEK och ALMI

som helhet, sägs det i motionen. Kunskap

om företagande ur ett könsperspektiv

finns hos ett fåtal individer och delar

av verksamheten, men har inte det

fotfäste och den status i

organisationerna som krävs för att få ett

reellt genomslag. Kunskaper om

mainstreaming och kvinnors företagande

måste därför spridas i organisationerna.

Vidare påpekas att alltför otydliga

direktiv och en otydlig styrning från

regeringen har gett en situation som inte

driver utvecklingen framåt i den

utsträckning som krävs.

Ett tillkännagivande om att regeringen

bör ta initiativ till åtgärder för att

aktörer som verkar på

riskkapitalmarknaden inte skall

diskriminera kvinnor begärs i motion

2001/02:N215 (v). I motionen redogörs för

att andelen kvinnor som startar

aktiebolag markant har minskat efter det

att aktiekapitalnivån höjdes från 50 000

kr till 100 000 kr. Detta är enligt

motionärerna ett mycket allvarligt

problem.

I Kristdemokraternas motion

2001/02:N370 anförs att kvinnors

företagande bör uppmuntras och stödjas.

Ett ökat företagande för kvinnor kan ge

näringslivet förnyelse och ökad mångfald.

Kvinnor startar i dag ca 30 % av alla nya

företag i Sverige. Två tredjedelar av de

nystartade företagen etableras i

tjänstesektorn, antingen riktade mot

andra företag eller mot privatpersoner,

sägs det i motionen. Att kvinnor i hög

utsträckning verkar inom tjänstesektorn

innebär enligt motionärerna att det

förslag som presenterats i motionen om

avdragsrätt vid köp av hushållstjänster

särskilt skulle gynna kvinnors

företagande.

Ett tillkännagivande om att regeringen

bör genomföra en översyn av utlåningen

inom ALMI ur ett jämställdhetsperspektiv

begärs i motion 2001/02: A212 (c). I

motionen påpekas att det finns en

bristande jämställdhet när det gäller

förutsättningar för företagande. Kvinnor

har i allmänhet svårare än män att få

fram riskkapital när de skall starta ett

företag. När det gäller ALMI:s utlåning

anförs i motionen att av ALMI:s

utestående lån har visserligen 30 %

tecknats av kvinnor, men av de utlånade

medlen är endast 9 % utlånade till

kvinnor.

I Folkpartiets motion 2001/02:A229

anförs att det måste underlättas för

kvinnor som vill starta och driva

företag. Enlig Folkpartiet är

huvudorsaken till att inte fler kvinnor

väljer att starta och driva företag den

monopolsituation som råder inom vård,

utbildning och omsorg, vilken leder till

att det i praktiken råder näringsförbud

för många kvinnor. Därtill måste

företagsklimatet radikalt förbättras och

regelverket för företag förenklas för att

stimulera till ett ökat företagande i

Sverige. Även i motionerna 2001/02:N267

(fp) och 2001/02:A389 (fp) begärs

tillkännagivanden om att möjliggöra för

fler kvinnor att bli företagare genom att

bryta de offentliga monopolen inom de

yrkesområden där kvinnor traditionellt

sett har erfarenhet och kompetens.

Regelverkets komplexitet nämns även det

som ett problem. Också i dessa båda

motioner påtalas problemen för kvinnor

att beviljas lån och krediter. Höjningen

av aktiekapitalnivån från 50 000 till

100 000 kr har i detta avseende varit

negativ. Det är enligt motionärerna även

viktigt att stimulera fler kvinnor att

bli småföretagare för att därigenom få

fler kvinnor som småföretagschefer vilket

på sikt kan leda till fler kvinnor som

chefer inom storföretagen. Kvinnor måste

även synliggöras och uppmärksammas i

högre utsträckning än i dag när högre

tjänstebefattningar tillsätts.

I motionerna 2001/02:N364 (mp) och

2001/02:N365 (mp) begärs tillkännagivande

om en översyn av villkoren för ALMI:s lån

för att göra lånen bättre anpassade för

både män och kvinnor. De krav på

lånesökande som ALMI ställer - att

lånesökande skall vara intresserade av

tillväxt i företaget - missgynnar enligt

motionärerna kvinnor. Vidare är det i

strid med de ursprungliga intentionerna

att villkoren skulle svara mot kvinnors

sätt att bedöma sitt lånebehov, sägs det

i motionen. I den förstnämnda motionen

begärs även ett tillkännagivande, utan

närmare kommentar, om att förbättra

beaktandet av jämställdhetsaspekter i

alla sammanhang, s.k. mainstreaming, vid

NUTEK.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2001 avstyrkte riksdagen (bet.

2000/01:NU7) ett antal motioner

beträffande kvinnors företagande, bl.a.

beträffande stöd till kvinnors

företagande, statliga och kommunala

monopol och s.k. mainstreaming vid NUTEK.

Samtliga motionsyrkanden avslogs med

hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete. Utskottet anförde i

detta sammanhang att det är en viktig

uppgift inom näringspolitiken att

särskilt stödja kvinnors företagande och

att det är angeläget att fler kvinnor

blir företagare. Att identifiera vilka

omständigheter som utgör hinder för

kvinnor att starta företag och vidta

åtgärder för att eliminera dessa är,

betonades av utskottet, en angelägen

uppgift inom näringspolitiken. I en

reservation (m, kd, c, fp) framfördes

dessa partiers ståndpunkt i frågan.

För att främja företagandet bland

kvinnor och personer med

invandrarbakgrund föreslog regeringen i

budgetpropositionen för år 2002 att

anslaget för näringslivsutveckling m.m.

(anslag 38:2 utg. omr. 24) skulle utökas

med 9 miljoner kronor år 2002 och med 14

miljoner kronor respektive 19 miljoner

kronor åren 2003 och 2004. I

regleringsbrevet för år 2002 avdelas 5,5

miljoner kronor till kvinnors

företagande. Dessa medel skall bl.a.

användas till att integrera

affärsrådgivning och kunskaper om

kvinnors företagande bland etablerade

rådgivningsaktörer samt till att sprida

kunskap om förebilder kring kvinnors

entreprenörskap.

NUTEK har i uppdrag att främja kvinnors

företagande. I detta arbete ingår dels

att främja kvinnors företagande, dels att

uppmärksamma kvinnor och innovationer.

Arbetet med att främja kvinnors

företagande innebär att ta fram kunskaper

om kvinnors företagande, synliggöra

kvinnliga företagare, synliggöra hinder

för kvinnliga företagare och verka för

att undanröja sådana. Syftet med arbetet

beträffande kvinnor och innovationer är

att skapa förutsättningar för att fler

kvinnor skall få det stöd de behöver för

att förverkliga sina uppfinningar och

innovationer. Till uppgiften hör att

klarlägga de faktorer som specifikt

hindrar kvinnor att verka som

innovatörer. En annan uppgift är att

stimulera olika aktörer att ta fram

metoder för rådgivning, utbildning,

mentorskap, nätverk, finansiering och

forskning som utvecklar kreativitet hos

både kvinnor och män.

I januari 2001 överlämnade NUTEK ett

förslag till ett nationellt

handlingsprogram för kvinnor och

innovationer till Näringsdepartementet.

Programmet syftar till att främja

kvinnors möjligheter att arbeta med

innovationer så att antalet kvinnor som

är uppfinnare ökar samt att fler av

kvinnors uppfinningar kommer ut på

marknaden. Förslagen gäller fem olika

delprogram: Utbildning, Stöd till

innovatörer, Opinionsbildning, Forskning

och studier, Kommunal teknikskola.

ALMI Företagspartner AB (ALMI) bistår

med rådgivning samt har ett speciellt

företagarlån för kvinnor. Företagarlån

till kvinnor är en finansieringsform till

företag som ägs av en eller flera

kvinnor, oavsett företagsform och

bransch, och lånet kan sökas av både

nystartade och befintliga företag. Lånen

kan uppgå till högst 150 000 kr och lägst

25 000 kr och avse maximalt 50 % av

lånebehovet. Flertalet av de regionala

ALMI-bolagen har en särskild person med

ansvar för frågor gällande kvinnors

företagande.

Beträffande företagarlån för kvinnor

kan även nämnas att en särskild utredare

(dir. 2001:103) tillkallats för att se

över insatserna för tillväxt och

företagande på regional nivå. I dennes

uppdrag ligger att lämna förslag till

inriktning, effektivisering och

organisering av statens insatser för

företagsutveckling på regional nivå. I

utredningsdirektivet anges att översynen

bl.a. skall inriktas på den verksamhet

som utförs av ALMI:s dotterbolag i form

av beviljande av lån, lånegaranti,

garanti för bankgaranti,

utvecklingskapital, nyföretagarlån och

företagarlån till kvinnor. Utredningen

skall även omfatta närliggande uppgifter

som information och rådgivning. En

slutrapport skall lämnas i början av

november 2002. Vidare påpekas att

förändringar som kan bli aktuella bör

kunna genomföras från och med januari

2003.

NUTEK redovisade, tillsammans med ALMI,

i september 2001 en samlad genomgång av

erfarenheter och möjligheter för

särskilda grupper av småföretagare att

utnyttja de finansiella lånesystem som

för närvarande finns. I uppdraget ingick

att speciellt belysa kvinnors, ungdomars

och invandrares möjligheter att få lån

till företagande inom särskilt

tjänstesektorn. Utredningen föreslår i

sin rapport (Erfarenheter och möjligheter

för särskilda grupper av företagare att

utnyttja de finansiella systemen) att två

nya former av lån införs - mikrolån och

småföretagarlån. Utformningen av dessa

behandlas närmare i detta betänkande i

avsnittet om kapitalförsörjning. Vidare

sägs det i rapporten att lika viktigt som

införandet av nya låneformer och

rådgivning är att tidigare hinder hos

ALMI för utlåning till särskilda grupper

tas bort. Det gäller bl.a. utlåning till

företag på lokal marknad, övertag av

verksamhet och att tillväxtbegreppet inte

bara gäller företag som i sig växer, utan

även gäller nya livskraftiga företag som

startas oavsett om de i sig har

tillväxtpotential eller inte. Det innebär

enligt utredningen att ett ökat antal

s.k. levebrödsföretag skall betraktas som

ett positivt tillväxtresultat.

Beträffande vad i motion 2001/02:N364

(mp) anförs om hur den s.k.

mainstreamingen på NUTEK bör förbättras

kan detta tydliggöras med vad

Miljöpartiet tidigare (motionerna

2000/01:N383 och 2000/01:N388) anfört i

frågan. I dessa båda motioner

konstaterades att projektet Nationellt

resurscentrum för kvinnor lagts ner. För

att säkerställa fortsatt satsning

föreslogs därför ett antal åtgärder som

borde genomföras. Bland de åtgärder som

föreslogs kan nämnas att personalen inom

varje enhet kontinuerligt bör utbildas,

en expertgrupp bör tillsättas under en

övergångsperiod samt att

Riksrevisionsverket (RRV) och personer

från Svenska riksförbundet nationellt

resurscentrum för kvinnor kontinuerligt

bör följa upp och utvärdera hur arbetet

inom NUTEK utvecklas på detta område.

Åren 1994-1999 drev NUTEK, tillsammans

med Glesbygdsverket, projektet Nationellt

resurscentrum för kvinnor (NRC). Under

dessa år byggdes ett landsomfattande

nätverk av resurscentrum upp. Från och

med år 2000 integrerades denna verksamhet

i NUTEK:s ordinarie verksamhet. Ett

fristående förbund, Svenska riksförbundet

nationellt resurscentrum för kvinnor, har

därefter bildats. I dag finns ca 120

regionala och lokala resurscentrum. Sedan

år 1998 har regeringen givit NUTEK i

uppdrag att årligen avsätta medel för

projekt vid lokala och regionala

resurscentrum för kvinnor. Medlen skall

tilldelas projekt som utgår från kvinnors

behov och villkor i regionen eller

kommunen. Projekten skall bygga på

samverkan mellan olika aktörer för att

främja kvinnors idéer om hur

regionen/kommunen/bygdens möjligheter tas

tillvara och utvecklas. För att få del av

detta stöd har två villkor gällt. För det

första skall resurscentrum söka lokal och

regional medfinansiering för projekt med

50 %. För det andra har dessa medel inte

fått användas för s.k. basfinansiering,

dvs. lokaler, personal, administration

etc. År 2001 beviljades 74 projektstöd

med sammanlagt 26 miljoner kronor.

I april 2001 lämnade NUTEK en

redovisning till regeringen angående

resurser till regionala och lokala

resurscentrum för kvinnor under perioden

1997-2000. NUTEK påtalar i redovisningen

resurscentrums svårigheter att finansiera

basverksamheten. Vidare redovisas att det

finns problem för vissa projekt att finna

medfinansiärer. Dessa båda problem lyfts

även fram i rapporten Regionalpolitiken

blev jämställd - jämställdhetsperspektiv

på regionalpolitik (2001). Häri anförs

att ett problem har varit att alla

resurscentrum inte varit tillräckligt

starkt lokalt eller regionalt förankrade

för att kunna få fram den

lokala/regionala medfinansieringen.

Vidare sägs det i rapporten att ett annat

problem varit att vissa resurscentrum

inte haft en tillräckligt solid bas -

ekonomiskt och personellt - för att kunna

knyta till sig projekt och den

organisation som krävs för att driva

projekt.

För år 2002 har avsatts, förutom 26

miljoner kronor för projektverksamhet vid

lokala och regionala resurscentrum, 10

miljoner kronor för basfinansieringen.

Dessa nya medel är avsedda att finansiera

personal, lokaler och administration samt

horisontell samverkan mellan

resurscentrum. Vidare har kravet på

medfinansiering vid projektverksamhet

sänkts från och med år 2002. Enligt

regleringsbrev till NUTEK förutsätter

dessa medel numera en annan finansiering

med minst 40 %, mot tidigare 50 %.

För att säkerställa integreringen av

resurscentrum för kvinnor tillsatte NUTEK

en referensgrupp år 2000. I NUTEK:s

årsredovisning för år 2001 redogörs för

arbetet inom den interna strategi- och

metodgruppen för miljö, jämställdhet och

etnisk mångfald. I gruppen ingår

representanter från samtliga avdelningar.

I referensgruppen ingår även företrädare

för regionala- och lokala resurscentrum

samt representanter från

Näringsdepartementet enligt uppgifter

från NUTEK. Gruppen har bl.a. tagit fram

ett förslag till projektplan för ett

ledningssystem för hållbar tillväxt. I

förslaget presenteras hur NUTEK/ALMI kan

påbörja en integration av aspekterna

miljö, jämställdhet och etnisk mångfald

inom samtliga verksamhetsområden. I

årsredovisningen påpekas även att man

fört diskussioner med Svenska

riksförbundet för nationellt

resurscentrum för kvinnor i syfte att

finna möjligheter till samverkan i

jämställdhetsfrågor. Vidare har NUTEK och

riksförbundet genomfört en konferens.

NUTEK har även i 2002 års regleringsbrev

givits i uppdrag att redovisa

jämställdhetsarbetet på myndigheten.

Vidare skall verket följa upp den

verksamhet som bedrivs vid lokala och

regionala resurscentrum för kvinnor,

bl.a. beträffande anslagna medel och

andra resurser för basverksamhet

respektive projektverksamhet för åren

2001 och 2002. Redovisningen skall göras

senast i april 2003.

När det gäller vad i motion

2001/02:N370 anförs om förslag gällande

avdragsrätt vid köp av hushållstjänster

kan nämnas att detta förslag har

behandlats och avstyrkts av

skatteutskottet (bet. 2001/02:SkU14).

Enligt utskottets mening skulle

införandet av stimulans för

tjänstesektorn i de former motionärerna

föreslår innebära ett avsteg från de

principer om en likformig beskattning som

ligger till grund för skattereformen och

som enligt utskottet bör gälla. I en

reservation (m, kd, c, fp) anförs bl.a.

att förslaget förbättrar

förutsättningarna för den vita marknaden

för hushållstjänster och att det ökar

jämställdheten.

På en fråga (fr. 2000/01:1559) av Maud

Ekendahl (m) om vilka åtgärder som

näringsministern avsåg att vidta för att

kvinnor inte skall diskrimineras på grund

av reglerna om minsta aktiekapital i

aktiebolagslagen hänvisade

näringsminister Björn Rosengren till

Förenklingsutredningen och att detta

problem däri skulle uppmärksammas.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete

i mars 2002.

Sjuksköterskors möjlighet att erhålla F-

skattsedel behandlades av finansminister

Bosse Ringholm med anledning av en fråga

(fr. 2001/02:719) av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m). Frågeställaren menade att det

var vanligt förekommande att

sjuksköterskor som söker F-skattsedel får

avslag och att skattemyndighetens

bedömning av vem som skall få erhålla en

F-skattsedel varierade över landet. I

sitt svar påpekade finansministern att

han inte hade några indikationer på att

reglerna om F-skattsedel generellt sett

tillämpas olika i landet och att han inte

därför heller hade för avsikt att föreslå

några ändringar beträffande reglerna för

utfärdandet av F-skattsedel. Det ankommer

på Riksskatteverket att verka för att

skattereglerna tillämpas likformigt över

landet, sades det i svaret. Vidare

anförde finansministern att alla som

ansöker om F-skattsedel och som uppger

sig bedriva eller ha för avsikt att

bedriva näringsverksamhet här i landet

skall tilldelas en sådan såvida det inte

finns skälig anledning att anta att

näringsverksamhet vare sig bedrivs eller

kommer att bedrivas. Det finns inget

hinder i nuvarande lagstiftning för

sjuksköterskor som driver vårdföretag att

få en F-skattsedel. En förutsättning är

dock att verksamheten anses som

näringsverksamhet enligt definitionen i

inkomstskattelagen. Finansministern

påpekade att det inte är möjligt att i

generella termer avgöra om vissa

yrkeskategorier bedriver

näringsverksamhet eller inte. I stället

måste varje enskilt fall bedömas för sig.

Om således en sjuksköterska bedriver,

eller avser att bedriva, en verksamhet

självständigt och yrkesmässigt skall hon

på ansökan tilldelas en F-skattsedel,

enligt finansministern.

Beträffande frågan om konkurrens i

offentlig sektor kan nämnas att riksdagen

hösten 2000 (bet. 2000/01:NU4) beslutade

om riktlinjer för konkurrenspolitiken.

Däri ingår bl.a. att när offentliga

aktörer agerar på konkurrensmarknader får

inte detta ske på ett sådant sätt att

framför allt ny- och småföretagande

hämmas. Vidare ingår att

myndighetsuppgifter skall hållas isär

från kommersiell verksamhet. Rådet för

konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor

(Konkurrensrådet), som tillsattes i

slutet av år 1997, har behandlat dessa

frågor i betänkandet om konkurrens på

lika villkor mellan offentlig och privat

sektor (SOU 2000:117) och promemorian om

konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor (Ds 2001:17).

Frågorna bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

I sammanhanget kan även nämnas att

arbetsmarknadsutskottet våren 2002 har

avstyrkt (bet. 2001/02:AU3)

motionsyrkanden innehållande förslag om

konkurrensutsättning av den offentliga

sektorn i samband med beredningen av

motioner från allmänna motionstiden.

Utskottet framhöll att det i ett

internationellt perspektiv är uppenbart

att den offentliga sektorn starkt bidrar

till att öka jämställdheten mellan

kvinnor och män. Detta beror enligt

utskottet inte minst på att där omvandlas

oavlönat omsorgsarbete till avlönat

yrkesarbete, vilket ger ökade möjligheter

till ekonomiskt oberoende för många

kvinnor. I en reservation (m, kd, c, fp)

anförs att den offentliga sektorns

monopol motverkar jämställdhet och utgör

ett gigantiskt resursslöseri. Genom en

ökad konkurrensutsättning av verksamheter

inom offentlig sektor, t.ex. äldreomsorg

och sjukvård, kan den traditionellt

kvinnliga arbetsmarknaden utvecklas, sägs

det i reservationen. Det skulle leda till

framväxt av alternativa arbetsmarknader

där en rättvisare lönesättning kunde

komma till stånd för de anställda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att en viktig uppgift

inom näringspolitiken är att särskilt

stödja kvinnors företagande.

Utvecklingspotentialen för kvinnors

företagande är stor. Enligt utskottets

mening är det angeläget att fler kvinnor

blir företagare. Det är därför viktigt

att identifiera de omständigheter som

utgör hinder för kvinnors möjligheter att

starta och driva företag i syfte att

vidta åtgärder för att eliminera dessa

hinder. Utskottet vill betona betydelsen

av denna uppgift inom näringspolitiken.

Generellt gäller att s.k. mainstreaming,

dvs. beaktande av jämställdhetsaspekter i

alla sammanhang, bör prägla de

näringspolitiska insatserna för att

främja tillkomsten av nya företag och

tillväxten av befintliga företag.

Utskottet har noterat de

finansieringsproblem som i vissa fall

uppstått vid lokala och regionala

resurscentrum. Utskottet är därför

positivt till de åtgärder regeringen

vidtagit för att bistå basfinansieringen

samt för att underlätta medfinansiering

genom att ta en större andel av

projektfinansieringen.

I två motioner begärs en översyn av

villkoren för ALMI:s lån för att bättre

anpassa lånen till såväl kvinnor som män.

Som tidigare nämnts har NUTEK,

tillsammans med ALMI, nyligen genomfört

en sådan studie. Utskottet har noterat

att utredningens synpunkter om att även

ett ökat antal s.k. levebrödsföretag bör

värdesättas hos ALMI ligger i linje med

vad motionärerna anför.

Beträffande konkurrens mellan offentlig

och privat verksamhet, som berörs i några

motioner, vill utskottet framhålla att

det är viktigt att konkurrensneutralitet

råder mellan dessa båda sektorer. Som

tidigare nämnts beslutade riksdagen om

riktlinjer för konkurrenspolitiken hösten

2000. Riktlinjerna innefattade bl.a. att

när offentliga aktörer agerar på

konkurrensmarknader får inte detta ske på

ett sådant sätt att framför allt ny- och

småföretagande hämmas.

Med det anförda avstyrker utskottet de

här aktuella motionerna i berörda delar.

Kapitalförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till

pågående utrednings- och

beredningsarbete avslå motionsyrkanden

om olika insatser för att främja

kapitalförsörjningen till framför allt

nyföretagare och småföretag. Jämför

reservation 3 (m, kd, c, fp).

Motionerna

I motion 2001/02:N246 (m) begärs ett

tillkännagivande om sänkning av skatterna

för att därigenom skapa

investeringsvilligt kapital. Små företag

har i dag mindre tillgång till

riskvilligt kapital än för ett år sedan,

sägs det i motionen.

Utvecklingscheckar för nyföretagare bör

införas enligt vad som anförs i motion

2001/02:N27 (c). Enligt motionärerna kan

man genom att införa utvecklingscheckar

för utveckling av affärsplaner,

marknadsföring och mindre investeringar

förbättra möjligheterna för enskilda som

vill starta eget företag. Checkarna skall

vara i storleksordningen 20 000 kr och

administreras av de kommunala

näringslivsutvecklarna. Det krävs mycket

förberedande arbete i form av utveckling

av affärsplaner, marknadsföring och

mindre investeringar för att utveckla en

idé till en produkt färdig att

marknadsföras. Detta arbete är nödvändigt

för att ett företag skall kunna nå

marknaden med sin produkt och därigenom

även kunna attrahera riskvilligt kapital.

Utvecklingscheckarna skall enligt

motionärerna även kompletteras med ett

nyföretagarlån.

Ett tillkännagivande om att det

arbetsmarknadspolitiska programmet stöd

till start av näringsverksamhet bör

avskaffas och ersättas med ett

nyförtagarlån begärs i motion

2001/02:N263 (c). Enligt motionärerna

innebär programmet ett alltför

kortsiktigt stöd för företagaren

samtidigt som det snedvrider

konkurrensen. Staten bör i stället

inrikta sig på ett särskilt nyförtagarlån

som skapar ekonomiska förutsättningar för

nystartade företag. Möjligheten att

teckna denna typ av lån vid start av

företag bör även omfatta dem som tar

tjänstledigt eller lämnar en fast tjänst.

Även i motion 2001/02:A389 (fp) begärs

ett tillkännagivande om att det

arbetsmarknadspolitiska programmet stöd

till start av näringsverksamhet bör

avskaffas för att i stället ersättas med

mikrolån. Enligt vad som anförs i

motionen finns det stora brister med

utformningen av programmet stöd för start

av näringsverksamhet. Programmet är dels

för kortsiktigt, vilket skapar en

illusion av att det går att få i gång ett

företag på kort tid, dels

konkurrenssnedvridande. ALMI borde,

enligt vad som sägs i motionen, som en

del av sin kreditgivning införa ett

mikrolån för den som vill förverkliga en

affärsidé. Motionärerna är därvid

positiva till att regeringen i den

regionalpolitiska propositionen aviserar

sin avsikt att införa ett generellt

mikrolån.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag

att stimulera inrättandet av lokala

börser, banker och

kreditgarantiföreningar, anförs det i

motionerna 2001/02:N364 (mp) och

2001/02:N365 (mp). Enligt motionärerna

uppvisar riskkapitalets fördelning stora

regionala obalanser. Problemen är enligt

motionärerna störst för dem i

traditionella branscher, i skogslänens

inland och för de små och medelstora

företagen. Beträffande de små och

medelstora företagens problem är det,

enligt vad som anförs i motionen, tre

omständigheter som är av betydelse. Den

första handlar om att den privata

kapitalmarknaden inte är särskilt benägen

att ta risker, särskilt i företagens

tidiga utvecklingsskeden, före

kommersialisering. Den andra är att

mindre företag har lägre soliditet än

större företag, vilket leder till högre

räntor. Den tredje gäller bristande

konkurrens inom banksektorn. I motionen

hänvisas till olika modeller för lokala

börser, banker och

kreditgarantiföreningar i Frankrike,

Italien och Australien.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2001 en motion

liknande den nu aktuella om att stimulera

upprättandet av lokala börser, banker

eller riskkapitalbolag. Vidare avslogs

två motioner om att mikrolån för blivande

småföretagare skulle införas (bet.

2000/02:NU7). Utskottet framhöll i detta

sammanhang att frågan om

kapitalförsörjning för småföretag intar

en central ställning inom

näringspolitiken. Enligt utskottets

bedömning förelåg inte någon generell

brist på kapital för start eller tillväxt

av företag, samtidigt som det påpekades

att det däremot kan uppstå problem för

olika grupper och i vissa delar av

landet. I en reservation (m, kd, c, fp)

anfördes att riksdagen borde anmoda

regeringen att tillse att de olika frågor

som tas upp i vissa motioner blir föremål

för utredning eller beredning, däribland

de båda motionerna om införande av

mikrolån för småföretagare.

I budgetpropositionen för år 2002

(prop. 2001/02:1 utg. omr. 24) framhåller

regeringen att utgångspunkterna för dess

fortsatta överväganden beträffande

kapitalförsörjning är att tydligt

motivera och precisera statens roll, att

komplettera marknaden och inte agera på

den samt att löpande ompröva insatserna.

Även i samband med den

regionalpolitiska propositionen (prop.

2001/02:4) som regeringen framlade hösten

2001 behandlade utskottet vissa frågor om

riskkapital, lån och garantier. Den

bedömning som regeringen gav i

propositionen var att statens insatser

avseende riskkapital i huvudsak bör

inriktas mot att skapa institutionella

förutsättningar för den privata

marknaden. Statliga aktörer inom

riskkapitalmarknaden bör ha en uttalad

marknadskompletterande roll, sades det i

propositionen. Vidare bör nätverk mellan

investerare, konsulter och entreprenörer

främjas. Därtill påtalades att det, i

takt med att den privata

riskkapitalmarknaden utvecklas och

förändras, bör ske en utvärdering och

omprövning av de statliga insatserna.

Vidare hänvisades till att regeringen

givit NUTEK i uppdrag att, tillsammans

med ALMI, redovisa en modell för hur ett

lånegarantisystem kan utformas. I

propositionen påpekade regeringen att

dess ambition är att utveckla ett

lånegarantisystem som skall vara i drift

fr.o.m. januari 2003. Regeringen ser det

även som viktigt att främja framväxten av

lokala initiativ beträffande

kreditgarantiföreningar. För att främja

initiativ inom detta område avsätts 3

miljoner kronor under perioden 2002-2004

för att informera om hur man startar

lokala och regionala

kreditgarantiföreningar.

Utskottet påpekade vid behandlingen av

den regionalpolitiska propositionen (bet.

2001/02:NU4) bl.a. sin uppfattning att

det aviserade införandet av generella

mikrolån kan vara en ändamålsenlig

lösning som kan bidra till att småföretag

lättare kan etableras och växa. Vidare

anfördes att de tidigare prioriterade

grupperna kvinnor, ungdomar och

invandrare samtidigt skall ges fortsatt

förtur. Enlig utskottet är det därför

viktigt att lånen följs upp genom

statistik över låntagarna, så att

hanteringen av olika gruppers

låneansökningar och lån kan utvärderas.

Utskottet delade även regeringens

uppfattning om att ett utvecklat

lånegarantisystem skulle kunna ersätta

vissa av statens

kapitalförsörjningsinsatser och såg

positivt på det arbete som företogs på

detta område. Beträffande regionala

kreditgarantiföreningar anförde utskottet

att det såg med intresse på en framväxt

av regionala kreditgarantiföreningar och

att denna finansieringsform förefaller

vara en framkomlig väg vid sidan av andra

möjligheter.

I en reservation (m, kd, fp) anfördes

att hela kapitalförsörjningssystemet bör

genomlysas i en parlamentarisk utredning.

Bland annat bör ett system med

riskkapitalavdrag utredas. Vidare

understryks vikten av att inkludera de

skattemässiga konsekvenserna av olika

kreditsystem. I en annan reservation (c)

hänvisades till olika förslag som

presenterats i motioner för att lösa

kapitalförsörjningsproblemen i gles- och

landsbygd.

För närvarande finns ett omfattande

utbud av lån och stöd till företag som

administreras av statliga myndigheter,

bolag och stiftelser. Några aktörer som

kan nämnas i detta sammanhang är ALMI

Företagsparter AB, Industrifonden, NUTEK,

Norrlandsfonden, Innovationscentrum,

Svensk-Norska Industrifonden, AB Svensk

Kreditexport och Exportkreditnämnden.

ALMI Företagspartner AB lämnar bl.a.

lån och garantier till växande småföretag

och till individer som vill starta nya

företag. ALMI skall komplettera bankerna

och ta större risker, men även bevara

sitt kapital intakt. För det

nyföretagarlån som ALMI kan lämna i

samband med att en företagare påbörjar

sin verksamhet är maximalt lånebelopp 1

miljon kronor och minimibeloppet 50 000

kr. När det gäller företagarlån till

kvinnor och till unga företagare kan lån

beviljas med maximalt 150 000 kr och

minst 25 000 kr. Industrifonden ger lån

till industriella utvecklingsprojekt och

marknadssatsningar samt lämnar

finansiering via ägarkapital till i

huvudsak små och medelstora företag. En

finansiering kan också ske direkt genom

att Industrifonden köper aktier i bolaget

genom deltagande i en nyemission.

Norrlandsfonden erbjuder riskvilliga lån

till tillverkande och tjänsteproducerande

företag i Norrland. Lånen är i första

hand avsedda för små och medelstora

företag som behöver kapitalförstärkning

för nyetablering, utveckling och

expansion. Stiftelsen Innovationscentrum

skall stödja kommersiellt intressanta

innovationer i tidiga utvecklingsstadier.

Stiftelsen skall dessutom stödja

innovationsbefrämjande åtgärder i syfte

att öka intresset och förståelsen för

innovationernas betydelse för den

ekonomiska tillväxten. Stödet beviljas

antingen som förstudiebidrag utan

återbetalningsskyldighet eller som ett

lån med villkorlig

återbetalningsskyldighet. Målgruppen är

privatpersoner samt nystartade företag.

Den statliga stiftelsen Sjätte AP-fonden

gör investeringar i små och medelstora

svenska bolag som inte är noterade och

som bedöms ha goda möjligheter till

värdetillväxt. AB Svensk Exportkredit och

Exportkreditnämnden kan vid exportaffärer

lämna krediter och garantier som skyddar

företagen mot risker vid utlandsaffärer.

I sammanhanget kan även den finansierings-

och riskkapitaldatabas som NUTEK tagit

fram nämnas. Databasen är tillgänglig i

form av en webbtjänst och vänder sig till

företag och entreprenörer som söker

finansiering för sin verksamhet.

Databasen innehåller information om

svensk och nordisk offentlig finansiering

riktad till företag samt vissa EU-stöd.

Riskkapitaldatabasen innehåller

information om riskkapitalaktörer.

Institutet för tillväxtpolitiska studier

(ITPS) skall inom

kapitalförsörjningsområdet dels utvärdera

ALMI:s kapitalförsörjningsinsatser, dels

studera alternativa lösningar i andra

länder.

Beträffande såddfinansiering, dvs.

finansiellt stöd till tekniska

innovationer i deras inledningsskeden,

har ett samarbete mellan NUTEK/ALMI och

Industrifonden inletts. I juni 2001

ingicks en överenskommelse om att

etablera ett samarbete som bl.a.

innefattade finansiering i tidiga

utvecklingsstadier. Även i fortsättningen

skall dock de företag som är i behov av

finansiering vända sig till NUTEK. Där

avgörs, i samråd med Industrifonden, om

projektet är intressant för vidare

undersökning. Därefter är det NUTEK som

svarar för utredning för att fastställa

hur mycket kapital som behövs och andra

förutsättningar för projektet. När denna

analys är klar är det Industrifonden som

fattar beslut om finansieringen och tar

över ansvaret för projektet. Liksom

tidigare är engagemangsnivån mellan

250 000 kr och 2 miljoner kronor med

maximalt 50 % av projektkostnaden.

Företag med större kapitalbehov kan vända

sig direkt till Industrifonden.

Lånegarantier kan av såväl ALMI som

Industrifonden och Norrlandsfonden redan

i dag tecknas för företagens banklån

eller andra förpliktelser. Detta sker

dock i liten utsträckning. Som tidigare

nämnts uttalade regeringen i den

regionalpolitiska propositionen att

användningen av lånegarantier bör

intensifieras. Regeringen har även

tidigare uttalat detta (prop.

1997/98:62).

Regeringen gav i juni 2001 NUTEK i

uppdrag att, i samarbete med ALMI,

redovisa en modell för hur ett statligt

lånegarantisystem kan utformas. Uppdraget

redovisades till regeringen i februari

2002. I rapporten redovisas varför dagens

lånegarantier inte kommer till användning

i ALMI:s kapitalförsörjning. Enligt NUTEK

beror detta bl.a. på de nuvarande

bestämmelserna om att ALMI:s garanti

skall omfatta 100 % av det garanterade

beloppet. Följden av detta blir att ALMI

måste betrakta lånegarantin som vore den

en egen skuld. Vidare påpekas att en

annan faktor som motverkar användningen

av lånegarantier är att ALMI har en för

låneverksamhet avsatt lånefond. Det

bidrar enligt NUTEK till att när

alternativet att ge ett direkt lån

jämförs med att göra en

lånegarantiutfästelse, framstår

lånealternativet alltid som mer gynnsamt.

NUTEK konstaterar att vissa förändringar

i ALMI:s förordning kommer att göra att

lånegarantiinstrumentet kan bli ett

operativt fungerande komplement till

ALMI:s direkta lån. NUTEK betonar dock

att lånegarantier bör vara ett komplement

till den direkta långivningen. Vidare

anförs att modellen även kan prövas på

Industrifondens och Norrlandsfondens

verksamhet, vilka i likhet med ALMI redan

i dag kan teckna garantier för banklån.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet

har regeringen även tillsatt en

arbetsgrupp med uppgift att presentera

ett förslag till lånegarantisystem.

Regeringens ambition är att ett utvecklat

lånegarantisystem skall finnas i drift

från och med januari 2003.

Som tidigare nämnts redovisade NUTEK,

tillsammans med ALMI, i september 2001 en

sammanställning av erfarenheter och

möjligheter för särskilda grupper av

småföretagare att utnyttja de finansiella

lånesystem som för närvarande finns. I

uppdraget ingick att speciellt belysa

kvinnors, ungdomars och invandrares

möjligheter att få lån till företagande

inom särskilt tjänstesektorn. I

redovisningen av uppdraget (Erfarenheter

och möjligheter för särskilda grupper av

företagare att utnyttja de finansiella

systemen) föreslår utredningen införandet

av två nya lån - mikrolån och

småföretagarlån. Mikrolånets syfte skall

vara att komplettera marknadens behov av

små krediter. Kreditnivån bör vara i

storleksordningen 10 000-60 000 kr.

Vidare bör lånet inte ha amorterings-

eller räntefrihet och det bör inte heller

finnas något krav på att en bank skall

medverka i finansieringen. Lånet skall,

enligt förslaget, vara tillgängligt

oavsett bransch eller marknad. Därtill

bör ett småföretagarlån för lån till nya

företag och små företag i utveckling

införas. Kreditnivån bör enligt förslaget

vara 50 000-500 000 kr och det skall

utgöra en komplettering till övrig

finansiering i form av t.ex. banklån,

riskkapital eller eget kapital. Vidare

anförs att lånet endast skall kunna ges

när tillräcklig upplåning inte är möjlig

att erhålla på den kommersiella

lånemarknaden. Lånet bör vara flexibelt

vad gäller amorteringstid, belopp, ränta

och andel av total finansiering samt i

vvrigt anpassas efter kundens behov.

Vidare bör det nuvarande tillväxtlånet

behållas i befintligt skick enligt

förslaget.

Som även tidigare påpekats beslöt

regeringen (dir. 2001:103) i november

2001 att tillsätta en särskild utredare

för att se över statens insatser för

tillväxt och företagsutveckling på

regional nivå. I uppdraget ingår att

lämna förslag till inriktning,

effektivisering och organisering av

statens insatser för företagsutveckling

på regional nivå. Utredaren skall även

lämna förslag om förhållandet mellan den

regionala organisationen och det

nationella kompetenscentrum för

företagsutveckling som utgörs av NUTEK

och ALMI. I riktlinjerna för

utredningsuppdraget hänvisas till de

bedömningar som regeringen gör i den

regionalpolitiska propositionen, vilka

skall vara vägledande för utredningen.

Det innefattar bl.a. att statens insatser

framför allt skall vara

marknadskompletterande, att snedvridning

av konkurrens skall undvikas och att

insatserna bör ske främst i tidiga

skeden. I riktlinjerna understryks även

att en övergripande utgångspunkt för

ekonomisk hjälp och stöd till företag

skall vara att företag i första hand

skall utnyttja den reguljära

kapitalmarknaden. Härefter bör olika

typer av återbetalningsbara låneformer

användas och först i sista hand bör

direkta statliga bidrag komma i fråga,

sägs det i direktivet. Enligt

utredningsdirektivet skall en slutrapport

lämnas i november 2002. Vidare påpekas

att förändringar som kan bli aktuella bör

kunna genomföras fr.o.m. januari 2003.

Svenska Riskkapitalföreningen och NUTEK

inledde under år 2001 ett samarbete med

att för varje kvartal undersöka

händelseutvecklingen på den formella

riskkapitalmarknaden. Syftet med arbetet

är bl.a. att öka transparensen på

marknaden och ge entreprenörer och andra

som behöver finansiell förstärkning en

bättre förståelse för marknadens

funktion. I den senaste rapporten om

riskkapitalbolagens aktiviteter (R

2002:2), vilken avser fjärde kvartalet år

2001, har ett antal frågor besvarats av

företagen om hur de uppfattar den svenska

riskkapitalmarknaden och hur dess

funktion kan förbättras. Av studien

framgår att en majoritet av

riskkapitalbolagen är optimistiska inför

framtiden och tror att de kommer att

investera mer kapital under år 2002 än

under år 2001. Åtta av tio

riskkapitalföretag anser att det finns

tillräckligt många goda idéer/projekt att

investera i på dagens marknad. På frågan

om vilka de största svårigheterna för

branschen är för tillfället var de mest

frekventa svaren skattelagstiftningen i

kombination med andra regelverk,

konjunkturläget och att det är ont om

kapital i de tidiga investeringsfaserna.

För närvarande pågår den s.k.

Värdepappersfondsutredningen som

regeringen tillsatte (dir. 1999:108) i

december 1999. Utredningen har till

uppgift att göra en kartläggning av den

svenska marknaden för värdepappersfonder

och andra företag för kollektiva

investeringar samt en utvärdering av

marknadens funktionssätt. I uppdraget

ingår att analysera om det finns behov av

att skapa ytterligare förutsättningar för

etablering av slutna fondföretag - i

synnerhet för investeringar i riskkapital

- och i förekommande fall ge förslag till

lagstiftning samt i detta sammanhang även

analysera de institutionella

förutsättningarna vad gäller

schablonbeskattning av

värdepappersfonder. I

utredningsdirektivet nämns särkilt den

rapport (Entreprenörsfonder - riskkapital

till växande företag) som NUTEK och

Industriförbundet presenterade hösten

1998 vari föreslogs att regler för slutna

fonder skall införas i syfte att

underlätta investeringar i riskkapital.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete

i juli 2002.

I december 2001 presenterade Institutet

för tillväxtpolitiska studier (ITPS) på

uppdrag av regeringen en rapport om hur

andra länder stöder kapitalförsörjningen

i små och medelstora företag.

Utredningens huvudsakliga syfte var att

beskriva och analysera hur

riskkapitaltillförseln till små och

medelstora företag fungerar i vissa

utvalda länder samt att beskriva statens

roll i detta sammanhang. De länder som

studerats är Förenta Staterna, Japan,

Frankrike, Danmark, Tyskland och

Storbritannien. I slutsatserna

konstateras att ett genomgående drag för

samtliga undersökta länder är att det

finns brister i systemen för

kapitalförsörjning till mindre och

nystartade företag. Dessa brister finns

framför allt för företag i de allra

tidigaste faserna, för finansiering av

FoU-investeringar och när det gäller att

tillgodose företag som har mindre

kapitalbehov. Vidare konstateras att det

finns vissa programinsatser i de

undersökta länderna som är mycket

intressanta att införa i Sverige, men att

inget enskilt program kan fungera som en

universallösning och åtgärda alla brister

på marknaden.

Beträffande ändrade skatteregler som

ett medel för att stödja företagens och

företagarnas kapitalförsörjning har

regeringen aviserat (prop. 2001/02:4

s. 171) sin avsikt att återkomma i frågan

när utredningen om beskattning av ägare i

fåmansföretag lämnat sitt slutbetänkande.

Utredningen beräknas vara avslutad i maj

2002. Skatteutskottet avstyrkte (bet.

2001/02: SkU15) våren 2002

motionsyrkanden om ändringar i

skattereglerna för fåmansföretag.

Utskottet ansåg att det inte fanns någon

anledning för riksdagen att föregripa den

pågående utredningen och regeringens

beredning av hithörande frågor. I en

reservation (m, kd, c, fp) anmodades ett

tillkännagivande till regeringen i

enlighet med vad som anförts i

motionerna.

När det gäller stöd till start av

näringsverksamhet kan nämnas att syftet

är att ge företrädesvis arbetslösa, som

inte kan få ett arbete och som har

förutsättningar för att starta egen

verksamhet, bidrag till försörjningen

under inledningsskedet av verksamheten.

Stödet får lämnas till den som är eller

riskerar att bli arbetslös och är

arbetssökande på arbetsförmedlingen. Stöd

kan också ges till personer som är

bosatta i ett stödområde även om de inte

är arbetslösa. Stödet lämnas endast till

den som bedöms ha goda förutsättningar

att driva företag och om verksamheten

bedöms få en tillfredsställande lönsamhet

och ge varaktig sysselsättning. Det

ekonomiska stöd som lämnas är ett s.k.

aktivitetsstöd. Det innebär att den som

är berättigad till ersättning från

arbetslöshetskassa får aktivitetsstöd

motsvarande arbetslöshetsersättningen.

Utskottets ställningstagande

Frågan om kapitalförsörjning för

småföretag intar, vilket utskottet

tidigare uttryckt (bet. 2000/01:NU7), en

central ställning inom näringspolitiken.

En effektivt fungerande kapitalmarknad är

en grundförutsättning för skapandet av

nya företag och tillväxt i befintliga

företag. Emellertid kan det förekomma

brister på marknaden. Det gäller bl.a.

att vissa grupper har svårare att erhålla

finansiering samt att marknaden inte

fungerar tillfredsställande i vissa

regioner. Vidare är det viktigt att

tillse att det finns kapital i de

tidigaste utvecklingsskedena.

För närvarande pågår ett arbete med att

se över olika delar av

kapitalförsörjningen. Regeringen har, som

nämnts, i olika sammanhang framhållit att

utgångspunkterna för dess fortsatta

övervägande beträffande

kapitalförsörjning är att statens roll

tydligt skall motiveras och komplettera

marknaden. Vidare har påtalats att

statsmakternas insatser löpande måste

omprövas. Utskottet har inte haft någon

avvikande uppfattning.

Flera av de aspekter som berörs i

motionerna är för närvarande föremål för

utredning inom Regeringskansliet. Som

tidigare nämnts har regeringen i olika

sammanhang meddelat sin avsikt att införa

generella mikrolån. På regeringens

uppdrag har NUTEK, tillsammans med ALMI,

framlagt förslag om sådana mikrolån. Även

frågan om att utveckla statliga garantier

för lån till små- och medelstora företag

har utretts av NUTEK. Beredning av dessa

förslag sker för närvarande inom

Regeringskansliet. Vidare pågår ett

arbete med att se över statsmakternas

insatser för tillväxt och

företagsutveckling på regional nivå.

Utskottet finner därav inget skäl för ett

tillkännagivande beträffande mikrolån.

Utskottet delar uppfattningen att

staten bör underlätta framväxten av

regionala kreditgarantiföreningar. För

att främja initiativ inom detta område

har som tidigare nämnts medel avsatts

under perioden 2002-2004 för att

informera om hur man startar lokala och

regionala kreditgarantiföreningar. Enligt

utskottets mening får därför förslaget i

motionerna 2001/02:N364 (mp) och

2001/02:N365 (mp) anses i hög grad

tillgodosett.

Utskottet vill i detta sammanhang även

betona vikten av att kunskaperna hos

finansiärerna om kvinnor, unga och

personer med invandrarbakgrund som driver

företag förbättras. Det är enligt

utskottets mening viktigt att arbeta för

förändrade attityder hos olika aktörer

gentemot de grupper som har svårigheter

att få krediter.

Med det anförda avstyrker utskottet

samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Social ekonomi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

olika insatser för att främja den

sociala ekonomin med hänvisning till

vidtagna åtgärder och pågående arbete.

Jämför reservationerna 4 (m, kd, fp)

och 5 (c).

Motionerna

Enligt vad som anförs i motion

2001/02:N306 (s) har det sociala

företagandet en stor potential.

Motionärerna menar att en satsning på

socialt företagande kan vara ett bra

komplement till de

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

finns. Sverige borde, som flera EU-länder

redan gjort, underlätta för den sociala

ekonomins företag, sägs det i motionen.

Detta kan ske genom att man stimulerar

samverkan mellan offentlig sektor och de

nya sociala företagen. Ett annat sätt är

att uppmuntra och underlätta för de

privata företagen att verka som mentorer

för de sociala företagen. Statsmakterna

måste även se till att det sociala

företagandet får samma tillgång till

företagsrådgivning och

kompetensutveckling som andra småföretag

samt att det finns kreditinstitut som kan

ge de sociala företagen tillgång till

riskkapital och krediter.

I motion 2001/02:N351 (s) framhålls att

den offentliga sektorns grundläggande

ansvar att ge medborgarna det som är det

offentligas åtagande inte bör hindra att

man lämnar över det faktiska

genomförandet till andra aktörer. Sådana

aktörer kan enligt motionärerna

exempelvis vara föreningar, kooperativ,

ömsesidiga företag, stiftelser eller

andra lokala utvecklingsgrupper. Några

exempel som lyfts fram i motionen är

äldreomsorg, barnomsorg samt vård och

rehabilitering av människor med

missbruksproblem. Enligt motionärerna bör

Sverige även studera hur den sociala

ekonomin växt fram i Europa, då vi därav

kan lära mycket om attityder till och

regelverk för kooperativ och andra

organisationsformer inom den sociala

ekonomin. Vidare anförs att det behövs

mer av erfarenhetsutbyte om social

ekonomi.

Vikten av att sprida kunskap om den

sociala ekonomin betonas i motion

2001/02:N356 (s). Anledningen till det är

att, vilket undersökningar visat, få

svenskar har kännedom om den sociala

ekonomin och dess innebörd. Det finns

därför ett behov av informations- och

kunskapsspridning om den sociala

ekonomin. Denna informations- och

kunskapsspridning bör enligt motionärerna

omfatta följande fyra områden:

- Information och utbildning till

aktiva medlemmar i föreningar,

kooperativ, stiftelser och lokala

utvecklingsgrupper. Den sociala ekonomins

aktörer behöver stärka sin kompetens när

det gäller att möta och hantera olika

åtgärder och politiska insatser som

riktas mot dem.

-

- Information till och utbildning

av politiker och tjänstemän inom

offentlig förvaltning. Det gäller

kunskapen inom förvaltningar samt hos

förtroendevalda beträffande villkoren och

förutsättningarna för aktörer inom den

sociala ekonomin. Detta är viktigt med

tanke på upphandlingar och andra åtgärder

inom närings- och

arbetsmarknadspolitikens område.

-

- Utbildning av elever inom

grundskola och gymnasium. Det gäller den

bild av social ekonomi som bör ges till

barn och ungdomar. Om verksamheten inom

den sociala ekonomin inte kan framstå som

ett alternativ till sedvanlig verksamhet

kommer den att få det svårt i framtiden.

-

- Utbildning av elever vid

universitet och högskolor. Detta avser

hur verksamheter och organisationer med

social ekonomi som inriktning skall kunna

få större uppmärksamhet och utrymme inom

den högre utbildningen.

-

I motion 2001/02:N314 (c) begärs ett

tillkännagivande om att framtidens

välfärd genom den sociala ekonomin kan

utvecklas ur ett underifrånperspektiv.

Enligt motionärerna förstärks den lokala

demokratin genom medborgarnas engagemang.

Den sociala ekonomin skapar bättre

förutsättningar för människorna att

själva ha makten över sina liv och för

att stärka och förbättra välfärden och

bidra till en än mer utvecklad

medborgardemokrati, sägs det i motionen.

Medborgaren reduceras i den sociala

ekonomin inte till klient eller kund utan

ges möjlighet att bära sitt ansvar som

medborgare med de skyldigheter och

rättigheter som detta innebär. Även i

motion 2001/02:N27 (c) begärs ett

tillkännagivande med innebörd enligt

ovan. Därtill begärs tillkännagivanden i

ytterligare två avseenden. För det första

att den sociala ekonomin även skall kunna

appliceras på mindre enheter som

komplement till hela verksamheter inom

skolor, sjukhus och vårdinrättningar för

att främja en utveckling av verksamheter

som annars riskerar att avvecklas.

Regeringens införande av stopplagar

sätter även stopp för den sociala

ekonomins möjligheter. För det andra bör

regeringen möjliggöra för kommuner och

landsting att i större utsträckning än i

dag dela upp större upphandlingar i

mindre delar. Därigenom kan

förutsättningarna för den sociala

ekonomins aktörer att delta förbättras,

sägs det i motionen. Många aktörer inom

den sociala ekonomin är förhållandevis

små och har begränsade resurser. Detta

ställer ofta till problem i samband med

att lokala upphandlingar genomförs. Det

faktum att lokala upphandlingar ofta är

omfattande och berör hela

verksamhetsområden leder till att den

sociala ekonomins möjlighet att delta i

dessa upphandlingar blir begränsad.

Tillkännagivanden i fem avseenden

begärs i motion 2001/02:N362 (c, m, v,

kd, fp, mp). Det första gäller att

regeringen skall fortsätta sitt arbete

med att stimulera till ökad medvetenhet

och kunskap om den sociala ekonomin. I

motionen refereras till ett antal

insatser som gjorts på området. Dessa

insatser har ökat intresset för och

medvetenheten om den sociala ekonomin

varför det är viktig att detta arbete

fortskrider, sägs det i motionen. För det

andra gäller det att regeringen ger den

sociala ekonomin en plats i regional- och

näringspolitiken för att därigenom öka

den lokala demokratin och tillvarata

människors engagemang. Genom den sociala

ekonomins aktörer kan lokalsamhället leva

och växa utifrån sina egna

förutsättningar, sägs det i motionen.

Människors engagemang och ansvarstagande

tas till vara och nya dynamiska allianser

bildas. Detta bidrar i hög grad till

lokal demokrati och gör att människor

känner större ansvar för

samhällsutvecklingen. För det tredje bör

regeringen uppmärksamma och underlätta

för den sociala ekonomins företag, i

likhet med vad andra medlemsländer i EU

gjort. I motionen nämns Italien och

Spanien som exempel. För det fjärde bör

regeringen ta initiativ till att kunskap

om den sociala ekonomin och dess

möjligheter sprids till allmänheten, och

då särskilt inom skolväsendet. Det sista

tillkännagivandet gäller att regeringen

bör utreda förutsättningarna för att ett

lärosäte får ett särskilt uppdrag att

ansvara för spridning av

forskningsresultat om den sociala

ekonomin. När det gäller dagens forskning

med anknytning till social ekonomi, sägs

det i motionen att det pågår forskning

inom en rad relevanta forskningsområden.

Dessa forskningsinsatser bör emellertid

intensifieras samt utgå ifrån den sociala

ekonomins betydelse ur både ekonomisk och

social synvinkel.

De lokala kooperativa

utvecklingscentren bör enligt vad som

anförs i motion 2001/02:N364 (mp) ges

förutsättningar för att arbeta med social

ekonomi och bildandet av

kreditgarantiföreningar. Genom förslagen

i den regionalpolitiska propositionen

gavs dessa ett vidgat ansvarsområde.

Förutom gratis information och rådgivning

till grupper som vill starta kooperativa

företag skall de även främja sådan

företagsutveckling lokalt och regionalt.

För detta bör de lokala kooperativa

utvecklingscentren ges förutsättningar,

sägs det i motionen.

I motion 2001/02:N365 (mp) framhålls

den sociala ekonomins betydelse för

samhällsekonomin. Den sociala ekonomin

har förutsättningar att bidra med nya

arbetstillfällen, speciellt för grupper

som är svaga på arbetsmarknaden, sägs det

i motionen. Den sociala ekonomin kan

också öka samhällets service, exempelvis

genom kreativa nya välfärdslösningar inom

vård och omsorg. Lägger man sedan till

den aktivitet och potential som finns i

för-eningslivet och folkrörelserna samt i

den ideella sektorn kan satsningar på den

sociala ekonomin komma att få avsevärd

betydelse för den ekonomiska tillväxten

och särskilt för landsbygdens

överlevnadsmöjligheter, enligt

motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen behandlade våren 2001 (bet.

2001/01:NU7) ett antal motioner

beträffande kooperativa frågor och social

ekonomi. Samtliga då aktuella

motionsyrkanden avstyrktes med hänvisning

till vidtagna åtgärder och pågående

arbete. I detta sammanhang uttalade

utskottet bl.a. att det ser mycket

positivt på sådan verksamhet som bedrivs

inom ramen för det som benämns social

ekonomi. Vidare anfördes att social

ekonomi bygger på en typ av

underifrånperspektiv som utskottet anser

i ökad utsträckning bör känneteckna olika

samhällsaktiviteter.

I en reservation (m, kd, fp) påpekades

att kooperativa företag bör behandlas som

andra företag. Enligt reservanterna finns

det ingen grund för att påstå att

kooperativa företag är missgynnade.

Följaktligen erfordras inga ytterligare

åtgärder för att främja de kooperativa

företagen och den sociala ekonomin. I

stället bör en generellt verkande

näringspolitik eftersträvas. Enligt en

annan reservation (c) borde riksdagen

göra ett tillkännagivande om att det

behövs avregleringar som ger utrymme och

skapar förutsättningar för den sociala

ekonomin.

Hösten 1997 tillsatte regeringen en

interdepartemental arbetsgrupp om den

sociala ekonomin och dess utveckling. I

gruppens uppdrag framhölls särskilt tre

områden som viktiga att belysa: den

sociala ekonomins relation till den

offentliga sektorn; stöd från svenska

staten och EU till social ekonomi;

lagstiftning och ekonomiska villkor som

har betydelse för den sociala ekonomin.

Arbetsgruppens förslag och slutsatser

presenterades i januari 2000 i

slutrapporten Social ekonomi - en tredje

sektor för välfärd, demokrati och

tillväxt?. I rapporten beskrivs social

ekonomi på följande sätt: "Med social

ekonomi avses organiserade verksamheter

som primärt har samhälleliga ändamål,

bygger på demokratiska värderingar och är

organisatoriskt fristående från den

offentliga sektorn. Dessa sociala och

ekonomiska verksamheter bedrivs

huvudsakligen i föreningar, kooperativ,

stiftelser och liknande sammanslutningar.

Verksamheter inom social ekonomi har

allmännytta eller medlemsnytta, inte

vinstintresse, som drivkraft."

Arbetsgruppens slutrapport omfattar dels

en belysning av betydelsen för det

svenska samhället av verksamhet som

bedrivs i föreningar, kooperativ,

allmännyttiga stiftelser och liknande

sammanslutningar, dels en kartläggning av

villkoren för verksamheterna. Utifrån

denna kartläggning formuleras ett antal

områden där det behövs vidare utredning

och dialog samt ett antal

frågeställningar som bedöms ha stor

betydelse för de berörda verksamheternas

framtida utvecklingsmöjligheter. Hur

arbetsgruppens slutsatser och förslag har

genomförts kommenteras av regeringen

bl.a. i skriften Social ekonomi - en

skrift om Regeringskansliets arbete med

ett nytt begrepp, som utgavs våren 2001.

Häri påpekas bl.a. att regeringen i

budgetpropositionen för år 2001 lanserade

det nya politikområdet

folkrörelsepolitik. Vidare redogörs

kortfattat för forskning, statistik m.m.

I budgetpropositionen för år 2002 nämns

den sociala ekonomin som en

utvecklingsfaktor förutom inom

folkrörelsepolitiken även i samband med

regionalpolitiken, näringspolitiken,

arbetsmarknadspolitiken samt

storstadspolitiken. Vidare påpekar

regeringen i budgetpropositionen (prop.

2001/02:1 utg. omr. 17) att resultatet av

informationskampanjen Starta eget

tillsammans visar att det finns behov av

ökad kunskap om kooperativt företagande.

Regeringen övervägde därför att utvidga

lokala kooperativa utvecklingscenters

uppdrag till att, förutom att

tillhandahålla gratis rådgivning och

information om kooperativt företagande,

även gälla stöd till företagande inom den

sociala ekonomin.

I den regionalpolitiska propositionen

(prop. 2001/02:4) som regeringen lade

fram hösten 2001 återfinns ett antal

förslag som berör den sociala ekonomin

och som lyfter fram dess roll i lokal

utveckling, företagande och ser-vice.

Regeringen bedömde bl.a. att statistik

och omvärldsanalyser inom området social

ekonomi bör kunna utgöra en del av

verksamheten vid ITPS och avser att

återkomma i frågan. Vidare ansåg

regeringen det vara av särskild vikt att

främja det utvecklingsarbete som sker i

exempelvis lokala utvecklingsgrupper,

hembygdsföreningar och kulturföreningar.

I förslaget till lokala program för

entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete skulle därför avsättas

30 miljoner kronor för perioden

2002-2004, med tyngdpunkt på den ideella

sektorns insatser i lokalt

utvecklingsarbete. I propositionen

aviserade regeringen även sin avsikt att

fortsätta stödja folkrörelserådet Hela

Sverige ska leva samt Skärgårdarnas

Riksförbund. Därtill skulle lokala

kooperativa utvecklingscenter (LKU) få

ett vidgat uppdrag. Förutom att ge gratis

information och rådgivning till grupper

som vill starta kooperativa företag skall

de på ett bredare sätt främja företagande

och företagsutveckling i den sociala

ekonomin. För att främja lokala initiativ

föreslog regeringen i propositionen ett

särskilt stöd till berörda aktörer på 3

miljoner kronor under perioden 2002-2004

för att informera om lokala och regionala

kreditgarantiföreningar. I förslagen till

såväl nationellt program för

entreprenörskap som lokala

utvecklingsprogram för kommersiell

service framhålls att den sociala

ekonomins aktörer, närmare bestämt lokala

utvecklingsgrupper, kooperativ och ideell

sektor, skall omfattas och vara

representerade i partnerskap.

Riksdagen behandlade hösten 2001 den

regionalpolitiska propositionen (bet.

2001/02:NU4) och de ekonomiska åtaganden

som följde i budgetpropositionen (bet.

2001/02:NU2). En utskottsmajoritet stödde

regeringens förslag.

Regeringen beslutade i september 2001

att tillsätta en interdepartemental

arbetsgrupp för frågor rörande

folkrörelser och social ekonomi. Gruppen

består av fjorton personer från sju

departement. Syftet med tillsättandet av

denna grupp är att tillvarata den

kompetens som finns i Regeringskansliet

och forma en samlad kunskapsbas. Gruppens

uppgift är att dels utgöra forum för

samråd och ge underlag för en mer samlad

politik, dels följa upp vissa insatser på

området. I arbetet ingår bl.a. att följa

upp förslagen från arbetsgruppen om

social ekonomi och fungera som

referensgrupp. Även frågor om statistik,

forskning och relationerna till EU inom

området ingår i arbetsgruppens uppgifter.

Dessutom skall gruppen följa upp

slutsatserna från den sjunde europeiska

konferensen om social ekonomi.

Under år 2001 har olika insatser gjorts

för att förbättra statistiken om den

sociala ekonomin. SCB har på regeringens

uppdrag deltagit i ett internationellt

projekt i FN:s regi med syftet att

utveckla en internationell standard för

satelliträkenskaper till

nationalräkenskaperna över den s.k.

nonprofit-sektorn. I ett annat uppdrag

har SCB (inom ramen för de s.k. ULF-

undersökningarna) kartlagt svenskarnas

engagemang i ideella och ekonomiska

föreningar. Detta uppdrag kommer att

avrapporteras under år 2002. Regeringen

för även en dialog med ITPS angående

myndighetens eventuella ansvar för

statistik och omvärldsanalyser inom

området social ekonomi.

Beträffande samarbetet inom EU är det

generaldirektoratet för företagspolitik

som ansvarar för frågor om social ekonomi

i form av verksamhet i kooperativ,

föreningar, ömsesidiga företag och

stiftelser. Under det svenska

ordförandeskapet hölls i Gävle den sjunde

europeiska konferensen om social ekonomi

i juni 2001. Den arrangerades av den

svenska regeringen och organisationer

inom den sociala ekonomin i samverkan.

Samordnande organ för förberedelserna och

genomförandet har varit en

nationalkommitté med statsrådet Ulrica

Messing som ordförande och tjugo ledande

representanter för kooperativa och

ideella organisationer. Under konferensen

hölls bl.a. ett ministertrojkamöte

(Sverige, Frankrike och Belgien) som

sammanfattades skriftligt av det svenska

EU-ordförandeskapet. Sammanfattningen

innehöll bl.a. följande slutsatser:

- Att det är viktigt att den

sociala ekonomins företag uppmärksammas

när det ställs krav på företagens sociala

ansvarstagande, eftersom sådant

ansvarstagande är den sociala ekonomins

grundval.

-

- Att den offentliga sektorn på

allvar söker samverkan med den sociala

ekonomin när det gäller upphandling,

bidrag m.m.

-

- Att idrottsrörelsen främjas inte

minst när det gäller barn, ungdomar och

personer med handikapp.

-

- Att den sociala ekonomins

förmåga uppmärksammas, särskilt i

lokalsamhället, för att skapa samverkan

och tillit mellan människor och därigenom

lösa lokala behov (s.k. socialt kapital).

-

- Att regeringarna måste samverka

och utbyta erfarenheter om social ekonomi

och att EU-kommissionen och regeringarna

måste söka dialog och bjuda in

företrädare för den sociala ekonomin i

olika sammanhang.

-

I regeringens åtagande ingår att följa

upp konferensens slutsatser. Under det

svenska ordförandeskapet inleddes även

regelbundna möten om social ekonomi på

tjänstemannanivå mellan trojkaländerna

och kommissionen. År 2001 har sammanlagt

sex sådana möten genomförts. I de svenska

nationella programmen för bl.a. mål 3 och

Equal har förutsättningarna för

projektstöd förbättrats för lokala och

regionala aktörer i form av föreningar,

kooperativ, stiftelser och lokala

utvecklingsgrupper. Främst handlar det om

projekt med inriktning på nya källor till

arbete samt lokal utveckling. Regeringen

har på prov infört förskott inom några av

programmen för att underlätta för små

lokala aktörer och små projekt med stor

insats av ideellt arbete.

I juli 2001 presenterade EU-

kommissionen en grönbok om företagens

sociala ansvar (Främjande av en europeisk

ram för företagens sociala ansvar), där

den sociala ekonomins ekonomiska

företagsformer omnämns som särskilt

socialt ansvarstagande. Syftet med

grönboken är att starta en bred debatt om

hur EU skulle kunna främja företagens

sociala ansvarstagande på både europeisk

och nationell nivå. För det fortsatta

arbetet har kommissionen upprättat en

grupp med representanter från respektive

medlemsland som skall bistå i det

fortsatta arbetet. Avsikten är att

sommaren 2002 presentera en strategi för

arbetet med företagens sociala ansvar.

Det bör även noteras att den s.k.

Upphandlingskommittén i sitt

slutbetänkande Mera värde för pengarna

(SOU 2001:31) lagt fram vissa förslag som

syftar till att möjliggöra positiv

särbehandling vid offentlig upphandling.

Kommittén har bl.a. föreslagit att

kommuner och landsting vid upphandling av

vård och omsorg skall få kräva att en

leverantör inte är ett renodlat

kommersiellt företag, och alltså kunna ge

företräde för icke vinstsyftande företag

och organisationer, exempelvis

kooperativ. Betänkandet har

remissbehandlats och bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Beträffande situationen för

personalkooperativ, ekonomiska föreningar

och andra som verkar eller vill verka

inom hälso- och sjukvården kan nämnas att

en analys av deras situation ingår som en

del i uppdraget för utredningen om

vårdens ägarformer. Utredningen har att

behandla frågor om privatisering och

privata vinstintressens roll inom

akutsjukvården. I kommittédirektiven

(dir. 2000:103) påpekas att

personalkooperativ och små företag många

gånger har svårt att i

upphandlingssituationen klara av att

konkurrera med de större bolagen. Därför

finns risken att det tidigare offentliga

monopolet byts mot ett oligopol, där

enbart de stora bolagen kommer att

bedriva vård vid sidan av det offentliga.

Utredaren skall lämna sitt slutbetänkande

senast den 1 december 2002.

Vad sociala arbetskooperativ anbelangar

har näringsminister Björn Rosengren och

statsrådet Ulrica Messing berört ämnet i

var sitt svar på interpellationer -

interpellation 2000/01:349 av Barbro

Feltzing (mp) och 2001/02:44 av Inger

Segelström (s) - under år 2001. I

interpellationsdebatten den 15 november

2001 uttalade statsrådet Ulrica Messing

bl.a. att de sociala arbetskooperativen

är utmärkta exempel på att det går att

hitta former mellan det statliga och det

privata som ger många människor nya

möjligheter till arbete, större makt över

den egna situationen och ett bättre liv i

gemenskap med andra. I båda svaren

hänvisades till en pågående studie som

finansierades av NUTEK, Socialstyrelsen

och Vinnova. Studien syftar till att

definiera och avgränsa begreppet sociala

arbetskooperativ, beskriva den

samhälleliga stödstrukturen samt

analysera hur stödet påverkar och kan

påverka en utveckling. I båda

interpellationssvaren framhölls att de

sociala arbetskooperativen spelar en

viktig roll men att regeringen vill

invänta studien innan eventuella insatser

diskuteras. Studien beräknas vara klar

våren 2002.

Socialdepartementet och NUTEK

finansierar sedan ett par år ett projekt

med syftet att utveckla modeller och

metoder för kooperativ äldreomsorg samt

informera och ge stöd till sådana

initiativ. Äldrekooperativprojektet är

ett nationellt projekt med syfte att

informera om möjligheterna att starta och

driva äldreomsorg i kooperativ regi.

Projektet drivs av Föreningen Kooperativ

Utveckling i Sverige och Kooperativt

Idécentrum i Stockholm i samverkan med

lokala kooperativa utvecklingscenter

(LKU) i hela landet.

I den av riksdagen (bet. 2001/02:KU14)

nyligen behandlade demokratipropositionen

(prop. 2001/02:80) finns några förslag

som bör nämnas i detta sammanhang. Det

första gäller folkrörelseforum för dialog

mellan regeringen och företrädare för

folkrörelser, föreningar och andra

medborgarsammanslutningar. Detta för att,

enligt regeringens bedömning, olika

medborgarsammanslutningars

förutsättningar och möjligheter att delta

i den politiska processen behöver

utvecklas. Enligt vad som anförs i

propositionen kan dessa forum t.ex.

handla om folkrörelsernas och

föreningarnas villkor vad gäller

lagstiftning och finansiering samt om hur

man på bästa sätt skall tillvarata

föreningslivets samlade kunskaper och

resurser. För det andra påtalar

regeringen att den avser att tillsätta en

särskild utredare för att kartlägga hur

lagstiftningen inom olika områden

påverkar ideella föreningar. Via

företrädare för föreningslivet har

regeringen uppmärksammats på att det

finns vissa problem och oklarheter som

sammanhänger med organisationsformen,

skriver man i propositionen. Vidare

påpekar regeringen att den funnit behov

av att på nytt utreda frågan om allmänna

samlingslokaler och deras betydelse för

föreningslivet och närsamhället.

I årsredovisningen för år 2001 redogör

NUTEK för hur myndigheten disponerat

stödet för kooperativ utveckling. Av

stödet om 20 miljoner kronor har 18

miljoner kronor fördelats till de 24

lokala utvecklingscentren. Två miljoner

kronor har använts till bl.a.

kompetensutveckling av kooperativa

rådgivare, utvecklingsprojekt, seminarier

m.m. NUTEK har under år 2001 även arbetat

fram ett förslag till ny förordning för

statsbidraget till kooperativ utveckling.

De nya reglerna gäller från och med

januari 2002. Från och med år 2002 har de

lokala kooperativa utvecklingscentren

fått ett utökat ansvar av regeringen att

- förutom att tillhandahålla gratis

information och rådgivning för att starta

kooperativa företag - även omfatta

främjandet av företagande och

företagsutveckling i den sociala ekonomin

lokalt och regionalt. I

budgetpropositionen för år 2002 har

regeringen därför utökat anslaget 38:2

Näringslivsutveckling m.m. inom

utgiftsområde 24 med ytterligare 5

miljoner kronor för år 2002. De två

därefter följande åren skall stödet ökas

med 5 miljoner kronor per år. Stödet år

2004 uppgår därmed till 35 miljoner

kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser mycket positivt på sådan

verksamhet som bedrivs inom ramen för det

som benämns social ekonomi. Det finns

enligt utskottets mening en stor

utvecklingspotential för den sociala

ekonomin och de olika verksamhetsformer

den innefattar. Som nämnts har dessa

verksamheter allmännytta eller

samhällsnytta och inte vinstintresse som

främsta drivkraft, och kan mobilisera

medborgarnas engagemang och

arbetsinsatser i sådant som har direkt

koppling till människors vardag. Den

sociala ekonomin bygger på en form av

underifrånperspektiv som utskottet anser

i ökad utsträckning bör känneteckna olika

samhällsaktiviteter. Verksamheter inom

den sociala ekonomin kan både ha positiva

effekter på den ekonomiska utvecklingen

och medföra nya lösningar på vård- och

omsorgsområdet.

Utskottet delar således många av de

synpunkter som förs fram i de motioner

som här tas upp. Samtidigt kan utskottet

konstatera att det görs och avses att

göras en rad insatser som ligger i linje

med vad som kommit till uttryck i olika

här aktuella motioner. I den s.k.

regionalpolitiska propositionen, vilken

utskottet behandlade hösten 2001,

aktualiserades en rad frågor som berör

den sociala ekonomin. Utskottet vill i

detta sammanhang bl.a. framhålla det

utvidgade uppdrag som lokala kooperativa

utvecklingscenter givits. Från och med år

2002 har dessa fått ett utökat ansvar och

omfattar nu allt företagande inom den

sociala ekonomin. Samtidigt har den

statliga finansieringen för verksamheten

ökats. Utskottet vill här även framhålla

programmen för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete som skall genomföras

under perioden 2002-2004. Programmen

består av två insatsområden:

entreprenörsfrämjande åtgärder med

tyngdpunkt i personer och företagare med

utvecklingsidéer samt lokalt

utvecklingsarbete med tyngdpunkt i den

ideella sektorns möjligheter att bidra

till den lokala utvecklingen.

Inom Regeringskansliet tillsattes

hösten 2001 en interdepartemental

arbetsgrupp för frågor om folkrörelser

och social ekonomi. Gruppens uppgift är

dels att genom samråd ge underlag för en

mer samlad politik, dels att följa upp

olika insatser på området. I gruppens

uppgift ingår bl.a. frågor om statistik,

forskning och samarbete inom EU.

Samtidigt pågår som tidigare nämnts olika

insatser för att förbättra statistiken

och kunskaperna om den sociala ekonomin.

Mot bakgrund av de åtgärder som

vidtagits och det arbete som för

närvarande pågår om kooperativa företag

och social ekonomi finner utskottets inte

något behov av ett riksdagsuttalande i

frågan. De här aktuella motionerna

avstyrks därmed i berörda delar.

Auktorisation

Näringslicens för företagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå här aktuella

motionsyrkanden om införande av

näringslicens för företagare. Utskottet

anser inte att ett generellt ingrepp i

näringsfriheten är rätt väg att gå för

att komma till rätta med den typ av

problem som kan uppstå genom ekonomisk

brottslighet.

Motionerna

Riksdagen bör, enligt vad som anförs i

motion 2001/02:Ju395 (s), göra ett

tillkännagivande om att kraven för

näringstillstånd bör skärpas. Enligt

motionärerna måste samhället ställa krav

på blivande företagare, vilket bl.a.

innefattar att de besitter kunskap om de

regler som gäller på den svenska

arbetsmarknaden. Vidare anförs att det

inte heller är rimligt att en företagare

som vid upprepade tillfällen drivit

företag i konkurs skall tillåtas starta

företag gång på gång. Ett krav på

näringstillstånd i kombination med ett

kunskapskrav om de förhållanden som råder

på arbetsmarknaden är nödvändigt för att

motverka såväl ekonomisk brottslighet som

svart arbetskraft, sägs det i motionen.

Även i motion 2001/02:N272 (s) begärs

ett tillkännagivande om att personer som

startar företag bör genomgå en

grundläggande utbildning. Enligt

motionärerna grundar sig konflikter på en

arbetsplats och konflikter med

myndigheter och fackliga företrädare ofta

på att företagaren inte har tillräcklig

kunskap, vilket gör att osäkerhet skapas

om vilka lagar och regler som gäller. Det

finns även, enligt motionärerna, oseriösa

företag som varken följer lagar eller

avtal och som därigenom konkurrerat ut

andra företag i branschen. För att

undvika dessa problem anser motionärerna

att samhället bör se till att personer

som startar företag har satt sig in i vad

som gäller. Personer som avser att starta

ett företag bör därför genomgå en

grundläggande utbildning för att

därigenom erhålla vad motionärerna

benämner ett "företagskörkort". En sådan

utbildning bör bl.a. innehålla

skattelagstiftning, bokföring, arbetsrätt

och arbetsmiljölagstiftning, sägs det i

motionen.

En liknande uppfattning framförs i

motion 2001/02:N336 (s). Motionärerna

menar att en orsak till missförhållanden

på arbetsmarknaden är okunskap, bl.a.

beträffande arbetsrätten, hos många

arbetsgivare. För att få en arbetsmarknad

där alla parter kan ta sitt ansvar bör

blivande företagare genomgå en utbildning

som omfattar de grundläggande reglerna på

arbetsmarknaden vid start av företag,

arbetsrätt, förhandlingar och avtal samt

övriga regler som gäller på

arbetsmarknaden. Enligt motionärerna

skulle detta kunna vara ett villkor för

rätten att erhålla en F-skattsedel. En

avklarad utbildning bör även vara ett

villkor för att kunna tillgodogöra sig

olika former av stöd och bidrag såsom

exempelvis stöd för start av

näringsverksamhet eller lån hos ALMI.

Vidare anförs att det kan vara speciellt

svårt för företagare utan kunskap och

erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden

att tillgodogöra sig det svenska

regelverket. Därför bör - som en del i

åtgärder för att skapa lika möjligheter

för alla att starta företag - de dokument

som reglerar arbetsmarknaden finnas

tillgängliga på flera olika språk, sägs

det i motionen. Ovanstående bör enligt

motionärerna ges regeringen till känna.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2001 avslog riksdagen (bet.

2000/01:NU7) en motion vari anfördes att

Branschsaneringsutredningens förslag om

införande av en näringslicens skulle

genomföras. Ett enigt utskott anförde att

likvärdiga konkurrensvillkor för

företagen är en grundläggande och mycket

viktig princip som bör gälla alla delar

av näringslivet. Utskottet framhöll att

ett generellt ingrepp i näringsfriheten

inte är rätt väg att gå för att komma

till rätta med den typ av problem som kan

uppstå genom ekonomisk brottslighet. I

stället förordades en effektiv tillsyn av

gällande lagar och bestämmelser på olika

områden.

Den övergripande principen för

näringsverksamhet i Sverige är den fria

etableringsrätten. Förekommande

lagstadgade auktorisationer är i princip

inriktade på yrkesutövare av

verksamheter, inte på rätten att driva

näring inom aktuell verksamhet. Således

avser t.ex. auktorisation av revisorer

utbildningskrav och vandelskrav avseende

den enskilda auktoriserade revisorn,

medan ägande och ledning av

revisionsföretag är oreglerade.

En lagstadgad auktorisation tillgrips i

huvudsak endast för att säkerställa

medborgarnas liv, hälsa och säkerhet. I

vissa fall krävs tillstånd för

näringsverksamhet då stora ekonomiska

värden står på spel, t.ex. bankverksamhet

och försäkringsverksamhet, och om

vanskötsel kan leda till att förtroendet

för vitala delar av samhällssystemet kan

störas.

I några fall förekommer krav på

tillståndsprövning för att bedriva

aktivitet inom viss näringsverksamhet.

Inom restaurangverksamhet finns krav på

serveringstillstånd för att säkerställa

att krav som är förenade med utskänkning

av alkoholhaltiga drycker uppfylls (SFS

1994:1738, 6 kap.). Detta är således inte

en för restaurangverksamhet generell

tillståndsprövning. För yrkesmässig

trafik finns en tillståndsprövning

inriktad på yrkeskunnande, ekonomiska

förhållanden och gott anseende. För

taxiförare tillkommer krav på

taxiförarlegitimation, vars primära syfte

är att tillförsäkra taxikunderna säkra

transporter (SFS 1998:779).

Frågan om tillståndskrav för etablering

av vissa näringsverksamheter togs upp av

Branschsaneringsutredningen i dess

slutbetänkande om branschsanering och

andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111

s.100). Utredningens huvuduppgift var att

behandla frågan om bekämpning av

ekobrott, särskilt skatteundandragande.

Beträffande näringstillstånd påpekades

bl.a. att för att hindra olämpliga

personer från att etablera sig i särskilt

utsatta branscher kan krav på tillstånd

införas med vidhängande

lämplighetsprövning och efterföljande

tillsyn för den som vill vara verksam i

en sådan näring. Vidare anfördes att ett

krav på att den presumtive företagaren

personligen eller på annat sätt har

tillgång till grundläggande kunskaper i

bokföring, skatteregler,

arbetslagstiftning m.m.

(företagarkunskaper) kan verka

förebyggande. Utredningen har inte lett

till att några åtgärder vidtagits på

detta område.

Beträffande vad i motionen nämns om

kontroll av personer som beviljas stöd

till start av näringsverksamhet kan

nämnas att enligt förordning (2000:634)

om arbetsmarknadspolitiska program bör

länsarbetsnämnden inhämta upplysningar om

den enskilde och dennes förutsättningar

att driva näringsverksamhet innan nämnden

beslutar om stöd till start av

näringsverksamhet. Enligt AMS allmänna

råd för ovan nämnda förordning påtalas

att skulder hos kronofogdemyndigheten

eller andra skulder bör inte med

automatik utesluta att en sökande anvisas

till programmet. Däremot kan skulder

medverka till att verksamheten inte

bedöms bli lönsam eller att sökanden inte

bedöms ha förutsättningar för att driva

näringsverksamhet. Länsarbetsnämnden bör

ta kontakt med kronofogdemyndigheten för

att klara ut om det finns en

avbetalningsplan. Om en avbetalningsplan

finns eller är på gång och övriga villkor

är uppfyllda bör bidrag kunna beviljas.

Handlar det om rena oegentligheter då

skulden uppstått bör bidrag inte

beviljas. Vidare bör den som köper upp

ett eget konkursbo för att återigen driva

samma verksamhet inte beviljas bidrag.

ALMI:s dotterbolag tar en

kreditupplysning på kreditkunden, som

bifogas beslutet. Kreditupplysningen ger

information om t.ex.

betalningsanmärkningar och

styrelseledamöternas ekonomi. Om den inte

ger tillräcklig information eller om man

vill se de senaste uppgifterna finns

aktuella uppgifter om enskilda eller

allmänna mål mot företaget hos

kronofogdemyndigheten. Om ALMI mer

nogsamt vill studera kreditkunden

granskas det senaste bokslutets notering

för leverantörsskulder i förhållande till

det totala årliga inköpet. Därmed kan

klargöras om betalaningar sker i tid. I

övrigt görs en bedömning och utredning av

nyckeltal m.m.

Utskottets ställningstagande

Den fria etableringsrätten är den

övergripande principen för

näringsverksamhet i Sverige. Som

utskottet tidigare uttryckt är likvärdiga

konkurrensvillkor för företagen en

grundläggande och mycket viktig princip

som bör gälla alla delar av näringslivet

och som även bör gälla för företagen

inbördes inom en enskild bransch. Det är

naturligtvis helt oacceptabelt att ett

företag genom brott mot lagar och

bestämmelser skulle tillskansa sig en

bättre konkurrenssituation än andra.

Detta bör på alla sätt beivras.

Ett generellt ingrepp i näringsfriheten

är enligt utskottets uppfattning

emellertid inte rätt väg att gå för att

komma till rätta med den typ av problem

som kan uppstå genom ekonomisk

brottslighet. Enligt utskottet är det

viktigt att företagare har goda kunskaper

om gällande regelverk. Samtidigt bör

framhållas att detta i sig inte är någon

garanti för att brott mot lagstiftningen

beivras. Utskottet vill i stället

framhålla vikten av en effektiv tillsyn

av gällande lagar och bestämmelser på

olika områden, t.ex. beträffande skatter,

arbetsmiljö och arbetstider. Vidare vill

utskottet betona vikten av att

information om gällande lagar och

bestämmelser är lätt åtkomlig för

företagen och att bestämmelserna är klart

och tydligt formulerade. I detta

sammanhang bör även framhållas att

regelsystemet inte bör utformas på ett

sådant sätt att dess komplexitet utgör

ett hinder för nyföretagare.

Med anledning av vad i en motion anförs

om att näringslicens skall vara ett

villkor för möjligheten till vissa lån

och bidrag förutsätter utskottet att

tillbörliga kontroller genomförs i

enlighet med vad som tidigare nämnts.

Utskottet vill i detta sammanhang även

påtala en annan brist som införande av

näringslicens är behäftat med. Det gäller

fastställandet av vilken kunskap som

erfordras för att driva ett företag.

Kunskapsbehovet varierar beroende på

företagets storlek, bransch, bolagsform

etc.

Med det anförda avstyrker utskottet de

nämnda motionerna i berörda delar.

Auktorisation av teckenspråkstolkar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med delvis bifall till

aktuellt motionsyrkande i ett uttalande

till regeringen plädera för att frågan

om införandet av auktorisation för

teckenspråkstolkar bereds skyndsamt och

utan ytterligare tidsutdräkt.

Motionen

I motion 2001/02:So619 (kd) påpekas att

frågan om auktorisation av

teckenspråkstolkar fortfarande är olöst.

Motionärerna anför att alltfler döva

använder tolkar varför behovet av en

kvalitetsgaranti i form av en

tolkauktorisation blir allt större.

Kammarkollegiet är den utfärdande

myndighet som auktoriserar tolkar i

talade språk. Teckenspråket har sedan år

1981 status som officiellt erkänt

modersmål i Sverige och kan därför

jämställas med andra modersmål i vilka

tolkauktorisation sedan länge är möjlig.

Riksdagen bör därför besluta om att hos

regeringen begära förslag om

auktorisation av teckenspråkstolkar, sägs

det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

För språktolkar finns en auktorisation,

enligt förordning (1985:613) om

auktorisation av tolkar och översättare,

som Kammarkollegiet ansvarar för. Någon

auktorisation för teckenspråkstolkar

finns inte.

1989 års handikapputredning föreslog i

sitt delbetänkande En väg till

delaktighet och inflytande: tolk för

döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade

och talskadade (SOU 1991:97) en ändring i

ovan nämnda förordning, som skulle

möjliggöra auktorisation även i det

svenska teckenspråket. I proposition

1992/93:159 om stöd och service till

vissa funktionshindrade bedömdes frågan

vara i behov av ytterligare beredning.

Våren 2000 avslog riksdagen motioner

med krav på införande av auktorisation av

teckenspråkstolkar. Utskottet erinrade om

(bet. 1999/2000:NU13) att

Utbildningsdepartementet då planerade att

tillsätta en utredning beträffande

teckenspråksutbildning och att frågan om

auktorisation väntades komma upp i den.

Utskottet förutsatte att detta arbete

skulle komma i gång skyndsamt och att

ytterligare tidsutdräkt måste undvikas.

Utskottet påpekade också att frågan om

auktorisation kan behandlas separat och

inte behöver kopplas samman med frågan om

teckenspråksutbildning i övrigt.

Utskottet ansåg - i likhet med vad som

anfördes i de då aktuella motionerna -

att det förefaller rimligt att

auktorisation av teckenspråkstolkar

införs. Utskottet erinrade om att

teckenspråket sedan ca tjugo år har

likvärdig status med andra språk och

ansåg det därmed följdriktigt att den

tolkauktorisation som gäller för andra

språk också införs för teckenspråk.

Utskottet menade att införande av

auktorisation av teckenspråkstolkar är en

viktig fråga för den berörda gruppen. En

auktorisation är en bekräftelse på att

den som har blivit auktoriserad har de

nödvändiga kunskaperna. Eftersom

kvaliteten på kunskaperna ofta är ojämn,

menade utskottet att ett införande av

auktorisation är angeläget. Mot bakgrund

av att så pass lång tid förflutit sedan

frågan senast behandlades i den aktuella

propositionen, ansåg utskottet att det

var nödvändigt att regeringen agerar i

frågan. I en reservation (m, kd, c, fp)

krävdes ett riksdagsuttalande om att

regeringen skulle anmodas att omedelbart

tillse att en auktorisation av

teckenspråkstolkar införs.

Regeringen uppdrog i november 2000 åt

Kammarkollegiet att utreda formerna för

auktorisation av tolkar i teckenspråk.

Kollegiet skulle även utreda

förutsättningarna för auktorisation när

det gäller dövblindtolkning och

vuxendövtolkning. Vidare skulle

Kammarkollegiet lämna förslag till sådana

författningsändringar som kan vara

erforderliga.

Med anledning av liknande motioner som

utskottet behandlade våren 2001 (bet.

2000/01:NU7) föreslog utskottet att

riksdagen borde avslå motionsyrkandena

med hänvisning till att regeringen gett

Kammarkollegiet i uppdrag att lämna

förslag som möjliggör ett införande av

auktorisation av teckenspråkstolkar.

Utskottet noterade med tillfredsställelse

att regeringen då hade gett

Kammarkollegiet i uppdrag att lämna

förslag till sådana

författningsförändringar som erfordras

för införande av en auktorisation av

teckenspråkstolkar. Vidare utgick

utskottet från att regeringen därefter så

snart som möjligt - utan ytterligare

fördröjande beredningsarbete - fattar de

beslut som erfordras för att en

auktorisation av teckenspråkstolkar skall

införas.

I den rapport (Utredning om

auktorisation av teckenspråkstolkar och

förutsättningar för auktorisation när det

gäller dövblindtolkning och

vuxendövtolkning) som Kammarkollegiet

överlämnade till regeringen i juni 2001

påpekas att det funnit att den

auktorisationsordning som nu gäller vid

auktorisation av tolkar mellan svenska

och främmande språk i princip kan

användas för auktorisation av

teckenspråkstolkar. Frågan om

auktorisation av dövblindtolkar och

vuxendövtolkar anser dock Kammarkollegiet

bör utredas vidare. Det gäller bl.a.

testmetoder och vilka kompetenskrav som

skall ställas. I rapporten redovisas även

förslag till erforderliga

författningsändringar och kostnader som

kan tillkomma för att genomföra

förslaget. Vidare anför Kammarkollegiet

att - under förutsättning att

regeringsbeslut om auktorisation av

teckenspråkstolkar föreligger i början av

år 2002 - dess bedömning är att en första

provomgång kan genomföras antingen till

hösten 2002 eller våren 2003.

Kammarkollegiets rapport bereds för

närvarande. Enligt uppgift från

Socialdepartementet är avsikten att

förslaget skall remissbehandlas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har, som nämnts, vid tidigare

tillfällen uttryckt sin ståndpunkt att

auktorisation av teckenspråkstolkar bör

införas (bet. 1999/2000:NU13 och bet.

2000/01:NU7). Som utskottet då uttalat är

införande av en auktorisation för

teckenspråkstolkar en viktig fråga för

den berörda gruppen. En auktorisation är

en bekräftelse på att den som blivit

auktoriserad har de nödvändiga

kunskaperna. Teckenspråket har sedan

ungefär 20 år likvärdig status med andra

språk. Därmed kan det ses som

följdriktigt att den tolkauktorisation

som gäller för andra språk även införs

för teckenspråk. I den rapport som

Kammarkollegiet lämnade till regeringen i

juni 2001 redovisas förslag till

erforderliga författningsändringar samt

vilka kostnader som kan tillkomma för att

genomföra förslaget. I rapporten påpekar

Kammarkollegiet att det funnit att den

auktorisationsordning som nu gäller för

auktorisation av tolkar mellan svenska

och främmande språk i princip kan

användas för auktorisation av

teckenspråkstolkar. Däremot anser

Kammarkollegiet att frågan om

auktorisation av dövblindtolkar och

vuxendövtolkar bör utredas vidare.

När utskottet senast behandlade frågan

framhölls att utskottet utgick från att

regeringen så snart som möjligt efter det

att kollegiet redovisat sin rapport -

utan ytterligare fördröjande

utredningsarbete - fattar de beslut som

erfordras för att en auktorisation av

teckenspråkstolkar skall införas.

Utskottet anser det därför

anmärkningsvärt att frågan om

auktorisation av teckenspråkstolkar ännu

inte klarats ut. Med anledning därav

finner utskottet det påkallat att

framhålla att arbetet med införandet av

auktorisation för teckenspråkstolkar

måste beredas skyndsamt och att

ytterligare tidsutdräkt måste undvikas.

Enligt utskottets mening bör riksdagen

göra ett uttalande av här angiven

innebörd, varigenom det aktuella

motionsyrkandet i sak blir tillgodosett

och således tillstyrks.

Särskilda sektorer och branscher

Skogs- och träindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med bifall och delvis

bifall till aktuella motioner i ett

uttalande till regeringen plädera för

införande av ett nationellt

handlingsprogram för vidareförädling av

trä.

Motionsyrkanden om träskiveindustrins

situation bör avslås av riksdagen med

hänvisning till pågående arbete. Jämför

reservation 6 (m, kd, c, fp).

Motionerna

Ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om ett nationellt program för ökad

träanvändning begärs i motion

2001/02:N320 (s). Motionärerna påtalar

att den svenska träbaserade industrin har

goda förutsättningar att stärka sin

position på den internationella

marknaden, nu när marknaderna för

byggprodukter öppnas alltmer.

Vidareförädlingen måste dock öka för att

möta den ökande konkurrensen från främst

låglöneländer. Emellertid finns det goda

förutsättningar för detta i branschen,

sägs det i motionen. I Sverige finns ett

högt produktionskunnande, och staten har

gjort insatser vad gäller forskning och

utveckling. Därtill är Sverige ledande i

vissa avseenden, t.ex. när det gäller att

minimera miljöpåverkan vid tillverkning

och användning. Beträffande situationen i

Sverige påtalas att användningen av trä

är mycket låg inom vissa sektorer, bl.a.

när det gäller byggandet av offentliga

lokaler och flervåningshus. Enligt

motionärerna beror detta på att branschen

inte haft möjligheter att konkurrera inom

framför allt delar av byggsektorn. Mer

avancerade träkonstruktioner har under

lång tid varit uteslutna från viktiga

områden inom bygg- och

infrastruktursektorn såsom

flervåningshus, större offentliga

byggnader och väg- och järnvägsbroar. Med

anledning av ovanstående bör enligt

motionärerna därför ett nationellt

handlingsprogram för ökad träanvändning

initieras. Programmet bör ha följande

mål:

- Ökad vidareförädling.

-

- Säkrad och ökad sysselsättning.

-

- Säkrad avsättning för svensk

skog.

-

- Värdesäkring av

skogstillgångarna.

-

- Förbättrad internationell

konkurrensförmåga.

-

- Minskade negativa miljöeffekter

för byggsektorn.

-

I programmet bör även ingå att i

offentliga projekt utreda möjligheten att

använda trä, pilotprojektverksamhet samt

att skapa rutiner i offentlig

upphandling. Vid högskole- och

universitetsutbildningar bör man satsa på

en ökad kunskap om skogs- och träråvarors

egenskaper och möjlighet till användning

i byggandet. Vidare bör ett kvantifierat

mål för ökad träanvändning i svensk

byggsektor införas. Därtill bör Verket

för innovationssystem (Vinnova) få ett

särskilt uppdrag att sprida teknik såväl

till industrin som till brukare och

kunder, vilket skall omfatta information

om träkunskap och träprodukter.

I motion 2001/02:MJ419 (m) anförs att

en satsning på vidareutveckling av

träanvändningen bör genomföras. Enligt

motionärerna blir effekterna av en

utebliven värdeskapande vidareförädling

inom trämekanisk industri krympande

marginaler inom skogsbruket, vilket leder

till minskad verksamhet eller till och

med att den upphör helt i vissa delar av

landet. Staten bör därför ta ansvar för

en kraftsamling beträffande FoU inom den

trämekaniska sektorn samt se till att

denna ges ökade resurser. Vidare behöver

staten även stödja marknadsföringen

utomlands av trä som konstruktions- och

inredningsmaterial.

Situationen för den svenska

träskiveindustrin är med anledning av de

bidrag och subventioner som finns inom

energiområdet oroande, sägs det i motion

2001/02:N289 (m). Som en följd av att

regeringen, direkt eller indirekt,

fortsätter att öka stödet till

biobränslesektorn minskar tillgången på

de för träskiveindustrin aktuella

råvarorna, eftersom allt större

kvantiteter avsätts för bränsleändamål.

Effekten av en ökad efterfrågan på

spånskivor och träfiberskivor hos den

träförädlande industrin blir att möbel-

och snickeriindustrin i Sverige blir

alltmer importberoende. Enligt

motionärerna är den snedvridning av

konkurrensen beträffande träråvaran som

skett genom bidrag och subventioner för

att öka bioenergianvändningen en av

orsakerna därtill. En annan orsak är

regeringens energi- och

miljöskattepolitik. Genom den förda

politiken ställs en näring mot en annan,

där resultatet riskerar att bli att en

näring slås ut eller väljer att lämna

landet. Regeringen är medveten om

problemet men kommer inte med några

förslag, sägs det i motionen. Med

anledning därav bör ett tillkännagivande

göras om behovet av förslag för att

förbättra förutsättningar för svensk

träskiveindustri genom att undanröja

konkurrenssnedvridande bidrag och

subventioner inom energiområdet.

Även i motion 2001/02:N278 (v) lyfts

frågan om den svenska träskiveindustrins

framtid upp. Motionärerna anför att

riksdagen bör begära att regeringen

utarbetar förslag som möjliggör för

långsiktiga investeringar inom svensk

skivindustri. Den svenska träbaserade

skivindustrin måste tillförsäkras sin

råvara till ett sådant pris att

konkurrensneutralitet uppnås med

motsvarande industri i de övriga nordiska

länderna och länderna i norra Europa.

Prisutvecklingen på råvaran, dvs.

industrispånet, är i dag ett problem för

den svenska skivindustrin.

Prisutvecklingen beror på att

värmeverken, i takt med att eldningsoljan

blir dyrare, är beredda att betala mer

för sågspån. Detta leder till att den

svenska skivindustrin får det allt

svårare att konkurrera. Problemet blir

akut när företag inom skivindustrin skall

besluta om nyinvesteringar. För den som

skall investera är det självklart viktigt

hur kostnadsutvecklingen för viktiga

insatsvaror kommer att se ut under

drifttiden. En lösning på ovan nämnda

problem är enligt motionärerna att införa

en form av miljöbonus som kan baseras på

den volym sågspån som används. En sådan

bonus bör kunna motiveras med att

skivindustrin i sin produktion av skivor

binder koldioxid. Principen bör vara att

svensk skogsråvara främst bör användas

för framställning av produkter, sägs det

i motionen. När produkten tjänat färdigt

kan den sedermera med fördel användas för

uppvärmning.

Genom att i ökad omfattning använda trä

i officiella byggnader kan staten bidra

till att marknadsföra trä som

byggnadsmaterial, anförs i motion

2001/02:MJ523 (kd). När det gäller trä i

byggandet ligger Sverige efter jämfört

med de övriga nordiska länderna. I

motionen påpekas att exempelvis Norge på

ett tydligt sätt från officiellt håll

valt att visa på träets möjligheter,

bland annat på flygplatsen Gardemoen.

För att öka användningen av trä vid

byggande bör, enligt vad som anförs i

motion 2001/02:Bo325 (c), ett

tillkännagivande göras med uppdrag åt

regeringen att ta fram ett nationellt

handlingsprogram för att öka användningen

av trä vid byggande. När det gäller

byggandet av flervåningshus i trä ligger

Sverige efter i utvecklingen i

förhållande till andra länder, sägs det i

motionen. Detta trots att flervåningshus

i trä förenar miljötänkande med god

ekonomi. Det ges i motionen exempel på

projekt där byggkostnaden av

flervåningshus blivit lägre än vad den

skulle ha blivit vid byggnation med

betong, stål och plast.

I motion 2001/02:N311 (c) begärs

tillkännagivanden i två avseenden. För

det första begärs att regeringen skall

utarbeta nationella och regionala program

för att utveckla skogsnäringen och

vidareförädling av skogsråvaran. För det

andra begärs att regionala

utvecklingscentrum för trä skall skapas

på vissa platser i skogslänen. Dessa

centrum skall fungera som mötes-,

informations-, kunskaps- och

utvecklingscentrum för skogs- och

träbranschen i respektive område och

bistå genomförandet av det nationella

respektive regionala programmet.

Beträffande utformningen av de föreslagna

programmen är det av vikt att fokusera på

vissa avgörande områden, sägs det i

motionen, vari följande lyfts fram.

- Stimulera ett allmänt klimat som

stöttar marknadsanpassning,

vidareförädling och produktutveckling.

-

- Öka samarbetet mellan svenska

företag som har en gemensam kund, så att

de tillsammans skall framstå som en

värdefull affärspartner.

-

- Tillvarata gammalt och nytt

hantverkskunnande.

-

- Stimulera uppfinningar och

innovationer.

-

- Stimulera till kompetenshöjning.

-

- Satsa på utbildning, forskning

och utveckling avseende materialteknik

samt produkt- och marknadsutveckling.

-

- Öka förädlingsvärdet genom

praktisk produktutveckling.

-

- Bredda och stärka befintliga och

nya företag genom nätverksbyggande och

klusterbildning.

-

- Förbättra

riskkapitalförsörjningen, t.ex. genom en

utveckling av regionala

riskkapitalmarknader.

-

- Stödja exportsatsningar.

-

- Genomföra en av staten initierad

gemensam satsning på vidareförädling av

träråvaran tillsammans med

branschorganisationer, universitet och

högskolor, fackliga organisationer och

andra aktörer på det skogliga området.

-

Även i motion 2001/02:N364 (mp) anförs

att förädlingsgraden inom träsektorn bör

öka. I ett ekologiskt hållbart samhälle

måste trä på sikt ersätta plast i många

produkter, då trä till skillnad från

plast är en förnybar resurs. Skogsråvaran

borde kunna skapa betydande mervärden om

den förädlades i högre grad än i dag,

sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2001 avslog riksdagen motioner om

vidareförädling av skogsråvara liknande

de här aktuella (bet. 2000/01:NU7). I

sitt ställningstagande anförde utskottet

dock att för att skogsindustrin även

framgent skall kunna bidra till att

upprätthålla välståndet är det viktigt

att konkurrenskraften inom den svenska

skogsindustrin kan utvecklas. Det borde

enligt utskottets mening vara möjligt för

den svenska skogsindustrin att förskjuta

inriktningen av exporten från rena

råvaror mot mer förädlade produkter. I

detta sammanhang berördes även frågan om

ökad träanvändning vid byggande med

anledning av två motioner. Utskottet

påpekade i detta sammanhang att det ser

en ökad träanvändning inom byggandet som

en väg att hitta nya användningsområden

för trä, men också motiverat av miljöskäl

för att nå målet om ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Vidare anfördes, dock

utan något särskilt tillkännagivande, att

regeringen bör på de sätt som är möjliga

främja en ökad träanvändning i byggandet,

vilket speciellt bör kunna ske i det

offentliga byggandet.

I en reservation (v) anfördes att

riksdagen borde anmoda regeringen att

vidta lämpliga åtgärder för att öka

andelen trä i det offentliga byggandet.

I februari 2002 besökte utskottet Växjö

universitet, bl.a. i syfte att diskutera

frågor beträffande FoU för att stärka

träindustrins konkurrenskraft samt

träbyggnation och design. Närvarande var

bl.a. företrädare för Institutet för

träteknisk forskning och Södra samt

forskare vid Växjö universitet. Bland

annat behandlades områden som

vidareförädling av träråvaran och

användandet av trä i byggandet.

Bostadsutskottet avstyrkte våren 2002

(bet. 2001/02:BoU9) en motion vari ett

tillkännagivande om insatser för att öka

byggandet i trä begärdes. I motionen

lyfts bl.a. fördelarna med att bygga i

trä fram, inte minst de miljömässiga.

Bostadsutskottet hänvisade i sitt

ställningstagande till det pågående

arbetet med ett program för att främja en

hållbar tillväxt inom det nationella

träklustret som regeringen presenterade i

den regionalpolitiska propositionen

hösten 2001. Vidare menade utskottet att

det nu inledda arbetet med ett träkluster

innebär ett viktigt steg i syfte att

stärka den svenska träindustrin och

därmed även byggandet i trä, varför

motionen i inte ringa grad kunde anses

tillgodosedd.

I en reservation (v, kd, c, fp, mp)

yrkades på bifall till motionen.

Reservanterna menade att det krävs ett

nationellt program för ökad träanvändning

för att bryta dagens utveckling och ge

byggandet en ny inriktning. Enligt vad

som anfördes i reservationen bör i ett

sådant program ingå såväl stöd och

information som lagstiftning och andra

tvingande åtgärder. Vidare framhölls att

det krävdes politiska beslut för att få

framför allt byggsektorn att på allvar

implementera träbyggnadstekniken i större

skala.

I den regionalpolitiska propositionen

(prop. 2001/02:4) föreslogs för perioden

2002-2004 en satsning på ett program för

hållbar tillväxt inom det nationella

träklustret. Syftet är att främja

utvecklingen av det större nationella

skogsklustret. I propositionen sägs bl.a.

att programmet bör inriktas mot projekt

som främjar samverkan mellan

träindustriföretag i regionala

leverantörsgrupper samt stimulerar till

en optimal användning av skogsråvaran och

en mer varierad lokal vidareförädling av

denna. Avsikten är bl.a. att utveckla

regionala leverantörsgrupper där företag

med kompletterande produkter eller

produktionsresurser kan samverka i

förädlingskedjan skog-såg-trämanufaktur.

Härigenom skapas förutsättningar för

företagen att bli kvalificerade och

konkurrenskraftiga samarbetspartner och

leverantörer av mer förädlade produkter

till exempelvis den europeiska bygg-,

snickeri- eller möbelbranschen. NUTEK har

av regeringen fått i uppdrag att, i

samråd med Vinnova och Delegationen för

utländska investeringar i Sverige (ISA),

utarbeta insatsområdet träkluster inom

ramen för ett nationellt program för

utveckling av innovationssystem och

kluster. I regeringsbeslutet beträffande

uppdraget finns anvisningar för

programmets utformning. Därtill påtalas

att följande bör beaktas vid utformningen

av insatsområdet:

- Åtgärderna skall initiera

samarbete som rör marknadsföring eller

produktion av förädlade produkter med

betydande inslag av träråvara.

-

- Åtgärderna skall stödja

utvecklingen av den kommersiella

tjänstesektorn med anknytning till

träklustret.

-

- Åtgärderna skall utgå ifrån

förhållanden på den internationella

marknaden och stimulera nya

samverkansformer.

-

- Programutformningen skall tillse

att de åtgärder som föreslås annonseras

tydligt och riktat till företagen i den

primära målgruppen.

-

- Programutformningen skall tillse

att resultat och erfarenheter sprids

effektivt i det nationella träklustret.

-

Arbetet med att utforma programmet pågår

för närvarande, och uppdraget skall

redovisas till regeringen senast i maj

2002.

I behandlingen (bet. 2001/02:NU4) av

den regionalpolitiska propositionen

redovisade utskottet att dess uppfattning

är att utvecklingen av innovationssystem

och kluster är en förutsättning för att

attrahera och behålla kompetens i

Sverige. Beträffande programmet för

hållbar tillväxt inom det nationella

träklustret anförde utskottet att det är

angeläget att stimulera till en snabb

utveckling inom skogs- och träbranschen

med hänsyn till den ökande konkurrensen

från nya trävaruleverantörer i bl.a.

östra Europa och även från nya material.

Det gäller dels att använda skogsråvaran

på bästa sätt, dels att uppnå en ökad

vidareförädling inom det småskaliga

näringslivet.

I en reservation (m, kd, c, fp) yrkades

på bifall till två motioner vari bl.a.

påtalas att förutsättningarna för att

klustren skall nå framgång är att såväl

forskning som de offentliga

institutionerna i regionen är samstämmiga

med näringslivet i regionen och att det

är nödvändigt att programmet för hållbar

tillväxt inom det nationella träklustret

även avsätter resurser för forskning och

design.

I samband med riksdagens behandling av

propositionen om omstrukturering av

industriforskningsinstituten (prop.

2001/02:2) som framlades hösten 2001

underströk ett enigt utskott (bet.

2001/02:NU5) vikten av FoU-insatser i den

svenska skogsindustrin. Vidare framhölls

att skogsindustrin tillhör de områden som

bör prioriteras av Vinnova och vid

omstruktureringen av

industriforskningsinstituten. Därtill

erinrades om vad utskottet tidigare

framhållit om vikten av en hög

kunskapsnivå inom skogsindustrin.

Hösten 1997 utarbetade regeringen

tillsammans med Stiftelsen för kunskap

och kompetensutveckling och Stiftelsen

för strategisk forskning ett program för

utveckling av skogsnäringen. Programmet,

vilket består av fyra olika delar,

innefattar följande.

- Ett utvecklings- och

teknikspridningsprogram, innefattande

satsningar på bl.a. träbaserade

byggsystem, nya trä- och fiberprodukter,

kretsloppsanpassning av

skogsindustriprodukter samt

möbelutveckling. Detta program avslutades

den 30 juni 2001, men dispositionstiden

för utbetalningar gäller till och med den

30 juni 2003.

-

- Ett forskningsprogram på det

skogsindustriella området, vars mål är

att långsiktigt stödja skogsindustrins

utveckling samt skapa och förstärka

forskningsmiljöerna vid de nya

högskolorna.

-

- Ett forskningsprogram inom

träteknikområdet i syfte att utveckla

konkurrenskraftig forskning, kompetens

och forskarutbildning vid etablerade

forskarmiljöer vid ett antal lärosäten.

Programmet skall pågå under minst fem år.

-

- Nya utbildningsplatser och

professurer. Sammantaget planerades 200

nya utbildningsplatser på fyra år inom

träteknikområdet.

-

En utvärdering av programmet för

utveckling av skogsnäringen genomfördes

hösten 2000 av Statskontoret. I

utvärderingen konstaterades att

programmet i huvudsak genomförts i

enlighet med de ursprungliga planerna,

även om omfattningen hade minskat något.

Av de medel som regeringen skulle satsa,

240 miljoner kronor, hade 48 miljoner

kronor hållits inne.

Regeringen redovisade sin syn på

forskningspolitiken för åren 2001-2003 i

propositionen om forskning och förnyelse

(prop. 2000/01:3). I propositionen finns

ett särskilt avsnitt (s. 227) om

prioriteringar inom skoglig och

skogsindustriell forskning. I detta

avsnitt betonas att skogsbruket och

skogsindustrin har stor betydelse för

svensk ekonomi och att Sverige som

skogsindustrination har en relativt

omfattande skoglig och skogsindustriell

forskning och utbildning. Grundläggande

skogsvetenskaper har sin tyngdpunkt i

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),

medan grundläggande skogsindustriell

forskning huvudsakligen bedrivs vid andra

universitet och högskolor. Skogsindustrin

har dessutom egen forskning inom

företagen samt med staten gemensamt

finansierad forskning vid institut med

inriktning på skogsbruk (Skogsbrukets

forskningsinstitut, SkogForsk),

träbearbetningsindustri (Trätekniska

forskningsinstitutet, Trätek) samt

pappers- och massaindustri

(Skogsindustrins tekniska

forskningsinstitut, STFI). I

propositionen konstateras att olika

forskningsstiftelser, såsom Stiftelsen

för strategisk forskning (KK-stiftelsen)

och Stiftelsen för miljöstrategisk

forskning (Mistra), under det senaste

decenniet har tillkommit som viktiga

finansiärer av forskning och utveckling

för skogsnäringens behov, vad gäller

såväl grundläggande som mer tillämpad

forskning. Det är viktigt att det

statliga forskningssystemets insatser på

detta område i största möjliga

utsträckning samordnas med dessa

stiftelsers insatser, sägs det. Vidare

påpekas att svenska forskare inom området

trä- och fiberforskning är ledande. En

fortsatt satsning inom detta område är

därför väsentlig, anser regeringen.

Institutet för träteknisk forskning

(Trätek) bedriver forskning och

industrinära utveckling. Trätek har

enheter i Skellefteå, Stockholm och

Växjö, med totalt ca 70 anställda.

Institutet ägs av industrin till 60 % och

av staten till 40 %. Arbetet syftar till

att stärka konkurrenskraften för trä som

material och för olika träprodukter.

Arbetet syftar även till uthållig

lönsamhet för landets sågverk,

snickeriindustrier, trähusfabriker,

möbeltillverkare, andra träförädlande

företag och skivtillverkare. Trätek

bedriver ett forskningsprogram inom

byggnation där målet är att öka andelen

trä i byggandet. Centralt i detta program

är frågor som rör utvecklingen av

byggsystem med element av massivt trä.

Arbete bedrivs också inom områdena

dimensionering och stabilitet, träbroar

och bullerskärmar samt

byggnadssnickerier. Ett annat program är

träförädling och logistik. Arbetet inom

området syftar till att öka

effektiviteten och konkurrenskraften hos

företagen inom träindustrin via insatser

inom produktionsteknik,

produktutveckling, kvalitetsteknik,

logistik och affärsval. Enligt Vinnovas

årsredovisning för år 2001 bidrog

myndigheten med ca 16 miljoner kronor

till Träteks verksamhet.

För att utveckla svensk träindustri

inleddes år 2000 en treårig

försöksverksamhet med s.k. industriella

utvecklingscentrum för träindustrin

(IUC-Trä). De industriella

utvecklingscentrumen består av

självständiga aktiebolag som samverkar i

ett nätverk. Bolagen som ingår i

nätverket genomför på uppdrag av

statsmakterna det s.k. UPA-uppdraget,

vilket innefattar uppsökande verksamhet,

produktutvecklingsprojekt och förstudier

för avknoppning. Syftet med verksamheten

är att nya produkter utvecklas, att

kompetensen i företagen ökar, att antalet

arbetstillfällen ökar och att nya företag

startar genom avknoppningar. I nätverket

ingår orterna Kalix, Lycksele, Östersund,

Borlänge, Tibro, Nässjö och Älmhult.

Vinnova har under år 2001 publicerat

rapporter som behandlar användningen av

trä i byggandet. En av Vinnova publicerad

rapport (Ökad träanvändning i

bostadsbyggandet - En analys av

bostadsmarknaden och dess aktörer i

Europa och förslag till åtgärder för att

öka träanvändningen i bostadsbyggandet)

syftar till att för svensk träindustri

redovisa hur man i byggindustrin ser på

den pågående utvecklingen inom svensk,

nordisk och europeisk byggindustri med

speciell inriktning på bostadsbyggandet.

En annan rapport från Vinnova behandlar

flervåningsträhus i Tyskland och Japan.

Enligt uppgift från

Näringsdepartementet bereds frågan om ett

nationellt träprogram - dvs. vad som kan

och bör göras för att öka träanvändningen

och bidra till att utveckla sektorn - för

närvarande inom Regeringskansliet. Som en

del i detta arbete bereder enheten för

hållbart samhällsbyggande vid

Miljödepartementet frågan om ökad

träanvändning i byggandet enligt de

uppgifter utskottet inhämtat. Avsikten är

att en interdepartemental arbetsgrupp

skall tillsättas bestående av tjänstemän

från bl.a. Närings-, Miljö-, Utbildnings-

och Finansdepartementen för att hantera

dessa frågor. Inga formella beslut är

emellertid ännu fattade.

Våren 2001 avslog riksdagen även en

motion om träskiveindustrins

konkurrenssituation liknande den här

aktuella (bet. 2000/01:NU7). I sitt

ställningstagande hänvisade utskottet

till det pågående arbetet inom

Regeringskansliet om energiskatternas

framtida utformning och att frågan om

energiskattesystemets eventuellt

snedvridande konkurrenseffekter kommer

att aktualiseras i detta sammanhang.

När det gäller träskiveindustrins

situation har näringsminister Björn

Rosengren besvarat en fråga (fr.

2001/02:405) av Ola Sundell (m). I frågan

påpekades att skivindustrin i Sverige

befinner sig i en mycket bekymmersam

situation. Skälet därtill är den

snedvridning av konkurrensen som sker

genom de bidrag och subventioner som går

till bioenergisektorn. I sitt svar

påpekade näringsministern att

Näringsdepartementet kontinuerligt följer

spånskiveindustrins situation, med hänsyn

bl.a. till industri-, energi- och

regionalpolitiska aspekter. Frågan om

råvarans användning är komplex enligt

näringsministern och berör t.ex. även

sågverkens verksamhet och lönsamhet.

Beträffande frågan om att

spånskiveindustrin missgynnas av att

träråvaran används som obeskattat bränsle

hänvisade näringsministern till den

genomgripande översyn av

energibeskattningen som pågår. Detta

arbete inkluderar frågor som är

betydelsefulla, inte minst för

spånskiveindustrins konkurrenssituation,

enligt näringsministern. Avslutningsvis

betonade han att träförädlingsindustrins

nyttjande av skogsråvaran är av yttersta

vikt för hela landet och refererade till

att regeringen poängterat detta i den

regionalpolitiska propositionen.

Med anledning av ett brev från Svenska

Träskivor angående träråvaruförsörjningen

till svensk skivindustri, vari föreslås

införandet av en negativ koldioxidskatt,

ger näringsministern sin synpunkt på

detta i en skrivelse daterad 2001-12-20.

I sitt svar skriver näringsministern att

förslaget diskuterats mellan företrädare

för Närings- och Finansdepartementen. Då

koldioxidskatt inte tas ut på spån finns

det rent tekniskt inte någon skatt att

återbetala, sägs det i näringsministerns

svar. Vidare påpekas att förslaget skulle

utgöra en form av driftstöd till berörda

företag. Enligt den praxis som etablerats

inom Europeiska gemenskapens regler om

statligt stöd till företag framgår att

sådant stöd regelmässigt inte kan

accepteras, skriver näringsministern.

Vidare hänvisas till den pågående

översynen av energibeskattningen.

Beträffande den utredning som

näringsministern hänvisar till kan nämnas

att Kommittén för utformning av

nedsättningsregler på energiskatteområdet

har till uppgift att genomföra en översyn

av reglerna för nedsättning av

energiskatter för vissa sektorer. I

utredningsdirektivet (dir. 2001:29)

anförs att den allmänna utgångspunkten

för uppdraget i princip skall vara att

energi så långt möjligt skall beskattas

likartat oavsett användningsområden.

Kommittén skall närmare utreda

förutsättningarna för en annan

avgränsning än vad som gäller i dag av

det område inom vilket

energiskattelättnader bör tillämpas. I

uppdraget ingår att behandla olika

alternativ till utformning av en

avgränsning samt vilka effekter på

energikostnader, lönsamhet m.m. en

övergång till andra avgränsningar bedöms

få för olika delar av

tillverkningsindustrin samt skogsbruks-,

vattenbruks- och jordbruksnäringarna

(inklusive växthusnäringen). Analysen bör

omfatta vilka sektorer eller grupper av

företag som bör omfattas av

skattelättnaderna samt för- och nackdelar

som olika avgränsningar bedöms medföra på

gränsytorna mot andra sektorer, t.ex.

tjänstesektorn samt el- och

värmeproduktion. Utredningsarbetet skall

vara avslutat i december 2002.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågor som rör

vidareförädling av skogsråvara och

därefter separat frågan om

träskiveindustrins situation.

Vidareförädling av skogsråvara

Skogsindustrin har en stor betydelse för

den ekonomiska utvecklingen i Sverige och

svarar för en betydande del av det

svenska exportnettot. I de delar av

landet där skogsindustrin är etablerad

spelar den en väsentlig roll för

sysselsättningen på de berörda orterna.

Utskottet har vid flera tillfällen

betonat att för att skogsindustrin även

framgent skall kunna bidra till att

upprätthålla välståndet är det viktigt

att konkurrenskraften inom den svenska

skogsindustrin kan utvecklas. Vidare har

utskottet framhållit att det borde vara

möjligt för den svenska skogsindustrin

att förskjuta inriktningen av exporten

från rena råvaror mot mer förädlade

produkter. Utskottet intar samma

ståndpunkt nu. Enligt utskottets mening

är en ökad vidareförädling av den svenska

skogsråvaran bra för svensk ekonomi,

sysselsättning och miljö. En ökad

vidareförädling av den svenska

skogsråvaran är även viktig i ett

regionalpolitiskt perspektiv, då det kan

bidra till att skapa nya arbetstillfällen

i glesbygden.

Utskottet framhävde våren 2001, i

samband med behandlingen av motioner från

allmänna motionstiden, att regeringen bör

på de sätt som är möjliga främja en ökad

träanvändning i byggandet. Vidare

anfördes att detta speciellt bör kunna

ske i det offentliga byggandet och att

det offentliga byggandet kan vara den

motor som driver på och utvecklar

användningen av en av vårt lands

viktigaste naturresurser. Enligt

utskottets uppfattning är det därför

välgörande att ett arbete har igångsatts

inom Regeringskansliet i syfte att öka

träanvändningen i byggandet.

I enlighet med vad regeringen framlade

i den regionalpolitiska propositionen,

vilken riksdagen behandlade hösten 2001

(bet. 2001/02:NU4), pågår nu även arbetet

med att utarbeta förslag till ett program

för utveckling av det nationella

träklustret. Åtgärderna inom programmet

skall bl.a. syfta till att initiera

samarbete som rör marknadsföring eller

produktion av förädlade produkter med

betydande inslag av träråvara samt stödja

utvecklingen av den kommersiella

tjänstesektorn med anknytning till

träklustret. I anvisningarna för

programmets utformning står bl.a. att

näringslivets medverkan i framtagandet

såväl som genomförandet av programmet

skall säkerställas. Detta är enligt

utskottets mening centralt. I detta

sammanhang vill utskottet särskilt

understryka vikten av samverkan med

näringen, både beträffande planeringen

och genomförandet av insatserna.

Som tidigare nämnts har en beredning

nyligen påbörjats inom Regeringskansliet

beträffande frågan om ett nationellt

träprogram. Flera andra europeiska länder

har genomfört eller planerar att

genomföra olika satsningar för att öka

träanvändningen, bl.a. beträffande

byggandet. I de fall sådana satsningar

genomförts har det skett med goda

resultat. I sammanhanget vill utskottet

betona betydelsen av en bred ansats i

utformningen av ett nationellt

handlingsprogram. Utskottet ser det som

positivt att ett sådant arbete har

initierats. Enligt utskottets uppfattning

är emellertid ett tillkännagivande av

riksdagen erforderligt för att driva på

detta arbete i den riktning som utskottet

här angett. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:N320 (s) och

2001/02:Bo325 (c) i berörda delar. Även

motionerna 2001/02:MJ419 (m),

2001/02:MJ523 (kd), 2001/02:N311 (c) och

2001/02:N364 (mp) blir i sak

tillgodosedda i aktuella delar.

Träskiveindustrin

Beträffande träskiveindustrins

konkurrenssituation i förhållande till

energisektorn, som har berörts i två

motioner, noterar utskottet att detta

reella problem kvarstår för

träskiveindustrin. Som utskottet tidigare

uttryckt är likvärdiga konkurrensvillkor

en princip som bör gälla i alla delar av

näringslivet. Denna fråga är emellertid

komplex, då den även inkluderar

sågverkens verksamhet och lönsamhet. Som

tidigare nämnts pågår ett arbete inom

Regeringskansliet om energiskatternas

framtida utformning. Kommittén om

utformning av nedsättningsregler på

energiskatteområdet har till uppgift att

genomföra en översyn av reglerna för

nedsättning av energiskatter för vissa

sektorer. I utredningsdirektivet anförs

att den allmänna utgångspunkten för

uppdraget i princip skall vara att energi

så långt möjligt skall beskattas likartat

oavsett användningsområde. Som redovisats

har näringsminister Björn Rosengren i

olika sammanhang hänvisat till nämnda

utredning och påtalat att detta arbete

inkluderar frågor som är betydelsefulla i

detta sammanhang, inte minst för

träskiveindustrins konkurrenssituation.

Utskottet finner inget skäl att föregripa

denna utredning. Samtidigt förutsätter

utskottet att regeringen nogsamt följer

utvecklingen inom träskiveindustrin. De

här aktuella motionerna avstyrks därmed.

Turistnäringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande turistnäringen med

hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete, bl.a. genom det s.k.

Framtidsprogrammet. Jämför reservation

7 (m, kd, c, fp).

Motionerna

Ett nationellt projekt för utveckling av

fisketurism utifrån ett helhetsperspektiv

med fokus på upplevelseindustrin bör

genomföras enligt vad som anförs i motion

2001/02:N281 (s). Att tillvarata

möjligheterna till utveckling av

fisketurism är ett sätt att få även

Sveriges glesbygd att leva. För att

åstadkomma detta fordras ett aktivt

engagemang från resursägare och

myndigheter, sägs det i motionen. Från

centralt håll bör initiativ tas för att

motverka bristande samsyn och samverkan

inom detta område, och en offensiv

strategi bör utformas som omfattar

berörda aktörer.

I motion 2001/02:N282 (s) anförs att

staten bör kunna bistå med

förlustgarantier vid stora

internationella idrottsevenemang som

genomförs i Sverige. Detta bör ske inom

ramen för statens insatser inom turism.

Att statsmakterna bör ta ett sådant

ansvar motiveras av motionärerna med det

värde olika internationella

idrottsevenemang har för Sverige och för

det svenska näringslivet. För värdlandet

innebär dessa stora evenemang att många

besöker regionen och den ort som står för

värdskapet. Därigenom ökar turismen.

Många besöker även andra delar av landet

och får därigenom nya upplevelser. Stora

internationella idrottsevenemang leder

till att fler kommer till Sverige, sägs

det i motionen.

Sverige har stora förutsättningar att

utveckla turistnäringen, anförs det i

motion 2001/02:N349 (s). Tillgångar som

den svenska naturen, maten, musiken och

designen kan bidra till att locka fler

utländska turister till Sverige. Enligt

motionärerna måste dessa varumärken

användas på ett aktivt sätt, vilket

kräver en ökad satsning på turismen i

Sverige.

Villkoren för den svenska

turistnäringen måste förbättras, anförs

det i Moderata samlingspartiets motion

2001/02:Sk288. Motsvarande yrkande finns

även i motion 2001/02:N342 (m). Turismen

är en näring med betydande

tillväxtmöjligheter och är därför viktig,

inte minst i ett regionalpolitiskt

perspektiv. I motionerna lyfts olika

åtgärder fram som kan förbättra villkoren

för den svenska turistnäringen. Den höga

beskattningen på arbete drabbar särskilt

personalintensiva branscher såsom

turistnäringen, sägs det i motionerna.

För att klara konkurrensen i förhållande

till övriga EU-länder måste därför

skatten på arbete sänkas. Även reglerna

på arbetsmarknaden måste anpassas till

turistnäringens karaktär. Vidare sägs det

i motionerna att det kommunala

engagemanget inom turistsektorn innebär

en snedvridning av konkurrensen och

hämmar utvecklingen av befintliga och nya

företag. Kommunerna bör därför inte

engagera sig i aktiviteter som bättre kan

drivas av privata företag. Vidare anförs

att regelverket bättre måste anpassas

till näringen och att det stora antalet

myndigheter som är involverade i turism

leder till onödig byråkrati när olika

tillstånd skall sökas.

Även i motion 2001/02:N261 (m) begärs

ett tillkännagivande om att närings- och

konkurrensvillkoren för turistindustrin

måste förbättras. Enligt motionärerna är

statens uppgift att verka för att

likställa företagandets villkor inom

turistnäringen med vad som gäller i

allmänhet för tjänsteproducerande

företag. Sänkta skatter och en anpassning

av avgifter och moms krävs för att nå en

ökad tillväxt. I motionen nämns bl.a.

arbetsgivaravgifter, fastighetsskatten

och elenergiskatten. Vidare bör

regelverket för arbetsmarknaden anpassas

till näringen som är starkt säsongsstyrd.

Motionärerna menar även att kommunerna

skall avveckla den näringsverksamhet de

bedriver eller sälja den till den privata

sektorn. Att turistverksamhet i kommunal

regi finansieras via skattemedel leder

till att företagen inom näringen inte

verkar på lika villkor. Vidare hemställs

att riksdagen skall begära att regeringen

framlägger förslag till ett reformerat

regelverk för turistnäringen. Dagens

krångliga regelverk gör det svårt att

driva en lönsam verksamhet, sägs det i

motionen. Ett reformerat regelverk för

turistnäringen skulle öka möjligheterna

att starta och driva olika former av

turistiska aktiviteter i avfolknings- och

glesbygder.

Andelen utländska turister per invånare

är låg i Sverige i förhållande till

övriga länder i EU, sägs det i motion

2001/02:N204 (m). En insats behöver

därför göras för att få fler utländska

turister till Sverige, anser motionären.

Konkreta åtgärder på detta området

betyder ökade inkomster och fler

arbetstillfällen inom turistnäringen.

Även i motion 2001/02:N234 (m) anförs

att Sverige bör öka sina insatser för att

dra till sig fler utländska besökare.

Därtill anförs att skatterna bör sänkas.

Arbetsgivaravgifterna drabbar

turistnäringen hårt eftersom den är

arbetskraftsintensiv. Även fastighets-

och energibeskattningen ökar kostnaderna

för branschen. Vidare anförs att en

grundläggande förutsättning för en

fortsatt utveckling av turismen är

tillgången på goda och fungerande

kommunikationer. Vägar är en resurs som

näringen är helt beroende av, sägs det i

motionen. Vidare är tillstånd för

skyltningen ett stort problem för många

små företag på landsbygden, enligt

motionärerna.

Att den internationella

marknadsföringen av Sverige som

turistland bör förstärkas anförs även i

motion 2001/02:N288 (m). Staten har en

viktig roll när det gäller samordning,

varumärke och image, sägs det i motionen.

Vidare anförs även i denna motion att

villkoren för den svenska turistnäringen

måste förbättras. Det kan enligt

motionärerna bl.a. göras genom att

skatter och avgifter reduceras.

I motion 2001/02:N374 (kd) betonas att

turismen är en nationell angelägenhet.

För att Sverige skall kunna växa som

turistland krävs en ny öppenhet för

turistföretagens situation och behov,

sägs det i motionen. Det behövs därför

förändringar inom många politikområden,

bl.a. näringspolitiken,

regionalpolitiken, infrastrukturen,

utbildning, skatter och forskning. Vidare

framhålls att turism är ett område som

till sin karaktär är typiskt nationell

och därför inte bör ligga inom EU:s

kompetensområde. Det är staten som skall

bära huvudansvaret för att marknadsföra

Sverige som turistland, och insatserna på

detta område behöver ökas. Det behövs

emellertid en översyn av statens

engagemang och en samordning av

insatserna för att effektivisera detta

arbete. Som det nu fungerar delas de

statliga insatserna inom turistsektorn

upp på en mängd olika myndigheter och

organisationer. I motionen understryks

även infrastrukturens betydelse för

turistnäringen. Det påpekas att

tjälskador kan ställa till stora problem,

och enligt motionärerna måste anslagen

till de enskilda vägarna värnas.

Järnvägstransporter måste även nyttjas i

högre grad då de är ett miljövänligt

alternativ. Beträffande forskning anförs

att det är viktigt att Sverige aktivt

deltar i den forskning som bedrivs om

turism. Därtill är det viktigt att de

forskningsrön som framkommer på ett

enkelt, snabbt och billigt sätt

tillgodogörs näringen. Den

tillväxtpotential som finns inom

konferens- och evenemangsturismen måste

även tillvaratas, enligt motionärerna.

Gällande konferensturismen anförs att den

svenska skattenivån begränsar möjligheten

att vara internationellt

konkurrenskraftig. Därför bör

förutsättningarna för en skattesänkning

utredas. Vidare bör förenklingar av

regelverket genomföras för att underlätta

för näringen, och merparten av

Småföretagardelegationens förslag till

regelförenklingar bör skyndsamt

genomföras. En bättre samordning mellan

olika myndigheter som agerar på området

bör även kunna ske. Vidare anförs att

myndigheterna bör minimera kontrollen av

anläggningar som fungerat utan anmärkning

under en längre tid och i stället

fokusera resurserna på de anläggningar

som har problem. Även krav på snabbare

myndighetsbesked bör införas. Enligt

motionärerna bör myndigheterna åläggas

att inom en viss tid meddela företagaren

om tillstånd ges eller inte.

Enligt vad som anförs i motion

2001/02:N17 (c) bör ett tillkännagivande

göras med innebörden att regeringen

snarast återkommer till riksdagen med

förslag till en nationell turistpolitik.

I motion 2001/02:N286 (fp) begärs

riksdagsuttalanden i följande fem

avseenden: om behovet av att utvärdera

verksamheten i Turistdelegationen; om

behovet av att granska verksamheten i

Sveriges Rese- och Turistråd AB

(Turistrådet); om behovet av att

undersöka om effektivitetsvinster kan

uppnås dels genom en sammanslagning av

Turistdelegationen och Turistrådet, dels

genom att överföra Turistrådets

informationsverksamhet till

Utrikesdepartementet; om behovet av att

bedöma om statens mål för turismen är

rimligt i förhållande till anslagna

medel; om behovet av att ersätta de

strategiska riktlinjerna i

Turistdelegationens handlingsprogram med

en generell politik avseende

arbetskraftsintensiv tjänsteproduktion.

Det mål staten har formulerat för

turistnäringen - "Sverige skall ha en hög

attraktionskraft som turistland och en

långsiktigt konkurrenskraftig

turistnäring" - ligger i stort sett

utanför turistpolitiken, säger

motionärerna och finner denna åtskillnad

mellan mål och medel olämplig. De

statligt finansierade organen på området

har heller inga möjligheter att nå det

angivna målet oavsett anslagsnivå, varför

det bör omprövas, anför motionärerna. De

anser att följande formulering av målet

skulle vara mer realistisk: "Staten skall

genom generella åtgärder förbättra

förutsättningarna för export av svenska

turisttjänster", men påpekar att detta på

sikt skulle kräva en annan anslagsnivå än

den nuvarande. Ett annat alternativ

skulle, enligt motionärerna, vara att

betrakta informationen om Sverige som

turistland som en del av

utrikespolitiken, och att målet därmed

skulle formuleras på följande sätt:

"Utländska medborgare skall lätt kunna få

information om Sverige som turistland."

Detta alternativ implicerar ett mer

passivt förhållningssätt till utländska

marknader än den offensiva och aktivt

uppsökande marknadsföring som i princip

förknippas med Turistrådets verksamhet,

säger motionärerna. De anser att i så

fall bör den turistfrämjande verksamheten

överföras till utrikesförvaltningen och

möjliga samordningsfördelar och

effektivitetsvinster av detta utredas.

Verksamheten vid både Turistdelegationen

och Turistrådet bör granskas och

utvärderas för att utröna om

statsmakternas intentioner med

verksamheten har förverkligats. Frågan om

hur anslagen till Turistrådet disponerats

och hur riksdagens beslut förverkligats

bör utredas av Riksdagens revisorer för

att utröna dels om staten bör lösa in det

näringsägda bolagets aktier i

Turistrådet, dels om kravet på

medfinansiering från näringen bör

ersättas med ett förbud mot att sådan tas

in i former som gör det möjligt för

finansiärerna att påverka verksamhetens

inriktning, anför motionärerna.

Revisorerna bör också bedöma om

effektivitetsvinster kan uppnås genom en

sammanslagning av Turistrådet och

Turistdelegationen. Frågan om huruvida en

överföring av Turistrådets

informationsverksamhet till

Utrikesdepartementet skulle kunna skapa

ökad effektivitet bör också bli föremål

för en utvärdering, anser motionärerna.

Vidare anförs att Turistdelegationens

handlingsprogram bör utmönstras som grund

för arbetet med att utveckla den svenska

turistnäringen och ersättas med en

generell politik inom tjänstesektorn, som

syftar till att pressa ned kostnaderna

för tjänsteproduktion.

Turistsektorn är av stor betydelse för

stora delar av lands- och glesbygden,

sägs det i motion 2001/02:N262 (fp).

Enligt motionärerna bör denna bransch få

det stöd som krävs för att en bygd skall

överleva. Det innefattar bl.a. sänkt moms

på olika delar som berör turistnäringen.

I motionen nämns bl.a. rumsuthyrning i

hotellrörelse eller liknande verksamhet,

upplåtelse av campingplatser och

motsvarande campingverksamhet samt

skidliftar.

Vissa kompletterande uppgifter

Vid utskottets behandling våren 2001

(bet. 2000/01:NU7) av motioner på

turismområdet avstyrktes samtliga då

aktuella motionsyrkanden med hänvisning

till vidtagna åtgärder och pågående

arbete, bl.a. med hänvisning till det

arbete som bedrevs av den s.k.

Framtidsgruppen. I en reservation (m, kd,

c, fp) yrkades på bifall till flera av de

då aktuella motionerna. Dessa motioner

berörde bl.a. olika åtgärder för att

förbättra situationen för turistnäringen,

och det påpekades att det absolut

viktigaste är att det skapas generellt

goda villkor för företagandet. Vidare

gällde det regelförenklingar,

konkurrensförhållanden och myndigheternas

arbetsordning. Därtill framhölls att en

utvärdering av de statliga insatserna på

turismområdet bör göras.

För år 2002 beslutade riksdagen (bet.

2001/02:NU1) om ett ramanslag till

turistfrämjande på 91,3 miljoner kronor

vilket innefattar medel till Turistrådet

och Turistdelegationen, varav 77 miljoner

kronor går till Turistrådet och

14,3 miljoner kronor till

Turistdelegationen. Anslaget innebär en

höjning med ca 10 miljoner kronor i

förhållande till föregående budgetår.

Höjningen motiverades av regeringen bl.a.

med genomförandet av de åtgärder som

Framtidsgruppens föreslagit. I

budgetpropositionen anfördes även att det

av riksdagen beslutade övergripande

målet, att Sverige skall ha en hög

attraktionskraft som turistland och en

långsiktigt konkurrenskraftig

turistnäring, bör ligga fast. Vidare

framhölls att det samlade förslag till

åtgärder och nationell strategi för den

svenska turistnäringen som

Framtidsgruppen presenterat bör utgöra en

grund för arbetet med att utveckla den

svenska turistnäringen.

Turistdelegationen är central

förvaltningsmyndighet för turistfrågor.

Myndigheten har enligt sin instruktion

till uppgift att dels samordna olika

statliga insatser för att stärka

turistnäringens utveckling, dels utveckla

samverkan mellan staten, regionala organ,

kommuner och turistnäringen. Sveriges

Rese- och Turistråd AB (Turistrådet) har

uppgiften att svara för övergripande

marknadsföring av och information

utomlands om Sverige som turistland.

Staten och turistnäringen äger 50 % var

av Turistrådet.

Riksdagen har även beviljat 60,5

miljoner kronor för ytterligare insatser

inom turistområdet (bet. 2001/02:NU2 och

2001/02:NU4), i samband med de förslag

som regeringen framlade i den

regionalpolitiska propositionen.

Regeringen uppdrog i februari 2002 åt

Turistdelegationen att, efter samråd med

Sveriges Rese- och Turistråd AB och

berörda myndigheter och organisationer,

utarbeta ett förslag till ett program för

att stimulera till ökad innovationskraft

inom turistnäringen i enlighet med vad

som framlades i den regionalpolitiska

propositionen. Insatser som främjar

forskning om turism skall utgöra ett

insatsområde i programmet. Uppdraget

skall redovisas till regeringen i april

2002. Enligt vad som redovisades i den

regionalpolitiska propositionen skall

insatser ske på följande områden.

- För att stimulera till ökad

innovationskraft inom turistnäringen

avsätts 33 miljoner kronor för tiden

2002-2004. Turistdelegationen skall i

nära samverkan med Sveriges Rese- och

Turistråd AB och berörda myndigheter och

organisationer genomföra ett program för

att utveckla företagande och

entreprenörskap inom turistområdet med

natur- och kulturresurser som

utgångspunkt. En särskild del av

programmet skall inriktas på åtgärder som

stimulerar en ökad miljömärkning av

turistföretag.

- För att stärka den långsiktiga

attraktionskraften och lönsamheten i

fjällområdet avsätts 20 miljoner kronor

för tiden 2002-2004. Sveriges Rese- och

Turistråd AB skall i nära samverkan med

bl.a. Turistdelegationen, ETOUR (se

nedan), berörda branschorganisationer och

rese- och turistföretagen i området

genomföra ett projekt med fokus på en

marknads- och utbudsanalys,

kompetensutveckling, produktutveckling

och sökandet efter nya idéer/produkter

för att även långsiktigt utveckla och

stärka varumärket Fjällvärlden.

- För att främja turismforskning och

samordning av forskningsprojekt avsätts

7,5 miljoner kronor för perioden

2002-2004. Turistdelegationen skall i

nära samarbete med forskningsinstitutet

ETOUR (European Tourism Re-search

Institute) utarbeta ett program för att

initiera forskning inom turistområdet av

strategisk betydelse för turistnäringen

och också utveckla metoder för samordning

av forskningsprojekt. ETOUR, som är en

del av Mitthögskolan, utvecklar kunskap

om turism och resande och bidrar till

turistnäringens utveckling och tillväxt.

Utskottet behandlade (bet. 2001/02:NU4)

den regionalpolitiska propositionen

hösten 2001. I detta sammanhang anfördes

bl.a. att det var utskottets uppfattning

att dessa nya insatser kan bana väg för

en mer lönsam och professionell bransch.

Ekologisk hållbarhet betonades i detta

sammanhang. Vidare framhölls att

potentialen för långsiktig tillväxt i

turistnäringen är god. Turistföretagen

finns över hela landet och branschen är

sysselsättningsintensiv. Dessa faktorer

medför enligt utskottet särskilda

möjligheter för den regionala

utvecklingspolitiken och turistnäringen

att ömsesidigt stödja varandra. Därtill

noterades att vissa av de synpunkter som

framförts i motionerna låg i linje med

den utveckling som pågår eller förutses.

I en reservation (m, kd, c, fp) framhålls

att potentialen inom turistnäringen måste

tas till vara på ett bättre sätt än vad

som nu sker om näringen skall kunna bli

en ekologiskt hållbar, långsiktig

tillväxtbransch. Småföretagen inom

turistnäringen hämmas, liksom övriga

småföretag, av ett komplext regelverk och

betungande skatter, främst skatterna på

arbete. Vidare anförs att en ökad

samverkan mellan olika intressenter inom

branschen är en väg att gå för att

åstadkomma en kraftsamling. Det behövs

enligt reservanterna en långsiktig

strategi och ett samlat program för att

nå detta mål.

För att analysera faktorer som kan

främja tillväxt i rese- och

turistindustrin samt forma underlag för

en nationell strategi för den svenska

rese- och turistindustrin bildades

Framtidsgruppen i december 1999 av

Näringsdepartementet. I gruppen ingick

representanter från Näringsdepartementet,

den svenska rese- och turistindustrin och

det nationella turistfrämjandet.

För att främja turistnäringens tillväxt

har Framtidsgruppen arbetat fram ett

förslag till nationell strategi med en

rad olika åtgärder. Framtidsgruppen

presenterade i juni 2001 strategier för

tillväxt i den svenska rese- och

turistindustrin, det s.k.

Framtidsprogrammet. I december 2001

genomfördes ett seminarium som startpunkt

för detta program, varefter

genomförandeprocessen kan sägas vara

påbörjad. Det övergripande målet för

Framtidsprogrammet är att skapa tillväxt

i den svenska rese- och turistindustrin.

I sitt arbete har Framtidsgruppen

fokuserat på tre affärsområden

(Affärsresande, med fokus på

mötesindustrin; Evenemang, med fokus på

stora och internationella evenemang;

Privatresande, med fokus på kommersiella

produkter och varumärken) och fem

generella utvecklingsområden (Forskning

och utbildning; Skatter och finansiering;

Infrastruktur; Samverkan; Varumärken) som

särskilt strategiska för utvecklingen av

svensk turism. Inom dessa affärs- och

utvecklingsområden har 24 insatsområden

identifierats inom vilka ett antal olika

konkreta åtgärder bör genomföras. Syftet

är att staten och näringen tillsammans

skall ta ett ansvar för att successivt

implementera Framtidsgruppens strategi.

Flera av de i motioner berörda områdena

tas helt eller delvis upp i

Framtidsprogrammet. Ett av insatsområdena

i programmet gäller skatter och avgifter.

Detta insatsområde skall skapa likvärdiga

villkor för rese- och turistnäringen med

övriga tjänsteproducerande företag i

Sverige samt med konkurrerande länder vad

gäller skatter och avgifter. Inriktningen

på åtgärderna inom detta insatsområde bör

enligt Framtidsprogrammet vara dels att

identifiera skatter och avgifter för

turistnäringen som avviker mot andra

branscher i syfte att jämställa dessa,

t.ex. energi- och fastighetsskatter, dels

att identifiera skatter och avgifter som

avviker mot dem i andra länder i Europa,

i syfte att jämställa dessa med

konkurrerande länder.

Ett av de fem generella

utvecklingsområdena i Framtidsprogrammet

är in-frastruktur. I programmet sägs

bl.a. att en fungerande turism

förutsätter en väl genomtänkt

infrastruktur som är avpassad för rese-

och turistindustrins servicetjänster,

främst kommunikationer och anläggningar

för gemensamma behov. Inriktningen på

några av de åtgärder som nämns bör vara

följande enligt programmet: Säkerställa

att det turistiska perspektivet inbegrips

av infrastrukturmyndigheter i planeringen

och utvecklingen av infrastruktur;

kartlägga och angripa flaskhalsar i den

svenska infrastrukturen; utveckla

samverkan mellan olika trafikslag, t.ex.

i form av resecentrum.

Även forskning och utbildning är ett

utvecklingsområde i Framtidsprogrammet.

Det innefattar att stimulera ökad

forskningsutbildning inom turism och att

tillgodose turistnäringens behov av

kompetenta medarbetare. De åtgärder som

nämns är följande: Prioritera

finansiering av doktorander inom turism;

öka antalet professurer inom turism,

t.ex. inom området

evenemang/ekonomi/infrastruktur/privatres

ande; öka resurser för spetsutbildningar

på magisternivå inom prioriterade områden

som service management med stort

internationellt inslag, eller

affärsresande med fokus på

mötesindustrin; utveckla

situationsanpassade företagsutbildningar

med fokus på process och samverkan i

nätverk; satsa på kvalificerade

yrkesutbildningar.

Ett annat utvecklingsområde är

varumärken. De åtgärder som nämns på

detta område är följande: Utveckla en

varumärkesstrategi för Sverige som

resmål; samverka med andra

Sverigeintressenter och starka svenska

varumärken i andra näringsgrenar i

byggandet av varumärket Sverige som

resmål; profilera Sverige utifrån

förutsättningar på prioriterade marknader

och affärsområden.

Evenemangsturismen och affärsresandet,

med fokus på mötesindustrin, är två av de

tre affärsområdena i Framtidsprogrammet.

Framtidsgruppens bedömning är att

affärsområdet evenemang, med fokus på

stora och internationella evenemang, är

ett område för tillväxt i turistnäringen

genom de stora värden som skapas i många

led i samhälle och näringsliv. Enligt

programmet bör åtgärder för att utveckla

kunskap, produkt och marknadsföring av

evenemang vara följande: Utveckla en

modell för nationella engagemang vad

gäller ekonomiska garantier, säkerhet,

skattefrågor och anläggningsutveckling

för genomförande av större evenemang; öka

kunskaper om evenemangens

förutsättningar, ekonomi, marknadsföring

och organisation; skapa nationella forum

där branschens olika aktörer och

föreningar kan mötas och bygga nätverk.

När det gäller att utveckla kunskap,

produkt och marknadsföring inom

affärsturism med fokus på mötesindustrin

innefattar Framtidsprogrammet följande

punkter:

- Beskriva och identifiera

mötesindustrins omfattning och funktion.

-

- Utveckla mötesplatser för

industrin för samverkan i marknadsföring.

-

- Införa ett belöningssystem som

skapar starka incitament för personligt

engagemang i kongresser i universitets-

och högskolevärlden.

-

- Komplettera Sverigeprofileringen

mot kongressmarknaden, genom bilden av en

forskarnation stöttad av moderna trender.

-

I propositionen om infrastruktur för ett

långsiktigt hållbart transportsystem

(prop. 2001/02:20) lyfts turismen och

dess behov fram, bl.a. anförs att

särskild hänsyn bör tas till turismens

behov i den regionala planeringen av

transportinfrastrukturen (s. 116). Vidare

påpekas (s. 53) att turistindustrin

drabbas av problem med sönderkörda vägar,

särskilt eftersom tjällossningen ofta

sammanfaller med vinterturismens

högsäsong. Propositionen behandlades

hösten 2001 av trafikutskottet (bet.

2001/02:TU2). Bland annat skall

12 miljarder kronor avsättas för ökade

åtgärder i infrastrukturen under perioden

2002-2004. Medlen skall gå till

investeringar i och underhåll av vägar

och järnvägar. Resurser skall bl.a.

satsas på bärighet, tjälsäkring och

rekonstruktion av vägar. Beträffande

förbättringar av det regionala vägnätet

tillstyrkte utskottet regeringens förslag

om vilka åtgärder som den regionala

planeringsramen borde innehålla, vilket

bl.a. innefattade investeringar i

statliga vägar som inte är stamvägar.

Regeringen beslutade i mars 2002 om

ändringar i vägmärkesförordningen, vilket

bl.a. innefattade införandet av nya

vägmärken som visar intressanta mål för

turister. De fyra nya märkena för

turistvägvisning är följande: turistväg,

som anger en intressant väg eller

vägsträcka; landmärke, som anger en

intressant naturinformation eller byggnad

som ses från vägen; turistområde;

världsarv. Det blir även möjligt att

använda vägvisare med vit text mot brun

botten som vägvisning till turistmål. Det

förutsätter att Vägverket har upprättat

en vägvisningsplan efter samråd med andra

väghållare.

Om fisketurism kan nämnas att

Turistdelegationen samarbetar med

Fiskeriverket, Jordbruksverket och

Naturvårdsverket om fisketurism och är

med i en arbetsgrupp med representanter

från bl.a. myndigheterna, entreprenörer

och forskare. Turistdelegationen arbetar

för närvarande med att ta fram en handbok

för fisketurismföretag. Myndigheten

arbetar även med en kartläggning av

entreprenörer på området. I november 2001

presenterades en utredning om utvärdering

av det fria handredskapsfisket (SOU

2001:82). Utredningen konstaterar att det

står klart att fiskevårdens finansiering

behöver förstärkas. I sitt arbete har

utredningen kommit fram till förslag om

införande av en fiskevårdsavgift samt

förslag till hur fiskevårdsområden bör

utformas och förvaltas. Den modell som

presenteras i utredningen innebär att

dven det icke yrkesmässiga fisket ges ett

tydligt värde som resurs samt genererar

medel till vård och förvaltning.

När det gäller konkurrensen mellan

offentlig och privat sektor framlade

Näringsdepartementet en promemoria våren

2001 om begränsningar av otillbörligt

konkurrensbeteende av offentliga aktörer

- Konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor (Ds 2001:17).

Där har bl.a. föreslagits en särskild

bestämmelse som skall reglera

konkurrensvillkoren mellan offentlig och

privat sektor. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet är avsikten att

under våren 2002 ta ställning till dessa

frågor.

Beträffande statens uppgift som

marknadsförare av Sverige kan nämnas att

instruktionen för utrikesrepresentationen

ändrades i november 1998. Under rubriken

Sverigefrämjande verksamhet anges numera:

"Beskickningar och konsulat skall, i

verksamhetsländer där detta är lämpligt,

även skapa intresse för Sverige som

turistland genom att bistå Sveriges Rese-

och Turistråd AB, myndigheter och

organisationer som har till uppgift att

främja turism i Sverige." Sveriges Rese-

och Turistråd AB är även med i

Utrikesdepartementets nämnd för

Sverigefrämjande i utlandet, NSU.

Turistdelegationen presenterade i mars

2001 en rapport om offentliga medel i

turistfrämjande organisationer år 2000. I

studie redovisas de fasta anslagen till

centrala, regionala och lokala

turistfrämjande organisationer. Med fasta

anslag avses i undersökningen budgeterade

offentliga medel från kommuner till

kommunal turistfrämjande organisation,

medel från landsting, länsstyrelse eller

kommun/kommunförbund till regionala

turistorganisationer samt medel från

staten till nationella turistfrämjande

organ (Turistrådet och

Turistdelegationen). Enligt rapporten,

vars beräkningar till viss del baserar

sig på skattningar, uppgick den totala

satsningen av offentliga medel till ca

580 miljoner kronor år 2000. Av dessa var

79,3 miljoner kronor anslagna till de

centrala turistorganisationerna

Turistdelegationen och Turistrådet.

Riksdagens utredningstjänst har på

uppdrag av utskottets arbetsgrupp för

uppföljnings- och utvärderingsfrågor

(NUR) gjort en kartläggning av statliga

utgifter för marknadsföring av Sverige

som turistland utomlands. Promemorian

omfattar bl.a. en genomgång av anslagen

till Turistrådet åren 2000-2002.

Beträffande energiskatter tillsattes

våren 2001, som tidigare nämnts, en

utredning om översyn av regler för

nedsättning av energiskatter för vissa

sektorer. Utredningen skall bl.a.

behandla den energiintensiva industrin

som inte är tillverkningsindustri.

Kommittén skall redovisa resultatet av

sitt arbete senast den 31 december 2002.

Regeringens regelförenklingsarbete

behandlades av utskottet hösten 2001

(bet. 2001/02:NU1) i samband med

behandlingen av regeringens skivelse

2000/01:143. Utskottet avstyrkte

motionsyrkandena och lade skrivelsen till

handlingarna. Vidare påtalades att

regelförenklingsarbetet ständigt måste

inta en framskjuten roll inom

näringspolitiken och att utskottet därför

förutsätter att regeringen fortsätter med

sitt arbete att minska och förenkla

företagens uppgiftslämnande. I en

reservation (m, kd, c, fp) framhölls att

företagandet måste ges bättre villkor så

att såväl sysselsättning som ekonomisk

tillväxt ökar. Reservanterna menade

vidare att de flesta av

Småföretagardelegationens förslag

omedelbart kan och bör genomföras.

Regeringen har, trots den tid som

förflutit, endast vidtagit ett begränsat

antal åtgärder enligt vad som anförs.

EU har ingen gemensam turistpolitik. EU-

kommissionen presenterade emellertid en

samarbetsstrategi för den europeiska

turismens framtid i november 2001

(KOM/2001/665). Förslaget är grundat på

fem arbetsgruppers slutrapporter från

juni 2001 om information, utbildning,

kvalitet, hållbarhet och IT. Bakgrunden

till detta arbete är de slutsatser om

turismens sysselsättningspotential som

antogs av inre marknadsrådet i juni 1999.

Kommissionens rådgivande kommitté för

turism med uppgift att underlätta

informationsutbyte, samråd och samarbete

i fråga om turism ansågs vara det

lämpligaste forumet för att genomföra

rådets slutsatser. Arbetsgrupper

tillsattes därefter för att arbeta inom

ovan nämnda områden. Sverige har deltagit

i samtliga dessa grupper. Kommissionens

förslag till åtgärder innefattar bl.a.

olika insatser för att förbättra

uppföljning och utvärdering inom området,

främja nätverk och partnerskap mellan

aktörer och förbättra den ekonomiska

statistiken. Den svenska regeringen har

ännu inte tagit ställning till de

enskilda förslagen.

Utskottets ställningstagande

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv

och har en stor betydelse i många delar

av landet, inte minst i glesbygden.

Näringen spelar därför en viktig roll i

arbetet med att stärka den regionala

utvecklingen. Detta gavs bl.a. uttryck

för i den regionalpolitiska propositionen

som riksdagen behandlade hösten 2001.

Häri lyfte regeringen fram olika insatser

för att stärka turistnäringen. Insatserna

omfattade bl.a. ett program för att

utveckla företagande och entreprenör-skap

inom turistområdet, insatser för att

stärka varumärket Fjällvärlden samt

turismforskning. Utskottet ställde sig

bakom dessa förslag. För närvarande pågår

arbetet med att närmare utforma dessa

insatser. Även i propositionen om

infrastruktur för ett långsiktigt

hållbart transportsystem som riksdagen

behandlade hösten 2001 (bet. 2001/02:TU2)

lyfts turismen och dess behov fram; bl.a.

framhölls att särskild hänsyn bör tas

till turismens behov i den regionala

planeringen av transportinfrastrukturen.

Samtidigt har riksdagen fattat beslut

om att avsätta ytterligare medel för att

främja turistnäringen (bet. 2001/02:NU1

och bet. 2001/02:NU2). Hösten 2001

beslutade riksdagen om ett ramanslag till

turismfrämjande på 91,3 miljoner kronor

för år 2002, vilket innebar en höjning av

anslaget med ca 10 miljoner kronor i

förhållande till föregående år. Härtill

kommer de medel, totalt 60,5 miljoner

kronor, som avsatts för att genomföra de

insatser som presenterades i

propositionen om regional utveckling.

Den av regeringen tillsatta

Framtidsgruppen presenterade, som

redovisats, i juni 2001 strategier för

tillväxt i den svenska rese- och

turistindustrin i sin slutrapport med det

s.k. Framtidsprogrammet. Det övergripande

målet för detta program är att skapa

tillväxt i den svenska rese- och

turistindustrin. I sitt arbete har

Framtidsgruppen fokuserat på tre

affärsområden och fem generella

utvecklingsområden som särskilt

strategiska för utvecklingen av svensk

turism. Inom dessa affärs- och

utvecklingsområden har 24 insatsområden

identifierats. I budgetpropositionen för

år 2002 framhöll regeringen att det

samlade förslag till åtgärder och

nationell strategi för den svenska

turistnäringen som Framtidsgruppen

presenterat bör utgöra grunden för

arbetet med att utveckla den svenska

turistnäringen. Utskottet var inte av

någon annan uppfattning.

Flera av de förslag som lyfts fram i

här aktuella motioner berörs helt eller

delvis i Framtidsprogrammet. Det gäller

bl.a. följande: att skapa likvärdiga

villkor för rese- och turistnäringen med

övriga tjänsteproducerande företag i

Sverige samt konkurrerande länder vad

gäller skatter och avgifter; att

stimulera forskning och utbildning; att

utveckla en varumärkesstrategi; att

utveckla och anpassa infrastruktur och

kommunikationer; att utveckla

evenemangsturismen och affärsresandet.

Inom det sistnämnda området ingår bl.a.

att utveckla en modell för nationella

engagemang vad gäller ekonomiska

garantier. Utskottet finner inget skäl

att föregripa det arbete som precis

igångsatts.

I sammanhanget vill utskottet framhålla

att det ser positivt på att

Framtidsprogrammet tagits fram i nära

samverkan med näringen samt att näringen

tillsammans med statsmakterna tar ett

delat ansvar för att successivt

implementera programmet.

Beträffande fisketurism vill utskottet

även hänvisa till det arbete som

Turistdelegationen bedriver i samverkan

med andra aktörer. Som tidigare nämnts

arbetar myndigheten för närvarande med

att ta fram en handbok för

fisketurismföretagare. Turistdelegationen

arbetar även med en kartläggning av

entreprenörer på området.

Avslutningsvis noterar utskottet, med

tillfredsställelse, det av regeringen

nyligen fattade beslutet om att införa

nya vägmärken som visar intressanta mål

för turister.

Med det anförda avstyrker utskottet

samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Detaljhandeln

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om

detaljhandeln, bl.a. med hänvisning

till de av riksdagen beslutade målen

för konsumentpolitiken.

Motionen

Enligt vad som anförs i motion

2001/02:N334 (s) behövs det en bredare

belysning av den svenska handelns problem

och framtida utveckling utifrån

konsumenternas krav och önskemål. I dag

finns det ett nationellt program för

landsbygdshandeln. Det är enligt

motionärerna emellertid inte tillräckligt

att bara uppmärksamma handeln ur ett

glesbygdsperspektiv. Det finns även

problem med tillgänglighet och utbud även

i t.ex. storstädernas förortsområden,

sägs det i motionen. Inom

dagligvaruhandeln har marknadsandelarna

för lågprisvaruhus och stormarknader,

ofta etablerade i externa lägen, vuxit

kraftigt. En följd har blivit att

tillväxten för traditionella varuhus har

dämpats. Försäljningen av s.k.

sällanköpsvaror, som ju innefattar ett

mycket stort antal varor, uppvisar samma

mönster. Där har försäljningen

koncentrerats till större

företagsgrupper, ofta med butiker i

externa köpcentrum.

Vissa kompletterande uppgifter

I den regionalpolitiska propositionen som

riksdagen behandlade hösten 2001 (bet.

2001/02:NU4) framhöll regeringen att

förslagen i propositionen syftar till att

främja en politik för hållbar regional

tillväxt i alla delar av landet. En av de

bedömningar som regeringen framförde i

ovan nämnda proposition var att den av

Konsumentverket och Glesbygdsverket

upprättade Servicedatabasen bör

permanentas fr.o.m. år 2003. Skälet till

detta angavs av regeringen vara att det

för politikens genomförande är väsentligt

att kunna följa utvecklingen av

tillgången till viktiga

serviceinrättningar samt följa upp och

utvärdera olika åtgärders betydelse för

servicetillgången.

Servicedatabasen är ett samlingsnamn

för det geografiska och webbaserade

informationssystem som utvecklats genom

att kombinera den senaste tekniken inom

databasutveckling, Geografiskt

informationssystem (GIS) och Internet.

Databasen skall fungera som ett stöd för

länsstyrelser, kommuner och andra

instanser som behöver uppgifter om

servicen i landets olika regioner. I

dagsläget omfattar databasen fem

servicetyper: dagligvaror, post, bank,

systembolag och apotek. Databasen skall

även kompletteras med uppgifter om

bensinförsäljning och viss offentlig

service (skolor, sjukhus, vårdcentraler

och ambulansstationer).

Hösten 2001 godkände riksdagen (bet.

2001/02:LU2) regeringens proposition om

en handlingsplan för konsumentpolitiken

2001-2005 (prop. 2001/02:135). I

propositionen föreslogs bl.a. fem mål för

konsumentpolitiken:

- Konsumenternas ställning och

inflytande på marknaden skall stärkas

(inflytandemålet).

-

- Hushållen skall ha goda

möjligheter att utnyttja sina ekonomiska

och andra resurser effektivt

(hushållningsmålet).

-

- Konsumenternas hälsa och

säkerhet skall skyddas (säkerhetsmålet).

-

- Sådana konsumtions- och

produktionsmönster skall utvecklas som

minskar påfrestningarna på miljön och

bidrar till en långsiktigt hållbar

utveckling (miljömålet).

-

- Konsumenterna skall ha tillgång

till god vägledning, information och

utbildning (kunskapsmålet).

-

Konsumentverket genomför tillsammans med

konsumentvägledare lokala

matkostnadsundersökningar. En sådan har

t.ex. genomförts i Botkyrka kommun. I

dessa undersökningar studeras bl.a.

service och tillgänglighet. Syftet med

undersökningarna är att ge konsumenter

underlag för att välja butik utifrån

matkostnad, informera om utbudet av

ekologiska livsmedel och göra

konsumenterna mer prismedvetna.

Konsumentverket har även genomfört en

stormarknadsundersökning för att jämföra

matkostnader mellan olika stormarknader.

I rapporten som presenterades i januari

2001 konstaterades att Göteborg har den

billigaste maten.

Som tidigare nämnts uppdrog regeringen

i februari 2002 åt Konkurrensverket att

närmare analysera vilka strukturella

problem som kan finnas inom

dagligvarumarknaden. Utredningen skall

kartlägga och analysera strukturella

problem inom dagligvaruhandeln. Arbetet

innefattar bl.a. att kartlägga hur den

pågående centraliseringen påverkar

handelns affärsmetoder, särskilt med

inriktning på sortimentsstyrning, samt

analysera vilka effekter den pågående

förändringen får för olika aktörer i

livsmedelskedjan. Vidare framhåller

regeringen att det är av särskilt

intresse att studera hur

förutsättningarna för små leverantörer

och etablering av nya företag på

dagligvarumarknaden påverkas, liksom hur

varuflödet på den inre marknaden kan

påverka konkurrens- och prisbildning.

Konkurrensverket skall lämna en

lägesrapport av uppdraget i juni 2002

samt en slutredovisning i december 2002.

I detta sammanhang kan även nämnas de

av riksdagen beslutade (bet. 1998/99:AU2)

övergripande målen för

storstadspolitiken, vilken innefattar

dels ett tillväxtmål, dels ett

integrationsmål. Den nationella

storstadspolitiken syftar till att ge

storstadsregionerna goda förutsättningar

för en långsiktigt hållbar tillväxt för

att därmed kunna bidra till att nya jobb

skapas såväl inom regionerna som i övriga

delar av landet samt till att bryta den

sociala, etniska och diskriminerande

segregationen i storstadsregionerna och

att verka för jämlika och jämställda

levnadsvillkor för storstädernas alla

invånare oavsett ursprung och kön. För

att utveckla och samordna den nationella

storstadspolitiken har den

tvärsektoriella Storstadsdelegationen

upprättats. Den består av

statssekreterare från sju departement.

Till sitt förfogande har delegationen ett

kansli. De lokala utvecklingsavtalen är

en stor del av storstadspolitiken. Staten

erbjuder möjlighet att sluta avtal om

åtgärder med sju kommuner avseende 24

bostadsområden. Dessa åtgärder har som

övergripande mål att bryta den sociala,

etniska och diskriminerande segregationen

i de berörda områdena.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av vad som anförs i

motionen vill utskottet peka på de mål

som riksdagen beslutade (bet.

2001/02:LU2) hösten 2001 beträffande

konsumentpolitiken. I detta sammanhang

betonades att det är viktigt att alla

konsumenter har ett starkt inflytande på

marknaden.

Vidare har utskottet noterat att

regeringen nyligen uppdragit åt

Konkurrensverket att närmare studera

konkurrensförhållandena inom

dagligvaruhandeln. Uppdraget innefattar

bl.a. att kartlägga och analysera

strukturella problem inom

dagligvaruhandeln. I

uppdragsbeskrivningen påpekas att det är

av särskilt intresse att studera

förutsättningarna för små leverantörer

och etableringen av nya företag på

dagligvarumarknaden. Utskottet anser

därför inte att behov föreligger för ett

riksdagsuttalande i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet den

här aktuella motionen.

Design

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

olika insatser för att främja svensk

form och design. Utskottet hänvisar här

till pågående arbete och beredning.

Jämför reservation 8 (m, kd, c, fp).

Motionerna

För att svensk form och design skall

kunna stärka sin position i den

internationella konkurrensen behövs

ytterligare marknadsföring enligt vad som

anförs i motion 2001/02:Kr334 (s). Svensk

formgivning har inte enbart estetiska

kvaliteter utan är även framstående när

det gäller t.ex. handikappanpassning,

förbättring av arbetsmiljön och säkerhet,

sägs det i motionen. Internationella

utställningar framhålls som ett viktigt

instrument för att marknadsföra svensk

form och design i utlandet. Motionärerna

påpekar att länder som Australien, Japan

och Förenta Staterna är särskilt

intressanta i detta hänseende.

Att designfrågorna bör ges en ökad vikt

inom ramen för svensk näringspolitik

betonas i motion 2001/02:N212 (s). Få

enskilda utvecklingsområden är av sådan

strategisk betydelse för att nå framgång

på marknaden som just industridesign,

sägs det i motionen. Behovet av ett

statligt engagemang på detta område är

stort, och det är angeläget att det

ekonomiska stödet successivt utökas.

Vidare framhåller motionärerna behovet av

stimulansåtgärder för designinsatser i

mindre företag. För detta var de tidigare

designcheckarna som förmedlades via

regionkontoren hos Stiftelsen Svensk

Industridesign ett värdefullt instrument.

Motionärerna beklagar därför beslutet som

togs för några år sedan att dra in

anslaget till designcheckar.

Även i motion 2001/02:Kr226 (m)

framhålls designens betydelse för

näringslivet. Motionärerna påpekar att

design är ett viktigt konkurrensmedel som

i vissa fall kan vara avgörande för att

det lilla företaget skall lyckas på

marknaden. Trots att svensk formgivning

och design har uppmärksammats alltmer

utomlands finns det enligt motionärerna

emellertid många kanaler som inte

utnyttjas. Vidare erinras om att

Exportrådet har en viktig roll när det

gäller att marknadsföra svensk form och

design i utlandet. Exportrådets

verksamhet på detta område bör utökas

samtidigt som det bör bli föremål för en

översyn. I motionen framhålls även vikten

av att höja statusen för svensk slöjd.

Vissa kompletterande uppgifter

Staten stöder designfrämjande verksamhet

i främst små och medelstora företag genom

Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID).

Stiftelsen arbetar med att fördjupa och

förmedla kunskaper om industriell design

i det svenska näringslivet. Målet är att

företagen i större utsträckning skall bli

medvetna om designens betydelse som

konkurrensmedel och integrera det

professionellt i sin verksamhet. SVID:s

verksamhet bedrivs inom två områden,

kontakt och rådgivning samt kunskap och

kompetensutveckling. Syftet med kontakt

och rådgivning är att ge företag praktisk

vägledning i frågor om industridesign.

Kvalificerade designföretag förs samman

med industriföretag som därmed kan

vidareutveckla sina produkter. SVID har

även utvecklat en metod som används för

att analysera företagens behov av

designinsatser. Kunskap och

kompetensutveckling syftar till att

stödja utbildnings- och forskarinsatser

inom designområdet och öka kunskapen om

industridesign i strategiska yrkesgrupper

som t.ex. tekniker, ekonomer och

marknadsförare. SVID har för år 2002 fått

10 miljoner kronor via NUTEK för olika

designinsatser.

I budgetpropositionen för år 2002

(prop. 2001/02:1 utg.omr. 24, s. 20)

påpekar regeringen att det är dess

bedömning att det är angeläget att öka

användningen av industriell design som

konkurrensmedel genom att stärka

designfrågorna på regional nivå.

Regeringen beslöt (dir. 2001:103) i

november 2001 att tillsätta en särskild

utredare för att se över statens insatser

för tillväxt och företagsutveckling på

regional nivå. I uppdraget ingår att se

över den verksamhet som utförs av ALMI

Företagspartner AB:s dotterbolag, bl.a. i

form av designbidrag.

Utöver verksamheten inom SVID:s ram har

Näringsdepartementet bidragit med 6

miljoner kronor till uppförande av

Formens Hus i Hällefors. I Formens Hus

skall designer, lärare, studenter,

företagare och en intresserad allmänhet

från hela landet kunna mötas, utbyta

idéer och få fördjupade kunskaper om form

och design. Stiftelsen Svensk

Industridesign och Föreningen Svensk Form

har tillsammans med Hällefors Kommun

bildat en stiftelse för att driva

verksamheten i Formens Hus.

Kulturdepartementet har i

budgetpropositionen (prop. 2001/02:1

utg.omr. 17, s. 68) aviserat satsningar

på form och design. Regeringen har

anvisat 5 miljoner kronor för att

möjliggöra inrättandet av en mötesplats

för form och design i Stockholm under år

2002. Föreningen Svensk Form ges i

uppdrag att vara den institution som tar

ansvar för verksamheten.

Vidare har Arkitekturmuseet och

Föreningen Svensk Form tilldelats

uppgifter och nationella uppdrag inom

ramen för handlingsprogrammet

Framtidsformer - Sveriges handlingsplan

för arkitektur, formgivning och design.

Grunden för detta arbete är regeringens

proposition med ett handlingsprogram för

arkitektur, formgivning och design som

beslutades i mars 1998 (prop.

1997/98:117).

Inom Regeringskansliet finns det en

interdepartemental arbetsgrupp för

arkitektur, formgivning och design med

företrädare för Utbildnings-, Närings-,

Kultur-, Social-, Utrikes-, Finans- och

Miljödepartementen.

I Form och designutredningens

slutbetänkande (SOU 2000:75) om statens

insatser för form och design föreslogs

bl.a. att regeringen skulle uppdra åt

Exportrådet att undersöka möjligheterna

att initiera ett branschprogram för form-

och designområdet.

Exportrådet överlämnade i november 2001

ett förslag till branschprogram för

formgivning och design till

Kulturdepartementet. Programförslaget

innehåller tre huvudkomponenter:

Kompetensutveckling; Marknadsstödjande

aktiviteter; Bearbetning av

internationell media. Det branschprogram

som föreslås bör enligt förslaget vara

femårigt. I sitt förslag skriver

Exportrådet beträffande finansiering att

en statlig huvudfinansiering är nödvändig

för att kunna genomföra

branschprogrammet. Enligt uppgift från

Kulturdepartementet har man ännu inte

tagit ställning i frågan.

Exportrådet får inför varje budgetår

ett s.k. riktlinjebeslut där statens

uppdrag till Exportrådet preciseras. I

riktlinjebeslutet för år 2002 har

Exportrådet fått i uppdrag att

intensifiera sitt arbete med att främja

framför allt små och medelstora företags

exportmöjligheter inom strategiska

branscher och områden, däribland

upplevelseindustrin (som även inbegriper

design). Totalt går 10,5 miljoner kronor

till Exportrådet år 2002 för

internationell marknadsföring till

särskilda branscher (IT och telekom,

bioteknik, miljöteknik samt

upplevelseindustrin).

Regeringen har beviljat medel till

Svenska Institutet (SI) som skall

användas för att presentera svensk design

i utlandet i syfte att stärka dess

internationella konkurrenskraft. SI

ansökte om medel för ett antal

designsatsningar i utlandet under åren

2002-2004 i samverkan med Sveriges

exportråd, Föreningen Svensk Form och

svenska utlandsmyndigheter i berörda

länder. Satsningarna ingår i den strategi

för designsatsningar i utlandet som SI

utarbetat tillsammans med ovannämnda

samarbetspartner m.fl.

designintressenter. I vissa satsningar

kommer även Svensk Industridesign (SVID)

att involveras. Projektet syftar till att

skapa uppmärksamhet för svensk design i

utlandet och stärka svensk designs

konkurrenskraft internationellt.

Projektet leds av en projektgrupp under

ledning av SI i vilken samtliga

samverkande parter ingår. Verksamheten

består av marknadsstödjande aktiviteter

som utställningar och seminarier, visst

mässdeltagande samt bearbetning av

utländska medier. Fokus läggs vid ett

antal utställningar som i kombination med

seminarier syftar till att skapa en

plattform för marknadsföring av det

svenska designfenomenet liksom stärkta

kommersiella kontakter. Under år 2002

genomförs eller planeras satsningar i

bl.a. Finland, Spanien, Förenta Staterna,

Ryssland och Italien.

Utskottets ställningstagande

Den designfrämjade verksamheten har, som

utskottet tidigare uttryckt, en självklar

plats inom näringspolitiken. Utskottet

delar även den uppfattning som framförs i

motionen om industridesignens strategiska

betydelse för att nå framgång på en

marknad. En produkts design kan ofta vara

den avgörande faktorn för att lyckas på

marknaden - såväl på exportmarknaden som

på den inhemska marknaden. Statsmakterna

stöder designfrämjande verksamhet i

främst små och medelstora företag via

Svensk Industridesign. Dessa insatser är

enligt utskottets mening viktiga.

Insatser görs även i olika sammanhang för

att internationellt marknadsföra svensk

form och design. Det är enligt utskottets

mening angeläget att svensk form och

design framhålls i olika internationella

sammanhang, både i syfte att marknadsföra

enskilda produkter och för att främja

bilden av Sverige som helhet. Beträffande

vad som anförs i en motion om

Exportrådets roll noterar utskottet att

Exportrådet - i enlighet med vad Form och

designutredningen föreslog i sitt

slutbetänkande (SOU 2000:75) - nyligen

inkommit till Regeringskansliet med ett

förslag till branschprogram för

formgivning och design. Utskottet finner

inget skäl att föregripa

Regeringskansliets beredning av detta

förslag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet de här aktuella motionerna i

berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1.Näringspolitikens inriktning (punkt 1)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael

Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Sf400 yrkande 4,

2001/02:N263 yrkande 17, 2001/02:N267

yrkandena 20 och 24 och 2001/02:N370

yrkande 15.

Ställningstagande

En framgångsrik företagsamhet är den

absolut viktigaste förutsättningen för

välstånd i ett land. Det är därför av

avgörande betydelse för Sveriges framtid

att det tillkommer fler nya småföretag

och att de befintliga småföretagen kan

växa. För främjandet av en sådan

utveckling är ett generellt gott

företagsklimat obetingat det centrala. Vi

anser att den politik som i dag bedrivs

inte bidrar till detta.

När den internationella lågkonjunkturen

drabbat Sverige framstår bristerna i den

förda politiken allt tydligare. Den

internationella konjunkturnedgången råder

visserligen inte regeringen över, men man

kan i olika hög grad förebygga dåliga

tider. I detta avseende har regeringen

misslyckats. Antalet företagskonkurser

har ökat kraftigt under år 2001 samtidigt

som statistik visar att antalet

nyregistrerade företag drastiskt har

minskat. Tingsrätten fattade under år

2001 beslut om 7 433 företagskonkurser,

vilket är en ökning med 10 % i

förhållande till året innan. Antalet

anställda som berördes av dessa konkurser

uppgick till drygt 24 000 personer. Detta

är en ökning med 41 % jämfört med år

2000. Inte sedan år 1994 har lika höga

siffror uppmätts i riket. Enligt

statistik från organisationen Jobs and

Society var antalet nyregistrerade

företag 48 932 stycken år 2001. Detta är

en minskning med drygt 9 400 företag i

förhållande till år 2000. Att antalet

nyregistrerade företag minskat med 16 %

ser vi som allvarligt. Samtidigt har

antalet varsel ökat. Enligt statistik

från Arbetsmarknadsstyrelsen varslades

drygt 68 600 personer om uppsägning under

år 2001. Motsvarande siffra år 2000 var

drygt 28 400 personer. Statistik från SCB

visar att antalet sysselsatta har ökat

med ca 80 000 personer mellan åren 2000

och 2001. Detta är självfallet positivt.

Emellertid har antalet personer i arbete

bara ökat med ungefär hälften, dvs. ca

40 000 personer. Av de sysselsatta är

således alltfler frånvarande från

arbetet. Antalet personer som var

frånvarande från arbetet ökade mellan

åren 2000 till 2001 med ca 40 000

personer. En stor del av den

sysselsättningsökning som regeringen

talar om kan således förklaras genom att

allt fler personer är frånvarande från

sitt arbete. Många av dessa personer är

sjukskrivna. Att långtidssjukskrivningar

är ett växande problem visar statistik

från Riksförsäkringsverket (RFV). Enligt

RFV:s statistik har antalet pågående

sjukpenningfall som varat 180 dagar eller

mer ökat med drygt 26 000 personer från

december 2000 till december 2001.

Sverige är i behov av en god

företagarpolitik som underlättar

tillkomsten av nya företag och låter

företagen växa. För att detta skall

åstadkommas krävs förändringar inom en

rad områden, bl.a. beträffande skatter,

arbetsmarknad, konkurrens och

regelförenklingar. Framför allt är det

emellertid viktigt att förändra

attityderna till företagande och

entreprenörskap. Negativa attityder till

småföretagande har under lång tid

påverkat företagsstrukturen. För att

Sverige skall få en växande företagsamhet

måste entreprenörskap och företagande

löna sig bättre än vad det gör för

närvarande. Vi anser även, i likhet med

vad som anförs i motion 2001/02:N370

(kd), att det är viktigt att ett

entreprenörsinriktat förhållningssätt

uppmuntras redan i unga år.

Framväxten av nya företag inom tjänste-

och servicesektorn har effektivt hindrats

genom den offentliga sektorns utbyggnad

och monopol. Världens största offentliga

sektor har krävt världens högsta skatter,

vilket ytterligare bromsat upp

tillkomsten av företag och tillväxt. Den

arbetsintensiva privata tjänstesektorn

som fungerat som sysselsättningsmotor i

flera andra länder har utvecklats

betydligt långsammare i Sverige. Bland

annat måste arenan för hushållstjänster

öppnas upp.

Vidare bör större ansträngningar göras

i syfte att underlätta för invandrare som

vill starta företag.

Det nationella näringsklimatet måste

formas så att Sverige klarar av att tävla

mot de mest konkurrenskraftiga delarna av

världen i fråga om goda villkor för

företagande och investeringar. Det höga

skattetrycket och den rigida

arbetsmarknadslagstiftningen hämmar

enligt vår mening en sådan utveckling. I

en undersökning av Invest in Sweden

Agency (ISA) avseende år 2001 bland 150

utländska företag i Sverige framhålls som

svenska styrkor en hög kompetens eller

utbildningsnivå, låg företagsbeskattning

och en ansvarsfull och ambitiös

arbetskraft/bra arbetsklimat. Bland

svagheterna nämns särskilt, liksom vid de

tidigare tillfällen undersökningen

genomförts, skattetrycket,

personbeskattningen och höga

arbetskraftskostnader/arbetsgivar-

avgifter. De mest efterfrågade åtgärderna

för ökad vilja att expandera i Sverige är

en mer flexibel arbetsrätt och lägre

arbetsgivaravgifter.

Vidare är det viktigt att olika former

av etableringshinder som finns för

företagande avvecklas. När det gäller

regelförenkling är vår mening den att de

flesta av Småförtagsdelegationens förslag

kan - och bör - genomföras. Enligt vår

uppfattning har regeringen, trots den tid

som förflutit sedan förslagen framlades,

endast vidtagit ett begränsat antal

åtgärder. Vår syn på hur

regelförenklingsarbetet bör genomföras

redovisade vi utförligt i en reservation

(m, kd, c, fp) i samband med riksdagens

behandling (bet. 2001/02:NU1) av

regeringens skrivelse (rskr. 2000/01:143)

med redogörelse för

regelförenklingsarbetet. Vi hänvisar till

detta ställningstagande.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som

här anförts om inriktningen av

näringspolitiken. Därmed tillstyrks de

nämnda motionerna i berörda delar.

2.Kvinnors företagande (punkt 2)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael

Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:A212 yrkande 9,

2001/02:A229 yrkande 13, 2001/02:A389

yrkande 12, 2001/02:N233, 2001/02:N246

yrkandena 1 och 3, 2001/02:N267 yrkande

23, 2001/02:N370 yrkande 8 och avslår

motionerna 2001/02:N215, 2001/02:N279,

2001/02: N364 yrkandena 5 och 6 och

2001/02:N365 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs i

motionerna 2001/02:N233 (m), 2001/02:N246

(m), 2001/02:N267 (fp), 2001/02:N370

(kd), 2001/02:A212 (c), 2001/02:A229

(fp), 2001/02:A389 (fp) - att en viktig

uppgift inom näringspolitiken är att

stödja kvinnors företagande.

Utvecklingspotentialen för kvinnors

företagande är stor. Enligt vår mening är

det angeläget att fler kvinnor blir

företagare. Att identifiera vilka

omständigheter som utgör hinder för

kvinnor att starta och driva företag och

vidta åtgärder för att eliminera dessa

hinder är enligt vår mening en angelägen

uppgift inom näringspolitiken.

En viktiga åtgärd för att främja

kvinnors företagande är, som föreslås i

några av de här aktuella motionerna, att

stärka etableringsfriheten i den

offentliga sektorn. Den offentliga

sektorns monopol på de verksamhetsområden

där många kvinnor i dag har erfarenhet

och kompetens, dvs. vård, skola och

omsorg, minskar generellt kvinnors

möjligheter att starta eget. Även arenan

för hushållstjänster är i dag stängd för

entreprenörskap. Vi anser att införandet

av en avdragsrätt vid köp av

hushållstjänster särskilt skulle gynna

kvinnors företagande. Andra viktiga

åtgärder för att i högre grad möjliggöra

för kvinnor att starta och driva företag

är bl.a. att företagsklimatet radikalt

måste förbättras och att regelverket för

företag måste förenklas. Det är även

viktigt att den verksamhet som bedrivs

för att främja och stödja kvinnors

företagande nogsamt följs upp.

Riksdagen bör genom ett uttalande

ställa sig bakom vad vi här har anfört om

kvinnors företagande. Därmed blir de

nämnda motionerna i sak tillgodosedda i

berörda delar och tillstyrks. De fyra

motionerna 2001/02:N279 (v), 2001/02:N215

(v), 2001/02:N364 (mp) och 2001/02:N365

(mp) avstyrks i motsvarande delar.

3.Kapitalförsörjning (punkt 3)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael

Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:A389 yrkande 16,

2001/02:N27 yrkande 28, 2001/02:N246

yrkande 2, 2001/02:N263 yrkande 15 och

avslår motionerna 2001/02:N364 yrkande 7

och 2001/02:N365 yrkande 8.

Ställningstagande

Bakom de här aktuella motionerna ligger

önskemålet om att komma tillrätta med

problemen för nya och befintliga

småföretag - inte minst högteknologiska

företag - att få tillgång till kapital,

då främst riskkapital. Riksdagen bör

anmoda regeringen att tillse att de olika

frågor som tas upp i motionerna snarast

blir föremål för utredning och beredning,

antingen inom ramen för pågående arbete

inom Regeringskansliet eller på annat

sätt. Det gäller bl.a. att sänka

skatterna för att därigenom skapa

investeringsvilligt kapital och motverka

den snedvridning av konkurrensen som

vissa arbetsmarknadspolitiska program

innebär. Vi vill i detta sammanhang även

hänvisa till den undersökning som Svenska

Riskkapitalföreningen genomfört

tillsammans med NUTEK om

riskkapitalbolagens aktiviteter. På

frågan om vilka de största svårigheterna

för branschen är framhöll

riskkapitalföretagen bl.a.

skattelagstiftningen i kombination med

andra regelverk samt att det är ont om

kapital i tidiga investeringsfaser. Vi

vill därför även framhålla vikten av att

det finns investeringsvilligt kapital i

de tidigaste utvecklingsskedena. Det är

viktigt att åtgärder vidtas för att

tillgodose att det finns riskkapital för

finansieringen av forskning, utveckling

och marknadsbedömning i ett inledande

skede.

Därmed blir motionerna 2001/02:N27 (c),

2001/02:N246 (m), 2001/02: N263 (c) och

2001/02:A389 (fp) tillgodosedda i berörda

delar. Övriga här aktuella motioner

avstyrks i motsvarande delar.

4.Social ekonomi (punkt 4, motiveringen)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp)

och Mikael Oscarsson (kd).

Ställningstagande

Olika former av företag kan bidra till

att mobilisera engagemang hos medborgarna

genom att de ges en ökad möjlighet att

själva ta ansvar för olika områden som i

dag i stor utsträckning domineras av den

offentliga sektorn. Som vi vid tidigare

tillfällen påtalat är det emellertid vår

uppfattning att kooperativa företag är

likvärdiga med andra företagsformer. Det

är därför angeläget att framhålla vikten

av att olika företagsformer - såväl

privata som kooperativa verksamhetsformer

- ges möjlighet att konkurrera på lika

villkor. Enligt vår uppfattning bör

därför över huvud taget en generellt

verkade näringspolitik eftersträvas.

Några ytterligare åtgärder för att främja

de kooperativa företagen anser vi inte

behövs och avstyrker därmed här aktuella

motioner i berörda delar.

5.Social ekonomi (punkt 4)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:N27 yrkandena 31, 33

och 34 och 2001/02:N314 yrkande 1 och

avslår motionerna 2001/02:N306,

2001/02:N351, 2001/02:N356, 2001/02:N362,

2001/02:N364 yrkande 12 och 2001/02:N365

yrkande 17.

Ställningstagande

Riksdagen bör - enligt min mening och i

likhet med vad som anförs i motionerna

2001/02:N314 (c) och 2001/02:N27 (c) -

göra ett tillkännagivande om att det

behövs vissa åtgärder för att underlätta

för framväxten av verksamheter inom den

sociala ekonomin, inte minst beträffande

verksamheter som bedrivs inom den

offentliga sektorn. Det innebär bl.a. att

det borde finnas en större öppenhet för

de möjligheter som den sociala ekonomin

medför beträffande verksamheter som

skolor, sjukhus och vårdinrättningar. I

stället för stopplagar bör åtgärder

vidtas som underlättar för den sociala

ekonomins aktörer att verka för att

därigenom främja en utveckling av mindre

verksamheter som annars riskerar att

avvecklas.

Många av aktörerna inom den sociala

ekonomin är tämligen små och har

begränsade resurser. Detta leder ofta

till problem då upphandlingar genomförs.

Det faktum att upphandlingarna ofta är

omfattande och berör hela

verksamhetsområden leder till att den

sociala ekonomins aktörer har begränsade

möjligheter att delta i dessa

upphandlingar. Genom att möjliggöra för

kommuner och landsting att i större

utsträckning dela upp större

upphandlingar i mindre delar kan

förutsättningarna för att den sociala

ekonomins aktörer skall kunna delta

förbättras.

Genom den sociala ekonomin kan

framtidens välfärd utvecklas ur ett

underifrånperspektiv. I den sociala

ekonomin reduceras medborgarna inte till

kund eller klient utan ges möjlighet att

själva ta ansvar som medborgare. Genom

medborgarnas engagemang och delaktighet i

verksamheten förstärks den lokala

demokratin, vilket är positivt.

Visserligen pågår det, som tidigare

redovisats, olika aktiviteter för att

främja den sociala ekonomin. Det är dock

min uppfattning att ett tillkännagivande

av riksdagen behövs för att driva på det

pågående arbetet i den riktning som jag

här har angett. Därmed blir de nämnda

motionerna tillgodosedda i berörda delar

och tillstyrks, medan övriga här aktuella

motionsyrkanden avstyrks.

6.Träskiveindustrin (punkt 8)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael

Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 8 borde ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:N289 och bifaller delvis

motion 2001/02:N278.

Ställningstagande

Konkurrenssituationen för

träskiveindustrin i förhållande till

energisektorn anser vi vara ett påtagligt

problem för träskiveindustrin. Att

säkerställa träskiveindustrins fortlevnad

är viktigt, inte minst då träskivor

genererar sysselsättning och avkastning

inom möbel- och snickeriindustrin. Även

från miljösynpunkt borde det vara

angeläget att man producerar skivor av

sågverkens biprodukter, då man därmed

binder koldioxid. Näringsminister Björn

Rosengren har i olika sammanhang då

träskiveindustrins situation diskuterats

hänvisat till Kommittén om utformning av

nedsättningsregler på energiskatteområdet

och påtalat att kommitténs arbete

inkluderar frågor som är betydelsefulla i

detta sammanhang, inte minst för

träskiveindustrins konkurrenssituation.

Kommittén har till uppgift att genomföra

en översyn av reglerna för nedsättning av

energiskatter för vissa sektorer. I

utredningsdirektivet anförs att den

allmänna utgångspunkten för uppdraget i

princip skall vara att energi så långt

möjligt skall beskattas likartat oavsett

användningsområden. Huruvida

träskiveindustrins situation kommer att

belysas i denna utredning anser vi

emellertid inte klarlagt. Av denna

anledning anser vi att det föreligger ett

behov av ett tydliggörande i frågan. Vi

menar därför att riksdagen bör göra ett

uttalande med innebörden att regeringen

tillser att frågan om den svenska

träskiveindustrins situation närmare blir

klargjord i lämpligt sammanhang. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N289

(m) och bifaller delvis motion 2001/02:

N278 (v).

7.Turistnäringen (punkt 9)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael

Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 7. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 23,

2001/02:N17 yrkande 2, 2001/02:N204,

2001/02:N234, 2001/02:N261 yrkandena 1

och 5, 2001/02:N262 yrkande 15,

2001/02:N286 yrkandena 1-5, 2001/02:N288,

2001/02:N342 och 2001/02:N374 yrkandena

1-5 och 7 och avslår motionerna

2001/02:N281, 2001/02:N282 och

2001/02:N349.

Ställningstagande

Turismen är en näring med betydande

tillväxtmöjligheter och är därför viktig,

inte minst i ett regionalpolitiskt

perspektiv. Samtidigt är den

internationella konkurrensen inom rese-

och turistindustrin hård. För att

generera ytterligare tillväxt och skapa

fler sysselsättningstillfällen inom

turistindustrin måste därför närings- och

konkurrensvillkoren förbättras i Sverige.

I flera av de här aktuella motionerna (m;

kd; c; fp) föreslås olika åtgärder för

att förbättra situationen för

turistnäringen, åtgärder som vi i

huvudsak ställer oss bakom. Vi vill

inledningsvis framhålla att det absolut

viktigaste är att det skapas generellt

goda villkor för företagandet. Det är

även viktigt att de regler som gäller för

företagen inom turistnäringen är

långsiktigt stabila och likvärdiga med

dem i andra länder och i andra näringar.

Det gäller bl.a. skatteregler,

förutsättningar för finansiering och

insatser för marknadsföring.

För att åstadkomma de förbättringar som

vi anser nödvändiga krävs förändringar

inom en rad olika politikområden. Sänkta

skatter och en anpassning av avgifter och

momssatser krävs för att klara den

internationella konkurrensen och nå en

ökad tillväxt. Särskilt

arbetsgivaravgifterna drabbar

turistindustrin hårt eftersom näringen är

arbetskraftsintensiv. Även fastighets-

och energibeskattningen behöver

reformeras. Vidare behöver regelverket

förbättras och göras mindre invecklat.

Ett reformerat regelverk för

turistnäringen skulle öka möjligheterna

att starta och driva olika former av

turistiska aktiviteter i avfolknings- och

glesbygder. Därtill bör regelverket för

arbetsmarknaden anpassas till det

förhållandet att näringen är starkt

säsongsstyrd. Vi vill även betona

infrastrukturens betydelse för

turistnäringen.

Det är även viktigt att likvärdiga

konkurrensförhållanden får råda för olika

kategorier av aktörer. Vi anser att det

kommunala engagemanget inom turistsektorn

innebär en snedvridning av konkurrensen

och hämmar utvecklingen av nya och

befintliga företag. Kommuner bör därför

inte, genom de speciella regler och

möjligheter som gäller för dem, kunna

konkurrera ut privata företag.

Vidare anser vi att en utvärdering av

de statliga insatserna på turistområdet

bör göras. Det finns behov av en översyn

av statens engagemang på turistområdet

samt ett behov av att insatserna

samordnas för att effektivisera detta

arbete. Skälen till en sådan översyn är

flera. Ett skäl är att all statlig

verksamhet bör granskas kontinuerligt.

Den nuvarande organisationen på

turistområdet har nu arbetat under en

längre tid, utan att någon mer

genomgripande utvärdering av verksamheten

gjorts. Ytterligare ett skäl är risken

för konkurrenssnedvridning. Offentlig

näringsverksamhet och bidrag till

enskilda företag riskerar att snedvrida

konkurrensen inom turistnäringen.

Utvärderingen bör även innefatta en

översyn av de mål som skall gälla för de

statliga insatserna på området.

Riksdagen bör anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad vi har

anfört. Därmed blir flera av de här

aktuella motionerna tillgodosedda i

berörda delar. Övriga motioner avstyrks i

motsvarande delar.

8.Design (punkt 11)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael

Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 11 borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 8. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Kr226 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:Kr334 och 2001/02:N212

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att den designfrämjade

verksamheten har en viktig plats inom

näringspolitiken. Industridesignen har en

strategisk betydelse för att nå framgång

på en marknad. En produkts design kan

ofta vara den avgörande faktorn för att

lyckas på marknaden - såväl på

exportmarknaden som den inhemska

marknaden. Att på olika sätt främja

utvecklingen av form och design i framför

allt små och medelstora företag är

viktigt. Vi anser att det även är

angeläget att i olika internationella

sammanhang marknadsföra svensk form och

design, både i syfte att marknadsföra

enskilda produkter och för att främja

bilden av Sverige som helhet.

Statsmakterna bedriver i dag olika former

av designfrämjande verksamhet. I detta

sammanhang vill vi framhålla vikten av

att den verksamhet som bedrivs

kontinuerligt blir föremål för en

granskning och prövas mot de uppställda

mål som finns. Det gäller bl.a. vad i

motion 2001/02:Kr226 (m) anförs om

Exportrådet och dess roll beträffande att

marknadsföra svensk form och design i

utlandet.

Riksdagen bör anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med det

anförda. Därmed blir den nämnda motionen

tillgodosedd i berörda delar och

tillstyrks. Övriga här aktuella motioner

avstyrks i motsvarande delar.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda yttrande. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt

i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

Träskiveindustrin (punkt 8)

av Lennart Beijer (v) och Lennart

Värmby (v).

Vi vill beträffande träskiveindustrins

råvarusituation - där utskottet noterat

att det finns ett reellt problem för

träskiveindustrin - framhålla att vi

utgår från att regeringen inom kort ger

den sittande kommittén om utformning av

nedsättningsregler på energiskatteområdet

i uppdrag att även behandla denna fråga.

Det är, anser vi, viktigt att möjliggöra

för långsiktiga investeringar inom svensk

skivindustri.

bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av bättre villkor för

turistnäringen.

2001/02:Ju395 av Anders Ygeman m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att skärpa kraven vid näringstillstånd.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om att satsa på tjänstesektorn.

2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf

m.fl. (kd):

6. Riksdagen beslutar att hos regeringen

begära förslag om auktorisation av

dövtolkar.

2001/02:Kr226 av Elisabeth Fleetwood

m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

designens betydelse för näringslivet.

2001/02:Kr334 av Eva Arvidsson och Agneta

Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

utställning av svensk form och design

utomlands.

2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

satsning på vidareutveckling av

träanvändning.

2001/02:MJ523 av Caroline Hagström m.fl.

(kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

trä i officiella byggnader.

2001/02:N204 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad

i motionen anförs om att en satsning bör

ske för att få hit flera utländska

turister.

2001/02:N212 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att designfrågorna ges ökad

vikt i svensk näringspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av stimulansåtgärder för

designinsatser i mindre företag.

2001/02:N215 av Tanja Linderborg m.fl.

(v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

vikten av att riskkapitalmarknaden har

ett könsperspektiv vid fördelning av

riskkapital.

2001/02:N233 av Catharina Elmsäter-Svärd

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

betydelsen av att förbättra möjligheten

för kvinnligt egenföretagande.

2001/02:N234 av Anne-Katrine Dunker och

Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

statliga satsningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

sänkta skatter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

kommunikationer.

2001/02:N246 av Anne-Katrine Dunker och

Ewa Thalén Finné (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en utvärdering av dagens rådgivning för

kvinnliga företagare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

sänkta skatter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

regelförändringar.

2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att förbättra närings- och

konkurrensvillkoren för

turistindustrin.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ett reformerat

regelverk för turistnäringen.

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

turism.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

vad i motionen anförs om att ersätta

starta-eget-bidraget med ett

nyföretagarlån.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

vad i motionen anförs om att utveckla

modellen med kvinnolån, kvinnliga

affärsrådgivare och kvinnliga

resurscentrum till att även omfatta

invandrare och ungdomar.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en avveckling av etableringshinder för

småföretag.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

kvinnors företagande.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

invandrarföretagande.

2001/02:N272 av Hillevi Larsson och Britt-

Marie Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

företagskörkort.

2001/02:N278 av Lennart Beijer och

Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen begär att regeringen utarbetar

förslag som långsiktigt möjliggör

nyinvesteringar i svensk skivindustri.

2001/02:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

prioritering i ALMI:s och NUTEK:s

verksamheter avseende arbete med kvinnors

företagande och mainstreaming.

2001/02:N281 av Kaj Larsson och Ann-

Kristine Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

initiera ett nationellt projekt för

utveckling av fisketurism utifrån ett

helhetsperspektiv med fokus på

upplevelseindustrin.

2001/02:N282 av Annika Nilsson och Lars

Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

förlustgarantier vid stora

internationella idrottsevenemang inom

ramen för statens insatser i

turistpolitiken.

2001/02:N286 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att utvärdera verksamheten i

Turistdelegationen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att granska verksamheten i

Sveriges Rese- och Turistråd AB.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att undersöka om

effektivitetsvinster kan uppnås, dels

genom en sammanslagning av

Turistdelegationen och Sveriges Rese-

och Turistråd, dels genom att överföra

Turistrådets informationsverksamhet

till Utrikesdepartementet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att bedöma om statens mål

för turismen är rimligt i förhållande

till anslagna medel.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet att ersätta de strategiska

riktlinjerna i Turistdelegationens

handlingsprogram med en generell

politik avseende arbetskraftsintensiv

tjänsteproduktion.

2001/02:N288 av Anna Åkerhielm och Ewa

Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

att förutsättningarna för svensk

turistnäring förbättras.

2001/02:N289 av Anna Åkerhielm och Ingvar

Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av förslag till förändrade

förutsättningar för svensk

träskiveindustri genom undanröjande av

konkurrenssnedvridande bidrag och

subventioner inom energiområdet.

2001/02:N306 av Per Erik Granström m.fl.

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

sociala företag.

2001/02:N311 av Sven Bergström och Åke

Sandström (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

utarbetande av samlade nationella och

regionala program för att utveckla

skogsnäringen och vidareförädling av

skogsråvaran.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av att tillskapa regionala

träcentrum/utvecklingscentrum.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att framtidens välfärd kan, genom den

sociala ekonomin, utvecklas utifrån ett

underifrånperspektiv.

2001/02:N320 av Carina Adolfsson Elgestam

och Sven-Erik Österberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om ett

nationellt program för ökad

träanvändning.

2001/02:N334 av Carina Adolfsson Elgestam

och Lilian Virgin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

utvecklingen inom svensk handel.

2001/02:N336 av Lena Sandlin-Hedman m.fl.

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

utbildning av nya företagare för att

undvika konflikter på arbetsmarknaden som

grundas i okunskap.

2001/02:N342 av Ola Sundell (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

turistnäringens villkor.

2001/02:N349 av Krister Örnfjäder och

Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

utökad satsning på turismen i Sverige.

2001/02:N351 av Karin Jeppsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

begreppet social ekonomi.

2001/02:N356 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

vikten av kunskap om den sociala

ekonomin.

2001/02:N362 av Margareta Andersson m.fl.

(c, m, v, kd, fp, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av ett fortsatt

mobiliseringsarbete för att ytterligare

stimulera till ökad medvetenhet och

kunskap om den sociala ekonomin.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

den sociala ekonomins plats i regional-

och näringslivspolitiken för att öka

den lokala demokratin och ta till vara

människors engagemang.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att regeringen i likhet med andra

regeringar i EU-länderna underlättar

för den sociala ekonomins företag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

initiativ till att kunskapen om social

ekonomi och dess möjligheter sprids

till allmänheten och inom skolväsendet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att utreda förutsättningarna för ett

nationellt uppdrag för forskning om

social ekonomi med ansvar hos ett

lärosäte.

2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl.

(mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

hur mainstreamingen på NUTEK kan

förbättras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ALMI:s lån till kvinnliga företagare.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att stimulera upprättandet av lokala

börser eller riskkapitalbolag.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att de kooperativa

företagsrådgivningarna bör ges

förutsättningar att arbeta med social

ekonomi och bildandet av

kreditgarantiföreningar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ökad förädlingsgrad inom träsektorn.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl.

(mp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att stimulera upprättandet av lokala

börser eller riskkapitalbolag.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ALMI:s lån till kvinnliga företagare

och mikrolånen till kvinnor.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

den sociala ekonomins betydelse.

2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

kvinnligt företagande.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

utbildning och kompetensutveckling samt

behovet av inriktning på företagande

och entreprenörskap.

2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl.

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

turismen som en nationell angelägenhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

statens uppgift som marknadsförare av

Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

infrastrukturens betydelse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

forskningens betydelse för näringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

tillväxtpotentialen inom

evenemangsturismen och

konferensturismen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av minskad byråkrati,

myndighetskontroll och

regelförenklingar.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en översyn av den från

jämställdhetssynpunkt snedvridna

utlåningen inom ALMI.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om kvinnors företagande

2001/02:A389 av Elver Jonsson m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

kvinnligt företagande.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att starta-eget bidraget bör ersättas

med mikrolån.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

8. Riksdagen begär att regeringen tar

fram ett nationellt handlingsprogram

för ökad användning av trä vid

byggande.

Motioner med anledning av proposition

2001/02:4

2001/02:N17 av Kenneth Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att en nationell turistpolitik

utvecklas och föreläggs riksdagen.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

införandet av utvecklingscheckar för

nyföretagare.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att framtidens välfärd kan utvecklas ur

ett underifrånperspektiv genom den

sociala ekonomin.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att den sociala ekonomin även skall

kunna appliceras på mindre enheter som

komplement till hela verksamheter inom

skolor, sjukhus och vårdinrättningar

för att främja en utveckling av

verksamheter som annars kan riskera att

avvecklas.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att genom att möjliggöra för kommuner

och landsting att i större utsträckning

än i dag kunna dela upp större

upphandlingar i mindre delar kan

förutsättningarna för den sociala

ekonomins aktörer att delta förbättras.