Bet. 2001/02:NU13

Näringsutskottets betänkande

2001/02:NU13

Statliga företag

Sammanfattning

Utskottet har inget att erinra mot 2001 års

redogörelse för företag med statligt ägande, vilken

har överlämnats till riksdagen med regeringens

skrivelse 2000/01:120. Skrivelsen bör därmed läggas

till handlingarna.

Utskottet avstyrker ett antal motioner rörande bl.

a. försäljning av statliga företag och förändring av

könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna.

Utskottet redovisar sin syn på statligt ägande av

företag. När det gäller försäljning säger utskottet

att det i vissa fall kan vara motiverat med

försäljning av del av eller hela det statliga

ägandet i ett bolag. Den ordning som för närvarande

gäller och som innebär att regeringen - i det fall

den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram

förslag till riksdagen om försäljning, anser

utskottet vara ändamålsenlig. I en reservation (m,

kd, c, fp) begärs en plan för försäljning av

statliga företag och en redovisning av syftet med

det statliga ägandet för respektive företag. I en

annan reservation (mp) föreslås ett tillkännagivande

om att s.k. kvalitetsmål skall anges för varje

statligt företag.

När det gäller frågan om könsfördelningen i de

statliga bolagsstyrelserna utgår utskottet från att

regeringen ökar sina ansträngningar för att uppfylla

den målsättning om jämställd representation, lön och

inflytande som riksdagen vid ett flertal tillfällen

uttalat, och som en bred opinion klart ställt sig

bakom. Detta måste leda till en ökande andel kvinnor

i både styrelserna och ledningarna för de statliga

företagen, liksom bland styrelseordförandena, anser

utskottet. I en reservation (m, kd, c, fp) föreslås

ett tillkännagivande om vikten av en allmän vidgning

av kompetensen i styrelserna för de statliga

företagen.

Slutligen föreslår utskottet ett tillkännagivande

av riksdagen i ett avseende, nämligen avseende

förvaltningen av statens aktier i företag. Med

anledning av en motion anför utskottet att

regeringen - för att ytterligare utveckla den

allmänna bolagskompetensen - bör ta ett samlat grepp

när det gäller förvaltningen av statens aktier i

företag. I en reservation (s, v) avvisas förslaget

om tillkännagivande, med hänvisning till att

förvaltningen av statens aktier i företag redan för

närvarande anses ske på ett professionellt och

effektivt sätt.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Övergripande om statliga företag

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2000/01:120 till handlingarna och avslår

motionerna 2001/02:So497 yrkande 7, 2001/02:T409

yrkande 10, 2001/02:N2 yrkandena 1-3, 2001/02:N3,

2001/02:N4 yrkandena 1-3 och 5, 2001/02:N208

yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:N267 yrkande 19,

2001/02:N344, 2001/02:N365 yrkandena 11, 12 och

19 och 2001/02: N370 yrkande 16.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

Reservation 2 (mp)

2. Förvaltningen av statens aktier i

företag

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:N249.

Reservation 3 (s, v)

3. Könsfördelningen i de statliga

bolagsstyrelserna

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N299 och

2001/02:A211 yrkande 3.

Reservation 4 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 16 april 2002

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Sylvia

Lindgren (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Nils-Göran Holmqvist (s),

Marie Granlund (s), Karl Gustav Abramsson (s), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen

(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Stefan

Hagfeldt (m), Christina Pettersson (s) och Lennart

Värmby (v).

2001/02

NU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 2000/01:120 med 2001

års redogörelse för företag med statligt ägande,

dels 3 motioner som väckts med anledning av

skrivelsen,

dels 10 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse om

statliga företag till handlingarna och

samtidigt avslå ett antal motioner rörande

bl.a. försäljning av statliga företag och

förändring av könsfördelningen i de statliga

bolagsstyrelserna. Utskottet redovisar sin

syn på statligt ägande av företag. När det

gäller könsfördelningen utgår utskottet från

att regeringen ökar sina ansträngningar för

att öka andelen kvinnor i både styrelserna

och ledningarna för de statliga företagen,

liksom bland styrelseordförandena. Jämför

reservationerna 1 (m, kd, c, fp), 2 (mp) och

4 (m, kd, c, fp).

Riksdagen bör vidare, genom ett

tillkännagivande, anmoda regeringen att ta

ett samlat grepp när det gäller förvaltningen

av statens aktier i företag. Jämför

reservation 3 (s, v).

Skrivelsen om statliga företag

Inledning

I skrivelsen lämnar regeringen sin årliga

redogörelse för förvaltningen av statens

företagsägande samt för verksamheten i de företag

som Regeringskansliet hade ägande i vid årsskiftet

2000/01 och i affärsverken. I redogörelsen lämnas

uppgifter om utvecklingen i fråga om förvaltningen

av statens företagsägande under år 2000 och fram

till och med mars 2001. I redovisningen ingår dels

aktiebolag vars aktier ägs av departementen, dels de

vid årsskiftet fyra affärsdrivande verken

Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens Järnvägar

(SJ) och Affärsverket svenska kraftnät. SJ

ombildades till aktiebolag den 1 januari 2001.

Systemet med årliga redogörelser från regeringen

baseras på ett beslut av riksdagen våren 1981 (prop.

1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med år 1999

utger regeringen också en mer lättillgänglig version

av skrivelsen. I syfte att öka genomlysningen av

statens företagsägande publicerar Regeringskansliet

vidare sedan år 2000 kvartalsrapporter över företag

med statligt ägande. I den här aktuella skrivelsen

ingår också uppgifter om de riktlinjer och

riksdagsbeslut som ligger till grund för företagens

verksamhet, uppgift om de nya styrelser som utsetts

på bolagsstämmorna under våren 2001 eller genom

regeringsbeslut våren 2001 och föreslagna eller

beslutade utdelningar under våren 2001 avseende

verksamhetsåret 2000.

Olika förbättringar har gjorts i den nu aktuella

redogörelsen. En förändring är att för varje företag

redovisas mer fullständiga resultat- och

balansräkningar. I sammanställningarna följer

Regeringskansliet sedvanliga konventioner rörande

redovisningsinformation. En annan förbättring är att

en konsoliderad balans- och resultaträkning

redovisas, vilket är avsett att ge en mer samlad,

rättvisande och tydlig bild över statens samlade

företagsengagemang och de totala värden som finns i

företagssfären. Vidare ingår, liksom föregående år,

bl.a. uppgifter om miljö- och jämställdhetsarbete

och mångfald samt andel kvinnor och män.

Hänvisningar till respektive företags hemsida anges.

Redovisningen av förvaltningen av det statliga

företagsägandet har utökats med Regeringskansliets

förvaltningskostnader avseende bl.a. departementens

interna kostnader och köpta tjänster. Vidare har i

avsnittet om den statliga företagssfären införts

branschöversikter för att belysa under vilka

förutsättningar företagen med statligt ägande

verkar. Slutligen har, såväl i den siffermässiga

presentationen som i den skriftliga analysen av den

statliga företagssfären, en uppdelning av företagen

gjorts i två grupper, nämligen företag som verkar

under marknadsmässiga villkor och krav och företag

som har särskilda samhällsintressen. Uppdelningen

avses ge underlag för en mer rättvisande bild,

samtidigt som analysen av såväl hela portföljen som

de enskilda företagens resultat och måluppfyllelse

underlättas.

Statens ägarpolitik

Den statliga bolagssfären består av 59 företag,

varav 4 är avvecklingsbolag. Staten äger 45 bolag

helt och därutöver 16 bolag tillsammans med andra.

Statens ägarroll är mycket komplex, då staten äger

bolag aktiva i verksamheter med stor spännvidd -

från gruvindustri till opera, från fastigheter till

spel. Regeringen har beslutat att det övergripande

målet för samtliga företag skall vara att skapa

värde och i förekommande fall infria angivna

samhällsintressen. Formen för värdeskapande beror på

typ av bolag, varvid företagen som nämnts har delats

in i två grupper - företag som verkar under

marknadsmässiga villkor och krav och företag som har

särskilda samhällsintressen att uppfylla inom ramen

för ett resultatkrav.

För den förstnämnda gruppen utgår ägarpolitiken

från marknadsmässiga krav. För flera av dessa bolag

används det gängse måttet för värdeskapande, dvs.

att nuvärdet av de framtida kassaflödena skall vara

större än företagets sammanvägda kostnad för det

lånade kapitalet och ägarens kapital. Under de

senaste två åren har regeringens förvaltning varit

inriktad på en finansiell omvandling av bolagen i

syfte att maximera aktieägarvärdet. I den andra

gruppen, där företag som bl.a. Systembolaget AB och

Apoteket AB återfinns, kan inte ett traditionellt

mått av värdeskapande användas. Ägarpolitiken är här

i stället inriktad på att företagen skall bedriva

sin verksamhet så effektivt som möjligt, givet att

uppställda mål och ekonomiska krav uppfylls. För

dessa företag kommer således värdeskapandet ur den

samhällsnytta som de åstadkommer. Samtidigt skall

även dessa företag hushålla med sina ekonomiska

tillgångar, vilket innebär att nuvärdet av framtida

kassaflöden åtminstone bör möta kostnaden för

kapitalet i bolaget. Utvärderingen av företagen

skiljer sig beroende på vilken av de två grupperna

som företaget tillhör. För företag med statligt

ägande som verkar under marknadsmässiga villkor och

krav måste ägaren utvärdera lönsamheten hos

företaget och avgöra om företaget producerar en

acceptabel avkastning. För företagen med särskilda

samhällsintressen blir uppgiften mer komplex, då

även andra faktorer än lönsamhet måste utvärderas.

Kravet på tydlighet för de uppsatta målen och en

aktiv ägarförvaltning blir därmed än större inom den

gruppen av företag, sägs det i skrivelsen.

Regeringskansliet har som ägare tillgång till tre

verktyg för att nå sina mål, nämligen genomlysning,

fokus på kärnverksamhet och effektiva styrelser. Som

exempel på en hög genomlysning kan nämnas att det i

årsredovisningen bl.a. skall framgå vilka

finansiella mål, inklusive miljönyckeltal, som

organisationen arbetar efter samt i vilken mån de

uppfyllts. Rapporteringen är ett viktigt

styrinstrument för ägaren i den kontinuerliga

uppföljningen och utvärderingen av företaget. Inom

Regeringskansliet pågår arbetet med att ytterligare

höja kvaliteten i den externa rapporteringen, vilket

bl.a. sker genom åtgärder för att säkerställa

kvaliteten i inrapporterat material, förenkla

rapporteringsrutinerna för företagen och införa en

konsekvent och tydlig rapportering. Dessutom har

Regeringskansliet ambitionen att påskynda

rapporteringen, så att kvartalsrapporterna och den

här aktuella skrivelsen publiceras i närmare

anslutning till rapporteringstidpunkten.

När det gäller fokus på kärnverksamheten sägs i

skrivelsen att det generellt sett finns två problem

inom den statliga bolagssfären, nämligen ineffektiv

kapitalbalans och expansion utanför

kärnverksamheten. Det första problemet består av att

vissa bolag med statligt ägande är

överkapitaliserade, dvs. har för mycket eget kapital

i relation till lånat kapital. Det andra problemet

är att flera av företagen med statligt ägande har

expanderat inom verksamheter som ligger utanför

kärnverksamheten. Under åren 1999 och 2000 har

Regeringskansliet, i samråd med företagen med

statligt ägande, strävat efter att öka fokus på

kärnverksamheten och optimera kapitalstrukturen. För

flera bolag i den statliga bolagssfären kvarstår

problemet att det egna, dyrare, kapitalet utgör en

alltför stor andel av det totala kapitalet.

Styrelserna kan också överväga att företagen

inrättar s.k. värdebaserade styrsystem, kopplade

till incitamentsprogram. Regeringen har beslutat om

riktlinjer, vilket dock inte innebär att regeringen

rekommenderar att det införs sådana program i

samtliga bolag som ägs av staten. Luossavaara

Kiirunavaara AB (LKAB) och Vasakronan AB har infört

värdebaserade styrsystem kopplade till

incitamentsprogram för de anställda.

Beträffande det tredje verktyget, effektiva styrelser, sägs att

regeringens mål är att styrelserna skall innehålla

hög kompetens anpassad till respektive bolags

verksamhet, situation och framtida utmaningar.

Nomineringen och tillsättningen av nya ledamöter

föregås av en löpande dialog mellan ansvarigt

departement, styrelseordförande, andra ledamöter,

företagsledning och eventuellt andra delägare samt

övriga berörda. Regeringens ambition är att

styrelseförändringar skall utlysas i god tid före

stämman. Vad beträffar kriterierna för att komma i

fråga för en styrelseplats fordras en hög allmän

kompetens inom löpande affärsverksamhet,

affärsutveckling, branschkunskap, finansiella frågor

eller andra relevanta områden. I flera av de

börsnoterade företagen finns s.k. informella

nomineringskommittéer, vilka utgörs av de största

ägarna, t.ex. i Telia AB och Assi Domän AB.

Sammansättningen av styrelserna skall också ske så

att balans uppnås avseende kompetens, bakgrund,

ålder och kön. Målet för de onoterade företagen är

en jämn könsfördelning, och ett delmål är att

andelen kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. År

2000 uppgick andelen kvinnor till 30 % (se tabell).

Motsvarande andel år 1999 var 29 %.

Könsfördelningen i statliga bolag

------------------------------------------------------

Befattning Andel kvinnor

KvinnorMän Totalt(%)

------------------------------------------------------

Ordförande 4 53 57 7

------------------------------------------------------

Vice ordförande 2 17 19 11

------------------------------------------------------

Övriga ordinarie 119 214 333 36

------------------------------------------------------

Suppleant 8 22 30 27

------------------------------------------------------

Summa ledamöter

utsedda av

bolagsstämma 133 306 439 30

------------------------------------------------------

Arbetstagare, 13 62 75 17

ordinarie

------------------------------------------------------

Arbetstagare, 13 34 47 28

suppleant

------------------------------------------------------

VD/GD 7 50 57 12

------------------------------------------------------

I ett avsnitt med rubriken Viktiga policyfrågor

redogörs för regeringens policy i vissa frågor av

principiell karaktär och hur dessa berör företagen

med statligt ägande. Frågorna behandlas under

följande rubriker: Miljöfrågor är affärsmässiga;

Könsperspektivet en självklarhet; Mångfald lönar

sig; Statliga företag i IT-samhället;

Incitamentsprogram; Anställningsvillkor i statligt

ägda företag; Handlingsprogram för arkitektur,

formgivning och design; Regeringens

förvaltningsmandat; Regeringskansliets

ägarförvaltning; Förvaltningskostnader.

Den statliga företagssfären år 2000

I skrivelsen redovisas utvecklingen inom den

statliga företagssfären under år 2000 i två avsnitt.

Därefter lämnas en redogörelse för vart och ett av

de statliga företagen, varvid följande parametrar

redovisas (i förekommande fall): syfte eller

affärsidé, strategi, omvärldsanalys eller marknad,

viktiga händelser åren 2000 och 2001, miljöarbete,

mångfald och jämställdhet, prognos för år 2001,

utvärdering, styrelse år 2000, verkställande

direktör, resultaträkning och balansräkning.

Under år 2000 förbättrades resultatet efter

finansiella poster med 12 % till 30 miljarder kronor

jämfört med år 1999 för företagen med statligt

ägande. Samtidigt steg omsättningen med 6 % till 248

miljoner kronor under samma period. Sammantaget

genererade företagen med statligt ägande ett

kassaflöde från den löpande verksamheten på 48

miljarder kronor år 2000. Det egna kapitalet uppgick

till ca 161 miljarder kronor. Utdelningen till

staten minskade till 9,6 miljarder kronor för

verksamhetsåret 2000 från 21,9 miljarder kronor år

1999. Sammanlagt arbetade 237 000 personer i företag

med statligt ägande under år 2000, jämfört med 252

000 under 1999. De företag som har särskilda

samhällsintressen att fylla har under året uppfyllt

de flesta av dessa mål.

Statens andel av den inhemska bolagssektorn

uppskattas grovt till ca 25 %. Siffran bygger på en

genomgång av värdet i statliga bolag, kommunala

bolag, samt börsbolagens svenskbaserade verksamhet

och onoterade privata bolag. I årets redogörelse

har, som tidigare nämnts, en uppdelning skett i två

grupper - företag som verkar under marknadsmässiga

villkor och krav och företag som har särskilda

samhällsintressen att uppfylla inom ramen för ett

resultatkrav. Gränsdragningen mellan grupperna är

inte alltid självklar. Med uppdelningen anses dock

bilden av såväl hela bolagssfären som de enskilda

företagens resultat och måluppfyllelse bli tydligare

och därmed mer rättvisande.

Statens aktieinnehav var vid årsskiftet 2000/01

värt 155 miljarder kronor, motsvarande 4,8 % av

Stockholmsbörsens samlade börsvärde. Den 30 mars

2001 hade värdet stigit till 181 miljarder kronor,

motsvarande 5,5 %, varvid staten var den största

aktieägaren på Stockholmsbörsen. Årsskiftet

1999/2000 var motsvarande andel 1 %, och staten var

den fjortonde störste ägaren. De sammanlagda

bruttoinvesteringarna för företag med statligt

ägande mer än fördubblades under år 2000 jämfört med

året innan, från knappt 55 till nära 114 miljarder

kronor, och som företagsgrupp var de statliga

företagen därmed Sveriges största investerare år

2000. Företag med statligt ägande hör till de allra

största svenska företagen, mätt som sysselsättning.

Totalt har företagen 240 218 anställda, varav 71 460

utomlands. År 1999 var antalet anställda 222 600,

dvs. 17 600 färre. Kvinnor utgör 43 % av de

anställda och män 57 %.

Det statliga företagandet är väl spritt över

landet. En del företag har verksamhet i alla

Sveriges kommuner, t.ex. Posten AB och

Systembolaget. De statliga företagens anställda

fördelade på län skiljer sig från fördelningen av

det totala antalet sysselsatta i landet. Mest

överrepresenterat är Norrbotten, där andelen

statligt anställda är mer än det dubbla jämfört med

riksgenomsnittet. Även Gotlands, Jämtlands,

Stockholms och Västernorrlands län har

överrepresentation av anställda i statliga företag.

Underrepresenterade i fråga om anställda i företag

med statligt ägande är fem län i Syd- och

Mellansverige, nämligen Blekinge, Kronobergs,

Södermanlands, Västmanlands och Gävleborgs län.

Nästan var tredje anställd, eller fler än 70 000

personer, i företag med statligt ägande finns

utanför Sveriges gränser, vilket är 16 000 fler än

år 1999. Elva företag där staten är ägare har en

omsättning överstigande 10 miljarder kronor.

Ytterligare elva företag har en försäljning på 1-9

miljarder kronor, och sju företag har en försäljning

på 500-999 miljoner kronor.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Övergripande om statliga företag (punkt 1)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och

Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:T409 yrkande

10, 2001/02:N2 yrkandena 1-3, 2001/02:N3, 2001/02:N4

yrkandena 1, 2 och 5, 2001/02:N208 yrkandena 1, 2

och 4, 2001/02:N267 yrkande 19 och 2001/02:N370

yrkande 16, bifaller delvis motionerna 2001/02:So497

yrkande 7, 2001/02:N4 yrkande 3 och 2001/02:N344,

avslår motion 2001/02:N365 yrkandena 11, 12 och 19

och lägger regeringens skrivelse 2000/01:120 till

handlingarna.

Ställningstagande

När det gäller frågan om statliga företag

överensstämmer vår syn med den som kommer till

uttryck i de här aktuella motionerna från

företrädare för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet, liksom i tidigare

motioner från Centerpartiet. Likartade synpunkter

har genom åren framförts i reservationer från

företrädare för dessa fyra partier.

Statens främsta näringspolitiska uppgift är att

ange ramar och regelsystem för näringslivets

verksamhet och bidra till att skapa betingelser för

långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder

som ägare och som utformare av de regler som gäller

för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem,

bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala

investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra

kapital till företag som behöver kapital för

expansion. Grundprincipen måste, enligt vår mening,

vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas

i privat regi.

En privatisering av de statliga företagen kommer

att leda till följande:

1 renodling av statens roll som lagstiftare och

normgivare,

2

3 stärkande av de privatiserade företagen,

4

5 spridning av intresset för sparande i aktier

till nya grupper och breddning av

riskkapitalmarknaden,

6

7 tillskott av statsinkomster som kan användas

till andra, mer angelägna ändamål.

8

Det arbete med att minska statens företagsägande som

påbörjades under fyrpartiregeringen i början av

1990-talet bör, enligt vår uppfattning, återupptas.

Med en privatisering av statliga företag uppnås en

tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta

företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt

inbringade de försäljningar som gjordes under den

borgerliga regeringen ett betydande belopp till

statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov

med motsvarande summa. Försäljningen ledde också

till en spridning av aktieägandet till grupper som

inte tidigare innehaft aktier och därmed till en

breddning av riskkapitalmarknaden. Riksdagen bör

således begära att regeringen lägger fram en plan

för försäljning av statliga företag i enlighet med

vad som här har angetts.

Försäljningen av de statliga företagen skall ske

på ett ansvarsfullt sätt. Det berörda företaget

skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter

slutförd privatisering. Hänsyn måste därför tas till

företagens intressen, bl.a. vid valet av tidpunkt

för försäljning, ägarstrukturen och metoderna för

genomförande. Vi anser vidare, som nämnts, att en

strävan bör vara att stärka riskkapitalmarknadens

funktion vid försäljningarna genom att bredda

aktiesparandet till en bredare allmänhet och därmed

öka den långsiktiga kapaciteten för tillförsel av

inhemskt riskkapital. Detta innebär att hänsyn måste

tas till det allmänna marknadsläget och att

försäljning skall ske i den takt som är möjlig med

tanke på andra introduktioner på aktiemarknaden.

När det gäller det statliga ägandet av Telia anser

vi att försäljningen av statens aktier borde ha

inletts för flera år sedan. Efter ett initiativ av

näringsutskottet våren 2001 - som företrädare för

samtliga partier utom Vänsterpartiet stod bakom -

beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen att utan

begränsningar kunna förändra statens ägande i Telia

(bet. 2000/01:NU11). Genom att den dåvarande

begränsningen i regeringens bemyndigande - att kunna

minska ägandet till lägst 51 % av samtliga aktier -

togs bort gavs regeringen en möjlighet att agera

utifrån det som kan anses bäst gagna bolaget men

också staten, dvs. svenska folket, som ägare av

bolaget. I ett särskilt yttrande (m, kd, c, fp)

framfördes den principiella uppfattningen att staten

- så snart marknadsförutsättningarna medger det -

helt bör lämna det statliga ägandet i Telia.

Vi har inte ändrat ståndpunkt i detta avseende

utan anser att statens ägarandel i Telia bör säljas

ut helt och hållet. Ett kvardröjande statligt ägande

utgör en hämsko för Telia, och risken är stor att

företagets värde på börsen påverkas negativt av det

statliga ägandet - en s.k. politikerrabatt uppstår.

Vi vill i detta sammanhang erinra om det stora

misslyckande som regeringens vilja att slå samman

Telia och Telenor innebar. Sammantaget är

Telia-Telenor-affären ett praktexempel på varför

statliga företag bör privatiseras. Beträffande det

nu aktuella samgåendet mellan Telia och finska

Sonera vill vi framhålla att det statliga ägandet i

det sammanslagna bolaget bör minskas så snart som

möjligt i den takt som marknadsförutsättningarna

medger.

Frågan om mål med det statliga ägandet av bolag

berörs i de nämnda motionerna, liksom i motion

2001/02:N365 (mp). Det är uppenbart - bl.a. framgår

det av regeringens redogörelse för statliga företag

- att regeringen inte har någon plan eller strategi

för det statliga företagsägandet. I skrivelsen

redovisas inte heller syftet med det statliga

ägandet av respektive företag. Enligt vår mening

måste självfallet detta syfte kunna anges för varje

företag, och regeringen bör anmodas att formulera

syfte med det statliga ägandet för alla företag med

statligt ägande.

I detta sammanhang vill vi något beröra vad som

sägs i motion 2001/01: N4 (kd) om ägaransvar och

laglydighet samt om etisk policy. Självklart skall

statliga företag - liksom andra företag - följa

gällande lagar och regler. Regeringen har som

representant för staten som ägare ansvar för att

tillse att så är fallet. Införande av en etisk

policy, som har koppling till det nyss sagda, kan

vara ett sätt för ett statligt företag att

formalisera vilka principer som skall gälla för den

berörda verksamheten. Flera privata företag har

utarbetat etiska och sociala principer för sina

verksamheter.

Med hänvisning till det anförda blir i stort sett

alla här aktuella motioner tillgodosedda och

tillstyrks därmed. Motion 2001/02:N365 (mp) avstyrks

i motsvarande delar.

2. Övergripande om statliga företag (punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N365 yrkandena 11,

12 och 19, avslår motionerna 2001/02:So497 yrkande

7, 2001/02:T409 yrkande 10, 2001/02:N2 yrkandena

1-3, 2001/02:N3, 2001/02:N4 yrkandena 1-3 och 5,

2001/02:N208 yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:N267

yrkande 19, 2001/02:N344 och 2001/02:N370 yrkande 16

och lägger regeringens skrivelse 2000/01:120 till

handlingarna.

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets

ställningstagande som börjar med "I vissa" och

slutar med "berörda delar" borde ha följande

lydelse:

Jag vill uttrycka stöd för det önskemål som

framförs i motion 2001/02: N365 (mp) och som innebär

att regeringen bör ange tydligare

syftesbeskrivningar och fler preciserade

verksamhetsmål - s.k. kvalitetsmål - för i första

hand de bolag som helt eller delvis har andra mål än

rent kommersiella. Staten ställer för närvarande

sällan upp sådana mål för de statliga bolagen. Det

är särskilt viktigt att kvalitetsmål formuleras för

de verksamheter som bedrivs i lagstadgade monopol.

Ungefär en tredjedel av de statliga företagen

producerar s.k. samhällsåtaganden, dvs. tjänster som

inte är ekonomiskt lönsamma och som därför måste

finansieras antingen genom medel från företagets

övriga verksamhet eller via statliga subventioner.

För att kunna reglera företagen på en viss marknad,

t.ex. bilprovning, måste styrningen och kontrollen

förbättras, liksom måldokumenten. Riksdagens

revisorer har tidigare påpekat brister på det här

området. Regeringskansliet har uppvisat ett

bristande engagemang, speciellt de departement som

har ansvar för ett fåtal bolag.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda

regeringen att tillse att s.k. kvalitetsmål anges

för varje statligt företag i enlighet med vad jag

här har förespråkat. Därmed tillstyrker jag den

nämnda motionen i berörda delar. Jag anser också att

riksdagen skall lägga regeringens skrivelse till

handlingarna och avslå övriga här aktuella

motionsyrkanden.

3. Förvaltningen av statens aktier i företag

(punkt 2)

av Barbro Andersson Öhrn (s), Sylvia Lindgren

(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist

(s), Marie Granlund (s), Karl Gustav Abramsson

(s), Christina Pettersson (s) och Lennart Värmby

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår motion 2001/02:N249.

Ställningstagande

I motion 2001/02:N249 (m) begärs ett

tillkännagivande om professionell förvaltning av

statens aktier i företag, varvid det förordas att

aktierna skall samlas i en fond.

Enligt vår mening är det en fullständig

självklarhet att förvaltningen av statens aktier i

företag skall ske på ett professionellt och

effektivt sätt. Detta är precis den ansats som

präglar den modell som regeringen tillämpar för

ägarförvaltningen och som framgår av den redovisning

som lämnas i den nu aktuella skrivelsen från

regeringen.

I regeringens skrivelse sägs att samlade resurser

och kompetens för förvaltningen av det statliga

ägandet finns inom särskilda ägarenheter på Närings-

och Finansdepartementen för att få bättre

förutsättningar att bedriva en enhetlig ägarpolitik

och utforma tydliga mål och riktlinjer för

företagen. Näringsdepartementet förvaltar merparten

av företagen med statligt ägande, 31 bolag samt tre

avvecklingsbolag. Huvuddelen avser företag inom

kraft-, telekom-, skog- samt transportbranscherna,

och företagen är i de flesta fall konkurrensutsatta

och flertalet har värdemaximering som mål.

Näringsdepartementets enhet för statligt ägande

bildades hösten 1998 och består av 13 personer varav

sju företagsförvaltare, tre analytiker som också

arbetar med ägarstyrningsfrågor, två assistenter

samt en chef. Finansdepartementet förvaltar statens

ägande i 14 företag och ett avvecklingsbolag,

verksamma företrädesvis inom den finansiella

sektorn, fastighets- och spelbranscherna, samt Vin &

Sprit AB. Finansdepartementets bolags- och

fastighetsenhet består av sex personer som arbetar

med bolagsfrågor varav fyra som företagsförvaltare,

en analytiker samt en chef. Ägarenheternas uppdrag

är att aktivt bevaka och sköta statens tillgångar så

att värdeutvecklingen blir den bästa möjliga och att

- i förekommande fall - de särskilda

samhällsintressena uppfylls. Ägarenheterna förmedlar

ägarens uppdrag och krav samt bevakar, genom ett

aktivt analysarbete, de olika branschernas

utveckling. Tjänstemännen är också i vissa fall

ägarrepresentanter i företagens styrelser. Social-,

Kultur-, Miljö-, Utrikes- och

Utbildningsdepartementen förvaltar ägandet i

sammantaget 12 företag inom sina respektive

ansvarsområden.

Som tidigare redovisats har Riksdagens revisorer

nyligen fattat beslut om att göra en ny granskning

av statens ägarroll. I en sådan granskning kommer

som nämnts att ingå bl.a. en undersökning av om

Regeringskansliet har utformat ett gemensamt synsätt

på styrningen av bolagen i de olika departementen

och hur Regeringskansliets samlade resurser för

ägarförvaltningen ser ut för närvarande. Vi

välkomnar denna granskning. Samtidigt konstaterar vi

att om riksdagen nu skulle göra ett tillkännagivande

om professionell förvaltning av statens aktier i

företag av det slag som begärs i den här aktuella

motionen vore det liktydigt med att slå in öppna

dörrar. Vi anser inte att riksdagens

tillkännagivandeinstrument skall användas på detta

sätt och avstyrker därmed motionen.

4. Könsfördelningen i de statliga

bolagsstyrelserna (punkt 3)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och

Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:N299

och 2001/02: A211 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att frågan om sammansättningen av

styrelserna i de statliga företagen bör ses i ett

bredare perspektiv än vad regeringen gör. I de två

här aktuella motionerna 2001/02:N299 (s) och

2001/02:A211 (kd) krävs att andelen kvinnor i de

statliga bolagsstyrelserna skall öka. En ökad andel

kvinnor i styrelserna - och därmed en jämnare

könsfördelning - utgör en del av den breddning av

kompetens som vi anser erfordras.

För att uppnå en ökad kvalitet i styrelsearbetet

räcker det dock inte med att öka andelen kvinnor i

kompetensunderlaget. Vi vill i detta sammanhang

erinra om att det var den borgerliga regeringen som

först satte upp ett mål för andelen kvinnor i

styrelserna för de statliga företagen. Detta mål

sattes till 30 % och höjdes senare av den borgerliga

regeringen till 40 %. Vi anser att regeringen på ett

helt annat sätt än hittills måste sträva efter att

styrelserna för statliga företag får en allsidig

kompetens. Det innebär t.ex. att inte bara svenska

kvinnor och män utan också personer från andra

länder bör komma i fråga vid tillsättning av

styrelserna. Personer med erfarenheter från

verksamheter utanför Sverige kan anlägga ett annat

synsätt på olika frågor och problemställningar än

personer med erfarenhet från enbart svenska

förhållanden.

Det viktiga är således att få en allmän vidgning

av kompetensen i styrelserna för de statliga

företagen. Detta bör riksdagen genom ett

tillkännagivande anmoda regeringen att tillse.

Därmed blir de två nämnda motionerna tillgodosedda i

berörda delar.

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2000/01:120 lämnas en

redogörelse för förvaltningen av statens

företagsägande samt för verksamheten i de företag

som Regeringskansliet hade ägande i vid årsskiftet

2000/01 samt affärsverken.

Motioner med anledning av skrivelsen

2001/02:N2 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

konkurrensutsättning och försäljning av offentligt

ägda företag och verksamheter.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av statlig verksamhet i

enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

motivering till varför vart och ett av bolagen med

statlig ägarinblandning även i fortsättningen bör

ha en sådan.

2001/02:N3 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en systematisk

försäljning av de statligt ägda företagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statligt ägda

företag snedvrider konkurrensen på marknaden.

2001/02:N4 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad motionen anförs om statligt och privat

ägande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ägaransvaret och

laglydigheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om etisk policy.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utförsäljning av

statliga företag.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sälja Vin &

Sprit AB.

2001/02:T409 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avvecklande av

statens ägarandel i Telia AB.

2001/02:N208 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen bemyndigar regeringen att privatisera

de statligt ägda företag som anges i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av statlig verksamhet i

enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en

privatiseringsplan samt, för övriga företag,

presenterar motivering för eventuellt fortsatt

statligt ägande.

2001/02:N249 av Catharina Hagen (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om professionell förvaltning

av statliga aktier i företag.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en försäljning av

de statliga bolagen.

2001/02:N299 av Susanne Eberstein och Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om antalet kvinnor i statliga

bolagsstyrelser.

2001/02:N344 av Ewa Thalén Finné och Cristina

Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en granskning av samtliga

statliga bolag.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvalitetsmål och

verksamhetsmål.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reglering och

kontroll av företagens produktion på marknader där

staten producerar och tidigare producerat

samhällsåtaganden.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statliga bolag.

2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad ägarspridning

genom utförsäljning av statliga företag.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka andelen

kvinnor i styrelsen i de börsbolag där staten är

storägare.

Motionerna

Allmänt om statliga företag

I partimotion 2001/02:N208 (m) föreslås att

riksdagen skall anmoda regeringen att lägga fram en

privatiseringsplan för statliga företag med innebörd

att ett trettiotal statligt ägda företag skall

privatiseras. För övriga företag skall regeringen

redovisa en motivering för eventuellt fortsatt

statligt ägande, anför motionärerna. De föreslår

också att regeringen skall lägga fram förslag till

ändring av statlig verksamhet i enlighet med vad som

anges i motionen.

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är

att skapa ramar och regler för företagens verksamhet

och bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar

för långsiktig tillväxt, fler företag, fler

arbetstillfällen och god konkurrens, anför

motionärerna. De anser att en privatisering av de

statliga företagen skulle åstadkomma följande:

renodla statens roll som lagstiftare och normgivare;

stärka de privatiserade företagen; sprida intresset

för sparande i aktier till nya grupper och bredda

riskkapitalmarknaden; ge staten inkomster som kan

användas till andra mer angelägna ändamål.

Trots statens dominans över företag i Sverige har

det aldrig funnits några bestående och hållbara

förklaringar till varför staten skall äga företag,

menar motionärerna. I industrialismens barndom

ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande

över användningen av naturresurserna. Senare har

motiveringarna ofta varit av regionalpolitisk eller

beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten

även ansett det angeläget att ta över

nedläggningshotade företag, som sedan behållits. Med

början under 1980-talet har dock en ny syn på

statligt företagsägande vuxit fram, med innebörd att

privatiseringar mer är en praktisk än en ideologisk

fråga, säger motionärerna. Skälen till förändringen

är flera, t.ex. starkare krav på tydliga och aktiva

ägare i företagen, ansträngda statsfinanser och krav

på högre effektivitet både för staten och för de nya

ägarna. I regeringens skrivelse om företag med

statligt ägande finns det inte redovisat några motiv

i anslutning till de berörda bolagen till varför de

bör vara statliga, säger motionärerna. De anser att

regeringen i skrivelsen för varje bolag med statlig

ägarinblandning bör motivera varför staten även i

fortsättningen bör vara ägare. De företag vars

koppling till staten inte kan motiveras bör ingå i

den privatiseringsplan som motionärerna förordar.

Moderata samlingspartiet anser att, i första hand,

ett 30-tal statliga företag bör privatiseras helt

eller delvis. Privatiseringarna kan delas in i

följande tre grupper: breda aktiespridningar över

börsen; direktförsäljningar; bolag eller

verksamheter under någon form av strukturering eller

med behov av omstrukturering där ägarbreddning eller

försäljning kan bli aktuell. I motionen lämnas

särskilda kommentarer till vissa av de förordade

försäljningarna. Redovisningen upptar följande

bolag: Apoteket AB, Arlanda och Landvetters

flygplatser, Assi Domän AB, Lernia AB, Luossavaara

Kiirunavaara AB (LKAB), Nordea AB, OM Gruppen AB,

Posten AB, Samhall AB, SAS Gruppen, Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Statens

Järnvägar, Sveaskog AB, AB Svensk Bilprovning,

Svenska Lagerhusaktiebolaget, Svenska

rymdaktiebolaget, Svenska skogsplantor AB, AB

Svenska Spel, Svensk-Danska Broförbindelsen AB

(SVEDAB), Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut

AB, Sveriges Rese- och Turistråd AB, Telia AB,

Teracom AB, Vasakronan AB (dotterbolag till Civitas

Holding AB), Vattenfall AB, Vin & Sprit AB och

Vägverket Produktion. Försäljningen av de statliga

företagen skall ske på ett ansvarsfullt sätt, anför

motionärerna. Varje enskilt företag skall bli

starkare och mer konkurrenskraftigt efter slutförd

privatisering, vilket innebär att hänsyn måste tas

till företagens intressen, bl.a. vid valet av

tidpunkt för försäljning, ägarstrukturen och

metoderna för genomförande, sägs det. De förordade

privatiseringarna bör vidare genomföras på ett sätt

som bidrar till att långsiktigt bredda

riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas

genom följande tre huvudtyper av åtgärder:

reformering av skattesystemet, främjande av

intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier

samt förbättring av möjligheterna för anställda att

äga aktier i de företag där de arbetar.

Likartade yrkanden som de i nyssnämnda motion

2001/02:N208 (m) framställs i motion 2001/02:N2 (m).

Där begärs ett tillkännagivande om

konkurrensutsättning och försäljning av offentligt

ägda företag och verksamheter. Vidare begärs att

regeringen skall anmodas att lägga fram förslag till

ändring av statlig verksamhet i enlighet med vad som

anges i motionen och att regeringen skall redovisa

en motivering till varför vart och ett av bolagen

med statlig ägarinblandning även i fortsättningen

bör ha en sådan. Motiveringarna i de båda motionerna

är också likartade, och i motion 2001/02:N2 (m)

hänvisas till motion 2001/02:N208 (m).

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om behovet

av en professionell förvaltning av statliga aktier i

företag, anförs det i motion 2001/02:N249 (m).

Staten bör över huvud taget inte äga aktier i

företag, anser motionären, men så länge staten

faktiskt äger aktier i företag med marknadsmässiga

krav bör alla dessa statliga aktier samlas i en fond

som skall ledas av professionella förvaltare. Syftet

med den föreslagna modellen är att statens ägande

skall vara så effektivt som möjligt. Det måste också

blir svårare för politiker att belöna varandra med

direktörs- och styrelseposter, anför motionären. Hon

menar att ett samlat grepp på statens aktieportfölj

försvåras av att de olika företagen lyder under

olika departement. Därför anser hon att

aktieinnehaven i de statliga företagen bör samlas i

ett holdingbolag eller i en fond, vilket skulle

bidra till att skapa ett helhetsperspektiv, en

tydligare målformulering och en tydligare

ansvarsfördelning. Om fonden uppnår det

avkastningsmål som sätts upp innebär innehavet en

god affär för staten, om inte är det en god affär

för staten att sälja ut en del av de lågavkastande

aktierna och använda de erhållna medlen för

avbetalning på statsskulden, säger motionären.

I motion 2001/02:N344 (m) föreslås att det skall

tillsättas en utredning för att granska samtliga

bolag med statligt ägande utifrån bl.a. följande

frågeställningar: Varför drivs verksamheten i

bolagsform? Vad motiverar att staten äger aktierna?

Är statens inflytande i bolaget rätt organiserat?

Har medborgarna tillräcklig insyn? Finns det ett

riksdagsbeslut om bolagets existens? Kan bolaget

avvecklas? Kan bolaget säljas? Drivs verksamheten i

konkurrens med privata företag? Motionärena anser

inte att Näringsdepartementet har grepp om

verksamheten och inte heller att departementet har

en konsekvent linje i det som görs beträffande de

statliga bolagen.

Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad

ägarspridning genom utförsäljning av statliga

företag, anförs det i partimotion 2001/02:N370 (kd).

Eftersom staten sätter spelreglerna inom

näringspolitiken bör staten inte själv äga företag,

utom i undantagsfall, anser motionärerna. De menar

att statens dubbla roller inom näringspolitiken

hindrar förutsättningarna för en sund och rättvis

konkurrens. Det statliga ägandet är till nackdel för

ekonomins funktionssätt, för företagen och deras

anställda, och innebär en orimlig inlåsning av den

nationella förmögenheten, anför motionärerna. Ett

skäl för försäljning av statens aktier är, enligt

motionärerna, att renodla statens roll. Ett annat

skäl är att ägandet bör spridas. Ett omfattande

privat sparande i aktier är en av de viktigaste

förutsättningarna för att nya företag skall kunna

bildas och nya jobb skapas, sägs det. Ett tredje

skäl är att det förbättrar förutsättningarna för de

berörda företagen - en ägarspridning ger företaget

kapital för framtida investeringar, vilket enligt

motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten.

Försäljningen skall ske till marknadsmässiga priser

och i den takt som är möjlig med tanke på andra

introduktioner på aktiemarknaden, säger

motionärerna. De anser dock att vissa företag skall

behållas av sociala eller hälsopolitiska skäl, t.ex.

bör staten av dessa skäl inte avhända sig ägandet av

Systembolaget. Staten bör gå vidare med att minska

sitt ägande av företag, i princip enligt det program

som antogs av riksdagen hösten 1991, menar

motionärerna. De föreslår att - utöver de företag

som då var aktuella - bl.a. följande företag skall

bli föremål för försäljning: Civitas Holding, Vin &

Sprit, resterande delar av SAS Gruppen, Telia,

Nordea och Assi Domän. De företag som är aktuella är

sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt

verksamhet, anför motionärerna. De anser att

monopolföretag inte kan säljas innan omstrukturering

skett och att allmänheten och de anställda i

företagen bör vara en viktig målgrupp vid en

utförsäljning.

Även i motion 2001/02:N4 (kd) begärs en ökad

utförsäljning av statliga företag, med likartade

motiveringar som i den nyssnämnda motionen 2001/02:

N370 (kd). Statens roll i samhällsekonomin skall

vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på

marknaden, ansvara för samhällsplanering och

infrastruktur samt att skapa förutsättningar för

långsiktig tillväxt, anför motionärerna. De anser

att när staten agerar såväl domare som spelare på

marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids

och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt

i de företag som har de bästa förutsättningarna.

Enligt regeringens skrivelse sker ägarförvaltningen

inom särskilda ägarenheter på Närings- och

Finansdepartementen, varvid de berörda tjänstemännen

ofta också är ägarrepresentanter i företagens

styrelser och fungerar som kontaktlänkar mellan

företagen och de politiskt tillsatta vilka är

ytterst ansvariga, noterar motionärerna. De finner

det därför synnerligen anmärkningsvärt att

näringsminister Björn Rosengren vid ett flertal

tillfällen i riksdagen hävdat att ansvaret för det

som sker i de statliga bolagen ligger hos respektive

styrelse, när det enligt regeringens egen skrivelse

ligger hos honom och regeringen.

I motionen begärs också tillkännagivanden om

ägaransvaret och laglydigheten och om etisk policy

när det gäller staten som företagsägare. En lång rad

statliga företag har under senare tid fått utstå

kritik för sitt agerande, säger motionärerna. De

nämner bl.a. den marknadsuppdelning som SAS och

Maersk AB genomfört och att flera statliga bolag

inte följer lagen (1992: 1528) om offentlig

upphandling - Posten, Svenska Spel och Kasernen AB,

har fått påpekande från Nämnden för offentlig

upphandling. Staten är den företagsägare som är mest

förekommande hos Konkurrensverket, både som anmäld

och som fälld, uppger motionärerna. De anser att

detta väcker frågan om statens lämplighet som

företagsägare och menar att det i ägaransvaret bör

ligga en skyldighet att tydligt markera vilket

förhållningssätt som skall råda. De statliga

företagens agerande väcker också frågan om deras

etiska förhållningssätt, säger motionärerna vidare.

De hänvisar till att de stora svenska privata

företagen har insett behovet av att utveckla etiska

och sociala principer för verksamheten och att

ställa krav på underleverantörerna. Om inte en etisk

policy redan finns i de statliga företagen bör

regeringen snarast ge ägardirektiv och kräva en

sådan, anser motionärerna. De förordar att varje

företags etiska policy skall redovisas i

årsberättelsen och att det i regeringens årliga

redogörelse skall anges om företaget har en etisk

policy, på motsvarande sätt som nu gäller avseende

miljöarbete, mångfald och jämställdhet.

En systematisk, men successiv, försäljning av de

statligt ägda företagen förespråkas i motionerna

2001/02:N3 (fp) och 2001/02:N267 (fp). I den

förstnämnda begärs också ett tillkännagivande om att

statligt ägda företag snedvrider konkurrensen på

marknaden. I regeringens skrivelse besvaras inte den

grundläggande frågan om varför staten över huvud

taget skall driva företag, anför motionärerna.

Folkpartiet liberalerna anser att staten inte, annat

än i undantagsfall, skall driva företag, säger

motionärerna och redovisar följande skäl för detta

ställningstagande: Staten skall inte vara både

domare och spelare; Marknadsekonomi förutsätter

privata ägare; Andra företag diskrimineras;

Effektivitet kräver tydlig rollfördelning; Den

demokratiska styrningen av Sverige och

lönsamhetsstyrning av företag bör skiljas åt;

Regering och riksdag har viktigare saker att syssla

med.

Det har tidigare anförts som skäl mot en

försäljning av statliga företag att kapitalmarknaden

inte kan absorbera det aktuella utbudet av

tillgångar, säger motionärerna. De anser dock att

med en globaliserad kapitalmarknad är detta inte

längre något hållbart argument. Det innehav som,

enligt motionärerna, bör vara aktuellt för

försäljning motsvarar ett marknadsvärde om

uppskattningsvis 100-200 miljarder kronor.

Försäljningsintäkterna bör användas för att minska

statsskulden, varvid den resulterande minskningen av

räntebetalningarna blir en långsiktig besparing. Det

nuvarande konjunkturläget gör det svårt att göra en

exakt prioritering av vilka företag som bör säljas,

säger motionärerna men hänvisar till att Folkpartiet

tidigare har angivit följande företag som lämpliga

för att först komma i fråga för försäljning: hela

det statliga innehavet i Telia, innehavet i Nordea,

Civitas Holding (bl.a. Vasakronan), Vin & Sprit,

Assi Domän, SBAB, Vattenfall, LKAB, SAS Gruppen, SJ,

Apoteket, Luftfartsverket och Teracom.

Statens ägarandel i Telia bör avvecklas så snart

det är möjligt, anförs det i motion 2001/02:T409

(fp). Från Folkpartiet framhölls, när utförsäljning

behandlades i riksdagen första gången våren 2000,

den stora risken med att företagets värde på börsen

kan påverkas negativt av det statliga ägandet, den

s.k. politikerrabatten, erinrar motionärerna om. De

anser att hanteringen av TeliaTelenor-affären talade

sitt tydliga språk om vilka problem statligt ägande

för med sig. Telia måste få den större rörelsefrihet

som ett helt privat ägande ger, så att företaget kan

göra nödvändiga strukturförändringar, ingå

eventuella allianser och finansiera förändringarna

på marknaden, säger motionärerna. De konstaterar att

Folkpartiet stod bakom riksdagens beslut - efter ett

utskottsinitiativ i juni 2001 - att ta bort den

tidigare begränsningen i regeringens bemyndigande,

vilket hindrade det statliga ägandet i Telia att

sjunka under 51 % (bet. 2000/01:NU11).

Staten bör sälja Vin & Sprit, anförs det i motion

2001/02:So497 (fp). Bolaget har inte på många år

tagit något socialpolitiskt ansvar, säger

motionärerna och förordar därför en försäljning. En

sådan beräknas tillföra statskassan tiotals

miljarder kronor, varav en del bör användas till en

satsning på att minska alkoholmissbruk och

narkotikaanvändning bland unga, anser motionärerna.

De menar att en försäljning av Vin & Sprit inte

innebär någon alkoholpolitisk nackdel utan snarare

tvärtom, med hänvisning till att statsmakterna

förlorar i trovärdighet när de å ena sidan

argumenterar för en restriktiv alkoholpolitik och å

andra sidan samtidigt tjänar stora belopp på

spritförsäljning.

I motion 2001/02:N365 (mp) begärs

riksdagsuttalanden om statliga bolag. Det rör sig om

att kvalitetsmål och verksamhetsmål bör formuleras

och om utformning av reglering och kontroll av

företagens produktion på marknader där staten

producerar eller har producerat samhällsåtaganden.

Trots att staten helt eller delvis har avyttrat sitt

ägande i en rad företag under 1990-talet är

nettoeffekten att antalet majoritetsägda statliga

bolag för närvarande är ungefär lika stort som för

tio år sedan, noterar motionärerna. De säger vidare

att det statliga engagemanget baserar sig på

ekonomiska teorier om s.k. externa effekter och att

statens ägarroll grundar sig på viljan att förebygga

marknadsmisslyckanden. Detta anses befogat i lägen

där det samhälleliga värdet av en producerad tjänst

är större än värdet för den enskilde konsumenten

eller där privata aktörer inte bör tillåtas av

säkerhetsskäl. Sverige har, till skillnad från många

andra västerländska länder, konkurrensutsatt

statliga bolag på tidigare stängda marknader, säger

motionärerna men anser att konkurrensen skulle kunna

förbättras avsevärt. Vid årsskiftet 1997/98 arbetade

mer än hälften av de statliga bolagen inte på någon

konkurrensutsatt marknad, uppger motionärerna och

menar att frågan bör ställas om det är befogat att

staten fortsätter att driva bolag på sådana

marknader eller om det i vissa fall skulle vara

bättre att öppna för konkurrens eller sälja en del

bolag och sedan reglera produktionen på marknaden i

enlighet med hållbara kvalitetsmål och styrregler.

För att kunna reglera företagen på en viss marknad,

t.ex. bilprovning, måste styrningen och kontrollen

förbättras, liksom måldokumenten, anför motionärerna

och hänvisar till att Riksdagens revisorer tidigare

har påpekat brister på det här området. Motionärerna

efterlyser tydligare syftesbeskrivningar och fler

preciserade verksamhetsmål, s.k. kvalitetsmål, för i

första hand de bolag som helt eller delvis har andra

mål än rent kommersiella. Det anses särskilt viktigt

att formulera sådana mål för de verksamheter som

bedrivs i lagstadgade monopol.

Könsfördelningen i de statliga

bolagsstyrelserna

I de två motionerna 2001/02:N299 (s) och

2001/02:A211 (kd) begärs insatser för att öka

andelen kvinnor i de statliga bolagsstyrelserna.

Sverige framhålls i många utländska rapporter som

ett föredöme när det gäller jämställdhet mellan

kvinnor och män, sägs det i den förstnämnda

motionen. FN:s granskningskommitté för

jämställdhetsfrågor har dock i sin rapport om

Sverige konstaterat att det fortfarande finns

alldeles för få kvinnor på ledande poster inom det

privata näringslivet, konstaterar motionärerna.

Trots att riksdag och regering har begränsade

möjligheter att påverka denna brist på jämställdhet

menar de att regeringen kan vidta åtgärder när det

gäller de statliga bolagsstyrelserna. Sommaren 2001

hade de 43 statligt helägda bolagen i endast fem

fall en kvinna som ordförande och i resterande 38

bolag hade en man den posten, uppger motionärerna.

De konstaterar vidare att av sammanlagt 330 personer

i bolagsstyrelserna var bara ca 30 % kvinnor, varvid

arbetstagarrepresentanterna inte ingår. Visserligen

har regeringen under den senaste tiden försökt att

skapa en mer balanserad sammansättning i

bolagsstyrelserna, men det finns fortfarande bolag

som helt saknar kvinnor i styrelsen eller där det

finns bara en eller två kvinnor, t.ex. SBAB och

Vattenfall, säger motionärerna och betecknar detta

som oacceptabelt. Det är endast hos Apoteket och

Kungl. Dramatiska Teatern AB som kvinnor utgör

hälften i bolagsstyrelsen, konstaterar motionärerna.

I den andra motionen, 2001/02:A211 (kd), sägs att

jämställdhet är en fråga om demokrati. Kvinnor och

män skall ha samma rättigheter och möjligheter att

påverka och delta i samhällsutvecklingen, varför det

är viktigt att män och kvinnor finns representerade

i någorlunda lika omfattning i alla beslutande

församlingar, anför motionärerna. De konstaterar att

staten för närvarande är storägare i sex börsbolag

och dessutom indirekt ägare i ytterligare två bolag

på börsen. Som storägare har staten avsevärda

möjligheter att påverka nomineringarna till

bolagsstyrelserna, men ingen av de berörda

styrelserna har en kvinnlig ordförande och endast

ett bolag, Telia, har en kvinna som verkställande

direktör, noterar motionärerna. I de åtta berörda

bolagen fanns år 2000 57 ordinarie

styrelseledamöter, varav bara 4 var kvinnor, säger

motionärerna vidare. De anser att regeringen snarast

bör agera för att öka andelen kvinnor i dessa bolag.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen avslog våren 2001 motioner med förslag om

utförsäljning av statliga företag, liknande de här

aktuella (bet. 2000/01:NU7). Statliga företag bidrar

av flera skäl till en hög servicenivå och

likvärdighet över hela landet, ansåg utskottet. Ett

statligt ägande är motiverat av bl.a.

sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och

behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar som skogen och malmen, anförde

utskottet vidare. Dessutom kan statliga företag ha

andra funktioner att fylla. I en reservation (m, kd,

c, fp) presenterades dessa partiers syn på det

statliga ägandet. Frågan om statligt ägande av Vin &

Sprit AB behandlades i en separat beslutspunkt i

betänkandet. Utan att närmare gå in på frågan

noterade utskottet att någon försäljning av bolaget

inte då var aktuell och avstyrkte därmed de berörda

motionerna. I en reservation (m, kd, c) föreslogs

att regeringen skulle anmodas att tillse att en

försäljning kommer till stånd, och i en annan

reservation (fp) förordades samma sak men att en del

av försäljningsintäkterna skulle användas för

insatser mot alkoholmissbruk och narkotikaanvändning

bland unga.

Hösten 2000 behandlade riksdagen regeringens

skrivelse 1999/2000:120 med den då aktuella

redogörelsen för statliga företag (bet.

2000/01:NU5). I en motivreservation (m, kd, c, fp)

erinrades om tidigare framförda uppfattningar

beträffande statliga företag.

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för

statens företagsägande (prop. 1995/96: 141, bet.

1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper

skall gälla för förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på

effektivitet, avkastning på det kapital företaget

representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt

företag skall med utgångspunkt i uppsatt

verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling

och vidta erforderliga åtgärder för att företaget

skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning

och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen

att - med vissa givna restriktioner - kunna minska

statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi

Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn

Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL

Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande

ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år

1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).

Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och

Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från

Riksdagens revisorer (1997/98:RR9, bet.

1997/98:NU15) om statens roll som ägare av bolag.

Förslaget avstyrktes med hänvisning till pågående

utvecklingsarbete inom Regeringskansliet. I en

reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.

Utskottet avstyrkte också motionsyrkanden om att

regeringen skulle presentera en plan för riksdagen

angående försäljning av statliga bolag, med

hänvisning till att inga nya omständigheter hade

framkommit som motiverade en ändrad

grundinställning. I tre reservationer (m, fp, kd; c;

mp) redovisades respektive partiers uppfattning i

frågan om försäljning av statliga företag. Riksdagen

följde utskottet.

Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens

förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska

Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.

1998/99:NU14). Sammanslagningen sågs som en

väsentlig förutsättning för att företagen skulle

kunna hävda sig i den allt hårdare

konkurrenssituationen i Europa. Företrädarna för

Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna

accepterade sammanslagningen av Telia och Telenor

under förutsättning att det skedde en omförhandling

av aktieägaravtalet; i annat fall avvisades

propositionen. I en annan reservation (c)

tillstyrktes sammanslagningen av Telia och Telenor

på villkor att riksdagen uttalade att en utbyggnad

av digital infrastruktur skulle komma till stånd,

med den finansiering som förordades i reservationen.

Folkpartiets representant avstyrkte propositionen

och förordade i stället att hela Telia skulle

privatiseras. I december 1999 meddelade de svenska

och norska regeringarna att fusionen mellan Telia

och Telenor skulle avbrytas. Företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet väckte i december 1999

frågan om initiativ av utskottet i ärendet om Telia,

med innebörd att riksdagen skulle ge regeringen

fullmakt att sälja Telia. Företrädarna för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

avvisade detta förslag, varefter företrädarna för de

övriga fyra partierna reserverade sig mot beslutet

och menade att utskottet borde ha tagit ett sådant

initiativ.

Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen

bemyndigande att minska statens ägande i Telia till

lägst 51 % av samtliga aktier (prop. 1999/2000:84,

bet. 1999/2000:NU18). Utskottet anförde att bolaget

genom en börsintroduktion får likvärdiga

verksamhetsförutsättningar som konkurrenterna och

möjligheter att fortsätta utvecklas på ett positivt

sätt. I flera motioner från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet förordades att regeringen skulle

bemyndigas att sälja hela Telia. Utskottet ansåg

emellertid att det var en fördel att staten då

behöll ett majoritetsägande i bolaget. I en

reservation (m, kd, c, fp) förordades att det

aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49

% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i

Telia.

Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter ett

initiativ av näringsutskottet - att bemyndiga

regeringen att utan begränsningar kunna förändra

statens ägande i Telia (bet. 2000/01:NU11). Genom

att den dåvarande begränsningen i regeringens

bemyndigande - att kunna minska ägandet till lägst

51 % av samtliga aktier - togs bort gavs regeringen

möjlighet att agera utifrån det som kan anses bäst

gagna bolaget men också staten, dvs. svenska folket,

som ägare av bolaget, anförde utskottet. I en

reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå

utskottets begäran. Reservanterna, som vill ha ett

starkt, statligt ägande i Telia för att säkra att

bolaget skall finnas kvar i Sverige, ansåg att några

hållbara skäl för att utskottet skulle ta ett eget

initiativ beträffande statens ägande i Telia inte

hade presenterats.

Styrelserna i Telia och i finska Sonera Oyj har

nyligen beslutat att de båda bolagen skall gå

samman. Den svenska regeringen har beslutat stödja

samgåendet, och ett aktieägaravtal har upprättats

mellan Sverige och Finland. Svenska statens

ägarandel i Telia är för närvarande ca 70 %. Efter

samgåendet mellan Telia och Sonera kommer svenska

statens ägarandel i det sammanslagna bolaget att

uppgå till ca 45 %.

Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen

bemyndigande att sälja statens samtliga A-aktier i

Celsius AB (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:

NU9). Utskottet delade regeringens bedömning att ett

samgående mellan Saab AB och Celsius var

industriellt riktigt.

Hösten 2001 beslöt riksdagen att staten - genom

Sveaskog AB - skulle få öka sitt ägande av Assi

Domän till att avse samtliga aktier (prop.

2001/02:39, bet. 2001/02:NU7). Staten har, enligt

utskottets mening, ett intresse av att äga och

förvalta företag som hanterar viktigare

naturtillgångar, såsom skogen, malmen och

vattenkraften. Inrättandet av det statliga företaget

Sveaskog syftade till att skapa en mer rationell

förvaltning av skogen, en bättre fungerande

virkesmarknad och en ökad naturhänsyn, erinrade

utskottet om. Genom förvärvet införlivades Assi

Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket förbättrade

förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla

statens ambitioner beträffande förvaltning av

skogsmark, anförde utskottet. Riksdagen upphävde

samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen

att sälja statens aktier i Assi Domän. I en

reservation (m, kd, fp) föreslogs att riksdagen

skulle avslå förslaget om förvärv av aktier i Assi

Domän, med hänvisning till att konkurrensutsatt

verksamhet skall bedrivas i privat regi och att

staten bör främja ett ökat privat ägande av

skogsmark. Kritik riktades mot uppläggningen av

affären, liksom mot Näringsdepartementets agerande

när det gällde den aktuella ärendeakten. I en annan

reservation (c) efterfrågades ett nytt förslag från

regeringen med en förändrad inriktning rörande det

statliga skogsinnehavet.

Riksdagen beslöt också hösten 2001 att bemyndiga

regeringen att - vid lämplig tidpunkt och i den takt

som är affärsmässigt fördelaktig - sälja aktierna i

Svenska Lagerhusaktiebolaget och vidta de åtgärder

som krävs för genomförandet av försäljningen (prop.

2001/02:39, bet. 2001/02:NU8). Från att ha inrättats

uteslutande för beredskapsändamål har bolaget ändrat

inriktning och har nu tre andra huvudverksamheter

förutom beredskapslagringen, nämligen

tredjepartslogistik, dokumenthantering och

museitjänster, konstaterade utskottet och ansåg att

bolaget genom försäljningen gavs bättre

förutsättningar att kunna utveckla dessa

verksamhetsgrenar.

Frågan om etisk policy för de statliga företagen,

som är föremål för yrkande i motion 2001/02:NU4

(kd), var aktuell hösten 2001 i anslagsbetänkande

2001/02:NU3 om utgiftsområde 21 Energi i anslutning

till behandlingen av motioner om ägardirektiv till

Vattenfall om brunkolsbrytning och skydd mot rivning

av byn Horno i östra Tyskland. De aktuella

motionerna avstyrktes av utskottet, som anförde

principiella, affärsmässiga och etiska synpunkter

som stöd för sin slutsats att det inte fanns skäl

att uttala att Vattenfall skall upphöra med

verksamheten. I en reservation (kd, c, fp, mp)

hävdades att Vattenfall i den aktuella frågan inte

hade tagit mänskliga och miljömässiga hänsyn och

regeringen anmodades att fatta beslut om

ägardirektiv som förhindrar rivning av den nämnda

byn. I reservationen anfördes också att om det inte

finns en etisk policy i vart och ett av de statliga

företagen bör regeringen snarast ge ägardirektiv och

kräva en sådan och att varje företags etiska policy

bör redovisas i årsberättelsen. I regeringens årliga

redogörelse för statligt ägda företag bör även anges

om företaget har en etisk policy på motsvarande sätt

som det för närvarande redovisas om miljöarbetet,

mångfald och jämställdhet, ansåg reservanterna.

Riksdagen följde utskottet.

NUR-gruppen och Riksdagens revisorer

Från näringsutskottets grupp för uppföljning och

utvärdering, NUR, har under innevarande riksmöte tre

olika uppdrag lämnats till riksdagens

utredningstjänst (RUT) avseende statliga företag.

Det första uppdraget gäller en uppföljning av det

tidigare nämnda förslaget från Riksdagens revisorer

om statens roll som ägare av bolag (1997/98:RR9).

Utifrån revisorernas förslag formulerade RUT 14

frågeställningar vilka tillställdes

Näringsdepartementets enhet för statligt ägande.

Näringsdepartementets svar, som inkom i februari

2002, innehöll efter överenskommelse en mer

övergripande beskrivning av det arbete som bedrivits

inom enheten i stället för ett i detalj utformat

svar på de av RUT ställda frågorna. Redovisningen

bygger på den ägarpolicy som beskrivs i den nu

aktuella skrivelsen från regeringen med 2001 års

redogörelse för företag med statligt ägande. Såväl

skrivelsen från RUT (dnr 2001:986) som

Näringsdepartementets svar (PM daterade 2002-02-08

och 2000-05-18) finns tillgängliga hos utskottet.

Riksdagens revisorer har nyligen fattat beslut om

en förstudie (2001/02: 12) rörande statens roll som

bolagsägare. Där refereras det till att när

revisorerna lämnade sin skrivelse till riksdagen år

1998 pågick en översyn inom Regeringskansliet av

utövandet av det statliga ägandet av bolag. I den nu

genomförda förstudien redovisas de åtgärder som

vidtagits inom Regeringskansliet och som rör

utarbetande av förslag till riktlinjer för den

externa ekonomiska rapporteringen och förslag till

innehåll i styrelsernas arbetsordning, utgivande av

en verksamhetsberättelse för samtliga statliga bolag

där bl.a. målen, inriktningen och styrningen

beskrivs. Revisorerna konstaterar att flera av de

åtgärder som vidtagits av Regeringskansliet har haft

till syfte att stärka statens ägarroll. I vilken

utsträckning detta arbete lett till de eftersträvade

effekterna och om bolagen märkt av den förändrade

styrningen tycks däremot inte ha följts upp av

regeringen eller något annat organ, säger

revisorerna. Det konstateras dessutom att

ägarförvaltningen fortfarande ligger på flera olika

departement och flera handläggare inom

Regeringskansliet. Revisorernas förslag att samla

förvaltningen av bolagen i ett och samma departement

har således inte följts, sägs det i förstudien. Det

bör enligt revisorerna undersökas om

Regeringskansliet lyckats få till stånd ett

gemensamt synsätt på styrningen av bolagen i de

olika departementen och hur Regeringskansliets

samlade resurser för ägarförvaltningen ser ut för

närvarande.

Revisorerna konstaterar att det inom ramen för

förstudien inte varit möjligt att bedöma vilka

effekter som Regeringskansliets utvecklingsarbete

egentligen har haft på styrningen av bolagen eller

på styrelsernas arbete. Revisorerna anser därför att

det finns anledning att gå vidare med en fördjupad

granskning av statens ägarroll. Granskningen bör

även omfatta anställningsvillkoren för personer i

företagsledande ställning i de statliga bolagen,

bl.a. vad gäller bonus- och pensionsförmåner. Även

näringsutskottet (se nedan) har föreslagit att

revisorerna skall granska detta område, påpekas det

i förstudien.

Uppföljningen av revisorernas granskning skall

grunda sig på dels en kvantitativ enkätundersökning,

dels en kvalitativ fallstudie. Enkätundersökningen

bör omfatta samtliga bolag. Frågorna skall främst

inriktas på måldokumenten och återrapporteringen av

måluppfyllelsen hos de statliga bolagen men även hur

styrelsearbetet bedrivs. Fallstudierna skall omfatta

bolag av olika karaktär och med olika

verksamhetsinriktning och avses på så sätt kunna

fördjupa förståelsen för styrningens påverkan vid

olika typer av statliga bolag. I förstudien sägs att

förslagsvis bör fyra till sex fallstudier

genomföras. Granskningen skall dessutom kompletteras

med djupintervjuer med centrala personer inom

sakområdet vid Regeringskansliet, andra statliga

myndigheter och bolagen. Syftet med intervjuerna

skall framför allt vara att tydliggöra skillnader i

Regeringskansliets hantering av bolagen före och

efter Regeringskansliets utvecklingsarbete.

Sammanfattningsvis bör enligt förstudien

granskningen främst inriktas på att följa upp

revisorernas förslag från den tidigare granskningen,

dvs. omfatta bl.a. följande områden: mål och

styrformer; uppföljning, insyn och revision;

styrelserna i statliga bolag; dotterbolag till

statliga bolag.

Enligt tidsplanen för revisorernas granskning

beräknas en rapport föreligga vid månadsskiftet

oktober/november 2002.

Vid ett utskottssammanträde i februari 2002 beslöt

utskottet - efter votering och med ordförandens

utslagsröst - att som granskningsärende hos

Riksdagens revisorer föreslå en granskning av regler

och utställda utfästelser i fråga om bonus- och

pensionsförmåner för företagsledningarna i statliga

bolag. Företrädarna för Socialdemokraterna och

Vänsterpartiet hänvisade till de riktlinjer rörande

anställningsvillkor för personer i företagsledande

ställning i statliga bolag som utfärdats av

Regeringskansliet och som hade delgivits utskottet.

I förstudien från Riksdagens revisorer refereras som

nämnts till näringsutskottets förslag, och där anges

att den av revisorerna planerade granskningen även

bör omfatta anställningsvillkoren för personer i

företagsledande ställning i de statliga bolagen,

bl.a. vad gäller bonus- och pensionsförmåner.

Frågan om förmåner för företagsledningar i

statliga bolag har nyligen tagits upp i en

interpellation (ip. 2001/02:319) av Per Westerberg

(m) till statsminister Göran Persson. Där frågas

vilka åtgärder statsministern avser vidta för att

dessa förmåner skall kunna diskuteras öppet på samma

sätt som gäller för de privata motsvarigheterna.

Det andra NUR-uppdraget till RUT avser frågan om

ägardirektiv för statliga bolag m.m. Följande frågor

har ställts: Vilken rättslig status (rättslig

verkan) har ägardirektiv i statliga bolag? Vad har

direktiven för betydelse i förhållande till bolagens

måluppfyllelse? Hur tillkommer dessa ägardirektiv?

Pågår någon utredning/debatt om hur staten använder

sig av ägardirektiv i styrningen av statliga

företag? I en promemoria från RUT (dnr 2001:2787),

som finns tillgänglig hos utskottet, sägs att

rutinerna för tillkomst av statliga ägardirektiv kan

variera mellan departementen. Statliga ägardirektiv

som utgår från departementen har en oklar rättslig

status, bl.a. beroende på att sådana ägardirektiv

inte omnämns i aktiebolagslagen (ABL; 1975:1385). De

mål och krav som staten som ägare ställer på bolagen

redovisas i många olika dokument, bl.a.

bolagsordning, ägardirektiv, avtal, riksdagsbeslut,

propositioner och av riksdagen gjorda

policyuttalanden. ABL är överordnad bolagsordningen,

och bolagsordningen är överordnad anvisningar och

riktlinjer. Utredningstjänstens tolkning är att

särskilda ägardirektiv är en form av anvisningar och

riktlinjer. Frågan om ägardirektiv kommer, enligt

uppgift, att ingå i revisorernas granskning av

statens roll som bolagsägare.

Det tredje NUR-uppdraget avseende statliga företag

avsåg ett speciellt företag, Sveaskog. I en

promemoria (dnr 2001:1342), som finns tillgänglig

hos utskottet, redovisades en översiktlig granskning

av hur Sveaskog hanterat sitt uppdrag av riksdagen

och om bolagets verksamhet stämmer överens med

riksdagens intentioner.

Könsfördelningen i de statliga

bolagsstyrelserna

När det gäller frågan om könsfördelningen i de

statliga bolagsstyrelserna erinras i den här

aktuella skrivelsen om att i regeringens skrivelse

1999/2000: 24 om jämställdhetspolitiken inför 2000-

talet angavs målet vara en jämn könsfördelning och

ett delmål att andelen kvinnor skall vara minst 40 %

år 2003. För år 2000 uppgick andelen kvinnliga

styrelseledamöter, som tidigare redovisats, till 30

%, jämfört med 29 % år 1999. Detta kan jämföras med

att ca 5 % av ledamöterna i styrelserna hos de

svenska börsnoterade bolagen utgörs av kvinnor, sägs

det i skrivelsen. Genom att intensifiera

ansträngningarna för att öka andelen kvinnor vid

tillsättningar i statliga bolagsstyrelser, samtidigt

som det aktuella kompetensbehovet i varje bolag

tillgodoses, anser sig regeringen kunna uppnå ett av

delmålen för jämställdhetspolitiken inom rimlig tid.

Det svenska jämställdhetsarbetet har varit, och

skall även framdeles förbli, framgångsrikt och en

internationell förebild, anför regeringen.

Frågan om andelen kvinnor i styrelser för statliga

bolag har behandlats tidigare av utskottet, senast

våren 2000 (bet. 1999/2000:NU13). Utskottet

konstaterade att kvinnorepresentationen i de

statliga bolagens styrelser då uppgick till närmare

30 %, att jämföra med motsvarande andel hos de

börsnoterade bolagens styrelser som låg på 3-4 %.

Det förutsattes att den målsättning om jämställd

representation, lön och inflytande som riksdagen vid

ett flertal tillfällen uttalat, och som en bred

opinion klart ställt sig bakom, leder till en ökande

andel kvinnor i både styrelserna och ledningarna för

de statliga företagen.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först den övergripande frågan om

statliga företag, därefter frågan om förvaltningen

av statens aktier i företag och slutligen frågan om

könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna.

Övergripande om statliga företag

Utskottet har i olika sammanhang redovisat sin syn

på statligt ägande av företag. Av bl.a.

sysselsättnings-, konkurrens- och regionalpolitiska

skäl kan ett statligt ägande vara motiverat, och det

behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar såsom skogen, malmen och

vattenkraften. Dessutom kan statliga företag ha

andra funktioner att fylla, t.ex. att bidra till en

hög servicenivå och likvärdighet över hela landet.

De statliga företagen har i flertalet fall sitt

ursprung i en infrastruktur som en gång byggts upp

med offentliga medel. Som regel har bolagen varit

myndigheter eller verkat under monopol i bolagsform

som genom den tekniska och marknadsmässiga

utvecklingen omvandlats till konkurrensutsatta

företag som numera i många fall arbetar på en

internationell marknad. Statens företag motsvarar ca

25 % av det inhemska näringslivet och har över 200

000 anställda över hela landet, vilket gör staten

till Sveriges största företagsägare och

arbetsgivare. Detta medför ett stort ansvar och

ställer krav på en långsiktig och professionell

förvaltning för att säkerställa tillväxt och därmed

sysselsättningen.

Det kan i vissa fall vara motiverat med

försäljning av del av eller hela det statliga

ägandet i ett bolag. Exempel på sådana bolag som

varit aktuella inom utskottets ansvarsområde och där

riksdagen beslutat om försäljning är under

föregående riksmöte Telia AB och Grängesbergs gruvor

AB och under innevarande riksmöte Svenska

Lagerhusaktiebolaget. Den ordning som för närvarande

gäller och som innebär att regeringen - i det fall

den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram

förslag till riksdagen om försäljning, anser

utskottet vara ändamålsenlig. Under innevarande

riksmöte har riksdagen också beslutat om statligt

förvärv av aktier i Assi Domän AB genom Sveaskog AB.

Flera av de här aktuella motionerna, i vilka

förespråkas en långtgående försäljning av statliga

företag, präglas enligt utskottets mening av en

närmast doktrinär inställning till statligt ägande.

Utskottet intar för sin del en mer pragmatisk

hållning i frågan om huruvida staten skall äga vissa

företag eller inte.

I den nu aktuella skrivelsen från regeringen har

ytterligare förbättringar genomförts vad gäller

redogörelsen om den statliga företagssektorn. En

förändring är att för varje företag redovisas mer

fullständiga resultat- och balansräkningar, varvid

tillämpas sedvanliga konventioner rörande

redovisningsinformation. En annan förbättring är att

en konsoliderad balans- och resultaträkning

redovisas, vilket är avsett att ge en mer samlad,

rättvisande och tydlig bild över statens samlade

företagsengagemang och de totala värden som finns i

företagssfären. Vidare ingår, liksom föregående år,

bl.a. uppgifter om miljö- och jämställdhetsarbete

och mångfald samt andel kvinnor och män.

Redovisningen av förvaltningen av det statliga

företagsägandet har utökats med Regeringskansliets

förvaltningskostnader avseende bl.a. departementens

interna kostnader och köpta tjänster. Vidare har i

avsnittet om den statliga företagssfären införts

branschöversikter för att belysa under vilka

förutsättningar företagen med statligt ägande

verkar. Slutligen har en uppdelning av företagen

gjorts i två grupper, nämligen företag som verkar

under marknadsmässiga villkor och krav och företag

som har särskilda samhällsintressen. Uppdelningen

avses ge underlag för en mer rättvisande bild,

samtidigt som analysen av såväl hela portföljen som

de enskilda företagens resultat och måluppfyllelse

underlättas.

Utskottet ser positivt på de förbättringar som

gjorts och som innebär bättre information både om

företagssektorn som helhet och om verksamheten hos

enskilda företag. Utskottet välkomnar också att

regeringen ger ut en mer lättillgänglig version av

skrivelsen.

I vissa av de här aktuella motionerna begärs att

regeringen i skivelsen eller på annat sätt skall

utvidga sin redogörelse i olika avseenden. Det rör

sig bl.a. om önskemål om att fler preciserade

verksamhetsmål - s.k. kvalitetsmål - skall anges för

varje enskilt statligt företag, som begärs i motion

2001/02: N365 (mp), och att en etisk policy skall

anges för varje företag, som begärs i motion

2001/02:N4 (kd). Arbetet med utformningen av

innehållet i skrivelsen bör ses som en ständigt

pågående process. Utskottet utgår från att

regeringen fortsätter detta arbete och att sådana

frågor som de som tas upp i de båda nämnda

motionerna övervägs i detta sammanhang. Något behov

av ett riksdagsuttalande i saken kan utskottet dock

inte se.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

skall lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Samtliga här aktuella motioner avstyrks samtidigt i

berörda delar.

Förvaltningen av statens aktier i företag

Utskottet har i det föregående behandlat den

principiella frågan om statligt ägande av företag.

Här tar utskottet separat upp frågan om

förvaltningen av statens aktier, som aktualiserats i

motion 2001/02:N249 (m). I motionen sägs bl.a. att

en samlad ansats när det gäller förvaltningen av

statens aktier försvåras av att de olika företagen

lyder under olika departement.

Riksdagens revisorer framförde likartade

synpunkter i den tidigare nämnda granskningen om

statens roll som ägare av bolag (1997/98:RR9).

Revisorerna ansåg att regeringen borde pröva frågan

om hur ägaransvaret skall utövas inom

Regeringskansliet. I rapporten nämndes två

organisatoriska alternativ: att den allmänna

bolagskompetensen skulle koncentreras till ett

departement som har insyn i samtliga bolag medan

ägaransvaret skulle ligga kvar hos fackdepartementen

eller att hela ägaransvaret skulle övergå till ett

departement, medan övriga departement skulle svara

för de sektorspolitiska frågorna. Oavsett vilken

organisatorisk lösning som valdes borde bl.a.

beaktas de problem som revisorerna hade

uppmärksammat gällande resurs- och kompetensbehov

hos de departement som har ägaransvaret för relativt

få men från styrningssynpunkt komplicerade bolag.

Som tidigare nämnts kommer revisorerna nu att göra

en ny granskning av statens ägarroll. I den

förstudie som ligger till grund för revisorernas

beslut om att genomföra en granskning konstateras

bl.a. att ägarförvaltningen fortfarande ligger på

flera olika departement och flera handläggare inom

Regeringskansliet. Revisorernas tidigare förslag att

samla förvaltningen av bolagen i ett och samma

departement har således inte följts, sägs det i

förstudien. Det bör enligt revisorerna undersökas om

Regeringskansliet lyckats få till stånd ett

gemensamt synsätt på styrningen av bolagen i de

olika departementen och hur Regeringskansliets

samlade resurser för ägarförvaltningen ser ut för

närvarande.

Enligt utskottets mening är det en självklarhet

att förvaltningen av de aktier som staten äger skall

ske på ett professionellt och effektivt sätt.

Utskottet välkomnar i detta sammanhang revisorernas

granskning och finner den kritik som framförs av

revisorerna som berättigad. I den här aktuella

motionen nämns att det statliga aktieinnehavet i

olika företag bör samlas i ett holdingbolag eller i

en fond. Utskottet vill inte förorda en sådan

lösning, men anser att regeringen bör ta ett samlat

grepp när det gäller förvaltningen av statens aktier

i företag för att ytterligare utveckla den allmänna

bolagskompetensen. Riksdagen bör göra ett

tillkännagivande till regeringen av denna innebörd,

varigenom den nämnda motionen till en del blir

tillgodosedd.

Könsfördelningen i de statliga

bolagsstyrelserna

Utskottet instämmer i de uppfattningar som förs fram

i de båda här aktuella motionerna 2001/02:N299 (s)

och 2001/02:A211 (kd) om att det måste bli en bättre

balans ur jämställdhetssynpunkt i de statliga

bolagsstyrelserna. Regeringen har, som redovisats,

angivit en klar målsättning som innebär att det

skall vara en jämn könsfördelning i styrelserna för

de statliga företagen, och ett delmål är att andelen

kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. År 2000 var

andelen kvinnor närmare 30 %. Det bör i detta

sammanhang noteras att andelen kvinnor i styrelserna

för de svenska börsnoterade bolagen uppgår till ca

5 %.

Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på en

omständighet som nämns i den förstnämnda motionen,

nämligen att det finns mycket få kvinnor på posten

som styrelseordförande i statliga företag. I

motionen sägs att sommaren 2001 hade endast 5 av 43

helägda statliga företag en kvinna som

styrelseordförande. Det innebär alltså en andel på

endast drygt 10 %. Utskottet finner detta helt

oacceptabelt. Regeringen måste öka sina

ansträngningar så att det blir en jämnare

könsfördelning bland styrelseordförandena i statliga

företag. Det är inte tillräckligt att uppnå en jämn

könsfördelning bland styrelseledamöter som grupp,

utan det måste också vara en jämnare könsfördelning

bland styrelseordförandena. Detta är nödvändigt om

en jämn könsfördelning skall uppnås vad gäller makt

och inflytande i de statliga bolagsstyrelserna.

När det gäller den mer övergripande frågan om

sammansättningen av styrelserna för de statliga

företagen bör nämnas att regeringen i skrivelsen

anger att sammansättningen skall ske så att en

balans uppnås avseende kompetens, bakgrund, ålder

och kön. Vidare sägs att det är värdefullt om

styrelsen, som kollektiv och avseende respektive

individ, utvärderas. Den samlade utvärderingen, som

vanligen görs årligen, kan tjäna som underlag för

utveckling av styrelsernas arbetssätt och också som

underlag för ägaren eller ägarna, påpekas det.

Utskottet utgår från att regeringen ökar sina

ansträngningar för att uppfylla den målsättning om

jämställd representation, lön och inflytande som

riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och

som en bred opinion klart ställt sig bakom. Detta

måste leda till en ökande andel kvinnor i både

styrelserna och ledningarna för de statliga

företagen, liksom bland styrelseordförandena. Något

riksdagsuttalande i saken anser utskottet dock inte

erfordras i nuläget och avstyrker därmed de båda här

aktuella motionerna i berörda delar.