Bet. 2001/02:NU15

Näringsutskottets betänkande

2001/02:NU15

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels regeringens

förslag om vissa ändringar i systemet för

statsstödd exportfinansiering (prop.

2001/02:131) och en motion med anledning

av propositionen, dels 14 motioner från

allmänna motionstiden om olika

utrikeshandelspolitiska frågor.

Ett enhälligt utskott ställer sig bakom

inriktningen att frihandel är en stark

välståndsskapande kraft för såväl de

utvecklade länderna som för världens

fattigaste länder.

När det gäller WTO-frågorna anser

utskottet att det finns behov av att se

över och förbättra WTO:s regelverk.

Utskottet konstaterar att

tillvaratagandet av u-ländernas intressen

blir centralt i den nya handelsrundan.

Vidare påpekas att handeln inte får ses

isolerat; mänskliga rättigheter måste i

ökande utsträckning genomsyra alla

samhällsområden. I en reservation (m, kd,

c, fp) förordas att sambandet mellan

handel och investeringar tas upp snarast

möjligt i förhandlingarna. Enligt en

reservation från företrädaren för

Miljöpartiet är det en viktig uppgift för

Sverige att arbeta för att WTO:s mål om

höjd levnadsstandard, full sysselsättning

och produktion i samklang med naturen kan

uppnås och att FN:s stadga för mänskliga

rättigheter genomsyrar handels- och

investeringsfrågor inom WTO.

I frågor om EU och

utrikeshandelspolitik vill utskottet

starkt framhålla det angelägna i ett

bättre tillträde för alla u-länder till

EU:s och andra i-länders marknader för

t.ex. jordbruksvaror och teko. I en

reservation (m, kd, fp) anser

företrädarna för dessa partier i

utskottet att ytterligare ansträngningar

borde ha lagts ned för att få till stånd

mer långtgående liberaliseringar inom

jordbruks- och tekoområdena. I en

reservation (c) framhålls att en

övergripande målsättning bör vara att

införa ett ”grönt” tullsystem, dvs.

generösare tullbestämmelser för

exportörer som uppfyller vissa

fastställda miljökrav.

Utskottet är medvetet om att de krav

som i-länderna ställer på u-länderna

beträffande miljöhänsyn kan ses som

protektionism snarare än verklig omsorg

om miljön. För att undvika att u-länderna

uppfattar arbetsmiljökrav som

protektionistiska krävs det en ökad

samsyn mellan WTO och Internationella

arbetsorganisationen (ILO). I en

motivreservation (m, kd, c, fp) sägs att

Sverige bör verka för att en närmare

dialog kommer till stånd mellan WTO och

ILO. I en annan reservation (mp) anförs

att det finns mycket starka skäl att

införa sociala och miljömässiga

minimikrav i WTO-systemet.

Regeringsförslagen angående ändringar i

systemet för statsstödd

exportfinansiering tillstyrks (enhälligt)

av utskottet, bl.a. därför att

genomförandet av förslaget leder till mer

konkurrensneutrala villkor för svenska

exportörer.

När det gäller exportkrediter och miljö

ser utskottet positivt på att

Exportkreditnämnden har reviderat

miljöpolicyn i sin garantigivning. Enligt

utskottets mening bör den nya policyn

prövas i praktiken, innan ytterligare

åtgärder övervägs på detta område. I en

reservation (v, mp) förordas att Sverige

som ett föregångsland skall anta

riktlinjerna från Världskommissionen för

dammar.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Frihandel i världen

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:N266 och 2001/02:N267 yrkande

31.

2. WTO-frågor

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:U300 yrkandena 7, 8 och 13,

2001/02:U304 yrkandena 7, 13, 14 och

16, 2001/02:MJ338 yrkande 31 och

2001/02:N375 yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

Reservation 2 (mp)

3. EU och

utrikeshandelspolitik

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:K426 yrkande 15, 2001/02:U300

yrkandena 1 och 2, 2001/02:U301

yrkandena 35 och 37, 2001/02:U303

yrkandena 5 och 10 och 2001/02:U304

yrkandena 8, 10 och 11.

Reservation 3 (m, kd, fp)

Reservation 4 (c)

4. Handel och miljö m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:U304 yrkande 15, 2001/02:U305

yrkandena 13 och 14, 2001/02:MJ337

yrkande 1 och 2001/02:N375 yrkandena 2

och 7.

Reservation 5 (m, kd, c, fp) - motiv.

Reservation 6 (mp)

5. Immaterialrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:U304

yrkande 20.

6. Systemet för statsstödd

exportfinansiering

Riksdagen godkänner regeringens

förslag om ändrade riktlinjer för

exportfinansieringssystemet och

bemyndigar regeringen att i avtal med

AB Svensk Exportkredit ikläda staten

ekonomiskt ansvar för den statsstödda

exportfinansieringen. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:131

punkterna 1 och 2 och avslår motion

2001/02:N50.

7. Exportkrediter och miljö

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:K426 yrkande 17, 2001/02:MJ337

yrkande 17, 2001/02:N243, 2001/02:N264

yrkandena 2 och 3 och 2001/02:N326.

Reservation 7 (v, mp)

Stockholm den 23 maj 2002

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Per Westerberg (m), Reynoldh

Furustrand (s), Sylvia Lindgren (s),

Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),

Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson

(m), Marie Granlund (s), Karl Gustav

Abramsson (s), Gunilla Wahlén (v), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd

Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s) och

Lennart Värmby (v).

2001/02

NU15

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2001/02:131 om vissa

ändringar i systemet för statsstödd

exportfinansiering,

dels en motion som väckts med anledning

av propositionen,

dels 14 motioner från allmänna

motionstiden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder

för att göra det svenska systemet för

exportfinansiering lika

konkurrenskraftigt som systemen i de

viktigaste konkurrentländerna. Det

föreslås att den löftesprovision som AB

Svensk Exportkredit tar ut vid statsstödd

finansiering avskaffas. Vidare föreslås

att banker och andra kreditinstitut skall

kunna få ersättning av staten för sin

administration av den statsstödda

finansieringen. Slutligen föreslås att

ansökan om statsstödd exportfinansiering

skall kunna ske via Exportkreditnämnden.

Utskottets överväganden

Inledning

I det följande tas upp olika frågor inom

området utrikeshandelspolitik. Motioner

från den allmänna motionstiden rörande

frihandel i världen, WTO-frågor, EU och

utrikeshandelspolitik, handel och miljö

m.m. behandlas av utskottet. Olika

exportkreditfrågor tas också upp.

Regeringens förslag om vissa ändringar i

systemet för statsstödd

exportfinansiering (prop. 2001/02:131)

och en motion som är väckt med anledning

av propositionen behandlas. Därefter tas

motionsyrkanden om exportkrediter och

miljö upp.

Frihandel i världen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande frihandel i världen med

hänvisning till att motionsönskemålen

ligger i linje med utvecklingen som

innebär en ny handelsrunda och arbete

med handelsliberaliseringar i världen.

Motionerna

I motion 2001/02:N266 (m) om frihandel

framhålls att tullar och handelshinder

har en fördyrande effekt och att det i

slutändan är konsumenterna som får stå

för de extra kostnaderna. För

konsumenternas skull är det således av

stor vikt att regeringen tar hänsyn till

frihandelns roll i konsumentpolitiken. I

motionen anförs också att tullar och

protektionistisk politik slår hårt mot de

fattigaste länderna i världen, vilka är

beroende av sin export.

Handel befrämjar inte bara välstånd

utan också fred och kulturell utveckling,

betonas det i motion 2001/02:N267 (fp).

Handeln har varit starkt bidragande till

den ekonomiska tillväxten i världen efter

andra världskriget. Med hänsyn till den

fattigdom som i dag finns i världen är

det olyckligt att det finns krafter som

nu vill minska den internationella

handeln. Allt tyder på att de fattiga

länderna skulle ha haft en bättre

situation om deras handel ökat mera. Det

är snarare bristen på demokrati, brist på

ekonomiska reformer och marknadsekonomi

samt brist på fungerande rättsväsende och

utbildning som gör att situationen inte

förbättras. Enligt motionärerna bör ett

program för ökat ekonomiskt välstånd och

minskad fattigdom bl.a. innehålla

– fortsatt frihandel,

– raserande av handelshinder i de

utvecklade ekonomierna för u-ländernas

produkter, t.ex. på jordbruks- och

textilområdena,

– bistånd till de fattigaste länderna

för att öka deras förutsättningar att ta

del av globaliseringens fördelar genom

stärkande av demokratiska strukturer,

bättre administration, fungerande

rättsväsende och bättre utbildning,

– skuldsanering, inte minst riktad mot

de länder som gjort sig av med sina

diktatorer,

– ökad öppenhet på det finansiella

området, inklusive införandet av en

internationell finansinspektion, för att

minska riskerna för kriser av det slag

som för några år sedan inträffade i

Asien.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

I publikationen International trade

statistics 2001 från

Världshandelsorganisationen (World Trade

Organization, WTO) redovisas utvecklingen

av världshandeln t.o.m. år 2000.

Handelsutvecklingen år 2000 var

enastående, uttalar WTO. Ökningen i

produktion och handel med 4,5 %

respektive 12 % var den största under mer

än ett decennium. Även för u-länderna var

utvecklingen stark. Den beräknade

ökningen av u-ländernas varuexport

uppgick till 15 %, vilket kan jämföras

med en ökning av deras

bruttonationalprodukt med 5 %. För år

2000 beräknas den totala varuexporten i

världen uppgå till 6 364 miljarder dollar

och den totala varuimporten till 6 669

miljarder dollar. Av varuexporten står

Sverige för 1,4 % (86,9 miljarder dollar)

och av varuimporten för 1,1 % (72,8

miljarder dollar). Tjänsteexporten är en

väsentlig och ökande andel av Sveriges

totala export. Enligt Riksbankens

statistik uppgick tjänsteexporten år 2001

till ett belopp (228,4 miljarder kronor)

som motsvarar 29 % av varuexporten (786,9

miljarder kronor).

Världshandeln minskade emellertid under

år 2001 (The Economist 11–17 maj 2002).

Frihandel som välståndsskapande kraft

Utskottet har tidigare framhållit (senast

i bet. 2000/01:NU9 s. 14) att det i

högsta grad är ett svenskt intresse att

värna frihandelns principer. Frihandel är

en stark välståndsskapande kraft såväl

för de utvecklade länderna som för

världens fattigaste länder. Alla

konsumenter – både enskilda och företag –

gynnas av de positiva effekterna av lägre

priser, större utbud av varor och

tjänster samt bättre kvalitet. Vidare

innebär frihandel snabb spridning av

information, vilket kan bidra till

omvandling av slutna samhällen till

större öppenhet mot omvärlden.

Dessa synpunkter omfattades av alla

partier utom Miljöpartiet, som i en

reservation (1) i betänkandet

konstaterade att klyftorna mellan de

rikaste och de fattigaste länderna i

världen ökar. I vilken mån WTO påverkar

denna utveckling är enligt reservanten

oklart. Nya förhandlingar om ytterligare

liberaliseringar måste därför vänta till

dess att ordentliga analyser gjorts av

hur ägandekoncentrationer ökat på grund

av marknadsliberaliseringar och hur detta

har påverkat resursfördelningen i

världen.

Frihandel och u-länder

Via biståndspolitiken och en successivt

förändrad handelspolitik inom EU verkar

Sverige för att bidra till ökad tillväxt

och en långsiktigt hållbar utveckling i u-

länderna, särskilt jordens minst

utvecklade länder (MUL). Denna politik

omfattar en rad olika instrument inom

politikområden som utvecklingssamarbete,

handelspolitik, jordbrukspolitik och

handelsfrämjande.

För att underlätta för u-länder att

exportera till marknader inom i-länderna

ger Sverige internationellt tekniskt

bistånd genom bl.a. WTO, Förenta

nationernas konferens om handel och

utveckling (United Nations Conference on

Trade and Development, UNCTAD) och

Internationella handelscentrumet

(International Trade Center, ITC). Inom

de samarbetsprogram som administreras av

Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete (Sida) respektive av

EU:s biståndsorgan integreras de

utrikeshandelspolitiska frågorna. Det

tekniska biståndet syftar till att öka u-

länders möjlighet att delta i WTO-arbetet

och att utveckla sin handel för att skapa

en långsiktigt hållbar utveckling. De

svenska medlen till Internationella

handelscentrumet skall främst användas

för att stärka MUL-exportörernas kunskap

om tullförmånsreglerna och öka deras

förmåga att anpassa sig till tekniska och

andra krav på EU:s marknad.

ITC, som skapades redan år 1964, är FN-

systemets knutpunkt för handelsfrämjande

tekniskt bistånd till u-länder och har

sitt säte i Genève. ITC:s övergripande

syfte är att utveckla kapaciteten hos

målländerna för att förbättra företagens

exportförmåga. Organisationens bistånd

riktas primärt mot företagen i länderna,

inte till regeringarna. Sverige har under

många år aktivt stött ITC, och under åren

1981–92 leddes organisationen av en

svensk (Göran Engblom).

I det bilaterala utvecklingssamarbetet

bidrar Sida med stöd till u-länders

uppbyggnad av analyskapacitet och

handelspolitiskt kunnande i WTO-frågor.

Under 2001 använde Sida cirka 120

miljoner kronor till handelsrelaterat

bistånd, varav 40 % gick till

handelspolitisk kapacitetsuppbyggnad. Som

ett av många exempel kan nämnas att det

inom ramen för det svenska

utvecklingssamarbetet med Tanzania har

utgått ett betydande stöd till landets

handels- och industriministerium med

inriktning på utbildning och

kapacitetsuppbyggnad i handelspolitiska

frågor.

Enligt information från

Utrikesdepartementet har regeringen

instruerat Sida och Kommerskollegiet att

följa upp WTO-mötet i Doha med inriktning

på en fortsatt utveckling som är gynnsam

för u-ländernas och särskilt MUL:s

långsiktiga handel, tillväxt och

utveckling.

Frågan om skuldavskrivning för fattiga

länder, vilken berörs i en motion, är

utförligt behandlad av utrikesutskottet i

betänkande 2001/02:UU2 (s. 111) samt i

betänkande 2001/02:UU4 (s. 23).

Utrikesutskottet instämde i att

skuldbördan utgör ett utvecklingshinder i

många av de fattigaste länderna. Därför

agerar Sverige för ökade

skuldnedskrivningar för dessa länder.

Kostnaderna är emellertid så omfattande

att insatser från Sverige och andra

likasinnade stater inte räcker till för

att finansiera ett förslag om

skuldnedskrivning för de tungt skuldsatta

fattiga länderna. Förslag som utan

urskiljning syftar till att totalt skriva

ned skulder för alla utvecklingsländer –

i synnerhet medelinkomstländer – är

däremot inte befogade, enligt

utrikesutskottet.

De amerikanska skyddsåtgärderna mot

stålimport

I början av mars 2002 redovisades Förenta

staternas (USA:s) beslut att införa

skyddstullar under tre år mot importen av

15 stålprodukter. Resultatet väntas

medföra en påtaglig minskning av den

amerikanska stålimporten. Enligt

Jernkontorets bedömning kommer knappt 2 %

av den totala svenska stålexporten att

direkt beröras av åtgärderna.

EU har begärt samråd om åtgärderna i

enlighet med WTO:s tvistlösningssystem.

En huvudpunkt i argumenteringen är att

den amerikanska stålindustrins

svårigheter inte orsakats av importen,

vilken minskat med en tredjedel sedan år

1998, utan av bristande

strukturanpassning. Priserna på den

amerikanska marknaden är till följd av

ett stort antal tidigare vidtagna

skyddsåtgärder väsentligt högre än i

resten av världen. EU:s begäran om

tvistlösning inom WTO kommer sannolikt

att leda till att en panel fördömer de

amerikanska åtgärderna så som redan skett

i ett antal tidigare fall. Det torde

enligt inhämtade uppgifter dröja fram

till sommaren 2003 innan en sådan

panelrapport kan antas inom WTO.

Förutom EU har också Japan, Sydkorea,

Schweiz, Brasilien, Australien och Nya

Zeeland begärt samråd med USA enligt

WTO:s tvistlösningssystem.

EU och andra länder har också begärt

konsultationer med USA inom ramen för WTO-

avtalet om skyddsåtgärder. Enligt detta

skall en medlem som vidtar skyddsåtgärder

erbjuda kompensation för att vidmakthålla

en likvärdig balans av medgivanden i

förhållande till de medlemmar som berörs

av åtgärderna. EU anser sig ha rätt till

kompensation till ett värde av cirka 700

miljoner euro. Om sådan kompensation inte

ges finns en viss möjlighet till

motåtgärder. EU, som har begärt

kompensation, förbereder en lista över

varor som USA exporterar till EU vilka

kan bli föremål för eventuella

motåtgärder från EU:s sida.

För att försvara sig mot

marknadsstörning på grund av att import

som nu inte kommer in i USA söker sig

till EU:s marknad har EG-kommissionen den

27 mars 2002 infört provisoriska egna

skyddsåtgärder. En extra tull påförs när

stålimporten överstiger en kvot som

ungefär motsvarar importen år 2001.

Åtgärderna gäller dock inte för u-länder

som svarar för mindre än 3 % av EU:s

import av respektive vara och inte heller

för import från Ryssland, Ukraina och

Kazakstan.

Enligt uppgifter från

Utrikesdepartementet är den svenska

ståndpunkten följande:

Sverige beklagar det amerikanska beslutet

som förutom störningar på den

internationella stålmarknaden också

medfört en försämring av det

internationella handelsklimatet. Sverige

står bakom de steg som tagits av EG-

kommissionen för att inleda ett

tvistlösningsförfarande i WTO. Vidare har

Sverige stött EU:s begäran om

kompensation enligt WTO:s

skyddsåtgärdsavtal. Kommissionen har

tagit fram en preliminär lista över

möjliga tullhöjningar. Vad gäller

produkterna för motåtgärder har Sverige

skickat synpunkter till kommissionen vid

ett flertal tillfällen. Enligt Sverige

får det inte finnas någon tvekan om att

tullhöjningsåtgärderna håller sig inom

ramen för regelverket. EU måste kunna

skydda sig mot marknadsstörningar till

följd av att stål nu avleds från den

amerikanska marknaden. Dock var Sverige

inte berett att stödja att kommissionen

den 27 mars 2002 omedelbart vidtog egna

skyddsåtgärder utan avrådde från sådana

åtgärder. Enligt den svenska

uppfattningen hade kommissionen inte

tillräckligt analyserat användarnas

(industrins och konsumenternas) intressen

innan den bestämde sig för att införa

skyddsåtgärder.

Internationella parlamentariska unionen

Det bör i sammanhanget redovisas att

Internationella parlamentariska unionen

(IPU) i mars 2002 antog en resolution

inom området globalisering, multilaterala

institutioner och internationella

handelsavtal. IPU noterar den ökande

betydelsen av internationell handel och

dess direkta inflytande på utveckling och

välfärd i alla nationer och uttrycker oro

för att det nuvarande handelssystemet

tycks vara partiskt till förmån för de

utvecklade länderna och skapar problem

för många u-länder. Därför understryker

IPU behovet av att parlament och

parlamentariker ser till att

globaliseringens fördelar också kommer u-

länderna till del för att människorna i

dessa länder skall uppnå ett större

socialt och ekonomiskt välstånd. Enligt

IPU bör parlamenten ha en mer aktiv roll

inom området för internationellt handel

m.m.

Mot denna bakgrund uppmanas det

internationella samfundet, och särskilt

WTO, att skapa ett mer demokratiskt,

rättvist, transparent och icke-

diskriminerande multilateralt

handelssystem. Hänsyn måste tas till

ländernas olika utvecklingsnivå när det

gäller förmånsbehandling, tekniskt

bistånd m.m. IPU understryker målet om

ett bättre marknadstillträde för u-

ländernas export. Vidare betonas behovet

att inkludera parlamentariker i

förhandlingsdelegationerna och att se

till att sådana delegationer inkluderar

både kvinnor och män. IPU manas att

fortsätta sina ansträngningar att ge en

parlamentarisk dimension till WTO enligt

vad som sägs i resolutionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill ånyo framhålla att det i

högsta grad är ett svenskt intresse att

värna frihandelns principer. Frihandel är

en stark välståndsskapande kraft såväl

för de utvecklade länderna som för

världens fattigaste länder. Därför gäller

det också att ständigt vara på vakt mot

protektionistiska inslag i det

internationella handelsutbytet. Alla

konsumenter – både enskilda och företag –

gynnas av de positiva effekterna av lägre

priser, större utbud av varor och

tjänster samt bättre kvalitet. Vidare

innebär frihandel snabb spridning av

information, vilket kan bidra till

omvandling av slutna samhällen till

större öppenhet mot omvärlden. Sverige

bör enligt utskottets mening även

fortsättningsvis delta aktivt i arbetet

med att befästa och stärka förtroendet

för det multilaterala handelssystemet.

Miljömässig och social hänsyn är viktigt

samtidigt som dessa krav inte får

användas emot de länder som ännu inte –

trots ansträngningar – kan uppfylla

kraven.

Motionsönskemålen om fortsatt eller

ökad frihandel ligger väsentligen i linje

med utskottets inställning. Frihandeln

förbättrar förutsättningarna för tillväxt

i hela världsekonomin. I en liten öppen

ekonomi som den svenska finns det en lång

tradition av att hävda den fria handeln

eftersom vårt land gynnas av ett fritt

utbyte. Vårt välstånd bygger till stor

del på specialisering och handelsutbyte.

Men frihandel är inte mindre viktig för u-

länderna. Eliminering eller minskning av

handelshindren skapar nya förutsättningar

för ekonomisk utveckling även i dessa

länder och kan göra det lättare att också

göra andra framsteg, t.ex. i fråga om

mänskliga rättigheter, rättvisa och

social utveckling. Utskottet anser

däremot inte att frihandel är en

tillräcklig förutsättning för att uppnå

sådana mål; det finns också behov av

politiska, ekonomiska och institutionella

reformer inom u-länderna och särskilt de

minst utvecklade länderna (MUL) innan

dessa länder kan dra full nytta av

frihandelns positiva inverkan. I ett

senare avsnitt om EU och

utrikeshandelspolitik beskrivs processen

som lett fram till att EU avskaffar

tullar och kvoter för alla varor utom

vapen för de 49 minst utvecklade

länderna.

Frågor om skuldsanering för de

fattigaste länderna ingår inte i

näringsutskottets beredningsområde.

Skuldfrågorna i samband

utvecklingsländerna har nyligen utförligt

behandlats av utrikesutskottet (bet.

2001/02:UU4 s. 23). Utskottet hänvisar

till detta betänkande och kommenterar

inte ytterligare frågorna i detta

sammanhang.

Som redovisas i följande avsnitt kommer

förhandlingar att inledas om

handelsliberaliseringar för alla varor

och om förnyade regler för världshandeln

på ett flertal områden inom ramen för

WTO. Med den inställning till frihandel

som utskottet just redogjort för

välkomnar utskottet att en ny

handelsrunda kommer till stånd samtidigt

som WTO tar ett ökat ansvar för en

hållbar utveckling.

Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att det inte är påkallat med

något uttalande i riksdagen i frågan om

frihandel i världen. Därmed avstyrker

utskottet de här aktuella

motionsyrkandena.

WTO-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

WTO-frågor med hänvisning till pågående

åtgärder i fråga om stöd till u-länder,

ökad öppenhet m.m. Jämför

reservationerna 1 (m, kd, c, fp) och 2

(mp).

Motionerna

Enligt vad Moderata samlingspartiet anför

i motion 2001/02:U300 är det av största

vikt att stärka WTO som institution.

WTO:s trovärdighet och respekten för

organisationens tvistlösningssystem måste

ökas genom skärpta regler som förhindrar

långdragna processer. För att stärka

världshandeln behövs enligt motionärerna

också ett multilateralt regelsystem för

investeringar. Vidare sägs det att

korruption hindrar såväl det

internationella som det inhemska

handelsutbytet genom att reglerna om

konkurrensneutralitet undergrävs. Enligt

motionärerna är det därför angeläget att

bl.a. inom ramen för WTO anta etiska

regler för att bekämpa korruption.

I partimotion 2001/02:MJ338 (c)

framhåller motionärerna att jordbruket,

med sin mångsidiga roll och sin klara

koppling till miljö, hälsa och

livskvalitet, inte direkt kan jämföras

med annat näringsliv. Dessa icke-

handelshänsyn måste enligt motionärerna

erkännas i WTO-förhandlingarna. I

motionen anförs att differentieringen av

varuhandeln inte bara skall vara möjlig

på grundval av produktkvalitet utan också

på grund av produktionsmetod.

I motion 2001/02:U304 (c) understryker

motionärerna att en ny världshandelsrunda

måste garantera att systemet främjar alla

länders integration i världsekonomin. I

motionen sägs att ett multilateralt

handelssystem som är regelbaserat och

icke-diskriminerande medför fördelar för

alla länder, särskilt u-länderna. Det

framhålls att u-ländernas kapacitet att

delta i WTO:s arbete kan förbättras genom

vkat stöd i form av tekniskt bistånd. I

motionen anförs vidare att gällande WTO-

avtal på jordbruksområdet är alltför

exportorienterat. Sverige bör enligt

motionärerna verka för att ett nytt WTO-

avtal ger bättre förutsättningar för

utvecklingsländer som nettoimporterar

livsmedel att utveckla den nationella

livsmedelsförsörjningen. Enligt

motionärerna bör vikten av

frågeställningen om handel och miljö

belysas i den kommande WTO-rundan.

I motion 2001/02:N375 (mp) anser

motionärerna att WTO:s nästa

förhandlingsrunda måste bli en

utvecklingsrunda som tar hänsyn till

utvecklingsländernas krav på och behov av

WTO:s överordnade målsättning. Enligt

motionärerna behöver WTO vidare

fastställa tydliga etiska och politiska

mål på kort och på lång sikt för sitt

framtida arbete. Som ett led i detta

måste WTO integrera de politisk-etiska

mål som finns i andra FN-konventioner så

att handelsfrågorna genomsyras av fred,

demokrati, rättvisa och utveckling i

linje med FN:s ambitioner.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

WTO har i dag 144 medlemsländer och

ytterligare ett trettiotal som förhandlar

om medlemskap. WTO är öppet för alla

länder som vill vara medlem. Vid den

fjärde ministerkonferensen i Doha, Qatar,

i november 2001 fattades beslut om att

anta Kina och Taiwan som medlemmar i WTO.

I samband med anslutningsprocessen

förhandlar ett ansökarland bilateralt med

alla de WTO-länder som så önskar om vilka

handelsliberaliseringar som ansökarlandet

skall göra i samband med anslutningen.

Processen tar ofta flera år.

WTO-avtalen bygger på principerna om

handelsliberalisering och icke-

diskriminering. De liberaliseringar som

överenskoms mellan två WTO-medlemmar

utsträcks i princip automatiskt till att

omfatta samtliga andra WTO-länder enligt

mest-gynnad-nations-principen. Vidare

åtar sig varje land att ge importerade

varor samma behandling som liknande varor

som producerats inom landet får med

avseende på t.ex. skatter.

Enligt tidigare överenskommelse kommer

den nuvarande generaldirektören Mike

Moore att avgå den 1 september 2002 efter

halva mandatperioden och ersättas av

thailändaren Supachai Panitchpakdi. Den

femte ministerkonferensen kommer enligt

uppgift från Utrikesdepartementet att äga

rum i september 2003. Mexiko blir

värdland för denna ministerkonferens.

Ministerdeklarationen från Doha

Ministerdeklarationen från den fjärde

ministerkonferensen innehåller bl.a.

följande viktiga punkter (i förkortat

skick):

– Målet om en hållbar utveckling

betonas starkt. Inget land skall hindras

från att vidta åtgärder för att skydda

människor, djur, växter, hälsa eller

miljö, samtidigt som sådana åtgärder inte

får användas på ett godtyckligt eller

diskriminerande sätt eller som ett dolt

sätt att begränsa handeln.

– Arbetet inom den internationella

arbetsorganisationen (International

Labour Organization, ILO) för den sociala

dimensionen av globaliseringen noteras.

– Med ett ökande antal WTO-medlemmar

finns det ett kollektivt ansvar att

säkerställa intern transparens och ett

effektivt deltagande av alla medlemmar.

Också dialogen med allmänheten bör

förbättras.

– Ett samförstånd finns att

förhandlingar om olösta

implementeringsfrågor skall integreras i

arbetsprogrammet.

– Jordbruksförhandlingarna har redan

startat. Det långsiktiga målet om ett

marknadsorienterat system kräver

fundamentala ändringar för att korrigera

och hindra begränsningar på

världsmarknaden för jordbruksprodukter.

En särskild och förmånlig behandling av u-

länder skall utgöra en integrerad del i

alla delar av förhandlingarna, så att

dessa länder kan ta hänsyn till sina

utvecklingsbehov inklusive

livsmedelssäkerhet och

landsbygdsutveckling.

– Förhandlingarna angående

tjänstehandel fortsätter. De skall föras

med syfte att främja dels ekonomisk

tillväxt av alla handelspartner, dels

utvecklingen av utvecklingsländer och

MUL.

– Förhandlingar inleds om ökat

marknadstillträde för icke-jordbruksvaror

med särskilt syfte att kapa tulltoppar

och motverka tulleskalering.

– Betydelsen av tillämpning och

tolkning av det immaterialrättsliga

avtalet (Agreement on Trade-Related

Aspects of Intellectual Property Rights,

TRIPS) i syfte att stödja allmän hälsa,

bl.a. genom tillgång till existerande

mediciner, betonas. På detta område skall

en separat deklaration antas.

– TRIPS-rådet uppmanas att undersöka

relationen mellan TRIPS-överenskommelsen

och konventionen om biologisk mångfald,

skyddet för traditionell kunskap och

folklore (folktro) och annan utveckling

på detta område.

– Behoven av ökat tekniskt stöd och

kapacitetsuppbyggnad för

utvecklingsländerna och MUL erkänns.

Syftet är att de bättre skall kunna

utvärdera innebörden av ett närmare

multilateralt samarbete för sin

utvecklingspolitik.

– Deltagarna samtycker till

förhandlingar som syftar till att skapa

ökad klarhet och en förbättrad disciplin

när det gäller existerande WTO-regler i

fråga om regionala

handelsöverenskommelser (dvs. sådana

överenskommelser som enbart rör vissa

medlemsländer).

– Deltagarna samtycker till

förhandlingar om förbättringar och

klargöranden inom tvistlösningssystemet.

Målet är att få till stånd en

överenskommelse senast i maj 2003 och ett

ikraftträdande så snart som möjligt

därefter.

– I avsikten att främja såväl handel

som miljö samtycker deltagarna till att

förhandla om a) sambandet mellan

nuvarande WTO-regler och de särskilda

skyldigheter som finns i de multilaterala

miljööverenskommelserna (Multilateral

Environmental Agreements, MEA), b)

metoder för regelbundet

informationsutbyte mellan MEA-sekretariat

och berörd WTO-kommitté, c) minskning

eller borttagande av handelshinder för

varor och tjänster som främjar miljön.

– Arbetet i fråga om elektronisk handel

fortsätter. Alltmedan förfaringssätten

även fortsättningsvis övervägs förklarar

deltagarna att medlemmarna behåller den

nuvarande policyn att inte tullbelägga

elektronisk handel till den femte

sessionen.

– Det finns behov av säker och

förutsägbar finansiering av det

handelsrelaterade tekniska biståndet;

därför uppdras åt den relevanta WTO-

kommittén att arbeta fram en plan som kan

garantera långsiktig finansiering av

tekniskt bistånd på en total nivå som

inte ligger lägre än nivån under år 2001.

– Den oro som MUL har uttryckt tas på

allvar. Dessa länders integration i det

multilaterala handelssystemet kräver

marknadstillträde, stöd till

diversifiering av deras produktion och

export samt handelsrelaterat tekniskt

bistånd och kapacitetsuppbyggnad. En

översyn skall göras av WTO-avtalens

särskilda och förmånliga regler, riktade

mot u-länder, i syfte att få till stånd

tydligare, effektivare och mer operativa

regler.

– Förhandlingarna skall avslutas till

den 1 januari 2005.

– Förfarandet vid förhandlingarna skall

övervakas av en särskild kommitté under

det allmänna rådet. Denna kommitté skall

upprätta förhandlingsmekanismer och

övervaka framåtskridandet av

förhandlingarna. Med undantag av

förhandlingarna om tvistlösningssystemet

skall övriga förhandlingar ingå i ett

enda paket. Förhandlingssystemet bör vara

transparent. För att få till stånd en

hållbar utveckling skall kommittén för

handel och utveckling (Committee on Trade

and Development) och kommittén för handel

och miljö (Committee on Trade and

Environment) utgöra forum för att

identifiera och diskutera utvecklings-

och miljöaspekter i förhandlingarna.

Sammanfattningsvis innebär

ministerdeklarationen från Doha att en ny

handelsrunda skall påbörjas och att

förhandlingar inleds om

handelsliberaliseringar för alla varor

och om förnyade regler för världshandeln

på ett flertal områden. Alla

förhandlingar skall avslutas senast den 1

januari 2005. Detta slutdatum omfattar

även förhandlingarna rörande

liberalisering av jordbruks- och

tjänstehandeln, vilka inleddes redan år

2000 men som tidigare avancerade långsamt

i brist på ett överenskommet slutdatum.

Vidare kan noteras att ett principbeslut

fattades vid ministerkonferensen i Doha

om att – efter den femte

ministerkonferensen – inleda

förhandlingar om investeringar,

konkurrens, handelsprocedurer och

transparens i offentlig upphandling (de

s.k. Singaporefrågorna). För att

förhandlingar skall kunna inledas krävs

dock först ett enhälligt beslut om

formerna.

Jordbruksförhandlingar

Inom ramen för WTO:s inbyggda agenda

påbörjades i mars 2000 den särskilda

jordbruksförhandlingen i enlighet med det

mandat som har sitt ursprung i

Uruguayrundan.

EU svarar för 92 % av WTO-medlemmarnas

samlade exportbidrag inom

jordbrukssektorn. I de pågående

jordbruksförhandlingarna inom WTO har EU

villkorat sin beredskap till

tullsänkningar och utfasning av

exportbidragen med att andra i-länder,

som t.ex. USA, skall göra motsvarande

åtaganden. EU och Sverige hävdar

ståndpunkten att även andra former av

exportstöd än bidrag bör omfattas av

neddragningskrav och internationell

disciplin. Detta gäller exempelvis

subventionselementet i det av USA

tillämpade systemet med krediter och

kreditgarantier vid export. Frågor om

jordbruksprodukter och exportkreditavtal

har tagits upp inom Organisationen för

ekonomiskt samarbete och utveckling,

OECD, men enighet har inte kunnat nås.

Sverige och EU anser att det är logiskt

att alla exportstöd som verkar

handelsstörande (t.ex. bundet bistånd i

form av livsmedelshjälp), vilka försvårar

inte minst u-ländernas jordbruksexport,

skall likabehandlas. Därför bör inte

enbart – som hittills varit fallet –

exportbidragen regleras i WTO:s

jordbruksavtal.

Dohakonferensen resulterade i en

kompromiss när det gällde frågan om

huruvida ett åtagande skulle göras om att

på sikt avskaffa exportsubventionerna på

jordbruksområdet. Kompromissen innebar

att jordbruksförhandlingarna skall ske

utan att ”föregripa utfallet av

förhandlingarna”.

Vad gäller jordbrukets intressen i

övrigt finns det i förhandlingsmandatet

från ministerkonferensen i Doha angivet

att förhandlingarna skall beakta

intressen som djurskydd, miljöhänsyn och

landsbygdsutveckling. Dessa frågor är

viktiga för EU, men slutskrivningen gick

inte så långt som EU hade önskat.

Frågor om produktionsmetoder etc. tas

primärt inte upp i själva

jordbruksförhandlingen då sådana frågor

faller under andra avtal, vilka till

skillnad mot jordbruksavtalet inte är

uppe för omförhandling. Möjligheterna

till långtgående importbegränsande

åtgärder och märkningskrav begränsas i

dag av dessa regelverk. Vissa frågor

rörande geografisk ursprungsmärkning tas

dock upp inom ramen för TRIPS-

förhandlingen.

Miljöfrågor

En hållbar utveckling är redan i dag ett

uttalat mål för WTO. Bland annat är

arbetet inom WTO:s kommitté för handel

och miljö av betydelse för att påverka

handelsregelverket i riktning mot en

hållbar utveckling. Sverige och EU har

verkat för att miljöfrågorna skall ingå i

en ny förhandlingsrunda i WTO. EU:s

position har gällt önskemål om att få

uppklarat hur befintliga WTO-regler

förhåller sig till olika miljöfrågor.

Resultatet av ministermötet i Doha kan

anses utgöra ett politiskt genombrott för

miljöfrågorna inom WTO. Förutom att

inleda förhandlingar, om än begränsade

sådana, om förhållandet mellan WTO:s

regler och handelsrelaterade regler i de

multilaterala miljöavtalen (Multilateral

Environment Agreements, MEA) skall

förhandlingarna även omfatta metoderna

för utbyte av information mellan WTO- och

MEA-sekretariaten samt frågan om att ta

bort handelshinder för miljörelaterade

produkter och tjänster. Även frågan om

fiskesubventioner skall förhandlas inom

ramen för den nya rundan. Övriga frågor

som WTO:s kommitté för handel och miljö

skall analysera närmare är frågan om

miljömärkning och miljöpolitikens

handelseffekter, särskilt i förhållande

till u-länder. Även delar av TRIPS kan

tas upp. Enligt uppgift kan förhandlingar

på dessa områden eventuellt komma till

stånd efter WTO:s nästa ministermöte

under andra halvåret 2003.

Multilateralt regelverk för investeringar

Vid WTO:s ministerkonferens i Doha

fattades, som redan nämnts, ett

principbeslut om att förhandlingar

rörande ett multilateralt regelverk för

investeringar skall inledas efter nästa

ministerkonferens, förutsatt att WTO-

länderna kan fatta ett enhälligt beslut

om formerna för förhandlingarna.

Enligt inhämtad information deltar

regeringen i förberedelsearbetet inför

kommande förhandlingar om ett WTO-avtal

för investeringar. Detta sker

huvudsakligen genom ett gemensamt EU-

agerande i arbetsgruppen för handel och

investeringar. Ministerkonferensen i Doha

betonade utvecklingsdimensionen. På

investeringsområdet innebär detta att en

betydande del av förberedelserna inför

multilaterala förhandlingar om

investeringar fokuserar på tekniskt

bistånd och kapacitetsuppbyggnad för

utvecklingsländer.

Tvistlösning

Enligt ministerdeklarationen från Doha

skall WTO inleda förhandlingar om

förbättringar och klargöranden av

tvistlösningsöverenskommelsen. (En

beskrivning av WTO:s tvistlösningssystem

återfinns i utskottets betänkande

1999/2000:NU16 s. 9.) Förhandlingarna

skall baseras dels på det arbete som

hittills utförts i översynen av

regelverket, dels på vissa nya förslag.

Som framgår ovan skall de avslutas senast

i maj 2003.

Enligt inhämtad information är den

svenska regeringens övergripande mål i

förhandlingarna att skapa ett bättre,

tydligare och mer transparent

tvistlösningssystem, som inte minst tar

hänsyn till u-ländernas särskilda behov.

Detta överensstämmer med EU:s mål i det

förslag som EU nyligen presenterat i WTO-

förhandlingarna. De för Sverige

viktigaste frågorna är att få till stånd

ett system för tvistlösning som dels är

mer öppet för insyn än nuvarande system,

dels uppmuntrar till kompensation från

den förlorande till den vinnande parten

snarare än sanktioner mot den förlorande.

Handelsrelaterat tekniskt bistånd

Sveriges multilaterala handelsrelaterade

tekniska bistånd till u-länder

kanaliseras främst genom WTO, ITC, UNCTAD

och det nystartade centrumet för WTO-

tvister (Advisory Center on WTO Law,

ACWL). För överblickens skull redovisas

summariskt huvuduppgifterna för dessa

organisationer:

– WTO. Syftar till förbättrat och mer

aktivt deltagande av u-länderna i WTO-

arbetet, stöd för att u-länder bättre

skall kunna nyttja WTO:s regelsystem,

implementering av WTO:s regelsystem,

förberedelser för medlemskap i WTO.

– ITC. Syftar till exportfrämjande

åtgärder, analys av exporthinder,

information och utbildning i

marknadsföring, e-handel, exportmarknader

och utnyttjande av preferenssystem.

– UNCTAD. Syftar till

kapacitetshöjande åtgärder i form av

analys av och dialog om

utvecklingsdimensionen av internationell

handel och investeringar, underlättande

av internationella investeringsavtal med

u-länder, främjande av investeringar till

u-länder och god styrning (good

governance) i investeringsfrämjande.

– ACWL. Syftar till att u-länder bättre

skall kunna driva processer inom ramen

för WTO:s tvistlösningssystem.

Sammanlagt har Utrikesdepartementet

budgeterat 35 miljoner kronor för

handelsrelaterat tekniskt bistånd under

år 2002. Det svenska bidraget till WTO

kommer att fördubblas, till 16 miljoner

kronor, i och med att även Sida planerar

att bidra med 8 miljoner kronor för att

stödja u-ländernas kapacitet när det

gäller förhandlingsarbete jämfört med år

2001. Även till andra multilaterala

kanaler för handelsrelaterat tekniskt

bistånd såsom UNCTAD och ITC ökas

bidragen. Bland annat stöder Sverige

arbetet med att etablera en organisation

för information och samarbete om handel

(Agency for International Trade

Information and Cooperation, AITIC) som

skall ge information och analytiskt stöd

till u-länder utan permanent

representation i Genève. Sverige var

också en av de grundande medlemmarna i

det nystartade ACWL-centrumet, som är

huvudorganisationen för juridiskt stöd

till u-länder i WTO-tvister.

Statsrådet Leif Pagrotsky besvarade den

13 mars 2002 en fråga (fr. 2001/02:845)

av Helena Bargholtz (fp) om fattiga

länder inom WTO. Enligt statsrådet är det

viktigt att mer internationella resurser

ställs till förfogande för

handelsrelaterat tekniskt bistånd och

stöd till kapacitetsbyggnad i u-länder.

Sverige verkar för att handelsrelaterat

bistånd skall ges ökad prioritet såväl

inom det multilaterala biståndet och EG:s

bistånd som inom Sveriges bilaterala

utvecklingssamarbete. Enligt statsrådet

är Sverige i dag en av de ledande

aktörerna när det gäller handelsrelaterat

bistånd både i fråga om att ha utvecklat

en policy och genom att ge bidrag till de

organisationer som utför insatser. Sida

spelar en allt viktigare roll i detta

arbete, sades det. Vidare manar Sverige

också på andra i-länder att öka sina

bidrag till handelsrelaterat bistånd och

att göra bidragen mer förutsägbara och

långsiktiga, redovisade statsrådet.

Korruption

Kampen mot korruption drivs på flera

fronter. Korruption utgör ett allvarligt

hinder för ett lands ekonomiska och

sociala utveckling. Genom att WTO:s syfte

är att verka för öppna, förutsägbara

regler för ekonomiskt utbyte, innebär WTO

i sig ett verktyg mot korruption.

Korruptionsfrågan har på senare år bl.a.

drivits framåt genom analytiskt arbete

inom OECD.

När det gäller etablerandet av ett

internationellt regelverk mot korruption

kommer regeringen enligt uppgift att

aktivt verka för att förhandlingen om en

FN-konvention mot korruption blir

framgångsrik. Vidare stöds regionalt

arbete för att bekämpa korruption. Bland

annat bör nämnas arbetet med

uppföljningen av OECD:s konvention mot

mutor i internationella

affärstransaktioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet hälsar med stor

tillfredsställelse att en ny handelsrunda

nu kommer att inledas om

handelsliberaliseringar för varor och om

förnyade regler för världshandeln. Det

finns förväntningar på att

hittillsvarande problem och

tillkortakommanden i WTO-systemet – bl.a.

problem som redovisas i motionerna – kan

lösas eller komma närmare en lösning.

Det kan konstateras att

förutsättningarna inför

ministerkonferensen i Doha på flera sätt

var bättre än förutsättningarna inför

konferensen i Seattle år 1999. Ett av

problemen i Seattle var att klyftan som

fanns mellan u-länder och i-länder inte

kunde överbryggas. Enligt utskottets

mening är det positivt att det medvetna

planeringsarbete som bedrivits fram till

Dohakonferensen också har gett resultat i

ministerdeklarationen när det gäller ökad

uppmärksamhet på u-ländernas problem.

Tillvaratagandet av u-ländernas intressen

blir centralt i den nya handelsrundan.

Detta kan bl.a. betyda att i-länderna i

större utsträckning än tidigare måste

acceptera tullsänkningar på varor som är

av exportintresse för u-länderna. Dock är

det viktigt att komma ihåg att u-länderna

i WTO inte är en homogen grupp med samma

intressen och agerande. Utskottet vill

samtidigt påpeka att handeln inte får ses

isolerat – mänskliga rättigheter måste i

ökande utsträckning genomsyra alla

samhällsområden.

Utskottet vill starkt framhålla det

angelägna i ett bättre tillträde till

EU:s och andra i-länders marknader för u-

landsprodukter som t.ex. jordbruksvaror

och teko. Eftersom Sveriges medlemskap i

EU starkt har inverkat på Sveriges

agerande i fråga om handel på

jordbruksområdet tar utskottet upp frågor

om handel och jordbruk vidare i avsnittet

om EU och utrikeshandelspolitik.

De i motionerna berörda frågorna om

icke-handelshänsyn inom jordbruket samt

frågorna om handel och miljö resulterade

i framsteg under ministerkonferensen.

Utskottet hyser förväntningar om

ytterligare framsteg under den nya

handelsrundan.

Den nuvarande svenska linjen att

inriktningen bör vara ökad öppenhet inom

WTO får stöd av utskottet. Samtidigt

måste det finnas respekt för att enskilda

länder i vissa fall inte vill röja sina

förhandlingspositioner.

Vidare finns det ett behov av att se

över och förbättra WTO:s regelverk.

Utskottet vill understryka vikten av att

frågan om regelförenkling när det gäller

handelsprocedurerna drivs framåt. Som

redovisats i det föregående skall en

översyn göras av WTO-avtalens särskilda

och förmånliga regler, riktade mot u-

länder, i syfte att få till stånd

tydligare, effektivare och mer operativa

regler. Utskottet vill särskilt peka på

betydelsen av handelsrelaterat tekniskt

bistånd till utvecklingsländerna.

Inte mindre viktigt är det att

förbättra tvistlösningsmekanismen, som

uppvisat påtagliga svagheter under

tidigare tvister. Det nuvarande

regelsystemet ger enligt utskottets

uppfattning upphov till risker för ökad

protektionism därigenom att länder

ensidigt vidtar straffåtgärder. Utskottet

stöder den nuvarande linjen om att

tvistlösningsprocessen bör vara mera

transparent och uppmuntra till

kompensation från, snarare än sanktioner

mot, den förlorande parten.

När det gäller motionsönskemålet om ett

investeringsavtal kan vissa framsteg

noteras. Dohamötet resulterade i en

kompromisslösning mot bakgrund av att EU

var pådrivande i frågan om ett

multilateralt investeringsavtal inom

ramen för WTO medan flera u-länder var

negativa. Enligt utskottets uppfattning

är det tillfredsställande att sambandet

mellan handel och investeringar kommer

att tas upp, om än först efter WTO:s

femte ministermöte år 2003.

Utan att gå in på samtliga de spörsmål

som tas upp i motionerna anser utskottet

att det inte finns behov av något

initiativ från riksdagens sida med

anledning av de nu aktuella

motionsyrkandena.

EU och utrikeshandelspolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande EU och

utrikeshandelspolitik med hänvisning

till den utveckling som pågår inom EU i

fråga om marknadstillträde och

avreglering. Jämför reservationerna 3

(m, kd, fp) och 4 (c).

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion

2001/02:U300 förordas att Sverige skall

verka för den globala frihandeln och inom

EU och WTO arbeta för att avskaffa tullar

och handelshinder så att fattiga länder

tullfritt kan exportera varor och

tjänster till de industrialiserade

länderna. Enligt motionärerna bör målet

för en ny WTO-runda vara att avskaffa

alla tullar till i-länderna. Vidare

framhålls att EU, som en stor aktör i WTO

med betydande subventioner, bör lägga

fram en bindande plan för hur den

gemensamma europeiska jordbrukspolitiken

skall integreras med världsmarknaden. På

sikt måste målet vara att låta marknaden

för jordbruksprodukter fungera utan

kvoter, pris- och

produktionsinterventioner, framhålls det.

I partimotion 2001/02:U303 (m)

framhålls att det fortfarande finns

alltför många inskränkningar i den inre

marknadens funktionssätt, såsom

nationella regleringar och monopol.

Enligt motionärerna måste därför arbetet

med att fördjupa och avreglera den inre

marknaden snabbas upp. Avregleringar och

regelförenklingar måste också skyndas på,

manar motionärerna. Vidare framhåller de

att EU helt bör avveckla

industritullarna. Det är viktigt att

skapa en sund världsmarknad för

jordbruksprodukter, sägs det. De

nuvarande konstlat låga

världsmarknadspriserna drabbar framför

allt de fattigaste bönderna i

utvecklingsländerna. Mot den bakgrunden

anser motionärerna att det inom EU bör

arbetas fram en plan för att successivt

avveckla jordbruksskyddet.

I partimotion 2001/02:K426 (kd)

framhålls att det är moraliskt

oacceptabelt att EU med den ena handen

ger bistånd och med den andra stoppar de

inkomster u-länderna skulle inbringa

genom export (eftersom denna

inkomstförlust beräknas totalt vara

betydligt större än vad unionen ger i

bistånd). Motionärerna menar att

exportstödet till jordbruksprodukter i

dag utgör ett allvarligt hinder mot u-

ländernas möjligheter att exportera på

världsmarknaden. I motionen anförs att

Sverige bör verka för att minska

exportstödet inom EU.

Att införa tull- och kvotfritt

tillträde för de minst utvecklade

ländernas export till i-landsmarknader

vore enligt vad som sägs i motion

2001/02:U304 (c) ett steg i rätt

riktning. Enligt motionärerna finns det

allvarliga brister i EU:s handelspolitik

gentemot tredje världen. Motionärerna

begär ett tillkännagivande till

regeringen om att EU:s handelspolitik bör

påverkas i en för u-länderna mer positiv

riktning. Vidare bör EU driva miljökrav

genom positiva incitament, bl.a.

generösare tullbestämmelser för dem som

når upp till vissa fastställda miljökrav.

För att underlätta rörligheten på den

inre marknaden förordas i partimotion

2001/02:U301 (fp) att registrering,

uppgiftslämnande och praktisk hantering

så mycket som möjligt harmoniseras genom

gemensamma beslut. I motionen sägs vidare

att sysselsättning tillhör de frågor som

bäst löses nationellt eller regionalt, då

förutsättningarna ofta ser mycket olika

ut i olika regioner. De återstående

hindren för fri rörlighet på den inre

marknaden bör dock hanteras på

Europanivå.

Vissa kompletterande uppgifter

Handelspolitiken är gemensam för EU,

vilket innebär att enhetliga regler

gäller inom hela unionen. Det

handelspolitiska ramverket innebär

gemensam tulltaxa och gemensamma tull-

och handelsavtal i förhållande till

länder utanför EU. Normalt finns det inte

nationella särregler inom EU; sådana kan

dock finnas när det gäller sanitära

och/eller hygieniska krav.

Sverige har sedan sitt inträde i EU

arbetat för en avreglering av EU:s tullar

och andra handelshinder. Inom EU tillhör

Sverige de länder som siktar på den mest

långtgående minskningen av tullarna.

Sänkta tullar gynnar EU/Sverige genom

ökade exportmöjligheter, som bidrar till

tillväxt och sysselsättning, och genom

lägre priser för konsumenterna. På samma

sätt kan sänkta tullar bidra till u-

ländernas utveckling. Den svenska

ambitionen är att EU skall komma fram

till en långsiktig och övergripande

handelspolitisk målsättning, som innebär

global tullfrihet för industrivaror i de

mest utvecklade länderna inom en

tioårsperiod. Denna ambition delas dock

inte av alla EU-länder och är inte heller

EU:s gemensamma position.

EG-kommissionen antog hösten 2000 en

plan för att riva tullmurarna gentemot de

49 minst utvecklade länderna på alla

områden utom när det gäller vapen (känt

under devisen ”everything but arms”,

EBA). Till en början vann förslaget inte

anslutning inom EU. Sverige, såsom

varande ett traditionellt

frihandelsvänligt land, ville se liberala

lösningar men hade som ordförandeland för

EU också att ta hänsyn till hela unionens

synpunkter. Efter det att vissa

meningsskiljaktigheter kunnat lösas

beslutade EU (allmänna rådet) i februari

2001 att avskaffa tullar och kvoter för

alla varor utom vapen för de 49

fattigaste länderna i världen. För den

stora mängden varor inträdde tullfriheten

redan den 5 mars 2001, medan socker, ris

och bananer kommer att åtnjuta tullfrihet

först efter en övergångsperiod. För

bananer reduceras tullsatsen årligen med

20 % under perioden 2002–2006. För ris

och socker skall tullfriheten vara helt

införd under år 2009. För att kompensera

de berörda u-länderna för den fördröjda

övergångsperioden erbjöd EU omedelbart

marknadstillträde för socker och ris upp

till vissa kvantiteter. Processen

övervakas av kommissionen, som också

skall avge rapport till ministerrådet år

2005 angående konsekvenserna av det nya

systemet för såväl EU-länderna som för de

fattiga länderna.

EBA-beslutet har införlivats i en ny EG-

förordning (rådets förordning nr

2501/2001 om tillämpning av en ordning

med allmänna tullförmåner – också kallad

GSP-förordningen från Generalized System

of Preferences) som gäller fr.o.m. den 1

januari 2001 till den 31 december 2004.

För att få igenom EBA tvingades Sverige

acceptera att särskilda skyddsmekanismer

infördes gentemot ökande import från de

minst utvecklade länderna. Då GSP-

förordningen presenterades ett halvår

senare hade denna skyddsmekanism

utvidgats till att gälla samtliga

förmånstagare under GSP-systemet, dvs.

alla u-länder och inte bara MUL.

I en bilaga (IV) till förordningen

redovisas ett uttalande från Sverige,

nämligen att Sverige stöder det allmänna

preferenssystemet (GSP) som ett viktigt

redskap för utveckling. Sverige beklagar

emellertid att skyddsmekanismerna i EBA-

förslaget utsträcks till att gälla alla

förmånsländer och alla

jordbruksprodukter. EBA-beslutet

hänvisade endast till de minst utvecklade

länderna och till bananer, ris och

socker. Enligt uttalandet beklagar

Sverige den gjorda utvidgningen av

skyddsmekanismen eftersom den minskar de

potentiella fördelarna av EBA-beslutet

för de minst utvecklade länderna.

EU:s ministerråd beslutade i december

2001 att ge sänkta tullar till stater som

främjar mänskliga rättigheter i

arbetslivet och dra tillbaka dessa

sänkningar om det visar sig att staterna

inte håller vad de lovat. Detta stöddes

av den svenska regeringen. Sverige och EU

är noggranna med att framhålla att

arbetsrättsregler inte skall genomdrivas

genom handelssanktioner.

Inom EU pågår flera processer som

syftar till avreglering på områden som

tidigare dominerats av statliga monopol.

Avreglering medför en utvidgad inre

marknad.

Den gemensamma regional- och

strukturpolitiken är EU:s viktigaste

instrument för att minska obalanserna och

skillnaderna i ekonomisk utveckling

mellan regionerna och på så sätt skapa en

ökad social och ekonomisk sammanhållning

och solidaritet inom unionen. Genom

statliga stödåtgärder kan regioner som

släpar efter få en snabbare ekonomisk och

social utveckling. Stödnivåerna bygger på

EU:s regler för statsstöd och skall vara

anpassade efter regionens problem och

godkända av EG-kommissionen.

För att begränsa de negativa

verkningarna av stora stödbelopp finns de

s.k. multisektoriella riktlinjerna för

stora regionala investeringar. Avsikten

med dessa regler är att begränsa stora,

ofta kapitalintensiva investeringsprojekt

som skulle kunna få allvarliga följder

för konkurrenter på andra håll inom

EU/EES. Genom krav på förhandsanmälan av

investeringar som överstiger 50 miljoner

euro kan kommissionen kritiskt granska de

planerade stödnivåerna. Den tillåtna

stödvolymen styrs av hur konkurrensen

påverkas och hur förhållandet mellan

kapitalinsatsen och antalet skapade

arbetstillfällen ser ut. Syftet med

riktlinjerna är således att uppnå en

lämplig balans mellan tre centrala mål

för EU:s politik, dvs. att se till att

konkurrensen på den inre marknaden inte

snedvrids, att stärka den ekonomiska och

sociala sammanhållningen och att stärka

den industriella konkurrenskraften.

Kommissionen har nyligen presenterat

den tredje årliga översynen av strategin

för den inre marknaden (KOM 2002/171).

Strategin utgör ett viktigt instrument

när det gäller att uppfylla målsättningen

från Lissabontoppmötet om att EU år 2010

skall vara världens mest

konkurrenskraftiga och dynamiska

kunskapsbaserade ekonomi. Enligt

kommissionen är viktiga delar av den inre

marknaden fortfarande uppsplittrade och

överdrivet skyddade mot konkurrens. Rent

generellt anses att en ökad integrering

inom tjänstesektorn skulle ge de största

vinsterna. Om företagstjänsterna vore mer

konkurrensutsatta skulle enbart detta

innebära ett tillskott till unionens

bruttonationalprodukt med 350 miljarder

euro. Då det gäller bolagsbeskattningen

menar kommissionen att företagen på

längre sikt måste få en konsoliderad

bolagsbeskattning för sin

gränsöverskridande verksamhet inom EU för

att undvika de kostnader och den

ineffektivitet som blir följden av att ha

15 olika skattesystem.

Strategin har denna gång koncentrerats

till ett trettiotal målinriktade och

tidsbestämda åtgärder inom de närmaste 18

månaderna för att utveckla den inre

marknaden. Nedan redovisas några viktiga

åtgärder och nuläget beträffande dessa

åtgärder enligt uppgift från

Utrikesdepartementet:

– Solvit (Problemlösningsnätverket på

den inre marknaden). Ett nätverk med

kontaktpunkter skall vidareutvecklas och

en uppförandekod med bl.a. gemensamma

regler för ansvarsområden och tidsgränser

skall införas.

– Strategi för fri rörlighet för

tjänster. Kommissionen har sammankallat

en expertgrupp, bestående av samtliga

medlemsstater och kandidatländer, för att

utbyta erfarenheter och diskutera

nationella initiativ för att uppmärksamma

tjänstesektorns potential och få kännedom

om problem och dess karaktär. En första

rapport väntas till sommaren 2002.

– Översyn av EU:s konkurrensregler.

Arbete pågår för att reformera EU:s

konkurrensregler, bl.a. reglerna för

företagsfusioner och

tillämpningsförordningen (17/62)

beträffande reglerna om förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan

företag samt förbud mot missbruk av

dominerande ställning.

– Gemenskapspatent. Genom en enda

ansökan skall ett patent kunna

registreras med giltighet i samtliga

medlemsstater.

– En samordnad strategi för bättre och

enklare lagstiftning. Strategin skall

presenteras av kommissionen den 29 maj

2002 inför Europeiska rådets möte i

Sevilla i juni 2002. Avsikten är att

strategin skall bidra till en

”regelförenk-lingskultur” inom EU-

institutionerna och medlemsstaterna.

Vidare kan nämnas att socialminister Lars

Engqvist i en interpellation (ip.

2001/02:39) nyligen har svarat Anne

Ludvigsson (s) i fråga om fri rörlighet

av varor inom EU. Frågan gällde om

myndigheter som Riksförsäkringsverket,

affärsdrivande verk och bolag agerar i

överensstämmelse med EG-rätten så att den

fria rörligheten av varor inom EU

underlättas till nytta för konsumenterna.

Särskilt berördes prissättningen av

parallellimporterade läkemedel. Enligt

socialministern pågår för närvarande en

dialog mellan kommissionen och regeringen

i fråga om prissättning av

parallellimporterade läkemedel.

När det gäller statligt stöd för

exportfrämjande verksamhet skall nämnas

att jordbruksminister Margareta Winberg

nyligen svarat på en interpellation (ip.

2001/02:349) från Eskil Erlandsson (c) om

statligt medfinansierad exportfrämjande

verksamhet inom jordbruket.

Jordbruksministern redovisade att

regeringen sedan år 1992 anslagit medel

till projektet Food From Sweden för

exportfrämjande aktiviteter för svenska

förädlade livsmedel. Enligt planeringen

dras anslaget ned till 5 miljoner för

åren 2002–2004. Efter den perioden upphör

den statliga finansieringen och Food From

Sweden övergår till att bli en

företagsfinansierad verksamhet inom

Exportrådet. Programmet blir därmed ett

branschprogram inom Exportrådet.

Utskottets ställningstagande

Traditionellt har EU stimulerat

tillverkning och export bl.a. genom att

erbjuda tullsänkningar inom gemenskapen.

Via EU arbetas för att marknadstillträdet

för industrivaror skall förbättras genom

tullförhandlingar

Utskottet uttryckte för ett år sedan

(bet. 2000/01:NU9 s. 18) stor

tillfredsställelse över att

beslutsprocessen inom EU hade lett fram

till resultatet att de fattigaste

länderna kommer att få fullständig

tullfrihet till EU-länderna. Liksom då

vill utskottet nu betona att det uppnådda

resultatet endast bör ses som ett

etappresultat, vilket bör följas av

ytterligare liberaliseringar av

världshandeln. En fri handel är en motor

för tillväxt i alla länder men innebär

särskilt för de fattigare länderna en

möjlighet att förbättra sin position.

Utskottet vill starkt framhålla det

angelägna i ett bättre tillträde till

EU:s och andra i-länders marknader för

t.ex. jordbruksvaror och teko från alla u-

länder – inte bara från MUL. Från svensk

sida har liberaliseringar på dessa

områden varit av utpräglat intresse under

många år och motiverat stora

ansträngningar. När det gäller

liberaliseringar inom tekobranschen

uppnåddes inga andra framsteg i Doha än

att frågorna hänsköts till den fortsatta

diskussionen inom WTO. Sverige bör liksom

tidigare verka för en frihandelsvänlig

politik, såväl inom EU som i andra

sammanhang.

För EU var det i Doha mycket svårt att

lösa frågan om huruvida ett åtagande

skulle göras om att på sikt avskaffa

exportsubventionerna på jordbruksområdet.

Till slut kunde EU gå med på en

kompromiss, nämligen att en utfasning av

exportsubventionerna skall ske utan att

”föregripa utfallet av förhandlingarna”.

Enligt utskottets sätt att se bör Sverige

nu även fortsättningsvis verka för att

den inslagna vägen målmedvetet fullföljs.

Vidare anser utskottet att det är

viktigt att Sverige, såsom en föregångare

på avregleringsområdet, också inom EU

verkar för att den inledda

avregleringsprocessen fullföljs. Detta

kommer att gynna såväl

utvecklingsländernas export till den

europeiska marknaden som konsumenterna i

Europa. Enligt utskottets mening är det

omfattande arbete om EU bedriver på detta

område av väsentlig betydelse för

framstegen.

Med hänsyn till den utveckling som

pågår inom EU i samband med såväl WTO-

förhandlingarna som med den inre

marknadens funktionssätt anser utskottet

att det inte är påkallat med något

uttalande i riksdagen i dessa frågor. De

aktuella motionsyrkandena avstyrks

därmed.

Handel och miljö m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

handel och miljö m.m. med hänvisning

till utvecklingen beträffande

miljöfrågor inom WTO och pågående

arbete i fråga om den sociala

dimensionen. Jämför reservationerna 5

(m, kd, c, fp) och 6 (mp).

Motionerna

I motion 2001/02:U305 (kd) förordas att

myndigheter och handelskamrar uppmanar

företag att utarbeta en etisk

uppförandekod för sin verksamhet. Enligt

motionärerna bör koden omfatta

internationella arbetslivsnormer (t.ex.

ILO:s konventioner), stränga regler för

investeringar och samarbete i länder där

mänskliga rättigheter hotas, hänsyn till

verksamhetens miljömässiga konsekvenser

för särskilda gruppers livsvillkor samt

motarbetande av korruption och liknande.

I motionen framhålls också att WTO:s

dagordning måste breddas, så att

handelspolitiken görs förenlig med det

som länder vill åstadkomma på andra

områden, t.ex. i fråga om miljö och

sociala villkor. Även mänskliga

rättigheter måste enligt motionärerna få

en plats, framför allt genom att ILO:s

konventioner om arbetsvillkor får en

stark ställning i världshandelssystemet.

I Centerpartiets motion 2001/02:MJ337

sägs att den miljödrivna utvecklingen

kommer att bli en drivkraft för ekonomisk

tillväxt, industriell och mänsklig

utveckling och samtidigt ge ett klimat

för företagande och innovationer. Enligt

motionärerna gäller det att skapa

möjligheter för svenska

miljöteknikföretag att i framtiden kunna

konkurrera internationellt. Regeringen

bör – tillsammans med de svenska

miljöteknikföretagen – lägga fast en

strategi för ökad miljöteknikexport,

föreslår motionärerna.

Att uppfylla internationella miljöavtal

får aldrig betraktas som ett

handelshinder inom WTO, sägs det i motion

2001/02:U304 (c). Enligt motionärerna

behövs klara regler inom WTO för hur

brott mot sådana avtal skall hanteras i

handeln.

Det finns många starka skäl till att

införa sociala och miljömässiga

minimikrav i handelsavtal, enligt vad som

sägs i motion 2001/02:N375 (mp). Det

handlar om regler som reglerar

arbetsmiljö, sociala rättigheter m.m. i

samband med de varor som importeras.

Motionärerna redovisar att FN-organet ILO

har utarbetat förslag på hur sådana

sociala klausuler skulle kunna se ut på

global nivå. Vidare begärs i motionen ett

tillkännagivande till regeringen om att

världshandeln och den globala ekonomin

behöver långsiktigt hållbara och

ekologiska spelregler. Bland annat kan

uppförandekoder bli ett viktigt redskap

för företag som vill garantera att

sociala och miljömässiga krav uppfylls.

Vissa kompletterande uppgifter

I början av år 2002 initierade regeringen

ett nytt samarbete med företagen under

rubriken Globalt ansvar (Swedish

partnership for global responsibility).

Huvudansvaret ligger hos

Utrikesdepartementet men initiativet sker

i nära samverkan med framför allt Närings-

och Miljödepartementen. Avsikten är att

svenska företag skall bli ambassadörer

för mänskliga rättigheter, drägliga

ekonomiska och sociala villkor samt en

god miljö. Detta föreslog regeringen i

ett öppet brev till näringslivet.

Initiativet innebär bl.a. att företag

ställer sig bakom OECD:s riktlinjer för

multinationella företag. (För en utförlig

beskrivning av OECD:s riktlinjer hänvisas

till betänkande 2000/01:NU9 s. 30.)

För att diskutera detta initiativ och

andra frågor kring företags roll när det

gäller hållbar utveckling träffades i

mars 2002 ca 70 företagsledare,

organisations- och myndighetschefer samt

statsministern, utrikesministern,

handelsministern, biståndsministern,

näringsministern och miljöministern.

Enligt regeringen kan Globalt ansvar

kanske hjälpa företagen att hantera

problem i olika delar av världen, t.ex.

vid konflikter, korruption och brott mot

mänskliga rättigheter.

Under WTO:s ministermöte i Doha var den

svenska regeringen pådrivande för att det

skulle inrättas ett permanent gemensamt

forum mellan WTO och ILO. Förslaget fick

dock inte stöd av u-länderna, eftersom u-

länder misstänker i-länder för att vilja

använda arbetsrätt som en ursäkt för att

hindra deras export. I avsaknad av ett

sådant forum ställs förhoppningarna till

att den av ILO upprättade

”Världskommissionen för den sociala

dimensionen av globaliseringen” ändå

skall lyckas lägga grunden för ett

samarbete mellan ILO och WTO.

Vidare kan noteras att Sida gör olika

insatser för att främja arbetsrätt, bl.a.

projekt för att främja facklig verksamhet

och projekt för att främja samarbete

mellan FN:s barnfond (Unicef), ILO och

Världsbanken om barnarbete. Andra områden

som skall prioriteras är bekämpning av

tvångsarbete respektive hiv på

arbetsplatsen.

För att öka miljöteknikexporten beslöt

regeringen år 1998 att ge Sveriges

Exportråd ett treårigt uppdrag att

gemensamt med näringslivet utveckla en

miljöexportstrategi. Vid halvårsskiftet

2001 redovisade Exportrådet resultatet i

form av genomförda nätverksträffar,

konferenser, delegationsresor samt

uppbyggnad av en webbplats.

Utrikesdepartementet och

Miljödepartementet bedriver också ett

arbete med att kartlägga de

miljöinvesteringar som kommer att ske i

EU:s kandidatländer till följd av

kommande EU-medlemskap.

WTO:s regelverk liksom multilaterala

konventioner på miljöområdet (MEA) är

delar av det internationella regelverk

som Sverige och EU har att leva upp till.

Vissa sådana konventioner innehåller

regler om handelsbegränsande åtgärder för

att miljömålen skall kunna uppnås. Detta

skulle kunna innebära att konflikter kan

uppstå mellan handelsregelverket å ena

sidan och reglerna i en miljökonvention å

den andra. Det faktum att det finns en

potentiell konflikt har inneburit ett

hinder vid framtagandet av effektiva

instrument för att lösa globala

miljöproblem. Som nämnts ovan i avsnittet

Miljöfrågor var Sveriges och EU:s

position vid WTO:s ministermöte i Doha

att förhållandet mellan WTO-regelverket

och multilaterala konventioner på

miljöområdet måste klargöras. Syftet var

inte att försöka reglera miljöfrågorna

inom WTO utan att WTO bör understödja det

globala samarbetet i syfte att nå en

hållbar utveckling. Som redovisats har

beslut nu fattats att inleda

förhandlingar, om än begränsade sådana,

på detta område. Detta ger möjlighet att

räta ut oklarheter om förhållandet mellan

de olika regelverken.

En social klausul i WTO skulle innebära

att man inför möjligheten till

handelssanktioner mot länder med svag

arbets- eller miljörätt. Det är främst u-

länder som är motståndare till att införa

sociala klausuler i handelsavtal. I ett

system med enhällighet som beslutsregel

finns det för närvarande inte

förutsättningar för att införa sådana

klausuler.

Däremot finns det en utveckling mot en

mer engagerad diskussion om sambandet

mellan handel och arbetsförhållanden, i

samarbete mellan bl.a. WTO och ILO.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om att frågan om

handel och miljö är känslig i

förhållandet mellan industriländer och

utvecklingsländer och att det föreligger

svårigheter att hitta en balanserad

lösning. Många utvecklingsländer ser dock

de krav som reses från industriländernas

sida beträffande miljöhänsyn mer som

förtäckta protektionistiska strävanden än

som verklig omsorg om miljövärdena.

Som redovisats i avsnittet om WTO-

frågor ledde ministermötet i Doha till

ett politiskt genombrott för

miljöfrågorna. Dels kommer frågorna att

ingå i förhandlingar om förhållandet

mellan WTO:s regler och de

handelsrelaterade reglerna i de

multilaterala miljöavtalen, dels tas

informationsutbytet mellan de båda

områdena upp och dels analyseras frågan

om miljömärkning och miljöpolitikens

handelseffekter, särskilt i förhållande

till u-länderna. Enligt utskottets

uppfattning innebär dessa öppningar att

det nu finns anledning att se mer

optimistiskt på frågorna än tidigare.

När det gäller motionskravet om en ökad

miljöteknikexport konstaterar utskottet

att det finns ett uppdrag till Sveriges

Exportråd att tillsammans med

näringslivet utveckla en

miljöexportstrategi.

Utvecklingsländernas möjligheter att

uppnå ett större välstånd är en viktig

fråga. En fri handel kan bidra till

ekonomisk utveckling och förbättrade

sociala villkor för det berörda landets

medborgare. Samarbetet mellan länder på

det handelspolitiska området kan även

utgöra en hävstång för förbättrade

arbetsvillkor. En förutsättning för att

inte industriländernas krav på

förbättrade arbetsvillkor även i

utvecklingsländerna skall upplevas som en

form av protektionism är en samsyn mellan

WTO och ILO. En viktig uppgift vid de

kommande förhandlingarna blir att

undanröja den atmosfär av misstänksamhet

som nu omgärdar detta område. Ökade

allmänna kunskaper i fråga om

handelsreglerna är enligt utskottets

uppfattning positivt. Vidare bör det

uppmärksammas att konsumentkraven i

industriländerna kan fungera som ett

instrument för att driva fram bättre

arbetsvillkor i de multinationella

företag som har verksamhet i

utvecklingsländerna. Framstegen i Doha

var dock blygsamma; i den avslutande

deklarationen noteras bl.a. det arbete

som pågår inom ILO rörande den sociala

dimensionen av globaliseringen. Sverige

bör enligt utskottets uppfattning även

fortsättningsvis prioritera denna fråga.

Utskottet vill i detta sammanhang

uttala sin tillfredsställelse över

initiativet Globalt ansvar, som innebär

ett nytt samarbete mellan politik och

näringsliv. Svenska företag kan som

ambassadörer på ett konkret sätt förmedla

till andra länder hur Sverige ser på

mänskliga rättigheter och ett gott

arbetsliv.

Enligt utskottets uppfattning ligger

flera av motionskraven i linje med den

utveckling som pågår och som utskottet

välkomnar. Något särskilt uttalande från

riksdagens sida är inte erforderligt.

Därmed avstyrks aktuella motionsyrkanden.

Immaterialrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå här aktuellt

motionsyrkande om immaterialrätt med

hänvisning till att frågan om TRIPS-

avtalets implementering i u-länderna

behandlas med prioritet inom WTO.

Motionen

TRIPS (Trade Related Aspects of

Intellectual Property Rights) är ett

regelsystem som innehåller miniminormer

för olika immaterialrätter (patent,

upphovsrätt och varumärken).

Växtförädlarrätten behandlas till viss

del under patenträtten i TRIPS-avtalets

artikel 27 där skyddet av växtsorter

beaktas. Enligt artikel 27.3.b. i TRIPS-

avtalet åläggs samtliga WTO:s

medlemsländer att införa

patentlagstiftning eller s.k. sui generis-

system (dvs. ett system som även skyddar

den traditionella kunskapen) för

växtsorter och mikroorganismer. I motion

2001/02:U304 (c) begärs det att – i

avvaktan på att en översyn av den

aktuella TRIPS-artikeln blir genomförd –

implementeringstiden för denna artikel

förlängs till fem år efter det att

översynen av artikeln är avslutad.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller innebörden av TRIPS-

avtalet, samband med biotekniska

uppfinningar, konventionen om biologisk

mångfald och relaterade frågor hänvisar

utskottet till en utförlig redovisning i

sitt betänkande 2000/01:NU9 (s. 19). I

detta betänkande uttalade utskottet att

det är en prioriterad fråga för såväl

Sverige som EG att avtalet om

handelsrelaterade aspekter av

immaterialrättigheter, TRIPS-avtalet,

skall anpassas till nya tekniska

framsteg. Ett väl fungerande

internationellt skydd för immateriella

rättigheter blir allt viktigare för att

tekniska innovationer och konstnärliga

prestationer skall kunna skyddas mot

andras olovliga tillgrepp. Allmänt sett

instämde utskottet i uppfattningen att

utvecklingen av biotekniska produkter

kräver stora investeringar i forskning

och utveckling och att det

immaterialrättsliga skyddet mot denna

bakgrund är av avgörande betydelse för

verksamheten.

Vidare redovisades i betänkandet att

TRIPS-avtalet gäller fr.o.m. den 1

januari 2000 för utvecklingsländer och

fr.o.m. den 1 januari 2006 för de minst

utvecklade länderna. Sverige har påpekat

vikten av att EG generöst skall pröva

begäran om förlängda övergångsperioder

för individuella utvecklingsländer som

har problem med att genomföra avtalet i

tid. Utskottet nämnde vidare att EU i

praktiken har visat öppenhet för att

medge förlängd övergångstid efter en

bedömning från fall till fall.

Det kan också konstateras att vissa u-

länder har problem vid implementeringen

av TRIPS-avtalet. Sverige har i EU aktivt

förespråkat och fått gehör för

ståndpunkten att EU generöst skall pröva

begäran – från fall till fall – om

förlängda övergångstider för u-länder som

stöter på genuina problem vid

genomförandet av TRIPS-avtalet.

Vid WTO:s ministermöte i Doha beslutades

att frågan om förlängda övergångstider

för artikel 27.3.b. skall behandlas med

prioritet i WTO:s TRIPS-råd, som i sin

tur skall rapportera resultatet till

WTO:s förhandlingskommitté. Generellt

förlängda övergångstider kan försvåra

identifieringen av de

implementeringsproblem som länderna mött.

En kartläggning av problemen på ett så

tidigt stadium som möjligt skulle

underlätta arbetet med tekniskt bistånd

och teknologiöverföring. Det är därför

viktigt att en direkt koppling görs

mellan eventuellt förlängda

övergångstider och insatser för tekniskt

bistånd och teknologiöverföring.

Utskottets ställningstagande

Det är en prioriterad fråga för såväl

Sverige som EG att avtalet om

handelsrelaterade aspekter av

immaterialrättigheter, TRIPS-avtalet,

skall anpassas till utvecklingen på olika

områden. Ett väl fungerande

internationellt skydd för immateriella

rättigheter blir allt viktigare för att

tekniska innovationer och konstnärliga

prestationer skall kunna skyddas mot

andras olovliga tillgrepp. Liksom

tidigare instämmer utskottet i

uppfattningen att utvecklingen av

biotekniska produkter kräver stora

investeringar i forskning och utveckling

och att det immaterialrättsliga skyddet

mot denna bakgrund är av avgörande

betydelse för verksamheten.

När det gäller utvecklingsländernas

konstaterade svårigheter att implementera

TRIPS-avtalet har Sverige, som tidigare

beskrivits, drivit och fått gehör för

synpunkten att EU generöst skall bedöma –

från fall till fall – begäran om

förlängda övergångsperioder för

individuella utvecklingsländer. Frågan om

förlängda övergångstider kommer även att

behandlas med prioritet i WTO:s TRIPS-

råd.

Utvecklingen har således gått

motionärerna till mötes. Motionsyrkandet

avstyrks.

Systemet för statsstödd

exportfinansiering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens

förslag i fråga om ändringar i systemet

för statsstödd exportfinansiering med

hänvisning till att en större

konkurrensneutralitet därmed uppnås.

Propositionen

Inledning

Regeringen föreslår i proposition

2001/02:131 om vissa ändringar i systemet

för statsstödd exportfinansiering vissa

åtgärder för att göra det svenska

systemet lika konkurrenskraftigt som

systemen i de viktigaste

konkurrentländerna. Regeringens förslag

vilar i viss utsträckning på överväganden

och förslag i betänkandet Staten och

exportfinansieringen (SOU 1998:23),

vilket har remissbehandlats.

Bakgrund

AB Svensk Exportkredit (SEK) bildades år

1962 gemensamt av staten och

affärsbankerna och syftar främst till att

främja svenskt näringsliv och svensk

exportindustri. Från och med år 2000 äger

staten 65 % av SEK. Det nuvarande

systemet för statsstödda exportkrediter,

det s.k. CIRR-systemet (Commercial

Interest Reference Rate), baseras på den

räntenivå som sätts månadsvis av varje

centralbank i länderna inom OECD och

bygger på den statliga obligationsräntan.

Systemet innebär att SEK lämnar

kostnadsfri utfästelse om lån i svensk

eller utländsk valuta till en fast CIRR-

räntenivå.

Enligt ett avtal från år 1990 åtar sig

staten att ersätta SEK i efterskott för

kostnaderna för systemet och SEK åtar sig

att låna upp erforderliga medel till

minsta möjliga kostnad och risk. SEK

finansierar CIRR-lånen genom att ta över

långivarens avtal med låntagaren eller

genom att långivaren refinansierar sig

hos SEK. För administrationen av CIRR-

systemet erhåller SEK en

kostnadsersättning från staten. Det

nuvarande systemet har gett ett överskott

till staten på närmare 1,5 miljarder

kronor sedan år 1990.

En nackdel med nuvarande system är enligt

regeringen att SEK:s ensamrätt att

bevilja CIRR-lån, i en situation där SEK

och övriga långivare konkurrerar om samma

krediter, medför att bolaget får

information om konkurrenternas affärer,

vilket kan innebära en konkurrensfördel.

En annan nackdel är att – till skillnad

från de flesta andra OECD-länders

motsvarande system – den svenske

exportören utöver CIRR-ränta även har att

betala s.k. löftesprovision till SEK samt

avgifter för administration till banker

eller andra kreditinstitut.

Förslag till ändringar i den statsstödda

exportfinansieringen

Ett nytt system bör enligt regeringen

vara så utformat att svensk

exportindustri har samma förutsättningar

som industrin i de viktigaste

konkurrentländerna. I de flesta länderna

kan exportörerna få lån till CIRR-ränta

utan några påslag. Vidare bör SEK inte få

en informationsmässig konkurrensfördel

gentemot andra kreditgivare. Samtidigt

bör kostnaderna för staten minimeras.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen

att den löftesprovision som SEK i

enlighet med statens uppdrag tar ut vid

exportfinansieringen skall avskaffas. För

att åstadkomma en ren CIRR-ränta för

exportörerna bör vidare bankerna och

andra berörda kreditinstitut få

ersättning från staten för sin

administration av CIRR-lån. För att den

nämnda risken för konkurrenssnedvridning

skall undvikas bör företag och långivare

ges möjlighet att sända in sina

ansökningshandlingar till

Exportkreditnämnden, som sedan

vidarebefordrar de delar av ansökan som

inte är känsliga till SEK.

Enligt regeringen är de föreslagna

förändringarna tillräckliga för att uppnå

ett konkurrenskraftigt system; det finns

således inte behov av att införa ett rent

ränteutjämningssystem som den ovan nämnda

utredningen föreslagit.

Motionen

I motion 2001/02:N50 (m) föreslås att

riksdagen avslår propositionen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett nytt förslag, anser motionären.

Hon erinrar om att Riksrevisionsverket

(RRV) i sitt remissyttrande pekat på att

SEK endast bör arbeta på marknader där

privata alternativ saknas och att det

närmare bör utredas om SEK även

fortsättningsvis kan tillföra staten

årliga intäkter. Riksrevisionsverkets

synpunkter bör tas på allvar,

understryker motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

I betänkandet Staten och

exportfinansieringen (SOU 1998:23)

beskrevs tre skäl till statlig medverkan

i exportkreditgivningen:

– att säkerställa tillgång till

långfristiga exportkrediter, vilket

bankerna m.fl. tidigare inte kunde

erbjuda till följd av kreditregleringar,

– att tillhandahålla subventionerade

exportkrediter,

– att trygga tillgången på billig och

säker långfristig utlåning.

Enligt vad utredningen säger är det i

första hand det tredje skälet som

fortfarande gäller.

Den ordningen att enbart SEK hanterade

CIRR-lånen var naturlig när SEK på grund

av kreditreglerna dominerade den

långfristiga exportkreditgivningen,

hävdas det i betänkandet. I den nuvarande

situationen där banker och SEK

konkurrerar om samma krediter medför

SEK:s ensamrätt att ge CIRR-lån att

bolaget får information om

konkurrenternas affärer och därmed en

konkurrensfördel. En möjlighet att

behålla nuvarande ordning vore att SEK

koncentrerar sig på CIRR-lån och upphör

med den konkurrensutsatta verksamheten.

En sådan SEK-verksamhet skulle uppgå till

10 % av dagens verksamhet, framgår det av

betänkandet.

I utredningsbetänkandet förordas ett

rent räntekompensationssystem, där staten

enbart administrerar räntekompensationen,

medan banker och andra kreditinrättningar

tillhandahåller krediterna. Ett sådant

system skulle innebära att svenska

exportörer skulle få samma villkor som

exportörerna i de viktigare

konkurrentländerna. Enligt betänkandet

medför detta system lägre kostnader för

låntagarna eftersom bankernas

administrationskostnader för hanteringen

av lånen inkluderas i den

administrationsersättning som staten

skall betala till långivarna. Vidare

föreslås i betänkandet att SEK:s

ensamrätt att utfärda CIRR-lån avskaffas.

RRV:s synpunkter till regeringen på

utkastet till den nu aktuella

propositionen tar sin utgångspunkt i att

systemet för statsstödd

exportfinansiering bör utformas så att

kostnaderna för staten minimeras,

samtidigt som den svenska

exportfinansieringen skall vara

konkurrenskraftig i jämförelse med de

viktigaste konkurrentländerna. I

förhållande till utredningen om staten

och exportfinansieringen innebär

regeringens nu föreliggande förslag

förändringar dels i fråga om ökade

statliga kostnader för att kompensera

bankerna, dels i fråga om uteblivna

intäkter på grund av avskaffandet av

löftesprovisionen. Enligt RRV är dessa

förändringar motiverade om staten

därigenom också genererar ett

näringspolitiskt tillskott, dvs. om

samhällsekonomiska intäkter uppstår genom

ingreppet i marknadens funktionssätt. RRV

anser att det av regeringen anförda

motivet – att kompensera svenska företag

för andra staters ingrepp – kan leda till

ett näringspolitiskt tillskott. En

bedömning av storleken på detta tillskott

redovisas dock inte, anför RRV.

Om marknaden själv klarar av att

finansiera projekten innebär i själva

verket SEK:s medverkan ökade

samhällsekonomiska kostnader, anser RRV.

Ett förtydligande kunde därför enligt RRV

göras i instruktionen för SEK att bolaget

endast skall arbeta på marknader där

andra finansieringsalternativ saknas.

Vidare förefaller det RRV osäkert om

CIRR-systemet även fortsättningsvis kan

tillföra staten årliga intäkter. RRV

anser att detta borde ha utretts närmare.

Statens intäkter från CIRR-systemet

uppgår för närvarande till 100–200

miljoner kronor per år. Intäkterna beror

i första hand på en kostnadseffektiv

hantering av CIRR-lånen. De förändringar

som regeringens förslag skulle medföra

uppgår dels till 3–4 miljoner kronor per

år i minskade intäkter på grund av

borttagande av löftesprovision (vilken

exportörerna lämnar till SEK, som i sin

tur inkluderar beloppet i de medel som

levereras in till staten), dels ökade

kostnader för att ersätta bankerna för

administrationskostnaderna av lånen

motsvarande 18–20 miljoner kronor per år.

Kostnaderna för såväl löftesprovision som

kostnaderna för bankernas hantering med

lånen åvilar i dagsläget exportörerna.

Regeringsförslaget innebär således

minskade kostnader på 20–25 miljoner

kronor för exportörerna som grupp.

Enligt inhämtad information från

Utrikesdepartementet har svenska

företagares exportkrediter varit dyrare

än motsvarande för konkurrerande företag

i andra länder. Detta har lett till och

kan även fortsättningsvis komma att leda

till att svenska exportörer förlorar

stora affärer till andra länder med

bättre exportfinansiering. Storleken på

denna kostnad kan inte anges men

överstiger – såvitt kan bedömas – de

ökade kostnader för staten som ett

genomförande av regeringens förslag

skulle innebära.

Att införa ett rent

ränteutjämningssystem skulle enligt

regeringens uppfattning innebära

betydande kostnader (prop. s. 7).

Kostnadsökningen kan enligt uppgift uppgå

till ca 45 miljoner kronor.

På det internationella planet hanteras

dessa frågor inom ramen för OECD.

Sveriges synpunkter redovisas genom EG-

kommissionen.

Utskottets ställningstagande

De svenska företagen har haft sämre

villkor i fråga om exportfinansiering än

de viktigaste konkurrentländerna och

skulle genom förslaget i propositionen få

mer konkurrensneutrala villkor. En större

konkurrensneutralitet är enligt

utskottets mening positivt. Utskottet

tillstyrker således regeringens förslag

och avstyrker avslagskravet i motion

2001/02:N50 (m).

Utskottet har noterat att det nuvarande

systemet har lett till och även

fortsättningsvis skulle komma att leda

till att svenska exportörer förlorar

stora affärer till andra länder med

bättre exportfinansiering. Vidare

instämmer utskottet i regeringens

uppfattning att ansökan om statsstödd

exportfinansiering skall kunna ske via

Exportkreditnämnden; därigenom

säkerställs konkurrensneutralitet mellan

SEK och övriga kreditgivare. Utskottet

delar regeringens bedömning att förslaget

har utformats så att

kostnadseffektiviteten i verksamheten

bibehålls och att kostnaderna för staten

minimeras.

Riksdagen bör således godkänna vad

regeringen föreslår om ändrade riktlinjer

för exportfinansieringssystemet samt

bemyndiga regeringen att i avtal med AB

Svensk Exportkredit ikläda staten

ekonomiskt ansvar för den statsstödda

exportfinansieringen.

Exportkrediter och miljö

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

exportkrediter och miljö med hänvisning

till Exportkreditnämndens reviderade

miljöpolicy. Jämför reservation 7 (v,

mp).

Motionerna

I motion 2001/02:N326 (s) sägs att det

planerade dammbygget i staden Hasankeyf i

sydöstra Turkiet är ett belägg bland

många för att reglerna för exportkrediter

bör ses över. Enligt motionärerna är det

angeläget att EU-länderna arbetar fram en

samsyn och gemensamma regler för

exportkrediter där sociala hänsyn liksom

hänsyn till miljö och kulturella och

historiska värden ges en central roll.

År 1997 tillsatte Världsbanken och

Internationella naturvårdsunionen en

världskommission om dammar (World

Commission on Dams, WCD), redovisas det i

motion 2001/02:N264 (v). Kommissionens

uppdrag var att ur ett

utvecklingsperspektiv granska

”effektiviteten” av de närmare 45 000

dammar som byggts i världen, att bedöma

andra alternativ för energiproduktion och

att utveckla riktlinjer på detta område.

Motionärerna begär ett tillkännagivande

till regeringen om att Sverige skall anta

kommissionens riktlinjer samt verka för

att Världsbanken och

exportkreditmyndigheterna m.fl. antar

dessa riktlinjer. I motionen hävdas

vidare att Världsbanken och

exportkreditmyndigheterna bör hålla inne

allt ekonomiskt stöd till nya dammprojekt

innan riktlinjerna har antagits av dessa

institutioner. Inte heller bör planering

av nya dammar komma till stånd innan

projektplanerna stämts av med de kommande

rekommendationerna.

I partimotion 2001/02:K426 (kd)

kritiseras att exportkreditnämnderna inom

EU sällan utvärderar miljö- eller

klimatfrågor i utvecklingsprojekten i u-

länderna. Detta måste förändras i

Sverige, t.ex. genom miljöregler för

EKN:s arbete, liksom på europeisk nivå.

I motion 2001/02:N243 (kd) föreslås att

en obligatorisk miljöprövning skall

föregå alla beslut om statliga

exportkrediter och exportgarantier.

Enligt motionären är det anmärkningsvärt

att Exportkreditnämnden har kunnat lämna

ekonomiska garantier för projekt som

Urrádammen i Colombia. En obligatorisk

miljöprövning måste till för att natur-

och miljökonsekvenser skall beaktas vid

sådana projekt.

I partimotion 2001/02:MJ337 (c) anförs

att det är olyckligt att

Exportkreditnämnden beviljar

exportkrediter till projekt som gör att

Sverige i förhållande till sin folkmängd

bidrar mer till växthuseffekten än något

annat land. Därför begär motionärerna ett

tillkännagivande till regeringen angående

behovet av att genomföra en

snabbutredning för att se på vilka sätt

Sverige kan ta initiativet då det gäller

klimatneutral och klimatpositiv export.

Vissa kompletterande uppgifter

Olika länders exportkreditorganisationer

har tillämpat olika regler för

miljöprövning i samband med statsstödda

exportkrediter och exportkreditgarantier.

Ett försök att harmonisera dessa olika

regler har skett inom OECD, bl.a. mot

bakgrund av den offentliga debatt som ägt

rum i många länder kring vissa

dammprojekt. I november 2001 godkände 24

av OECD:s 26 medlemsländer (bl.a.

samtliga medlemsländer i EU men inte

Förenta staterna och Turkiet) unilateralt

ett dokument om gemensam inriktning när

det gäller miljöfrågor och exportkrediter

(Common Approaches on Environment and

Officially Supported Export Credits).

Sverige har varit en av de mest aktiva

medlemsländerna inom OECD/EU avseende

miljöhänsyn vid exportkrediter och

exportkreditgarantier. Den nämnda policyn

om gemensam inriktning är nu föremål för

implementering i alla EU-länder. Om

arbetet inom OECD leder fram till en

formell överenskommelse kommer EG-

kommissionen att ta ställning till om

denna skall fastställas inom EU i form av

ett direktiv. Enligt uppgifter som

inhämtats från Utrikesdepartementet

fortsätter ansträngningarna inom OECD att

få Förenta staterna och Turkiet att

ansluta sig till dokumentet om gemensam

inriktning. Policyn skall ses över inom

två år.

Som tidigare nämnts tillsatte

Världsbanken och den internationella

organisationen för bevarande av natur och

naturresurser (International Union for

Conservation of Nature and Natural

Resources, IUCN) år 1997 en

världskommission för Dammar (WCD).

Kommissionens styrelse har en

sammansättning av representanter från

miljöorganisationer, ursprungsbefolkning,

industrin och akademiker. Arbetet har

lett fram till normer för hur dammbyggen

skall planeras, beslutas, genomföras och

övervakas. En nackdel är dock att WCD:s

slutsatser starkt har ifrågasatts av

organisationen för de stora dammbyggarna.

WCD:s riktlinjer tar dessutom inte hänsyn

till att vattenkraft oftast är det enda

alternativet till användning av fossila

bränslen. Världsbanken och flera andra

organisationer har konstaterat att flera

av WCD:s rekommendationer redan ingår i

deras process med miljöhänsyn. Däremot är

andra rekommendationer svårare att

tillämpa. Världsbanken och

exportkreditinstituten har hittills valt

att inte införa WCD:s riktlinjer fullt

ut. På svenskt initiativ togs frågan om

WCD:s riktlinjer upp inom ramen för

arbetet med gemensamma riktlinjer för

miljöhänsyn vid statsstödd

exportfinansiering inom OECD.

Exportkreditnämnden (EKN) och flera

nordiska banker stödde för flera år sedan

byggandet av Urrádammen i Colombia. Sedan

den 1 april 2000 tillämpar EKN en

miljöpolicy, som innebär att EKN skall

göra en miljögranskning enligt särskilda

riktlinjer vid större exportprojekt med

risk för påtaglig negativ miljöpåverkan.

EKN skall således pröva och har också

möjlighet att avslå en ansökan om garanti

om granskningen visar på starkt negativa

miljökonsekvenser. Urrádammen skulle

enligt uppgift ha varit ett sådant

prövningsprojekt.

EKN har nyligen utvärderat sin

miljöpolicy. En reviderad policy, som

beslutades av EKN:s styrelse den 16 maj

2002, innebär att EKN skall ta hänsyn

till miljöpåverkan av den export som

garanteras. Med miljöpåverkan avses i

EKN:s riktlinjer påverkan i fråga om

luft, vatten, mark, resursförbrukning

(energi, material, vatten, land), avfall

och buller samt påverkan på känsliga

natur- och kulturområden (t.ex.

nationalparker, naturreservat, urskog)

och påverkan på människor och samhällen

(socialt, kulturellt och ekonomiskt,

t.ex. folkomflyttningar och påverkan på

ursprungsbefolkning och sårbara grupper).

Miljöhänsyn innefattar således såväl den

yttre miljön som socioekonomiska och

kulturella förhållanden. I syfte att

motverka negativa konsekvenser för miljön

skall EKN göra en miljögranskning enligt

särskilda riktlinjer, som bygger på

överenskommelsen i OECD om gemensamma

förhållningssätt för miljöhänsyn vid

statsstödda exportkrediter. EKN skall

lägga särskild vikt vid klimatpåverkan.

Eventuella utsläpp av växthusgaser måste

redovisas i en miljökonsekvensbeskrivning

(MKB-rapport) eller i annat underlag som

EKN begär in. Vidare skall EKN årligen

lämna en samlad miljörapport. Den nya

policyn skall gälla från den 1 juli 2002.

En rapport från Världsnaturfonden (World

Wildlife Fund, WWF) har visat att Sverige

genom EKN lämnat mest exportkrediter per

capita till projekt som bidrar till

växthuseffekten. Denna beräkning är

emellertid enligt EKN missvisande, vilket

har kommenterats i en skrivelse från EKN

till regeringen den 6 augusti 2001. I

propositionen om Sveriges klimatstrategi

(prop. 2001/02:55) framgår regeringens

bedömning att EKN i sin verksamhet skall

sträva efter att ta så stor hänsyn som

möjligt till utsläpp av växthusgaser i

sin miljöbedömning av projekt. Som nämnts

kommer särskild hänsyn att tas till

klimatfrågan i EKN:s reviderade

miljöpolicy.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att EKN

utvärderat miljöpolicyn i sin

garantigivning. Översynen har också

inkluderat frågor om klimatpåverkan och

växthusgaser. Enligt den reviderade

policyn skall – för projekt som medför

mer än minimal miljöpåverkan –

miljögranskningen hos EKN lägga särskild

vikt vid klimatpåverkan. Även sociala

hänsyn skall ingå. Utskottet kan

konstatera att detta ligger i linje med

vad som begärs i flera av de behandlade

motionerna. Enligt utskottets mening bör

den nya policyn prövas i praktiken innan

ytterligare åtgärder övervägs på detta

område. Däremot anser inte utskottet att

Sverige bör anta WCD:s riktlinjer eller

hålla inne allt ekonomiskt stöd till

dammprojekt.

Därmed avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motioner i aktuella delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1.WTO-frågor (punkt 2)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:U300 yrkandena 7, 8

och 13, 2001/02:U304 yrkandena 7, 13, 14

och 16, 2001/02:MJ338 yrkande 31 och

avslår motion 2001/02:N375 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi hälsar med stor tillfredsställelse att

en ny handelsrunda nu kommer att inledas

om handelsliberaliseringar för varor och

om förnyade regler för världshandeln. Det

finns förväntningar på att

hittillsvarande problem och

tillkortakommanden i WTO-systemet – bl.a.

problem som redovisas i motionerna – kan

lösas eller komma närmare en lösning.

Det kan konstateras att

förutsättningarna inför

ministerkonferensen i Doha på flera sätt

var bättre än förutsättningarna inför

konferensen i Seattle år 1999. Ett av

problemen i Seattle var att klyftan som

fanns mellan u-länder och i-länder inte

kunde överbryggas. Enligt vår mening är

det positivt att det medvetna

planeringsarbete som bedrivits fram till

Dohakonferensen också har gett resultat i

ministerdeklarationen när det gäller ökad

uppmärksamhet på u-ländernas problem.

Tillvaratagandet av u-ländernas intressen

blir centralt i den nya handelsrundan,

vilket innebär att flera motionskrav i

viss utsträckning tillgodoses. Detta kan

bl.a. betyda att i-länderna i större

utsträckning än tidigare måste acceptera

tullsänkningar på varor som är av

exportintresse för u-länderna. Samtidigt

är det viktigt att komma ihåg att u-

länderna i WTO inte är en homogen grupp

med samma intressen och agerande.

Vi vill starkt framhålla det angelägna

i ett bättre tillträde till EU:s och

andra i-länders marknader för u-

landsprodukter som t.ex. jordbruksvaror

och teko. Eftersom Sveriges medlemskap i

EU starkt har inverkat på Sveriges

agerande i fråga om handel på

jordbruksområdet tas frågor om handel och

jordbruk upp vidare i avsnittet om EU och

utrikeshandelspolitik.

De i motionerna 2001/02:MJ338 (c) och

2001/02:U304 (c) berörda frågorna om icke-

handelshänsyn inom jordbruket samt

frågorna om handel och miljö resulterade

i begränsade framsteg under

ministerkonferensen. Att stödja u-

ländernas möjligheter att hantera frågor

om livsmedelssäkerhet, djurskydd,

miljöhänsyn och landsbygdsutveckling bör

ha hög prioritet.

Vidare finns det – i likhet med vad som

påpekas i motion 2001/02:U300 (m) – ett

behov av att se över och förbättra WTO:s

regelverk. Vi vill särskilt peka på

vikten av att frågan om regelförenkling

när det gäller handelsprocedurerna drivs

framåt. Som redovisats i betänkandet

skall en översyn göras av WTO-avtalens

särskilda och förmånliga regler, riktade

mot u-länder, i syfte att få till stånd

tydligare, effektivare och mer operativa

regler. Vi vill särskilt peka på

betydelsen av handelsrelaterat tekniskt

bistånd till utvecklingsländerna. En ökad

öppenhet inom WTO är viktig – också i

syfte att bekämpa korruption. Samtidigt

måste det finnas respekt för att enskilda

länder i vissa fall inte vill röja sina

förhandlingspositioner.

Inte mindre viktigt är det att

förbättra tvistlösningsmekanismen, som

uppvisat påtagliga svagheter under

tidigare tvister. Det nuvarande

regelsystemet ger enligt vår uppfattning

upphov till risker för ökad protektionism

därigenom att länder ensidigt vidtar

straffåtgärder. Vi stöder den nuvarande

linjen om att tvistlösningsprocessen bör

vara mera transparent och uppmuntra till

kompensation från, snarare än sanktioner

mot, den förlorande parten.

När det gäller önskemålet i motion

2001/02:U300 (m) om ett investeringsavtal

kan vissa framsteg noteras. Dohamötet

resulterade i en kompromisslösning mot

bakgrund av att EU var pådrivande i

frågan om ett multilateralt

investeringsavtal inom ramen för WTO

medan flera u-länder var negativa. Enligt

vår uppfattning borde frågan om sambandet

mellan handel och investeringar tas upp

snarast möjligt.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som

här har anförts om WTO-frågorna. Därmed

tillstyrks motionerna 2001/02:U300 (m),

2001/02:U304 (c) och 2001/02:MJ338 (c) i

berörda delar. Motion 2001/02:N375 (mp)

avstyrks i aktuell del.

2.WTO-frågor (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:N375 yrkande 1 och avslår

motionerna 2001/02:U300 yrkandena 7, 8

och 13, 2001/02:U304 yrkandena 7, 13, 14

och 16 och 2001/02:MJ338 yrkande 31.

Ställningstagande

I och med att en förhandlingsrunda nu

kommer till stånd finns det anledning att

på allvar försöka rätta till de problem

som har konstaterats inom WTO-systemets

ram. Den grundläggande och seriösa kritik

mot WTO som förs fram såväl från

frivilligorganisationer som från

utvecklingsländernas regeringar bör leda

till att ett förändringsarbete inleds.

Kritiken gäller bl.a. avsaknad av

politiska, etiska och sociala mål för

WTO, bristande öppenhet och avsaknad av

reellt inflytande för

utvecklingsländerna. Jag anser att det

finns många tecken på att länder som

genomgått en snabb liberalisering också

fått ökade inkomstskillnader, en ohållbar

användning av naturresurserna och

tilltagande miljöförstöring. Även om WTO

har höjd levnadsstandard, full

sysselsättning och ökad produktion i

samklang med naturen som viktiga mål

finns det i dag inte tillräckligt med

instrument för att nå dessa mål. Enligt

min mening är det en viktig uppgift för

Sverige att arbeta för att dessa mål kan

uppnås och att FN:s stadga för mänskliga

rättigheter genomsyrar handels- och

investeringsfrågor inom WTO.

Enligt min mening bör det vara en

prioriterad uppgift för Sverige att

arbeta för att arbetsformerna inte

diskriminerar vissa länder och att

öppenheten inom WTO ökar, bl.a. genom

direkt dialog med

frivilligorganisationer.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som

här har anförts beträffande WTO-frågorna.

Därmed tillstyrks motion 2001/02:N375

(mp) i berörd del. Övriga motioner

avstyrks i aktuella delar.

3.EU och utrikeshandelspolitik (punkt 3)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m) och Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:K426 yrkande 15,

2001/02:U300 yrkandena 1 och 2,

2001/02:U301 yrkandena 35 och 37 och

2001/02:U303 yrkandena 5 och 10, bifaller

delvis motion 2001/02:U304 yrkandena 8

och 10 och avslår motion 2001/02:U304

yrkande 11.

Ställningstagande

Traditionellt har EU stimulerat

tillverkning och export bl.a. genom att

erbjuda tullsänkningar inom gemenskapen.

Enligt vår uppfattning, vilken

sammanfaller med uppfattningen i motion

2001/02:U300 (m), bör det vara ett mål

att avskaffa alla tullar till i-länderna.

Utskottet uttryckte för ett år sedan

(bet. 2000/01:NU9 s. 18) stor

tillfredsställelse över att

beslutsprocessen inom EU hade lett fram

till resultatet att de fattigaste

länderna kommer att få fullständig

tullfrihet till EU-länderna. Liksom då

vill vi nu betona att det uppnådda

resultatet endast bör ses som ett

etappresultat, vilket bör följas av

ytterligare liberaliseringar av

världshandeln. En fri handel är en motor

för tillväxt i alla länder men innebär

särskilt för de fattigare länderna en

möjlighet att förbättra sin position.

Vi vill starkt framhålla det angelägna

i ett bättre tillträde till EU:s och

andra i-länders marknader för t.ex.

jordbruksvaror och teko från alla u-

länder – inte bara från MUL. Från svensk

sida har liberaliseringar på dessa

områden varit av utpräglat intresse under

många år. När det gäller liberaliseringar

inom tekobranschen uppnåddes inga andra

framsteg i Doha än att frågorna hänsköts

till den fortsatta diskussionen inom WTO.

Trots de insatser som gjorts på detta

område anser vi att ytterligare

ansträngningar borde ha lagts ned på att

få till stånd mer långtgående

liberaliseringar inom jordbruks- och teko-

områdena. Inom EU bör ett målmedvetet

arbete påbörjas för att ta fram en plan

för successiv avveckling av

jordbruksskyddet.

Under Dohamötet var frågan om huruvida

ett åtagande skulle göras om att på sikt

avskaffa exportsubventionerna på

jordbruksområdet svår för EU. Vi anser i

enlighet med vad som anförs i motion

2001/02:K426 (kd) att i-ländernas

exportstöd till jordbruksprodukter i dag

utgör ett allvarligt hinder mot u-

ländernas möjligheter att exportera på

världsmarknaden. Kompromissresultatet i

Doha är endast ett steg på vägen. Sverige

bör med stor kraft driva att i-länderna

avskaffar sådana exportstöd i

fortsättningen.

Inte minst inom EU är det väsentligt

att Sverige förespråkar en linje som

innebär ytterligare avregleringar, vilket

kommer att gynna såväl

utvecklingsländernas export till den

europeiska marknaden som konsumenterna i

Europa. De ovan redovisade åtgärderna

inom ramen för kommissionens översyn av

strategin för den inre marknaden är steg

i en sådan politik.

Motionerna 2001/02:U300 (m),

2001/02:U303 (m), 2001/02:K426 (kd) och

2001/02:U304 (c) tillstyrks därför i

aktuella delar. Motion 2001/02:U304 (c)

avstyrks i fråga om generösare

tullbestämmelser för exportörer som

uppfyller vissa fastställda miljökrav.

4.EU och utrikeshandelspolitik (punkt 3)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:U304 yrkandena 8, 10 och

11 och bifaller delvis motionerna

2001/02:K426 yrkande 15, 2001/02:U300

yrkandena 1 och 2, 2001/02:U301 yrkandena

35 och 37 och 2001/02:U303 yrkandena 5

och 10.

Ställningstagande

Traditionellt har EU stimulerat

tillverkning och export bl.a. genom att

erbjuda tullsänkningar inom gemenskapen.

Enligt min uppfattning skulle det vara

ett steg i rätt riktning att införa tull-

och kvotfritt tillträde för MUL-länders

export till industriländerna.

EU:s handelspolitik skall främja

rättvis handel och hållbar utveckling.

Även på de områden där EU har varit

tillmötesgående har resultaten varit

alltför blygsamma. Fattiga länder går

miste om 700 miljarder dollar årligen på

grund av handelsbarriärer från de rika

ländernas sida. Utskottet uttryckte för

ett år sedan (bet. 2000/01:NU9 s. 18)

stor tillfredsställelse över att

beslutsprocessen inom EU hade lett fram

till resultatet att de fattigaste

länderna kommer att få fullständig

tullfrihet till EU-länderna. Liksom då

vill jag nu betona att det uppnådda

resultatet endast bör ses som ett

etappresultat, vilket bör följas av

ytterligare liberaliseringar av

världshandeln. En fri handel är en motor

för tillväxt i alla länder men innebär

särskilt för de fattigare länderna en

möjlighet att förbättra sin position. Jag

vill starkt framhålla det angelägna i ett

bättre tillträde till EU:s och andra i-

länders marknader för t.ex.

jordbruksvaror och teko från alla u-

länder – inte bara från MUL. Enbart en

liberalisering av handeln är dock inte en

lösning. Ett av problemen är att

fattigare länder inte haft möjlighet att

mobilisera investeringar, varken inhemska

eller utländska, trots en liberalisering.

Ojämlikhet i den globala ekonomin är en

underliggande orsak.

Under Dohamötet var frågan om huruvida

ett åtagande skulle göras för att på sikt

avskaffa exportsubventionerna på

jordbruksområdet svår för EU. Jag anser

att i-ländernas exportstöd till

jordbruksprodukter i dag utgör ett

allvarligt hinder mot u-ländernas

möjligheter att exportera på

världsmarknaden. Kompromissresultatet i

Doha är endast ett steg på vägen. Sverige

bör med stor kraft driva att i-länderna

avskaffar sådana exportstöd i

fortsättningen.

EU:s ställning i världshandeln bör

användas offensivt, t.ex. för att driva

miljökrav. En övergripande målsättning

bör därför vara att införa ett ”grönt”

tullsystem, dvs. generösare

tullbestämmelser för exportörer som

uppfyller vissa fastställda miljökrav.

Motion 2001/02:U304 (c) tillstyrks i

aktuella delar. Övriga behandlade

yrkanden tillstyrks delvis.

5.Handel och miljö m.m. (punkt 4,

motiveringen)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp).

Ställningstagande

Vi är medvetna om att frågan om handel

och miljö är känslig i förhållandet

mellan industriländer och

utvecklingsländer och att det föreligger

svårigheter att hitta en balanserad

lösning. Många utvecklingsländer ser de

krav som reses från industriländernas

sida beträffande miljöhänsyn mer som

förtäckta protektionistiska strävanden än

som verklig omsorg om miljövärdena.

Som redovisats i avsnittet om WTO-

frågor ledde ministermötet i Doha till

ett politiskt genombrott för

miljöfrågorna. Dels kommer frågorna att

ingå i förhandlingar om förhållandet

mellan WTO:s regler och de

handelsrelaterade reglerna i de

multilaterala miljöavtalen, dels tas

informationsutbytet mellan de båda

områdena upp och dels analyseras frågan

om miljömärkning och miljöpolitikens

handelseffekter, särskilt i förhållande

till u-länderna. Enligt vår uppfattning

innebär dessa öppningar att det nu finns

anledning att se mer optimistiskt på

frågorna än tidigare.

När det gäller motionskravet om en ökad

miljöteknikexport konstaterar vi att det

finns ett uppdrag till Sveriges Exportråd

att tillsammans med näringslivet utveckla

en miljöexportstrategi.

Utvecklingsländernas möjligheter att

uppnå ett större välstånd är en viktig

fråga. En fri handel kan bidra till

ekonomisk utveckling och förbättrade

sociala villkor för det berörda landets

medborgare. Samarbetet mellan länder på

det handelspolitiska området kan även

utgöra en hävstång för förbättrade

arbetsvillkor. En förutsättning för att

inte industriländernas krav på

förbättrade arbetsvillkor även i

utvecklingsländerna skall upplevas som en

form av protektionism är en närmare

dialog mellan WTO och ILO. Sverige bör

därför verka för att en sådan dialog

kommer till stånd.

Ökade allmänna kunskaper i fråga om

handelsreglerna är enligt vår uppfattning

positivt. Vidare bör det uppmärksammas

att konsumentkraven i industriländerna

kan fungera som ett instrument för att

driva fram bättre arbetsvillkor i de

multinationella företag som har

verksamhet i utvecklingsländerna.

Vi vill i detta sammanhang uttala vår

tillfredsställelse över initiativet

Globalt ansvar, som innebär ett nytt

samarbete mellan politik och näringsliv.

Svenska företag kan som ambassadörer på

ett konkret sätt förmedla till andra

länder hur Sverige ser på mänskliga

rättigheter och ett gott arbetsliv.

Enligt vår uppfattning ligger flera av

motionskraven i linje med den utveckling

som pågår. Därmed avstyrks aktuella

motionsyrkanden.

6.Handel och miljö m.m. (punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:N375 yrkandena 2 och 7 och

avslår motionerna 2001/02:U304 yrkande

15, 2001/02:U305 yrkandena 13 och 14 och

2001/02:MJ337 yrkande 1.

Ställningstagande

Problematiken att vissa länder kan

försöka vinna konkurrensfördelar genom

att ha en obefintlig eller dålig

lagstiftning för miljöskydd och

arbetarskydd har uppmärksammats. Inte

minst kan svaga statsbildningar och

demokratier släppa fram ett brutalt

utnyttjande av människor och miljö.

Barnarbete, extremt låga löner, förbud

mot facklig organisering m.m. är inte

ovanliga företeelser. Jag anser därför

att det finns mycket starka skäl att

införa sociala och miljömässiga

minimikrav i WTO-systemet. Det kan

noteras att socialklausuler (minimum core

labour standards) bl.a. finns i det

nordamerikanska NAFTA-avtalet. Vidare har

FN-organet ILO utarbetat förslag på hur

sådana socialklausuler skulle kunna se ut

på global nivå. Det är angeläget att

regeringen arbetar systematiskt och

pådrivande för sådana socialklausuler i

WTO-systemet och andra handelsavtal.

Regelsystemet måste utformas från den

utgångspunkten att det är en självklar

rättighet att skydda miljö och hälsa och

att det inte får uppfattas som

handelshinder.

Jag menar vidare att miljökostnader

måste vara en del av handeln. Regeringen

måste därför arbeta för gemensamma

internationella miljöåtgärder, exempelvis

i form av en gemensam miniminivå för

beskattning av koldioxidutsläpp. Det bör

slås fast att miljötänkandet inte får

vara ett andrahandsintresse; tvärtom

måste vårt utnyttjande av naturresurser

underställas vad som är ekologiskt

hållbart. Den ökande tillväxten är i

detta avseende problematisk. Till exempel

har en tredjedel av världens biologiska

mångfald försvunnit under de senaste 20

åren, samtidigt som

bruttonationalprodukten under samma

tidsperiod har fördubblats.

Riksdagen bör genom ett uttalande

ställa sig bakom vad jag har anfört

rörande handel och miljö respektive

handel och arbetarskydd. Därmed

tillstyrks motion 2001/02:N375 (mp) i

berörda delar. Övriga motioner avstyrks i

motsvarande delar.

7.Exportkrediter och miljö (punkt 7)

av Gunilla Wahlén (v), Ingegerd

Saarinen (mp) och Lennart Värmby (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförts i

reservation 7. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:N264 yrkandena 2 och 3 och

avslår motionerna 2001/02:K426 yrkande

17, 2001/02:MJ337 yrkande 17,

2001/02:N243 och 2001/02:N326.

Ställningstagande

Enligt vår mening är riktlinjerna enligt

Världskommissionen för dammar (WCD) värda

att tas på allvar. Detta är inte enbart

en svensk fråga men Sverige bör vara ett

föregångsland på miljöområdet. I linje

med uppfattningen i motion 2001/02:N264

(v) anser vi att Sverige bör anta WCD:s

riktlinjer.

Denna policyförändring bör komma till

uttryck genom Sidas, EKN:s och den

svenska industrins verksamhet. På detta

sätt skulle Sverige göra en stor insats i

världen genom exemplets goda makt inför

andra biståndsmyndigheter,

exportkreditorgan och dammföretag. Även

Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna bör påverkas. Med

stöd från miljöorganisationer över hela

världen finns det anledning att uppmana

Världsbanken och exportkreditmyndigheter

att hålla inne allt ekonomiskt stöd till

nya dammprojekt, innan WCD:s riktlinjer

har antagits av dessa institutioner. Den

nämnda motionen bör således bifallas av

riksdagen.

Övriga motionsyrkanden har till syfte att

miljö- och klimatfrågor m.m. skall prövas

noggrannare vid beslut om statliga

exportkrediter och exportgarantier; dessa

yrkanden tillgodoses delvis av EKN:s

reviderade miljöpolicy och avstyrks

därför.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda yttranden. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt

i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1.Frihandel i världen (punkt 1)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp).

Angående skuldfrågorna för

utvecklingsländerna vill vi hänvisa till

de motiveringsreservationer i

utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU4

som avgivits av företrädare för de

borgerliga partierna (m; kd; c; fp).

Betydligt större satsningar bör således

göras för att skriva av de allra

fattigaste ländernas skulder.

Skuldavskrivningar måste dock förses med

villkor för demokratiska och ekonomiska

reformer samt bekämpning av korruption.

2.Frihandel i världen (punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Enligt min mening är frihandeln en

viktig princip. De positiva och

välståndsskapande faktorerna har

beskrivits i betänkandet. Samtidigt bör

medvetenheten öka om att frihandeln också

måste komma de fattigaste länderna till

godo. Exempelvis bör en ordentlig analys

göras av hur ägandekoncentrationen ökat

på grund av marknadsliberaliseringar och

hur detta har påverkat resursfördelningen

i världen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:131

1. Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad regeringen föreslår om

ändrade riktlinjer för

exportfinansieringssystemet (avsnitt

4).

2. Regeringen föreslår att riksdagen

bemyndigar regeringen att i avtal med

AB Svensk Exportkredit ikläda staten

ekonomiskt ansvar för den statsstödda

exportfinansieringen (avsnitt 4).

Motion med anledning av propositionen

2001/02:N50 av Karin Falkmer (m):

Riksdagen avslår proposition 2001/02:131

och begär att regeringen återkommer till

riksdagen med ett nytt förslag.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att inom EU verka för en mer generös

handelspolitik gentemot u-länderna.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att bindande miljöregler bör antas för

EU:s exportkreditnämnder.

2001/02:U300 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Sverige inom EU och WTO skall verka

för lägre tullar och avskaffande av

handelshinder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att EU:s förhandlingsbud inför

millennierundan bör vara att avskaffa

industritullarna till i-länder och anta

en bindande plan för övergången till en

fri marknad för jordbruksprodukter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att stärka WTO:s tvistlösningssystem.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av ett multilateralt

regelsystem för investeringar.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att inom WTO anta etiska regler för att

bekämpa korruption.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett regelverk för uppförande med

anledning av den inre marknaden.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

åtgärder för att stärka den inre

marknaden och öka sysselsättningen.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att EU skall verka för att utvidga den

inre marknaden och avskaffa monopol.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att EU skall avveckla sina tullar och

antidumpningsåtgärder.

2001/02:U304 av Marianne Andersson m.fl.

(c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att en ny världshandelsrunda måste

garantera ett multilateralt, icke-

diskriminerande handelssystem som

främjar alla länders integration i

världsekonomin.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att införa tull- och kvotfritt inträde

för MUL-ländernas export till i-

landsmarknader.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Sverige bör fortsatt påverka EU:s

handelspolitik i en för u-länderna

positiv riktning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att göra grön GSP (generellt system för

preferenser) till en övergripande

målsättning.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att öka u-ländernas kapacitet att delta

i WTO genom utökat tekniskt bistånd.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett WTO-avtal som ger

utvecklingsländerna bättre

förutsättningar att utveckla den

nationella livsmedelsförsörjningen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

betydelsen av klara regler för hur

brott mot gemensamma

miljööverenskommelser skall hanteras

inom ramen för WTO.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av att frågeställningen om

handel och miljö belyses i den kommande

WTO-rundan.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att förlänga implementeringstiden för

TRIPS artikel 27.3.b. till fem år efter

det att översynen av artikeln är

avslutad.

2001/02:U305 av Holger Gustafsson m.fl.

(kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att internationella företag bör

uppmanas av myndigheter och

handelskamrar att utarbeta en etisk kod

för sin verksamhet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att WTO:s dagordning måste breddas så

att även mänskliga rättigheter får en

stark ställning i

världshandelssystemet.

2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att regeringen tillsammans med de

svenska miljöteknikföretagen behöver

lägga fast en strategi för ökad

miljöteknikexport.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en snabbutredning för att se på vilka

sätt Sverige kan ta initiativet då det

gäller klimatneutral och klimatpositiv

export.

2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (c):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

jordbrukets icke-handelshänsyn i WTO-

förhandlingar.

2001/02:N243 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

införande av en obligatorisk

miljöprövning vid alla beslut om statliga

exportkrediter och exportgarantier.

2001/02:N264 av Eva Zetterberg m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att Sverige skall anta

WCD:s riktlinjer samt verka för att

Världsbanken,

exportkreditmyndigheterna,

biståndsorgan samt de stora

byggföretagen också antar WCD:s

riktlinjer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att regeringen genom

statens finansiella institutioner skall

verka för att ett moratorium för

kreditgivning till dammprojekt införs

tills WCD:s riktlinjer tillämpas.

2001/02:N266 av Christel Anderberg m.fl.

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

frihandel.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

frihandel.

2001/02:N326 av Carina Hägg och Yilmaz

Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

gemensamma exportkreditregler i EU.

2001/02:N375 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att WTO:s nästa förhandlingsrunda måste

bli en utvecklingsrunda som tar hänsyn

till utvecklingsländernas krav och

behov för en rättvisare handel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att det skall införas sociala och

miljömässiga minimikrav i

handelsavtalen.

7. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att världshandeln och den

globala ekonomin behöver långsiktigt

hållbara och ekologiska spelregler.